SOU

Unga lagöverträdare

Beteckning: SOU 1974:31
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

personlighet och relationer i belysning av projektiva metoder RAPPORT AV KRISTINA HUMBLE OCH GITTE SETTERGREN-CARLSSON

UNGA LAGÖVERTRÄDARE

1974:31 I

1 9 5 6

A R S

K L I E N T E L U N D E R S Ö K N I N G

R Ö R A N D E

)

U N G D O M S B R O T T S L I N G A R

Statens offentliga utredningar 1974:31 Justitiedepartementet

Unga lagöverträdare V Personlighet och relationer i belysning av projektiva metoder Rapport av Kristina Humble och Gitte Settergren Carlsson

1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar Stockholm 1974

ISBN 91-38-01625-7

Göteborgs Offsettryckeri AB, Stockholm

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

De sakkunniga för 1956 års klientelunderMed de rapporter som nu avlämnats har sökning rörande ungdomsbrottslingar har ti- huvuddelen av klientelundersökningen redodigare avlämnat en allmän rapport avseende visats, och de sakkunnigas uppdrag får - såhela undersökningen (SOU 1971:49) samt som förutsatts i direktiven för de sakkunniga särskilda rapporter beträffande tre av under- angående ett brottsförebyggande råd — därsökningens fyra huvudavsnitt, nämligen av- med anses slutfört. Den follow-up-studie snittet rörande registerdata m m. (SOU som ingår i undersökningen är emellertid en1972:76), det socialpsykologiska avsnittet dast delvis redovisad, och det finns också (SOU 1973:25) samt det barn- och ungdoms- andra delar av det mycket omfattande undersökningsmaterialet, bl a vissa heminterpsykiatriska avsnittet (SOU 1973:49). Som den fjärde och sista i serien av särskil- vjuer och en studie av en mindre grupp våldsda rapporter får de sakkunniga härmed av- brottslingar, som ej till fullo utnyttjats i de lämna en rapport rörande det psykologiska rapporter som publicerats. En sammanavsnittet. Den är utarbetad av Kristina fattande analys, som griper över alla underHumble och Gitte Settergren Carlsson. Un- sökningsavsnitten, är även angelägen om den dersökningsklientelet är detsamma som an- information som undersökningen ger skall vänts i undersökningens övriga avsnitt, dvs kunna tillgodogöras i full utsträckning. De pojkar i åldern 11-15 år, såväl brottsfall sakkunniga förutsätter att en sådan ytterligasom kontrollfall. Även uppföljningsdata re bearbetning av materialet kommer till utfram till vuxen ålder har utnyttjats. Uppgif- förande. Frågan under vilka former det skall ten för avsnittet har varit att belysa person- ske torde få prövas av forskningssektionen lighetspsykologiska och socialpsykologiska inom det blivande brottsförebyggande rådet. samt begåvningsmässiga faktorer hos de unStockholm i december 1973. dersökta pojkarna. I avsnittet ingår RorPå de sakkunnigas vägnar: schachtest och ett för undersökningen speciellt konstruerat bildtest av TAT-typ samt intelligenstest. Per Bergsten I Olle Hellberg

SOU 1974:31

Innehåll

Kapitel 1 Klientelundersökningens uppläggning och urval 1.1 Yttre ram, direktiv, målsättning 1.2 Undersökningsavsnitt 1.3 Undersökningsmaterial 1.4 Urvalsprinciper. Matchning 1.4.1 Brottsgrupp 1.4.2 Kontrollgrupp 1.4.3 Bortfall 1.4.4 "Skuggrupper" 1.5 Matchningen; allmänt 1.6 Representativitet 1.7 Diskussion av matchningseffekter 1.8 Förskjutningen i matchningsfaktorer mellan prov- och huvudundersökning 1.9 Metoder för datainsamling . . . Kapitel 2 Ett differentierat återfallskriterium i form av en sekvensmodell 2.1 Målsättning och tillgängliga data 2.2 Den dolda brottsligheten . . . . 2.3 Sekvensmodellens utformning 2.4 Förväntade skillnader mellan sekvensklasser 2.5 Ett prognostiskt kriterium 2.6 Andra uppföljningsvariabler 2.7 Uppföljningstidens längd . 2.8 Sekvensmodellens utfall 2.9 Sammanställning av sekvensmodellen med andra uppföljningsvariabler SOU 1974:31

2.10 9 9 9 10 10 10 11 11 Il 11 12 13

14 14

16 *" •° 19 20 20 21

2.11 Sammanställning av sekvensmodellen med matchningsfaktorerna 2.10.1 Socialgrupp 2.10.2 Familjetyp 2.10.3 Ålder vid undersökningstillfället Sammanställning av andra uppföljningsvariabler och matchningsfaktorer

Kapitel 3 Psykoanalytisk utvecklingsteori 3.1 Inledning 3.2 Den epigenetiska utvecklingsprincipen 3.3 Oralfas 3.4 Analfas 3.5 Fallisk-ödipal fas 3.6 Latensåldern 3.7 Preadolescens 3.8 Adolescensfas

34 34 37

44 44 44 45 47 48 51 53 55

Kapitel 4 Egopsykologisk personlighetsteori som utgångspunkt för förklaring av kriminellt beteende 4.1 Bakgrund 4.2 Den egopsykologiska teorin . . 4.3 Hypoteser rörande jagfunktioner samt dessas uttryck i variabler

62 Kapitel 5 Undersökningsinstrumenten 5.1 Rorschach 5.1.1 Rorschachmetoden . . .

69 69 69

59 59 60

5.1.2 Testinstruktion 5.1.3 Upptagningsteknik . . . 5.1.4 Scoring 5.1.5 Variabelval Adolescent Apperception Test, AAT 5.2.1 Testkonstruktion . . . . 5.2.2 Testinstruktion 5.2.3 Upptagningsteknik . . . 5.2.4 Scoring r . . . 5.2.5 Variabelval Blindbedömning

Kapitel 6 Variabelschematas hierarkiska uppbyggnad 6.1 Variablernas inbördes samband 6.2 Variabelschemat för bedömning av Rorschachtestet 6.3 Variabelschemat för bedömning av AAT-testet Kapitel 7 Projektiv teori och tolkningsmetodik 7.1 Allmänt om personlighetsdiagnostik och projektiva metoder 7.2 Några skillnader mellan Rorschach och AAT 7.3 Tolkningsmetodik 7.3.1 Tolkningsmetodik: Rorschach 7.3.2 Tolkningsmetodik: AAT Kapitel 8 Reliabilitet och validitet . . 8.1 Allmänt om reliabilitetsproblem för projektiva metoder . . 8.2 Interbedömarreliabilitet i denna undersökning 8.3 Allmänt om validitetsproblem för projektiva metoder 8.4 Valideringsmöjligheter inom klientelundersökningen Kapitel 9 Modell för resultatredovisningen. Statistiska metoder 9.1 Variabelgruppering 9.2 Skaltyper 9.3 Klusteranalys 6

69 70 70 70 70 70 72 73 73 74 74

76 76 76 80

9.5 Variablernas särskiljande förmåga mot brotts- och kontrollgruppskriteriet Variablernas utfall mot ett uppföljningskriterium, sekvensmodellen

Kapitel 10 Stråtaskillnader

111 113

Kapitel 11 Intellektuella och emotionella resurser 11.1 Intellektuella och emotionella resurser och kriminalitet. Hypoteser 11.2 Variabeldefinitioner 11.3 Klusteranalys 11.4 Gruppskillnader mot brott- och kontrollgruppskriteriet 11.5 Resursvariablernas utfall i sekvensmodellen 11.6 Begåvning och placering på institution med anledning av brott 11.7 Sammanfattning och diskussion

116 117 117 118 119 122 122

83 83 84 87 88 90 93 93 97 98 106

109 109 109 109

Kapitel 12 Ångest 12.1 Ångest och kriminalitet. Hypoteser 12.2 Variabeldefinitioner 12.3 Klusteranalys 12.4 Gruppskillnader mot brottsoch kontrollgruppskriteriet . . 12.5 Ångestvariablernas utfall i sekvensmodellen 12.6 Sammanfattning och diskussion Kapitel 13 Aggressivitet 13.1 Aggressivitet och kriminalitet. Hypoteser 13.2 Variabeldefinitioner 13.3 Klusteranalys 13.4 Gruppskillnader mot brottsoch kontrollgruppskriteriet . . 13.5 Aggressionsvariablernas utfall i sekvensmodellen 13.6 Sammanfattning och diskussion Kapitel 14 Livshållningar 14.1 Livshållningar och kriminalitet. Hypoteser

123 123 123 124 125 126 130 131 131 131 132 134 135 137 139 139

SOU 1974:31

Variabeldefinitioner Klusteranalys Gruppskillnader mot brottsoch kontrollgruppskriteriet . . Livshållningsvariablernas utfall i sekvensmodellen Sammanfattning och diskussion

140 142

Kapitel 15 Förväntningar 15.1 Förväntningar och kriminalitet. Hypoteser 15.2 Variabeldefinitioner 15.3 Klusteranalys 15.4 Gruppskillnader mot brottsoch kontrollgruppskriteriet . . 15.5 Variablernas utfall i sekvensmodellen 15.6 Sammanfattning och diskussion

14.2 14.3 14.4 14.5 14.6

Kapitel 16 Könsidentifiering och sexualitet 16.1 Könsidentifiering och sexualitet i relation till kriminalitet. Hypoteser 16.2 Variabeldefinitioner 16.3 Klusteranalys 16.4 Gruppskillnader mot brottsoch kontroligruppskriteriet . . 16.5 Identifieringsvariablernas utfall i sekvensmodellen 16.6 Sammanfattning och diskussion Kapitel 17 Kontakt och relationer. Uppfostran 17.1 Kontaktförhållanden, uppfostran och kriminalitet. Hypoteser 17.2 Variabeldefinitioner 17.3 Klusteranalys 17.4 Gruppskillnader mot brottsoch kontrollgruppskriteriet . . 17.5 Variablernas utfall i sekvensmodellen 17.6 Faktiska föräldraförhållanden och projektiva relationsvariabler 17.7 Sammanfattning och diskussion Kapitel 18 Moralhållningar 18.1 Moralhållningar och kriminalitet. Hypoteser SOU 1974:31

18.2 18.3 18.4

144 18.5 146 151

18.6 Variabeldefinitioner Klusteranalys Gruppskillnader mot brottsoch kontrollgruppskriteriet . . Moralvariablernas utfall i sekvensmodellen Sammanfattning och diskussion

181 182 183 185 187

Kapitel 19 Jagstyrka 188 19.1 Jagstyrka och kriminalitet. 152 Hypoteser 188 153 19.2 Variabeldefinitioner 189 153 19.3 Klusteranalys 190 19.4 Gruppskillnader mot brotts155 och kontrollgruppskriteriet . . . 192 19.5 Jagstyrkevariablernas utfall i 156 sekvensmodellen 194 158 19.6 Sammanfattning och diskussion 199 159

159 160 161 162 163 163 165 165 166 168

Kapitel 20 Sammanfattningsvariabler rörande mognad, psykisk hälsa och asocialitetsrisk 20.1 Mognad, psykisk hälsa och kriminalitet. Hypoteser 20.2 Variabeldefinitioner 20.3 Klusteranalys 20.4 Gruppskillnader mot brottsoch kontrollgruppskriteriet . . 20.5 Sammanfattningsvariablernas utfall i sekvensmodellen . . . . 20.6 Sammanfattning och diskussion

201 201 202 203 204 205 209

Kapitel 21 Sammanställning och diskussion av resultaten i variabelgrupperna 211 21.1 Sammanfattning och diskussion av resultat 211 21.2 Sammanställning av variabler parvis 212

169 171

277 27g 180 180

Kapitel 22 Ytterligare analys med multivariata metoder 22.1 Inledning 22.2 Kriteriestyrd gruppering . . . . 22.2.1 Diskriminantanalys . . . 22.2.2 Stegvis regressionsanalys 22.2.3 AID-analys 22.3 Gruppering styrd av undersökningsvariablernas inbördes samband

220 220 221 221 222 227

22.3.1 Faktoranalys 22.3.2 Latent profilanalys, LPA Sammanfattning och diskussion

228 230 236

kotikabruk, våldsbrott och institutionsplacering med anledning av brott efter 18 år . . . . Diagnosvariabeln sammanställd med några väsentliga socialpsykologiska variabler Sammanfattning och diskussion

260 261

Kapitel 26 Jämförelser mellan psykologiska och sociala faktorer som förklaring till kriminalitet 26.1 Nivådiagram, metodbeskrivning 26.2 Resultat 26.3 Sammanfattning och diskussion

264 264 266 271

25.6 Kapitel 23 Analys av grupperna med förekomst av alkohol- och narkotikamissbruk 23.1 Allmänt 23.2 Statistisk analysmetod 23.3 Hypoteser 23.4 Resultat 23.4.1 Alkoholmissbrukare . . 23.4.2 Narkotikamissbrukare . 23.5 Sammanfattning och diskussion Kapitel 24 Analys av grupperna med våldsbrott och institutionsplaceringar med anledning av brott efter 18 är . . 24.1 Allmänt 24.2 Våldsbrottslingar 24.2.1 Hypoteser 24.2.2 Resultat 24.3 Institutionsplaceringar med anledning av brott efter 18 års ålder 24.3.1 Hypoteser 24.3.2 Resultat 24.4 Sammanfattning och diskussion

238 238 239 239 240 240 240 242

243 243 243 243 244

245 245 245 247

25.7 Kapitel 27 Sammanfattning och diskussion 27.1 Undersökningens uppläggning . 27 A A En tvärvetenskaplig modell 27A.2 Undersökningsgrupper, urval, matchning. Kriterier 27.2 Egopsykologisk och psykoanalytisk utvecklingsteori som utgångspunkt för förklaring av kriminellt beteende 27.3 Undersökningsinstrument. Bedömningsteknik 27.4 Resultat 27.4.1 Resultat för grupper av variabler 27.4.2 Multivariata analyser . . 27.4.3 Psykologisk diagnos och kriminalitet 27.5 Diskussion

Kapitel 25 Indelning av undersökningsmaterialet enligt psykologisk diagnos 249 25.1 Ett diagnostiskt kontinuum . . 249 25.2 Beskrivning av diagnosgrupperna 250 25.2.1 Normal 250 25.2.2 Neuros 251 25.2.3 Infantil jagsvaghet . . . . 251 Summary 25.2.4 Primär karaktärsstörning 252 Appendix 25.2.5 Psykosliknande störLitteraturförteckning ningar 254 25.3 Gruppskillnader beträffande diagnos mot brotts- och kontrollgruppskriteriet 254 25.4 Diagnosvariabelns utfall i sekvensmodellen 256 25.5 Samband mellan psykologisk diagnos och uppföljningsvariablerna alkoholmissbruk, nar8

273 273 273

274 275 277 277 279 280 282 284 288 302

SOU 1974:31

1 Klientelundersökningens uppläggning och urval

Klientelundersökningens allmänna uppläggning har utförligt redovisats i en tidigare rapport (SOU 1971:49). Uppläggningen och problemställningarna inom det psykologiska avsnittet av undersökningen har preliminärt beskrivits av Humble och Settergren Carlsson (1965). För att föreliggande arbete skall kunna läsas separat ges här en resumé, som bygger på de båda tidigare framställningarna.

1.1 Yttre ram, direktiv,

målsättning

1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar har letts av en kommitté som är knuten till justitiedepartementet. I direktiven för undersökningen, som innefattas i ett uttalande till statsrådsprotokollet av dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, står bl. a. följande: "Jag vill emellertid nu i ett avseende förorda att en utredning igångsattes. Som jag förut framhållit saknar man säker kännedom om de faktorer som medverkar till ungdomsbrottsligheten och den oroväckande stegringen därav som på senare tid inträtt. Delvis måste därför planerade åtgärder bygga på antaganden. Det synes på grund härav påkallat att en grundlig undersökning göres i syfte att såvitt möjligt klarlägga orsaksfaktorerna. Det viktigaste härvidlag torde vara en systematisk och vetenskapligt hållbar undersökning av klientelet . . . För ändmålet bör igångsättas en utredning, innefattande expertis på skilda områden, såsom kriminologi, psykiatri, psykologi, sociologi och statistik." SOU 1974:31

Den kommitté som har lett undersökningen är sammansatt av representanter för de i direktiven nämnda olika vetenskaperna. (För en redovisning av kommitténs medlemmar under de år arbetet pågått se SOU 1971:49 sid. 3.) Klientelundersökningens målsättning är i enlighet med direktiven en bred tvärvetenskaplig deskription av ett ungt brottsklientel och såvitt möjligt ett klarläggande av orsaksfaktorer bakom ungdomsbrottslighet. Undersökningens uppläggning påminner på många sätt om makarna Gluecks, som var aktuell vid planeringen (Glueck, 1950). 1.2

Undersökningsavsnitt

Undersökningen var ursprungligen uppdelad på tre olika avsnitt: ett psykiatriskt, ett psykologiskt och ett sociologiskt. Det sistnämnda avsnittet är numera uppdelat på ett socialpsykologiskt avsnitt och ett avsnitt rörande officiella sociala data. Det psykiatriska avsnittet har letts av professor Sven Ahnsjö, som är sakkunnig i kommittén (SOU 1973:49). Ansvariga för det psykologiska avsnittet har varit författarna till detta arbete, knutna till undersökningen som experter. För det sociologiska avsnittet svarade under uppläggningsskedet och insamlingsperioden fil .lic. Kerstin Elmhorn, expert. Det mesta av materialinsamlingen sköttes dock av socionom Iba Svahn, likaledes expert. Iba Svahn övertog år 1969 ansvaret V

för administrationen av undersökningen, och samtidigt skedde den nyssnämnda uppdelningen av det sociologiska avsnittet. Det delades upp så att behandlingen och redovisningen av sociala registerdata övertogs av professor Gösta Carlsson, sakkunnig i kommittén (SOU 1972:76). Bedömningen och redovisningen av den socialpsykologiska intervjun övertogs av fil.dr. Birgitta Olofsson, expert (SOU 1973:25). De som ansvarat för avsnitten har haft stor frihet i uppläggning och vidare utformning av respektive avsnitt.

1.4 Urvalsprinciper. Matchning. 1.4.1 Brottsgrupp

Under de år materialinsamlingen till undersökningen pågick, 1959-1963, fick undersökningssekretariatet varje vecka från kriminalpolisen en lista över de pojkar i de aktuella åldrarna, som under veckan för första gången efter 11 års ålder varit föremål för polisingripande. Pojkar som var kända för brott före 11 år räknades som debutanter i klientelundersökningens mening, då kommittén ansåg det viktigt att inte "gå miste om den grupp, som visar asociala tendenser redan vid skolgångens början. Detta kunde 1.3 Undersökningsmaterial1 betyda att man uteslöt just den kategori, Kommittén valde att begränsa undersök- varifrån de flesta recidivisterna rekryteras" ningen till pojkar. En grupp unga debutant- (SOU 1971:49, sid. 16). De förseelser som brottslingar, 11-14 år, skulle jämföras med rapporterades till undersökningen från polien kontrollgrupp bestående av pojkar som sen måste vara av sådan art, att de enligt aldrig blivit kända av polisen. Man valde att polisens bedömning kunnat leda till åtal, om undersöka en ung, föga avancerad brotts- pojkarna varit i straffmyndig ålder. Då de grupp för att så långt som möjligt undvika ojämförligt flesta debutbrott visade sig vara att de resultat man fick skulle vara följder av egendomsbrott, valde man att begränsa sig brottslighet och omgivningens reaktioner på till dessa i den egentliga undersökningen. denna i stället för orsaker till brottslighet. Även våldsbrott ansågs emellertid vara av De risker man i stället måste ta var att stort intresse, varför dessutom under hela skillnaden mellan grupperna skulle bli obe- insamlingsperioden uppgifter inhämtades om tydlig och att man skulle få ett stort antal alla stockholmspojkar i åldern 11-17 år som pojkar som aldrig skulle begå mer än ett debuterat i våldsbrott, oberoende av tidigare ganska oskyldigt engångsbrott och därför annan kriminalitet. 18 pojkar rapporterades knappast hörde hemma i en undersökning av under perioden. Av dessa undersöktes 9. ungdomskriminalitet. Detta har emellertid Denna lilla grupp har senare utökats med 50 pojkar ur brotts- och kontrollgrupperna, som inte blivit fallet. rapporterats för våldsbrott efter undersökDe första 100 fallen betraktades som en ningstillfället. Denna grupp möjliggör en speprovundersökning. Sedan denna preliminärt cialstudie av våldsbrott. bearbetats gjordes vissa mindre justeringar i Under provundersökningsperioden gjordes metodik och urvalsförfarande. Detta ledde urvalet till brottsgruppen slumpmässigt till att några fall i provundersökningen måste bland de pojkar som begått egendomsbrott gallras bort för att pojkarna skulle vara av dem från polisen rapporterade. Under jämförbara med huvudundersökningens. Man ville ha möjlighet att i vissa bearbetningar slå huvudundersökningsperioden skedde, av ihop materialen. Den reviderade provunder- någon anledning som inte kunnat förklaras, sökningen innehåller 42 brottsfall och 42 en minskning av debutantbrottsligheten i kontrollfall. Huvudundersökningsmaterialet Stockholm i de aktuella åldrarna, varför omfattar 150 brottsfall och 53 kontrollfall. under denna period så gott som hela populationen undersökts. 1

En utförlig redovisning ges i SOU 1971:49, kap

7. 10

SOU 1974:31

1.4.2 Kontrollgrupp Kontrollgruppen är uttagen genom mantalsregistret och kontrollfallen är parvis matchade som "sociala tvillingar" till pojkar ur brottsgruppen. Matchningsfaktorerna är fyra, nämligen: ålder, socialgrupp (med socialgrupp I och II sammanslagna), familjetyp (hel och splittrad familj) och i viss mån bostadsområde (innerstad, västerort, söderort). I provundersökningen finns kontrollfall till alla brottsfall, i huvudundersökningen endast till vart tredje. Två olika modeller för bearbetning faller sig naturliga med denna matchade undersökningsuppläggning. Den första är parvisa jämförelser. I provundersökningen jämförs de hopmatchade "sociala tvillingparen" ur brotts- och kontrollgrupperna. I huvudundersökningen har som motsvarighet bildats "pargrupper" bestående av ett kontrollfall och flera brottsfall med samma konfiguration i matchningsfaktorerna. I den andra formen för bearbetning delas pojkarna upp i strata enligt olika kombinationer i matchningsfaktorerna. Jämförelse görs sedan mellan brotts- och kontrollfall inom samma stratum.

1.4.3 Bortfall Bortfallet var i provundersökningen 7 brottsfall, 16,7%, och 1 kontrollfall, 2,4%, i huvudundersökningen 14 brottsfall, 9,3 %, och 1 kontrollfall, 1,9 %. I provundersökningens brottsgrupp finns ingen påtaglig skillnad i fördelningen av matchningsvariabler mellan bortfallen och de undersökta. I huvudundersökningens brottsgrupp finns ingen skillnad i ålder. Däremot är bortfallet något större i hel familj än i splittrad och större i socialgrupp I och II än i III (SOU 1971:49, sid. 69). 1.4.4 "Skuggrupper" Utöver de ovan beskrivna grupperna har ytterligare en brottsgrupp och en kontrollgrupp uttagits, de s. k. skuggrupperna. SOU 1974:31

Dessa har emellertid ej intensivundersökts utan endast följts genom olika former av registerdata och uppgifter från kriminalpolisen angående återfall respektive debut i brott. Avsikten med dessa grupper var att försöka hålla eventuell påverkan under kontroll. Skuggrupperna har redovisats i Unga lagöverträdare I (SOU 1971:49, kap. 10) och behandlas ej ytterligare i detta arbete. 1.5 Matchningen; allmänt Genom matchningen har kontrollgruppen anpassats till brottsgruppen vad beträffar ålder, socialgrupp, familjetyp och i viss mån bostadsområde. De undersökta gruppernas fördelning vad beträffar socialgrupp, familjetyp och ålder framgår av tabell 1.5.1. För socialgrupp och familjetyp ges motsvarande fördelning för samtliga stockholmspojkar födda 1943— 1948 (Blomberg, 1960). Av tabellen framgår att kontrollgruppens anpassning till brottsgruppen givit en påtaglig överrepresentation av socialgrupp III och splittrad familj i jämförelse med totalpopulationen pojkar under en närliggande tidsperiod. En jämförelse mellan prov- och huvudundersökningsmaterialen visar en förskjutning mot större andel socialgrupp I och II och hel familj i huvudundersökningen. Huvudundersökningen skiljer sig alltså något mindre från en normalgrupp än provundersökningen. Kontrollgruppen i huvudundersökningen, där kontrollfall endast uttagits till vart tredje brottsfall, har förskjutit sig ytterligare något i riktning mot högre socialgrupp och hel familj, rimligen genom slumpens inverkan. Åldersmässigt uppdelas materialet naturligt i en äldre och en yngre grupp av ungefär samma storlek. Ingen påtaglig skillnad mellan prov- och huvudundersökning föreligger i detta avseende. Då matchningen vad beträffar bostadsområde var mycket grov (söderort, västerort och innerstad) och i denna form, av resultaten att döma saknade betydelse, bortsåg man från den i de bearbetningar, där en stratifie11

Tabell 1.5.1 Fördelning i matchningsfaktorer av B- och K-grupper samt populationen stockholmspojkar födda 1943-1948 Matchningsfaktor

B-fall

K-fall

Prov N=42

Hus N = 150

Prov N = 42

Samtliga stockholmspojkar födda 1943-1948 N = 36 500

Hus N = 53

Socialgrupp l o . II III

26% 74%

(11) (31)

41% 59%

(61) (89)

26% 74%

(11) (31)

45% 55%

(24) (29)

62% 38%

Familjetyp Hel familj Splittrad familj

57% 43%

(24) (18)

64% 36%

(96) (54)

55% 45%

(23) (19)

6 8 % , (36) 3 2 % (17)

82% 18%

Ålder 1 1 - 1 3 år 14-15 år 1

50% 50%

(21) (21)

46% 54%

(69) (81)

50% 50%

(21) (21)

45% 55%

(24) (29)

B-fallens debutbrott begicks före 15 år, men en del pojkar hann fylla 15 år innan undersökningen hos

oss.

rad modell använts för jämförelse mellan brotts- och kontrollfall. \.6 Representativitet Kontrollgruppens anpassning till brottsgruppen i matchningsfaktorerna gör att gruppen inte utan vidare kan betraktas som en normalgrupp. Utöver styrningen i matchningsfaktorerna är urvalet till kontrollgruppen dock slumpmässigt. Inom varje stratum, t. ex. 11-åringar. socialgrupp III, hel familj, söderort, är pojkarna således ett slumpmässigt urval ur motsvarande delbefolkning stockholmspojkar. Detta ger möjlighet att räkna om kontrollgruppen till en normal-

grupp med en metod som utarbetats av Gösta Carlsson (SOU 1972:76, kap. 3). Metoden bygger på en skattning av den relativa storleken av varje stratum i totalbefolkningen stockholmspojkar, 11 — 15 år. Officiell statistik gav otillräcklig information. 222 stockholmspojkar (Jonsson och Kälvesten, 1964), som utgör ett stickprov ur populationen pojkar födda 1939—1946, omkategoriserades i enlighet med klientelundersökningens matchningsregler och utnyttjades för att räkna fram en "standardbefolkning". Carlsson vidareutvecklade också matchningen beträffande bostadsområde genom en indelning av Stockholm i socialt hög- och lågbelastade områden. Detta har möjliggjort en stratifie-

Tabell 1.6.1 Fördelning i matchningsfaktorer i B- och K-grupper samt i ett stickprov ur populationen Matchningsfaktorer

B-fall Prov + Hus N = 192

K-fall Prov + Hus N = 95

Stickprov ur populationen N = 222

Socialgrupp l o . Il III

37% 63%

38% 62%

50% 50%

Familjetyp Hel familj Splittrad familj

62,5 % 37,5 %

62% 38%

78% 22%

Bostadsområde Socialt lågbelastat Socialt högbelastat

58% 42%

61% 39%

72% 28%

12 SOU 1974:31

ring av materialet, som förefaller rimligare än den ursprungliga indelningen innerstad, väster- och söderort. Fördelningen i socialgrupp, familjetyp och bostadsområde i brotts- och kontrollgrupper, med prov- och huvudundersökning hopslagna, samt i ett stickprov ur populationen, de 222 stockholmspojkarna, framgår av tabell 1.6.1. En jämförelse mellan tabell 1.5.1 och 1.6.1 visar en förvånande skillnad i socialgruppsfördelning mellan populationen stockholmspojkar födda 1943-1948 och stickprovet 222 stockholmspojkar födda 1939— 1946. Av tabell 1.6.1 framgår vidare att trots den ursprungligen grova matchningen på innerstad, söderort och västerort ger en uppdelning av materialet i socialt hög- och lågbelastade områden ungefär samma proportioner i brotts- och kontrollgrupperna. I jämförelse med en standardbefolkning visar undersökningsgrupperna en överrepresentation av högbelastade områden. Carlssons metod att räkna om kontrollgruppen till en normalgrupp presenteras närmare i kapitel 26, där också hans metod, nivådiagram, för jämförelse mellan olika variablers förklarande förmåga prövas på de psykologiska variablerna i jämförelse med några sociologiska. 1.7 Diskussion av matchningseffekter Matchningsdesignen valdes i klientelundersökningen emedan det ansågs redan klarlagt att faktorer som socialgrupp, familjetyp och bostadsområde hade starka samband med kriminalitet. Man ville därför konstanthålla dessa faktorer för att undgå den situationen, att skillnader mellan brotts- och kontrollfall i undersökningsvariabler i realiteten skulle bero på dessa bakomliggande faktorers påverkan av både undersökningsvariabler och kriterium, kriminalitet. Det ansågs även lämpligt att konstanthålla ålder, då pojkarna befinner sig i en period av stark utveckling och det alltså inte kan vara rimligt att jämföra pojkar i olika ålder. SOU 1974:31

Man räknade alltså med möjligheten av påtagliga samband mellan matchningsfaktorer och undersökningsvariabler. Dessa skulle generellt gå i den riktningen att pojkar i låg socialgrupp med splittrad familj och i socialt högbelastade bostadsområden skulle ha "sämre" värden i undersökningsvariabler. För de psykologiska variablernas det förväntades dock låga samband med matchningsfaktorerna, möjligen med undantag för familjetyp. Principerna för urval till kontrollgruppen gör emellertid att sambanden kanske inte är så enkla. På grund av överrepresentation av socialgrupp III, splittrad familj och socialt högbelastade bostadsområden skulle pojkarna i kontrollgruppen vara mera i riskzonen för kriminalitet än stockholmspojkar i allmänhet. Trots detta finns ingen av pojkarna i polisregistret. Ur mantalsregistret tagna pojkar, vilka i matchningsfaktorerna överensstämmer med pojkar ur brottsgruppen men som återfinns i polisregistret, har nämligen gallrats bort, då de ej uppfyller villkoren för ett kontrollfall. Kontrollgruppens genomsnittliga värde på ett kriminalitetsindex, som bygger på ett formulär för självdeklarerad brottslighet (social-psykologiska avsnittet), är också något lägre, dock ej signifikant, än motsvarande värde i Elmhorns skolundersökningsmaterial, som mer kan betraktas som en normalgrupp (SOU 1969:1). Kontrollgruppens kriminalitetsindex är väsentligt lägre än brottsgruppens. Trots större sociala riskfaktorer är alltså kontrollgruppen i klientelundersökningen snarast mindre kriminellt belastad än stockholmspojkar i allmänhet. Den är alltså med avseende på kriminalitet förskjuten från en normalgrupp mot en idealgrupp. Detta skulle kunna göra att man i kontrollgruppen inte säkert kunde förvänta positiva samband mellan social riskställdhet i matchnings faktorerna och "dåliga" värden i undersökningsvariabler. Man skulle t. o. m. kunna tänka sig ett motsatt samband, då det möjligen krävs mer av positiva kompenserande egenskaper för kontrollgruppstillhörighet av pojkar ur socialt riskställda miljöer. Detta resonemang är emellertid också en 13

förenkling. Endast ungefär 5 % av en normalgrupp pojkar blir kända som brottsdebutanter i egendomsbrott mellan 11 och 15 år. Samma siffra för pojkar tillhörande socialgrupp III, splittrad familj och bostadsområde med hög kriminalitetsrisk är 17 %. För en grupp pojkar med kontrollgruppens fördelning i matchnings faktorerna skulle man förvänta att 6 % eller 6 pojkar av 95 blev kända som brottsdebutanter i denna ålder. (Carlsson, SOU 1972:76, sid. 37.) Skillnaden mellan förväntad procent brottsdebutanter i en normalgrupp och i klientelundersökningens kontrollgrupper, med deras överrepresentation av missgynnade strata, är således mycket obetydlig, vilket talar för att de här valda matchningsfaktorernas samband med kriminalitet är betydligt överskattat. Brottslighet är ovanlig även i socialt missgynnade grupper. De bortgallrade pojkarna bör således utgöra en mycket liten andel. Dessutom kan noteras att 4 av de 95 kontrollfallen debuterade i brott före 15 år men efter undersökningstillfället. Efter 15 år har ytterligare 18 av kontrollfallen blivit kända för brott. Gruppens karaktär av icke kriminell idealgrupp är alltså en sanning med modifikation. Dessutom har det aldrig funnits några skäl att anta att gruppen skulle vara en idealgrupp i andra avseenden. Det var fullt möjligt och t. o. m. troligt att många av våra kontrollfall, särskilt de ur socialt svåra miljöer, skulle ha andra symptom på missanpassning än kriminalitet. Fördelningarna i de psykologiska variabelbedömningarna för kontrollgruppen visar i själva verket stor spridning, brottsgruppen är betydligt mera homogen. I kontrollgruppen finns både psykiskt mycket välutrustade pojkar och pojkar med grava psykiska störningar men utan kriminalitet som symptom.

högbelastade bostadsområden i jämförelse med en normalgrupp, men Carlssons rapport har redan visat att dessa faktorer endast har ett måttligt samband med kriminalitet. Klientelundersökningens material ger inte belägg för att kriminalitet är starkt determinerad av social miljö. Sambanden mellan matchningsfaktorer och psykologiska undersökningsvariabler kommer att visa sig vara mycket svaga och utan enhetlighet (se kapitel 10). Invändningen att kontrollgruppen är rensad på brottsfall visar sig likaledes betydligt överdriven. Gruppen är mycket obetydligt rensad, den innehåller i själva verket nästan samma procent debutantbrottslingar före 15 år som en normalgrupp. Kontrollgruppen kan sannolikt med små inskränkningar betraktas som en approximation av en normalgrupp.

1.8 Förskjutningen i matchningsfaktorer mellan prov- och huvudundersökning Ytterligare ett problem bör beröras innan diskussionen av matchningseffekterna avslutas. Av resultatredovisningen kommer att framgå, att huvudundersökningens kontrollgrupp har sämre värden i de psykologiska variablerna än provundersökningens. Denna skillnad är svårförklarlig. Invändningar skulle kunna resas mot att över huvud taget jämföra de båda kontrollgrupperna, då deras fördelning i matchningsfaktorerna skiljer sig. Matchningsfaktorerna kan emellertid inte rimligen vara orsak till den nämnda skillnaden, då förskjutningen i huvudundersökningen går mot större proportion hög socialgrupp och hel familj. Matchningsfaktorernas inverkan är troligen över huvud taget ganska liten men i den mån den finns torde den gå i motsatt riktning.

Ovanstående resonemang om vilka olika effekter matchningen kan tänkas ha haft på kontrollgruppens representativitet är kompli- 1.9 Metoder för datainsamling cerade och mångtydiga. Sammanfattningsvis tyder mycket på att matchningen i själva Praktiskt förfarande verket betytt ganska litet. Kontrollgruppen Undersökningen presenterades likadant för har visserligen en överrepresentation av so- pojkarna i brotts- och kontrollgruppen, nämcialgrupp III, splittrad familj och socialt ligen som en allmän ungdomsundersökning, 14

SOU 1974:31

där man är intresserad av hurdana ungdomar är och vad de har för åsikter i en mängd olika frågor. Pojkarna fick 50 kr var som ersättning. Undersökningens olika moment. Intelligenstestning enligt Terman—Merrill och ett performance tes t (i provundersökningen Porteus labyrintprov, i huvudundersökningen performancedelen av WISC). AAT (Adolescent Apperception Test, nytt test av TAT-typ, konstruerat av Kristina Humble och Gitte Settergren Carlsson). Rorschachtestning och Machoverteckningar. Socialpsykologisk intervju och formulär för självdeklarerad brottslighet samt två intresseformulär (kontruerade av Kerstin Elmhorn). Psykiatrisk intervju med pojken och modern (intervjun upplagd av Sven Ahnsjö). Skriftlig och muntlig intervju med pojkens lärare (bygger på en intervju av Torsten Husen, delvis nykonstruerad av Dick Blomberg och Kerstin Elmhorn). Hemintervju med modem och fadern (konstruerad av Kerstin Elmhorn, Kristina Humble och Gitte Settergren Carlsson, till vissa delar grundad på Gustav Jonssons Skåundersökning). Insamling av registerdata rörande pojken och hans familj från: Barnavå rdsnäm n den Socialnämnden Nykterhetsnämnden Kontrollstyrelsen' Kriminalregistret (gäller även skuggrupperna). Insamling av samtliga skolbetyg för de pojkar som ingår i undersökningen. Insamling en gång om året av uppgifter om återfall i brott, respektive för kontrollfallen debut i brott. (Gäller även skuggrupperna.) En follow-up-undersökning förlagd till inskrivningen till militärtjänst. (Gäller även skuggrupperna. Detta är deras första personSOU 1974:31

liga kontakt med klientelundersökningen.) Follow-up-undersökningen innehåller följande moment: Förlängd exploration för att utröna pojkarnas sociala och psykologiska anpassning i olika avseenden. (Intervjun konstruerad av Kristina Humble, Gitte Settergren Carlsson och Iba Svahn.) Formulär för självdeklarerad brottslighet (konstruerat av Kerstin Elmhorn). Attitydformulär beträffande attityder till samhällsnormer (konstruerat av Kerstin Elmhorn). Från klientelundersökningen har, frånsett Elmhorns skolundersökning (SOU 1969:1), tidigare presenterats fyra tryckta publikationer, nämligen: Unga lagöverträdare I. Undersökningsmetodik. Brottsdebut och återfall (SOU 1971: 49). Unga lagöverträdare II. Familj, skola och samhälle i belysning av officiella data (Carlsson, SOU 1972:76). Unga lagöverträdare III. Hem, uppfostran, skola och kamratmiljö i belysning av intervju- och uppföljningsdata (Olofsson, SOU 1973:25). Unga lagöverträdare IV. Kroppslig-psykisk utveckling och status i belysning av föräldraintervju och uppföljningsdata (Ahnsjö, SOU 1973:49). I detta arbete behandlas resultaten frän det psykologiska avsnittet, huvudsakligen de projektiva metoderna Rorschach och AAT. Kortfattat behandlas även intelligenstestningarna, vilka delvis har behandlats även i andra avsnittsrapporter. Resultaten kommer att prövas mot flera kriterier, i främsta rummet brottsdebut före 15 år dvs. indelningen i brotts- och kontrollgrupp men även mot vissa senare uppföljningsdata, såsom återfallsbrottslighet, våldsbrottslighet, alkoholoch narkotikamissbruk.

1 Numera det hos riksskatteverket förda särskilda straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott.

2 Ett differentierat återfallskriterium i form av en sekvensmodell

2.1 Målsättning och tillgängliga data Det finns flera tänkbara typer av återfallskriterier inom klientelundersökningen. Undersökningens huvudkriterium, indelningen i brotts- och kontrollgrupp vid undersökningstillfället, är otillräckligt, då syftet inte varit begränsat till att kartlägga debutantbrottslighet och söka orsaksfaktorer till-"Arför vissa pojkar någon gång blir kända hos polisen. Minst lika väsentligt ter det sig att pröva, om det är möjligt att med våra undersökningsmetoder, redan vid tiden strax efter debutbrottet med någon sannolikhet förutsäga, vilka av pojkarna som kommer att i fortsättningen utvecklas i kriminell riktning. Åtskilliga uppföljningsdata av både register- och direktundersökningstyp föreligger inom projektet. Uppgifter om pojkarna har inhämtats från barnavårdsnämnden, kriminalregistret, kontrollstyrelsens1 register och nykterhetsnämnden. Dessa uppgifter har följts upp till den 31 dec. 1971. Direktundersökningarna har insamlats i samband med militärinskrivningarna i 18-årsåldern. (Se SOU 1971:49 sid. 103.) I dessa ingår bl. a. ett frågeformulär för självdeklarerad brottslighet, konstruerat av Elmhorn och redovisat av Olofsson, (SOU 1973:25), och en intervju, avsedd att belysa anpassning i familj och samhälle samt personlig mognad, konstruerad av Humble, Settergren Carlsson och Svahn i avsikt att möjliggöra direkta jämförelser med tidigare insamlade data. I detta arbete ges inte någon fullständig 16

presentation av follow-up-undersökningen. Denna redovisas i annat sammanhang. Nedan följer en kortfattad redogörelse för de viktigaste uppföljningsdata projektet förfogar över. Att jämföra alla variabler vid undersökningstillfället med alla uppföljningsdata skulle ge svåröverskådliga resultat. Det förefaller vara av större intresse att jämföra vissa undersökningsdata med ett fåtal sammanfattande mått på pojkarnas fortsatta utveckling mot någon form av asocialt beteende, respektive social anpassning. Olofsson har inom Örebroprojektet (1971, sid 53-56 och 273-276) använt en utformning av Beckers sekvensmodell (Becker, 1963), som gav intressanta resultat. Settergren Carlsson har modifierat denna modell för att skapa ett differentierat återfallskriterium för klientelundersökningen. Beckers sekvensmodell är en utvecklingsmodell. Den bygger på tanken att de olika förhållanden och händelser, som kan påverka en människas utveckling, utövar denna påverkan på olika sätt eller i varje fall med olika styrka, beroende på i vilken utvecklingsfas de föreligger eller inträffar. Denna tanke sammanfaller väl med de psykoanalytiskt inriktade teorier, som ligger bakom utformningen av det psykologiska avsnittet. Tyvärr ger klientelundersökningens uppföljningsdata inte möjlighet att direkt tillämpa 1

Numera det hos riksskatteverket förda särskilda straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott. SOU 1974:31

Beckers modell, men med vissa modifikationer kan den ändå användas. Genom registerdata kan man följa vilka olika åtgärder från samhällets sida pojkarna varit föremål för på grund av brott eller annan asocialitet (fylleri, förargelseväckande beteende). Olofsson har upprättat en förteckning i kronologisk ordning över de ingripanden som gjorts med varje pojke. (Se SOU 1973:25, kap 7.) Åtgärderna sker i allmänhet i följande ordning: 1. Polisen rapporterar polisanmälda pojkar till barnavårdsnämnden. Detta gäller givetvis både vid debutbrottet och vid återfallsbrott. 2. Barnavårdsnämnden tar ställning till rapporten. Om det gäller ett debutbrott föranleder det sällan några mer ingripande åtgärder. Ibland läggs ärendet direkt till handlingarna, ibland gör barnavårdsnämnden en utredning. Åtgärden registreras med beteckningen ad acta, ingen åtgärd eller bero vid gjord utredning. Detta förfarande upprepas i många fall vid flera brottstillfällen. 3. Nästa åtgärd som prövas vid upprepad brottslighet är vanligen övervakning. Denna påföljd är naturligtvis mer kännbar för pojken (positivt eller negativt) än utredning. 4. Barnavårdsnämndens allvarligaste ingripande, som brukar prövas sist, är någon form av placering utom hemmet, i fosterhem, på barnhem eller ungdomsvårdsskola beroende på olika omständigheter. Detta är alltså den vanliga ordningen i åtgärdssystemet och på denna ordning bygger den här tillämpade utformningen av sekvensmodellen.

Det måste emellertid påpekas att i vissa fall sker avsteg från den vanliga ordningen. För vissa av våra brottsfall finns endast polisrapport angående debutbrottet, men ingen uppgift om anmälan till barnavårdsnämnden. I vissa fall, där anmälan ingått till barnavårdsnämnden, har man där redan vid debutbrottet tillgripit en allvarligare åtgärd än utredning. Åtgärderna med anledning av debutbrottet framgår av tabell 2.1.1. De fall där barnavårdsnämnden redan vid debutbrottet tillgripit övervakning eller t. o. m. placering är sannolikt avvikande från övriga. Brottet kan vara av allvarligt slag, eller det kan sammanhänga med att man vid utredningen antingen funnit pojken psykiskt avvikande eller miljön dålig och/eller föräldrarna ur stånd att ta hand om honom. Eventuellt kan dessa faktorer ha samverkat till nämndens beslut. Också vid återfallsbrottslighet händer det att barnavårdsnämndens åtgärder avviker från den vanliga ordningen. Ibland går man efter en eller flera utredningar direkt på placering utan att dessemellan ha försökt övervakning. Detta har skett i 4 fall i provundersökningens brottsgrupp och 10 fall i huvudundersökningens. I kontrollgrupperna har en del pojkar brottsdebuterat efter undersökningstillfället. Detta gäller 10 fall i provundersökningen och 12 fall i huvudundersökningen. Även i dessa fall förekommer några undantag från den vanliga åtgärdsgången. Barnavårdsnämndens åtgärder redovisas mera i detalj av Olofsson (SOU 1973:25 kap. 7). Här har berörts endast det som är relevant för utformningen av sekvensmodellen. Sekvensmodellen bygger helt på register-

Tabell 2.1.1 Åtgärder med anledning av debutbrottet, B-fall.

B Prov B Hus

i.å., a. a. bero

end. polisrapport

övervakning

placering

31 106

5 26

4 10

2 8

42 1.50

137 SOU 1974:31

74% 71 %

12% 17 %

9% 7%

5% 5%

100% 100%

data. Direktundersökningen vid militärinskrivningen har ett ganska stort bortfall som i viss mån är systematiskt. Bortfallet är störst i den mest kriminellt belastade gruppen, där flera varit anstaltsplacerade eller till sjöss vid inskrivningarna. Direktundersökningens tvärsnittsdata lämpar sig dessutom dåligt för att bygga upp en kronologisk sekvens. Möjligheten att använda intervju- och frågeformulärsinformationen som komplettering till registerdata har diskuterats, men vi har ansett att registerdata utan tilläggsinformation blir renare och lättare att definiera. Mest fylliga uppgifter har vi fått genom barnavårdsnämnden. De pojkar som flyttat från Stockholm har följts upp på aktuella barnavårdsnämnder, varför vi inte har något bortfallsproblem.

2.2 Den dolda brottsligheten Att vi sannolikt har ganska tillförlitliga uppgifter om pojkarnas registrerade brottslighet betyder emellertid inte att vi har något mått på deras reella kriminalitet. Förhållandet mellan den dolda och den registrerade brottsligheten är komplicerat och svåranalyserat. En aktuell diskussion av problemen finns i "Den dolda brottsligheten" (Persson, 1972). Där påpekas bl. a. att upptäcktsrisken varierar starkt mellan olika brottstyper. Våldsbrott och större egendomsbrott mot enskilda personer upptäcks så gott som alltid. Vid bedrägeribrott, skattefusk, smuggling, stölder från affärsföretag etc, alltså brott som inte drabbar en enskild person, är upptäcktsrisken väsentligt mindre. Av de upptäckta brotten blir långt ifrån alla polisanmälda. Anmälningssannolikheten ökar bl. a. efter samma mönster som upptäcktsrisken. Enskilda personer är mer benägna att anmäla brott mot enskilda än brott mot allmänheten, staten, företag etc. Anmälningstendensen ökar också med graden av skada som åstadkommits genom brottet. Men också andra faktorer kan komma in i bilden. Benägenheten att göra anmälan ökar t. ex. om det 18

sociala avståndet mellan offer och gärningsman är stort. I primärgruppsrelationer är anmälningstendensen liten t. ex. vid misshandel. Man kan alltså inte räkna den registrerade brottsligheten som något tillförlitligt mått på den verkliga. Den registrerade brottsligheten är snarare produkten av olika selektionsmekanismer. Det är väsentligt att så långt det är möjligt söka bedöma i vilken riktning dessa verkar. En i dagens debatt vanlig uppfattning är att socialgrupp III är mer påpassad än I och II. I den gruppenkät angående självdeklarerad brottslighet som genomförts i samband med inskrivningsförrättningarna i de fyra nordiska länderna har man bl. a. undersökt sambanden mellan socialgrupp och utbildningsnivå å ena sidan och åtgärder med anledning av brott å den andra. I Norge visar det sig att det föreligger ett samband mellan låg utbildningsnivå och många poliskontakter bland dem som rapporterar mindre omfattande kriminell aktivitet. Bland de mer kriminella finns inget samband mellan antalet poliskontakter och utbildning. I Finland är risken för polisanmälan större i lägre socialgrupper och vid lägre utbildning om antalet rapporterade brottstyper hålls konstant. Det svenska materialet visar liknande tendenser men dessa är ej statistiskt signifikanta. De skillnader i åtgärder mot personer ur olika socialgrupper som framkommer fycks i själva verket snarare bero på att de har olika brottsmönster (Werner, 1971). Hypotesen om de lägre socialgruppernas större utsatthet i dessa sammanhang får alltså ganska svagt och knappast entydigt belägg i den nordiska undersökningen. En viktig fråga är hurdan storleksrelationen är mellan den dolda brottsligheten, mörktalet, och den registrerade. Man har anledning förmoda att mörktalet varierar mellan olika tidsperioder bl. a. med skillnader i polispraxis, polistäthet m. m. Uppklaringsprocenten kan grovt uppskattas till ungefär 10-15%, varierande mellan olika brottstyper, i Stockholm under den aktuella tidsperioden. Men detta är procent uppklaraSOU 1974:31

de brott av de polisanmälda.1 De ej anmälda 2.3 Sekvensmodellens utformning eller ej ens upptäckta ingår givetvis inte. Uppklaringsprocenten är dessutom räknad Genom registerdata har man kunnat följa på antal brott, den kan inte hänföras till alla åtgärder med anledning av brott, som en pojke varit föremål för, samt i vilken mån person. han efter eller på grund av varje åtgärd slutat I Elmhorns enkätundersökning av själveller fortsatt att begå brott. Observera att deklarerad brottslighet bland skolbarn (SOU resonemanget endast gäller den upptäckta 1969:1), som gjordes inom klientelundersökoch registrerade brottsligheten. De pojkar ningens ram, framgår att den andel av de som fortsatt begå brott, men av olika anleduppgivna brotten som kommit till polisens ningar inte upptäckts, faller i modellen i kännedom var mycket låg. Endast 7 % av de samma grupp som de som slutat. Om en pojkar som markerat någon av de allvarligaspojke slutat, vet vi givetvis inte i vilken mån te brottstyperna har någon gång varit föredetta beror på den vidtagna åtgärden. Om den mål för polisingripande. kriminella utvecklingen fortsatt, vet vi Den dolda brottsligheten är alltså av en däremot att åtgärden inte varit effektiv. Den sådan storleksordning att vi måste utgå ifrån kan t. o. m. ha varit olämplig. att det mått vi får genom registerdata blir en Vi har i sekvensmodellen tagit fasta dels mycket påtaglig underskattning av pojkarnas på de åtgärder med anledning av brott som verkliga kriminalitet. Dessutom bör vi räkna med åtminstone en systematiskt snedvridan- vidtagits med varje pojke före 18 års ålder, de selektionsmekanism. En pojke som är dels på om kriminaliteten fortsatt efter 18 känd hos polisen får sannolikt ögonen på sig år. Som brott har i detta sammanhang ej i större utsträckning än en som aldrig upp- räknats fylleri och förargelseväckande betetäckts för brott. Olofssons resultat i rappor- ende, idébrott såsom vapenvägran och rena ten från det socialpsykologiska avsnittet bagatellbrott. (Som exempel på bortrensade (SOU 1973:25 sid. 55) tyder på detta. Vi får bagatellbrott kan nämnas en pojke som därför räkna med en större underskattning huggit ett träd och byggt en koja, en annan av den verkliga kriminaliteten i kontrollgrup- som slagit tillbaka, när en bråkig fyllerist pen. Om teorin om lägre socialgruppers stör- antastat honom för att få sprit, och en tredje re utsatthet skulle stämma med verkligheten, som gått in genom en olåst dörr på Sveriges vilket förefaller mycket osäkert, skulle vi Radio och anklagats för olaga intrång.) Sekvensmodellens utformning framgår av också få en större underskattning av brottsligheten i de högre socialgrupperna. Väl med- följande figur 2.3.1. vetna om dessa felkällor har vi, i brist på ett godtagbart mått på verklig kriminell utveck1 Uppklaringsprocenten beräknas per år. Den ling, valt att bygga vår utvecklingsmodell anger andelen uppklarade brott av de under samma enbart på registerdata. år polisanmälda.

Figur 2.3.1 Schematisk framställning av sekvensmodellen Före 18 år Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

Ej brott efter 18 år

Sekvensklass

0 II

VIII

Brott efter 18 år

Sekvensklass

VII

SOU 1974:31

Den övre raden i modellen, sekvensklasserna med jämna siffror, innehåller de pojkar som ej registrerats för brott efter 18 år. I klass 0 finns de pojkar som över huvud taget inte registrerats för brott. Det är alltså kontrollfall som varken före eller efter undersökningstillfället i klientelundersökningen blivit kända för brott. Klass II innehåller de pojkar som endast begått ett brott (för brottsfallen debutbrott och för kontrollfallen ett enstaka brott efter vår undersökning) och inte varit föremål för någon mer ingripande åtgärd än utredning. Till denna grupp har också förts tre pojkar, alla brottsfall, som hann begå två brott med kort tidsmellanrum innan de blev föremål för utredning. I klass IV finns de pojkar som gjort flera brott och genomgått utredning flera gånger och sedan ej återfallit. Klass VI har fått övervakning, en eller flera gånger, och har sedan inte återfallit. Klass VIII är de fall som varit föremål för barnavårdsnämndens mest genomgripande åtgärd, placering: i enskilt hem, på barnhem eller ungdomsvårdsskola, och ej återfallit efter 18 år. Sekvensklasserna i den undre raden, de med ojämna siffror, består av de pojkar som begått brott efter 18 år, alltså en ganska persistent brottsgrupp. De placeras i klass I, III, V, VII eller IX beroende på om de före 18 år begått brott och vilka åtgärder som i så fall vidtagits. Varje steg i den övre raden av modellen innebär att pojken får ta ställning till en ny situation. Vid varje ny typ av åtgärd kan han reagera med att sluta begå brott eller fortsätta. 2.4 Förväntade skillnader mellan sekvensklasser Man kan förvänta skillnader i både miljöoch personlighetsfaktorer mellan de pojkar som befinner sig i olika sekvensklasser. Klasserna kan analyseras med avseende på resultat i undersökningsvariabler från klientelundersökningens olika avsnitt, vilket ger ökade 20

möjligheter till meningsfulla jämförelser mellan avsnitten. Generellt kan man vänta sig mer positiva värden i undersökningsvariabler i de sekvensklasser, i Vilka individerna ej begått brott efter 18 år. Man kan likaledes förvänta bättre värden ju färre och mindre ingripande åtgärder som behövt tillgripas. Den övre raden i modellen bör således vara bättre än den undre och klasserna bör vara bättre ju längre till vänster de ligger i modellen. Varje rad för sig kan användas som en skala men däremot inte sekvensklassindelningen i sin helhet, då modellen bygger på två olika principer: åtgärder med anledning av brott före 18 år och återfall i brott efter 18 år. Ett exempel: I klass IV har visserligen gjorts flera ingripanden före 18 år än i klass III, men klass III har begått brott efter 18 år, vilket inte är fallet i klass IV. Vilken klass som är mest belastad är därför inte självklart. Beträffande pojkarnas fördelning på sekvensklasserna kan man förvänta flera återfall efter 18 år, ju fler ingripanden som vidtagits före. 2.5 Ett prognostiskt kriterium Eftersom sekvensmodellen bygger på återfallsdata finns det en betydelsefull principiell skillnad mellan sekvensmodellen som kriterium och det ursprungliga brotts- och kontrollgruppskriteriet. När man använder det senare är undersökningen retrospektiv, d. v. s. man söker förklaringar till något som redan inträffat. Med sekvensmodellen som kriterium blir undersökningen prospektiv, vilket innebär att man använder sina data för att förutsäga något som ännu inte hänt vid undersökningstillfället. Modellen ger alltså möjlighet att pröva undersökningsvariablernas prognostiska validitet. Det vore värdefullt om man redan vid debutbrottet, med hjälp av miljö- och personlighetsvariabler, kunde förutsäga för vilken grupp av pojkar samhällets konventionella åtgärdssystem är otillräckligt eller kanske olämpligt. Om man får kunskap om vad som karakteriserar denna grupp, personlighetspsykologiskt, psykiatSOU 1974:31

riskt och sociologiskt, redan innan den påverkats av samhällets olika åtgärder kan det ge möjlighet till konstruktivt nytänkande beträffande dessa pojkars behandling. Om vi lyckas få problemstrukturen i denna grupp klar för oss är det också troligt, att man kan finna enklare metoder att på ett tidigt stadium igenkänna dessa pojkar än klientelundersökningens omfattande och tidskrävande undersökningsmetodik. 2.6 Andra uppföljningsvariabler I sekvensmodellen har vi strikt hållit oss till åtgärder med anledning av brott före 18 år och återfall i brott efter 18. Flera andra viktiga variabler av liknande typ har inte kunnat byggas in i modellen. Däremot är det av stort intresse att pröva både deras utfall i modellen och deras samband med våra undersöknings variabler. Till dessa variabler hör registeruppgifter om alkoholmissbruk och narkotikabruk under uppföljningstiden. Missbrukssymptomen är troligen ofta parallellfenomen till kriminalitet men kan också vara alternativa symptom på missanpassning. På grundval av enbart bedömningar utifrån ett projektivt testmaterial är det svårt att göra specifika prediktioner angående kriminalitet. De olika aspekter av "asocialitetsrisk" som de psykologiska bedömningarna mynnar ut i, avser snarare en allmän risk för social missanpassning, som ofta tar sig uttryck i kriminellt beteende men som också kan visa sig på andra sätt, t. ex. som någon form av missbrukssymptom. Det är därför för det psykologiska avsnittets del viktigt att pröva undersökningsvariablernas samband även med missbruk. Flera och för klientelundersökningen som helhet viktigare skäl finns emellertid att studera missbruksgrupperna. Alkoholmissbruk, inte minst bland ungdom, är ett stort samhällsproblem vid sidan av och delvis hopvävt med kriminaliteten. Sedan klientelundersökningens huvudmaterial samlades in har den stora narkotikavågen kommit, vävts samman med de tidigare kända problemen och SOU 1974:31

delvis skapat nya. Man är i klientelundersökningen i den lyckliga positionen att ha undersökt en relativt stor grupp pojkar innan vare sig alkohol (på grund av pojkarnas låga ålder) eller narkotika spelat någon nämnvärd roll i deras liv. Genom analys av dessa grupper i olika undersökningsvariabler kan man hoppas att få något grepp om vad slags pojkar från vilka miljöer som riskerar att få alkohol- eller narkotikaproblem. En annan grupp som är väsentlig att analysera närmare utgörs av de pojkar som begått våldsbrott. Utöver de nio pojkar som ursprungligen uttogs på grund av våldsbrott (se kap. 1) har åtskilliga tillkommit genom återfallsbrott under uppföljningstiden av pojkar i våra andra undersökta grupper. Från våldsbrotten har uteslutits våldsamt motstånd, då vi menar att detta inte behöver innebära tendens att utöva offensivt våld. Ytterligare en grupp av intresse är de pojkar som fått någon form av institutionsplacering (oftast fängelse) på grund av brott efter 18 år. Denna grupp kan rimligen betraktas som den mest persistenta brottsgruppen och kommer sannolikt att visa sig vara den gravaste i många avseenden. 2.7 Uppföljningstidens längd En väsentlig fråga som berör både analysen av sekvensmodellen och de senast nämnda specialgrupperna rör uppföljningstidens längd. Denna erbjuder problem som inte har någon helt idealisk lösning. Man kan välja att gå på ett kronologiskt åldersstreck, i så fall lämpligen den ålder den yngste av våra undersökta pojkar uppnått. Vi skulle i så fall kunna följa upp pojkarna till 21 år. (Denna ålder har alla pojkarna uppnått med undantag för tre, ett brottsfall, ett kontrollfall och ett av de 9 våldsfallen. Dessa hade ännu några månader kvar till 21-årsstrecket den 31 dec. 1971, då sista uppföljningen gjordes. Av de-ssa tre har både brottsfallet och våldsfallet redan kvalificerat sig för sekvensklass IX, den mest belastade, varför ytterligare några månader inte kan göra någon skillnad. För brottsfallet har dessutom 21

tillkommit ett fängelsestraff efter 18 år. Om kontrollfallet, den yngste, 20 år 4 mån., finns inga uppgifter om kriminalitet, men en övervakning på grund av arbetsovillighet och narkotikabruk. Denna pojke är alltså den enda för vilken månaderna fram till 21 år skulle kunna innebära någon förändring i de aktuella uppföljningsvariablerna.) Men uppföljning till 21 år är ingen idealisk lösning. Eftersom pojkarna undersökts vid olika ålder ( 1 1 - 1 5 år) innebär ett kronologiskt åldersstreck att uppföljningstiden kan skilja sig med fyra år mellan olika pojkar. Om man istället skulle gå på lika lång uppföljningstid innebär detta att pojkarna vid denna tidsgräns kan ha fyra års skillnad i kronologisk ålder, vilket kan betyda mycket ifråga om social mognad och anpassning i 20-årsåldern. Då inget av dessa alternativ är invändningsfritt synes en tredje lösning vara att föredra: att acceptera skillnader i både uppföljningstid och kronologisk ålder, trots att dessa blir stora, och följa pojkarna så långt vi kan, d. v. s. till den senaste uppföljningen den 31 december 1971. Det vi då vinner är att vi får med alla återfall som hittills har registrerats, vilket ändå innebär en underskattning både av de reella återfallsbrotten och av de återfallsbrott som så småningom kommer att registreras. En annan vinst är att vi följer pojkarna till samma historiska tidpunkt med samma polispraxis, samma narkotikaproblem etc. I syfte att jämföra de olika alternativa lösningarna har vi jämfört 21-årsgränsen och uppföljningen till dags dato, dvs. 31 dec. 1971, vad beträffar sekvensklassplaceringar, förekomst av alkoholmissbruk, narkotikabruk, våldsbrott och institutionsplaceringar

Tabell 2.7.1 Antal återfall efter 18 år vid olika uppföljningstid Återfall

Ej återfall

31 dec. 1971 98

21 år

22 Tabell 2.7.2 Antal fall med förekomst av alkoholmissbruk, narkotikabruk, våldsbrott och institutionsplacering efter 18 år vid olika uppföljningstid. Alkoholmissbruk1

Narkotikabruk

Våldsbrott

Institutionsplac. eft. 18 år

21 år

31 dec. 1971

1 Till denna grupp har även förts två fall av thinnersniffning utan uppgift om alkoholmissbruk i huvudundersökningens brottsgrupp. (Uppgift om både thinner- och alkoholmissbruk förekommer i två fall av huvudundersökningens brottsgrupp samt i två av de 9 fall som uttagits för våldsbrott. De sistnämnda har ej medtagits i tabell 2.7.2). efter 18 år. Skillnaderna är följande. Beträffande sekvensklass byter 16 fall, 13 B-fall och 3 K-fall, av 281 till en ett steg gravare klass med den längre uppföljningen. Detta innebär att 16 fall ej registrerats för brott mellan 18 och 21 år men återfallit senare. Se tabell 2.7.1. Ökningen av antal fall med förekomst av alkoholmissbruk, narkotikabruk, våldsbrott och institutionsplaceringar efter 18 år framgår av tabell 2.7.2. Som framgår av denna redovisning är skillnaden mellan de båda uppföljningsalternativen obetydlig utom vad beträffar institutionsplaceringar efter 18 år. Utfallet i denna variabel förefaller oss emellertid inte utgöra någon invändning mot att använda den längre uppföljningstiden. Vi bedömer det snarare som en fördel att få med så många som möjligt i denna grupp som sannolikt innehåller undersökningens gravaste fall. Ytterligare en kontroll har gjorts av den längre uppföljningstidens effekt. Man kunde tänka sig att de pojkar som följts upp till högre ålder i större utsträckning "hunnit" återfalla i brott efter 18 år. Detta skulle innebära en olägenhet med den mellan olika pojkar varierande uppföljningstiden. Tabell 2.7.3 och 2.7.4 visar åldersfördelningen i brotts- och kontrollgrupper vid senaste uppSOU 1974:31

Tabell 2.7.3 Åldersfördelning vid uppföljningstillfället den 31 dec. 1971 för pojkar som registrerats respektive icke registrerats för brott efter 18 år. Brottsfall. Prov- och huvudundersökning sammanslagna.

Tabell2.7.4 Åldersfördelning vid uppföljningstillfället den 31 dec. 1971 för pojkar som registrerats respektive icke registrerats för brott efter 18 år. Kontrollfall. Prov- och huvudundersökning sammanslagna.

Ålder

Efter 18 år Brott

20 år 21 år 22 år 23 år 24 år 25 år 26 år 27 år 28 år

2 3 12 17 25 19 4 4 1

Ej brott (100%) (50%) 52% 55% 45% 44% 33% 40% (33 %)

3 11 14 31 24 8 6 2

87 1

Efter 18 år Ej brott

Brott 2 6 23 31 56 43 12 10 3

(50%) 48% 45 % 55 % 56% 67 % 60% (67 %)

20 år 21 år 22 år 23 år 24 år 25 år 26 år 27 år 28 år

(50 %)

2 4 2

14% 17% 9%

(40 %)

186 1

1 avliden

följningstillfället för pojkar som återfallit respektive inte återfallit i brott efter 18 år. Tabellerna visar ingen ökning av den registrerade brottsligheten efter 18 år för de pojkar som följts till högre ålder. Vi har alltså funnit fördelarna med längsta möjliga uppföljning överväga och valt detta alternativ. När sekvensmodellens utfall i det följande presenteras är det alltså med uppföljning till den 31 dec. 1971.

1 1 11 12 20 20 12 3 4

2 1 11 14 24 22 12 5 4

(50%) (100 %) 100% 86% 83% 91 % 100% (60 %) (100%)

1 avliden

2.8 Sekvensmodellens utfall I det följande redovisas hur pojkarna i våra undersökningsgrupper fördelar sig på de olika sekvensklasserna. Varje grupp presenteras för sig för att ge möjlighet att upptäcka eventuella skillnader mellan materialen. Utfallet i prov- och huvudundersökningens brottsgrupper framgår av tabellerna 2.8.1 och 2.8.2.

Tabell 2.8.1 Sekvensmodellens utfall: (absoluta tal och procent) Brottsfall, provundersökningen. B-Prov N = 4 1 1 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

2 1

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

9 22%

7 17%

6 15%

1 2%

III

VII

2 5%

6 15%

2 5%

8 20%

18 44%

11 27%

13 32%

8 20%

9 21%

41 100%

23 56%

1 pojke avliden under uppföljningstiden. Har ej medtagits.

SOU 1974:31

Tabell 2.8.2 Sekvensmodellens utfall: (absoluta tal och procent) Brottsfall, huvudundersökningen B-Hus N = 145! Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

1 Sekvensklass

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

41 28%

14 10%

17 12%

4 3%

III

VII

6 4%

7 5%

20 14%

36 25%

69 48%

47 32%

21 15%

37 26%

40 28%

145 101%

76 53%

5 pojkar avlidna under uppföljningstiden. Har ej medtagits.

Som framgår av tabellerna är mönstret likartat i de båda brottsgrupperna, men framträder klarare i huvudundersökningens större material. Tendensen är den förväntade; ju mer ingripande åtgärder som vidtagits före 18 år, dess fler återfall efter. Återfallsprocenten efter 18 år är 44 i provundersökningens brottsgrupp och 48 i huvudundersökningens. Skillnaden är liten och inte signifikant och bör alltså inte föranleda någon tolkning. Procenten fall i sekvensklass IX, den

mest belastade, är 20 i provundersökningen och 25 i huvudundersökningen. Tabell 2.8.3 och 2.8.4 visar utfallet i provoch huvudundersökningens kontrollgrupper. Även i de båda kontrollgrupperna är utfallet mycket likartat. 76 % av provundersökningens och 77 % av huvudundersökningens fall har över huvud taget aldrig registrerats för brott, 9 % av provundersökningens och 13 % av huvudundersökningens pojkar har begått brott efter 18 år. Av dessa

Tabell 2.8.3 Sekvensmodellens utfall: (absoluta tal och procent) Kontrollfall, provundersökningen K-Prov N = 42 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

24 Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

32 76%

4 10%

2 5%

0 I

III

VII

3 7%

1 2%

4 9%

35 83%

4 10%

3 7%

42 100%

38 91%

SOU 1974:31

Tabell2.8.4 Sekvensmodellens utfall: (absoluta tal och procent) Kontrollfall, huvudundersökningen K-Hus N = 53 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

41 77%

4 8%

1 2%

0 I

III

VII

1 2%

3 5%

1 2%

7 13%

42 79%

7 13%

2 4%

1 2%

53 100%

Sekvensklass

visar huvudundersökningens fall en tendens till förskjutning mot gravare sekvensklasser. Detta kan möjligen vara värt att notera eftersom flera andra tecken tyder på att huvudundersökningens kontrollgrupp är mer problematisk än provundersökningens. (Jämför kapitel 21 och 25.) De kontrollfall som registrerats för brott är emellertid så få att några klara mönster i sekvensmodellen inte går att urskilja och några säkerställda skillnader mellan prov- och huvudundersökningsmaterialen inte framkommer. Eftersom varken brottsgrupperna eller kontrollgrupperna sinsemellan visar några

46 87%

mera påtagliga skillnader i utfall i sekvensmodellen förefaller det invändningsfritt att i de bearbetningar som behandlar denna modell slå ihop prov- och huvudundersökningsmaterialen. I den följande redovisningen kommer detta att ske. Resultatet av en sammanslagning framgår av tabell 2.8.5 och 2.8.6. Den tidigare nämnda tendensen, ju mer ingripande åtgärder före 18 år, dess fler återfall efter, framträder i de sammanslagna brottsgrupperna mycket klart och entydigt. I kontrollgrupperna är de registrerade brotten fortfarande för få för att något helt klart

Tabell 2.8.5 Sekvensmodellens utfall: (absoluta tal och procent) Brottsfall, prov- och huvudundersökningen B-fall Prov + Hus N= 186 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

SOU 1974:31

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

50 27%

21 11%

23 12%

5 3%

III

VII

8 4%

13 7%

22 12%

44 24%

87 47%

58 31%

34 18%

45 24%

49 27%

186 100%

99 53%

Tabell2.8.6 Sekvensmodellens utfall: (absoluta tal och procent) Kontrollfall, prov- och huvudundersökningen K-fall Prov + Hus N = 95 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

84 88%

råkat väljas som kontrollfall. Å andra sidan hade kontrollfallen vid undersökningen ännu inte haft kontakt med polisen, urvalet av kontrollgruppen skedde på andra grunder. En inspektion av några undersökningsvariablers utfall i sekvensmodellen visar att K-fallens värden nästan genomgående är bättre än B-fallens i samma klass. Sannolikt är det lämpligast att hålla isär brotts- och kontrollfall inom sekvensklasserna, trots att man inom kontrollgruppen då ej kan erhålla några säkra resultat. Slutligen presenteras utfallet i sekvensmodellen av de fall som uttagits på grund av våldsbrott. Se tabell 2.8.7. Då det endast rör sig om nio fall, säger utfallet givetvis ingenting. Dessa fall kommer

Tabell 2.8. 7 Sekvensmodellens utfall: (absoluta tal) Gruppen som uttagits för våldsbrott Våld N = 9 Före 18 år

Ej brott efter 18 år Brott efter 18 år

Sekvensklass Sekvensklass £

26 Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

0 I

III

VII

5 SOU 1974:31

i det följande att medtagas endast i analyser av våldsgruppen. (Våldsgruppen omfattar förutom dessa nio de pojkar i undersökningens andra grupp som registrerats för våldsbrott efter undersökningen.) I andra sammanhang kan de nio våldsfallen ej slås samman med de övriga undersökningsfallen, då de uttagits på andra grunder. (De behöver ej vara debutantbrottslingar annat än vad beträffar våldsbrott. Uttagning skedde inom åldersintervallet 11-17 år.) 2.9 Sammanställning av sekvensmodellen med andra uppföljningsvariabler Flera andra uppföljningsvariabler är av mycket stort intresse att sammanställa med sekvensmodellen, bl. a. missbruksvariablerna, alkoholmissbruk och narkotikabruk. Båda hör nära samman med asocialitetssyndromet, och man kan förvänta att de ibland uppträder som parallell - ibland som alternativsymptom till kriminalitetsutvecklingen i modellen. (Se närmare diskussion under 2.6.) Våra uppgifter om alkoholmissbruk har hämtats från kontrollstyrelsen, nykterhetsnämnden och barnavårdsnämnden. Hur pojkar i brotts- och kontrollgrupperna, för vilka vi fått någon uppgift om alkoholmissbruk, fördelar sig på de olika sekvensklasserna framgår av tabellerna 2.9.1 och 2.9.2.

Av tabellerna framgår att alkoholmissbruket är parallellfenomen till kriminaliteten i nästan förvånande stor utsträckning. Alkoholmissbruket följer så gott som fullständigt det i modellen förväntade mönstret. I brottsgruppen är den övre raden genomgående mer gynnsam än den undre, förskjutningen mot sämre värden till höger är påtaglig, utom i en klass, förvånande nog den sista, men detta kan vara ett slumpfenomen. Tabellerna visar också att alkoholmissbruket är mycket utbrett. Vi har alltså endast byggt på uppgifter i officiella register, varför det kan antas att våra siffror innebär en påtaglig underskattning, och finner trots det alkoholmissbruk i drygt hälften av brottsmaterialet och 15 % av kontrollmaterialet. Uppgifter om narkotikabruk har erhållits genom barnavårdsnämnden eller kriminalregistret. Narkotikabrukets fördelning på sekvensklasserna framgår av tabellerna 2.9.3 och 2.9.4. De uppgifter vi fått angående narkotikabruk är alltså betydligt sparsammare än om alkohol. I brottsgrupperna finns i hela den övre raden, där vi alltså ej har några uppgifter om brott efter 18 år, inget fall av narkotikabruk. I den undre, återfallsraden, finns också bara enstaka fall fram till de båda sista klasserna där narkotikafallen ligger samlade. I kontrollgrupperna finns totalt endast tre

Tabell 2.9.1 Uppgifter om alkoholmissbruk i procent av de olika sekvensklasserna. Brottsgrupperna. B-fall Prov + Hus N = 186 B-fall Prov + 1lus

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

SOU 1974:31

N = 186 Före 18 år Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=50 20%

n=21 29%

n=23 48%

n=5 (0%)

III

VII

n=8 63%

n=13 77%

n=22 82%

n=44 77%

77%

26%

47%

64%

69%

51 %

27%

Tabell2.9.2 Uppgifter om alkoholmissbruk i procent av de olika sekvensklasserna. Kontrollgrupperna. K-fall Prov + Hus N = 95 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=73 5%

n=8 13%

n=l (100%)

n=2 (100%)

n=0

10%

III

VII

n=4 (0%)

n=3 (67 %)

n=l (100%)

n=2 (100%)

n=l (100%)

55%

27%

(100 %)

(100%)

(100 %)

15%

Tabell 2.9.3 Uppgifter om narkotikabruk i procent av de olika sekvensklasserna. Brottsgrupperna. B-fall Prov + Hus N = 186 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=50 0%

n=21 0%

n=23 0%

n=5 (0%)

III

VII

n=8 0%

n=13 8%

n=22 23%

n=44 39%

26%

11 %

35%

12%

Tabell2.9.4 Uppgifter om narkotikabruk i procent av de olika sekvensklasserna. Kontrollgrupperna. K-fall Prov + Hus N = 95 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

28 Sekvensklass

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=73 1%

n=8 0%

n=l (0%)

n=2 (0%)

n=0

III

VII

n=4 (25 %)

n=3 (0%)

n=l (0%)

n=2 (50 %)

n=l (0%)

18%

25%

SOU 1974:31

fall. Uppgift om narkotikabruk är alltså ett sällsynt och ganska gravt tecken i vårt material. Eftersom uppföljningen sträcker sig t. o. m. år 1971, kan detta inte bero på att narkotikaproblemet inte hunnit bli aktuellt. Våra siffror innebär naturligtvis även här en underskattning, sannolikt större än när det gäller alkohol, eftersom narkotikabruk, åtminstone till en tid, är lättare att dölja. Våldsbrottens fördelning i sekvensmodellen skall härnäst prövas. Vi betraktar våldsbrott som allvarliga och förväntar att de skall följa det vanliga mönstret i modellen. Utfal-

let framgår av tabellerna 2.9.5 och 2.9.6. Enligt uppgifterna är våldsbrott inte så vanliga som alkoholmissbruk men betydligt vanligare än narkotikabruk. Sekvensmodellens vanliga mönster framträder även här helt klart i brottsgrupperna, färre våldsbrott i övre raden och till vänster i modellen. I klass VII och IX är förekomsten av våldsbrott mycket stor, 55 respektive 63 %. Alkoholmissbruk, narkotikabruk och våldsbrott visar likartat mönster, även om frekvensen är olika. De förekommer också ganska ofta i kombination. De olika kombi-

Tabell 2.9.5 Uppgifter om våldsbrott i procent av de olika sekvensklasserna. Brottsgrupperna samt gruppen som uttagits för våldsbrott. B-fall Prov + Hus + Våld

N = 195 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=52 4%

n=22 5%

n=25 12%

n=5 (40 %)

III

VII

n=8 13%

n=13 31%

n=22 55%

n=48 63%

52%

14%

33%

60%

28%

Tabell2.9.6 Uppgifter om våldsbrott i procent av de olika sekvensklasserna. Kontrollgrupperna. K-fall Prov + Hus

N = 95 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

SOU 1974:31

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

11 IV

VIII

n=73 0%

n=8 0%

n=l (0%)

n=2 (0%)

n=0

III

VII

n=4 (0%)

n=3 (33 %)

n=l (100%)

n=2 (50 %)

n=l (100 %)

36%

(50 %)

(25 %)

(100%)

Tabell2.9.7 Antal kombinationer av alkoholmissbruk, narkotikabruk och våldsbrott B-faU+Våld

K-fall

49 2 12 7 28 1 14

9 2 0 1 4 0 0

Samtliga ovan Ej belastade

113 82

16 79

Totalt

95 Alk. Nark. Våld Alk.+nark. Alk.+våld N ark.+våld Alk.+nark.+våld

nationerna framgår av tabell 2.9.7. Alkoholmissbruk och våldsbrott är alltså en vanlig kombination, vilket låter mycket rimligt, men sannolikt skall man avstå från tolkningar, då det mycket väl kan vara en funktion av att de är vanligast förekommande. Det kan möjligen också vara av intresse att se hur de olika kombinationerna fördelar sig på sekvensklasserna. Detta framgår av tabellerna 2.9.8 och 2.9.9. I brottsgrupperna stiger den sammanlagda procenten belastade helt i enlighet med det förväntade mönstret från 23 % i klass II till 94 % i klass IX. Man ser också klart hur antalet kombinationer, som är lågt i början av modellen, stiger, framför allt i de två gravaste klasserna VII och IX. I kontrollgrupperna framkommer en antydan till samma mönster.

30 SOU 1974:31

<z > z> <;> <z > z <

6 o X

< Z>

z> o <z > z < o

<z > z> <> <z > z

2 E o

< z> z> <> 3

31 V£>

E o .5

< z > z

•g 2 w +

< z> z> <> < z > z < o

*J 0 0

'—1 o 1-1 -u u S 9

o <» BQ

<z> z> <> <z > z <

«R

<z> z> _,

«<> < z > z <

«*

<z > z> <z > z -< o

< Z >

z> o <z > z

E o .S

^ *& w +

<z> z> o <z > z <

.S3 ti °° o '-' o «

SOU 1974:31

Den mest persistenta brottsgruppen, de pojkar som institutionsplacerats på grund av brott efter 18 år, befinner sig alltså alla i sekvensmodellens undre rad. Man kan i enlighet med det vanliga mönstret förvänta fler institutionsplaceringar ju längre till höger i modellen man kommer. Utfallet framgår av tabellerna 2.9.10 och 2.9.11.

I brottsgrupperna har drygt hälften, i kontrollgrupperna knappt hälften av de pojkar som blivit kända förbrott efter 18 år en eller flera gånger blivit placerade på institution. Andelen placerade ökar i de klasser som varit föremål för mer ingripande åtgärder före 18 år. I klass IX, brottsgrupperna, har 73 % placerats efter 18 år.

Tabell2.9.10 Institutionsplacerade efter 18 år i procent av dem som återfallit i brott efter 18 år. Brottsgrupperna. B-fall Prov + Hus

N = 186 Före 18 år

Anstalt efter 18 år

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

III

VII

n=8 0%

n=13 46%

n=22 45%

n=44 73%

n=87 55%

Tabell 2.9.11 Institutionsplacerade efter 18 år i procent av dem som återfallit i brott efter 18 år. Kontrollgrupperna. K-fall Prov + Hus

N = 95 Före 18 år

Anstalt efter 18 år

SOU 1974:31 3

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

III

VII

n=4 (25 %)

n=3 (0%)

n=l (100 %)

n=2 (100%)

n=l (100%)

n=ll 45%

Tabell2.9.12 Förekomst av alkoholmissbruk, narkotikabruk, våldsbrott och institutionsplaceringar efter 18 år i procent av de olika intensivundersökta grupperna. K-Prov n=42

K-Hus n=53

B-Prov n=41

B-Hus n=145

Våld n=9

Alk.

4 10%

10 19%

18 44%

76 52%

4 (44 %)

Nark.

1 2%

2 4%

3 7%

20 14%

Våld

0 0%

4 8%

11 27%

35 24%

1 (11%) 9 (100 %)

Institutionsplacering eft. 18 år

1 2%

4 8%

12 29%

36 25%

2 (22 %)

Följer av uttagningsprincipen

I den redovisning som getts i denna avdelning har prov- och huvudundersökning hela tiden varit sammanslagna. I tabell 2.9.12 ges en översikt över hur de behandlade variablerna fördelar sig på undersökningens intensivundersökta grupper. I kontrollgrupperna kan man i alla variablerna skymta en tendens till större belastning i huvudmaterialet. Skillnaden är emellertid inte signifikant i någon av variablerna. I brottsgrupperna syns ingen sådan genomgående tendens. Störst skillnad mellan materialen föreligger i narkotikavariabeln där procenten i både B- och K-grupp är dubbelt så hög i huvudundersökningen. Denna skillnad är emellertid heller inte signifikant. Man kunde emellertid ha väntat sig en skillnad i denna riktning, då provundersökningspojkarna, som undersöktes i genomsnitt ett par år tidigare, kan antas ha passerat sin mest sårbara ålder, då narkotikan började spridas på allvar.

rernas samband med den fortsatta kriminalitetsutvecklingen borde vara lika starka och gå att belysa genom sekvensmodellen. 2.10.1 Socialgrupp

Vi börjar med att pröva hur socialgruppsfaktorn faller ut i sekvensmodellen. Andelen fall ur socialgrupp III i de olika sekvensklasserna i brottsgrupperna framgår av tabell 2.10.1.1. Det i sekvensmodellen förväntade mönstret framträder här mindre klart än i de i förra avdelningen behandlade uppföljningsvariablerna. Den förväntade förskjutningen mot större proportion av socialgrupp III framkommer inte mellan övre och undre raden, kan skymtas i riktning från vänster till höger i modellen och blir fullt tydlig först i sekvensklass IX. Någon påtaglig övervikt för socialgrupp III framträder således inte förrän i den gravaste sekvensklassen. (De fem pojkarna i klass VIII är för få att tillåta några slutsatser.) Hypotesen om socialgruppens starka samband med kriminell utveckling får inte så 2.10 Sammanställning av sekvensmodellen starkt belägg som väntat. med matchnings/aktörerna I kontrollgrupperna (tab. 2.10.1.2) framMatchningsfaktorerna är väsentliga bak- träder en säkerställd skillnad i socialgruppsgrundsvariabler, vilkas samband med krimi- tillhörighet mellan de pojkar som registrerats nalitet vid undersökningens uppläggning an- för brott efter undersökningstillfället och de sågs så självklara och fastlagda att man beslöt som vid senaste uppföljningen fortfarande ej att hålla dessa faktorer under kontroll ge- var kända hos polisen. Av de polisregistreranom matchningen, för att klarare få fram de tillhör 19 av 22 fall socialgrupp III. skillnader i andra variabler. Matchningsfakto- Motsvarande tal för de ej poliskända är 40 av 34

SOU 1974:31

73. Skillnaden ger x 2= 7,2 p < 0 l . Denna skillnad skulle möjligen kunna sammanhänga med att pojkar ur socialgrupp I och II ungefär i 15-årsåldern oftare går över i högre skolformer, vilket skulle kunna fungera som

en brottsåterhållande faktor, Socialgruppsfördelningen i sekvensmodellen i brotts- och kontrollmaterialen visas grafiskt i fig. 2.10.1.1 och 2.10.1.2.

Tabell 2.10.1.1 Andel fall ur socialgrupp III i de olika sekvensklasserna: Brottsgrupperna. B-fall Prov + Hus

N = 186 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=50 52%

n=21 71%

n=23 65%

n=5 (80 %)

III

VII

n=8 50%

n=13 55%

n=22 55%

n=44 82%

68%

52%

65%

60%

82%

64%

61%

Socialgrupp I och II Socialgrupp III

82%

52%

71%

65% 55% 54% 180%

50% Sekvensklass

Figur 2.10.1.1

0 I

|||

VII

VIII

Socialgruppsfördelning i sekvensklasserna B-fall (Prov + Hus)

38 % socialgrupp III i Stockholms totalpopulation pojkar födda 1943-1948 64 % socialgrupp III i klientelundersökningens brottsgrupper (Prov + Hus) SOU 1974:31

Tabell2.10.1.2 Andel fall ur socialgrupp III i de olika sekvensklasserna: Kontrollgrupperna. K-fall Prov + Hus

N = 95 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=73 55%

n=8 100%

n=l (100%)

n=2 (100%)

III

VII

n=4 (50 %)

n=3 (67 %)

n=l (100%)

n=2 (100%)

n=l (100%)

73%

55%

91%

(100%)

62%

61%

Socialgrupp t och II Socialgrupp III

55%

(50%:

Sekvensklass

100%

67%

III

(100%)

(100 %)

(100%)

VII

VIII

Figur 2.10.1.2 Socialgruppsfördelning i sekvensklasserna K-fall (Prov + Hus) 38 % socialgrupp III i Stockholms totalpopulation pojkar födda 1943-1948 62 % socialgrupp III i klientelundersökningens kontrollgrupper (Prov + Hus) 36

SOU 1974:31

Tabell2.10.1.3 Andel fall ur socialgrupp III i de olika sekvensklasserna: Gruppen som uttagits för våldsbrott. Våld N = 9 Våld N = 9

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Före 18 år Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=2 (50 %)

n=l (100%)

n=2 (0%)

—

III

VII

—

n=4 (75 %)

(75 %)

(50 %)

(100%)

(75 %)

(56 %)

Sekvensklass

Socialgruppsfördelningen i den lilla grupp som uttagits för våldsbrott presenteras i tabell 2.10.1.3. Antalet fall är här för litet för att visa något av intresse. 2.10.2 Familjetyp Vi övergår till familjetypsfaktorn. Andelen fall ur splittrad familj i de olika sekvensklasserna i brottsgrupperna framgår av tabell 2.10.2.1. Det förväntade sekvensmodellmönstret framträder här klarare än för socialgruppsfaktorn. Splittrad familj är vanligare i den undre raden än i den övre och ökar något ju längre till höger man kommer i modellen.

(0%)

(40 %)

Hur det förhåller sig i kontrollgrupperna framgår av tabell 2.10.2.2. Inom kontrollgrupperna kan man inte urskilja några klara mönster. En jämförelse mellan brotts- och kontrollfall visar emellertid en skillnad i oväntad riktning. Andelen fall ur splittrad familj i klass 0 (kon troll fallen utan brott) är 12 % större än i klass II (endast debutbrott) och 7 % större än i klass IV (flera brott, endast varit föremål för utredningar). Denna tendens i oväntad riktning gör att hypotesen om samband mellan splittrad familj och kriminell utveckling inte får något starkt stöd trots det förväntade utfallet i sekvensmodellen inom brottsgrupperna.

Tabell2.10.2.1 Andel fall ur splittrad familj i de olika sekvensklasserna: Brottsgrupperna. B-fall Prov + Hus

N = 186 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=50 24%

n=21 29%

n=23 39%

n=5 (40 %)

III

VII

n=8 38%

n=13 46%

n=22 45%

n=44 50%

47%

26%

35%

42%

49%

37%

SOU 1974:31

29%

Tabell2.10.2.2 Andel fall ur splittrad familj i de olika sekvensklasserna: Kontrollgrupperna. K-fall Prov + Hus

N = 95 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=73 36%

n=8 38%

n=l (100 %)

n=2 (0%)

III

VII

n=4 (75 %)

n=3 (0%)

n=l (100 %)

n=2 (50 %)

n=l (100%)

55%

38%

27%

(100 %)

(25 %)

(100 %)

38%

Familjetypsfördelningen i sekvensmodellen i brotts- och kontrollmaterialen visas grafiskt i fig. 2.10.2.1 och 2.10.2.2.

36%

Den grupp som uttagits för våldsbrott är liksom tidigare för liten för att tillåta slutsatser men redovisas i tabell 2.10.2.3.

I Hel familj i

Splittrad familj

50%

24% 45%

39% 29%

46%

40%

38%

%. IV

Sekvensklass

III

Figur 2.10.2.1

Familjetypsfördelning i sekvensklasserna B-fall (Prov + Hus)

VII

VIII

18 % splittrad familj i Stockholms totalpopulation pojkar födda 1943-1948 38 % splittrad familj i klientelundersökningens brottsgrupper

38 SOU 1974:31

]

Hel familj

Splittrad familj

36%

(75%) Sekvensklass

Figur 2.10.2.2

38%

(100%) (100%)

~~|(0°/ (0%) III

n(° % >i VI

(100%) (50%)

VII

VIII

Familjetypsfördelning i sekvensklasserna K-fall (Prov + Hus)

18 % splittrad familj i Stockholms totalpopulation pojkar födda 1943-1948 38 % splittrad familj i klientelundersökningens kontrollgrupper

Tabell2.10.2.3 Andel fall ur splittrad familj i de olika sekvensklasserna: Gruppen som uttagits för våldsbrott. Våld

N=9 Före 18 år

Ej brott efter 18 år

Brott efter 18 år

Sekvensklass

2 SOU 1974:31

Ej brott

Endast debut + utredning

Flera utredningar

Övervakning

Placering

0 II

VIII

n=2 (0%)

n=l (0%)

n=2 (0%)

III

VII

(0%)

(0%) IX n=4 (75 %)

(75 %)

(33 %)

Tabell 2.10.3.2

2.10.3 Ålder vid undersökningstillfället

Åldern är den sista av matchningsfaktorerna Ålder Sekvensklass som kommer att tas upp i detta sammanIX III-VIII II hang. Behandlingen av åldersfaktorn blir 14 6 5 3 något annorlunda då våra hypoteser om 1 1 - 1 2 43% 2 1 % ålderns samband med kriminalitet endast 33 14 12 7 gäller i brottsgrupperna. Det finns skäl att 1 2 - 1 3 43% 21% anta att de pojkar, som blir poliskända tidigt 40 10 18 12 i olika avseenden är svårare fall än de som 1 3 - 1 4 30% 25% blir upptäckta senare. Däremot finns natur- 14-15 71 10 43 18 ligtvis inga skäl att förvänta motsvarande 14% 25% skillnad bland kontrollfallen. 4 28 14 15-16 10 14% Då vi har fem olika åldersgrupper och 36% brottsfallen fördelar sig på åtta sekvensklas186 44 92 50 ser måste vissa sammanslagningar göras. Tabell 2.10.3.1 visar en uppställning, där åldersgrupperna delats upp mellan de sekvensklasser som innebär ej återfall efter 18 2.11 Sammanställning av andra uppföljningsoch de som innebär återfall. I tab. 2.10.3.2 har variabler och matchningsfaktorer de båda extremgrupperna, klass II och klass Det är motiverat att också sammanställa de IX skilts ut, medan i alla övriga klasser slagits tidigare behandlade övriga uppföljningsihop. variablerna med matchningsfaktorerna. Med båda redovisningssätten framgår det Tabell 2.11.1 visar den procentuella andeklart att de yngsta brottsdebutanterna är len av socialgrupperna beträffande föreallvarligare fall. De återfaller mer och åter- komst av alkoholmissbruk och narkotikafinns oftare i den gravaste sekvensklassen. bruk i brotts- och kontrollgrupperna. I brottsgrupperna är procenten fall som registrerats för alkoholmissbruk nästan denÅldersfördelning vid undersökningstillfället samma i högre och lägre socialgrupp. Av hos B-fall i olika sekvensklasser. kontrollfallen är däremot procentuellt fler i Prov- och huvudundersökning samman- socialgrupp III än i I och II registrerade för missbruk. Det kan naturligtvis röra sig om en slagna N = 186 faktisk skillnad i alkoholmissbruk. En annan möjlig förklaring skulle kunna vara olika Tabell 2.10.3.1 Åldc

Sekvensklass II, IV, VI, VIII

III, V, VII, IX

11-12

5 36%

9 64%

12-13

15 45%

18 55%

13-14

20 50%

14-15

44 62%

27 38%

15-16

15 54%

13 46%

40 Tabell 2.11.1 Procentuell andel av socialgrupperna beträffande förekomst av alkoholmissbruk och narkotikabruk. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Socialgrupp

Alkoholmissbruk

Narkotikabruk

B-fall

K-fall

B-fall

K-fall

I+ 11

n=67 48%

n=36 6%

n=67 9%

n=36 3%

III

n=119 52%

n=59 20%

n=119 14%

n=59 3%

SOU 1974:31

mönster för alkoholbruk i olika socialgrupper. Om man dricker hemma, i slutna sällskap eller på restaurang och åker taxi hem, vilket torde vara vanliga mönster i socialgrupp I och II, är risken att bli registrerad för alkoholmissbruk naturligtvis mindre än om man dricker eller förekommer berusad ute, vilket troligen är vanligare i socialgrupp III. Något som talar emot den senare förklaringen är att någon skillnad i registrerat alkoholmissbruk mellan socialgrupperna inte föreligger bland brottsfallen. Brottsfall i socialgrupp I och II tycks i så fall, eventuellt på grund av kontakt med andra asociala, ha lämnat de mönster för alkoholbruk som anses vanliga i högre socialgrupper. Vid alla försök till tolkning av resultaten måste man också hålla i minnet att kontrollgruppens 95 fall, varav 14 registrerats för alkoholmissbruk, är för få att tillåta några säkra slutsatser. Beträffande narkotikabruk framkommer inga påtagliga skillnader mellan socialgrupperna. Uppgifter om narkotikabruk är emellertid så sällsynta att materialet i ännu mycket mindre grad än beträffande alkoholmissbruk tillåter säkra slutsatser. Den procentuella andelen av socialgrupperna beträffande förekomst av våldsbrott och institutionsplaceringar efter 18 år i brotts- och kontrollgrupperna framgår av tabell 2.11.2. I beräkningarna beträffande våldsbrott ingår de nio som uttagits för våldsbrott.

Tabell 2.11.2 Procentuell andel av socialgrupperna beträffande förekomst av våldsbrott och institutionsplaceringar. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Socialgrupp

Våldsbrott

Institutionsplacerade

Våldsbrott är något vanligare i socialgrupp III, men skillnaden mellan socialgrupperna är ganska måttlig. Pojkar ur socialgrupp III institutionsplaceras med anledning av brott efter 18 år i ungefär dubbelt så stor utsträckning som pojkar ur socialgrupp I och II. Detta bör rimligen jämföras med proportionen återfall efter 18 år i respektive socialgrupper, som framgår av tabell 2.11.3. Tabell 2.11.3 Procentuell andel av socialgrupperna beträffande förekomst av brott efter 18 år. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Socialgrupp

Brott efter 18 år B-fall

K-fall

I + II

n=67 42 %

n=36 8%

n=119 50%

n=59 14%

En större andel av socialgrupp III än av I och II har registrerats för brott efter 18 år, men skillnaden mellan socialgrupperna är mindre i denna variabel än beträffande institutionsplaceringar. Brotten efter 18 år har inte granskats med avseende på antal och/ eller gravhet. Skillnaden i institutionsplaceringar kan därför inte med säkerhet tolkas. Den kan bero på att brotten är fler och/eller gravare i socialgrupp III eller på att samhället oftare tillgriper institutionsplaceringar för fall ur socialgrupp III. Den procentuella andelen av hel eller splittrad familj beträffande förekomst av missbruksvariablerna framgår av tabell 2.11.4. Tabell 2.11.4 Procentuell andel av hel och splittrad familj beträffande förekomst av alkoholmissbruk och narkotikabruk. Provoch huvudundersökning sammanslagna. Familjetyp

Alkoholmissbruk

Narkotikabruk

B-fall

K-fall

B-fall

K-fall

B-fall

K-fall

B-fall

K-fall

I + II

n=71 21%

n=36 0%

n=67 15%

n=36 3%

Hel

n=116 50%

n=59 14%

n=116 11%

n=59 2%

III

n=124 32%

n=59 7%

n=119 32%

n=59 7%

Splittrad

n=70 51 %

n=36 17%

n=70 14%

n=36 6%

SOU 1974:31

Några skillnader mellan pojkar från hel och splittrad familj beträffande alkohol- och narkotika variablerna framkommer inte. Den procentuella andelen av de olika familjetyperna beträffande förekomst av våldsbrott och institutionsplaceringar efter 18 år framgår av tabell 2.11.5. Tabell 2.11.5 Procentuell andel av hel och splittrad familj beträffande förekomst av våldsbrott och institutionsplaceringar efter 18 år. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Familjetyp

Institutic nsplacerade

Våldsbrott B-fall

K-fall

B-fall

K-fall

Hel

n=122 27%

n=59 3%

n=116 21%

n=59 3%

Splittrad

n=73 30%

n=36 6%

n=70 34%

n=36 8%

Några skillnader mellan pojkar från olika familjetyper framkommer inte vad beträffar våldsbrott och endast i ringa utsträckning vad beträffar institutionsplaceringar. I tabell 2.11.6 redovisas hur många av pojkarna med alkoholmissbruk, narkotikabruk och våldsbrott som placerats på institution efter 18 år.

Tabell 2.11.6 Procentuell andel av grupperna med förekomst av alkoholmissbruk, narkotikabruk och våldsbrott som institutionsplacerats efter 18 år Våldsbrott

Alkoholmissbruk Narkotikabruk B-fall

K-fall

B-fall

K-fall

B-fall

K-fall

n=94 43 %

n=14 29 %

n=23 83 %

n=3 67 %

n=55 55 %

n=4 75 %

Mest påfallande är att så stor procent av de fåtaliga pojkar som har registeruppgifter angående narkotikabruk har placerats på institution. Detta speglar hur allvarligt samhället ser på narkotikaproblemet. Av pojkar med alkoholmissbruk har knappt hälften och av pojkar som begått våldsbrott drygt hälften placerats på institution. Slutligen behandlas förhållandet mellan debutålder i brottsgrupperna (för våldsgruppen även de 9 fall som uttagits för våld) och övriga uppföljningsvariabler. Åldersfördelningarna framgår av tabell 2.11.7. De pojkar som har registeruppgifter om alkoholmissbruk skiljer sig inte vad beträffar ålder för första polisupptäckt. I de övriga grupperna, narkotikabrukare etc, framkommer en viss övervikt av de yngsta debutanterna, som även i andra sam-

Tabell 2.11.7 Procentuell andel inom varje åldersgrupp (ålder vid undersökningstillfället) av alkoholmissbruk, narkotikabruk, våldsbrott och institutionsplaceringar efter 18 år. Brottsfall. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Ålder

Våldsbrott

43%

11-12 N= 16

5B+2V=7

44%

33%

12-13 N = 33

13B

39%

28%

13-14 N = 40

13B

33%

15%

14-15 N = 75

10B+4V=14

19%

14%

32%

15-16 N = 31

5B+3V=8

26%

Narkotikabruk

Inst.plac. eft. 18 år

43%

29%

58%

21 %

13-14 N = 40

48%

14-15 N = 71

49%

15-16 N-28

54%

Ålder

Alkoholmissbruk

11-12 N = 14

12-13 N = 33

N= 186

42 N= 195

SOU 1974:31

manhang förefaller att vara våra mest allvarliga fall. Fjortonåringarna, den ålder då ungdomsbrottsligheten når sin höjdpunkt (Sveri, 1960), förefaller att bidra med minsta procentuella andel till både narkotikabrukarna, våldbrottslingarna och de institutionsplacerade efter 18 år.

SOU 1974:31

3 Psykoanalytisk utvecklingsteori

3.1 Inledning Inom klientelundersökningen har tidigare lämnats en ingående redovisning av kriminalitetsteorier, utgående från sociologiska, psykiatriska, medicinska m. fl. förklaringsmodeller (Jonsson, SOU 1971:49 kap. 4). Likaså har en inlärningsteoretisk modell redovisats (Olofsson SOU 1973:25). Då det inom undersökningens ram redan presenterats både en allmän översikt och en inlärningspsykologisk referensram, finns ej anledning att här göra ytterligare en genomgång av andra kriminalitetsteorier än den som ligger till grund för avsnittet. I detta och följande kapitel redovisas psykoanalytisk utvecklingsteori och jagpsykologisk personlighetsteori, vilka utgör den teoretiska referensramen för föreliggande arbete. 3.2 Den epigenetiska utvecklingsprincipen "The newborn infant is not wholly a creature of drives; he has inborn apparatuses (perceptual and protective mechanisms) which appropriately perform a part of those functions which, after the differentiation of ego and id, we attribute to the ego. A state of adaptedness exists before the intentional processes of adaptation begin." "Strictly speaking, the normal newborn human and his average expectable environment are adapted to each other from the very first moment." (Hartmann, 1939 sid. 49, sid. 51). 44

Människan har således en medfödd, artspecifik psykologisk utrustning, som redan från födelsen möjliggör individens aktiva, adaptiva interaktion med omvärlden. Denna utrustning utgör delar av det som senare utvecklas till jagfunktioner. Med dessa uttalanden påvisar Hartmann, att även det till synes hjälplöst beroende späda barnet har vissa medel till försvar mot överväldigande stimuli. En början till en relativ autonomi föreligger således som medfödd. Båda dessa aspekter, barnet som föds anpassat till sin miljö och samtidigt med en begynnande utveckling till självständighet, spelar en viktig roll i den psykoanalytiska synen på individens utveckling i samspel med sin miljö. Till skillnad från exempelvis inlärningsteoretiska antaganden poängteras det autonoma växandet i stadier, vilka är genetiskt givna. Individen är således i sin utveckling ej helt avhängig av miljöinflytanden. "Alltid när man försöker förstå växandet bör man komma ihåg epigenesens princip, som är hämtad från organismens tillväxt in utero. Med en viss generalisering kan det sägas, att enligt denna princip allt som växer har en grundplan, och att delarna växer fram från denna grundplan, så att varje del har sin tid, då den är viktigast, till dess alla delarna har växt fram till en fungerande helhet. . . . man kan räkna med, att det friska barnet i dessa personliga upplevelser, om det får ett rimligt mått av rätt ledning, följer inre utvecklingslagar som ger en serie möjligheter SOU 1974:31

till meningsfullt samarbete med de personer, Den psykosexuella aspekten beskriver såsom vårdar och bryr sig om det och de ledes organfunktionen. Den psykosociala institutioner som står färdiga för det. Detta modaliteten visar det beteendemönster som samspel varierar från kultur till kultur men utvecklas under respektive fas och den psykommer alltid 'i rätt tid och i rätt ordning' kosociala krisen beskriver antitetiskt den inenligt principen för all epigenes." (Erikson, ställning till sig själv och omvärlden som 1968 sv. övers. 1969 s. 80.) individen förvärvar i varje fas. Den tidiga psykosexuella utvecklingen delas enligt psykoanalytisk teori in i faser, vilka kännetecknas av att en del av kroppen under 3.3 Oral fas respektive fas fungerar som huvudsaklig lust- Under den orala fasen är som tidigare källa. Sålunda är munnen under den orala nämnts munnen det späda barnets viktigaste fasen det centrala, både som kontaktmedel organ, men också huden, innerörats jämoch för näringstillförseln. Eliminationspro- viktsorgan och hörselapparatens känslighet cesserna står i fokus under den anala fasen är från början viktiga för hans orientering. och könsorganen och deras funktioner i den Innan de olika kroppssystemen mognat så, falliska. att han kan suga, svälja, andas och skrika Enligt Erikson motsvaras den libidinösa utan att dessa funktioner interfererar negafasutvecklingen av en psykosocial sådan, där tivt med varandra, tenderar säkerligen spänvarje fas innebär en normativ psykosocial ning och ångest att bli övermäktiga för orgakris eller vändpunkt. Fasens organmönster nismen. Barnet är då speciellt beroende av motsvaras av en psykosocial modalitet. det positiva stöd det kan få i form av lugn Nedanstående schema, figur 3.2.1, är häm- och mjuk omvårdnad. tad ur Identity and the life cycle (Erikson Det orala stadiet kallas också inkorpora1959) och återges förkortat. tivt, då förmågan att intaga liksom att behål-

tigur 3.2.1 Eriksons schema över den psykosexuella utvecklingen. Förkortat. Psykosexuell fas

Psykosocial modalitet

Oral-respiratorisk Sensorisk-kinestetisk (Inkorporativ modalitet)

Att få

Anal-uretral Muskulär (Retentiv-eliminativ modalitet)

Att hålla (behålla)

Infantil-genital Motorisk (Inträngande-manlig) (Omslutande-kvinnlig)

Att göra, göra efter, göra lika

Betydelsefull relation

Psykosocial kris

Modern

Tillit - misstro

Föräldrarna

Autonomi-skam och tvivel

Familjen

Initiativ-skuld

Grannskap skola

Realitetspräglad aktivitet-underlägsenhet

Att vara sig själv (eller icke) Att dela upplevelsen av att vara sig själv

Jämnåriga Sekundärgrupper Ledarskap och modeller för det

Identitetidentitetsdiffusion

Att förlora och finna sig själv i en annan

Partners i vänskap, kärlek, tävlan, samarbete

Intimitet och solidaritet-isolering

Att ge tillbaka

Att låta gå

Att göra, tillverka Latens Att göra tillsammans Pubertet

Mogen genital

SOU 1974:31

la och tillgodogöra sig föda är det viktigaste. Den psykosociala modaliteten är att få och att ge tillbaka. Det sätt på vilket modern ger föda, omvårdnad och kontakt i olika former påverkar barnets sätt att ta emot. Tar han emot maten och är tillfreds eller spottar han ut eller kräks upp den? Moderns inställning till sig själv som kvinna och som den givande påverkar barnets sätt att ta emot. Deras samspel kan vara avspänt och rofyllt med en vegetativ samhörighet som gör givandet och tagandet till något självfallet, en interaktion i vilken man inte ifrågasätter varandra. Blickkontakten, småpratet och nynnandet, barnets lek med moderns bröst, gurglanden och leenden, allt detta ger uttryck för det mått av trygghet barnet upplever i relationen till henne och därmed också till sig själv, eftersom han i denna första fas upplever en fullständig enhet med modern. Med ett tillräckligt mått av accepterande och uppskattning från modern får barnet också en djupt rotad upplevelse av att vara riktig, att duga, att höra till. Denna grundtillit gäller både honom själv och hans omvärld. En viss brist på tilltro finns också hos varje individ, också den grundlagd under denna första fas. Om den psykofysiska spänningen varar längre än individen orkar med, när väntan blir för lång, och i synnerhet om detta inträffar ofta, riskerar man att barnet får negativa förväntningar. De medfödda försvarssystemen blir då i längden inte tillräckliga, utan barnet upplever övergivenhet och destruktion. Upplevelse av aggressivitet och otålighet hos modern, vilka naturligen växlar hos henne med lugn och avspändhet, skapar också otrygghet hos barnet. Vilken av de två polarisationerna som överväger, dvs. vilken lösning den psykosociala krisen får, kommer att vara avgörande för individens grundinställning. Från att ha varit övervägande passivt mottagande övergår barnet i den senare delen av oral fasen till ett aktivt inkorporerande mönster. Han griper om föremål, som förs till munnen, och sen biter han hårt. Om han fortfarande ammas, måste han lära sig att suga utan att bitas, annars kommer han i konflikt med modern. Avvänjningen inträf46

far också vanligen under denna period, vilket innebär ett frustrationsmoment. Både perception och minnesfunktion har mognat så, att han kan uppleva distans i tid och rum. Känslan av fullständig enhet med modern övergår i upplevelsen av att vara ensam, att bli övergiven, att ha förlorat något. En abrupt och kravfylld avvänjning kan leda till en infantil depression. Ett friskt spädbarn, som får värme och stöd under avvänjningen genom andra bevis på moderns kärlek, har goda möjligheter att lösa den orala krisen med en övervikt av tillförsikt. Om barnet inte löser den orala problematiken på ett positivt sätt, utan får bestående psykiska skador under denna fas, kommer han sannolikt att under hela livet präglas av den "orala personlighetens" livsstil. Denna utmärks av ett impulsdrivet, okontrollerat handlande. Ett starkt beroendebehov, som ibland manifesteras öppet, ibland förnekas, gör relationerna till andra ständigt konfliktfyllda. Gränserna mellan individen och de människor han har kontakt med är oklara för honom själv. I sin orealistiska uppfattning av andra tillskriver han dem ofta önskningar och motiv, som egentligen är hans egna, eller vantolkar gravt deras intentioner som fientliga och destruktiva. Målsättningen är för honom hela tiden att få från andra det han upplever fattas honom i kärlek, trygghet, självkänsla, livsinnehåll. Tomhetskänsla och rädsla att bli övergiven växlar med ångest inför att bli uppslukad. Följaktligen pendlar den oralt fixerade individen mellan klängigt beroende hållningar och aggressivt avvisande, exempelvis när hans orimliga krav inte uppfylls. Djupa skador under den orala utvecklingsperioden kan leda till olika slag av personlighetsstörningar, vilka senare i livet bl. a. kan manifestera sig som psykosliknande störningar eller som utagerande impulsdrivenhet. Utvecklingen fram till vuxen ålder genom de olika faserna kan givetvis modifiera och till en del kompensera sådana skador, men den kliniska erfarenheten visar att detta är vanskligt. Ur kriminologisk synvinkel är den impulsSOU 1974:31

drivna individen klart i riskzonen. Alkoholoch narkotikaberoende är vanliga symptom, liksom kriminalitet. Psykoshotade personer däremot anses löpa en avsevärt mindre risk för asocialitet. Impulsdrivenheten, bristen på jaggränser, vilken omöjliggör ett du-upplevande gentemot andra, den orealistiska uppfattningen av omvärlden och den ständiga ambivalensen utgör ett starkt hot mot individens sociala anpassning. Oberäknelighet och ibland sadistiska våldshandlingar tillsammans med total egocentrisk hänsynslöshet med öppen hämndlystnad paras vanligen med starkt självdestruktiva tendenser och en förnekad, djup depression hos människor med den form av oral störning, vilken återfinnes hos primärt karaktärsstörda individer. 3.4 Anal fas Vid slutet av oralfasen har barnet utvecklat många färdigheter. Det börjar kunna förflytta sig själv och gör det med stor aktivitet och glädje. Språket börjar utvecklas och därmed också en första början till symbolförståelse. Behovet av närkontakt är fortfarande stort, men avståndet till modern i både rum och tid kan nu ökas utan att det upplevs som alltför frustrerande. Frigörelsen från modern ökar och ett växande behov av självständighet manifesteras ofta kraftfullt, omväxlande med mjuka stunder av kroppskontakt och vila hos någon av föräldrarna. Muskulaturen har nu mognat så, att renlighetsträningen kan börja. Eliminationsprocesserna står i centrum för uppmärksamhet och lustupplevelser. Det krävs nu att den viljestyrda muskulaturens impulser samordnas så, att mönstret för denna fas, nämligen att hålla kvar och låta gå, så småningom sker konfliktfritt och i enlighet med individens eget val och hans välbefinnande. Den psykosociala kris, som skall arbetas igenom i denna fas, är enligt Erikson autonomiproblematiken. Det gäller för barnet att utveckla sin egen vilja, att hävda sina rättigheter, att uppleva sig själv som individ. Detta måste ske i relation till föräldrarna och andra SOU 1974:31

vuxna vårdare. I bästa fall förlöper interaktionen mellan barnet och de vuxna med ett rimligt mått av konflikt. Barnets behov av att "göra själv, kunna själv, bestämma över sig själv" möts naturligen av de vuxnas önskan att han ska samordna sin vilja och sina behov med deras. Han måste också anpassa sig till familjens normer och mönster i stort. Denna anpassning kan dock ske på väsentligt olika sätt. Om en av föräldrarna eller bägge intar en oböjligt kravfylld och auktoritär hållning till barnet och bestraffar och skämmer ut honom för envisa viljeyttringar och bristande sfinkterkontroll riskerar man, att han så småningom övergår till att tvivla på sig själv som individ med egna rättigheter. Han kommer också att ifrågasätta om det han är och det han gör duger. En obestämd skamkänsla, som gäller hela hans person, kan då utvecklas och bli bestående för hela livet. Om däremot ett ständigt självsvåld tolereras av de vuxna, eller växlingar mellan straff och bannor och likgiltighet eller svaghet är förhärskande i familjen, kommer den infantila omnipotenskänslan, som är en rest från oralfasen, att i stor utsträckning leva kvar. Barnet behöver nämligen i denna fas både träna sin vilja och uppleva realistiska gränser för viljemanifestationer och driftsutlevelse. Analfasen utmärks således av ambivalens. Barnets olika aktiviteter är präglade av hastiga växlingar mellan impuls och motimpuls. Kasta - hålla kvar, vilja som mamma trotsigt vägra, tycka om på ett stormande sätt - hata och avsky, vara aktiv - försjunka i passivitet. Förstadierna till det som i senare faser utvecklas till samvete och överjag grundläggs i denna fas. Eftersom barnet fortfarande är helt beroende av kontakten med föräldrarna och deras kärlek, lider det svårt av att känna sig förkastat och utestängt, vilket blir fallet om det bemöts med tyranniskt moraliserande. En kvarblivande rädsla för auktoriteter, vilka upplevs som hotfulla och straffande utan att man förstår skälen till detta, kan medföra en bestående förvirring inför moraliska grundsatser och deras berättigande. 47

Det ambivalenta mönstret återkommer få, han tilltvingar sig. Hans aggressiva, föraktockså i könsidentifieringen. Uppfattningen fulla avståndstagande blir i framtiden lätt av manlighet och kvinnlighet är fortfarande mobiliserbart. Eftersom han inte upplever oklar. Barnet identifierar sig med båda för- regler och förordningar som riktiga eller äldrarna, och införlivar både maskulina och meningsfulla utbildar han ett förakt för dem, feminina identitetselement med sin person- som tillåter honom att senare i livet spela ett lighet. En viss bisexualitet föreligger således maktspel, t. ex. med myndigheterna, där det under denna fas, vilken även återfinnes hos gäller att vara starkast och klurigast. Omniden vuxna individen, men underordnad den potenskänslorna, som han inte kommit tillheterosexualitet som först den falliska fasen rätta med, eftersom den anala konflikten inte är löst, förleder honom till orealistiska och senare adolescensen manifesterar. Analfasen blir avgörande för proportionen bedömningar av både sig själv och ommellan kärlek och hat hos individen, mellan världen. Kontaktbrottet med normgivarna inverkar förmågan till samarbete och egensinnighet. Det maktspel som äger rum i familjer med också menligt på överjagsutvecklingen i nästa olöst analproblematik handlar om vem som fas, då moralintegrationen huvudsakligen är starkast eller svagast och vem som kan sker via positiv identifikation med föräldrarna. kontrollera vem. Man kan således väl föreställa sig att en Individer med olösta anal konflikter kännetecknas av, att de lever under ständig olöst konflikt under analfasen medför risk spänning. De kan vara av övervägande ma- för kriminella handlingar, både som aggressochistisk läggning, med tendenser att under- sivt självhävdande manifestationer och som ordna sig och att ge upp sig själva. Ofta aggressivt tillägnande dvs. med återfall i ett utnyttjas dock den masochistiska hållningen oralt beteende. manipulativt gentemot andra som känslomässig utpressning eller så att individen 3.5 Fallisk-ödipal fas omärkligt förmår andra att leva ut hans impulser, vanligen aggressivitet eller habegär. Under de preödipala faserna förlöper utveckMer öppet sadistiska personer tenderar att lingen huvudsakligen lika för båda könen. alltid vara invecklade i maktstrider, där deras Den fallisk-ödipala utvecklingen däremot är härsklystnad gentemot andra människor är väsentligt olika för pojkar och flickor. Efterframträdande och deras behov av att förvär- som klientelundersökningen enbart gäller va egendom synes omättligt. Vanligen före- pojkar, behandlas här endast den maskulina ligger en blandning av sadistiska och ma- utvecklingen i denna fas. Under den prefalliska utvecklingen anses sochistiska tendenser. En särskild risk för en störd utveckling modern enligt psykoanalytisk teori vara både löper de barn, som i sin anala period delvis kärleksobjekt och huvudsakligt identifikabrutit den affektiva kontakten med föräld- tionsobjekt för pojken. Hon är den starka, rarna. Dessa barn synes erfarenhetsmässigt allsmäktiga givaren, hon är aktiv och utforofta vara vitala och begåvade, och har i en mar både innehållet, kvaliteten och gränsermaktkamp med de vuxna upplevt en djupt na för driftstillfredsställelsen och kontakten. gående misstro mot dem och allt de repre- Under nyföddhetsperioden och den närmassenterar både vad gäller regler och lagar och te tiden därefter upplevs, som tidigare livets nödtorft. Den starka besvikelsen och nämnts, en fullständig enhet med modern, hatet som följd därav leder till att barnet i vilken då också laddas med den primära stor utsträckning blir emotionellt självförsör- narcissism, som gäller barnet själv. Från denjande och vägrar att ta emot något som na period härstammar också upplevelsen av erbjuds frivilligt, vare sig positiv affekt och modern som försedd med magiska krafter på kontakt eller timligt goda ting. Han vill inte gott och ont. Denna föreställning ligger på 48

SOU 1974:31

omedvetna plan, men kan lätt aktiveras vid beundran och tillgivenhet exempelvis föreregression. Fadern upplevs mer realistiskt, ställa sig att bli gravid med faderns hjälp, eftersom hans inträde som betydelsefull per- genom munnen eller anus. son vanligen äger rum i ett senare stadium, Progressionen till en aktiv, maskulin hålldå perceptions- och tankeapparaten nått en ning följer dock denna passivitet, om inte utveckling, som möjliggör upplevandet av affektiva störningar hos och mellan föräldhonom som separat person. rarna inverkar i fixerande riktning. För att Att vara som mamma och att göra efter pojken skall orka och våga växa vidare i sin henne upplevs redan av barn i anal fasen som identifiering krävs att modern erkänner hans roligt och eftersträvansvärt. I den falliska maskulinitet som något positivt. Om hon fasen tillkommer, att pojken nu också riktar själv har en olöst identifieringsproblematik genitala strävanden mot henne, i förening kan rädslan för maskuliniteten i kombinamed ofta stormande känslor av kärlek och tion med avundsjuka mot män leda till, att längtan att vara allt för henne. hon stimulerar pojkens passiva underkastelse Pojken har nu börjat bli mycket upptagen och hindrar hans vidareutveckling. Om faav könsskillnaderna. Penis har redan från dern likaledes känner sig osäker på sin könsspädbarnsåldern fungerat som spänningsregu- roll och sannolikt då också är svartsjuk på lator vid ångest och upphetsning, liksom vid barnens försteg hos hustrun framför honom autoerotiska lekar, ^enital aktivitet blir nu själv, har han troligen stora svårigheter att emellertid mycket viktig, både på realplan, i släppa fram en rival. Tendenser att minimiform av sexuella lekar med andra barn och i sera eller dra sig undan i kontakten med fantasin, där de infantila sexualteorierna om pojken, alternativt straffa honom för hans skada och smärta etc. florerar. Även om begynnande manliga självhävdande, kan då pojken tidigt blivit varse, att de kvinnliga inverka ödesdigert för pojkens vidareutveckmedlemmarna av familjen inte är skapta som ling. han, får detta faktum nu en ny realitet för Den ödipala konflikten är således synnerhonom. Han jämför sig med fadern, vars ligen svårbemästrad. Ett byte av identifysiska överlägsenhet och besittningsrätt till fieringsperson skall ske. Den tidiga genitala modern väcker rivalitet och ångest hos ho- inriktningen mot fadern skall bemästras, för nom. Samtidigt vill han nu mer än någonsin att sedan övergå till intensiva fantasier om likna sin pappa och bli likadan som han. att tränga undan fadern och inta hans plats Ångest väcks också av hans föreställning om hos modern. De starka, omedvetna skuldkvinnor som kastrerade, något som han dun- känslor som därvid uppstår väcker stark kelt upplever också kan drabba honom själv. ångest för att de förbjudna impulserna skall Som tidigare nämnts, har pojken i sin bestraffas med hot om förlust av liv och lem. hittillsvarande utveckling i stor utsträckning En negativ lösning av konflikten är att rehaft modern som både kärleksobjekt och grediera till ett småbarnsstadium i större identifieringsperson. Upptäckten av, att hon eller mindre utsträckning, med ett beroende är olik honom själv är skrämmande och gör, av modern som beskyddare och kärleksgivaatt han tar avstånd från henne som identifi- re. Den positiva lösningen medför, att pojkationsobjekt. I stället vänder han sig till ken identifierar sig med fadern, men ger upp fadern och andra män och väljer så sin den starka rivaliteten med honom. I detta maskulina förebild. Detta innebär, att han i ligger, att pojken accepterar sin fysiska slutet av denna fas till större delen har omognad, men med en stark narcissistisk övergivit sin infantila bisexualitet. Under den upplevelse av likhet med fadern, vilken gör första delen av ödipalfasen har han kvar så det möjligt för honom att se fram mot att mycket av sin kvinnliga identifiering, att han som vuxen man ta över faderns roll och hans i sina fantasier också intar en passiv, feminin funktioner. hållning gentemot fadern. Han kan i sin Den positiva lösningen av konflikten leder SOU 1974:31 4

således till en etablerad, medvetet upplevd nen endast under den första amningsperiomaskulin identifiering. De egna jaggränserna den. Fäderna deltar ofta aktivt i barnens blir då också fastare. I sin strävan att under- värd redan från spädbarnstiden. Framför allt trycka de incestuösa önskningarna gentemot vårdas många barn på institutioner av t. ex. modern och de omedvetna dödsönskningar- daghemskaraktär större delen av sin vakna na mot fadern, övertar pojken nu föräldrar- tid. De lever således i grupp med i det stora nas, främst faderns roll som normgivare och flertalet fall ung, kvinnlig personal som vårstraffande instans. I och med denna introjek- dare. Vilken inverkan detta kan få för bartion av föräldrarnas kontrollerande funktion nens objektkonstans och identifikation m. fl. och identifiering med deras moraliska upp- funktioner kan endast bli föremål för spekufattningar uppnår han nu ett påtagligt mått lationer. Det finns dock skäl att anta, att av självständighet. Inriktningen på realiteter- exempelvis bundenheten till gruppen blir avsevärd. En delad gruppidentitet och gruppnas värld blir också påtaglig. moral är då rimlig att förvänta. Bettelheims Initiativkraft eller skuldkänslor är enligt (1969) studier av barn i kibbutz kan ge viss Erikson de två polerna i ödipalfasens psykoinformation härvidlag, även om man givetvis sociala kris. Känslor av vanmakt, underläginte kan hårdra en sådan jämförelse. senhet och oförklarlig skuld liksom ständigt De pojkar som berörs av klientelunderhot om regression till ambivalens, bisexualisökningen kan emellertid antas ha vuxit upp tet, beroende och självdestruktiv aggression inom familjemönster av mer traditionellt slag utmärker också de misslyckade lösningarna i flertalet fall. från denna fas. Ofullständiga lösningar av den ödipala Om de skuldbelagda impulserna trängs konflikten kan i viss utsträckning innebära bort lämnas i stället tillräckligt med psykisk risker för asocialt utlevande. Ett fallisktenergi över för att det som kännetecknar den motoriskt, hektiskt aktivitetsbehov anses enfriska personligheten vid övergången från ligt teorin ofta ligga bakom de under adoden falliska fasen till latensåldern skall kunna manifesteras. Han är således aktiv och lescensen vanliga motorfordonstillgreppen nyfiken, och ganska säker i sin nyetablerade med tillhörande våghalsig körning. Man tänmanlighet. I lekar och fantasier med andra ker sig då, att driftsimpulsen kanaliseras i de barn har han grundligt prövat olika roller. för de falliska respektive genitala faserna Hans fantasiliv har utvecklats, liksom hans typiska beteendena: snabb rörelse framåt, förmåga till inlevelse med andra. Därigenom som upplevelsemässigt präglas av driftsenerhar han blivit mogen att vara tillsammans gins starka flöde. Maskulint självhävdande av överkompenmed andra jämnåriga i grupp på ett kreativt sätt. Rivaliteten om kärlek och uppmärksam- satorisk karaktär kan således hänföras till het med syskon och andra har blomstrat olösta ödipalkonflikter, vanligen i kombinamen med övertagandet av föräldranormerna tion med en underliggande identifikationsoch stärkandet av identitet och självkänsla störning. Även s. k. symboliskt stjälande, har konkurrensinställningen reducerats så, exempelvis av vapen, kan hänföras till denna att han kan leka och arbeta tillsammans med störningskategori, liksom hotfulla uppvisjämnåriga och utbyta erfarenheter med dem ningar av vapen eller ekvivalenter till sådana. Givetvis hör också skjutandet till dessa manipå ett självklart sätt. Den ovan skildrade utvecklingen bygger festationer. Enligt teorin anser man, att en individ, på den klassiska psykoanalytiska uppfattsom löst sina prefalliska konflikter på ett ningen, vilken i sin tur baseras på en traditioövervägande tillfredsställande sätt men senell uppfattning av familjens betydelse och dan i fallisk, respektive genital fas ej bemästrollfördelning och samverkan mellan man rar de fastypiska konflikterna, utvecklar en och kvinna i äktenskapet. Numera finns neurotisk störning. Driftsoch framför allt mödrarna i många familjer hemma hos bar50

SOU 1974:31

jagutvecklingen har dock i sådana fall utvecklats så långt, att avgörande steg tagits i riktning mot överjagsuppbyggnad och normintegration samt fusion av aggressiva och libidinösa impulser. Riskerna för asocialitet ligger då främst i den hotande regressionen till prefalliska stadier. "Det råder inte något tvivel om, att glupskhet, krävande inställning, härsklystnad, långt gående svartsjuka och konkurrensbegär, impulser att avliva medtävlare och frustrerande gestalter, dvs. alla de normala beståndsdelarna i det lilla barnets driftsliv blir kärnor till asocialitet längre fram om de tillåts fortleva utan att ombildas och att social utveckling innebär att man intar en omedgörlig, försvarsinställd hållning till dem." (A. Freud, 1967, sid. 145) 3.6 Latensåldern Efter ödipalålderns driftsmässigt och emotionellt omväxlande upplevelser blir latensfasen en i synnerhet för pojkarna utåtriktad period, där inriktningen på realitetsbemästrandet spelar en avgörande roll. Den ödipala problematiken står inte längre i förgrunden. Pojkens identifiering med fadern har stärkts och de incestuösa önskningarna gentemot modern trängts bort. Den sexuella nyfikenheten är dämpad, vetgirigheten inriktas nu på tingen i omvärlden, deras funktionssätt och mekanik. Beroendet av modern både som kärleksobjekt och vårdare är fortfarande stort, men den omnipotenta, preödipala modersbilden och bundenheten till denna tar pojken nu aktivt avstånd ifrån, en hållning som ytterligare förstärks i förpuberteten. Föräldrarna, i synnerhet fadern men också andra män i omgivningen, blir viktiga förmedlare av kunskap om världen, om orsak och verkan i konkreta händelseförlopp och av praktiska, tekniska problemlösningar. När pojken lämnat ödipalåldern bakom sig är han mogen för skolans värld. Han tillägnar sig kunskap även på abstrakt plan genom att använda symboler, då han lär sig läsa, skriva och räkna. Under skolåldern utvecklas relationerna SOU 1974:31

till kamrater och deras familjer på ett nytt sätt. Gruppmognaden prövas också på ett definitivt sätt. Även om pojken under sin tidigare utveckling tillhört barngrupper på olika småbarnsinstitutioner, kan han ha levt i grupp utan att vara mogen för den. Som tidigare nämnts uppnås gruppmognad först i treårsåldern. I skolan krävs att pojken kan interagera med andra barn i relation till en vuxen ledare utan att kräva uppmärksamhet och privilegier för egen del. Han ska också kunna bygga upp gruppnormer, vilka till en del är autonoma, tillsammans med kamraterna liksom han nu utvecklar mer och mer av personliga vänskapsband. I kontakten med kamraternas familjer får han möjligheten att uppleva och så småningom på ett mer objektivt sätt granska andra modeller för familjeinteraktion än den han lever i själv. Vuxna, som inte är hans föräldrar eller närstående, upplevs också med mindre starka känsloladdningar och han har därför också större möjligheter att utveckla relationer till dem, som är mer neutrala, där han själv inte kan vara infantilt krävande, utan måste bete sig åldersadekvat. Värderingar av andra vuxna liksom av föräldrarna föranleder ofta medvetna identifieringsönskningar, "vilja vara som . . .", "ha samma yrke som . . .". Dessa identifikationer utgör kärnan i jagidealbildningen, vilken senare utökas under adolescensen. Inriktningen på konkreta ting och händelser i denna ålder möjliggörs av, att barnet nu är moget att skilja på fantasi och verklighet, att låta primärprocessen underordna sig sekundärprocessen och på så vis i ökande utsträckning orientera sig om realiteten och gradvis bemästra den. Fantasin används mer medvetet i organiserade lekar och lagspel, där det är viktigt att kunna hålla på överenskomna regler och att våga beivra överträdelser. Pojkar i grupp leker vanligen rörligt och fartfyllt, ofta lekar med aggressivt innehåll. Kraftmätningar är ständigt återkommande både i fysisk närkontakt såsom brottningar och slagsmål, men också i form av idrott och som intellektuell konkurrens, att kunna och veta mest. Skryt 51

och fabulering används i förhärligande syfte i långa sekvenser. Oftast får föräldrarna i korkonfrontationer mellan grupper och lag, "vi ta meningar del av hans tankar, ibland bara antydningsvis, ibland med emfas, om det är är bäst" etc. Dessa kraftmätningar och gränsprövningar något han ogillar. De flesta barn i latensen befrämjar pojkens realitetsanpassning. Han sätter stort värde på lyhördhet hos föräldrarfår genom dem veta var han står i gruppen na. De vill att även antydningar ska bli och lär sig att balansera individuella syn- förstådda, ofta utan alltför ingående kompunkter och önskningar mot kollektivets. I mentarer från de vuxna. Allt som kan upplegruppupplevelsen stärks solidariteten med vas som känslosamhet eller snokande eller jämnåriga, och underlägsenhetskänslor gent- överdriven ängslighet kan leda till att konemot övermäktiga vuxna kan därigenom takten bryts. Konkreta besked och tystlåten kompenseras. Detta drag förstärks ytterligare värme från de vuxnas sida uppskattas vanligen i hög grad av pojkar i denna ålder. i adolescensen. Latensbarnen behöver stöd och emotioI de individuella kontakterna med både nellt engagemang från föräldrarna, även om föräldrar, syskon och kamrater har latenspojdetta bör ta sig andra uttryck än under ken ökade möjligheter till altruistisk inlevelsmåbarnsåren. Detta är nämligen den period, se och kärleksfullhet. Ömhet, omsorg och då lustprincipen successivt underordnas realilojalitet manifesteras i ord och handling. tetsprincipen. Processen kräver tålamod och Förmågan att förstå andras yttre och inre uthållighet av barnet och positivt stöd och situation är avhängig av att pojken nu i fasthet från föräldrarnas sida. Fasta vanor avsevärt större utsträckning själv reglerar sin bör grundläggas och automatiseras. Att gå i värdesättning av sig själv. Han är inte längre skolan, läsa läxor, hålla avtal, passa tider, så beroende av föräldrarnas uppskattning av tvätta sig etc, dvs. mycket av det som honom, han har egna inbyggda värderingar, upplevs som tråkigt och ibland onödigt, allt han bemästrar också verkligheten på ett nytt detta bör bli rutiner, som är givna, och som sätt. Genom sin allt starkare överjagsfunktion reglerar han själv i ökande grad sin inte vållar konflikter, vare sig mellan indivinarcissistiska balans. Denna självständighet der eller inom individen. Vanebildningen är tillåter honom att se klarare på andra och att ett led i uppbyggandet av strukturer inom leva sig in i dem, utan att riskera sina jaget, vilket ökar både dess styrka och flexibilitet. Energi, som utan dessa vanebildjaggränser och sin autonomi. Vänskapsförhållandena innehåller givetvis ningar ständigt skulle bindas i konflikter och också starka inslag av beundran och önskan valsituationer, blir därigenom tillgänglig för att identifiera sig, vara likadan, göra lika- andra funktioner inom jaget. Den stolthet dant, men inte på långt när i samma ut- och säkerhet som medföljer känslan av att i ökande grad styra sig själv och i gemenskap sträckning som under adolescensen. Fantasier och ensamma lekar är ej ovanli- med jämnåriga överta de kunskaper och färga inslag i det dagliga livet för många barn i digheter som äldre generationer kan bjuda är denna period, som dock i så hög grad är en en stark motiverande faktor till socialisering. gruppålder. Ensamhetsstunderna, vare sig En grundläggande förutsättning för att denman läser, bygger modeller eller drömmer, na svåra process skall lyckas är, att föräldrarinnebär ofta att en inre bearbetning sker av na har adaption som målsättning för sig konfliktmaterial, av upplevelser av andra själva och barnen, samt att de följer barnets människor, av önskningar och förhopp- utveckling så nära, att de kan stötta och ningar. En inre konsolidering äger därvid ingripa när svårigheter och konflikter inträfmm, vilken är ett viktigt led i personlighets- far. Ett djupt och kärleksfullt intresse för barnet med respekt för dess egenart och utformningen. Latenspojken har vanligen inte adolescen- integritet utgör en emotionell bas och ger tens förmåga att verbalisera sina upplevelser i den nödvändiga stabilitet som möjliggör för 52

SOU 1974:31

barnet att till fullo utnyttja latensperiodens möjligheter att utveckla viktiga jagfunktioner såsom adekvat realitetsprövning, realitetsanpassning, impulskontroll, goda arbetsvanor, stabilisering av såväl könsidentifiering som social identifiering. Barn, som inte upplever ett äkta engagemang från föräldrarna utan snarare upplever sig som uppvisningsobjekt, och sålunda känner sig vara till främst för föräldrarnas narcissistiska gratifikation, utvecklar inte en sund självkänsla. Också hos dem utvecklas en överstark narcissism, som vanligen gäller hela familjen. Falska överlägenhetskänslor och omnipotensföreställningar hindrar den normala kontaktuppbyggnaden, främst till kamrater. Överdriven konkurrensinställning och starka prestationsbehov parat med krav på beundrande uppmärksamhet och med önskan att vara mäktiga och inflytelserika personer tillags kan medföra att realism i inställningen till sig själv och andra äventyras och att värme, avspändhet och ömsesidighet i kontakten med andra omöjliggörs. En socialisering är dock rimlig att förvänta även i dessa fall. Besvikelsen över föräldrarnas brist på äkta engagemang ligger då ofta som en djup sorgsenhet under en överkompenserad självhävdelse livet igenom. I den mån föräldrarna har egna, till större delen omedvetna, asociala tendenser, vilka dock ibland tillåts att manifestera sig i beteendet, då ofta under en täckmantel av rationaliseringar utformade som: "jag drar lite extra till huset; det drabbar ingen fattig" etc, kan man förvänta att barnen under latensåldern visar asociala symptom. I föreliggande fall har deras överjagsbildning störts. Föräldrarnas bristande normintegration upplevs starkt av barnen, vilka i denna period genom rikare kontakt med andra vuxna och samhällets institutioner, främst skolan, får en klar uppfattning om samhällets moraluppfattning. Enligt vår kliniska erfarenhet håller föräldrarna i sådana familjer ofta hårt på, att en oantastlig fasad skall hållas utåt. Varje anmärkning utifrån på barnens uppförande, från förskola, grannar, skola etc. tas som en allvarlig kränkning av SOU 1974:31

föräldrarna. I denna situation står föräldrarna inte solidariska med barnen utan tar avstånd från dem med häftig aggressivitet och krav på att "sköta sig", med hot om att annars skickas hemifrån etc. Just i den situation, då föräldrarnas stöd och hjälp behövs som bäst för att reda ut vad som är rätt och fel i barnets handlande, stöts han eller hon bort och lämnas ensam med sin ångest och förvirring inför föräldrarnas dubbla budskap i etiska frågor samt en djup besvikelse och vrede inför deras svek. Hämndgirighet, destruktivitet och självdestruktivitet som resultat av en djup förtvivlan och ensamhetsupplevelse i sådana situationer är vanlig hos dessa barn. Ett överstarkt beroende av kamratkontakten blir ofta en följd av besvikelsen över de vuxna. Ett asocialt utagerande under den fortsatta utvecklingen fungerar sannolikt både som svar på föräldrarnas asociala tendenser och som en komponent i kamratkontakten, där bristen på reell hjälp med impulskontrollen förenar dessa barn i en negativ identitet: "ingen rår på mig; jag gör som jag vill; jag gör farliga saker; jag är farlig själv". Asocial debut i latensåldern betraktar vi som en avsevärd riskfaktor. Erfarenheten visar, att om tendensen ej bryts, så är risken stor för ett ökande asocialt utspel under preadolescens och adolescens med risk för en bestående kriminalitet i vuxen ålder. 3.7 Preadolescens I förpuberteten har de flesta pojkar starkt regressiva tendenser. Orala impulser kanaliseras i glupande aptit, småbarnsårens onomatopoetiska övningar återkommer nu på en ekvilibristisk nivå. De anala inslagen är dock förhärskande. Fantasi, språk och beteende präglas av analiteten, vilken blir ett viktigt medel för maskulin självhävdelse. I denna fas blir sammanhållningen med jämnåriga pojkar och män oerhört betydelsefull. Avståndstagandet från kvinnor, i synnerhet modern, är intensivt. Enligt teorin sker denna regression från latensålderns relativt goda kontroll och jag53

styrka på grund av den ökade driftsstyrka, starkast och störst i världen. Lekarna har som kännetecknar preadolescensen. Impul- ofta en sadistisk prägel. Den ökade driftstyrkan leder också till, serna är dock odifferentierade, de väcker stark ångest och som försvar inträder regres- att koncentrationssvårigheter ofta blir besionen. Hotet att bli beroende av den aktiva, svärande för många barn i denna ålder. Skolmäktiga modern från småbarnsåren aktuali- arbetet upplevs som tråkigt och onödigt, seras åter, liksom rädslan för den tidiga även av barn som under latensen inte visat identifikationen med henne, som i sin tur skolleda. Okontrollerat beteende överhuvudinnebär ett överväldigande kastrationshot. taget kännetecknar den begynnande puberteEn samtidig kastrationsönskan föreligger ten. Som ett medel i kontrollerande syfte utockså. Typiskt för driftsorganisationen hos poj- bildar många pojkar i denna ålder tvångsmäskar i denna fas är, att både vrede, fruktan siga beteenden, exempelvis samlarmanier. och chockartade upplevelser kan leda till Systematiseringen av materialet, det ständiga genital stimulation, liksom också erotisk plockandet och omorganiserandet liksom spänning. Genitalorganen fungerar i själva tillägnandet av kunskap om specialiteten binverket som allmänt spänningsreducerande der ångest. Även barn, som tidigare inte visat under hela barndomen och fram till den psykosomatiska eller nervrotiska störningar, kan utveckla en viss symptomflora i denna egentliga adolescensen. ålder. Huvudvärk och magont, liksom tics, Sammanblandningen av pregenitala och nagelbitning m. m. fungerar som spänningsgenitala fantasier påminner starkt om barns utlösande kanaler. funderingar vid ödipalperiodens början, där All denna driftsaktivitet, i fantasier och på samma tendens är påfallande. Inför det svåra steget att nå fallisk respektive genital fas realplan, möts av försvar i olika former. växlar regressioner och progressioner under Bortträngning, reaktionsbildning, förskjuten tid tills ett genombrott till den högre ningar m. fl. mekanismer kommer till annivån sker med möjligheter till en senare vändning, liksom de ovannämnda tvångsmässiga mekanismerna. Något för åldern typiskt stabilisering. Vuxna upplever vanligen, att det är avse- är att man nu utbildar gemensamma skuldvärt svårare att nå preadolescenter än barn i känslor med gänget eller gruppen. Den delalatensåldern. De sluter sig samman med de skulden gör överjagstrycket mer uthärdjämnåriga, i små grupper eller i gäng, där ligt. Denna mekanism är sannolikt en av diskussionerna ofta handlar om sex och där orsakerna till att gruppen spelar en så central allt detta delas som hemligheter, om vilka roll i denna ålder. Som tidigare framhållits är relationen till vuxna ingenting får veta. Intresset centreras kring de sexuella funktionerna, om hur sam- modern mycket konfliktladdad i denna ållag går till, om erektioner och sädesavgång. der. Det synes vara av mycket stor vikt för Förvirringen rörande anatomin hos det andra pojkens vidare utveckling att han här får ett könet är mindre än tidigare, men föreställ- adekvat stöd av främst fadern, men också av ningar om en kvinnlig kloak eller att penis andra vuxna män, att etablera ett manligt kan "fastna" etc. florerar. Havande kvinnor kompanjonskap, i vilket han känner sig kan inge stark ångest och aggressivitet. Den styrkt i sin fundamentala maskulinitet. Även sexuella aktiviteten ökar, onani och ömsesi- om den jämnåriga pojkgruppen fungerar som dig onani liksom olika slag av sexlekar är ett av elementen i denna process, så behövs mycket frekvent. Homosexuella samlekar stödet av män som löst prepubertetens kris. fyller bl. a. funktionen som ett försvar mot För att lösa denna kris måste pojken övervinden hotande kastrerade modern. Pojkarnas na identifikationen med den preödipala molekar i övrigt blir exhibitionistiska, de visar dern, liksom sina feminina strävanden, vilka styrka och smidighet och har fantasier om haft som centralt tema att vara lik kvinnan 54

SOU 1974:31

och själv kunna föda barn, vilket också inneburit en passiv, omedveten homosexuell ställning. För pojkens del blir konflikten lättare att lösa, om han genom fadern kan uppleva, att mogna män inte behöver vara rädda för kvinnor, och således inte heller måste mobilisera förakt, aggression, sadism och flyktmekanismer för att bevara sin maskulina identitet. Progressionen genom adolescensens olika stadier upplevs sannolikt också som mindre skrämmande och mer löftesrik om han i föräldrarnas relation till varandra ser förebilden till en polarisation av manligt och kvinnligt med äkta affekter och stabiliserad objektkärlek. Inte minst viktigt är emellertid, att modern under denna fas kan avstå från en alltför nära kontakt med sonen, så att han känner sig ha rätt att i bildlik bemärkelse överge henne för att kunna etablera sig i männens värld. Omognad hos en förälder eller bägge äventyrar givetvis en positiv lösning av preadolescensproblematiken för pojken. Avsaknad av far eller faderssubstitut likaså. Risken för pojken är ett överstarkt beroende av kvinnor och passivitet inför män, med underlägsenhetskänslor, blandade med vanmäktig vrede och hat, vilka kommer tämligen oförtäckt till uttryck. Ett ständigt överkompenserat utspel av manlighetsrollen är också plausibelt. Vad gäller socialiseringen i denna ålder är den ökande, odifferentierade driftsstyrkan, oviljan att acceptera föräldrakontroll liksom kamratberoendet och den delade skuldkänslan givna riskmoment. Önskan att vara djärv och briljera med tuffhet etc. kan lätt leda till kriminalitet i form av mindre tjuvnadsbrott hos pojkar, vilkas brister i jag- och överjagsfunktionen är måttliga. Känsligheten för s. k. asocial smitta är sannolikt också ganska stor. Pojkar med allvarligare brister löper vida större risker att i denna ålder påbörja en avancerad kriminell utveckling. Enstaka allvarliga våldsbrott och övergrepp begångna av pojkar i denna utvecklingsfas är kända. William Golding har i Flugornas herre SOU 1974:31

(1954) visat hur en grupp pojkar i sen latens och tidig pubertet vilka är helt hänvisade till varandra utan vuxnas stöd och skydd snabbt regredierar till magiskt tänkande och okontrollerad agression. Deras gruppbeteende blir ritualiserat med en kanalisering av ångest i destruktiva våldsdåd i en allas kamp mot alla på liv och död. 3.8 Adolescensfas Utvecklingen i adolescensfasen förlöper i väsentliga delar olika för pojkar och flickor. De båda könen förväntas dock uppnå samma slutmål, nämligen ett definitivt övergivande av de infantila objekten till förmån för heterosexuella objektrelationer med förmåga till fusion av ömhet och sexualitet. Genitaliteten bör nu vara hierarkiskt överordnad de pregenitala driftskomponenterna. Den försvagning av överjaget, som äger rum i den tidiga adolescensen, förstärks åter genom att jagidealbildningen intensifierats. I samband med detta sker en frigörelse från det infantila överjaget. En omstrukturering av barndomens identifikationer till en av det mognande jaget accepterad ny enhet kommer till stånd. Den starka ökningen av driftsimpulserna som kännetecknar adolescensen, liksom de psykiska och fysiska förändringarna upplevs både skrämmande och med en blandning av spänning och lockelse hos de flesta puberterande ungdomar. Känslan av att vara ny, eller delvis en annan, och att inte känna igen sig själv längre väcker oro och undran. Det finns ett starkt behov av att få vara ifred för både syskon och föräldrar. De vuxna upplevs ofta som nyfikna och överdrivet ängsliga inför ungdomarnas sexuella beteenden. Den hos föräldrar vanliga osäkerheten och rädslan att tappa kontakten tolkas inte sällan som dominansbehov och ovilja att släppa inflytandet över den som nyligen var ett barn. Jämnåriga som man kan dela de nya upplevelserna med blir mycket viktiga. Vänkontakter kan i många fall fungera som de enda bärande i svåra ångesttillstånd hos ungdomar i identitetskris. 55

Livet i gruppen blir nu viktigt som stöd för jaget i sökandet efter den egna identiteten och de tänkbara roller man vill pröva. Genom att sluta sig till varandra söker man efter mönster, som gäller "för oss", den större eller mindre grupp som man tillhör, eller söker sig till, och där vissa gemensamma identitetskärnor kristalliseras ut. "Vi som tycker att. . ., vi som är sådana... vi som vill att. . ." Genom gränsdragning gentemot andra, både vuxna och jämnåriga, testar man fram det som är unikt för en själv och den egna gruppen. Orealistiska föreställningar är givetvis vanliga, men periodvis nödvändiga i denna process. Ett aggressivt försvar av dessa gränser kan vara nödvändigt. Arrogans och tuffhet döljer en ängslan att vara fel eller göra fel i "de andras" ögon, att inte ha fattat kvintessensen, att ha fel målsättningar och att bete sig galet. Oron över att inte vara tillräckligt attraktiv kanaliseras till olika kroppsdelar, vilkas utformning får bära skulden för "att jag inte duger". Detta förekommer parallellt med starka utslag av exhibitionism beträffande den egna kroppen. Långa perioder framför spegeln och försjunkenhet i fotografier av den egna personen liksom av idoler innehåller önskedrömmar om, att alla skall titta och tycka att detta är världens toppenkille. Denna intensiva narcissistiska laddning fungerar som nödvändig motvikt mot osäkerheten och främlingskapet. Latensålderns mer oreflekterade kompisskap har säkerligen starka inslag av identifikation. Kontakten bygger till stor del på likheter i intressen, sätt att fungera känslomässigt och att tänka. Under den tidiga adolescensen tillkommer mer av önskan att med sig själv införliva olikheterna hos den andre, att komplettera sin egen person med beundrade egenskaper hos den andre. Detta kan gälla både fysiska och psykiska företräden, skönhet, styrka, intelligens, ledarförmåga vilka tillskrivs den andre, ofta i orealistiska proportioner. Denna svärmiska beundran och längtan att vara lik och nära kan gälla både jämnåriga och äldre. Tillgivenheten och lojaliteten är vanligen mycket stora. Under denna period av adolescensen börjar affektli56

vet utvidgas och tillförs nyanser och en öppenhet för andra som tidigare förekommit mer som ansatser och möjligheter. Autoerotiken övergår ofta till ömsesidig genitalitet, med ökad emotionell laddning, men fortfarande med inriktning på "den som är likadan, den som förstärker min likhet". Inställningen till flickor, som i förpuberteten utmärks av nonchalant överlägsenhet, manlig misstro och avståndstagande, präglas under den mer homosexuellt färgade övergångsfasen av en mer ambivalent hållning, ofta också med undvikande. "Dom kan ändå aldrig förstå hur pojkar är och tänker." Man är också mycket rädd för att bli förstådd, man undviker insyn. Kastrationsångesten får en emotionell djupdimension, som den tidigare inte haft. Önskan att vara som en flicka i relation till andra män växlar med mer manligt aktiva intentioner och önskan att vara manligt attraktiv. Under dessa växlingar med prövande av olika identitetselement har jaget med sig införlivat, utökat och omsmält gamla identifikationer med båda föräldrarna. En mer stabil period följer nu, under vilken kastrationsångesten trängs bort och manligheten manifesterar sig som en upplevd och erkänd bas för personligheten. Det motsatta könet blir nu attraktivt som mål för dröm, längtan, beundran och erövring. Fortfarande är jaggränserna instabila, fortfarande söker pojken en övervägande narcissistisk komplettering av sig själv. Även om förälskelsen upplevs starkt och känslorna är intensiva, så söker han fortfarande mest sig själv hos den andra, genom att ta del av hennes känslor och fantasier upplever han sina egna. En blandning av identifikation och gränstestning sker. Rädslan att förlora sitt eget jag i en sammansmältning gör att attraktionen går över i repulsion. Förälskelserna avlöser också varandra ganska ofta. Så småningom blir upplevelsen av den egna identiteten så fast och varaktig, att ett altruistiskt du-upplevande kan etableras. Erkännandet och det fulla upplevandet av den egna könsidentiteten och personligheten som en avgränsad entitet gör det möjligt att uppleva flickans motsatta kön SOU 1974:31

som en naturlig motpol med full attraktions- gressioner till fixeringspunkter i de prefalliskraft. Återigen avstår man från sin bisexuali- ka faserna skett. Ungdomar som inte förmår tet, liksom i den falliska fasen, men nu utnyttja sina regressioner till tidigare stadier genomgripande och med en ny medvetenhet adaptivt, så att de affektivt och intellektuellt och klarhet. Först nu blir en mogen genitali- arbetar igenom sina tidigare identifikationer tet möjlig. Ett restlöst engagemang med en och reaktionsmönster och ställer dem i relavitaliserande polaritet mellan manligt och tion till sitt aktuella jag och de jagideal som kvinnligt ger också möjlighet till den unge prövas, får vanligen stora svårigheter med sin vuxnes generativitet i Eriksons mening, jagsyntes. Bearbetning och progression kräd. v. s. hans villighet och förmåga att alstra ver, att ångesten inför både impulser och och ta hand om en ny generation. överjag kan bemästras så att den blir uthärdTillfälliga perioder av arbetsovilja med lig. Främlingskänslor och upplevelser av vaga drömmerier omväxlande med begär ef- splittring är i viss utsträckning normalfenoter motorisk aktivitet och intensivt behov av men i ungdomen. Om de går utöver jagets närkontakt är vanliga i tonåren. Att lämna toleransgränser genom att de varar för länge familjens slutenhet och gå ut i världen för att eller är för intensiva kan psykosliknande själv pröva på, att aktivt handla, inte bara episoder förekomma. Dessa är oerhört smärtlyssna och lära, utgör naturliga inslag i mog- samma och ångestfyllda. Risker för framtida nadsprocessen. Växlingarna mellan önskan mental ohälsa föreligger också i sådana fall. att behandlas som vuxen med alla de vuxnas Valet av en negativ identitet som den som är privilegier och ett småbarnsligt krävande och sjuk och galen görs ofta under sådana episoklängande är väl kända i många tonårsfamil- der, ett val som senare fungerar alltmer jer. En stundom sublim självupptagenhet och självdestruktivt. hänsynslös egoism kan snabbt avlösas av Även utan upplevd splittring och främvänlighet, ömhet och omtanke. Tendenser lingskap inför det egna "självet" kan negaatt ibland förlora tids- och rumsuppfatt- tiva identitetselement uppstå eller befästas ningen är också vanliga. Sambanden bakåt i under denna period. I strävan efter att vara i tiden förefaller ibland nästan obefintliga, någon bemärkelse enhetlig och med djup liksom en bestämd vägran att se framåt. besvikelse inför "de andra", vilka kan vara Asketism och ritualer av olika slag är också vuxenvärlden överhuvudtaget eller knegarna vanliga företeelser liksom intellektualiseran- eller gruppen anpassade ungdomar etc, väljer de. Dessa försvarshållningar övergår inte säl- många unga med osäker identitet och svaglan i häftigt impulsivt beteende. Växlingarna heter i jagfunktionerna att, fyllda av hat och mellan impuls och motimpuls avspeglas i resentiment, bli outsiders, asociala, knarkabeteendet, som ofta ter sig förbryllande och re, rånare etc. Utlevandet av impulserna är motsägelsefullt för andra människor. Den det gemensamma. Rädslan att bli manipulelångsamma mognad och bearbetning som rad, att andra ska bestämma hurdan man ska sker för många ungdomar under denna tidvis vara och vad man får göra och att man på dramatiska och tumultartade period övergår detta sätt ska tappa sitt jag är stor. Samtidigt i en lugnare och mer stabil och utåtriktad vägrar man att underkasta sig krav och norfas, med inriktning på yrkesliv och själv- mer som hindrar impulsutlevandet. Öppna ständighet gentemot ursprungsfamiljen. Sö- aggressioner riktas mot alla som aktivt söker kandet av partner för framtiden blir aktuellt, sätta gränser, exempelvis lärare och polisliksom bildandet av eget hushåll. Livet som makt. Misstänksamheten är stor även mot ung vuxen har då börjat. dem som enbart anses representera normer Identitet eller identitetsdiffusion är enligt och moral utan att aktivt ingripa. EasyErikson polerna i adolescensfasens kris. Iden- going, hänsynslöshet, fräckhet och sadistiska titetsdiffusionen kan förekomma i olika for- våldshandlingar blir i de mest uttalade fallen mer. Gemensamt för dessa är att grava re- jagsyntona. Efter att ha bitit huvudet av SOU 1974:31

skam går man in i rollen som den som törs och tillåter sig det som är förbjudet för andra. Det utåtriktade aggressiva elementet i denna hållning är tydligt för alla. Det i det långa loppet självdestruktiva inslaget är mindre påtagligt. En bestående negativ identitet innebär givetvis stora risker för framtida missanpassning. Den asocialitet som är vanlig hos puberterande ungdomar, men som klingar av efter adolescensen, kan ses som utslag av tillfälliga svagheter i jag- och överjagsfunktionerna i denna labila utvecklingsperiod.

4 Egopsykologisk personlighetsteori som utgångspunkt för förklaring av kriminellt beteende

4.1 Bakgrund I en tidigare publikation (SOU 1971:49, sid. 91-93) har den generella hypotesen för det psykologiska avsnittet presenterats. Valet av en egopsykologisk förklaringsmodell bygger på antagandet, att asocialt och därmed också kriminellt beteende till en del kan förklaras av brister i jagfunktionerna. Undersökningen är en klinisk empirisk studie. Den kan inte förväntas ge nya teoretiska insikter annat än undantagsvis. I den följande teoretiska diskussionen behandlas kortfattat endast de delar av den psykoanalytiska teorin, som haft direkt relevans vid variabelkonstruktion och bedömningsarbete. De psykiska fenomen som beskrivs i form av variabler behandlas exempelvis ej ur den s. k. topografiska synvinkeln (Freud, 1900), dvs. ingenting utsägs om i vilken utsträckning dessa psykiska skeenden äger rum på omedveten, förmedveten eller medveten nivå. Rorschachmetoden lämpar sig visserligen väl för studier av kognitiva växlingar mellan primär- och sekundärprocess (Schäfer, 1954), liksom även AAT-berättelserna ofta kan ge god information om en ursprunglig impuls och dess behandling inom jaget med olika försvarsformer och transformationer fram till ett språkligt medvetandeplan. Vi har emellertid ej ansett att en förfinad studie i detta hänseende har relevans för den kriminologiska frågeställningen. Bedömningsunderlaget skiftar också i kvaSOU 1974:31

litet från övervägande enkla deskriptioner i protokollen till nyanserade tolkningar av bilderna. En sådan ojämnhet medför givetvis vanskligheter vid bedömningsarbetet. Vissa fundamentala begrepp i teorin används med något olika definitioner av olika författare. För en utförlig diskussion se Guettler (1971). Begrepp såsom struktur, funktion, process, apparatur har således inte helt entydiga definitioner. En av svårigheterna härvidlag kan vara, att man använder fysikaliska termer i delvis överförd bemärkelse. Oklarhet råder även om vilka entiteter som skall hänföras till jaget respektive detet. Det av Guettler (a. a. sid. 43) föreslagna språkbruket tillåter användandet av struktur och apparatur utbytbart. Termerna process och funktion kan likaså ersätta varandra. Vi försöker i detta arbete tillämpa denna terminologi. Vi har sökt beskriva vissa jagfunktioner i form av variabler. Dessa har sedan skattats på grundval av information som hämtats från de två projektiva testmetoder som kommit till användning. Eftersom den tillgängliga informationen endast kan belysa vissa egofunktioner eller ibland endast delaspekter av en funktion måste viktiga egopsykologiska frågeställningar lämnas obesvarade. Detta gäller bl. a. det autonoma fungerandet, där de s. k. "apparatures of primary autonomy" (Hartmann, 1939) dvs. sinnesfunktionerna, minnet, inlärningsförmågan etc. ej kan skat59

har i sitt grundläggande arbete (a. a.) indelat funktionerna i två grupper: primärt autonoma och sekundärt autonoma apparaturer. Till de primärt autonoma funktionerna räknas perception, intelligens, minne, språk, motilitet, liksom resurser sådana som musikalitet etc. Dessa funktioner kan betraktas som mer eller mindre givna, och deras utveckling hos individen är universell för arten. De sekundära apparaturerna är sannolikt också arttypiska, men deras utveckling påverkas mer av den omgivande realitetens utformning. Till de sekundära funktionerna hör egos kontrollerande instanser och dess försvarsmekanismer (A. Freud, 1936). Erikson (1959, 1968) har ingående visat hur just de sekundära apparaturerna utvecklas i nära relation till den livsstil och de värderingar som är förhärskande i det samhälle individen tillhör. Hartmann (1964 kap. 7) har påpekat, att ego aldrig kan vara helt autonomt. Rapaport (1958) visar i sin diskussion av egos relativa autonomi gentemot detet och gentemot omvärlden hur dessa två apparatursystem i samspel med varandra och drifterna respektive omvärlden garanterar individen en relativ autonomi. Jaget är beroende av den yttre omgivningens influens genom perceptionen för att det-impulser och affekter inte skall 4.2. Den egopsykologiska teorin översvämma ego. De inifrån kommande imDet välfungerande mogna jaget kännetecknas pulserna och affekterna är samtidigt egos av, att dess olika komponenter eller jagfunk- stöd mot en eljest övermäktig omvärld. I den mån egos förmåga att omvandla tioner samverkar flexibelt och med så stora driftsenergi genom neutralisering och sublikonfliktfria områden som möjligt. Den överme ring ökar under utvecklingen, möjliggörs gripande målsättningen antas vara individens också en utvidgning av de konfliktfria zoaktiva bemästrande av realiteten och adaption till densamma. Med adaption menas då nerna i ego. Stora vinster i form av ökad ej enbart anpassning till omgivningen utan effektivitet står då att få inom de olika därmed förutsattes också individens förmåga psykiska instanserna. Det bäst fungerande jaget torde utmärkas att ändra den omgivande realiteten. Freud (1914) antog ursprungligen att av väl differentierade funktioner, vilka är jaget uppstod ur kollisionen mellan indivi- hierarkiskt ordnade i strukturer, och mellan dens impulser och omgivningens krav. Hart- vilka energierna kan flöda smidigt och fleximann (1939), Rapaport (1958) och Erikson belt. Strukturernas hierarki är delvis beroende (1950) har, med Freuds senare framförda antagande om medfödda egoanlag, vidareut- av tiden för deras uppkomst; äldre mer vecklat teorin om jagets funktion. Hartmann primitiva strukturer underordnas senare upp-

tas med projektiva test, liksom den sekundära autonomin vad gäller vanebildning, arbetsförmåga m. m. ej heller är tillgänglig för bedömning med denna metodik. Många relevanta beteendedata är åtkomliga endast genom direkt observation eller anamnestisk intervju. Vid utformningen av den egopsykologiska modellen i form av definierade variabler har främst Bellaks (1958) framställning med hans systematisering och definitioner av olika jagfunktioner kommit till användning. Hans lista på egofunktioner, vilken till en del bygger på en motsvarande hos Beres (1956) avser att tjäna som underlag vid diagnostiskt utvecklingsarbete och forskning främst beträffande egostörningar vid schizofrena sjukdomstillstånd. Bellaks modell har emellertid en hög grad av generaliserbarhet och kan lika väl användas för att belysa dysfunktioner hos jaget vid kriminalitet. Ytterligare en viktig grund för den teoretiska utformningen utgör det utkast till begreppssystem som utformats av Christiansen, Killingmo och Waal (1956). Detta arbete utformades som en referensram i det diagnostiska arbetet vid dåvarande Dr Nic Waals Institutt som hjälpmedel vid forskning rörande en rad personlighetstest.

60 SOU 1974:31

byggda. Strukturernas lägen är emellertid inte fixa, en underordnad struktur kan tillfälligt bli den dominerande, exempelvis vid regression. Vid försvagning av en högre struktur ökar således den lägres funktion. Detta belyses väl av tankefunktionen. Enligt teorin utmärks de tidiga tankeprocesserna av magiska, animistiska föreställningar, präglade av önsketänkande och bristande logik. Sekundärprocessen, som utvecklas senare, karaktäriseras av logiskt, rationellt tänkande. Båda processerna fungerar samtidigt inom individen. Under aktiva, vakna perioder är sekundärprocessen förhärskande hos den mogna individen, men primärprocessen är samtidigt i funktion, om än dämpad. Vakenhet och aktivitet växlar naturligen med avspänning och regression, då primärprocessen är förhärskande. Vid insomnandet, vid sexuell utlösning, vid kreativt fantiserande är primärprocessen dominerande. Så är också ofta fallet vid sjukdomstillstånd eller abnorm trötthet. Detet anses av Rapaport (1958) också vara ordnat i strukturer, men dessa anses vara mindre stabila. Överjaget slutligen som den tredje psykiska instansen anses delvis ligga inom jaget men med en avgränsning. De tidigast utvecklade, primitiva överjagsfunktionerna kallas också arkaiska. De grundläggs enligt teorin under den tidiga småbarnsperioden och är till sin karaktär rigida och strikta, ofta sadistiskt präglade impulser, vilka riktas mot jaget. Den egentliga överjagsbildningen antas ske i en senare fas, främst den ödipala och den fullföljs ytterligare genom idealbildning och etiska ställningstaganden under ungdomsåren och vuxenlivet. Det antas att överjagets funktioner uppnår olika grad av mognad beroende på individens möjlighet att på ett optimalt sätt integrera sina identifikationer med vuxna förebilder. Ett annat villkor är att dessa identifikationspersoner ger klara och entydiga signaler om vad som är rätt och orätt. I händelse av samtidiga men motsägande impulser från identifieringsobjekten kan man anta, att individens överjagsutveckling hämSOU 1974:31

mas. Eventuellt kan sådana olika element förekomma isolerade från varandra och i sin kommunikation med jaget ge motstridiga och förvirrande impulser, vilka i sin tur kan leda till djup misstro mot både det egna jaget och omgivningen hos individen. Eventuellt inträder handlingsförlamning eller också styrs jagets handlingsimpulser än av det ena slagets överjagsbild, än av det andra, vilket kan leda till påtagliga inkonsekvenser i beteendet. I den psykoanalytiska teorin sägs föga om de psykologiska förloppens relation till det somatiska underlaget. Teorin är således en rent psykologisk modell. Däremot betraktas de psykologiska skeendena ur flera aspekter. Rapaport och Gill (1959) har gjort en koncentrerad framställning av de metapsykologiska antaganden, på vilka den psykoanalytiska teorin bygger. De dynamiska och ekonomiska aspekterna inrymmer antaganden om att det finns psykologiska krafter, vektorer, vilka definieras av sin storlek och riktning, liksom också att det finns psykologiska energier. Enligt den strukturella aspekten antar man att det finns psykologiska strukturer, bestående eller långsamt föränderliga och hierarkiskt ordnade konfigurationer inom och genom vilka de mentala processerna äger rum. Till den genetiska aspekten hör antagandet, att psykologiska fenomen kan förstås endast genom att man studerar deras uppkomst och utveckling. Hit hör också teorin om en epigenetisk utveckling som individen genomgår, där varje psykosexuell fas kännetecknas av sitt specifika mönster och där grundplanen för utvecklingen är medfödd och arttypisk (se vidare kap. 3). Den adaptiva aspekten slutligen bygger på antagandet om att individen föds till en genomsnittlig överlevnadsmiljö, liksom att individ och miljö anpassar sig till varandra ömsesidigt. Dessa metapsykologiska postulat och de teorier som bygger därpå kan exemplifieras genom att man söker visa några av en delteoris anknytningar till de olika aspekterna. Man kan då välja affektteorin, vilken Rapaport och Gill ibland använder som 61

exempel. Av antagandet om de psykologiska krafterna som vektorer följer, att affektens riktning bestäms av de affektutlösande kanaler, strukturer, som står till buds, liksom av dessa kanalers kapacitet och tröskelstorlekar. Riktningen bestäms emellertid också av affektens objekt. Dessa psykologiska krafters arbete förändrar både den inre strukturen och den yttre omgivningen. Det är viktigt att observera att man antar att vissa psykologiska krafter är verksamma uteslutande inom individen. Om man exempelvis väljer affekten aggressivitet så antar man således, dels att den har givna kanaler inom vilka den fungerar, att tröskelstorleken för utlösning kan variera inom individen, liksom den varierar emellan olika individer och att den kan möta strukturella hinder inom jaget såsom en försvarsmekanism mot aggressivitet, varvid konflikt eller ambivalens kan uppstå. Fortsättningsvis kan den aggressiva impulsen levas ut, vilket leder till spänningsreduktion, eller den kan transformeras på olika vis. Den kan också neutraliseras så att energin går över till andra strukturer, exempelvis i en ökad intellektuell potential. Antagandet om att de psykiska strukturerna är relativt stabila och sålunda endast långsamt undergår förändringar är fundamentalt i teorin. På grund av strukturernas stabilitet blir således t. ex. aggressivitetens förekomst, styrka och uttryckssätt karaktäristiska för individen, och förändras endast med svårighet. Ur genetisk synpunkt anser man att den aggressiva affektens utveckling kan följas från tidiga stadier fram till ett nuläge, där både ursprunglig aggressiv energitillgång och den aggressiva affektens transformationer kan uppskattas. I vilken mån den fungerar på primitiva nivåer med omedelbar spänningsutlösning, eller om den underordnats en strukturell hierarki med aktiva kontrollmekanismer, neutralisering etc. kan också beskrivas. Enligt den genetiska principen sker utvecklingen enligt en medfödd grundplan. Den libidinösa utvecklingen med lustupp62

levelsen fokuserad till munnen, till uttömningsorganen och genitalorganen beskrivs också med specifika former av aggressivitet bundna till respektive fas. Man talar således om orala, anala och falliska aggressionsformer, vilka kan fortleva hos den vuxna individen och spåras till olösta konflikter under respektive utvecklingsfas. Enligt denna princip fungerar också individen i varje ögonblick i enlighet med summan av sina tidigare erfarenheter. Så finns exempelvis personer med benägenhet att reagera med aggression på frustrerande erfarenheter som mycket ofta reagerar aggressivt vid besvikelse, kanske även inför blotta hotet om detta. Den adaptiva aspekten förutsätter att adaptiva processer försiggår inom individen under hela livet. Dels förutsätts enligt Hartmann och Erikson, såsom tidigare nämnts, individen födas till en genomsnittlig överlevnadsmiljö, och dels antas han i varje utvecklingsfas lösa sina fastypiska konflikter i relation till sin omvärld. Antagandena om att realitetsprincipen under utvecklingen så småningom blir överordnad lustprincipen, innebär vad gäller aggressiva impulser och affekter att individens upplevelse av vrede och utlevande av aggression i någon form sker i samstämmighet med omvärldens svar på hans beteende och i överensstämmelse med samhällets regler för förekomst av affekten och för overt aggressivt beteende. Inte minst viktigt är emellertid att se den adaptiva funktionen hos aggressionen, både som ständig energikälla och som nödvändigt försvar för jagets integritet och dess gränser. 4.3 Hypoteser rörande jagfunktioner scmt dessas uttryck i variabler Som tidigare nämnts bygger vårt variabelsystem på Bellak och Waal m. fl. Bellaks forskning har gällt schizofrena tillstånd. Det är då naturligt, att han lägger huvudvikten vid bl. a. sådana jagfunktioner som realitJtsprövning och tankeprocesser. Waal och n.edarbetare (Christiansen, Killingmo och Waal SOU 197^:31

1956) har som tidigare nämnts i sin syn på verkas också av impulser från överjaget eller egofunktionerna integrerat mycket av senare också kan deras energi bindas i nevrotiska jagpsykologisk forskning, där man ger stort konflikter. Motstridiga impulser förekommer utrymme åt utvecklingsaspekter och social- ständigt både inom jaget och mellan jaget psykologiska faktorers inverkan på jagut- och yttervärlden. Jaget förutsätts tolerera ett vecklingen. visst mått av sådana motsättningar liksom I föreliggande arbete inriktar vi oss främst neurotiska konflikter och motsägande inforpå kontrollfunktionerna, eftersom vi antar, mation genom att en inre bearbetning sker. att utagerande av impulser är utmärkande Om påfrestningarna går över jagets toleransför kriminellt beteende. Emellertid har de gränser, riskeras nedbrytning av strukturerna flesta av Bellaks huvudrubriker täckts i med ett kaotiskt jag som följd. någon form. Vårt variabelsystem är till stor Variabeln Bearbetningsförmåga Ro avser del utformat i enlighet med Waal m. fl., men att mäta jagets förmåga att omstrukturera har utökats väsentligt vad gäller kontakt och eller lösa konflikter och att integrera motrelationer samt livshållningar och jagideal. stridiga impulser och motsägelsefull informaSom tidigare framhållits antar vi, att tion. (Se även definition 19.2.) många kriminella har brister i jagfunktioJagets förmåga att kontrollera impulser nerna. Skadorna kan vara av olika djup och och handlingstendenser är vital för indiviutbredning. Hos den enskilde kan stör- dens anpassning till sin omgivning. Variabeln ningarna gälla färre eller flera funktioner. Kontrollfunktion Ro, AAT, är avsedd att Allmänt antas att ju mer omfattande ska- skatta denna förmåga. En rad Försvarsmedor, desto större risk för bestående asociali- kanismer Ro står till jagets förfogande i tet. Hypotesen om sambandet mellan jag- kontrollerande syfte. Till de kontrollerande svaghet och kriminalitet gäller dock ej de och integrerande funktionerna hör också psykotiska eller psykosliknande störningsfor- Ångest tolerans Ro, AAT, jagets förmåga att merna. Inom gruppen recidivister förväntar tolerera ångestspänning utan att leva ut den i man att flertalet individer har många störda handling. (Se även definition 12.2.) jagfunktioner. Störningsgraden varierar givetTill de kontrollerade instanserna inom vis mellan olika individer inom gruppen. jaget hör också överjaget och moralfunkDe funktioner inom jaget som ger indivi- tionen. Ur kriminologisk synvinkel är det av den möjlighet att relatera till omvärlden på vikt att söka bedöma, i vilken utsträckning ett adekvat sätt är av överordnad betydelse. individen integrerat sitt överjag och följaktAtt korrekt uppfatta såväl den fysiska om- ligen har adekvata skuldkänslor, Skuldkänsvärlden som andra människor och deras lor Ro, eller om han mer kontrolleras av förhållningssätt är fundamentalt. Lika viktigt rädsla för utifrån kommande straff, Straffär, att individen uppfattar och rätt tolkar rädsla Ro. Hans uppfattning av och hållning inifrån kommande signaler. För att detta inför moraliska problem belyser hans akskall bli möjligt erfordras att sinnena funge- tuella fungerande i moraliskt hänseende. rar normalt, men också att den information Variabeln Moralindex AAT sammanfattar som sinnesintrycken ger ställs i relation till bedömningen av individens fungerande ur tidigare minnesbilder och gestalter på ett sätt fyra aspekter, vilka bildar undervariablerna som ligger i linje med individens tidigare Överdrivet moralisk, Moralisk, Omoralisk erfarenheter. Våra variabler Perception Ro och Amoralisk, (Se definition kap. 18.2.) och Integration av perception Ro avses mäta Moraluppbyggnaden diskuteras mer ingående dessa funktioner. (Se definition 19.2.) i följande kapitel. Jaget mottar som tidigare nämnts också Individens objektrelationer, dvs. hans information inifrån. Drifts- och affektim- känslomässiga kontakt med andra, har vi pulser omvandlas till handlingsbenägenheter sökt belysa ur olika aspekter. Primärkontakoch/eller undergår transformationer. De på- ten är den i personligheten tidigast och SOU 1974:31

djupast förankrade kontaktkapaciteten. En turen diskuteras affekterna ångest, aggressigod primärkontakt är en förutsättning för vitet och skuldkänslor ingående, och de individens möjlighet att uppnå objektkon- anses ha sitt ursprung i driftsimpulserna. stans dvs. hans förmåga att utveckla stabila Andra affekter behandlas mer knapphändigt. inre representationer av andra människor Emellertid torde också emotioner som tillmed varaktiga känslobindningar (A. Freud, givenhet, glädje, förtvivlan och hopplöshet 1965). Funktionen mäts med variabeln Pri- vara epigenetiskt givna, även om de ur energisynpunkt kan betraktas som transformärkontakt Ro. (Se definition kap. 17.2.) Sekundärkontakten, (Sekundärkontakt, mationer. Som tidigare nämnts anser man, att direkt kontaktfunktion Ro, Kontaktfunktion och nyanserat upplevda affekter karaktäriAAT), som beskrivs som individens kontakt serar det starka jaget. Även om försvarsmemed andra i det dagliga livet, är beroende av kanismer delvis kommer till användning som primärkontakten. En god primärkontakt är regulatorer för upplevelsernas intensitet meförutsättningen för en välfungerande sekunnar man, att inom det friska affektlivet därkontakt. Vissa störningar kan dock föreligga i sekundärkontakten även vid god medvetandegörs en stor del av impulserna. I primärkontakt. (Se appendix 1, Störningar i synnerhet förmåga att uppleva positiva afsekundärkontakten vid god primärkontakt.) fekter anser vi tyder på, att jaget till överOm primärkontakten är dålig blir stör- vägande del är friskt. Givetvis räknar man då ningarna i sekundärkontakten allvarligare. också med, att affekter som sorg och förtviv(Se appendix 1, Störningar i sekundärkon- lan i samma utsträckning kan tålas och bearbetas av ett friskt jag. takten vid dålig primärkontakt.) Affekterna ångest, aggressivitet och skuldRelationernas kvalitet och nyansrikedom känslor har studerats ingående med tanke på och styrkan av deras positiva och negativa deras centrala roll i teorin och det kriminoaffektinnehåll, liksom graden av individens logiska förklaringsvärde som kan utvinnas ur engagemang i kontakten med andra anser vi observationer rörande olika förhållningssätt vara utomordentligt betydelsefulla ur socialiinför respektive affekt, vilka kan skilja indiseringssynpunkt. Upplevelsen av en i grunvider med asociala beteenden från andra. den positiv kontakt med andra människor Gemensamt för de tre affekterna gäller, att med känsla av att vara accepterad och att ju mer av primitiva former som manifesteras, själv acceptera, om också omedvetet och outtalat, anser vi känneteckna det friska desto större risk för asocialitet. Även det jaget. Övergående känslor av främlingskap, mogna, friska jaget antas ha kvar rester av avvisande och kylighet i relationerna kan primitiva upplevelseformer, men dessa begivetvis återfinnas även hos jagstarka indivi- traktas som överlagrade med under utveckder, men starka och bestående negativa lingen förvärvade och frammognade kontrolkontaktupplevelser är utmärkande för störda lerande och bearbetande mekanismer, vilka ger jaget möjlighet att integrera och på personligheter. Relationerna till föräldrar och kamrater adekvat och realistiskt sätt manifestera rehar vi betraktat som de viktigaste för våra spektive affekt. Generellt kan sägas, att försökspersoner. Deras kvalitet har skattats i omognad, dvs. fixeringar i pregenitala uten mängd undervariabler (se appendix 2) och vecklingsstadier, främst oral och tidig anal sammanfattats i Relation far-son AAT, Re- fas, förväntas prägla den affektiva sfären hos lation mor-son AAT, Engagemang i relatio- många gravt asociala kriminella. Även nevronen son-far AAT, Engagemang i relationen tiskt störda personligheter, vilka enligt teorin son-mor AAT, Beroende av kamrater AAT i sin utveckling uppnått en partiell lösning av sin ödipala konflikt, löper givetvis en viss samt Kamratrelationer AAT. (Se kap. 17.) Ovan har påpekats att relationer har ett risk att bli asociala. Man kan då anta, att de affektinnehåll. I den psykoanalytiska littera- har starka regressiva tendenser bl. a. vad 64

SOU 1974:31

gäller affektivitet. aggressivitet och brott var, att om någon Ångestberedskap Ro avses ge information skillnad förelåg mellan kriminella och icke om egos tendens att mobilisera ångest i varje kriminella så kunde de kriminella förväntas i ny eller provocerande situation. I synnerhet viss utsträckning ha större aggressiv laddning, den infantila formen av jagsvaghet utmärks efter som vi betraktar denna grupp som mer av hög ångestberedskap. Hög ångestbered- störd. Hypotesen var givetvis mer deciderad skap är vid infantil jagsvaghet ofta förenad beträffande våldsbrottslingar, då de har med fritt flotterande ångest, dvs. diffus, öppen aggressivitet som symptom och följobunden ångest. Primär karaktärsstörning aktligen antas ha starka aggressiva tendenser, däremot kännetecknas av låg ångestbered- vilka levs ut. Några betydande skillnader i skap, liksom av föga eller ingen fritt flotte- aggressiv spänning mellan egendomsbrottsrände ångest. (Se kap. 13.) lingar och kontrollfall har vi ej förväntat. Med Ångestladdning, Ro, AA T avser man A. Freud (1965) ger en klar bild av den att belysa impulsens styrka. teoretiska modellen för relationen mellan Den ur kriteriesynpunkt viktigaste varia- aggressivitet och kriminalitet: beln är Ångesttolerans Ro, AAT, med vilken "Aggression blir ett hot mot social anpassman avser att mäta egos förmåga att uthärda ångestprovokation utan att agera ut af- ning endast då den uppträder renodlad, antingen den aldrig legerats med libido eller fekten. lösgjort sig från den. Orsaken till detta ligger Hög ångestberedskap och hög ångestladd- vanligen inte i den aggressiva driften som ning återfinns särskilt ofta hos infantilt sådan utan i de libidinösa processerna, som jagsvaga individer. Primärt karaktärsstörda kanske inte har utvecklats tillräckligt för att kunna dämpa och binda aggression eller som personer anses enligt klinisk erfarenhet ha vid någon punkt i barnets utveckling förlorat låg beredskap och låg laddning, vilket kan denna förmåga på grund av besvikelser i sammanhänga med både deras affektav- objektkärlek, inbillade eller verkliga avvisanskärmning och tendensen att leva efter lust- den, objektförlust osv. Speciellt stor fara för principen, dvs. att genom utlevande omedel- defusion ligger i den analsadistiska fasen, under vilken aggressionen normalt når en bart reducera spänning. Båda dessa grupper kulmen och kan bli socialt värdefull endast anser vi löpa risk för asocialitet. Hög bereddå den åtföljs av lika mängder libido. skap och/eller hög laddning kännetecknar Ännu väsentligare är att aggression som blivit också ofta nevrotiker, vilka enligt hypotesen frigjord på detta sätt inte kan kontrolleras vare sig utifrån av föräldrarna eller inifrån av löper mindre risk för asocialitet. jaget eller överjaget. Etableras driftslegeVi förväntade således sämre ångesttolerans ringen inte på nytt genom att de libidinösa hos brottsfallen men inget lineärt förhållan- processerna förstärks och nya objektbindde mellan kriminalitet och variablerna ningar uppkommer så blir de destruktiva ångestberedskap och ångestladdning. Då av tendenserna en väsentlig anledning till krimide tre aspekterna på ångest endast tolerans nalitet." förväntades ha någon direkt relation till kriSom tidigare nämnts betraktas i den psyteriet, har vi dessutom gjort en bedömning koanalytiska teorin aggressionen som en av vad som kan betraktas som speciella drivkraft. I den mån aggressiviteten inte är riskfaktorer med hänsyn till asocialitet vad präglad av inåtgående, självdestruktiva tengäller ångest. denser eller av aggressivt självhävdande och Primitiv, obearbetad ångest, som levs ut destruktivitet betraktar vi den som frisk och utan spärrar, är en riskfaktor. Om den antar att den tar sig uttryck i ett adekvat dessutom bär prägel av att ha uppstått självhävdande. mycket tidigt, liksom om den är diffus, anser Aggressionsformerna hos psykopater kan vi också detta innebära risker. Bedömningar- antagas variera. Öppet primitiva, obearbena sammanfattas i Asocialitetsrisk ångest Ro. tade destruktiva tendenser torde överväga, Vår hypotes rörande relationen mellan men man kan sannolikt också se exempel på SOU 1974:31 5

transformerade uttrycksformer, sadism i in- är de positiva hållningarna Självtillit AAT tellektualiserad form etc. Utmärkande för och Sensibilitet Ro. Negativa är Narcissism personer med primär karaktärsstörning torde AAT, Ansvarslöshet AAT och Agerande dock vara, att impulsen levs ut hämningslöst. AAT Individens självtillit ger uttryck åt Aggressionsförhållandena mäts med föl- hans tilltro till sin egen förmåga att motsvara jande variabler -.Aggressiv spänning Ro, AAT, de krav som kan ställas på honom. Även Tendens till utlevande av aggressivitet AAT, hans självrespekt liksom hans realistiska besamt Asocialitetsrisk aggressivitet Ro, en dömning av framtiden ingår i bedömningen variabel som konstruerats i enlighet med av variabeln. Narcissism, individens känslomässiga inAsocialitetsrisk ångest Ro. Som framgått tidivestering i sig själv, anses enligt den psykogare, anser vi riskfaktorer vad gäller kriminaanalytiska teorin vara tillstädes hos alla litet vara: en avspaltad, med libido ej fusioindivider. Den är total hos späda barn och nerad aggressivitet, vilken manifesterar sig i reduceras under utvecklingen till mogen inutlevande av primitiva, ofta pregenitalt färdivid, så att egocentricitet och självupptagengade aggressiva impulser. (Undervariabler se het ej blir förhärskande. Hos personer som appendix 1.) uppnått objektkonstans föreligger möjlighet En annan form av information om aggrestill både altruistisk kärlek och, via identifikasionen ges av de livshållningar, som belyser aggressivitet. Med livshållning avses ett be- tion, en rimlig narcissistisk investering i stående och för individen karaktäristiskt objekten. Extremformer av narcissism har vi upplevelse- och handlingsmönster, vilket of- förväntat hos primärt karaktärsstörda och tast är omedvetet. Hans upplevelse av och infantilt jagsvaga personligheter. Med variabeln Ansvarslöshet AAT belyses inställning till sig själv och andra, liksom individens bristande förmåga att ta ansvar hans föreställningar om hur andra människor för sig själv eller för sina handlingar och hans upplever och värderar honom ingår i hålltendenser att visa nonchalans mot sin egen ningarna. Dessa manifesteras som hans livskropp och dess behov och mot andra mänstil, vilken synes vara accepterad och ej niskor. ifrågasatt; den är alltså jagsynton. Variabeln Agerande AA T mäter individens Adekvat självhävdande AAT har tidigare utagerande tendenser, dvs. hans bristande presenterats som en variabel, vilken avser att kontroll av impulser. mäta den friska aggressiviteten, det är således Sensibilitet Ro slutligen ger information en positiv aggressionsform. om individens känslighet för perceptuella Som negativ aggressionsform räknas Agintryck och estetiska värden samt nyansegressivt självhävdande AAT. Prestigeinställning, tuffhet, benägenhet att vara hotfull är ringsförmåga i relation till andra människor. Till livshållningarna och jagupplevandet exempel på beteenden, som skattas på denna har förts två variabler, vilka är mått på variabel. Hållningar som innebär Inåtgående aggres- individens Sociala respektive Asociala identisivitet AAT är Självdestruktivitet AAT, fiering. Man har inom klientelundersökSjälvförakt AAT, Resignation AAT, Upple- ningen valt att undersöka brottsdebutanter, velse av otillräcklighet AA T och Jaginskränk- vilka kan antas vara opåverkade av sociala ning AAT Resignation och otillräcklighets- myndigheters tidigare ingripanden. Detta ger känsla betraktas av oss som hämningar av möjlighet att undersöka, om och i vilken adekvat aggressivitet. Jaginskränkning avser utsträckning asocial identifiering förekomindividens tendens att medvetet hålla till- mer hos dessa pojkar, innan en eventuell baka impulser till naturlig självhävdelse, dvs. social stigmatisering inträffar. Affekten skuldkänslor har behandlats tidiatt hämma sin friska aggressivitet. gare i kapitlet i samband med moralfunkDe livshållningar, vilka ej belyser aggrestionen. siva komponenter i upplevande och livsstil, 66

SOU 1974:31

Könsidentifiering och sexualitet

Vid inträdet i latensåldern antas de flesta pojkar ha en relativt stabil maskulin identiDe variabler som använts vid bedömning av fiering. Extrem könsosäkerhet eller kraftiga könsidentifiering av sexualitet äx: Pregenitala svängningar mellan maskulin och feminin konflikter Ro, Sexuella konflikter Ro, Idenidentifiering under latensåldern betraktas tifiering Ro och Maskulin identifiering A AT, som tecken på tidiga och djupgående störIdentifieringssvårigheter A AT, Köns förväxling eller tvekan om kön AAT samt en ningar i könsidentifieringen. Adolescensen sammanfattande variabel, Identifiering AAT. medför vanligen för sådana pojkar påtagliga I föregående kapitel har en mer ingående psykiska påfrestningar med uttalad identibeskrivning givits av hur könsidentifieringen tetsförvirring. De starka progressiva drivkrafutvecklas enligt teorin. Det lilla barnet har ter som ego har till sitt förfogande under en omedveten upplevelse av sig själv som denna fas kan dock utnyttjas i rekonstrukpojke, respektive flicka, vilken i stor ut- tivt och adaptivt syfte till en stabilisering av sträckning är avhängig av föräldrarnas egna en övervägande maskulin identifiering. En fullständig och definitiv könsidentifieidentifikationer, liksom av deras värderingar av eget och motsatt kön. Fixeringar på de ring äger rum först i den egentliga adolescenpregenitala stadierna påverkar utvecklingen sen. Växlingar mellan maskulin, feminin och och utformningen av sexualiteten i senare infantil identifiering förekommer som norfaser, även i vuxenlivet, om inte genomgri- malfenomen, särskilt under preadolescens pande omstruktureringar sker. Sådana inträf- och tidig adolescens. Konflikter rörande sexualiteten och dess far mest sannolikt under adolescensen. yttringar är likaledes vanliga under adoleStarka pregenitala fixeringar kan sålunda scensen. Driftsångest, liksom ångest för för pojkens del medföra, att han förblir onani, impotensskräck och rädsla för fysisk delvis identifierad med modern och följaktgenital kontakt förekommer normalt under ligen kan få stora svårigheter att utveckla sin denna period, omväxlande med ett acceptemaskulina identitet. En bristfällig lösning av rande av impulsen. Vi menar således att även den ödipala konflikten med ett kvarblivande tecken på starka, akuta sexuella konflikter är i en negativ ödipal position kan således leda att förvänta hos ungdom i adolescensperiotill, att pojken får en övervägande feminin den. Särskilt i kombination med påtagliga identifiering. identifikationsstörningar anser vi dock att Den fallisk-ödipala perioden medför, att risker för missanpassning föreligger. barnet blir helt medvetet om könsskillnaEn sådan missanpassning kan innebära risk derna och också om sin egen könstillhörigför en asocial utveckling i kombination med het. De komplicerade mentala processer som ett överkompensatoriskt maskulint rollspel. tillhör denna fas resulterar bl. a. i, att barnet Maskulint rollspel fungerar ofta som en i viss bemärkelse tvingas att välja kön, att avstå från sina dubbla identifieringar.Denna försäkran inför pojken själv att hans manligprocess aktiveras senare i preadolescens och het inte är i fara eller kan ifrågasättas av adolescens. Klinisk erfarenhet ger vid han- honom själv eller andra. Ett överdrivet såden, att barn, vilkas progression av någon dant rollspel innehåller ofta element av anledning hejdas inför inträdet i fallisk-ödi- tuffhet, hårdhet och asociala tendenser, vilka pal fas, ofta kännetecknas av en påfallande verkar överkompensatoriskt och oftast funinfantil hållning, vilken de synes klamra sig gerar som försvar mot en underliggande fast vid, sannolikt av rädsla att tvingas inse feminin identifiering. Asocialiteten upplevs könsskillnaderna och därmed också att välja på så sätt som ett tecken på och en garant för maskulinitet. Försvaren mot en feminin kön. identifiering kan vara av olika slag, av vilka SOU 1974:31

flertalet sannolikt ej medför risk för kriminalitet. I kombination med vissa former av maskulin överkompensation kan dock en omedveten feminin identifikation innebära en risk för asocial utveckling.

68 SOU 1974:31

5 Undersökningsinstrumenten

De olika undersökningsmomenten har redan presenterats i kapitel 1.9. De metoder som hör hemma inom det psykologiska avsnittet av undersökningen är följande: Intelligensmätning: Terman-Merrill, Form L. Porteus Maze Test (provundersökningen) WISC, Wechsler Intelligence Scale for Children, performancedelen (huvudundersökningen). Projektiva metoder: Rorschach. Machoverteckningar. AAT, Adolescent Apperception Test. Intervjudata: Delar av hemintervjun med modern och fadern. Delar av follow-up-explorationen med pojken vid inskrivningstillfället.

(Carlsson, SOU 1972:76, Olofsson, 1973: 25). Intervjudata från hemintervjun och follow-up-explorationen har ännu inte sammanställts med resultaten av de projektiva metoderna och kommer att presenteras vid ett senare tillfälle.

5.1 Rorschach 5.1.1 Rorschachmetoden Rorschachmetoden är välkänd och kräver ingen längre presentation. Den skapades av den schweiziske psykiatern Hermann Rorschach och publicerades år 1921 (6:e upplagan 1948). Metoden har vunnit stor spridning och vidareutvecklats i Europa och USA, och två något olika skolor för utvärdering har utbildats. Författarna till detta arbete ansluter sig övervägande till den amerikanska skolan enligt Klopfer (1954) och Schäfer (1954). Stimulusmaterialet i Rorschachtestet består av tio bilder med symmetriska bläckplumpar. Fem av dessa är svart-vita med olika schatteringar på svart-vit-grå-skalan. Två är svart-vita med röda färginslag och tre är flerfärgade.

I föreliggande arbete behandlas huvudsakligen resultaten från de projektiva metoderna, Rorschach och AAT. Machoverteckningarna, som togs upp samtidigt med Rorschachtestningen, har ej varit föremål för någon systematisk bearbetning. De har i viss mån använts som stödtest till Rorschach vid bedömning av mognadsnivå, pregenitala konflikter och könsidentifiering. Av intelligensmätningarna behandlas här uteslutande IK enl. Terman-Merrill, och även 5.1.2 Testinstruktion den ganska summariskt, då den behandlas ur Försökspersonerna har erhållit följande inolika aspekter i flera avsnittsrapporter struktion: "Du kommer nu att få titta på tio SOU 1974:31

tavlor och du skall tala om vad du tycker tavlorna ser ut som, vad dom liknar. Bilderna är gjorda av bläckplumpar, så dom föreställer inget speciellt. Det finns inga svar som är rätt och inga som är fel. Det viktiga är att få fram vad du tycker att dom liknar. Jag har en klocka här och tar tiden, men det behöver du inte bry dig om. Det är ingen tidsbegränsning och det är inte bättre om det går speciellt fort. Här har du den första tavlan. Tala om allt du tycker att den kan likna."

5.1.4 Scoring Protokollen har scorats i enlighet med Klopfers metod (1954), med undantag av formkvalitén och populärsvaren, som bedömts enligt Beck (1961). Psykologerna har tagit upp halva antalet var av protokollen. Samma psykolog som tagit upp protokollet har utfört scoringen. 5.1.5 Variabelval

Variabelschemat för bedömning av Rorschachtestet presenteras i appendix 1. Rorschachtestet lämpar sig väl för bedömOm en försöksperson endast givit ett svar ning av personlighetsstruktur ur de egopsypå den första tavlan och sedan lagt den ifrån kologiska aspekter, som enligt vår teori har sig har vi frågat: "Tycker du den kan likna samband med asocialt och kriminellt beteennågot mer?" Vi har på den första tavlan de. (Se kapitel 4.) försökt inge en stämning av att pojken har Bedömningen omfattar variabler rörande god tid på sig och att materialet erbjuder perception och realitetsuppfattning, konmånga möjligheter. Om han senare under trollförhållanden, bl. a. försvarsmekanismer, testningen endast givit ett svar per tavla har kontaktförhållanden med olika typer av konvi däremot inte försökt pressa fram fler. taktstörningar, ångest- och aggressionsbeAlla frågor, t. ex. "Får man vända på handling. Vidare bedöms skuldkänsleorganitavlan?" - "Måste man säga hela tavlan?" - sation, identifieringsförhållanden och fixe"Får man ta det vita också?" - "Var det ringar i pregenitala utvecklingsfaser samt en rätt?" besvaras på ett icke ledande sätt t. ex. del generella livshållningar. Slutligen finns "Det bestämmer du själv". bedömningar av sammanfattningskaraktär av Alla försökspersonernas svar och kom- intellektuella och emotionella resurser, jagmentarer har antecknats, liksom reaktionstid styrkeförhållanden, mognad och psykisk hältill första tolkning på varje tavla och den sa samt en skattning av risken för asocial totala tid som använts på varje tavla. Även utveckling. speciella reaktioner under testupptagningen, Två olika typer av skalor förekommer i såsom rodnad, aggressiva tonfall, långa pau- Rorschachschemat, 0-1-skalor (förekomstser o. dyl., har antecknats. variabler) och 7-gradiga skalor. Alla skalor Utfrågning beträffande vilken del av tav- har skattats för samtliga pojkar. lan försökspersonens svar avsåg och vari likEn närmare beskrivning av variablernas heten bestod ("Var såg du . . . ?" - "På vad teoretiska bakgrund, variabelschemats struksätt var det likt en . . . ?") har gjorts efter tur, tolkningsmetodik och variabeldefinitioupptagningen av hela spontanprotokollet. ner återfinns i respektive kapitel 4, 6, 7 och Utfrågningen har gjorts förhållandevis grund- 11-20. lig enligt Klopfers metodik (1954). Efter utfrågningen har försökspersonen fått välja vilken tavla han tyckte bäst och 5.2 Adolescent Apperception Test, A AT sämst om och motivera sina val. 5.2.1 Testkonstruktion Slutligen har "testing the limits", utfrågning angående svarstyper som saknas i proto- Adolescent Apperception Test, AAT, är ett kollet (t. ex. M-svar, D-svar, P-svar etc), bildtest av TAT-typ, som nykonstruerats för klientelundersökningen av författarna till utförts. 5.1.3 Upptagningsteknik

70 SOU 1974:31

detta arbete. Bilderna består av 16 fotograTavla 4. (Ingår ej i provundersökningen.) fier av ungdomar i olika situationer. I prov- Ett pojkgäng nere på en tunnelbanestation. undersökningen användes en serie på 13 Flickor i bakgrunden. Pojkarna ser tämligen bilder, men antalet har sedan utökats med 3. vanliga ut. Testet är mer strukturerat och verklighetsBilden ger information om kamratkontaknära än TAT och avser att provocera pro- ter och deras olika kvaliteter, liksom om blem, som vi antagit vara relevanta för krimi- skilda aktivitetstyper. Även relationer till nalitet. flickor och attityder mot dem belyses. Nedan följer en kort verbal beskrivning av Tavla 5. Två pojkar brottas. Bilden är bilderna samt motivering till bildvalet. något diffus. Man kan få den uppfattningen, Tavla 1. Bilden föreställer en pojke som att en av dem ler. Vidare kan den ene av står och ser upp mot en fallskärmshoppare, pojkarna möjligen uppfattas som flicka. Bilsom ses på relativt långt håll. Åskådare i den är avsedd att belysa aggressionsbehandbakgrunden, flera bostadshus, svag rök mel- ling samt eventuella identifieringssvårigheter. lan två av husen. Bilden är vald som ett Tavla 6. En skolsituation med en pojke, tämligen neutralt, men intresseväckande som sitter lutad över en skrivbok men med första stimulus, något av en övningstavla. Vi upplyft huvud. En lärarinna står bredvid lätt avsåg att genom en föga provocerande tavla böjd över honom. Man ser en flicka i pulpefå en uppfattning om försökspersonens all- ten bredvid. Hon tittar på lärarinnan. Klasmänna berättarnivå, vilken ju kan variera sen skymtar i bakgrunden. mycket mellan individerna. Vi har med denna tavla velat få fram Vanliga temata här har varit sport, övning, upplevandet av skolsituationen, eventuella tävling, uppvisning, olycka, brand i bakgrun- känslor av intellektuell underlägsenhet samt den (röken tolkas exempelvis som ett störtat relationer till lärare och kamrater. flygplan). Tavla 7. En matsituation. En pojke sitter Tavla 2. Bilden är mycket mörk. Den visar vid ett matbord och tittar upp på en kvinna diffust en pojke bakifrån, med ganska hängig som står bredvid honom med ett tomt glas i kroppshållning. Små oregelbundet placerade handen. ljuspunkter syns vid sidorna. Här har vi velat belysa relationerna mellan Bilden avser att spegla eventuella känslor mor och son samt eventuella orala problem. av ensamhet och hemlöshet, ångest, mörkTavla 8. En scen tagen på Tempo. En rädsla och depression. Bilden är starkt provo- pojke står och plockar med verktyg med cerande. Detta har vanligtvis lett till att ryggen halvt mot en expedit, som observerar försökspersonerna gått in i ett allvarligt tolk- honom. Bredvid står ännu en pojke och ningsarbete redan från och med denna tavla. tittar på hyllorna. Utöver ensamhets-, ångest- och depressionsVi har här velat ge möjlighet att tolka temata ger tavlan ibland upphov till asociala scenen antingen som stöld eller som köp. I temata, där acting-outbenägenhet och skuld- de fall bilden tolkas som stöldsituation har vi känsleorganisation belyses. varit intresserade av förväntade konsekvenser Tavla 3. (Ingår ej i provundersökningen.) och eventuella tecken på skuldkänslor. BilTvå pojkar står framåtlutade bredvid varand- den ger också en viss information om förra och ser på något, som den ena eller bägge sökspersonens förhållande till vuxna samt håller i. Man ser en skymt av den enes hand. om kamratrelationer. I bakgrunden avlövat träd och stenhus. Tavla 9. Bilden visar en man med glasögon Bilden är ett kontaktmotiv, men ger också som sitter i ett vardagsrum med tidning, en del om intresseområden. Inte sällan kom- cigarrett och kaffekopp. Han har just sänkt mer också här asociala inslag. Pojkarna har tidningen och tittar på en pojke i femtonårst. ex. hittat en portmonnä och undrar om de åldern, som står framför honom med blicken skall lämna tillbaka den etc. nedslagen. SOU 1974:31

Bilden avser att belysa relationen mellan nen, gängtillhörighet, förekomst av ledare, outsider-roll, social-asocial aktivitet. far och son. Tavla 14. Bilden föreställer ett mörkt Tavla 10. Bilden är olik de övriga rent rum. I förgrunden halvsitter en flicka i en fototekniskt och även i stilen. Den ger också sovsäck. Hon vänder huvudet mot en öppen ofta mer fantasibetonat och fabulerande material än de övriga. En flicka sitter vid ett dörr, där det står en man med något i bord, på vilket det står en flaska med litet handen. Genom denna tavla har vi främst velat mjölk i. En ung man, som man ser bakifrån, observera inställningen till sexualiteten, relalutar sig fram över bordet mot henne. Bilden avser att belysa relationen man- tionen mellan könen, olika uttrycksformer kvinna eller pojke-flicka med olika problem för sexuella impulser och varierande konoch konflikter. Orala ge-och-ta-motiv före- troll- och försvarsmekanismer mot dessa. Tavla 15. Bilden är ett fotomontage med kommer ofta, ibland i form av alkoholprohöga hotfulla berg och skummande vatten. I blem eller svält. Tavla 11. (Ingår ej i provundersökningen.) en vattenvirvel syns huvudet och handen av Bilden är tagen på ett kafé. En leende man, en man. Bilden är avsedd att belysa ångestbenägenen pojke med svårtolkat ansiktsuttryck, öloch cocacolaflaskor. Man ser handen på än- heten hos försökspersonen och olika former nu en man vid samma bord. I bakgrunden av ångestbehandling. Tavla 16. En familjescen. En pojke i ätande och drickande personer. trench-coat står vid dörren. På tröskeln till Tavlan provocerar ofta till berättelser om ett inre rum står en kvinna med neutral alkoholbruk hos fadern, men historierna kan hållning. En lätt framåtlutad man med knutockså bli helt oskyldiga. Relationen mellan na händer står vänd mot pojken och med far och son och dess kvalitet belyses. Aggresryggen mot kameran. sivitet, förakt, svikenhetskänslor kommer Bilden avser att spegla familjesituationen ofta fram. Även förtäckta homosexuella och relationerna mellan familjens medlemtemata förekommer på denna tavla. mar. Detta är återigen en provokation av Tavla 12. Man ser en medelålders kvinna ödipal problematik, som också ofta kommer med ett allvarligt, uttrycksfullt ansikte. Hon tydligt fram. håller bägge händerna om huvudet på en ung man, vilken man ser snett bakifrån. Skymd av dessa två ser man i bakgrunden en man 5.2.2 Testinstruktion med kal hjässa och glasögon. Personerna i förgrunden kan uppfattas Testinstruktionen har varit följande: "Du antingen som mor-son eller kvinna-man. kommer att få titta på bilder och du skall Den avser att belysa familjesituationen, sär- berätta vad som händer på bilderna. Du skall skilt förhållandet till modern, och försöks- också berätta vad som hände före den här personens uppfattning om sin egen roll i bilden, hur det blev så här, och hur det familjekonstellationen. Många försöksperso- kommer att gå efter det du ser på bilden. Det är människor på bilderna och du skall ner ser ej mannen i bakgrunden. Tavlan inbjuder till presentation av den berätta också hur dom känner sig, vad dom säger och vad dom skulle vilja göra." Om ödipala situationen. Tavla 13. En förortsgata på kvällen med försökspersonen haft svårt att komma igång fem pojkar. Fyra står tillsammans och en av med berättandet har vi gjort följande tillägg dem pratar med yviga gester. Ett litet stycke till instruktionen: "Du kan tänka dig att ifrån gruppen står en pojke. Han är eventu- bilden är en scen ur en film. Berätta vad som ellt på väg till eller från de övriga. Några av händer i den här scenen, vad som hände i scenen innan och hur det kommer att gå i pojkarna tittar på honom. Här har vi velat studera kamratsituatio- nästa scen." 72

SOU 1974:31

5.2.3 Upptagningsteknik Vid testupptagningen har vi intagit en något mer aktiv hållning gentemot försökspersonerna än man vanligen gör vid TAT. Om vi inte fått våra speciella frågeställningar belysta spontant har vi uppmuntrat försökspersonerna att fortsätta berättelserna, genom att upprepa frågor ur instruktionen, t. ex. "Hur kände han sig då?" - "Vad sa mamman då?" "Vad hände sen?" - "Varför tyckte han det?" etc. Denna upptagningsteknik har bl. a. givit större möjlighet att bedöma moralintegrationen. Om en pojke berättat om en stöld och avslutat berättelsen ". . . sen åkte han fast för polisen", har vi t. ex. frågat "hur kände han sig då?" Om svaret blivit: "Han ångrade sig", har vi frågat: "Varför det?" Skälet till ånger kan nämligen vara en mycket varierande grad av inbyggd moral från "det var snopet att åka fast" till "Mamma och Pappa blir ledsna" eller "man ska inte stjäla". Någon utfrågning efter spontanprotokollet har med denna upptagningsteknik inte varit aktuell. Allt försökspersonerna berättat och försöksledarens frågor har antecknats, liksom alla speciella reaktioner hos försökspersonerna under testupptagningen. 5.2.4 Scoring En viss formell scoring med ett minimum av subjektiva bedömningselement har utförts före den psykologiska bedömningen på skattningsskalor. Som formella scoringvariabler har valts följande fem olika typer: I. Slutet på berättelserna har scorats med fyra alternativa möjligheter, a. Positivt slut (+) b. Negativt slut (-) c. Både positivt och negativt slut nämnda som alternativa (±) d. Inget slut (0) II. Aktivitetstypen i berättelserna har scorats som a. Social, om ingen asocial aktivitet ingår i berättelsen SOU 1974:31

b. Asocial, om någon aktivitet som skulle kunna föranleda polisingripande ingår i berättelsen III. Identifieringspersonen i berättelserna (hero) scoras för varje tavla med avseende på könsidentifiering och social eller asocial identifiering. 1. Könsidentifiering. a. Maskulin b. Feminin c. Infantil, dvs. hero beskrivs som ett barn, mycket yngre än försökspersonen själv d. Växlande e. För bedömning av könsidentifiering scoras dessutom felperceptioner eller tvekan om kön på personer på bilderna 2. Social identifiering. a. Social, hero utför ingen asocial aktivitet b. Asocial, hero utför någon aktivitet, som skulle kunna föranleda polisingripande 3.1 huvudundersökningen har ytterligare två variabler av scoringkaraktär rörande identifiering tillagts, nämligen: a. Vägrar identifiering, dvs. försökspersonen ger en opersonlig deskription av tavlan utan att identifiera sig med någon person b. Identifiering med odifferentierad grupp, dvs. försökspersonen beskriver en grupps aktiviteter utan att välja en speciell identifieringsperson. IV. Relationer. Alla relationer som nämns i samtliga berättelser frekvensräknas. Allt som någon gör, säger eller tänker i förhållande till någon annan räknas som en relation. Relationerna uppdelas enligt tre olika principer, nämligen känslofärg, riktning och objekt: 1. a. Positiva relationer. Hit räknas alla relationer som ej har en negativ känslomässig innebörd, dvs. även affektivt neutrala relationer. b. Negativa relationer. Alla relationer 73

na i relationerna till föräldrar, kamrater etc. bedöms i ett flertal specifika variabler och slutligen i globala sammanfattningsvariabler. I AAT-schemat förekommer flera olika typer av skalor. 0-1-skalor förekommer och sammanfattningsvariabler bedöms på 7-gradiga skalor. Dessutom finns frekvensvariabler med och utan övre gräns, skalor 0-3 och summor av flera skalor 0 - 3 . En variabel, nämligen moralindex, är konstruerad som ett index, summan av värdena på ett par variabler minus summan av värdena på ett par andra variabler med tillägg av en konstant för att undvika negativa tal. V. Självreferenser. 1 princip har även på AAT alla pojkar Alla självreferenser, dvs. tendenser att skattats på samtliga skalor. Vi har emellertid direkt referera till sig själv eller sina egna ett bortfall på fyra pojkar som vägrat komerfarenheter i berättelserna, har scorats. ma till testningen. Dessutom har variabeln Exempel på självreferenser: "Det här är moralindex i fyra fall och asocialitet hos en fallskärmshoppare. Det skulle jag ock- kamrater i tre fall inte kunnat skattas på så vilja bli." - "Då blir morsan arg grund av otillräckligt material. förstås. Det brukar min morsa bli." En närmare beskrivning av variablernas Självreferenser i projektiva test anses teoretiska bakgrund, variabelschemats strukofta vara ett tecken på dåliga egogränser, tur, tolkningsmetodik och variabeldefinitiobristande distans till omgivningen. Det ner återfinns i respektive kapitel 4, 6 7 och kan också vara mera godartat och höra samman med egocentricitet och bristan- 11-20. med negativ känslomässig innebörd, t. ex. någon grälar på någon, nekar någon något eller tycker att någon är dum. 2. a. Relationer utgående från hero b. Relationer ingående mot hero 3. Relationer som gäller: a. Far b. Mor c. Kamrater d. Flickor e. Övriga

de mognad. Ytterligare två typer av variabler, nämligen några enkla skattningar av försökspersonens upplevelse av skolsituation och lärare samt förekomst av olika former av alkoholtemata i berättelserna (se appendix 2) innehåller så föga av bedömningselement att de kan sägas inta en mellanställning mellan scoringvariabler och bedömningsvariabler. 5.2.5 Variabelval Variabelschemat för bedömning av AATtestet presenteras i appendix 2. Schemat innehåller till en del jagpsykologiska strukturvariabler av samma typ som bedöms enligt Rorschach. Bl. a. bedöms moralintegrationen ingående. AAT lämpar sig emellertid bäst för bedömning av interpersonella relationer. De flesta av variablerna är därför av socialpsykologisk karaktär. De känslomässiga kvaliteter74

5.3 Blindbedömning Varken vid testningstillfället eller vid bedömningen av protokollen har vi vetat mer om pojkarna än deras ålder och intelligenskvot. Vi har således inte haft kännedom om huruvida de hört till brotts- eller kontrollgruppen. Man har funnit det värdefullt att ha ett avsnitt inom klientelundersökningen, där resultaten ej kan vara påverkade av vetskapen om pojkarnas grupptillhörighet. Detta har inte varit möjligt i övriga avsnitt, där pojkarna bl. a. intervjuats om brottssituationen. Rorschach- och AAT-protokollen har bedömts separat. Den psykolog som tagit upp och scorat testprotokollen har också bedömt dem. Enligt vår uppfattning utnyttjas informationen i protokollen bäst med detta förfaringssätt. Om undersökningens primära syfte varit att undersöka de projektiva metoderna skulle man givetvis förfarit annorSOU 1974:31

lunda. Risken att bedömningen påverkats av det personliga intrycket av pojkarna är emellertid ganska liten, då bedömningarna utfördes först sedan samtliga protokoll samlats in. När provundersökningen var avslutad gjordes en preliminär bedömning av både Rorschach- och AAT-protokollen. Båda psykologerna arbetade då tillsammans för att skaffa sig en gemensam referensram för bedömningarna. På detta stadium fanns ännu inga skriftliga variabeldefinitioner. Många variabler tillkom och utformades och andra ändrade karaktär under arbetets gång. Efter bedömningen av protokollen gjordes en summarisk statistisk bearbetning, där skillnader mellan brottsgruppen och kontrollgruppen beräknades. De flesta av våra hypoteser fick stöd av resultaten (Humble och Settergren, 1965) och något skäl till förändringar av metodik eller variabler inför huvudundersökningen förelåg inte. På ett par punkter fick vi emellertid modifiera våra hypoteser. Vi hade förväntat större aggressiv spänning och större ångestladdning hos brottsfallen än hos kontrollfallen. Denna hypotes fick mycket svagt stöd av resultaten, och vi fann vid närmare eftertanke detta rimligt. Vi hade från början antagit att jagfunktionerna skulle ha starkare samband med kriminalitet än affekterna. Efter den preliminära bearbetningen av provundersökningen såg vi jagets kontrollerande och integrerande funktioner som än mer centrala för den problematik vi ville belysa. Provundersökningsresultaten gav också upphov till ett par nya hypoteser. Skillnader mellan grupperna i en del AAT-variabler kunde tolkas som en större tendens till resignation och negativa förväntningar hos brottsfallen än hos kontrollfallen (se närmare kapitel 15). Resultaten gav också anledning att tro att yngre brottsfall skulle vara mer psykiskt störda än äldre. Först efter bedömningen av provundersökningen kände vi oss färdiga att skriftligt fastlägga våra variabeldefinitioner. Det föreföll då sannolikt att vi under bedömningarnas lopp förskjutit oss i våra värderingsnormer. När huvudundersökningsmaterialet SOU 1974:31

samlats in och provundersökningen reviderats för att bli helt jämförbar (se kapitel 1.3), gjorde vi därför en ombedömning av provundersökningen. Pojkarnas namn var då överklistrade på protokollen, så att vi inte hade möjlighet att identifiera dem och därigenom få en ledtråd beträffande grupptillhörighet. I denna slutgiltiga bedömning skattades, som ovan nämnts, protokollen av den psykolog som utfört testningen. De provundersökningsresultat som presenteras i det följande avser den ombedömda provundersökningen.

6 Variabelschematas hierarkiska uppbyggnad

olika nivåer av tolkning och sammanfattning. (Schemat redovisas i appendix 1.) De variabler vi valt att arbeta med har enligt Figur 6.2.1 visar principerna för variabelegopsykologisk personlighetsteori ett hierar- schemats uppbyggnad och innehåller de vikkiskt inbördes lagbundet sammanhang. (Se tigaste av bedömningsvariablerna enligt kapitel 4.) Rorschach. Vår utformning av bedömningsschemata På den lägsta nivån i figuren ligger variabär av detta skäl hierarkisk. Många enkla ler på testnivå, sammanräknade scoringkatevariabler bedöms, inte för att vi tror att de i gorier ur Rorschachpsykogrammet, M-svar, sig själva differentierar särskilt väl mellan C-svar, F+ % etc, vilka innehåller ett minibrotts- och kontrollgrupp utan därför att de mum av bedömning och ingen tolkning. kan tänkas differentiera i vissa kombinatioÖver dessa ligger sekvensanalysen, analyner med andra variabler. De underlättar sen av den psykologiska process man kan dessutom bedömningen av mer komplexa följa i protokollet genom tolkning av sekvensammanfattningsvariabler, vilka enligt våra ser av såväl innehåll som scoringkategorier. hypoteser bör ha samband med kriminalitet. Sekvensanalysen ligger alltså också på testniDetta konstruktionssätt, som medför att vå men innehåller större moment av bedömenkla variabler i enlighet med en teori kom- ning och tolkning än scoringnivån. Scoringbineras till mer sammansatta, än en av kategorierna, det s. k. psykogrammet, och orsakerna till att många variabler i våra sekvensanalysen utgör tillsammans underlavariabelschemata är högt interkorrelerade. get för samtliga tolknings- och bedömnings(del - helhetskorrelationer). En annan, icke- variabler. I figuren har detta utmärkts med teknisk, orsak till höga interkorrelationer är obestämt riktade pilar upp mot bedömningsatt sammanfattningsvariabler på hög nivå variablerna. (Sekvensanalysen är inte formainnebär helhetsbedömningar av personlighe- liserad som särskilda variabler i variabelscheten ur olika funktionsaspekter, vilka har ett mat. Se appendix 1.) naturligt inre samband på grund av att Även bedömningsvariablerna ligger som personligheten fungerar mer eller mindre nyss nämnts på olika nivåer beroende på som en integrerad helhet. graden av sammanfattning och komplexitet. Låg sammanfattningsgrad har t. ex. variabler som förekomst av olika försvarsmekanis6.2 Variabelschemat för bedömning av Ror- mer. (Till vänster i figuren.) schachtestet På högre nivå ligger bedömningen av Variabelschemat för Rorschach har en gans- försökspersonens kontrollfunktion. I denna ka komplicerad konstruktion med flera bedömning ingår bl. a. närmare analys av 6.1 Variablemas inbördes samband

76 SOU 1974:31

O Oi

Zi o >

f-1, er,

*t O) o

c o

Psykisk hälsa asoc.risk

< ro

v> :ro Q- - C

4-7 »ro

O —J >^

c o a 5 a. o

•I

SOU 1974:31

försvarsmekanismerna, om försvaret är stelt flesta av variablerna på lägre nivå. De psykologiska begreppen och variablereller flexibelt, om det fungerar konsistent na kan inte alltid väntas ha ett enkelt och eller inkonsistent, om de försvarsmekanismer entydigt samband med kriminalitet, eller ens som används är enkla och primitiva eller mer det vidare begreppet asocialitet. Ibland gäller komplicerade etc. detta enstaka komplicerade variabler, ibland På mycket hög sammanfattningsnivå ligger förhåller det sig så att värdet på en enstaka bedömningen av jagintegration, som innefatvariabel inom en variabelgrupp inte ensamt tar tre olika variabler, sund jagstyrka, neurofungerar som riskfaktor för asocialitet utan tiskt jagförsvar och jagsvaghet. De tre vaförst i kombination med värden pä andra riablerna uttrycker tillsammans ett dynavariabler inom samma grupp. För dessa miskt samspel, som inte täcks av något variabler och variabelgrupper har vi, utöver enstaka begrepp. Brister i den sunda jagstyrde enskilda variabelskattningarna, infört en kan kan t. ex. delvis kompenseras av ett riskskala för bedömning av i vilken mån välorganiserat neurotiskt jagförsvar så att variabelvärdet eller kombinationen av vapersonligheten inte kan beskrivas som jagriabelvärden i försökspersonens speciella fall svag. Neurotiskt jagförsvar är alltså inte ett innebär risk för asocial utveckling. mått på neurosens svårighetsgrad utan på hur Dessa asocialitetsriskvariabler (se diagrameffektivt det neurotiska försvaret fungerar. met) kräver närmare förklaring. För bedömningen av jagstyrkeförhållandena, Den typ av jagstyrkeförhållanden där det jagintegrationen, måste man emellertid ta föreligger allvarlig jagsvaghet har vi ansett hänsyn till betydligt mer än försvarsmekainnebära störst risk för utveckling mot asonismerna och kontrollfunktionen. Många cialitet. Ett undantag utgör de fall där andra variabler på ungefär samma nivå som jagsvagheten bedömts vara av psykosliknankontrollfunktionen bidrar lika väsentligt till de slag. Dessa pojkar begår naturligtvis bedömningen av jagstyrkeförhållandena, ibland brott, men deras benägenhet för t. ex. graden av klarhet i och förmågan till kriminellt beteende är inte påfallande stor. integration av perceptionen, den tidigt grundlagda förmågan till djupkontakt, pri- Både en hög grad av sund jagstyrka och märkontakten, könsidentifieringen, ångest- starkt neurotiskt jagförsvar fungerar i allmänhet som skydd mot asocialitet. I de fall toleransen etc. De variabler som berör jagintegrationen är brott ändå förekommer är dynamiken sannode mest centrala och väsentliga inom vår likt något annorlunda hos de pojkar, vars teori och ligger på högsta teoretiska samman- jagstyrka övervägande är frisk och de vars fattningsnivå. På samma nivå ligger ytterliga- kontrollfunktioner är mer neurotiska. Hos re endast en variabel nämligen psykisk hälsa, en pojke med åldersadekvat inbyggd moral, som är nära besläktad med jagintegration. En någorlunda integrerade impulser och affekpojke med påtagliga brister i jagfunktioner- ter, god djupkontakt, god självkänsla bl. a. na, jagsvaga drag, har aldrig bedömts som genom en adekvat identifiering och god psykiskt frisk. Däremot finns i materialet en ångesttolerans finns en naturlig stabilitet och del fall med påtagliga neurotiska störningar kontroll. Impulser och affekter upplevs inte som bedömts som ganska psykiskt störda som skrämmande och han har råd att ibland men vad beträffar jagintegrationen har ett släppa lite på kontrollen. Enstaka brott, av välorganiserat neurotiskt jagförsvar och alltså ganska oskyldigt slag, är helt tänkbara hos inga jagsvaga drag. Frånvaro av jagsvaghet är pojkar av denna typ. Pojkar vars kontroll till alltså en nödvändig men inte tillräcklig förut- övervägande del består av neurotiskt jagförsättning för god psykisk hälsa. Begreppen svar kan också ha god djupkontakt och deras psykisk hälsa och jagintegration är alltså ofta moral är ofta överstark men mindre väl sammanfallande men inte identiska. I psy- integrerad i jaget. Självkänslan brukar vara kisk hälsa ingår, som framgår av figuren, de dålig beroende på olika slag av neurotiska 78

SOU 1974:31

konflikter, dålig impuls- och affektintegra- tvångsneurotiker. Välorganiserade tvångsneution, oklar identifiering, störningar i sekun- rotiker och normala, i betydelsen friska, därkontakten etc. Ofta är hos dessa pojkar personer har vi bedömt som riskfria. Psykosdet neurotiska försvaret mycket starkt och liknande och organiska tillstånd är svårbehårt och kan t. o. m. vara ett starkare skydd dömda från asocialitetsrisksynpunkt och har mot asocialitet än den nyss beskrivna goda i allmänhet bedömts som osäkra. (Beträffansunda jagstyrkan. Men ibland är försvaret de den teoretiska bakgrunden till dessa beojämnt, hårt men skört, varför man kan dömningar se även kap. 3 och 4.) befara impulsgenombrott bl. a. av asocialt De tre ångestvariablerna, ångestberedskap, slag. Impulsgenombrotten väcker ofta starka ångestladdning och ångesttolerans, har också skuldkänslor och ångest som kan bli anled- kompletterats med en bedömning av ångesning till nya impulsgenombrott och krimina- ten som asocial riskfaktor. Vi har här tagit litet, bl. a. på grund av straffbehov. En pojke hänsyn såväl till ångestens typ som dess med utpräglat neurotiskt jagförsvar som be- behandling. Obunden, fritt flotterande gått kriminella handlingar har alltså något ångest av primitiv typ har ansetts mest mera osäker prognos än en med god sund riskskapande. Neurotiskt bunden och psyjagstyrka. Ibland kompliceras bilden ytterli- kosliknande ångest leder mindre ofta till gare av tuffa överkompenseringar av den asocialitet. Störst vikt har vi emellertid lagt dåliga självkänslan. En pojke med neurotiskt vid ångesttoleransen. Om den är dålig kan jagförsvar kan behöva terapeutisk hjälp för även mycket måttlig ångest leda till utageatt bryta en kriminell utveckling, som han rande beteende, ofta av asocial typ. Personer själv i allmänhet intensivt önskar att komma med primär karaktärsstörning antages ha låg ur. ångestberedskap, liten ångestladdning och dålig ångesttolerans. (Se även kapitel 4.) De ställningstaganden som legat bakom våra bedömningar av i vilken mån faktorer Aggressivitet innebär långt ifrån alltid risk som bedömts inom variabeln psykisk hälsa för asocialitet. En stark aggressiv spänning innebär risk för asocial utveckling liknar finner man t. ex. ofta hos aggressionshämmadem som redovisats för jagstyrkeförhål- de neurotiker, där risken för asocialt beteenlanden. I variabeln psykisk hälsa har vi den i stället är mycket liten. För att bedöma bedömt den ev. psykiska störningens invali- asocialitetsrisken har vi förutom den aggresdiserande inverkan på personligheten obero- siva spänningen tagit hänsyn till försöksperende av störningens art. Vid asocialitetsrisk- sonens kontrollfunktion och aggressivitetens bedömningen har vi däremot i hög grad uttrycksformer, typen av aggressivitet samt utgått ifrån störningens art. Den typ av primärkontakten. Farlig från asocialitetssynstörning som vi ansett innebära störst risk punkt har vi betraktat primitiv, obearbetad för asocialitet och sämst prognos på lång sikt aggressivitet, som antages härstamma från är primär karaktärsstörning, som utmärks av tidiga utvecklingsfaser, tillsammans med dåtidig och djup kontaktskada och en grav lig primärkontakt. I dessa fall kan man anta form av jagsvaghet. (De här nämnda former- att aggressiviteten på grund av dåliga objektna av psykiska störningar finns närmare relationer inte ingått den normala fusionen beskrivna i kap. 25.2.) Därnäst från risksyn- med libido, eller att denna fusion senare punkt placerar vi infantilt jagsvaga pojkar, omintetgjorts på grund av kontaktskador. som utmärks av att de är impuls- och Sådan renodlad, destruktiv aggressivitet kan ångestdrivna. I den mån en neuros har byggts givetvis utgöra en asocialitetsrisk, särskilt en upp minskar asocialitetsrisken. Om neurosen risk för våldsbrott. Denna syn på aggressiviär kombinerad med någon form av jagsvaga tetens roll i samband med kriminalitet överdrag är risken fortfarande påtaglig. Individer ensstämmer väl med A. Freuds (1965 sid med hysteriska neurosformer är genom sin 180, 181). tendens till utagerande mer i riskzonen än De här redovisade hypoteserna angående SOU 1974:31

rerna skulle erhålla en säkrare bedömning. Ett försök har gjorts att med regressionsanalys pröva hur mycket den särskiljande förmågan mot brotts- och kontrollgruppskriteriet förbättras, om samtliga variabler rörande mor respektive far kombineras. Det visade sig då, både för de variabler som rör mor och 6.3 Variabelschemat för bedömning av dem som rör far, att de två variablerna på den AAT-testet högsta sammanfattningsnivån, relationens Variabelschemat för AAT liknar till sin kvalitet och engagemanget i relationen, stod uppbyggnad Rorschachschemat men kon- för nästan hela den särskiljande förmågan. Bättre differentiering genom kombination struktionen är mindre komplicerad. Figur 6.3.1 visar det teoretiska samman- med variabler på lägre nivå erhölls inte. Mot hanget mellan några av de viktigaste va- undersökningens kriterium ger alltså en komriabler, som ingår i bedömningarna. Figuren bination av variablerna ingen förbättring. ger alltså inte på något sätt en fullständig Hur det skulle förhålla sig med ett för redovisning av de variabler som finns i variablerna mer relevant och nyanserat kriteschemat. En del av variablerna är mycket rium vet man däremot ingenting om. (Relika dem i Rorschachschemat. Dessa har ej gressionsanalysen redovisas närmare i kap. medtagits i figuren. (Schemat redovisas i 22.2.2.) Sannolikt gäller samma förhållande för appendix 2.) De variabler vilkas uppbyggnad visas i många av variablerna, nämligen att informafiguren rör pojkens förhållande till far, mor tionen i variabler på lägre nivå tillvaratas i och kamrater samt hans upplevande av sig variabler på högre nivå. Man kan tycka att bedömningen av variabler på låg nivå i så fall själv och hans moralintegration. Förhållandet till far, mor och kamrater varit onödig och krävt tid utan att ge något utbyte. Men detta är förmodligen felaktigt. belyses med variabler på flera olika nivåer. På lägsta nivå ligger scoringvariabler, som Utan noggrann analys av underliggande vaenkla frekvensräkningar av hur många positi- riabler skulle bedömningarna på hög nivå va och negativa relationer mellan hero och sannolikt varit behäftade med betydligt störfar, mor och kamrater som förekommit i re bedömningsfel än nu. I själva verket kan AAT-berättelserna. Vi har skilt mellan rela- det betraktas som en fördel, om vi i vationer som utgår från hero och sådana som riablerna på hög nivå lyckats intuitivt samriktas mot hero. Dessa variabler ligger alltså manfatta informationen i de mindre sampå testnivå och innehåller ganska föga av mansatta variablerna. Bedömningen av pojkens jagupplevande tolkning. bygger på vissa livshållningar han givit utPå högre nivå ligger ett stort antal kvalitativa skattningar av nämnda relationer i ter- tryck för i testet. Om han ger uttryck för mer av t. ex. givande, accepterande, stödjan- självtillit bedöms jagupplevandet som poside och hotande, avvisande, fysiskt aggressiva tivt, om han visar tecken på osäkerhetsetc. Vi har därefter gjort sammanfattande känslor, självförakt och självdestruktivitet bedömningar av relationernas känslomässiga bedöms det som negativt oberoende av vilka kvalitet och av försökspersonens engagemang egenskaper hos sig själv han är nöjd eller i relationerna. De variabler som rör förhål- missnöjd med. I bedömningen av jagupplelandet till far och mor sammanfattas slutli- vande gör vi alltså ingen skillnad mellan en pojke som är nöjd med sig själv för att han gen i variabeln familjeklimat. Vi hade ursprungligen en förhoppning om känner sig pliktmedveten, ansvarskännande, att vi genom att kombinera alla våra olika modig och lydig och en som är stolt över sin mått t. ex. på förhållandet till föräldrafigu- tuffhet, smarthet och förmåga att dupera.

sambandet mellan de psykologiska variablerna och risk för asocialt beteende har slutligen sammanfattats i en total asocialitetsriskbedömning för varje försöksperson utifrån hela testmaterialet.

80 SOU 1974:31

~~E —o —c

ti "o-

. LL (0 C/3

c t;

^ SOU 1974:31 6

c 8

En värdering av sådana livshållningar görs först vid bedömningen av asocialitetsrisk. Moralindex, måttet på moralintegration, är en väsentlig variabel inom AAT. Variabeln bildas genom mekanisk sammanvägning av de fyra moralhållningarna, överdrivet moralisk, moralisk, omoralisk och amoralisk. Många försökspersoner ger uttryck för alla dessa olika moralhållningar fast i olika grad och i samband med olika impulser. Asocialitetsrisk slutligen, bedöms utifrån den samlade information som testet ger.

7 Projektiv teori och tolkningsmetodik

7.1 Allmänt om personlighetsdiagnostik och projektiva metoder1

både i riktning mot en selektion och en tolkning och i vissa fall mot en omtolkning. För den här nämnda betydelsen av ordet projektion har Bellak (1954, sid. 15) föreslagit, att man istället skulle använda begreppet apperception, i betydelsen en individs meningsfulla tolkning av en perception. Detta begrepp har också ibland använts, t. ex. i TAT, Thematic Apperception Test. Projektion är emellertid ännu det vanligaste begreppet i dessa sammanhang. I projektiva test erbjuder man försökspersonen att stimulusmaterial, som är mer eller mindre ostrukturerat, och hypotesen är då, att han strukturerar materialet i enlighet med sin egen personlighet och sina egna erfarenheter. Ett mycket ostrukturerat material använder man t. ex. i Rorschachtestet, vilket som tidigare nämnts består av tio tavlor med godtyckligt formade bläckplumpar. Försökspersonens uppgift är att tala om vad bilderna liknar. Mer strukturerat är t. ex. Thematic Apperception Test, som består av bilder med något diffust tecknade människor i olika situationer, som kan uppfattas på olika sätt. Försökspersonernas uppgift är i detta test att berätta en historia om varje bild. De psykiska mekanismer man mäter med projektiva test befinner sig på olika medvetandenivåer. Det anses att ju mindre strukturerat materialet är, dess mer informa-

Begreppet personlighet kan definieras på flera olika sätt och olika aspekter undersöks med olika metoder. Somliga forskare har definierat personlighet som hur en individ uppfattas av andra, vilken social roll han spelar. Detta kan man undersöka med olika skattningsförfaranden som lärarskattningar, kamratskattningar etc. En annan aspekt av personligheten belyser man om man bygger sin bedömning på en individs egen medvetna upplevelse av sig själv i olika avseenden. Man kan då använda sig av s. k. personlighetsinventorier av olika slag. Försökspersonen ställs där inför ett antal påståenden som han skall välja emellan. Ytterligare andra aspekter av personligheten och även djupare omedvetna skikt avser man att undersöka med de s. k. projektiva metoderna. Begreppet projektion har i psykologiska sammanhang flera olika betydelser. I samband med projektiva test syftar projektion på "a general perceptual process, whereby all contemporary meaningful perception is predicated upon and organized by memory traces of all previous perceptions" (Bellak, 1954, sid. 3). Projektion i denna betydelse är alltså ett normalpsykologiskt fenomen, som mer konkret uttryckt innebär, att en människas tidigare erfarenhe1 Del 7.1 av detta kapitel har i en något annorter, hennes känslor, behov och attityder lunda utformning tidigare publicerats i SOU 1971: påverkar hennes perception av omvärlden 49 sid. 9 6 - 9 8 . SOU 1974:31

tion ger det om omedvetna skikt inom givande och tagande kontakt, eller är han barnsligt krävande och egocentrisk? Upplepersonligheten. ver han sig själv adekvat i förhållande till sin Projektiva test kan användas för klassifikaålder eller känner han sig mer barnslig och tion såsom differentialdiagnoser av typ schihjälplös? zofreni, hysteri och tvångsneuros. Kontaktförhållanden kan beskrivas från Informationen utnyttjas emellertid bättre många olika utgångspunkter. Man kan skilja om man också gör en personlighetsbeskrivanmellan ytoch djupkontakt. Man kan analyde diagnos. Man kan då t. ex. belysa olika sera relationen till olika primärgruppsfigurer, aspekter av försökspersonens egostruktur, respektive till sekundärgrupper. Det är väaffektupplevande, kontaktförhållanden, jagsentligt att veta om en människa tenderar att upplevande etc. uppleva sin omgivning i allmänhet eller Angående affektförhållanden försöker någon av sina närmaste som hotande, farlig, man t. ex. belysa hur försökspersonen upplekrävande, orättvis, dominerande, opålitlig ver ångest, aggressivitet, sexualitet, sorg, eller givande, generös, vänlig, tillåtande, unglädje. Vilka affekter och impulser upplevs som tillåtna och kan uttryckas öppet? Vilka dergiven etc. Upplevs andra som jämställda, upplevs som förbjudna och ångestväckande? starkare eller svagare än försökspersonen Till egostrukturen hör bl. a. individens själv? En människas upplevelse av sig själv är en grundkapacitet på både det intellektuella och emotionella området. För att belysa annan väsentlig del i en personlighetsbeskrivdenna bedömer man t. ex. graden av klarhet ning. Är självkänslan adekvat? Hur ser föri perceptionen, förmågan till integration av sökspersonens jagideal ut, dvs. hur anser han perceptionen, realitetsuppfattningen och den att han bör vara? Hur ser hans fasad ut, emotionella och driftsmässiga vitaliteten och vilken är den roll han spelar i sociala förmågan till nyansering. Det är också av sammanhang? Hur stämmer jagidealet, största vikt att se hur försvaret är uppbyggt. respektive den sociala rollen med de affekter Man analyserar därför hur försökspersonen och impulser som ligger bakom? Denna reagerar när förbjudna och ångestväckande uppdelning av personligheten i tre skikt impulser provoceras. Är kontrollen konsi- kanske bör exemplifieras. Man kan då tänka stent eller inkonsistent? Är den flexibel eller sig en pojke, vars jagideal är att vara en tuff, rigid? Vilka försvarsmekanismer används? modig och suverän gangster. Den sociala roll Hur stor tolerans har försökspersonen för han i verkligheten spelar kan vara en ganska upplevelse av t. ex. frustration eller ångest? ynklig och feg smågangster. Och kanske är Till vissa delar sammanfaller bedömningen hela gangsteridealet ett försvar som skall av egostrukturen med bedömningen av mog- hindra honom att bli medveten om och nadsnivå. Hur impulskontrollen fungerar, släppa fram barnslighet, vekhet och ömhetshur mycket som finns av frustrations- och behov, som han upplever som icke acceptabångesttolerans är givetvis relevanta aspekter la. på personlig mognad. I vad mån individen har förmåga att planera på lång sikt, fungera 7.2 Några skillnader mellan Rorschach och målinriktat och underordna sina impulser ett AAT personligt normsystem samt uttrycka dem i en socialt godtagbar form är andra närliggan- Ovan har gjorts ett försök att konkret de sidor av mognad. I en mognadsbedömning beskriva några av de viktigaste av de personingår också analys av eventuella fixeringar på lighetspsykologiska aspekter, som man kan infantila utvecklingsstadier. Vissa sidor av belysa med projektiva metoder. Olika prokontaktförhållanden och jagupplevande in- jektiva metoder ger emellertid delvis olika går likaledes i en mognadsbedömning. Kan information och lämpar sig för belysning av försökspersonen t. ex. uppleva en ömsesidigt olika aspekter. 84

SOU 1974:31

Rorschachmetodens bläckfläckar ställer tion och försvarsmekanismer, när förbjudna försökspersonen i en oväntad situation med och ångestväckande impulser provoceras. mycket få riktlinjer för handlandet. FläckarRorschach antas belysa psykiska funktiona föreställer ingenting konkret men man ner på mycket olika nivåer. I svarsprocessen kan anta att formerna har ett tidlöst, allmän- ingår varierande grader av primär- och sekungiltigt symbol- eller känslovärde. därprocessfungerande liksom olika konfiguDe är ibland kompakta och massiva, rationer av det, jag och överjagsrelationer. ibland diffusa och disintegrerade. ibland (Schäfer, 1954, kap. 3.) En primitiv funkvassa och spetsiga, ibland runda och omslu- tionsnivå utmärks av en hög grad av primärtande. Färgerna växlar mellan mörkt svart- processfungerande och obearbetade det- och grått, som ofta upplevs som dystert eller överjagsimpulser. På högre funktionsnivåer hotande, ulligt ljusgrått, som kan upplevas överväger sekundärprocessfungerande och som sensuellt mjukt eller dimlikt, diffust adaptiva eller defensiva jagfunktioner. Olika ångestväckande, starkt röd färg som ofta ger Rorschachprotokoll kan givetvis skilja sig associationer till blod eller eld, aggressivitet mycket i funktionsnivå, men även inom och/eller sexualitet och slutligen ljusa pa- samma protokoll förekommer stora fluktuastellfärger, som av många upplevs som vackra tioner. T. o. m. ett enda svar kan vara och behagliga, av andra som frånstötande uttryck för funktioner på olika nivå. Det kan med associationer t. ex. till inälvor eller t. ex. till innehållet domineras av primärproanatomiska planscher. Stimulusmaterialet cessfungerande såsom magiskt tänkande och väcker således både genom form, färg och uttrycka omedvetna, förbjudna, infantila skiftningar i färgen associationer, som bl. a. driftsimpulser, medan det till formen, t. ex. provocerar till projektion av driftsimpulser genom god formskärpa och M-kvalitet, visar och affekter av skiftande slag. Materialet sekundärprocessfungerande och defensiva elinbjuder till djupt personliga symboliska ler t. o. m. adaptiva jagfunktioner. tolkningar. Personer med god jagstyrka och Rorschachsituationen inbjuder i viss mån förmåga till regression i jagets tjänst (Kris, till regression genom att både testinstruktio1952) upplever ofta Rorschachsituationen nen (". . . bilderna föreställer ingenting som stimulerande och fascinerande. Ju mer speciellt. Det finns inga svar som är rätt och omedvetna konflikter, skuldbelagda driftsiminga som är fel,. . .") och materialets utpulser, brister i jagstyrkan och psykiska trycksmöjligheter stimulerar och/eller provostörningar över huvud taget, som finns hos cerar fantasimaterial. Samtidigt innebär införsökspersonen, desto mer ångestväckande struktionens krav på att finna något som brukar testsituationen upplevas. Ångesten bilden liknar en uppmaning till realitetsprövkan antagas bli förstärkt av att mycket ning. Metoden belyser således psykiska funkutspelas på ett omedvetet plan. Försökspertioner på mycket olika nivåer men genom att sonen förstår inte anledningen till sin egen stimulusmaterialet är så föga strukturerat ångest. Dessutom vet han inte vad som anses det ge värdefull information om omedförväntas av honom och vad hans tolkningar vetna tendenser. avslöjar. AAT belyser som alla projektiva metoder Av ovanstående framgår att Rorschach- också funktioner och upplevelser på olika metoden lämpar sig för belysning av ego- nivåer, men då det är betydligt mer struktustruktur och drifts- och affektupplevande. rerat och konkret än Rorschach bör det Fixeringsförhållanden kan studeras liksom enligt projektiv teori ha sin styrka i att vilka affekter och impulser som jaget kan belysa högre nivåer, mer medvetna och tolerera och som kan uttryckas öppet och sekundärprocessdominerade. De båda mevilka som är skuldbelagda och ångestväckan- toderna har således sin tyngdpunkt på olika de. Vidare kan man analysera jagfunktioner nivåer av psykiska funktioner. såsom bearbetningsförmåga, kontrollfunk"Nivåhypotesen" accepteras emellertid SOU 1974:31

inte av alla forskare som arbetar med projektiv metodik. Murstein (1963, sid. 64-68) anser den intuitivt hållbar men inte entydigt belagd av experimentell forskning. Stone och Dellis' (1960) jämförelse mellan ett intelligenstest och fyra projektiva metoder med olika grad av strukturering - bl. a. Rorschach och TAT - visar emellertid minskande impulskontroll hos försökspersonerna med lägre grad av strukturering av testmaterialet helt i hypotesens riktning, även om skillnaden mellan de projektiva metoderna var signifikant endast mellan Rorschach och TAT. Det realistiska bildmaterialet i AAT, föreställande pojkar i olika situationer, tillsammans med föräldrafigurer, andra vuxna personer eller jämnåriga kan givetvis förmodas ge en annan information än Rorschachs icke föreställande symbolladdade former. Detta var också avsikten vid konstruktionen av den nya metoden. Försökspersonerna stimuleras visserligen även av AAT-bilderna till projektion av egna driftsimpulser och affekter. Man kan även från AAT bedöma jagfunktionernas adaptiva respektive defensiva bearbetning av det- och överjagsimpulser. Men materialet stimulerar i mindre grad till manifestation av djupt omedvetna impulser. Detta gör att vissa förhållanden, som t. ex. psykosexuell fasutveckling, i allmänhet är svårare att bedöma enligt AAT än enligt Rorschach. Däremot tillkommer en annan typ av information, som man har skäl att anta förekommer i mycket mindre utsträckning i Rorschach, nämligen försökspersonens förväntningar på omgivningen. Schachtel (1966) har diskuterat detta vad beträffar Rorschach. Han polemiserar mot benämningen projektiva metoder, då den information man får endast till en del består av projektioner i Freuds ursprungliga mening. För Rorschachmetoden vill han föreslå benämningen perceptionsassociationsteknik, något som ganska väl överensstämmer med Rorschachs egen syn på sin metod. Ett Rorschachprotokoll innehåller enligt Schachtel dels genuina projektioner av egna impulser och affekter, dels " . . . a kind of autistic perception different 86

from that involved in projection. It is not seeing the environment in one's own image, but seeing that in the environment which one expects - fears or hopes - to see" (Schachtel, 1966 sid. 229). Det är i själva verket ofta en svårighet vid utvärdering av projektiva metoder att bedöma vilka tendenser i ett protokoll som är projektioner av försökspersonens egna impulser och vilka som är uttryck för hans förväntningar på omgivningen. Beträffande två metoder med så tydliga olikheter som Rorschach och AAT förefaller det rimligt att anta att de skiljer sig i detta avseende. AAT med sitt realistiska stimulusmaterial, föreställande en identifieringsperson i samspel med olika människor kan väntas ge mer direkta miljöassociationer och följaktligen mer av förväntningar på omgivningen än Rorschachs icke föreställande bilder. AAT ger därigenom betydligt större möjlighet än Rorschach att bedöma socialpsykologiska variabler rörande interpersonella relationer. Man måste därvid emellertid hålla i minnet att det rör sig om försökspersonens intrapsykiska representationer av faders- och modersfigurer etc, inte en objektiv bild av dessa personer eller hans förhållande till dem. Man får vid tolkningen heller inte bortse från betydelsen av stimulusmaterialets utformning. I vissa fall får man visserligen skildringar som förefaller att ge direkta glimtar av pojkarnas egna livssituationer. Men som helhet rör det sig om ett fantasimaterial, med allt vad det innebär av förskjutningar, förtätningar, rester av infantila föreställningar, önskedrömmar etc. Testmaterialet avser inte att ge upplysning om pojkarnas faktiska yttre miljö utan om mer eller mindre omedvetna skikt av deras upplevelse av föräldrafigurer, vuxna i allmänhet, kamrater och inte minst - sig själva. Identifieringspersonerna i berättelserna ger goda möjligheter till tolkning av jagideal och olika livshållningar hos försökspersonen. Sammanfattningsvis kan sägas att trots att både Rorschach och AAT är projektiva metoder föreligger påtagliga skillnader mellan dem. Dels förefaller det rimligt att tänka SOU 1974:31

sig att de i viss mån belyser olika nivåer av psykiskt fungerande. Dels stimulerar Rorschachmaterialet övervägande till projektion av egna driftsimpulser och affekter medan AAT därtill visar försökspersonens förväntningar på omgivningen. Stimulusmaterialets olika utformningar gör också att metoderna har sin styrka i att belysa olika förhållanden. Rorschach lämpar sig väl för bedömning av personlighetsstruktur ur egopsykologiska aspekter. AAT belyser framför allt interpersonella relationer, jagideal och livshållningar. Trots skillnaderna mellan metoderna har vi valt att bedöma variabler som har samma beteckning men belyser olika aspekter av samma begrepp. En del av variablerna rörande personlighetsstrukturer och affekter bedöms t. ex. enligt både Rorschach och AAT. Man måste därvid räkna med att innehållet i variablerna i viss mån skiljer sig åt. När t. ex. variabeln ångestladdning bedöms utifrån Rorschach-materialet, rör det sig sannolikt till övervägande del om drifts- och/eller övergande del om drifts- och/eller överjagsångest. Samma variabel bedömd enligt AAT visar också till mycket stor del drifts- och överjagsångest men därtill ångestförväntningar på omgivningen, som kan men inte måste vara kopplade till strafförväntningar på grund av egna impulser. Dessa skillnader i innehåll mellan likalydande variabler kommenteras närmare i variabeldefinitionerna i respektive kapitel (kap. 12, 13, 16, 17, 19,20).

7.3 Tolkningsmetodik Vid tolkning av projektiva metoder kan tonvikten mer eller mindre läggas på förmäla, strukturella aspekter eller på innehållsliga och situationella. Inom Rorschachtraditionen finns många företrädare för en övervägande formal bedömning som underlag för tolkningen (Beck, 1968. Piotrowski, 1957). Stark betoning av innehållsliga och situationella aspekter, såsom den interpersonella dynamiken i testsituationen, finner man framför allt hos Schäfer (1954, 1967). Schachtel (1966) intar en mellanställning med ytterst nyanserade kvalitativa analyser SOU 1974:31

av formalvariablers upplevelsebakgrund jämsides med betoning av vissa innehållsliga temata och i någon mån även situationsfaktorer. I föreliggande undersökning har vi till väsentlig del arbetat efter Schäfers principer. Hans sekvensanalytiska metod finns beträffande Rorschach mycket ingående beskriven (1954, 1967 kap. 1) och beträffande TAT mera kortfattat (1967, kap. 7). Sekvensanalysen innebär att man i varje protokoll följer fluktuationerna i psykisk funktionsnivå genom de olika tavlorna och i samband med olika innehåll. ". . . by remaining alert to the type, direction, place and time of shifts up and down the regressive continuum, we may observe crucial and characteristic aspects of the dynamics of the person and his maladjustment in actual operation before our eyes, just as we might in an active therapeutic session." (Schäfer, 1967 sid. 12.) Tolkningen utgör en integration av formella och innehållsliga faktorer samt av försökspersonens beteende i testsituationen och interaktionen med testledaren. Varje enskilt tecken måste ses i förhållande till helheten, och helhetsbilden modereras samtidigt under analysens gång av de enskilda svaren och reaktionerna. Varje Rorschachprotokoll är unikt i sin konstellation och varje människa måste uppfattas som en unik personlighet men också kunna förklaras enligt de allmänna psykologiska lagbundenheter som uppställs av en teori. Detta betyder att psykologen måste växla mellan ett humanvetenskapligt förstående plan och ett logiskt empiristiskt förklarande. Radnitzky (1965) har presenterat en vetenskapsteoretisk modell, den hermeneutisk-dialektiska, för att beskriva den kunskapsprocess som växlar mellan ett förstående och ett förklarande plan. Den hermeneutisk-dialektiska modellen erbjuder ett fruktbart sätt att se på processen för kunskapsvinnandet inom både psykoanalys och psykoterapi (Lesche, 1969) och inom projektiva metoder (Lerner, 1971). Vilken psykologisk teori man väljer som referensram för förklaringar är inte givet i och med valet av projektiva metoder. ". . . the psychological 87

theory is not in the Rorschachtest - it is in the mind of the interpreter, for better or for worse" (Schäfer, 1967 sid. 8). Metoder som Rorschach och AAT kan således användas med flera olika psykologiska referensramar, psykoanalytisk, inlärningspsykologisk, perceptionspsykologisk etc. Vårt val av psykologisk teori har således inte bestämts av testmetoderna utan grundar sig på vår erfarenhet som kliniska psykologer och våra hypoteser om psykologiska faktorer av betydelse för kriminalitet. I kliniskt arbete använder man mycket ogärna projektiva metoder blint, dvs. utan anamnestiska data om försökspersonens livssituation, sociala bakgrund, aktuella problem etc. Projektiv metodik är inte främst avsedd att användas för att studera beteende utan för att utforska motivationerna bakom beteendet. Den skall visa på tidigare ej förstådda sammanhang i en människas psykiska funktionssätt. Intrapsykiska reaktionsmönster bör bedömas i förhållande till den livssituation försökspersonen lever i och reagerar på. Ett exempel: om en pojke på AAT berättar att någon av föräldrafigurerna dör, kan dessa dödsfantasier ofta tolkas som starkt laddad aggressivitet mot föräldern ifråga. Om emellertid föräldern i verkligheten lider av en livshotande sjukdom, blir tolkningen mer komplicerad. Förälderns sjukdom kan ha aktiverat aggressivitet och dödsönskningar som ev. blandas med skuldkänslor och ångest att förlora föräldern, eller berättelsen kan helt enkelt vara uttryck för ångest inför förälderns sjukdom. Då projektiva test antas avspegla olika psykiska funktionsnivåer, anses det dessutom motiverat att använda ett batteri av test för att få en mer rättvisande och nyanserad helhetsuppfattning av försökspersonen. Det arbetssätt som använts inom klientelundersökningen med tolkning av de projektiva metoderna var för sig och utan tillgång till andra data än försökspersonens ålder och intelligenskvot är alltså från klinisk psykologisk synpunkt olämpligt och ovanligt men har medfört den fördelen att vi inte riskerar kriteriekontamination. 88

7.3.1 Tolkningsmetodik: Rorschach Då Rorschachmetoden är väl etablerad och handböcker i tolkningsmetodik finns ges här ingen allmän beskrivning av tillvägagångssättet vid tolkning. Som tidigare nämnts har vi närmast arbetat efter Schäfers principer (1954, 1967). Detta betyder att vi tagit hänsyn till såväl psykogrammet (sammanställningen av scoringkategorier) som sekvensanalys och situationella faktorer som t. ex. formen av kontakt med försöksledaren. De flesta av variablerna är utformade som sjugradiga skalor. Skalstegen har definierats i form av psykologiska beskrivningar, icke i form av testtecken. En del variabler på låg sammanfattningsnivå, som varit svåra att kvantifiera, har skattats endast med avseende på förekomst. Som exempel på tillvägagångssättet ges här variabel- och skalstegsdefinitioner för en grupp variabler rörande ångest. Även vissa relevanta testtecken redovisas trots medvetandet om att en sådan redovisning innebär en otillåten förenkling, då varje enskilt tecken alltid måste bedömas i förhållande till helheten i protokollet och testsituationen. Utfallet i de här behandlade variablerna presenteras i kapitel 12. Anges t beredskap Definition Variabeln innebär en bedömning av hur lättväckt ångesten är, oberoende av om bakomliggande ångestladdning verkar stor eller liten. Om den omedelbara reaktionen på nya stimuli ofta är ångest, är beredskapen hög. Relevanta testtecken Chockreaktioner och/eller dåliga svar på tavla 1. Chockreaktion vid första konfrontation med tavlorna, objektiva och/eller subjektiva tecken. Sänkningar i formnivå vid chock. Blockeringar. SOU 1974:31

Bedömningsskala (1 - 7 , hög-låg)

Relevanta testtecken

1. Ständig ångestberedskap. Ångesten väcks av nästan vilka stimuli som helst och upplevs som överväldigande. Panikreaktioner och grava sänkningar av formnivån vid ångest. 2. Ångesten mycket lättprovocerad. Ångest väcks av många olika stimuli och upplevs starkt. Kraftiga chockreaktioner och sänkningar av formnivån vid ångest. 3. Ångesten lättprovocerad. Påtagliga chockreaktioner och sänkningar av formnivån vid ångest. 4. Ett visst mått av ångest väcks, särskilt i de för åldern och vår kultur vanliga sammanhangen. Vissa chockreaktioner och sänkningar av formnivån på grund av ångest. Ev. både subjektiva och objektiva tecken på ångest. 5. Ångest väcks sällan och upplevs som obetydlig. Ångest väcks endast i de för åldern och vår kultur vanliga sammanhangen. Inga stora sänkningar av formnivån på grund av ångest. Alternativt: för lite ångestberedskap hos person med primär karaktärsstörning. 6. Ångesten svårprovocerad. Enstaka, mycket obetydliga chocker, mycket lite av ångestladdat innehåll. Mycket obetydliga sänkningar av formnivån på grund av ångest. 7. Inga tecken på ångest. Låter inte provocera sig. Inga chocker. Inget ångestladdat innehåll. Inga sänkningar av formnivån på grund av ångest.

Ångestladdat innehåll K svar k svar Sjunkande formnivå vid ångestladdat innehåll samt vid tavlor som ofta väcker ångest, t. ex. tavlor med kraftig shading eller stark färg. Låg formnivå i förhållande till IK. Stark gardering Svarsvägran Övergång från W svar till t. ex. dd, de, di, dr. Övergång från tolkning till beskrivning.

Ångestladdning

Bedömningsskala (1-7, stor-liten) 1. Ångestkaos. Överväldigande ångest. 2. Mycket stark ångest. 3. Stark ångest. Större än som förväntas i ungdomsprotokoll. 4. Det mått av ångest som kan förväntas i ungdomsprotokoll. Ofta både drifts- och överjagsångest. 5. Visst mått av ångest, dock mindre än man vanligen finner i ungdomsprotokoll. Alternativt: för lite neurotisk ångest hos person med primär karaktärsstörning. 6. Enstaka obetydliga ångesttecken. 7. Inga tecken på ångest. Ångesttolerans Definition Bedömning av förmågan till inre bearbetning av ångest och av försvarsmekanismernas effektivitet i ångestbehandlingen. Bedöms oberoende av laddningens och beredskapens storlek.

Definition Bedömning av ångestens styrka oberoende av hur lättväckt den är och hur väl försvaret mot den fungerar. En hämmad, handlingsförlamad neurotiker kan t. ex. ha lika stor ångestladdning som en ångestdrivet panikagerande jagsvag person. Den ångest man kommer åt med Rorschach är framför allt drifts- och överjagsångest, ångest för det nya och okända samt diffus ångest av fritt flotterande typ. SOU 1974:31

Relevanta testtecken Bättre svar mot slutet av en tavla än i början. Stigande kvalitet under protokollets gång. Återhämtning efter chockreaktioner. Bearbetning av konfliktinnehåll i t. ex. M+svar. Förmåga att bearbeta ångest utan att formnivån sjunker, F+ % och utvidgad F+ %. 89

Bedömningsskala (1-7, dålig-god)

Tavla nr 16 föreställer en familjescen. (Beskrivning av bilden finns i kapitel 5.)

1. Panikreaktioner. Fritt flotterande ångest. Ett minimum av medvetenhet, bearbet- Nr 1. B-fall, 11 år. ning och kontroll av ångest. Ångestdrivna Den där pojken har vart ute på koloni. Och då personer. kanske inte tanten och farbrorn känner igen han. 2. Mycket dålig kontroll och bearbetning av Då kanske tanten säger att det här är inte våran ångest. Panikreaktioner och fritt flotteran- pojke. Och då kanske farbrorn säger att dom inte kan ta emot den där pojken, för det är inte våran. de ångest kan förekomma. 3. Påtagliga genombrott av ångest. Primitiva (Vad gör pojken?) " J o " , kanske han säger. Men då säger tanten: "Nej, det här kan inte vara vår försvarsmekanismer mot ångest. Alterna- pojke", sa tanten. (Hur går det?) Han kanske inte tivt: dåligt försvar och låg spänningstole- får bo där. (Vad gör han då?) Då kanske han börjar rans som gör att även svag ångest leder till grina. Då kanske farbrorn säger: "Jo, det här är genombrott hos person med primär karak- våran pojke." Och då kanske tanten säger: "Nej det här är väl inte våran pojke. Han ser väl inte ut så tärsstörning. här." Då säger farbrorn så här: "Äh, då kan vi inte 4. Normal ångesttolerans för åldern. Vissa ta emot den här pojken." Ja sen får det vara bra. tillfälliga genombrott av driftsångest och/ (Var det hans mamma och pappa?) Ja. (Hur gick det till slut?) Han kanske fick bo där. (Förstod eller överjagsångest. 5. I allmänhet god ångesttolerans. Dock mer dom inte att det var han?) Nej. (Aldrig?) Nej. kontroll än bearbetning. Ångesten i stort Nr 2. B-fall, 15 år. sett bunden. (Lång paus) Bertil satt på en stol i köket och 6. God ångesttolerans. Ångest medvetande- tittade på när mamma diskade. Dom var nog dom görs och bearbetas i allmänhet. Sällan fattigaste i hela byn. Modern tjänade lite extra för objektiva tecken på ångest, dvs. tecken på att hon hjälpte till att tvätta åt andra familjer. Och fadern satt för det mesta inne på alkoholistanstalt. ångest i psykogrammet. 7. Ångesttoleransen mycket god. Ev. ångest Fadern tog alla pengar som modern tjänade på tvätten och köpte sprit för. Så Bertil fick sluta i medvetandegörs och bearbetas kontinuer- skolan och ta ett jobb som expedit i en affär. Alla ligt. Inga objektiva tecken på ångest. pengar han tjänade fick modern lov att ta till 7.3.2 Tolkningsmetodik: AAT Som tidigare nämnts har även AAT i princip tolkats enligt den metod Schäfer (1967, kap. 7) beskrivit för TAT. Som exemplifiering av det tänkande som legat bakom våra tolkningar skall här presenteras fyra olika pojkars berättelser till samma tavla, nr 16, den sista i testserien, samt vissa variabelbedömningar som bygger på berättelserna. I realiteten bygger variabelbedömningar aldrig på materialet från en enda tavla utan på den totala testinformationen. De exempel som ges innebär således påtagliga förenklingar, men bör ändå ge en uppfattning om vårt arbetssätt. Så långt det varit möjligt har samma variabler bedömts i de fyra fallen, men då underlaget är endast en berättelse av varje pojke är fullständig likformighet inte möjlig. 90

hushållet. Sonen gick ut i hallen och tog på sig sin överrock för att gå ut. Just som han skulle sätta på sig sin gamla hatt kom fadern dit och sa att han skulle ha en tia av honom så han kunde köpa sprit. Men sonen hade ingenting, så han kunde inte ge honom något. Då skulle fadern slå till honom men Erik var vältränad och rätt stark. Han duckade for slaget men då skulle fadern slå till igen och det slaget snuddade näsan på honom. Men då vart Erik arg och slog till honom i magen, så fadern vek sig dubbel. Sen slog han till honom på halsen så han föll i golvet och slog huvet i en stolkant. Modern vart förskräckt och sprang genast till telefonen och ringde efter en ambulans. Den kom fort och hämtade honom. Senare ringde dom hem frän sjukhuset och sa att maken hade avlidit av skadorna. Hon var först mycket ledsen men samtidigt glad att han dött. Och sen kom polisen dit och frågade hur det gått till. Då förklarade sonen. Sen fick han vänta till det kom upp i domstol. Han vart frisläppt i stället och fick ingen dom för det där utan fick i stället en tusenlapp för att börja på nytt, han och modern Sonen fick löneförhöjning på jobbet och modern fick ett bra jobb. Efter ett tag hade dom nästan så mycket som dom kunde önska sig. Ja. SOU 1974:31

Nr 3. K-fall, 15 år. (Paus) Tycker jag att sonen j a g antar att det är det, skall ge sig ut på något uppdrag, skall ut på något i alla fall. Kläderna dom har verkar ganska sjabbiga. Pojkens rock är för stor och så har han hatt i handen, passar inte. Jag tror att det är under kriget, andra världskriget. Pappan är undrande, kanske negativt inställd till det här. Men mamman är tydligen insatt i förväg. Det kom som en chock för fadern. Modern tittar på sin man med ett lite roat uttryck i ansiktet. Pojken här ser ganska sammanbiten ut. Han skall göra det. Ingen får stoppa honom vad han än skall göra. (Vad skall han göra?) (Fp verkar ångestfull och illa berörd) Han kommer att göra något som fadern definitivt inte tycker om. Kan vara från Tyskland, Sverige eller Finland bilden. Pojken verkar ha en vapenrock nästan, ser ganska hård och kall ut. Kanske helt enkelt skall angiva sin fader. Tycker fadern han verkar jude nästan, men pojken är inte alls lik honom. Undrar om det är sonen verkligen? Han knyter ihop händerna här mannen, verkar mycket sammanbiten. Det förvånar mig att . . . verkar vara pojkens mor här, som tar det hela med ro. Pojken hyser absolut inte vänliga avsikter mot mannen här . . . om det nu är hans fader. Jaha, vet inte om jag kan säga mer om den.

Nr 4. K-fall, 13 år. Ja, det är mamman och pappan till den här grabben. Han kanske skall ut och träffa sin flicka. Han har hatt . . . är nog ganska stor. Så får han råd av sin pappa hur han skall bära sig åt. Mamman tittar på. Han nickar tyst och tänker att han skall

försöka lyda dom råden. Det regnar också. Han har sån här regngrej. Mamman och pappan säger adjö till honom på kvällen nu. Säger att han inte skall bli för sen. Ja, sen kan jag inte.

Kommentar till bedömningen av pojkarnas berättelser Nr 1. Berättelsen har något av drömkaraktär, en ångestfantasi präglad av primärprocesstänkande. Pojkens upplevelse av att vara oaccepterad och utstött av föräldrarna uttrycks symboliskt som att föräldrarna inte känner igen honom. Realitetsförankringen är osäker och den psykiska funktionsnivån primitiv. Pojken förefaller gravt störd. Upplevelsen av oförstående och avvisande från föräldrarna är djup och stark och han har det lilla, helt beroende, barnets perspektiv på föräldrarna. Han reagerar med förtvivlan och hjälplöshet. Med sin bristande mognad, dåliga realitetsförankring och gravt störda relation till föräldrarna är han starkt i riskzonen för asocial utveckling. Bedömningen av protokollet gjordes blint, men i efterhand kan man, med vetskap om att pojken hörde till brottsgruppen, tolka berättelsen som åtminstone delvis en spegling av hans upplevelse av föräldrarnas reaktion på brottet.

Tabell 7.3.2.1 Variabelbedömningar

Variabel

Skala

Familjeklimat Relation mor-son Relation far-son Fngag. i rel. son-mor Engag. i rel. son-far Aggressiv spänning Tend. t. utlev. av aggr. Ångestladdning Jagupplevande Upplev, av pos. affekt. Konfliktstyrka Kontrollfunktion Kontaktfunktion Mognad Psykisk hälsa Asociahtetsrisk

1-7, dåligt-bra 1-7, neg.-pos. 1—7, neg.-pos. 1-7, litet-stort 1-7, litet—stort 1-7, stark-svag 1-7, stor-liten 1-7, stor-liten 1-7, neg.-pos. 1-7, föga-mycket 1-7, stor-liten 1-7, dålig-god 1-7, dålig-god 1-7, omogen-mogen 1-7, sjuk-frisk 1-7, stor-liten

SOU 1974:31

Nr 1 B-fall 11 år

Nr 2 B-fall 15 år

Nr 3 K-fall 15 år

Nr 4 K-fall 13 år

1 1 1 6 6

2 3 1 6 3 1 2 5 5

2 3 1 2 5 2 4 2 2 2 1 4 3 5 3 4

6 5 5 5 5

1 2 1

5 2 2 2 2 2

2 2 1

6 5 5 6 5 5 5 5 6

Nr 2. Den här pojken är äldre än nr 1 och har inte längre barnets form av föräldraberoende. I puberteten har ödipalproblematiken aktualiserats, vilket är adekvat, men hans behandling av den är djupt omogen, präglad av önskefantasier på primitiv nivå i stället för realistisk bearbetning. Aggressiviteten mot fadern är stark och okontrollerad och inte förbunden med adekvata skuldkänslor. De incestuösa impulserna mot modern förefaller att ligga nära medvetandet. Beroendet av modern är för starkt för att relationen skall kunna bedömas som positiv, trots att pojken själv inte förefaller att uppleva någon konflikt i förhållandet till modern. Någon begynnande frigörelse från de infantila incestuösa banden och tendens att söka en egen partner syns alltså ännu inte. Jagupplevandet är positivt. Huvudpersonen i berättelsen beskrivs som "vältränad och rätt stark" och han överhopas med önskeuppfyllelser sedan han slagit ihjäl fadern. Bristen på konfliktupplevande och adekvata skuldkänslor och kontrollmekanismer framför allt i samband med aggressivitet tyder på inslag av primär karaktärsstörning i personlighetsbilden. Risken för asocial utveckling är mycket stark. Nr 3. Pojke nr 3 befinner sig också i en djup, sannolikt till stor del utvecklingsbetingad, faderskonflikt. Pojken i berättelsen sviker, förnekar och tar aktivt avstånd från sin far. Till skillnad från pojke nr 2 är han emellertid fylld av konflikt, ångest och skuldkänslor över sin aggressivitet. Han är djupt engagerad i sitt svåra förhållande till fadern. Förhållandet till modern upptar honom mycket mindre, men det förefaller också komplicerat. Modern tar möjligen alltför mycket sonens parti i konflikten med fadern. Pojkens jagupplevande är övervägande negativt. Han är fylld av konflikt och skuldkänslor. Mognaden förefaller minst åldersadekvat. Kriminalitet är inte utesluten men är knappast trolig, i så fall god prognos. Nr 4. Pojke nr 4 berättar en solskenshistoria, som säkert innehåller idyllisering och problemförnekande. Pojken verkar emellertid inte alls fjäskigt tillagsinställd i testsitua92

tionen. Han försöker nog upprätthålla den här livsstilen även inför sig själv. Förhållandet till föräldrarna skildras genomgående i ljusa färger. Fadern är en positiv maskulin identifieringsperson, som ger sin son goda råd. Sonen är beredd att följa råden. Föräldrarna ställer inga hårda krav på hemkomsttid. Påfallande är att den här pojken trots sin framtoning av snäll och lydig son är den ende av de fyra som visar att han frigjort sig tillräckligt från de infantila föräldrabanden för att börja orientera sig mot flickor. Pojken framstår som välanpassad, välkontrollerad, mogen för sin ålder och med mycket goda kontaktförhållanden med föräldrarna. Han är dock påtagligt problemförnekande och vill inte släppa fram något som inte är oantastligt välanpassat. Risken för asocialt beteende förefaller synnerligen liten. Som tidigare nämnts innebär de här beskrivna exemplen på variabelbedömning stora förenklingar, då en enstaka berättelse som underlag för bedömning är helt otillräckligt. Exemplen bör dock ge en viss uppfattning om det slag av tänkande som ligger bakom kvantifieringen i variabelvärden. Exemplen visar samtidigt hur mycket av tonen och sammanhangen i den information testet ger som går förlorad vid överföring till variabelvärden. Projektiva metoder lämpar sig bäst för nyanserade psykologiska funktionsbeskrivningar av en typ som ej går att förena med designen i en gruppundersökning.

SOU 1974:31

8 Reliabilitet och validitet

8.1 Allmänt om reliabilitetsproblem för projektiva metoder Projektiva metoders reliabilitet är ett komplicerat problem. De metoder för reliabilitetsprövning som vanligen använts är de klassiska för utvärdering av psykometriska metoder, nämligen test-retest, parallella serier och split-half. Inom senare reliabilitetsforskning på det psykometriska området har tyngdpunkten till stor del lagts vid testmetodernas homogenitet och generaliserbarhet. I ett homogent test antas varje uppgift vara slumpmässigt dragen från en hypotetisk enhetlig domän. Enligt en modell, som kan härledas ur den s. k. domänsamplingteorin, kan man anta parallellitet eller ekvivalens mellan olika uppgifter från samma domän. De mäter med andra ord samma funktion. Graden av homogenitet eller "internal consistency" hos en testmetod kan prövas med många olika statistiska modeller med utgångspunkt i antingen korrelationer, kovarianser eller varianser. Ett tests homogenitet eller internal consistency kan i viss mån betraktas som ett mått på både dess reliabilitet och validitet (Nunnally, 1967 kap. 3, 6, 7). En utvidgning av reliabilitetsbegreppet till generaliserbarhet vid olika betingelser, som prövas med en variansanalytisk modell, har utformats av Cronbach, Rajaratnam och Gleser (1963). Den senare utvecklingen inom reliabilitetsforskningen inom psykometrin är emellertid mycket sällan tillämplig för projektiva metoSOU 1974:31

der. De flesta projektiva metoder är inte avsedda att vara homogena, dvs. mäta en funktion på ett reliabelt sätt. I allmänhet är avsikten tvärtom att belysa ett brett spektrum av olika funktioner. I och med detta är man hänvisad till de klassiska metoderna för reliabilitetsprövning, som är tillämpliga även för heterogena test. Vid heterogena test föreligger inte parallellitet mellan de olika uppgifterna. Om man vill pröva metodernas reliabilitet, i betydelsen precision, med splithalf eller parallella test måste därför ekvivalens mellan serierna skapas genom matchning (Magnusson, 1966). Tyvärr är detta mycket svårt att åstadkomma för projektiva metoder. Även de klassiska formerna av reliabilitetsprövning är i själva verket av begränsat värde, när det gäller projektiva metoder, då dessa i ytterligare flera väsentliga avseenden, som skall beröras närmare, skiljer sig från psykometriska (Ainsworth, 1954 kap, 14; Murstein, 1963 kap. 6, 1965 kap. 14). Psykometriska metoder resulterar vanligen i en eller flera standardiserade poängsummor som är jämförbara mellan olika testprotokoll. Informationen i projektiva testprotokoll utnyttjas bäst i personlighetsbeskrivande utlåtanden, som är svårare att jämföra. I psykometriska metoder finns bestämda uppgifter (items), som varje försöksperson får till uppgift att lösa. I projektiva metoder, som Rorschach och TAT eller vårt AAT, väljer i stället försökspersonen själv vilka aspekter av stimulusmaterialet han reagerar på och bestämmer själv hur många svar eller 93

hur långa berättelser han vill ge. Detta försvårar givetvis jämförelser mellan olika protokoll liksom en uppdelning av testet i likvärdiga delar genom split-half. Bilderna i testmaterialet är dessutom valda så att de innehåller olika stimuluskvaliteter, vilket ytterligare försvårar uppdelning i likvärdiga halvor. Reliabilitetsprövning med parallella serier är också svår, då man har otillräckliga möjligheter att kontrollera i vilken utsträckning alternativa testformer verkligen är parallella, när så mycket av utformningen av den information testet ger beror på försökspersonen själv. Någon helt lämplig metod för prövning av projektiva metoders reliabilitet har man ännu inte funnit. Problemet kompliceras ytterligare av att det på intet sätt är självklart vad man menar, när man talar om en projektiv metods reliabilitet. Man kan avse reliabilitet på olika nivåer och av olika slag (Holzberg, 1960). En möjlighet är att pröva reliabilitet på innehålls- eller svarsnivå, dvs. undersöka om en försöksperson ger samma svar eller berättar historier med samma innehåll vid olika testningstillfällen. En annan möjlighet är prövning på formalnivå. Man kan, t. ex. beträffande Rorschach, jämföra de sammanräknade scoringkategorierna, psykogrammen, för samma försöksperson vid olika testningstillfällen. Väsentligast är emellertid, enligt vårt synsätt, att pröva reliabiliteten på tolkningsnivå. Blir tolkningen av protokollen densamma för en försöksperson vid olika testningstillfällen? Reliabilitetsuppskattning på dessa tre nivåer kan göras antingen med test-retestmetoden eller med parallellserier. Båda metoderna har emellertid ytterligare begränsningar utöver de redan berörda. Uppskattning av mätnoggrannheten med test-retestmetoden försvåras av tidsfaktorn. De funktioner man är intresserad av, vare sig man mäter dem på svarsnivå, scoringnivå eller tolkningsnivå måste antas vara i viss mån fluktuerande, då en individ inte är statisk i psykiskt hänseende. Detta är givetvis 94

särskilt påfallande ifråga om personer, vilka befinner sig i en åldersperiod, som innebär stark utveckling, t. ex. puberteten. En tidsrymd av ett år kan innebära stora psykiska förändringar både genom mognad och utveckling och på grund av ev. genomgripande förändringar i individens liv. Gör man å andra sidan om testningen efter kortare tid än ett år, riskerar man att resultatet i hög grad påverkas av minneseffekter. Test-retestmetoden är även av dessa skäl inte lämplig, när det gäller projektiva test. Trots de invändningar som kan anföras mot metoden har en mängd test-retestundersökningar utförts, särskilt inom tidigare forskning beträffande projektiva metoder. Fiske (1965) diskuterar reliabilitetsundersökningar på svars- eller innehållsnivå i jämförelse med scoring- och tolkningsnivå. Undersökningar med olika projektiva metoder visar genomgående stor variation i svarsinnehåll mellan test och re-test och variationen ökar ju mer ostrukturerat stimulusmaterial som används. På scoring- och tolkningsnivå däremot anser Fiske att man kan erhålla en ganska god stabilitet för vissa variabler medan andra påverkas allvarligt av det förändrade svarsinnehållet. Beträffande Rorschach har test-retestundersökningar övervägande utförts på scoringnivå och givit mycket varierande resultat. Två mycket speciella men metodologiskt intressanta test-retestundersökningar, där man försökt eliminera både tidsfaktorn och minneseffekter finns emellertid rapporterade (Ainsworth, 1954). Den ena är en undersökning av Kelley, Margulies och Barrera (1941). De Rorschachtestade 12 patienter omedelbart före elchockbehandling och upprepade testningen två timmar senare. Patienterna hade då såvitt man kunde bedöma inget minne av den tidigare testningen, men förvirringstillståndet omedelbart efter chockbehandlingen hade upphört. Både psykogrammen och det diagnostiska helhetsintrycket av protokollen var i stort sett detsamma vid båda testningstillfällena för dessa 12 fall. En liknande undersökning med lika posiSOU 1974:31

tivt resultat har utförts av Griffith (1951). Försökspersoner var då patienter med Korsakoffs syndrom. De hade av allt att döma total minnesförlust av testning ett dygn tidigare. Tyvärr var antalet fall i denna undersökning endast fyra. Båda dessa undersökningar innehåller alltså ett mycket litet antal fall och är intressanta övervägande av metodologiska skäl. Beträffande TAT, som ju delvis tjänat som förebild vid konstruktionen av AAT, har likaledes gjorts många test-retestundersökningar på scoringnivå med synnerligen växlande resultat sannolikt till stor del beroende på val av variabler och på hur lång tid som förflutit mellan testningarna. Murstein (1963) menar dock att det genomgående tycks finnas en låg men signifikant korrelation mellan test och retest. Vid användandet av parallellserier kan de svårigheter som hör samman med tidsfaktorn elimineras och även det man vanligen menar med minneseffekter. I en speciell mening spelar dock minneseffekter roll även här. Detta gäller kanske speciellt för Rorschach där det nya och okända i situationen har stor betydelse. Det visar sig att en försökspersons reaktioner på stimulusmaterialet i Rorschach förändras då han hunnit vänja sig vid situationen. Detta framgår klart av det många gånger nya och förändrade svarsmaterial som ges under "inquiry"- och "testing the limits"-perioderna av testupptagningen. Detta betraktas i kliniska sammanhang inte som en felkälla utan som ytterst värdefull information om resurser eller konflikter, som inte är omedelbart mobiliserbara. I en reliabilitetsundersökning kan emellertid minnet av den första testningen och förtrogenheten med situationen påverka resultatet vid testning med en parallellserie på ett från reliabilitetssynpunkt negativt sätt. En annan, tidigare berörd, svårighet hänför sig till frågan om huruvida en parallellserie verkligen är helt ekvivalent. Hittills gjorda jämförelser mellan den ursprungliga Rorschach-serien och den parallellserie, som utarbetats av Behn-Eschenburg (1920), den s. k. Beroserien, med manual av Zulliger (1941), ger SOU 1974:31

inte entydiga resultat. Singer (1952) fann fördelningen i scoringkategorierna för varje individ i det närmaste identisk för de båda serierna medan andra forskare (Eichler, 1951; Swift, 1944) fick höga reliabilitetskoefficienter för vissa scoringkategorier men låga för andra. Den tredje vanliga metoden för reliabilitetsprövning, split-half-metoden, är ett sätt att pröva testets homogenitet eller internal consistency. Där är både tidsfaktorn och minneseffekterna helt eliminerade som felkällor. Å andra sidan är en förutsättning för metoden, att testet är möjligt att dela upp i två likvärdiga delar. Som tidigare nämnts är detta svårt för projektiva metoder i allmänhet och omöjligt för Rorschach och TAT eller AAT. Tavlorna är inte likvärdiga som stimuli och är inte avsedda att vara det. I Rorschachtestet är t. ex. fem av tavlorna akromatiska medan fem innehåller kromatisk färg. Trots denna allvarliga invändning har flera split-half-undersökningar gjorts för olika scoringvariabler både i Rorschach och TAT, med — som kunde förväntas — varierande resultat. Holzberg (1960) diskuterar flera sådana, tidiga undersökningar beträffande scoringkategorier på Rorschach. Vernon (1933) fann låg split-half-reliabilitet för samtliga scoringkategorier utom svarsantal, där han erhöll en korrelation på .91. Andra forskare har dock fått förvånande höga reliabilitetskoefficienter. Hertz (1934) fick en genomsnittskorrelation på .83 för samtliga scoringkategorier. Liknande resultat erhölls av Ford (1946) i en undersökning av barn. På senare år har gjorts en del fruktbara försök att lösa de här berörda reliabilitetsproblemen genom att konstruera nya projektiva metoder som till sin uppbyggnad är mer lika de psykometriska. Holtzman (1959) har t. ex. konstruerat ett bläckfläckstest bestående av 45 tavlor istället för Rorschachs 10. Han tar upp endast ett svar på varje tavla och får på detta sätt samma svarsantal från alla försökspersoner. Han har också gjort enlikvärdig parallellserie på 45 tavlor. Detta 95

möjliggör rimliga reliabilitetsstudier på scoringnivå. Ett annat exempel på en projektiv metod med psykometrisk utformning är Olweus' (1969) test för prediktion av aggressivitet, där en hög grad av homogenitet och reliabilitet uppnåtts. Hittills har berörts endast Rorschachmetodens reliabilitet i sig själv. När det gäller projektiva metoder måste man emellertid också beakta reliabiliteten i de psykologiska skattningarna. Detta gäller både beträffande scoring och tolkning. Olika scoring- och bedömningssystem har utbildats, men även inom samma system kan olikheter uppstå. I svårbedömda fall är resultatet beroende av psykologens kunnighet och omdöme. Det är väsentligt lättare att finna lämpliga metoder för prövning av tillförlitligheten i de psykologiska bedömningarna än för testets tillförlitlighet i sig. På detta område finns också många undersökningar gjorda både på scoring- och tolkningsnivå. Beträffande Rorschach har t. ex. Hertz, enligt Holzberg (1960), jämfört två psykologers scoring av 11 000 svar och funnit en samstämmighet på 93%. I Sverige har Törnqvist (1965 sid. 18—20) i en normeringsundersökning beräknat samband mellan två psykologers scoring av 50 Rorschachprotokoll och för de flesta scoringkategorier funnit över 90 % samstämmighet. Murstein (1963 sid. 143-148) konstaterar i en grundlig genomgång av undersökningar beträffande interbedömarreliabilitet på scoringnivå för TAT att reliabiliteten i allmänhet är medelmåttig. Gulliksen (1950) har föreslagit en korrelation på .90 som önskvärd. Denna nivå uppnås endast i en undersökning och för en enda variabel, nämligen need Achievement (McClelland et. al. 1949). Interbedömarreliabilitet på tolkningsnivå kan lämpligen undersökas antingen med någon form av matchningsteknik eller med bedömningsskalor. Matchningen kan göras på olika sätt. Protokoll kan matchas med sina utlåtanden, utlåtanden av olika psykologer om samma 96

protokoll med varandra etc. Bedömningsskalor kan konstrueras för olika psykologiska variabler. Samma protokoll kan sedan skattas av olika bedömare. Krugman (1942) har undersökt interbedömarreliabilitet på Rorschach med matchningsteknik. Hon har bl. a. matchat utlåtanden, oberoende utförda av två psykologer, på 20 protokoll och fått perfekta samband. Hon har vidare matchat 25 scorade Rorschachprotokoll med utlåtanden om samma protokoll och fått ett samband (kontingenskoefficient) på .87. Även beträffande TAT har matchningsstudier utförts. Palmer (1952) har t. ex. erhållit en kontingenskoefficient på .79 i en sådan studie. Matchningsstudier kan således ge tillfredsställande reliabilitetskoefficienter men metoden har den nackdelen att den inte ger möjlighet att analysera vad hos testmetoden ifråga som ger anledning till en korrekt eller felaktig matchning. Undersökningar med bedömningsskalor är mindre globala än matchningsstudier och ger därför mer exakt information. Denna metod föreslogs av Zubin, Eron och Sultan (1956). Beträffande Rorschach har ett fåtal sådana undersökningar utförts. Franér (1960) har i en svensk undersökning av Rorschachmetodens tillförlitlighet beräknat interbedömarkorrelationer för sex Rorschachspecialister, uppdelade parvis och delvis roterade, så att sex olika bedömarpar erhölls. Varje par bedömde en av sex experimentgrupper, omfattande sammanlagt 82 försökspersoner, med avseende på 20 bedömningsskalor. Sambanden mellan bedömarna varierade starkt. Lägsta värdet var -.61 och högsta .92. Av 120 koefficienter blev 85 % positiva. Medelkorrelationen för samtliga variabler blev .49. Det bedömarpar som hade den största samstämmigheten hade en medelkoefficient på .71. Beträffande TAT har få realiabilitetsundersökningar med bedömningsskalor gjorts. Murstein (1963, 1965) anser att detta tillvägagångssätt skulle vara teoretiskt bäst men att bedömningssvårigheterna är så stora att SOU 1974:31

metoden praktiskt taget övergivits. över till jämförelser på tolkningsnivå, vilket Ett skäl som starkt talar för reliabilitets- möjliggör utnyttjande av protokollen som undersökningar på tolkningsnivå i motsats helhet. Dessa undersökningar har också, som till innehålls- eller scoringnivå är att de kunde förväntas, givit högre reliabilitetskoefprojektiva metoderna ofta är holistiska till ficienter. sin natur. Detta gäller i särskilt hög grad Rorschachtestet. Enskilda tecken kan, som tidigare nämnts (jämför kap. 7.3) aldrig 8.2 Interbedömarreliabilitet i denna undertolkas oberoende av helhetsstrukturen i pro- sökning tokollet. Detta är självklart för dem som Då klientelundersökningens syfte inte är att arbetar kliniskt med Rorschach, men har undersöka testmetoder har det inte varit inte alltid stått klart för dem som forskat i meningsfullt att här fördjupa sig i testmetometodens reliabilitet. De ojämförligt flesta dernas reliabilitet i sig. Svårigheterna är som undersökningar som gjorts har varit på scorframgått stora, och undersökningens uppläggingnivå. Detta innebär i allmänhet, även om ning ägnar sig dåligt att bemästra dem. man slår samman flera scoringkategorier, ett Däremot är det synnerligen relevant och atomistiskt betraktelsesätt. Detta strider mot nödvändigt att kontrollera interbedömarremetodens natur och vanliga användningssätt liabiliteten, då vi är två psykologer, som och har säkert bidragit till många motstridiga bedömt hälften var av materialet. resultat. På senare tid har man mera gått 50 pojkar ur huvudundersökningsmateria-

Tabell 8.2.1 Jämförelse mellan bedömare 1 och 2 beträffande medeltal och spridning. Samband mellan bedömningarna. N = 50. Rorschach. Variabel

Perception Integration av perception Realitetsanpassning Bearbetningsförmåga Kontrollfunktion Primärkontakt Sekundärkontakt Ångestberedskap Ångestladdning Ångesttolerans Asoc.risk ångest Aggressiv spänning Asoc.risk aggressivitet Pregenitala konflikter Sexuella konflikter Identifiering Aktivitet Säkerhet Sensibilitet Intell.o.emot.resurser Intell.o.emot.funktionsnivå Sund jagstyrka Neurotiskt jagförsvar Jagsvaghet Asoc.risk jagstyrka Mognad Psykisk hälsa Asoc.risk psykisk hälsa Asoc.risk totalt

3.64 3.30 2.94 3.42 3.02 3.74 3.14 3.26 3.10 3.00 3.20 3.20 3.18 2.78 3.02 3.64 4.24 3.60 3.68 4.08 3.24 3.86 3.36 4.28 3.26 2.98 2.78 3.00 3.04

3.68 3.28 2.98 3.32 3.14 3.76 3.20 3.28 3.24 3.06 3.14 3.30 3.36 3.22 3.16 3.64 4.16 3.22 3.56 4.28 3.10 3.74 3.38 4.44 3.28 3.04 2.84 3.14 3.06

1.05 1.07 0.87 0.97 1.10 1.01 0.78 1.03 1.04 0.90 1.32 1.16 1.34 0.82 0.71 0.96 1.19 1.16 1.17 1.19 0.96 0.95 0.85 1.36 1.54 1.04 0.76 1.36 1.59

1.06 0.97 0.89 1.20 1.13 0.96 0.97 1.18 1.08 1.06 1.26 1.20 1.27 0.91 0.58 0.80 1.17 0.93 1.11 0.97 0.93 0.96 0.95 1.42 1.47 0.99 0.77 1.31 1.48

.85 .90 .74 .81 .76 .89 .77 .80 .65 .73 .81 .65 .73 .51 .58 .70 .72 .57 .79 .84 .75 .85 .56 .76 .84 .64 .67 .84 .89

SOU 1974:31

let uttogs slumpmässigt och både deras Rorschach- och AAT-protokoll bedömdes av oss båda oberoende. Samtliga 7-gradiga skalor skattades, vilket innebär 29 variabler enligt Rorschach och 23 enligt AAT. Resultatet i form av medelvärden och spridningar för båda bedömarna samt samband (produktmomentkorrelation) mellan bedömningarna redovisas i tabell 8.2.1 och 8.2.2. Skillnaderna i medelvärden och spridningar mellan bedömarna är genomgående små både i Rorschach och AAT. De flesta korrelationerna måste också betraktas som tillfredsställande, särskilt som undersökningsmaterialet är förhållandevis homogent. Reliabilitetskoefficientens storlek påverkas i hög grad av skillnader i stickprovens homogenitet (Murstein, 1963, sid. 138-139. Magnusson, 1966, sid. 93-95). Den Rorschachvariabel där skillnaden mellan bedömarna är störst och sambandet lägst är pregenitala konflikter. På AAT finns en tydlig skillnad i medelvärdesnivå mellan bedömarna i vari-

ablerna asocialitet hos kamrater och relation mor-son. Korrelationen mellan bedömningarna är emellertid acceptabel för båda variablerna. Båda har också differentierat mellan brotts- och kontrollfall (se kap. 17). Interbedömarreliabiliteten är påfallande likvärdig för bedömningar enligt Rorschach och AAT. Spridningen i bedömningarna är dock för båda bedömarna lägre i AAT. Genomsnittskorrelationen för bedömningen av Rorschachvariablerna är .74 och av AATvariablerna .73. 8.3 Allmänt om validitetsproblem för projektiva metoder Om reliabilitetsuppskattningar för projektiva metoder innebär svårlösta problem, så är validitetsbestämningar ännu mer komplicerade. Även validitetsproblemen kan angripas på flera olika nivåer och med olika metoder. Så har också skett i en rad undersökningar med skiftande resultat, som sällan tillåter några säkra generella slutsatser. Här skall

Tabell 8.2.2 Jämförelse mellan bedömare 1 och 2 beträffande medeltal och spridning. Samband mellan bedömningarna. N = 50. AAT. Variabel

Familjeklimat Inställn.t. uppfost.-norm Uppfostr.konflikter Relation mor-son Relation far-son Engagemang son-mor Engagemang son-far Asocialitet hos kamrater Beroende av kamrater Kamratrelationer Aggressiv spänning Tend.t.utlev. av aggr. Ångestladdning Ångesttolerans Jagupplevande Identifiering Upplevande av positiva affekter Konfliktstyrka Kontrollfunktion Kontaktfunktion Mognad Psykisk hälsa Asoc.risk totalt

2.80 3.06 2.86 2.98 2.63 3.41 3.49 2.67 2.98 2.98 2.86 3.35 2.63 3.12 3.10 3.02 2.88 3.04 2.80 2.88 3.12 2.84 2.71

2.94 3.10 2.96 3.31 2.82 3.51 3.57 3.16 2.98 3.10 2.88 3.73 2.86 3.12 2.98 3.43 2.88 3.16 2.86 3.04 3.37 2.96 2.80

0.82 0.85 0.79 0.97 0.88 0.93 0.92 1.05 0.83 0.66 1.00 0.86 0.76 0.70 0.80 0.59 0.75 0.79 0.84 0.78 0.86 0.75 0.89

0.85 0.94 0.82 0.80 0.93 0.84 0.87 1.23 0.83 0.87 0.93 0.95 0.84 0.81 0.69 0.76 0.90 0.85 0.87 0.84 0.73 0.79 1.15

.73 .80 .70 .77 .78 .79 .61 .82 .64 .80 .79 .68 .67 .83 .68 .67 .74 .67 .82 .71 .59 .70 .88

SOU 1974:31

senare kortfattat nämnas ett par av de ring. Detta Finns närmare utvecklat i kap. 4. viktigaste av dessa undersökningar. Att validera mätningar av dessa teoretiska Först kommer emellertid problemen att begrepp och förklaringsmodeller är ett prodiskuteras mer generellt. Projektiva test kan blem för hela den dynamiska psykologin och användas på olika sätt. De kan användas för har diskuterats mycket i litteraturen. Någon klassifikation, diagnostik enligt olika system. färdig lösning finns ännu inte. KonventioFör validering av projektiva metoder inom nella valideringsmetoder med ett fast yttre detta användningsområde kan man i allmän- validitetskriterium är mer eller mindre irrelehet finna acceptabla kriterier i form av vanta. diagnostik utifrån en annan undersökningsMan kan skilja på olika former av validimetod, vanligen psykiatriska diagnoser. Ett tet. I Technical recommendations for villkor för att resultatet av en sådan valide- psychological tests and diagnostic techringsundersökning skall bli rättvisande, är niques, utarbetad av the APA Committee on emellertid att psykologer och psykiatrer har Psychological Tests (1954) föreslås en indelsamma referensram. ning i fyra olika kategorier, nämligen: proProjektiva metoder kan emellertid också gnostisk validitet, samtidig validitet, inneanvändas för dynamiska funktionsbeskriv- hållsvaliditet och begreppsvaliditet. Denna ningar av personligheten. Detta är i själva indelning har sedan använts i stor utsträckverket de projektiva metodernas väsentli- ning (Cronbach och Meehl, 1955; Magnusgaste användningsområde. Här stöter man på son, 1966;Murstein 1963). en principiell svårighet i valideringssammanPrognostisk validitet och samtidig validitet hang, som hör samman med karaktären av de är de vanligaste kriterieorienterade validitetsdata man med detta användningssätt erhåller begreppen. De är aktuella, dels när man har med projektiva metoder. De som arbetar ett yttre kriterium, som kan betraktas som med dessa metoder förefaller vara överens fullgott, och dels när intresset helt är inriktat om, att man med deras hjälp kan belysa på i vad mån undersökningsinstrumentet kan väsentliga sidor av personlighetens struktur förutsäga ett bestämt kriterium, och inte på och dynamik, som man inte kommer åt med vilken information ett undersökningsinstrunågra andra nu kända testmetoder. Detta är ment kan ge. givetvis de projektiva metodernas styrka. Det Innehållsvaliditeten är aktuell, när man innebär emellertid också att inga kriteriedata utan några översättningsled är intresserad av mätta med annan undersökningsteknik Finns just de beteendevariabler, som ingår i testet. att tillgå. Inte heller några andra validitets- Man har alltså konstruerat testet av ett kriterier i vanlig mening finns. Personlig- representativt stickprov av relevanta beteenhetens struktur och dynamik är varken devariabler. möjlig att direkt observera eller mäta. BeDessa tre former av validitet har länge greppen är naturligtvis inte detsamma som använts men den fjärde, begreppsvaliditet, manifest beteende, inte heller som fysiolo- innebär ett relativt nytt sätt att angripa giska korrelat till psykiska processer. Den validitetsproblemen på, i de fall då man jagpsykologiska strukturpsykologin och den framför allt är intresserad av en närmare dynamiska psykologin är teoretiska förkla- analys av den information man får av ett ringsmodeller. Dessa utgör en metapsykologi visst undersökningsinstrument och då inget av hypotetiska, teoretiskt sammanhängande acceptabelt yttre kriterium finns att tillgå. begrepp (constructs). Den dynamiska psykoCronbach och Meehl (1955) utvecklar login vars grund och hittills väsentligaste innebörden av denna syn på validitet. När bidrag givits av S. Freud har med åren man vill pröva validiteten hos en mätning av utvecklats och reviderats, bl. a. av den egoett abstrakt psykologiskt begrepp (conpsykologiska riktningen, och uppnått en allt struct) måste man först göra klart under högre grad av sammansatthet och nyansevilka betingelser det förekommer, och vilka SOU 1974:31

lagar det lyder. Dessa lagar kan man komma man sig inte, om testet slagit fel, utan underfund med antingen genom att relatera snarare vad orsaken kan vara till att eleven olika teoretiska hypoteser till varandra eller inte kan utnyttja sina intellektuella resurser i genom att relatera teoretiska hypoteser till skolsituationen, eller varför läraren gjort en olika former av beteendedata. Detta betyder felbedömning. Intelligenstesten är numera så att, för att pröva validiteten hos en mätning grundligt undersökta, och deras validitet så av ett psykologiskt begrepp, man kan hämta många gånger konstaterad, att detta för information både från den testpsykologiska deras del är en självklarhet. De projektiva testens validitet är på forsksidan och från sådana beteendedata, som ningens nuvarande stadium inte alls säkertraditionellt hör hemma på kriteriesidan. Man närmar sig alltså begreppsvaliditeten ställd på samma sätt som intelligenstestens. på ett indirekt sätt, i allmänhet från flera En klinisk psykolog, som finner att ett håll samtidigt, genom att bestämma begrep- projektivt test ger en helt annan personligpets relation till flera olika observationer och hetsbild än beteendedata, har emellertid ofta hypoteser. Det räcker emellertid inte att samma subjektiva upplevelse som vid intellienbart relatera begrepp till hypoteser. Några genstestning, av att testningsresultatet inte är av begreppets aspekter eller lagar måste fel, även om dess relation till beteendedata kunna ställas i relation till observerbart ibland är oklar. Det är fullt möjligt att den beteende, för att man skall ha rätt att tala kliniska psykologen har rätt i denna subjekom begreppsvaliditet. Denna relation måste tiva upplevelse. I många fall, har vid närmare dock inte nödvändigt innebära att ett starkt utredning stora olikheter visat sig vara skensamband föreligger. I denna indirekta bevis- bara. Som exempel på det sistnämnda kan föring kan ett allt för starkt samband t. o. m. nämnas ett fall ur klientelundersökningens innebära att något är fel. provundersökning, där bedömningen av relaCronbach och Meehl nämner t. ex. att tionen mellan pojken och modern i det man hos barn förväntar ett visst samband socialpsykologiska avsnittet var extremt pomellan ålder och förmåga att lösa uppgifter i sitiv och i det psykologiska extremt negativ. ett intelligenstest. Om detta samband emelBakgrunden till denna olikhet i bedömning lertid skulle visa sig vara t. ex. .95 skulle framgick klart av anamnesen. Pojken hade resultatet verka synnerligen misstänkt. haft en svår barndom skild från modern. Ett Lika misstänkt skulle det vara om man i föreliggande undersökning fann ett synner- par år före undersökningen hos oss hade ligen högt samband mellan t. ex. variabeln modern kunnat ta honom till sig. Hon gjorde psykisk hälsa och kriminalitet. Det stämmer nu allt för att förhållandet dem emellan inte med någon hypotes, att kriminalitet skulle vara gott, och den socialpsykologiska skulle vara så starkt kopplad till psykisk intervjun med pojken gav en helt positiv bild av deras relation. De projektiva testen visade störning. Det är inte alltid självklart att en beteen- emellertid naturligt nog de allvarliga skador i deobservation, som brukar användas som kontakten med modern, som skapats av den kriterium, har större validitet för ett psyko- tidiga och långa skilsmässan. Båda undersöklogiskt begrepp, än det test den skall vali- ningsresultaten var alltså i detta fall, på var dera. Ett i litteraturen ofta nämnt exempel sin nivå, helt korrekta. Hur ofta detta är på detta är att lärarbedömningar ursprung- fallet vet vi inte. Sammanhangen är ofta ligen användes som kriterium för nykon- svårare att genomskåda än i det här nämnda struerade intelligenstest. Numera är ord- fallet. Här har tidigare som en självklarhet ningen oftast den motsatta. Intelligenstest nämnts att psykologiska begrepp inte är betraktas som mer valida än lärarbedömdetsamma som bestämda beteenden. Kanske ningar och om en lärare klagar över dumbör detta utvecklas något närmare. Det heten hos en elev med IK över 120, frågar 100

SOU 1974:31

psykologiska begreppet ångest t. ex. beteck- man har bevisat teorin. Det betyder inte nar en affekt. Denna affekt kan givetvis ta heller att de metoder och begrepp man sig uttryck i ett ångestpräglat beteende, arbetar med är de slutgiltigt bästa. Däremot panikreaktioner o. dyl. Men detta är inte den visar det att metoderna och begreppen är enda möjligheten. Mod ingår i mångas jag- användbara och relevanta och man har fått ideal, och ångest uppfattas då ofta som ett visst stöd för teorin. något skamligt, som bör döljas. Ångesten Om resultaten däremot inte stämmer med kan också upplevas som så stark, att den hypoteserna, är man sämre ute. Man vet i hotar personlighetens integritet. Jagets allmänhet inte vilken eller vilka länkar i omedvetna försvarsmekanismer träder då hos kedjan som är fel. Om vi i denna undersökde flesta människor i funktion, så att ånges- ning t. ex. i våra Rorschachbedömningar inte ten i varje fall delvis trängs bort och inte finner en förväntad skillnad i aggressivitet upplevs. Personens beteende kan då i stället mellan pojkar i brotts- och kontrollgruppen, för ängsligt och ångestfullt bli dumdristigt något som faktiskt inträffat, kan felet ligga och våghalsigt. Samma affekt kan alltså på något eller flera av sex ställen. resultera i olika, t. o. m. motsatta beteenden. Samma beteende kan givetvis också ha helt 1. Rorschachmetoden kan vara olämplig för att bedöma aggressivitet. olika psykologiska orsaker. Bakom symptomet skolk kan t. ex. ligga rädsla för skolan, 2. Vi kan ha tagit upp eller bedömt protokollen felaktigt. ev. på grund av bristande begåvningsresurser, opposition mot lärare och all auktoritet, 3. Undersökningens uppläggning, som t. ex. kontakt med ett asocialt och skolkande kräver blindbedömningar, kan vara olämpgäng, etc. ligAtt specifika beteenden är svåra att förut- 4. Aggressivitet kan vara ett för vitt och oprecist begrepp. säga utifrån psykodynamiska begrepp, oav5. Hypotesen att aggressivitet har samband sett med vilken metod bedömningen av dessa med kriminalitet kan vara fel. erhållits, beror också på en annan egenskap 6. Undersökningens kriterium på kriminalihos dessa begrepp, nämligen deras vaghet tet kan vara dåligt. och generalitet. De begrepp och tankemodeller man rör sig med är ännu rätt outvecklade och tentativa och saknar precision. Någon form av begreppsvalidering förefaller därför att vara en fruktbar väg. På detta sätt kan man visserligen inte fastställa några exakta validitetskoefficienter men man kan få utökade kunskaper om något så relevant som innebörden av, och det dynamiska funktionssättet hos våra psykologiska begrepp. Teorin bör på detta sätt få en fastare förankring i verkligheten, och man kan hoppas, att den så småningom också skall uppnå en större exakthet, förankring i verkligheten, och man kan hoppas, att den så småningom också skall uppnå en större exakthet. Om forskningsresultaten beträffande de delar av en teori, som är möjliga att relatera till relevanta observationer, bekräftar ställda hypoteser, betyder detta naturligtvis inte att SOU 1974:31

I vissa fall kan man givetvis ha hypoteser om var kedjan har sin svagaste länk men långt ifrån alltid. I litteratur om projektiva metoder stöter man ibland på frågan, huruvida en speciell metod är valid. Denna fråga är för enkelt ställd och därför omöjlig att besvara. En projektiv metod som t. ex. Rorschach innehåller många komplicerade tolkningshypoteser, av vilka somliga är väl undersökta och förefaller valida. Andra är betydligt mer diskutabla och kommer förmodligen att modifieras av kommande forskning, eller ev. förklaras helt felaktiga och ersättas av andra. Fortsatt forskning bör alltså leda till modifiering och förfining av ett flertal olika tolkningshypoteser, snarare än till någon enhetlig validitetskoefficient för varje metod i sin helhet. Detta resonemang får inte förväxlas med 101

uppfattningen om t. ex. Rorschachmetoden teoretiskt svårförklarliga undantag. Shapiros som en holistisk metod. Denna uppfattning metod att angripa validitetsproblemen för en hävdas av de flesta Rorschachpsykologer, scoringkategori är ett exempel på begreppsoch innebär, att vilken tolkningshypotes validering och visar sig betydligt mer givande man än vill pröva, skall man vid bedöm- än den konventionella metoden att bestämningen använda sig av hela testmaterialet. ma sambandet mellan en scoringkategori och Tolkningshypoteserna är nämligen så beroen- ett enstaka yttre kriterium. Harris (1960) föreslår ett liknande förde av samspelet mellan olika tecken i både farande. Han menar emellertid dessutom, att psykogram, sekvens och svarsinnehåll att innan man klart bestämt scoringkategorierenkel "sign"-analys, som t. ex. av förhållandet mellan F+% eller W% och begåvning, blir nas validitet leder validitetsundersökningar på högre nivå, dvs. av tolkningar med tillgång meningslös. Om man närmare vill analysera innebör- till hela protokollet, endast till "ett mycket den av de enskilda scoringkategorierna i förfinat spel av induktioner och deduktioRorschach, bör forskningen läggas upp bre- ner, huvudsakligen på syntaktisk nivå". Vi dare för att bli givande. Perceptionsunder- kan emellertid inte finna, att detta är en sökningar med andra metoder än Rorschach- vägande invändning. Även om det självklart testning kan ofta vidga perspektiven och är viktigt och nödvändigt att få scoringkatekasta nytt ljus över innebörden av scoring- gorierna mer analyserade, måste det vara kategorier med mångfasetterad betydelse. både tillåtet och önskvärt, att samtidigt få Ett intressant exempel på en sådan analys av validiteten prövad med metodens vanliga ett av de viktigaste Rorschachbegreppen kliniska användningssätt, dvs. tolkningar utiutgör Shapiros (1960) diskussion av färgsva- från protokollet som helhet. Även om metorens innebörd i Rorschachprotokoll. Shapiro den för tolkning av Rorschachprotokoll har sökt en teoretisk förklaring till att mycket väl kan sägas ha en komplicerad färgsvar visat sig ha olika betydelse i olika syntax, är den dock inte mer omöjlig att fall. Han har därvid gått närmare in på de kommunicera, än att stora kullar av elever perceptionsprocesser som ingår i uppkomst varje år lär sig den. Harris polemiserar på ett ganska förvånanav färgsvar. Han refererar dels till andra de sätt mot att Rorschachpsykologer betrakRorschachteoretiker, som efter Rorschach tar sin metod som holistisk. Han har uppfatbidragit till förståelsen av färgsvar, dels till tat Rorschachpsykologernas mening på ett en rad perceptionsundersökningar av olika helt annat sätt än vi. Hans kritik tycks i forskare, som ur skilda aspekter stöder teosammandrag gå ut på, att Rorschachtestets rierna. Han går bl. a. in på undersökningar av tio tavlor inte kan göra anspråk på att ge barn i olika åldrar för att visa hur perceptionågon helhetsbild av en människa. Tjugo nen och reaktionerna på färg utvecklas i tavlor skulle sannolikt medföra ny informaolika avseenden från barndomen till vuxen tion, och ingen vet, var den gräns går, där ålder. Vidare analyseras undersökningar av man verkligen får en riktig helhetsbild. Han reaktioner på färg hos hjärnskadade och tycks därmed mena att talet om testets schizofrena patienter samt hos tidigare blinholistiska karaktär är vidskepelse. Såvitt vi da, som genom operation nyligen fått synhar förstått Rorschachlitteraturen, har emelförmåga. Utifrån denna sammanställning och lertid ingen påstått, att Rorschachs tio tavlor analys har Shapiro gjort det möjligt att formulera hypoteser om färgsvarens inne- skulle ge en fullständig helhetsbild av personbörd som delvis är nya och mer nyanserade ligheten. Man gör inte anspråk på att göra en och som fogar in Rorschachs ursprungliga holistisk personlighetsbedömning. Det är hypoteser i en vidare perceptions- och ego- testmetoden som betraktas som holistisk. psykologisk teori vilken också ger en förkla- Rorschachs bestämda avsikt var, att testet ring till en del fall som tidigare utgjorde skulle tolkas i sin helhet och inte uppdelat 102

SOU 1974:31

på scoringkategorierna var för sig. Tekniken går alltså ut på helhetstolkning och Rorschachpsykologer har sin erfarenhetsram från helhetstolkningar av just dessa tio tavlor. Kanske skulle andra tavlor eller fler tavlor ge bättre information. Detta är naturligtvis helt möjligt. Då är man emellertid inne på konstruktion av en ny testmetod. Ainsworth (1954) har gjort en utförlig kritisk granskning av den validitetsforskning beträffande Rorschach som vid den tidpunkten utförts. Här kommer endast att nämnas några få av de undersökningar hon går igenom, då avsikten här mera är att diskutera validitetsproblemen i princip än att ge en representativ översikt av validitetsforskningen och dess resultat. En mängd undersökningar på scoringnivå finns refererade. I vissa fall är det fråga om försök att validera tolkningshypoteser rörande enstaka scoringkategorier eller "signs" mot något oberoende kriterium. Detta är, som förut nämnts, ingen fruktbar väg. Man erhåller ibland samband, som förefaller lovande, men ofta försvinner dessa om undersökningen upprepas. En bättre utväg, som också tidigt prövades, är att slå samman olika Rorschachfaktorer, som enligt hypoteserna tillsammans skall vara ett mått på någon egenskap för vilken man har ett oberoende kriterium. En sådan undersökning har t. ex. gjorts av Vernon (1935) som erhållit en korrelation på .78 mellan Binets intelligenstest och en bedömning av intellektuell nivå baserad på flera olika Rorschachfaktorer i kombination. I en annan undersökning har Holtzman (1950) kombinerat två olika Rorschachtecken på impulsivitet och bristfällig kontroll i sociala situationer, nämligen förhållandena CF:FC och (CF+ cF + 2C):(FC + Fe). Han har korrelerat dessa med ett kriterium på impulsivitet, som erhållits genom sammanslagna kamratskattningar och fått ett samband på .49 signifikant på 2 %-nivån. Var för sig visade inget av de båda måtten något påtagligt samband med kriteriet. Cronbach (1949) har skapat en speciell statistisk metod, "pattern analysis", för anaSOU 1974:31

lys av konfigurationer av scoringkategorier. Han kan med denna metod samtidigt bearbeta tre scoringkategoriers samband med ett kriterium. Detta innebär en klar bearbetningsteknisk förbättring, men stora svårigheter torde dock kvarstå, då de olika scoringkategoriernas vikter i realiteten är olika i olika konfigurationer. De problem som detta innebär har, såvitt vi vet, ännu inte lösts på ett tillfredsställande sätt. Även på tolkningsnivå finns en mängd valideringsundersökningar av olika slag. En ofta använd modell är att jämföra diagnoser utifrån Rorschach med psykiatriska diagnoser. Resultatet blir emellertid i sådana undersökningar i hög grad beroende av i vad mån psykologer och psykiatrer har samma referensram. Diagnostisk klassificering varierar åtskilligt mellan olika psykologiska och psykiatriska skolor. Ex. på en undersökning av denna typ är Benjamin och Ebaughs (1938) jämförelse mellan Rorschachdiagnoser och psykiatriska diagnoser i 46 fall. De fann fullständig överensstämmelse i 39 fall. I de övriga 7 fallen förelåg heller inga allvarliga skillnader. En annan vanlig typ av valideringsundersökningar på tolkningsnivå är matchningsstudier. Krugman (1942) har t. ex. matchat Rorschachutlåtanden på problembarn med psykiatriska utlåtanden på samma barn. Hon fann en genomsnittlig kontingenskoefficient på .83, vilket får betraktas som mycket tillfredsställande. Andra matchningsstudier, t. ex. av Hunter (1939), har emellertid givit mycket dåliga resultat. Resultatet i en undersökning av denna typ är givetvis också i hög grad beroende av psykologers och psykiatrers samträning och gemensamma referensram och dessutom av graden av heterogenitet i undersökningsgruppen. Cronbach (1948) har kritiserat matchningstekniken, emedan den inte kan ange i vilken grad varje prediktion är rätt eller fel. En korrekt matchning kan ibland bero på en tillfällighet. Positiva resultat i en matchningsundersökning visar egentligen bara att något relevant ligger i testmetoden i fråga. Vilka av tolkningshypoteserna som är riktiga och 103

vilka som är felaktiga framgår däremot inte. Matchningsundersökningar ger således ett mycket grovt och onyanserat mått på en testmetods validitet. Mer exakta mått på enskilda tolkningshypotesers validitet borde man erhålla genom att använda sig av bedömningsskalor. Detta har gjorts i Franérs tidigare nämnda undersökning (1960). Resultatet av denna undersökning blev emellertid från validitetssynpunkt föga tillfredsställande. Till detta kan finnas flera förklaringar. Protokollen var korta och torftiga och därigenom mer svårbedömda än genomsnittet. Upptagningstekniken omfattade en summarisk utfrågning, som gav otillräckligt underlag för en korrekt scoring. Vissa av variablerna var svåra att bedöma utifrån Rorschach. Slutligen var kriteriets validitet tvivelaktig. Försökspersonerna var folkhögskoleelever och kriteriet utgjordes av deras skattningar av varandra i samma personlighetspsykologiska variabler, som bedömdes utifrån Rorschach. Deras skattningar visade visserligen god samstämmighet men man kan starkt ifrågasätta om kamratskattningar och Rorschachbedömningar ger möjlighet att belysa samma aspekter av personlighetsvariabler. Ett mer indirekt prov på Rorschachmetodens validitet erhåller man genom Schachtel och Schachtels Rorschachbedömningar i Glueck och Gluecks stora undersökning av ungdomskriminalitet (1950), vars breda, deskriptiva uppläggning i stor utsträckning användes som modell vid planläggningen av klientelundersökningen. Schachtel och Schachtel utförde blindtolkningar av 991 Rorschachprotokoll. Av försökspersonerna var 496 kriminella och 495 icke kriminella. Protokollen bedömdes med avseende på 54 personlighetsvariabler. Många av dessa visade väl säkerställda skillnader i förväntad riktning mellan grupperna. Bedömningen av varje protokoll avslutades med ett försök att avgöra om pojken ifråga hörde till den kriminella gruppen eller inte. Vissa protokoll var emellertid svårbedömda ur denna aspekt och klassificerades därför som neutrala. Av de 496 kriminella klassifi104

cerades 135 som neutrala och av de återstående 361 bedömdes 91 % som kriminella och 9 % som icke kriminella. Av de 495 icke kriminella klassificerades 121 som neutrala och av de återstående 374 bedömdes 89 % som icke kriminella och 11 % som kriminella. Detta resultat måste betraktas som mycket tillfredsställande. En annan modell för prövning av projektiva metoders validitet har i Sverige nyligen använts av Resjö (1971). Hon lät bl. a. två oberoende bedömare skatta nio personlighetspsykologiska variabler enligt två olika projektiva metoder, nämligen Erica-metoden och Rorschach, vilka hon erfarenhetsmässigt ansåg belysa samma nivå av psykiska funktioner. Försöksgruppen bestod av 30 barn, 24 pojkar och 6 flickor mellan 8 och 10 år. Korrelationerna mellan skattningarna av samma variabler med de båda olika metoderna blev för sju av de nio variablerna mycket tillfredsställande, betydligt högre än man vanligen finner för projektiva metoder. Validitetskoefficienterna för variabler rörande ångestbehandling, kontaktstörningar, kontrollfunktion, emotionell utrustning, bearbetningsförmåga och psykisk hälsa ligger mellan .62 och .76, de flesta över .70. Två variabler rörande aggressivitet, aggressiv laddning och aggressionsförhindrande mekanismer ligger lägre, .32 respektive .23. De inomtestliga korrelationerna för olika variabler ligger i allmänhet på lägre nivå, varför även den diskriminerande validiteten (Campbell och Fiske, 1959) måste anses god. Även beträffande TAT finns en omfattande validitetsforskning. Murstein (1963, kap. 10) redogör för en mängd undersökningar med olika uppläggning och ganska motstridiga resultat. Dessa behandlas här ännu mer summariskt än validitetsforskningen rörande Rorschach eftersom TAT ej använts inom klientelundersökningen. En tidig matchningsstudie av Harrison (1940 a, 1940 b) där TAT-utlåtanden beträffande 40 psykiatriska patienter matchades mot anamnestiska data gav korrekt matchning i 83 % av fallen. Dessutom erhölls en korrelation på .78 mellan intelligensbedömSOU 1974:31

ning enligt TAT och intelligenskvot och en andra skall dessa validitetskoefficienter vara överensstämmelse på 77% mellan diagnos större än något av sambanden mellan olika enligt TAT och psykiatrisk diagnos. variabler mätta med samma metod. Det Hartman (1949) undersökte 35 ungdoms- tredje kravet innebär att validitetskoefficienbrottslingar. 34 personlighetsvariabler be- ten för en viss variabel skall vara större än dömdes enligt TAT av två psykologer obe- sambandet mellan denna variabel och någon roende. Samma variabler skattades av en annan mätt med en annan metod. Om de psykiater som samarbetet flera år med den båda sista kraven är uppfyllda anses mätena av psykologerna. Mediankorrelationen ningarna ha diskriminerande validitet. Denna mellan psykologerna blev endast .15, mellan kvalificerade form av validitet kan erhållas psykiatern och psykologen som tidigare sam- endast om mätningarna har hög reliabilitet arbetat .44 och mellan psykiatern och den och om de mätta variablerna är okorrelerade andre psykologen .17. Undersökningen visar, eller har låga samband. som många andra, betydelsen av en gemenZuckerman (1967) har använt Campbell sam referensram. Murstein anser i själva och Fiskes modell för validitetsprövning av verket att motstridiga resultat i validerings- fem psykologiska metoder, bl. a. skattningar undersökningar beträffande projektiva meto- efter en fri intervju, frågeformulär, 20 av der mycket ofta beror på att man inom vissa Holtzmans bläckfläckstavlor och 10 TATprojekt haft samma teoretiska referensram tavlor. Tre variabler bedömdes, nämligen och väl känt varandras sätt att arbeta medan ångest, depression och fientlighet (hostility). detta inte varit fallet inom andra undersök- Resultaten av undersökningen blev i de flesta ningar. Detta skulle t. ex. kunna vara anled- avseenden negativa. Det finns ingen anledning till skillnaden i resultat mellan två ning att här gå in på någon detaljgranskning mycket omfattande och sofistikerat upplag- av resultaten, men man kan spekulera över da valideringsundersökningar, där bl. a. TAT orsakerna. För det första förefaller variableringår. Little och Shneidman (1959) prövade na olyckligt valda. Det finns visserligen goda ett batteri bestående av Rorschach, TAT, teoretiska och logiska skäl att betrakta deMAPS och MMPI mot flera olika validitets- pression, ångest och fientlighet som skilda kriterier och fick genomgående låg validitet, begrepp, men klinisk erfarenhet talar för att lägst för TAT. Bedömarna, som var psykiat- de ofta förekommer tillsammans. Dessa samrer, kände inte varandra och hade ingen band måste i hög grad minska möjligheten gemensam referensram. Henry och Farley att uppnå diskriminerande validitet. En an(1959 a, 1959 b) fick betydligt mer positiva nan invändning mot uppläggningen gäller resultat beträffande TAT i en liknande un- valet av psykologiska metoder. Om man dersökning där psykologerna var samtränade använder dels metoder som belyser en klart medveten nivå, dels sådana som belyser en och hade samma teoretiska orientering. En avancerad modell för validitetspröv- djupt omedveten, kan man knappast räkna ning har uppställts av Campbell och Fiske med höga samband. Ångest, fientlighet och (1959). Modellen innebär samtidig prövning depression är förklaringsvariabler av en relamed flera variabler och flera metoder i en tivt abstrakt karaktär. I den mån man har an"multivariabel - multimetod - matris". ledning att anta att metoder mäter på olika Samma variabler undersöks med olika meto- nivåer av psykiskt fungerande, måste man der och Campbell och Fiske uppställer tre samtidigt räkna med att de ger information krav för en fullständig validering. För det om olika aspekter av de psykologiska begrepförsta skall sambanden mellan mätningar av pen. I detta fall mäter metoderna med all samma variabel med olika metoder, validi- sannolikhet på olika nivåer. (Jfr det undertetskoefficienterna, vara signifikant större än sökningsresultat av Stone och Dellis, som 0. Om detta krav är uppfyllt anses mät- diskuterades i kap. 7.2.) Resjös tidigare ningarna ha konvergerande validitet. För det refererade undersökning, där hon jämförde SOU 1974:31

cerade kriminella än klientelundersökningens brottsdebuterande pojkar mellan 11 och 15 år. Ungefär en fjärdedel av vår brottsgrupp blir aldrig känd för mer än debutbrottet och det förefaller inte sannolikt att psykologiska kriminalitetsteorier skulle vara tillämpliga i någon högre grad för denna del av undersökningsmaterialet. Detta förhållande borde i sig tala för att våra variabler skulle differentiera bättre mot ett uppföljningskriterium. Å andra sidan påverkas pojkarnas vidare utveckling självfallet av en mängd andra faktorer än deras personlig8.4 Valideringsmöjligheter inom klientelhetsstruktur och psykiska status vid underundersökningen sökningstillfället. Sådana faktorer kan t. ex. vara förändringar i familjesituationen eller Klientelundersökningen har, som tidigare åtgärder från samhällets sida, som är omöjredovisats, två huvudkriterier; brotts- och liga att förutsäga. Pojkarna befinner sig kontrollgruppstillhörighet vid undersökdessutom, vilket redan flera gånger påpekats, ningstillfället och ett uppföljningskriterium, i en period av stark utveckling och förändsekvensmodellen. Båda dessa kriterier medring och kan inte betraktas som färdigutger i första hand prövning av våra teorier och vecklade personligheter. hypoteser angående vilka psykologiska egenYtterligare en omständighet bör påpekas skaper och funktioner, som har samband beträffande uppföljningskriteriet. Eventuella med kriminalitet. Endast indirekt och via risker för kriteriekontamination är här elimidessa teorier och hypoteser kan de visa något nerade. Även om undersökningen presenteraom validiteten hos undersökningsinstrumendes för pojkarna som en allmän ungdomsten. undersökning, kan man inte komma ifrån att Alla väsentliga undersökningsvariabler har brottsfallen, som nyligen för första gången prövats mot brotts- och kontrollgruppskritevarit föremål för polisutredning, kan ha riet och de flesta mot sekvensmodellen. upplevt undersökningssituationen annorResultaten av denna prövning redovisas i lunda än kontrollfallen. 1 den mån detta kapitlen 11-20. I de fall där undersökningspåverkat deras svar i de projektiva testningresultaten bekräftar hypoteserna kan detta arna får man alltså en effekt av brottsligtas som ett tecken på att man med de heten och polisingripandet i stället för något använda projektiva metoderna erhåller relesom kan ha varit en orsaksfaktor bakom vant information, att de psykologiska be- kriminaliteten. Det är visserligen inte sannodömningarna gjorts på ett riktigt sätt, att de likt att detta i någon högre grad påverkat variabler vi valt att arbeta med är användbara resultaten i variabler som avser personlighetsoch att det finns ett visst stöd för våra struktur, men enstaka variabler, kanske hypoteser och teorier angående kriminalitet, framför allt ångestladdning och ångestberedäven om dessa därmed inte kan anses bevisa- skap, samt en del AAT-variabler, kunde förde. I de fall där hypoteserna inte bekräftas modas vara känsliga för sådana olikheter i kan felet ligga i vilken som helst av länkarna undersökningssituationen. Att grupperna i denna kedja. skiljer sig mindre än vanligt i ångestvariablerUppföljningskriteriet är från många syn- na, talar emellertid emot att denna felfaktor punkter det intressantaste och mest avgöran- spelat någon större roll. Vid analys av brottsde av undersökningens kriterier. Psykolo- fallens fortsatta utveckling i sekvensmodellen giska teorier om kriminalitet bygger huvud- undgår man i vilket fall som helst denna risk. sakligen på erfarenhet av betydligt mer avan-

två projektiva metoder, som - trots mycket olika stimulusmaterial - kunde antas mäta på samma medvetandenivå, gav också betydligt högre validitetskoefficienter än Zuckermans studie. Om en förutsättning för att erhålla hög validitet i Campbell och Fiskes modell är att man mäter så olika variabler som möjligt med metoder som mäter så likartat som möjligt förefaller Zuckerman att ha mätt alltför lika variabler med alltför olika metoder.

106 SOL' 1974:31

En annan modell för validering som beskrivits i detta kapitel är jämförelse mellan olika projektiva metoder. Vi vill emellertid ogärna betrakta en jämförelse mellan Rorschach och AAT som ett försök till validering. AAT konstruerades för att komplettera informationen från Rorschach med andra aspekter. (Jfr diskussionen av Zuckermans undersökningsresultat under 8.3.) Klientelundersökningen är inte upplagd för att validera projektiva metoder utan för att med användande av olika metoder, bl. a. projektiva, försöka klarlägga orsaker till kriminalitet. De båda projektiva metoderna kan således antas belysa mycket olika aspekter av undersökningsvariablerna som båda kan ha relevans för kriteriet. I några fall har variablerna trots detta samma namn i Rorschachoch AAT-bedömningen. Detta förfarande kan givetvis diskuteras, men vi menar att det är försvarbart. Det är av teoretiska skäl rimligt att räkna med t. ex. ett begrepp som ångesttolerans även om vi har långt ifrån fullständiga mått på detta begrepp. Vi betraktar det som en fördel om vi kan belysa det ur olika aspekter och förväntar inte höga men signifikanta samband mellan dessa variabler med samma namn, då ett visst samband måste föreligga för att man skall kunna tala om begreppsvaliditet. Korrelationerna mellan de likalydande variablerna framgår av tabell 8.4.1.

Tabell 8.4.1 Produktmomentkorrelationer mellan likalydande variabler bedömda enligt Rorschach och AAT. Prov- och huvudundersökning

Aggressiv spänning Ångestladdning Ångesttolerans Identifiering Kontrollfunktion Kontaktfunktion Mognad Psykisk hälsa Asocialitetsrisk SOU 1974:31

P.U.

H.U.

.17 p .21 p < . 1 0 .26 p < . 0 2 .29 p < . 0 1 .47 p < . 0 1 .31 p < . 0 1 .49 p < . 0 1 .47 p < . 0 1 .56 p < . 0 1

.07 p .11 p .31 p < . 0 1 .13 p < . 1 0 .20 p < . 0 1 .28 p < . 0 1 .41 p < . 0 1 .27 p < . 0 1 .36 p < . 0 1

De flesta av korrelationerna skiljer sig signifikant från 0 men sambanden är låga. Korrelationsnivån är emellertid jämförbar med den Magnusson (1966, sid. 152) redovisar som belägg för begreppsvaliditet vid skattningar med projektiva metoder. Ytterligare korrelationsberäkningar har utförts som redovisas i kapitlen 11-20. Dessa visar att de inomtestliga sambanden genomgående ligger på påtagligt högre nivå än de som presenterats i tab. 8.4.1. Man har alltså, särskilt beträffande Rorschach, en stark metodfaktor. Detta gör det synnerligen viktigt att vid tolkning av resultaten hålla i minnet vilken metod som använts och i vilka avseenden variablerna skiljer sig. I den rapportserie där föreliggande arbete ingår har informationen från undersökningens olika avsnitt ännu ej sammanställts. När detta sker kommer det att ges vissa möjligheter till konventionella och direkta validitetskriterier för våra testinstrument och testbedömningar. Data om manifest beteende och "verkliga" förhållanden kan erhållas från de socialpsykologiska och psykiatriska avsnitten samt från hemintervjun, som till vissa delar konstruerats för att ge jämförelsepunkter. Även med den information som framkommer vid lärarintervjun kan en del jämförelser göras. Man kan emellertid ej förvänta höga samband då dessa beteendedata härrör från en helt annan nivå i personligheten och därför har begränsat värde som kriterier för projektiva metoder. Dessutom är även dessa kriterier resultat av metoder med osäker reliabilitet och validitet (intervju, muntlig och skriftlig). Med kunskap om detta är det emellertid av stort intresse att studera sambanden mellan manifest beteende och bakomliggande motivation och mellan "verkliga" miljöförhållanden och subjektivt upplevande av dessa. Undersökningen erbjuder ytterligare en möjlighet till prövning av de projektiva metodernas relevans och användbarhet. I kliniskt arbete används, som tidigare nämnts, sällan projektiva metoder fristående, utan som kompletterande information, belysning av de faktorer som ligger bakom ett beteen107

de, vilket man redan känner till genom anamnesen. De projektiva metodernas värde som kompletterande information kan lämpligen prövas i en sammanfattande analys där variabler från samtliga undersökningsavsnitt kombineras.

108 SOU 1974:31

9 Modell för resultatredovisningen Statistiska metoder

9.1 Variabelgruppering

9.2 Skaltyper

Det psykologiska avsnittet inom klientelun- De flesta variabler som ingår i grupperna har dersökningen innehåller ett stort antal vari- bedömts på 7-gradiga skalor. Detta gäller abler (se variabelschemata i appendix 1 och både Rorschach och AAT. Från Rorschach2), som avser att täcka olika problemområ- bedömningen har också tvåpunktsfördelade den och psykiska funktionssätt som kan variabler eller förekomstvariabler medtagits. antas vara relevanta i en undersökning av Inom AAT finns flera variabeltyper, freungdomskriminalitet. I kapitlen 11-20 kom- kvensräkningar, skalor 0-3 och summor av mer resultaten att redovisas för variabel- flera skalor 0 - 3 . Alla skalor 1-7 har kongrupper som täcker dessa områden. Gruppe- struerats så att låga värden förmodas vara ringen av variablerna sker alltså på teoretiska negativa ur kriteriesynpunkt och höga positigrunder och inte efter statistiska samband. va. Medelvärdena antas således vara lägre i De variabelgrupper som valts rör intellek- brottsgruppen. Så långt det varit möjligt har tuella och emotionella resurser, ångest, övriga variabeltyper konstruerats efter samaggressivitet, livshållningar, förväntningar, ma princip. I vissa fall har det varit omöjligt. könsidentifiering och sexualitet, kontakt och Det blir t. ex. orimligt att beteckna en högrelationer samt uppfostran, moralintegration gradig förekomst av en negativ egenskap med och jagstyrkeförhållanden. Dessutom finns 0. För dessa variabler, som ej följer den en grupp sammanfattningsvariabler omfat- vanliga principen, har skalorna i vissa beartande bedömning av mognad, psykisk hälsa betningar vänts. Detta redovisas i förekommande fall i tabellerna. och asocialitetsrisk. För varje variabelgrupp diskuteras hypoteser om samband med kriminalitet. De variabler som ingår i gruppen redovisas och 9.3 Klusteranalys definieras. I den mån likalydande variabler Sambanden mellan variablerna i variabelförekommer i Rorschach och AAT anges på grupperna har prövats i en klusteranalys vilka sätt det är troligt att variablerna täcker (Osiris II, 1971). Detta är ett något ovanligt olika aspekter av begreppen beroende på sätt att utnyttja programmet. Vanligen utgår olikheter i metoderna. I de flesta grupper man från en stor korrelationsmatris och låter ingår variabler från både Rorschach och variablerna grupperas obundet i olika klusAAT. I den variabelgrupp som behandlar ter. Vi har bundit analysen till de av oss på intellektuella och emotionella resurser har teoretiska grunder sammanställda variabeläven IK medtagits. grupperna, för att pröva i vilken mån dessa SOU 1974:31

kan betraktas som kluster, dvs. om de ingå- brotts- och kontrollgruppstillhörighet. Provende variablerna är positivt korrelerade. och huvudundersökningsmaterialen hålls isär Klusterprogrammet användes emedan det på och gruppskillnaderna prövas med två olika ett enkelt sätt samtidigt gav information om test. På inrådan av kommitténs statistiksakinterkorrelationer mellan variablerna i klustkunniga ledamot, Malmquist, prövades först ret, varje variabels korrelation med klustret gruppskillnader med ett robust, icke parasom helhet samt en medelkorrelation för metriskt test. Parvisa jämförelser med utklustret. Programmet startar med de två nyttjande av matchningen utfördes och signivariabler som har den största korrelationen. fikansprövades med teckentest, ett medianDärefter införes den som har den största test (Owen, 1962 sid. 362). I huvudundergenomsnittliga korrelationen med de tidigare införda. Inga stoppgränser har satts i de sökningen finns matchande kontrollfall till utförda analyserna. Processen fortsätter då endast vart tredje brottsfall, vilket inneburit tills alla variabler som ej har negativ korrela- att varje kontrollfall jämförts med medeltion med någon annan i klustret tagits in. En värdet för flera brottsfall med motsvarande negativ korrelation räcker emellertid för att matchningsfaktorer. Bildandet av dessa s. k. en variabel skall uteslutas ur klustret, obero- pargrupper finns även beskrivet i kapitel 1 ende av sambandet med övriga variabler. och i ett tidigare betänkande (SOU 1971:49 Några signifikansaspekter finns inte inbyggda sid. 67). i programmet. Analysen ger värdefull inforDå de flesta undersökningsvariabler gav de mation om inom- och mellantestliga korrela- förväntade skillnaderna mellan brotts- och tioner beträffande de använda projektiva kontrollfall och då en utredning av fördelmetoderna. ningamas form visat att skalorna utnyttjats Man kan givetvis förvänta vissa samband väl och att fördelningarna är approximativt inte endast inom utan även mellan kluster, normala, beslöts att skillnaderna mellan eftersom personlighetsvariabler hänger sam- grupperna även skulle prövas genom jämföman i betydligt fler dimensioner än dem vi relse av stratifierade medeltal (Programmet utgått ifrån i våra variabelgrupper. För att utarbetat vid statistiska institutionen. undersöka detta förhållande valdes slump- Stockholms universitet.) Stickprovet har mässigt en variabel ur var och en av de tio delats upp i åtta strata utifrån matchningsvariabelgrupperna och genomsnittskorrela- faktorerna ålder, socialgrupp och familjetyp. tionen beräknades för prov- och huvud- Vissa strata har då blivit små, varför en undersökningen separat. Antalet ingående poolad varians beräknats, baserad på samtliga korrelationer var följaktligen i vardera fallet åtta strata. Förutsättningen för att detta 45. Genomsnittskorrelationen visade sig för beräkningssätt skall vara berättigat är att provundersökningsmaterialet vara .22 och man kan anta, att variansen är approximativt för samma variabler i huvudundersöknings- lika stor i ifrågavarande strata i populatiomaterialet .23, vilket förefaller ganska rim- nen. Detta antagande kan betraktas som ligt. Denna genomsnittskorrelation kan jäm- någorlunda rimligt. föras med genomsnittskorrelationerna för de t-test har utförts på differensen mellan teoretiskt styrda kluster som redovisas i två stratamedeltal i taget. Slutligen har diffekapitlen 11-20. rensen för samtliga strata sammanslagna beräknats och prövats på samma sätt. Vissa skillnader föreligger mellan olika 9.4 Variablernas särskiljande förmåga mot strata, både så att medelvärdesnivån växlar brotts- och kontrollgruppskriteriet mellan strata och så att skillnader mellan För varje variabelgrupp redovisas de ingåen- brotts- och kontrollfall är av varierande storde variablernas särskiljande förmåga var för lek i olika strata. Detta diskuteras i kapitel sig mot undersökningens huvudkriterium, 10. I de kapitel där resultaten i variabelgrup110

SOU 1974:31

perna redovisas berörs i allmänhet endast VI och VIII som är kända för flera brott medeltalsjämförelser för strata sammanslag- men inte efter 18 år och klasserna III, V och na. Skillnader mellan strata kommenteras VII som är kända för brott efter 18 år. där endast i den mån de är av speciellt Inom den modifierade sekvensmodellen intresse. gäller den vanliga hypotesen om mest gynnAv de två test som använts för att pröva samma värden i klass K 0, de kontrollfall om säkerställda skillnader föreligger mellan som aldrig blivit kända för brott, och därbrotts- och kontrollfall är det ena ett me- efter i tilltagande grad ogynnsamma från diantest, det andra ett medelvärdestest. Det- engångsbrottslingarna till klass IX. För att ta innebär att resultaten kan bli något olika. göra olika variablers utfall jämförbara trots I de tabeller där resultaten redovisas anges skillnader i marginalfördelningar utfördes på för teckentestet signifikansnivåer mellan förslag av kommitténs statistiska experter en 0.05 och 0.005. För de stratifierade medel- standardisering genom beräkning av percentalsjämförelserna anges nivåer från 0.05 till tilpoäng och medelpoäng enligt en metod 0.001. För båda testen har dessutom givits beskriven av Williams och Grizzle (1972). uppgift om tendenser i väntad riktning som Resultaten signifikansprövas med x 2 -beräkvi ej betraktar som säkerställda, p<0.10. ningar för linear trend och för avvikelse från linearitet (Armitage, 1971). Detta signifikanstest är robust men inte känsligt för den 9.5 Variabelns utfall mot ett uppföljspeciella rangordningshypotes, som ligger ningskriterium, sekvensmodellen bakom sekvensmodellen, vilket resulterar i Slutligen prövas de i variabelgrupperna ingå- att man ibland får en signifikant linear trend ende variablernas utfall i sekvensmodellen. även för varibler som ej uppfyller sekvensFör att erhålla tillräckligt stora klasser gjor- modellens specifika krav. des en modifikation av modellen genom att Utformningen av den modifierade sevissa klasser slogs ihop. kvensmodellen framgår av figur 9.5.1. De 22 kontrollfall som blivit kända för brott efter undersökningstillfället är fördelade över samtliga sekvensklasser utom klass VIII. Pojkarna inom varje klass blir då så få, att resultaten inte kan tolkas. Om man å andra sidan slår samman fallen till en grupp, blir denna så heterogen till sin sammansättning, att de vanliga hypoteserna för sekvensmodellen ej kan tillämpas. Vi har följaktligen inte någon bestämd hypotes om hur denna grupp bör falla i jämförelse med övriga sekvensklasser. Det visar sig också att den inte följer något enhetligt mönster, den är ibland bättre än samtliga brottsfall, ibland mycket dålig. Av dessa skäl har gruppen uteslutits ur prövningen med sekvensmodellen. Brottsfallen är i den modifierade modellen uppdelade på fyra grupper. Som extremgrupper kvarstår klass II, de pojkar som begått endast ett brott, och klass IX, de pojkar som institutionsplacerats med anledning av brott före 18 år och är kända för brott efter 18 år. Däremellan finns två grupper, klasserna IV, SOU 1974:31

Figur 9.5.1 Modifierad sekvensmodell \

K Ej brott

Sekv.kl.

Skala

Belastande värde

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VL VIII

B B Inst.plac. Brott brott efter efter 18 år 18 år III, V, VII IX

n %

Ej belastande värde

Medelpoäng

1 X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

Percentilpoäng

df 1 df 3

i Medelpoängen hänför sig till den undre raden i modellen, således i detta fall till pojkar som i skattningarna fått ej belastande värde. Medelpoängen förväntas alltså l detta fall sjunka kontinuerligt frän klass K 0 till klass B IX.

112 SOU 1974:31

10 Strataskillnader

I de bearbetningar där materialet analyserats pen förväntades ej. stratifierat (se kapitel 1.4.2 och 9.4) delas Man kunde även förmoda att skillnaden undersökningsmaterialet enligt de tre match- mellan brotts- och kontrollfall skulle vara av ningsfaktorerna ålder, socialgrupp och famil- varierande storlek i olika strata. På denna jetyp i åtta delgrupper, strata. Inom varje punkt förelåg olika hypoteser inom klientelstratum jämförs medelvärden för brotts- och undersökningen. kontrollfall. I dessa bearbetningar behandlas Vi har tidigare hävdat den uppfattningen prov- och huvudundersökningarna alltid se(Humble och Settergren, 1965), att eftersom parat. kontrollfallen genom anpassningen till En jämförelse mellan medelvärdena i våra brottsfallen i matchningsfaktorerna blivit en åtta strata ger information om samband grupp som lever i en socialt mer riskställd mellan matchningsfaktorer och undersök- miljö än en normalgrupp, skulle det krävas ningsvariabler. Det är därvid lämpligast att mer av positiva, kompenserande egenskaper inrikta sig på kontrollgrupperna, som inom hos dem för att ej bli kriminella. Denna varje stratum kan betraktas som approxima- omständighet skulle tala för större grupptiva normalgrupper. (Se kapitel 1.7.) skillnader i missgynnade strata. (Se även Det fanns olika hypoteser om hur strata kapitel 1.7.) skulle skilja sig åt i undersökningsvariabler. Carlsson har också diskuterat frågan i en Några starka samband mellan psykologiska promemoria (1969). Han menade däremot variabler och matchningsfaktorer förväntaatt skillnader mellan grupperna borde framdes dock ej. träda tydligast i gynnade strata. Detta samBeträffande medelvärdena för både brotts- manhängde bl. a. med att det kunde antas och kontrollfall kunde man förmoda att innebära en så stark kontraindikation mot dessa skulle bli högre dvs. gynnsammare i brottslighet att tillhöra gynnade strata, att socialgrupp I och II och i hel familj. Vi de pojkar som ändå blev kända för brott förväntade starkare samband med familjetyp borde vara mera påtagligt avvikande än än med socialgrupp för de psykologiska brottskända pojkar ur socialt missgynnade variablerna. Beträffande ålder väntade vi för strata, där brottslighet är vanligare. brottsgruppens del, bl. a. med ledning av de I själva verket är de båda hypoteserna preliminära beräkningarna på provundersök- spegelvändningar av varandra. Den skenbara ningsmaterialet (se kap. 5.3), sämre värden i motsättningen beror på om man utgår från den yngre åldersgruppen, då tidiga debutan- brottsfallen eller kontroll fallen. Synen på ter visat sig vara mer psykiskt störda än sena. skyddande respektive riskabla miljöfaktorer Någon motsvarande skillnad i kontrollgrup- är densamma. Om miljösambandet oftare SOU 1974:31 8

visar sig genom att brottsfall i gynnade strata de tendenser man kan skönja ofta för svaga är särskilt dåliga i undersökningsvariabler var för sig för att vara i statistisk mening eller genom att kontrollfall r missgynnade säkerställda. Allmänt kan sägas att påtagliga skillnader strata är särskilt bra, borde vara en slump. mellan brotts- och kontrollgruppen på hög Resultaten i de psykologiska variablerna signifikansnivå i totalmaterialet i allmänhet visar också att båda alternativen föreåterfinns i samtliga eller de flesta strata. kommer, dock med en viss övervikt för Detta är oftare fallet i prov- än i huvudunCarlssons hypotes, dvs. störst skillnader och dersökningen trots att materialet i den senasärskilt dåliga brottsfall i gynnade strata. re är större. Mindre skillnader i totalmateriaEftersom de båda hypoteserna är spegelvändlet, signifikanta på lägre nivå, föreligger ofta ningar är det ju också rimligt att de ofta tar bara i ett par, eventuellt endast ett av våra ut varandra, så att ingen gruppskillnad uppstrata. står. Helt emot våra hypoteser förefaller samTolkningen av storleksskillnader mellan bandet mellan de psykologiska variablerna olika strata i B- och K-differenser kompliceoch familjetyp i det närmaste obefintligt ras emellertid av att ytterligare andra faktomedan det ser ut att finnas ett visst samband rer kan påverka sådana skillnader. Sådana med socialgrupp. Ett visst samband mellan faktorer är t. ex. andra former av samspelsålder och undersökningsvariabler finns, vileffekter mellan matchningsfaktorerna, ket för kontrollgruppernas del ej var förvänokontrollerade faktorer som verkar på både tat. matchningsfaktorer och undersökningsvaNär man jämför de stratifierade medeltariabler samt störande slumpfaktorer. En annan faktor som kan vara av betydelse i len mer i detalj blir bilden ganska svåröversammanhanget är bristande effektivitet i skådlig. matchningen både formellt och reellt. Formellt förefaller matchningen i klientelunder- Socialgrupp sökningen ganska invändningsfri men reellt Socialgrupp har starkast samband med de finns sannolikt felkällor, som mycket väl kan variabler som bedömts enligt AAT, vilket vara systematiska. Så kan man t. ex. långt förefaller naturligt. AAT är både vad beträfifrån vara säker på att en viss socialgruppsbefar stimulusmaterialet och valet av variabler teckning i alla fall täcker samma sociala och mer socialpsykologiskt och bör ha starkare ekonomiska verklighet eller att hel respektisamband med yttre miljöfaktorer än det helt ve splittrad familj i mer än formellt avseende abstrakta, symboliska Rorschachmaterialet betyder detsamma från fall till fall. Beträfutifrån vilket endast intrapsykiska personligfande socialgrupp är det t. ex. sannolikt, att hetsstrukturvariabler bedömts. socialgrupp III, som ju är ett mycket vitt I huvudundersökningen, AAT, finns en begrepp, mer ofta innebär slummiljö i brottsklar och entydig tendens. Socialgrupp I och gruppen än i kontrollgruppen. II har där i nästan alla variabler bättre värden Då så många olika förklaringar kan finnas än socialgrupp III i kontrollgruppen. Skillnatill storleksskillnader mellan olika strata i den i medelvärden är ibland ganska stor. I brotts- och kontrollgruppsdifferenser har vi provundersökningen, AAT, är mönstret avstått från tolkning av sådana skillnader och mindre enhetligt. Vanligast är, som i huvudinskränkt oss till att studera medelvärdesundersökningen, att socialgrupp I och II i skillnader mellan olika strata i kontrollgrupkontrollgruppen har bättre värden i underperna. sökningsvariabler än socialgrupp III, men Diskussionen i detta kapitel stöder sig på tendensen är ej så genomgående i provunderinspektion av de stratifierade medeltalsjämsökningen. förelserna. Några signifikansaspekter på skillPå Rorschach är sambanden med socialnader mellan strata har inte lagts. Troligen är 114

SOU 1974:31

grupp mindre klara. I huvudundersökningen är bättre värden i högre socialgrupper det vanligast förekommande. 1 provundersökningen är bättre värden i högre socialgrupper också vanligt, men i ingetdera materialet är tendensen så klar som i AAT-variablerna. Familjetyp Några enhetliga sambandsmönster mellan familjetyp och AAT-variabler kan inte urskiljas i vare sig prov- eller huvudundersökningen. Förvånande ofta finner man bäst värden i undersökningsvariabler i splittrad familj. På Rorschach framträder i provundersökningen den väntade tendensen till bättre värden i hel familj i kontrollgruppen. I huvudundersökningen finns inget enhetligt mönster. Möjligen är värdena i något fler fall bättre i hel än i splittrad familj. Ålder Åldersfaktorn slutligen visar på AAT ungefär samma mönster i prov- som i huvudundersökningen. Någon genomgående medelvärdesskillnad mellan yngre och äldre framkommer ej, den växlar mellan olika variabler. Variabler som kontroll och mognad är bättre hos de äldre. Vid bedömningarna av mognad har vi eftersträvat att ta hänsyn till pojkarnas ålder, men tydligen inte i tillräcklig utsträckning lyckats med detta. De övriga personlighetspsykologiska variablerna har i princip skattats oberoende av var pojkarna befann sig i åldersintervallet mellan 11 och 15 år. Frågan om skattningarna skulle göras med hänsyn till ålder eller inte diskuterades i Progress Report (Humble och Settergren, 1965. sid. 160-161). På Rorschach är sambanden med åldersfaktorn också likartade i de båda materialen. I provundersökningen har de yngre pojkarna nästan genomgående sämre värden än de äldre vare sig de är brotts- eller kontrollfall. I huvudundersökningen är det också mera vanligt med lägre värden i den yngre gruppen än i den äldre. Det rör sig alltså även här om en mognadsfaktor. SOU 1974:31

En detaljerad granskning av strataskillnader ger, som framgår av ovanstående, en ganska svåröverskådlig bild med ofta motstridiga tendenser såväl mellan prov- och huvudundersökningen som mellan de båda projektiva metoderna. Då fallen i vissa strata är få, bör man nog över huvud taget betrakta skillnaderna med en viss skepsis. Som helhet förefaller skillnaderna mellan strata att tyda på, att sambanden mellan undersökningsvariabler och matchningsfaktorer är svaga och osäkra. Ett visst samband finns mellan socialgrupp och undersökningsvariabler, i synnerhet AAT-variabler. 1 övrigt föreligger inga entydiga tendenser. Denna tolkning av strataskillnaderna får stöd av att undersökningsvariablernas diskriminerande förmåga i allmänhet påverkas ganska litet om kontrollgruppen standardiseras, dvs. räknas om till en approximativ normalgrupp. (Se kapitel 26.2.) Vi vill emellertid på nytt understryka, att materialet är svåröverskådligt på dessa punkter. Man kan inte bortse från möjligheten att en annan typ av analys skulle kunna ge en något avvikande bild. I det hela synes emellertid våra resultat överensstämma med Jonsson och Kälvesten (1964, sid. 209, 235) i vad avser sambandet mellan psykisk hälsa och socialgrupp respektive familjetyp. Då stratifieringen förefaller att spela så liten roll för de psykologiska variablerna och då materialet är matchat behandlas i den följande resultatredovisningen strata sammanslagna.

11 Intellektuella och emotionella resurser

brott . . ." (Hirschi och Selvin, 1967, sid. 102-103.) I Glueck och Glueck's undersökning (1950) matchades pojkarna bl. a. med avI detta kapitel behandlas tre variabler, inseende på intelligens, mätt med Wechslertelligenskvot mätt med Terman-Merrill samt Bellevue-skalan. Man fann att brottsfallen låg två Rorschachvariabler, av vilken den ena lägre på del testen information, förståelse, belyser individens intellektuella och emosiffersymboler och ordförråd. Däremot pretionella resurser och den andra visar funksterade dessa pojkar bättre på deltest som tionsnivån, alltså, i vilken utsträckning han innehåller konkreta uppgifter. Författarna kan använda sina resurser. tolkade dessa resultat som tecken på brottsEn vanlig uppfattning rörande asocial och kriminell ungdoms begåvningsutrustning fallens inriktning mot konkret tänkande. Jonsson (1967) fann i sin undersökning synes vara, att "det ungdomliga asocialitetsklientelets genomsnittliga begåvningsnivå att de delinkventa grupperna hade en genom(ligger) lägre än hos icke-asocial ungdom i snittlig Terman-Merrillkvot på 107, medan motsvarande ålder. Detta gäller vare sig man man för en kontrollgrupp funnit kvoten 111 utgår från allmänna bedömningar eller från (Jonsson och Kälvesten, 1964). Jonsson varskolbetyg och testresultat" (Blomberg nar emellertid för övertolkning av resultaten, 1971, sid 106). McCord och McCord (1959) då han finner, att brottsfallen sannolikt är fann vid tolkningen av resultaten i Cam- mer känsliga för stress, även i testsituatiobridge-Somervilleprojektet att låg intelligens nen, än en normalgrupp, och följaktligen kan inte hade något samband med att bli dömd förväntas prestera sämre. I en tidigare redovisning (Humble och för brott medan hög intelligens hade negativt Settergren SOU 1971:49 sid. 93-94) anförsamband med placering på institution med des den iakttagelsen att barn från socialt anledning av brott. "The conclusion is that low intelligence does not lead a boy into riskställda miljöer ofta är understimulerade crime, although high intelligence may pre- och dessutom, genom att de ofta saknar stöd i vent him from going to a penal institution" hemmiljön, inte heller är motiverade för (McCord och McCord, 1959, sid. 66). Vid en skolarbete och intellektuella ansträngningar. kritisk granskning av deras tabellmaterial har De har följaktligen svårt att prestera väl på emellertid Hirschi och Selvin (1967) funnit många av de prov som ingår i gängse intelliatt "med undantag för de subnormala gensskalor. Detta motiverar användandet av (IK < 80), ju lägre en pojkes intelligens är, performanceskalor som komplettering. I desto mer troligt är det, att han blir fälld för provundersökningen användes Porteus' la-

11.1 Intellektuella och emotionella resurser och kriminalitet. Hypoteser

116 SOU 1974:31

byrinttest, som visat sig differentiera väl 11.2 Variabeldefin itioner mellan grupper av vuxna kriminella med höga respektive låga skattningsvärden i psy- Terman-Merrill: kopati. (Schalling och Rosén, 1968, 1970). Intelligenskvot. Då det inte framkom några skillnader mellan Intelligens definieras operationellt. De begåvbrotts- och kontrollgrupperna i provunder- ningsfaktorer som mäts med instrumentet sökningen, valdes att i huvudundersökningen definieras således av de deluppgifter som komplettera Terman-Merrill med perfor- ingår i testet. Deltesten i Terman-Merrill mance-delen av WISC. Huvudundersökning- mäter allmänorientering, bl. a. genom ordens resultat har bearbetats av Lövegren (1964). förrådsprov, observations- och iakttagelseAv hennes rapport framgår, att brottsfallen förmåga, inpräglingsförmåga (auditiv och har såväl lägre Terman-kvoter som WISC-kvo- visuell), förmåga till abstrakt och logiskt ter. Hon finner däremot, att proportionen un- tänkande samt spatial förmåga. derbegåvade (IK <35) är lika stor i båda grupperna, vilket väl överensstämmer med den tidigare citerade diskussionen hos Hirschi och Selvin av McCord och McCords data. Rorschach: Någon signifikant skillnad mellan TermanIntellektuella och emotionella resurser (skala och WISC-kvoter framkommer inte, vare sig i 1-7, torftig - rikt utrustad) brotts- eller kontrollgruppen. Variabeln avser en allmän bedömning av Då utfallet på WISC tidigare redovisats av intellektuella och emotionella resurser samLövegren, presenteras här endast resultaten mantagna. I konstruktionen ligger antaganpå Terman-Merrill samt utfallet på variabler- det, att dessa begåvningsaspekter hör relativt na intellektuella och emotionella resurser, nära samman. Variabeln belyser relationen Ro och intellektuell och emotionell funk- mellan primär- och sekundärprocesstänkantionsnivå, Ro. de, realitetsuppfattning och realitetsanpassVår hypotes var att brottsfallen skulle ha ning, fantasi och kreativ förmåga liksom lägre intelligenskvot än kontrollfallen, men känslomässig utrustning. att skillnaden skulle vara obetydlig. Beträffande Rorschachvariablerna väntade vi, att Intellektuell och emotionell funktionsnivå brottsfallen skulle visa mindre av intellek- (skala 1-7, lag-hög) tuella och emotionella resurser men framför- Variabeln belyser, hur mycket av individens allt att de skulle ha en lägre funktionsnivå, intellektuella och emotionella resurser som dvs. ha mindre förmåga att utnyttja sin står till hans förfogande. intellektuella och emotionella kapacitet. Enligt vår kliniska erfarenhet har nämligen individer med neurotiska störningar ofta svårt att utnyttja sin begåvningskapacitet. 11.3 Klusteranalys Detta gäller i ännu större utsträckning för I tabellerna 11.3.1 och 11.3.2 redovisas personer med infantil jagsvaghet som stör- interkorrelationerna mellan de i klustret inningsform Ofta ter de sig som obegåvade gående variablerna. Korrelationerna ligger på och känslomässigt torftiga. Eftersom de van- ungefär samma nivå i båda undersökningarligen är dåligt realitetsorienterade och har na, och mönstret är likartat. Sambandet stora svårigheter i känslomässiga relationer, mellan Termankvoten och Rorschachvariabbedöms ofta deras resurser vara avsevärt lerna är relativt starkt. Det bör emellertid lägre än vad som verkligen är fallet. påpekas att detta på intet sätt kan betraktas som en validering av Rorschach, då vi haft kännedom om intelligenskvot vid Rorschachbedömningarna. SOU 1974:31

Tabell

11.3.1 Intellektuella och emotionella resurser. Variablernas interkorrelation. Prov-

u n d e r s ö k n i n g e n . N = 81 Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

1 T - M 1 Intelligenskvot Ro 2 Intell. o. emot. resurser Ro 3 Intell. o. emot. funktionsnivå

1.00 .58 .56

1.00 .73

.58 .66 .65

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret - .63

Tabell 11.3.2 Intellektuella och emotionella resurser. Variablernas interkorrelation. Huvudundersökningen. N = 202 Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

1 1.00 .60 .53

T - M 1 Intelligenskvot Ro 2 Intell. o. emot. resurser Ro 3 Intell. o. emot. funktionsnivå

1.00 .82

.57 .71 .68

1.00 Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret - .65

11.4 Gruppskillnader mot brott- och kontrollgruppskriteriet Skillnaderna mellan brotts- och kontrollgrupperna redovisas i tabell 11.4.1.

10 enheter. Man kan här jämföra med Carlssons nivådiagram (SOU 1972:76 sid. 47) där intelligenskvoten visar sig ha ett relativt lågt förklaringsvärde för kriminalitet.

In telligenskvo t, Terman-Merrill I både prov- och huvudundersökningen före- Intellektuella och emotionella resurser, Ro ligger signifikanta skillnader mellan brotts- Variabeln visar väl säkerställda skillnader vid och kontrollfall. Differenserna är dock inte medeltalsjämförelser i båda undersökningarsärskilt stora; i provundersökningen omkring na. En genomgånede tendens är, att pojkar 7 enheter, i huvudundersökningen omkring

Tabell 11.4.1 Intellektuella och emotionella resurser. Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper. Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning. Metod

Variabel

Teckentest P

Stratifierade medeltalsjämförelser Medelfel

Diff.

- 7.52 3.31 - 10.39 2.38

0.015 0.001

T-M

Intelligenskvot

P.U. 0.025 H.U. 0.005

101.07 104.06

108.60 114.45

Intellektuella och emotionella resurser

P.U. H.U. 0.005

4.00 3.95

4.71 4.45

0.71 0.23 0.51 0.17

0.001 0.005

Intellektuell och emotionell funktionsnivå

P.U. H.U. 0.005

3.14 3.07

3.81 3.45

0.67 0.20 0.38 0.16

0.001 0.01

118 SOU 1974:31

från socialgrupp I och II fått högre medelvärden än de, som kommer från lägre socialgrupp. Detta gäller inom både brotts- och kontrollgrupperna. Skillnaderna ligger oftast mellan ett halvt och drygt ett skalsteg på den 7-gradiga skalan. Intellektuell och emotionell funktionsnivå, Ro Medeltalsskillnaderna är väl säkerställda i båda undersökningarna. Även i denna variabel föreligger skillnader mellan strata med

avseende på socialgruppstillhörighet, så att pojkar från högre socialgrupp har högre värden. 11.5 Resursvariablernas utfall i sekvensmodellen De tre variablerna har prövats mot den modifierade sekvensmodellen. IK enligt TermanMerrill har prövats med två olika gränsvärden, IK 90, respektive 110. Resultatet redovisas i tabellerna 11.5.1-11.5.4.

Tabell 11.5.1 IK. Dikotomigräns 90. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. \

Sekv.kl

K Ej brott

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

B Inst. plac. brott efter 18 år

0 II

IV,VI,VIII

III, V, VII

7 10% 66 90%

4 8% 46 92%

7 14%

11 26%

16 36%

45 17%

42 86%

32 74%

28 64%

214 83%

73 0.54

50 0.55

49 0.52

43 0.46

44 0.41

259 0.50

\ Skala

IK<90 IK>90

2 Medelpoäng

Percentilpoäng

X2 för linear trend 16.85, df 1, P<0.001 X2 för avvikelse från linearitet 2.69, df 3, -

Variabeln har en starkt signifikant linear trend och avvikelsen från linearitet är ringa. Mellan kontrollfall utan brott och engångsbrottslingar föreligger dock ingen skillnad. Påfallande är, att endast 10 % av klass 0, kontrollfallen utan brott, har en kvot under 90, medan 36 % av fallen i klass IX ligger under IK 90. Variabeln har en god prediktiv förmåga. Det visar sig, att låg begåvning försvårar återanpassningen.

SOU 1974:31

Tabell 11.5.2 IK. Dikotomigräns 110. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. 2

Percentilpoäng

K Ej brott

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

B Inst.plac. brott efter 18 år

0 II

IV,VI,VIII

in, v, VII

36 49%

34 68%

31 63%

29 67%

36 82%

166 64 %

0.32 IK>110

37 51%

16 32%

18 37%

14 33%

8 18%

36%

°'82

73 0.57

50 0.48

49 0.50

43 0.48

44 0.41

259 0.50

Sekv.kl.

Skala

Skala IK^llO

Medelpoäng

X2 för linear trend 10.72, df 1, p<0.001 X2 för avvikelse från linearitet 2.77, df 3, -

Även med denna dikotomigräns visar sig variabeln ha en starkt linear trend. Avvikelsen från linearitet är obetydlig. Hälften av kontrollfallen utan brott ligger över genomsnitts-

värdet 110, men endast 19 % av brottsfallen i klass IX. God begåvning har samband med bättre återanpassning,

Tabell 11.5.3 Intellektuella och emotionella resurser, Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. 2

Percentilpoäng

K Ej brott

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

B Inst.plac. brott efter 18 år

0 II

IV,VI,VIII

III, V, VII

10 14%

17 34%

15 31%

15 35%

20 45%

4-7

63 86%

33 66%

34 64%

28 65%

24 55%

77 3 0 % 0.15 182 0.65 70%.

73 0.58

50 0.48

49 0.50

43 0.47

44 0.42

259 0.50

Sekv.kl.

\ \ Skala

Skala 1-3

Medelpoäng

X2 för linear trend

12.24, df 1 ,p<0.001

X2 för avvikelse från linearitet 2.95, df 3, -

Variabeln ger det väntade utfallet med en däremot har nästan hälften av fallen låga starkt signifikant linear trend. Endast 14 % värden. Den största skillnaden ligger dock av kontrollfallen utan brott har bedömts mellan kontroll- och brottsfall. Variabeln har med låga värden på variabeln. I klass IX en måttlig prediktiv förmåga. 120

SOU 1974:31

Tabell 11.5.4 Intellektuell och emotionell funktionsnivå, Ro. Sekvensmodetll (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. \

Sekv.kl

K Ej brott

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

B Inst.plac. brott efter 18 år

0 II

IV,VI,VIII

III, V, VII

1-3

30 41%

30 60%

32 65%

32 74%

4-7

36 82%

43 59%

160 62%

20 40%

17 35%

11 26%

8 18%

99 38%

73 0.60

50 0.51

49 0.48

43 0.44

44 0.40

259 0.50

Skala

2 Medelpoäng

2 Percentilpoäng

X för linear trend 22.80, df 1, p<D01 X för avvikelse från linearitet 1.1, d f 3 , ' -

Även denna variabel visar en starkt linear trend i sekvensmodellen. Den intellektuella och emotionella funktionsnivån har skattats som bristfällig hos ungefar hälften av K-fallen utan brott men i hela 82 % av fallen i

klass IX. Variabeln har god prediktiv förmåga. Utfallet i sekvensmodellen i form av medelpoäng visas grafiskt i figur 11.5.1-11 5 4

Figur 11.5.1 IK, dikotomigräns 90

Figur 11.5.3 Intellektuella och emotionella resurser Ro

Medelpoäng 0.70-1

0.60 0.500.40 0.30-1 Sekvensklass 0

•

Sekvensklass 0

Figur 11.5.4 Intellektuell tionsnivå Ro

Figur 11.5.2 IK, dikotomigräns 110 Medelpoäng 0.70-1

IV VI VIII

III V VII

och emotionell

funk-

Medelpoäng 0.70-1

0.60 0.500.400.30 Sekvensklass 6

SOU 1974:31

IV VI VIII

III V VII

Sekvensklass 0

IV VI VIII

III V VII

11.6 Begåvning och placering på institution med anledning av brott För jämförelse med Cambridge-Sommervilleprojektet har vi prövat sambandet mellan intelligenskvot och placering på institution med anledning av brott. Vi har i detta sammanhang givetvis räknat placeringar både före och efter 18 år. Endast brottsfall har medtagits för att resultaten ej skall påverkas av begåvningsskillnader mellan brotts- och kontrollfall. Resultatet framgår av tabell 11.6.1. Tabell 11.6.1 Samband mellan intelligenskvot och placering på institution med anledning av brott (absoluta tal och procent). Brottsfall. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. IK <90

91-110

>111

Institution

20 51%

33 36%

12 21 %

65 Ej institution

19 49% 39 100%

58 64% 91 100%

44 79% 56 100%

med anledning av brott. Underbegåvade pojkar placeras i störst utsträckning, överbegåvade i minst. Hur detta skall tolkas är inte självklart. Det kan tyda på att god begåvning ger större möjlighet att avbryta en kriminell karriär, innan det gått så långt som till institutionsplacering. Det kan också tyda på att myndigheterna har en större tendens att placera de pojkar som är sämre intellektuellt utrustade. Vad gäller Rorschachvariablerna beträffande intellektuella och emotionella resurser samt funktionsnivå framkommer signifikanta skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper beträffande både resurser och funktionsnivå. Mot uppföljningskriteriet har funktionsnivån bättre prediktiv förmåga än resursvariabeln. Funktionsnivån som visar individens tillgång till sina resurser och i vilken mån han kan utnyttja dessa förefaller således vara viktig för social återanpassning.

186 X2 = 9.60, df2, p < . 0 1

Resultaten ligger helt i linje med McCord och McCords (1959). Institutionsplaceringar är påtagligt vanligast i den lägst begåvade gruppen och minst vanliga i den överbegåvade. Skillnaden är starkt signifikant. 11.7 Sammanfattning och diskussion Skillnaderna mellan brotts- och kontrollfall i intelligenskvot enligt Terman-Merrill är inte stora men väl säkerställda. Genomsnittsnivån är lägre i brottsgrupperna. Intelligensvariabeln visar också prediktiv förmåga mot uppföljningskriteriet, sekvensmodellen. Hög begåvning förefaller att underlätta återanpassning medan låg begåvning är försvårande. Intelligensvariabeln visar också ett påtagligt samband med placering på institution 122

SOU 1974:31

12 Ångest

12.1 Ångest och kriminalitet. Hypoteser

kar utan påfallande psykiska störningar med förhållandevid obetydlig ångest av för adoleSambandet mellan ångest och kriminellt be- scensen typisk drifts- och överjagstyp, dels pojkar med neurotiska störningar, hos vilka teende kan inte förväntas vara enkelt. ångesten kan vara utomordentligt stark. Å ena sidan talar klinisk erfarenhet för att Det var alltså inte självklart vilka samband en typ av pojkar som är påtagligt i riskzonen som kunde förväntas mellan ångest och kriför kriminell utveckling, nämligen de infanminalitet. Den preliminära bearbetningen av tilt jagsvaga, ofta har stark ångest, många provundersökningen hade heller inte visat beskrivs som ångestdrivna. I Redls skildring av någon signifikant skillnad mellan grupperna pojkarna i Pioneer House i "Children who (se kapitel 5.3). Vår hypotes var dock att vi hate" (Redl och Wineman, 1951) finns en skulle finna något högre ångestberedskap inträngande analys av de inre mekanismerna, bl. a. ångestbehandlingen hos pojkar med och större ångestladdning hos brottsfallen än jagsvaghet av både infantil och gravare typ. hos kontrollfallen, framför allt mer diffus, Å andra sidan brukar det framhållas att primitiv ångest. Beträffande ångestbehandprimär karaktärsstörning eller psykopati ut- lingen hade vi en hypotes om betydligt märks av brist på ångest. Detta har fram- sämre ångesttolerans hos brottsfallen. (Se hållits av många forskare (Gough, 1948; närmare definitionen av asocialitetsrisk Arieti, 1963; McCord och McCord, 1964; ångest.) Schalling, 1970). Vår uppfattning är dock att bristen på ångest vid primär karaktärs- 12.2 Variabeldefinitioner störning i viss mån är skenbar. Enligt psykoanalytisk forskning föreligger ofta hos dessa Den huvudsakliga bedömningen av ångest fall en djupt omedveten, arkaisk ångest som och ångestbehandling kan sammanfattas i emellertid ständigt ageras ut och därför ald- följande sex variabler, varav fyra bedömts rig binds i en ångestspänning. Psykopati bru- enligt Rorschach och två enligt A AT: kar i högre grad än någon annan typ av psykisk störning förbindas med kriminalitet. Rorschach: I ett material av unga debutantbrottslingar Ångestberedskap (skala 1-7, hög-låg). kan emellertid förekomsten av psykopati Variabeln innebär en bedömning av hur lättförväntas vara ganska liten, då brottet i väckt ångesten är, oberoende av om bakommånga fall kan förmodas vara en engångsliggande ångestladdning verkar stor eller företeelse. liten. Om den omedelbara reaktionen på nya I kontrollgruppen väntade vi oss dels poj- stimuli ofta är ångest, är beredskapen hög. SOU 1974:31

A AT: Ångestladdning (skala 1-7, stor-liten). Bedömning av ångestens styrka oberoende av Ångestladdning (skala 1-7, stor-liten). hur lättväckt den är och hur väl försvaret Definitionen av denna variabel skiljer sig inte mot den fungerar. En hämmad, handlingsför- från den som redovisats för Rorschachvarilamad neurotiker kan t. ex. ha lika stor abeln med samma namn. Det förefaller emelångestladdning som en ångestdrivet panik- lertid som om AAT belyser i viss mån andra agerande jagsvag individ. Den ångest man former av ångest än Rorschach. De projekkommer åt med Rorschach är framför allt tioner av drifts- och överjagsångest som brudrifts- och överjagsångest, ångest för det nya kar visa sig i Rorschach kommer i allmänhet och okända samt diffus ångest av fritt flotte- fram även i AAT. Med AAT får man dessrände typ. utom en ganska god bild av förväntade faror från omgivningen, som kan vara ett resultat Ångesttolerans (skala 1-7, dålig-god). Bedömning av förmågan till inre bearbetning av negativa erfarenheter och alltså inte behöav ångest och av försvarsmekanismernas ver vara en projektion av egna impulser. Detta beror på att stimulusmaterialet i AAT effektivitet i ångestbehandlingen. Bedöms i mycket högre grad än i Rorschach aktiverar oberoende av laddningens och beredskapens miljökomponenter i apperceptionen. storlek. Asocialitetsrisk ångest (skala 1-7, stor- Ångesttolerans (skala 1-7, dålig-god). Definitionen är densamma som för Rorliten). schachvariabeln med samma namn med unBedömningen av de tre nyssnämnda ångestdantag av att den ångest som provoceras i variablerna har kompletterats med en beviss mån är av annat slag (se ångestladdning). dömning av ångesten som asocial riskfaktor. (Tidigare beskrivet i kap 6.2.) Vi har tagit hänsyn såväl till ångestens typ och styrka 12.3 Klust eranalys som till dess behandling. Primitiv ångest, Vid klusteranalysen av de här nämnda obunden och fritt flotterande - den form ångestvariablerna tillfogades ytterligare en ångesten vanligen har vid infantil jagsvaghet variabel, nämligen förekomsten av aggressi- har vi ansett innebära den största risken vitet som ångestförsvar, en 0-1 variabel för kriminellt beteende. Psykosliknande bedömd enligt Rorschach. Denna variabel ångest och den bundna form man ofta finner har prövats i klusteranalys tillsammans med i neuroser leder enligt klinisk erfarenhet både ångest- och aggressionsvariablerna, då mindre ofta till kriminalitet. Ängesttoledet inte var självklart vilken variabelgrupp ransen, sättet att behandla ångest, har emelden hade starkast samband med. Klusterlertid givits störst vikt vid bedömning av analysen visar att den har starkare samband asocialitetsrisken. Om ångesttoleransen är med aggressionsvariablerna och den behanddålig, kan även ganska liten ångest leda till las därför huvudsakligen i kap. 13. panikreaktioner och asocialt utagerande. Det Klusteranalysen, uppdelad på prov- och bästa exemplet på detta är primär karaktärshuvudundersökningsmaterial, redovisas i störning, där bl. a. den ringa förmågan till tabell 12.3.1 och 12.3.2. upplevelsemässig antecipation gör att ångestAv tabellerna framgår att de inomtestliga laddningen oftast är låg. Förmågan att tåla korrelationerna är betydligt starkare än de och bearbeta ångest och olustreaktioner är mellantestliga, vilket ju tyvärr ofta är fallet emellertid i dessa fall så dålig att minsta med projektiva metoder (Zuckerman, 1967). ångestupplevelse kan resultera i utagerande I detta fall kan emellertid troligen en del av beteende. den låga mellantestliga korrelationen förklaras av att man når i viss mån olika former av ångest med de båda använda metoderna. 124

SOU 1974:31

Tabell 12.3.1 Ångest. Variablernas interkorrelation. Provundersökningen N = 81. Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i k lustre t Ro 1 Ångestberedskap Ro 2 Ångestladdning Ro 3 Ångest tolerans Ro 4 Asocialitetsrisk ångest Ro 5 Aggressivitet som ångestförsvar1 AAT 6 Ångestladdning AAT 7 Ångesttolerans

1.00 .71 .75 .68 .33 .10 .23

1.00 .63 .62 .32 .20 .26

1.00 .85 .32 .18 .25

1.00 .39 .32 .44

1.00 .29 .30

1. 1.00 . 69

.47 .46 .50 .56 .33 .30 .37

Genomsnittkorrelation för samtliga variabler i klustret = .43

Tabell 12.3.2 Ängest. Variablernas interkorrelation. Huvudundersökningen N = 202. Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

l Ro 1 Ångestberedskap 1.00 Ro 2 Ångestladdning .77 \ QQ Ro 3 Ångesttolerans .62 .52 Ro 4 Asocialitetsrisk ångest .52 .47 Ro 5 Aggressivitet som ångestförsvar1 2 - . 0 3 - . 0 0 AAT 6 Ångestladdning .19 \Q AAT 7 Angesttolerans .16 .08

1 00 .80 .13 '24 .31

1.00 .18 .24 .31

.46 .39 .50 .47 1.00 -.05 1.00

1.00 .69

.30 .32

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = 1.41 1 Variabeln vänd. 2 Variabeln kan ej ingå i klustret, ingår ej i genomsnittskorrelationen

Den högsta mellantestliga korrelationen i Variabeln har t. o. m. i ett par fall svagt båda materialen finns mellan AAT-variabeln negativt samband med andra variabler och ångesttolerans och Rorschachvariablerna kan därför i huvudundersökningen inte ingå i ångesttolerans och asocialitetsrisk ångest. De klustret. Rorschachvariablerna har högre båda senare variablerna har det starkaste genomsnittskorrelation med klustret som sambandet inom klustret, vilket var för- helhet än AAT-variablerna, förmodligen väntat, då ångesttolerans var den variabel vi beroende på att fler Rorschachvariabler ingår tagit mest hänsyn till vid bedömningen av i klustret. asocialitetsrisk Variabelsambanden är i allmänhet något starkare i prov- än i huvudundersökningen. I övrigt är korrelations- 12.4 Gruppskillnader mot brottsmönstren ganska lika i de båda materialen och kontrollgruppskriteriet med undantag för en variabel, aggressivitet Skillnaderna mellan brotts- och kontrollsom ångestförsvar Ro, vilken i provundersök- grupperna i ångestvariabler redovisas i tabell ningen har en positiv genomsnittskorrelation 12.4.1. på ungefär .30 med samtliga variabler i klustAv tabellen framgår att ingen variabel som ret, men i huvudundersökningen i allmänhet har med ångeststyrka eller ångestberedskap är okorrelerad med de övriga variablerna. att göra visar någon stor eller väl säkerställd SOU 1974:31 125

Tabell 12.4.1 Ångestvariabler. Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper. Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning. Metod

Stratifierade medeltalsjämförelser

Variabel

Diff.

Medelfel 0.015

Ångestberedskap

P.U. H.U.

2.83 3.08

3.26 3.02

-0.43 0.06

0.20 0.15

Ångestladdning

P.U. H.U.

2.86 2.97

3.07 2.87

-0.21 0.11

0.19 0.14

-0.74 -0.24

0.18 0.13

0.001 0.05

Ångesttolerans

P.U. H.U.

2.88 2.93

3.62 3.17

Asoc.risk ångest

P.U. H.U.

0.005 0.005

2.83 2.98

4.05 3.57

-1.21 -0.59

0.20 0.17

0.001 0.001

Aggr. som ångestförsvar

P.U. H.U.

0.10 0.01

0.21 0.24

0.07 0.15

0.14 0.09

0.07 0.07

0.025 A AT

Ångestladdning

P.U. H.U.

2.82 2.85

3.33 2.98

-0.51 -0.13

0.005 AAT

Ångesttolerans

P.U. H.U.

0.005 0.025

3.21 3.11

3.79 3.45

-0.58 -0.35

0.18 0.13 0.15 0.13

skillnad mellan grupperna. Ångestberedskap Ro ger en viss skillnad i de stratifierade medeltalsjämförelserna i provundersökningen, men i huvudundersökningen är grupperna tämligen lika varandra. Ångestladdning Ro visar över huvud taget ingen skillnad mellan brotts- och kontrollfall. Ångestladdning AAT ger skillnad i provundersökningen, men i huvudundersökningen föreligger ingen skillnad. Diskrepansen kan ha samband med att ångestladdningen i huvudundersökningens K-grupp är större än i provundersökningens. Variabler som rör ångestbehandling ger däremot de väntade skillnaderna. Ångesttolerans Ro och AAT ger båda säkerställda skillnader i såväl prov- som huvudundersökningen.

0.001 0.005

Aggressivitet som ångestförsvar Ro är vanligare i brottsgruppen. Variabeln behandlas i samband med aggressionsvariablerna, då klusteranalysen visar att den har starkare korrelation med den gruppen. Asocialitetsrisk ångest Ro slutligen, ger klara och väl säkerställda skillnader i både prov- och huvudundersökningen. Resultaten är väl i linje med våra hypoteser även om variabelns komplexitet medför vissa tolkningssvårigheter. 12.5 Ångestvariablernas utfall i sekvensmodellen Fem av ångestvariablerna har prövats mot uppföljningskriteriet, den modifierade sekvensmodellen. Resultatet redovisas i tabellerna 12.5.1-12.5.5.

SOU 1974:31

Tabell 12.5.1 Ängestladdning Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

Skala\

1-3 4-7

2 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

55 75%

38 76%

39 80%

35 81%

33 75%

200 77%

18 25%

12 24%

10 20%

8 19%

11 25%

59 23%

0.51 Medelpoäng X för linear tre nd X för avvikelse från linearitet

B B Brott Inst.plac. efter brott efter 18 år 18 år III, V, VII IX

2 Percentilpoäng

0.11, d f l , 0.79, d f 3 ,

Ångestladdning Ro skiljer inte på något meningsfullt sätt mellan sekvensklasserna. I den bästa och den sämsta sekvensklassen

finns samma procent fall med stor ångestladdning.

Tabell 12.5.2 Ångestladdning AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. sSekv.kl.

K Ej brott

Skala\

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B B Brott Inst.plac. efter brott efter 18 år 18 år III, V, VII IX

2 Percentilpoäng

1-3

43 59%

38 78%

43 90%

32 74%

36 86%

192 75%

4-7

30 41%

11 22%

5 10%

11 26%

6 14%

63 25%

0.58 Medelpoäng X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

9.80, id f l , 8.61, iif 3,

p<0.01 p<Ö.05

Ångestladdning AAT visar visserligen en signifikant linear trend men samtidigt är awikelsen från linearitet också signifikant, Kontrollfallen, utan brott, har mindre

SOU 1974:31

ångestladdning än alla klasser som begått brott. Mellan dessa förefaller ordningen däremot slumpmässig.

Tabell 12.5.3 Ängesttolerans Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Percentilpoäng

B B Inst.plac. Brott brott efter efter 18 år 18 år III, V, VII IX

K Ej brott

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

41 56%

38 76%

39 80%

34 79%

37 84%

189 73%

4-7

32 44%

12 24%

10 20%

9 21 %

7 16%

70 27%

0.86 S

0.50 Sekv.kl.

Medelpoäng

2 X för linear trendX2 för avvikelse från linearitet

1-1.69, d f l , 3.66 d f 3 ,

p<0.001

Ångesttolerans Ro visar sig heller inte ha någon större betydelse för pojkarnas senare kriminella utveckling. Andelen fall med dålig ångesttolerans är visserligen påtagligt mindre

hos kontrollfallen utan brott. Den lineära trenden är starkt signifikant men skillnaden mellan bättre och sämre sekvensklasser inom brottsgruppen är mycket obetydlig.

Tabell 12.5.4 Ångesttolerans AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

Skala

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B B Inst.plac. Brott brott efter efter 18 år 18 år IIL V, VII IX

Percentilpoäng

1-3

28 38%

29 59%

38 79%

28 65%

38 90%

161 63%

4-7

45 62%

20 41%

10 21%

15 35%

4 10%

94 37%

0.50 Medelpoäng

0.62 X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

30.87,dfl, 7.58, df 3,

p<0.001 p<0.10

Ångesttolerans AAT ger en lika starkt signifikant linear trend som samma variabel på Rorschach. Skillnaden mellan bästa och sämsta klass är dessutom påtagligt större för AAT-variabeln. Å andra sidan finns en tendens till avvikelse från linearitet. De pojkar som slutar begå brott före 18 år har sämre 128

ångesttolerans än de som fortsätter. Tendensen till omkastning av den förväntade ordningen mellan dessa båda grupper visar sig i själva verket vara vanlig i de psykologiska variablerna. Variabeln måst dock anses ha större prediktiv förmåga än Rorschachvariabeln. SOU 1974:31

Tabell 12.5.5 Asoc.risk ångest Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent) Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

1-3

23 32%

4-7

50 68%

31 62% 19 38%

35 71% 14 29%

73 Medelpoäng 0.64 X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

50 49 0.48 0.44 24.73, dfl, p<0.001 0.03, df 3 p<Ö.05

Ångesten och ångestbehandlingen som asocial riskfaktor, bedömd enligt Rorschach, ger lika starkt signifikant linearitet som de två tidigare nämnda variablerna. Skillnaden mellan bästa och sämsta klass är stor. Den största skillnaden ligger emellertid mellan K-fallen utan brott och B-fallen. Mellan de olika klasserna B-fall är skillnaden i själva verket mycket liten. Variabeln har således obetydlig prediktiv förmåga. De här behandlade variablernas utfall i sekvensmodellen i form av medelpoäng visas grafiskt i figur 12.5.1-12.5.5.

Figur 12.5.1. Ångestladdning Ro

30 70%

33 75%

13 30%

11 25%

0.42 Percentilpoäng

152 59% 107 41%

0.29 0.79

259 0.50

Figur 12.5.2. Ångestladdning AAT Medelpoäng 0.70-1 0.600.500.40 0.30 Sekvensklass 0

IV VI VIII

III

VII

Medelpoäng 0.70

0.60-

0.50 -

0.40 J

Sekvensklass 0

SOU 1974:31 9

B Instplac. brott efter 18 år IX

Figur 12.5.3. Angesttolerans Ro

Medelpoäng 0.70

0.30 B Brott efter 18 år III, V, VII

0.30 IV VI VIII

III V VII

Sekvensklass 0

-1

IV VI VIII

III

VII

som erhölls i Schachtels' Rorschachbedömningar i Gluecks' stora undersökning (1950). Schachtels fann vaga omedvetna känslor av osäkerhet och ångest i en stor procent fall inom både undersökningens brottsgrupp och kontrollgrupp. Procenten var dock signifikant högre i kontrollgruppen. Neurotiskt förhöjd osäkerhet och ångest fann Schachtels däremot endast i en liten del av fallen, likaledes signifikant fler i kontrollgruppen. Hypotesen om sämre ångesttolerans och ångestbearbetning hos brottsfallen har fått starkt stöd i de erhållna resultaten vare sig variabeln bedömts enligt Rorschach eller AAT. Denna variabel, bedömd enligt AAT, har också en viss prediktiv förmåga prövad mot sekvensmodellen som kriterium. Bedömningen enligt Rorschach av huruvida ångestens typ, styrka och behandling föranleder risk för asocial utveckling visar resultat som stöder våra hypoteser mot brotts- och kontrollgruppskriteriet men knappast mot uppföljningskriteriet, sekvensmodellen.

Figur 12.5.4. Ångesttolerans AAT Medelpoäng 0.70-1 0.60 0.50 0.40 0.30- 1 Sekvensklass 0

IV VI VIII

V VII

Figur 12.5.5. Asocialitetsrisk, ångest Ro Medelpoäng »Ip 0.70

0.60 0.50 0.400.30 -> I rSekvensklass 0

IV VI VIII

III

v VII

12.6 Sammanfattning och diskussion Hypotesen om större ångestladdning och ångestberedskap i brottsgruppen har fått mycket svagt stöd i undersökningsresultaten. I provundersökningen framkommer de väntade skillnaderna i variablerna ångestberedskap Ro och ångestladdning AAT. I huvudundersökningen finns inga sådana skillnader. Beträffande ångestladdning AAT beror detta på att ångesten i huvudundersökningens kontrollgrupp är större än i provundersökningens, vilket bör sättas i samband med den mindre andelen "friska" och större andelen neurotiker i huvudundersökningens kontrollgrupp i jämförelse med provundersökningens (se kap. 25). Resultaten skiljer sig påtagligt från dem 130

SOU 1974:31

13 Aggressivitet

13.1 Aggressivitet och kriminalitet. Hypoteser

väsentligt mer av aggressivt självhävdande, fientlighet och destruktivitet i den kriminella I den psykoanalytiska litteraturen anses ag- gruppen jämfört med en kontrollgrupp. I föreliggande undersökningsmaterial förgressiviteten som sådan inte vara något negativt. Frisk aggressivitet är detsamma som väntades obetydliga skillnader i aggressionsvariabler av allmän ospecificerad typ såsom adekvat självhävdelse. A. Freuds (1965) uppfattning (se närmare aggressiv spänning. Däremot väntade vi oss redogörelse i kapitel 4) att aggressiviteten blir större inslag av den positiva aggressionsforen väsentlig anledning till kriminalitet endast men, adekvat självhävdelse, i kontrollgruppen då en driftslegering mellan libido och aggres- och av negativ, aggressiv självhävdelse, aggression saknas, antingen den aldrig uppstått sivitet som ångestförsvar och inåtgående eller omintetgjorts på grund av kontakt- aggressivitet i brottsgruppen. Vi väntade ockskador, överenstämmer väl med grundsynen i så större tendens till utlevande av aggressivitet och givetvis större asocialitetsrisk aggresföreliggande arbete. sivitet i brottsgruppen. Med denna uppfattning om aggressivitet förväntar man givetvis samband mellan vissa former av aggressivitet och våldsbrott (se kap. 24). Det är däremot mer tveksamt om 13.2 Variabeldefinitioner de mindre egendomsbrott som de flesta av I detta kapitel redovisas åtta variabler röranklientelundersökningens pojkar gjort sig de aggressivitet, tre från Rorschachbedömskyldiga till kan förväntas ha samband med ningarna, fem från AAT. Två av variablerna aggressivitet. Den preliminära bearbetningen behandlas även inom andra variabelgrupper. av provundersökningen visade också mycket I kapitel 14, livshållningar, behandlas aggresobetydlig skillnad mellan grupperna. sionsproblematik ur en något annorlunda Psykopater beskrivs i litteraturen ofta som aspekt. aggressivt utagerande, vilket då i allmänhet hör samman med deras tendens till våldsRorschach: brott (McCord, 1964; Eysenck, 1964; Hare 1970). Aggressiv spänning (skala 1 - 7 , stark-svag). Schachtel och Schachtel fann i Rorschach- Variabeln innebär en bedömning av aggressiv delen av Gluecks' undersökning av betydligt spänning och uppladdning oberoende av agmer avancerade kriminella än klientelunder- gressivitetens uttrycksformer och försvarssökningens (Glueck och Glueck, 1950) mekanismernas typ och effektivitet. UnderSOU 1974:31

Upplevelse av otillräcklighet på grund av hämning av den naturliga självhävdelsen kan gälla såväl prestationer som känslomässiga Asocialitetsrisk aggressivitet (skala 1-7, eller moraliska förhållanden. Jaginskränkning syftar på den av A. Freud stor-liten). I denna variabel tas hänsyn till såväl aggres- (1966) beskrivna tendensen att frivilligt avsionens styrka, uttrycksformer och behand- stå från självhävdelse och aktivitet för att ling som till individens primärkontakt. Primi- slippa uppleva otillräcklighet. tiv renodlad och destruktiv aggressivitet, som Aggressiv spänning (skala 1-7, stark-svag). förefaller att härstamma från infantila ut- Variabeln avser som på Roschach en vecklingsfaser och som inte balanseras av den bedömning av den aggressiva spänningen normala fusionen med libido, vilket framgår oberoende av uttrycksformer, kontroll och av om allvarliga störningar i primärkontakten försvar. Variabeln är betydligt mer konkret föreligger, har ansetts innebära störst risk för än på Rorschach. Underlag för tolkningarna asocial utveckling, i synnerhet risk för vålds- är beskrivningar av aggressiv affekt och aggressiva beteenden. brott.

laget för tolkningarna har i allmänhet symbolisk form.

Aggressivitet som ångestförsvar (förekomst, 0-1 kodad). En bedömning av om försökspersonen har tendensen att när ångest väcks i försvarssyfte reagera med aggressivitet för att slippa uthärda upplevelsen av ångest. Denna variabel har även prövats tillsammans med ångestvariablerna. AAT: Pos. aggr.form. adekvat självhävdande (skala 0 - 3 , inget-mycket). Variabeln är en bedömning av förmågan att visa realistisk självtillit, att våga hävda sin rätt och vara självständig. Variabeln ingår även i den grupp variabler som behandlar livshållningar. Neg. aggr.form. aggressivt självhävdande (skala 0 - 3 , inget-mycket). En bedömning av om självhävdelsen är överdriven, aggressiv, prestigeinställd eller kompensatorisk. Inåtgående aggressivitet 2 (Summa av fem skalor 0 - 3 . Variabeln har alltså spännvidden 0-15, ingen-mycket). De fem variabler som ingår i denna summavariabel är självdestruktivitet, självförakt, resignation, upplevelse av otillräcklighet och jaginskränkning. De tre första av dessa variabler ingår i variabelgruppen livshållningar och definieras där.

Tendens till utlevande av aggressivitet (skala 1-7, stor-liten). 1 bedömningen tas hänsyn till aggressivitetens uttrycksformer samt kontroll och försvarsmekanismer i aggressionsbehandlingen.

13.3 Klusteranalys Aggressionsvariablerna visar oftast låga samband i klusteranalysen. Resultaten framgår av tabell 13.3.1 och 13.3.2. De inomtestliga korrelationerna är högre än de mellantestliga. I provundersökningen faller en variabel, inåtgående aggressivitet, utanför klustret på grund av en minuskorrelation. I huvudundersökningen delas variablerna upp på två kluster, det första innehållande både Roschachoch AAT-variabler, det andra endast AATvariabler. Variabeln aggressivitet som ångestförsvar Ro visar högre samband med denna variabelgrupp än med ångestvariablerna, där den också prövats. Det är tydligt att de olika aggressionsvariablerna har stora skiljaktigheter. Om skillnaden mer klart legat mellan Rorschachoch AAT-variablerna, hade den varit förståelig, då bedömningsunderlaget, som tidigare nämnts, är ganska olika i de båda metoderna. Skillnaden kan heller inte bero på tekniskt olika skaltyper, då olika skaltyper ingår i båda de kluster som bildats på huvudundersökningsmaterialet. SOU 1974:31

Tabell 13.3.1 Aggressivitet. Variablernas interkorrelation. Provundersökningen N = 81.

2 Ro 1 Aggressiv spänning 1.00 Ro 2 Asocialitetsrisk aggressivitet .78 Ro 3 Aggressivitet som ångestförsvar1 .40 AAT 4 Positiv aggressionsform .03 A AT 5 Negativ aggressionsform1 .37 ] 2 AAT 6 Inåtgående aggressivitet 22 -.01 AAT 7 Aggressiv spänning .16 AAT 8 Tendens till utlevande av aggressivitet .28

.34 37 24 .12 .35

1.00 .41 .25 .29 .12 .14

1.00 .1? .14 .27 .10

1.00 .10 1.00 ,43 .02 13 .55

1.00 .17

.31

.22

.09

.13

.75

.62

8 Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

31 1.00

.38

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = .30 1 Variabeln vänd. 2 Variabeln kan ej ingå i klustret, ingår ej i genomsnittskorrelationen.

Tabell 13.3.2 Aggressivitet. Variablernas interkorrelation. Huvudundersökningen N = 202. Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

Kluster 1

1 Ro 1 Aggressiv spänning Ro 2 Asocialitetsrisk aggressivitet Ro 3 Aggressivitet som ångestförsvar1 AAT 4 Positiv aggressionsform AAT 5 Tendens till utlevande av aggressivitet

1.00 .77 .28 .03

1.00 .35 .13

1.00 .01

.14

.17

.31 .36 .17 .09 l

.13

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = .21. Kluster 2

1 1

AAT 1 Negativ aggressionsform AAT 2 Inåtgående aggressivitet £ ] AAT 3 Aggressiv spänning

1.00 .03 .59

3 1.00 .25

.32 .14 .43

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = .30. 1 2

Variabeln vänd. Variabeln kan ej ingå i klustret, ingår ej i genomsnittskorrelationen.

Ytterligare en analys har utförts, utan att bilden klarnat. I en bearbetning prövades att först ta in de aggressionsvariabler, som hade tillräckligt höga interkorrelationer för att tillhöra samma kluster, och därefter låta programmet välja fritt bland samtliga variabler i de övriga variabelgrupperna. ProgramSOU 1974:31

met bildade då ett kluster med något högre genomsnittskorrelation (provundersökningen .36 och huvudundersökningen .34), genom att ta in variabler på hög sammanfattningsnivå, som har ett starkt samband med sammanfattningsvariabeln asocialitetsrisk aggressivitet. På detta sätt bildades således i båda 133

visar de stratifierade medeltalsjämförelserna en signifikant skillnad. I huvudundersökningen visar sig skillnaden med teckentest. Den positiva aggressionsformen, adekvat självhävdande AA T förekommer i högre grad i kontrollgruppen. Skillnaden är väl säkerställd i både prov- och huvudundersöknings13.4 Gruppskillnader mot brotts- och kon- materialen. trollgruppskriteriet Den negativa aggressionsformen, aggressivt självhävdande AAT är mer framträdande i Skillnaderna mellan brotts- och kontrollbrottsgruppen i provundersökningen. I grupperna i aggressionsvariabler redovisas i huvudundersökningen finns inte någon tabell 13.4.1. säkerställd skillnad. Huvudundersökningens Den mest allmänna och ospecificerade aggressionsvariabeln skiljer inte alls eller obe- kontrollfall är t. o.m. mer aggressivt självtydligt mot undersökningens huvudkriterium hävdande än provundersökningens brottsfall. Inåtgående aggressivitet AAT (sammanvare sig den bedömts enligt Roschach eller slagning av variablerna självdestruktivitet, AAT. självförakt, resignation, upplevelse av otillAggressiv spänning Ro skiljer inte alls räcklighet och jaginskränkning) förekommer mellan brotts- och kontrollfall, vare sig i i provundersökningen i betydligt högre grad i prov- eller huvudundersökningen. brottsgruppen. Skillnaden är väl säkerställd. Aggressiv spänning AAT visar en skillnad i I huvudundersökningen ligger kontrollprovundersökningen men inte i huvudundergruppens värden betydligt närmare brottssökningen. gruppens och någon signifikant skillnad finns Aggressivitet som ångestförsvar Ro är vanligare i brottsgruppen. I provundersökningen inte.

materialen ett sammanfattningskluster, men någon klarare bild av aggressionsvariablerna genom meningsfulla samband med andra variabler erhölls inte.

Tabell 13.4.1 Aggressionsvariabler. Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper. Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning. Metod

Teckentest P

Variabel

Stratifierade medeltalsjämförelser M

3.55 3.43

Diff.

Medelfel

3.81 3.36

-0.26 0.07

0.24 0.19

Aggressiv spanning Asoc.risk aggressivitet

P.U. H.U. P.U. H.U.

0.005 0.05

3.48 4.29 3.44 3.75

-0.81 -0.31

0.21 0.19

0.001 0.05

Aggr. som ångestförsvar Pos. aggr.form adekv.självhävd.

P.U. H.U.

0.10 0.01

0.21 0.24

0.07 0.15

0.14 0.09

0.07 0.07

0.025 P.U. H.U.

0.005 0.005

0.38 0.55

0.90 0.94

-0.52 -0.39

-0.40 -0.24

0.23 0.15

0.05 P.U. H.U.

0.05 0.10

3.74 3.71

4.38 3.98

-0.64 -0.27

0.24 0.16

0.005 0.05

Ro Ro Ro AAT

AAT

134 SOU 1974:31

Två sammanfattningsvariabler där bedömningen är direkt inriktad på manifestationsformer och kontroll skiljer säkerställt mellan brotts- och kontrollfall i både provoch huvudundersökningen, även om skillnaderna är mindre i huvudundersökningen. Detta gäller variablerna asocialitetsrisk aggressivitet Ro och tendens till utlevande av aggressivitet AA T.

13.5 Aggressionsvariablernas utfall i sekvensmodellen Fem aggressionsvariabler har prövats i sekvensmodellen. Av dessa presenteras en, adekvat självhävdande, pos. aggr.form AAT, i kapitlet angående livshållningar och tas därför inte upp ytterligare här. Utfallet i de fyra övriga variablerna framgår av tabell 13.5.1-13.5.4.

Tabell 13.5.1 Asocialitetsrisk aggressivitet Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott

0 B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

21 29% 52 71 %

28 56% 22 44%

27 55% 22 45%

18 42% 25 58%

28 64% 16 36%

122 47% 137 53%

1-3 4-7

2 Medelpoang

B Endast debutbrott II

x för linear trend x2 för avvikelse från linearitet

0.24 0.74

8.83, df 1, p<0.01 9.17, df3, p<0.05

Bedömningen av aggressiviteten som asocial riskfaktor utifrån Rorschach visar sig ha dålig prediktiv förmåga. Visserligen finns en klar skillnad mellan kontrollfall utan brott och brottsfall och den lineära trenden blir i

och för sig signifikant, men brottsfall i bättre och sämre sekvensklasser skiljer sig inte på något meningsfullt sätt. Avvikelsen från linearitet är också signifikant.

Tabell 13.5.2 Aggressiv spänning AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent) Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

1-3

38 52%

35 71 %

40 83%

31 72%

33 79%

4-7

177 69%

35 48%

14 29%

8 17%

12 28%

9 21 %

78 31%

0.50 Medelpoäng 2

x för linear trend x2 för avvikelse från linearitet SOU 1974:31

gj2, dfl, p<0.01 6.91, df3, p<0.10 135

Aggressiv spänning AAT har heller inte förmåga att predicera kriminell utveckling. Variabeln skiljer mellan kontrollfall utan brott och brottsfallen men någon annan skill-

nad i förväntad riktning framkommer inte. Trots en signifikant linear trend ger variabeln inget meningsfullt utfall i sekvensmodellen.

Tabell 13.5.3 Tendens till utlevande av aggressivitet AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Percentilpoäng

2 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

4-7

19 26% 54 74%

20 41% 29 59%

25 52% 23 48%

17 40% 26 60%

24 57% 18 43%

105 41% 150 59%

0.50 K Ej brott

Sekv.kl.

Skala

1-3

Medelpoäng

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

9.47, d f l , 4.27, df 3,

0.21 0.71

p<0.01 -

Tendens till utlevande av aggressivitet AAT ger en påfallande skillnad mellan klasserna 0, Il och IX, d. v. s. mellan kontrollfall utan brott, engångsbrottslingar och den gravaste sekvensklassen. Lineariteten är signifi-

kant och avvikelsen är negligerbar. Variabeln har således en viss prediktiv förmåga, trots att den näst sämsta sekvensklassen, här som i många andra variabler, får ett oväntat positivt värde.

Tabell 13.5.4 Inåtgående aggressivitets AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna.

Skala 0-2 3-13

2 Medelpoäng

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

42 58% 31 42%

18 37% 31 63%

15 31 % 33 69%

16 37% 27 63%

10 24% 32 76%

101 40% 154 60%

0 X2 för linear trend x

för avvikelse från linearitet

i,y

0.20 0.70

p<0.0( )1

11.95,dfl '

Inåtgående aggressivitet AAT ger likaledes stor skillnad i förväntad riktning mellan klasserna 0. II och IX. Den lineära trenden är starkt signifikant. Tendenser till självdestruk136

Percentilpoäng

III V VII

och diskussion

Av de aggressionsvariabler som redovisats i detta kapitel ger några inga som helst skillnader mellan brotts- och kontrollfall, andra ger skillnad endast i provundersökningen och några skiljer signifikant i båda materialen. En allmän, ospecificerad variabel såsom aggressiv spänning ger på Rorschach ingen skillnad, på AAT endast i provundersökningen. Gruppskillnader endast i provundersökningen föreligger också i variablerna aggressivt självhävdande och inåtgående aggressivitet. Båda dessa variabler har i huvudundersökningen höga värden i kontrollgruppen, och ingen skillnad föreligger mellan brottsoch kontrollfall. Säkerställda gruppskillnader i båda materialen framkommer i de variabler som ställer i fokus aggressionsbehandling och uttrycksformer för aggressivitet, nämligen asocialitetsrisk aggressivitet Ro och tendens till utlevande av aggressivitet AAT. Tendensen till aggressivitet som ångestförsvar Ro är större i brottsgruppen i båda materialen. En höggradigt signifikant skillnad mellan grupperna visar den positiva aggressionsformen, adekvat självhävdelse AAT. Denna variabel visar också god prediktiv förmåga vid en prövning i sekvensmodellen. Detsamma gäller variabeln inåtgående aggressivitet AAT och i viss mån tendens till utlevande av aggressivitet AAT. Resultaten stöder alltså hypotesen att 137

sambanden mellan ospecificerad aggressionsspänning och kriminalitet av den typ som föreligger i denna undersökning är svaga och osäkra. Däremot förväntade vi klarare samband mellan kriminalitet och vissa former av aggressionsbehandling såsom primitiv, obearbetad aggressivitet, som antages härstamma från tidiga utvecklingsfaser, och där den normala fusionen med libido aldrig uppstått eller senare omintetgjorts på grund av kontaktskador. Denna hypotes, som prövas med variabeln asocialitetsrisk aggressivitet Ro, får stöd av resultaten liksom antagandet att en adekvat självhävdelseförmåga finns i högre grad hos kontrollfall och alltså i viss mån kan utgöra en skyddande faktor mot kriminalitet. Aggressionsvariabler behandlas på fler ställen i detta arbete, dels i kapitel 14, livshållningar, dels i kapitel 22, där de tas upp i samband med en LP A-analys, som på provundersökningsmaterialet ingav förhoppningar om en klarare bild av förhållandet mellan utåtgående aggression och inåtgående aggression. Detta skulle givit möjlighet till intressanta jämförelser med Olweus aggressionsforskning (1969). Bilden ändrades emellertid i huvudundersökningen. Det ur aggressionssynpunkt mest viktiga och relevanta avsnittet i detta arbete är analysen av våldsgruppen, som redovisas i kapitel 24.

138 SOU 1974:31

14 Livshållningar

14.1 Livshållningar och kriminalitet. Hypoteser

vår erfarenhet, förutom fritt utagerad aggressivitet också stark, inåtgående aggression. Upplevelseformerna kan sägas vara av en Med begreppet livshållning avses ett bestå- annan karaktär än de övriga livshållningarna. ende och för individen karakteristiskt upp- De speglar individens hållning gentemot sig levelse- och handlingsmönster. I den mån själv och graden av hans självaccepteen hållning är neurotisk eller eljest är ett rande, liksom hans möjlighet att uppleva tecken på psykisk störning hos individen, positiva affekter, alltså två stabila funktionstenderar den att förstärkas vid stress. Livs- sätt hos ego. hållningar är automatiska och till största Social respektive asocial identifiering avser delen omedvetna. individens hållning till samhällets regler. Däri Variablerna är indelade i positiva och ingår också känslan av att höra till den negativa hållningar och i positiva och nega- accepterade delen av samhället, eller att vara tiva aggressionsformer samt i positiva och utanförställd. negativa upplevelseformer. I beteckningarna De livshållningar som här behandlas har en positiv respektive negativ ligger givetvis vär- likhet med de av Reich (1933, 1949) bederingar: självtillit definieras som en positiv skrivna karaktärstyperna, den hysteriska, hållning och adekvat självhävdande som en den tvångsmässiga, den fallisk-narcissistiska positiv aggressionsform bland livshållning- etc. vilka präglar hela personligheten. (Se arna. Narcissism betraktas som en negativ också kap. 25. Indelning av undersökningshållning. Självdestruktivitet, resignation och materialet enligt psykologisk diagnos.) Samsjälvförakt är exempel på inåtgående aggres- bandet mellan karaktärsdrag hos vuxna och sivitet som livshållning. den infantila driftsorganisationen har förutom Aggressionsförhållandena har fokuserats av Reich tidigare behandlats av bl. a. Freud med den bakomliggande hypotesen (jämför (1908), Jones (1919), Abraham (1924) och kap. 13, Aggressivitet), att såväl direkt utage- senare av Fenichel (1946). Reich beskriver rad aggressivitet som inåtgående, själv- hur ego bygger upp ett mer ytligt eller ett destruktiva aggressionsformer är vanliga hos djupare liggande karaktärsförsvar, som riktar kriminella. Självförakt och resignation är sig samtidigt mot inre impulser och mot hot inåtgående aggressionsformer, som är vanliga från omvärlden. hos neurotiker, även hos neurotiskt störda De livshållningar, som diskuteras i förebrottslingar. Även individer med jagstör- liggande arbete, har emellertid en mindre ningar av infantil art och kanske allra mest spännvidd än hos dessa författare. De är mer de med primär karaktärsstörning visar, enligt att betrakta som delfunktioner inom olika SOU 1974:31

neurosformer, respektive primära karaktärsstörningar eller andra former av jagsvaghet. De kan också vara uttryck för det friska jagets adaptiva fungerande i relation till sig själv och omvärlden. Sådana livshållningar, som tyder på en störning hos individen, har uppstått som och fungerar även i fortsättningen som försvar mot inre impulser och mot hot från omvärlden. De kan också vara tecken på brister i jaguppbyggnaden, främst vad gäller kontroll och moralintegration. Väsentligt är, att de uppfattas som av individen accepterade livsstilar, vilka inte ifrågasätts; de är alltså jagsyntona. I variabelgruppen ingår 13 variabler, varav 12 är hämtade från AAT och en från Rorschach. Vår hypotes var, att brottsgrupperna skulle ha lägre värden på variablerna sensibilitet, självtillit, adekvat självhävdande, jagupplevande, upplevande av positiva affekter och social identifiering. Vi förväntade högre värden i brottsgrupperna på variablerna narcissism, ansvarslöshet, agerande, självdestruktivitet, resignation, självförakt och asocial identifiering.

tationer eller intellektuella krav utan innehåller också upplevelsen av att kunna kommunicera emotionellt på ett meningsfullt sätt. Den beskriver således mycket av upplevd autonomi. Variabeln hör nära samman med moralfunktionen, då en inbyggd moral är en förutsättning för att individen skall kunna reglera värderingen av sig själv. Negativa hållningar

Narcissism (skala 0 - 3 , ingen-mycket). Variabeln avser att belysa graden av självupptagenhet och egocentricitet, ofta i förbindelse med magiska omnipotensföreställningar. Man antar, att narcissismen, som är fullständig hos det späda barnet, under utvecklingen fram till och med latensåldern skall ha reducerats, så att upplevelse av andras likaberättigande som individer erkänns. Under adolescensen ökar normalt den narcissistiska självupptagenheten kraftigt, dock med bibehållande av objektplaceringar och livliga kontaktönskningar och starka identifikationer. Man förutsätter ett visst mått av adekvat narcissism även hos den vuxne. Vid skattning av narcissism på denna vari14.2 Variabeldefin i tion er abel har extrembedömningen avsett individer, som utmärks av den narcissistiska orgaRorschach: nisation som är betecknande för koltbarnsSensibilitet (skala 1-7, liten-stor). stadiet, dvs. andra människor upplevs som Variabeln avser individens känslighet för manipulerbara ting. nyanser och stämningar, för hur han själv uppfattas av andra, liksom också hans för- Ansvarslöshet (skala 0 - 3 , ingen-stor). måga att uppleva andra människors känslo- Variabeln avser i vilken utsträckning indivilägen och affektiva behov. den ger uttryck för bristande ansvarstagande för sitt handlande, och i hur hög grad denna hållning är egosynton. AAT: Positiv hållning Självtillit (skala 0 - 3 , ingen-stor). Variabeln avser i vilken utsträckning individen har en realistisk uppfattning av sin förmåga att motsvara de krav omgivningen ställer och att på ett naturligt sätt hävda sin egenart, också genom att efter prövning avvisa exempelvis överkrav. Denna tillit till den egna förmågan gäller inte enbart arbetspres140

Agerande (skala 0 - 3 , intet-mycket). Variabeln avser individens tendens att leva ut impulser och affekter utan kontroll, och i vilken mån denna acting-out-tendens är både omedvetet och medvetet accepterad av honom själv. Hållningen är förenlig med en s. k. tuff, provocerande attityd, men kan också finnas delvis dold och övertäckt exempelvis av en charmappell i kontakten. SOU 1974:31

Positiv aggressionsform

Upplevelseform er

Adekvat självhävdande (skala 0 - 3 , ingetmycket). Variabeln hör nära samman med självtillit. Den beskriver individens förmåga att i handling visa realistisk självtillit, att våga hävda sin rätt och att vara självständig. (Se även kap. 13, Aggressivitet.)

Jagupplevande (skala 1-7, negativt-positivt). Variabeln är sammanfattande och beskriver individens upplevande av sig själv såsom negativt eller positivt. Den ger också en bild av individens förmåga att uppleva sig själv som avgränsad person, som ett själv. I detta innefattas självrespekt, alltså accepterande av den egna yttre och inre personen både vad gäller förutsättningar, mål, inriktning och handlande. Upplevelsen kan vara oreflekterad och vag, och kan enkelt uttryckas i orden "jag duger" respektive "jag duger inte".

Inåtgående aggressivitet1

Självdestruktivitet (skala 0 - 3 , ingen-stor). Variabeln avser individens tendens att handla självdestruktivt. Denna masochistiska livshållning, som innebär att individen vänder aggressiviteten inåt, har samband med arka- Upplevande av positiva affekter (skala 1-7, iska, primitiva och omedvetna skuldföreställ- litet—stort). ningar. Hållningen kan vara både omedveten, Variabeln är konstruerad för att ge möjlighet förmedveten och medveten. Självdestruktivi- att mäta i vilken utsträckning individen har teten kan ta sig olika uttryck: den kan leda tillgång till lustupplevelser och positiv affekt, till kroppsskada och död, eller den kan ligga känslor av värme, glädje etc. mer på ett psykologiskt plan med ständiga misslyckanden i arbetsliv, i relationer till Social identifiering respektive asocial andra etc. Hållningen medför vanligen en viss identifiering emotionell utpressning på omgivningen att Variablerna är bägge frekvensmått, som varitycka synd om, att hjälpa etc. erar mellan 0 och 13 i provundersökningen Resignation (skala 0 - 3 , ingen-stor). och mellan 0 och 16 i huvudundersökningen Resignation som livshållning innebär en beroende på antalet tavlor som använts i hopplöshet som tar sig många uttryck. Den respektive del av undersökningen. De är konleder ofta till passivitet och är vanligen före- struerade så, att man för varje tavla som nad med depressiva stämningar, känslor av pojken berättar om i AAT bestämmer om maktlöshet och besvikelse, "ingenting lönar huvudpersonen i berättelsen är socialt eller sig". asocialt identifierad. Om identifieringen växlar mellan asocial och social i samma berätSjälvförakt (skala 0 - 3 , inget-mycket). telse markeras asocial för berättelsen. Självförakt innebär att individen vänder Dessa två variabler skiljer sig definitivt aggressiviteten inåt. Hans sadistiska, arkaiska från de övriga i klustret. De är som redan omedvetna överjagsföreställningar föranleder angivits frekvensräknade och spegelvända en ständigt självförnekande och självbestrafmot varandra. Det förefaller dock rimligt att fande hållning. Känslan av oförmåga, maktlåta dem ingå i livshållningsklustret. Stor vikt löshet, "litenhet", upplevs som en ständig har lagts vid dessa variabler, då man varit narcissistisk kränkning, vilken inte kan övermycket intresserad av att undersöka, om vinnas, då aggressionshämningen är för stark, så att adekvat självhävdelse inte är debutanterna varit asocialt identifierade remöjlig. 1 Variabeln Inåtgående aggressivitet 2, som utgörs av en sammanslagning av de här behandlade tre variablerna samt ytterligare två, har redovisats i kapitel 13.

SOU 1974:31

dan innan de kommit i kontakt med samhällsmaskineriets korrektiva åtgärder, eller om de senare utvecklat en outgroup-tillhörighet på grund av stigmatiserande samhällsingripanden. 14.3 Klust eranalys Den enda Rorschachvariabel, som förts till denna grupp, nämligen sensibilitet, är, av klusteranalysen att döma olik de andra variablerna i gruppen. I såväl prov- som huvudundersökningen har den låga och i ett par fall negativa korrelationer med övriga variabler, varför den inte tas med i klustret.

I provundersökningen delas klustret upp i två delar, vilket framgår av tab. 14.3.1. Denna uppdelning synes ej tolkningsmässigt meningsfull, då den ej delar in variablerna i exempelvis en positiv grupp och en negativ eller en grupp med enbart hållningar, som innebär hämmad, inåtgående aggressivitet. Det förefaller vara slumpinflytanden som orsakat denna tudelning, vilken ej heller återkommer i huvudundersökningen med dess större material. Korrelationsmönstret och korrelationsnivån i kluster 1 på provundersökningen och i huvudundersökningen är likartade.

Tabell 14.3.1 Livshållningar. Variablernas interpretation. Provundersökningen. N - 81. Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

Kluster 1

1 Ro 1 Sensibilitet 2 AAT 2 Social identifiering AAT 3 Asocial identifiering1 A£T 4 Narcissism1 AAT 5 Ansvarslöshet1 AAT 6 Agerande 1 AAT 7 Självdestruktivitet 1 AAT 8 Adekvat självhävdande AAT 9 Upplev, av pos. affekt.

1.00 .02 1.00 .02 1.00 1.00 .39 .39 1.00 -.07 .02 .47 .47 .47 1.00 .52 .52 .69 .59 1.00 -.02 .36 .36 .15 .49 .33 1.00 -.21 .30 .27 .27 .00 .22 .05 .15 1.00 .25 .34 .34 .07 .19 .09 .30 .46 1.00

.48 .48 .31 .41 .40 .30 .21 .26

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = .36 Kluster 2

1 AAT 1 Självtillit AAT 2 Resignation1 AAT 3 Självförakt1 AAT 4 Jagupplevande

1.00 .42 .18 .54

1.00 .60 .56

1.00 .44

.38 .53 .41 .52

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret - .46 1 Variabeln vänd 2 Variabeln kan ej ingå i klustret, ingår ej i genomsnittskorrelationen

142 SOU 1974:31

'5 o .S>~ c

^ « 2 M

O.S E 2 3

I r-t--r--t--or-io(Nosioc>oo

0 » N O 10 vo

O O 1—c 10 O

O N O O O i n a O ' t m M rf M

o CN II

o o n n i n M n O T f ( N H N ( N N

60 C Omooo\ocNr-co O^D(SHrt(SHN

-o c

Of-Tj-VO-^-VOTfOOTloior-<N-HO<No^H

3 OvOMO\ONMOOffnoio 0 0 0 0 — m o M o v i

C O

ooomoovotNr-^ON^oo

.£P

OOMJONOOlflNlOOOH

0 0 0 - H O - H O O O O < — I - H - - H

> GO

M c 5 0w 0 12 (C «3 c c w TJ -r> gj 9 •S S n 0 0 2 CTJ C 0

g sS

> < H N m ^ i n v O M » 0 \ O H ( N f O 00

-Q

C - , :w

6D :c<3

Q. ,2 o) _5 : r t ^O 3) 3w "3.

O > ^ M C c

•a -9 -2 C ca ca E w &

2 >> O

SOU 1974:31

14.4 Gruppskillnader mot brotts- och kon trollgruppskriteriet Skillnaderna mellan brotts- och kontrollgruppen i livshållningsvariablerna visas i tab. 14.4.1.

jämförelserna i provundersökningen. Man finner således lika mycket av asocial som social identifiering i kontroll- som i brottsgruppen i huvudundersökningen. En redan vid debuten föreliggande asocial identifiering är sålunda inte generellt utmärkande för brottsfallen.

Sensibilitet, Ro Variabeln diskriminerar väl mellan grupperna i båda undersökningarna. Social respektive asocial identifiering, AAT Social respektive asocial identifiering differentierar endast i de stratifierade medeltals-

Självtillit, A AT Skillnaderna är väl säkerställda mellan grupperna. En adekvat tilltro till sig själv och en upplevelse av att vara autonom på ett välbalanserat sätt i relation till andra är mer utmärkande för kontrollfallen. Brottsfallen saknar således i större utsträckning självtillit.

Tabell 14.4.1 Livshållningar. Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper. Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning. Metod

Variabel

Teckentest P

Stratifierade medeltalsjämförelser MB

Diff.

Medelfel

Sensibilitet

P.U. H.U.

0.10 0.01

0.05 0.005

0.51 0.64

0.95 1.13

-0.44 -0.49

0.18 0.12

0.01 0.001

AAT

Negativa: Narcissism

P.U. H.U.

0.10 0.025

1.15 1.72

0.10 0.005

0.59 0.54

0.40 0.32

0.17 0.17 0.18 0.12

0.01 AAT

0.43 0.16 0.18 0.22

AAT

Positiv aggr.form: Adekvat självhävd.

P.U. H.U.

0.005 0.005

0.38 0.55

0.90 0.94

-0.52 -0.39

0.15 0.12

0.001 0.001

AAT

Upplevelse former: Jagupplevande

P.U. H.U.

0.025 0.05

2.95 3.09

3.64 3.45

-0.69 -0.36

0.21 0.14

0.001 0.005

AAT

Upplev, av pos. affekter

P.U. H.U.

2.74 2.86

3.50 3.11

-0.76 -0.25

0.21 0.15

0.001 0.05

0.05 SOU 1974:31 144

Narcissism, A AT Skillnaderna är väl säkerställda mellan grupperna. Anmärkningsvärt är, att medelvärdena ligger högre i både brotts- och kontrollgrupp i huvudundersökningen. Man finner således mer av narcissistisk självupptagenhet och magiska omnipotensföreställningar i huvudmaterialet. Ansvarslöshet, AAT Variabeln skiljer relativt väl i provundersökningen, dock endast med en tendens i teckentestet, men ej i huvudundersökningen. Medelvärdena ligger högre i både brotts- och kontrollgrupp i huvudundersökningen, hos kontrollfallen så mycket, att värdena ligger nära brottsfallens. Ansvarslöshet som habituell livshållning förekommer sålunda i huvudundersökningen i ungefär samma utsträckning i båda grupperna, och är vanligare i huvudundersökningen än i provundersökningen. Agerande, AAT Förhållandet är likartat med det i föregående variabel, dvs variabeln skiljer relativt väl i provundersökningen, dock endast med en tendens i teckentest, men medelvärdena ligger högre i huvudundersökningen, särskilt för kontrollfallen, så att någon skillnad ej föreligger där. Acting out av impulser och affekter som jagsynton hållning är mera framträdande i huvudundersökningen, även bland kon troll fallen.

perna, medan däremot medeltalsjämförelserna inte visar någon nämnvärd skillnad. Även om differenserna således inte är stora, tycks brottsfallen konsistent vara något mer uppgivna och resignerade och uppleva något mera maktlöshet och besvikelse. Självförakt, AAT Variabeln skiljer knappast i provundersökningen men väl i huvudundersökningen. Brottsfallen har sålunda en starkare tendens att vända aggression inåt, att ständigt uppleva sig själva som mindre värda och med ofta oklara men starka primitiva skuldföreställningar. Adekvat självhävdande, AA T Variabeln skiljer signifikant mellan grupperna i både prov- och huvudundersökningen. Brottsfallen upplever sålunda en sämre förmåga att i handling manifestera sig själva på ett adekvat sätt, att lita på sig själva och att hävda sin rätt. Jagupplevande, AA T Variabeln skiljer signifikant i både prov- och huvudundersökningen. Variabeln avser att mäta individens uppfattning om sig själv. Resultaten tyder på att brottsfallen har en mer negativ uppfattning av sig själva, med mindre accepterande av sin person och sin egenart.

Självdestruktivitet, AA T

Upplevande av positiva affekter, AA T

I provundersökningen är skillnaderna signifikanta, men helt utsuddade i huvudundersökningen, i vilken kontrollfallens medelvärde ligger betydligt högre och på samma nivå som brottsfallens.

Variabeln skiljer signifikant i provundersökningen. Skillnaden mellan grupperna är avsevärt mindre i huvudundersökningen, men är signifikant på 5 %-nivån vid prövningen av medeltalsdifferenserna. I provundersökningen visar det sig således, att brottsfallen har betydligt sämre tillgång till lustupplevelse och mindre möjligheter att uppleva glädje och positiva känslor än kontrollfallen. Huvudundersökningens brottsfall ligger på ungefär samma nivå, men kontrollfallen visar här betydligt sämre värden.

Resignation, AA T Även denna variabel skiljer signifikant mellan brotts- och kontrollfall i provundersökningen. I huvudundersökningen visar teckentestet en signifikant skillnad mellan grupSOU 1974:31 10

14.5 Livshållningsvariablernas utfall i sekvensmodellen Åtta av de i gruppen ingående variablerna har prövats mot sekvensmodellen. Resultatet redovisas i tabellerna 14.5.1-14.5.8. Tabell 14.5.1 Sensibilitet Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Percentilpoäng

K Ej brott

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

1-3

20 27%

22 44%

26 53%

23 53%

26 59%

117 45%

4-7

53 73%

28 56%

23 47%

20 47%

18 41%

142 55%

259 Medelpoäng 0.59

0.50 Sekv.kl.

13.30, d f l , 1.91, df 3,

2 X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

p<0 001 -

Variabeln har en signifikant linear trend med en obetydlig avvikelse. Av de rena kontrollfallen har nära tre fjärdedelar tecken

på normal eller hög sensibilitet, medan endast 41 % i klass IX har motsvarande skattningar. Variabeln har en prediktiv förmåga.

Tabell 14.5.2 Asocial identifiering AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Provoch huvudundersökning sammanslagna. Percentilpoäng

K Ej brott

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

0-2

47 64%

33 67%

25 52%

18 42%

19 45%

142 56%

3-10

26 36%

16 33%

23 48%

25 58%

23 55%

113 44%

0.50 Sekv.kl.

Medelpoäng 0.46 2

0.44 X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

0.52 8.33, d f l , 2.05, df 3,

p<0.001

Variabeln har en signifikant linear trend i sekvensmodellen, och avvikelsen är liten. Man kan dock tillmäta den endast en begränsad prediktiv förmåga. Skillnaden mellan klasserna är ganska obetydlig. Av de rena

kontrollfallen har 36 % påtagliga tecken på asocial identifiering, medan i klass IX 55 % av fallen bedömts ha egenskapen.

SOU 1974:31

Tabell 14'5.3 Narcissism AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent) Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl

Skala

K Ej brott \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

Percentilpoäng

38 52%

11 22%

10 21%

18 42%

5 12%

82 32%

1-3

35 48%

38 78%

38 79%

25 58%

37 88%

173 68%

255 Medelpoäng 0.40

0.50 X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

11.84, d f l , 16.1, d f 3 ,

pO.001 p<D.01

Variabeln har en signifikant linear trend. Avvikelsen visar sig dock också vara signifikant. Den stora skillnaden ligger mellan rena kontrollfall och brottsfall. Trots omkastningen mellan klasserna, som orsakar den påtagliga avvikelsen från linearitet, framgår av tabellen, att i klass IX 88 % av fallen

visar tecken på narcissism, medan i klass 0 förekomst respektive avsaknad av denna egenskap är ungefär jämt fördelad mellan individerna. Variabeln har en prediktiv förmåga.

Tabell 14.5.4 Resignation AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

B Endast debutbrott II

52 71%

32 65%

1-3

21 29%

17 35%

48 Medelpoäng 0.44

0.50 X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

28 58%

26 60%

13 31%

151 59%

20 42%

17 40%

29 69%

104 41%

0.49 p<0.001

14.83, d f l , 4.22, df 3,

Variabeln har en signifikant linear trend i sekvensmodellen, och avvikelsen från linearitet är ringa. Av de rena kontrollfallen visar endast 29 % tecken på resignation, medan i

SOU 1974:31

Percentilpoäng

klass IX 69 % av fallen bedömts vara resignerade i större eller mindre utsträckning. Variabeln har en god prediktiv förmåga.

Tabell 14.5.5 Självförakt AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Percentilpoäng

B B Inst.plac. Brott brott efter efter 18 år 18 år III, V, VII IX

K Ej brott

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

58 79%

26 53%

34 71%

24 56%

29 69%

171 67%

15 21%

23 47%

14 29%

19 44%

13 31%

84 33%

255 Medelpoäng 0^44

0.50 Sekv.kl.

Skala X

1-3

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

1.76, d f l , 10.51, df 3, p<0.02

Variabeln har ingen prediktiv förmåga. De skillnader som framkommer ligger mellan brotts- och kontrollfall. Tabell 14.5.6 Adekvat självhävdande AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Provoch huvudundersökning sammanslagna. Percentilpoäng

K Ej brott

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

20 27%

23 47%

30 63%

23 53%

33 79%

129 51%

1-3

53 73%

26 53%

18 37%

20 47%

9 21%

126 49%

0.50 Sekv.kl.

Skala

Medelpoäng 0.62 2

0.52 X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

27.34, d f l , p<0.001 4.66, df 3,

Variabeln visar signifikant linear trend, och avvikelsen är obetydlig. Av de rena kontrollfallen visar 73 % mättliga eller höga skattningar på variabeln medan av de recidi-

verande kriminella i den mest belastade sekvensklassen endast 21 % visar tecken på adekvat självhävdande. Variabeln har en god prediktiv förmåga.

SOU 1974:31 148

Tabell 14.5.7 Jaguppleyande AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

Percentilpoäng

1-3

32 44%

36 73%

30 63%

33 77%

35 83%

166 65%

4-7

41 56%

13 27%

18 37%

10 23%

7 17%

89 35%

255 Medelpoäng 0.61

2 X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

18 .42, df 1, p<f). 001 6.47, df 3, p<0.10

Variabeln visar signifikant linear trend. Det finns dock en tendens till avvikelse från linearitet. Variabeln kan dock sägas ha en viss prediktiv förmåga. 56 % av de rena

kontrollfallen visar sig ha ett övervägande positivt jagupplevande, medan endast 17% av fallen i klass IX har motsvarande skattningar.

Tabell 14.5.8 Upplevande av positiva affekter AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott

1-3 4-7

0 43 59% 30 41%

B Endast debutbrott II 35 71 % 14 29%

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

2 B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

38 79%

30 70%

40 95%

186 73%

10 21%

13 30%

2 5%

69 27%

0.86 Percentilpoäng

255 Medelpoäng 0.57

0.50 X2 för linear trend X^ for avvikelse från linearitet

14.14, df 1, D<0.001 4.95, df 3, -

Variabeln har en signifikant linear trend. Avvikelsen från linearitet är obetydlig. Visserligen har av kontrollfallen utan brott endast 41 % bedömts ha måttliga eller goda möjligheter att uppleva positiva affekter, men i klass IX har endast 5 % motsvarande SOU 1974:31

skattning på variabeln, vilken alltså har en god prediktiv förmåga. De här behandlade variablernas utfall i sekvensmodellen i form av medelpoäng visas grafiskt i fig. 14.5.1-14.5.8.

Figur 14.5.1. Sensibilitet Ro

Figur 14.5.5. Självförakt AAT

Medelpoäng 0.70

Medelpoäng 0.70-1

0.30 1

IV VI VIII

Sekvensklass 0

r III V VII

III

v VII

Figur 14.5.6. Adekvat självhävdande AAT Medelpoäng

Figur 14.5.2. Asocial identifiering A AT Medelpoäng 0.70 H

0.70-1

0.60-

0.50-

0.40-

0.30-1

0.30-1 I

IV VI VIII

Sekvensklass 0

—i

IV VI VIII

1—

in v VII

IV VI VIII

Sekvensklass 0

III V VII

Figur 14.5.7. Jagupplevande AAT Medelpoäng

Figur 14.5.3. Narcissism A AT Medelpoäng 0.70-1

0.70 -i 0.60-

0.60 0.500.40

0.30 - 1

0.30 i r Sekvensklass 0

IV VI VIII

Figur 14.5.4. Resignation A AT

— i —

—I

III V VII

1 T

IV VI VIII

Sekvensklass 0

III V VII

Figur 14.5.8. Upplevande av positiva affekter

Medelpoäng 0.70-

Medelpoäng 0.70

0.60-

0.50-

0.40-

0.30 -I

0.30 A A T

14.6 Sammanfattning och diskussion Huvudintrycket av resultaten både mot det samtidiga kriteriet och mot uppföljningskriteriet är, att de positiva livshållningarna och upplevelseformerna ger de starkaste skillnaderna och har den bästa prediktiva förmågan. Det vill säga, att man, särskilt i huvudundersökningen, finner relativt små eller inga gruppskillnader i de negativa hållningarna, vilka alltså där förekommer i stor utsträckning även hos kontrollfallen. Adekvat självhävdande och positivt jagupplevande däremot synes karakterisera kontrollfallen. Förmågan att uppleva positiva affekter finns hos 41 % av kontrollfallen utan brott men endast hos 5 % av brottsfallen i den mest belastade sekvensklassen (se tab. 14.5.8), vilket väl illustrerar den affektiva tomhet och fattigdom man kliniskt finner hos persistenta kriminella. Skillnad beträffande asocial identifiering framkommer endast i provundersökningen, där den är vanligare hos brottsfallen. En redan vid debuten föreliggande asocial identifiering är således inte generellt utmärkande för brottsfallen.

SOU 1974:31

15 Förväntningar

Den andra typ av variabler som kan belysa förväntningar är frekvensräkningarna av positiva och negativa relationer som riktas mot Vid den preliminära bearbetningen av det hero i berättelserna. I den preliminära bearursprungliga provundersökningsmaterialet, betningen av det ursprungliga provundersök49 B-fall och 49 K-fall, (se kapitel 5.3), ningsmaterialet framkom väsentligt mer av framkom vissa resultat som kunde tolkas negativa relationer riktade mot hero i brottssom en högre grad av negativa förväntningar, gruppen än i kontrollgruppen. Skillnaden var besvikelse och resignation hos brottsfallen än starkt signifikant, p<0.001. Signifikant fler hos kontrollfallen. Dessa skillnader framkom positiva relationer riktade mot hero förelåg i vid två olika typer av variabler, bedömda kontrollgruppen, p<0.05. De positiva relationer som utgick från enligt AAT. hero var likaledes signifikant fler i kontrollDen ena variabeltypen är en bedömning av gruppen, p<0.01. Antalet negativa relationer huruvida utgången av AAT-berättelserna kan utgående från hero var däremot inte signifibetecknas som positiv, negativ, både positiv kant olika i grupperna och heller inte antalet och negativ eller neutral. Detta sammanställs nämnda relationer i berättelserna. Skillnaden med om aktivitetstypen i berättelsen är mellan brottsoch kontrollfall låg i att social eller asocial. Vår hypotes vid denna brottsfallen inte väntade sig att bli omtyckta första bearbetning av provundersökningen och själva visade mindre tecken pä positiva var att grupperna framför allt skulle visa kontaktförsök. olikheter beträffande utgången av asocial Resultaten av den preliminära bearbetaktivitet. Vi väntade oss att brottsfallen oftaningen av provundersökningen överensstämre än kontrollfallen skulle ge en positiv mer i själva verket ganska väl med klinisk avslutning på berättelser om asocial aktivitet. erfarenhet av ungdomar med asociala sympDenna hypotes fick inget stöd. Berättelser tom. Dessa ger ofta uttryck för en upplevelse om asocial aktivitet avslutades i båda underav att det oberoende av deras egna handlingsökningsgrupperna i allmänhet negativt. ar kommer att gå dem illa. Dessa negativa Däremot framkom en statistiskt signifikant förväntningar sammanhänger sannolikt ofta skillnad mellan grupperna vad beträffar posimed svåra livserfarenheter. tiv utgång av social aktivitet. Denna typ av Vår reviderade hypotes inför den ombeberättelser var betydligt vanligare i kontrolldömda och gallrade provundersökningen gruppen. Brottsgruppen föreföll inte att vänsamt huvudundersökningen var följande: ta sig att vare sig socialt eller asocialt beteenMindre positiva förväntningar (Social aktivide skulle kunna leda till en positiv utgång.

15.1 Förväntningar och kriminalitet. Hypoteser

152 SOU 1974:31

tet med positivt slut. Positiva relationer in- att den asociala aktiviteten här leder till ett gående mot hero) och mer negativa (Social negativt slut. aktivitet med negativt slut, Asocial aktivitet med negativt slut, Negativa relationer ingåen- Positiva relationer utgående från hero 2 de mot hero) i brottsgruppen. Föreställning- (frekvens) ar om att asocialt beteende kan löna sig 1 denna variabel scoras varje gång hero tar (Asocial aktivitet med positivt slut) ansåg vi initiativ till kommunikation med eller tänker fortfarande borde vara vanligare i brottsgrup- på en annan person på ett sätt som inte är pen bl. a. sammanhängande med att vi för- negativt. I ett samtal räknas t. ex. varje väntade mer asocialt innehåll i brottsfallens replik från hero som inte har en negativ berättelser. Även relationer utgående från innebörd. hero har medtagits i variabelgruppen, och beträffande dessa förväntades mer positiva i Positiva relationer ingående mot hero 2 (frekvens) kontrollgruppen och mer negativa i brottsI enlighet med definitionen av föregående gruppen. variabel med undantag av att man här räknar icke negativa relationer som riktas mot hero. 15.2 Variabeldefinitioner Negativa relationer utgående från hero 2 De åtta variabler som behandlas i detta (frekvens) kapitel har samtliga bedömts enligt AAT. I enlighet med föregående definitioner med undantag av att man här räknar negativa relationer utgående från hero. AAT: Negativa relationer ingående mot hero 2 Social aktivitet med positivt slut (frekvens) (frekvens Prov. 0-13, Hus. 0-16) I enlighet med föregående med undantag av I alla berättelser där ingen asocial aktivitet att man här räknar negativa relationer, som förekommer betecknas aktiviteten som riktas mot hero. social. Social aktivitet innebär således ingen positiv värdering, endast frånvaro av asocialitet. Positivt slut innebär att berättelsen slu- 15.3 Klust eranalys tar på ett positivt sätt. Högsta möjliga Klusteranalysen, uppdelad på prov- och frekvens utgörs av totala antalet tavlor, i huvudundersökningsmaterial, redovisas i provundersökningen 13, i huvudundersök- tabell 15.3.1 och 15.3.2. ningen 16. På både prov- och huvudundersökningsmaterialen uppstår två kluster, trots att man Social aktivitet med negativt slut gjort teckenförändring pä de variabler, där (frekvens Prov. 0-13, Hus. 0-16) man mot det vanliga förväntar högre värden i I enlighet med definitionen av föregående brottsgruppen. Med utgångspunkt i samvariabel med undantag av att berättelsen här banden bildar variablerna således ingen enslutar på ett negativt sätt. hetlig grupp. Trots detta förefaller det innehållsmässigt rimligt att redovisa dem i samma Asocial aktivitet med positivt slut kapitel. (frekvens Prov. 0-13, Hus. 0-16) I enlighet med föregående definitioner med Det första kluster som bildas innehåller i undantag av att det här är en asocial aktivi- båda materialen social aktivitet med både tet, som leder till ett positivt slut. positiv och negativ utgång och positiva relationer både in- och utgående. I provunderAsocial aktivitet med negativt slut sökningsmaterialet ingår dessutom variabeln (frekvens Prov. 0-13, Hus. 0-16) asocial aktivitet med negativ utgång. Denna I enlighet med föregående med undantag av variabel har dock låg genomsnittskorrelation SOU 1974:31

Tabell 15.3.1

Förväntningar. Variablernas interkorrelation. P r o v u n d e r s ö k n i n g e n . N - 81

2 Kluster 1

1 AAT 1 Social akt. med pos. slut A AT 2 Social akt. med neg. slut1 AAT 3 Asocial akt. med neg. slut1 AAT 4 Pos. relationer utgående från hero 2 AAT 5 Pos. relationer ingående mot hero Y.

1.00 .55 1.00 .31 .08 1.00 .12 .49 .31 .13 .51 .39

Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

.47 .34 .17 1.00 .45 .88 1.00 .49

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret - .38

Kluster 2 .10 .36 .46

1.00 .00 1.00 .20 .71 1.00

AAT 1 Asocial akt. med pos. slut1 AAT 2 Neg. relationer utgående från hero L 1 AAT 3 Neg. relationer ingående mot hero S 1 Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret - .31 1

Variabeln vänd.

Tabell 15.3.2

Förväntningar. Variablernas interkorrelation. H u v u d u n d e r s ö k n i n g e n . N - 2 0 2

3 Kluster 1

1 AAT 1 Social akt. med pos. slut AAT 2 Social akt. med neg. slut 1 AAT 3 Pos. rel. utgående från hero £ AAT 4 Pos. rel. ingående mot hero £

1.00 .53 1.00 .39 .21 1.00 .40 .23 .91

4 Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

.45 .33 .51 .52

.19 .28 .41 .50

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret - .45 Kluster 2 AAT 1 Asocial akt. med pos. slut1 AAT 2 Asocial akt. med neg. slut 1 AAT 3 Neg. rel. utgående från hero E 1 AAT 4 Neg. rel. ingående mot hero E 1

1.00 .09 1.00 .23 .24 .48 .25

1.00 .74

Genomsnittskorrelationen för samtliga variabler i klustret - .34 1

Variabeln vänd.

med de andra variablerna i klustret. Det andra klustret innehåller asocial aktivitet, i provundersökningen med positiv utgång, i huvudundersökningen med både positiv och negativ samt negativa relationer både in- och utgående. Genomsnittskorrelationen för samtliga 154

variabler i klustret är i både kluster 1 och 2 högre i huvudundersökningen än i provundersökningen, något som är ovanligt. Den högsta korrelationen, i både provoch huvudundersökningsmaterialen, föreligger mellan in- och utgående positiva relationer. Därnäst följer in- och utgående negativa SOU 1974:31

15.3.3 Korrelationer mellan positiva och negativa relationsvariabler. Provundersökningen

Huvudundersökningen

Neg. rel. utg. fr. hero Z

Neg. rel. ing. mot hero Z

Pos. rel. utg. fr. hero Z

.26

Pos. rel. ing. mot hero E

.19

42 Neg. rel. utg. fr. hero Z

Neg. rel. ing. mot hero Z

Pos. rel. utg. fr. hero Z

.20

^25~

Pos. rel. ing. mot hero Z

.25

.28

relationer. Social aktivitet har i båda mate- redovisas i tabell 15.4.1. rialen ett påtagligt samband med positiva Av tabellen framgår att resultaten i de relationer, både in- och utgående. Asocial flesta av variablerna inte ger något säkert aktivitet, särskilt med positiv utgång, som stöd för våra hypoteser. förekommer ganska sparsamt, har lägre samSocial aktivitet med positivt slut är i band med övriga variabler i gruppen. provundersökningen vanligare i kontrollgrupEn av anledningarna till att variabel- pen. Skillnaden är starkt signifikant. I gruppen splittras i två kluster kan vara att huvudundersökningen finns ingen säkerställd det föreligger ett positivt samband mellan skillnad mellan grupperna. positiva och negativa relationer. Dessa samSocial aktivitet med negativt slut ger band framgår av tabell 15.3.3. däremot i båda materialen säkerställd skillBerättelser som innehåller många positiva nad mellan grupperna. Den negativa förvänrelationer har också ofta många negativa. tan, som variabeln kan tolkas som ett utTorftiga protokoll med litet antal relationer tryck för, är vanligare i brottsgruppen. brukar ha lite av både positiva och negativa. Asocial aktivitet med positivt slut är i Det finns alltså ingen motsättning mellan att provundersökningsmaterialet signifikant mer berätta om positiva och negativa relationer. I vanlig i brottsgruppen. I huvudundersökningoch för sig stämmer detta väl med den en föreligger endast en obetydlig och icke övergripande teorin (se kapitel 4) enligt signifikant skillnad mellan grupperna. vilken ett starkt jag kan tolerera upplevelsen Asocial aktivitet med negativt slut ger av både positiva och negativa affekter. De med teckentest en signifikant skillnad i provnegativa variablerna har emellertid vänts i undersökningen. Variabeln är något mer vananalysen med anledning av att vi förväntat lig i brottsgruppen. I huvudundersökningen fler negativa och färre positiva relationer i finns en tendens i omvänd riktning. brottsgruppen än i kontrollgruppen och det Positiva relationer utgående från hero 2 förefaller rimligt att vända alla variabler i Medelvärdena är högre i kontrollgruppen i samma riktning i förhållande till hypotesen. båda materialen men skillnaden är inte signiDe positiva korrelationerna mellan positiva fikant. och negativa relationsvariabler har genom Positiva relationer ingående mot hero 2 variabelvändningen blivit negativa och variaMedelvärdena är högre i kontrollgruppen i belgruppen sönderfaller då i två kluster. båda materialen. I provundersökningen blir skillnaden signifikant med teckentest. I huvudundersökningen ligger skillnaden strax under signifikansgränsen i de stratifie15.4 Gruppskillnader mot brotts- och konrade medeltalsjämförelserna. trollgruppskriteriet Skillnaderna mellan brotts- och kontrollgrupperna i de här behandlade variablerna SOU 1974:31

Tabell 15 41 Variabler beträffande förväntningar AAT. Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper. Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning. Metod Variabel

Teckentest P

Stratifierade medeltalsjämförelser MB

Diff.

Medelfel

Social akt. med pos. slut

P.U. H.U.

1.62 2.38

0.28 -0.37

0.39 0.30

2.11 1.83

AAT

Pos. rel. utg. från hero £

P.U. H.U.

12.31 21.77

15.07 24.13

-2.76 -2.36

Negativa relationer både utgående från hero och ingående mot hero S Ingen av variablerna ger någon säkerställd skillnad mellan grupperna. Skillnaderna mellan grupperna har växlande tecken. Även variabeln totala antalet relationer (in- och utgående, positiva och negativa) har prövats. Variabeln ger inga säkerställda skillnader mellan grupperna i vare sig prov- eller huvudundersökningsmaterialen. 15.5 Variablernas utfall i sekvensmodellen Endast två av variablerna i denna grupp har prövats mot uppföljningskriteriet, den modifierade sekvensmodellen. Resultatet redovisas i tabellerna 15.5.1 och 15.5.2.

156 SOU 1974:31

Tabell 15.5.1 Social aktivitet med positivt slut AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

Skala\

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 är III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

0-4

31 42%

23 47%

29 60%

22 51%

31 74%

136 53%

5-13

42 58%

26 53%

19 40%

21 49%

11 26%

119 47%

0.77 S Medelpoäng

x för linear trend x2 för avvikelse från linearitet

9.36, d f l , p<0.01 3.03, df3, -

Variabeln har en viss prediktiv förmåga, Den lineära trenden är signifikant. Skill-

nåden mellan bästa och sämsta sekvensklass är påtaglig.

Tabell 15.5.2 Social aktivitet med negativt slut AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

Percentilpoäng

0-2

39 53%

20 41%

16 33%

19 44%

16 38%

110 43%

3-11

34 47%

29 59%

32 67%

24 56%

26 62%

145 57%

0.50 Medelpoäng

x 2 för linear trend x2 för avvikelse från linearitet

2.38, dfl, 3.21, df3,

Variabeln ger ingen signifikant linear trend i sekvensmodellen. Kontrollfallen utan brott har visserligen mindre tendens att ge negativa slut på berättelser om icke asocial

SOU 1974:31

aktivitet än övriga sekvensklasser men mellan dessa framkommer inga meningsfulla skillnader.

gruppen föreföll inte vänta sig att vare sig socialt eller asocialt beteende skulle kunna leda till en positiv utgång. Den andra typen av variabler är frekvensräkningar av positiva och negativa relationer Figur 15.5.1. Social aktivitet med positivt som riktas mot hero i berättelserna. I den preliminära provundersökningsbearbetningen slut AAT framkom väsentligt mer av negativa relatioMedel poäng ner och mindre av positiva riktade mot hero 0.70i brotts- än i kontrollgruppen. De positiva relationer som utgick från hero var fler i 0.60kontrollgruppen. Brottsfallen föreföll inte att vänta sig att bli omtyckta och de visade själva mindre tecken på positiva kontaktför0.40 ^ sök. Resultaten av den reviderade och ombe0.30dömda provundersökningen samt huvudundersökningen ger emellertid inte något Sekvensklass 0 II IV III IX VI V säkert stöd åt den hypotes om mer negativa VIII VII förväntningar i brottsgruppen som den preliFigur 15.5.2. Social aktivitet med negativt minära bearbetningen gav upphov till. Variabeln social aktivitet med negativt slut AAT slut ger de förväntade skillnaderna. BrottsfalMedelpoäng 0.70len i båda materialen ger i signifikant fler fall negativt slut på berättelser om social aktivi0.60 tet. Variabeln social aktivitet med positivt slut har signifikant övervikt i kontrollgruppen i provundersökningen men inte i huvudunder0.40sökningen. Däremot visar variabeln en viss prediktiv förmåga med sekvensmodellen som 0.30-^ kriterium. Sekvensklass 0 II IV III '> Relationsvariablerna ger inte de förväntaVIII VII de skillnaderna med undantag för något större förekomst av positiva relationer hos kontrollfallen. Olikheten mellan den preliminära och slutliga bearbetningen av prov15.6 Sammanfattning och diskussion undersökningen måste bero på att en del I detta kapitel har behandlats två typer av pojkar ur det ursprungliga materialet gallrats variabler som båda kan anses belysa pojkar- bort. Variablerna innehåller ett mycket litet nas förväntningar på omvärlden. moment av bedömning, varför det inte är Den ena typen av variabler är en sammantroligt att ombedömningen spelat någon ställning av om aktivitetstypen i AAT-berät- större roll. telserna är social eller asocial och om utgången av berättelserna är positiv eller negativ. I den preliminära bearbetningen av det oreviderade provundersökningsmaterialet gav brottsfallen signifikant mera sällan positivt slut på berättelser om social aktivitet. Brotts-

De här behandlade variablernas utfall i sekvensmodellen i form av medelpoäng visas grafiskt i figur 15.5.1 och 15.5.2.

158 SOU 1974:31

Könsidentifiering och sexualitet

16.1 Könsidentifiering och sexualitet i relation till kriminalitet. Hypoteser

den ångest som är förbunden med den olösta problematiken i vissa fall levs ut som asocialt Eventuella samband mellan å ena sidan köns- handlande. Asocialiteten fungerar i sädana identifiering och sexuell driftsutvecklings- fall inte bara i ångestreducerande syfte, utan nivå och å andra sidan kriminellt beteende också som försvar mot den omedvetna prokan antas vara komplicerade och svåra att blematiken. En hypermaskulin roll etableras belysa. som försvar mot för individen oacceptabla Vi väntade att finna mer av pregenitala passiva, feminina strävanden. fixeringar och sexuella konflikter hos brottsInom den psykoanlytiska diskussionen av fallen liksom också mer av feminin eller identifikationen är människans bisexualitet växlande identifiering och osäkerhet vid ett viktigt element. Enligt Freud (1905) könsbestämningar. växlar libido mellan manliga och kvinnliga Kärnan till individens identitetsupplevelse objekt liksom mellan aktivitet och passivitet grundläggs enligt psykoanalytisk teori myc- livet igenom. Barnet och den unga individen ket tidigt (Erikson, 1959; Freud, 1905). Den är sårbar för störningar utifrån under hela primära identifikationen kan ej antas vara uppväxttiden när det gäller identifikationen. medveten eller begreppsmässigt utformad Föräldrars död eller försvinnande genom hos det späda barnet. Till stor del är den skilsmässa, och dessas egna identifikationsberoende av en introjektion av den eller de störningar liksom sexuell överstimulering tidiga vårdare som utgör den tidigaste eller förförelse från föräldrarna eller andra objektanknytningen. Den sekundära identi- vuxna är faktorer, som kan ha avgörande fikationen, eller könsidentifikationen inträ- inflytande på barnets könsidentifikation. der i och med lösningen av den ödipala Barn som är starkt pregenitalt fixerade problematiken. Först i adolescensen löses visar ofta en infantil identifiering, dvs. de har emellertid könsidentifieringsproblematiken ännu inte på allvar valt kön. Den infantila slutgiltigt. ". . . the conflict of bisexuality is identifieringen kan sannolikt ses som ett part and parcel of adolescence, it is indeed uttryck för individens rädsla och obenägenthe core of intense identity struggle at this het att konfronteras med den ödipala situastage of maturation" (Bios, 1953). Kampen tionen. Tvånget att avstå från den pregenitaför att slutligen lösa motsättningen mellan la bisexualiteten och så att säga välja att vara aktiva och passiva strävanden underlättas pojke, respektive flicka, för också med sig väsentligen av om det för pojkens del före- rivalitet med föräldern av eget kön, för ligger en identifikation med fadern. Om den- pojkens del fadern eller faderssubstitutet. na är bristfällig, kan det antas, att en del av Detta kan i familjer, där fadern är oförmögen SOU 1974:31

att orka med sonens tävlan och aggressivitet bandet mellan asocialt utagerande hos pojkar leda till, att sonen åtminstone delvis fixeras i i adolescensen och den identifikationsproen passiv, underkastande hållning gentemot cess som äger rum i denna fas. Hans målsättfadern med en samtidig identifikation med ning är, "to determine if, for certain delinquent adolescents, their delinquency is a modern. hypermaskuline restitution for unacceptable, Klinisk erfarenhet ger vid handen att det unconscious, passiv-feminine strivings". Hans är extremt svårt för barn att etablera en fast utgångspunkter liknar således våra. identifiering i familjer, där bägge föräldrarna växlar mellan maskulin och feminin roll. Den ovan nämnda oförmågan hos en del barn att 16.2 Variabeldefinitioner progrediera till en verklig ödipal bearbetning behöver i och för sig inte leda till en senare Tre av variablerna är hämtade från asocial utveckling. Många socialt anpassade Rorschach, och sex från AAT. individer utmärks hela livet av en delvis pregenital fixering med åtföljande infantil identifiering. I de fall, där en överbyggnad av Rorschach: hypermaskulin roll med aggressivitet etc. Pregenitala konflikter (Skala 1-7, etableras, kan man emellertid förvänta att starka - inga) risk för asocialitet föreligger. Pojkar med markant feminin identifiering Variabeln avses belysa i vilken utsträckning olösta konflikter på oral- och analstadierna kan enligt vårt antagande ha påbörjat bearbetningen av sin ödipala problematik, men förligger. inte lyckats genomföra den. Dessa kan vara i en påtaglig riskzon för asocialitet, då de Sexuella konflikter (Skala 1-7, starka inga) under både latens- och adolescensperioderna Graden av olösta sexuella konflikter belyses, kommer att ha svårigheter med maskulint främst olöst ödipalproblematik med kastrarolltagande och självhävdande, och då lätt tionsångest. blir utagerande och ständigt svänger mellan maskulin och feminin hållning. Kastrationsproblematiken blir ständigt aktuell med Identifiering (Skala 1-7, stark ångest, vilken ligger som ett ständigt svårigheter - okomplicerad) incitament till provocerande, aggressivt be- Variabeln belyser i vilken utsträckning könsteende, inte minst mot kvinnor. Om dessa identifieringen är adekvat och stabil. pojkar som försvarshållning antar en överkompenserat maskulin roll kan de bli hätska, aggressiva, fysiskt våldsamma och utagerande AAT: mot sina mödrar. En annan viktig faktor är Identifiering (Skala 1-7, om till denna bild knyts en oral frustration, svårigheter - okomplicerad) som kan ingå i den pregenitala fixeringen. Se definitionen av Rorschachvariabeln med Enkelt uttryckt säger deras beteende i så fall samma namn. följande: "Du ger mig inte det jag behöver De båda testen kan förmodas belysa delvis och du hotar min manlighet". De pojkar som olika aspekter av identifieringen, Rorschach är mest i riskzonen är emellertid de, där först mer av djupt omedveten identifikation, AAT den primära identifikationen, upplevelsen av mer av medveten könsroll. att vara en egen person, är störd och därpå också deras könsidentifiering. Vi har väntat oss mer av omvänd identifikation hos de Identifiering (frekvens 0-16) För var och en av de 16 tavlorna i testet gravt utagerande asociala. anges, om försökspersonen visar maskulin, Rosenfeld (1969, s. 2) diskuterar sam160

SOL) 1974:31

feminin eller infantil identifiering. Om expempelvis både maskulin och feminin identifikation förelegat på samma tavla, har båda angivits. Påtagliga svårigheter har markerats som förekomst på en skala 0 - 1 . Köns förväxling eller tvekan om kön har också frekvensangivits. Variabeln har markerats, om försökspersonen visat svårigheter att

bestämma kön på någon av personerna på bilderna, eller om han angivit fel kön. 16.3 Klusteranalys Klusteranalysen, uppdelad på prov- och huvudundersökningsmaterialen, redovisas i tabell 16.3.1 och 16.3.2.

Tabell 16.3.1 Könsidentifiering och sexualitet. Variablernas interkorrelation. Provundersökningen. N = 81. Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

1 Ro 1 Pregenitala konflikter Ro 2 Sexuella konflikter Ro 3 Identifiering AAT 4 Identifiering, maskulin AAT 5 Identifiering, svårigheter1 AAT 6 Identifiering, infantil 1 AAT 7 Identifiering, feminin 1 AAT 8 Könsförväxling1 AAT 9 Identifiering

1.00 .48 .70 .18 .14 .24 .16 .31 .34

1.00 .38 .15 .16 .20 .11 .20 .32

1.00 .17 .20 .21 .15 .19 .29

1.00 .38 .45 •61 .17 •51

1.00 .19 .41 .55 .68

1.00 .16 .23 .38

1.00 .05 .53

.32 .25 .29 .33 .34 .26 .27 1.00 .28 .51 1.00 .44

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = .31. 1

Variabeln vänd

Tabell 16.3.2 Könsidentifiering och sexualitet. Variablernas interkorrelation. Huvudundersökningen. N = 202.

Kluster 1

1 AAT 1 Identifiering, maskulin AAT 2 Identifiering, svårigheter1 AAT 3 Identifiering, infantil1 AAT 4 Identifiering, feminin1 AAT 5 Könsförväxling1 AAT 6 Identifiering

1.00 .45 1.00 .01 .14 .60 .62 .10 .24 .33 .67

1.00 .09 1.00 .05 .17 1.00 .30 .53 .36

6 Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

.30 .43 .12 .41 .19 .44

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = .32, Kluster 2

1 Ro Ro Ro

1.00 .19 1.00 .60 .12

1 Pregenitala konflikter 2 Sexuella konflikter 3 Identifiering

.40 .16 .37

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = .31. 1

Variabeln vänd

SOU 1974:31 11

Pregenitala konflikter Ro är den enda av variablerna i gruppen som ger säkerställda skillnader i både prov- och huvudundersökningen. Sexuella konflikter Ro visar ingen skillnad mellan brotts- och kontrollfall i något av materialen. Identifiering Ro och Identifiering AAT ger signifikanta skillnader i väntad riktning i provundersökningen men ej i huvudundersökningen. Frekvensvariablerna maskulin, infantil och feminin identifiering AAT ger inte i något av materialen de förväntade skillnaderna. Däremot framkommer i huvudundersökningen mot hypotesen högre medelvärden i variabeln feminin identifiering hos kontrollfallen, vilka således valt feminina identi16.4 Gnippskillnader mot brotts- och fieringspersoner i sina berättelser i större kon trollgruppskriteriet utsträckning. Skillnaden är signifikant. Skillnaderna mellan brotts- och kontrollIdentifieringssvårigheter AAT är signigrupperna i identifikationsvariablerna redo- fikant vanligare hos brottsfallen i provundersökningen men i huvudundersökningen framvisas i tabell 16.4.1.

Av tabellerna framgår, att variablerna i provundersökningen bildar ett kluster, medan huvudundersökningsvariablerna delats upp på två, ett med Rorschachvariablerna tillsammans och ett med AAT-variablerna. Genomsnittskorrelationerna för de tre klustren totalt ligger på samma nivå. Korrelationsmönstren är tämligen lika i prov- och huvudundersökningarna, dock har ett par variabler lägre genomsnittligt samband med de övriga i huvudundersökningen. AAT-testet innehåller både bedömningsskalor och frekvensskalor, av vilka en del markerats sällan. De olika skaltyperna bör givetvis beaktas vid bedömning av korrelationerna.

Tabell 16 4 1 Könsidentifiering och sexualitet. Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper. Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning. Teckentest P

Metod Variabel

Stratifierade medeltalsjämförelser MB

Diff.

Medelfel 0.005 0.01

Pregenitala konflikter

P.U. H.U.

0.05 0.05

3.12 2.97

3.60 3.28

-0.48 -0.31

0.18 0.13

Sexuella konflikter

P.U. H.U.

3.17 3.02

3.36 2.87

-0.19 0.15

0.17 0.11

3.36 3.44

3.95 3.53 12.55 15.42

0.18 0.14 0.16 0.11

12.33 15.58

-0.60 -0.09 -0.21 0.17

0.38 0.40

0.12 0.43

0.27 -0.04

0.09 0.08

0.38 0.50

0.31 0.42

0.08 0.09 0.19 -0.38

0.17 0.14 0.20 0.14

Identifiering

P.U. H.U.

AAT

Maskulin identifiering

P.U. H.U.

AAT

Identifieringssvårigheter

P.U. H.U.

AAT

Infantil identifiering .

P.U. H.U.

_ 0.025

AAT

Feminin identifiering

P.U. H.U.

1.00 0.98

0.81 1.36

Könsförväxling eller tvekan om kön

P.U. H.U.

0.025 0.025

0.38 0.36

0.12 0.32

0.27 0.03

0.11 0.09

0.01 AAT

3.10 3.19

3.71 3.28

-0.61 -0.10

0.17 0.12

0.001 Identifiering

P.U. H.U.

0.005 AAT

SOU 1974:31 162

Tabell 16.5.1 Pregenitala konflikter, Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Provoch huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott

1-3 4-7

Medelpoäng

0 B Endast debutbrott II

36 49% 37 51% 73 0.60

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

33 75%

177 68%

17 34%

10 20%

7 16%

11 25%

82 32%

49 0.44

43 0.42

44 0.47

259 0.50

14.56, d f l , p < 0 . 0 0 1 6.25,df3,p<0.10

Sex av identifieringsvariablerna har prövats mot den modifierade sekvensmodellen som uppföljningskriterium, nämligen pregenitala konflikter Ro, identifiering Ro, identifiering AAT, identifieringssvårigheter AAT, feminin identifiering AAT och könsförväxling eller tvekan om kön AAT.

Figur 16.5.1. Pregenitala konflikter Ro Medelpoäng 0,70-, 0,600.500,400,30

SOU 1974:31

Percentilpoäng

36 84%

16.5 Identifieringsvariablernas utfall i sekvensmodellen

IV VI VIII

39 80%

kommer ingen skillnad. Könsförväxling eller tvekan om kön AAT ger likaledes den förväntade skillnaden i provundersökningen men inte i huvudundersökningen.

Sekvensklass 0

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

33 66%

50 0.51

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

B Brott efter 18 år III, V, VII

III V VII

Av dessa har endast pregenitala konflikter Ro skiljt på ett någorlunda meningsfullt sätt mellan sekvensklasserna, vilket visas i tabell 16.5.1 och figur 16.5.1. Den lineära trenden är signifikant, och det föreligger en skillnad mellan K-fallen och engångsbrottslingarna och de övriga klasserna. I dessa är dock ordningen inte den förväntade. Variabeln måste sägas ha en obetydlig prediktiv förmåga. 16.6 Sammanfattning och diskussion Hypotesen att identifieringsstörningar skulle vara vanligare bland brottsfallen än bland kontrollfallen kan endast delvis sägas ha fått stöd i undersökningsresultaten. Det föreligger således signifikanta medeltalsskillnader mellan grupperna på provundersökningen i de flesta av variablerna. I huvudundersökningen föreligger en sådan skillnad endast beträffande en variabel, nämligen pregenitala konflikter Ro. Våra resultat tyder på att pregenitala fixeringar förekommer oftare bland brottsfallen. Att huvudundersökningens kontrollgrupp ej skiljer sig i nämnvärd grad från dess brottsgrupp i identifieringsvariablerna stämmer med att denna kontrollgrupp företer störningar även i många andra viktiga funktioner (se kap. 11-21). 163

Variablerna visar inte heller någon prediktiv förmåga mot uppföljningskriteriet vilket innebär att hypoteserna om samband mellan de i vår undersökning använda variablerna rörande identifikationsstörningar och asocialt uttagerande inte får stöd av våra fynd. Ett intressant bidrag till denna diskussion ges av Rosenfeld (1969). Hans hypotes var att man skulle finna mer av omedveten feminin identifiering och mer av medveten, hypermaskulin rollidentifiering hos kriminella än i en kontrollgrupp. För att pröva detta använde han en feminitetsskala av Gough som mått på medveten identifiering och ett projektivt teckningstest (the Franck Drawing Completion test) som mått på omedveten identifiering. Rosenfelds hypotes fick stöd av hans empiriska fynd. Brottsfallen visade klara tecken på omedveten feminin identifiering och överdriven medveten maskulin. Hos kontrollfallen framkom övervikt för omedveten maskulin identifiering, samtidigt som dessa fall tenderade att medvetet kunna visa också feminina inslag i sin identifiering. Vad gäller vår undersökning, har vi ej systematiskt skiljt mellan medvetna och omedvetna identifikationer. Frekvensvariablerna inom AAT belyser sannolikt såväl medvetna som omedvetna identifikationer, och är således ej renodlade. Våra bedömningsvariabler inom båda testen är avsedda att belysa den omedvetna identifikationen. Dessa skiljer som tidigare nämnts ej på ett konsistent sätt mellan brotts- och kontrollfall. Svåra omedvetna identifikationsstörningar återfinns enligt våra fynd också hos socialt anpassade pojkar. Möjligen kunde våra resultat ha blivit intressantare om vi också försökt belysa i vilken utsträckning den osäkra identifikationen kompenserats med en medveten hypermaskulin roll. Tyvärr konstruerade vi inte våra variabler på detta sätt.

164 SOU 1974:31

17 Kontakt och relationer. Uppfostran

17.1 Kontakt förhållanden, uppfostran och kriminalitet. Hypoteser

nifikant större än i familjer, där båda bedömts positivt. Genom mer differentierade bedömningar av föräldrarna med konstantSambandet mellan ungdomskriminalitet och hållande av far- respektive morvariablerna olika former av kontaktförhållanden och so- kommer McCords slutligen fram till att förciala relationer har studerats ingående av hållandet till modern var av mer primär många forskare. Förhållandet till föräldrar betydelse för uppkomsten av kriminalitet i och kamrater har belysts ur olika synvinklar. deras material. Om modern var kärleksfull Beträffande familjeförhållanden tyder re- löpte sonen mycket liten risk att bli krimisultaten entydigt på att dessa är av avgö- nell oberoende av faderns attityd. Om morande betydelse för utvecklingen av ung- dern var avvisande var det troligt att sonen domsbrottslighet. Vad gäller den relativa be- blev brottslig, särskilt om fadern också var tydelsen av förhållandet till fadern respek- avvisande. tive modern ger däremot olika undersökFrågan om förhållandet till fadern eller ningar skilda resultat. Glueck och Glueck modern betyder mest för uppkomsten av (1950) rapporterar att pojkarna i både deras kriminalitet måste fortfarande betraktas som brotts- och kontrollgrupp hade ett bättre öppen men är med all sannolikhet för komförhållande till sina mödrar än till sina fäder. plicerad för att kunna få ett entydigt svar. Brottsfallen hade väsentligt sämre relation Med utgångspunkt i psykoanalytisk teori både till mor och far än kontrollfallen. Förskulle man förvänta att störningar i modershållandet till fadern spelade ojämförligt störkontakten under de första levnadsåren skulle re roll. McCord och McCord (1959) finner i vara en viktig orsaksfaktor vid uppkomsten sin analys av Cambridge-Somerville-projekav primär karaktärsstörning, som har ett tet likaså att pojkarna generellt sett hade starkt samband med kriminalitet. Å andra bättre relationer till sina mödrar än till fäsidan spelar fadern en synnerligen viktig roll derna. Förhållandet till både mor och far var för en pojke vid senare ålder, ödipalfasen påtagligt sämre hos de pojkar som blev krioch puberteten, som manlig identifieringsminella. Proportionen kriminella blev minst i person och normbildare. (Överjagets uppde familjer, där båda föräldrarna kunde bebyggnad genom identifiering med föräldtecknas som kärleksfulla (loving) och störst rarna, främst föräldern av samma kön, finns där båda var avvisande (rejecting). I familjer närmare beskrivet i kapitel 3.) Man skulle där den ena av föräldrarna betecknats som således enligt denna teori förvänta djupa kärleksfull och den andra som avvisande blev störningar i moderskontakten hos de mest andelen brottsliga pojkar emellertid inte siggravt personlighetsstörda brottsfallen men SOU 1974:31

för övrigt mer akuta störningar i förhållandet vara mindre, deras inställning till uppfosttill fadern under den aktuella åldersperioden, ringsnormerna i familjen mindre accepterande och uppfostringskonflikterna större. puberteten. Delvis sammanhängande med de mer störda Förhållandet mellan olika typer av uppfamiljerelationerna antogs kamratberoendet fostran och kriminalitet har likaledes bevara större i brottsgruppen, trots att pojkarhandlats av många forskare. Inom det psykonas förhållande till kamraterna förmodades logiska avsnittet av klientelundersökningen vara sämre. Asocialiteten i kamratgruppen finns emellertid inte variabler som täcker antogs slutligen vara större hos brottsfallen. olika uppfostringstyper, endast ett par mer allmänt formulerade, nämligen inställning till uppfostringsnormer och uppfostringskon- 17.2 Variabeldefinitioner flikter. Frågeställningen behandlas ingående De flesta variabler i denna grupp, 11 st., har inom det socialpsykologiska avsnittet bedömts enligt AAT, endast 2 enligt (Olofsson, 1973), varför vi här inte går närRorschach: mare in på den. Kamratförhållanden anses också synnerligen betydelsefulla, även om det är oklart i Rorschach: vilken utsträckning man kan betrakta t. ex. Primärkontakt, djupkontakt, (skala 1-7, samvaro med asociala kamrater, särskilt i dålig—god.) gängbildningar, som orsak eller parallell- Variabeln ger uttryck för i vilken utsträcksymptom till kriminalitet. ning individen kan uppleva djup och nära Makarna Glueck hör till de många som kontakt med andra. Den beskriver hans studerat kamratförhållanden och de finner att förmåga till du-upplevande, att uppfatta pojkarna i deras brottsgrupp har ett sämre andra som levande och likaberättigade mänförhållande till sina skolkamrater och att de i niskor, inte som manipulerbara objekt. Den väsentligt högre grad umgås i gäng än poj- har ett nära samband med hans förmåga att karna i kontrollgruppen. Deras kamrater är känna djupt, att knyta an till andra och att nästan uteslutande asociala, vilket är sällsynt uppleva positiva och negativa affekter på ett i kontrollgruppen. Brottsfallen umgås också i nyanserat sätt. Primärkontakten är indivibetydligt större utsträckning med äldre kam- dens resurser till kontaktupplevande och anrater och något lite mer med flickor. ses grundlagd tidigt i personlighetsutveckI Sverige har kriminella pojkars kamratför- lingen. (Variabeln finns definierad även i hållanden undersökts av bl. a. Olofsson kap. 19.) (1971). Hon fann i Örebroprojektet förvåSekundärkontakt, kontaktfunktion, (skala nande nog inga samband mellan popularitet bland klasskamraterna och brottsligt- l-7,dålig-god.) konformt beteende. Däremot bekräftades Variabeln ger uttryck för hur individen funhypotesen att brottsliga pojkar i större ut- gerar i kontaktförhållanden. För en verkligt god sekundärkontakt fordras en god primärsträckning umgås i gäng på fritiden. Våra hypoteser angående skillnader mel- kontakt. Även om primärkontakten, konlan brotts- och kontrollfall i de variabler som taktresurserna, är goda kan man emellertid ingår i detta kapitel var följande: vi förvän- finna olika former av neurotiska störningar i tade mer störningar i både primär- och se- sekundärkontakten, t. ex. skygghet, misskundärkontakt och sämre relationer till såväl tänksamhet, negativism eller tillagsinställdföräldrar som kamrater hos brottsfallen. Med het. Om primärkontakten är dålig är sekunhänsyn till pojkarnas ålder antogs stör- därkontakten i allmänhet allvarligt störd, ningarna vara mer akuta i förhållandet till men det händer å andra sidan att den åtfadern än till modern. Brottsfallens engage- minstone skenbart verkar bättre t. ex. vid mang i sitt förhållande till föräldrarna antogs infantil jagsvaghet, där man ofta finner en 166

SOU 1974:31

nonselektiv solskenskontakt, eller hos personer med primär karaktärsstörning som ibland har en opportunistisk charmappell, som i själva verket är en skenkontakt utan affekt.

Engagemang i relationen son-far. (skala 1 7, litet-stort.) I överensstämmelse med samma variabel rörande son—mor.

A AT:

Beroende av kamrater, (skala 1-7, stort litet.) En bedömning av pojkens beroende av kamrater både känslomässigt och för gemensamma aktiviteter, samt hans beroende av kamraters åsikter.

Kontaktfunktion, (skala 1-7, dålig-god.) Definitionen är densamma som för Rorschachvariabeln, sekundärkontakt, kontaktfunktion. Bedömningsunderlaget är emellertid mer konkret, berättelser om olika kontaktsituationer, och lämpar sig troligen bättre för prediktion av den manifesta kontaktfunktionen.

Kamratrelationer, (skala 1-7, neg.-pos.) En sammanfattande bedömning av pojkens kontaktförhållanden med kamrater, oberoende av om kamraterna beskrivs som asociala eller inte. Variabeln baseras på många variabler på lägre sammanfattningsnivå, där kontaktförhållandena skattas i överensstämmelse med samma variabler rörande föräldrarna.

Familjeklimat, (skala 1-7, dåligt-bra.) En sammanfattande bedömning av kontaktförhållandena inom familjen, mellan både pojken och fadern respektive modern (se Ytterligare tre AAT-variabler presenteras def. av dessa variabler) och mellan föräldav innehållsmässiga skäl tillsammans med rarna. Variabeln är en subjektiv sammanfattdenna variabelgrupp men ingår ej i klusterning baserad på många variabler på lägre analysen. De presenteras därför sist. sammanfattningsnivå, där kontaktförhållandena skattas med avseende på grad av värme, Inställning till uppfostringsnormer. (skala accepterande, tillåtande, stödjande, miss- 1—7, opp.-accept.) tänksamhet, fientlighet, avvisande etc. En bedömning av i vilken utsträckning pojken accepterar de normer som föräldrarnas Relation mor-son. (skala 1-7, neg.-pos.) uppfostran är ett uttryck för. Variabeln beEn sammanfattande bedömning av förhållan- döms oberoende av dessa normers innehåll. det mor-son, som baseras på skattningar av såväl värme, beroende, frigörelsebehov, be- Uppfostringskonflikter. (skala 1-7, storasvikelse, opposition, fientlighet och avvisan- små.) de från sonens sida som värme, generositet, En bedömning av uppfostringskonflikternas vård, stöd, överbeskyddande, inkonsekvens storlek. Variabeln har inte alltid samband och olika former av aggressivitet och avvisan- med inställningen till uppfostringsnormer. Det finns pojkar med en kritisk och opposide från moderns sida. tionell inställning som böjer sig för föräldrarRelation far-son. (skala 1-7, neg.-pos.) nas krav så att konflikterna blir små. Å andra En sammanfattande bedömning av förhållan- sidan finns pojkar som inte är i opposition det far-son i överensstämmelse med samma men för vilka normer har så liten relevans variabel rörande mor—son. och vilkas jagfunktioner är så bristfälligt utvecklade att de i stort sett lever efter Engagemang i relationen son-mor. (skala lustprincipen och ideligen kommer i kon1—7, litet—stort.) flikt. En bedömning av i vilken utsträckning förhållandet till modern spelar en väsentlig roll i Asocialitet hos kamrater, (skala 1-7, storpojkens liv, helt oberoende av om förhållan- liten.) det är bra eller dåligt. En bedömning av i vilken utsträckning asoSOU 1974:31

cialitet bland kamraterna förekommer i berättelserna. Ständigt återkommande skildringar av mindre asocialitet kan få samma skattning som få berättelser om grav asocialitet.

•S

c .2 1 CA

+_>

g 8 §S

«2

ill o o

^ 17.3 Klusteranalys O Os

Interkorrelationerna mellan de 10 först beskrivna variablerna i detta kapitel har undersökts genom klusteranalys. Variablerna rörande uppfostran och kamratasocialitet föreföll oss vara av annan karaktär än de rena kontakt- och relationsvariablerna och togs därför inte med i analysen. Av innehållsmässiga skäl bör de dock behandlas tillsammans med övriga föräldra- och kamratvariabler. Klusteranalysen redovisas i tabell 17.3.1 och 17.3.2. Interkorrelationerna visar ett mycket likartat mönster i prov- och huvudundersökningsmaterialen. Endast två samband skiljer sig påtagligt. Mellan variablerna relation far-son och engagemang i relationen son-mor och mellan beroende av kamrater och kamratrelationer är i provundersökningen sambanden nära noll medan samma variabler i huvudundersökningen är måttligt positivt korrelerade. Sambanden är, som i alla andra prövade variabelgrupper, högre inomtestligt än mellantestligt. Då Rorschachvariablerna är färre än AAT-variablerna i denna grupp blir av statistiska skäl deras genomsnittliga samband med klustret som helhet lägre än AATvariablernas. Primärkontakt får i huvudundersökningen en svagt negativ korrelation med kamratrelationer, varför den utesluts ur klustret av programmet. Flera av sambanden mellan AAT-variablerna är intressanta ur tolkningssynpunkt. Starkt samband föreligger i båda materialen mellan familjeklimat och kontaktfunktion. Bra familjeklimat har samband med goda kontaktfunktioner hos pojkarna, dåligt familjeklimat med störningar i kontaktförmågan. Kontaktfunktion har också ett positivt samband med kamratrelationer, liksom kamratrelationer med familjeklimat. Starkt samband föreligger också mellan de båda 168

o 1-1 »o O rN VD O O <N

*H O 00 VO <N O ro O •**•

** O f - ro oo tN ro O TJO VO

"" IC/10O o o o rs ro r f v£> C

O c— v~> O ro rj- r— O VD N (S m •* V£>

•O

i-H

O't O v O H « f - H O oo oo rs ro -rf Tf t-;

O00<NCTs»-<^'-HTtO

O^r^OsOsvovo^ooro O VO (N N <-1 (N (S >-i O ro

M P

> p

• S o p

c *M ^e

3 P P M ,_ 01

01 01

E E "O £ 01 O) oo bli

EJs^aasEc O101CPol<«O a-wfc

<—i (S f l • * iO VD r- 00 ON O K

b* t* !-> t* 1-* *-\ t* **,

SOU 1974:31

*i C S

c o.£P

engagemangsvariablerna, i förhållandet till fadern respektive modern. Tendensen att vara engagerad i relationen till föräldrarna, respektive att ha givit upp kontakten, gäller oftast båda föräldrarna. Positivt samband föreligger också mellan de variabler som gäller kvaliteten i förhållandet till fadern respektive modern. Sambandet mellan kvaliteten på relationen och engagemanget i den är mera måttligt vad beträffar både fadersoch modersvariablerna. Ett annat påtagligt samband föreligger mellan familjeklimat och beroende av kamrater. Pojkar med positivt familjeklimat tenderar att vara mindre beroende av kamrater. En måttlig korrelation finns också mellan engagemang i föräldrarna och beroende av kamrater. Större engagemang i föräldrarna har samband med mindre kamratberoende. Sambandet mellan kamratrelationernas kvalitet och beroendet av kamrater är mycket osäkert. 1 provundersökningen synes inget samband föreligga, i huvudundersökningen framkommer en måttlig tendens i riktning mot att beroendet minskar om relationerna är goda.

_ oorooooooor-r-ioio

OMTt

O oo t-- ro o <N ^H n-

o TI- os ro r-

-O1 t-- ( N »-H

T)-

C <u

60 C

O tN oo ro r- oo O ro ro TJ- TI- v£>

1—1

••o v> Ul

1-4

C 3 T3 3

or-ooron-ioior^

DS c _o

IS o M

o fNCTs\OTt-ot-~ior~o ^HH(N(NHO(N

17.4 Gruppskillnader mot brotts- och kontrollgruppskriteriet

1—1

o oo • O T f ^ r o o o r N r o r o O «3 O ^ H O < - i O < - < 0 — i

> c « o c •* o

•j3

ÖO

—• —•

•I B 60 60 > 5t— o c13 > . £^ P ,& S C J i^ f3 nj c

ra cs

:c3

•c "2 .2 O O <D 0) c CTJ w> S E c w C a tB5 'fl(8 t* C4 fl A E.3« 6c5 oj O •C cu oo n. <u <u c c 5 Oi CC W UJ CO

C O

<—i<NrOTj-iovor-~000J\O

\r> <e* h* \-+ V* \-+ \r+ \-*

SOU 1974:31

Skillnaderna mellan brotts- och kontrollgrupperna i kontakt- och uppfostringsvariabler redovisas i tabell 17.4.1. Samtliga variabler i denna grupp ger signifikanta skillnader mellan brotts- och kontrollfall. Primärkontakt, djupkontakt Ro, ger en väl säkerställd skillnad både med teckentest och i de stratifierade medeltalsjämförelserna i provundersökningen. I huvudundersökningen är skillnaden mindre och blir säkerställd endast i de stratifierade medeltalsjämförelserna. Sekundärkontakt, kontaktfunktion Ro, ger säkerställd skillnad i båda materialen, även om teckentestet på huvudundersökningsmaterialet endast visar en tendens. Kontakt funktion AAT, ger väl säkerställda skillnader mellan grupperna i båda materialen. 169

Tabell 17.4.1 Kontakt-, relations- och uppfostrii Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper, Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning. Metod

Variabel

Teckentest P

Stratifierade medeltalsjämförelser MB

DifT-

Medelfel

Primärkontakt djupkontakt

P.U. H.U.

3.52 3.69

4.48 3.98

-0.95 -0.29

0.001 0.01

Asocialitet hos kamrater

P.U. H.U.

3.03 3.00

4.00 3.33

-0.97 -0.33

0.27 0.18

0.001 0.05

Familjeklimat AAT, ger säkerställda skill- provundersökningen i både brotts- och konnader i båda materialen även om skillnaden trollgruppen. Engagemang i relationen son-far AAT, är mindre i huvudundersökningen. Relation mor-son AAT, skiljer med stark skiljer signifikant i båda materialen, dock ej signifikans i provundersökningen men med med teckentest i huvudundersökningen. Beroende av kamrater AAT, ger väl säkermindre i huvudundersökningen. Skillnaden blir där signifikant endast i de stratifierade ställda skillnader i båda materialen. Kamratrelationer AAT, ger en signifikant medeltalsjämförelserna. Relation far-son AAT, ger däremot väl skillnad i båda materialen även om teckentestet i huvudundersökningen endast visar en säkerställda skillnader i båda materialen. Engagemang i relationen son-mor AAT, tendens i väntad riktning. Inställning till uppfostringsnormer AA T, skiljer signifikant i båda materialen. Teckentest ger emellertid endast en tendens i skiljer väl säkerställt i båda materialen, trots huvudundersökningen. Engagemanget i rela- att den skattade oppositionen i huvudundertionen till modern är mindre i huvud- än i sökningens kontrollgrupp är större än i prov170

SOU 1974:31

undersökningens. här framträder den vanliga tendensen till Uppfostringskonflikter AAT, ger säkerr- mindre skillnader i huvudundersökningen ställda skillnader i båda materialen. på grund av att kontrollgruppen där har Asocialitet hos kamrater AAT, ger en ;n mindre gynnsamma värden. mycket påtaglig skillnad i provundersökningen, men kamratasocialiteten är avsevärt större i huvudundersökningens kontrollgrupp och skillnaden blir då signifikant en- 17.5 Variablernas utfall i sekvensmodellen dast i de stratifierade medeltalsjämförelserna. a. Nio av kontaktvariablerna har prövats mot Samtliga variabler har således givit säkerr- uppföljningskriteriet, den modifierade seställda skillnader mellan brotts- och kontroll1- kvensmodellen. Resultatet redovisas i tabelgrupp i båda materialen, även om det ävenn lerna 17.5.1-17.5.9.

Tabell 17.5.1 Primärkontakt, djupkontakt Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. .Sekv.kl

Skala

K Ej brott \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV.VI.VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

1-3

17 23%

21 42%

20 41 %

23 53%

22 50%

103 40%

4-7

56 77%

29 58%

29 59%

20 47%

22 50%

156 60%

2 Medelpoäng

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

10.98, dfl, 2.73, df 3,

p<fj.001 -

Primärkontakt, Ro ger ej den förväntade rangordningen men den lineära trenden blir trots detta starkt signifikant då det finns en klar skillnad mellan klass 0, de båda gynnsammaste B-klasserna och de båda mest be-

SOU 1974:31

lastade. Avvikelsen från linearitet är inte signifikant. Variabeln har följaktligen en viss prediktiv förmåga. Skillnaden mellan bästa och sämsta klass är emellertid inte särskilt stor.

Tabell 17.5.2 Kontaktfunktion AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

Skala \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,VI,VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Instplac. brott efter 18 år IX

Percentilpoäng

1-3

38 52%

38 78%

40 83%

31 72%

41 98%

188 74%

4-7

35 48%

11 22%

8 17%

12 28%

1 2%

67 26%

0.50 Medelpoäng

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

23.34, d f l , 9.45, df 3,

p<0.001 p<0.05

Kontaktfunktion, AAT ger heller inte den förväntade rangordningen men den lineära trenden är även här starkt signifikant. Avvikelsen från linearitet är emellertid också signifikant. Skillnaderna mellan klass 0, II och IX är dock relativt stora och i väntad riktning. Endast 2 % av pojkarna i den

sämsta sekvensklassen har acceptabel eller god kontaktfunktion. Den näst sämsta sekvensklassen, de pojkar som fortsatt begå brott efter 18 år, ligger som ofta, särskilt i AAT-variabler, mycket mer positivt än förväntat.

Tabell 17.5.3 Relation mor-son AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. K Ej brott

Sekv.kl.

Skala

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,VI,VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Instplac. brott efter 18 år IX

Per cent ilpoäng

1-3

33 45%

31 63%

33 69%

28 65%

39 93%

164 64%

4-7

40 55%

18 37%

15 31%

15 35%

3 7%

91 36%

0.50 Medelpoäng 2

X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

22.70, d f l , 4.27, df 3,

pO.001 -

Förhållandet till modern visar sig ha stor betydelse för pojkarnas senare kriminella utveckling. Lineariteten i utfallet är starkt signifikant och den avvikelse från den förväntade rangordningen som finns är ej signi172

fikant. Skillnaden mellan klasserna 0, II och IX är stor. I den mest belastade sekvensklassen har endast 7 % av pojkarna bedömts ha en acceptabel eller god kontakt med sin mor mot 55% i klass 0. SOU 1974:31

Tabell 17.5.4 Relation far-son AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

Skala

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,VI,VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

1-2

12 16%

19 39%

22 46%

22 51%

25 60%

100 39%

3-7

61 84%

30 61%

26 54%

21 49%

17 40%

155 61%

2 Medelpoäng

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

24.35, d f l , 2.27,df 3,

p<0.001 -

Förhållandet till fadern ger precis den förväntade rangordningen mellan sekvensklasserna. Lineariteten är följaktligen starkt signifikant. Fadersvariabeln följer alltså det förväntade sekvensmönstret något bättre än modersvariabeln men skiljer å andra sidan ut sekvensklass IX något sämre. Då störningar i

relationen till fadern visat sig vara betydligt vanligare än till modern i våra skattningar har vi här lagt dikotomilinjen annorlunda. Till den negativa gruppen har vi räknat endast pojkar med gravt störda fadersrelationer. Detta gäller 16 % av sekvensklass 0 och hela 60 % av sekvensklass IX.

Tabell 17.5.5 Engagemang i relation son-mor AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,VI,VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percent ilpoäng

1-3

21 29%

20 41 %

27 56%

24 56%

28 67%

120 47%

4-7

52 71%

29 59%

21 44%

19 44%

14 33%

135 53%

2 Medelpoäng

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

18.80, d f l , 1.21,df3,

pO.001 -

Pojkens engagemang i förhållandet till modern ser ut att betyda lika mycket för hans senare kriminella utveckling som om förhållandet är gott eller dåligt. Den lineära trenSOU 1974:31

den är starkt signifikant. Skillnaden mellan bästa och sämsta klass är emellertid något mindre för denna variabel än för relation mor—son. 173

Tabell 17.5.6 Engagemang i relation son-far AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,VI,VIII

B Brott efter 18 år III.V.VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

1-3

18 25%

22 45%

22 46%

22 51%

26 62%

110 43%

4-7

55 75%

27 55%

26 54%

21 49%

16 38%

145 57%

0.50 Medelpoäng

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

15.69, dr 1, p<0.001 1.83, df 3, -

Pojkens engagemang i förhållandet till fadern betyder ungefär lika mycket för hans vidare kriminella utveckling som hans enga-

gemang i förhållandet till modern. Även för fadersvariabeln är den lineära trenden starkt signifikant.

Tabell 17.5.7 Beroende av kamrater AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Provoch huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott 0

1-3 4_7

29 40% 44 60 %

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV.VI.VIII

28 57% 21 43 %

35 73% 13 27 %

2 73 49 Medel0.61 0.52 poäng 2 X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

48 0.45 26.86, df 1, p<0.001 2.55, df 3, -

De pojkar som är mer än normalt beroende av kamrater löper större risk att utvecklas i asocial riktning. Skillnaden mel-

lan klasserna är stor och den lineära trenden starkt signifikant. 86 % av pojkarna i klass IX har bedömts som starkt kamratberoende.

SOU 1974:31

Tabell 17.5.8 Kamratrelationer AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV.VI.VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

1-3

44 60%

38 78%

36 75%

30 70%

38 90%

186 73%

4-7

29 40%

11 22%

12 25%

13 30%

4 10%

69 27%

0.50 Medelpoäng

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

8.32, d f l , 5.01, d f 3 ,

Percentilpoäng

p<0.01 -

Kamratkontakten, bedömd utan någon värdering av kamraterna, ger ej den förväntade rangordningen mellan sekvensklasserna, även om kontakten är bäst i klass 0, sämre i mellanklasserna och sämst i klass IX, vilket

ger en signifikant linear trend. I själva verket har hela 60 % av pojkarna i klass 0 bedömts ha svårigheter i kamratkontakten. Motsvarande procent i klass IX är dock 90.

Tabell 17.5.9 Asocialitet hos kamrater AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Provoch huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV.VI.VIII

B Brott efter 18 år III.V.VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

1-3

34 47%

29 59%

31 66%

28 67%

34 81%

156 62%

4-7

38 53%

20 41%

16 34%

14 33%

8 19%

96 38%

2 Medelpoäng 2

X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

13.13,dfl, 0.80, df 3,

p<J3.001 -

Berättelsetemata om asocialitet i kamratgruppen visar sig ha prediktivt värde. Påfallande kamratasocialitet förekommer i berättelserna hos 47 % av pojkarna i klass 0 och procenten stiger sedan successivt till 81 % i SOU 1974:31

Percentile poäng

klass IX. Den lineära trenden är starkt signifikant. De behandlade variablernas utfall i sekvensmodellen i form av medelpoäng visas grafiskt i figur 17.5.1-17.5.9. 175

Figur 17.5.1 Primärkontakt Ro

Figur 17.5.5 Engag. i relation son-mor AAT

Medelpoäng 0.70-1

0.60-

0.50-

0.40-

0.30-

Sekvensklass 0

IV VI VIII

III

IV VI VIII

Sekvensklass 0

v VII

—r~ III V VII

Figur 17.5.2 Kontaktfunktion AAT

Figur 17.5.6 Engag. i relation son-far AAT

Medelpoäng 0.70-1

0.60-

0.50-

0.40-

0.30 - 1

i r Sekvensklass 0

- I

1 IV

III

lIX >

v VII

VIII

Sekvensklass 0

0.40-

^>V

Antal 0.30 -I r~ i Sekvensklass 0

1II

r iv VI VIII

17.6 Faktiska föräldraförhållanden jektiva relationsvariabler

, m V VII

och pro-

De psykologiska bedömningarna av testprotokollen har utförts utan kännedom om pojkarnas verkliga familjeförhållanden. Bedömning av förhållandet till faders- och modersfigurer har därför gjorts vare sig pojkarna hade far och mor vid det aktuella tillfället eller inte. Detta nödvändiggör en kontroll av de yttre förhållanden som kan ha påverkat pojkarnas upplevelse av faders- respektive modersfigurer. Beträffande modern visade det sig inte vara något problem, då nästan alla pojkarna bodde hos sin biologiska mor. Undantag var endast 14 pojkar: i provundersökningen 2 B-fall och 1 K-fall, i huvudundersökningen 10 B-fall och 1 K-fall. I 5 av de 14 fallen hade kontakten med modern brutits helt nyligen, i 3 fall genom skilsmässa, i 2 fall genom moderns död. Sex pojkar hade antingen adopterats eller kommit till fosterhem tidigt, 2 hade vuxit upp hos sina morföräldrar och 1 bodde sedan nioårsåldern, då modern dog, tillsammans med fadern och mormodern. De flesta av de 14 pojkarna hade således antingen bott tillsammans med sin biologiska mor till helt nyligen eller hade sedan länge en fast modersfigur. Beträffande fadern låg det annorlunda till. Av de 283 pojkar som testats med AAT bodde 99 inte längre tillsammans med sina biologiska fäder. Dessa pojkars situation med SOU 1974:31 12

1. Bor tillsammans med biologisk far 2. Styvfar sedan flera år 3. Adoptivfar 4. Kontakten med fadern bruten genom skilsmässa 5. Kontakten med styvfadern bruten genom skilsmässa 6. Fadern död 7. Aldrig haft någon far eller förlorat honom i första småbarnsåldern

(

184 30 5 17 7 12 _28 283

Dessa grupper jämfördes i variablerna relation far-son och engagemang i relationen son-far. I relation far-son skilde sig två grupper från de övriga, nämligen grupperna 6 och 7, de pojkar vars far var död och de som aldrig haft någon far eller förlorat honom redan i första småbarnsåldern. I dessa grupper hade relationen till fadern mindre ofta bedömts som gravt störd än i de övriga. Resultatet kan tolkas som en tendens att idealisera en frånvarande far. Skillnaden mellan grupperna framgår av tabell 17.6.1. Tabell 17.6.1 Relation far-son i AAT hos pojkar med olika yttre faderssituation. Grupp Rel.far-son

1-5

6-7

(85B 19 K)

(6B 1K)

(80B 59K)

(17B 16K)

!"2

3-7

X2=8.20!, 1

dfl,

p<0.01

med Yates' korrektion. 177

diskussion i kap. 7.2.) En av de variabler som behandlas i detta kapitel är speciellt svårtolkad, nämligen asocialitet hos kamrater. Variabeln är en skattning av i vilken utsträckning kamratasocialitet förekommer i berättelserna. Berättelser om asociala kamrater kan emellertid betyda många olika saker. Säkert kan de ofta tolkas som uttryck för pojkarnas egna erfarenheter. I andra fall kan det röra sig om förskjutning av asociala impulser, som upplevs som förbjudna, från identifieringspersonen till andra 17.7 Sammanfattning och diskussion personer i berättelsen. En annan möjlighet är I detta kapitel har övervägande redovisats va- att både identifieringspersonen och hans riabler av socialpsykologisk typ, olika aspek- kamrater beskrivs som asociala som ett utter av pojkarnas relationer till föräldrar tryck för försökspersonens egna asociala imoch kamrater. Det är därför i detta samman- pulser. Hauge har beskrivit ytterligare en hang viktigt att erinra om att de data vi mekanism som mycket väl kan komma in i bygger på är av väsentligt annan karaktär än bilden. Han menar att ungdomars tendens de som vanligen redovisas i socialpsykolo- att uppfatta andra ungdomar som asociala giska undersökningar och som vi har möjlig- ökar med minskande personlig kännedom. het att jämföra med. När t. ex. Glueck och Det finns en benägenhet att tro att avlägsna Glueck eller McCord och McCord redovisar bekanta är mer asociala än nära vänner. Ju personlighetsdrag hos pojkarnas föräldrar sämre kamratkontakt en pojke har, dess mer och asocialitet hos kamraterna bygger de på asociala tror han att kamraterna är och dess direkta uppgifter om respektive föräldrar mer upplever han ett tryck att själv begå och kamrater. Bedömningsunderlaget i den- asociala handlingar för att bli accepterad i na undersökning är däremot alltid testningar gruppen (Hauge, 1971). I vilken utsträckning av pojkarna med projektiva metoder; vad den beskrivna mekanismen utgör en projekbeträffar socialpsykologiska variabler nästan tion av ungdomarnas egna asociala impulser enbart AAT. Pojkarna har alltså fritt berättat går Hauge inte in på. Sannolikt är detta historier till testbilderna. I nästan alla fall också ett led i förklaringen. Hauges resonehar huvudpersonen i berättelsen, identifie- mang är hur som helst relevant som en ringspersonen, blivit en pojke, och historien möjlig tolkning av de samband vi funnit har handlat om vad denna pojke gjort och mellan dålig kamratkontakt, stor kamratvad som hänt honom. Nästan alltid förekom- asocialitet och starkt beroende av kamrater. mer andra personer i berättelserna, sådana Någon enkel tolkning av den stora kamratsom finns på bilden och ofta också sådana asocialiteten i brottsfallens berättelser är inte som inte finns där utan helt kommer ur möjlig. pojkarnas fantasi. Moders- och fadersfigurer De variabler som redovisats i kapitlet har förekommer, som tidigare nämnts, på flera alla givit de förväntade skillnaderna mellan bilder liksom kamrater. Det vore givetvis helt brotts- och kontrollgrupper. Brottsfallen har orimligt och emot projektiv teori att anta att sämre djupkontakt och mer störningar i konberättelserna ger en objektivt riktig bild av taktfunktionen än kontrollfallen. Familpojkarnas liv och miljö. Avsikten med test- jeklimatet är sämre i brottsfallens hem, deras metoden är heller inte att ge upplysning om relationer till föräldrarna är mer störda, till den faktiska, yttre miljön utan om mer eller fadern ofta gravt, och de har i större utmindre omedvetna skikt av pojkarnas upp- sträckning givit upp sitt engagemang i föräldlevelse av föräldrafigurer, kamrater etc. (Se rarna. Uppfostringskonflikterna är större och

Variabeln engagemang i relationen sonfar visade däremot inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Proportionen pojkar på olika skalsteg i engagemangsvariabeln var mycket likartad, oberoende av olika yttre situation. Förhållandet till en far ser ut att betyda ungefär lika mycket i pojkarnas fantasiliv antingen de fortfarande har kontakt med sin biologiske far, har en annan fast fadersfigur eller saknar en sådan.

SOU 1974:31

pojkarna har mindre tendens att acceptera föräldrarnas uppfostringsnormer i brottsgruppen. Störda relationer till både fadern och modern liksom en tendens att ha givit upp engagemanget i dessa relationer innebär enligt resultaten från sekvensmodellen påtaglig risk för fortsatt kriminell utveckling. Beträffande pojkarnas kamratförhållanden har det visat sig att brottsfallen är mycket starkare beroende av kamrater och samtidigt har sämre kamratkontakt än kontrollfallen. Deras berättelser innehåller också mycket mer skildringar av asocialitet bland kamraterna än kontrollfallens, vilket sannolikt bl. a. betyder att de faktiskt umgås mer med asociala kamrater, även om variabeln är svårtolkad, vilket diskuterades nyss. Variablerna kamratasocialitet och kamratberoende visar båda prediktiv förmåga i sekvensmodellen. Sambanden mellan variablerna i detta kapitel kan beskrivas på följande sätt: Vanligt är att pojkar som begått brott har dåliga relationer till båda föräldrarna, i synnerhet fadern. De har ofta givit upp sitt engagemang i föräldrarna och istället blivit mer än normalt beroende av kamrater. Då deras kontaktfunktioner är störda blir emellertid även förhållandet till kamraterna dåligt. Kamraterna är ofta asociala. Antingen väljes dessa för att de överensstämmer med asociala impulser hos pojkarna själva eller också tvingas de in i asociala grupper då deras besvärliga hemförhållanden och störda kontaktförmåga gör att de inte kan anpassa sig eller inte blir accepterade i en vanlig kamratgrupp. I många enskilda fall ser mönstret givetvis annorlunda ut, men det här beskrivna förefaller vanligt.

SOU 1974:31

18 Moralhållningar

rar detta i arkaiska, ofullständiga och splittrade överjagsfragment, vilka ger starkt sadistiska överjagsimpulser till jaget, inom vilket I den kriminologiska litteraturen finner man, en djup omedveten ångest uppstår, som ofta att olika åsikter hävdas beträffande moral- ageras ut direkt. Redl och Wineman (1951, sid. 172) hävfunktionen hos kriminella. Vi ansluter oss nära till den psykoanalytiska teorin beträf- dar, att de aldrig mött ett barn som helt fande socialiseringsprocessen, som den be- saknar överjag. "Below the behavioral surskrivs av A. Freud (1965, kap. 5). En förut- face, there would be a great number of little sättning för socialisering anses enligt denna 'value islands' left - stemming out of isoteori vara en hos individen inbyggd moral. lated remainders of earlier childhood identiHuvudsakligen anses denna moralintegration fications from the automatic absorption of ske under ödipalfasen, men förstadier utbil- nondelinquent elements in the general "code das redan under den anala perioden. Under of behavior" which even a delinquent neighlatensen "sker en stabilisering och utvidgning bourhood still has sprinkled around, or out av moralbegreppen. Adolescensen slutligen of occasional real ties or dependencies with är en period av opposition och frigörelse. people which couldn't quite be avoided after Tidigare normer och moralbegrepp omprövas all". Brister i moralutvecklingen diskuterades och omstruktureras varvid tillkommer en redan tidigt i psykoanalytisk literatur. Reich väsentlig del av idealbildning och etiska ställ(1925) beskriver hur hos den impulsdrivna ningstaganden. karaktären hela överjaget isoleras, så att överEnligt psykoanalytisk teori har socialisejagsintentioner och handlingsimpulser aldrig ringsprocessen hos de kriminella störts och blir föremål för jagets kritiska granskning. blivit ofullständig. Vår kliniska erfarenhet Jacobson (1930) diskuterar uppkomsten har emellertid givit oss uppfattningen att av ett andra överjag, som idealiserar driftsäven personer med störningar av jagsvag typ aktivitet, antingen genom att förklara den har förstadier till moraluppbyggnad. De har som en "kamp för ett gott ändamål" eller på ofta för tidigt väckta skuldföreställningar, vilka utmärker barn som emotionellt dragit grund av förförelse av vuxna, som premierat sig tillbaka från den libidinösa bindningen ohämmad driftsutlevelse. Ett alternativt synsätt till det psykoanatill föräldrarna på grund av svåra frustationer och fientlig rejektion från föräldrarnas sida lytiska representeras av Eysenck (1964), som redan i preverbala stadier. Hos de svårast framför en inlärningsteoretisk syn på uppskadade, de primärt karaktärsstörda, resulte- komst av individuella olikheter beträffande

18.1 Moralhållningar och kriminalitet. Hypoteser

180 SOU 1974:31

moralhållning. Genom uppfostran tränas 18.2 Variabeldefinitioner barn att följa vissa regler, som anses vara väsentliga för att skydda samhället. För att Variabelgruppen innehåller 7 variabler, varav denna träning skall ha framgång kräves be- två är förekomstvariabler, hämtade från Rortingning av ångest till förbjudna handlingar schachtestet, och fem är AAT-variabler. Av via straff och ogillande. Enligt Eysenck är dessa är fyra bedömningsskalor som går melpsykopater extremt extroverta och betingas lan 0 och 3 och den femte en sammanfatttill följd därav sämre. Deras socialisering blir ning av dessa, som kan variera mellan 0 och mindre effektiv, då de saknar förmåga att 12. uppleva betingad ångest. Cleckley (1964) har också påpekat, att Rorschach: även om en psykopat kan ge verbala uttryck för sociala och moraliska regler och lagar, Straffrädsla (skala 0-1) tycks dessa sakna emotionell innebörd för Med straffrädsla avses, att individen avhåller honom och han följer dem följaktligen inte. sig från otillåtna handlingar, därför att han Brist pä skuldkänslor uppges som ett av de är rädd för utifrån kommande straff, från utmärkande dragen hos den psykopatiska föräldrar, kamrater, polis etc. Straffrädslan gruppen i behandlingsexperimentet på Wilt- har sålunda ett visst samband med s. k. wyckskolan (McCord och McCord, 1964). ögon tjäneri, dvs. när någon ser låter man bli, Studiet av moralfunktionen hos kriminella och ertappas man, blir man rädd. Straffrädshar ofta inriktats speciellt på den grupp som lan kan betraktas som ett förstadium till den kan karakteriseras som primärt karaktärs- integrerade moralen. Detta hör samman störd eller psykopatisk. Denna grupp har med, att individen inte förstår varför en definierats och diskuterats utförligt av för- handling eller en impuls är förbjuden, bara fattare som Hare (1970) och Quay (1965). I att den inte är tillåten. Straffrädslan är såleföreliggande arbete beskrivs primär karak- des naturlig för koltbarnet, som av rädsla, tärsstörning i kapitel 25.2.4. kanske mest för kärleksindragning från förMoralfunktionen har av oss undersökts ur äldrarnas sida men givetvis också för fysisk flera aspekter. Med Rorschachtestet har man plåga, långsamt lär sig vad som är tillåtet sökt belysa om individen har straffrädsla, eller ej. I detta sammanhang bör dock påeller om han har inbyggda skuldkänslor. I pekas, att imitation och positiva identifikaAAT-testet har även andra aspekter lagts på tionsönskningar med föräldrarna i normalmoralfunktionen. Man har sökt utröna gra- fallet spelar den största rollen redan vid den av överstark moral, i vilken utsträckning denna första etapp av moraluppbyggnaden. Om moralintegration inte äger rum under adekvat inbyggd moral föreligger, hur pass mycket av omoraliska handlingar individen senare faser, fortsätter hos den växande och tillåter sig, och i vilken utsträckning hans' senare hos den vuxne individen hans moralfunktion att vara endast denna primitiva föreställningar är amoraliska. straffrädsla. Hypoteserna beträffande de funktioner som bedömts med de i variabelgruppen ingående variablerna är följande: Vi väntade att finna mindre av skuldkänslor och mer av Skuldkänsla (skala 0-1) straffrädsla i brottsgruppen. Vidare väntade Med skuldkänsla avses individens upplevande vi oss att finna mer av hållningarna över- av att han brutit mot av honom själv accepdrivet moralisk och moralisk i kontrollgrup- terade normer. Övergången från lustprincipen och mer av omoralisk och amoralisk pen, dvs. den omedelbara behovstillfredsställhållning i brottsgruppen. elsen, till realitetsprincipen, vilken innebär att inskränkningar i denna tillfredsställelse måste ske med hänsyn till realitetens krav, SOU 1974:31

sker gradvis och långsamt. Inte förrän i den ödipala fasen har barnets olika jagfunktioner utvecklats och mognat så, att det förmår att skilja på fantasi och verklighet och har en viss impulskontroll. Begreppsbildningen och logiken gör det möjligt att förstå orsak och verkan, och förmågan att antecipera gör det möjligt att pröva en tänkt handlings konsekvenser innan den kommer till utförande. Adekvata skuldkänslor är ett viktigt tecken på, att överjagsuppbyggnaden är fullföljd. AAT: Överdrivet moralisk (skala 0 - 3 , ingen - mycket)

således, att han har en internaliserad moral, men att han inte handlar i enlighet därmed, och sålunda får skuldkänslor vid regelbrott, vilka dock inte är så starka, att de avhäller honom från handlingen. Amoralisk (skala 0 - 3 , ingen - mycket) Variabeln belyser, i vilken utsträckning individen saknar etiska värderingar av impulser och beteenden, som samhället har normer och regler för. Sådan etisk omognad är vanlig hos infantilt jagsvaga individer (se kap. 25.2.3), vilka ofta betraktar t. ex. snatteri som något man lyckas eller misslyckas med, men inte som något man har skuldkänslor för.

Variabeln avses belysa, i vilken utsträckning individen har ett allt för starkt överjag. Moralindex (skala 1-12, ingen inbyggd Tyvärr är variabeln olämpligt konstruerad. moral - god moralintegration) Den borde ha delats upp i två. Med nuvarande konstruktion har två mycket olika typer Variabeln är konstruerad så, att värdena på av överjagsrelationer kommit att bedömas på överdrivet moralisk och moralisk adderas variabeln. Dels har här skattats pojkar med tillsammans, varefter värdena på omoralisk neurotiskt överjag, med ständig ängslan att och amoralisk subtraheras från summan. Till göra fel och en skrupulös granskning av egna denna summa adderas siffran 6 för undvikanhandlingar och intentioner. Dels har pojkar de av negativa värden. med arkaiskt, primitivt överjag skattats på variabeln, dvs. pojkar med en överjagsrela- 18.3 Klusteranalys tion, som inte tillåter en realistisk bedömI variabelgruppen ingår sju variabler, av vilka ning av en handlings konsekvenser. En stäntvå hämtats från Rorschachtestet. Deras indig fruktan för överdrivet stränga straff föreligger, "syndens lön är döden". Erfarenhets- terkorrelationer redovisas i tabellerna 18.3.1 mässigt har många individer med skador av och 18.3.2. Det framgår av tabellerna, att variabeln typen infantil jagsvaghet en sådan defekt överdrivet moralisk ej ingår i klustret,vare sig överjagskonstellation. Den föreligger också i proveller huvudundersökningen, eftersom enligt vår uppfattning hos personer med den korrelerar negativt med två andra variprimär karaktärsstörning. abler i matrisen. Detta kan synas egendomligt, då variabeln överdrivet moralisk avsetts Moralisk (skala 0 - 3 , ingen - mycket) beskriva kontrollerande jaginstanser, och vi Variabeln avser att belysa individens tendens följaktligen väntat högre värden för kontrollatt följa de etiska normer och regler för fallen i denna variabel. Variablerna omorahandlandet, som samhället sätter upp, och lisk och amoralisk har vänts i matriserna, han själv gjort till sina, dvs. integrerat. eftersom högre värden väntas för brottsfallen i dessa. Trots att variablerna vänts, finner Omoralisk (skala 0 - 3 , ingen - mycket) man, att överdrivet moralisk har negativa Variabeln belyser individens tendens att korrelationer med dem i både prov- och medvetet bryta mot sina normer. Man antar huvudundersökningen. Förklaringen torde 182

SOU 1974:31

Tabell 18.3.1 Moralhållningar. Variablernas interkorrelation. Provundersökningen. N = 8 Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

1 Ro 1 Skuldkänslor Ro 2 Straffrädsla1 AAT 3 Överdrivet moralisk 2 AAT 4 Moralisk AAT 5 Omoralisk 1 AAT 6 Amoralisk 1 AAT 7 Moralindex

1.00 .33 .05 .24 .17 .19 .27

1.00 .03 .26 .16 .21 .27

1.00 .06 -.12 -.20 .31

.25 .25

1.00 .30 .30 .65

1.00 .52 .72

1.00 .68

.36 .38 .39 .53

Genomsnittskorrelationen för samtliga variabler i klustret = .36

Tabell 202.

18.3.2 Moralhållningar. Variablernas interkorrelation. Huvudundersökningen

Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

1 Ro 1 Skuldkänslor Ro 2 Straffrädsla1 AAT 3 Överdrivet moralisk 2 AAT 4 Moralisk AAT 5 Omoralisk 1 AAT 6 Amoralisk 1 AAT 7 Moralindex

1.00 .21 .08 .12 .01 .15 .16

1.00 .01 .20 .23 .16 .25

.14 .22 1.00 -.16 -.29 -.27 .11

1.00 .39 .53 .68

1.00 .65 .74

1.00 .83

.39 .41 .47 .54

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = .36 1 Variabeln vänd. 2 Variabeln kan ej ingå i klustret, ingår ej i genomsnittskorrelationen.

vara, att variabeln överdrivet moralisk givits moralisk hållning utmärker kontrollfallen, två dimensioner vid bedömningarna. Dels har medan omoralisk och amoralisk hållning är vi som förut nämnts skattat moralisk över- vanligare hos brottsfallen. ängslighet med starka skuldkänslor av neurotisk art på denna variabel, dels skuldkänslor av primitiv, arkaisk typ. Detta innebär, att skuldkänslor av en typ, som väntas vara 18.4 Grupp skillnader mot bro tts- och vanligare hos kontrollfall skattats på samma kontrollgruppskriteriet skala som skuldkänsleförhållanden, vilka vi Variablernas diskriminerande förmåga i provansett utmärka brottsfall, i synnerhet indivi- och huvudundersökningarna med det samder med störningar av gravt jagsvag art. tidiga kriteriet visas i tabell 18.4.1. Att variabeln moralindex ändå differentierar mot både brotts- och kontrollgruppskriteriet och i sekvensmodellen beror sanno- Skuldkänslor Ro likt på, att de övriga variabler som ingår i Variabeln skiljer mycket väl i både prov- och detta index ger mer entydiga uslag. Dvs. huvudundersökningen. SOU 1974:31

Tabell 18.4.1 Moralvariabler. Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper. Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning Metod

Variabel

Teckentest P

Stratifierade medeltalsjämförelser MB

Diff.

Medelfel

Skuldkänslor

P.U. H.U.

0.005 0.005

0.62 0.64

0.93 0.85

-0.31 -0.21

0.09 0.07

0.001 0.005

Straff rad sia

P.U. H.U.

0.005 Ro

0.69 0.75

0.26 0.57

0.43 0.19

0.09 0.07

0.001 0.005

AAT

Överdrivet moralisk

P.U. H.U.

0.67 0.81

0.64 1.21

0.02 -0.40

0.18 0.13

0.001 0.001 0.005

0.05 AAT

Moralisk

P.U. H.U.

0.01 0.025

1.67 1.47

2.10 1.77

-0.43 -0.30

0.14 0.10

P.U. H.U.

2.03 1.99

1.55 1.81

0.48 0.19

0.17 0.13

0.005 Omoralisk

0.025 AAT

Amoralisk

P.U. H.U.

0.01 AAT

0.90 1.33

0.26 1.04

0.64 0.29

0.17 0.16

0.01 0.05

AAT

Moral index

P.U. H.U.

0.01 0.025

5.41 4.96

6.93 6.13

-1.52 -1.18

0.38 0.31

0.01 0.01

Qtmff

Variabeln skiljer starkt signifikant i båda undersökningarna i de stratifierade medeltalsjämförelserna. Med teckentest blir skillnaden emellertid inte signifikant i huvudundersökningen. Vid granskningen av strata framgår, att straffrädsla är vanligast i den yngre gruppen i båda undersökningarna, vilket kan vara rimligt, då det är en omognare reaktion.

Omoralisk AA T Variabeln skiljer signifikant i provundersökningen, men ej i huvudundersökningen, vars kontrollfall har ett medelvärde, som närmar sig brottsfallens. Amoralisk AA T Även denna variabel skiljer mycket \äl i provundersökningen, men betydligt minire i huvudundersökningen, dock på 5 %-n.vån. Kontrollfallens medelvärde ligger högre i huvud- än i provundersökningen.

Överdrivet moralisk AA T Variabeln skiljer ej i provundersökningen, men i huvudundersökningen. Denna hållning framträder där mer i kontrollgruppen, vilket tyder på att den neurotiska, överängsliga formen varit vanligare än den arkaiska.

Moralindex AA T

Denna variabel, som är en sammanfatining av de olika bedömningarna av morahållningar enligt AAT, skiljer mycket väl msllan grupperna i både prov- och huvudundersökningen. Intressant är dock att se att medelvärdena i såväl brotts- som kontrollgruppen Moralisk AA T ligger avsevärt lägre i huvudundersökningen. Variabeln differentierar mycket väl mellan Det förefaller således som om moralin.egragrupperna i båda undersökningarna. Kon- tionen vore sämre i huvudundersökningen än trollfallen accepterar således i större ut- i provundersökningen i både brotts- och kontrollgruppen. sträckning samhällets regler och normer. 184

SOU l c 74:31

18.5 Moralvariablernas utfall i sekvensmodellen Tre av moralvariablerna har prövats mot sekvensmodellen. Resultatet redovisas i tabellerna 18.5.1-18.5.3. Tabell 18.5.1 Skuldkänslor Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

9 12%

16 32%

12 24%

22 51%

19 43%

78 3 0 % 0.15

64 88%

34 68%

37 76%

21 49%

25 57%

181 7 0 % 0.65

2 Medelpoäng

X2 för linear trend 18.18, df 1, p <0.001 X2 för avvikelse från linearitet 6.30, df 3, p <0.10

Variabeln har en starkt signifikant linear trend, men det finns även en tendens till avvikelse. Flera klasser byter plats. Det framgår dock, att skuldkänslor förekommer hos

88 % av de rena K-fallen, men endast 49 % respektive 57 % i de mest belastade klasserna, dvs. de individer som fortsatt att begå brott efter 18 års ålder.

Tabell 18.5.2 Straffrädsla Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 är III, V, VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

43 59%

17 34%

12 24%

12 28%

6 14%

90 3 5 % 0.17

30 41%

33 66%

37 76%

31 72%

38 86%

169 65 % 0.67

0.50 Medelpoäng

X2 för linear trend 25.77, df 1, p <0.001 X2 för avvikelse från linearitet 4.84, df 3, -

Variabeln har en starkt signifikant linear trend. Skillnaden mellan de rena kontrollfallen och sekvensklass IX är stor, 41 % respekSOU 1974:31

tive 86 %. Variabeln har en god prediktiv förmåga,

Tabell 18.5.3 Moralindex AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. _ B Inst.plac. brott efter 18 år IX

30 64%

23 55%

34 81%

133 53%

22 46%

17 36%

19 45%

8 19%

118 47%

0.50 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

1-5

20 28%

26 54%

6-12

52 72%

72 Skala

Medelpoäng

0.63 Percentilpoäng

B Brott efter 18 år III, V, VII

K Ej brott

Sekv.kl.

2 X för linear trend 27.31, df 1, p < 0 . 0 0 1 X2 för avvikelse från linearitet 6.5, df 3, p < 0 . 1 0

Moralindex AAT har en starkt signifikant linear trend, men det finns också en tendens till avvikelse från linearitet. Variabeln har trots detta en god prediktiv förmåga. Skillnaderna mellan bästa och sämsta grupp är avsevärda, då av kontrollfallen 28% visar låga värden, medan i klass IX 81 % har låga skattningar på variabeln. Figur 18.5.1-18.5.3 visar grafiskt sekvensmodellens utfall i form av medelpoäng.

Figur 18.5.1

Skuldkänslor Ro

Medelpoäng 0.70-1 0.600.50 0.40^ 0.30-1 Sekvensklass 0

IV VI VIII

Figur 18.5.3

Moralindex A A T

III V VII

0.60-

0.60 H

0.50-

0.50 -

0.40-

0.30-"

0.30-1

186 Straff rädsla R o

Medelpoäng 0.70-1

I rSekvensklass 0

Figur 18.5.2

IV VI VIII

—r~ III V VII

Sekvensklass 0

IV VI VIII

SOU 1 9 7 4 3 1

18.6 Sammanfattning och diskussion Resultaten i moralvariablerna ligger i linje med våra hypoteser. Straffrädsla och amoralisk hållning är vanligare i brottsgrupperna, medan kontrollfallen i högre grad utmärks av skuldkänslor och moralisk hållning. Omoralisk hållning ger mindre konsistenta resultat men överväger bland brottsfallen i provundersökningen. En variabel, överdrivet moralisk hållning, var olämpligt konstruerad och ger inga entydiga resultat. Den borde delats upp i två olika variabler, en avseende överstarkt neurotiskt överjag, en avseende primitivt, arkaiskt överjag. Starkt neurotiskt överjag kan antas utmärka kontrollfallen, medan primitiva, arkaiska överjagsfragment med all sannolikhet är vanligare hos brottsfallen. Genom att dessa båda överdrivet stränga, men för övrigt helt olika typer av överjagsförhållanden skattats i samma variabel kan resultaten inte ge någon tolkbar bild. Överdrivet moralisk faller också, sannolikt på grund av sin olämpliga konstruktion, utanför variabelgruppen i klusteranalysen. Skuldkänslor, straffrädsla och ett sammanfattande mått på moralintegration har också prövats mot uppföljningskriteriet. Man får där det väntade utfallet framför allt beträffande straffrädsla och moralintegration. Det förefaller således som om ofullständig och primitiv moralbildning, som innebär ett förstadium till inbyggd moral, skulle vara vanlig hos brottsfallen och också försvåra deras fortsatta anpassning. Väl inbyggda moralföreställningar överväger hos kontrollfallen. När kriminella episoder förekommer, sannolikt som adolescensfenomen, hos pojkar som i och för sig lyckats med sin moralintegration under barnaåren, förefaller prognosen för en socialisering på lång sikt att vara god.

SOU 1974:31

19 Jagstyrka

individer med en för åldern adekvat jagstyrka löper mindre risk att begå brott och I kapitlen 3 och 4 har en ingående redogörel- en avsevärt mindre risk att bli persistenta se givits för de teoretiska antagandena om brottslingar än individer med jagstörningar. jagfunktionerna och deras uppbyggnad. Där En inträngande deskription och analys av redovisas också vår hypotes att jagets funk- jagstörningar hos barn ges av Redl och Winetioner har betydelse för individens anpass- man (1951). Vår erfarenhet av jagsvaga barns ning i vid bemärkelse och då också för beteende överensstämmer väl med den som kriminellt beteende. Diskussionen i detta Redl och Wineman skildrar, liksom vår uppkapitel är därför kortfattad. fattning av relationen jagsvaghet-asocialitet. Enligt psykoanalytisk teori är jaget den De variabler, som ingår i detta kapitel, är instans, som organiserar inifrån och utifrån valda så att man med dem har möjlighet att kommande impulser och stimuli och som belysa jagfunktioner ur olika synvinklar. leder individens handlande. Vad som skall benämnas jagfunktioner kan En rad medfödda funktioner, såsom per- variera något mellan olika författare. Vårt ception, minne, intelligens, motilitet m. fl., synsätt ansluter sig som tidigare nämnts nära utgör jagets medel för orientering, realitets- till Bellaks (1958, 1969). prövning och handlande. Dessa grundfunkÄven övriga variabelgrupper innehåller gitioner mognar och differentieras enligt en vetvis variabler, som beskriver jagfunktioner. för arten bestämd grundplan och är fundaDessa studeras då mer i detalj och var för sig, mentala för jagets möjligheter att bemästra medan i detta kapitel ges en mer sammanrealiteten och anpassa sig till omgivningen. fattande redovisning av jagstyrke-variablerna. Under utvecklingen genom de psykoI kapitlet redovisas 14 variabler, nämligen sexuella stadierna och genom det för indiviperception Ro, integration av perceptionen den unika sätt, på vilket han löser de psykoRo, realitetsanpassning Ro, bearbetningsförsociala kriserna i relation till sina egna behov måga Ro, kontrollfunktion Ro, sund jagoch till de förutsättningar som omgivningen styrka Ro, neurotiskt jagförsvar Ro, jagsvagerbjuder, utformar jaget de försvar och den het Ro, jagstyrkeförhållandenas asocialitetskontroll, också i form av moralintegration, risk Ro, primärkontakt Ro, ångesttolerans som jaget vid varje tidpunkt förfogar över, liksom de kontaktmönster och de identifika- Ro, identifiering Ro, moralindex AAT samt tioner som långsamt utvecklas och införlivas kontrollfunktion AAT. För alla variablerna med jaget. (Hartmann, 1958; Erikson, 1950, gäller hypotesen att brottsfallen har lägre variabelvärden, dvs. förväntas ha sämre fun1958; A. Freud, 1965 Rapport, 1958.) Enligt våra antaganden förväntar man att gerande jagfunktioner än kontroll fallen. 19.1 Jagstyrka och kriminalitet. Hypoteser

188 SOU 1974:31

19.2 Variabeldefinitioner Variabelgruppen innehåller 14 variabler, 12 hämtade från Rorschach och 2 från AAT. Rorschach: Perception (skala 1 - 7 , störd-klar) Variabeln avser en bedömning av, i vilken utsträckning individen uppfattar omvärlden på ett adekvat sätt. Förekomst av vaghet, förvrängningar och projektioner av egna impulser ger låg skattning i denna variabel. Integration av perceptionen (skala 1-7, dålig-god) Variabeln är ett mått på individens förmåga att ta till sig och adekvat uppleva inre och yttre stimuli och sedan utifrån denna information planera sitt handlande. Den belyser också om upplevelsefältet är begränsat eller mer omfattande, och om individen tenderar att se och uppfatta snabbt och översiktligt, utan detaljgranskning eller om han ser detaljerna var för sig, och sedan fogar ihop dem till en enhet. Variabeln ger således ett mått på överblicken, förmågan att strukturera upplevelserna till något meningsfullt, som tillgodoser individens behov av orientering. Realitetsanpassning (skala 1-7, dålig-god) Perceptionen och integrationen av perceptionen ger förutsättningar för realitetsprövningen. Anpassningen till realiteten visar huruvida individen accepterar den givna verkligheten på ett för åldern rimligt sätt, och om han i sitt upplevande, tänkande och handlande agerar i enlighet därmed. Impulsgenombrott i form av magiskt tänkande eller okontrollerat utagerande av aggression eller sexuella impulser är tecken på bristande realitetsanpassning. Bearbetnings förmåga (skala 1-7, dålig-god) Variabeln belyser individens förmåga att i sitt inre smälta och strukturera om emotionella och intellektuella upplevelser så att de ter sig förståeliga och kan accepteras. De görs till något "eget". Förmågan att bearbeta och lösa inre konflikter, såväl omedvetna SOU 1974:31

som medvetna, är emellertid den viktigaste aspekten av detta begrepp. Även intuitiv, ofta från början vag kunskap bearbetas på detta sätt, så att den får något slag av emotionellt erkännande inom individen och en intellektuell form som gör att den kan föras ut till andra. Kontrollfunktion (skala 1-7, dålig-god) Kontrollen av impulser och affekter belyses med denna variabel. Hos den friska individen är kontrollen flexibel, den anpassas efter situationen. Kontrollen och försvaret mot impulserna kan vara stabilt, men inflexibelt, vilket ofta är fallet hos neurotiker, eller instabilt och outvecklat, som hos de jagsvaga personligheterna. Sund jagstyrka, jagintegration (skala 1-7, liten-stor) Variabeln är den mest övergripande inom variabelgruppen och ligger också inom Rorschachtestet på högsta sammanfattande nivå. Den belyser individens förmåga att integrera och bemästra sina impulser och intentioner och kanalisera dem i ett för honom själv meningsfullt handlande i relation till omvärlden. Den ger uttryck för i vilken utsträckning han kan utnyttja sina resurser och hävda sig själv på ett adekvat sätt, alltså i vilken mån han behärskar sig själv och bemästrar realiteten, med god känslomässig kontakt med närstående och andra. Väsentlig är individens upplevelse av sig själv som en enhetlig person med en historia och en framtid, både fysiskt och psykiskt, ett realistiskt och rimligt accepterande av sin person. Hit hör också hans förmåga att tolerera motstridiga impulser och värderingar hos sig själv och omvärlden utan att bli handlingsförlamad eller intellektuellt förvirrad. Neurotiskt jagförsvar (skala 1-7, litet-stort) Det neurotiska försvarets styrka är ej ett mått på hur neurotiskt störd individen är. Däremot ger variabeln en uppfattning om den neurotiska formen av impulskontroll, som kan ses som en överdriven kontroll, 189

vilken i för stor utsträckning hämmar impulser och affektutlevande liksom upplevandet av affekt. Från kriminell risksynpunkt är dock ett neurotiskt jagförsvar att betrakta som ett skydd. Jagsvaghet (skala 1-7, stor-ingen) Variabeln ger ett samlat mått på, i vilken utsträckning jagfunktionerna är störda.

Identifiering, (skala 1-7, svårigheterokomplicerad) Variabeln ger ett mått på i vilken utsträckning individen har en adekvat könsidentifiering. Den ingår som en viktig variabel i denna grupp. (Se vidare kap. 16, Könsidentifiering och sexualitet.)

AAT: Jagstyrkeförhållandenas asocialitetsrisk (ska- Moralindex (skala 1-7, ingen inbyggd mola 1-7, stor-liten) ral-god moralintegration) Sund jagstyrka, neurotiskt jagförsvar och Variabeln är ett mått på i vilken utsträckning jagsvaghet är inte direkt relaterade till den individens moraliska instanser fungerar väl risk individen löper att begå asociala hand- och adekvat för åldern. lingar. Som exempel kan nämnas, att vissa (Se vidare kap. 18. Moralhållningar.) psykotiska tillstånd med dålig jagstyrka inte behöver medföra någon kriminalitetsrisk. Kontrollfunktion (skala 1-7, dålig-god) Med undantag för dessa fall har vi emellertid Variabeln avses mäta impulskontrollen. Se ansett att jagsvaghet innebär risk för asocial definitionen för kontrollfunktionen Ro. utveckling, och att risken ökar ju gravare Bedömningsunderlaget är i Rorschachtesformer av jagsvaghet det rör sig om. Både tet abstrakt och symboliskt, medan det i sund jagstyrka och neurotiskt jagförsvar kan AAT är mer konkret och beteendenära. Vafungera som skydd mot asocialitet. Vi har i riablerna kan därför antas belysa olika aspekvår bedömning ansett att god sund jagstyrka ter av kontrollfunktionen. är ett bättre skydd mot kriminalitet än starkt neurotiskt jagförsvar. (Se vidare kap. 6, Variabelschematas hier- 19.3 Klusteranalys arkiska struktur.) De flesta variablerna är hämtade från Rorschach, och de korrelerar i båda underPrimärkontakt (skala 1-7, dålig-god) sökningarna högt eller relativt högt med Variabeln är en av de viktigaste i gruppen. varandra. Korrelationsmönstren är påfallanDen är en skattning av i vilken utsträckning de lika. De mellantestliga korrelationerna är individen kan uppleva djup och nära kontakt betydligt lägre än de inomtestliga. med andra. Den avser hans förmåga till du-upplevande, att han uppfattar andra som levande och likaberättigade människor, inte som manipulerbara objekt. Den har ett nära samband med hans förmåga att känna djupt, att knyta an till andra och att uppleva positiva och negativa affekter på ett nyanserat sätt. Ångesttolerans (skala 1-7, låg-hög) Variabeln mäter i vilken utsträckning individen orkar uppleva ångest utan att ge uttryck för den i handling. (Se vidare kap. 12, Ångest.)

190 SOU 1974:31

o 1) r3 CJ

-Q c^J

o 5 C

S -

ra OJ

o C/3 I H c Ttu3 c/i 3 O b'3

cu <u 3

O £2

VO(NMasOOl^OOCO-lTtrtOM^lO WOlOlOTtlOtOlOr<-)VOinv£ilO(N<N

O-HOO O • * Tf

•H O

O O

o « o o M n < t

OTJ

o» Tt m N os

O VO r-H

i/"> HO VD

>t M \ 0 \ 0 >-< VO 00 r~ (N (N

•-1

O rt tn mrtt> t t o1 ^f m t t - t o H

<N <N

Ororj-voo\r--Tfroo

OOOOON<Nt-HvO-H

-* 0 - H r - H l 0 t ~ - V 0 — I (N CT\

O 00<Nt/-)O\VOt"NVDT)o iorfooior-~r--'-H>-H o IOHOOHO\i-HOOS o vo

T3 C 3 T3

©t-;r--vqcor--oocoro^i-

O O O M O O O O O M v O O w i f l

^ o in CO 0 > ( N I 0 t » r H r - H £ i r •^•Ttvo'tioiO'—<•—i

3 X

o m o v o o a \ O m t - ~ T t t - - ^ H 0>ooo\or-~i^>r--vot-~r-rNm

O ' t O t t l O t O O O t N O M ^ l O - H

OTt-COVOt-^VOOVO-HOOr-VO»-! o * o t o o > o v o v o o o T } - o t - H O > O v o * c t v > i n ^ - t n c o t n T K N H

o O i - T ) - i j 3 0 0 V O ' t i O N t v H r i . V O H

ot--t--vot--r^c--'/->t"-vot"-'VOrHCN

O t X ) f - l 0 V ) t f ) V 0 t t \ 0 V H 0 i 0 ( N M

-o

c O

•a c a M c :

2 o C +3

OJ Q , • o • *

> " % <2 c i i •§ ~ i £ =a O O Q S; U

» M S X> i ! P o n oj 5

•S i S •-•

CU O v ic oiHCQ o^ •§«J § > - H < N r o T j - i o v o r - o o o \ 0

SOU 1974:31

C/I T 3 =3 C O ra . £3 > o ra B »S o 0

•a

0 \

h 5 . i .* •* C J^ > 8 ?»£.* c « >

^'w

.9 o Ö S> # . £ £ "O | G .2,-S, w c S o

a- ,_; « « M o u a -S c 'E CL, £

aj 2Q «

'.n r- T3

. i-.

3 tu

ra , S in > o ra •*-; ^ *-< C O

£^s £ z £ < S ^

H N m < t L n i £ l > o O c 7 \ O r H M M ^

^ H

i .P s. < <

52 O

M M

H ( \ i n

M • S M C

<—i •—i >—i

O Qj S

g.'i 45

•_;

-Q r<3 S

19.4 Gruppskillnader mot brotts- och kontro llgruppskriteriet Perception Ro Variabeln skiljer säkerställt mellan grupperna i båda undersökningarna. Brottsfallen har således en mindre adekvat perception än kontrollfallen. Integration av perceptionen Ro Denna variabel skiljer också den väl säkerställt mellan grupperna. Pojkarna i brottsgrupperna har således sämre förmåga till överblick och får bl. a. därigenom försämrade möjligheter att planera sitt handlande enligt realistiska krav.

Realitetsanpassning Ro Variabeln skiljer väl säkerställt mellan brottsoch kontrollfall i provundersökningen. I huvudundersökningen är medelvärdet för kontrollgruppen så lågt, att det ligger nära brottsgruppens. Någon säkerställd skillnad mellan grupperna föreligger således ej, varken med teckentest eller vid medeltalsjämförelse. I begreppet realitetsanpassning ingår sådana aspekter som perceptionens adekvans och integrationen av perceptionen liksom också i vilken utsträckning känslolivet utvecklats och anpassats till omgivningen på ett åldersadekvat sätt. Eftersom de två perceptionsvariablerna perception Ro och inte-

Tabell 19.4.1 Jagstyrka. Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper. Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning Metod

Teckentest P

Variabel

Stratifierade medeltalsjämförelser MB

Diff.

Medelfel

Perception

P.U. H.U. 0.05

3.64 3.63

4.26 4.08

-0.62 -0.45

0.22 0.16

0.O05 0.O05

P.U. 0.05 H.U. 0.01

3.14 3.26

3.95 3.75

-0.81 -0.49

0.21 0.16

0.O01 0.O01

P.U. 0.01 H.U.

2.81 2.95

3.38 3.13

-0.57 -0.18

0.16 0.12

0.O01

Integration av perception Realitetsanpassning Bearbetningsförmåga

P.U. 0.005 H.U.

2.86 3.13

4.00 3.30

-1.14 -0.18

0.23 0.18

0.O01

Ro Ro

Kontrollfunktion

P.U. 0.005 H.U. 0.10

2.98 2.99

3.90 3.36

-0.93 -0.37

0.19 0.15

0.001 0.O1

Primärkontakt

P.U. 0.005 H.U.

3.52 3.69

4.48 3.98

-0.95 -0.29

0.18 0.15

0.001 0.025

Ångesttolerans

P.U. 0.005 H.U.

2.88 2.93

3.62 3.17

-0.74 -0.24

0.18 0.13

0.001 0.05

Identifiering

P.U. 0.025 H.U.

3.36 3.44

3.95 3.53

-0.60 -0.09

0.18 0.14

0.001 Ro Ro

Sund jagstyrka

P.U. 0.005 H.U. 0.10

3.43 3.68

4.33 3.94

-0.90 -0.26

0.17 0.14

0.001 0.05

Neurotiskt jagförsvar

P.U. 0.005 H.U. 0.025

3.48 3.29

4.07 3.62

-0.60 -0.33

0.18 0.13

0-001 0.005

.Tagsvaghet

P.U. 0.005 H.U. 0.05

4.14 4.21

5.24 4.68

-1.10 -0.47

0.24 0.20

0.001 0-01

Asoc. risk jagstyrkeförhållanden

P.U. 0.005 H.U. 0.005

2.88 3.07

4.36 3.74

-1.48 -0.66

0.24 0.20

o.ooi o.ooi

AAT

Moralindex

P.U. H.U

0.01 0.025

5.41 4.96

6.93 6.13

-1.52 -1.18

0.38 0.31

0.001 0.001

AAT

Kontrollfunktion

P.U. H.U

0.005 0.01

2.85 2.90

3.93 3.45

-1.08 -0.55

0.18 0.15

0.001 0.001

192 SOU 1974:31

gration av perceptionen Ro skiljer mot kriteriet även i huvudundersökningen, medan realitetsanpassning Ro inte diskriminerar, kan man anta, att det är de emotionella aspekterna av realitetsanpassningen som är bristfälliga i huvudundersökningens kontrollgrupp.

Identifiering Ro Variabeln skiljer signifikant i provundersökningen men ej i huvudundersökningen. Utifrån detta oenhetliga resultat kan ej göras några uttalanden om variabelns relevans från kriminalitetssynpunkt. (Se också kap. 16. Könsidentifiering och sexualitet.)

Bearbetningsförmåga Ro Variabeln förhåller sig på samma sätt som realitetsanpassningen, dvs. provundersökningen ger väl säkerställda gruppskillnader, medan medelvärdena i huvudundersökningens kontrollgrupp är låga, och ingen signifikant skillnad föreligger. Förmågan att bearbeta konflikter, som inrymmer både intellektuella och emotionella element, skiljer således inte mellan brotts- och kontrollfallen i huvudundersökningen.

Sund jagstyrka Ro Även denna variabel visar samma förhållande som de övriga i kapitlet. Provundersökningen ger en väl säkerställd skillnad mellan grupperna. I huvudundersökningen har kontrollfallen lägre medeltal än i provundersökningen. Skillnaden mellan brotts- och kontrollfall är dock signifikant även i huvudundersökningen. Variabeln, som hör till de mest sammanfattande, och som belyser jagets integrerande och adaptiva förmåga, visar att brottsfallen har en sämre jagintegration än kontrollfallen.

Kontrollfunktion Ro Neurotiskt jagförsvar Ro Variabeln skiljer säkerställt mellan de två Variabeln skiljer väl mellan grupperna i båda grupperna i båda undersökningarna, dock undersökningarna. Det framgår således, att endast en tendens i väntad riktning vid pröv- kontrollfallen har en högre grad av neuroning med teckentest av huvudundersök- tiskt jagförsvar, vilket fungerar som ett ningens resultat. skydd mot impulsutlevande. Brottsfallen har bedömts ha en sämre impulskontroll än kontrollfallen. Jagsvaghet Ro Variabeln skiljer väl mellan grupperna, även om huvudundersökningens kontrollgrupp iPrimärkontakt Ro 'Variabeln visar säkerställda skillnader i båda har ett avsevärt lägre medelvärde än provlundersökningarna. I huvudundersökningen undersökningens. Störningar av jagfunktionerna av såväl ingger teckentest dock ingen signifikant skillnad ((se också kap. 17. Kontakt och relationer. fantil som gravare art synes sålunda föreligga i större utsträckning hos brotts- än hos kon(Uppfostran). trollfallen. /Ångest tolerans Ro Wariabeln skiljer väl säkerställt i provundersökningen, medan i huvudundersökningen tceckentestet icke ger några skillnader. MedelUalsskillnaden är dock signifikant på 5 ^niv/ån. Av resultatet framgår att förmågan att utppleva och uthärda ångest utan att leva ut dien är vanligare hos kontrollfall. (Se också k:ap. 12. Ångest.) S(OU 1974:31 13

Jagstyrkeförhållandenas asocialitetsrisk Ro Den samlade bedömningen av risken för asocialitet där de olika jagstyrkevariablernas information sammanvägs visar väl säkerställda skillnader mellan grupperna, i både provoch huvudundersökningsmaterialen. Moralindex AA T Variabeln skiljer väl säkerställt i båda undersökningarna mellan grupperna. Det är på193

fallande, att medeltalsnivån för såväl brottssom kontrollfallen är lägre i huvudundersökningen. Därtill kommer, att gruppdifferensen är mindre i huvudundersökningen, vilket är genomgående inom variabelgruppen. Moralfunktionen, uttryckt i detta sammanfattande mått, är, som framgår av resultaten, definitivt sämre hos brotts- än hos kontrollfallen. (Se också kap. 18. Moralhållningar.)

19.5 Jagstyrkevariablemas utfall i sekvensmodellen Tolv av jagstyrkevariablerna har prövats mot den modifierade sekvensmodellen. Resultaten i åtta av dessa presenteras i tabellerna 19.5.1-19.5.8. Fyra variabler har redovisats i tidigare kapitel. (Kap. 12. 16. 17. 18.)

Kontrollfunktion A AT Variabeln skiljer mycket väl säkerställt i båda undersökningarna. K-gruppens medelvärde är emellertid lägre i huvudundersökningen. Det är dock påtagligt, att brottsfallen har betydligt sämre kontrollfunktioner än kontrollfallen.

Tabell 19.5.1 Integration av perceptionen Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. 2

Percentilpoäng

31 70%

143 55%

13 30%

116 45%

0.78 Sekv.kl.

K Ej brott

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

B Inst.plac. brott efter 18 år

Skala \

0 II

IV, VI, VIII

III, V, VII

1-3

24 33%

29 58%

32 65%

27 63%

4-7

49 67%

21 42%

17 35%

16 37%

2 Medelpoäng

73 0.61

50 0.49

49 0.45

43 0.45

44 0.42

259 0.50

17.03, df 1 , p<0.001 X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet 5.01, df 3, -

Variabeln har en signifikant linear trend, och avvikelsen från linearitet är obetydlig. Skillnaden mellan klasserna är avsevärd, i synnerhet mellan bästa och sämsta grupp, där det nästan föreligger en spegelvändning mellan proportionerna av god, respektive dålig integration av perceptionen. Variabeln har således en god prediktiv förmåga. 194

SOU 1974:31

Tabell 19.5.2 Realitetsanpassning Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent) Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

B Inst.plac. brott efter 18 år

0 II

IV, VI, VIII

III, V, VII

1-3

45 62%

41 82%

40 82%

34 79%

39 89%

199 77%

4-7

28 38%

9 18%

9 21%

5 11%

60 23%

0.88 Skala

2 Medelpoäng

73 0.58

50 0.47

49 0.48

43 0.49

44 0.44

Percentilpoäng

259 0.50

X för linear trend 9.88, df L, p<0.01 <, . .. X för avvikelse från linearitet 4.54, df 3,

•

,,2

Variabeln har en signifikant linear trend. Avvikelsen från linearitet är ej säkerställd. Det finns en klar skillnad mellan klass 0, de tre klasserna i mitten och klass IX. Mittklasserna ligger dock på samma nivå. Variabeln differentierar ej mellan brotts-

och kontrollgruppen i huvudundersökningen, men den har en viss prognostisk förmåga på sikt. Detta förefaller rimligt, då realitetsanpassningen i adolescensen vanligen fungerar ojämnt, men i vuxen ålder förväntas fungera adekvat.

Tabell 19.5.3 Bearbetningsförmåga Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

4-7

2 Medelpoäng

K Ej brott

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

IV, VI, VIII

in, V, VIII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

29 40%

33 66%

31 63%

30 70%

32 73%

155 60%

44 60%

17 34%

18 37%

13 30%

12 27%

104 40%

73 0.60

50 0.47

49 0.48

43 0.45

44 0.44

Percentilpoäng

259 0.50

X för linear trend 13.41, df 1, p<0.001 X för avvikelse från linearitet 4.71, df 3,

Variabeln har en signifikant linear trend. Avvikelsen från linearitet är ej säkerställd. Det framgår dock av tabellen, att den stora skillnaden ligger mellan brottsfall och kontrollfall utan brott. I huvudundersökningen

differentierar variabeln ej mellan brotts- och kontrollfall vid medeltalsjämförelse. Däremot framgår vid prövning mot uppföljningskriteriet, att variabeln har en viss prognostisk förmåga.

SOU 1974:31 195

Tabell 19.5.4 Kontrollfunktion Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna.

Percentilpoäng

B Endast debutbrott

B Flera b rott slutat före 18 år

K Ej brott

0 II

IV, VI, VIII

III. v , VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

1-3

33 45%

39 78%

33 67%

31 72%

34 77%

0.33 170 66%

4-7

40 55%

11 22%

16 33%

12 28%

10 23%

89 0.83 34%

Sekv.kl.

\ \ Skala

Brott efter 18 år

Skala

2 Medelpoäng

73 0.60

50 0.44

43 0.47

49 0.49

44 0.44

259 0.50

X2 för linear trend 10.94, df 1, p<0.001 X2 för avvikelse från linearitet 9.46, df 3, p < 0 . 0 5

Variabeln har en signifikant linear trend i sekvensmodellen. Även avvikelsen från linearitet är dock signifikant. Skillnaden lig-

ger mellan kontroll- och brottsfall. Variabeln har ingen prediktiv förmåga,

Tabell 19.5.5 Sund jagstyrka Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och'procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

4-7

2 Medelpoäng

Percentilpoäng

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

B Inst.plac. brott efter I» år

IV, VI, VIII

III, V, VII

16 22%

18 14%

22 45%

22 51%

24 55%

102 39%

57 78%

32 64%

27 55%

21 49%

20 45%

157 61%

0.70 K Ej brott

73 0.59

50 0.52

49 0.47

X2 för linear trend 15.99, df 1, p<0.001 X2 för avvikelse från linearitet 0.94, df 3, -

Variabeln har en signifikant linear trend, och avvikelsen från linearitet är obetydlig. Skillnaden mellan å ena sidan K-fallen utan brott och engångsbrottslingarna och å andra sidan klass IX liksom överhuvudtaget de pojkar som fortsatt att begå brott efter 18 år är avsevärd. Variabeln har en god prediktiv förmåga. Det är dock påfallande, att nära hälften av individerna i klass IX har bedömts ha en acceptabel eller god sund jagstyrka. Av utfallet att

43 0.44

44 0.42

259 0.50

döma är en god sund jagstyrka, som den definierats och bedömts av oss, inte ett tillräckligt skydd mot grav kriminalisering, Man kan dock väl tänka sig, att negativa miljöinflytanden liksom olämpliga samhällsingripanden i den sensibla adolescensperioden, kan leda till kriminalisering även av pojkar med ursprungligen relativt god jagstyrka.

SOU 1974:31

Tabell 19.5.6 Jagsvaghet Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

B Inst.plac. brott efter 18 år

0 II

IV, VI, VIII

III, V, VII

26 36%

26 52%

28 57%

26 60%

47 64%

24 48%

21 43%

17 40%

Skala 1-4 5-7

£ Medelpoäng

73 0.58

50 0.50

49 0.47

43 0.46

2 Percentilpoäng

29 66%

135 52%

15 34%

124 48%

44 0.43

259 0.50

X för linear trend 11.70, df l,p<Ö.001 X för avvikelse från linearitet 1.31, df 3,

Variabeln har en signifikant linear trend i sekvensmodellen, och avvikelsen från linearitet är obetydlig. Variabeln kan sägas ha en god prediktiv förmåga. I klass IX har endast 34 % av fallen bedömts ha ringa eller ingen

jagsvaghet. Utfallet synes rimligt, då man kan vänta att i gruppen recidivister finna även individer med neurotiska störningar men utan jagsvaga drag.

Tabell 19.5.7 Jagstyrkefårhållandenas asocialitetsrisk Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. k

Sekv.kl.

Skala

Skala 1-3 4-7

2 Medelpoäng

Ej brott

B Endast debutbrott

B Flera brott slutat före 18 år

B Brott efter 18 år

B Inst.plac. brott efter 18 år

0 II

IV, VI VIII

III, V, VII

24 33%

28 56%

33 67%

30 70%

49 67%

22 44%

16 33%

13 30%

73 0.62

50 0.50

49 0.55

43 0.43

2 Percentilpoäng

32 73%

147 57%

12 27%

112 43%

44 0.42

259 0.50

X för linear trend 22.54, df 1 , D<0.001 X för avvikelse från linearitet 4.21, df 3,

Variabeln har en starkt signifikant linear trend med en obetydlig avvikelse från linearitet. Variabeln har en god prediktiv förmåga. Bland kon troll fallen har 33 % låga skattningar medan 73% av fallen i klass IX SOU 1974:31

bedömts löpa stor risk för framtida asocialitet på grund av jagstyrkeförhållandena. Det är rimligt, att variabeln har en bättre prediktiv förmåga än någon av jagstyrkevariablerna ensam. 197

Tabell 19.5.8 Kontrollfunktion AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. K

Sekv.kl.

Skala 1-3 4-7

2 Medelpoäng

Percentilpoäng

B .

Endast debutbrott

Flera brott slutat före 18 år

Brott efter 18 år

Inst.plac. brott efter 18 år 18 år

0 II

IV, VI, VIII

III, V, VII

31 42%

35 71%

40 83%

33 77%

41 98%

180 71%

42 58%

14 29%

8 17%

10 23%

1 2%

75 29%

73 0.64

Ej brott

42 0.36

43 0.47

48 0.44

49 0.50

255 0.50

X2 för linear trend 39.30, df 1, p O.OOl X2 för avvikelse från linearitet 7.85, df 3, p < 0.05

Variabeln har en mycket stark signifikant linear trend. Avvikelsen från linearitet är emellertid också signifikant. Av tabellen framgår, att det föreligger en stor skillnad mellan kontroll- och brottsfall, men framförallt, att i klass IX hela 98 % av fallen bedömts ha otillräcklig affekt- och impulskontroll. Variabeln har således en mycket god prediktiv förmåga när det gäller att förutsäga recidiverande kriminalitet. Utfallet i sekvensmodellen i form av medelpoäng visas grafiskt i figur 19.5.1-19.5.8.

Figur 19.5.2 Jagsvaghet Ro Medelpoäng 0.70-1 0.60 0.500.400.30

Sekvensklass 0

1 —

1 IV VI VIII

III

v VII

Figur 19.5.3 Asocialitetsrisk jagstyrka Ro

Figur 19.5.1 Sund jagstyrka Ro

Medelpoäng 0.70-

Medelpoäng 0.70-1 0.600.50 0.40-1 0.30 Sekvensklass 0

198 IV VI VIII

III V VII

-i IX

i r Sekvensklass 0

IV VI VIII

III

v VII SOU 1974:31

Figur 19.5.4 Kontrollfunktion Ro

Figur 19.5.8 Bearbetningsförmåga Ro

Medelpoäng

Medelpoäng 0.70

0.700.60 0.60 0.500.500.400.400.300.30 -J

Sekvensklass 0

IV VI VIII

III

v VII

Sekvensklass 0

IV VI VIII

III V VII

Figur 19.5.5 Kontrollfunktion AAT Medelpoäng 0.70-1

19.6 Sammanfattning och diskussion

0.600.500.40 0.30- 1

—r~ IV III VI V VIII VII Figur 19.5.6 Integration av percept Ro Sekvensklass 0

Medelpoäng 0.70-1 0.600.500.400.30Sekvensklass 0

IV VI VIII

III

v VI

Figur 19.5.7 Realitetsanpassning Ro Medelpoäng 0.70 0.60 0.50 0.40 0.30 i r Sekvensklass 0

SOU 1974:31

IV VI

VIII

Inom denna variabelgrupp har kontrollfallen i huvudundersökningen genomgående visat lägre medeltalsnivå än kontrollfallen i provundersökningen. Som framgår av tabellmaterialet har alla variablerna skilt väl mellan brotts- och kontrollgrupperna såväl i prov- som huvudundersökningarna med undantag av tre, nämligen realitetsanpassning, bearbetningsförmåga och identifiering. Av dessa tre visar bearbetningsförmåga och realitetsanpassning en viss predicerande förmåga mot uppföljningskriteriet, medan variabeln identifiering ej har någon sådan. Det visar sig således, att flertalet av jagstyrkevariablerna har relevans när det gäller att predicera kriminalitet. I synnerhet perceptions-, kontroll- och moralvariablerna och bedömningen av asocialitetsrisken för konstellationen av sund jagstyrka, neurotiskt jagförsvar och jagsvaghet ger god information om den risk som dåliga jagfunktioner innebär för asocialisering. Utvecklingen av jagfunktionerna hos individen sker enligt teorin i ett nära samspel med familj, kamrater, skola och det samhälle i vilket han lever. Adolescenten är mycket sensibel för påverkan utifrån under den fas av inre omstrukturering och identitetssökande som denna livsperiod innebär. Avvisande och utstötning eller stöd och förståelse från betydelsefulla individer eller viktiga samhällsinstitutioner kan ha avgörande betydelse

III

v VII

för hur utvecklingen skall gestalta sig i fortsättningen. Det tycks dock förhålla sig så, att utvecklingen fram till adolescensen av jagfunktioner såsom integration av perceptionen, av impuls- och affektkontroll, förmågan att tolerera ångest och inre spänning och möjligheten att bearbeta yttre och inre konfliktmaterial, liksom graden av inbyggda moralföreställningar är av väsentlig betydelse för kriminellt beteende. Detta gäller under själva adolescensfasen (mot det samtidiga kriteriet, brotts- och kontrollgruppstillhörighet), men av resultaten mot uppföljningskriteriet att döma gäller det än mer under individens fortsatta utveckling. Våra antaganden om att jagstrukturerna är endast långsamt föränderliga, och att de har avgörande betydelse för individens adaption har fått stöd av resultaten.

Sammanfattningsvariabler rörande mognad, psykisk hälsa och asocialitetsrisk

20.1 Mognad, psykisk hälsa och kriminalitet. Hypoteser

detta sammanhang bör två tidigare undersökningar nämnas. De variabler som behandlas i detta kapitel Schachtels' bedömning i Glueck och ligger på hög sammanfattningsnivå. Både Gluecks stora undersökning (1950) visar att Rorschach- och AAT-bedömningen har av- 48,6 % av brottsfallen jämfört med 55,7 % slutats med en skattning av pojkens allmänna av kontrollfallen inte hade någon påvisbar mognadsnivå i relation till åldern, av hans psykisk störning. Dessa siffror har förvånat psykiska hälsa och av i vilken grad han enligt oss av två skäl. Dels förefaller skillnaden det projektiva materialet förefaller att vara i mellan grupperna oväntat liten, dels är proriskzonen för asocialitet. portionen pojkar utan påvisbara psykiska Vår erfarenhet av asociala barn och ung- störningar oväntat stor särskilt med tanke på domar är att deras känslomässiga utveckling i Rorschachmetodens tendens att överdiagnosflera avseenden är bristfällig. Särskilt jag- tisera. funktionerna brukar vara svagt utvecklade. Jonsson (1967) rapporterar större procent Hårda erfarenheter i en miljö som inte kun- psykosomatiska symptom (sömnsvårigheter, nat erbjuda stöd gör visserligen att de ibland nervösa magbesvär och nervös huvudvärk) tvingats till för tidig självständighet som och andra psykopatologiska symptom (tics, resulterat i en partiell brådmognad men det nagelbitning, tumsugning, stamning, fobier finns samtidigt tecken på djup omogenhet. och tvångsmässiga symptom) i en brottsVår hypotes var att brottsgruppen i jämfö- grupp än i en normalgrupp. I normalgruppen relse med ett kontrollmaterial skulle visa är endast 21 % symptomfria, medan 25 % är tecken på mindre mognad i de projektiva i behov av omedelbar hjälp (Jonsson och testningarna. Kälvesten, 1964). Då måttet på psykisk störSambandet mellan kriminellt beteende ning i Jonssons undersökning är manifesta och olika slag av psykiska störningar, i syn- symptom, är det givetvis inte direkt jämförnerhet psykopati, har studerats av många bart vare sig med Schachtels eller med dem forskare och behandlas i detta arbete mer som behandlas i detta kapitel. utförligt i kapitel 25, indelning av undersökVår hypotes var att de psykiska störningsmaterialet enligt psykologisk diagnos. I ningarna skulle vara både mer utpräglade och föreliggande kapitel redovisas en bedömning mer frekventa i brottsgruppen än i kontrollav det psykiska hälsotillståndet hos pojkar- gruppen, även om vi förväntade en hel del na, oberoende av ev. störningars art, eiler, i psykiska störningar även där. Då olika foren variabel, med störningens art implicerad. I mer av psykiska störningar kan förväntas ha SOU 1974:31 201

bedömning av variabeln. Med en viss förenkling kan man säga att vi rangordnat olika störningsformer i följande sekvens: primär karaktärsstörning, som vi anser innebära störst risk för asocialitet och sämst prognos, infantil jagsvaghet, neuros med jagsvaga drag, neuros med tendens till utagerande och slut20.2 Variabeldefinitioner ligen neuros med starka hämningar och välSju variabler av sammanfattningskaraktär re- organiserad tvångsneuros, som vi jämställt dovisas i detta kapitel, fyra bedömda enligt med normala och bedömt som riskfria. Akuta pubertetskriser har i den mån de Rorschach och tre enligt A AT: verkat allvarliga bedömts medföra viss risk men i allmänhet ha god prognos på längre Rorschach: sikt. Psykosliknande tillstånd och tecken på organiska skador har i allmänhet bedömts Mognad (skala 1-7, omogen - mogen) Variabeln avser en allmän bedömning av som osäkra med avseende på asocialitetsrisk. pojkens mognad omfattande både psyko- Utöver störningens art är givetvis svårighetssexuell mognad och jagfunktionernas utveck- graden en viktig faktor vid bedömningen av ling i relation till åldern. Viss regression, asocialitetsrisk, något som i enskilda fall både på drifts- ocg jagsidan, är normal i medfört modifikationer av ovanstående rangförpuberteten och puberteten och har, så ordning.

olika samband med kriminalitet konstruerades en särskild variabel, där den psykiska störningen som asocial riskfaktor bedömdes. (Se närmare definition av variabeln asocialitetsrisk psykisk hälsa.)

långt det varit möjligt att skilja dem åt, bedömts som gynnsammare än förseningar i utvecklingen.

Asocialitetsrisk (skala 1-7, stor - liten) Sammanfattande bedömning av asocialitetsrisk utifrån hela Rorschachmaterialet. Störst vikt har lagts vid jagfunktioner, primärkontakt, typ av ev. psykisk störning, ångest- och aggressionsbehandling.

Psykisk hälsa (skala 1-7, dålig - god) En bedömning av i vilken utsträckning psykiska störningar verkar invalidiserande på personligheten, oberoende av dessa störningars art. Vi har föredragit begreppet psykisk hälsa framför psykisk störning, emedan AAT: vi menar att det finns stora skillnader även på den positiva sidan av variabeln. Även utan Mognad (skala 1-7, omogen - mogen) direkt påvisbara psykiska störningar är det Utöver vad som anges i definitionen av samstora skillnader i vilken mån människor har ma variabel enligt Rorschach tillkommer itt fri tillgång till affekter, impulser och kreativ AAT ger möjlighet till en viss bedömning av fantasi med bibehållande av god jagstyrka. social mognad. Å andra sidan ger bedcmDetta hälsokriterium har ibland kallats för- ningsunderlaget på AAT mindre information måga till självförverkligande (Jahoda, 1958). om pregenitala fixeringar, vilket gör bedömningen av den psykosexuella mognaden mindre säker än på Rorschach. Asocialitetsrisk, psykisk hälsa (skala 1-7, stor - liten) Då olika former av psykiska störningar, som kan vara invalidiserande för personligheten i lika hög grad, kan antas ha mycket olika samband med asocialitet, görs även en bedömning av i vilken mån den aktuella störningen innebär risk för asocial utveckling. Störningens art spelar således stor roll vid 202

Psykisk hälsa (skala 1-7, dålig - god) Definitionen överensstämmer i princip med den som givits för samma variabel enligt Rorschach, men då AAT är en ny och oprövad metod ger den sämre möjlighet både till differentialdiagnoser och till bedömning av personlighetsstruktur. Metoden förefaller SOU 1974:31

däremot att ge en viss uppfattning om psykiska störningars manifestationsformer. AAT förefaller, som nämnts i kapitel 7, att mäta närmare beteendeplanet, men ger, åtminstone med nuvarande begränsade erfarenhetsmaterial, sämre information om inre struktur och dynamik.

20.3.1 och 20.3.2. Av tabellerna framgår att de inomtestliga korrelationerna liksom i tidigare kapitel är högre än de mellantestliga. Inom denna variabelgrupp är emellertid de positiva korrelationerna mellan variablerna med samma namn, bedömda enligt olika metoder, av ganska tillfredsställande styrka. De är högre än vad som varit vanligt i andra Asocialitetsrisk (skala 1-7, stor - liten) variabelgrupper, vilket sannolikt sammanSammanfattande bedömning av asocialitets- hänger med att variablerna ligger på hög risk utifrån hela AAT-materialet. Stor vikt sammanfattningsnivå. Korrelationerna är gehar lagts vid såväl pojkens egen personlighet nomgående högre i provundersökningsmatesom vid hans upplevelse av sin miljö, förhål- rialet, vilket även framgår av genomsnittskorlandet till föräldrar, kamrater etc. (Se exem- relationen för klustret. För variabeln psykisk pel på bedömningar i kap. 7.3.) hälsa, bedömd utifrån Rorschach och AAT, är korrelationen påtagligt högre i provundersökningen. Korrelationsmönstret är bortsett 20.3 Klusteranalys från nivåskillnaden ganska lika i de båda Klusteranalysen av de här behandlade sam- materialen. Ett av sambanden, mellan asociamanfattningsvariablerna redovisas i tabell litetsrisk psykisk hälsa och asocialitetsrisk toTabell20.3.1 Sammanfattningsvariabler. Variablernas interkorrelation. Provundersökningen. N—81.

•

Ro Ro Ro Ro AAT AAT AAT

1.00 .54 .65 .65 .48 .28 .31

1.00 .75 .74 .38 .46 .46

1 2 3 4 5 6 7

Mognad Psykisk hälsa Asoc.risk psykisk hälsa Asoc.risk totalt Mognad Psykisk hälsa A so c. risk

1.00 .97 .39 .45 .56

1.00 .41 .47 .55

1.00 .51 .57

1.00 .80

7 Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

.49 .56 .64 .64 .46 .50 .55

Genomsnittskorrelation för samtliga variabler i klustret = .55 Tabell .20.3.2 Sammanfattningsvariabler. mnge n. 1V=202.

Ro Ro Ro Ro AAT AAT AAT

1 2 3 4 5 b

1 Mognad Psykisk hälsa Asoc. risk psykisk hälsa Asoc. risk totalt Mognad Psykisk hälsa Asoc. risk

SOU 1974:31

Variablernas

1.00 .47 .53 .54 .41 .25 .27

1.00 .73 .70 .20 .26 .22

1.00 .95 .30 .32 .35

interkorrelatior i.

1.00 .29 .30 .36

1.00 .58 .53

1.00 .77

Huvudundersök-

7 Genomsnittskorrelation m. samtliga variabler i klustret

.42 .44 .54 .53 .39 42 .42

om pregenitala konflikter och fixeringair. Skillnaden mellan brotts- och kontrollfall är mer påtaglig i prov- än i huvudundersökningen, främst på grund av att kontrollfallen har bedömts som mer omogna i huvudundersökningen. Psykisk hälsa, Ro och AAT. Skillnaden mellan brotts- och kontrollfall är i båda variablerna påtaglig och starkt signifikant i provundersökningen men mindre om ock 20.4 Gruppskillnader mot brotts- och kon- säkerställd i huvudundersökningen; kontrolltrollgruppskriteriet materialet är som i övriga variabler sämre i Skillnaderna mellan brotts- och kontroll- huvud- än i provundersökningen. Asocialitetsrisk, psykisk hälsa, Ro ger grupper i sammanfattningsvariablerna redostarkt signifikanta skillnader i båda materiavisas i tabell 20.4.1 len, men skillnaden är mindre i huvudunderAlla sammanfattningsvariablerna ger starkt sökningen. signifikanta skillnader mellan brotts- och konAsocialitetsrisk totalt, Ro och AAT. Som trollfall i både prov- och huvudundersökväntat ger dessa variabler, där den totala ning i de stratifierade medeltalsjämförelinformationen från respektive testmetoder serna. Med några undantag är skillnaderna använts för bedömning av pojkarnas asocialiväl säkerställda även med teckentest. tetsrisk, starkt signifikanta skillnader mellan Mognad, Ro och AAT. Tecknen på omogbrottsoch kontrollfall i båda materialen, nad har i alla grupper varit mindre framträfortfarande dock mindre i huvudundersökdande på AAT än på Rorschach. Detta är förståeligt då Rorschach ger mer information ningen.

tält, båda enligt Rorschach, är så starkt att det förefaller att röra sig om nästan sammanfallande bedömningar. Asocialitetsrisk psykisk hälsa har tydligen spelat ännu större roll än vi varit medvetna om vid bedömningen av pojkens risk för asocial utveckling utifrån hela testmaterialet.

Tabell 20.4.1 Sammanfattningsvariabler Skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper, Teckentest och stratifierade medeltalsjämförelser. Prov- och huvudundersökning. Teckentest P

Stratifierade medeltalsjämförelser MedelDiff. MK MB fel

P.U. H.U.

0.10 0.025

2.95 2.99

3.69 3.36

-0.74 -0.37

0.23 0.14

0.001 0.005

Psykisk hälsa

P.U. H.U.

3.88 3.58

0.19 0.14

AAT

Psykisk hälsa

P.U. H.U.

0.005 0.10

3.08 2.94

3.76 3.21

-0.70 -0.28 -0.68 -0.27

0.16 0.12

0.001 0.001 0.001 0.025 0.001 0.015

AAT

Asoc.risk totalt

P.U. H.U.

0.005 0.005

2.72 2.78

4.31 3.72

-1.59 -0.94

0.25 0.18

0.001 0.001

Metod

Variabel

Mognad

204 SOU 1974:31

20.5 Sammanfattningsvariablernas utfall i sekvensmodellen Samtliga sammanfattningsvariabler har prövats mot den modifierade sekvensmodellen. Resultatet redovisas i tabellerna 20.5.120.5.7. Tabell 20.5.1 Mognad Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sek v. kl

K Ej brott

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV.VI.VHI

B Brott efter 18 år III.V.VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

47% 39 53 %

32 64% 18 36%

34 69% 15 31%

36 84%

39 89%

16%

11%

3 2 %

4-7 ___ 2 Medelpoäng 2

X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

28.10, df 1, 0.98, df 3,

Doän^1"

175 68%

0 3 4

°-84

p<0.001

Mognad, Ro ger exakt den förväntade rangordningen mellan sekvensklasserna och skillnåden mellan klasserna är ganska stor. Den lineära trenden är starkt signifikant. Mog-

nadsbedömningen utifrån Rorschach är tydligen en god prediktor på pojkarnas senare sociala utveckling,

Tabell 20.5.2 Mognad AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,V1,VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

1-3

27 37%

27 55%

28 58%

22 51%

32 76%

4-7

136 53%

46 63%

22 45%

20 42%

21 49%

10 24%

119 47 %

2 Medelpoäng 2

0.49 X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

0.48 12.82,dfl, 4.46, df 3,

0.51 p<0.001

Mognad AAT ger likaledes starkt signifikant lineantet och avvikelsen är ej signifikant även om alla klasser ej följer den förväntade rangordmngen och skillnaden mellan bästa SOU 1974:31

och sämsta klass är mindre än för Rorschachvariabeln. Klasserna 0, II och IX visar dock den väntade stegringen av proportionen pojkar som inte uppnått åldersadekvat mognad 205

Tabell 20.5.3 Psykisk hälsa Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

Skala

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV.VI.VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

Percentilpoäng

1-3

48 66%

40 80%

43 88%

35 81%

42 95%

208 80%

4-7

25 34%

10 20%

6 12%

8 19%

2 5%

51 20%

0.50 Medelpoäng

X2 för linear trend X2 för avvikelse från lineariet

14.39,dfl, pO.001 3.53, df 3, -

Psykisk hälsa Ro ger starkt signifikant linear trend, rangordningen mellan klasserna är nästan den förväntade. Av pojkarna i sekvensklass 0 har 66 % påtagliga psykiska

störningar, vilket kan tyckas högt, men detsamma gäller för 95 % av pojkarna i klass IX. Variabeln kan betraktas som en relativt god prediktor.

Tabell 20.5.4 Psykisk hälsa AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och K Ej brott

Sekv.kl.

Skala

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,VI,VIII

B Brott efter 18 år III/V/VII

B Instplac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

1-3

36 49%

39 80%

41 85%

31 72%

41 98%

188 74%

4-7

37 51%

10 20%

7 15%

12 28%

1 2%

67 26%

2 Medelpoäng

0.50 X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

26.28, dfl, pO.001 12.87, df 3, p<0.01

Psykisk hälsa, AAT följer mindre den förväntade rangordningen än vad Rorschachvariabeln gör. En av klasserna hamnar två steg fel. Lineariteten är signifikant men även 206

avvikelsen. Skillnaden mellan bästa och sämsta klass är däremot större än på Rorschach. Variabeln kan anses ha en viss prediktiv förmåga. SOU 1974:31

Tabell 20.5.5 Asocialitetsrisk psykisk hälsa Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

Skala

K Ej brott \

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,VI,VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Instplac. brott efter 18 år IX

24 33%

29 58%

34 69%

30 70%

34 77%

151 58%

49 67%

21 42%

15 31%

13 30%

10 23%

108 42%

1-3 4-7

2 Medelpoäng 2

X för linear trend X för avvikelse från linearitet

26.20, d f l , 4.53, d f 3 ,

2 Percentilpoäng

p<Ö.001 -

Asocialitetsrisk psykisk hälsa Ro ger exakt den förväntade rangordningen. Den lineära trenden är starkt signifikant. Skillnaden mellan klasserna är stor. Den psykiska störningen som asocial riskfaktor har ändå felbedömts i flera fall. Av pojkarna i klass IX har t. ex. 95 % bedömts som påtagligt psy-

kiskt störda men endast 77 % har ansetts vara i riskzonen för asocialitet på grund av sin psykiska störning. Å andra sidan ansågs 66 % av kontrollfallen utan brott psykiskt störda och av dessa antogs endast hälften ha påtaglig asocialitetsrisk. Som helhet är variabelns prediktiva förmåga väl säkerställd.

Tabell20.5.6 Asocialitetsrisk totalt Ro. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

Skala

B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,VI,VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Instplac. brott efter 18 år IX

2 Percentilpoäng

1-3

23 32%

28 56%

34 69%

31 72%

33 75%

4-7

149 58%

50 68%

22 44%

15 31%

12 28%

11 25%

110 42%

2 Medelpoäng

2 X för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

27.41, d f l , 4.92, df 3,

p<0.001 -

Asocialitetsrisk totalt Ro, som enligt korrelationerna ser ut att sammanfalla med asocialitetsrisk psykisk hälsa Ro, ger likaledes exakt den förväntade rangordningen. ProporSOU 1974:31

tionen pojkar med stor asocialitetsrisk i de olika sekvensklasserna är också i det närmaste identisk i de båda variablerna.

Tabell 20.5.7 Asocialitetsrisk totalt AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Provoch huvudundersökning sammanslagna. Sekv.kl.

K Ej brott

Skala \

0 B Endast debutbrott II

B Flera brott slutat före 18 år IV,V1,VIII

B Brott efter 18 år III,V,VII

B Inst.plac. brott efter 18 år IX

Percentilpoäng

1-3

24 33%

35 71%

42 88%

33 77%

41 98%

175 69%

4-7

49 67%

14 29%

6 12%

10 23%

1 2%

80 31%

0.50 Medelpoäng

X2 för linear trend X2 för avvikelse från linearitet

53.84, d f l , 15.33, df 3,

p<0.001 p<0.01

Rangordningen i modellen är inte exakt den förväntade för variabeln asocialitetsrisk totalt AAT. Två närstående klasser byter plats. Den lineära trenden är emellertid starkt signifikant och skillnaden mellan bästa och sämsta klass är ovanligt stor. Även avvikelsen från lineariteten är dock signifikant. Å andra sidan skiljer AAT-variabeln klarare än Rorschachvariabeln med samma namn ut klass IX. Endast 2 % av pojkarna där har bedömts ha liten eller osäker asocialitetsrisk. Denna speciella förmåga att skilja ut klass IX har AAT-variabler oftare än Rorschachvariabler. Se kontaktfunktion AAT tabell 17.5.2, kontrollfunktion AAT tabell 19.5.4, psykisk hälsa AAT tabell 20.5.4. De här behandlade variablernas utfall i sekvensmodellen i form av medelpoäng visas grafiskt i figur 20.5.1-20.5.7.

Figur 20.5.2 0.70 0.60 0,50 0,40 0,30 Sekvensklass 0

Figur 20.5.1 Mognad Ro

Figur 20.5.3

Medelpoäng

Medelpoäng 0.70-i

0.70-1

Mognad AAT

Medel poäng

IV VI VIII

III V VII

Psykisk hälsa Ro

0.600.500.40 0.30 I rSekvensklass 0

208 IV VI VIII

—r~ III V VII

Sekvensklass 0

IV VI VIII

III V VII

SOU 1974:31

Figur 20,5.4

Psykisk hälsa AAT

20.6 Sammanfattning och diskussion

Medelpoäng 0.70-1

De variabler beträffande mognad, psykisk hälsa och asocialitetsrisk som behandlats i 0.60 detta kapitel ligger alla på hög sammanfattningsnivå och samtliga ger väl säkerställda 0.50 skillnader mellan brotts- och kontrollfall. Brottsfallen är enligt bedömningarna mindre 0.40 H mogna och har bedömts ha påtagligt mer av psykiska störningar än kontrollfallen. Starkt 0.30 signifikant skillnad mellan grupperna ger T T 1 1 1 Sekvensklass 0 III IV IX bedömningarna av i vilken utsträckning pojVI v VIII VII karna med anledning av sina psykiska störFigur 20.5.5 Asocialitetsrisk psykisk hälsa Ro ningar respektive utifrån hela testmaterialen bedömts vara i riskzonen för asocial utveckMedelpoäng 0.70-1 ling. De flesta av variablerna har också god prediktiv förmåga mot uppföljningskriteriet. 0.60Alla Rorschachvariablerna: mognad, psykisk hälsa, asocialitetsrisk med anledning av det 0.50psykiska hälsotillståndet och asocialitetsrisk bedömd utifrån det totala testmaterialet 0.40visar en starkt signifikant linear trend. Avvikelsen från linearitet är inte signifikant för 0.30 någon av variablerna. I själva verket ger alla 1 l 1 Sekvensklass 0 IV IX utom variabeln psykisk hälsa exakt den förIII VI v väntade rangordningen mellan klasserna i VIII VII Figur 20.5.6 Asocialitetsrisk totalt Ro sekvensmodellen. Rorschach förefaller att ha Medelpoäng en säkrare prediktiv förmåga i dessa viktiga 0.70-1 sammanfattningsvariabler. De tre AATvariablerna mognad, psykisk hälsa och asoci0.60alitetsrisk utifrån det totala testmaterialet visar emellertid också en starkt signifikant 0.50 linear trend. Skillnaden är att även avvikelsen från den lineära trenden är signifikant 0.40 för både variabeln psykisk hälsa och asocialitetsrisk totalt. Å andra sidan har AAT 0.30 ibland större förmåga att skilja ut den mest Sekvensklass 0 IV III IX belastade gruppen, sekvensklass IX. Detta VI V VIII VII gäller även variabler som behandlats i andra l'igur20.5. 7 Asocialitetsrisk totalt AAT kapitel. Skillnaden mellan bästa och sämsta Medel poäng klass är ofta större för AAT-variabler. 0.70-1

Den psykiska hälsan har bedömts vara dålig även bland kontroll fallen. I sekvensklass 0, kontrollgruppen utan brott, finns tecken på påtagliga psykiska störningar i ungefär hälften av fallen enligt AAT och i två tredjedelar enligt Rorschach. I den gravaste sekvensklassen, de pojkar som institutionsplacerats med anledning av brott före

0.600.500.40-

0.30-1 Sekvensklass 6

14 IV VI v*lll

III V VII

18 år och sedan fortsatt kriminell verksamhet efter 18 år, finns påtagliga störningar i 95 % enligt Rorschach och 98 % enligt AAT. Dessa resultat stämmer ganska väl med våra förväntningar och med den rikliga symptomflora Jonsson fann både i en normalgrupp och i en brottsgrupp (Jonsson och Kälvesten, 1964; Jonsson, 1967).

SOU 1974:31 210

21 Sammanställning och diskussion av resultaten i variabelgrupperna

21.1 Sammanfattning och diskussion av resultat

nåder mellan brotts- och kontrollgrupper och även visat sig ha stor betydelse för I kapitlen 11-20 har resultaten i tio olika pojkarnas senare utveckling. Vid uppföljgrupper av undersökningsvariabler redo- ningen, 8-13 år efter undersökningstillfället, visats, dels mot brotts- och kontrollgrupps- framstår det klart att de pojkar som blivit kriteriet dels mot återfallskriteriet i form av föremål för mest genomgripande åtgärder utfall i sekvensmodellen. Indelningen i va- och som fortsatt ett kriminellt beteende riabelgrupper har gjorts på innehållsmässiga även efter 18 års ålder, genomsnittligt hade och teoretiska grunder, inte enligt statistiska mer störda jagfunktioner vid tiden för sitt samband. I variabelgrupperna behandlas debutbrott än pojkar som enligt sekvensintellektuella och emotionella resurser, modellen blivit mindre kriminellt belastade. Samma typ av skillnader, både mellan ångest- och aggressionsförhållanden, livshållbrottsoch kontrollgrupper och mellan olika ningar, förväntningar, könsidentifiering och sekvensklasser, framkommer beträffande sexualitet, kontakt, relationer och uppfostran, moralhållningar, jagstyrkeförhållanden intelligensvariablerna. Affekterna ångest och aggressivitet därsamt sammanfattningsvariabler rörande mognad, psykisk hälsa och asocialitetsrisk. emot visar inga eller obetydliga skillnader Bedömningen av intellektuella och emotio- mot båda kriterierna i variabler såsom nella resurser grundar sig på intelligenskvot ångestberedskap, ångestladdning och aggresenligt Terman-Merrill och på Rorschach. siv spänning. Mängden ångest eller aggressiviÖvriga variabelgrupper innehåller variabler tet spelar tydligen ingen eller mycket obedels enligt Rorschach dels enligt AAT, med tydlig roll. Det som har betydelse är jagets undantag för variablerna rörande förvänt- förmåga att tolerera, kontrollera och integrera affekterna. ningar som alla grundar sig på AAT: Variablerna rörande könsidentifiering och Resultaten stöder i allmänhet våra hypote- sexualitet har inte på något konsistent sätt ser. Detta gäller i synnerhet för de variabler, visat de skillnader mellan grupperna, som vi som rör jagets kontrollerande och integreran- förväntat. Visserligen finns mer av pregenide funktioner. Sammanfattande variabler tala konflikter i brottsgrupperna än hos konrörande jagstyrkeförhållanden men också trollfallen, men svårigheter i könsidentivariabler på lägre sammanfattningsnivå så- fieringen överväger hos brottsfallen endast i som kontrollfunktion, ångesttolerans, för- provundersökningsmaterialet och någon måga till integration av perceptionen och skillnad i sexuella konflikter framkommer moralintegration, har således givit klara skill - inte i något av materialen. Möjligen kan SOU 1974:31

Huvudundersökningens kontrollmaterial detta sammanhänga med att pojkarna behar således genomgående starkare tecken på finner sig i förpuberteten och puberteten, då psykiska störningar än provundersökningens. sexuella konflikter är regel snarare än undanDet är svårt att förstå orsaken till denna tag och då könsidentifieringsproblematiken skillnad. Om den framkommit med endast normalt bearbetas genom rollexperimenteden ena testmetoden hade det legat nära till rande. Det kan många gånger vara svårt att hands att betrakta det som en metodeffekt, skilja tillfälliga rollidentifieringar från äkta då variablerna inomtestligt är högt interkorridentifiering. Detta har diskuterats mer utrelerade. Om det varit längre tid mellan införligt i kapitel 16. samlingen av provoch huvudundersökningsVariabler av mer socialpsykologisk typ, rörande relationer till föräldrar och kamrater materialen kunde man ha spekulerat om en samt uppfostringssituationen i hemmet, har i reell psykologisk förändring i populationen. allmänhet givit de förväntade skillnaderna. Detta förefaller emellertid mindre sannolikt Således är förhållandet till både fadern då provundersökningen samlades in 1958 och modern sämre och pojkarnas engage- 1959 och huvudundersökningen 1960 mang i föräldrarelationerna mindre i brotts- 1963. Vi har inte lyckats finna någon hållbar grupperna. Uppfostringskonflikterna är ock- förklaring till att huvudundersökningens så större och pojkarna visar mer opposition kontrollgrupp framstår som mer psykiskt mot föräldrarnas uppfostringsnormer bland störd än provundersökningens. En annan egendomlighet i resultaten frambrottsfallen. kommer i sekvensmodellen, där prov- och Beträffande kamratförhållanden framgår huvudundersökningsmaterialen behandlas det att brottsfallen är mer kamratberoende, sammanslagna. De pojkar som begått flera berättar mer om asocialitet hos kamraterna brott före 18 år men inte blivit kända för och har mer störningar i kamratkontakten än brott senare framstår ofta som sämre ställda kontrollfallen. Kamratberoendet förefaller personlighetsmässigt än de pojkar som är att ge starkast utslag av kamratvariablerna. kända för fortsatt kriminell avktivtet efter Både föräldra- och kamratvariabler spelar 18 år. Denna tendens till omkastning av den också roll för pojkarnas senare kriminella förväntade rangordningen mellan sekvensutveckling. Detta framgår av sekvensmodelklasserna framkommer ofta på AAT och len. några gånger på Rorschach men ej på TerUndersökningsresultaten ger således i allman-Merrill. De grupper, där tendensen till mänhet stöd för våra hypoteser. Skillnaderna omkastning av rangordningen äger rum, innemellan brotts- och kontrollfall är emellertid håller båda mellan 40 och 50 fall. Grupperna nästan genomgående större och ligger på en är alltså av samma storleksordning som övrihögre signifikansnivå i provundersökningsga sekvensklasser inom brottsgrupperna. materialet. Vi har flera gånger berört detta Någon psykologiskt rimlig förklaring till omförhållande i redovisningen av resultaten. kastningen kan vi inte finna. Eftersom den Gruppmedelvärdena i de båda brottsgrupperövervägande förekommer i variabler som bena ligger i allmänhet på ungefär samma nivå. dömts enligt samma metod, förefaller det I kontrollgrupperna finns en skillnad mellan mest troligt att det rör sig om någon form av prov- och huvudundersökning, som alltid går slumpfel eller felbedömning, som på grund i samma riktning, nämligen att medelvärdena av variablernas höga interkorrelationer frami huvudundersökningen är mindre gynnstår som en genomgående tendens. samma, ligger närmare brottsgruppens. Skillnaden mellan kontrollgrupperna är av växlande storlek. Den är i några fall t. o. m. 21.2 Sammanställning av variabler parvis signifikant, men detta inträffar sällan. Den är lika påfallande i Rorschach som i AAT, vilka De tio variabelgrupper som redovisats i kapitlen 11-20 har hittills behandlats separat. ju bedömts oberoende av varandra. 212

SOU 1974:31

Inom varje grupp har gjorts en klusteranalys Resultaten framgår av tabell 21.2.1. för att få en uppfattning om sambanden Samtliga prövade variabler skiljer signimellan variablerna. I övrigt har inga samman- fikant mellan brotts- och kontrollfall. Skillställningar gjorts. Det är emellertid också av naderna är för de flesta av variablerna starkt intresse att pröva hur en del väsentliga va- signifikanta. Variabeln relation mor-son ger riabler samverkar. Vi har därför samman- dock säkerställd skillnad endast om dikotoställt ett antal variabler två och två i olika migränsen läggs mellan skalsteg 3 och 4. Med kombinationer. Variabelvalet har skett på den hårdare dikotomiseringen, mellan 2 och teoretiska grunder. Variabler rörande person- 3 som skiljer ut fall med gravt störda relatiolighetsstruktur och begåvning har kombi- ner, blir skillnaden ej signifikant. Gravt störnerats med socialpsykologiska variabler be- da relationer till modern är sällsynta i både träffande förhållandet till föräldrar och kambrotts- och kontrollgrupperna. rater. Föräldra- och kamratvariabler har ockFör att pröva i vilken mån variablernas så kombinerats med varandra. Sammanlagt förklarande förmåga ökade om de kombinehar 14 olika kombinationer av 11 variabler rades, beräknades x2 för — kombinationen prövats. i 14 olika sammanställningar. Samtliga komVariablerna har dikotomiserats, i regel binationer med ett undantag (kombinatiomellan skalvärde 3 och 4, och lågt skalvärde nen av faders- och modersrelationer med den har betecknats med - , högt med +. Fyra hårda dikotomiseringen mellan skalsteg 2 olika kombinationer, , + - , - + och + + och 3) blir starkt signifikanta, x2 värdena blir då möjliga för varje variabelpar. Prov- blir emellertid inte i något fall så mycket och huvudundersökning har behandlats till- högre än värdet för den "bästa" variabeln i sammans då materialet annars blir för litet kombinationen att man kan säga att den för att tåla en uppdelning på olika kombina- särskiljande förmågan förbättras, x2 värdet tioner. för kombinationen ligger i allmänhet mycket De 11 dikotomiserade variablernas för- nära värdet för den "bästa" variabeln, ibland klarande förmåga mot brotts- och kontroll- mitt emellan variablernas separata värden. gruppskriteriet har först prövats med x 2 för Med denna metod, där kombinationen varje variabel separat. Variablerna rörande sattes mot alla övriga varianter sammanslagförhållandet till fadern och modern har prö- na, framkommer således ingen förbättring vats med två olika dikotomiseringspunkter. genom kombination av två variabler.

Tabell 21.2.1 Särskiljande förmåga mot brotts- och kontrollgruppskriteriet för några personlighetspsykologiska och socialpsykologiska variabler. Metod

Variabel

Dikotomigräns

T-M Ro AAT AAT AAT AAT AAT AAT AAT AAT AAT AAT AAT

Intelligenskvot Asoc. risk jagstyrka Moralindex Rel. mor-son Rel. mor-son Rel. far-son Rel. far-son Engag. i rel. son-mor Engag. i rel. son-far lamiljeklimat Beroende av kamr. Asoc. hos kamr. Kamratrel.

99/100 3/4 5/6 3/4 2/3 3/4 2/3 3/4 3/4 3/4 3/4 3/4 3/4

SOU 1974:31

df 8.49 29.11 19.77 16.85 3.14 14.21 19.81 14.33 12.01 24.02 22.44 10.37 4.54

P< 0.01 0.001 0.001 0.001 0.10 0.001 0.001 0.001 0.001 0.001 0.001 0.01 0.05

Vi har därför valt att i den fortsatta nationer då den delvis beror av hur extremt redovisningen hålla isär de fyra kombinatio- dikotomierna lagts. I den först prövade kombinationen har vi nerna. I tabellerna anges brotts- och konsammanställt IK, med dikotomigräns 100, trollgruppernas fördelning på de olika komoch den jagstyrkevariabel där vi tagit hänsyn binationerna liksom relationstal mellan protill om de eventuella störningarna i jagfunkcenten brotts- och kontrollfall. Dessa kvoter tionerna innebär risk för asocialitet. Resulfår tas med stor försiktighet. Man måste tatet framgår av tabell 21.2.2. räkna med stora medelfel, som emellertid Variabelkombinationen följer såtillvida inte är alldeles lättbestämda. Mindre avvikeldet väntade mönstret att skillnaden mellan ser från ett förväntat mönster förtjänar däroch ++ varianterna är mycket påtaglig. för ingen större uppmärksamhet. Det mönAv mellangrupperna att döma förefaller det ster man kan förvänta är att kvoten skall som om jagstyrkevariabeln var den starkare, vara minst i ++ mönstret, störst i — mönstvilket stämmer väl med intrycket från medelret och någonstans däremellan i + - och —+ talsjämförelserna. Enligt kvoterna ser dåligt mönstren. Påtagliga skillnader mellan + - och värde i jagstyrkevariabeln ut att innebära - + mönstren kan antas visa något om skillungefär dubbelt så stor risk som låg IK. Även nader mellan de båda variablernas särskiljanmed stora felmarginaler borde detta innebära de förmåga. I själva verket visar det sig, vilket kommer en skillnad. I tabell 21.2.3 har IK ställts samman med att framgå av tabellerna, att kvoten för den variabeln familjeklimat. bästa varianten, ++ mönstret, i allmänhet Denna sammanställning följer samma ligger vid eller strax under \, medan den mönster som den föregående. Även familjesämsta gruppen, — mönstret, erhåller kvoklimat ser ut ha större förklarande förmåga ter från något under 2 till 3. De mellanligän intelligenskvot. Om familjeklimatet är bra gande gruppernas kvoter ligger ofta nära 1. ser låg IK ut att spela ganska liten roll. Variationen mellan kvoten för den bästa och Kvoten ökar från bästa till sämsta kombinasämsta gruppen är ganska stor. Den kan tion med en faktor på ungefär 7 \. variera mellan faktorer på 2 1/2 och 10 i I tabell 21.2.4 kombineras de båda vafråga om ökning. Denna är emellertid inte riabler som tidigare sammanställts med IK, direkt jämförbar mellan olika variabelkombiTabell21.2.3 Variabelkombination: IK 99/100 (IK), Familjeklimat, A AT, 3/4 (Fam.) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning.

Tabell 21.2.2 Variabelkombination: IK 99/100 (IK), Asoc. risk jagstyrka, Ro, 3/4 (Jagst.) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning. •

B-fall

K-fall

B/K

IK Fam. -

70 37%

12 13%

1.78 IK + Kam. -

82 44%

37 39%

0.85 IK Fam. +

17 9%

15 16%

0.57 IK + Fam. +

19 10% 188 100%

31 33% 95 101%

B-fall

K-fall

B/K

IK Jagst. -

65 34%

13 14%

2.47 IK + Jagst. -

61 32%

17 18%

IK Jagst. +

24 13%

14 15%

IK + Jagst. +

42 22%

51 54%

192 101%

95 101%

0.31 SOU 1974:31

Tabell21.2.4 Variabelkombination: Asoc. risk, jagstyrka, Ro, 3/4 (Jagst.), Familjeklimat, AAT, 3/4 (Fam.) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning. B-fall

K-fall

B/K

Jagst. Fam. -

104 55%

20 21%

2.62 Jagst. + Fam. -

48 26%

30 32%

0.81 Jagst. Fam. +

19 10%

10 11 %

0.96 Jagst. + Fam. +

17 9%

35 37%

188 100%

95 101%

nämligen asocialitetsrisk, jagstyrka, Ro och familjeklimat, AAT. Dessa båda variabler, den ena rörande personlighetsstruktur, bedömd enligt Rorschach, den andra socialpsykologisk och bedömd enligt AAT, båda på hög sammanfattningsnivå, ser ut att vara ungefär lika starka. I mellangrupperna, där värdet i den ena variabeln är högt och den andra lågt, är proportionen B-fall och K-fall ungefär lika. Kombinationen förefaller också att ha stark effekt. Kvoten ökar med en faktor på drygt 9 från bästa till sämsta kombination.

Tabell 21.2.5 Variabelkombination: Asoc. risk, jagstyrka, Ro, 3/4 (Jagst.), Beroende av kamrater, AAT, 3/4 (Ber. kamr.) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning.

Jagst. Ber. kamr. Jagst. Ber. kamr.

_ +

Jagst. Ber. kamr.

+ +

SOU 1974:31

B-fall

K-fall

B/K

95 51 %

16 17%

37 20%

23 24%

28 15 %

14 15 %

28 15% 188 101%

42 44% 95 100%

Härnäst kombineras jagstyrkevariabeln med en väsentlig kamratvariabel, beroende av kamrater, bedömd enligt AAT. Resultatet framgår av tabell 21.2.5. Även här ser det ut att röra sig om förhållandevis likvärdiga variabler och kombinationen förefaller att ha stark effekt. Kvoten ökar med en faktor på 10 från bästa till sämsta kombination. I tabell 21.2.6 och 21.2.7 kombineras moralindex, en personlighetsstrukturvariabel

Tabell21.2.6 Variabelkombination: Moralindex, AAT, 5/6 (Moral) Rel. mor-son, AAT, 3/4 (M) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning. B-fall

K-fall

B/K

Moral M

99 54%

25 27%

2.01 Moral + M

33 18%

18 19%

0.93 Moral M +

16 9%

7 7%

1.16 Moral + M +

37 20%

44 47%

185 101%

94 100%

Tabell 21.2.7 Variabelkombination: Moralindex, AAT, 5/6 (Moral) Rel. far-son, AAT, 2/3 (F) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning. B-fall

K-fall

B/K

Moral F

76 41%

14 15%

0.81 Moral + F

14 8%

8 9%

1.01 Moral F +

39 21 %

18 19%

0.34 Moral + F +

56 30%

54 57%

185 100%

94 100%

bedömd enligt AAT med de variabler som avser relation till föräldrarna, likaledes enligt AAT. Mönstret i dessa båda kombinationer ser ut att vara i det närmaste identiskt. Dikotomin har lagts olika för faders- och modersvariabeln beroende på att låga skattningar är vanligare i fadersvariabeln. Skillnaden mellan moralvariabeln och föräldravariablerna är obetydlig och ligger med all sannolikhet inom slumpgränserna. Båda variabelkombinationerna överensstämmer helt med det förväntade mönstret. I tabell 21.2.8 och 21.2.9 kombineras variablerna rörande förhållandet till fadern och modern med två olika dikotomigränser. Om dikotomigränsen läggs mellan skalsteg 3 och 4, får man det vanliga mönstret. Acceptabelt eller gott förhållande till båda föräldrarna är påtagligt vanligare bland K-fallen och sämre relationer till båda vanligare bland brottsfallen. I mellangrupperna, där förhållandet till den ena föräldern är acceptabelt eller gott och till den andra sämre, får man samma relation mellan B-fall och K-fall vare sig det är förhållandet till fadern eller till modern som är stört. Kvoten är i båda fallen något under 1. Någon skillnad i betydelse mellan faders- och modersrelationen framkommer således inte. Sämre förhållande till

Tabell21.2.8 Variabelkombination: Rel. mor-son, AAT, 3/4 (M) Rel. far-son, AAT, 3/4 (F) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning. B-fall

K-fali

B/K

F M -

122 65%

36 38%

1.71 F + M -

12 6%

8 8%

0.76 F M +

30 16%

21 22%

0.72 F + M +

24 13% 188 100%

30 32% 95 100%

0.41 Tabell21.2.9 Variabelkombination: Rel. mor-son, AAT, 2/3 (M), Rel. far-son, AAT, 2/3, (F) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning. B-fall

K-fall

B/K

F M -

31 16%

8 8%

1.96 F + M -

9 5%

4 4%

1.14 F M +

60 32%

12 13%

2.53 F + M +

88 47% 188 100%

71 75 %

95 100%

fadern än till modern är emellertid betydligt vanligare än motsatsen i både brotts- och kontrollgrupper. Den hårdare dikotomiseringen, där man skiljer ut de pojkar, som har gravt störda föräldrarelationer, ger i många avseenden en annan bild. De tre kombinationer som innehåller grava störningar i relationen till någon eller båda föräldrarna har alla procentuell övervikt för brottsfall. Detta gäller emellertid minst för kombinationen F + M - , som dock innehåller ett mycket litet antal fall. Gravt störd relation till modern är ovanligt, men kombinationen F + M - ger en kvot ganska nära 1 och förekommer således i nästan lika stor procent av kontrollgruppen som av brottsgruppen. Gravt störd relation till fadern och bättre till modern är däremot en ganska vanlig kombination och ger en hög B/K-kvot, märkbart högre t. o. m. än kombinationen. Detta kan i förstone verka förvånande men är väl förenligt med klinisk erfarenhet. Man finner ofta hos pojkar med asociala symptom en olöst ödipalkonflikt med alltför stark, ofta ambivalent bindning till modern och gravt stört förhållande till fadern. Detta mönster har vi också ofta funnit i AAT-berättelserna hos klientelundersökningens pojkar, dock utan att veta om de varit brotts- eller kontrollfall. Relationen till fadern har i sådana fall ofta skattats med variabelvärde 1 eller 2 och SOU 1974:31

modersrelationen med 3 (se t. ex. kap. 7, 3.2 Tabell 21.2.11 Variabelkombination: ex. nr 2, B-fall, 15 år). Rel. far- son, AAT, 3/4, (F), De följande två kombinationer som prö- Engagemang i rel. son-far, AAT, 3/4 (Ep) vats rör hur engagemanget i relationen till i absoluta tal och procent. modern respektive fadern samverkar med Prov- och huvudundersökning. relationernas kvalitet. I tabell 21.2.10 redoB-fall K-fall visas modersvariablerna. B/K Variablerna visar det vanliga mönstret, F 87 21 vilket här möjligen är något förvånande, då Ep 46% 22% 2.10 man kunde tänkt sig att den ovanliga kombi- F + 7 6 nationen litet engagemang i ett acceptabelt Ep 4% 6% 0.59 eller gott förhållande inte skulle innebära så F 65 36 35 % 38% 0.91 stor kriminalitetsrisk i jämförelse med den Ep + 29 vanligare kombinationen starkt engagemang i F + 32 15 % 34% 0.46 ett dåligt förhållande, vars samband med Ep + 188 95 kriminalitet är lättare att förstå. 100% 100% Samma variabler beträffande relationen till fadern redovisas i tabell 21.2.11. I fadersvariablerna är kombinationen litet en familje- och en kamratvariabel. engagemang i ett "acceptabelt eller gott förVariabeln beroende av kamrater är den hållande ännu mer sällsynt än i moders- kamratvariabel som givit klarast skillnader variablerna, och här framstår den också som både mot brotts- och kontrollgruppskriteriet ofarlig ur kriminalitetssynpunkt. Då kombi- och i sekvensmodellen. I denna sammanställnationen är så ovanlig i både moders- och ning förefaller den att ha lika starkt samband fadersvariablerna är det sannolikt säkrast att med kriminalitet som den väsentliga samavstå från tolkningar av B/K-kvoten. I övrigt manfattningsvariabeln familjeklimat. Vaföljer variablerna det vanliga mönstret, dvs. riabelkombinationen följer det vanliga — kombinationen har mest påtagligt sam- mönstret. Gott familjeklimat och starkt band med kriminalitet. kamratberoende är den ovanligaste kombinaI tabell 21.2.12 redovisas kombination av tionen hos både brotts- och kontrollfall.

Tabell 21.2.10 Variabelkombination: Rel. mor-son, AAT, 3/4, (M), Engagemang i rel. son-mor, AAT, 3/4 (EM) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning.

Tabell21.2.12 Variabelkombination: Familjeklimat, AAT, 3/4 (Fam), Beroende av kamrater, AAT, 3/4, (Ber. kamr.) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning.

B-fall

K-fall

B/K

B-fall

K-fall

B/K

84 45%

19 20%

2.24 Fam. Ber. kamr.

118 63%

32 34%

1.86 M + E M M EM +

16 9%

9 10%

0.89 Fam. + Ber. kamr. -

14 7%

7 7%

51 27%

24 25 %

1.07 Fam. Ber. kamr. +

34 18%

18 19%

0.96 M + EM +

37 20%

43 45 %

0.43 Fam. + Ber. kamr. +

22 12%

188 101%

95 100%

38 40% 95 100%

M t; M

SOU 1974:31

188 100%

Slutligen har tre kamratvariabler kombi- Tabell 21.2.14 Variabelkombination: nerats med varandra i tre olika kombinatio- Asocialitet hos kamrater, AAT, 3/4, (Asoc. kamr.) ner. I tabell 21.2.13. visas samverkan mellan Kamratrelationer, AAT, 3/4, (Kamr. rel.) beroende av kamrater och asocialitet hos i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning. kamrater. Kombinationen av dessa variabler avviker B-fall K-fall B/K från det vanliga mönstret. Man får här hålla i 110 36 minnet att variabeln asocialitet hos kamrater Asoc. kamr. 59% 38% 1.54 Kamr. rel. är svårtolkad (se kap. 17.7). Om beroendet 33 25 av kamrater inte är mer än vanligt starkt Asoc. kamr. + 18 % 27 % 0.67 Kamr. rel. förefaller stor kamratasocialitet i pojkarnas 16 9 kamr. AAT-berättelser inte att ha något som helst Asoc. 9% 10% 0.90 Kamr. rel. + samband med brotts- eller kontrollgrupps27 24 Asoc. kamr. + tillhörighet. Om beroendet är lågt är B/K-kvo- Kamr. rel. + 15% 26% 0-57 ten densamma antingen kamratasocialiteten 186 94 101 % 101 % är stor eller liten. Om kamratberoendet är starkt ökar däremot B/K-kvoten vid stor kamratrelationer har svagare samband med kamratasocialitet. Starkt kamratberoende ser kriminalitet än asocialitet hos kamrater. Den emellertid ut att vara en riskfaktor även om ovanligaste kombinationen är - + , dvs. pojkamratasocialiteten inte är stor. karna berättar sällan om goda relationer med 1 tabell 21.2.14 kombineras variabeln asociala kamrater. Kamratrelationerna har asocialitet hos kamrater med kamratrelatioskattats som dåliga i en förvånande stor ner, en skattning av kvaliteten i kamratkonandel fall, 77 % av brottsgrupperna och 65 % takten. av kontrollgrupperna. Den vanligaste kombiDetta är en kombination av två variabler nationen bland både brotts- och kontrollfall som var för sig har ganska svagt samband är varianten, dåliga relationer och stor med kriminalitet. Inte heller i kombination kamratasocialitet. blir den förklarande förmågan särskilt stor. I tabell 21.2.15 har kamratrelationer komKvoten ökar endast med en faktor på 2,7 binerats med beroende av kamrater. från bästa till sämsta kombination. Variabeln

Tabell21.2.13 Variabelkombination: Beroende av kamrater, AAT, 3/4, (Ber. kamr.) Asocialitet hos kamrater, AAT, 3/4, (Asoc. kamr.) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning

Ber. kamr. Asoc. kamr.

B-fall

K-fall

B/K

109 59%

28 30%

1.97 Tabell21.2.15 Variabelkombination: Beroende av kamrater, AAT, 3/4 (Ber. kamr.), Kamratrelationer, AAT, 3/4 (Kamr. rel.) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning.

Ber. kamr. Kamr. rel.

—

B-fall

K-fall

B/K

111 59%

32 34%

1.75 Ber. kamr. + Asoc. kamr.

17 9%

17 18%

0.50 Kamr. rel.

34 18%

30 32%

0.57 Ber. kamr. Asoc. kamr. +

22 12%

10 11 %

1.11 Ber. kamr. Kamr. rel. +

21 11 %

7 7%

0.49 Ber. kamr. + Kamr. rel. +

22 12% 188 100 %

26 27% 95 100 %

Ber. kamr. + Asoc. kamr. +

38 20% 186 100%

39 41 % 94 100 %

Ber. kamr. +

0.43 SOU 1974:31

Starkt kamratberoende har tidigare visat sig ha påtagligt samband med kriminalitet, både separat och i kombination med andra variabler. Relationernas kvalitet har däremot visat svaga samband med kriminalitet. Inte heller i kombination med kamratberoende visar den någon större förklarande förmåga. Starkt kamratberoende är tydligen en nästan lika stor riskfaktor om relationerna är goda som om de är dåliga. Kombination av väsentliga variabler två och två har inte lett till några påfallande förbättringar av den särskiljande förmågan mot brotts- och kontrollgruppskriteriet. Vanligen framträder ett mönster där positiva värden i båda variablerna ger ett relationstal mellan procenten brotts- och kontrollfall, B/K-kvot, som ligger vid eller strax under \ , medan negativa värden i båda variablerna ger en B/K-kvot från något under 2 till 3. De mellanliggande grupperna, där värdet i den ena variabeln är positivt och i den andra negativt, ger i allmänhet kvoter nära 1, dvs. ungefär samma procent brotts- och kontrollfall. Avsteg från detta vanliga mönster har i allmänhet berott på att den ena variabeln haft påtagligt mindre särskiljande förmåga än den andra. Kombinationerna är av intresse därför att de ger en bild av sambanden mellan olika variabler och hur de samverkar i förhållande till kriteriet. Några kombinationer som visat sig oväntat riskabla ur kriminalitetssynpunkt har emellertid inte framkommit. I stort sett gäller att störst särskiljande förmåga erhålles genom kombination av variabler som är "starka" även separat. Kombinationerna av asocialitetsrisk, jagstyrka Ro, och dels familjeklimat, AAT, dels beroende av kamrater, AAT, ger starka effekter. B/K-kvoterna ökar med faktorer på 9 respektive 10 från mest positiva till mest negativa kombination i dessa sammanställningar. Kombination av "starka" variabler rörande jagstruktur och familje- eller kamratförhållanden kan således ge påtaglig ökning av den särskiljande förmågan. Variabler med liten särskiljande förmåga har inte förbättrats märkbart i någon av de prövade kombinationerna. SOU 1974:31

22 Ytterligare analys

multivariata metoder

gruppering av variabler och/eller individer både efter helt empiriskt-statistiska samband I detta kapitel behandlas flera försök att och utifrån teoretiska ställningstaganden. med multivariata statistiska metoder uppnå Den bundna klusteranalys, som redovisats i kapitel 11-20, är ett exempel på teoristyrd två olika målsättningar. Den första var att erhålla en tolkningsmäs- gruppering. I detta kapitel diskuteras ytterlisigt meningsfull gruppering eller klassifice- gare en teoristyrd analys av sammanfattring av materialet, så att mekanismerna bak- ningsvariabler och för övrigt empiriskt-statisom kriminalitet i största möjliga utsträck- tiska ansatser, som antingen kan vara kritening kunde förklaras av samspelet mellan riestyrda eller byggda på undersökningsvariablernas inbördes samband. olika undersökningsvariabler. Det finns flera olika metoder att pröva Den andra målsättningen gällde variabelreduktion. I slutgiltiga och övergripande ana- vilka variabelgrupperingar som bäst skiljer lyser är det en fördel att kunna arbeta med mot ett givet kriterium. Diskriminantanalys är en form av regresett litet antal variabler. Multivariata metoder kan användas som en lämplig form för varia- sionsanalys, som kan utföras så, att en från belreduktion antingen genom olika former början given uppsättning variabler ges olika av sammanslagning av variabler till faktorer, vikter, som bestämmes så, att maximal förprofilgrupper, etc. eller genom urval av de klarande förmåga erhålles. Vid stegvis regressionsanalys införes en variabler som tillsammans bäst diskriminerar mot ett kriterium. Avsikten med den hier- förklarande variabel i taget. Början göres arkiska konstruktionen av variablerna både med den som har den största förklarande inom Rorschach och AAT var att man i eller diskriminerande förmågan. Därefter inövergripande analyser skulle kunna använda föres den som ger det största tillskottet variabler på hög sammanfattningsnivå och utöver den första o. s. v. till dess att ingen bortse från variabler på lägre nivå. Förutsätt- ytterligare vinst i diskriminerande förmåga ningen för detta arbetssätt är emellertid nå- erhålles. AID-analys indelar individerna i ett undergon form av kontroll av att informationen i sökningsmaterial stegvis i olika grupper berovariabler på lägre nivå utnyttjas någorlunda ende på skillnader i flera variabler. Även i väl i variabler på högre och också av att man denna metod börjar man med den variabel i bedömningen av variabler på hög nivå tagit som har största särskiljande förmåga mot tillräcklig hänsyn till de ur kriteriesynpunkt kriteriet och fortsätter med den som därnäst mest relevanta variablerna på lägre nivå. ger största tillskottet o. s. v. tills de erhållna Multivariata metoder kan användas för 22.1 Inledning

220 SOU 1974:31

undergrupperna blir maximalt homogena ur kriteriesynpunkt. Variabelgruppering efter undersökningsvariablernas inbördes samband, utan hänsyn till kriterievariabeln, kan också göras med flera olika metoder. Vid faktoranalys erhålles faktorer, som bygger på samband mellan undersökningsvariabler. I den mån faktorernas gemensamma element är tolkbara kan faktorerna i den fortsatta analysen ibland ersätta de enskilda ingående variablerna. LP A, latent profilanalys, är en metod för gruppering av individerna i ett undersökningsmaterial beroende på deras likartade värden i ett antal variabler. De metoder som här nämnts i korthet har alla prövats på variabler ur provundersökningsmaterialet. Vi har härigenom erhållit en önskad variabelreduktion och också möjlighet att bilda prediktorer dvs. variabelgrupper, som tillsammans diskriminerar väl mot brotts- och kontrollgruppskriteriet. Däremot har metoderna inte visat sig lämpliga att erhålla tolkningsmässigt meningsfulla grupperingar i den meningen, att de givit en klarare bild av orsakssammanhang bakom kriminalitet. Då detta var vår väsentligaste målsättning har analysen sällan fullföljts på huvudundersökningsmaterialet, trots den möjlighet till korsvalidering vi härigenom gått miste om.

22.2 Kriteriestyrd gruppering 22.2.1 Diskriminantanalys Följande beskrivning av diskriminantanalys stöder sig till stor del på Malmquists framställning i kommitténs tidigare betänkande (SOU 1971:49, kap. 6, sid. 57-58). Metoden finns ytterligare beskriven av Morrison (1967). Diskriminantanalys är en form av regressionsanalys. Man bestämmer sig för ett antal oberoende variabler, som kan standardiseras så att de får samma spridning och medelvärdet 0. Beräkningarna innebär att de ingående variablerna får olika vikter (koefficienter) som är så bestämda att diskriminantSOU 1974:31

funktionen (summan) så väl som möjligt differentierar med hänsyn till kriteriegrupperingen, t. ex. brotts- och kontrollgrupp. Av koefficienten framgår respektive variabels särskiljande förmåga mot kriteriet, när alla de övriga variablerna hålls konstanta. För varje individ i materialet bestäms funktionsvärdet. Man kan sedan teoretiskt lägga en gräns och klassificera individerna med hänsyn till om deras funktionsvärde ligger över eller under gränsvärdet. Dessa klasser jämförs sedan med kriteriegrupperingen, t. ex. brotts- och kontrollgrupp. Diskriminantanalys (programmet utarbetat vid Statistiska institutionen, Stockholms universitet) med en uppsättning av 8 väsentliga personlighetspsykologiska Rorschachvariabler har utförts med två olika beroende grupperingar på den första bedömningen av det oreviderade provundersökningsmaterialet (49 brottsfall och 49 kontrollfall. Se kap. 5.3). Följande variabler ingick i analysen: 1. Sund jagstyrka, jagintegration 2. Jagsvaghet 3. Bearbetningsförmåga 4. Integration av perceptionen 5. Primärkontakt 6. Ångesttolerans 7. Mognad 8. Psykisk hälsa Variablerna var högt interkorrelerade, .4S-.84, oftast mellan .60 och .70. Som beroende variabler användes dels en dikotomisering av vår egen bedömning av asocialitetsrisk enligt Rorschach, dels brottsoch kontrollgruppskriteriet. Den första analysen avsåg att pröva i vilken utsträckning bedömningen av asocialitetsrisk enligt Rorschach baserade sig på de väsentligaste personlighetspsykologiska bedömningsvariablerna. Detta visade sig i hög grad vara fallet. Av 37 pojkar för vilka asocialitetsrisken bedömts som hög var endast 8 felplacerade med hänsyn till gränsvärdet i de oberoende variablerna. Av 60 pojkar med låg asocialitetsriskbedömning var likaledes endast 8 felplacerade. Tolkningen av de ingående variablernas 221

frågeställningar och på olika variabelgrupper ur provundersökningsmaterialet. I det första fallet var avsikten att erhålla en bättre diskriminerande förmåga mot brotts- och kontrollgruppskriteriet genom att kombinera flera variabler rörande olika aspekter av samma förhållande. Två grupper av variabler prövades, den ena rörande förhållandet till mor, den andra till far. Variablerna rörande far och mor var helt likalydande och omfattade i vartdera fallet 15 variabler, en Rorschachvariabel angående förekomsten av problem i förhållande till föräldern ifråga och 14 AAT-variabler. Av dessa är 10 konstruerade som summor av värden på bedömningsskalor beträffande nyanserade 22.2.2 Stegvis regressionsanalys kvalitativa aspekter av förhållandet til respektive förälder. Två variabler är enkla freVid stegvis regressionsanalys (Draper & kvensräkningar av hur många positiva och Smith, 1967) införes en förklarande variabel negativa relationer till moders- eller fadersi taget. Början göres med den som har störst figurer som förekommit i AAT-berättelserna, förklarande förmåga, högst korrelation med och två är subjektivt bedömda sammanfattkriteriet. Programmet söker därefter den ningar av förhållandena utifrån hela AATvariabel som ger det största tillskottet utöver materialet. Sammanfattningsvariablerna är den första, dvs den som har den största formulerade relation far-son, respektive partiella korrelationen med kriteriet. På mor-son, och engagemang i relationen sondetta sätt fortsätter man att pröva nya variabfar, respektive son—mor. ler tills den ytterligare vinsten i diskrimineBearbetningen av dessa båda variabelgruprande förmåga nått en på förhand bestämd per ledde i viss mån till den förväntade minimigräns, som prövas med partiella Ftest. Under bearbetningens gång händer det, stegringen av faders- och modersvariablernas att en variabel som tidigare tagits in i ana- diskriminerande förmåga, men detta var lysen utesluts igen på grund av att ett par knappast det mest givande resultatet av anasenare införda variabler i kombination har lysen. Väsentligare var att den gav en rimlig större förklarande förmåga än den tidigare grund för en önskvärd variabelreduktion. Det visade sig nämligen att den ojämförinförda variabeln har ensam. Metoden går med andra ord ut på att ligt största delen av variablernas förklarande förklara så mycket som möjligt av variansen i eller diskriminerande förmåga låg i de båda den beroende variabeln. Vid varje steg i sammanfattningsvariablerna bedömda utiprocessen redovisas andelen förklarad varians från AAT. Detta betyder dels att informatiooch residualvarians, restvarians, samt multi- nen i variabler på lägre nivå utnyttjas i pel korrelation med kriteriet. Residual varian- sammanfattningsvariablerna, dels att vi i sen minskar stegvis under analysen tills re- sammanfattningen inte försummat någon ur duktionen nått den på förhand bestämda kriteriesynpunkt speciellt viktig variabel. Resultatet av analyserna framgår av tabelminimigränsen. Enligt modellen är effekten lerna 22.2.2.1 och 22.2.2.2. av residualerna additiv. Ju mindre residualVariablerna rörande förhållandet till variansen är, dess bättre är regressionsmodelfadern hade något starkare samband med lens anpassning till undersökningsmaterialet. brottsoch kontrollgruppskriteriet än de Stegvis regressionsanalys (program BMD som rörde förhållandet till modern, vilket 02R) har prövats på två olika typer av

betydelse i analysen utifrån de standardiserade koefficienterna är svår. Kanske beror detta på att modellen med 8 variabler är komplicerad och att stickprovet är litet, vilket gör att slumpfelen kan vara stora. I den andra analysen, där samma 8 Rorschachvariabler prövades mot brotts- och kontrollgruppskriteriet, blev den totala diskriminerande förmågan sämre. Av 49 kontrollfall var 12 felplacerade och av 48 brottsfall (1 pojke föll bort, då protokollet var omöjligt att bedöma) var hela 18 felplacerade. Även i denna analys var innebörden av variablernas vikter mycket svårtolkad.

222 SOU 1974:31

Tabell 22.2.2.1 Stegvis regressionsanalys med variabler rörande förhållandet till fadern. Beroende variabel: brotts- och kontrollgruppstillhörighet. Provundersökningen. Variabler

Multipel R

Sammanlagd % förklarad varians

F för varje variabels tillskott

AAT Engag. i rel. son-far (skala) AAT Relation far-son (skala) AAT Aggr.hämn. fr.hero t.far (kval.) AAT Neg. rel. fr.hero t.far (kval.) AAT Neg. aggr.form. fr.hero t.far (kval.) AAT Antal pos. rel. far (frekvens) AAT Pos. rel. fr.far t.hero (kval.) AAT Pos. aggr.form. fr.hero t.far (kval.)

.42 53 55 59 60 62 63 64

18 28 30 35 36 38 39 40

17.35 11.31 2.15 5.04 1.78 2.01 1.84 1.28

0.001 0.001

_ 0.01

_ _ -

Tabell22.2.2.2 Stegvis regressionsanalys med variabler rörande förhållandet till modern Beroende variabel: brotts- och kontrollgruppstillhörighet. Provundersökningen. Variabler

Multipel R

Sammanlagd % förklarad

F för varje variabels tillskott

AAT Relation mor-son (skala) AAT Engag. i rel. son-mor (skala) AAT Neg. rel. fr.hero t.mor (kval.) Ro Probl. i förh. t. mor (förekomst) AAT Antal neg. rel. mor (frekvens)

.37 .41 .43 .46 .47

14 17 19 21 22

12.41 3.21 1.58 1.99 1.55

stämmer med våra hypoteser, se kapitel 3. Starkast diskriminerande förmåga hade variabeln engagemang i förhållandet son-far, som ensam förklarade 18 % av den ursprungliga variansen och hade en korrelation med kriteriet på .42. När variabeln relation farson lagts till hade 28 % av variansen förklarats och den multipla korrelationen med kriteriet hade stigit till .53. Ytterligare sex variabler togs in i analysen men deras tillskott till förklaringen av variansen var ganska obetydligt. När analysen slutförts var variablernas sammanlagda förklarande förmåga 40 % av den ursprungliga variansen och den multipla korrelationen med kriteriet .63. Av de variabler som rör förhållandet till modern hade variabeln relation mor-son starkast samband med kriteriet. Den förklarade 14 % av variansen. Sedan variabeln engagemang i relationen son-mor lagts till hade 17% av variansen förklarats och den multipla korrelationen med kriteriet hade

stigit till .41, alltså påtagligt lägre än för motsvarande variabler rörande fadern. Ytterligare tre variabler togs in i analysen, trots att deras bidrag till den diskriminerande förmågan inte var signifikant. Med dessa var 22 % av den ursprungliga variansen förklarad och den multipla korrelationen med kriteriet .47. Eftersom de båda sammanfattningsvariablerna på AAT beträffande förhållandet till båda föräldrarna stod för så stor del av variabelgruppernas diskriminerande förmåga gjordes ytterligare fyra stegvisa regressionsanalyser med sammanfattningsvariablerna som beroende variabler för att utröna i vilken mån de övriga variablerna på lägre sammanfattningsnivå kan förklara skillnader i sammanfattningsvariablerna. Resultaten beträffande relationsvariablerna framgår av tabellerna 22.2.2.3 och 22.2.2.4 och beträffande engagemangsvariablerna av tabellerna 22.2.2.5 och 22.2.2.6.

19.02 8.53 14.89 3.24 1.46 1.35 1.31 1.25

Analysen visade att fyra av variablerna på lägre sammanfattningsnivå kunde förklara 66 % av variansen i variabeln relation farson. Den multipla korrelationen blev .81. Variansen i variabeln relation mor-son kunde till 68 % förklaras av fem variabler på lägre nivå. Den multipla korrelationen blev .82. Av engagemangsvariablerna kunde

fadersvariabeln förklaras till 44 % och modersvariabeln till 35 % av i båda fallen sex variabler på lägre nivå. Faders- och modersvariablerna var alltså uppbyggda på likartade sätt. Det enhetliga resultatet av dessa analyser är av vikt ur reliabilitetssynpunkt, då det tyder på att bedömningen gjorts på ett kon-

0.001 0.001 0.001 0.05

SOU 1974:31

Tabell 22.2.2.6 Stegvis regressionsanalys med variabler rörande förhållandet till modern, Beroende variabel: engagemang i relation : on—mor. Provundersökningen. Variabler

AAT Pos. rel. fr.hero t.mor (kval.) AAT Neg. aggr.form. fr.hero t.mor (kval.) AAT Antal neg. rel. mor (frekvens) AAT Pos. rel. fr.mor t.hero (kval.) AAT Aggr.hämn. fr.hero t.mor (kval.) AAT Relation mor-son (skala)

Multipel

Sammanlagd % förklarad varians

F för varje variabels tillskott

!5 20

13.62 5.09 7.22

0.001 0.01 0.001

sekvent sätt. Väsentligast är dock att den flera skilda orsaksmönster, som kan ligga utförda analysen visar att sammanfattnings- bakom kriminalitet. Stegvis regressionsanalys variablerna väl tar till vara informationen i är inte avsedd att tolkas som variabelmönster variabler på lägre nivå. Detta har lett till i denna mening men risken för feltolkningar beslutet att låta fortsatta bearbetningar till ligger snubblande nära. De variabler som största delen bygga på sammanfattningsvari- först kommer in i analysen i en stegvis reabler. Alla variabler på lägre nivå har emeller- gressionsanalys har givetvis stor förklarande tid bedömts även på huvudundersöknings- förmåga. Däremot vet man mycket litet om materialet, dels emedan noggranna detaljbe- den förklarande förmågan hos de variabler dömningar sannolikt ökar reliabiliteten i besom ingår i bearbetningen men som tas in dömningen av sammanfattningsvariablerna, sent eller som aldrig kommer in i analysen. dels för att i synnerhet de kvantifierade kvaliOm man inte är medveten om detta får man tativa relationsvariablerna kan ge möjlighet en felaktig bild av förhållandet mellan olika till intressanta specialbearbetningar av mer variablers förklarande förmåga. nyanserade aspekter av förhållandet till förAnledningen till att variablernas förklaäldrarna i ett senare skede av undersökningringsvärde i förhållande till varandra inte kan en. För den nu aktuella, översiktliga redogöutläsas ur resultaten är att bearbetningsprorelsen förefaller det mest lämpligt att övercessen sker stegvis och bygger på multipla vägande bygga på sammanfattningsvariabler. korrelationer. En variabel i taget införes, Analysen av faders- och modersvariablerna börjande med den som ensam har störst dislåter förmoda att det mesta av informatiokriminerande förmåga mot kriteriet. Därnäst nen i de psykologiska variablerna blir utnyttinföres den som utöver den första mest ökar jat med detta förfaringssätt. den diskriminerande förmågan. Detta inneMålsättningen med stegvis regressionsana- bär att av två variabler med hög inbördes lys är att reducera antalet variabler och få korrelation kommer endast den med bäst fram ett litet antal som tillsammans ger god diskriminerande förmåga in i analysen. Men prediktion. Vi har funnit metoden givande även variabler med hög korrelation har envid den typ av tillämpning, som just illustre- dast delvis gemensam varians. Om två variabrats, nämligen då vi haft en grupp variabler, ler av delvis olika innehåll och båda med god vilka innehåller olika aspekter på samma diskriminerande förmåga mot kriteriet har förhållanden. När det gäller variabler beträf- hög interkorrelation, kommer alltså endast fande helt olika förhållanden har vi däremot den med störst diskriminerande förmåga in funnit en metod för variabelreduktion på som förklarande variabel i regressionsanalysrent empiriskt statistiska grunder utifrån en. Den andra variabelns diskriminerande variablernas inbördes korrelation vara av förmåga är förbrukad på grund av variablermera tvivelaktigt värde. Vår målsättning är nas inbördes korrelation, vilket leder till att att förstå samspelet mellan olika variabler i den antingen inte alls kommer med i analysSOU 1974:31 15

en eller att den kommer in mycket sent och varför endast den mest diskriminerande, den ger ett mycket obetydligt tillskott till vari- som gäller psykiskt hälsotillstånd, har någon abelgruppens förklarande förmåga. Detta förklarande förmåga i den stegvisa regressionsanalysen. Om detta skulle möjligen kunkan leda till helt orimliga tolkningar. na sägas, att om dålig ångestbehandling, Två bearbetningar som gjorts på provbristfällig jagstyrka och psykiska störningar undersökningsmaterialet ger klara exempel som innebär risk för asocial utveckling är sä på de risker för feltolkningar metoden kan starkt interkorrelerade, så finns inget skäl att innebära. I båda fallen har en uppsättning använda tre olika variabler. Vi menar emelvariabler från både Rorschach och AAT samt lertid att de tre variablerna täcker tre olika IK använts. Rorschachvariablerna var desamformer för förklaring av asocialitet men att ma i båda uppsättningarna men vissa AATdessa psykologiskt hör ihop och därför rimlivariabler var utbytta på så sätt att i den gen måste vara högt interkorrelerade. Att första uppsättningen ingick relationsvariabler korrelationerna dessutom kan vara ytterligaoch i den andra livshållningar. re förhöjda av en haloeffekt vid bedömVariabeluppsättning I som i den stegvisa ningen är emellertid troligt. Om man okriregressionsanalysen visade störst diskriminetiskt läste resultatet av den stegvisa regresrande förmåga mot brotts- och kontrollsionsanalysen, tabell 22.2.2.8, kunde man gruppskriteriet redovisas i tabell 22.2.2.7. beträffande de tre nämnda variablerna få det För varje variabel anges dess korrelation intrycket att variablerna asocialitetsrisk ensam, ej tillsammans med övriga variabler, ångest och asocialitetsrisk jagstyrkeförhållanmed kriteriet och signifikansnivån för dess den saknar förklarande förmåga, vilket givetsärskiljande förmåga i de stratifierade medelvis vore en feltolkning. Orimligheten i det talsiämförelserna. beskrivna, okritiska tolkningssättet framgår Som framgår av tabell 22.2.2.7 har de tre ännu tydligare om man betraktar den variabedömningarna av asocialitetsrisk utifrån bel som kommer in som nummer två i den ångestbehandling, jagstyrkeförhållanden och stegvisa regressionsanalysen, nämligen relapsykiskt hälsotillstånd den starkaste korrelation far-son och jämför den med variabeln tionen med kriteriet, och deras medeltalsrelation mor-son. Korrelationen mellan vaskillnader i de stratifierade medeltalsjämriablerna är .68. Även om korrelationen hade förelserna är starkt signifikanta. De tre vavarit högre skulle det vara orimligt att säga riablernas interkorrelationer är emellertid att de två variablerna mäter samma sak. Det mycket höga, de ligger mellan .86 och .93, Tabell 22.2.2.7 Variabeluppsättning I för stegvis regressionsanalys. Provundersökningen. Metod

Variabel

Korrelation med B/K-kriteriet

t-test vid stratifierade medeltalsjämförelser P

T-M Ro Ro Ro Ro Ro Ro AAT AAT AAT AAT AAT AAT

226 Intelligenskvot Integr. av perceptionen Asoc.risk ångest Asoc.risk aggressivitet Skuldkänslor Asoc.risk jagstyrkeförh. Asoc.risk psykisk hälsa Könsförväxling Moralindex Relation mor-son Relation far-son Beroende av kamrater Kamratrelationer

.18 .34 .51 .35 .33 .52 .57 -.23 .42 .37 .42 .43 .22

0.015 0.001 0.001 0.001 0.001 0.001 0.001 0.01 0.001 0.001 0.001 0.001 0.025

SOU 1974:31

är helt riktigt att resultaten tyder på att Variabeluppsättning II, där relationsvariförhållandet till fadern spelar större roll för ablerna från AAT utbytts mot variabler röutvecklingen av asociala symptom än förhål- rande olika livshållningar, förklarar något landet till modern, detta framgår klart både mindre av variansen än uppsättning I, nämliav de tidigare beskrivna stegvisa regressions- gen 42 %. Den multipla korrelationen med analyserna av faders- och modersvariablerna kriteriet är .65. Tolkningssvårigheterna är av och av de korrelationer med kriteriet etc. samma slag som vid variabeluppsättning I, som redovisats i tabell 22.2.2.7. Men av varför vi inte går närmare in på resultaten. samma redovisningar (samt av kapitel 17) Stegvis regressionsanalys är en lämplig meframgår att förhållandet till modern är långt tod för att reducera variabelantal och få ifrån betydelselöst, vilket man får intryck av fram en effektiv prediktor. Däremot har den i tabell 22.2.2.8. i vårt fall bidragit mycket litet till förståelsen Endast tre av variablerna i tabell 22.2.2.8 av enskilda variablers betydelse i samspelet. bidrar var för sig med ett signifikant tillskott Detta gör att metoden varit till ganska liten till förklaringen av den ursprungliga varian- hjälp i det mer nyanserade tolkningsarbetet. sen. Då dessa införts har 42 % av variansen förklarats och den multipla korrelationen med kriteriet är .65. F-värdet för de tre 22.2.3 AID-analys variablerna tillsammans är 18.79 och Automatic Interaction Detector Analysis p < 0 . 0 1 . Variabelgruppen i sin helhet för- eller AID-analys är en bearbetningsmetod klarar 46 % av variansen och har multipel- som har stora likheter med stegvis regreskorrelationen .68 med kriteriet. F-värdet för sionsanalys. En skillnad är att metoden grupvariabelgruppen totalt är också signifikant, F perar individer istället för variabler. Metoden är 4.46 och p < 0 . 0 1 . Resultatet visar en kräver heller inte linearitet eller additivitet, förvånande stor förklarande förmåga då det vilket den stegvisa regressionsanalysen vanlirör sig om enbart intrapsykiska psykologiska gen gör. AID utnyttjar vidare samspelseffekvariabler, tolkade utifrån projektiva meto- ter mellan variablerna bättre än regressionsder. Trots detta anser vi analysen otillfreds- analys. ställande, då metoden inte ger någon uppAID placerar individer i ett undersökfattning om relationen mellan de olika variningsmaterial stegvis i olika grupper beroenablernas förklarande förmåga. de på skillnader i undersökningsvariabler. Tabell 22.2.2.8 Stegvis regressionsanalys med Rorschach- och AAT-variabler samt intelligenskvot. Variabeluppsättning I. Provundersökningen. Variabler

Ro Asoc.risk psyk.hälsa AAT Relation far-son Ro Asoc.risk aggr. AAT Beroende av kamr. Ro Asoc.risk ångest Ro Skuldkänslor Ro Integr. avperc. AAT Kamratrel. T-M Intelligenskvot AAT Könsförväxl. AAT Relation mor-son AAT Moralindex Ro Asoc.risk jagstyrka SOU 1974:31

Multipel R

Sammanlagd % förklarad varians

F för varje variabels tillskott

.57 .63 .65 .66 .67 .67 .67 .68 .68 .68 .68 .68 .68

32 40 42 44 45 45 46 46 46 46 46 46 46

37.31 10.16 3.14 2.07 1.03 0.64 0.71 0.21 0.22 0.19 0.25 0.19 0.03

0.001 0.01 0.05

_ _ _ _ _ _ _ _ _ 227

Liksom i stegvis regressionsanalys börjar man brottsfall. Gruppen med dåligt förhållande med den variabel som, optimalt dikotomise- till fadern, men inga riskskapande psykiska rad, skiljer bäst mot kriteriet. Materialet störningar innehöll endast 10 pojkar, varav delas då upp i två grupper. Programmet hälften brottsfall. De fyra erhållna grupperna kunde inte söker därefter nya variabler, som tudelar de splittras ytterligare. Variabeluppsättning II uppkomna grupperna på ur kriteriesynpunkt kunde inte splittras utöver den redan nämnlämpligaste möjliga sätt. da uppdelningen på två grupper. Signifikansaspekter har ännu ej tillräckligt Det är givetvis intressant att se att två genomarbetats för metoden. Vid AID-analyväsentliga variabler kan dela upp materialet i serna (Osiris II, 1971) av det psykologiska ur kriteriesynpunkt så förhållandevis homomaterialet har vissa stoppkriterier använts: gena grupper, men AID-analysen ger lika lite mellangruppskvadratsumman skall vara större som den stegvisa regressionsanalysen möjligän inomgruppskvadratsumman för att het till bedömning av olika variablers relativa nya grupper skall bildas. Ingen grupp skall innehålla mindre än fem individer. Den tota- förklaringsvärde. Genom att den bygger på la variansen inom en grupp måste ligga över multipla korrelationer är variabler som är en viss nivå för att gruppen skall kunna högt korrelerade med tidigare införda i viss splittras ytterligare. Metoden har prövats på mån "förbrukade". Detta gäller emellertid de båda variabeluppsättningar med variabler inte i samma utsträckning för AID som för från både Rorschach och AAT samt intelli- stegvis regressionsanalys. (Jämför diskussiogenskvot, vilka diskuterats i samband med nen under 22.2.2.) stegvis regressionsanalys. Variabeluppsättning I framgår av tabell 22.2.2.7 i avdelning 22.2.2 av detta kapitel. På grund av likheterna mellan metoderna blir den ordning i vil- 22.3 Gruppering styrd av undersökningsken variablerna spelar roll i analysen densam- variablernas inbördes samband ma vid stegvis regressionsanalys och AID. 22.3.1 Faktoranalys I analysen av båda de variabeluppsättI syfte att erhålla en variabelreduktion och ningar som prövats på provundersökningssystematisering av variablerna utfördes fakmaterialet splittrades materialet först i två toranalys (Morrison, 1967. Program BMD grupper beroende på skillnader i variabeln X72) på en grupp variabler, omfattande 9 asocialitetsrisk med anledning av det psykisRorschachvariabler och 16 AAT-variabler. ka hälsotillståndet. I de nya grupperna placeAlla Rorschachvariablerna behandlade perrades 42 individer, därav 74 % brottsfall, i en sonlighetsstruktur, medan AAT-variablerna grupp där psykiska störningar medförde risk rörde livshållningar, personlighetsstruktur, för asocialitet och 39 individer, därav 21 % könsidentifiering och förhållande till föräldbrottsfall, i en grupp, där det psykiska hälso- rar och kamrater. Metoden har använts på tillståndet inte bedömts innebära risk för både prov- och huvudundersökningsmateriaasocialitet. len med brotts- och kontrollgrupperna samI variabeluppsättning I splittrades materia- manslagna. Underlag för bearbetningen är en let ytterligare en gång, till fyra undergrupper matris uppbyggd av korrelationer mellan unutifrån skillnader i variabeln relation far- dersökningsvariabler. Ur denna löses ut ett son. Ytterlighetsgruppen med dåliga värden i med ledning av egenvärdena bestämt antal båda variablerna innehöll 16 pojkar, varav 15 faktorer, som antas motsvara tänkta underbrottsfall. Den positiva ytterlighetsgruppen liggande strukturer, vilka i sig själva ej är innehöll 29 pojkar, varav endast 3 brottsfall. observerbara. Metoden beräknar med vilken Av mellangrupperna innehöll gruppen med styrka en bakomliggande faktor bygger upp negativa värden i psykisk-hälsa-variabeln men olika undersökningsvariabler. När dessa god relation far-son 26 pojkar, varav 16 228

SOU 1974:31

"laddningar" framtagits, roteras faktorernas referenssystem tills man fått en lösning, som så långt det är möjligt kännetecknas av att varje undersökningsvariabel har hög laddning i någon faktor och låg i andra faktorer. För analysen i detta arbete har oblik rotering valts emedan det vore att bära våld på materialet att genom ortogonal rotering tvinga fram helt okorrelerade faktorer, då vissa samband måste förutsättas mellan de faktorer, som kan erhållas. Utifrån egenvärdenas storlek prövades fyra, fem och sex faktorer på provundersökningsmaterialet. Resultatet av analysen med fyra faktorer blev att variablerna rörande personlighetsstruktur bedömda utifrån Rorschach samlades i en faktor, nr 2. Där finns alltså starka positiva laddningar i jagstyrke vari abler na, i primärkontakt, ångesttolerans och integration av perceptionen. Pregenitala fixeringar förekommer i ovanligt liten grad. Variabeln benägenhet för skuldkänslor ingår med relativt stark laddning i denna faktor. En enda Rorschachvariabel, intellektuella och emotionella resurser, fick starkare laddning i en annan faktor, nr 4. Ingen AAT-variabel återfanns i faktor nr 2, Rorschachfaktorn. AAT-variablerna delade upp sig på faktorerna nr 1, 3 och 4.1 faktor nr 1 finns starka positiva laddningar i de variabler som rör förhållandet till far, mor och kamrater och likaså i variablerna kontaktfunktion, kontrollfunktion och ångesttolerans. Vidare märks starka positiva laddningar i jagupplevande och den positiva livshållningen adekvat självhävdelse och starka negativa i de negativa hållningarna resignation och självförakt. Faktor nr 1 tycks alltså innebära goda relationer till föräldrar och kamrater, goda jagfunktioner, positiva livshållningar och frånvaro av negativa sådana. Faktor nr 3 utmärks av god moralintegration, lågt beroende av kamrater, frånvaro av narcissism och, förvånande nog, förekomst av könsförväxling på tavlorna, vilket av kliniska psykologer brukar betraktas som ett tecken på svårigheter i könsidentifieringen. I faktor nr 4 finns, som tidigare nämnts, stark laddning i Rorschachvariabeln, intellekSOU 1974:31

tuella och emotionella resurser och därutöver i AAT-variablerna engagemang i relationerna till mor och far. Dessa variabler återfinns alltså inte i samma faktor som kvaliteten i relationen till föräldrarna. Detta är inte förvånande. Ett gott förhållande till föräldrarna åtföljs visserligen oftast av ett starkt engagemang i relationerna, men man finner också ofta ett starkt och smärtsamt engagemang i dåliga och konfliktfyllda relationer till föräldrarna. Omvänt ser man ofta djupt störda relationer, där pojkarna förefaller att redan ha givit upp sitt engagemang i föräldrarna respektive ibland ganska svala och oengagerade förhållanden utan att man finner några påtagliga störningar. De analyser som gjordes med fem och sex faktorer på provundersökningsmaterialet visade mycket små förändringar i faktorerna, varför endast fyra faktorer togs fram på huvudundersökningsmaterialet. Dessa faktorer blev i det närmaste identiska med dem som beskrivits för provundersökningsmaterialet. Detta talar för att den struktur man får fram inte är ett verk av tillfälligheter och samplingfluktuationer, eftersom den kommit fram i två oberoende stickprov. Denna stabilitet är givetvis värdefull men faktoranalysen kan knappast sägas ha fört tolkningsarbetet nämnvärt framåt, då faktorernas innehåll i allmänhet är ganska truistiskt. Eftersom faktorernas innehåll inte gav något av intresse har analysen inte fullföljts med ytterligare rotering. Korrelationerna mellan de olika faktorerna framgår av tabell 22.3.1.1 och 22.3.1.2. Korrelationerna förefaller rimliga.

Tabell 22.3.1.1 Faktorkorrelationsmatris. Provundersökningen. Faktor

1 2 3 4

1.00 0.26 0.02 0.21

0.26 1.00 0.02 0.23

0.02 0.02 1.00 0.15

0.21 0.23 0.15 1.00

emellertid av praktiska skäl ej att erhålla. Under analysens gång bildas teoretiska profiler som inte får några motsvarande 4 3 2 1 Faktor observerade. Dessa profiler kallas nonsensprofiler. -0.17 0.23 0.15 1.00 1 -0.20 0.19 1.00 Som mått på överensstämmelsen mellan 0.15 2 -0.26 1.00 0.19 0.23 3 modellen och det observerade materialet an1.00 -0.26 -0.20 -0.17 4 vänds bl. a. ett mått på distansen mellan teoretisk och observerad profil. Avståndet De båda faktormatriserna redovisas i bör vara så litet som möjligt. Ett avstånd som är mindre än 1 kan betraktas som litet. tabell 22.3.1.3 och 22.3.1.4. Ett uttryck för hur variablerna förmår diskriminera mellan de latenta profilerna får 22.3.2 Latent profilanalys, LPA man i diskriminabiliteten. För varje variabel Latent profilanalys är en klassificeringsme- anges dess andel i diskriminationen mellan tod som initierats av Gibson (1959). Meto- de latenta profilerna. Profilernas grad av stabilitet visar också den har införts i Sverige av Bertil Mårdberg (1966). Programmet för databehandling, något väsentligt om deras rimlighet. Det är som konstruerats av Mårdberg, har ännu inte mer sannolikt att en observerad profil, som fått sin slutgiltiga form. Signifikansaspekter återkommer praktiskt taget oförändrad i flera lösningsförsök med olika antal teoreär ännu ej tillräckligt beaktade. Faktoranalys och LPA har vissa likheter tiska profiler, motsvarar något som finns i men LPA grupperar individer i stället för realiteten än en instabil profil, där invidierna variabler. Metoden ställer inga särskilda krav byts ut vid nya lösningsförsök. Det viktigaste kriteriet på modellens anpå frekvensfördelningarnas form. Individpassning till data är dock givetvis lösningens grupperna, profilerna, består av individer meningsfullhet. som har likartade värden i de variabler som Om flera lösningsförsök är likvärdiga i alla ingår i analysen. Metoden bygger på ett ovanstående avseenden väljer man dem som antagande om "lokalt oberoende", dvs. inom har minst antal nonsensprofiler. de erhållna profilgrupperna skall variablerna Det är således i sista hand en omdömesfråi princip vara okorrelerade (Mårdberg, 1966, ga för den enskilde forskaren att välja mellan 1969). Varje profilgrupp skall vara så homoolika tänkbara lösningar. gen som möjligt. Tanken är att i ett komLatent profilanalys har prövats på en plext multivariat material finns underligganvariabelgrupp som omfattar 19 AAT-variabler de latenta profiler, som genererats från det rörande relationer till föräldrar och kamobserverade materialet. I de observerade prorater samt egna livshållningar. Variablerna är filerna kan man förvänta slumpvisa avvikelföljande: ser från de teoretiska. Programmet löser ut latenta, teoretiska AAT 1. Förväntningar, social aktivitet med profiler med en metod som något påminner positivt slut om den som faktoranalysen använder. Man AAT 2. Förväntningar, social aktivitet med prövar sedan hur väl de observerade profilernegativt slut na överensstämmer med de latenta teoreAAT 3. Förväntningar, asocial aktivitet tiska. med positivt slut Man börjar med att pröva anpassningen till två teoretiska profiler och ökar sedan AAT 4. Förväntningar, asocial aktivitet med negativt slut antalet. Man kan teoretiskt bilda så många AAT 5. Jagupplevande, positivt 2 profilgrupper som det antal variabler som AAT 6. Jagupplevande, negativt 2 ingår i analysen + 1. Mer än 25 profiler går

Tabell 22.3.1.2 Faktorkorrelationsmatris. Huvudundersökningen

230 SOU 1974:31

Tabell 22.3.1.3 Roterad faktormatris. Provundersökningen. Faktor

Ro 1 Integr. av perception Ro 2 Primärkontakt Ro 3 Ångesttolerans Ro 4 Skuldkänslor Ro 5 Pregenitala konflikter Ro 6 Intell. o. emot. resurser Ro 7 Sund jagstyrka Ro 8 Neurotiskt jagförsvar Ro 9 Jagsvaghet AAT 10 Könsförväxl. AAT 11 Moralindex AAT 12 Livshålln. Narcissism AAT 13 Livshålln. Resignation AAT 14 Livshålln. Självförakt AAT 15 Adekv. självhävd. AAT 16 Relation mor-son AAT 17 Relation far-son AAT 18 Engag. i rel son-mor AAT 19 Engag. i rel son-far AAT 20 Beroende av kamrater AAT 21 Kamratrelationer AAT 22 Ångesttolerans AAT 23 Jagupplevande AAT 24 Kontrollfunktion AAT 25 Kontakt funk tion

-0.12 -0.02 -0.08 0.13 -0.04 -0.05 0.02 0.07 0.12 -0.16 0.49 -0.25 -0.61 -0.65 0.54 0.75 0.80 -0.01 0.13 0.30 0.73 0.73 0.78 0.69 0.73

0.76 0.81 0.87 0.32 0.83 0.41 0.87 0.82 0.84 -0.34 0.15 -0.19 -0.03 0.14 0.12 0.08 -0.05 -0.09 -0.08 0.05 -0.10 0.23 0.03 0.22 0.01

-0.10 0.08 -0.07 0.10 0.06 -0.32 0.03 0.03 0.06 0.40 0.55 -0.78 0.55 0.37 -0.25 0.14 0.24 0.10 -0.05 0.34 -0.01 0.10 -0.32 0.19 0.16

0.19 0.20 0.00 0.18 -0.24 0.51 0.10 -0.20 -0.08 0.08 0.16 0.07 0.01 0.28 0.24 0.03 -0.01 0.86 0.82 0.31 -0.08 0.03 0.11 0.19 0.29

0.06 -0.04 -0.02 0.01 0.03 0.08 -0.03 -0.04 -0.09 0.06 0.22 0.02 0.19 0.44 0.23 0.26 0.21 0.89 0.87 0.14 -0.03 0.20 -0.02 0.33 0.32

0.20 -0.06 -0.11 -0.05 0.03 0.22 -0.11 -0.04 -0.15 0.44 -0.51 0.80 -0.23 -0.00 0.02 -0.21 -0.16 0.01 0.10 -0.28 -0.04 -0.23 0.20 -0.39 -0.20

Tabell 22.3.1.4 Roterad faktormatris. Huvudundersökningen. Faktor 1

Ro 1 Integr. av perception Ro 2 Primärkontakt Ro 3 Ångesttolerans Ro 4 Skuldkänslor Ro 5 Pregenitala konflikter Ro 6 Intell. o. emot. resurser Ro 7 Sund jagstyrka Ro 8 Neurotiskt jagförsvar Ro 9 Jagsvaghet AAT 10 Könsförväxl. AAT 11 Moralindex AAT 12 Livshålln. Narcissism AAT 13 Livshålln. Resignation AAT 14 Livshålln. Självförakt AAT 15 Adekv. självhävd. AAT 16 Relation mor-son AAT 17 Relation far-son AAT 18 Engag. i rel. son-mor AAT 19 Engag. i rel. son-far AAT 20 Beroende av kamrater AAT 21 Kamratrelationer AAT 22 Ångesttolerans AAT 23 Jagupplevande AAT 24 Kontrollfunktion AAT 25 Kontaktfunktion SOU 1974:31

0.08 -0.10 -0.03 -0.03 0.02 0.18 -0.04 -0.07 0.01 0.10 0.49 -0.21 -0.74 -0.57 0.64 0.55 0.65 0.04 0.10 0.51 0.76 0.65 0.89 0.56 0.67

0.76 0.86 0.80 0.62 0.67 0.70 0.87 0.82 0.85 -0.08 0.05 -0.00 -0.11 0.08 0.09 0.06 -0.00 -0.00 0.01 0.08 -0.08 0.16 -0.00 0.04 -0.00

AAT

7. Positiv aggressionsform, adekvat självhävdande AAT 8. Negativ aggressionsform, aggressivt självhävdande AAT 9. Inåtgående aggressivitet 2 AAT 10. Jagupplevande AAT 11. Relation mor-son AAT 12. Relation far-son AAT 13. Engagemang i rel. son-mor AAT 14. Engagemang i rel. son-far AAT 15. Inställning till uppfostringsnormer AAT 16. Uppfostringskonflikter AAT 17. Asocialitet hos kamrater AAT 18. Kamratrelationer AAT 19. Beroende av kamrater Med dessa 19 variabler prövades inte mindre än nio olika lösningar, med 4, 6, 8, 20 teoretiska profiler. I alla dessa lösningar erhölls endast två profiler med avstånd mindre än 1 mellan teoretiska och observerade profiler. Dessa två profilgrupper är stora och mycket stabila. I alla lösningar bildas emellertid också små profilgrupper, mellan 1 och 6 profiler utöver de stora. I dessa smågrupper flyttar några enstaka fall fram och tillbaka. Ingen av dessa småprofiler innehåller mer än 13 pojkar, vanligen är antalet individer mindre än 5. De två lösningar som ger flest profiler omfattande mer än 5 individer ger vardera 4 profiler med mer än 5 pojkar, inklusive de stora profilerna. Sammanfattningsvis fann vi det mesta tala för att endast använda de två stora profilerna, då de små dels innehåller få individer, dels är ganska instabila. Lösning 4, den först prövade, yaldes emedan praktiskt taget hela materialet där ingår i de båda stora profilerna. Endast en individ har bildat en egen, tredje profil. Diskriminabiliteten vid denna lösning ligger över 0.50 för följande 7 variabler: 1. Förväntningar, social aktivitet med pos. slut 0-64 5. Jagupplevande,positivt 2 0.65 7. Pos. aggr.form, adekvat självhävdande 0- 56 10. Jagupplevande 0.64 14. Engagemang i rel. son-far 0.57 232

15. Inställning till uppfostringsnormer 0.58 19. Beroende av kamrater 0.56 Variablerna har såvitt möjligt konstruerats så, att höga variabelvärden är positiva och låga negativa ur kriteriesynpunkt. I vissa variabler har dock denna konstruktion varit orimlig. För att göra profilen mera lättläst har tecknen bytts på dessa variabler i profildiagrammet. Följande variabler har omvända tecken i diagrammet: 2. Förväntningar, social aktivitet med negativt slut 3. Förväntningar, asocial aktivitet med positivt slut 4. Förväntningar, asocial aktivitet med negativt slut 6. Jagupplevande neg. 2 8. Neg. aggr.form, aggressivt självhävdande 9. Inåtgående agressivitet 2 Figur 22.3.2.1 visar profilerna för de båda stora grupperna. Profil 3, omfattande en individ, har uteslutits. Mellan de stora profilgrupperna är skillnaderna, som framgår av figuren, störst mellan variablerna 1, 5, 7, 10, 11, 12, 13 och 19. I profil I, som är den mest positiva, förväntar pojkarna, att om man uppför sig socialt och hyggligt så skall det gå en väl, de upplever sig själva positivt och de kan hävda sig på ett adekvat sätt, deras förhållande till föräldrarna är gott och de är inte överdrivet beroende av sina kamrater. I profil II är förhållandet det motsatta. Pojkarna har i stort sett delats upp i en positiv och en negativ profil i samtliga prövade variabler. Profilernas diskriminerande förmåga mot brotts- och kontrollgruppskriteriet är god. Profil I innehåller 29 pojkar, varav 24 kontrollfall och 5 brottsfall. Profil II innehåller 51 pojkar, varav 33 brottsfall och 18 kontrollfall. De framlagda resultaten visar hur materialet delas upp i två profiler som har stor överensstämmelse med brotts- och kontrollgrupperna, vilket är anmärkningsvärt dä kriteriet inte ingått i analysen. Avsikten med LPA var emellertid inte endast att komma SOU 1974:31

Profil II N = 51 (33B 18K)

Profil I N = 29 (24K 5 B)

1. Förv. soc. akt. pos. 2. Förv. soc. akt. neg. 3. Förv. Asoc. akt. pos. 4. Förv. Asoc. akt. neg. 5. Jaguppl. pos. 6. Jaguppl. neg. 7. Pos. aggr.form. 8. Neg. aggr.form. 9. Inåtgående aggr.2 10. Jagupplev. 11. Rel. mor-son 12. Rel. far-son 13. Eng.rel. son-mor 14. Eng.rel son-far 15.

Inst. uppf. normer

16.

Uppf.konfl.

17. Asoc. hos kamr. 18.

Kamratrel.

19. Beroende av kamr.

•5 Figur 22.3.2.1 sökningen.

-.4

-.3

-.2

-.1

Profildiagram. Livshållningar och relationer till föräldrar och kamrater. A AT Provunder-

tillbaka till kriteriegrupperna, utan att om V och VI innehåller en eller två pojkar och möjligt finna flera latenta strukturer i mate- kommer därför inte att kommenteras. rialet. Även de andra lösningarna har därför Vid jämförelse mellan denna lösning och genomgåtts även om de mindre profilgrup- den tidigare redovisade framkommer flera perna är för små för att tillåta några säkra intressanta förhållanden. Profil I, den positislutsatser. Lösning 20, den sist prövade, ger va gruppen, är praktiskt taget oförändrad. 7 profiler, varav 2, utöver de båda huvudpro- Profil II har däremot delats upp i flera olika filerna, har tillräckligt antal individer för att undergrupper. Den största gruppen är av vara av intresse, nämligen profilerna III och naturliga skäl mest lik den ursprungliga proVII med 13 respektive 7 pojkar. Pojkar IV, fil II, men den har i många variabler förskjuSOU 1974:31

1. Förväntningar, social aktivitet med tits närmare profil I, bl. a. är de ingående 0.59 pos. slut individernas förhållande till föräldrarna 5. Jagupplevande pos. 2 0.58 något bättre. Den största förändringen i den 7. Pos. aggr.form, adekvat självhävd. 0.62 nya lösningen gäller emellertid aggressions9. Inåtgående aggressivitet 2 0.62 förhållanden. I den nya profil II finns inga 10. Jagupplevande 0.59 tecken på inåtgående aggression. Pojkarna är 11. Rel. mor-son 0.55 fulla av opposition mot uppfostringsnormer0.52 12. Rel. far-son na i familjen och detta är den enda grupp 0.58 13. Engag. i rel. son-mor som visar mycket litet engagemang i förhål0.76 14. Engag. i rel. son-far landet till fadern. De båda mindre profil0.71 grupperna, som skilts ut ur den ursprungliga 15. Inst. till uppfostringsnorm. 0.58 profil II, har däremot stark inåtgående ag- 18. Kamratrelationer 0.71 gressivitet, och de accepterar familjens upp- 19. Beroende av kamrater fostringsnormer. I övrigt finns stora olikheFigur 22.3.2.2 visar profilerna för de båda ter mellan profil III och VII. stora grupperna; som framgår av figuren är Båda profilerna är delvis svåra att förstå de båda profilerna i det närmaste identiska psykologiskt. Eftersom båda är ganska små, med dem som bildades av provundersökprofil III består av 13 pojkar och profil VII ningsmaterialet. Sambandet mellan de variav 7 pojkar, är möjligheterna till slumpvariaabler som ingår i analysen är följaktligen i tion stora. Uppdelningen dels i pojkar med hög grad lika i prov- och huvudundersökinåtgående aggressivitet, dels med öppen agningen, vilket ju också framgått av klustergressivitet inom den både ur psykologisk analysen (se kap. 11-20). Detta måste i synpunkt och med hänsyn till kriteriet sämsvarje fall tyda på god konsistens i bedömta profilen föreföll emellertid så intressant ningarna. Det förefaller rimligt att antaga att att en LPA med samma variabelgrupp ansågs det också visar på enhetlighet i de psykolomotiverad på huvudundersökningsmaterialet. giska mekanismerna hos pojkarna i de båda Även på huvudundersökningsmaterialet materialen. prövades nio olika lösningar med 4, 6, 8 . . . . Två skillnader mellan materialen fram20 teoretiska profiler. Överensstämmelsen kommer emellertid också. Den mest betydelmed provundersökningen är på många punksefulla är att sambandet med kriteriet, ter mycket stor. Även i huvudundersökningen finns i alla lösningar endast två profiler brotts- och kontrollgruppsindelningen, här är med avstånd mindre än 1 mellan teoretiska svagare. I den bästa profilen som innehåller och observerade profiler. Dessa profiler är 61 pojkar är 25 kontrollfall och 36 brottsstora och stabila. I alla lösningar bildas också fall. I den sämre profilen, 137 pojkar, är 110 små profilgrupper mellan 1 och 5 profiler brottsfall och 27 kontrollfall. Mer än hälften utöver de stora. Den största av dessa småpro- av fallen i den bästa profilen är alltså brottsfiler innehåller 21 pojkar, men i många är fall och av kontrollfallen ligger drygt hälften antalet individer mindre än 5. De lösningar i den sämre profilen. Detta är delvis en följd som ger flest profiler omfattande mer än 5 av att proportionen brottsfall är större i pojkar är även här lösningarna 18 och 20 huvudundersökningen. Skillnaden mellan som vardera ger 5 profiler med mer än 5 brotts- och kontrollfall i profilen är dock pojkar, inklusive de stora profilgrupperna. påtagligt mindre i huvudundersökningen. Att Det föreföll även här motiverat att i första sambandet med brotts- och kontrollgruppshand använda de två stora profilerna och kriteriet är svagare i huvudundersökningen lösning 4 valdes, emedan där hela materialet, framgår alltså av LPA. liksom av alla andra utom en individ, ingår i de stora profilgrup- företagna analyser av materialet. Den andra perna. Diskriminabiliteten vid denna lösning skillnaden mellan prov- och huvudundersökningsprofilerna är just av detta skäl mer ligger över 0.50 för följande 12 variabler: 234

SOU 1974:31

Profil II N = 137 (110 B 27 K)

Profil I N = 6 1 (25K 36B)

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17.

18. 19.

•5

S i n

-.4

-.3

-.2

-.1

e'n' 2 ' 2 P r ° f i l d i a g r a m - Livshå U™ngar och relationer till föräldrar och kamrater. AAT. Huvudunder-

förvånande. Den positiva profilen, profil I, är i vissa variabler bättre i huvudundersökningen än i provundersökningen. Detta gäller framför allt den positiva aggressionsformen, adekvat självhävdelse, positivt jagupplevande och positiva relationer till föräldrarna. Andra lösningsförslag har också prövats för att se om den intressanta skillnaden i inåtgående aggressivitet från provundersökningen skulle visa sig även här, och för att SOU 1974:31

om möjligt få klarare struktur på de mindre profilerna. Särskild uppmärksamhet har lagts vid lösning 20, som gav hög diskriminabilitet för 14 variabler och 7 observerade profiler, varav 5 med mer än 5 individer. Profil 1, den positiva, visar sig här som vid provundersökningen vara praktiskt taget oförändrad. Profil II har i huvudundersökningen förändrats betydligt mindre än i provundersökningen. Det större antalet fall har givit större stabili235

teriet. Vilken roll de olika variablerna spelade i analysen var mycket svårt att bedöma. De icke kriteriestyrda grupperingsmetoderna, som bygger på korrelationer mellan de oberoende variablerna, har i allmänhet heller inte varit särskilt givande ur tolkningssynpunkt. Ett undantag utgör uppdelningen på en oppositionell, öppet aggressiv profil och två med kraftigt inåtgående aggressivitet, som framkommit vid latent profilanalys på 22.4 Sammanfattning och diskussion provundersökningsmaterialet av en grupp I detta kapitel har redovisats flera olika AAT-variabler, avseende livshållningar och försök att med multivariata metoder erhålla relationer till föräldrar och kamrater. Huvuddels en variabelreduktion, dels en tolknings- undersökningsmaterialet gav emellertid inte mässigt meningsfull gruppering eller klassifi- samma bild. Sannolikt ligger orsaken till att resultaten cering av materialet. En princip för variabelinte blivit intressantare i att det använda reduktion, som från början känts naturlig, variabelsystemets hierarkiska struktur och nämligen att i övergripande analyser använda psykodynamiska tolkningsmodell inte lämsammanfattningsvariabler och, med risk att par sig för detta slag av statistisk analys. förlora mer nyanserad information, utesluta Sammanfattningar av variabler på lägre nivå underliggande variabler, har fått stöd genom har redan gjorts med klinisk metod, vilket stegvis regressionsanalys, som prövats på två olika variabelgrupper avseende förhållandet innebär att variablerna fått olika vikt för till modern och fadern. Analysen visade att varje individ beroende på i vilken psykodysammanfattningsvariablerna väl tog till vara namisk konfiguration de förekommer. Något starkt behov av statistiska sammanfattningsinformationen i variabler på lägre nivå. variabler föreligger alltså inte. Jämförelser Att erhålla tolkningsmässigt meningsfulla mellan statistisk och klinisk sammanvägning grupperingar har visat sig svårare både med av data är i och för sig av intresse, men då de kriteriestyrda och icke kriteriestyrda metopsykodynamiska teorierna är så komplicerader. Stegvisa metoder som stegvis regresde att det förefaller svårt att bygga in dem i sionsanalys och AID-analys är lämpliga om ett statistiskt program blir det en jämförelse man vill få fram en prediktor, bestående av på olika villkor. Frågan om statistisk eller få variabler. Om man därutöver vill förstå klinisk sammanvägning har diskuterats samspelet mellan olika variabler med förklamycket i litteraturen (t. ex. Meehl, 1954; rande värde är dessa metoder icke lämpliga, Holt, 1958). eftersom de ej visar proportionerna mellan De multivariata metoder som här redoviolika variablers förklarande förmåga, då hela sats har i det psykologiska avsnittet av klienförklaringsvärdet av flera variabler med hög telundersökningen i viss mån inneburit återkorrelation läggs hos den bäst diskrimineranvändsgränder. Den principiella och metodode variabeln. logiska diskussionen har dock givits ett visst Diskriminantanalys, som prövats på den utrymme då den kan vara av intresse oberoförsta bedömningen av det oreviderade provende av resultaten. undersökningsmaterialet, har visat att beYtterligare en multivariat metod har andömningen av asocialitetsrisk utifrån Rorvänts, nämligen en typ av profilanalys för schach i hög grad grundar sig på de väsentlioberoende grupper, som utarbetats av Morrigaste personlighetspsykologiska variablerna son (1967). Metoden har här använts för bedömda utifrån samma metod. Samma vaanalys av grupperna med alkohol- och narkoriabelgrupp hade en lägre diskriminerande tikamissbruk samt våldsgruppen och den förmåga mot brotts- och kontrollgruppskri-

tet. De små profiler som avskilts från profil II är emellertid om möjligt mer svårtolkade än vid provundersökningen. Uppdelningen av materialet dels i pojkar med inåtgående aggressivitet, dels med öppen aggressivitet visar sig inte i huvudundersökningen. Något som såg ut att innebära möjligheter till fruktbara tolkningar lämnades därför.

236 SOU 1974:31

grupp som institutionsplacerats någon gång efter 18 år. Metoden redovisas i samband med dessa analyser.

SOU 1974:31

23 Analys av grupperna med förekomst av alkohol- och narkotikamissbruk

23.1 Allmänt De pojkar som under uppföljningstiden någon gång förekommit i officiella register på grund av alkohol- eller narkotikamissbruk har ansetts vara av så stort intresse att en mindre specialbearbetning varit motiverad. Uppgifterna om missbruk har, som tidigare redogjorts för kapitel 2, hämtats från kontrollstyrelsen,1 nykterhetsnämnden, barnavårdsnämnden och kriminalregistret. De psykologiska bedömningarna av pojkarna bygger även här på de projektiva testningar, som upptogs vid undersökningstillfället vid tiden för brottsfallens debutbrott. Missbruksgrupperna är, som också nämnts i kapital 2, av intresse ur flera aspekter. Alkoholmissbruk bland ungdom är i sig självt ett stort samhällsproblem. Dessutom är det ett vanligt parallellsymptom till kriminalitet. Narkotikamissbruk, som var mycket sällsynt bland ungdom när klientelundersökningens material samlades in, har sedan dess vuxit till ett av de stora ungdomsproblemen. Klientelundersökningens material ger en möjlighet att studera en grupp pojkar innan missbruk av alkohol eller narkotika i någon nämnvärd grad kan ha påverkat deras utveckling. En sådan analys skulle i bästa fall kunna visa eventuella specifika orsaksmönster bakom missbruk. Den viktigaste målsättningen inom det psykologiska avsnittet har emellertid varit mindre ambitiös. De psykologiska variablerna ensamma ger knappast tillräcklig informa238

tion för prediktioner av olika former av bristande anpassning. Det är därför av värde att utöver uppgifterna om kriminalitet ha tillgång till uppgifter om andra former av missanpassning. Detta innebär en väsentlig komplettering av kriteriesidan i undersökningen. Då missbruksproblemet ligger vid sidan av klientelundersökningens egentliga område har vi inte här möjlighet att gå djupare in på den forskning som utifrån olika referensramar bedrivits för att klarlägga de psykologiska mekanismerna bakom missbruk av olika slag. Inom psykoanalytisk teori anser man emellertid att det föreligger stora likheter i bakomliggande dynamik och psykogenes mellan missbruk och depressiva tillstånd. Båda anses ha sin grund i tidiga orala besvikelser som efterlämnat en bestående känsla av brist och otrygghet. Detta finns beskrivet på många ställen i den psykoanalytiska litteraturen, bl. a. nyligen av Kuiper (1970, kap. 7). I detta skede av undersökningen har endast en analys gjorts beträffande vardera missbruksgruppen. I båda fallen har samma variabeluppsättning omfattande 10 variabler prövats. Materialet är följaktligen långt ifrån fullständigt utnyttjat. I denna mening måste den gjorda bearbetningen betraktas som mycket preliminär. Valet av variabler täcker endast delvis den ovannämnda psykoanaly1 Numera det hos riksskatteverket förda särskilda straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott.

SOU 1974:31

tiska teorin. Variabelvalet har nämligen i viss mån begränsats av den använda statistiska metoden. 23.2 Statistisk analysmetod Den metod som använts är Morrisons profilanalys för oberoende grupper (Morrison, 1967, sid. 141-148). Metoden är multivariat och bygger på gruppmedelvärden och kovarianser. Gruppmedelvärdena i de olika undersökningsvariablerna presenteras grafiskt i form av en profil för varje grupp. Profilerna ger anledning till följande tre frågeställningar: 1. Är profilerna lika i den meningen att de är parallella? 2. Om profilerna är parallella, ligger de på samma nivå? 3. Om profilerna är parallella, är gruppmedelvärdena i de olika variablerna lika? Om profilerna inte är parallella är frågorna 2 och 3 meningslösa. Fråga 3 är dessvärre inte tillämplig för de här använda variablerna även om profilerna skulle vara parallella. Den förutsätter nämligen skalor med absoluta, sinsemellan jämförbara nivåer. Våra skalor uppfyller inte detta krav. Man kan t. ex. inte tolka skalsteg 2 i variablerna kontrollfunktion och relation far-son som att kontrollen skulle vara lika bristfällig som förhållandet till fadern är dåligt. Nivåskillnader mellan variablerna i profildiagrammet bör således tolkas med stor försiktighet. Metoden har den fördelen framför univariat analys att testen utföres på variablerna simultant. Samtidigt redovisas medelvärdesskillnaderna mellan grupperna i varje enskild variabel varigenom man undviker de risker för felaktiga tolkningar som diskuterats i samband med stegvis regressionsanalys. (Se kapitel 22.2.2.) Det program som använts (utarbetat vid statistiska institutionen, Stockholms universitet) kan ta 10 variabler i en analys. Av tekniska skäl är det mest lämpligt att använda variabler av samma konstruktion och med SOU 1974:31

approximativt samma medelvärde. Detta har som tidigare nämnts i viss mån begränsat variabelurvalet. Följande 10 variabler, alla 7-gradiga skalor med 1 som mest negativa värde ur kriteriesynpunkt, har ingått i analysen: Rorschach kontrollfunktion Rorschach ångesttolerans Rorschach pregenitala konflikter Rorschach könsidentifiering Rorschach psykisk hälsa AAT relation mor-son AAT relation far-son AAT engagemang i rel. son-mor AAT engagemang i rel. son-far AAT jagupplevande Materialet har indelats i fyra profilgrupper, separat för alkohol- och narkotikamissbruk, nämligen: 1. Brottsfall, missbrukare 2. Brottsfall, ej missbrukare 3. Kontrollfall, missbrukare 4. Kontrollfall, ej missbrukare

23.3 Hypoteser Den väsentligaste hypotesen var att de missbrukande pojkarna skulle ha lägre gruppmedelvärden i de prövade variablerna än de icke missbrukande. Denna tendens förväntades i både brotts- och kontrollgrupperna. De missbrukande pojkarna skulle alltså enligt hypotesen vara mer fixerade i konflikter på pregenitala utvecklingsstadier, ha en mindre klar adekvat könsidentifiering, sämre förmåga att kontrollera impulser och affekter, sämre ångesttolerans och mer psykiska störningar än icke missbrukande. De skulle vidare ha sämre självkänsla, uppleva sig själva på ett mer negativt sätt, ha sämre förhållande till sin föräldrar, i synnerhet modern, och i högre grad ha givit upp sitt engagemang i förhållandet till föräldrarna, även detta särskilt i förhållandet till modern. En annan hypotes var att de ovannämnda tendenserna skulle vara starkare i de narkotikamissbrukande än i de alkoholmissbrukan239

de grupperna, då vi betraktar narkotikamissbruk som ett allvarligare symptom.

23.4.2 Narkotikamissbrukare

Uppgifter om narkotikabruk härrör från kriminalregistret eller barnavårdsnämnden. 23.4 Resultat Gruppen är betydligt mindre än alkoholmissbrukarna, endast 25 pojkar. I kontrollgrup23.4.1 Alkoholmissbrukare pen finns endast 3 fall, varför den profilen Det bör erinras om att kriteriet på alkoholmåste betraktas som mycket otillförlitlig. missbruk är grovt; att någon gång under Resultatet av analysen redovisas grafiskt i uppföljningstiden förekomma i kontrollstyfigur 23.4.2.1. relsens, nykterhetsnämndens eller barnaÄven i detta fall kan profilerna betraktas vårdsnämndens register på grund av alkoholsom parallella. Vad beträffar grupperna 1, 2 missbruk. Detta innebär att gruppen alkoholoch 4 framgår detta klart redan vid inspekmissbrukare innehåller såväl pojkar med en tion. Grupp 3 bryter helt mönstret men enstaka fylleriförseelse som pojkar med grainnehåller så få fall att skillnaden inte blir va alkoholproblem. Materialets möjligheter signifikant. till en finare differentiering har således inte Beträffande nivåskillnader är resultatet utnyttjats i denna analys. Den missbrukande även här negativt. Testning av de fyra profigruppen omfattar 107 pojkar. lerna tillsammans ger även här signifikans, Resultatet av analysen redovisas grafiskt i p<0.001, men parvisa jämförelser mellan figur 23.4.1.1. profilerna visar att de enda signifikanta Den statistiska analysen visar att profilerskillnaderna ligger mellan den icke missbruna kan betraktas som parallella. De små kande kontrollgruppen och de båda brottsavsteg från parallellitet som syns i figuren är inte signifikanta. Detta gäller såväl i den grupperna. Brottsgrupperna sinsemellan skilgemensamma analysen för samtliga profiler jer sig inte signifikant, trots att den missbrukande i alla de 10 variablerna har sämre som när profilerna jämförs två och två. Testningen av nivåskillnader för de fyra värden än den icke missbrukande. Skillnaderprofilerna gemensamt visar en signifikant na är störst i AAT-variablerna, som möjligen skillnad, p<0.001. Parvisa jämförelser mellan kunde särbehandlas. Skillnaden mellan de profilerna visar emellertid att denna skillnad båda brottsgrupperna är både större och mer helt kan tillskrivas brotts- och kontroll- konsekvent än när det gällde alkoholmissgruppstillhörighet. Någon signifikant skillnad bruk och F-värdet är också högre men mellan missbrukare och icke missbrukare skillnaden är inte säkerställd. Detta är förföreligger däremot inte, vare sig i brotts- eller vånande, men man får även här komma ihåg kontrollgruppen. I kontrollgruppen ser man att variablerna är positivt korrelerade. Den detta redan vid inspektion av profilerna. grupp som är känd för narkotikabruk är Endast 5 av 10 värden är bättre i den icke också mycket liten. En grupp som man inte kan dra några som missbrukande gruppen, 4 är sämre och 1 är helst slutsatser av men som inbjuder till lika. I brottsgruppen är förhållandet inte lika spekulationer är de missbrukande kontrollsjälvklart. Skillnaderna är genomgående små fallen. Dessa tre pojkar ligger lägre än någon men 8 av 10 värden är sämre i den missbruannan grupp i Rorschachvariablerna och förekande gruppen. Man får dock hålla i minnet faller ha allvarliga psykiska störningar. I att särskilt Rorschachvariablerna är starkt interkorrelerade. Att missbrukande kontroll- AAT-variablerna fäster man sig främst vid fall i några variabler är bättre än icke deras ovanligt negativa upplevande av sig missbrukande medan förhållandet i brotts- själva och deras starka engagemang i sitt gruppen är det motsatta, och förväntade, får förhållande till föräldrarna, ett större föräldsannolikt tillskrivas slumpen. raberoende än i någon annan grupp. De 14 alkoholmissbrukande kontrollfallen ligger 240

SOU 1974:31

Figur 23.4. J 1 Profildiagram över alkoholmissbrukare och icke alkoholmissbrukare i brotts- och kontrollgrupperna. Prov och huvudundersökning sammanslagna.

1. 2. 3. 4.

N 93 89 14 81 277

B-fall, missbrukare B-fall, ej missbrukare K-fall, missbrukare K-fall, ej missbrukare

Variabelvärde 5,0

Kontroll- Ångestf u n k t i o n tolerans Ro Ro

Pregen. konfl. Ro

Identitiermg

Psyk.sk halsa

Rel. mor-son

Rel. far-son

AAT

Engagem. i Engagem. i Jagupprel. son-mor rel. son-far levande

AAT

Figur 23.4.2.1 Profildiagram över narkotikamissbrukare och icke missbrukare i brotts och kontrollgrupperna. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. N 22 160 3 9,2

B-fall, missbrukare B-fall, ej missbrukare K-fall, missbrukare K-fall, ej missbrukare

277 Variabelvärde 5,0

Kontroll- Ångestf u n k t i o n tolerans Ro Ro SOU 1974:31

16 Pregen. konfl. Ro

Identifiering Ro

Psykisk hälsa

Rel. mor-son

AAT

Rel. Engagem. i Engagem. i Jaguppfar-son rel. son-mor rel. son-far levande

AAT

AAT 241

också något över alla andra grupper i engagemang i föräldrarna. Denna grupp verkar däremot inte alls psykiskt störd, profilen följer de övriga kontrollfallen mycket nära. En annan iakttagelse, också den omöjlig att dra några säkra slutsatser av, är att den narkotikamissbrukande brottsgruppen har något lägre medelvärden på AAT-variablerna än den alkoholmissbrukande. Detsamma gäller emellertid inte i Rorschachvariablerna, där de båda missbrukande brottsgrupperna ligger mycket nära varandra.

AAT AAT

engagemang i rel. son-far jagupplevande.

Resultaten av de båda utförda analyserna framgår av figur 23.4.1.1 och 23.4.2.1: Vid inspektion av profilerna tycker man sig få ett visst stöd för de ställda hypoteserna, särskilt vad beträffar de narkotikabrukande grupperna. Den statistiska analysen visar emellertid att den enda signifikanta skillnad som finns ligger mellan brotts- och kontrollfall. Detta gäller i analysen av både alkohol- och narkotikamissbruk. Trots att de missbrukande brottsfallen nästan alltid har "sämre" variabelvärden än de icke missbrukande blir 23.5 Sammanfattning och diskussion skillnaden inte signifikant. Man får emellerVi har i detta kapitel prövat hypotesen att tid hålla i minnet att undersökningsvariablerpojkar som är kända för missbruk av alkohol na, särskilt Rorschachvariablerna, är positivt eller narkotika skulle ha mer av psykiska interkorrelerade. I kontrollgruppen är de störningar och problem än icke missbrukan- missbrukande pojkarna, i synnerhet vad gälde pojkar. Vi förväntade att denna tendens ler narkotika, så få att det i förväg var skulle vara starkare för pojkar som missbru- uteslutet att några skillnader skulle kunna bli kar narkotika än alkohol. Den statistiska signifikanta. Den hittills utförda analysen ger inte stöd analysmetod som använts är Morrisons proför de ställda hypoteserna. Materialet kan filanalys för oberoende grupper. Materialet emellertid inte anses fullständigt utnyttjat. har indelats i fyra profilgrupper, separat för Kriteriet på alkoholmissbruk är t. ex. alkohol och narkotikamissbruk, nämligen: mycket grovt och kan lätt differentieras. 1. Brottsfall, missbrukare Som det nu använts ingår i gruppen både 2. Brottsfall, ej missbrukare pojkar med en enstaka fylleriförseelse och 3. Kontrollfall, missbrukare pojkar med gravt missbruk. Åtskilliga rele4. Kontrollfall, ej missbrukare vanta undersökningsvariabler återstår också Gruppmedelvärdena i de olika undersök- att pröva. ningsvariablerna presenteras grafiskt i form av en profil för varje grupp. Profilerna jämförs med avseende på parallellitet och nivå. Variablernas kovarianser ingår i analysen, vilket håller effekten av positiva korrelationer mellan undersökningsvariablerna under kontroll. Följande variabler har prövats: Rorschach kontrollfunktion Rorschach ångesttolerans Rorschach pregenitala konflikter Rorschach könsidentifiering Rorschach psykisk hälsa AAT relation mor-son AAT relation far-son AAT engagemang i rel. son-mor 242

SOU 1974:31

Analys av grupperna med våldsbrott och institutionsplaceringar med anledning av brott efter 18 år

24.1 Allmänt

kriteriesynpunkt, har ingått i analysen:

Utöver missbruksgrupperna har data från ytterligare två grupper specialbearbetats med Morrisons profilanalys, nämligen de pojkar som någon gång begått våldsbrott och de som institutionsplacerats med anledning av brott efter 18 års ålder. För vardera av dessa grupper har utförts en profilanalys med 10 variabler. Våldsbrottslingarna har ansetts vara av särskilt intresse då våldsbrotten representerar en allvarlig form av brott som dessutom ökat de senaste åren. De pojkar som institutionsplacerats med anledning av brott någon gång efter 18 år kan antas representera de gravaste recidivisterna. Ungdomsbrottsligheten har inte klingat av utan fortsatt upp i vuxen ålder. Tidigare vidtagna samhälleliga åtgärder har inte haft avsedd effekt.

Rorschach aggressiv spänning Rorschach asocialitetsrisk aggressivitet AAT relation mor-son AAT relation far-son AAT engagemang i rel. son-mor AAT engagemang i rel. son-far AAT aggressiv spänning AAT tendens till utlevande av aggressivitet AAT ångesttolerans AAT kontrollfunktion.

24.2.1 Hypoteser

De variabler som valts avser således framför allt aggressivitet och aggressionsbehandling, i viss mån ångestbehandling, kontrollfunktion och relationer till föräldrarna. Beträffande aggressivitet förväntades våldsgrupperna ha större aggressiv spänning, 24.2 Våldsbro ttslingar större tendens till utlevande av aggressivitet I våldsgrupperna ingår samtliga pojkar som och givetvis mer av den typ av aggressivitet begått våldsbrott efter undersökningstillfäl- som innebär risk för asocialitet (se def. av let samt de nio, som uttagits för våldsbrott. denna variabel kap. 13.2). Vi förväntade Materialet har indelats i fyra profilgrupper, också sämre ångesttolerans och kontrollnämligen: funktion i våldsgrupperna. Beträffande förhållandet till föräldrarna antogs allvarliga 1. Brottsfall, våld störningar och mindre engagemang från poj2. Brottsfall, ej våld kens sida föreligga. Bristen på engagemang i 3. Kontrollfall, våld förhållandet till föräldrarna har vi betraktat 4. Kontrollfall, ej våld. som allvarlig, i synnerhet som pojkarna Följande 10 variabler, alla 7-gradiga ska- befinner sig i puberteten och förpuberteten, lor, med 1 som mest negativa värde ur utvecklingsperioder då förhållandet till förSOU 1974:31

åldrarna normalt bearbetas i en frigörelsepro- är mycket obetydlig. Aggressiv spänning Ro cess (se kapitel 3). Bristen på engagemang är den enda av de 10 prövade variablerna, under en period när ungdomar i allmänhet är där de fyra profilgrupperna i det närmaste intensivt upptagna av att reda ut sitt förhål- sammanfaller. Hypotesen om starkare aggreslande till föräldrarna har vi tagit som ett siv spänning i våldsgrupperna har inte fått tecken på djupt och ofta tidigt störda något som helst stöd. Den aggressiva spänrelationer, som kan resultera i dålig primär- ningen som sådan förefaller inte ha något kontakt och den bristande fusion mellan samband med våldsbrott. Aggressionsbehandlingen däremot ser ut libido och aggression som gör aggressiviteten att spela den roll man förväntat. Bedömdestruktiv och farlig ur kriminalitetssynningen av aggressiviteten som asocial riskfakpunkt. Någon hypotes om vilken av föräldtor enligt Rorschach och tendensen till utlerarna som i detta sammanhang kunde antas vande av aggressivitet bedömd utifrån AAT spela den största rollen förelåg inte. ger de väntade skillnaderna mellan brottsfall med och utan våldsbrott. I asocialitetsrisk24.2.2 Resultat variabeln ligger i själva verket brottsfall och Resultat av analysen redovisas grafiskt i figur kontrollfall med våldsbrott ungefär lika, båda visar mer av "riskaber aggressivitet än 24.2.2.1 grupperna utan våldsbrott. Detsamma gäller Den statistiska analysen visar att profilerna inte är parallella. Testningen av de fyra variabeln relation far-son, AAT, där båda profilerna gemensamt visar en signifikant våldsgrupperna har en sämre fadersrelation avvikelse från parallellitet, p<0.01. Parvisa än icke-våldsgrupperna. Då våldsfallen inom jämförelser mellan profilerna visar att den kontrollgruppen är så få, vågar man emellermest påfallande avvikelsen naturligt nog tid inte dra några slutsatser av detta förhålföreligger mellan extremgrupperna, profiler- lande. Den största skillnaden mellan brottsfall na 1 och 4, brottsfall våld och kontrollfall ej våld. Avvikelsen är här starkt signifikant, med och utan våldsbrott föreligger i de båda p<0.01. Även profilerna 2 och 4, brottsfall engagemangsvariablerna. Våldsfallen inom ej våld och kontrollfall ej våld, avviker starkt brottsgruppen ser ut att ha väsentligt mindre signifikant från parallellitet, p<0.01. Av engagemang i föräldrarna, något som stöder större intresse är emellertid att även profiler- våra antaganden om dessa variablers betydelna 1 och 2, brottsfall med och utan våld, se. Vår hypotes var att bristande engagemang visar en signifikant avvikelse från parallelli- i relationerna till föräldrarna under förpubertet, p<0.05. Profilgrupp 3, kontrollfall som teten och puberteten, då dessa relationer begått våldsbrott efter undersökningstillfäl- normalt har central betydelse, skulle tyda på let, innehåller så få fall att avvikelsen där gravt störda relationer som kan ge upphov inte blir säkerställd, trots att profilen helt till dålig djupkontakt och bristande fusion mellan aggressivitet och libido. Antagandet avviker från ett parallellt mönster. Brottsfall med och utan våldsbrott har att sådan bristande fusion kan ge upphov till således signifikanta skillnader. Närmare stu- kriminalitet, särskilt av våldskaraktär, kan dium av profilerna visar att brottsfall som givetvis inte anses bevisat men har fått ett också gjort sig skyldiga till våldsbrott i alla visst stöd av resultaten i både variabeln variabler utom två är mer belastade än asocialitetsrisk aggressivitet Ro och engagebrottsfall utan våldsbrott. Intressant nog är mangsvariablerna bedömda enligt AAT. de variabler som avviker från detta mönster de båda bedömningarna av aggressiv spänning, utifrån Rorschach och AAT. I båda dessa variabler visar icke-våldsgruppen större spänning, men skillnaden mellan grupperna 244

SOU 1974:31

Figur 24.2.2.1 Profildiagram. Våldsbrottslingar i brotts- och kontrollgrupperna. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. 1. 2. 3. 4.

N 54 137 4 91

B-fall, våld B-fail, ej våld K-fall, våld K-fall, ej våld

286 Variabelvärde 5,0

Aggr. spän.

Asoc.r. aggr.

Engag. son-far AAT

Aggr. spän. AAT

24.3 Institutionsplaceringar med anledning av brott efter 18 års ålder

AAT AAT

beroende av kamrater asocialitetsrisk totalt

Materialet har även här indelats i fyra profilgrupper, nämligen:

24.3.1 Hypoteser

R o

Rel. mor-son AAT

Rel. far-son AAT

Engag. son-mor AAT

1. Brottsfall, institution efter 18 år 2. Brottsfall, e\ institution efter 18 år 3. Kontrollfall, institution efter 18 år 4. Kontrollfall, ej institution efter 18 år. Följande 10 variabler, 7-gradiga skalor med 1 som mest negativa värde ur kriteriesynpunkt, har ingått i analysen: Rorschach Rorschach Rorschach

asocialitetsrisk ångest asocialitetsrisk aggressivitet asocialitetsrisk jagstyrkeförhållanden Rorschach asocialitetsrisk psykisk hälsa Rorschach asocialitetsrisk totalt AAT relation far-son AAT engagemang i rel. son-mor AAT engagemang i rel. son-far SOU 1974:31

Tend. uti. aggr. AAT

Ängest tol. AAT

Kontrollfunktion AAT

Som tidigare nämnts kan de pojkar som institutionsplacerats med anledning av brott efter 18 år antas vara de gravaste recidivisterna i materialet. Variabelvalet i analysen avser att täcka så många viktiga tänkbara kriminalitetsorsaker som möjligt. Samtliga variabler som prövats har visat klara skillnader mot brotts- och kontrollgruppskriteriet. Hypotesen var enkel. De institutionsplacerade förväntades i samtliga variabler vara mer belastade, ha "sämre" värden, än de ej institutionsplacerade. 24.3.2 Resultat Resultatet av anlysen redovisas grafiskt i figur 24.3.2.1 245

heller säkerställd. Anledningen till detta är sannolikt att skillnaden mellan profilerna i Rorschachvariablerna är obetydlig. Dessa variabler är också högt interkorrelerade. I AAT-variablerna framträder en klarare skillnad mellan de båda grupperna. De prövade Rorschachvariablerna skiljer mycket klart ut kontrollfallen utan institutionsplacering från de övriga tre grupperna men har inte den förmåga att också differentiera mellan brottsfall med och utan placering som AATvariablerna synes ha. De kontrollfall som begått brott efter undersökningstillfället och med anledning därav intitutionsplacerats efter 18 års ålder är så få att profilen inte ger möjligheter till tolkning. Beträffande de institutionsplacerade brottsfallen kan också erinras om att de i jämförelse med de ej institutionsplacerade är sämre intellektuellt utrustade (se kapitel 11).

Den statistiska analysen visar att profilerna inte är parallella. Testningen av de fyra profilerna gemensamt visar en signifikant avvikelse från parallellitet, p<0.01. Parvisa jämförelser mellan profilerna visar emellertid att de enda signifikanta avvikelserna föreligger mellan profilerna 1 och 4 och profilerna 2 och 4, alltså mellan brottsgrupperna med och utan institutionsplacering å ena sidan och de ej institutionsplacerade kontrollfallen å andra sidan. I båda fallen är avvikelsen starkt signifikant, p<0.01. Skillnaden ligger således mellan brotts- och kontrollfall. De båda profilgrupperna brottsfall med och utan institutionsplacering avviker däremot inte signifikant från parallellitet. Inspektion av profilerna visar dock att de institutionsplacerade brottsfallen i samtliga variabler ligger lägre än de ej institutionsplacerade. Trots detta är skillnaden i nivå inte

Figur 24.3.2.1 Profildiagram. Institutionsplacerade efter 18 år i brotts-och kontrollgrupperna. Prov-och huvudundersökningar sammanslagna. 1. 2. 3. 4.

N 46 136 5 90 277

B-fall, inst. B-fall, ej inst. K-fall, inst. K-fall, ej inst.

Variabelvärde 0,U

4,5 r

"---,„

4,0

>'"''

^&'

«CN,_

Jr W

""••»..^

/ "V.

^^^

X / /

*s s

^**~~

2,5

----.—•-•:

j ^ '

3,0

•

\ \ . .•v

j£

3,5

•

? n Asoc.r. ångest Ro

246 Asoc.r. aggr. Ro

Asoc.r. jagst. Ro

Asoc.r. psyk.hälsa Ro

Asoc.r. tot. Ro

Engag. far-son AAT

Engag. son-mor AAT

Engag. son-far AAT

Ber. kamr. AAT

Asoc.r. tot. AAT

SOU 1974:31

24.4 Sammanfattning och diskussion I detta kapitel har de pojkar som begått våldsbrott och de som placerats på institution efter 18 års ålder med anledning av brott analyserats med Morrisons profilanalys för oberoende grupper. Materialet har i analyserna indelats i fyra profilgrupper, nämligen: 1. Brottsfall, våld 2. Brottsfall, ej våld 3. Kontrollfall, våld 4. Kontrollfall, ej våld 1. Brottsfall, institution efter 18 år 2. Brottsfall, ej institution efter 18 år 3. Kontrollfall, institution efter 18 år 4. Kontrollfall, ej institution efter 18 år Gruppmedelvärdena i de olika undersökningsvariablerna presenteras grafiskt i form av en profil för varje grupp. Profilerna jämförs med avseende på parallellitet och nivå. Följande variabler har prövats i analysen av våldsbrottslingar:

re hos våldsfallen. Deras förhållande till föräldrarna är mer stört och framför allt är engagemanget i relationen till föräldrarna påtagligt mindre. Detta har vi bedömt som väsentligt, då det är förenligt med ett av våra grundantaganden. Vi har betraktat bristen på engagemang i förhållandet till föräldrarna som allvarlig eftersom pojkarna befinner sig i en utvecklingsperiod, puberteten eller förpuberteten, där relationen till föräldrarna och frigörelseprocessen från dem normalt har central betydelse. Bristande engagemang kan då, om relationerna samtidigt är störda, tyda på att störningen är tidig och djup, något som kan resultera i dålig primärkontakt och den bristande fusion mellan libido och aggression, som gör aggressiviteten destruktiv och farlig ur kriminalitetssynpunkt. I analysen av de pojkar som institutionsplacerats med anledning av brott efter 18 års ålder har följande variabler prövats:

asocialitetsrisk ångest asocialitetsrisk aggressivitet asocialitetsrisk jagstyrkeförRorschach aggressiv spänning hållanden Rorschach asocialitetsrisk aggressivitet Rorschach asocialitetsrisk psykisk hälsa AAT relation mor—son Rorschach asocialitetsrisk totalt AAT relation far—son AAT relation far—son AAT engagemang i rel. son-mor AAT engagemang i rel. son-mor AAT engagemang i rel. son-far AAT engagemang i rel. son—far AAT aggressiv spänning AAT beroende av kamrater AAT tendens till utlevande av aggressivitet AAT asocialitetsrisk totalt. AAT ångesttolerans AAT

Rorschach Rorschach Rorschach

kontrollfunktion.

Resultatet av analysen framgår av figur 24.2.2.1. Profilerna är icke parallella. Brottsfall med och utan våldsbrott skiljer sig signifikant. I alla variabler utom aggressiv spänning har våldsfallen "sämre" värden. Den aggressiva spänningen som sådan förefaller inte ha något samband med våldsbrott. Däremot skiljer sig grupperna påtagligt i aggressionsbehandling. Våldsfallen visar större tendens till utlevande av aggressivitet och mer av den typ av aggressionsbehandling som bedömts utgöra en risk för asocialitet. Ångesttolerans och kontrollfunktion är sämSOU 1974:31

Resultatet av analysen framgår av figur 24.3.2.1. Profilerna är icke parallella men avvikelsen från parallellitet ligger mellan brotts- och kontrollgrupper. Brottsfall med och utan institutionsplacering efter 18 år bildar två parallella profiler. Nivån mellan profilerna skiljer sig heller inte signifikant, trots att de institutionsplacerade ligger lägre i samtliga variabler. Sannolikt beror detta på att Rorschachvariablerna ger mycket liten skillnad mellan grupperna. I AAT-variablerna syns en klarare skillnad. De hittills utförda analyserna ger stöd för de flesta av våra hypoteser beträffande vålds247

brottslingar. Hypoteserna angående de institutionsplacerade får däremot inte säkerställt stöd även om det framkommer en tendens i väntad riktning.

24g

SOU 1974:31

25 Indelning av undersökningsmaterialet enligt psykologisk diagnos

25.1 Ett diagnostiskt kontinuum All klassifikation av människor måste vara felbemängd. I synnerhet unga individer i pubertetens och adolescensens snabba utveckling är vanskliga att foga in i bestämda, entydiga kategorier. De av oss undersökta pojkarnas personligheter är således inte färdigutvecklade, men vi menar att det ändå är meningsfullt att beskriva dem som de ter sig vid undersökningstillfället framför allt i termer av kontroll, jagstyrka, kontakt, moralintegration, självupplevande, ångest och aggression. Bedömningsvariablernas för varje individ unika konfigurationer hänförs sedan till olika diagnosgrupper. Dessa grupper bildar ett kontinuum som går från normala till primär karaktärsstörning eller psykosliknande tillstånd. (Se figur 25.1.1.) Denna klassifikation av psykisk hälsa och dess olika störningsformer sker på basis av sammanvägd information från Rorschachoch AAT-testen. Data från båda metoderna utnyttjas sålunda för en klinisk helhets-

Normal

Neuros

Neuros m. infantilt jagsvaga drag

Neuros m. primär karaktärsstörning

bedömning, vilket inte gjorts tidigare. Vårt begrepp psykisk hälsa sammanfattar den information som ges om de tre psykiska instanserna jaget, detet och överjaget och deras relationer till varandra och omvärlden. Våra bedömningar relaterar genomgående till det vi menar är normalt respektive icke normalt psykiskt fungerande i olika utvecklingsfaser. Det är att märka, att våra bedömningsnormer inte i första hand hänför sig till det som är vanligt, utan till det som vi betraktar som friskt. Vårt friskhetsbegrepp relaterar till normalutvecklingen så som den beskrivits i kapitel 3. Våra diagnosgrupper har valts enligt vår kliniska erfarenhet men med hänsyn till undersökningskriteriet, kriminalitet. Vi antar, att ju längre man kommer från gruppen normala på kontinuet, dess större risk för asocialitet. Detta gäller dock ej störningsformen psykosliknande. Den faller utanför hypotesen. Vi anser att denna kategori representerar en svår störning men utan klart samband med kriminalitet. Vi har heller

y Infantil jagsvaghet

jT /

Primär karaktärsstörning

Psykosliknande tillstånd Figur 25.1.1 SOU 1974:31

Diagnostiskt kontinuum.

ingen hypotes om sambandet med kriminali- AAT är att dessa metoder ungefär lika ofta tet beträffande de fall, där testresultaten ger givit den mest störda personlighetsbilden. misstanke om organiska skador. Organiska Metoderna har också visat sig ganska likvärskador kan också förekomma i kombination diga beträffande fyllighet i informationen. med alla de andra störningsformer som ingår i vårt kontinuum. För att hålla övriga grup- 25.2 Beskrivning av diagnosgrupperna per rena har vi fört de få fall som företett några tecken på organisk störning till samma Nedan ges korta beskrivningar av diagnosgrupp som pojkar med psykosliknande stör- grupperna normala, neuroser, infantil jagningar. Ur psykodynamisk synpunkt är det svaghet, primär karaktärsstörning och givetvis oegentligt att föra organiska och psykosliknande tillstånd. Blandformerna mellan neuros och olika psykosliknande tillstånd till samma grupp, former av jagsvaghet beskrivs inte. Utveckmen ur kriteriesynpunkt synes det vara belingsmässigt karakteriseras de av att deras rättigat. pregenitala fasutveckling varit ogynnsam, Slutligen har de pojkar, som givit mycket med kraftiga störningar och fixeringar i både torftiga och garderade protokoll (i regel oraloch analfas. De har dock nått den kombinerat med låg IK), förts till en grupp fallisk-ödipala fasen, men endast ofullstänmed rubriken intellektuellt och emotionellt digt löst den ödipala konflikten. En viss torftiga. Denna grupp, som är mycket liten, neurotisk uppbyggnad har således skett, men har varit svårbedömd ur kriteriesynpunkt. med kraftiga pregenitala utvecklingsstörDiagnosgrupperingen har utförts av båda psykologerna tillsammans. Vi har använt oss ningar och fixeringar och tendens till djupa av såväl bedömningsschemata som av test- drifts- och jagregressioner. protokollen från Rorschach och AAT. Därutöver har vi haft tillgång till IK. Diagnos- 25.2.1 Normal grupperingen gjordes på ett sent stadium av undersökningen, då vi i princip fått känne- Det är av vikt att understryka, att alla barn dom om pojkarnas grupptillhörighet. Vi och ungdomar, normala såväl som störda, hade emellertid inte dessa uppgifter tillgäng- utvecklas ojämnt. Det är således helt norliga vid bedömningen och var därför endast i malt, att en tonåring exempelvis svänger undantagsfall medvetna om till vilken grupp mellan förnuftigt, rationellt beteende och ett pojkarna hörde. Sekvensklassplaceringarna trotsigt självhävdande av småbarnsmodell. var ännu ej utförda, varför vi ej hade någon Infantil klängighet avlöses av en distanserad kännedom om deras senare utveckling mot kontakt med starka krav på personlig integritet och önskan att bli behandlad som vuxen. kriminalitet eller anpassning. Vid samstämmighet mellan variabel- Sexuella och aggressiva impulser ökar i styrbedömningarna på Rorschach och AAT ka. Försvaret byggs upp i motsvarande grad fanns i regel tillräckligt underlag för klassi- och moralfunktionen, som nu blir definitivt fikation. Om diskrepans förelåg mellan be- integrerad med personligheten, används ofta dömningarna gick vi tillbaka till grundmate- i moraliserande syfte både mot individen rialet för nytt ställningstagande. Diskrepans själv och mot omgivningen. Ett stort steg tas mellan Rorschach och AAT förelåg i prov- mot utvecklandet av mer nyanserade affekundersökningen i nio fall i brottsgruppen ter. Inlevelse med andra och ett prövanoch fyra fall i kontrollgruppen, i huvud- de av den egna identiteten genom identifikaundersökningen i 17 fall i brottsgruppen och tioner med personer av eget och motsatt kön är påtagliga. Idealbildning och ett prövande åtta i kontrollgruppen. I klinisk praxis anses, att Rorschach ofta av samhällets olika normsystem, som sker ger en negativ personlighetsbild. Vår erfaren- både affektivt och intellektuellt, är viktiga het av jämförelsen mellan Rorschach och komponenter i överjagsbildningen. Målsätt250

SOU 1974:31

ningarna för det egna livet, yrkesval, utbildning, val av partner är i slutet av tonåren de stora problemen, vilka löses endast successivt och under en lång tidsperiod. Det framgår av tabell 25.3.1 och 25.3.2 att vi varit restriktiva med bedömningen normal. Hit har förts pojkar med övervägande positiva bedömningar med avseende på perception, tankeliv, kontroll, kontakt, identifikation, moral, jagideal och självupplevande. Lätta regressiva tendenser till tidigare utvecklingsstadier inom såväl driftsliv och jagfunktioner som överjagsfunktioner har ansetts förenliga med bedömningen normal. Avgörande har varit, att pojken tett sig övervägande realitetsanpassad, att försvaret visat sig flexibelt och någorlunda stabilt och att affekterna även hos de yngre visat tendenser till nyansering och vidare differentiering. En för de äldre normalfallen utmärkande kvalitet är, att en förmåga till realistisk distans till sig själva och till omvärlden börjar utveckla sig, utan att de för den skull visar tecken till avskärmning. Tvärtom har de samtidigt en omedelbarhet i kontakten med andra och ett adekvat accepterande av sig själva som står i samklang med deras övervägande positiva förväntningar på sig själva och omvärlden. 25.2.2 Neuros Generellt utmärks neurotiskt störda individer av starka inre konflikter, ständig inre spänning och otillräcklighetskänslor. Kärnan i en neuros utgörs enligt psykoanalytisk teori alltid av ödipalkonflikten och kastrationsångesten. Även om konfliktorsakerna är omedvetna, så upplevs den inre spänningen delvis på ett medvetet plan. Den neurotiska kontrollen möjliggör dock för individen att till stor del hålla de psykiska konflikterna och den till dem knutna ångesten bundna inom psyket. Även om ett visst utagerande av konflikterna äger rum, så utmärks neurotikern av sin förmåga att hålla ångesten bunden genom kontroll- och försvarsmekanismer. En väsentlig skillnad mellan neurotisSOU 1974:31

ka och jagsvaga störningar är således neurotikerns större ångesttolerans. Hos unga individer i sen latensfas och adolescens finner man sällan helt utbildade neuroser, däremot neurotiska drag som kan vara utmärkande för en viss neurosform, såsom tvångsneuros. Man finner emellertid vanligen blandformer, exempelvis fobiska tendenser tillsammans med tvångsmässiga drag liksom tendenser till utagerande tillsammans med överstark kontroll. Vi har vid diagnosen ej skilt mellan olika neurosformer, utan har valt att sammanföra dem till en grupp med det antagandet, att den neurotiska kontroll som karakteriserar gruppen är en brottshämmande faktor. Pojkar som utmärks av en kombination av neurotiska konflikter och en påtaglig kontrollbrist med risk för utagerande beteende har i vårt diagnossystem skattats som neurotiker med infantligt jagsvaga drag. (För en mer ingående beskrivning av olika neurosformer se Fenichel, 1946, A. Freud 1965, Kuiper 1970 och Shapiro 1965.) 25.2.3 Infantil jagsvaghet Begreppet infantil jagsvaghet har för oss introducerats av mag. art. C-M Borgen, Oslo. Därmed avses en mindre grav form av jagstörning än primär karaktärsstörning. Den infantilt jagsvaga personligheten utmärks av en allmän omognad och kontrollbrist. Frustrationstoleransen är låg, individen orkar inte med åldersadekvata krav och han vägrar finna sig i att någon säger nej till hans önskningar. Han är omättlig både i bokstavlig och överförd bemärkelse. Kravet på att få, genast och mycket, är nästan alltid aktuellt. Han vandrar rastlöst omkring, tittar och plockar på allt. På sätt och vis "ser" han med känseln, med fingrarna, och när han noterar något begärligt, faller det sig naturligt för honom att ta. Det finns ingen kontroll som sätter in mellan impulsen och verkställigheten. Erfarenhetsmässigt vet han att omvärlden, både vuxna och kamrater, reagerar negativt, ofta med hårda fysiska bestraffningar på att han "tar saker". Det 251

gör honom aggressiv och orolig, men väcker någon som bryr sig om mig'.' Var går gränseringa riktiga skuldkänslor. Han har en mycket na? Detta implicerar, att en infantilt jagsvag ofullständig moraluppbyggnad. Han är individ, trots tidig och djup skada, ändå har amoralisk i många situationer, där samhälls- en stark kontaktönskan intakt. Detta är det normen kräver moraliskt ställningstagande. som skiljer honom från en primärt karaktärsHan är kvar i koltbarnets oskuldsfulla inställ- störd person på ett avgörande sätt. Störning till bl. a. ägandet. Däremot fruktar han ningarna i den fungerande kontakten, i dagständigt att bli straffad. Eftersom han, ge- liglivet, kan vara nog så svåra, med nonseleknom sin tendens till primärprocesstänkande, tivitet, delvis avskärmning, fientlighet etc. I i många sammanhang inte förstår sambandet någon utsträckning finns ändå möjligheter mellan orsak och verkan, vet han heller till positiv kontakt och gränssättning, vilket, aldrig när ett straff är att vänta. Han går i om de infrias (exempelvis i en psykoterapi) ständig osäkerhet. En annan sida av denna leder till reduktion av ångesten och ageranbristande insikt är att han har helt orealistis- det samt ger möjlighet till en eftermognad av ka föreställningar om vad som kan komma såväl jagets apparatusuppsättning som av jagatt drabba honom. I hans föreställningsvärld funktionerna. Redl och Wineman (1951) ger ingående är oftast syndens lön döden eller stympning, beskrivningar av jagstörda pojkar. Den skildoavsett förseelsens art och omfattning. Han försvarar sig mot denna starka, stän- ring de ger av hur individer med sådana diga press med aggressivitet. Ett ohämmat störningar fungerar överensstämmer väl med utlevande av aggressiva impulser är också ett vår uppfattning om såväl infantil jagsvaghet framträdande symptom hos infantilt jagsvaga som den gravare formen primär karaktärsstörning. individer. Janson (1970) diskuterar socialiseringsAggressionen fungerar ofta, som tidigare processen i termer av "expressive patience" nämnts, som försvar mot den ångest som respektive "impatience". Hans beskrivning väcks av frustration eller av krav utifrån. av den grupp som utmärks av "expressive Dessutom är den ursprungliga aggressiva impatience" motsvarar i många stycken vår driftskomponenten okontrollerad. Aggresuppfattning av infantilt jagsvagt beteende. siviteten kan vara stark eller svag. Aggressionsutlevandet är i varje fall jagsyntont. Sannolikt upplever många infantilt jagsvaga 25.2.4 Primär karaktärsstörning människor, att deras enda styrka ligger i En primärt karaktärsstörd individ beskrivs i aggressionsutlevandet. Detta är ofta så starkt många kliniska sammanhang som människan och så affektivt laddat, att omvärlden låter utan ångest och skuldkänsla. sig skrämmas, även av små barn, vilka visar Hänsynslösheten, som kan vara både medett sådant beteende. veten och omedveten, hänger enligt teorin Ångesten är övervägande fritt flotterande. nära samman med den tidiga, grava kontaktDen är lättprovocerad, och så snart den störningen. Förmågan till djup, ömsesidig aktiverats, sätts det logiska tänkandet ur kontakt, ett "du-upplevande" saknas helt funktion. Magiska föreställningar, vantolkeller delvis. Den djupa misstron till andra ningar och projektioner präglar perception innebär, att han aldrig väntar sig att få något och upplevande. Individen agerar våldsamt godvilligt. Hans kontaktmodeller är att ta, tills han når en yttre gräns eller blir fullatt köpslå, att öva utpressning, dvs. att maniständigt utmattad. Tendensen till desperata pulera andra. handlingar, destruktion och självdestruktion, En djup känsla av att vara skadad, att inte är tydlig. ha fått det man borde få när man var späd Oftast upplever man, att infantilt jagsvaga och försvarslös finns oftast omedveten hos personer agerar för att sist och slutligen få honom. Denna känsla kan sägas ligga som en svar på några fundamentala frågor: Är det 252

SOU 1974:31

ständig rationalisering, även den omedveten, känslan. I själva verket är det påfallande, att for den totala hänsynslösheten. Det är av även välbegåvade personer med denna störvikt att inse, att en primärt karaktärsstörd ningsform tänker konkret. De fungerar på en människa vanligen inte förstår vidden av sin pre verbal nivå i sitt upplevande. hänsynslöshet. Kontaktskadan gör att hans Försvaret är primitivt. Det karakteriseras förmåga till empati är begränsad. av projektion, introjektion, förnekande, förVad gäller skuldkänslorna och moralupp- skjutning, blockering och aggressivitet som byggnaden så orsakar den grundläggande ångestförsvar. Impulsgenombrotten är näraskadan att den senare kontaktutvecklingen liggande. Kontakten präglas av den fullkomockså blir defekt. Redan från koltbarns- liga självupptagenheten och behovet att perioden tenderar personer med denna stör- dominera och äga, uppsluka objekten. Den ning att brådmoget ta avstånd från sina manipulativa tendensen är stark. Den företidigaste objekt, att bli emotionellt självför- finns ofta i kombination med en väl utvecksörjande. Identifieringsönskan och norm- lad känslighet för motpartens svaga sidor, övertagandet i ödipalåldern, liksom latens- vilka skickligt utnyttjas. och adolescensperiodernas idealbildning Överjagsbildningen är primitiv och kommer inte till stånd, eller endast i viss arkaisk, med sadistiska impulser mot jaget. utsträckning. Djungellagen, den starkares Självdestruktiviteten kan ses om ett resultat rätt, blir i stället rättesnöre. Tuffhet, styrka av denna överjagssadism. Moralföreställoch förslagenhet blir eftersträvade egenska- ningar finns, men de är inte inbyggda som per. handlingsnormer. Snarare används de som Primärt karaktärsstörda människor har påtryckningsmedel mot andra. Straffrädslan gemensamt en djup skada under oralfasen. i sin tur är ibland en återhållande faktor. De centrerar vanligen en stor del av sitt liv Könsidentifieringen är osäker. I rolltagankring krav på att få eller ta. En del är mer det är växlingar mellan maskulin och feminin utpräglat passivt krävande, andra mer aktivt roll vanliga. En extrem accentuering av begärande. En växling mellan de båda håll- den egna könsrollen med sadistiska och ningarna är vanlig. Starka oralsadistiska im- exhibitionistiska manifestationer är mycket pulser är regel. Till denna bild hör också en frekvent som försvar mot homosexuella påtaglig självdestruktivitet med kroppsska- impulser och kastrationshot. dor och/eller alkohol- och narkotikaberoenKärnan hos en primärt karaktärsstörd de som vanliga följder. Sjävldestruktiviteten individ är upplevelsen av tidig och oersättlig torde nära höra samman med skador i den destruktion och förlust. Den depression och primära narcissismen, som hindrat det tidiga ångest som hör samman därmed trängs oavsjälvaccepterandet. Senare i livet manifeste- låtligen bort med olika medel; med försvar rar detta sig som bristande självtillit med en som introjektion, projektion och förnekanoerhört sårbar självkänsla. Den sekundära de, med aktivitet, med somatisering, med att narcissismen i kombination med omnipo- genom sadomasochistisk, omnipotent och tensföreställningar och en överkompenserad oppositionell interaktion med familj, gransjälvhävdelse blir desto mer framträdande. nar, skola, myndigheter etc. ständigt hålla Tankelivet präglas av att primärprocessen ett dramatiskt skeende i gång, som fyller med magiska föreställningar, omnipotens- tomrummet så att ångesten och depressioidéer och önsketänkande ofta dominerar. nen inte når medvetandet. Om ångesten Paranoida och megalomana mekanismer släpptes fram, skulle den enligt denna djupt förekommer ofta. Även hos personer med störda personlighets upplevande resultera i god intellektuell utrustning och logisk skärpa kaos, identitetsförlust och död. finner man, att primärprocesstänkandet löI den mån individen har byggt över sin per parallellt och lätt bryter igenom, exem- karaktärsstörning med neurotiska mekanispelvis vid jämförelsevis ringa hot mot själv- mer visar han neurotisk ångest. Impulserna SOU 1974:31

levs dock ut i sådan omfattning - och utan handlingar förekommer också. Kontakten medvetna skuldkänslor - så att tecken på inre kan svänga mellan total avskärmning och konflikt med ångestupplevande är sällsynta. besinningslös fientlighet. Det psykoshotade jaget mobiliserar det I den mån ångesten upplevs däremot, är försvar, som står till buds. Detta karakterisetoleransen låg. Vår definition av primär karaktärsstörning ras av den utvecklingsnivå den premorbida sammanfaller delvis med vad Shapiro (1965) personligheten nått. Affektisolering och projektion är dock typiska. Försvaret är kallar "impulsive style". Även McCord och McCords (1956, sid. genomgående inflexibelt och stelt. Denna 14) beskrivning av det psykopatiska syndro- sprödhet gör att ångesten ständigt hotar att met överensstämmer i huvudsak med vår bryta igenom. Hos psykoshotade individer ser man såleuppfattning. des under deras försvar hur personligheten En fyllig teoretisk beskrivning av den hotar att översvämmas av driftsimpulser och psykoanalytiska synen på den impulsiva driftsångest. psykopatiska karaktären ges av Michaels och Akuta pubertetsförvirringar och djupa Pierce Stiver (1965), som använder A. identitetskriser kan vara svåra att skilja från Freuds (1962) diagnostiska profil i sin framborderlinetillstånd av mer allvarlig natur. De ställning. har givetvis en bättre prognos än exempelvis de schizofreniforma störningarna, men hör 25.2.5 Psykosliknande störningar ändå i akuta kristillstånd till den ur psykisk En psykotisk människa har en så störd per- hälsosynpunkt sämst ställda gruppen. ception och en så bristfällig uppfattning av verkligheten, att han åtminstone tidvis helt 25.3 Gruppskillnader beträffande diagnos förlorar kontakten med realiteten. mot brotts- och kontrollgruppskriteriet Yttervärlden upplevs med förvrängningar och med felaktiga proportioner. Oriente- Utfallet av klassificeringen i diagnosgrupper i ringen i tid och rum är störd. Identiteten och brotts- och kontrollgrupperna framgår av jagupplevandet, liksom känslan av samman- tabellerna 25.3.1 och 25.3.2. Skillnaden mellan brotts- och kontrollfall hang och kontinuitet, har gått förlorad. Förmågan att skilja på inre och yttre stimuli är är mycket påtaglig och går i förväntad riktstörd, och upplevandet av den egna kroppen ning. Proportionen pojkar som skattats som kan vara förvrängt. Den sexuella identiteten normala är betydligt större i kontroll- än i brottsgrupperna. Detsamma gäller andelen är förvirrad. Skuldkänslor kan finnas och kan, i syn- pojkar som visat tecken på endast neurotiska nerhet i förening med depressiva tillstånd, störningar. Vi har som redan nämnts varit vara överväldigande. De kan dock saknas restriktiva med bedömningen normal. Endast helt. I schizoida störningsformer finner man ungefär 1/4 av pojkarna i kontrollgrupperna ofta arkaiska överjagsfragment. Känslan av har skattats som normala, i betydelsen psyomedelbar katastrof och undergång är över- kiskt väl gungerande. Detta är rimligt med väldigande. Den starka, arkaiska ångesten hänsyn till att både förpuberteten och sköljer åter och åter igenom personligheten. puberteten är svåra utvecklingsperioder, som Primärprocessen är förhärskande, med ocen- bl. a. utmärks av att driftstyrkan förstärks surerade primitiva sexuella och aggressiva och jagfunktionerna försvagas (se kap. 3). De fantasier liksom magiskt tänkande och van- pojkar som skattats som normala eller neuroföreställningar. Hos de schizofreniforma tiska utgör ungefär 1/3 av brottsgrupperna förekommer även autistisk logik och bisarre- och 2/3 av kontrollgrupperna. De två följanrier. Brister i minnesfunktion och uppmärk- de grupperna i tabellerna, som innehåller samhet är vanliga. Stereotypier och tvångs- pojkar med en kombination av neurotiska 254

SOU 1974:31

Tabell 25.3.1 Psykologisk diagnos. Ro + AAT. Brottsgrupperna (absoluta tal och procent). Normal Neuros Neuros med infantilt jagsvaga drag

Neuros med primär karaktärsstörning

Infantil jagsvaghet

Primär karaktärsstörning

Psykoslikn. o. organiska tillst.

Intell. och emot. torftighet

2 B-Prov

1 2%

15 36%

4 10%

6 14%

4 10%

6 14%

2 5%

42 101 %

B-Hus

8 5%

41 27%

23 15%

10 7%

37 25%

16 11%

7 5%

8 5%

150 100%

9 5%

56 29%

27 14%

14 7%

43 22%

20 10%

13 7%

10 5%

192 100%

34%

21 %

33%

129?

Tabell 25.3.2 Psykologisk diagnos. Ro + AAT. Kontrollgrupperna (absoluta tal och procent). Normal Neuros

Neuros med infantilt jagsvaga drag

Neuros med primär karaktärsstörning

Infantil jagsvaghet

Primär karaktärsstörning

Psykoslikn. o. organiska tillst.

Intell. och emot. torftighet

2 K-Prov

16 38%

2 5%

1 2%

5 12%

42 99%

K-Hus

7 13%

25 47%

4 8%

5 9%

3 6%

2 4%

5 9%

2 4%

53 100%

23 24%

41 43%

6 6%

4 4%

3 3%

10 11%

2 2%

95 99%

67%

12%

13%

drag och någon form av partiell jagsvaghet, X2 -beräkning, varvid grupperna normal och är däremot vanligare i brottsgrupperna. Det- neuros sammanförts liksom de fyra följande samma gäller i ännu högre grad de två följan- grupperna i tabellerna, som innehåller pojkar de grupperna, där pojkarna skattats som på- med någon form av jagsvaghet. De båda sista tagligt jagstörda, infantilt jagsvaga och primärt karaktärsstörda. Dessa grupper utgör 1/3 av brottsgrupperna och endast 7 % av kontrollgrupperna. De båda sista grupperna i Tabell 25.3.3 Samband mellan psykologisk tabellerna, psykosliknande och organiska till- diagnos, Ro+AAT, och brotts- och kontrollstånd och intellektuell och emotionell torf- gruppstillhörighet. Prov- och huvudundertighet, visar ingen påtaglig skillnad mellan sökning sammanslagna. brotts- och kontrollgrupper, helt i enlighet Normal Någon form av 2 med våra förväntningar. Det bör emellertid Neuros jagsvaghet observeras att endast ett fåtal fall givits dessa 65 104 169 skattningar, varför resultaten måste betrak- B-fall 64 19 83 tas som osäkra. Sambandet mellan brotts- K-fall 129 123 och kontrollgruppstillhörighet och psykolo252 gisk diagnos har signifikansprövats med en X =33.3, df l , p < 0 . 0 0 1 SOU 1974:31

grupperna, där vi inte förväntat något samband med kriminalitet, utelämnades. Resultatet framgår av tabell 25.3.3. Det finns således ett starkt signifikant samband mellan kriminalitet och jagsvaghet i den bemärkelse som vi här definierat och använt begreppet. Den många gånger tidigare berörda, svårförklarliga olikheten mellan prov- och huvudundersökningens kontrollmaterial framkommer också i tabell 25.3.2. I provundersökningen har 38 % av pojkarna skattats som

normala, i huvudundersökningen endast 13 %. En x2-beräkning där diagnosen normal ställs mot samtliga andra diagnoser ger en signifikant skillnad mellan prov- och huvudundersökning, x2 = 7.92, df 1, p < 0.01. 25.4 Diagnosvariabelns utfall i sekvensmodellen I tabell 25.4.1-25.4.4 visas hur pojkar som enligt de projektiva metoderna givits olika psykologisk diagnos fördelar sig på sekvens-

Tabell 25.4.1 Psykologisk diagnos. Ro + AAT. Sekvensmodell (absoluta tal). Brottsfall, provundersökningen. Diagnos

Normal Neuros

Sekvens^ klass 0 I II III IV V VI VII VIII IX

6 1 4 1 3

15 Neuros med infantilt jagsvaga drag

Neuros med primär karaktärsstörning

Infantil jagsvaghet

Primär karaktärsstörning

Psykoslikn. Organiska tillst.

Intell. och emot. torftighet

9 2 7

2 1 1

1 1 2

1 1

2 6

1 2 4

2 1

2 5

1 2

6 6 2 1 8 41

Tabell 25.4.2 Psykologisk diagnos. Ro + AAT. Sekvensmodell (absoluta tal). Brottsfall, huvudundersökningen. Diagnos

Normal Neuros

Sekvensv klass 0 I II III IV

VI VII VIII IX

2 1 1 1 2

256 Neuros med infantilt jagsvaga drag

Neuros med primär karaktärsstörning

Infantil jagsvaghet

6 1 2 2 2 6 3 15 37

18 2 8

6 1 3

5 3

6 3

1 1 2

3 22

3 9

40 Psykoslikn. Organiska tillst.

Intell. och emot. torftighet

2 1 1 2 1 2

7 16

1 6

41 6 14 7 17 20 4 36 145

Primärkaraktärsstörning

1 1 1 1 3 8

SOU 1974:31

Tabell 25.4.3 Psykologisk diagnos. Ro + AAT. Sekvensmodell (absoluta tal). Kontrollfall. provundersökningen. Diagnos

Normal Neuros

Sekvens^ klass 14

0 I II III IV V VI VII VIII IX

10 2 3

1 Neuros med infantilt jagsvaga drag

Neuros med primär karaktärsstörning

jag-

1 1

1 Infantil

Primär karaktärsstörning

svaghet

Psykoslikn. Organiska tillst.

2 Intell. och emot. torftighet

32 3 4

2 1

1 16

klasserna i de olika undersökningsgrupperna separat. Antalet fall i varje cell är för litet för att tillåta statistiska beräkningar, men tabellerna ger ett visuellt intryck av påtagligt samband mellan gravhet i diagnos och belastningsgrad i sekvensklass. En något mer överskådlig bild av diagnosgruppernas fördelning på sekvensklasser i brottsmaterialet får man om prov- och huvudundersökningsmaterialen behandlas tillsammans och vissa sammanslagningar görs av

både diagnosgrupper och sekvensklasser. En sådan sammanställning finns i tabell 25.4.5. Man ser tydligt de helt motsatta tendenserna i de båda extremgrupperna, normal och neuros respektive infantil jagsvaghet och primär karaktärsstörning: i den ena gruppen minskar andelen fall i gravare sekvensklasser, i den andra tilltar den. I gruppen neuros med någon form av partiell jagsvaghet ligger de flesta fallen i mellanklasserna i sekvensmodellen. Den sista gruppen, om vilken vi inte

Tabell 25.4.4 Psykologisk diagnos. Ro + AAT. Sekvensmodell (absoluta tal). Kontrollfall, huvudundersökningen. Diagnos

Normal Neuros

Neuros med infantilt jagsvaga drag

Neuros med primär karaktärsstörning

Infantil jagsvaghet

Primär karaktärsstörning

Psykoslikn. Organiska tillst.

Intell. och emot. torftighet

53 Sekvens^ klass 0 I II III IV V VI VII VIII IX

1 1 1

1 1 8

SOU 1974:31 17

18 1 3 1 1

Tabell 25.4.5 Psykologisk diagnos. Ro + AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Brottsfall. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Endast debutbrott

Sekvensklass

\ \

Diagnos \

Flera brott, slutat före 18 år IV, VI, VIII

Brott efter 18 år III, v , VII

2 Inst. plac. brott efter 18 år IX

Normal Neuros

27 44%

21 34%

10 16%

4 7%

62 101%

Neuros med infantilt jagsvaga drag Neuros m. primär karaktärsstörning

8 20%

14 35%

Infantil jagsvaghet Primär karaktärsstörning

10 16%

11 18%

11 28% 16 25%

7 18% 26 41%

40 101% 63 100%

Psykoslikn. o. organiska tillstånd. Intellektuell och emotionell torftighet

5 24% 50

3 14% 49

6 29% 43

7 33% 44

21 100% 186

hade någon bestämd hypotes, ser ut att vara förhållandevis allvarlig, med ökande andel fall i de gravare sekvensklasserna. Antalet fall i denna grupp är emellertid för litet för säkra slutsatser. För signifikansprövning av diagnosvariabelns utfall i sekvensmodellen återgår vi till den modifierade form av sekvensmodel-

len som tidigare använtas i kapitlen 11-20. Grupperna psykosliknande och organiska tillstånd och intellektuell och emotionell torftighet har utelämnats. Resultatet framgår av tabell 25.4.6 och figur 25.4.1, där utfallet i form av medelpoäng visas grafiskt. (Beträffande beräkning av medelpoäng se kap. 9.5.) Ingen av de tidigare prövade psykologiska

Tabell 25.4.6 Psykologisk diagnos. Ro + AAT. Sekvensmodell (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Sekvensklass

K Ej brott

B Endast debutbrott

0 II

\ \ Diagnos

B Flera brott slutat före 18 år IV, VI, VIII

B Brott efter 18 år

ni, v,

B Inst. plac. brott efter 18 år IX

Percentil

poäng

VII

Neuros med jagsvaga drag Neuros med primär karaktärsstörning Infantil jagsvaghet Primär karaktärstörning

13 21%

18 40%

25 54%

26 70%

33 89%

115 51%

0.26 Normal Neuros

48 79%

27 60% 45 0.56

21 46%

11 30%

4 11% 37 0.31

111 49%

46 0.49

Medelpoäng

61 0.65

X 2 för linear trend X 2 för avvikelse från linearitet

50.88, df 1, p < 0 . 0 0 1 0.10, df 3 , -

37 0.41

226 0.50

SOU 1974:31

Figur 25:4.1 Psykologisk diagnos

Tabell 25.5.1 Förekomst av alkholmissbruk och narkotikabruk i de olika diagnosgrupperna (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna.

Medelpoäng 0.70i 0.60

^*V

Diagnos 0.50-

^ * ^ ^

0.40-

^ S , Normal NB= 8

0.30||

iv VI* VIII

nT V VII

NB=55

Narkotikabruk

B-fall

K-fall

N K =23

3 3 38% 13% 20

N K =41

36%

12%

12 46 %

1 17 %

Neuros Sekvensklass 0

Alkoholmissbruk

Neuros med infantilt jagsvaga drag N B =26 N K = 6 Neuros med primär

variablerna har givit så starkt utslag i sek- karaktärsstörning 7 2 3 — vensmodellen som diagnosvariabeln. Den N B = 1 3 N K = 6 5 4 % 3 3 % 2 3 % lineära trenden är starkt signifikant, rang- Infantil jagsvaghet 26 1 10 ordningen mellan sekvensklasserna är den N B = 4 3 N K = 4 60 % (25 %) 23 % förväntade och skillnaden mellan klasserna Primär karaktärs14 2 2 1 är mycket stor. Av figuren ser man den störning minskande andelen fall som skattats som N B =20 NK= 3 7 0 % ( 6 7 % ) 1 0 % ( 3 3 % ) normala eller endast neurotiska från den Psykoslikn. och orbästa sekvensklassen till den sämsta. ganiska tillstånd 6 2 1 NB=H

25.5 Samband mellan psykologisk diagnos och uppföljningsvariablerna alkoholmissbruk, narkotikabruk, våldsbrott och institutionsplacering med anledning av brott efter 18 år

N K =10

Intell. och emot. torftighet NB=10

NK= 2

55%

6 60%

18%

10%

30%

Slutligen har sambandet mellan diagnos- ena sidan normala och neurotiska och å variabeln och andra uppföljningsvariabler andra sidan pojkar med någon form av jagprövats. Av tabell 25.5.1 framgår i vilken svaghet är annars densamma som för brottsutsträckning alkoholmissbruk och narkotika- fallen. Påfallande är emellertid att de konbruk förekommit i de olika diagnosgrupper- trollfall som skattats som psykosliknande, na. organiska eller intellektuellt och emotionellt Beträffande alkoholmissbruk (enligt re- torftiga inte i något fall registrerats för alkogisteruppgifter) kan man konstatera att det holmissbruk. Endast två kontrollfall har förekommer i alla diagnosgrupper, även skattats som torftiga, men gruppen med bland de pojkar som skattats som normala. psykosliknande eller organiska störningar är Bland brottsfallen är det minst vanligt bland större än någon av de övriga grupperna med normala och endast neurotiska pojkar, på- någon form av jagsvaghet. tagligt mer vanligt i alla andra grupper, även Narkotikabruk förekommer inte hos de som skattats som psykosliknande, orga- någon pojke som skattats som normal och i niska eller intellektuellt och emotionellt en mycket liten procent av dem som skattats torftiga. Uppgifter om alkoholmissbruk är som neurotiska. Då fallen över huvudtaget är genomgående mindre vanliga bland kontroll- få måste siffrorna betraktas som osäkra, men fall än bland brottsfall. Skillnaden mellan å narkotikabruk förefaller att vara vanligare SOU 1974:31

vid gravare diagnoser bland brottsfallen och är lika vanligt i de psykosliknande, organiska och torftiga grupperna som i de övriga grupperna som karakteriseras av någon form av jagsvaghet. De kontrollfall som gjort sig kända för narkotikabruk är för få för att tillåta några slutsatser. Förekomsten av våldsbrott och institutionsplaceringar med anledning av brott efter 18 år i de olika diagnosgrupperna framgår av tabell 25.5.2. Ingen pojke som skattats som normal har vare sig blivit känd för våldsbrott eller placerats på institution med anledning av brott efter 18 år. I kontrollgrupperna är både våldsbrott och sådana institutionsplaceringar alltför sällsynta för att tillåta några tolkningar. Bland brottsfallen ser man en tydlig Tabell 25.5.2 Förekomst av våldsbrott och institutionsplacering efter 18 år i de olika diagnosgrupperna (absoluta tal och procent). Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Våldsbrott

Institutionsplac.

B-fall K-fall

B-fall

K-fall

5 9%

2 5%

Neuros med infantilt jagsvaga drag N B =26 N K = 6

4 15 %

4 15%

Neuros med primär karaktärsstörning N B =13 N K = 6 Infantil jagsvaghet N B =43 N K = 4

2 15% 15 35 %

Diagnos

Normal NB= 8 Neuros

N K =23

NB=55

N K =41

Primär karaktärsstörning N B =20 N K = 3

11 55%

2 33%

5 38%

1 (25 %)

17 40%

40%

Psykosliknande och organiska tillst. 4 N B =11 N K =10 36%

4 36%

Intell. o. emot. torftighet N B =10 N K = 2

5 50%

stegring av våldsbrotten från den neurotiska gruppen till den som skattats som primärt karaktärsstörd. Grupperna psykosliknande och organiska tillstånd och intellektuell och emotionell torftighet uppvisar emellertid ungefär samma proportion våldsbrott som grupperna infantil jagsvaghet och primär karaktärsstörning. Institutionsplaceringarna följer i stort sett samma mönster som våldsbrotten i de olika diagnosgrupperna. 25.6 Diagnosvariabeln sammanställd med några väsentliga socialpsykologiska variabler Slutligen har vi prövat diagnosvariabeln i kombination med några viktiga socialpsykologiska variabler med samma metod som användes i kapitel 21.2. Dikotomigränsen har därvid lagts mellan å ena sidan normala och neuroser och å andra sidan de grupper som innehåller pojkar med någon form av jagsvaghet, således neuros med infantilt jagsvaga drag, neuros med primär karaktärsstörning, infantil jagsvaghet och primär karaktärsstörning. Grupperna psykosliknande och organiska tillstånd och intellektuell och emotionell torftighet har utelämnats. Diagnosvariabeln har först kombinerats med den mest sammanfattande variabeln rörande relationen till föräldrarna, nämligen Tabell 25.6.1 Variabelkombination: Diagnos. Ro + AAT. Normal, neuros/ Någon form av jagsvaghet (Diagnos) Familjeklimat AAT, 3/4 (Fam.) i absoluta tal och procent. Prov- och huvudundersökning.

2 33%

1 (33%)

B-fall

K-fall

B/K

Diagnos Fam. Diagnos + Fam. -

91 55%

11 13%

43 26 %

31 37 %

0.69 Diagnos Fam. +

12 7%

8 10 %

0.75 Diagnos + Fam. +

21 13% 167 101%

33 40% 83 100%

0-32

SOU 1974:31

familjeklimat. Resultatet framgår av tabell Tabell 25.6.3 Variabelkombination: 25.6.1. Diagnos, Ro + AAT. Normal, neuros Denna kombination har starkare effekt än Någon form av jagsvaghet (Diagnos) någon som prövades i kapitel 21.2. B/K-kvo- Kamratrelationer AAT, 3/4 (Kamr. rel.) ten ökar med en faktor något under 13 från i absoluta tal och procent. bästa till sämsta kombination. Jagsvaghet Prov- och huvudundersökning. tillsammans med negativt familjeklimat inneB-fall K-fall bär en mycket stark kriminalitetsrisk. 55 % B/K av brottsfallen har negativa värden i både _ Diagnos 85 12 diagnos och familjeklimat, medan kontroll- Kamr. rel. 51 % 14% 3.51 fallen i 40 % har positiva värden i båda Diagnos + 44 41 variablerna. Mellangrupperna ger ett intryck Kamr. rel. 26% 49% 0.53 av att variablerna är ganska likvärdiga i sär- Diagnos 18 7 skiljande förmåga, men detta är osäkert då Kamr. rel. + 11 % 8% 1.29 kombinationen jagsvaghet och positivt famil- Diagnos + 20 23 Kamr. rel. + 12% 28% 0.43 jeklimat är synnerligen ovanlig. 167 83 Diagnosvariabeln har vidare kombinerats 100% 99% med två kamratvariabler, först beroende av kamrater, som visat sig vara väsentlig ur kriteriesynpunkt. Resultatet presenteras i tabell 25.6.2. någon form av jagsvaghet är sällan normalt Även denna kombination har stark effekt. eller svagt kamratberoende. Diagnosvariabeln B/K-kvoten ökar med en faktor på mellan 10 ser ut att vara "starkare" än kamratvariaoch 11 från bästa till sämsta kombination. beln. Hälften av brottsfallen har någon form av Diagnosvariabeln i kombination med kamjagsvaghet och samtidigt starkt kamratbe- ratrelationer redovisas i tabell 25.6.3. roende medan hälften av kontrollfallen är Även i denna kombination visar B/K-kvonormala eller endast neurotiska och normalt ten en påtaglig ökning från bästa till sämsta eller svagt kamratberoende. Pojkar med kombination. Om en pojke fått diagnosen normal eller neurotisk förefaller emellertid inte dåliga kamratrelationer att öka kriminalitetsrisken i någon högre grad. Pojkar som Tabell 25.6.2 Variabelkombination: diagnosticerats som jagsvaga har mycket sälDiagnos, Ro + AAT. Normal, neuros/ lan goda kamratrelationer. Någon form av jagsvaghet (Diagnos) Kombinationer mellan diagnosvariabeln Beroende av kamrater AAT. 3/4 (Ber. kamr.) och viktiga föräldra- och kamratvariabler i absoluta tal och procent. måste anses ha givit positiva och intressanta Prov- och huvudundersökning. resultat. B-fall

K-fall

B/K

83 50%

10 12%

+ Diagnos Ber. kamr.

32 19%

23 28%

0.69 Diagnos Ber. kamr. +

20 12%

9 11 %

+ Diagnos Ber. kamr. +

32 19% 167 100%

41 49% 83 100%

Diagnos Ber. kamr.

SOU 1974:31

25.7 Sammanfattning och diskussion

0.39 De variabler som behandlats i tidigare kapitel har grundat sig på separat bedömning av antingen Rorschach eller AAT. Den psykologiska diagnosen är den enda variabel där den sammanlagda informationen från båda testmetoderna utnyttjats till en klinisk helhetsbedömning. Variabeln är därigenom väsentlig och den har prövats mot såväl brotts- och 261

kontrollgruppskriteriet som mot samtliga nämnts att grupperna normala och neuroser beträffande återfall är mindre belastade än uppföljningsdata. Undersökningsmaterialet har indelats i de grupper som företer någon form av jagdiagnosgrupper, som bildar ett kontinuum svaga drag. Alkoholmissbruket i gruppen från den grupp vi anser vara minst i risk- neuroser är som tidigare nämnts av samma zonen för kriminell utveckling till den mest omfattning som i gruppen normala och riskställda. (Se figur 25.1.1.) Följande diag- mindre än i övriga diagnosgrupper. Narkonosgrupper, i ordning från minst till mest tikabruk, våldsbrott och institutionsplaceriskställda, har använts: normal, neuros, ringar med anledning av brott efter 18 år neuros med infantilt jagsvaga drag, neuros förekommer, men i mycket liten utsträckmed primär karaktärsstörning, infantil jag- ning. De båda grupperna neuros i kombination svaghet och primär karaktärsstörning. Ytterligare tre diagnoser har använts men för med partiell jagsvaghet, antingen i form av dessa har vi inte haft någon bestämd hypotes infantilt jagsvaga drag eller primär karaktärsrörande samband med kriminalitet. Dessa är störning, är vanligare i brotts- än i kontrollpsykosliknande och organiska störningar, vil- grupperna, 21 respektive 12%. Beträffande ka förts samman till en grupp, och extremt återfall bland brottsfallen intar dessa grupper torftiga och garderade protokoll vilka be- en mellanställning mellan å ena sidan nortecknats som intellektuellt och emotionellt mala och neuroser och å andra sidan infantil jagsvaghet och primär karaktärsstörning (se torftiga. Resultaten stöder våra hypoteser mot tab. 25.4.5). Samma mönster framkommer i övriga uppföljningsvariabler. Gruppen som samtliga kriterier. Proportionen pojkar som skattats som skattats som neuros med primär karaktärsnormala är betydligt större i kontroll- än i störning förefaller vara något mer belastad brottsgrupperna. Vi har varit restriktiva med än neuros med infantilt jagsvaga drag vad bebedömningen normal. Endast ungefär 1/4 av träffar såväl alkoholmissbruk, narkotikabruk pojkarna i kontrollgrupperna och 5 % i och våldsbrott som institutionsplaceringar brottsgrupperna har skattats som normala, i med anledning av brott efter 18 år. De båda grupperna med påtagliga störbetydelsen psykiskt väl fungerande. Detta sammanhänger sannolikt med att både för- ningar av jagfunktionerna, antingen i form av puberteten och puberteten är svåra utveck- infantil jagsvaghet eller primär karaktärslingsperioder. (Se kap. 3.) Den fortsatta ut- störning framstår som de allvarligaste fallen vecklingen med avseende på återfallsbrotts- mot samtliga kriterier. Gruppen med diaglighet för de grupper som skattats som nor- nosen infantil jagsvaghet är ungefär dubbelt så mala eller neuroser är påtagligt mer gynn- stor som diagnosgruppen primär karaktärssam än för andra diagnosgrupper. Övriga störning. Tillsammans utgör de 1/3 avbrottsuppföljningsdata visar att gruppen är känd fallen och endast 7 % av kontrollfallen. I för alkoholmissbruk i samma utsträckning sekvensmodellen visar de en tydlig förskjutsom den grupp som skattats som endast ning mot de mest belastade sekvensklasserna. neurotisk och mindre än övriga diagnosgrup- Även i de övriga uppföljningsvariablerna är per. Ingen pojke som bedömts som normal dessa grupper mer belastade än de tidigare är känd för narkotikabruk eller våldsbrott redovisade. Våldsbrott är vanligast i den och ingen har placerats på institution med grupp av brottsfallen som skattats som prianledning av brott efter 18 år. Detta gynn- mär karaktärsstörning. Hela 55 % av denna samma utfall gäller endast gruppen normala. grupp är känd för våldsbrott. Resultaten i de båda grupperna psykoslikDen grupp som skattats som neuroser utgör en större andel av kontrollgrupperna, nande och organiska tillstånd och intellek43 %, än av brottsgrupperna, 29 %. I sek- tuell och emotionell torftighet är något svårvensmodellen visar det sig som tidigare tolkade. Vi hade ingen speciell hypotes be262

SOU 1974:31

träffande dessa gruppers samband med kriminalitet. De visar sig också utgöra ungefär lika stor andel av brotts- och kontrollgrupperna, 12 respektive 13 %. Mot uppföljningskriterierna däremot framträder en oväntad skillnad. Kontrollfallen i dessa grupper är inte i ett enda fall kända för brott efter undersökningstillfället och inte heller för alkoholmissbruk eller narkotikabruk. De är alltså helt obelastade i uppföljningsvariablerna. Brottsfallen i dessa diagnosgrupper däremot framstår i alla uppföljningsvariablerna som grava fall, helt jämförbara med de pojkar som placerats i grupperna infantil jagsvaghet och primär karaktärsstörning. Detta förefaller svårförklarligt. Då grupperna är små kan man emellertid inte bortse från att det kan bero på slumpfaktorer. Kombination mellan diagnosvariabeln och några väsentliga socialpsykologiska variabler, nämligen den sammanfattande föräldravariabeln familjeklimat och kamratvariablerna beroende av kamrater och kamratrelationer, har givit starka effekter, särskilt kombinationerna med familjeklimat och beroende av kamrater. Jagsvaghet i kombination med antingen negativt familjeklimat eller starkt kamratberoende innebär stor kriminalitetsrisk.

SOU 1974:31

26 Jämförelser mellan psykologiska och sociala faktorer som förklaring till kriminalitet

26.1 Nivådiagram, metodbeskrivning Inom den tidigare nämnda rapporten av klientelundersökningen, som behandlar register- och skoldata (Carlsson, SOU 1972:76, kap. 3-4), har anvisats en metod att värdera sambandet mellan olika undersökningsvariabler och i viss mån olika kriterier, såsom brotts- och kontrollgruppstillhörighet och återfallsbrottslighet. För att få jämförbarhet med denna rapport och även med den socialpsykologiska där samma metod används (Olofsson, SOU 1973:25), prövas i det följande Carlssons metod på några av de psykologiska variablerna. För en utförligare redovisning hänvisas till Carlsson (1972). I korthet innebär metoden följande: Frekvensen av en viss belastande eller negativ egenskap i brottsgruppen sätts i relation till samma frekvens i kontrollgruppen. Man kan därvid antingen arbeta med kontrollgruppen som den är eller räkna om den, standardisera den, till en approximativ normalgrupp, eller "standardbefolkning". Vid standardiseringen korrigeras kontrollgruppens av brottsgruppen styrda sammansättning med avseende på socialgrupp, familjetyp och bostadsområde (socialt hög- och lågbelastade) (Carlsson, 1972, kap. 2-3) så att proportionerna i totalbefolkningen, pojkar 11-15 år, återställs. Man använder sig härvid av de skattningar av den relativa storleken av varje stratum som utförts av 264

Carlsson på Jonsson och Kälvestens material 222 stockholmspojkar, här tidigare omnämnt i kapitel 1.6. Kvoten mellan frekvens i brottsgruppen och frekvens i den standardiserade kontrollgruppen av en belastande egenskap, t. ex. lågt värde i en psykologisk variabel, anger en relativ risk för debut i kriminalitet mellan 11 och 15 år (pj/po)- Om kvoten t. ex. blir 2 är debutrisken (pj) bland pojkar med den belastande egenskapen dubbelt så stor som genomsnittsrisken (po)- Genomsnittsrisken att bli debutbrottsling i klientelundersökningens mening för en stockholmspojke mellan 11 och 15 år är c:a 0.05 (5 %). Exemplet ger följaktligen en absolut debutrisk på 0.10 (10%) för pojkar med den belastande egenskapen. Som regel ger extrema egenskaper, som är sällsynta i befolkningen, t. ex. värden som ligger långt från medeltalet i psykologiska variabler, högre relativa risker. Detta behöver emellertid inte innebära att sambandet är starkare. Man måste därför värdera riskkvoten med hänsyn till hur extremt dikotomin lagts, om man t. ex. har en delning 10-90 eller 40-60. Genom att pricka in relativa risker (pj/po) i ett s. k. nivådiagram kan denna bedömning göras på ett enkelt sätt. 1 diagrammet förekommer fem nivåkurvor, Mj-M 5 , där Mj svarar mot det svagaste sambandet bland de fem mellan undersökningsvariabel och kriterium och M5 mot det starkaste sambandet. Hur starkt respektive samband är kan visuellt SOU 1974:31

Figur 26.1.1 Statistisk effekt: Fem nivåer. (Ur Carlsson, 1972, kap. 4, fig. 4.3.1 och kap. 7, fig. 7.7.2.) SOU 1974:31

bedömas med hjälp av övertäckande fördelningar. Detta visas i figur 26.1.1. I figuren antas att brotts- och kontrollmaterial är lika stora och att den aktuella undersökningsvariabeln är normalfördelad och har lika spridning i båda materialen. Olika övertäckningsgrad svarar mot olika nivåer i diagrammet. Symbolerna mj och nj i figuren representerar andelen fall med en belastande egenskap i undersökningsgruppen respektive i totalbefolkningen. Andelen fall i totalbefolkningen har satts lika i de fem alternativen medan proportionen i undersökningsgruppen varierats för att visa olika samband. Som framgår av figuren innebär Mj och M 2 mycket svaga samband. M3 är mera påtagligt och M4 och M5 relativt starka. Sambandens styrka kan också uttryckas i siffror. I tabell 26.1.1 visas den ungefärliga andel av den totala variansen som faller mellan brotts- och kontrollgrupp samt de ekvivalenta korrelationskoefficienterna för respektive nivåer. Tabell 26. l.l1 figur 26.1.1.

Andelsvarians mellan grupper Ekvivalent korrelation

Mått på statistisk effekt i M5

12%

20% 28%

.13

.24

.35

.45

.53

I nivådiagrammet läggs de olika sambandsnivåerna in i form av kurvor. X-axeln visar procenten fall i totalbefolkningen med en viss belastande egenskap och y-axeln den relativa risken (pj/po) för de olika nivåerna. Genom att pröva olika diktomiseringar av samma undersökningsvariabel kan mer än en relativ risk bestämmas och flera värden föras in i nivådiagrammet. Som tidigare nämnts kan man i de här beskrivna sambandsberäkningarna arbeta antingen med kontrollgruppen sådan den blivit med klientelundersökningens matchade urvalsförfarande eller standardiserad, omräknad till en approximativ normal grupp. 266

Den matchade kontrollgruppen ger "renare" samband, "nettosamband" (Carlsson, 1972, sid. 51, 67-68), då man genom matchningen eliminerat möjligheten att olika sammansättning i matchningsfaktorerna mellan brotts- och kontrollgrupp skulle kunna inverka störande på resultaten. Nackdelen är att man inte har möjlighet att generalisera resultaten till en normalgrupp. Den standardiserade kontrollgruppen ger däremot generaliseringsmöjligheter. De samband som framkommer, "bruttosamband" (Carlsson, 1972, sid. 51, 67-68), ger möjlighet att approximativt bedöma hur stor risken är att bli debutbrottsling mellan 11 och 15 år för en pojke i totalbefolkningen med en viss belastande egenskap. 26.2 Resultat I det följande presenteras fyra olika nivådiagram: två variabeluppsättningar mot två olika kriterier. I det första diagrammet, figur 26.2.1, jämförs tre variabler på hög sammanfattningsnivå från rapporten angående registeroch skoldata (Carlsson, 1972, sid. 70 och 84) med fyra variabler på hög sammanfattningsnivå inom det psykologiska avsnittet mot kriteriet brotts- och kontrollgruppstillhörighet. Den första sociologiska variabeln, belastning enligt registerdata, är ett index konstruerat utifrån familjens förekomst i vissa officiella register med anledning av följande problem: 1. Kriminalitet och/eller alkoholmissbruk hos föräldrar (ev. styvföräldrar). 2. Pojken eller hans syskon kända av barnavårdsnämnden (dock ej med anledning av pojkens debutbrott). 3. Socialhjälp till familjen. (Carlsson, 1972, sid. 63-65.) Den andra variabeln, lärarskattningar, är likaledes ett index sammansatt av variablerna: 1. Skolprestation. 2. Uppmärksamhet och koncentrationsförmåga. 3. Anpassning i skolan. 4. Ordningssinne. 5. Anpassning till skolans bestämmelser och föreskrifter. 1 Ur Carlsson, 1972, kap. 4, tab. 4.3.1. SOU 1974:31

(1) Belastning enligt registerdata, index (G.C-n 6.3) (2) Lärarskattningar, index (g.C-n 7.5) (3) Stratifiering (socialgrupp, familjetyp, bostadsområde) (G.C-n 4.3) (4) Psykologisk diagnos, Roschach och A A T (5) Asocialitetsrisk Rorschach (6) Asocialitetsrisk A A T (7) Asocialitetsrisk Rorschach + A A T P j / p 0 (log. skala) 10

.50 Kumul. n ;

Figur 26.2.1

Nivådiagram. Kriterium: B/K-tillhörighet. Prov- och huvudundersökning.

(Carlsson, 1972, sid. 81). bestämdes av att man ville likställa undersökVariabel nr 3, stratifiering, är sammansatt ningsgrupperna i dessa avseenden, visar sig ha av matchningsfaktorerna socialgrupp, famil- svagt samband, drygt M , med kriminalitet. 2 jetyp och bostadsområde. Carlsson har prövat variabeln med flera olika De psykologiska variablerna har ingående dikotomiseringspunkter. Sambandet blir nåbeskrivits i tidigare kapitel. Psykologisk dia- got starkare om man dikotomiserar mellan gnos har behandlats utförligt i kapitel 25. mest belastade stratum och resten men är Beträffande asocialitetsriskvariablerna, nr 5 även då ganska svagt, mitt emellan M 2 och och 6, bör påpekas att det här gäller den M3. Mest belastade stratum, socialgrupp III, totala, mest sammanfattande bedömningen splittrad familj och socialt högbelastat omav asocialitetsrisk utifrån de båda testmeto- råde är mycket litet inom totalbefolkningen derna oberoende av varandra. Variabel 7 är pojkar 11-15 år, endast 3,6% (Carlsson, däremot ingen klinisk bedömningsvariabel 1972, sid. 47-48). utan endast en mekanisk sammanslagning av Belastningsindex enligt registerdata visar 5 och 6. något starkare samband med kriminalitet, Resultatet av jämförelsen mellan variabler- drygt M , vare sig man lägger dikotomise3 na är långt ifrån det man skulle ha väntat sig. ringspunkten vid hög belastning som föreMatchningsfaktorerna, socialgrupp, familjekommer i c :a 14 % av totalbefolkningen eller typ och bostadsområde, vars samband med vid viss belastning, c:a 40 % av totalbefolkkriminalitet ansågs så väldokumenterat att ningen. (Carlsson, 1972, sid. 66.) en stor del av undersökningens uppläggning Lärarskattningarna ligger på en högre nivå, SOU 1974:31

drygt M4 med en hård dikotomisering och Mr med en mindre hård. Carlsson menar emellertid, att variabeln trots att den är en god indikator ger en mindre god förklaring, då den kan "ses som symptom på eller står i växelverkan med avvikande beteende". (Carlsson, 1972, sid. 85.) De psykologiska variablerna visar alla relativt starka samband med kriminalitet, väl på nivå med lärarskattningarna och klart över de sociala variablerna.

Psykologisk diagnos ligger på drygt M 4 med två olika dikotomiseringar. De exakta proportionerna i de olika indelningarna av variabeln som prövats framgår av tabell 26.2.1 Asocialitetsriskbedömningarna utifrån Rorschach och AAT har endast prövats med en dikotomisering och ligger på drygt M4 respektive M^. Proportionerna framgår närmare av tabellerna 26.2.2 och 26.2.3. AAT förefaller att ge något säkrare

Tabell 26.2.1 Psykologisk diagnos i brotts- och kontrollgrupper. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Procent. Relativa risker kumulativt. (N B =192,N K =95) Pj/PO

Psykologisk diagnos

Normal, neurotiker Neur. m. inf.jagsv.drag, neur. m. prim.kar. störn. psykoslikn., organiker, int. o. emot. torftiga Infantilt jagsvaga, primärt karakt.störda

Direkt

Standardiserat

33,9

67,3

74,5

33,3 32,8

25,3 7,4

19,8 5,7

100,0

2,59 5,75

Tabell 26.2.2 Asocialitetsrisk utifrån Rorschach i brotts- och kontrollgrupper. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Procent. (N B =192,N K =95) Asocialitetsrisk enl. Ro

4-7 1-3

Pj/PO

Direkt

Standardiserat

32,3 67,7

66,3 33,7

72,6 27,4

100,0

2,47

Tabell 26.2.3 Asocialitetsrisk utifrån AAT i brotts- och kontrollgrupper. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Procent. (N B =188,N K =95) Pj/PO

Asocialitetsrisk enl. AAT

4-7 1-3

268 Direkt

Standardiserat

17,6 82,4

58,9 41,1

62,1 37,9

100,0

1,17

SOU 1)74:31

underlag för bedömning av asocialitetsrisk än Rorschach. Korrelationen med kriteriet ligger för AAT-variabeln något över .50. Den mekaniska sammanslagningen av de båda variablerna ger obetydligt bättre resul-

tat än AAT-variabeln ensam. Den kombinerade variabeln har prövats med två dikotomiseringspunkter. I båda fallen blir sambandets nivå drygt Mr. Proportionerna framgår av tabell 26.2.4.

Tabell 26.2.4 Asocialitetsrisk, Rorschach + AAT, i brotts- och kontrollgrupper. Prov- och huvudundersökning sammanslagna. Procent. Relativa risker kumulativt. (N B =188,N K =95) Asocialitetsrisk Ro + AAT

Pj/PO

8-12 6-7 2-5

Direkt

Standardiserat

16,0 34,0 50,0

59,0 30,5 10,5

63,5 26,5 9,9

100,0

99,9

De samband som redovisats i detta nivådiagram liksom i de följande är samtliga bruttosamband. Den förskjutning i proportioner mellan K-gruppen direkt och standardiserad som framkommer i tabellerna visar att ett samband, ehuru ganska svagt, finns

2,31 5,5

mellan dessa undersökningsvariabler och matchningsfaktorerna. Nettosambanden för dessa variabler skulle följaktligen ha blivit något lägre. Det första nivådiagrammet har presenterats med utförliga tabeller delvis för att visa (1) Belastning enligt registerdat, index (g.C-n 6.9) (2) Lärarskattningar, index (g.C-n 7.7) (3) Psykologisk diagnos, Rorschach och A A T (4) Asocialitetsrisk Rorschach (5) Asocialitetsrisk A A T (6) Asocialitetsrisk Rorschach + A A T

P j / p 0 (log. skala) 10

-M5\ -(6)

3 \

\ ^^P^^^ ^"""I-~^.

3 -

^S^JLI M

1--^.

.10

.20

.30

.40

.50 Kumul. n ;

Figur 26.2.2 Nivådiagram. Kriterium: Återfall (sekvensklass III —IX). Prov- och huvudundersökningen. SOU 1974:31

metoden. De följande kommer att behandlas något mer summariskt. Figur 26.2.2 visar ett diagram över samma variabler som nyss behandlats (med undantag av stratifieringsvariabeln) mot ett återfallskriterium. Pojkarna i sekvensklass II, endast kända för debutbrottet, har gallrats bort. Alla pojkar i sekvensklasserna III—IX ingår. Detta återfallskriterium är grovt, men har använts av Carlsson för de sociologiska variablerna, varför det för jämförbarhets skull används även här. Sambandet med återfallskriteriet blir för samtliga variabler något starkare än med debutkriteriet. Om man använder det något strängare kriteriet, dvs. gallrar bort de lindrigaste fallen, ökar sambandet med belastande egenskaper eller negativa bedömningar i de projektiva testen. Variablerna har en viss prediktiv förmåga. Den inbördes ordningen mellan de olika variablernas nivå i diagrammet är oföränd-

rad. Den sociala belastningsvariabeln ligger fortfarande lägst, drygt M 4 , lärarskattningen och de psykologiska bedömningsvariablerna högre, omkring eller ofta över M 5 , asocialitetsrisk enligt Rorschachbedömningen lägst av de psykologiska variablerna. I figur 26.2.3 visas bruttosambanden mellan några psykologiska variabler på lägre sammanfattningsnivå och brotts- och kontrollgruppskriteriet. Fyra av variablerna har bedömts enligt Rorschach och fyra enligt AAT. Endast en dikotomiseringspunkt för varje variabel har här prövats. I variabeln moralindex (skala 1-12) går delningslinjen mellan skalsteg 5 och 6. Alla övriga variabler är 7-gradiga skalor och dikotomin har lagts mellan steg 3 och 4 med undantag för variabeln relation far-son, där den lagts mellan 2 och 3. Det är påfallande att variabler av lägre sammanfattningsgrad också ligger på lägre (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8)

Asocialitetsrisk ångest Rorschach Asocialitetsrisk aggressivitet Rorschach Asocialitetsrisk jagstyrkeförhållande Rorschach Asocialitetsrisk psykisk hälsa Rorschach Moralindex A A T Relation far-son A A T Engagemang son-far A A T Beroende av kamrater A A T

P j / p 0 (log. skala)

-M

'3N -M.

-(4)

-t-Q .(6)-*

^"""""-g ~

(7?

.10

Figur 26.2.3

.20

—-^(-5[.J8)"^

.30

.50

.40 K u m u l . n;

Nivådiagram. Kriterium: B/K-tillhörighet. Prov- och huvudundersökningen. SOU 1974.31

nivå i nivådiagrammet. Sambandet med kriteriet är svagare, vilket ju också framgått med andra metoder. Rorschachvariablerna ligger på högre nivå, M4, än AAT-variablerna som endast uppnår M3 eller, för variabeln engagemang i relationen son-far, M2. Troligen beror detta på att de Rorschachvariabler som valts är mer direkt inriktade på kriteriet än AAT-variablerna. Nettosambanden för samma variabler har också beräknats och ligger på nästan samma, i ett par fall exakt samma nivå, vilket tyder på mycket svaga eller t. o. m. obefintliga samband mellan dessa undersökningsvariabler och matchningsfaktorerna. I figur 26.2.4 visas samma variabler mot återfallskriteriet. Även för dessa variabler är den allmänna tendensen att nivån stiger något mot återfallskriteriet. Tre av Rorschachvariablerna, asocialitetsrisk med anledning av ångest,

jagstyrkeförhållanden och psykisk hälsa, ligger fortfarande högst, något under M 5 . AAT-variablerna ger här något olika resultat. Beroende av kamrater ligger högst, M 4 . Moralindex och relation far-son ligger mellan M3 och M4 tillsammans med Rorschachvariabeln asocialitetsrisk med anledning av aggressivitet. Engagemang i relationen sonfar slutligen ligger mellan M2 och M3. 26.3 Sammanfattning och diskussion I det sista resultatredovisande kapitlet av detta arbete har vi valt att jämföra de psykologiska variablernas förmåga att förklara kriminalitet med några av de intressantaste och mest förklarande variablerna inom det avsnitt inom klientelundersökningen som behandlar register- och skoldata. Carlssons metod, nivådiagram, lämpar sig väl för sådana jämförelser. Det visar sig att psykologiska variabler, (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) (8)

Asocialitetsrisk ångest Rorschach Asocialitetsrisk aggressivitet Rorschach Asocialitetsrisk jagstyrkeförhållande Rorschach Asocialitetsrisk psykisk hälsa Rorschach Mora I index A A T Relation far-son A A T Engagemang son-far A A T Beroende av kamrater A A T

Pj7p 0 (log. skala) 10 LMC\

\ \

3 \

M2 **« -

—-*—

O " — : f

(6)-^ M-i^.

(4)

' ^0 * " - - .

(7)-H3

•----^5L.J.l»

.10

.20

.30

•40

.50 Kumul. n ;

Figur 26.2.4 SOU 1974:31

Nivådiagram. Kriterium: Återfall (sekvensklass III—IX). Prov- och huvudundersökning ingen. 271

diagnoser och bedömningar utifrån ett projektivt testmaterial, tvärtemot förväntningarna, har starkare samband med kriminalitet än sociala faktorer som t. ex. ett socialt belastningsindex, konstruerat utifrån familjens förekomst i officiella register med anledning av kriminalitet, alkoholmissbruk, behov av socialhjälp och ingripanden från barnavårdsnämnden. De i den allmänna debatten välkända faktorerna låg socialgrupp, splittrad familj och socialt belastade bostadsområden, vilkas samband med kriminalitet ansetts så väldokumenterade att klientelundersökningens material matchats med avseende på dessa faktorer, visar sig ha ännu lägre samband med kriminalitet än nyss nämnda belastningsindex. Självklart har miljöfaktorer samband med kriminalitet men det förefaller som om vissa aspekter av personligheten hos den som upplever och reagerar på miljön betyder mer. Resultaten överensstämmer i själva verket väl med Healy och Bronners undersökning av syskon, som växte upp i samma miljö, men där den ena var kriminell och den andra inte. De tolkade sina resultat så att hur miljön upplevs betyder mycket mer än miljön i sig. (Healy och Bronner, 1936.) Det är emellertid oriktigt att spela ut personlighet och miljö mot varandra, då det rimligaste är att se personligheten som en produkt av genetiska faktorer och en mängd svårgripbara miljöinflytanden. Någon kombination av olika faktorer som fullständigt förklarar kriminellt beteende har man ännu inte kommit fram till. En fullständig förklaring till ett beteende som är så komplext och av allt att döma kan vara av så olika karaktär kan man sannolikt aldrig uppnå.

27.1 Sammanfattning och diskussion

Undersökningens uppläggning

27.1.1 En tvärvetenskaplig modell Klientelundersökningen är en tvärvetenskaplig undersökning av ungdomskriminalitet. Detta innebär att man prövat en multifaktoriell förklaringsmodell. De 287 pojkar mellan 11 och 15 år, som ingår i det intensivundersökta materialet, har analyserats ur många olika aspekter. Fyra delbetänkanden har tidigare presenterats inom projektet. Undersökningens uppläggning har redovisats i "Unga Lagöverträdare I. Undersökningsmetodik. Brottsdebut och återfall" (SOU 1971:49). Pojkarnas yttre miljö vad gäller sociala förhållanden, familjemedlemmars förekomst i officiella register etc liksom skolförhållanden har behandlats ur sociologisk synvinkel i "Unga Lagöverträdare II. Familj, skola och samhälle i belysning av officiella data" (Carlsson, SOU 1972:76). Hemmiljön har studerats vid en intervju i hemmet med båda föräldrarna. Denna del av undersökningen är ännu ej slutgiltigt bearbetad. Pojkarnas egen uppfattning om sin hemmiljö, skolsituation, kamratförhållanden, fritid etc har penetrerats i en socialpsykologisk intervju, redovisad i "Unga Lagöverträdare III. Hem, uppfostran, skola och kamratmiljö i belysning av intervju- och uppföljningsdata" (Olofsson, SOU 1973:25). Slutligen har pojkarnas personlighet undersökts dels barnpsykiatriskt dels psykologiskt. Den barnpsykiatriska studien, som stöder sig på undersökning av pojSOU 1974:31 18

ken och intervju med en av föräldrarna, i allmänhet modern, har framlagts i "Unga Lagöverträdare IV. Kroppslig-psykisk utveckling och status i belysning av föräldraintervju och uppföljningsdata" (Ahnsjö, SOU 1973:49). Den psykologiska undersökningen, som redovisas i detta arbete, bygger på personlighetstest och intelligensmätningar. Efter intensivundersökningen har uppgifter inhämtats om pojkarna från olika officiella register fram till år 1972, då pojkarna befann sig i åldern 21-28 år. Vi har härigenom fått uppgifter om återfallsbrottslighet, våldsbrott, alkohol- och narkotikamissbruk samt institutionsplaceringar med anledning av brott. Dessa registeruppgifter har sammanställts med data från intensivundersökningen och presenterats i de publicerade delbetänkandena. Dessutom har en follow-upundersökning utförts i anslutning till pojkarnas inskrivning till militärtjänst. Denna har ännu inte bearbetats. Rapportering av hemintervjun och follow-up-undersökningen, liksom en slutgiltig övergripande integration av resultaten inom de olika avsnitten av undersökningen, återstår ännu att göra.

27.1.2 Undersökningsgrupper, urval, matchning. Kriterier. Undersökningsmaterialet insamlades år 1958-1963. Brottsfallen var pojkar, 11-15 år gamla, som för första gången efter 11 års ålder blivit kända för brott. Man valde att 273

begränsa sig till egendomsbrott, då andra ka delen av undersökningen, dels det samtibrottstyper var ytterst sällsynta bland debu- diga kriteriet, brotts- och kontrollgruppstilltantbrottslingarna. Kontrollfallen matchades hörighet, dels ett differentierat återfallskritesom "sociala tvillingar" till brottsfallen vad rium i form av en sekvensmodell, som utbeträffar ålder, socialgrupp (I o II/III), famil- formats av Settergren Carlsson och utgör en jetyp (hel/splittrad) och bostadsområde. modifikation av en modell som använts av Matchningen gjordes emedan det ansågs re- Olofsson inom Örebroprojektet (1971). Modan klarlagt att faktorer som socialgrupp, dellen bygger på tankegångar hos Becker familjetyp och bostadsområde hade starka (1963). I den utformning av modellen som samband med kriminalitet. Man ville därför använts här har vi tagit fasta dels på de åtgärkonstanthålla dessa faktorer för att undgå der med anledning av brott som vidtagits att skillnader mellan brotts- och kontrollfall med varje pojke före 18 års ålder, dels på om i undersökningsvariabler i realiteten skulle kriminaliteten fortsatt efter 18 år. Pojkarna bero på dessa bakomliggande faktorers på- har placerats i olika sekvensklasser beroende verkan både på undersökningsvariabler och dels på hur ingripande åtgärder som vidtagits kriterium, kriminalitet. Det ansågs även före 18 år dels på om kriminaliteten fortsatt lämpligt att konstanthålla ålder, då 11-15 år efter 18 år. Generellt kan man förvänta mer gamla pojkar befinner sig i en period av stark positiva värden i undersökningsvariabler i de utveckling, varför det inte kan vara rimligt sekvensklasser, i vilka individerna ej begått brott efter 18 år. Man kan likaledes förvänta att jämföra pojkar i olika ålder. Den första delen av undersökningen (42 bättre värden ju färre och mindre ingripande B-fall, 42 K-fall) gjordes som en provunder- åtgärder som behövt vidtagas. Sekvensmodelsökning. I huvudundersökningen minskades len innehåller 10 klasser. Den minst belastaproportionen kontrollfall (150 B-fall, 53 K- de, klass 0, består av kontrollfall som inte fall). Kontrollgruppens anpassning till brotts- blivit kända för brott under uppföljningstigruppen genom matchningen har givit en på- den. Den mest belastade klassen, nr IX, betaglig överrepresentation av socialgrupp III står av pojkar som blivit föremål för placeoch splittrad familj i jämförelse med totalpo- ring med anledning av brott före 18 år och pulationen pojkar i Stockholm under en när- fortsatt kriminell aktivitet även efter denna liggande tidsperiod. Detta gör att kontroll- ålder. Sekvensmodellen redovisas i detalj i gruppen inte utan vidare kan betraktas som kapitel 2. Den har använts som uppföljningsen normalgrupp. Carlsson (SOU 1972:76, kriterium även inom det socialpsykologiska kap 3) har emellertid gjort en metod för och psykiatriska avsnittet av undersökningstandardisering, eller omräkning, av kontroll- en. Båda de kriterier som använts inom det gruppen till en normalgrupp. Standardise- psykologiska avsnittet hänför sig således till ringen gör det möjligt att generalisera från registrerad brottslighet. kontrollgruppen till en normalgrupp. Denna metod har använts beträffande en del väsentliga variabler (se kap 26). Standardiseringen 27.2 Egopsykologisk och psykoanalytisk utgör också att man kan bedöma matchnings- vecklingsteori som utgångspunkt för förklafaktorernas samband med kriminalitet, något ring av kriminellt beteende. som annars skulle omöjliggjorts genom Den teoretiska referensram som använts inmatchningen. Undersökningens uppdelning på en prov- om det psykologiska avsnittet inom klienteloch en huvudundersökning, som i många be- undersökningen är den vidareutveckling av arbetningar hållits isär, har givit en viss möj- psykoanalysen, som jagpsykologin eller egolighet till kontroll av tillförlitligheten i er- psykologin innebär med författare som Hartmann (1958), A. Freud (1965, 1966), Bellak hållna resultat genom korsvalidering. Två kriterier har använts i den psykologis- (1958, 1969), Rapaport (1959) och Hom274

SOU 1974:31

burger Erikson (1959, 1968). Homburger faktorer, från familjemiljön, kamratgrupper, Erikson, som i sina teorier om den psykoso- skolan och samhället i stort. Vi har i det ciala utvecklingen integrerat jagpsykologi, psykologiska avsnittet koncentrerat oss på socialpsykologi och kulturantropologi, har att klargöra hur individen i sitt inre assimileutgjort en viktig grund för utformningen av rat, lagrat och bearbetat dessa intryck och föreliggande arbete. Ett annat viktigt bidrag hur han gjort det i relation till de egna driftsutgör det utkast till ett begreppssystem som impulserna och primära behoven, något som utformats av Christiansen, Killingmo och vi anser avgörande för hans socialisering. Waal (1956). Det bör emellertid understrykas att vi inte Den teoretiska bakgrunden innehåller allt- förväntade någon fullständig överensstämså två nära besläktade huvudlinjer. Den ena melse mellan brister i jagfunktionerna och gäller jagets funktioner och deras uppbygg- kriminalitet. Vår uppfattning var att vissa nad. Den andra är den psykosexuella och so- svåra brister i jagfunktionerna liksom många ciala normalutvecklingen i vår kultur. inadekvata, neurotiska konfliktlösningar kan Vår hypotes var att om jagutvecklingen på i hög grad bidraga till kriminellt eller annat grund av konstitutionella svagheter eller asocialt beteende, särskilt om individen lever otillfredsställande miljöförhållanden, fram- i en allmänt instabil eller direkt kriminaliför allt tidiga störningar i kontakten med tetsbefrämjande miljö. Brister i jagfunkföräldrarna, blivit försenad, defekt eller på tionerna eller andra fall av psykiska störningannat sätt störd skulle individen vara i risk- ar kan dock givetvis inte antas ta sig uttryck zonen för en asocial utveckling. Allvarliga i asocialitet i alla fall. Man kan heller inte störningar i jagutvecklingen har enligt psyko- anta att alla asociala eller kriminella har analytisk teori samband med psykiska ska- bristfällig jagutveckling eller andra former av dor redan under första levnadsåret. Under de psykiska störningar. olika utvecklingsfaserna sker normalt en successiv utveckling av jagfunktionerna genom Bedömmognad och inlärning. Uppfattningen av om- 27.3 Undersökningsinstrument. ningsteknik. världen blir klarare och mer realistisk, fler fakta kan överblickas och syntetiseras. Tän- De undersökningsmetoder, vars resultat bekandet övergår från barndomens magiska handlas i denna rapport, är främst de projekönskefantasier, primärprocesstänkande, till tiva testen Rorschach och AAT och i någon mer realistiskt problemlösande och använ- mån intelligensmätning enligt Termandande av kunskaper, sekundärprocesstänkan- Merrill. de. Kontrollen av impulser och affekter förBeträffande Rorschach har vi närmast bättras. Frustrationstoleransen ökar. Indivi- tillämpat Klopfers (1954) upptagnings- och den kräver inte längre omedelbar behovstill- scoringteknik, medan vår metod för tolkfredsställelse utan lär sig att uppskjuta, ta ning, med stor vikt lagd vid sekvensanalys, sakskäl och underordna sina önskningar och mer påminner om Schäfers (1954). Vi har behov under ett normsystem, en moral som konsekvent utnyttjat hela testmaterialet för successivt blir mer och mer integrerad i per- tolkning, alltså inte byggt på enskilda scosonligheten. Moralintegrationen sker genom ringkategorier. identifiering med föräldrarna och deras norAAT, Adolescent Apperception Test, har mer och förutsätter goda kontaktförhållan- konstruerats av oss för klientelundersökningden för att lyckas. Med ökande mognad en. Det är ett bildtest av TAT-typ, bestående växer också förmågan att bearbeta konflikter av 16 fotografier av ungdomar i olika situainom individen liksom toleransen för upple- tioner, en pojke, ensam eller tillsammans vande av konflikt och ångest utan att reagera med föräldrafigurer, andra vuxna, kamrater med panik. Den långa mognadsprocessen på- eller flickor. Upptagningstekniken är i stort verkas av en mångfald utifrån kommande sett densamma som vid TAT, men vi har inSOU 1974:31

tagit en något mer aktiv hållning gentemot dömts också enligt AAT. Denna metod lämförsökspersonerna än man vanligen gör, ge- par sig emellertid bäst för bedömning av innom att upprepa frågor ur instruktionen om terpersonella relationer. De flesta av AAT-vavi inte fått våra speciella frågeställningar be- riablerna är därför av socialpsykologisk kalysta spontant. En viss formell scoring med raktär. De variabelschemata vi konstruerat har ett minimum av subjektiva bedömningselefått en hierarkisk utformning. Enkla variabment har utförts före den egentliga tolkningler har på teoretiska grunder kombinerats till en i vilken, liksom vid Rorschach, hela testmer sammansatta. materialet använts. Bedömningarna har utförts "blint", dvs vi Både Rorschach och AAT har således tolhar varken vid testningstillfället eller vid bekats på det sätt, som man vanligen använder dömningen av protokollen vetat om pojkari kliniskt arbete, nämligen genom att på hela na varit brottseller kontrollfall. De enda testmaterialet tillämpa en kombination av inuppgifter vi haft tillgång till har varit ålder tuitiv förståelse och kunskaper om psykolooch intelligenskvot. Korrelationen mellan IK giska sammanhang i enlighet med en beoch kriminalitet var dock låg, varför IK ej stämd teoretisk referensram, i detta fall den kan ha tjänat som ledtråd beträffande grupppsykoanalytiska egopsykologin. Den psykotillhörighet. Indelningen i diagnosgrupper är logiska tolkningen har därefter kvantifierats det enda undantaget från regeln om blindbegenom att översättas till skattningsskalor (i dömning. Denna indelning gjordes på ett regel 7-gradiga). sent stadium i undersökningen då vi fått känReliabiliteten i bedömningarna har prönedom om grupptillhörighet. Dessa uppgifter vats genom att 50 slumpvis utvalda pojkars testprotokoll, både Rorschach och AAT, har användes emellertid inte vid diagnosgruppeskattats av båda psykologerna oberoende, ringen. I själva verket mindes vi endast unmed avseende på ett antal sammanfattnings- dantagsvis om pojkarna var brotts- eller konvariabler, 29 enligt Rorschach och 23 enligt trollfall. Några generella synpunkter bör framhållas AAT. Den genomsnittliga korrelationskoefficienten för Rorschachvariablerna blev .74, beträffande arten av den information som erfrån .51 till .90. För AAT-variablerna blev hålles genom projektiva metoder. Dessa megenomsnittskorrelationen .73, från .59 till toder anses belysa bl a omedvetna skikt in.88. Reliabiliteten i bedömningarna måste om personligheten. Ju mer ostrukturerat stimulusmaterial testet består av, dess mer inanses tillfredsställande. I motsats till vad som är vanligt i kliniskt formation anses det ge om omedvetna tenarbete har de båda testen bedömts var för denser. Rorschachs icke föreställande bläcksig. Det ansågs vara av vikt att kunna bedö- plumpsbilder kan alltså antas till väsentlig ma värdet av informationen från varje metod del belysa omedvetna nivåer. AAT med sitt separat. Detta vägde tyngre än den större realistiska stimulusmaterial, föreställande en säkerhet i bedömningarna och den mer identifieringsperson i samspel med olika mångsidiga information som man enligt kli- människor, kan förväntas ge mer direkta milnisk erfarenhet anses erhålla genom att kom- jöassociationer och därigenom information binera flera metoder till ett batteri. Ett av- om mer medvetna nivåer inom personlighesteg från principen om separat bedömning ten. Vid bedömning av socialpsykologiska har dock gjorts. Sedan både Rorschach- och variabler rörande interpersonella relationer AAT-bedömningarna var färdiga gjordes en måste man emellertid hålla i minnet att det psykologisk diagnos på pojkarna med använ- rör sig om försökspersonens intrapsykiska representationer av faders- och modersfigurer dande av informationen från båda testen. De variabler som bedömts enligt Ror- etc, inte en objektiv bild av dessa personer schach rör genomgående personlighetsstruk- eller hans förhållande till dem. Projektiva metoder har ofta givit låga samtur. Samma typ av variabler har delvis be276

SOU 1974:31

band med beteendekriterier. Detta är i och för sig inte förvånande, då sambanden mellan den information man erhåller med projektiva metoder och bestämda beteenden kan antas vara komplicerade. Den bedömningsmetodik vi här tillämpat har emellertid visat sig användbar, vilket kommer att framgå av redovisningen av resultaten. Detta visar på ett indirekt sätt att validiteten i våra metoder och bedömningar är tillfredsställande.

27.4 Resultat

27.4.1 Resultat för grupper av variabler. Undersökningsvariablerna har på innehållsmässiga och teoretiska grunder indelats i tio grupper. Resultaten i variabelgrupperna, dels mot brotts- och kontrollgruppskriteriet dels mot återfallskriteriet, i form av utfall i sekvensmodellen, har redovisats i kapitlen 11 - 20 och diskuterats sammanfattande i kapitel 21. Inom varje variabelgrupp har variablernas inbördes samband analyserats i en klusteranalys. Av denna framgår att det kan betraktas som rimligt att behandla variablerna som grupper. I variabelgrupperna behandlas intellektuella och emotionella resurser, ångest- och aggressionsförhållanden, livshållningar, förväntningar, könsidentifiering och sexualitet, kontakt, relationer och uppfostran, moralhållningar och jagstyrkeförhållanden samt sammanfattningsvariabler rörande mognad, psykisk hälsa och risk för asocial utveckling. Bedömningen av intellektuella och emotionella resurser grundar sig på intelligensmätning enligt Terman-Merrill och på Rorschach. Övriga variabelgrupper innehåller variabler från Rorschach och AAT, med undantag för variablerna rörande förväntningar som alla grundar sig på AAT. I de bearbetningar där brotts- och kontrollfall jämförs, har prov- och huvudundersökningen hållits isär, vilket ger möjlighet att pröva om skillnader mellan brotts- och kontrollfall är likartade i båda materialen och alltså konsistenta. Skillnaderna har prövats dels med teckentest, ett mediantest, dels med t-test på differensen mellan stratifierade SOU 1974:31

gruppmedeltal. (Se närmare redogörelse i kap 9.) När uppföljningskriteriet, sekvensmodellen, använts har prov- och huvudundersökningen behandlats tillsammans för att erhålla tillräckligt stora klasser. Av samma skäl har modellen modifierats genom sammanslagning av vissa klasser. Brotts- och kontrollfall har hållits isär, och de 22 kontrollfall som blivit kända för brott efter undersökningstillfället har uteslutits ur prövningen, då de fördelar sig över samtliga sekvensklasser och därigenom blir för få i varje klass för att ge någon information av värde. Den modifierade sekvensmodellen innehåller fem klasser, nämligen : Klass K 0, kontrollfall som aldrig blivit kända för brott Klass B II, engångsbrottslingar Klass B IV + VI + VIII, pojkar som är kända för flera brott men inte efter 18 år Klass B III + V + VII, pojkar kända för brott efter 18 år Klass B IX, pojkar som blivit föremål för placering med anledning av brott före 18 år och är kända för brott efter 18 år. Den första klassen innehåller således kriminellt obelastade fall (enligt officiella uppgifter). I de följande klasserna ökar belastningen successivt. Vi förväntade samma rangordning mellan klasserna i undersökningsvariablerna. Resultaten stöder våra hypoteser i de flesta av variabelgrupperna. Variabler på hög sammanfattningsnivå ger i allmänhet mer konsistenta skillnader på högre signifikansnivå mellan brotts- och kontrollfall och starkare utslag i sekvensmodellen, dvs förväntad rangordning och större skillnader mellan sekvensklasserna. Variabler som mognad, psykisk hälsa och risk för asocial utveckling (bedömd utifrån vardera testet som helhet) och sammanfattande variabler rörande jagstyrkeförhållanden har således givit klara och konsistenta skillnader mellan brotts- och kontrollgrupper och även visat sig ha betydande samband med pojkarnas senare utveckling. Detsamma gäller, om än i något lägre grad, 277

jagstyrkevariabler på lägre sammanfattnings- samt uppfostringssituationen i hemmet, har i nivå såsom kontrollfunktion, ångesttolerans, allmänhet givit de förväntade skillnaderna. Således är förhållandet till både fadern moralintegration och förmåga till integration och modern sämre och pojkarnas engageav perceptionen. Jagets kontrollerande och mang i föräldrarelationerna mindre i brottsintegrerande funktioner framstår som syngrupperna. Dessa föräldravariabler spelar ennerligen väsentliga för socialiseringen. Vid ligt sekvensmodellen också stor roll för pojuppföljningstiden, 8-13 år efter undersökkarnas senare kriminella utveckling. Ett ganningstillfället, framstår det klart, att de pojska vanligt mönster i brottsgrupperna är att kar som blivit föremål för mest genomgrirelationen till fadern är gravt störd medan pande åtgärder och som fortsatt ett kriminellt beteende även efter 18 års ålder, ge- förhållandet till modern är något bättre. Det nomsnittligt hade påtagligt mer störda jag- förefaller då ofta att röra sig om en olöst funktioner vid tiden för sitt debutbrott än ödipalkonflikt, med alltför stark, i allmänhet pojkar som enligt sekvensmodellen blivit ambivalent, bindning till modern och gravt stört förhållande till fadern. Beträffande mindre kriminellt belastade. uppfostran är konflikterna större i brottsSamma typ av skillnader, både mellan grupperna och pojkarna känner där mer opbrotts- och kontrollgrupper och mellan olika position mot föräldrarnas uppfostringsnorsekvensklasser framkommer beträffande inmer. I en kommande integration av resultatelligensvariablerna. ten från de olika undersökningsavsnitten bör Affekterna ångest och aggressivitet därfamiljeoch uppfostringsvariabler från olika emot visar inga eller obetydliga skillnader mot båda kriterierna i variabler såsom ång- avsnitt givetvis sammanställas. Beträffande kamratförhållanden framestberedskap, ångestladdning och aggressiv kommer också skillnader mellan grupperna. spänning. Mängden ångest eller aggressivitet Den väsentligaste ser ut att vara att brottsfalspelar tydligen ingen eller mycket obetydlig len är mer kamratberoende. De har också roll. Det som har betydelse är jagets förmåga mer störningar i kamratkontakten, men detatt tolerera, kontrollera och integrera affekta förefaller att betyda mindre. Svårigheter i terna. kamratkontakten är mycket vanliga också Variablerna rörande könsidentifiering och sexualitet har inte på något konsistent sätt hos kontrollfallen. Starkt kamratberoende visat de skillnader mellan grupperna som vi har samband med kriminalitet antingen kamförväntat. Visserligen finns mer av pregenita- ratkontakten är god eller dålig. Brottsfallen la konflikter i brottsgrupperna än hos kon- berättar vidare mer om asocialitet hos kamtrollfallen, men svårigheter i könsidentifie- raterna i sina AAT-berättelser. Det är emelringen överväger hos brottsfallen endast i lertid oklart hur detta skall tolkas. Det kan provundersökningsmaterialet och någon givetvis i många fall vara mer eller mindre skillnad i sexuella konflikter framkommer realistiska skildringar av pojkarnas kamrater. inte i något av materialen. Möjligen kan det- Men i andra fall kan det röra sig om uttryck ta sammanhänga med att pojkarna befinner för egna asociala impulser, som upplevs som sig i förpuberteten och puberteten, då sexu- oacceptabla och därför genom förskjutning ella konflikter är regel snarare än undantag förläggs till kamrater och inte till identifieoch då könsidentifieringsproblematiken nor- ringspersonen i berättelserna. I vilken utmalt bearbetas genom rollexperimenterande. sträckning det rör sig om pojkarnas medvetDet kan många gånger vara svårt att skilja na uppfattning om kamraternas asocialitet tillfälliga rollidentifieringar från äkta identi- kan i viss mån klargöras genom jämförelse fiering. Detta har diskuterats mer utförligt i med uppgifterna om kamratasocialitet i den socialpsykologiska intervjun (Olofsson, kapitel 16. 1973). I vilken utsträckning pojkarnas uppVariabler av mer socialpsykologisk typ, fattning om kamraternas asocialitet är objekrörande relationer till föräldrar och kamrater 278

SOU 1974:31

tivt riktig har vi däremot ingen möjlighet att fastställa. (Jfr diskussion i kap 17.7 i anslutning till Hauges teorier, 1971). Kamratasocialitet i AAT-berättelser ger emellertid utslag även i sekvensmodellen och detsamma gäller i än högre grad kamratberoende. En fråga som har generell betydelse vid tolkning av skillnader mellan brotts- och kontrollguppper, är i vilken utsträckning brottsfallen kan antas ha varit påverkade av sina akuta svårigheter i samband med polisförhör m m. Det är visserligen inte sannolikt att detta i någon högre grad påverkat resultaten i variabler beträffande personlighetsstruktur, som antas vara förhållandevis stabil, men enstaka variabler, kanske framför allt ångestladdning och ångestberedskap, kunde förmodas vara mer känsliga för sådana olikheter i undersökningssituationen. Att grupperna skiljer sig ovanligt lite i ångestvariablerna talar emellertid emot att denna felfaktor spelat någon större roll. De påtagliga skillnader som erhålles mot uppföljningskriteriet i de flesta viktiga variabler pekar i samma riktning. 27.4.2 Multivariata analyser Multivariata metoder har prövats med flera olika målsättningar. Den första var att erhålla en tolkningsmässigt meningsfull gruppering eller klassificering av materialet, så att mekanismerna bakom kriminalitet i största möjliga utsträckning kunde förklaras av samspelet mellan olika undersökningsvariabler. Denna målsättning har visat sig svår att uppfylla. Faktoranalys och latent profilanalys (LPA) har inte givit ur tolkningssynpunkt särskilt intressesanta resultat på detta material. Vid diskriminantanalys är de olika variablernas roll i analysen mycket svår att tolka. Stegvisa metoder, som stegvis regressionsanalys och AID-analys, visar ej proportionerna mellan olika variablers förklarande förmåga, då hela förklaringsvärdet av flera variabler med höga interkorrelationer läggs hos den bäst diskriminerande variabeln. De senare metoderna är emellertid lämpliga om man vill få fram en prediktor, beståenSOU 1974:31

de av få variabler. En stegvis regressionsanalys, som utförts på provundersökningsmaterialet visar t ex, att de tre variablerna asocialitetsrisk psykisk hälsa Ro, relation far-son AAT och asocialitetsrisk aggressivitet Ro tillsammans förklarar 42 % av variansen och har en multipel korrelation på .65 med kriteriet. Detta måste anses vara en god förklarande förmåga, då det rör sig om enbart intrapsykiska psykologiska variabler, tolkade utifrån projektiva metoder. En annan målsättning vid användandet av multivariata metoder har varit att åstadkomma en variabelreduktion. Den princip för variabelreduktion, som från början kändes mest naturlig, var att i övergripande analyser använda sammanfattningsvariabler och utesluta underliggande variabler med risk att förlora mer nyanserad information. Denna princip har fått stöd genom stegvis regressionsanalys, som prövats på två olika variabelgrupper avseende förhållandet till fadern och modern. Analysen visade att sammanfattningsvariablerna väl tog tillvara informationen i variabler på lägre nivå. 1 ytterligare ett sammanhang har en multivariat metod använts, nämligen i specialanalyser med Morrisons profilanalys för oberoende grupper av de grupper av pojkar som under uppföljningstiden blivit kända för alkoholmissbruk, narkotikabruk och våldsbrott samt de som blivit institutionsplacerade med anledning av brott efter 18 år. Provoch huvudundersökningsmaterial har i dessa analyser behandlats tillsammans. Både brottsfall och kontrollfall har delats upp i två grupper, med och utan den belastande egenskapen, t ex. B-fall med våldsbrott, Bfall utan våldsbrott, K-fall med våldsbrott, K-fall utan våldsbrott. De fyra grupperna har jämförts simultant i 10 variabler som utvalts i enlighet med våra hypoteser om vilka olikheter som kunde förväntas mellan grupperna. Analyserna finns redovisade i kapitel 23 och 24. Här skall endast i korthet nämnas att alkoholmissbruk inte gav någon signifikant skillnad mellan grupperna. Kontrollfall med och utan alkoholmissbruk hade mycket lika gruppmedelvärden i de prövade variablerna. 279

och primär karaktärsstörning. De båda sistnämnda grupperna kommer i det följande att kallas utpräglat jagsvaga. Mellangrupperna, neuros med någon form av jagsvaghet, kallas tendens till jagsvaghet eller partiell jagsvaghet. Ytterligare tre diagnoser har använts men för dessa har vi inte haft någon bestämd hypotes rörande samband med kriminalitet. Dessa är psykosliknande och organiska störningar, vilka förts samman till en grupp, och extremt torftiga och garderade protokoll (i regel i kombination med låg IK), vilka betecknats som intellektuellt och emotionellt torftiga. Dessa grupper innehåller mycket få fall. Det bör observeras att den mest extrema formen av jagsvaghet, de psykotiska eller psykosliknande tillstånden enligt våra hypoteser inte skulle ha något påtagligt samband med kriminalitet. Denna hypotes har fått stöd av resultaten. Diagnosvariabeln har betraktats som väsentlig och den har prövats mot såväl brottsoch kontrollgruppskriteriet som mot samtliga uppföljningsdata. Resultaten stöder våra hypoteser mot samtliga kriterier. De grupper som fått diagnosen infantil jagsvaghet (43 B-fall, 4 K-fall) eller primär karaktärsstörning (20 B-fall, 3 K-fall) alltså de utpräglat jagsvaga, framstår genomgående som de allvarligaste fallen. De utgör 1/3 av brottsfallen och endast 7 % av kontroll fallen. I den grupp pojkar som blivit föremål för placering med anledning av brott före 18 år och fortsatt kriminell aktivitet efter denna ålder (sekvensklass IX, 44 pojkar, 24 % av brottsfallen) utgörs 59 % av pojkar med utpräglad jagsvaghet. Av de pojkar som under uppföljningstiden blivit kända för 27.4.3 Psykologisk diagnos och kriminalitet våldsbrott (26 % av brottsfallen, 2 % av konDen sammanlagda informationen från Ror- trollfallen) har 56 % skattats som utpräglat schach och AAT har utnyttjats för en indel- jagsvaga. Om även pojkar med partiell jagning av undersökningsmaterialet i diagnos- svaghet medräknas, utgör den jagsvaga grupgrupper, Vi har ordnat dessa grupper som ett pen 54 % av samtliga brottsfall, 75 % av sekkontinuum från den grupp vi anser vara vensklass IX och 70 % av våldsfallen men enminst i riskzonen för kriminell utveckling till dast 19 % av kontrollfallen. Jagsvaghet har alltså ett starkt samband den mest riskställda. Grupperna har betecknats på följande sätt: normal, neuros, neuros med kriminalitet och särskilt med persistent med infantilt jagsvaga drag, neuros med pri- och allvarlig kriminalitet. Men sambandet är mär karaktärsstörning, infantil jagsvaghet givetvis långt ifrån fullständigt. Endast 1/3

Bland brottsfallen hade missbruksgruppen i allmänhet lägre medelvärden men skillnaden blev inte signifikant. Analysen av narkotikamissbruk gav liknande resultat. De missbrukande K-fallen var för få för att ge någon information av intresse. Av brottsfallen hade missbruksgruppen lägre medelvärden i samtliga variabler och skillnaden var större än beträffande alkoholmissbruk men den blev ändå inte statistiskt signifikant. Resultatet av analysen av de fall som institutionsplacerats med anledning av brott efter 18 år blev detsamma som för narkotikamissbruket. De placerade brottsfallen låg lägre i samtliga variabler men skillnaden blev inte signifikant. Våldsbrottsligheten gav intressantare resultat. Brottsfall med och utan våldsbrott skilde sig signifikant. Den största skillnaden förelåg i de båda engagemangsvariablerna i förhållandet till fadern och modern. Våldsfallen inom brottsgruppen var väsentligt mindre engagerade i sitt förhållande till föräldrarna. 1 två variabler låg våldsfallen inom både brotts- och kontrollgrupperna lägre än brottsfallen utan våldsbrott, nämligen asocialitetsrisk aggressivitet Ro och relation farson AAT. Kontrollfallen med våldsbrott är dock mycket få. De enda två variabler som inte gav några påtagliga skillnader mellan våldsfall och icke våldsfall var de båda bedömningarna av aggressiv spänning utifrån Rorschach och AAT. Även beträffande våldsfall gäller av resultaten att döma att det är jagets förmåga att bemästra aggressiviteten som är av betydelse, inte styrkan i den aggressiva spänningen.

280 SOU 1974:31

av debutantbrottslingarna har skattats som brott under uppföljningstiden, två av dessa utpräglat jagsvaga. 1/3 har bedömts som nor- har fortsatt kriminell aktivitet efter 18 år. mala eller neurotiska. Av kontrollfallen ut- Dessa två är ganska belastade; den ena är gör de normala eller neurotiska dock 2/3. De känd för alkoholmissbruk och våldsbrott, normala eller neurotiska framstår genom- den andra för alkohol- och narkotikamissgående som minst belastade mot samtliga bruk. Den senare har också placerats på instikriterier. tution med anledning av brott efter 18 år. Vi har varit restriktiva med beteckningen Av de återstående fyra pojkarna är en känd normal. Till denna grupp har endast förts för gravt alkoholmissbruk. Om de övriga tre pojkar som enligt våra skattningar fungerar finns inga officiella uppgifter under uppföljmycket väl i psykiskt hänseende, dvs kan an- ningstiden. Gruppen är således ganska belaspassa sig till andra människor och sociala tad i uppföljningsvariablerna, men givetvis krav och samtidigt hävda sin egen personlig- för liten att dra några slutsatser av. Man måshet och sina egna behov, alltså inte har över- te naturligtvis också räkna med att det kan starka hämningar. Dessa villkor har uppfyllts finnas kompenserande faktorer för pojkar av 24 % av kontrollfallen och endast 5 % av även med denna allvarliga psykiska störning. brottsfallen. Detta förefaller emellertid gan- God begåvning eller skyddande miljö kan ska rimligt med tanke på att pojkarna befin- sannolikt i många fall minska brottsriskerna. ner sig i en svår utvecklingsperiod, förpuber- Jagsvaga störningar kan naturligtvis också viteten och puberteten. Ingen av de pojkar sa sig i andra symptom än kriminalitet. som bedömts som normala är känd för narDe 5 % av brottsfallen, nio pojkar, som kotikabruk eller våldsbrott och ingen har betecknats som normala, är en annan intresplacerats på institution med anledning av sant grupp. Tre av dessa hör till engångsbrott efter 18 år. Detta gynnsamma utfall brottslingarna och en avled ett par år efter gäller endast gruppen normala. undersökningstillfället. Av de återstående I medvetande om att vi använt ett strängt fem har fyra begått brott även efter 18 år hälsokriterium, och att pojkarna är i en svår men ingen tillhör sekvensklass IX. Tre av utvecklingsperiod, finner vi det ändå värt att pojkarna är kända för alkoholmissbruk men notera, att enligt våra bedömningar så många ingen för narkotikabruk eller våldsbrott och av de undersökta pojkarna även i kontroll- ingen har institutionsplacerats med anledgrupperna företer någon form av psykiska ning av brott vare sig före eller efter 18 års störningar. Det finns skäl att tro, att det nu- ålder. Gruppen är alltså inte särskilt belastad tida samhället inte erbjuder särskilt gynn- men, liksom de jagsvaga kontrollfallen, för samma villkor för utveckling av psykisk hälsa liten att dra några säkra slutsatser av. (Lohmann, 1972). Vi har slutligen jämfört några viktiga psyDen tillämpning av den jagpsykologiska kologiska variablers, bl a diagnosvariabelns, teorin som kommit till användning inom det förmåga att förklara kriminalitet med några psykologiska avsnittet av klientelundersök- av de intressantaste och mest förklarande soningen har visat sig mycket fruktbar som ar- ciologiska variablerna (Carlsson, SOU betshypotes. Resultaten ger starkt stöd för 1972:76). Carlssons metod, nivädiagram, antagandet att de delaspekter av teorin som lämpar sig väl för sådana jämförelser (metokunnat prövas har påtagligt samband med den beskriven i kap. 26). Kontrollgruppen kriminalitet och social prognos. har i dessa bearbetningar standardiserats, vilDe 7 % av kontrollfallen som diagnostice- ket gör resultaten mer generaliserbara och rats som utpräglat jagsvaga är principiellt en också skapar möjlighet till jämförelse med mycket intressant grupp men ger i realiteten matchningsfaktorernas samband med krimiinte mycket information då kontrollmateria- nalitet. let allt som allt innehåller 95 fall. Av de sju Tvärtemot vad som allmänt anses visar det utpräglat jagsvaga pojkarna har tre begått sig att psykologiska variabler på hög samSOU 1974:31

manfattningsnivå, såsom diagnosvariabeln och bedömningarna av asocialitetsrisk utifrån Rorschach och AAT, var för sig eller mekaniskt sammanvägda, har starkare samband med kriminalitet än sociala faktorer som t ex ett socialt belastningsindex, konstruerat utifrån familjens förekomst i officiella register. De i den allmänna kriminalpolitiska debatten vanliga faktorerna låg socialgrupp, splittrad familj och socialt belastade bostadsområden, vilkas samband med kriminalitet ansetts så väldokumenterade, att klientelundersökningens material matchats med avseende på dessa faktorer, visar sig ha förhållandevis lågt samband med kriminalitet, lägre än nyss nämnda belastningsindex och betydligt lägre än psykologisk diagnos. Detta är intressant men bör inte tas som anledning att ställa personlighet och miljö i något motsatsförhållande. Vi finner det rimligast att se personligheten som en produkt av genetiska faktorer och en lång serie lagrade miljöinflytanden, ofta av svårgripbar karaktär. Miljö är inte bara social miljö utan också psykologisk. 27.5 Diskussion Klientelundersökningens olika avsnitt har ännu inte blivit föremål för den övergripande sammanställning som erfordras för att dra ut långt gående handlingsdirektiv av kriminalpolitisk eller socialpolitisk innebörd. Praktiska slutsatser bör givetvis inte grundas på en delaspekt utan på en så allsidig bild som möjligt. De synpunkter som här följer bör alltså uppfattas som preliminära diskussionsinlägg eller slutsatser, som vi menar har stöd i våra data, men som vi inte uppfattar som slutgiltigt avvägda. Man bör hålla i minnet att brottsdebutanter, även enligt den psykologiska undersökningen, är en heterogen grupp, där många faller inom ramen för vad som är statistiskt normalt bland pojkar. Liksom framhållits tidigare i klientelundersökningens rapportserie vore det önskvärt att man tog hänsyn till detta redan vid debutbrottet och differentierade behandlingen. Den nu utan jämförelse 282

vanligaste åtgärden "bero vid gjord utredning" är sannolikt adekvat för normala och möjligen för lindrigt psykiskt störda pojkar. Men debutantgruppen innehåller ett kraftigt inslag (c:a 1/3) av pojkar med djupgående störningar i personlighetsutvecklingen framför allt beträffande jagfunktionerna, med konsekvenser för impulskontroll och moralintegration och därigenom normefterlevnad. Bland pojkar som återfaller och blir persistenta i sitt kriminella beteende är dessa allvarliga störningar än vanligare, liksom vid gravare kriminalitet såsom våldsbrott. Enligt den psykoanalytisk-egopsykologiska teori vi utgår ifrån är dessa störningar, primär karaktärsstörning och jagsvaghet av infantil typ, väsentligen resultat av tidigt och djupt störda relationer till föräldrarna eller föräldrasubstituten, främst modern. Vårt eget material ger ingen möjlighet att pröva denna teori. Över huvud taget lägger klientelundersökningens retrospektiva uppläggning hinder ivägen för att komma dessa faktorer så nära in på livet som hade varit önskvärt. Vissa uppgifter om pojkarnas tidigare utveckling och familjeförhållandena vid denna tid finns dock i det psykiatriska avsnittet och inom hemintervjun. Även om sådana uppgifter som insamlats i efterhand med nödvändighet är osäkra, är det givetvis väsentligt att i den kommande integrationen av undersökningens olika delar sammanställa sådana data om den tidigaste perioden i pojkarnas liv med deras senare personlighetsutveckling. Likaså är det av stor vikt att belysa sambanden mellan föräldrarnas uppfostringsmetoder, sådana de framkommit i den socialpsykologiska intervjun, och pojkarnas personlighet. Personligheten avspeglar och har lagrat en serie miljöinflytanden; vi vill än en gång understryka att personlighetsförklaring inte står i motsatsställning till miljöförklaring. Resultaten i denna undersökning kan ha ett visst intresse i diskussionen om social stigmatisering som orsak till brottslighet. 1 debatten framföres ofta att persistent och grav kriminalitet orsakas av den utstötning och de olämpliga åtgärder som ungdomsbrottslingar utsätts för. Enligt våra resultat SOU 1974:31

kan det konstateras redan vid pojkarnas debutbrott att de psykiska störningarna är svårare i den grupp som senare blir mest kriminellt belastad. Detta talar för att ev olämpliga åtgärder i varje fall endast kan stå för en del av förklaringen till fortsatt kriminalitet. Vi menar med detta inte att vi anser nuvarande behandlingsmetoder adekvata. Det är synnerligen viktigt att ungdomsbrottslingar behandlas på ett sätt som så mycket som möjligt undviker social utstötning och stigmatisering. Många ungdomar genomgår en period av opposition och rollexperimenterande, som kan ta sig asociala uttryck, och denna roll kan lätt befästas, om en ung människa känner sig negativt klassificerad och utdömd som person. Klinisk erfarenhet talar för, att om pojkar som är psykiskt störda kommit in i en asocial utveckling, krävs psykoterapeutisk hjälp om denna utveckling skall kunna hejdas, särskilt om störningarna är av djupt och allvarligt slag. Tyvärr är denna typ av störningar, som utmärks av bristfälliga jagfunktioner, mycket svårbehandlad. Psykoterapeutiska metoder för jagstödjande behandling finns och leder enligt klinisk erfarenhet många gånger till positiva resultat, men metoderna behöver vidareutvecklas. Behandlingsforskning på detta område ter sig synnerligen angelägen. Det mesta som utförts av forskning i behandling av kriminella har givit negativt resultat. McCord och McCord (1964) rapporterar dock från en undersökning vid Wiltwyckskolan mycket påtagliga förbättringar med jagstödjande behandling av kriminella pojkar, som diagnosticerats som psykopater, eller med vår terminologi primärt karaktärsstörda.

framhållits av Robins (1966). Angelägnast är att förebygga den olyckliga personlighetsutveckling som här beskrivits. En mer utbredd inställning bland föräldrar att vården av barn under de första levnadsåren är en stor och väsentlig uppgift, också att det är en glädje och ett privilegium att följa sitt barn i nära kontakt, skulle med stor sannolikhet vara en positiv faktor. Hur en sådan förändring skall komma till stånd är svårare att säga. Konventionella upplysningsaktioner riskerar att endast nå de redan övertygade och intresserade. En hög prioritering av psykologiskt arbete bland föräldrar med småbarn skulle emellertid innebära ett steg framåt. Vidare skulle man önska, att det ekonomiska stödet kunde förlängas så att modern, eller ev fadern, kunde vara hemma åtminstone barnets första levnadsår. Övergången till daghemsvistelse bör sedan göras så mjuk som möjligt, så att barn innan de uppnått gruppmognad, vilken brukar utvecklas ungefär i treårsåldern, ej behöver tillbringa alltför lång sammanhängande tid skilda från sin familj. Resultaten i det socialpsykologiska avsnittet (Olofsson, 1973) har ytterligare bekräftat vår uppfattning, att barn under hela sin uppväxt är beroende av en positiv och nära kontakt med sina föräldrar för en lycklig utveckling.

Terapi leder erfarenhetsmässigt mer ofta till framgång om den sätts in tidigt. En möjlighet som kunde förtjäna att diskuteras vore att börja behandla barn med svåra jagstörningar redan i samband med skolans eller förskolans början. Sexårsåldern är ofta en lämplig tidpunkt för terapi. Behandlingen bör då om möjligt omfatta hela familjen. Terapiresurser är alltid begränsade och det förefaller berättigat med en stor satsning på denna typ av störningar, något som även SOU 1974:31

Summary

Background and Methods. This is a report of a psychological study of young first-time offenders which forms apart of a larger project, where offenders have been compared with controls, not known to the police, with respect to a great number of variables, sociological, medical, psychiatric; our part concerns personality as revealed mainly by projective tests. Earlier reports cover the general background of the project (SOU 1971:49), risk-related factors of a sociological nature as reflected in archival data (Carlsson, SOU 1972:76), family climate, school adjustment and peer group influences (Olofsson, SOU 1973:25), and psychiatric findings (Ahnsjö, SOU 1973:49). All these have summaries in English. In the following only the most essential features of the general design will be mentioned to lay a foundation for the presentation of results. The project as a whole was sponsored by the Swedish Ministry of Justice and entrusted to a committee which has been responsible for general planning and supervision. The delinquent group was sampled among boys within the city of Stockholm, who became known for a property crime between ages 11 and 15, and for which this was their first contact with the police (after 11). In all there are 192 of these boys. A control group of boys, matched in composition with regard to age, social class, area within the city, and type of family (complete/broken) were also studied; the latter 284

contained 95 boys. As population frequencies are known for social class, area and family type in combination, the control group can be used to obtain estimates of population values through standardization. In the present report personality assessment and diagnosis were based on two projective tests. The first was the Rorschach test, with standard pesentation and scoring techniques mainly according to Klopfer (1954), interpretation to Schäfer (1954). The second is a variant of the TAT test developed by the authors. In this test 16 pictures are used which show young people, roughly of the age of the subjects, in various situations. As with ordinary TAT material, the boy was asked to tell a story relating to the picture. We have been somewhat more active in prodding och probing about the feelings and reactions of the people in the story. On the other hand, no special questioning after the spontaneous story was undertaken. Because the test was designed för adolescents it will be referred to in the following as the Adolescent Apperception Test, or AAT. All evaluation of test records was done without knowledge of the person's status as delinquent or control. The only slight exception to this rule occured in the final phase of grouping into main diagnostic categories. At this stage delinquent and non-delinquent status had been revealed to us but such knowledge was not used; in fact, only in exceptional cases did we remember that a bey beSOU 1974:31

longed to one or the other category. It seven-point rating scale is the rule, where the should also be added that the age of the boy low end denotes a problematic, high-risk and liis IQ were known and used in the eva- value. In some cases a simple occurence/ luation of the projective tests. The correla- non-occurence dichotomy is used. tion IQ/delinquency is quite low and IQ can In order to estimate the reliability of the hardly have served as a cue to delinquent ratings a random sample of 50 boys were status. rated independently by both psychologists. The delinquent boys may have been influ- Correlation coefficients were determined for enced in some of their reactions by their mo- the rating variables, 29 in all for the Rormentary situation, e g recent questioning by schach test, 23 for the AAT test. For the the police, but there is no evidence that this Rorschach variables the average correlation invalidates our findings. As will soon appear, is .74, the range .51-.90. For the AAT vadelinquents were not especially marked by riables the average is .73, the range .59-.88. anxiety when compared with controls. These must be regarded as satisfactory levels. Follow-up data and differences within the delinquent group between one-time and repeating offenders, or most-persistent offen- Theoretical Frame ders, provide a further check. Our basic theoretical orientation can most By means of the Rorschach test data the briefly be described as psychoanalytic egoboys were rated with respect to variables like psychology, represented by authors such as perception of reality, control and defense Hartmann (1959), but especially Homburger mechanisms, contact functions, anxiety, Erikson (1959, 1968). Two closely interreaggression, guilt feeling, fixations and some lated aspects of this theoretical tradition are general attitudes to life. On a higher level of equally relevant for our work. One is a congenerality and comprehensiveness were eva- cern with ego functions, the other the idea luations of intellectual and emotional resour- of a normal psycho-sexual development ces, ego strength, maturity, mental health with a succession of more or less distinct and the risk of anti-social developments. phases. A crucial element, especially for appThe scoring procedure of the AAT-test lications to delinquency, is the gradual shift emphasized the ending of stories (posi- from the pleasure principle to the reality tive/negative), the activities in the stories principle, which implies that frustrations (social/asocial or antisocial) and the identifi- come to be tolerated and impulses concation of the hero in the stories (social/asoci- trolled. al or antisocial and masculine/feminine/inOn this theoretical foundation is built our fantile). The relations to other people, espe- diagnostic continuum, starting with the norcially parents and peers were scored and mal personality, with good reality adjustjudged according to emotional tone (posi- ment and flexible defense mechanisms. The tive/negative). As in the case of the Ror- next step on the scale is the neurotic persoschach, interpretation of the AAT was done nality characterized by inner conflicts, not only on basis of scoring factors but on a though these conflicts and the associated global evaluation of all the information avail- anxiety can be held in check. Neurosis, in able in the test. Variables were constructed this scheme, is regarded as more serious in which in part were parallel to those derived the presence of signs of ego-weakness, and from the Rorschach data, such as mental for this a special category has been reserved. health, moral integration and risk of antiso- Yet another category is ego weakness of a cial developments. However, the main do- primarily infantile kind, or infantile egomain of the AAT test has been social-psy- weakness för short. The concept covers a chological, inter-personal ties and relations. personality marked by immaturity and insufBoth for Rorschach and AAT variables a ficient control mechanisms. These are the SOU 1974:31

restless boys, at times aggressive, desperate and self-destructive. There still remains, however, a need of emotional relationships with other persons. This distinguishes them from the most serious category, with primary character disorder. Here we meet boys lacking in ability to feel guilt and anxiety, deeply marked by an early disruption or poverty of emotional relationships, and therefore unable to form such in later lifte. They are lacking in conscience. Moral ideas are not internalized, they serve at most as weapons against other people. For the categories forming the scale as described above there was a definite expectation that delinquency risks would increase as we proceed along the scale, the risk being highest for boys with primary character disorder, the "psychopathic personality" of other classification systems. Persons with signs of psychosis or organic brain damage have serious disturbances, which however fall somewhat outside the scale of severity related to risk for delinquent behaviour. They have been placed in a separate category. In making the diagnosis we used the two projective tests together as a battery. Though this is standard procedure with projective methods we have otherwise kept the two tests separate. Results As can be seen from the table below (which is a simplified version of Table 26.2.1 in the main text) the risk and delinquency expectations were confirmed. The detailed diagnostic scheme has here been reduced to three broader classes. The group of delinquents is about evenly divided between the normal/ neurotic, the mixed-intermediate class, and the most serious class of boys with infantile ego-weakness or primary character disorder. In the general population of boys as estimated through standardization the latter is a rare class, while about three quarters are either normal or neurotic without further complications. This means that the gravest disturbances are subject to approximately 286

six times the over-all delinquency risk. Normals and neurotics (still considered as one class) run about half the over-all risk. Table 1. Diagnostic Groups and Delinquency Delinquents

Est. population values

Normal/ neurotic

74.5 Mixed/intermediate class

19.8 Infant, egoweakness or primary character disorder

5.7 Total

100.0 So far the criterion has been first-time offense. The later career of these young offenders has been followed through 1971, when the boys were 21-28 years of age. Also police contacts, if any, among the boys serving as controls were noted. The rate of recidivism is high in the delinquent group, around 70 %. Some are persistent offenders and have been placed in institutions. In this most-delinquent group infantile ego-weakness or primary character disorder are still more prevalent, no less than 59 % belonging to that class. The relationship to delinquency shown for diagnostic categories is somewhat stronger than the statistical effects of most of the personality and social-psychological variables. Many of the latter, however, are quite pronounced too, and are obvious parallels to the findings for the diagnostic groups. Relatively global or comprehensive variables, like degree of maturation, mental health, ego strength, or risk of antisocial behavior, give clearer and more consistent differences between delinquents and controls than variables more limited in coverage. The evidence of the enduring role of ego functions and ego strenght is striking. Boys who later became persistent offenders have often received low ratings here. Anxiety and aggression, as such, do not seem related to delinquency, what matters is the capacity of SOU 1974:31

the ego in handling, controlling and integrat- still more primary character disorder, on the ing affect. Social-psychological variables, like nature and quality of emotional ties to the relations to parents and peers, also agree parents in early life. Most of the damage, with prior expectations; relations to parents one has reason to believe, is done during the are poor, while there are sign of over-depen- first years of life. dence on peers. It is interesting to note that From a practical point of view several risk of anti-social behavior, assessed on the conclusions follow. To begin with, it should basis of either test, is about as strongly cor- not be forgotten that a good many delinrelated with actual delinquency as the diag- quents, expecially one-time offenders, do nostic grouping. A mechanical combination not seem much worse off in terms of persoof the Rorschach- and AAT-based predic- nality resources than the majority of boys. tions gives a score where 50 % of the delin- Other tings have a lot to do with delinquenquent group but only 10% of a standard cy, for instance temptation, the existence of population of boys in the same age range local groups of a delinquent nature, and so receive the lowest four values. This will give forth. It is very important, therefore, to reaan idea of the strength of the relationship. lize that first-time offenders are a mixed category and let treatment vary accordingly. For the ones characterized by severe diDiscussion sturbances in ego development the prospect Compared with findings from other areas may look dark, but we do not subscribe to a within the project the statistical effects philosophy of resignation. Therapy is a real established for personality factors as set possibility; the earlier the better and if forth above cannot be called weak. Mea- possible embracing the whole family. If prosured, for instance, by the relative risks they cedures could be worked out for early detecpoint to, they are stronger than the similarly tion of high-risk children, chances would imdetermined effects of general environmental prove. There is finally the difficult but indicators like social class or type of family essential task of making parents, and pro(normal/broken), and even somewhat strong- spective parents aware of the importance of er than the effect of a "social handicap"scale this early part of the life of their child, that based on the records of welfare agencies. someting can be done to avert later misery, However, the interrelations among variables for the child and others, which requires from different areas, and the multivariate or time, patience, and sacrifice. structural system these may lead to still remain to be explored. The conclusions as to environmental or personality explanations of delinquency and crime should be commented upon. In our opinion these should never be seen as competing alternatives. "Personality" is the effect of many environmental and genetic influences. Because the boys were selected for study between 11 and 15 years of age we have no direct evidence on early childhood experiences, certainly none in our own data and not much in the other parts of the project. This is the price paid for the retrospective design of the study. Our theory leads us to place much of the responsibility for the development of infantile ego-weakness, and SOU 1974:31

Appendix 1

Löp.nr. Bedömare

K. Humble — G. Settergren SKATTNINGSSCHEMA 1 FÖR RORSCHACHTESTET

SKATTNINGSSCHEMA 1 för RORSCHACH-testet. PERCEPTION och K O N T R O L L . Skala

1-7

Kod 2 0 0 0 0 1 Perception (störd-klar) 2 00 002'vlntegr. av percept, (dålig-god) 2 00 003 Realitetsanpassning (dålig-god) 2 00 004 Bearbetningsförmåga (dålig-god) 2 00 005 Självreferenser (förekomst) 2 00,007 K o n t r o l l f u n k t i o n (dålig-god)

Försvarsmekanismer förekomst 2 00 008 Bortträngning 2 00 009 Förnekande 2 00 010 Rationalisering 2 00 011 Distansering 2 00 012 Intellektualisering 200013

Reaktionsbildning

2 0 0 0 1 4 Tvångsmekanismer 2 00 015 Jaginskränkning 200016

Regression

200017 F l y k t i fantasi

2 00 018 Agerande, täckaffekter 2 0 0 0 1 9 Projektion 2 00 020 Isolering 2 00 021 Perseveration 2 00 022 Blockering 2 00 023 Gardering 2 00 024 Acting out 2 00 025 Förskjutning

288 SOU 1974:31

Bedömare

Skattningsschema 1 för Rorschactestet

Löp.nr

KONTAKT Skala

1-7

2 01 001 Primärkontakt, djupkontakt (dålig-god) 2 0 1 0 0 2 Sekundärkontakt, kontaktfunktion (dålig-god)

Störningar i sekundärkontakten vid god primärkontakt (4—7) förekomst 2 01 003 Skygg, hämmad 2 01 004 Reserverad 2 01 005 Neurotisk skenkontakt 2 0 1 006 Okritisk 2 0 1 007 Misstänksam 2 01 008 Negativistisk 2 0 1 009 Häftande 2 0 1 010 Tillagsinställd

Störningar i sekundärkontakten vid dålig primärkontakt (1—3) förekomst 2 01 011 Avskärmad 2 01 012 Affektlös skenkontakt 2 01 013 Nonselektiv 2 01 014 Paranoid, projicerande 2 01 015 Avvisande, fientlig

Kontaktproblem (övr.) förekomst 2 01 016 Probl. i förhåll, t. far (direkta t e c k e n ) . . . . 2 01 017 Probl. i förhåll, t. far (indirekta tecken) 2 01 018 Probl. i förhåll, t. mor (direkta tecken) 2 01 019 Probl. i förhåll, t. mor (indirekta tecken) 2 0 1 0 2 0 Emotionellt beroende 2 0 1 0 2 1 Utpräglat egocentrisk 2 0 1 0 2 2 Auktoritetsbunden 2 0 1 0 2 3 Oppositionell mot auktoriteter

SOU 1974:31 19

Löp.nr

Skattningsschema 1 för Rorschachtestet

Bedömare

AFFEKTER Ångest Skala 1-7 2 02 001 Ångestberedskap (stor-liten)

—

2 02 002 Ångestladdning (stor-liten)

—

2 02 003 Ängesttolerans (låg-hög)

—

2 02 004 Asoc.risk ångest (stor-liten)

förekom

2 02 005 Fritt flotterande ångest

Aggressivitet Skala

1-7

2 03 001 Aggressiv spänning (stark-svag)

[

2 03 002 Asoc.risk.aggr. (stor-liten)

förekomst 2 03 003 Aggr. på fantasiplan

2 03 004 Explosiva tendenser

2 03 005 Trots, kritik

2 03 006 Sadomasochism 2 03 007 Destruktivitet

2 03 008 Självdestru ktivitet 2 03 009 Depressiva tendenser

2 03 010 Aggr. som ångestförsvar

Skuldkänslor förekomst 2 04 001 Skuldkänslor 2 04 002 Straff rädsla

KONFLIKTER PÄ O L I K A UTVECKLINGSSTADIER Skala

1-7

2 0 5 0 0 1 Praegenitala konflikter (starka-inga)

2 05 002 Sexuella konflikter (starka-inga)

IDENTIFIERING Skala

1-7

2 06 001 Identifiering (svårigheter-okomplic.)

290 SOU 1974:31

Löp.nr

Skattningsschema 1 för Rorschachtestet

Bedömare

GENERELLA L I V S H Å L L N I N G A R Skala 1—7; 7 =

hyperfunktioner

2 07 001 Aktivitet (passiv-aktiv) 2 07 002 Säkerhet (osäker-självsäker) 2 07 003 Sensibilitet (okänslig-sensibel)

I N T E L L E K T U E L L A och E M O T I O N E L L A RESURSER Skala

1-7

2 08 001 Intellektuella och emotionella resurser (torftig-rikt utr.) 2 08 002 Intellektuell och emotionell funktionsnivå (låg-hög) SAMMANFATTNINGSVARIABLER Skala

1-7

2 09 001 Sund jagstyrka (liten-stor) 2 09 002 Neurotiskt jagförsvar (litet-stort) 2 09 003 Jagsvaghet (stor-ingen) 2 09 004 Asoc.risk jagstyrkeförh. (stor-liten) 2 09 005 Mognad (omogen-mogen) 2 09 006 Psykisk hälsa (sjuk-frisk) 2 09 007 Asoc.risk prykisk hälsa (stor-liten) 2 09 008 Asoc.risk totalt (stor-liten) Sammanfattning verbalt:

Kod 2 10 001 R .. 2 10 002 R' % 2 10 003 W .. 2 10 004 W % 2 10 005 m .. 2 10 006 FM 2 10 007 M .. 2 10 008 FC SOU 1974:31

Skattningsschema 1 för Rorschachtestet Lopn. nr Bedömare

Kod

2 10 009 CF

2 10 010 C

2 10 011 1C

2 10 012 SC' r=z===—"

2 10 013 Se 2 10 014 F K 2 10 015 P

2 10 016 F+%

2 10 017 F%

[

2 10 018 H%

2 10 019 A%

2 1 0 0 2 0 R, klassindelning 1. R < 12. 2. R = 1 3 - 2 0 . 3. R > 2 0 2 1 0 0 2 1 Upplevelsetyp 1. M < C . 2. M = C. 3. M > C

2 10 022 W : M . 1 . W > 2 M . 2. W = 2M. 3. W < 2 M .

SOL 1974:31

Appendix 2 K. Humble — G. Settergren SKATTNINGSSCHEMA 1 FÖR AAT-TESTET

Löp.nr

Namn

Bedömare

SKOLA Kod

Förekomst

3 04 001 Upplevs pos. . 3 04 002 Upplevs neg. . 3 04 003 Klarar uppg. ., 3 04 004 Klarar ej uppg. 3 04 005 Får hjälp 3 04 006 Skolk ALKOHOL Förekomst 3 05 001 Alkohol + k o n f l . 3 05 002 Alkohol +asoc. 3 05 003 Alkohol hos hero 3 05 004 Alkohol hos andra IDENTIFIERING Frekvens 0—16 3 06 001 Maskulin .. 3 06 002 Svårigheter 3 06 003 Infantil

3 06 004 Feminin

3 06 005 Könsförväxling el. tvekan om kön 3 0 6 006 Social 306007

Asocial SJÄLVREFERENSER Frekvens 0—16

3 07 001 Självreferenser

SOU 1974:31 20

Bedömare

Skattningsschema 1 för AAT-testet

A A T . Namn

Löp.nr

FÖRVÄNTNINGAR. (Slut sammanställt med aktivitetstyp.) Frekvens 0—16 SOCIAL A K T I V I T E T

ASOCIAL A K T I V I T E T

Kod

3 08 001 +

3 08 006 +

3 08 002

3 08 007

3 08 003 ±

3 08 008

3 08 004 0

3 08 009 0

3 08 005

3 08 010 S

2 MORALHÅLLNINGAR Skala 0 - 3 3 09 001 överdrivet moralisk 3 09 002 Moralisk 3 09 003 Omoralisk 3 09 004 Amoralisk

3 09 005 Moralindex (övermor.+ mor) — ( omor. + amor.) + 6 L I V S H Å L L N I N G A R , JAGIDEAL Skala 0 - 3 JAGUPPLEVANDE Kod

Positiva

3 10 001 Självtillit, självförverkligande, självständighet 3 1 0 0 0 3 Målinriktning, pliktmedvetande 3 10 004 Mod 3 1 2 0 0 1 DSkalvärden Negativa 3 10 005 Narcissism, omnipotensföreställningar, egocentricitet 3 10 008 Överkompensering 3 10 009 Feghet 3 10 010 Ansvarslöshet (betr. plikter) 3 10 011 Agerande, utspelande 3 1 2 0 0 2 DSkalvärden

294 SOU 1974:31

Skattningsschema 1 för AAT-testet

Bedömare A A T . Namn

Löp.

AGGRESSIONSFORMER Positiva 3 12 003 Adekvat självhävdande . . . .

Negativa 3 1 2 004 Aggressivt självhävdande, prestigeinst.

Aggressionshämning

3 10013 Självdestruktivitet 3 10014 Otillräcklighet, hjälplöshet 3 10015 Resignation, hopplöshet 3 10016 Självf öra kt 310017 Jaginskränkn. hämmad produktiv 3 12 005 2 Ska Ivärden Sammanfattning av JAGUPPLEVANDE

3 12 001 Pos. 2 3 12 002 Neg. 2 3 12 003 Pos. aggr. former (Adekvat självhävdande) 3 12 004 Neg. aggr. former 3 12 005 Aggr. hämning 2

Sammanfattning av AGGRESSIONSVARIABLER (hämtade från jagupplevande och relationer utgående från hero) 3 12 009 Pos. aggr. former 2 Jagupplev. + rel 3 1 2 0 1 0 Neg. aggr. former SJagupplev. + rel 3 1 2 0 1 1 Aggr. hämning 2 Jagupplev. + rel RELATIONER

Skala 0 - 3 Kod

Far

Positiva

Utgående från hero till: Mor Kamr.

3 13 001 Värme, generos., vård Kontaktsök. pos. Adekv. hjälps, ber. . . . . . .

övr. 10

2 pos. 3 13013

SOU 1974:31

Skattningsschema 1 för AAT-testet

Bedömare A A T . Namn

Löp.nr.

RELATIONER 1 forts. Kod

Negativa

3 13 014 Ansvarslöshet, smitande opålitl. Besvi kelse Infantilt kräv. ber. Kontaktsök. neg

Far

Utgående från hero till: Mor Kamr.

24 Övr. 30

35 Kontaktsökande asoc

23 I

2 neg. 36

3 13 036 Agressionsformer Far 37

Mor 40

Kamr. 43

48 Positiva 3 1 3 0 3 7 Frigörelse Adekvat kritik och opposition

2 aggr. pos. 49

3 13049 Negativa 3 13 050 Fysisk aggressivitet Tvång, hot Verbal aggr Aggr. affekt Passiv aggr Rejection, kyla, främl.skap 300016 2

Mor

Far

Kamr.

Ovr.

2 aggr.neg. 20

3 00 020 Aggressionshämning 3 13 074 Underkastelse, tillagsinst Självkritik, inåtvänd aggr Förskjutn. av aggr Ångest eller depr. där aggr. förväntas 300021

2 Kamr.

Övr.

24 Far

Mor

2 aggr.hamn.

3 00 025

25 SOU 1974:31

Skat tning sschema 1 för AAT-testet Löp

AAT

RELATIONER 1 forts.

/ ngåer de n101 hero fråri ;

Skala 0 - 3 k 3d

Positiva

Moi

Kamr.

Övr.

103 Far

3 13

2 Spös 104 313

Negativa 3 13 105 Ansvarslöshet "Orättvisa" Snålhet Opålitlighet, inkonsekvens Kontaktsökande neg

Kamr.

övr.

130 Far

Mor

Kontaktsökande asoc 110

2 neg. 131

3 13 131 Aggressionsformer Positiva 3 13 132 Pos. auktoritet, stöd

Far 132

Moi 133

Kamr. 134

Övr. 135

Sac jgr .pos. 136 313136 Kod

Moi

Kärr r.

Övr.

151 Passiv aggr

152 Rejection, kyla, främl.skap.

44 Negativa

3 13 130 Fysisk aggressivitet Tvång, hot Verbal aggr Aggr. affekt

2 Far

Sage r. ieg. 45

3 00 045 SOU 1974:31

Bedömare

Skattningsschema 1 för AAT-testet

A A T . Namn

Löp.nr.

Ingående mot hero från: Aggressionshämning

Far

Mor

Kamr.

3 13 154 Underkastelse, tillagsinst

169 Självkritik, inåtvänd aggr

170 Förskjutn. av aggr

171 Ångest eller depr. där aggr. förväntas

172 Överbeskyddande

300046 2

2 aggr.hamn. 50

3 00 050

R E L A T I O N E R II Frekvenser 0—100 Positiva

relationer

Kod 314001- 3 14 003

Utg. från hero

Ing. mot hero

Pos. rel. till 01

02 Pos. rel till 04

05 Pos rel till 07

08 Pos. rel till 10

11 Pos. rel. till 13

2 Pos. rel. till 16

18 Pos. rel. från

2 pos. rel. far 03

Far

Pos. rel. från

2 pos. rel. mor 06

3 1 4 0 0 4 - Mor - 3 14 006 Pos. rel. från

2 pos. rel. kamr. 09

3 14 0 0 7 - Kamrater

- 3 14 009

3 14010-314012

Pos. rel. från

2 pos. rel fl ek. 12

Flickor

Pos. rel. från

2 pos. rel. ö/r.

3 14 0 1 3 - övriga - 3 14015

3 1 4 0 1 6 - 2 P o s . rel. - 3 14018

...

SOU 19 7 4:31

Skattningsschema 1 för AAT-testet

Bedömare A A T . Namn

Löp.nr.

RELATIONER II Frekvens 0—100 Negativa

relationer

Kod 3 14 0 1 9 - 3 14 021

Utg. från hero

Ing. mot hero

Neg. rel. till

Neg. rel. från

2 neg. rel. far

21 Far

Neg. rel. t i l l 22

Neg. rel. från 23

2 neg. rel. mor 24

3 14 0 2 2 - Mor -3 14 024 Neg. rel till 25

3 14 0 2 5 - 3 14 027

Neg. rel. från

2 neg. rel. kamr.

27 Kamrater

Neg. rel. till 28

3 14 0 2 8 - 3 14 030

Neg. rel. från 29

2 neg. rel. flick. 30

Flickor

Neg. rel. till

Neg. rel. från

2 neg. rel. övr.

3 14 0 3 1 - övriga - 3 14 033 2 Neg. rel. till

2 Neg. rel. från

2 neg. rel.

3 14 0 3 4 - 2 Neg. rel. - 3 14 036

2 rel. 37

3 14 037

2 Rel.

FÖRNEKAD R E L A T I O N Kod

Frekvens 0 - 1 0

3 1 4 0 3 8 Far 3 1 4 0 3 9 Mor 3 1 4 0 4 0 Båda

SOU 1974:31

Bedömare

Skattningsschema 1 för AAT-testet

A A T . Namn

Löp.nr.

KONSTELLATION Kod

Frekvens 0—10

3 14 041 Far + mor mot son 3 1 4 0 4 2 Son + mor mot far 3 1 4 0 4 3 S o n + f a r mot mor 3 14 044 Identifiering med odifferentierad grupp 3 14 045 Odifferentierad behandling av far 3 14 046 Odifferentierad behandling av mor 3 14 047 Odifferentierad behandling av båda

...

3 14 048 Vägrar identifiering

SAMMANFATTNINGSVARIABLER Kod

Skala 1-7

3 15 001 Familjeklimat (kallt — varmt) 3 15 003 Accept, av uppfostr. normer (opp. — acc.) 3 15 004 Uppfostringskonflikter (stora — små) 3 15 005 Rel. mor — son (neg. — pos.) 3 15 006 Rel. f a r - s o n (neg. - pos) 3 15 007 Engagemang i rel. son — mor (litet — stort) 3 15 008 Engagemang i rel. son — far (litet — stort) 3 15 009 Asocialitet hos kamr. (stor — liten) 3 15 010 Beroende av kamr. (stort — litet)

3 15 011 Kamratrelationer (dåliga — goda) ..

3 15 012 Aggressivitet, djupliggande (stor - liten) 3 15 013 Aggressivitet, nära ytan (stor — liten) 3 15 014 Ångestladdning (stor — liten) 3 15 015 Ångesttolerans ( l i t e n - stor)

3 15 016 Jagupplevande (neg. — pos.) 3 15 017 Identifiering (svårigheter — okomplicerad) 3 15 018 Upplevande av positiva affekter (föga — mycket) 3 1 5 0 1 9 Konfliktstyrka ( s t o r - l i t e n )

300 SOU 1974:31

Skattningsschema 1 för AAT-testet

Bedömare A A T . Namn

Löp.nr.

S A M M A N F A T T N I N G S V A R I A B L E R , forts. Kod

Skala 1 - 7

3 15020 Kontrollfunktion ( d å l i g - g o d ) 3 15 021 K o n t a k t f u n k t i o n ( d å l i g - g o d ) 3 15 022 Mognad (omogen — mogen) 3 15 023 Psykisk hälsa (sjuk - frisk) 3 15 024 Asocialitetsrisk (stor — liten)

SOU 1974:31

Litteraturförteckning

Abraham, K. Psychoanalytische Studien zur Charakterbildung. Internat. Psychoan. Verlag 1924. Ahnsjö, S. Unga Lagöverträdare IV. SOU 1973:49. Ainsworth, M.D. Problems of Validation Kap. 14 i Developments in the Rorschach Technique. Vol. I. World Book Company. New York 1954. Arieti, S. Psychopathic Personality: Some Views on Its Psychopathology and Psychodynamics. Comprehensive Psychiatry. Vol. 4, No. 5 (October) 1963. Armitage, P. Statistical Methods in Medical Research. Blackwell, London 1971. Beck, S.J. Rorschach's Test. I. Basic Processes. Grune and Stratton. New York 1961. Beck, S.J. Reality, Rorschach and Perceptual Theory. I Rabin, A.I. (Ed.) Projective Techniques in Personality Assessment. Springer Pub. New York 1968. Becker, H.S. Outsiders. Studies in the Sociology of Deviance. New York, London 1963. Behn-Eschenburg, H. Behn- Rorschach Tafeln. Verlag Haus Huber. Bern 1920. Bellak, L. The Thematic Apperception Test and The Children's Apperception Test in clinical use. Grune & Stratton. New York 1954. Bellak, L. ed. Schizophrenia: a review of the syndrome. Lagos Press, New York 1958. Bellak, L. The Schizophrenic Syndrome. Grune & Stratton, New York 1969. Benjamin, J.D., Ebaugh, F.G. The Diagnostic Validity of the Rorschach Test. Amer. Journ. Psychiat. 1938, 94, sid. 1 1 6 3 1178. Beres, D. Ego Deviation and The Concept of Schizophrenia. The Psychoanalytic Study 302

of The Child. Vol. II. International Universities Press. New York 1956. Bettelheim, B. The Children of the Dream. The MacMillan Company. New York 1969. Blomberg, D. P.M. beträffande materialets representativitet. Stencil för Klientelundersökningen 1960. Blomberg, D. Den svenska ungdomsbrottsligheten. Tredje omarbetade uppl. Natur och Kultur. 1971. Bios, P. "The Contribution of Psychoanalysis to the Treatment of Adolescents", Psychoanalysis and Social Work, ed. Marcel Heiman, 232. International Universities Press, Inc., New York 1953. Bios, P. On Adolescence. A Psychoanalytic Interpretation. The Free Press. New York 1962. Campell, D.T. och Fiske, D.W. Convergent and Discriminant Validation by the Multitrait-Multimethod Matrix. Psychol. Bull. 1959. 56, sid. 8 1 - 1 0 5 . Carlsson, G. Stratifierade medeltalsjämförelser: En populationsmodell. Stencil för Klientelundersökningen. Sept. 1969. Carlsson, G. Unga Lagöverträdare II, SOU 1972:76. Christiansen, Killingmo och Waal. Personlighetsdiagnostikk med henblikk på strukturbeskrivelse. Utkast till begrepssystem. (Stencil) Dr. Nic Waals Institutt, Oslo 1956. Cleckley, H. The Mask of Sanity. C.V. Mosley, St. Louis 1964. Cronbach, L.J. A Validation Design for Qualitative Studies of Personality. Journ. Consult. Psychol. 1948, 12, sid. 3 6 5 - 3 7 4 . Cronbach, L.J. Pattern Tabulation: a Statistical Method for Analysis of Limited Patterns of Scoring with Particular Reference SOU 1974:31

to the Rorschach Test. Educ. Psychol. Measmt. 1949. 9. sid. 1 4 9 - 1 7 1 . Cronbach, L.J. and Meehl, P.E. Construct Validity in Psychological Test. Psychol. Bull. 1955, No 52. Cronbach, L.J.; Rajaratnam, N.; Gleser, G.C. Theory of Generalizability: A Liberalization of Reliability Theory. The British Journ. of Statistical Psychol. Vol. XVI: 2 Nov. 1963. Draper, N.R. and Smith, H. Applied Regression Analysis. John Wiley & Sons Inc. New York 1967. Eichler, R.M. A Comparison of the Rorschach and Behn Inkblot Tests. Journ. Consult. Psychol. 1951. 15. sid. 185-189. Elmhorn, K. Faktisk brottslighet bland skolbarn. SOU 1969:1. Elmhorn, K. Unga Lagöverträdare I. SOU 1971:49 Bil. 2. Erikson, E.H. Childhood and society, W.W. Norton & Co. Inc. New York 1950. Erikson, E.H. Identity and the Life Cycle. Psychol. Issues. Vol. 1. No. 1. New York 1959. Erikson, E.H. Identity. Youth and Crises. W.W. Norton & Comp. Inc. Austin Riggs Monograph No. 7. New York 1968, till svenska 1969. Eysenck, H.J. Crime and Personality. Routledge & Kegan Paul. London 1964. Fenichel, O. The Psychoanalytic Theory of Neuroses. Routledge & Kegan Paul LTD. London 1946. Fiske, D.W. Variability of Responses and the Stability of Scores and Interpretations of Projective Protocols. Handbook of Projective Techniques, Kap. 5. Editor B.I. Murstein, Basic Books, Inc. New York, 1965. Ford, M. The Application of the Rorschach Test to Young Children. Univ. Minn. Inst. Child Welf. Monogr. 1946 nr 23. Franér, P. Ett bidrag till studiet av Rorschachtestets tillförlitlighetsproblem. Lic. avhandl. (stencil) Stockholm 1960. Freud, A. The Ego and the Mechanisms of Defense. 1936. Revised edition 1966. International Universities Press. Inc. New York, till svenska 1969. Freud, A. Assessment of Childhood Disturbances. The Psychoanalytic Study of the Child. 17:149-158. 1962. Freud, A. Normality and Pathology in Childhood. Assessments of Development. New York. Int. Univ.Press. Inc. 1965, till svenska 1967. Freud, A., Nagera, H., Freud, E.W. Metapsychological Assessment of the Adult Personality. The Adult Profile. The SOU 1974:31

Psychoanalytic Study of the Child, Vol. XX. 1965, sid. 9 - 4 1 . Freud, S. Die Traumdeutung. Verlag Franz Deuticke, Leipzig und Wien 1900. Freud, S. Drei Abhandlungen zur Sexualtheorie. Verlag Franz Deuticke, Leipzig, Wien 1905. Freud, S. Charakter und Analerotik. Psychiatrisch-Neurologische Wochenschrift, redigiert von Dr. Johannes Bresler, Lublinitz (Schlesien) IX Jahrgang Nr 52. 1908. Freud, S. Zur Einfiihrung des Narzissmus im "Jahrbuch fur psychoanalytische und psychopathologische Forschungen", Band VI, Verlag Franz Deuticke, Leipzig, Wien 1914. Gibson, W.A. Three Multivariate Models: Factor Analysis, Latent Structure Analyses and Latent Profile Analysis. Psychometrica 24, sid. 151-166. 1959. Glueck, S. and E. Unraveling Juvenile Delinquency. The Commonwealth Fund. New York 1950. Golding W. Lord of the Flies. Faber and Faber Ltd, London 1957. Gough, M.G. A Sociological Theory of Psychopathy. Amer. J. Sociol. 1948, 53, 359-366. Griffith, R.M. The Test-retest Similarities of the Rorschachs of Patients without Retention, Korsakoff. Journ. Proj. Tech. 1951. 15, sid. 5 1 6 - 5 2 5 . Guettler, K. Concepts covered by the terms "Ego" "Id", and "Superego". As applied today in Psycho-Analytic Theory. Förlagshuset Norden AB. Malmö 1971. Gulliksen, H. Theory of Mental Tests. John Wiley and Sons. New York 1950. Hare, R.D. Psychopathy: Theory and Research. John Wiley & Sons Inc. New York 1970. Harris, J.G.Jr. Validity: The Search for a constant in a Universe of Variables. Rorschach Psychology. Rickers—Ovsiankina, M.A. ed. J. Wiley & Sons, Inc. New York 1960. Harrison, R. Studies in the Use and Validity of the Thematic Apperception Test with Mentally Disorderd Patients II. A Quantitative Validity Study. Charact. and Pers. 1940. 9. sid. 122-133. (a) Harrison, R. Studies in the Use and Validity of the Thematic Apperception Test with Mentally Disordered Patients. III. Validation by the Method of Blind Analysis. Charact. and Pers. 1940. 9. sid. 134-138. (b) Hartman, A.A. An Experimental Examination of the Thematic Apperception Tech303

nique in Clinical Diagnosis. Psychol. Monogr. 1949, 63, 8 (Whole No. 303). Hartmann, H. Ego Psychology and the Problem of Adaptation. International Universities Press Inc. New York 1958. Tysk uppl. 1939. Hartmann, H. Essays on Ego Psychology. Selected Problems in Psychoanalytic Theory. The Högart Press and the Institute of Psycho-Analysis. London 1964. Hauge, R. Kriminalitet som ungdomsfenomen. Aldus/Bonniers. Stockholm 1971. Healy, W. and Bronner, A.F. New Lights on Delinquency and its Treatment. The Institute of Human Relations. Yale University Press New Haven 1936. Henry, W.E. och Farley, J. A Study in Validation of the Thematic Apperception Test. Journ. Proj. Techn. 1959, 23. sid. 3 8 3 - 3 9 0 (a) Henry, W.E. och Farley, J. The Validity of the Thematic Apperception Test in Study of Adolescent Personality. Psychol. Monogr. 1959. 73. No. 17(b) Hertz, M.R. The Reliability of the Rorschach Ink-blot Test. Journ. Appl. Psychol. 1934. 18. sid. 4 6 1 - 4 7 7 . Hirschi, T. and Selvin, H.C. Delinquency Research. An Appraisal of Analytic Methods. The Free Press. New York 1967. Holt, R.R. Clinical and Statistical Prediction: A Reformulation and Some New Data. The Journ. of Abnormal and Social Psych. Vol. 56 No. 1, Jan. 1958. sid. 1-12. Holtzman, W.H. Validation Studies of the Rorschach Test: Impulsiveness in the Normal Superior Adult. Journ. Clin. Psychol. 1950, 6. sid. 3 4 8 - 3 5 1 . Holtzman, W.H. Objective Scoring of Projective Tests. Objective Approaches to Personality Assessment. Editors Bass. B.M. och Berg, I.A. sid. 119-145, Van Nostrand. New York 1959. Holzberg, J.D. Reliability Re-examined. Kap. 13 Rorschach Psychology. Rickers— Ovsiankina, M.A. Ed., J. Wiley & Sons, Inc. New York 1960. Humble, K., Settergren, G. Progress Report 1965. Psykologiska avsnittet inom 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar. Lic. avhandling. Stencil Stockholm 1965. Humble, K., Settergren, G. Kap. 8.3 Det psykologiska avsnittet, Unga Lagöverträdare I, Undersökningsmetodik. Brottsdebut och återfall. SOU 1971:49. Hunter, M.E. The Practical Value of the Rorschach Test in a Psychological Clinic. Amer. Journ. Orthopsychiat. 1939, 9, sid. 304

278-294. Jacobsson, E. Beitrag zur asozialen Charakterbildung. Internationale Zeitschrift fiir Psychoanalyse 1930. Jahoda, M. Current Concepts of Positive Mental Health. Monograph Series no 1. Joint Commission. Basic Books. New York 1958. Janson, C-G. Juvenile Delinquency in Sweden. Youth and Society. Vol. II, nr 2, sid. 2 0 7 - 2 3 1 . dec. 1970. Jones, E. liber analerotische Charakterziige. Internat. Zeitschr. f. Psychoan. 5. 1919. Jonsson, G. Delinquent boys, their parents and grandparentes. Munksgaard Köpenhamn 1967. Jonsson, G. Unga Lagöverträdare I. SOU 1971:49, kap. 4. Jonsson, G. & Kälvesten, A-L. 222 stockholmspojkar. Almqvist & Wiksell Uppsala 1964. Kelley, D.M. Margulies, H., Barrera, S.E. The Stability of the Rorschach Method as Demonstrated in Electric Convulsive Therapy Cases. Rorschach Res. Exch. 1941, 5, sid. 3 5 - 4 3 . Klopfer, B. et al. Developments in the Rorschach Technique. World Book Company. New York 1954. Kris, E. Psychoanalytic Explorations in Art. International Universities Press. New York 1952. Krugman, J.I. A Clinical Validation of the Rorschach with Problem Children. Rorschach Res. Exch. 1942, 6, sid. 6 1 - 7 0 . Kuiper, P.C. Neuroslära. Natur och Kultur. Stockholm 1970. Lerner, M. Diskussion om Rorschachmetodens värde; ett försök till vetenskapsteoretisk belysning. Psykologexamensuppsats, Pedagogiska institutionen, Stockholms Universitet 1971. Lesche, C. Om psykoanalysens vetenskapsteori, häften för Kritiska studier. Nr 5, årgång 4. 1971. Little, K.B. och Shneidman, E.S. Congruencies among Interpretations of Psychological Tests and Anamnestic data. Psychol. Monogr. 1959, 75. No 6. Lohmann, H. Psykisk hälsa och mänsklig miljö. Nr 30 i serien "Socialstyrelsen redovisar". Allmänna Förlaget, Stockholm 1972. Lövegren, M. Jämförelse mellan kriminella och icke-kriminella pojkars intellektuella förmåga mätt med Terman—Merrill och WISC Performance. Stencil. Stockholm 1964. SOU 1974:31

Magnusson, D. Testteori. Almqvist och Wiksell, Stockholm 1966. Malmquist, S. Några allmänna synpunkter på den statistiska analysen av undersökningsmaterialet. Kap. 6. Unga Lagöverträdare I. SOU 1971:49. McClelland, D.C; Clark, R.A; Roby, T; Atkinson, J.W. The Projective Expression of Needs. IV. The Effect of the Need for Achievement on Thematic Apperception. Journ. Exp. Psychol. 1949. 39. sid 2 4 2 255. McCord, W. & J. Psychopathy and Delinquency. Grune & Stratton. New York 1956. McCord, W. & J. Origins of Crime. A New Evaluation of the Camebridge-Somerville Youth Study. Columbia University Press. New York 1959. McCord, W. & J. The Psychopath: An Essay on the Criminal Mind. D. von Nostrand Company Inc. New York 1964. Meehl, P.E. Clinical versus Statistical Prediction. University of Minnesota Press. Minneapolis 1954. Michaels, J.J., Pierce Stiver, I. The Impulsive Psychopathic Character according to the Diagnostic Profile. The Psychoanalytic Study of the Child. Vol. XX, 1965. sid. 124-141. Morrisson, D.F. Multivariate Statistical Methods. McGraw Book Company. New York 1967. Murstein, B.I. Theory and Research in Projective Techniques (emphasizing the TAT). John Wiley and Sons, Inc. New York 1963. Murstein, B.I. editor Handbook of Projective Techniques. Basic Books. New York 1965. Mårdberg, B. Statistiska klassificeringsmetoder med specifika tillämpningar inom arbetspsykologin. Stockholm 1966. Stencil. Mårdberg, B. Latent profilanalys (LPA) (stencil). Personaladministrativa Rådet, forskningsavd. 6.3.1967. Mårdberg, B. Dimensionsanalys för beteendevetare. Personaladministrativa Rådet. Stockholm 1969. Nunnally, J.C. Psychometric Theory. McGraw-Hill Book Company. New York. 1967. Olofsson, B. Vad var det vi sa! Om kriminellt och konformt beteende bland skolpojkar. Utbildningsförlaget. Stockholm 1971. Olofsson, B. Unga Lagöverträdare III. SOU 1973:25. SOU 1974:31

Olweus, D. Prediction of Aggression. (On basis of a projective test) Scandinavian Test Corporation. Stockholm 1969. Osiris II: OS users manual, Ann Arbor. University of Michigan, 1971. Owen, D.B. Handbook of Statistical Tables. Addison—Wesley Publishing Company Inc. London 1962. Palmer, J.O. A Note on the Intercard Reliability of the TAT. Journ. Consult. Psychol. 1952. 16. sid. 4 7 3 - 4 7 4 . Persson, L.G.W. Den dolda brottsligheten. 1972. Stencil. Piotrowski, Z.A. Perceptanalysis. The Macmillan Co. New York 1957. Quay, H. Juvenile Delinquency. Research and Theory. Van Nostrand & Reinhold. New York 1965. Radnitzky, G. Contemporary Schools of Metascience. Akademiförlaget, Göteborg 1970. Rapaport, D. The Theory of Ego Autonomy, A Generalization. Bull, of the Menninger Clin. New York 1958. Rapaport, D. A Historical Survey of Psychoanalytic Ego Psychology. Psychol. Issues. Vol. 1, No. 1. sid. 5 - 1 7 . New York 1959. Rapaport, D. The Structure of Psychoanalytic Theory. A Systematizing Attempt. Psych. Issues Vol. II. No 2. Int. Univ. Press, Inc. 1960. Rapaport, D. och Gill, M. The Points of View and Assumptions of Metapsychology. Int. J. of Psychoanalysis 1959. Vol. XI, 3 - 4 . Redl, F. and Wineman, D. Children who hate. The Free Press. New York 1951. Reich, W. Der Triebhafte Charakter. Internationaler Psychoanalytischer Verlag, 1925. Reich, W. Character Analysis. Orgone Institute Press. New York 1949. (Tysk uppl. 1933) Resjö, U. Ericametoden. Undersökning av tillförlitlighetsproblem genom jämförelser med Rorschachtestet och multivariat analys. Lic.-avhandl. i psykologi. Uppsala 1971. Robins, L.N. Deviant Children Grown Up. William & Wilkins, Baltimore 1966. Rorschach, H. Psychodiagnostik. 1921. Verlag Hans Huber, Bern 1948. (6:e uppl.) Rosenfeld, H.M. Delinquent Acting-out in Adolescent Males and the Task of Sexual Identification. Smith College Studies in Social Work. Vol. XL nr 1, sid. 1-29. Nov. 1969. Schachtel, E.G. Experiential Foundations of Rorschach's Test. Basic Books Inc. Pub305

lishers New York/London, 1966. Schäfer, R. Psychoanalytic Interpretation in Rorschach Testing. Theory and Application. Grune & Stratton. New York 1954. Schäfer, R. Projective Testing and Psychoanalysis. International Universities Press Inc. New York 1967. Schalling, D. Contributions to the Validation of some Personality Concepts. Stockholm 1970. Schalling, D. och Rosén, A.-S. The Porteus Maze differences between psychopathic and non-psychopathic criminals. British Journ. of Social and Clinical Psychology. 7. sid. 2 2 4 - 2 2 8 . 1968. Schalling, D. och Rosén, A.-S. A note on Porteus Q-score and the construct of psychopathy. Reports from the Psychological Laboratories, The University of Stockholm. No 307. 1970. Shapiro, D. A Perceptual Understanding of Color Response. Rorschach Psychology. Kap. 7. Editor: M.A. Rickers-Ovsiankina. John Wiley and Sons, Inc. New York 1960. Shapiro, D. Neurotic Styles. Basic Books, Inc. Publishers. New York 1965. Singer, J. The Behn-Rorschach Inkblots: a Preliminary Comparison with the Original Rorschach Series. Jour. Proj. Tech. 1952, 16. sid. 2 3 8 - 2 4 5 . Stone, H.K., and Dellis, N.P. An Exploratory Investigation into the Levels Hypothesis. Journal of Projective Techniques. 1960. 24, sid. 3 3 3 - 3 4 0 . Sveri, K. Kriminalitet og alder. Uppsala 1960. Swift, J.W. Reliability of Rorschach Scoring Categories with Preschool Children. Child Developm. 1944. 15. sid. 2 0 7 - 2 1 6 . Technical Recommendations for Psychological Tests and Diagnostic Techniques. Supplement to Psychol. Bull., 1954, 51. No 2, Part 2. Törnqvist, G.-L. En undersökning av Rorschachsvar från 420 barn, 9 och 13 år gamla. Lic.avhandl. Stockholm 1965. Werner, B. Socialgruppsfördelning vid självdeklarerad brottslighet. Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab. 59 Årgång. 3. Heftesid. 191-215. 1971. Vernon, P.E. The Rorschach Ink-blot Test. II. Brit. Jour. Med. Psychol. 1933. 13. sid. 179-205. Vernon, P.E. The Significance of the Rorschach Test. Brit. Journ. Med. Psychol. 1935. 15. sid. 199-217. Williams, O. and Grizzle, J.E. Analysis of 306

Contingency Tables Having Ordered Response Categories. Journal of American Statistical Association March 1972, Volume 67, Number 337 sid. 5 5 - 6 3 . Zubin, J., Eron, L., Sultan, F. A Psychometric Evaluation of the Rorschach Experiment. Am. Journ. Orthopsychiatry. Oct. 1956. Zuckerman, M., Persky, H., Eckman, K.M., Hopkins, T.R. A Multitrait Multimethod Measurement Approach to the Traits (or States) of Anxiety, Depression and Hostility. Journ. Proj. Techn. 1967, 31, sid. 39-48. Zulliger, H. Einfiihrung in den B e h n Rorschach-Test. Verlag Haus Huber. Bern. 1941. 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar. Unga Lagöverträdare I. Undersökningsmetodik. Brottsdebut och återfall. SOU 1971:49.

SOU 1974:31

Statens offentliga utredningar 1974

Kronologisk förteckning

1. 2. 3. 4. 5.

Orter i regional samverkan. A. Ortsbundna levnadsvillkor. A. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A. Ortsbundna produktionskostnader. A. Boken. Litteraturutredningens huvudbetänkande. U. 6. Förenklad konkurs m. m. Ju. 7. Barn- och ungdomsvård. S. 8. Rättegången i arbetstvister. A. 9. Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. U. 10. Data och näringspolitik. I. 11. Svensk industri. Delrapport 1. I. 12. Svensk industri. Delrapport 2. I. 13. Svensk industri. Delrapport 3. I. 14. Svensk industri. Delrapport 4. I. 15. Sänkt pensionsålder m. m. S. 16. Neutral bostadsbeskattning. Fi. 17. Solidarisk bostadspolitik. B. 18. Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. B. 19. Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. U. 20. Förslag till skatteomläggning m. m. Fi. 2 1 . Markanvändning och byggande. B. 22. Vattenkraft och miljö. B. 23. Reklam V. Information i reklamen. U. 24. Förslag till hamnlag. K. 25. Fri sterilisering. Ju. 26. Motorredskap. K. 27. Mindre brott. Ju. 28. Räntelag. Ju. 29. A t t utvärdera arbetsmarknadspolitik. A. 30. Jordbruk i samverkan. Jo. 3 1 . Unga lagöverträdare V. Ju.

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Förenklad konkurs m. m. [6] Fri sterilisering. [25] Mindre brott. [27] Räntelag. [28] Unga lagöverträdare V. [31]

Socialdepartementet Barn- och ungdomsvård. [7] Sänkt pensionsålder m. m. [15] Kommunikationsdepartementet Förslag till hamnlag. [24J Motorredskap. [26 ] Finansdepartementet Neutral bostadsbeskattning. [16] Förslag till skatteomläggning m. m. [20]

Utbildningsdepartementet Boken.

15]

Litteraturutredningens

huvudbetänkande.

Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor, f 19 ] Reklam V. Information i reklamen. [23] Jordbruksdepartementet Jordbruk i samverkan. [30]

Arbetsmarknadsdepartementet Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter I regional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Regionala prognoser i planeringens tjänst. [3] 4. Ortsbundna produktionskostnader. [4] Rättegången i arbetstvister. [ 8 | A t t utvärdera arbetsmarknadspolitik. [29] Bostadsdepartementet Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidarisk bostadspolitik. | 1 7 | 2. Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. [18] Markanvändning och byggande. [21] Vattenkraft och miljö. [22] Industridepartementet Data och näringspolitik. [10] Industristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [11] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [12] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13] 4. Svensk industri. Delrapport 4. [14]

A n m . Siffrorna inom klämmer betecknar "trcrininnamat nui

Hinn kronologiska förteckningen

KUNGL. BI BL n ;\ i :'V7/, STOCKHOLM

sä Allmänna Förlaget

ISBN 91-38-01625-7