Unga lagöverträdare

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens

offentliga Unga

utredningar

Iagöverträdare

1973: 49

J ustitie- IV

departementet - och

Kroppslig psykisk utveckling status i belysning av föräldraintervju och uppföljningsdata.

Rapport av Sven Ahnsjö

1956 års klientelundersökning

rörande ungdomsbrottslingar

Stockholm 1973

Statens offentliga utredningar 1973: 49 Justitiedepartementet

Unga lagöverträdare

IV

- och Kroppslig psykisk utveckling status i belysning av föräldraintervju och uppföljningsdata. Rapport av Sven Ahnsjö

1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar Stockholm 1973

ISBN 9l-38-0l722-9 K L Beckmans Tryckericr AB Stockholm [973

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

för 1956 års klientelunder- avseende undersökningens barn- och ung- De sakkunniga sökning rörande ungdomsbrottslingar har i domspsykiatriska avsnitt. Den har samman- I ställts av professor Sven Ahnsjö. Undersöken rapport benämnd Unga lagöverträdare (SOU 1971:49) behandlat undersökningens ningsklientelet utgöres liksom i fråga om huvudsakliga uppläggning, undersöknings- klientelundersökningens övriga avsnitt av metodiken och vissa andra principiella frå- pojkar i åldern 11-15 år, såväl brottsfall gor. När det gäller resultatredovisningen har som kontrollfall. Undersökningen har omfathittills avgivits två rapporter, nämligen en av tat dels en anamnesupptagning genom poj- Gösta Carlsson utarbetad rapport kens målsman, i regel modern, samt ett professor rörande familj, skola och samhälle i belys- kroppsstatus och ett psykiskt status. I likhet ning av officiella data, ”Unga lagöverträdare med vad som skett inom övriga avsnitt II (SOU 1972:76), samt en rapport av utnyttjas även vissa uppföljningsdata beträffil. lic. Birgitta Olofsson rörande hem, upp- fande pojkarna fram till vuxen ålder. fostran, skola och kamratmiljö i belysning av Härefter återstår såvitt på de sakkunniga intervju- och uppföljningsdata, ”Unga lag- ankommer en rapport rörande det psykoloöverträdare III” (SOU 1973: 25). giska avsnittet. De sakkunniga får härmed avlämna ytter- Stockholm i oktober 1973. ligare en rapport med resultatredovisning, På de sakkunnigas vägnar:

Per Bergsten

/OIIe Hellberg

Innehåü

Ordförkortningar och ordförklaringar spädbarnsâret och de första levnadsåren . . . . Kapitel l Introduktion 11 2.3 Kroppsliga sjukdomar och trauma- 1.1 Begränsning och målsättning ll ta under uppväxtåren . . . 44 1.2 Den psykiatriska intervjun 12 2.3.1 Tidigare uppfattningar och 1.3 Övriga informationskällor 12 undersökningar . . 44 1.4 Utgångspunkter 12 2.3.2 Egna undersökningar och re- 1.4.1 Allmänt . 12 sultat: Barnsjukdomar, övri- 1.4.2 Strategi . . . . . 13 ga kroppsliga sjukdomssym- 1.4.3 Statistiska metoder 13 tom, upprepade kroppsliga traumata resp. skalltraumata och röntgenundersökningar 46 Kapitel 2 Pojkarnar utveckling . . . 17 2.3.3 Sammanfattning och preli- 2.1 Graviditet, förlossning och nyfödd- minär diskussion rörande hetsperiod . . . . 17 kroppsliga sjukdomar och 2.1 .l Tidigare undersökningar 17 symptom under uppväxtâren 2.1.2 Egna undersökningar och re- 2.4 Beteende i övrigt under uppväxtsultat. Graviditets-, förloss- åren nings- och nyföddhets- 2.4.1 Tidigare uppfattningar och periodens komplikationer. undersökningar . . Graviditetslängd, födelsevikt 2.4.2 Egna undersökningar och reoch födelselängd 18 sultat: Anpassningen i och 2.1.3 Sammanfattning och preli- utom hemmet och iskolan, minär diskussion rörande enskilda symtom och begraviditet, förlossning och teenden . . . . . 57 nyföddhetsperiod 23 2.4.3 Sammanfattning och preli- 2.2 Spädbarnsår och tidig barnaålder 25 minär diskussion rörande an- 2.2.1 Tidigare uppfattningar och passningssvårigheter och beundersökningar . . 25 teendesymptom under upp- 2.2.2 Egna undersökningar och re- växtâren 71 sultat 27 2.2.2.1 Spädbarnsåret: Uppföd- Kapitel 3 Pojkarnas hemsiruation och ning, separationer, symtom sociala bakgrund . . . 73 och beteenden . . . 27 3.1 Tidigare uppfattningar och under-

veckling, separationer och 3.2 Egna undersökningar och resultat: barnstugevistelser . 37 Kroppsliga och psykiska symtom 2.2.3 Sammanfattning och preli- och sjukdomar hos fadern och mominär diskussion rörande dern, den emotionella atmosfären i

hemmet, uppfostringsprinciper och Kapitel 7 Pojkarnas psykiska status

separationer i skolåldern 77 vid undersökningstillføillet . . 133

3.3 Sammanfattning och preliminär 7.1 Tidigare uppfattningar och under-

diskussion rörande pojkarnas hem- sökningar . . . . . . . 133

situation och sociala bakgrund 99 7.2 Egna undersökningar och resultat

rörande psykiskt status: Motiva-

tion, motorik och tal, kontakt,

grundstämning, uppmärksamhet, Kapitel 4 Pojkarnas skolsituation 104 självförtroende, intellektuell rörlig- 4.1 Tidigare uppfattningar och underhet, samhällsorientering, omdöme sökningar . . . . . . . 104 och självkritik, ångest- och sam- 4.2 Egna undersökningar och resultat: vetsreaktioner, attityd till brott, Specialklassplaceringar, kvarsittenskilda psykiska symtom 134 ning, anmärkningar, vidtagna åtgär- 7.3 Sammanfattning och preliminär der, anmälningar till barnavårdsdiskussion rörande pojkarnas psynämnd, Specialintressen, trivsel i kiska status 147 skolan resp. med lärare och kamra-

ter 106

4.3 Sammanfattning och preliminär Kapitel 8 Symtomkombinationer och diskussion rörande pojkarnas skolsymtombelastning . . . . . . . . 149 situation 110 8.1 Tidigare uppfattningar och under-

sökningar . . . . . . . 149

8.2 Egna undersökningar och resultat:

Astma och allergier, säng-, dagvat- Kapitel 5 Fritids- och kamratmiljö, ning och enkopres, habituella maintressen och vanor . . . . . . 112 nipulationer, ångestsymtom, moto- 5.1 Tidigare uppfattningar och underrik och sömnrubbningar, organsökningar 112 symtom, aggressivitet, sensitivitet, 5.2 Egna undersökningar och resultat: eftergivenhet, hög resp. låg aktivi- Fritids- och kamratmiljö, intressen, tet 150 bruk av alkohol, tobak och narko- 8.3 Sammanfattning och preliminär tika 116 diskussion rörande symtomkombi- 5.3 Sammanfattning och preliminär nationer och symtombelastning 159 diskussion rörande pojkarnas fri-

tids- och kamratmiljö, intressen

och vanor 128 Kapitel 9 Ett försök att ställa diagnos 160

9.1 Utgångspunkter . . . 160

9.2 Egna undersökningsresultat . 161

9.3 Sammanfattning och preliminär Kapitel 6 Pojkarnas kroppsliga status diskussion rörande försök att ställa

vid undersökningstillfället . 130 diagnos 164 6.1 Tidigare uppfattningar och under-

6.2 Egna undersökningar och resultat: Kapitel 10 Ett försök till progn 0s-

kroppstyp 131 10.1 Tidigare undersökningar 166

6.3 Sammanfattning och preliminär 10.2 Egna undersökningar och resultat:

diskussion rörande pojkarnas Prognos utan vidtagande av ytter-

kroppsliga status vid undersök- ligare åtgärder resp. under gynn-

ningstillfället 132 sammast möjliga behandling 167

SOU 1973: 49

10.3 Sammanfattning och preliminär diskussion rörande försök till prognosbedömning . . . . . . . . . 170 Kapitel ll Sammanfattning . . . . 171 Summary . . . . . . . . . . . . . 180 Litteraturförteckning . . . . . . . . 190

Ordförklaringar och förkortningar

HU Huvudundersökningen PU Provundersökningen

B-grupp, B-pojkar, B-fall, B Brottsgrupp, brottspojkar, brottsfall. Omfattar pojkar mellan llv 15 år polisanmälda för “brott” (Jfr ”Unga lagöverträdare I”, SOU 1971:49). l PU i regel 42 fall, i HU 147-148 fall

K-grupp, K-pojkar, K-fall, K Kontrollgrupp, kontrollpojkar, kontrollfall. Kontroller i samma ålder och i samma socialklass och tillhörande samma familjetyp (splittrad resp. fullständig familj) samt boende i motsvarande bostadsområde (jfr som ovan). I PU i regel 40,1 HU 53 fall. Z Summa Sign. Signifikans (se i övrigt sid. 16) Sekvensmodell Sekvensklassmodell (se sid.13)

SOU 1973: 49

l Introduktion

fram instrument för dess förebyggande och l.l Begränsning och målsättning behandling. Detta är givetvis en truism som

på området. Det är dock gäller all forskning ett faktum, vilket inte minst påpekats under l Unga lagöverträdare I” (SOU 1971:49) senare vi trots vad som gjorts vet har begränsningen och målsättningen för det år, att an- litet och tror så mycket mer. Även barn- och ungdomspsykiatriska avsnittet mycket Avsnittet omfattar den del av klientel- de som har ställning som experter tvingasi givits. stor utsträckning arbeta utan reell kunskap undersökningen som utförts av barnpsykiaom de bakomliggande faktorerna. Det unika ter och utgörs av en anamnesupptagning som här föreligger, bör kunna genom pojkens målsman (i regel modern), på material, av i vissa punkter kompletterad med uppgifter bidraga till att stödja eller awisa respektive och ett och teoriers pojken själv, samt av ett kroppsstatus varje fall belysa olika hypotesers och den därav värde. Rapporten ”Unga lagöverträdare ll” psykiskt status. Begränsningen följande ofullständigheten är betingade av (SOU 1972: 76) utarbetad av professor Gös-

och har ta Carlsson har visat möjligheten härtill undersökningens totala uppläggning både positiva och negativa följder. Det posi- liksom rapporten från det socialpsykologiska

av att eventuellt avsnittet lagöverträdare III” (SOU tiva ligger i betydelsen Unga

kunna bedöma värdet av de informationer, 1973: 25). av målsman samt ett Det barn- och ungdomspsykiatriska avsnitsom enbart anamnes tet begränsas i huvudsak till studier rörande kroppsligt och psykiskt status ger. Det negai det diskutabla i försöken att mikromiljön, dvs. till familjen som miljötiva ligger av och normbildare resp. till faktorer, som ställa diagnos och prognos utan hjälp resp. under utvecklingsprocessen kan ha bidragit psykologiska undersökningsmetoder mera sociologisk utredning. Den till oförmågan att på olika utvecklingsnivåer ingående inför olika valsituationer väsentligaste målsättningen inom det psy- anpassa beteendet och bygga på erfarenhet. Nämnda arbete av kiatriska avsnittet blir alltså att belysa i Gösta Carlsson har i huvudsak anamnes och status hos försökspersonema professor

olika undergrupper berört makromiljön. klientelundersökningens Jämförelsen mellan olika uppgifter i och utnyttja materialet för hypotesprövninganamnes och status och deras frekvenser ar. inom brotts- och kontrollgrupper samt inom Målet inom undersökningens samtliga avolika återfalls- och icke återfallsgrupper snitt är att söka de faktorer och faktorskomkommer att bilda utgångspunkt för diskusplex som är av väsentlig betydelse för uppsioner rörande deras eventuella betydelse för komsten av brottslighet hos barn och ungatt få uppkomsten av asocialt beteende. dom och därigenom vinna möjligheter

ll

1.2 Den psykiatriska intervjun ningsvis skildrats i undersökningens första rapport (SOU 1971: 49) och diskuteras lntervjuns innehåll och variabeluppsättning- mera i detalj i rapporterna från de psykoloen inom en prov- och en huvudundersökning giska_ och socialpsykologiska avsnitten. har angivits i klientelundersökningens första Det barn- och ungdomspsykiatriska avdel (SOU 1971:49). De frågeformulär som snittets variabelsammansättning präglas av utnyttjats skiljer sig i viss mån inom prov- den tid då undersökningen planerades. Detta och huvudundersökning. Dessa olikheter be- medför givetvis en begränsning av möjlighelysesi det följande i samband med resultatre- terna till analyser inom områden som aktuadovisningen. liserats senare, t. ex. frågan om kromosom- I provundersökningen har flera läkare och rubbningarna och deras betydelse som i huvudundersökningen två läkare utfört kriminalitetsorsak. Klientelundersökningens intervjuerna. Inför flertalet variabler förelig- mångsidighet ger å andra sidan nya möjligheger emellertid en bundenhet till frågeformu- ter för prövning av olika förklaringsmodeller. läret, som knappast medger avvikelser av Det psykiatriska avsnittet bör i den form det betydelse. Svaren blir när det gäller dessa fått också kunna ge bidrag till en säkrare uppgifter mer beroende av referentens till- kunskap på ett flertal av de områden där förlitlighet än exploratörens skicklighet. Ve- osäkerhet alltjämt råder. derbörande läkares bedömning har konfe- Stor uppmärksamhet kommer att ägnas de rensmässigt granskats och en slutlig bedöm- variabler där exakta siffermässiga uppgifter ning gjorts tillsammans med avsnittsledaren. föreligger, t. ex. när det gäller födelsevikt lnterbedömarreliabiliteten har icke ansetts och födelselängd m. m. Genomgångna vara något problem av betydelse för resulta- kroppsliga sjukdomar och traumata samt ten. Frågan om resultatens generaliserbarhet sjukdomssymtom av olika slag kommer ockhar belysts i annat sammanhang för samtliga så att bli föremål för intensivare belysning då avsnitt (SOU 1971:49). uppgifterna här torde vara relativt säkra. Det socialpsykologiska avsnittet bygger väsentligen på miljöstudier. Även i det psyki- 1.3 Övriga informationskällor atriska ingår studier av miljön, dvs. familjen, 1 det psykiatriska avsnittet utnyttjas utöver skolan, fritiden och kamraterna som miljöintervjun samma informationskällor som i faktorer och normbildare. I den mån det undersökningens övriga avsnitt dvs. i första psykiatriska avsnittet kan belysa hypoteser hand uppgifter beträffande återfall i asociali- och teorier inom klientelundersökningens tet och sekvensmodeller rörande olika påfölj- övriga avsnitt kommer detta också att ske. der fram till och efter 18-årsåldern. På I vår första rapport citerades Rutter samma sätt används registerdata samt vissa (1970). I ett senare arbete (l97l)ger denne uppgifter från undersökningen i samband författare en överblick över litteraturen när med värnpliktsinskrivningen och från hemin- det gäller separationer mellan föräldrar och tervjun. Slutligen ingår uppgifter från journa- barn och framlägger dessutom resultat från lerna vid de sjukhusavdelningar där pojkarna en detaljerad och intensiv longitudinell stufötts. die rörande bl. a. effekten av olika familjeinflytanden på barns psykologiska utveckling. Rutters och hans medarbetares arbete syftar 1.4 Utgångspunkter vidare än så, de avser att utnyttja epidemiologiska undersökningsmetoder, dvs. studera 1.4.1 Allmänt sjukdomars utveckling inom ett samhälle och Den teoretiska bakgrunden till brottslighet hur distributionen av dessa varierar efter bland barn och ungdom, dvs. olika teorier olika yttre omständigheter, undersökningar och förklaringsmodeller, har sammanfatt- som också kan användas för att studera de

sociala orsakerna till psykiska sjukdomar och ter befunnits lämpligt att koncentrera den effekten av familjeinflytan- delen av undersökningen till en den psykologiska prospektiva den. Rutters och hans medarbetares under- s. k. sekvensklassmodell, som i sig innebär en som utförts under de sista tio sammanfattning av återfallssituationen. I sökningar, relativt utförligt i detta avsnitt korta drag innebär metoden att materialet i åren, citeras av klientelundersökningen. första hand uppdelas i två grupper, av vilka den ena omfattar de pojkar som efter 18 års ålder begått brott och den andre de pojkar som efter denna ålder ej begått brott. Inom 1.4.2 Strategi modellen vardera av dessa grupper upptar (PU) syfte har varit fem sekvensklasser med avseende på de Provundersökningens dels att metodik och åtgärder, som vederbörande pojke kan ha pröva instrument, varit utsatt för före 18 år: ”Ej brott, administrativt tillvägagångssätt, dels att priledde i ”Endast debutbrott + utredning”, Flera märt pröva hypoteser. Prövningen men Övervakning och Placeförsta hand till vissa smärre justeringar utredningar”, framför allt till i variabel- ring (i tabellen Samhä11svård). Närmare kompletteringar beståndet av sekvensklassmodellen och i huvudundersökningen (HU) och i beskrivning andra hand till mera adekvat hypotesinrikt- dess ursprung återfinns i SOU 1973: 25 sid. ning för testningi HU. 70. Här återges i tabell l.1«4 hur pojkarna i Liksom i andra delar av undersökningen B- och K-grupperna fördelar sig på de olika och variabelgrupper sekvensklasserna 0-9. prövas sålunda variabler först inom PU och efter eventuell I regel utnyttjas i detta avsnitt endast revidering inom HU. sekvensklassemas 1, 3, 5, 7 och 9 och då De undersökta grupperna omfattar sålun- summan härav, dvs. frekvensen när det gäller som begått brott efter 18 år och da 1 l- 1 S-åriga pojkar som för första gången pojkar, för brott (B-gruppen) samt de- dessutom grupp 9, dvs. frekvensen pojkar polisanmälts i samma som utöver brott efter 18 år dessutom varit ras kontroller, dvs. pojkar ålder, från samma och familjetyp “placerade” före 18 år. Dessa sekvensklasser socialgrupp och i har det från praktisk synpunkt befunnits (splittrad resp. icke splittrad familj) möjligaste mån från samma bostadsområde lämpligt att i första hand belysa inom detta (se SOU 1971:49 kap. 7). avsnitt. Som framgår av tabellerna har prak- (K-gruppen) Jämförelsen avsnitt tiskt taget alla som placerats före 18 år gäller i detta pojkarnas utveckling (graviditet, förlossning, också begått brott efter 18 år. Undantag tidigare spädbarnsår och tidig barnaålder samt deras utgör ett B-fa1liPU och fyra i HU. kroppsliga sjukdomar och eventuella traumata, såväl som deras beteende under uppväxtåren, deras hemsituation och sociala bakgrund, skolsituation, fritids- och kamrat- 1.4.3 Statistiska metoder miljö, intressen och vanor samt deras kroppsliga och psykiska status, och slutligen deras Liksom i undersökningens Övriga delar har i detta avsnitt i PU B- och K-fall uppskattade diagnos“ och prognos. parvis prospektiva del utgörs matchats mot varandra och i HU en K-pojke Undersökningens av den sammanställning av fakta som insam- parats samman med två eller tre. i nagra fall och via re- fyra B-pojkar (i ett fall endast med en lats vid värnpliktsinskrivningen gisteruppgifter av olika slag fram till årsskif- B-pojke). härav återfinns i l PU har sedan varje B-pojkes värde i tet 1971-72. Beskrivningen SOU 1971: 49 samt respektive variabel och i HU B-pojkzirnas den tidigare rapporten medelvärde med K-kamrateiis. Pii ivövriga rapporter från undersökningen. jämförts l detta avsnitt har det från olika synpunk- basen härav har teckentest utförts.

SOU 1973: 49

Tabell 1.1 Sekvensmodellens utfall: Brottsfall, provundersökningen. N = 41a

Före 18 år

Ej brott Endast Flera ut- Över- Samhälls- Summa debut + redningar vakning vård utredning Sekvens- 0 2 4 6 8 klass Ej brott

klass Brott efter n=2 n=6 n=2 n=8 135, 5% 15% 5% 20% 44%

Summa 27 /o 32 n 20 7x 21 “Å 100 fr a En pojke avliden under uppföljningstiden.

Tabell 1.2 Sekvensmodellens utfall: Brottsfall, N = l45b huvudundersökningen.

Före 18 år

Ej brott Endast Flera ut- Över- Samhälls- Summa debut + redningar vakning vård utredning

Sekvens- 0 2 4 6 8 klass Ej brott

klass Brott

b l-em pojkar avlidna under uppföljningstiden.

l de situationer teckentest kunnat Därvid utnytt- framkomliga vägen. har utnyttjats jas har så skett även i detta avsnitt. samma stratifiering som i andra delar av Dä teckentestet förutsätter skalor och det undersökningen. Med utgångspunkt från i detta avsnitt är regel att frågan ålder (l 1-13, 14-15 gäller matchningsvariablerna förekomst resp. icke förekomst och då icke är), socialgrupp (l-2, 3) samt familjetyp förekomst eller 00r kommer att överväga, (hel, splittrad) har B- och K-grupperna delats har medeltalsjämförelser blivit den enda där B- resp. K-gruppens upp i åtta Strata,

utfall: Kontrollfall, provundersökningen. N = 42 Tabell 1.3 Sekvensmodellens

Före 18 år

Flera ut- Över- Samlrälls- Summa lij brott Endast debut + vakning vård redningar utredning

2 4 6 8 Sekvens- 0 klass lij brott n=2 n=0 n=32 n=4 n=0 _ efter 9l/r 76% 10% 5% 18 ar 3 5 7 9 Sekvens- 1 klass Brott n=0 n=0 n=l n=0 efter n=3 2 ll 9 V! 18 år 7 7»

7 W 100 Å Summa 83 Yr 10 Ä

utfall: Kontrollfall, liuvudundersökningen. N = 53 Tabell 1.4 Sekvensmodellens

Före 18 ar

Endast Flera ut- Över- Samhälls- Summa Ej brott debut + redningar vakning vård utredning

0 2 4 6 8 Sekvensklass Ej brott n=4l n=4 n=l n=0 n=0 efter 77 Z 8 p 2 % 87 /« 18 år

Sekvens- l 3 5 7 9 klass Brott n=l n=3 n=l n=l n=l efter 5% 2% 2% 2% 1355 18 år 2%

Summa 79 å 13 ñ 4 ø 2 /z 2 Å 100 z

differensen dem emellan samt Tabell l.5›-8 Fördelningen av prov- och humedelvärden, på 8 resp. 4 medelfelet uträknats. Skillnader mellan B- vudundersökningsgruppemu

och K-grupper totalt resp. i olika strata har strata

på detta sätt kunnat avläsas och hypoteser Tabell 1.5 prövas. Vissa strata har speciellt i PU fått ett

mycket litet antal observationsmöjliglteter. Provumlersökrtittgctt Antalet inom varje strata frantgår av pojkar Aldcr Hcl fann. Spl. finn. tabell l.5-8. Sotx- l SOU. l gr. 2 1 gr. 3 3

Il *13 B 1 t) B 4 7 B 31 K 3 8 K 3 8 K 22

14 15 B 5 9 B 1 (1 1! 21 K 4 8 K 2 (w K 30

B (w lb ll 5 13 li 42 K 7 1(› K 5 14 K 43

Tabell 1_6 l resultatredovisningen kommer i första hand de totala medeltalen att ägnas upp- Huvuduntlcrsökningen märksamhet. I den mån ålder, soeialgrupp Aldcr Hcl fam. Spllam. resp. familjetyp avviker från resultatet för

sou_ I_ soc_ l_ totalgruppen och denna avvikelse ansetts ha gr. 2 3 gr. 2 3 intresse för i resultatet, anges densamma 11v13 B 15 30 B 9 15 B 69 texten- K 8 10 K 1 5 K 24 K-gruppen kan Carlsson enligt (SOU ”_15 B 23 28 B 14 16 B 81 1972:76) betraktas som tämligen represen- K 10 8 K 5 6 K 29 tativ för den totala befolkningen inom varje

B 38 58 B 23 B 150

5“{*F“m›

k 18 18 K 6 ll K 53 statistiska metoder som förekom- Ovriga

mer i detta avsnitt är xz-test och Fishers

exakta test för fyrfältstabeller. Signifikansgränsen har om ej annat anges satts till 5 %-nivå. Tabell 1^ 7 l tabellerna är signifikansen (sign.) markerad med streck resp. en till tre stjärnor, provundersöknmgen vilket betyder: Familj Sougr. l-2 Socgr. 3 A_ = = = över 5 %_nivå p 0,05 Hel B 6 B 18 B 24 * = p = 0,05 = under 5 %-nivå K 7 K 16 K 23 ** = = under 1 %-nivå p = 0,01 *** Splittrad = p = 0,001 = under 0,1 År-nivå

g lå ll.:

l de fall situationen gäller förekomst resp.

lå lå lå

icke förekomst är signifikansen i regel beräknad enligt Fishers exakta test för fyrfälts- Anm. Alder llwl3 år B 21 tabeller. K 22 1 detta sammanhang bör understrykas att “du “_15 är B det för erhållandet av signifikanta skillnader ,l K 20 erfordras förhållandevis stora sådana när

antalet observationer är litet. Ju större antalet observationer är desto mindre krav kan ställas på storleken av skillnader som fram- Tabe” 18 står som signifikanta.

Huvudundcrsökningen

Familj Sotxgr. 1 -2 Socgr. 3

Hel B 38 B 58 B 96 K 18 K 18 K 36

Splittrad B 23 B 31 B 54 K 6 K ll K 17

B 61 B 89 B 150 K 24 K 29 K 53

Anm. Aldcr 11-713 ar B 69 K 24

Alder14-15ar B 81 K 29

16 sou 1973:49

2 Pojkarnas utveckling

2.1 Graviditet, förlossning och nyföddhets- negativ effekt, medan goda miljöförhållanperiod den i stor utsträckning upphävde effekten av denna stress. Här analyseras uppgifter som hämtats dels Bohman (1970) kunde i sin studie över från vårdnadshavaren ( i regel modern), dels adoptivbarn inte finna något samband mellan från sjukhusens förlossningsjournaler i samgraviditets- och förlossningskomplikationerband med barnets födelse. De senare omfatna å ena och barnens anpassning och skolbetar i första hand graviditetslängd, födelsevikt tyg å andra sidan. Vid analys av tre symtom i och födelselängd. form av motorisk oro, koncentrationssvårigheter och läs- och skrivsvårigheter fann han dock hos pojkar ett visst samband inför det 2.1 .l Tidigare undersökningar sist nämnda symtomet. Icke adopterade barn Åtskilliga författare har ansett sig finna ur Bohmans ”primärmaterial” med motsvasamband mellan ”stressful pregnancy”, gravi- rande graviditets- och förlossningskomplikaditets- och förlossningskomplikationer, och tioner uppvisade dock ej läs- och skrivsvårigsenare behavior disturbances hos barn heter. Bohman låter tolkningen härav bli en (Pasamaniek et al., 1956; Drillien, 1964; öppen fråga som bör bli föremål för ytterli- Stott, 1969), medan andra icke funnit såda- gare studier. na samband (Wolff, 1967; Jonsson, 1967; När det gäller graviditetstidens längd, bar- Minde et al., 1958). Illsley (1967) har nets födelsevikt och längden vid födelsen har kritiserat de metoder som använts, där posi- i regel endast födelsevikten ådragit sig upptiva samband Han har bl. a. anfört märksamhet. Jonsson (1967) kunde påvisa uppträtt. att hänsyn icke tagits till materialets selek- en större spridning i födelsevikten hos tion eller till sociala och genetiska faktorers ”delinquent” än hos ”non-delinquent” pojinverkan och till obstetriska faktorer av olika kar vid klassindelning i 15 klasser (250 g) och vid utnyttjande av Sheppard”s korrekslag. Werner et al. (1967) har på ett relativt sätt tion Jonsson utinvändningsfritt i en prospektiv och (signifikans på 1%-nivå). longitudinell studie redovisat effekten av nyttjade endast mödrarnas egna uppgifter, varför han ansåg att resultatet borde kollas denna typ av komplikationer (perinatala) på barnens intellektuella och sociala upp i andra undersökningar. Även Bohman fysiska, utveckling under förskoleåldern med hänsyns- (1970) fann bland adoptivbarn att medeltill sociala felen ökade med av ”school maltagande och psykologiska miljö- graden faktorer och därvid hävdat att ”perinatal adjustment”. Differensen mellan standardstress” och dålig miljö hade en kumulativt avvikelsema var dock icke signifikant.

2-SOU 1973: 49 17

Torold (1969) har i sin studie av ung- Tübingen och följda till 21 års ålder funnit domskriminaliteten närmare analyserat de så vara fallet när det gäller utvecklingsstörda. lesionella faktorernas betydelse och samman- Han tillägger efter konstaterandet: Dies ställt de undersökningar som bl. a. sökt visa entspricht einer Erfahrung, die in der Klinik

betydelsen av perinatala komplikationer, immer wieder zu machen ist, dass nähmlich

skillnader i födelsevikt, skillnader ivem som die leichtgradige Unterbegabung mit viel är först och sist född av tvillingar etc. Han mehr sozialen Anpassungsschwierigkeiten zu citerar bl. a. Husén (1959), som funnit tvil- kämpfen hat als die intellektuel schwerer lingar något mindre intelligenta än icke Gestörteni” Torold fortsätter: ”(Jfr Lund-

tvillingar, och Greenhill (1965), Hoffman by-undersökningen, som visade predicerbar-

(1962) samt Spurway (1962), som funnit het av psykiska insufficienser från lätta förlossningskomplikationer vanligare hos den (Sjöbringianskal) men ej svårare (konvensist födde av tvillingarna och också att tionella) psykoorganiska personlighetsavviefterblivenhet och grövre hjärnskador är kelser). I klientelundersökningen utnyttjas vanligare bland dessa. Vidare citeras Slater statistiska metoder där linjära samband inte (1953) som inte fann några korrelationer behöver förutsättas, t. ex. AID-analys. mellan ”differenser i födelsevikt, först- och Frågan om hjärnskadoma och deras samsistföddhet och kvantitativa eller kvalitativa band med eventuell genetisk vulnerabilitet skillnader i psykisk hälsa och anpassning. behandlas senare. Torold citerar också Shields” tvillingundersökningar (1954 och 1962), vars fynd inte 2.1.2 Egna undersökningar och resultat stödjer uppfattningen att omständigheterna omkring förlossningen är av någon betydelse A. Graviditets; förlossnings- och nyföddför intrapardifferenserna. Vidare citeras även hetsperiodens komplikationer Denckers (1963) och Tienaris (1966) tvil- Hypoteser lingstudier och Torold kommer fram till att resultaten av undersökningar av tvillingar Att frekvensen av graviditets-, förlossningsangående vad man kan kalla lesionshypote- och nyföddhetskomplikationer är högre sen” underminerar teorin om exogena ce- inom B-gruppen än inom K-gruppen och att rebrala lesioners generella betydelse för den komplikationer av denna art påverkar recisociala anpassningen. Torold menar dock att divfrekvensen är de hypoteser som i detta

flera invändningar är mer eller mindre tänk- sammanhang uppställts. Sjukhusjoumalernas

bara och ”bör kanske även göra oss något uppgifter har tyvärr ej kunnat utnyttjas när avvaktande inför en alltför definitiv konklu- det gällt komplikationer, beroende på joursion. Han anför tre skäl härtill, av vilka det nalernas skiftande fullständighet. Referenförsta här citeras: Undersökningsmetoder tens dvs. i regel moderns svar på direkta med faktoranalys och med vanliga regres- frågor bildar i stället utgångspunkten. När sionsekvationer förutsätter linjära samband. det gäller graviditeten har ursprungsfrågan Om sambandet mellan cerebral lesion och varit om något kroppsligt eller psykiskt social anpassning är kurvlinjärt är denna anmärkningsvärt förelegat i samband med metodologiska design mindre sufficient och denna. Sedan har direkta frågor ställts bekan vara missvisande. Man skulle kunna träffande eventuellt genomgångna infekvänta sig att vissa lättare hjärnskador försäm- tioner, andra kroppsliga resp. psykiska sjukrar den sociala anpassningen och leder till domar och/eller traumata. Vidare har frågormen att svårare na- gällt huruvida modem röntgats under exempelvis kriminalitet, hjärnskador skyddar från kriminalitet.” graviditeten, om läkare sökts och om sjuk- (1972) har i en prognosstudie röran- husvård förekommit. I senare fallet har Lempp de 89 stycken ungdomar dömda noterats varför sjukhusvård krävts och vilket

.l4-l7-åriga

för egendomsbrott vid ungdomsdomstol i sjukhus som anlitats.

Tabell 2.1 Graviditets-, förlossnings- och nyföddhetsperiodens komplikationer. N = totalt antal pojkar; n = dito med komplikationer. PU HU Diff. B K Diff. B-K B-K N n % N n % Sign. N n % N _n % Sign.

Anmärkningsvärd 1. Graviditet 41 8 20 40 8 20 - 141 34 24 53 10 19 - - 141 ll 53 7 13 - 2. Förlossning 42 6 14 41 6 15 15 3. Nyföddhets- 42 3 7 39 5 13 - 141 6 4 53 4 8 period Graviditet: 1. Kroppsl. 41 4 10 40 7 18 - 141 10 7 53 4 8 sjukd. 41 40 4 - 141 3 2 53 1 2 - 2. Psyk. trauma 8 20 10 8 - 141 8 6 53 2 4 - 3. Sjukhusvård 40 3 40 5 13

Beträffande förlossningen har frågan ock- HU så gällt huruvida något anmärkningsvärt förelegat i samband härmed. Om jakande svar Tabell 2.1 åskådliggör samma tendens som i följt har komplikationens art angivits liksom PU när det gäller förhållandet mellan gravidinamnet på det sjukhus, där förlossningen ägt tets-, förlossnings- och nyföddhetsperiodens rum. Komplikationer i anslutning till ny- komplikationsfrekvenser. Någon signifikant föddhetsperioden har också efterfrågats på differens mellan B- och K-grupper föreligger samma sätt liksom typen härav. inte heller här men graviditetskomplika- I tabell 2.1 anges endast de uppgifter som tionerna inom B-gruppen anges föreligga i befunnits vara väsentliga. 24 % mot K-gruppens 19 %. Tendensen i PU beträffande psykiskt trauma under graviditeten kan i HU ej verifieras PU (2 % i såväl B- som K-grupp). Även frekven- Av tabell 2.1 framgår att graviditetskompli- serna när det gäller kroppslig sjukdom och kationer anförts i högst frekvens (20%), sjukhusvård ligger på samma nivå i B- och förlossningskomplikationer i lägre (14 resp. K-grupper. 15 %) och komplikationer under nyföddhetsperioden i lägst frekvens (B-gruppen i 7 % och K-gruppen i 13 %). Någon signifikant skillnad mellan B- och K-grupper föreligger ej. Av graviditetskomplikationer upp- B. Graviditetsg förlossnings- och nyföddtar psykiskt trauma den dominerande plathetsperiodens komplikatiøner i sekvenssen (B-gruppen 20 % mot K-gruppen 10 %) modell medan kroppslig sjukdom och sjukhusvård förekommer numerärt oftare i K- än i I tabell 2.2, 2.3 och 2.4 anges sekvensmodel- B-gruppen. lens antal resp. procenttal för Brott efter PU ger sålunda inget stöd för vår hypotes, 18 år (l, 3, 5, 7 och 9) resp. för ”Placerade som dock upprepas inför HU och speciellt (Omhändertagna) pojkar före 18 år” (9) vid inför komplikationen psykiskt trauma under olika komplikationers förekomst resp. icke graviditeten. förekomst.

.

z I u I I l ä; . Nm N

m_ :ö om mi

V

o m m m

N. .N NN NN mm

;_3250

m o N a» w

z MN .ü mm

...ma

u I u 1 I I

v

.än å 5

.

m

.N om å om t. m_ av NH

mfAzoå

m v .Huv w

z E s. m. wm

2 S mv ä vw

D: -= E m: m: mowmu

...ma

u 1 u I I I

:m

m_ .tå så

V

o o o å NN S 9

ámSAEO

z m o o m m o o o n o o

.så t;

s u | l I

.å om

.zovoEmcuäxom

o m o

.NmwuÅZOuG

.N mm om ä 3

v o w _ m N N N z m_ N_ 2

w w v m m

Dm .= E m Nm Nm om S mm

m8:e:avEQEOxmuoEuSmNO

aêsñexäm “zmäzcxsnø

aezseåâw_

.

uamåzzåramqm

uäêêcn

Emwüücw maas= aEsmañxâm mEsåäxâm vamâsaxâm §äat=_.a

Mdwøzm ...sasse “ozäzuo uoåuimuü H0SU§EO .ozEzzo 529320

EMQNW

.m

:§2

.Nm E

tu$ü ta$ü .BGN §G$M :§2

20 SOU 1973: 49

...ua ...ma

n 1 | :

p. e

m: .tå x m: 2 .tå m.

V v u N

.s ä mm m» mm

.äøêeo .âsgeo

m o _ o o _

z 2 z om

...ma n u ...em u u

.än a» v .tå am

.w å 2 m_

A Q» om S. 2 A e» S. m_

:En :Em

n o › _ _ o z S z 8

N. m v E 2. a.

DI .= :z m2 D: .= ä. om_

.§5 ...ua

u a u |

.w a

m: .tå .s m: .än es

V V o o

e» om g ä

.äaaeo .âsgeø

z . h o o z o m o o

:ouOEmEKxom

.aa u | .cam u ,.

.än å .tå “s

_

.zouoEmcnåxom

...w :M 2 w 2 c å m.. a» S. A Å

äaozmxzaEox

:Em 20.5

m N N N N m z 2 z S

m. o m m

Dm .= .s 2 mm Dm .: _a_ mm ä

uQCOCNJEQEOMwMCMGmmOZDW

mcovotoaâusvwwtmz

äsoxemmozø.

VN

.aeeeâmozou .aeeüamozam .aseezunoäz .Eeoxusuuøäz

Máwåm :mesta zdwüm .E585 .E5873

NNNQüH :a: & :ask J :så :§2

a. Graviditetskomplikationer (tabell 2.2) c. Nyföddhetsperiodens komplikationer [ta- PU bell 2.4)

PU och HU Några signifikanta skillnader i frekvenserna av ”brott efter 18 år resp. ”Omhändertagna Några signifikanta differenser föreligger inte före 18 år” kan ej påvisas mellan de B-pojheller här när det gäller nyföddhetsperioden. kar, för vilka graviditetskomplikationer angivits resp. icke angivits. Detsamma gäller C. Graviditetslängd, födelsevikt och födelseförekomst eller inte förekomst av psykiskt trauma längd resp. sjukhusvård under graviditeten såväl för B- som K-pojkar. är hämtade Samtliga uppgifter från sjukhus- Det kan dock betraktas som anmärkningsjournaler förda i anslutning till barnets födelvärt att såväl B- som K-fall genomgående se. Graviditetslängd är beräknad på vanligt uppvisar numeriskt högre antal brott efter sätt från tiden för sista menstruationen till 18 år” i de fall graviditetskomplikationer födelsedagen. angivits. När det gäller K-pojkarna föreligger Resultaten redovisas i tabell 2.5. Genomt. o. m. en signifikant differans när det gäller gående finner vi här lägre värden när det anmärkningsvärd graviditet. För såväl B- som gäller B-fallen i förhållande till K-fallen. K-fall kan sålunda graviditetskomplikatio- Endast i fråga om längden vid födelsen är nerna ha haft en viss betydelse. dock denna differens signifikant. Observa- Omhändertagande före 18 år (när det tionernas ringa antal, här som i andra situagäller dem som begått brott efter 18 år) ger tioner, ger dock stora slumpmarginaler, vilintet samband med ket medför att skillnaderna graviditetskomplika- i hypotesens tionerna. måste bli kraftiga riktning för att ett signifikant resultat skall uppnås.

HU a. Graviditetslängden (PU och HU) Här möter vi inte några signifikanta differenser mellan dem som uppvisat resp. ej upp- Av tabellen (2.5) att differensen framgår visat graviditetskomplikationer. De i PU som mellan B- och K-grupperna är för liten för anmärkningsvärda omnämnda differenserna att vara statistiskt säkerställd. kvarstår men har här utjämnats. Omhändertagande före 18 års ålder visar b. Födelsevikten (PU och HU) inte helleri HU några tecken på samband. Även när det gäller födelsevikten (tabell 2.5) är differensema för små för att vara statisb. Förlossningskomplikationer (tabell 2.3) tiskt säkerställda. PU och HU En speciellt numeriskt hög differens mellan B- och K-fall uppvisade i PU de yngre Av tabellen (2.3) framgår att vi inte heller pojkarna från socialgrupp l + 2 i splittrad möter några signifikanta differenser mellan -l familj, nämligen 193 gram. fall med och utan förlossningskomplikationer vare sig när det gäller brott efter 18 år c. Födelselängden eller omhändertagande före denna ålder. Detta gäller för såväl PU som HU. I PU föreligger, som framgår av tabell 2.5, ingen signifikant differens mellan B- och K-fall (differensen -4,7 mm). Här liksom när det gäller födelsevikten finner vi en numeriskt högre differens mellan B- och

Tabell 2.5 Graviditetslängd (dagar), födelsevikt (gram) och födelselängd (cm) PU resp. HU B-fall K-fall Diff. B-K Variabel Antal M Antal M B-K Sign. Grav.längd

Föd.vikt

Födlängd

K-fall för yngre pojkar inom de högre 2.1.3 Sammanfattning och preliminär disoch splittrad familj. Diffe- kussion rörande graviditet, förlossning och socialgruppema rensen är här -33 mm trots att graviditets- nyföddhetsperiod längden i denna grupp låg på numeriskt Mödrarna har inom såväl B- som K-grupperhögre nivå inom B-gruppen. I HU var differensen mellan B- och K-fal- na uppgivit högre frekvens av graviditetslen av samma mm. komplikationer än förlossningskomplikastorleksordning, -5,2 tioner och lägst frekvens störningar under t-testen ger ingen signifikans på 5%-nivå Fisher-Pearsons om nyföddhetsperioden. Inga säkra frekvensmedan däremot P-test, denna används på medeldifferenserna erhåll- skillnader kan påvisas mellan B- och K-fall na från var och en av de åtta strata, ger ett såvitt gäller dessa komplikationer. resultat. Anmärkas bör dock att Den relativt låga komplikationsfrekvensen signifikant den totala differensen mellan B- och K-grup- påverkar givetvis möjligheten till jämförelser mellan fall med och utan dylika när det pema endast är 5,2 mm. gäller utfallet i sekvensmodellen. Några säkerställda skillnader i brottsfrekvens efter 18 år (och eventuella omhändertaganden av dessa D. Graviditetslängd, födelsevikt, födelsepojkar före 18 år) kan ej påvisas mellan fall, längd i sekvensmodell (tabell 2. 6) där komplikationer förelegat resp. ej förehar varit att kort legat, även om såväl B- som K-pojkar i PU Hypotesen graviditetstid, och kort var för uppvisar ett numeriskt högre antal brott låg vikt längd vid födelsen sig innebär större recidivrisk för dessa pojkar efter 18 år i de fall graviditetskomplikationer än för dem med motsvarande lägre resp. angivits och K-pojkama när det gäller ”anmärkningsvärd graviditet t. o. m. uppnår en högre värden. signifikant differens. Någon avgörande roll i Av tabell 2.6 framgår att inga säkerställda skillnader framträder när det gäller brott problematiken kring ungdomskriminaliteten efter 18 år eller omhändertagande före den- visar sig sålunda knappast de här upptagna na ålder för någon B- eller K-grupp vare sig i komplikationerna spela, även om resultaten pekar på möjligheten av att de kan ha en viss fråga om-kort resp. lång graviditet, hög resp. låg födelsevikt eller liten resp. stor längd vid betydelse. födelsen. Graviditetstiden och vikten vid födelsen Resultaten blir desamma visar icke heller några säkra skillnader mellan om graviditetsvikten B- och K-pojkar även om B-fallen i genomtiden, och längden vid födelsen uppdelas i fyra delar. snitt haft kortare graviditetstid och vägt kan sålunda ej styrkas. något mindre (2-4 dagar resp. l/2-l 1/2 Hypotesema

SOU 1973: 49

å; 1 I | a u l

.a .v n

va

.tå

m_ m: m!

v. S:

V

v. v o o v o m

2 ä v” z om .ä

dmSáEO

_ o o _ o _ z 2 2 2 S 2 :

...ua u I I n | I

.

o MH

.tå wa

v: o: v»

EI

.w

m: v. m w

A vv mv ä av mv 9 2 mv av mm

:Em

z w N N m N m

S ä mm 8 mm vu

D: .: .s E å mm MN S 8 om 8 E mv vw mm

...ma n I I u s I

am o o m o o_

.tå

i u m_ .vv n I

V

v. o O o o o o

2 2 S om S 2

.smaenEo

z

:ovoêmcmåxom

v v o o v v o o m m o o

...ma e l v s | 1

_

.tå

v o m. vs 1 : S v_

um

Sååå

w_ .s v v 0

Å mv om m_ mv mv v_ mv mv E u?

:Em

m v N u N _ m m o z m_ :

umeå

Dm a v. 2 mm v_ MW vm 8 2 z 5

:oo

U=

.nsäozuämhü

PN

z

umamvuom

m

umsvzxü

_osvâs

di: wcwd

“E550 _grann_ _xivom

mcmq

:wash

?S www m5:

_Eåö

:å :å m3

:än :§2 :än

ä: :å :å

E? :så :§2

m

hg). När det gäller längden vid födelsen När det gäller betydelsen av de första framträder en signifikant differens (5 Vø-nivå) levnadsåren för karaktärsutveckling och bemen det är endast med 5 mm som B-pojkar- teende har de psykoanalytiska teorierna innas medelvärde understiger K-pojkarnas. Svå- tagit en särställning. Sedan Bowlby 1951 att mäta längden vid publicerat sin sammanställning rörande de righeten tillförlitligt födelsen torde bl. a. medverka till att man dåtida erfarenheterna och forskningen rörankan ifrågasätta signifikansens värde. Större de betydelsen av tidig separation från mobetydelse torde då kunna tillmätas det fak- dern och de därav följande deprivationstilltum, att tendensen är densamma beträffande stånden resp. spädbarnsdepressionerna med samtliga mått. I vissa strata uppnås också karaktärsstörningar som eventuella följder, numeriskt relativt stora differenser mellan B- har separationsproblematiken i viss mån dooch K-fall, t.ex. hos yngre pojkar i högre minerat mycket av de sista decenniernas socialgrupp och splittrad familj, där differen- tänkande. Även om Bowlby”s uppfattning sen i fråga om födelsevikten uppgår till 1,2 inte stått oemotsagd ens på 50-talet är det kg. först på 70-talet som hans teser på allvar Även om vi har att räkna med en viss börjat betvivlas och undersökningar utförts omognad hos för tidigt födda som föds korta (även av Bowlby själv) som mer och mer och underviktiga ger undersökningen inte pekar på problemets komplexa natur: separabelägg för att B-fallen i mycket större tionens typ, åldern vid densamma, dess än K-fallen skulle drabbats här- från vem, faderns roll, betydelsen av utsträckning längd, av. en enda modersfigur i förhållande till vår- Utfallet i sekvensmodellen visar klart att dens uppdelning på flera personer etc. graviditetstid samt vikt och längd vid födel- Rutter (1971) poängterar bl. a. betydelsen sen inte spelar någon roll när det gäller av att skilja på kort- och långtidseffekter när fortsatt brottslighet efter 18 år eller omhän- det gäller separationer. Undersökningar av dertagande och placering dessförinnan. korttidseffekterna har mest studerats i form av negativa effekter av sjukhusvistelser (Bowlby, 1958 a, b, c, 1968, 1969; Robert- 2.2 Spädbarnsår och tidig barnaålder son och Bowlby, 1952; Robertson, 1958; Tillgängliga uppgifter härrör helt från vård- Meyerhoefer och Keller, 1966) och i vårt nadshavaren (i regel modern). Felkällor finns land av bl. a. Duna, Graff-Lounevig, Lageralltså med hänsyn till brister i vårdnadshava- krantz och Lagerkvist, 1970; Ludvigsson, rens minne och till dennes subjektiva inställ- 1972, Bowlbys och Robertsons iakttagelser har i regel fått stöd av andra författare ning. De för undersökningen utnyttjade (Yarrow, 1964; Vernon et al., 1965) men variablerna kritiska röster har ej saknats (Davenport och anges under 2.2.2. Werry, 1970). Den ålder då allvarliga risker skulle föreligga har begränsats från 6 måna- 2.2.1 Tidigare uppfattningar och undersökder till 4-årsåldern och till vissa barn (lllingsningar worth och Holt, 1955; Prugh et al., 1953; Intresset för spädbarnsålderns problematik Schaffer och Callender, 1959). Faderns och centrerades länge kring frågor om _uppföd- syskonens betydelse har framhävts (Ainsningen (bröst- contra flaskuppfödning worth, 1967; Schaffer och Emerson, 1964; m. m.) och andra allmänhygieniska resp. rent Heinicke och Westheimer, 1965) liksom besomatiska frågeställningar. En viss höjdpunkt handlingen under separationen (Faust et al.. nådde diskussionen islutet av 30- och början 1964; Prugh et al., 1953). av 40-talet inför de motsättningar som kon- Korttidseffekternu vid scparationer är centrerade sig kring uttrycken ”klockterror dock otvivelaktiga och påtagliga. Kunskapen och dess motsats självreglering. om dem och hur de bör bemötas är också

under utveckling. Frågan om långtidseffek- tion från enbart en resp. båda föräldrarna terna av separationerna är mera komplicerad. och låtit den omfatta minst en fyraveckors- Intresset har här koncentrerats på utveck- period. Barn separerade från båda föräldrarlingen av asocialitet och vissa former av na kom från mera störda hemförhållanden psykiska sjukdomstillstånd resp. karaktärs- med familjekriser och långvariga svårigheter i förändringar. Man måste ge Rutter, 1971, bakgrunden (jfr Schaffer och Schaffer, rätt när han efter att ha citerat och diskute- 1968) än de barn som ej utsatts för separarat en del tidigare undersökningar kommer tion. Föräldramas äktenskap bedömdes vidafram till följande: re av Rutter efter en skala som tog hänsyn ”Why then have experts asserted that till affektiva relationer, bristande tillfredsworking mothers and day nurseries cause ställelse i äktenskapet, ”shared leisure actividelinquency and psychiatric disorders? The ties” (delaktighet i skadliga aktiviteter), claim was made in good faith but without kommunikationen mellan makarna, ömsesisubstantiating evidence and subsequent re- dig glädje av varandras sällskap, gräl, spånsearch has shown the charge to be wrong. It ningar och fiendskap. I ett flertal diagram is important, that we listen carefully to the belyses separationerna (inga, enbart från en advice and testimony of individuals who förälder båda) vid och resp. gynnsamma have studied a problem, but it is equally ogynnsamma situationeri relaäktenskapliga important that we demand that they present tion till barnens antisocialitet. När äktenthe evidence relevant to their recommenda- betraktats skapet som good eller fair tions. Science does not consist of experts förelåg ingen skillnad i pojkarnas antisocialianswers, but rather of the process by which tet vid olika typer av separation. Endast vid questions may be investigated and the means very poor äktenskap förelåg skillnader vid of determining the relative merits and de- olika typer av separation. Separation på merits of different and av fysisk sjukdom hos barnet explanations grund eller på answers. grund av ferier hade avsevärt mindre följder Att tillfälliga separationer kan leda till än om separationen berodde på stridigheter akuta korttidspåverkningar är som anförts eller psykiska sjukdomari detta vid familjen, ofrånkomligt men om de också leder till separation från båda föräldrarna. En överstörningar på längre sikt synes mera tvivelak- gående separations effekter anser Rutter tigt. Ej ens långvariga separationer behöver därför icke vara relaterade till separationeni framkalla sådana följder (Bowlby et al., och för sig utan till omständigheterna kring 1956; Naass, 1959; Andry, 1960; Douglas et densamma. Han finner dem även oberoende al., 1968). Av intresse för föreliggande un- av åldern vid separationen. dersökning är de resultat Naess (1962) fram- Betydelsen av långvariga resp. permanenta lagt. Han fann att separationer inte var separationer har framför allt belysts genom vanligare bland delinquents än bland kon- studier över vad som hänt barn i samband troller till dessa men antyder att separationer med föräldrars skilsmässa eller annan död, kan vara mer frekventa hos en liten likartad form grupp av separation. S. k. broken svårare delinkventer. Hans slutsats är att homes har sålunda alltid ansetts som en mor-bam-separationer i och för sig är en allvarlig riskfaktor i samband med utveckling mindre den står inte kriminogen faktor; av viss form av depressioner och kriminalitet. foremost among the causes of a delinquent Hög frekvens härav noteras också i all

character development, but may be con- litteratur som berör barn- och

ungdomsceived as part of the picture of an unstable brottslighet. family life. Huruvida detta sammanhänger med sepa- Rutter (1971) har på ett förtjänstfullt sätt rationen mellan föräldrar och barn i och för närmare analyserat problemet separation. sig eller med andra faktorer är ännu en Han har bl. a. uppdelat separationen i separa- öppen fråga. Bowlby (1951) lade ursprungli-

vid avbrotten i de känslomässiga svårigheter (kräkningar, matvägran etc.) samt gen vikten relationerna mellan mor och barn men sena- frekvensen av separationer (mer än 14 dagar

re (1968, 1969) även mellan föräldrasubsti- berövats sin permanenta miljö). Uppgifterna

tut och barn och sammankopplar separatio- behandlas i första hand var för sig, varefter

nen med element av sorg och saknad (Bowl- en sammanslagning av symtomen analyseras.

och Parkes, 1970). Andra författare Till sist görs ett försök att söka bedöma by

accepterar detta principiellt men endast som spädbamsåret med hjälp av från andra delar

korttidseffekter (Heinicke och Weltheimer, av materialet hämtade uppgifter.

1965), och Rutter (1971) finner goda skäl När det gäller de första levnadsåren (för-

att betvivla hypotesen och menar att man i skoleåldern) har i detta sammanhang endast

första hand bör söka skilja själva separa- analyserats anmärkningsvärd motorisk ut-

tionen från andra verkande faktorer. Han veckling jämte tidpunkten när barnet gått

undersökningar, där utan stöd, eventuella talrubbningar samt pekar på tre oberoende man studerat separationer vid dödsfall (där talutvecklingens förlopp och dessutom sepa-

föräldrarelationen har synts fairly normal) rationsfrekvensen under förskoleåldern (mer

eller separationer, där än 2 månader berövad sin permanenta miljö) resp. vid skilsmässor

sammanbrotten orsakats av antingen stridig- samt barnträdgårds- (förskole-) resp. dag-

heter och gräl eller brist på värme och hems- och eftermiddagshemsvistelser.

känslor (affection). I alla tre studiema (Gre-

gory, 1965; Douglas et al., 1966, 1968; 2.2.2.1 Spädbarnsåret Gibson, 1969) finner man frekvensen de-

linquent boys lägst i gruppen unbroken I. Symtom och beteenden (tabell 2.8.B-K)

family”, en icke statistiskt säkerställd A. Bröst- resp. flaskuppfödning. l tabell 2.7 slightly ökning i gruppen broken by har bröstuppfödningen angivits imånader av death” och en nära dubbelt så hög “delinförekomst inom PU resp. HU. I PU visar sig and conduct disorders” i samband quency mellan B- och K-fall ingen skillnad föreligga med hem ”broken by divorce/separation”. när det gäller antalet variebröstuppfödda Även andra studier talar ett likartat språk rande antal månader = medan

(X2 0,34)

(Glueck och Glueck, 1950; Brown, 1966).

detta visar sig vara fallet i HU (X2 = 11,17).

Rutter (1971) menar att det nu i stället

mer än Vad PU beträffar bör dock tilläggas att för de gäller att visa att split och disharmoni l differensen yngre barnen i socialgrupp (l+2) separationer leder till det asociala beteendet mellan procenttalen för sex (6) B-fal.l och fem (5) och att det är nödvändigt att direkt visa K-fall (0% resp. 67%) är 67 %. Enligt Fishers

detta hos barn från icke splittrade familjer. exakta fyrfaltstest innebär detta att sannolikheten för att dessa värden skulle ha erhållits av en slump Han citerar flera författare som ger stöd för är 0,06. Dessa K-fall har sålunda i högre frekvens

denna (Craig och Glick, 1965; än motsvarande B-fall ammat sina barn minst 7 uppfattning månader. Å andra sidan finner vi att mindre än en McCord och McCord, 1959, och Tait och månads amning inte förekommer bland de yngre Hodges, 1962). Rutters egna undersökningar B-fallen där familjen är splittrad = 11 fall (och ej

häröver skall refereras i senare sammanhang. heller för de yngre inom den lägsta socialgruppen och splittrad familj), medan 27% av de yngre K-fallen i splittrad familj (11 fall) uppvisar denna korta amningstid. Differensen är signifikant på 2.2.2 Egna undersökningar och resultat 10 %-nivån enligt Fishertesten. När det gäller 1-4 resp. 4-7 månader möter vi inga motsvarande I denna undersökning har från spädbarnsåret för de differenser om man undanta: situationen uppgifter rörande bröst- resp. upptagits äldre i hel familj inom de högre socialgruppema,

komplikationer i samband där 75 % av fyra (4) K-fall men inga av fem (5) flaskuppfödning, B-fall ammats 4-7 månader. Differensen 75 % blir med övergång till fast föda, dålig viktökning, här signifikant på 4,8 %-nivå enligt Fishers test.) grinighet och skrikighet, sömnsvårigheter, Inom HU föreligger som ovan nämnts en renlighetsträning, kontaktsvårigheter resp.

av referenten uppfödnings- helt annan bild, vilket möjligen står i samandra uppgivna

Tabell 2. 7 Uppfödningen under spädbarnsåret för B- och K-grupper i PU resp. HU Antal Bröstuppfödning i månader 0-1 1-4 4-7 7 B K B K B K B K .B K

3 % 18 8 35 29 30 53 18 6

band med vad som hänt i samhället under utnyttjas på grund av den höga frekvensen tiden mellan PU- och HU-pojkarnas födelse. ”ej förekomst”. Medan en tredjedel av såväl B- som K-fallen i I HU ligger frekvensen inom båda grupper- PU ammades mer än 7 månader har inom na på lägre nivå. Endast 2 % av B-fallen och båda grupperna frekvensen i HU sjunkit 4 % av K-fallen av uppvisade komplikationer avsevärt och framför allt beträffande K-fal- denna art. Någon skillnad mellan grupperna len (B-fall till 18 %, K-fall till 6 %). Differen- kan ej heller här påvisas. En säkerställd sen mellan B- och K-fall är säkerställd på diskrepans dock mellan PU (10 %) föreligger 5 %-nivå om man räknar med meddeltal och och HU för B-fallen = 5,19). 1 PU rör det

(X2

medelfel resp. med Fishers test. K-fallens sig sålunda om en högre frekvens komplikamödrar har synbarligen snabbare än B-fallens tioner vid övergång till fast föda än i HU. följt med i utvecklingstendensen. Amning Möjligen sammanhänger detta med den höghögst en månad har i HU: s B-grupp ökat sin re frekvensen av pojkar uppfödda under andel medan K-gruppen minskat sin så att längre tid vid bröstet. B-gruppen vid medelvärdes- och medelfelsbe- D. Dålig viktökning under spädbarnsåret räkningar ligger på högre frekvens än K-grup- uppges i PU ha förelegat i 10 % av B-fallen

pen. Differensen nu 10%, medelfel 3,5 (X2 och i 13 % av K-fallen samt i HU i 3% av

blir dock endast 1,60). B-fallen och 2 % av K-fallen. Inte heller här Dessa förskjutningar mellan PU och HU föreligger någon skillnad mellan B- och medför att mellangrupperna ökat sin andel K-grupperna. Den högre frekvensen i PU såväl inom B- som K-grupper. Speciellt gäller skiljer sig ej heller signifikant från den i HU. detta K-gruppen för 4-7 månaders bröst- E. Skrikighet och grinighet. I PU registreuppfödning. Här blir differensen mellan Brades skrikighet och grinighet under spädoch K-gruppen störst. Differensen 23% är barnsåldern i 19 % av B-fallen och 13 % av signifikant =

(X2 7,23). K-fallen. 1 HU hade 9 % av B-fallen registre-

B. Uppfödningssvårigheter över huvud ta- rats och 6 % av K-fallen. Här föreligger get uppgav referenterna ha förelegat i ett således inga signifikanta differenser mellan mycket litet antal fall. lnga signifikanta B- och K-gruppen. Den lägre frekvensen i HU differenser påvisbara. i förhållande till PU är ej signifikant. (Diffe- C. Övergång till fast föda. 1 PU har rens 10 %, medelfel 7 % för B-fallen och 7 %, noterats komplikationer i samband med medelfel 6 % för K-fallen.) övergången till fast föda i 12 % av B-fallen F. Sömnsvârigheter angavs ha förelegat i och i 25 o av K-fallen. Differensen -13 % är PUi 19 % B-fall och 13 % K-fall. Differensen ej signifikant. Teckentest har i detta fall ej är ej signifikant. Prövat i HU uppnås ej heller (och i regel ej helleri fortsättningen) kunnat någon säkerställd differens. Av B-fallen upp-

x

...wa

u a u u u n x ä ä..

_ m o _ N

zum

N N: m: v_ oN av

N v N w o o N v. 2 S G

N N _ N m o N _ m = Z

v_ z Nm mm mm mm 2 mm 2 S Nm 2

v N m o o _ w m § 2 E

o m v m _

: N_ 2 vv

N:

s: m z o: o: ov. _v_ _v_ Sv_ Nv. S_ _v_ mv_

.EBEä

...ma

1 x u u u u u u x u

o o o o N w m:

vTm

m: m:

v2: v. NT

3G 3 mN 2 2 m_ o S 2 om 8

u NN

c v m m m c v v c 2 oN Nm

Union v_ z ov ov av cv ov cv ov cv cv _v

:Sam w o N

å N_ 2 2 2 S Nm mm

:S3 N w v w w o v _

H = NN S

Z

P_ m z Nv Nv Nv Nv Nv Nv Nv Nv Nv Nv

.uoumwaänvwmm

.så

.ä

.=_Es2_m__=u.

.S623

:sasvnvwå

wâwaz.. .mgmzäw

.22_m§›mmw=_=u_uga:

Eouøtøm

mssxzxc,

.22_w_._.ä§v.=oz

:E025

.oaåzmaascm

u:

.Ãmâim uvauåsov_ 3Bo..__2

v

.E802 .oámog

mñm

§3 um..

:wash eozâm

.m .u d .m m_ .o .z ._ .v a_

SOU 1973 :49

visade 6 % symtomet och av K-fallen också kant. Medelfelet 1,2 och nollhypotesen kan 6 %. Även här finner vi en numeriskt högre ej förkastas. Det bör dock anföras att sistfrekvens av B-fall med sömnsvårigheter i PU nämnda differenser mellan B- och K-fall än i HU. Differens 13 %. Kontrollerna skiljer synes större mellan B- och K-fall yngre i sig ej på samma sätt. Differens 7 %. socialgrupp l (6,5 B-fall mot 1,1 K-fall, G. Kontaktsvârigheter angavs inte inågot diff. 5,4 symtom, medelfel 3,0) samt signifivare sig B- eller K-fall i PU. I HU ett B-fall kant för de yngre i icke splittrad familj inom och inget K-fall. socialgrupp l (6,7 B-fall mot 0,0 K-fall, H. Renlighetsträningen angavs som kom- differens 6,7 symtom, medelfel 3,0). plicerad i 4 B- och 4 K-fall i PU. I HU hade I HU förelåg sålunda flera B- än K-fall 8% B-fall angivits besvärliga mot 13% K- med ovannämnda och en tendens i symtom fall. Ingen signifikant skillnad. den riktningen att B-gruppen också omfattar I. Miljäbyte i spädbarnsåldern (dvs. poj- flera spädbarnssymtom av negativ” art per karna har som spädbarn berövats sin perma- individ än K-gruppen. Signifikans föreliggeri nenta miljö mer än 14 dagar) har i PUendast senare fallet mellan B- och K-pojkar när det registrerats i 2 % av B-fallen och i 10 % av gäller de yngre pojkarna från fullständig K-fallen. Differens -8 %, är ej signifikant. I familj inom den högre socialgruppen. HU har 9 % av B-fallen och 2 % av K-fallen K. Osäker spädbarnstid. Ännu en variabel uppvisat miljöbyten. Differens 7 %, är här har bildats bestående av nyss nämnda symsignifikant på 1 %-nivå. Frekvensen miljöby- tom plus ytterligare tre iakttagelser nämligen ten bland B-fallen är också högre i HU än i bröstuppfödning under endast första kvarta- PU (9 resp. 2 %). let, miljöbyte under spädbarnsâret och an- J. Summering av symtomen i spädbarns- märkningsvärda om referenten uppgifter (i åldern har fått bilda en variabel benämnd regel modern). Variabeln har rubricerats som ”symtom under spädbarnsâldern”. Syndro- ”osäker spädbarnstid. met utgörs av de pojkar, som haft ett eller I PU uppvisade 88 % av B-fallen och 80 % flera av följande symtom: bröstet mindre än av K-fallen ett eller flera av dessa ”symtom”. en månad, komplikationer i samband med Antalet symtom” var i B-gruppen 75 övergången till fast föda, uppfödningssvårig- (16 %) Och i K-gruppen 63 (14 %) (l,76/Bheter över huvud taget, dålig fall och l,54/K-fall). Differensen ger ingen viktökning, skrikighet och grinighet, signifikans. Inte heller finns differens inom sömnsvårigheter, kontaktsvårigheter och anmärkningsvärda socialgrupper resp. familjetyp. tecken på brister i den motoriska utveck- 1 HU hade 77 % av B-fallen och 51 % av lingen. (Beträffande den sistnämnda se tabell K-fallen ett eller flera symtom. Differen- 2.11 resp. 2,14.) Varje enskilt symtom i sen 26 % är signifikant. syndromet har markerats, varför varje indi- Antalet symtom” var i B-gruppen 189 vid haft inga eller upp till åtta symtom. (12%) och i K-gruppen 44 (8 %). Antal I PU framträder ingen skillnad mellan B- symtom per individ och grupp 1,32/B-fall och K-grupper. Något symtom förefanns i och 0,83/K-fall. Differensen mellan medel- 52% av B-fallen och i 50% av K-fallen. värdena i B- respektive K-grupp är 0,49 och sammanlagda antalet symtom i B-gruppen skillnaden är här signifikant. var 33 och i K-gruppen 36, dvs. 7,9 respek- Allt talar för att B-fallen haft en osäkrare tive 8,6 symptom per B- resp. K-fall. spädbamstid. Tendenserna framträder tyd- 1 HU förelåg symtom av ovan nämnd art ligt även hos enbart de äldre pojkarna (B-fall hos B-fall och K-fall i 31 % resp. 17 %. 1,35 symtom/fall, K-fall 0,62, diff. 0,73, Differensen 14 % är säkerställd på 5 %-nivå. medelfel 0,26) och speciellt för dessa inom sammanlagda antalet symtom i B-gruppen socialgrupp 1” (B-fall 1,64 symtom/fall, var 59 (4,4/B-fall) och i K-gruppen 14 K-fall 0,53, diff. 1,11 och medelfel 0,37) (2,5/K-fall). Differensen 1,8 är här ej signifi- men också inom gruppen hel familj (och

I

...ma

n I

:m o m_

m_ .än .a n

V m m

v. 2 vw mm ä

;_3250

v o _ w o _ z ä 2

...sm

| I | I

.tå å m m

.v

2 3

vs mm av 2 vw mv

A

:Em

o N. H o

z 2 E 2 om

m v

2 mv va Sv

s: .= .s S_ o:

...wa

am o E

m: .än .x u

V w o o o v» 2 z

.awñáEo

z _ v. o o N o o c

...wa

n I u I

2 m!

.än .v r

ä

m_ › o

av ä om NH om

A

:En

v a m v m m z v_ v_

w w

a.. -= .S 2 2 v_ om om mm

.zøuoåmñâxum_wåcuâmnøäeum

.

:mås

E

n dm.: å.: .äs .sms .CWE

s A å.: A v _ _ _

ad A A v A v A

v_

aoamwun

_v33_

?_5535

.Madam åxå_ :såå .växa .også Summum

...WB

:weak §3 :väv av? §5

v m mm

SOU 1973: 49

socialgrupp l) där motsvarande tal är 1,82, och 50 av de 110 övriga (45 %). Differensi 0,70, 1,12 och 0,46. HU 9 %. Inga signifikanta differenser. Av de fem K-fallen i PU hade två begått brott efter 18 år mot 6 % (2 av 35) av de II. Spddbarnsårets symtom m. m. frekvensmodell övriga. I HU begick ett K-fall av de fyra och sex av de övriga 47 brott efter 18 år. Inga A. Bröstuppfödningen signifikanta differenser.

Omhändertagna blev i PU två av de fem 1) Bröstet minst 7 månader (tabell 2.9). B-fallen med kort amningstid och sex av de Amning under minst 7 månader uppvisade 36 med längre dylik (17 %) och i HU åtta av nu i PU 13 av samtliga 41 B-fall (32 %) de 24 med kort (33%) och 23 av de 110 och i HU nu 22 av 133 B-fall (17 %) ochi (21 %) med lång amningstid. Differenserna PU 14 av nu 40 K-fall (35 %) och iHU 3 av är ej signifikanta. 49 K-fall (6 %). Varken i PU eller HU hade något K-fall Brott efter 18 år begick i PU fyra av dessa med kort amningstid omhändertagits men i 13 (31 %) mot 14 av de 28 övriga B-fallen HU ett av dem med längre amningstid. (50 %). Differens -19 %. Fishers exakta test, som här och i fortsättningen konsekvent B. Uppfödningssvårigheter över huvud taget utnyttjas, ger ingen signifikans. Av de 14 K-fallen (tabell 1.10.31 begick ett fall brott efter 18 år (7 %) och tre av de övriga 26 (12 %). Dylika angavs endast i ett fåtal fall. Differensen -5 % är ej signifikant. Brott efter 18 år förekom för dessa ej alls 1 HU är för B-fallen motsvarande resultat i PU och inte heller för K-gruppens enda fall tolv av 22 (55 %) mot 51 av de övriga 111 i HU. Av de sex B-fallen i HU begick tre (46 %). Differens 9 %. Ingen signifikans. brott efter 18 år. Inga av de tre K-fallen begick brott efter Uppfödningsprocessen under tidig späd- 18 år mot sju av de övriga 46 (15 %). barnsålder har sålunda icke visat sig ha något Omhändertagna blev ett av de ovan nämn- samband med recidivprocessen när det gäller da 13 B-fallen i PU (8 %) mot sju av de 28 brott. övriga (25 %). Differens -17 %. lnga K-fall Frekvensen Omhändertagna före 18 år ger omhändertogs. ej anledning till omnämnande. I HU omhändertogs fyra av de 22 B-fallen (18 %) mot 27 av de 111 övriga (24%). Differens C. Övergång till fast föda (tabell 2.10.C/ -6 %. De tre K-fallen med amning minst sju månader omhändertogs ej men ett Komplikationer vid från bröstövergång av de 46 övriga. resp. flaskuppfödning till att äta fastare föda uppgavs i PU föreligga i fyra av 41 B-fall (10 %) och i HU i tre av 136 B-fall (2 %). Av 2) Bröstet mindre än l månad (tabell 2.9) 40 K-fall i PU hade 10 företett komplika- Amning mindre än l månad var i PU nu fem tioner (25%) och i HU endast två av 53 av här 41 B-fall (12 %) utsatta för och iHU (4 %). 24 av nu 134 B-fall (18 %). Av 40 K-fall i PU Brott efter 18 år begick i PU två av de hade fem stycken (13 %) och av 51 K-fall i fyra B-fallen med komplikationer vid över- HU 4 stycken (8 %) fått bröstet 0-1 månad. gång till fast föda och 16 av de övriga 37, Brott efter 18 år uppvisar i PU fyra av de och i HU en av tre mot 63 av övriga 133. fem B-fall som ammats mindre än en månad Ingendera differenserna är signifikanta. och 14 av de övriga 36 (80 resp. 39 %) dvs. Av de 10 K-fallen i PU hade ingen begått en tendens till diskrepens och i brott efter (p = 0.105) 18 år men fyra av de 30 övriga HU 13 av de 24 med kort amningstid (54 %) (13%) och i HU av de två med ingen

komplikationer men sju av de övriga 51 F. Sömnsvårighet (tabell 2.10.F)

(14 %). Ingen signifikant differens föreligger. Sömnsvårigheter förelåg i denna analys i åtta Omhändertagna blev i PU ett av de fyra av 41 B-fall (20 %) och i fem av 40 K-fall B-fallen med komplikationer och sju av de (13 %) i PU. I HU i sju B-fall av 137 (5 %) 37 utan dylika och i HU ingen av de tre med och i tre K-fall av 53 (6 %). men 31 av 133 (23 %) utan komplikationer. Brott efter 18 år uppvisade iPU två av de Av de två K-fallen iHU omhändertogs inte åtta B-fallen med sömnsvårigheter mot 48 % något men ett av de övriga 51. Inte heller här utan dylika. föreligger några signifikanta differenser. I HU förelåg återfall i brott efter 18 års

ålder för fyra av de sju B-fallen med sömn-

svårigheter och i 46 % för B-fall utan sömn- D. Dålig viktökning (tabell 2.10.D) är statistiskt svårigheter. Inga differenser

Dålig viktökning visade ett mycket litet antal signifikanta.

i såväl PU som HU. Några skillnader mellan Av K-fallen med sömnsvårigheter i PU

dem med dålig resp. ordinär viktökning redovisar ett av fem och utan dylika 9 %

föreligger ej vare sig i B- eller K-grupper när bort efter 18 år och i HU inga av de tre med

det gäller fortsatt brottslighet eller omhän- men sju av de 50 utan sömnsvårigheter

dertagande. (14%). Inga signifikanta differenser påvis-

bara.

Omhändertagna blev i PU en av de åtta

E. Skrikighet och grinighet (tabell 2.10.E) B-pojkama med sömnsvårigheter och 21%

utan dylika och i HU en av de sju med och Antalet fall med skrikighet och grinighet är 23 % utan sömnsvårigheter. Ingen signifikans något större. 1 denna analys gäller det sju av påvisbar. 41 B-fall i PU (17 %) och i HU 12 av 137 K-fallen i PU har inte i något fall omhän- (9 %) samt fem av 40 K-fall (13 %)iPU och dertagits och i HU endast ett av de 50 utan tre av 53 i HU (6 %). sömnsvårigheter (2 %). Brott efter 18 år belastade i PU endast ett Sömnsvårigheterna kan således inte heller av de sju skrikiga B-fallen (1_4 %) mot 17 av sättas i samband med omhändertagande eller de 34 som ej var skrikiga eller griniga (50 %). recidiv i brottslighet. Differens -36 %. = Ingen signifikans (p 0.092). I HU hade sju av de 12 B-fallen med

skrikighet begått brott efter 18-årsåldern G. Kontaktsvårighet (tabell 2.10.01 (58 %) och 57 av de 125 övriga (46 %). Av K-fallen i PU och HU begick inga med Kontaktsvårigheter förekom ej i PU och

skrikighet brott efter 18 år men i PU fyra av endast i ett av 136 B-fall i HU. Detta fall

de 35 övriga (11%) och i HU sju av 50 begick brott efter 18 års ålder och placerades

(14%) utan skrikighet. Vi möter sålunda före denna ålder.

inte några signifikanta differenser när det

gäller skrikighetens och grinighetens sam-

band med recidiv i brott. En tveksam ten- H. Renlighetsträning (tabell 2. 10.11) dens går snarare i motsatt riktning. Omhändertagande visar ej heller några I PU anges fyra av 41 B-iall med

signifikanta skillnader mellan barn som i komplicerad renlighetsträning. Inga av dessa skrikighet och gri- förekommer bland dem som begått brott spädbarnsålder uppvisat medan 18 av nighet jämfört med övriga. efter 18 år eller omhändertagits

Spädbarnets skrikighet kan således inte de 37 övriga begått brott efter 18 är (49 “ÃJ

heller sättas i något som helst samband med och åtta omhändertugits (33 %). Av fyra av

tendenser till recidivi brott. 38 K-fall i PU har en luegiitt brott men ingen

3- u» w

...sm

a | u n u u I

.w

.En

m_ v. :

V

N N N m .v NN NN NN NN NN

...wSáEO

m o _ o o H _ o _ v o H

z NN ä om E

.cam

u | u | s u | I

.En .x N_

:M

m_

v. av 2 S. v_ S. v_ Nm ev I

A

:em

m o N _ o N N o N N o n z 8 8 Nm. S

w _ N N v N m G . N_

Nm .w om

DI .: .S om_ m2 NS WN_

ewa

n n 1 - | u | 4

.w

2 .än .s o

V

o o o o c v. .N 2 2 vN

...MSáEO

z o N o o _ N o o _ N o o o m o o

...ma

n n u | u n | I

.än

:ocoêmcnåxow

av NT

.m

2 o m

v. av z mv 2 Nv om I

A _

:Em

c o v N c v N _ N ._ o v z m_ 2 2 E

.ogwmåmnumam

m v v v w m

3._ .= ä. 2 om S S om :N mm .Mm mm

SES

Eouøåm

.så så av.: så

...då

ä:

.Emir ...geni

Små .på .å ä.

axon? exoåv,

åeavñasov_ .fem

3 .å .o

...vegas .E532

.N

EES_ .E53

eåmv:

§2.

v_

.cuåmmb

min. oss

:än :så :v: :år .asox :än ämm :Q2 äwø :än .E2 .êxixm

N m.

Eat...?

a a E .Nm

.amma

ü n.

:mens m .m .u .a .m

M. S 0 U w B A 9

mm 3 ä

2 S 5 8 E 3 2 m.

3 Z

Z 2 om

2. .E 2 om ä. m_ 8 3 v_ R s. E 2 2 3

R 2 om o_

2 om

8_

Ä om NN om ä m_ mm

EI

ä o_ a. S. mv 3 ä 2 ä

M3

3 om om om

43:0.. gina.

;Eåowaw :vassa:

54:0. ..=._E:

.ååüaäox ÅåHxaEox

EopEä E0253

.awäzEom

_osmüwäcêom

.ääcêom

_onwimâcøöm

»ägnas ånga.:

.åâsâäoz .amäözzcox

49:3_ .EEox E02?? E02??

»_3052 0:25.52

8:. 8:.

.EEoM 49:3_ .xwmoz ammo..

u x

:aa m_ §5 .am :u: E §5 E :Nää B :Q2 E :gsm a :§2 J :än um o :§2 “m o :än 3 :§2 2

u;

I.. _\.

omhändertagits. Av de 34 övriga hade tre brott efter 18 år (43 resp. 40 %). Av K-fallen begått brott men ingen omhändertagits. begick ett brott efter 18 år och sex av de 44 1 HU har vi i 12 av de 139 B-fallen utan (14 %). komplicerad renlighetsträning (9 %). Sex av I HU förelåg här 44 B-fall av 137 med dessa har begått brott efter 18 år (50 %) och symtom och 93 utan. Av de 44 begick 25 två omhändertagits (17 %). Av 127 utan brott efter 18 år (57 %) mot 39 av de 93 komplicerad renlighetsträning har 48 % be- (42%). Differens 15 %, men ingen signifigått brott och 25 % omhändertagits. Diffe- kans. Av de nio K-fallen i HU med symtom rensen när det gäller brott är 2 % och i fråga begick en brott efter 18 år och sex av de 44 om omhändertagande -8 %. Ingen signifi- utan (14 %). kans föreligger i vare sig PU eller HU. Omhändertagna visade sig i PU att fem av Detsamma gäller K-fallen i HU. de 21 med (24%) och tre av de 20 utan symtom (15 %) blivit. Inga K-fall omhändertogs. 1 HU placerades 14 av de 44 med I. Miljöbyte i spädbarnsåldern (tabell 2.101) (32 %) mot 17 av de 93 utan symtom 1 PU förekommer endast ett av 41 B-fall med (18%). Differens 14%, men ingen signifimiljöbyte och denna pojke begick brott efter kans. Av de nio K-fallen med symtom 18 års ålder. Av de övriga 40 utan miljöbyte omhändertogs inte någon och av de 44 utan begick 17 pojkar brott (43 %). Av de 40 endast ett. K-fallens fyra pojkar med miljöbyte begick Resultaten visar sålunda inga säkra skillnatvå brott. Av de övriga 36 K-fallen utan der i risken för omhändertagande och placemiljöbyte begick också två brott. Ingen ring före resp. brott efter 18 år när det gälsignifikant differens. ler B- resp. K-fallens symtomfrekvens i

Omhändertagande förelåg ej i det enda spädbarnsåldern. Med eller utan symtom av

B-fallet i PU med miljöbyte men i åtta fall av den art som här analyserats synes de unga de 40 B-fallen utan miljöbyte (20%). Inga lagöverträdarna löpa i stort sett samma risk K-fall i PU omhändertogs. för omhändertagande och placering resp. för 1 HU har i 13 av nu 143 B-fall miljöbyte att återfalla i brott. skett och åtta av dessa 13 har begått brott efter 18 år (62 %) mot 59 av de 130 som ej K. Osäker spädbarnstid (tabell 2.10.10 _ haft miljöbyte (45%). Differens 17%. Kfallen i HU omfattade endast ett fall med Osäker spädbarnstid uppvisade i PU 36 av 41 miljöbyte och denne pojke begick ej brott B-fall och endast fem saknade symtom härefter 18 år. Av de övriga 51 begick sju pojkar på, av 41 K-fall 32 resp. nio. I HU förelåg brott efter 18 års ålder (14 %). Inga signifi- här 109 B-fall av 141 med osäker spädbarnskanta differenser. tid och 32 utan registrerad dylik samt 27 av Omhändertagna blev i HU sju av de 13 53 K-fall med och 26 utan dylik. B-fallen med miljöbyte (54 %) och 27 av de Brott efter 18 år begick i PU 16 av de 36 130 utan (21 %). Differens 33 %. Signifikans (44 %) och två av de fem B-fallen med resp. på nära 0,1 ”u-nivå. utan osäker spädbarnstid och fyra av de 32 Det enda K-fallet i HU omhändertogs ej, (13 %) och inget av de nio K-fallen med resp. ett av de 51 övriga. utan dylik. 1 HU uppvisade 56 av de 109 B-fallen med osäker spädbarnstid brott efter 18 år (51 %) och 10 av de övriga 32 (31 %). J. Summa symtom under spädbarnsåldern Differens 20 %. Differensen är ej signifikant. (tabell 2.10.J) När det gäller K-fall begick fyra av de 27 Analysen i PU omfattar 21 med och 20 utan med och tre av de 26 utan osäker spädbamssymtom när det gäller 41 B-fall. Nio av tid brott efter 18 år. de 21 med och åtta av de 20 utan begick Omhändertagna blev i PU åtta av de 36

36 SOU 1973: 49

B-fallen med osäker spädbarnstid (22 %) och Åldern da° pojkarna talat i meningar har inga av de fem övriga. Inga K-fall omhänder- medfört stora svårigheter för referenterna att togs. I HU omhändertogs 31 av de 109 ange. Detta ligger i sakens natur. De svar som B-fallen med osäker spädbarnstid (28 %) mot lämnats av cirka hälften av mödrarna i HU två av de 32 utan dylik (6 %). Differensen anges i tabell 2.13. Fr. o. m. tvåårsåldem 22 % är här signifikant. Av de 27 K-fallen i talade B-fallen i 60 fall av 71 (85 %) och HU med osäker spädbarnstid omhändertogs K-fallen i 25 fall av 29 (86 %) i meningar. en pojke men ingen av de 26 övriga. Några skillnader när det gäller talutveck- B-fallen med osäker spädbarnstid visar lingen framträder sålunda ej. ofta numeriskt högre frekvens omhändertag- Läspning (tabell 2.ll.B.b) förekom iPU i na resp. i brott återfallna men signifikant tre av 42 B-fall och i tre av 40 K-fall och i differens uppnås endast i HU när det gäller HU i tre av 144 B-fall och i fyra av 53 K-fall omhändertagande, en differens som från (2 resp. 8 %). Differens - 6 %). lngen påvisflera synpunkter kan te sig förståelig. bar skillnad mellan B- och K-grupper. Stamning (tabell 2.l l.B.c) angavs i PU i sex av 42 B-fall och i fem av 40 K-fall (14 2.2.2.2 De första levnadsåren (förskoleålresp. 13 %) och i HU i åtta av 147 B-fall och dern) fyra av 53 K-fall (5 resp. 8 %). I. Symtom, separationer och barnstugevis- Ingen signifikant differens kan påvisas telser första levnadsåren (tabell 2.11.A-D) mellan B- och K-fall.

Som tidigare nämnts analyseras här endast ett fåtal faktorer. C. Separationer under förskoleåldern (tabell 2.11.C) I PU uppges sex av 42 B-fall (14 %) och 15 A. Anmärkningsvärd motorisk utveckling av 40 K-fall för (38%) ha varit utsatta (tabell 2.11.A) separationer (dvs. mer än två månader berö- I PU angavs i ett av 40 B-fall (3 %) och i tre vats sin permanenta miljö). Differensen av 37 K-fall (8 %) att den motoriska utveck- -24 %. 1 HU möter vi 19 av 147 B-fall och lingen givit anledning till 0r0. I HU registre- fem av 52 K-fall (13 resp. 10 %). Differens rades fyra av 142 B-fall och inget av de 53 3%. Det signifikanta resultatet i PU kan K-fallen (3 resp. 0 %). Inga signifikanta sålunda ej verifieras i HU. differenser. Åldern då pojkarna gick utan stöd framgår D. Daghems- och lekskolevistelse resp. visav tabell 2.12. I PU såväl som HU är likheten telse i eftermiddagshem (tabell 2.11.D) mellan B- och K-fall påtaglig och medelvärdet ligger för samtliga grupper strax ovan a) Daghemsvistelse anges i PU för 24 % .av ettårsgränsen. Ingen signifikans mellan me- B-fallen och för 18 % av K-fallen. Differens delvärdenas differenser. 6%. l HU finner vi 21% av B-fallen och 19 % av K-fallen. Differensen 2 %. Inga signifikanta differenser uppnås således mel- B. Talutveckling (tabell 2.11.B) lan B- och K-grupper. Anledning till oro för talutvecklingen (B.a) b) Lekskola (bamträdgård, förskola) beregistrerades i PU i fyra av 42 B-fall (10 %) söktes i PU av 17 % B-fall och 18 % K-fall och i nio av 40 K-fall (23 %). Differensen och i HU av 25 % B-fall och 36% K-fall. -13 % är ej signifikant. l HU är tendensen Differensen i HU wll %. Differenserna är ej densamma med fem B-fall av 144 (3 %) och signifikanta. fyra av 53 K-fall (8 %). Differensen -5 % är c) Eftermiddagshem bevistades i PU av inte heller signifikant. 12 % av B-fallen och 8 % av K-fallen. Diffe-

nu .

...wa 3.2 må_ med

| x | | u | I | s_ m_

m m o m m m v

VTM_ .än § 1 | | __| |m_ vn v_ m_ 2

o m w m m

v. o_ m_ 3 vm o o _ o

o v v v w m c o_ a_ m_ o m m o

v_ z 2 8 mm mm mm mm 2 2 n_ o o m o

m m m m

.Tzuvzøwåoxmoöuv

v. m_ _m 2 m_ o_ _ m m _

v w m m = m_ _m »m m_ m_ _ o v n

mv_ vv_ vv_ w m m a: m z S_ S_ 3._ S_ mv_ v_ m_

zoäowmnmcå_

v o w m_ 2

...ma

1 1 I I x 1 | |

o _ o v

EEE zum

mi _1

.än m» m_| än Jm m_ ä vn S vm

An: w w m

g mm m_ ä m_ m_ m_ vm 2 mv m_

m m m w _. _. m o o w c m_ __ m_

_øâoääowsäcâun

_ _ _.

v_ z S ov ov ov ov ov ov cv o_ o_

m w 63m m _ m

ä o_ v_ v_ vu _._ m_ m __

:oo E3:

osams_

_ v m o o › m = o_ l. w _ o m _

:mm

AUIV S_

:§2

mv S mm

P_ m z ov mv mv ü. mv mv mv mv mv_

woman:

_ocobånmum

då_ añuvâom

_Eâmscxzwcza Emäwicxåêca

mv

Eouøiw øuzmå

.vätgas msssöm omsêâsusmma om_o.m_o_ov_mv_ø_

:N Nzm

Eo__.E.m_

.zoovzsgoz

»EEES

:ozâaom

Q S C Q B G

223m . .m .u d :wmvs P_ _EA_ __80_ bt _EA_ __80_

38 SOU 1973 :49

Tabell 2.13 Månad då pojkarna talat i meningar.

Antal Månad M

12 15 16 17 18 20 24 30 36 48 i HU B-fall 71 1 3 0 0 l 37 9 2 0 22,97 K-fall 29 3 2 1 1 0 11 1 1 2 22,45

rens 4 %. I HU var motsvarande frekvenser tagen och denne gick efter ettårsdagen.

13 resp. 9 %. Differensen 4 %. Ingen påvisbar Differensema är ej signifikanta.

signifikans.

B. Oro för talutvecklingen (tabell 214.3)

av B-fallen detta iPU. Av 11. De första Ievnadsårens symtom, separa- Fyra uppvisade tioner och barnstugevistelser i sekvensmodell dessa begick en brott efter 18 år. Ingen av dem omhändertogs. Ingen signifikant diffe- (tabell 2_14.A -Dl rens mellan dem med och utan förelåg A. Anmärkningsvärd motorisk utveckling anmärkningsvärd talutveckling. Fyra av här (tabell 2.14.A.) brott efter 140 B-fall i HU begick samtliga Den motoriska utvecklingen har givit anled- 18 år och 62 av de 136 övriga (46%). Differensen är signifikant på 5 %-nivâ men ning till oro i alltför få fall för en analys. Det enda B-fallet efter 18 år tveksam antalet i PU begick brott på grund av det begränsade men omhändertogs aldrig dessförinnan. Av fall. K-fallen visar ingen sådan differens.

de fyra (av 103) B-fallen i HU begick tre

brott efter 18 år men placerades ej. C. Separation under förskoleåldern (tabell När det gäller åldern då pojkarna gått utan 2.14.C) stöd föreligger i PU uppgifter rörande 41 Sex av 41 B-fall i PU har varit utsatta för B-fall och 27 av dessa gick före ettårsdagen. under förskoleåldern. Tre av Av dessa begick 48 % brott efter 18-årsdagen separationer dessa uppvisarde brott efter 18 år. Av de och av de övriga, som gick utan stöd först 36 % brott. Diffe- övriga 35 begick 15 brott efter 18 år (43 %). efter ettårsdagen, begick Tre av de 15 K-fallen med separationer och rensen 12% är ej signifikant. Beträffande ett av de 25 övriga begick brott (20 resp. K-fallen har tre av 14 med tidig och en av 13 I HU har vi Differenserna är ej signifikanta. IHU med sen utveckling begått brott. 4%). och 53 här att 18 av 143 B-fall (13 %) 84 B-fall som gick före ettårsdagen registrerades Av dessa 18 har 10 som gick efter denna dag. Av de 84 begick upplevt separation. brott och av de övriga 57 45 % brott efter 18 år och av de övriga 51 %. begått (56%) Av 34 K-fall i HU med tidig utveckling har (46 %). efter 18 år och fyra av 19 Av de fem K-fallen med separation begick tre begått brott med sen dylik. Några signifikanta differenser ingen brott mot sju av 47 utan separation. Ej erhålles ej. heller i HU föreligger någon signifikant Omhändertagna blev i PU 22 % av B-fallen differens. och 14% av de Omhändertagande visade sig iPU ett av de som gick före ettårsdagen sex B-fallen med separation ha råkat ut för övriga. Differensen 8 % är ej signifikant. Inga I HU har 21 % av och sju av de 35 utan separation. Inga K-fall i PU omhändertogs. blivit K-fall i av grupperna om- B-fallen, som tidigare gick utan stöd, någondera l HU placerades fyra av de 18 Omhändertagna och 28 % av dem som gick händertogs. B-fallen med separation och 30 av de 125 sent. Av K-fall i HU var endast en omhänder-

...wa s u u n | u n | u n

.N N

.tå

v N

m_ v. Na u u Na

V

N o v N N o N vv NN _N NN vN NN vN mN NN

.âvåso

o _ o _ _ o _ v o _ m o _

z _m m_ m_ Nm om mN

...wa

a a u u x | n x |

v N_ m o_

.än

e: NN vu

.N u

Nm

m_ m

vv m_ mv E _N ev v_ om vv m_ ve Nv o_ v_

A g 8_

:cum

m N N v v o N o N _ v z 3 ä NN N... o_ m_

Nm mv

v o v v m

a: _u_ Nm vw mm W _ av m_ Nv wN o_ mv .= vN_ om_ mN_ v:

...ma n a u u u | n n u z

.N

.än

m_ v. m o o v_

V

NN o o o o w_ o o

m_ NN v_ NN N om o_

.Eoavaeo

z o N o o o N o o o w o o _ N o o N m o o

...sm u | n u | u | - u n

.än

N_ v_ o_ m vN u

.ä

m_ vN N w v

__ mv cm vv cv N_

.zocoêmcmsxom

A Nv _N ...v oN mv

:cum

_ o v w m _ _ N N m .N _ v o v z o_ m_ N_ m_ v_

_ m v m o N

P_ .: .S mm Nm NN v_ v_ m_ Nm S mm m_ mN o_ ä NN

cobmmnmcå_

Näää

+ u + u + z + a + n + | + | + u + 1 + u

0D

.3.v§._:

.N

ävvwzasox

vâäwxwzaxwåtvv

_mEoxPxt

N

våanurwaaxmåxvv

uvNcauäzsNuN

wååøraåmñwu9uA_

_mEoxøäü

Nurnzwämmu.

v_ Ȍ

5,203.:

.. .. z .. .. .. a .. .. ..

_En_ _Fl_ _§0_ _E0_ _E0_ :Ed :E2

.a

dä. :Sá .wo :Sá ._35 _EN_

:maka

n u

m + I . .m .U

S mm mm

ä

§1 än

o 3 S” 2 E E m.. 2 3

om ä m: ä. Q

09 å_ S_

2 m_ ooogo w-tl\®© -4560

s. s. 3. o_ #53?

...m om

+ + + + + +

Eåáäm Emauav

UMTQHwTAAÄORMRQQ

.. .N

E2525

:men e? mmwååx_ :må ...Wi 335; + :vi _E3_

.Q .o .u

övriga (22 resp. 24 %). Av K-fallen omhän- efter 18 år men åtta av de 34 övriga. dertogs ett av 47 utan separation. Några Differensen -24% är också signifikant på signifikanta differenser framträder ej. 5 %-nivå. Omhändertagande uppvisade i PU inga av de sex B-fallen med lekskola men åtta av de D. Daghems- och Iekskolevistelse resp. vis- 35 utan dylik (23 %). Inga av K-fallen telse i eftermiddagshem (tabell 2.14.D) omhändertogs. I HU omhändertogs sju av 36 a) Av B-fallen i PU (41 st.) råkade bland 10 B-fall som gått ilekskola och 26 av de 106 med daghemsvistelse (tabell 2.14.D.a) fyra ut som i lekskola mot ej gått (19 25 %). för brott efter 18 är och bland de 31, som Differensen är ej signifikant. Av K-fall med icke vistats på daghem, begick 14 brott (40 lekskola omhändertogs ingen men en av dem resp. 45 %). Av de sju K-fallen med daghems- utan lekskola. vistelse begick icke någon brott men väl fyra c) Efrermiddagshem (tabell 2.l4.D.c). Av av de 33 som ej vistats på daghem. Differen- 41 B-fall i PU i denna analys gick fyra på serna är ej signifikanta. IHU omfattar denna eftermiddagshem och en av dessa begick analys 142 B-fall. Av dessa har 28 vistats på brott efter 18 år och 17 av de 37 övriga. Av daghem och 114 har inte gjort det. Av de de tre K-fallen som gått på e.m.-hem begick förra begick 18 brott efter 18 år (64 %) och en brott och tre av de 37 övriga. IHU har vi av de senare 48 (42 %). Differensen 22 % är 18 av 142 B-fall som gått ieftermiddagshem signifikant på minst 5 %-nivå. Av 10 K-fall i och av dessa 18 har 13 begått brott efter 18 HU med daghemsvistelse begick ett fall brott år, medan endast 53 av de övriga 124 begått efter 18 år och sex av de 43 övriga (10 % brott (72 resp. 43 %). Differensen 29% är mot 14 %). Ingen säkerställd differens. signifikant på minst 5 %-nivå. K-fallen i HU Omhändertagande berörde tre av de 10 som gått i e.m.-hem var fem och ingen av ovannämnda B-fallen i PU med och fem av dessa fall begick brott mot sju av de 48 de 31 utan daghemsvistelse (30 resp. 16 %). övriga. Differensen är ej signifikant. Differensen 14 % är ej signifikant. I HU var Omhändertagna blev i PU ett av de fyra motsvarande siffror åtta av 28 med och 25 B-fallen med vistelse i eftermiddagshem och av 1 14 utan daghemsvistelse (29 resp. 22 %). sju av de 37 övriga. I HU var motsvarande Ingen signifikant differens. Av K-fallen i PU siffror fyra av 18 B-fall med och 29 av 124 omhändertogs inte något. 1 HU omhänder- utan denna vistelse i eftermiddagshem (22 togs inte heller något K-fall med men ett av resp. 23 %). Inget K-fall i PU omhändertogs. de 43 utan daghemsvistelse. 1 HU omhändertogs inga K-fall som gått i I HU föreligger sålunda fortsatt brottslig- e.m.-hem men ett av de 48 övriga. het i högre utsträckning bland B-fall med än Vistelse i eftermiddagshem synes sålunda bland B-fall utan daghemsvistelse. inte uppvisa något samband med omhänderb) 1 lekskola (tabell 2.14.D.b) hade iPUi tagande och placering men däremot samband denna analys sex av 41 B-fall gått. Av dessa med recidivbenägenhet efter 18 år. sex begick två brott efter 18 år och av de d) Vistelse i såväl daghem som eftermidresterande 35 som ej gått i lekskola begick dagshem ger intet nytt. Se tabell 2.14.D.d. 16 motsvarande brott (46 %). Av de sju K-fallen i lekskola begick en brott mot tre av 2.2.3 Sammanfattning och preliminär disde övriga 33. Ingen signifikant differens kussion rörande spädbarnsåret och de första påvisad. I HU omfattar analysen 36 B-fall av levnadsåren 142 med lekskola och 106 utan. Av de 36 begick 11 brott efter 18 år (31 %) och 55 av När det gäller spädbarnsåret har speciellt de 106 övriga (52 %). Differensen -21 % är uppfödningsprocessen uppmärksammats vid signifikant på minst 5 %-nivå. Av K-falleni analysen. Brotts- och kontrollfall visade sigi HU med lekskola (19 fall) begick ingen brott PU ha fått uppfödning vid bröstet i samma

medan i HU avsevärda skillna- tal samt anmärkningsvärda uppgifter om antal månader der kunnat konstateras inom såväl B- som referenten (i regel modern) och samtliga och framför allt inom den senare sålunda kombinerats till en variabel be- K-gruppen en kortare bröstuppfödningstid. Över sju må- nämnd osäker spädbarnstid”. En betydande

naders bröstuppfödning förelåg i PU hos inte differens uppnås då mellan B- och K-gruppen inom såväl B- som i HU. Osäker drabbar i HU mindre än en tredjedel spädbarnstid” K-gruppen medan i HU frekvensen sjunkit sålunda 77 % av B-fallen (88% i PU) och till 18 % inom B- och till endast 6 % inom 51% av K-fallen (80% i PU). Den höga

K-gruppen. Pojkarna i PU är födda åren frekvensen även bland K-fallen gör emeller- 1944-48 och i HU åren 1948-51. Det är tid sammanslagningen diskutabel som värdeinte osannolikt att denna tidsförskjutning mätare på differenser mellan B- och K-grup-

spelat en avgörande roll. Bröstuppfödningen perna. och det kan vara Av större intresse är variabeln miljöbyte. avtog under efterkrigstiden att att B- och K-gruppernas Det rör om att ha berövats sin rimligt anta, sig här mödrar, vilka tidigare ej skilt sig åt i sin permanenta miljö mer än 14 dagar under till bröstuppfödningen, inför föränd- första levnadsåret, vilket i HU B-gruppens attityd i samhällets och utsatts för i större utsträckning än ringen attityd påverkades pojkar att då K-gruppens mödrar snabbare accepte- K-gruppens. Differensen är anmärkningsvärd

rade och tillägnade sig det nya synsättet än eftersom den är den enda av de i denna ålder B-gruppens mödrar. för enskilda variabler påvisade som är säker- Inom såväl B- som K-gruppema anger ställd. Det bör emellertid då också framhålmödrama frekvenser när det gäller las att miljöbyte endast omfattar 9 % av låga i samband med uppfödningen B-fallen och därför ej synes kunna spela svårigheter kräkningar) eller vid övergång någon dominerande roll i sammanhanget. (matvägran, till fast föda samt när det gäller dålig För omhändertagande och placering resp. mellan B- för återfall i brott efter 18 årsdagen synes viktökning. Några större skillnader Detsam- och över huvud taget och K-grupper har ej konstaterats. uppfödningsprocessen som ovan anförts inte ma gäller sådana symtom under spädbarnsål- de enskilda symtom dern som skrikighet och grinighet, sömn- spela någon roll. Endast i fråga om miljöbyoch kompli- te och kombinationsvariabeln osäker spädrubbningar, kontaktsvårigheter i samband med renlighetsträningen. barnstid” möter vi såkerställda differenser kationer Ett vid över- mellan de B-fall som drabbats härav och de av dessa symtom, bekymmer i PU än i övriga. Dessa differenser gäller dock enbart gång till fast föda, visar sig vanligare eventuellt kan sammanhånga med omhändertagande före 18 år men ej brotts- HU, vilket den ovan diskuterade längre amningstiden i lighet efter 18 år. Miljöbyten i spädbarnsåldern har sålunda samband med omhänder- PU. om de enskilda men icke med ökad recidivrisk när Även symtomen ej upp- tagande visar några säkra skillnader i frekvens inom det gäller brott. vid en sum- Beträffande de första levnadsåren (för- B- resp. K-grupper föreligger av symtomen en tendens hos B- skoleåldem) har den motoriska utvecklingen mering i HU till flera och talutvecklingen samt separationer och gruppens pojkar spädbarnsi studerats. Skillnader i fresymtom av negativ art än hos pojkarna bamstugevistelser B- och K-fall har endast före- K-gruppen. (Skillnaden är signifikant när det kvens mellan gäller yngre pojkar från fullständig familj legat i PU och där i fråga om separationerna inom socialgrupp l + 2.) (mer än två månader berövad sin permanenta Ovan angivna symtom plus anmärknings- separationerna var avsevärt mycket miljö). motorisk har kombinerats bland K-fallen ( 1/3) än bland värd utveckling vanligare variabler: kunde dock med ytterligare tre miljöbyte B-fallen ( 1/6). Detta resultat bröstet i HU, där en differens i motsatt under spädbarnsåret, högst ett kvar- ej verifieras

riktning rörde sig om 3 %. Frekvenserna när Det rör sig här om de vanliga barnsjukdomardet gällt olika typer av barnstugetillsyn är na samt om upprepade övre luftvägsinfek-

anmärkningsvärt lika för B- och K-grupper- tioner och därutöver om en rad kroppsliga na. Numeriskt överväger dock daghems- och symtom, som pojkarna klagat över under eftermiddags- (fritids-) hemsvistelser bland uppväxttiden. Vidare har registrerats alla B-fallen, lekskoleverksamhet bland K-fallen. kroppsliga traumata i form av dels skalltrau- I fråga om omhändertagande före och mata, dels övriga traumata av upprepad återfall i brottslighet efter l8 år finner vi i natur. PU inga säkerställda differenser mellan B-

och K-fall i några av de variabler som rör de första 2.3.1 Tidigare uppfattningar och undersöklevnadsåren. l HU gäller detsamma beträffande ningar omhändertagande och placering före 18 år. Däremot möter vi differenser i De psykiska följdtillstånden i anslutning till samband med anmärkningsvärd talutveckling infektionssjukdomar av olika slag sammanoch i anslutning till bamstugeverksamheten hänger med deras benägenhet att angripa när det gäller brottsligheten efter 18 år. En hjärnan och dess hinnor. Olika infektionsanmärkningsvärd talutveckling kan tyda på sjukdomar uppvisar skillnader beträffande brister såväli miljö som hos pojken själv. När riskerna härvidlag. De variga meningodet gäller barnstugorna visar de B-fall som encephaliternas följder är speciellt allvarliga, gått i barnträdgård en mindre recidivbenä- i synnerhet när de drabbar de minsta barnen. genhet (31 %) än de B-fall som ej åtnjutit Riskerna för generella utvecklingsstömingar lekskolevistelse i förskoleåldern (52 %). är sålunda betydande före 2-årsåldern, vilket (Detsamma gäller även K-fallen, O resp. sannolikt beror på den fysiologiska omogna- 24 %.) Förhållandet är det motsatta när det den inom det centrala nervsystemet i denna gäller daghems- och eftermiddagshemsvistel- ålder. ser. B-fallen som vistats på eftermiddagshem De vanliga bamsjukdomarna som t.ex. har en hög recidivfrekvens i form av brott morbilli (mässling) och pertussis (kikhosta) efter l8 år (72 %) i förhållande till dem som kompliceras inte sällan med en encephalit ej vistats på dessa hem (43%). (K-fallen med skiftande symtombilder av neurologisk O resp. 15 %.) Siffrorna från daghemmen är och/eller psykisk natur. De senare kan då

likartade, för B-pojkarna 64% mot 42%. vara eller övergående bestående och anta Förklaringen till dessa diskrepenser karaktären måste av s. k. hjärnlesioner med symligga i att olika kategorier av barn hamnar i tom på mentala defekter resp. personlighets-

bamträdgårdar resp. på dag- och eftermid- förändringar med koncentrairritabilitet, dagshem. Lekskolornas barn kan förväntas tionssvårigheter, skrivdålig uthållighet, ha en på många sätt gynnsammare social svårigheter m. m. (Angående pertussisjämför

situation än dag- och eftermiddagshemsbar- Annell, 1953.) Vid sjukdomar som parotitis

nen och säkerligen har också de B-fall som epidemica (påssjuka) kan också uppträda icke behövt komma till daghem en motsvaencephaliter med eller utan kliniska symtom rande mera gynnsam allmän situation än de av liknande art men frekvensen varierar hos

B-fall, vars föräldrar måst anlita daghem. olika undersökare. Även vid varicellae (vatt-

koppor) kan encephalitsymtom uppträda,

2.3 Kroppsliga och traumata dock mera sällan följda av neurologiska eller sjukdomar under uppväxtâren psykiska symtom. När det gäller poliomyelit

har de psykiska följderna betraktats som Som framgår av resultatbeskrivningen nedan sällsynta men psykiska symtom har även här

har från vårdnadshavaren inhämtats uppgif- ansetts förekomma i varierande frekvens. ter rörande genomgångna med sjukdomar Uppfattningarna om virusencephaliternas angivande av åldern vid sjukdomstillfället. komplikationer av akut och permanent natur

liksom om deras följdverkningar över huvud tiden. Mera sällan kunde med fog misstänkas att ifrågavarande skallskada hade samband taget varierar. med de symtom som förelåg sex månader Följdverkningarna är i vissa fall, främst när det gäller omedelbara verkningar, påtagli- efter olyckan. odiskutabla. l fråga om följdverk- Andra undersökningar är i detta sammanga och som också av intresse, t. ex. Hartelius ningar på längre sikt gäller detsamma hang beträffande av traumatisk natur, (1965) och Jonsson (1967) liksom McCord hjärnskador att be- och McCord (1959) och Rune (1970). Jonsdvs. betydande svårigheter föreligger döma effekterna. son fann, att om alla av aktuella eller

Problemen har sysselsatt åtskilliga forska- misstänkta hjärnskador (meningiter, poliore och lett till en avsevärd litteratur på myelitis, cerebrala insulter vid förlossningen

området. Från svensk sida har de akuta och hjärnskakningar) adderades, förelåg och hjärnhinneinflammationernas ingen skillnad mellan ”delinquent” och hjärnstuderats av bl. a. Nylander (1955) ”non-delinquent” pojkar, men om endast prognos och Müller et al. (1958). I det sistnämnda ”concussion” (hjämskakningar) räknades, arbetet visade sig de psykiska besvären unge- förelåg en något högre frekvens dylika bland fär lika vanliga bland kontroller som observa- ”delinquent boys”. Vid tolkningen härav del Jonsson som tionsfall, dock fanns för probandernas diskuterar pojkarnas livlighet flera med svårartade När Ny- bl. a. medför faror i trafiken och den med symtombilder. tilltagande intensiteten i lander i sitt ovan nämnda arbete, som enbart olyckshändelserna oron med åtföljande komplikationer. Samma rörde barn (5-15 år), fann påtagliga psykisav fallen kunde han summationseffekt har också påpekats av de ka symtom i ca hälften visa att flertalet av dessa barn tiden före övriga ovan nämnda författarna. Rune hari eller haft sin studie jämfört barn som företett skallhjäm- hjärnhinneinflammationen och att de även förelåg hos skador med medvetslöshet med ett kontrollsamma symtom föräldrar och syskom samt att det i en del material och funnit en rad psykiska symtom i hos de förra men endast i få fall direkta fall förelegat anmärkningsvärda störningar tecken I stället karaktäriseras den yttre miljön. på hjärnskada. beträffar skallskador har Hjern och gruppen av splittrad hemsituation med be- Vad Nylander (1962) undersökt ett mindre mate- hov av socialhjälp och andra bekymmersamhos barn (l -14 år) ma förhållanden kombinerade med rial av grava hjärnskador yttre med medvetslöshet 50 insufficiens” hos föräldrar och (24 timmar upp till psykisk traumat. Nära hälften av fallen eventuellt av beteenderubbningar eller indagar) efter sufficiens” hos barnen redan före skall- (9 av 22) visade inga vare sig neurologiska eller psykiska följdsymtom och någon korre- traumat. lation mellan medvetslöshetens längd och Av intresse för denna undersökning är

svårighetsgrad kunde inte heller speciellt vad som anförts om hjärnskadornas symtomens resultat andra betydelse för och samband med sådana påvisas. Liknande rapporterar författare (Bax och Mac Keith, 1963). Några karaktärsförändringar, som lett till ett beteår efter den första studien (1964) skildrar ende av typen barn- och ungdomsasocialitet ett större barnmaterial Motoriska rubbningar och Hjem och Nylander resp. kriminalitet. cerebri av uppges som speciellt vanliga med hjärnskakningar (commotio hyperaktivitet varvid framhålles dels följder av hjärnskador, inte minst en geneviss definierad typ), visat rellt dålig finmotorik liksom också percepatt barnets psykiska status före olyckan för tionsrubbningar av olika slag och de därav sig vara av väsentlig betydelse uppsekundära av mer eller komsten av akuta skallskador, dels progno- följande pâilagringarna beroende av föräldrarnas före- mindre neurotisk natur. Koch (1972) betosens sannolika om densamma och av den infor- nar vikten av deras diagnostik från bla. ställningar mation föräldrar och piiininnei om och barn ges under värd- terapeutiska synpunkter

Stuttes insatser när det gäller karaktärsstör- och exemplifierar olikheterna i definitioner ningarnas somatogenes. Även om de grövre med frekvenstalen hos olika författare från hjämskadorna i enskilda fall med hög grad av 0,1% (Graham et al., 1966) över 7-8% sannolikhet kan kliniskt bindas till ett spe- (Jonsson, 1964) till 42 % (Uddenberg, 1955) ciellt beteende kan dock genetiska faktorer i ”normalgrupper”. Han kräver kvantitativ vara avgörande. Det är över huvud taget svårt bedömning och operationella definitioner att få fram mera generella samband. Inte och anser det vara en fördel att begreppen minst här rör det som sig om oklarheter kan användas deskriptivt och radikalt befrias uppstår vid gränsdragningarna. Detta fram- från sina etiologiska implikationer. träder med all tydlighet inför t. ex. Sjöbrings Torolds ingående granskning av litteratulesionella personlighetsförändringar” och ren för honom till att det i fråga om inför det moderna uttrycket ”minimal brain faktorer genetiska och kriminalitet för närdamage” resp. ”minimal brain dysfunction”. varande bara kan sägas att det är möjligt att Utöver nämnda motoriska rubbningar genetisk ingåri disposition spelar en viss roll, när detta syndrom beteendevariabler som ”imdet gäller ungdomskriminalitet troligen en pulsdrivenhet, dysinhibition, brist relativt liten.” på kon- Han pekar på det viktigaste centration och ökad distraktibilitet - ”för- resultatet från tvillingforskningen, dvs. ”att ändringar i kontaktformen med bristande enäggstvillingar i 30-40 % icke är konkorselektivitet och distanslöshet, trubbighet i danta för habituell detta kriminalitet, trots den emotionella kontakten, ökad uttröttbar- att de i de flesta fallen vuxit upp i samma het, förändringar i psykiska förlopps intensi- miljö.” Om detta inte kan förklaras genom tet mot antingen speciellt hög (ixoid) inten- exogent lesionella faktorer, vilket genomsitet eller speciellt låg, affektivt tunn”, vida- gången inte gjort sannolikt, måste, menar re uppladdningstendens, tendens tiil desorga- Torolf, ”små (t. ex. icke Sociologiska) diffeniserande primitivreaktioner, överstimule- renser i deras vara förmiljösituation ringstendenser, tendens till splittring, lättak- klaringen, vilket ger spelrum för fortsatt tiverad ängslan och s. k. katastrofreaktioner forskning avseende subtila miljöförhållanad modum Goldstein. Vidare i dens betydelse. Han föreslår som adekvat rigiditet inställningar, °sets, bristande plasticitet i forskning intensivundersökningar på grupper anpassning, sänkt vakenhetsgrad, viss sorts av för asocialitet diskordanta enäggstvillingmimik med bristande nyansering och ut- par (inklusive av för grad av asocialitet starkt trycksfattigdom, personlighetsmässig primi- olika enäggstvillingpar) resp. en väl genomtivisering och bristande differentiering, ste- tänkt hypotesuppläggning på just sådana reotypi i tänkande och tyckande, nedsatt ungdomskriminella som starkt avviker från muskeltonus, emotionell flackhet och trub- det vanliga mönstret, kommer exempelvis bighet. från socialt mycket bra miljöer med välan- Torold (1969), från vilken ovan nämnda passade syskon etc. och studier på socialt citat är hämtat, har behandlat dessa och, välanpassade barn från väldokumenterat krisom tidigare anförts, andra väsentliga minalitetsdisponerande familjemiljöer, ”mulproblem i sin studie om ungdomskriminali- tiproblemfamiljerna. Otvivelaktigt blir en teten. Beträffande minimal cerebral dys- dylik forskning en betydelsefull uppgift i funktion” erinrar han bl. a. om att det mest framtiden. etablerade av alla hjärnskadesyndrom, hyperaktivitetssyndromet, snarast verkar vara ge- 2.3.2 Egna undersökningar och resultat netiskt betingat (Bakwin, 1967). Han finner frågan om exogen resp. endogen etiologi Av barnsjukdomar har efterfrågats difteri, oklar och olöslig (utom genom jämförelser barnförlamning (polio), kikhosta (pertussis), på stora grupper enäggstvillingar). Han be- mässling (morbilli), påssjuka (parotit), vattonar betydelsen av ”base-rateW-problemet tenkoppor (varicellae) och röda hund (rubel-

46 SOU 1973:49

En numeriskt relativt stor skillnad mellan la). Uppgifter har också lämnats om even- B- och K-fall föreligger förutom när det tuellt genomgången gulsot (hepatit), hjärnäven beträffande röda hinne- resp. hjärninflammation (meningit, gäller vattkoppor hund. I PU möter vi sålunda när det gäller encephalit) och kramper samt om eventuell av skalltraumata röda hund en frekvens inom B-gruppen på förekomst resp. upprepade

traumata av annan art. Vidare har 48 % och inom K-gruppen på 33 %. Diskrekroppsliga som 15% är dock ej signifikant. Här registrerats olika kroppsliga symtom pansen

mer eller mindre regelbundet lidit av möter vi en skillnad även i insjukningsålder: pojken mot 4,7 år för K-fallen. I eller klagat över såsom astma, allergiska 6,5 år för B-fallen HU kan dessa resultat beträffande röda hund sjukdomar, huvudvärk, muskelvärk, utpräg-

lad trötthet, ofta förekommande illamående ej verifieras.

I fråga om påssjuka skiljer sig också och kräkningar samt matvägran resp. evenmen nu med i PU såväl tuellt förekommande överkonsumtion av insjukningsåldern

som i HU en lägre dylik för B-fallen (6,7 mat. Frågor har också gällt besvär i form av

före- resp. 5,7 år) än för K-fallen (7,6 resp. 7,7 förstoppning (obstipation) resp. ofta

kommande diarrétillstånd. Till sist har efter- år). sig från övriga barnfrågats huruvida pojken lidit av upprepade Vattkoppor skiljer

och om han utsatts sjukdomar genom en i HU lägre frekvens övre luftvägsinfektioner bland B-fallen (66 %) än bland K-fallen för någon form av förgiftning (intoxikation)

annan och (87 %). Differensen -21 % är signifikant (xz

eller anmärkningsvärd sjukdom om han varit föremål för röntgenundersök- = 9.13). Medelvärdet för insjukningsåldern

för K-fallen ningar. ligger i HU också något högre

är att dessa sjukdomar, sym- (6,3 år) än för B-fallen (5,7 år). Hypotesen

tom och tillstånd kunnat medföra komplika-

tioner som på ett eller annat sätt ökat risken tom B. Övriga kroppsliga sjukdomssym för barnet att bli B-fall och senare även

återfall. l. Övriga sjukdomar och symtom uppvisari

regel en mycket låg frekvens och ofta samma

sjukdomar och i såväl B- som K-grupper. Detta gäller i PU 1. Genomgångna kroppsliga

såväl som i HU beträffande astma, allergiska traumara sjukdomar, gulsot, hjärn- och hjärnhinnein-

A. Barnsjukdomar (tabell 2.15) krampsymtom, illamående, flammationer,

har difteri inte kräkningar, matvägran resp. överkonsum- När det gäller barnsjukdomar tion, diarrésjukdomar, förstoppning, ledvärk, förekommit i vare sig PU eller HU. Barnför-

eller polio har i PU registrerats i fyra hjärtbesvär och förgiftningar. lamning I l PU det 0-5 av 39-40 B-fall av 42 B-fall (10 %) men inte i något K-fall. gäller

(0-12 %) och 0-4 av 40 K-fall (0-10 70) HU hade tre av 146 B-fall (2 %) och ett av och i HU 1-9 av 144-149 52 K-fall (2 %) haft polio. per symtom B-fall %) och l-2 av 52-53 K-fall barnsjukdomar, deras frekvens (l-6 Övriga B- och K-fall (2-4 %). Differensen sträcker sig i PU från inom PU och HU resp. bland -2 till +7 % och i HU från -3 till +6 70. liksom ålder vid insjuknandet i desamma, Inte i något fall är skillnaderna mellan B- och återfinns i tab. 2,15. för K-grupper signifikanta. De mest påtagliga Av tabellen framgår att, med undantag differenserna möter vi i HU beträffande vattkoppor, inga säkra skillnader föreligger illamående och kräkningar. Det mellan B- och K-fall när det gäller frekvenser symtomen

förra omfattar nio av 147 B-fall (o (70) men av barnsjukdomar, som för båda grupperna %) inga K-fall. Differens 6 Xx Det senare omfatär högst när det gäller mässling (89-96 tar åtta av 147 B-fall (670) och ett av 53 och lägst när det gäller röda hund (33-49 %) K-fall (2 70). Differens 4 (Xx dvs. inte heller och scarlatina (16-17 %).

Tabell 2.15 Frekvens och ålder vid insjuknande i barnsjukdomar resp. uppträdande av skalltraun (jämte frekvensen av kroppsliga traumata) i PU och HU för B- och K-fall samt differenser mellan och K-fall.

Sjukdom PU B-fall K-fall Diff. B-K resp. HU N % N Ål- öm. N % N Ål- öm. % Sign. Ålder der dei M M

Mässling PU 39 93 37 4,7 0,41 38 95 38 4,4 0,35 -2 - +0 HU 126 89 124 4,8 0,23 51 96 50 5,0 0,28 -7 - -0 Vattkoppor PU 29 69 28 6,0 0,45 31 77 31 6,1 0,66 -8 - -0 HU 95 66 94 5,7 0,26 46 87 45 6,3 0,37 -21 xxx -0 Påssjuka PU 22 54 21 6,7 0,54 25 63 24 7,6 0,68 -9 - -0 HU 85 60 84 5,7 0,28 33 58 29 7,7 0,54 +2 - -2 Kikhosta PU 20 49 20 3,6 0,50 16 40 14 4,5 +9 - -0 0,72 HU 87 61 86 4,2 0,28 33 63 33 4,4 0,40 -2 - -0

Kroppsl. trauma PU 8 19 - - - 2 5 - - - + 14 x HU 8 5 - - 1 2 - - - +3 - Skalltrauma m. PU 15 36 15 7,0 0,95 6 15 5 6,8 0,91 +21 x +0 medvetslöshet HU 26 18 26 6,8 0,70 6 ll 6 5,1 1,18 +7 - +1 Anm. Totala antalet B-fall i PU = 40-42 Totala antalet K-fall i PU = 39-41 Totala antalet B-fall i HU = 139-144 Totala antalet K-fall i HU = 51-53

här någon säkerställd skillnad mellan B- och av 144 B-fall (14%) och ll av 53 K-fall K-grupper. (21 %). Differensen - 7 %, dvs. ingen signifi- 2. I något högre frekvens men också utan kans. signifikanta differenser mellan B- och Kgrupper finner vi symtomen utpräglad trötthet, muskelvärk (i regel benmuskelsmär- C. Upprepade kroppsliga traumata resp. tor), mag- resp. huvudvärk samt benägenhet skalltraumata (tabell 2.15) för övre luftvägsinfektioner. I PU rör det sig om 6-10 av 42 B-fall och 6-12 av 40 K-fall Upprepade kroppsliga rraumata möter vi i (15-30 %) och iHU om 11-29 av 144-147 PUi åtta av 42 B-fall (19 %) och i två av 40 B-fall (7-22 %) och O-ll av 53 K-fall K-fall (5 %). Differens 14 %, dvs. en signifi- (0-21 %), en viss numerisk översikt för B-fal- kans på 5 %-nivå. I HU blir frekvensen dock len. Speciellt när det gäller huvudvärk möter lägre, i åtta av 144 B-fall (5 %) och i ett av vi denna tendens till övervikt för B-fallen. I 53 K-fall (2 %). Differensen 3 % är här ej PU anger l0 av 42 B-fall (24 %) och sex av signifikant. 40 K-fall (15 %) huvudvärk. Differens 9 %. I Skalltrauma med medvetslöshet registrera- HU är motsvarande siffra 29 av 144 B-fall des i PU i 15 av 42 B-fall (36 %) och i sex av (22 %) och sju av 53 K-fall (13 %). Differens 40 K-fall (15 %). Differensen 21 % är signifi- 9 %. När det gäller benägenhet för upprepa- kant på 5 %-nivå. I HU är även här frekvende övre luftvägsinfektiøner möter vi också sen lägre med 26 av 144 B-fall (18 %) mot relativt hög frekvens men numeriskt högre z sex av 53 K-fall 7 % blir (ll %). Differensen K- än B-grupp. l FU sålunda i sex av 42 B-fall här ej signifikant. Av tabell 2.15 framgår att (14 %) och ll av 40 K-fall (27 %). Differen- skalltraumat drabbade B-fallen i HU i högre

sen - 13 %. IHU är motsvarande siffror 21 ålder än K-fallen (vid, 6,8

resp. 5,1 år).

Differens differen- bland B-fall (48 %) än bland K-fall (33 %) 1,7 år. Inga signifikanta ser. uppvisar en tendens till högre brottslighet efter 18 år för dem som haft sjukdomen (55 %) än för de pojkar som uppges icke haft D. Röntgen sjukdomen (33 %). Differensen 22 % är dock Som ovan nämnts har även registrerats hum- ej signifikant och resultatet, som gäller PU, varit föremål är 8 %. vida pojkarna för röntgenun- kan ej verifierasi HU, där differensen dersökningar. I PU angavs 21 av 41 B-fall När det gäller omhändertagande och pla-

(51%) och 20 av 39 K-fall (51%) vara cering före 18 år av dem, som begått brott I HU angavs 107 av 147 B-fall efter l8-årsåldem, framträder inga signifiröntgade. (73%) och 43 av 52 K-fall (83%) ha kanta differenser. röntgats. I HU är diskrepansen sålunda -10 %. Skillnaden är ej signifikant. B. Övriga kroppsliga siukdomsrymtom (tabell 2.1 7.a -gj

II. i sekvensmodell 1. I regel har dessa uppvisat så låg frekvens Kroppsliga sjukdomar att en analys enligt sekvensmodellen ej är A. Barnsjukdomar (tabell 2.16.a-f) meningsfull. av tabellen. Illamående (2.17.a) och kräkningar Resultaten framgår i sina detaljer framträder inte mel- (2.I 7.b) uppvisar de högsta frekvenserna och signifikanta differenser också den största diskrepansen mellan B- och lan dem som haft resp. ej haft barnsjukdomar såsom mässling, påssjuka, scarlatina, K-grupper även om denna inte är signifikant. hund när Illamående möter vi i PUi fyra av de 41 vattkoppor och röda det gäller B-fallen. Samtliga dessa fyra begick brott brottslighet efter 18 år resp. omhändertagande före denna ålder. efter 18 a°r mot 14 av de 37 övriga (38 %). Kikhosta 2.16.a) en an- Differens 62 %. Fishers exakt-a test ger signi- (tabell uppvisar som de fikans på 3 %-nivå. I HU är motsvarande märkningsvärd differens såtillvida siffror fem av åtta B-fall med illamående mot K-fall i HU som ej haft kikhosta har en för K-fallen frekvens brott efter 18 år 62 av 135 utan illamående (46 %). Differenhög Differensen mellan dem som haft sen 17 %. Fisher ger dock här ingen signifi- (33%). är -30 kans. i PU kan sålunda ej veri-

resp. icke haft kikhosta %. Den förra (Resultatet

fieras i HU men tendensen är påtaglig. När gruppen omfattar här 33 fall, av vilka endast kan det gäller K-fallen har endast två fall i PU ett begått brott efter 18 år. Resultatet att kikhostan trots sin och intet fall i HU registrerats för illamåenstärka uppfattningen allvarlighet från andra synpunkter knappast de. De två i PU begick ej brott efter 18 år. Omhändertagna blev i PU två av de fyra tillhör de sjukdomar, vars följdverkningar B-fallen med illamående mot sex av de 37 påverkar brottsligheten. Mässlingen (tabell 2.16.b) ger också ett utan (16 %). I HU var fem av de åtta B-fallen anmärkningsvärt resultat i PU, i det att de med illamående Omhändertagna (63 %) mot som haft 29 av de 135 utan (21%). Differens 42 %. pojkar mässling begår brott efter mellan dessa och Fishers test ger här signifikans. Av K-fall i 18 år i 47 %. Differensen de tre som PU omhändertogs ingen men en iHU, som pojkars brottslighet ej haft 47 %. Medelfel = för illamående. mässling (0 %) är sålunda dock ej registrerats vi samma tendens, 48 resp. Kräkningar registrerades i tre B-fall i PU 8,1. I HU möter 38 %. Differensen således 10 %. Fishers och dessa begick samtliga tre brott efter 18 exakta test för fyrfältstabeller ger dock ej år mot 15 av de 38 övriga (39 %). Differens 61%. Fishers exakta test ger dock ingen signifikans. Röda hund (tabell 2.16.f) som i PU signifikans (p = 0,077). I HU var motsvaran-

företedde en tendens till högre frekvens de registreringar fem av sju för B-fall med

4-SOU 1973: 49

.NNmNm

| n u u n u I n

NN N N L N L

u N

NN .NNE NN NN:

V

N N N N N NN NN NN NN NN NN .Nm N N .Nm

...NsNNEo

N N N. N N N NN. N z NN NN NN N NN m N N N N

...Na

| .N u u n - u I

NN N

Na NN T N_

.NNE NN |

.Nm

m_ N

NN N.. S NN NN. NN E NN. NN. NN NN NN. NN A NN.

:Ohm

N N N N. N N NN NN NN N N o z NN. NN N N.. NN

NN NN N N h NN NN NN NN

vNN

NN NN N NN. Nm NN. N.

a:

NNNMNN-..

.= :z N_ NNN

NNN;NN;NNNN

...NNN

a a u n u I

.N N NN NN

NN .tå NN. NN:

V

N N N o N N NN NN NN NN NN NN NN NN

...NNENEO

z N N N N N N N N N N o N. N N O v

z

...NNN

a u a | n u

N N NN

Nu

.NNE NN

Nm

m_ NN NN MN s. NN v A N. NN t. NN NN NN NN

:Ohm

N W N

.ZOUOEmCDNrxMm

NN m N N N m n z NN NN NN

N m

PN -= .S NN NN m” NN MN NN NN mm NN

NN

.NNEOUXBWENM

+ a + u + a + : + u + + N n + N I + - H

.N

NNEoxoNNt

Nå

NNEoxNNNduNN

835mm QXCSxüQM.

Näåaåzä

zdNNNm NNNNSNQNN

053;

NNNNNNNSNN

m»

NNNNNQH

H .. ..

NNNmoN

..

NNmNoN

,.

NNNNNN

NNmNN

NEA

NENN :MYM :mwá New NENN

l

NN;

NN xt ä m

x u u n u u u u › n u u u a

...NHN

N N N N .N NN NH u

NH:

NH .tå N

V N N N N N N N N N NN HN NN NN NN NN NN NN NN NN N NN.

.âsáeo

H H N N H N N H N N H N H N N H N N N NN MN N NN HN NN NN z

| u n z n u s u u s n u u n

.HHNHN

N N N NH NH n

NHu

.NNE NN

NN

N N N

mH NH NH NN NN NH NN NN NH NN NN NH NN N NH mm NH

N NN NN A

H N N N H N H N N N H N N N N

:Em

N NN NH HN NH NN HNNN NN NN HN z

N N N H N N N N NH NN NH NN NN NN HN NN N HH NN

NN NN NN NNH NNH NHH NHH HNNNH H NNH

D: .= HS

| u n a 1 1 u x u u u a u n

...NHN

.N N H N N NH a

NH .än .N

V N N N N N N N N N N N NH NH NN NH NN NH NN H NH NN

...NNEHEO

H N N N N N N N N N N N N N N N N N w N H N N N N N N z

=oUOEm=oMow

x | u u u | | n u n | | a u

...NHN

N H H NN n n HN n

NH:

.tå NN.

H å N N N N N N HH NN NH NN HH NN NN NH NN N NN NH wH NN NN

NNH

A NN

EoNEäNEouvHHHNN

H N N H N N H N N N N N H N N N N N N N N NH NH

:cum

NH NH NH NH NH z

N N H N N N H N N NN NN NN NN NH NN NH HN HH NN NH NN NN NN HH NN NN NN NN

Dm .= HS

umaämohx

mMTSO

+ 1 + u + z + n + n + 1 + u + u + n + u + u + u + u + u

.NMnâkNHN

N

NNEouHoNmN

NNEoNHoNNu

NN

...NNENHNNNN Ntäcmåaå Nâausâm

v_

NNNNNENNNN

HNSNNNN NNANNNMNS

.NMNNOCMMHE

NN Ȥ6 .. ..

.mNoH

.. .. .. ..

.. .. .. .. .. HE H5-

223m HHeoH

.. ..

Neo_ NNE H33_ HHNEH

n u

:âzm _HNEH NNE H23_ HHNNNH HHNEH :Sá

3 NN a. NN m NN Nm m m + 1 NN

SOU 1973 :49

kräkningar och 62 av 136 utan (46 %). är ej heller här signifikant. Även när det Differens 25 %. Ingen signifikans. När det gäller K-fallen är situationen likartad. gäller K-fallen förekom i PU och HU endast

ett fall ivardera med kräkningar. Fallet i HU C. Upprepade kroppsliga traumata begick brott efter 18 år men ej fallet i PU. resp. skalltraumata (tabell 2.18)

Omhändertagande hade i PU en av de tre Upprepade kroppsliga traumata i med kräkningar råkat ut för mot sju av de 38 uppvisade PU åtta B-fall, av vilka B-fallen fyra begick brott utan dylika (18 %). I HU möter vi fyra av de sju B-fallen med efter 18 år och 14 av de 33 övriga (42 %). kräkningar Differensen 8 % är ej signifikant. IHU rörde Omhändertagna mot 30 av de 136 utan det sig om fem av de åtta B-fallen med dylika (22%). Differensen 35 % ligger på upprepade trauma och 62 av de 135 övriga 10 %-nivå. En viss tendens alltså talar i den (46 %). Differensen 17 % är ej heller här riktningen att brottsfall med kräkningssymsäkerställd. tom omhändertages och före 18 placeras I fråga om omhändertagande är differenårs ålder och begår brott efter 18 års ålderi serna likartade. större utsträckning än brottsfall utan kräk- Skalltrauma med medvetslöshet hade i PU ningssymtom. Av K-fallen hade inga i PU drabbat 15 av 41 B-fall. Av dessa 15 begick omhändertagits, ej heller ett K-fall med åtta brott efter 18 år (53 %) mot 10 av de 26 kräkningar i HU men ett utan dylika. Illamående övriga (38 %). Differensen 15 % är ej signifioch kräkningar intar sålunda kant. I HU rörde det sig om 27 av 143 B-fall en viss särställning med för illamående i PU med skalltrauma. Av dessa 27 begick 19 en signifikans för samband med brott efter brott efter 18 år (70%) mot 48 av de 116 18år och i HU för samband med omhänderövriga (41 %). Differensen 29 % är här signitagande och placering före 18 år, och när det fikant. gäller kräkningarna en tendens till samband med brott efter När det gäller omhändertagande möter vi i 18 år i PU och i HU en HU en motsvarande signifikant differens. tendens till samband med omhändertagande Elva av 27 B-fall med skalltrauma placeras och placering före 18 år. (41 %) mot 23 av 116 utan (20 %). Differens 2. När det gäller symtom som utpräglad 21 %.

trötthet (tabell 2.17.e) och organsymtom

som muskelvärk (tabell 2.17.d) och magvärk D. Röntgen (tabell 2.17.e) framträder inga skillnader i

brott efter 18 år eller när det gäller omhän- Som framgår av tabell 2.18 möter vi inga dertagande. Inte heller beträffande huvud- differenser av signifikant natur inom vare sig värk (tabell 2.l7.f), som uppvisade en svag PU eller HU när det gäller omhändertagande tendens till högre frekvens bland B-fallen före eller brott efter 18 år. möter vi några differenser.

I fråga om upprepade övre Iuftvägsinfek-

tioner (tabell 2.17.g), som visade en nume- 2.3.3 Sammanfattning och preliminär disriskt högre frekvens bland K-fallen än bland kussion beträffande kroppsliga sjukdomar B-fallen, finner vi i PU lägre frekvenser av brott och symtom under uppväxtåren efter 18 år resp. omhändertagande före

denna ålder bland dem som lidit av övre A. När det gäller barnsjukdomar i allmänhet

luftvägsinfektioner. Statistisk signifikans finner vi i regel samma frekvens i såväl PU uppnås dock ej. I HU rör det sig om sju som HU och bland B- och K-fall. Endast

B-fall som begått brott av 20 med infek- beträffande och vattkoppor skiljer sig B-fall tioner (35 %) mot 60 av 123 utan dessa K-fall från varandra med i PU och HU en

besvär (49 %). Differens -14 %. Differensen högre frekvens vattkoppor bland K-fallen än

x n

...sm

a u u

a

.än

S ...u

2 .x

V

N m m

.s 2 z. om S ä

m o _ m _ H

ä : m mm Z

z

1 u u u

.än

ä

v

.än

v. ä

a

.zuuoåmcoâñm

2 2 2

v. av E. ä. mv vv 2

A

_ o m

:En

m o v

S 2 mv om E

_ . z

m _ W

Nm 2 t. om mv

m2 3 va_

a: .: .s

Awqiocoaxozømuønu

a u u

...ua

u u

a a

nu

w_ .än v.

V

o m o o m: 8 H 2 S .m

SEmD

.âsáso

m o o m m o v v o z

u

mäêømäzmxm

.än

u u u n

.än

m: e»

å

.38

2 m

av z mm mm mm vv 2

A .s

w m m a N

:En

v o v

utmana:

E m_ z

m m w

mm mm 2 m vm S m_ om

P. -: .s

mmzmnmob_

ounnøaab

+ u + u + u + | + u +

umhwámoâ

m.

»mioxouøu

NN

umioaåøuu+ uäåvâxuzaam. .axwmmmänms

mvanmñmb

nu

:ung xáem 535x392

u 3 2 .. .. ..

I _nä_ .EQ :så va_ :aan __30_

SOU 1973: 49 53

bland B-fallen och i HU en signifikant sådan per. Det är här fråga om illamående, kräkdifferens. ningar, diarrésjukdomar, förstoppning, mat- En ofta numeriskt högre frekvens av vägran, överkonsumtion, gulsot, ledvärk, barnsjukdomar och övre luftvägsinfektioner hjärtbesvär, krampsjukdomar, hjäm- och bland K-fallen kan möjligen tolkas så, att hjärnhinneinflammationer och förgiftningar. K-fallens referenter har bättre minne av Det mest påtagliga och också relativt pojkarnas genomgångna sjukdomar än B- frekventa bland ovan nämnda symtom utfallens. Den allmänna tendensen ivårt mate- gjordes av illamående och kräkningar. Brial bryts dock när det gäller röda hund, som fallen syntes-något oftare än K-fallen utsatta i numeriskt högre frekvens drabbat B-fallen för dessa symtom, dock utan signifikanta speciellt i PU. Det rör sig likväl inte om differenser. någon signifikant differens, varför slumpen När det gäller illamående visar det sig i PU kan ha varit avgörande. att de B-fall, som enligt referentema lidit Diskrepensen mellan flertalet barnsjuk- härav, begår brott i signifikant högre utdomar å ena och röda hund å andra sidan sträckning efter 18 år än de övriga. Beträf-

bör kanske ändå noteras eftersom en viss fande kräkningar är situationen likartad men skillnad också förekommer när det gäller signifikansen når här endast 8 %-nivå. I HU

insjukningsåldern. Denna ligger för de övriga uppnås en motsvarande signifikans när det

barnsjukdomarna i regel lägre när det gäller gäller illamående resp. omhändertagande och

B-fallen, vilket kan bero på en ur smittosyn- placering och beträffande kräkningar en ten-

punkt ogynnsammare miljö för dessa än för dens till ett motsvarande samband. Symto- K-fallen. I PU insjuknar emellertid B-falleni men kan och bör troligen uppfattas som röda hund i genomsnitt först vid 6-7-årså1- nervöst betingade och utgör kanske ett dern och K-fallen vid 4-5-årsåldern. I HU uttryck för att även de recidiverande unga kan denna differens dock ej verifieras. Såväl lagöverträdarna reagerat mer med ångest, B- som K-fall insjuknar här i 6-årsåldem. ängslan och oro än man primärt föreställer Omhändertagande med placering före 18 sig hos den kategori, som fortsätter med år resp. brottslighet efter 18 år visar intet asocialt beteende upp i vuxen ålder. klart samband med förekomst av barnsjuk- I något högre frekvens men alltjämt utan domar. Det kan ändå noteras att de nume- signifikanta differenser mellan B- och K-fall riskt största differensema gäller mässling och möter vi symtom som utpräglad trötthet, röda hund hos B-fallen, dvs. de B-fall som muskelvärk, mag- och huvudvärk. Ofta förehaft mässling resp. röda hund har i nume- ligger en tendens till högre frekvens av dessa riskt högre frekvens begått brott efter 18 år symtom hos B-fallen, speciellt gäller detta än de B-fall, som ej haft dessa sjukdomar. huvudvärk. Det framträder inga samband Röda hund får betraktas som en sjukdom mellan symtomens förekomst och omhänvärd speciella studier. Beträffande kikhosta dertagande före eller brottslighet efter 18 år. föreligger den enda signifikanta differensen Övre luftvägsinfektioner förekommer i nuoch den gäller K-fallen. De K-fall som inte meriskt men ej signifikant högre frekvens haft kikhosta har sålunda i större utsträck- bland K-fallen än bland B-fallen. Det är ning begått brott efter 18 år än de fall som sannolikt att K-fallens mödrar är mer obserhaft kikhosta. Resultatet är svårtolkat, men vanta även och kanske speciellt när det gäller det talar i varje fall inte för kikhosta som banala infektioner än B-fallens och att detta etiologisk faktor i anslutning till kriminali- är förklaringen. Ingen skillnad har framträtt tetsföreteelser. beträffande omhändertagande och brottslig- B. Vad sjukdomar och kroppsliga sym- het efter 18 år när materialet studerats med tom i övrigt beträffar finner vi flertalet hänsyn till förekomst resp. ej förekomst av efterfrågade dylika i låg frekvens och i upprepade övre luftvägsinfektioner. I den samma frekvens inom såväl B- som K-grup- mån det är möjligt att tala om enl tendens

heller mellan de B-fall som röntgats och de har de pojkar som lidit av upprepade övre luftvägsinfektioner mindre recidivbenägen- som icke röntgats.

het än de pojkar som ej drabbats härav. I varje fall talar resultaten inte för att uppre- 2.5 Beteende i övrigt under uppväxtåren pade övre luftvägsinfektioner skulle leda till till Det är otvivelaktigt av intresse att söka få skador som påverkar recidivfrekvensen brott. fram i vilken utsträckning och på vad sätt C. Upprepade kroppsliga traumata resp. våra unga lagöverträdare tidigare under upp-

skalltraumata finner vi i PU men ej HU i en växtåren visat symtom på anpassningssvårigbland B-fallen än heter. Vårdnadshavama har ställts inför en signifikant högre frekvens Tendensen i HU är dock rad frågor av såväl allmän som av mera bland K-fallen. densamma. De B-fall, som registrerats för speciell natur. traumata och skall- De allmänna frågorna till vårdnadshavaren upprepade kroppsliga visar nume- har gällt om anpassningssvårigheter över hutraumata med medvetslöshet, risksiffror vud ansetts föreligga i och utom riskt högre såväl när det gäller taget som när det gäller begång- hemmet eller i skolan. De speciella symtom omhändertagande na brott efter blir diffe- som efterfrågats har gällt t. ex. snatterier och 18 år. signifikanta rensema dock endast i HU och där för stölder i och utom hemmet och deras evenskalltraumata med medvetslöshet. tuella förekomst före 7 resp. 10-årsåldern, Att B-fallen mer än andra råkar ut för dock utan närmare angivande av typ eller

olyckshändelser och blir olycksfåglar” är svårighetsgrad. Att denna benägenhet då resulterar De mera speciella frågorna har även gällt påtagligt. i inte bara sådant som arm- och benbrott olika former av aggressions- resp. nonaggresutan också i skallskador med medvetslöshet sionstendenser. Vårdnadshavaren har sålunda är De tillfrågats om man upplevt pojken som särnaturligt. upprepade kroppsliga skilt bråkig och besvärolyckor som går ut över armar och ben och aggressiv (”ovanligt orsaken härtill som destruktiv (med en ovanlig lust att den bakomliggande påverkar lig), och fort- vilja förstöra saker och ting), eller som en inte riskerna för omhändertagande som lätt fått affektutbrott (haft svårt besatt brottslighet så tydligt som skalltraumata de i historiken härska sig) resp. rymt hemifrån och Vagabonmed medvetslöshet. (Jämför citerade författarnas fsummationseffekt”.) derat och i så fall om detta varit fallet redan Den eventuella som Olofsson infört före 10 års ålder. Affektlabilitet (med starka B-faktor, avsnitt i hemmet före 10 års i undersökningens social-psykologiska lynnessvängningar) kan tänkas ha ålder har också upptagits. Vidare ingår här (SOU 1973:25, kap. 5), de faktorer som leder till frågor om man upplevt pojken som ovanligt samband meçl medan skalltrauma- motoriskt orolig under uppväxtåren och om olycksfallsbenägenheten han lidit av koncentrationssvårigheter. I detta med medvetslöshet är en sekundär faktor,

som hos ett brottsfall recidivfrek- ta sammanhang har också berörts ett par

påverkar vensen. skolproblem: om pojken lidit av speciella läs- D. I detta avsnitt har till sist upptagits och skrivsvårigheter och om han skolkat

om frekvensen av röntgenuridersök- från skolan samt om han är vänsterhänt. frågan ningar. Hypotesen har här varit att B-fall i En annan typ av frågor har gällt pojkens större skulle ha utsatts härför eventuella depressiva tendenser och speciella utsträckning tecken på ängslan, spänning och osäkerhet. speciellt på grund av eventuell olycksfallsbe- Hit hör ett frågor om han

nägenhet. Recidivfrekvensen har dock ej par allmänna

varit föremål för en motsvarande hypotes. uppvisat ”depressiva symtom”, ångestsymhar tom eller ”hysteriska symtom. I andra Den första hypotesen ej bekräftats. beträffande hand har frågats efter orolig sömn, insom- Någon skillnad omhändertaganefter 18 år föreligger nattskräck och sömngående de resp. brottslighet ej ningssvårigheter,

SOU 1973: 49

resp. om han ofta varit vaken nattetid, elleri klientel av olika problemnatur från 18% övrigt haft svårt att sova. Sängvätning (även (Hertzman-Ericsson & Jansson, 1956) till dagvätning) och enkopres har tagits upp 30 % (Regnér, 40 % 1949), (Blomberg,

samt frågor huruvida fingersugning resp.

1954) och 82 % (Jonsson, 1967). (I Jonsson nagelbitning förekommit eller förekommer. och Kälvestens 222 var Stockholmspojkar Ytterligare frågor har gällt stamning och frekvensen 2-3 %.) andra talrubbningar, tics och andra stereo- Olofsson (1971 b) har påvisat mycket typier och tvångssymtom samt en allmän siffror från årskurs höga 9 (grundskolans fråga om man iakttagit några säregenheter på högsta klass) i Örebro. Av 518 elever svarade det sexuella området. Vårdnadshavaren har 272 att de varit borta från skolan utan också tillfrågats om pojken visat fabulerings- tillåtelse hemifrån och av dessa (skolkat) tendenser och om han varit med om eldsan- hade endast 81 st. upptäckts. Mer än tio läggning. gånger uppgav 47 st. (10 %), 3-10 gånger 83 Till sist ingår i detta avsnitt frågan om (16 %), 1-2 gånger 142 st. (27 %). I 246 fall pojken använt sprit, thinner och narkotika hade man uppgivit aldrig (47 %). Att och om han varit föremål för anmälan till symtomen tillsammans uppträder med andra bamavårdsnämnd. former av missanpassning är också klart, Sedan frågorna besvarats har referentema t. ex. tillsammans med snatterier (Nycander, fått ange den ålder då man första gången 1950; Wittrock, 1947; Olofsson, 1971 b). stött på tecken på anpassningsproblem eller Olofsson har (1971 b) analyserat ovan mött bekymmer för pojkens utveckling. nämnda skolkande pojkars brottsbelastning Hypoteserna är som i tidigare avsnitt att och funnit dels stor skillnad mellan dem som anpassningssvårigheter i allmänhet liksom aldrig skolkat och dem som endast skolkat omnämnda speciella symtom är vanligare 1-2 gånger och dels att brottsbelastningen bland B-fallen än bland K-fallen och att de ökar med ökad uppgiven skolkfrekvens. När pojkar som företett dylika oftare än de det gäller ”grova brott har de, som uppgivit övriga omhändertages resp. återfaller i brott. att de skolkat mer än 10 gånger, elva gånger så högt medelvärde som de som aldrig skolkat. De förra utgjordes av lång tids 2.4.1 Tidigare uppfattningar och undersökvaneskolkare. I hög frekvens hade dessa ningar ungdomar också druckit sig berusade (90 %), Materialet i denna undersökning utgörs av försökt någon gång berusa sig med thinner debutanter i ett visst tidigare definierat (42 %), prövat narkotika (36 %), rymt avseende. Vi måste räkna med att symtom hemifrån (21 %) och stannat borta över på anpassningssvårigheter av olika .slag före- natten utan att tala om det hemma (30 %).

funnits även under tidigare uppväxtår. Beroendet mellan skolk i dess helhet och

I litteraturen, inte minst den amerikanska, dessa variabler visade sig signifikant på har man framför allt fäst sig vid sambandet mindre än 0,1 %-nivån. Att bakom skolket mellan skolproblem och ungdomsbrottslig- döljer sig en mängd olika faktorer är också het, medan dessa ungdomars reaktioner lika tydligt som att skolket i och för sig inom hemmet mindre beaktats. Välkänt är också kan bana väg för andra former av därför den anpassningssvårighet dessa ung- missanpassning. domar manifesterar i form av t.ex. skol- Ett annat skolproblem, som ofta visat sig skolk. Åtskilliga svenska och utländska un- föreligga bland ungdomskriminella, har gällt dersökningar bestyrker detta samband. Av läs- och skrivfärdighetema. En ökad frekvens Glueck och Gluecks studier framgår bl. a. av speciella läs- och skrivsvårigheter bland

att 95 % av ”delinquent boys mot 11% delinquent boys redan av

uppges sålunda non-delinquents” skolkat från skolan. I Gluecks (1950) och i såväl andra utländska svenska undersökningar varierar siffrorna för arbeten t. ex. hos Weinschenk (1972) som i

även om skolan ett år senare, varvid deviant childsvenska (Jonsson, 1967) studier, varierar. ren högre grad av aktivitet, irretolkningen av dessa företeelser uppvisat lack of malleability” och non- Åtskilliga av övriga ovan omnämnda sym- gularity”, för även andra förfat- fastidiousness. Han citerar också en ameritom har varit föremål Jonsson kansk studie där markerade mat- och sömntares intresse. (1967) tog upp fyra visade liknande samband med senaav de most important groups of symp- problem re beteenderubbningar. Även höggradigt motoms”, dvs. insomnia, nervous stomach nervous headache and asthma with toriskt aktiva barn visade en motsvarande trouble, tendens. Rutter avslutar på följande sätt: It skin allergy och fann en högre frekvens hos warrants further study and the dividends of sina ”delinquent boys än i kontrollmate-

rialet (25-27 % mot 15-18 %). Detta gällde such study should be great.

dock ej för astma och allergiska hudsjuk-

domar. Jonsson är inte förvånad men finner 2.4.2 Egna undersökningar och resultat det inte självklart med hänsyn till psykody- Beträffande de företeelser och symtom som namiska teorier (Weiss & English, 1957 resp. behandlas i detta avsnitt har hypoteser tidi- Pinkerton, 1965). Både ”acting out direkt anser han Härutöver föreligger intresse av och via the organ of language” gare angivits. att se hur frekventa dessa företeelser är när erfarenhetsmässigt ha upplevt hos en och och altemerande. vårdnadshavaren får bedöma situationen. samma pojke simultant Syftet har också varit att i de fall anpass- Delinquent boys med ”psykosomatiska symäven av t. ex. Blomberg ningssvårigheter förelegat få en uppfattning tom beskrivs (1958) och Hartelius (1965). om hur tidigt dessa visat sig.

Jonsson (1967) finner också högre säng-

vätnings- (25 resp. 2 %) och enkopres- I. Beteenden under uppväxtåren inom Bfrekvens (7 resp. 0,5 %) bland ”delinquent än hos sina kontroller liksom även och K-grupper boys” andra svenska författare beträffande sängvät- A. Allmän anpassning ning (Blomberg, 1954; Hartelius, 1965). när I PU har referenterna på den direkta frågan Även Glueck och Glueck fann detsamma mot om anpassningen uppgivit att pojken företett det gällde Sängvätning (28,2 13,6 %). i hemmet före den beträffande detta sam- anpassningssvårigheter Olika tolkningsförsök av t.ex. Alexander & aktuella händelsen i 12 av 42 B-fall (29 %). I band har framförts ett av 40 K-fall (2 %) angavs också att Staub (1931) och Michaels (1938) resp. Även Bellman allmänna anpassningssvårigheter förelegat. Michaels & Goodman (1939). men Skillnaden mellan B- och K-fall är påtaglig (1966) har antytt sambandsproblemet fann i sin specialstudie över enkopres ingen och säkerställd. bland enko- I HU finner vi en likartad såväl frekvens tendens till asocial upplevelse som differens. Av 146 B-fall uppges 30 Jonsson (1967) finner också. högre pretiker. som stam- (21 %) ha uppvisat motsvarande svårigheter frekvenser när det gäller symtom liksom ett av 53 K-fall (2 %). Differens 19 %. ning (10 mot 4 %) (dock ej andra talrubb- HU-resultatet verifierar sålunda PU-resultaningar), tics (31 mot 14 %), tumsugning (16 mot (26 mot tet. 5 %) och phobiasobsessions utom hemmet (ej 10 %). Anpassningssvårigheter medgavs i PU endast i fyra av 42 Rutter (1971) har också tagit upp rela- skolan) och B-fall (10 %) och inte i något av 40 K-fall. tioner mellan barns tidiga beteende 1 HU var Han om- Differensen 10 % är ej signifikant. senare anpassningssvårigheter. och motsvarande siffror 18 av 146 B-fall (12 %) nämner en studie, planerad av Graham 5 % avseende bamets temperament och beteende och fyra av 53 K-fall (8 %). Differensen

i 4-8-årsåldern jämfört med beteende i är ej heller här signifikant.

SOU 1973: 49

Tabell 2.19 Den förskoleålder vid vilken referenten angivit sig ha iakttagit det första tecknet på anpassningssvårigheter inom B- resp. K-grupper i PU och HU

Antal Ålder 1 skolåldern eller Okänd 1 2 3 4 5 6 1-6 inga symtom

PU

3 5 11 25 % 2,6 2,6 2,6 7,7 12,8 28,3 71,7 B-K 62,8 HU

5,7 9,5 7,6 22,8 77 B-K 29,9

Sedan pojkarnas beteende mera i detalj Anpassningssvårigheter i skolan uppges i penetrerats fick referentema ange den tid- PU ha förelegat i 17 av 42 B-fall (40 %) och i punkt vid vilken de uppgivna symtomen tre av 40 K-fall

på (7 %). Differens 33 % (X2

anpassningssvårigheter första gången kunde 10,36). I HU är situationen likartad. Av 146 iakttagas. Resultaten åskådliggörs i tabell B-fall uppvisade 66 fall med svårigheter 2.19. I PU visar det sig nu att referenten skolanpassningen (45 %) och elva av 53 iakttagit tecken på anpassningssvårigheter i K-fall (21 %). Differensen

här 24 % (xz

38 av 42 B-fall (91 %) redan i förskoleåldern 8,80). De säkerställda skillnaderna mellan Boch att när det gäller K-fallen dylika förele- och K-fall i PU verifieras i HU.

gat i ll av 39 fall (28 %). Differensen 63 %

(xl = 1 HU blir resultatet

30,26). likartat, i B. Särskilda symtom och beteenden det att 77 av 146 B-fall uppvisade anpass-

ningssvårigheter redan före skolåldem (53 %) Beträffande särskilda och beteenden symtom och 12 av de 53 K-fallen (23 %). Differensen möter varierande differenser mellan B- och

blir här 30 % (x: = 13.06). K-grupper.

Av tabellen framgår också att det i regel

synes vara i 5-6-årsåldern som föräldrarna (i a. Symtom som överväger inom B-gruppen regel modern) observerar eller misstänker men även förekommer i K-gruppen (tabell anpassningssvårigheter. 2.20)

Tabell 2.20 Beteenden under uppväxtåren som överväger inom B-gruppen

Symtom PU HU

40-42 40 B-K Sign. 146-147 53 B_-K Sign. B-fall K-fall B-fall K-fall

gift. O gift. 0

N % N % N % N %

1. Skolk 21 51 4 10 41 xxx 54 37 1 2 35 xxx 2. Koncentnsvår. 18 45 S 13 33 xxx 36 25 6 11 14 x 3. Affektlab. m. utbr. 14 33 6 15 18 - 40 27 6 11 16 x 4. Motorisk oro 14 33 7 17 16 - 51 35 10 19 16 x 5. Snatt. o. stöld. i hemmet 10 24 2 5 19 X 35 24 6 11 19 - 6. Stöld utom hem. 7 20 1 2 17 - 34 23 2 4 20 xxx 7. Läs- 0. skrivsvår. 12 29 7 17 12 - 25 18 3 6 12 - 8. Använt sprit 7 17 1 2 15 - 15 10 2 4 6 -

skolan. Detta är den mest K-fallen snattat före IO-årsåldern. Differens l) Skolk från dominerande företeelsen. IPU angav referen- 6 %. Före 7-årsåldern uppges i PU ett B-fall terna att skolk förekommit i 21 fall av 41 och i HU sex B-fall och ett K-fall.) 6) Stölder utom hemmet förekom i PUi B-fall (51 %) och i fyra av 40 K-fall (10 %).

Differensen 41 % (x2 = 14,25). Endast 1 fyra 20 % av B-fallen och i 2 % av K-fallen. av de 41 B-fallen (10 %) hade dock skolket Differens 17 % (X2 = 3,33). 1 HU förelåg

före IO-årsåldern. Differens motsvarande uppgifteri 23 % av B-fallen och förekommit

10% mellan B- och K-pojkar (X2 = 2,29). 4 % av K-fallen. Differens 19 % (X2 = 8,72).

PU registrerades ett. B-fall före Ingen signifikans. (I är frekvensen IO-årsåldern och i HU 15 B-fall (10%) och I HU något lägre men skolk två K-fall (4 %) före IO-årsåldern. Differenuppgavs dock i 54 av 147 B-fall (37 %) ochi

ett av de 53 K-fallen (2 %). Differensen 35 % sen 7 % (X2 = 1,35). Före 7 år uppges ett

= 22,01). 11 B-fall av 146 uppgavs ha B-fall i PU och två i HU ha begått stölder

(X2

skolkat före 10-årsåldem (8 %), inga K-fall. utom hemmet.) Differens 8 %. Ingen signifikans. 7) Läs- och skrivsvårigheter uppgavs före- PU i 29 % av B-fallen och i 2) Koncentrationssvårigheter. IPU uppges komma inom

18 av 42 B-fall (45 %) ha uppvisat dylika och 17 % av K-fallen. Differens 12 % (X2 = 0,86).

33 % I HU sådana svårigheter i 18% av

fem av 40 K-fall (13 %). Differens (X2 uppgavs

Differens 12 % = 7,91). I HU var motsvarande siffror 36 av B-fallen och 6 % av K-fallen.

146 B-fall (25 %) resp. sex av 53 K-fall (X2 = 3,33). (11 %). Differens 14 % (X2 = 3,39). 8) Använt sprit uppges i PU 17% av

B-fallen ha gjort och 2 % av K-fallen. Diffe- På samma höga frekvensnivå ligger beteen-

den som affektlabilitet med affektutbrott rens 15% (X2 = 3,20). IHU har 10% av

och motorisk oro. B-fallens och 4 % av K-fallens referenter re- att pojken använt sprit. Differens

3) Affektlabilitet med affektutbrott medgivit

gistreras i PUi 33 % av B-fallen och i 15 % av här 6 % (X2 = 1,35). K-fallen. Differens 18 % (X2 = 2,81). 1

HUi 27 % av B-fallen och i 11 % av K-fallen. b. Symtom och beteenden som endast före-

Differens 16 % (X2 = 4,79). (1 PU hade sju

kommer i B-gruppen (tabell 2.21) fall av 42 B-fall uppvisat dessa symtom före IO-årsåldern (17 %) och två av 40 K-fall Hit hör aggressivt beteende, inbrott utom

(5 %). Differens 12 % (X2 = 1,78). I HU var hemmet, hysteriska manifestationer och

motsvarande siffror 22 av 146 B-fall (15 %) sexuella säregenheter. och fem K-fall av 53 (9 %). Differens 6%, 1) Aggressivt beteende, som för föräldrar-

medelfel 6 % (X2 = 0,63). na varit påfallande, har i PU uppgivitsi 12 % 4) Motorisk oro uppgavs i PU i av B-fallen (X2 = 3,21) och 1 HU 6% av

33 % av B-fallen och i 17 % av K-fallen. B-fallen (X2 = 2,14). 1 PU hade 7% av Differens 16 % (x2 = 1.93). 1 HU blir B-fallen uppvisat detta aggressiva beteende

situationen tydligare med 35 % av B-fallen redan före JO-årsåldern och i HU 5 %. och 19 % av K-fallen. Differensen nu 16 2) Inbrott utom hemmet uppgavs i PU ha

(X2 = 3,89). förekommit i 7 % bland B-fallen (xz = 1,29). 5) Snatterier och stölder ihemmet möter IHU angavs 6 % (X2 = 2,14).

vi i PU hos 24 % av B-fallen och hos 5 % av 3) Hysteriska manifestationer uppgavs i

K-fallen. Differens 19 % (X2 = 4,59 ). 1 HU är PUi ett B-fall och i HU i 4 % av B-fallen.

motsvarande siffror 24 % av B-fallen och 4) Sexuella säregenheter medgavs i PUi

11 % av K-fallen. Differens 19 % (X2 = 3,07). ett B-fall och i HUi två B-fall.

(Före IO-årsåldern uppges i PU 7 % av Beträffande dessa fyra symtom förelåg B-fallen Differens differenser mellan B- och men inga K-fall ha snattat. inga signifikanta 7 %. I HU hade 13 % av B-fallen och 8 % av K-grupper.

SOU 1973: 49

Tabell 2.21 Beteenden under uppväxtåren som enbart förekommit bland B-fall

Symtom PU HU

40-42 40 B-K 53 Sign. 146-147 B-K Sign. B-fall K-fall Diff. B-fall K-fall Diff. % % N % N % N % N %

l. Aggr. beteende 5 12 O 0 12 - 9 6 - 0 0 6 2. Inbrott utom hem. 3 7 0 0 7 - 9 - 6 0 0 6 3. Hyst. manifest. 1 2 0 0 2 - 5 4 0 0 4 - 4. Sex. säregenhet. 1 2 0 0 2 - 2 2 0 _ 0 2

c. Symtom i relativt hög frekvens men d) I låg och i huvudsak samma frekvens

densamma inom B- och K-grupper finner vi inom Boch” K-grupper finner vi en rad beträffande Sängvätning och nagelbitning symtom upptagna i tabell 2.23. och i PU beträffande fingersugning (tabell

2.22) Symtomen har uppställts i den ordning de

numeriskt oftare förekommer i B- än i

1) Sängvätning: I PU registrerades 24 % K-grupper. av B-fallen och 13 % av K-fallen. Differens I regel föreligger inga signifikanta skillna- 11 % =

08 1,08). IHUl8 % av B-fallen och

der mellan B- och K-fall. Frekvensen är ofta

23 % av K-fallen. Differens -4 % (X2 =

låg, högst när det gäller orolig sömn som

0,22). förekommer i 10-19 % resp. paramimier 2) Nagelbitning: I PU registrerades 36 % och tics i 10-15 %. Även insomningssvårigav B-fallen och 32 % av K-fallen.

Differens heterna ligger på motsvarande nivå. Relativt

4 % (xz = 0,005). 1 HU uppges 33 % B-fall hög nivå karaktäriserar

även sömngående och som nagelbitare och 38 % av K-fallen. Diffe- nattskräck (8-9 %). I HU ligger även kam-

rens -5 % (X2 = 0,25). ratkonflikter

på 10 resp. 11 %-nivån i B- 3) Fingersugning registrerades i PUi hög resp. K-grupp. frekvens såväl bland B- som K-fallen (30 Rymning och vagabondage intar en sär-

resp. 45 %). Differensen - 15 % (X2 = 1,73).

ställning med hög frekvens i HU, där 15 % av I HU är frekvensen lägre och differensen B-fallen registrerats men inget K-fall. Diffemindre (12 resp. ll % och differensen l %). rensen 15 % är signifikant

(x: 7,51).

Inte heller beträffande dessa tre symtom (Vagabondage före IO-ärsåldern förekom i kan signifikanta differenser påvisas mellan Bsex B-fall i HU.)

och K-grupper. är såtillvida Thinnersniffningen också an-

TabeIl 2.22 Beteenden under uppväxtåren med hög men samma frekvensi B- och K-grupper

Symtom PU HU

40-42 40 B-K 53 Sign. 146-147 B-K Sign. B-fall K-fall Diff. B-fall K-fall j_

7 o ____. gift”.

N % N % N % N %

1. Sängvätning 10 24 5 13 ll - 27 18 12 23 -4 - 2. Nagelbitning 15 36 13 32 4 - 48 33 20 38 -5 - 3. Fingersugning 12 30 18 45 -15 - 18 12 6 11 - l -

med låg och i huvudsak samma Tabell 2.23 Symtom och beteenden under uppväxtåren

frekvens inom B- och K-grupper

PU HU Symtom

40 l46-147 53 40-42 K-fall B-fall K-fall B-fall

Antal % Antal % Antal % Antal %

2 22 15 0 03 2 1

Insomningssvårigheter

3 Differensen signifikant på l 7a-nivå.

=

som den endast förekommeri K-fall (10 %). Differensen _10 % (xz

märkningsvärd

2,62). I HU finner vi ett fall på 146 B-fall ett K-fall (PU) och i övrigt i PU i 7 % och i

(l %) och fyra av 53 K-fall (8 %). Differen- HU_ i 8 % av B-fallen.

sen -7% (X2 = 4,94) dvs. även här en

differens med högre frekvens signifikant frekvens inom K-grupper än i e. Högre bland K-fallen än bland B-fallen.

symtomen ångest och B-grupper uppvisar

tvångssymtom (tabell 2.24)

II. Beteenden under uppväxtåren isekvens- Ångest, ängslan och oro som framträdande

har i PU registrerats i endast två modell symtom -2 % =

B-fall och i tre K-fall. Differens (x:

A. Allmän anpassning IHU har 7 % av B-fallen och 19 % av 0,003). Differensen När det gäller de tre till referentema på K-fallen företett ångestsymtom.

i första hand ställda frågorna = 4,95) dvs. signifikant. är här _12 % denna punkt

(xz

har i PU framgår resultaten av tabell 2.25 a-d. Tvångssystem (av neurotisk typ)

men i fyra Det visar sig då beträffande B-fall såväli ej registrerats i något av B-fallen

som förekommit i högre frekvenser i K- än Tabell 2.24 Symtom under uppväxtåren

B-grupper

PU HU .Symtom

40 B-K Sign. 146-147 53 B-K Sign. 40-42 K-fall Diff. B-fall K-fall Diff. B-fall % i: %

N N % N % N % %

-2 - 10 7 10 19 -12 x 1. 5 3 7 - 8 -7 x

Ånåest,ängslan,oro2

0 0 4 10 -10 l 1 4 2. Tv gssymtom

SOU 1973: 49

| u N

...aa

ä n n

_so_ ä.

.N

.än

m_ »N N N

& mv v_ NN

v

N N m o

å mv m_ 8 oN Nm w_ m o vm N_

.aäegsø

c _ o _ _ o w _ z m_ _N o_ wN oN v_ o mN

...ma

ä. u u I u x u ä

än_

_N v m .N Nm N_ N_

.a

m_

NN NN _v m_ _m_ mv v_ vw Nv m_ N_ Å mm NN N_ N_

o N o N N n N m

. z _N vv m_ vw vm 2 ov mN

_ v

NN Nm v_ av 8 NN __

a: -: .s m: oN_ Nv NN av N_ _v

.så

u a u n n u n r

.N

m_ .NNE vN w N o

V

o o o o o .N wN N_ m_ vN N_ m_

...#250

z m w o o _ N o v v o o _ N o o

...ma

a n n u | a u u

:ouoêmansxom

oN m

.ED .N n Na

ä_

m_

Nm mm o_ m m _ A v. mv o_ _v vv vv __

29a :En

N o v N v N _ m _ _ z __ o_ __ m N_

:oo _ v o m

P_ .= .s N_ NN mm Nm ov N_ vN Nm v

NN __ NN

E2_

_

øomcêmmamøa..

+ n + x + a + n + u + u + u + u

§2:

?§83

Sänk.

_o_

_mêoxouâ

wmtm

.xwäáauámzY

...Näää

.Nwâáäaaåx .Nmäáøaamåx ._._v._ov_ao_u

NN

_mEoxo_nmu+

355m.: S523: .vaoxøn

.. ..

:sov:

mamma

.. .. .. ..

_§0_

.. ..

_E0_ ?då __80_

.a

:Sá

_E0_

_EA_ sv.:

u .30 _En_

?Så I E 3 xu + I

NN.

62 SOU 1973:49

PU som i HU erhålles 1) Det synes påtagligt att skolket (tabell att inga skillnader beträffande efter 18 år mellan 2.26.l) bevarar den särställning det länge brottslighet ansetts ha. Även när uppgiften utgår från de fall då referentema uppgivit klagomål och de fall då sådana referenten blir resultaten sålunda enstämmifrån skolans sida klagomål ej angivits (tabell 2.25.c). 1 PU ga. Skolkar den unge lagöverträdaren löper

finner vi samma resultat när det gäller han också en avgjort större risk än den icke

skolkande att omhändertas och placeras före anpassningssvårigheter i resp. utom hemmet. I HU däremot möter vi på l-O,1%-nivå 18 år (43 % i HU) och även att begå brott

differenser när det gäller anpass- efter denna ålder (67 % i HU). Procenttalen signifikanta i och utom hemmet skiljer sig avsevärt (20-30 %) från icke ningssvårighet (tabell skolkarnas i såväl PU som HU även om 2.25.a och b). Av de B-fall, som uppvisat i hemmet att på 0,1 %-nivå endast uppnås i sådana anpassningssvårigheter signifikanser referenten markerat dylika, begick 72 % HU och den i PU endast gäller omhänderta-

brott efter 18 år mot 41 % av de övriga och gandet och på 5 %-nivå. av de B-fall, för vilka referenten angivit 2) Affektlabilitet med affektutbrott (ta-

utom hemmet begick bell 2.26.2) är ett symtomkomplex som, om anpassningssvårigheter 81 % brott efter 18 år mot 43 % av de övriga. det karaktäriserar den unge lagöverträdaren,

före 18 år blev 32 % av de också medför omhändertagande med place- Omhändertagna B-fall som företett ring resp. brott efter 18 åri högre utsträckanpassningssvårigheteri skolan mot 18 % av de övriga. (Differensen ning än om syndromet saknas. Även här är

är här signifikant på 5 %-nivå.) Av de B-fall procenttalen i de B-grupper, där syndromet

som företett i hemmet ingår, höga (för omhändertagande 23 resp. anpassningssvårigheter 45 % och när det gällde dylika 41 % och för brott efter 18 år 54 resp. 65 % omhändertogs 63 %. i PU resp. HU). signifikanta differenser på utom hemmet När det gäller tidpunkten för de första 1 %-nivå gäller i HU såväl omhändertagandet som brottslighet efter 18 år. Detsamma anpassningssvårigheternas uppträdande (tagäller i HU med signifikans på l resp. bell 2.25.d) är i PU antalet B-fall, som först i skolåldern 5 %-nivå beträffande samma syndroms uppuppvisat anpassningssvårigheter, trädande före 10 års ålder. så litet att sekvensmodellen ej kan tillämpas. 3) Motorisk oro (tabell 2.26.3) karaktä- I HU finner vi att de B-pojkar, som redan i riserar också i hög grad B-fallen och där förskoleåldem uppvisat anpassningssvårigi frekvens omhändertages denna gör sig gällande möter vi också en hög heter, högre frekvens omhändertagande (21 och 31% i (34 %) och att de även i hög frekvens PU resp. HU) och brottslighet efter 18 år (50 återfaller i brott efter 18 års ålder (55 %). De och 63% i PU resp. HU). Differensema B-pojkar, som först i skolåldern uppvisar i en- mellan B-fall med resp. utan detta symtom anpassningssvårigheter, omhändertogs blir i HU signifikant på l%-nivå när det dast 12 % och återföll i brott i enbart 38 %. .gäller brottslighet efter 18 år. Differensema 22 resp. 17 % är signifikanta 4) Snatterier och stölder utom hemmet på l %- resp. 5 %-nivå. (tabell 2.26.4) tillhör också de beteenden

som hos B-fall ger en hög omhändertagande-

isekvensmodell procent (63 och 42 % iPU resp. HU) och en B. Särskilda symtom motsvarande brottslighetsfrekvens efter 18

a. Inom B-gruppen övervägande symtom år (63 och 65 % i PU resp. HU). (tabell 2.26.l-8). på 1%-nivå uppnås när det Signifikans och placering före Resultaten framgår av tabellen, där symto- gäller omhändertagande men i den ordning de numerärt 18 år såväl i PU som HU och i HU med uppsatts på 5 %-nivå för brott efter 18 år. synes dominera B-fallens omhändertagande signifikans och fortsatta brottslighet efter 18 år. Med signifikans på 1 %-nivå gäller detta för

SOU 1973: 49

s u -- |

...NNN

ä i u | ä;

.N

NN .än NN NN vN NN N| vN Nu

V

N N o N N N NN Nv NN Nv NN NN NN Nv NN NN NN

.NNmNNNNEO

o N o N N N o N N o N z NN NN NN NN NN mN NN NN NN

u u z N u a |

...NNN

ä. ä.

52 N NN NN vN vN

.NNE NN NN:

NN

NN o

NN NN NN NN NN .Nv NN NN NN NN NN Nv vN Nv Nv NN

A

:En

o N o N o N o N N N z vN NN vN Nv NN NN NN Nv NN NN

N N N N

NN NN NN NN Nv Nv NN oN Nv. NN NN NN NN

D: .: NS NNN NNN NNN

N

.NNNNN

n n 1 x a n u u NN

.N N N

.än

NN N NN vN

vu

V

NNouOENNNNENoN

N o o o N o o .N NN NN NN NN NN NN NN NN

áNsNNEo

N z N N N o N N o o N N o o N N o o N N o o

...NNN

a u n u n | u | n

E395?

.NNE

NN oN NN N NN .N

NN N N

Aovâmwñoâw

NN. NN NN vN NN NN N A NN Nv NN NN NN vN

:en

N N N N N v N N N N o v N N N z NN NN NN NN NN

v

qmzüé

Dm -= .s N N N N N

NN NN NN NN NN vN vN NN NN NN NN NN NN NN

E95

mvmxNNmm

+ x + u + x + 1 + 1 + a + a + u + | + u

.ss

oxo än: 5.:.:

uwxâtmü

wNN

NNESNNNNN

.o

Nååmtmâ

NNEoxoNomu+

.Näää »E2033

.. ..

§95:

.. .. .. ..

.NSNNN

.. .. .. ..

MdNoNm

NNSNN NNNNNN NNNEN _Näe_

.No

Nää NNNEN NNNEN NNNEN .Nää Eos: :Sá NENN NNNEN

:wash

u

n s. NN Nm. Nv NN

64 SOU 1973: 49

2 S mm ä mv ä

2 vn 3 8

5 E om

8 mv 3 ä vv 3 om S 2

8_

Hm ev 2 mv

mm S mm t. E 3

S_ 8_ m2

HN 2 om S 2

VV OO min OO NW OC

å om

mm Nm 8 ov 3 G 3

v-tl* v-(tñ O?

2 NN mm S om ä vn om

m + + + + +

.Sea så”

.êañazmørok

.o

EEE»

amwm :maa .tea :man :me En...? a.: a?

.m .N G s a.

5-SOU 1973 :49 65

omhändertagande före 18 år och med signifi- Differensen 39 % är signifikant på 7-8 %kans på 8 ?ø-nivå även brottslighet efter 18 år nivå. Av övriga symtom ger endast aggressivt beträffande snatterier och stölder utom hem- beteende (tabell 2.27.4) signifikans och denmet före 10 års ålder. na gäller Omhändertagna B-fall i HU. Pojkar- De återstående läs- och fyra symtomen na med aggressivt beteende omhändertages i skrivsvårigheter, koncentrationssvårigheter, 56 % mot de övriga i 22 %. Differensen 34 % snatteri och stölder i hemmet samt benägenär signifikant med dock samma tveksamhet heten eller tendensen att använda sprit har som ovan under 8. när det gäller B-fallen inte resulterat i några signifikanta avvikelser i frekvensen omhänc. Den tredje gruppens symtom, som föredertagna resp. fortsatt brottslighet i förhålkommer i relativt hög frekvens men i samma lande till B-fallen utan dessa symtom. inom B- och K-grupper, finner vi i tabell 5) Läs- och skrivsvårigheterna (tabell 2.28.1-3. Intet anmärkningsvärt vare sig när 226.5) har placerats före de övriga då vi i PU finner det gäller omhändertagande eller återfall i att B-fall med dylika i 67 % brott framkommer beträffande dessa symåterfaller i brott mot 34 % av de B-fall, som tom. icke lider härav. Diskrepansen 33 % är signifikant på 6 %-nivå.

6) Koncentrationssvårigheterna (tabell d. Särskilda relativt sällsynta symtom före- 2.26.6) följer samma mönster som läs- och kommande i huvudsak i samma frekvens skrivsvårigheterna. I den mån dylika av inom B- och K-grupper och deras roll när det referenterna anses karaktärisera B-fall möter gäller omhändertagande och återfall i brott vi höga frekvenser fortsatt brottslighet efter framgår av tabell 2.29, som upptar rymning 18 år (58 % i PU, 60 % i HU). Differensen är och vagabondage, thinnersniffning, kamratsignifikant på 8-9 resp. 6 %-nivå i PU resp. konflikter samt paramimier och tics (se även HU. tabell 2.23). De övriga symtomen i tabell 7) Snatterier och stölder i hemmet (tabell 2.23 har icke upptagits, då några differenser 2.267) ger också höga frekvenser men eller andra uppgifter av intresse ej föreligger. mindre differenser och ingen Vi möter signifikans här signifikanta differenser beinom 10 %-nivå. träffande rymning och vagabondage (tabell 8) När det gäller att använda sprit ger 2.29.1). Såväl i fråga om omhändertagande materialet en signifikant differens och placering före på 5 %- 18 år som när det gäller nivå. Det gäller K-fallen i HU, som i den mån brott efter 18 år finner vi, att de B-fall i HU, de använder sprit. registrerar en högre frek- som under uppväxtâren rymt och/eller vagavens brott efter 18 år. Signifikansen är dock bonderat, skiljer sig markant från dem som tveksam p. g. a. det begränsade antalet fall. det. ej gjort De vagabonderande lagöver- Frekvensen Omhändertagna före 18 år är för de trådarna omhändertas i 68 % (de övriga i B-fall i HU som använt sprit på hög nivå, och 16 %) och begår brott efter 18 år i 79 % (de differensen mellan grupperna (21 %) är signiövriga i 41 %). Differenserna är signifikanta fikant på 8 %-nivån. på 1 %-nivå när det gäller brott efter 18 år och på 0,1 %-nivå när det gäller omhänder-

b. Beträffande de särskilda och tagande och placering. symtom beteenden som endast förekommeri Thinnersniffningen (tabell 2.292) har B-gruppen anges resultaten i tabell 2.27.l-4. medtagits för att den i PU för B-fallen ger en på 8 %-nivå signifikant differens när det Pojkar med hysteriska symtom (tabell gäller brott efter 18 år. 2.27.1), som endast anges förekommai sex Kamratkonflikterna (tabell 2.29.3) visar i

fall i HU, har i fem av dessa fall begått brott HU en på 1 %-nivå signifikant differens när

efter 18 år mot 60 av de övriga 135 (44 %). det gäller omhändertagande före 18 år och

66 SOU 1973: 49

I I i 1 | I x I

...ua

.a

vm

m_ ...m

V m m u m

2 mm nu

v.

.cmäáEo

m m a m . H

.mä S om wa

z

| I I | I i I ..

...ma

:m

.w

2 vv 2 3 m_ wv m_ cv 2

vs A

w s N n m n 0 s

:en

8 m0 G G z

o m w m m o m

mm mm .mm w

m2 E2 v2 2

a: -å :c

=oøoEm=oxom

i I I I I I I |

...ma

å

2 än.

V o o o o

Goüüamum

om S 3 S

v.

áwSáEO

w o o m o N o o m w o z

amma_ i I I I I 1 I I

...ua

tusan ?m

a

EOw 2 9 2

vv mv mv 2 mv 3

A .s

m m

:ovøoouon

v o v N v v

:en

3 m: m: g z

c _ m w o

S m... ov u.. mm m.. om cv

a.. .å :s

S00

E0258

1 + I % + | + I

355m:

+ % + 1 %

.

ES:

åwmøxü

.ähtuäam mvämwwnämx

...mwwhm._u.mn

u .

2 : : : :

:agé :MVM än. :u: :MVM :ei :små :S2

:Näää .han

Q xm am. x»

SOU 1973: 49

.NNNNN

u u u u | u

.N N. N N N

NN .NNE NN Nu u

V

o N o N N NN NN NN NN NN NN NN

...Nuäao

N N N o N N o N z NN NN NN NN

.NNmNm

u u u u n n

N N

.NNE NN Nu Nu x N:

.N

NN N NN NN. NN. NN NN 3 oN NN 3. NN. NN

.SoUOEMEoNNMOm

A

:en

N N N N N N N z NN NN NN NN. NN

N NN NN NN. NN. NN oN NN NN NN.

D: -= .s NNN vNN

...Na

Nommåmd_

n u | z n n

NN o o N:

E5

N:

NN .N NN:

C00 . V

um o o o o o

NN oN NN 3 NN I NN

...Nsáeo

mdoNwxouw

z N N o o N N N o N N o o

...NNN

a u x u c n

NEEMm

N N

Nu NN

.NNE NN NN| u

NN

UOS NN

N N

.N e. NN. NN NN NN om NN. NN oN

A

EOuFEnm

N

:SN

N. N v N N. N N N z 3 v_ NN

N

NMNSNENNV

a.. -= Ns oN NN NN 3 NN NN NN I NN NN NN

fån-goa

+ u + u + n + a + u + n

.Nassau

Msnâäêa MSNNMNNNNNMNNE

NêaNNNuNaz.

NNEoxoNmun+

.. .. .. .. .. ..

:så N30_ _N80_

.No

NNNEN

xáem

u :Sá Nää

u NN NN Nm.

68 SOU 1973: 49

n n | x u ä

...am

ä;

x

.w _ Nm ä 2

.En

n 2 Q.

V m o

8 2 S ä om om ä m

x

.cäåso

_ m _ m H o h o _ m_ 8 S 8 3 z

u n - u u u

...ma

ä. ä

mm s. z

2:

.än

áouoämaoñüom

a.

:i: E S 2 m.. 3 S. 2 E 2. B

.s A

im

_ \. w a o w o n

:Em

m_ S 8 : om mm

z

53550_

w › m

2 mm 2 3 E S

m2 m2 ä_ ...S a: .: .s

u s u - u n u u

:oo ...ma

-m a

2 .än Ås

Eon_ V

o o o 8 2 2 m_ ok.

mcmâxoc

...amanie

o m o . n n o o d F o o z

w-

mEEam

u n u u u n u

.än

.än .s

xamøsâ:

:S:

o

m.. o_ s. n.. 2 om

_ a. A

:oo

_ c v m .Å _ e v e m n

:en

S 2 2 I z

ma_

_ _ m N _ n o

o.. mm S m mm am om t..

UOS

a.. -= E

538%

+ u + u + a H + n + u + a + n

332mm .unga

.Ensam

n: n .ä

.êzzoåssam

a

.massa

k

xbåsüü

QNN

.xwmauäm

:E:

äêoxouøuu+

.

“aøwüm

.u .. .. .. .. .. .. ..

§3. se... Eco_ _E0_

.

...Wax

.å

vägen

K

223m .ann a a ä av

SOU 1973: 49 69

...am

n n n u

a

2 .tå Q. m:

V

o N m

g 2 mm

.sääao

m o _ _ o H

z om um

...wa

u u x u

.tå ms S:

»m

wa c .s t. S S. E A

:Em

v o u _ o s z S 8

a _ v o_ 2 a.

a: .= E m2 Så

.zouoêmcoxrxom

.ana

n a u u

.w

_ 2 .än ax.

V

o u o

Qa ä om

Håmêwm

...äåeo

z o w o o w o o

:w

...ua

-M n u u n

Eos_

.än .s

um

møoâäá

wa “x S. 3 3. 3 ^

_ o v o v S 2

namn:

z

N m o v

E ...m S om

va.:

.= a. z.

SSE?

+ a + z + u + u

mcwüäumm

.Nnuzm

umEoxouou

Eouêñâwmwå

QmZN

pmêoxoxü

v_

.äuwzwx

.. .. .. ..

_ai_ _§0_ .Ed .E2

nu

.ae

:weak

H u... m + I ö» 3

HU i 53 % redan i förskoleåldern. Debuten brott efter denna ålder. De B-fall, beträffande vilka referenten anger att de lätt hamnar i för anpassningssvårigheter angavs i ca hälften konflikt av B-fallen ha legat i 5-6-årsåldern. med kamrater, begår i 85 % brott efter 18 år, de övriga i 44 % och omhänder- B-pojkama med av referentema angivna 18 år i 62 % mot för de övriga i anpassningssvårigheter i och utom hemmet tas före 20 %. resp. i skolan visar sig i HU i högre frekvens till senare omhändertagande än Vad till sist paramimier, spasmer och tics ge anledning har dessa symtom registrerats i när dylika ej angivits. Pojkar med anpassbeträffar tabellen 229.4. Här föreligger en differens i ningssvårigheter i och -utom hemmet begick HU på 5 %-nivå när det gäller också brott efter 18 år i högre utsträckning signifikant av B-fallen (50 % för B-fall än de övriga. Pojkarna med anpassningsomhändertagande svårigheter i hemmet omhändertogs sålunda med, 21 % för dem utan symtom). före 18 år i 45 % och begick brott efter 18 år i 72% och de med anpassningssvårigheter e. Särskilda symtom med högre frekvens utom hemmet omhändertogs i 63% och inom K- än B-grupper och deras relation till visade fortsatt brottslighet efter 18 år i sekvensklassema upptas i tabell 2.30. som av referenten läm- 81 %. De uppgifter Det gäller ångest, ängslan och oro resp. nats om anpassningssvårigheter i skolan gav Vi möter inför dessa symtom sålunda motsvarande differenser endast när tvångssymtom. inga signifikanta differenser när det gäller det gäller omhändertagande före 18 år. omhändertagande resp. fortsatt brottslighet. Anpassningssvårigheter i och utom hemmet synes sålunda prognostiskt avsevärt mycket_ allvarligare än anpassningssvårigheter i skolan 2.4.3 Sammanfattning och preliminär dismed sina 54 % återfall i brott efter 18 år. kussion i fråga om anpassningssvårigheter

De B-pojkar, vars anpassningssvårigheter

och beteendesymtom under uppväxtåren redan i förskoleåldern, visade en hög

börjat

Det första som i detta avsnitt redovisas är frekvens såväl omhändertagande (34 %) som frekvensen av allmänna anpassningssvårig- återfall i brott efter 18 år (55 %) i förhållanheter i och utom hemmet (ej skolan) resp. i de till de B-pojkar vars anpassningssvårigskolan. B-fallen anses av referentema (i regel heter angetts börja först i skolåldem. De av mödrarna) endast i 20-30% ha uppvisat våra unga lagöverträdare som tidigt uppvisat i hemmet och i symtom har sålunda otvivelaktigt sämre utanpassningssvårigheter 10-12 % utom hemmet under uppväxtåren. vecklingsmöjligheter än de övriga. I skolan uppger samma sagesmän dylika När det gäller enskilda symtoms uppträsvårigheter hos 40-45% av dessa pojkar. dande under uppväxtåren överväger flera Differensema mellan B- och K-fallens frek- symtom påtagligt och några registreras en-

venser är påtagliga när det gäller anpassnings- bart bland B-fallen. svårigheterna i hemmet och i skolan men kan Till de symtom som överväger höri första när det anpassnings- hand skolket, som helt dominerar B-fallens ej säkerställas gäller utom hemmet. ett välkänt faktum som även svårigheterna symtomatologi, när det gäller i denna undersökning i flera avsnitt doku- Den relativt låga frekvensen menterats och verifierats. Frapperande är i förekomsten av tidigare anpassningssvårigheter hos B-fallen kan sannolikt förklaras av denna undersökning den låga frekvensen denna ställdes innan skolk bland kontrollerna, vilket ytterligare att fråga pojkarnas beteende värde för att tidigt mera i detalj belysts. När mödrarna poängterar symtomets skulle ange vid vilken unga lagöverträdare. En avsevärd på ett senare stadium upptäcka det första teck- skillnad i omhändertagande och i fortsatt ålder dessa pojkar uppvisat efter 18 år föreligger också för net på svårigheter av anpassningskaraktär brottslighet i PU i 91 % ochi de B-fall som skolkat i förhållande till dem uppges dylika ha förelegat

som ej uppvisat symtomet (i HU 43 resp. bröstet, som barnet kanske inte får ligga vid 13 % för omhändertagande och 67 resp. så länge, eller kan nappens renässans vara 36 % förlfortsatt brottslighet). Skolket fram- orsaken? (Jfr Klackenberg /1971/ sid. 34.) står sålunda allt tydligare som ett central- Symtom med låg frekvens i både B- och symtom inom ungdomsasocialiteten såväl på K-grupper ger i regel inte några differenser. grund av dess särställning som kännetecken Tydliga undantag utgör dock rymning och på ett allvarligt hot som också på grund av vagabondage samt de fall där kamratkonfliklättheten att upptäcka det med den därav ter anges. Dessa symtom visar sig sålunda ha följande möjligheten att sätta in en tidig och betydelse såväl när det gäller omhändertadärigenom förhoppningsvis effektiv behand- gande före som i fråga om brott efter 18 år. ling. Det bör också anmärkas att thinnersniffning överväger bland B-fallen gör också följan- trots en i detta material låg förekomst ändå i de symtom: affektlabilitet med utbrott, mo- PU visar en på 8 %-nivå signifikant differens torisk oro samt snatterier i och utom hem- beträffande brott efter 18 år. met och koncentrationssvårigheter. Påtagliga Övriga symtom med låg frekvens i både Bmen ej signifikanta frekvensskillnader mellan och K-grupper (se tabell 2.23) uppvisar inga B- och K-fall möter vi vidare när det gäller differensernär det gäller omhändertagande läs- och skrivsvårigheter och alkoholför- eller fortsatt brottslighet. täring. Affektlabilitet med utbrott (speciellt Två ytterligare symtomkomplex som re-. dylika före 10 års ålder) visar dessutom höga gistrerats är ångest, ängslan och oro resp. frekvenser för både omhändertagande och tvångssymtom. Dessa förekommer i säkeråterfall i brott efter 18 år. Detsamma gäller ställd högre frekvens inom K-gruppen än snatterier och stölder utom hemmet. Hög inom B-gruppen. Några differenser när det frekvens återfall i brott visar också pojkar gäller omhändertagande, placering resp. som företett en motorisk oro i uppväxtåren. brott efter 18 år kan ej påvisasi någondera Vad angår symtomen koncentrationssvårig- gruppen . het och läs- och skrivsvårighet blir resultaten i detta avseende ej signifikanta på S %-nivå men en klar tendens i samma riktning och med signifikans på 6-8 %-nivåer möter vi, när det gäller risken för återfall i brott. Flertalet symtom som överväger bland B-fallen visar sig sålunda ofta också ha ett sambandmed högre frekvens omhändertagande och fortsatt brottslighet. Under uppväxtåren ofta förekommande symtom som Sängvätning, nagelbitning och fingersugning är lika vanliga bland K- som B-fall och deras förekomst bland B-fallen ökar inte risken för vare sig omhändertagande eller fortsatt brottslighet. Medan PU och HU visar samma frekvenser när det gäller Sängvätning och nagelbitning sjunker frekvensen av fingersugare avsevärt i HU (från 33 resp. 47% till 12 resp. 11% för B- och K-fall). I tidigare kapitel diskuterades den lägre amningsfrekvensen i HU. Det är möjligt att här föreligger ett samband. Tillfredsställer sugningen på flaska sugbehovet mer än

72 SOU 1973: 49

3 Pojkarnas hemsituation och sociala bakgrund

Pojkarnas födelse- och hemort, föräldrarnas uppmärksammade och antecknade ungoch materiella standard domar under 21 år (Björkberg, 1959), en yrke, socialgrupp samt behandlas inom tredje över ungdomsvårdsskoleelever som infamiljetyp utförligt övriga avsnitt i undersökningen. Här skall tagits hösten 1961 - våren 1962 (Blomberg andra sidor hemsituation och och Grunewald, över av pojkarnas 1964), en ytterligare ungdomsvårdsskoleelever som inskrevs 1964 bakgrund belysas. 1 huvudsak kommer pojkarnas hemsitua- (Gordan och Näs, 1969) samt en över 18-21tion att behandlas och detta dels i form av åriga ungdomsfängelseelever, som var omav föräldrarnas och l april 1950 (Eriksson, Marnell en analys kroppsliga händertagna status inklusive deras eventuellt och Larsson, 1950). Blomberg citerar också psykiska avvikande beteende så som dessa företeelser en undersökning över barnavårdsklientelet i eller Göteborg (Regnér, 1951). Beträffande samtangivits av referenten (vårdnadshavaren) av undersökningar konstaterar Blomberg; uppfattats av undersökaren, dels i form liga ett försök att bedöma det emotionella klirna- att kontrollmaterial i allmänhet saknas. Vad och även föräldrarnas angår föräldrarnas psykiska status konstatet i hemmet uppfostringsprinciper. terar han med rätta att bedömningen försvåras av de olika författarnas varierande definitioner av de olika psykiska sjukdomstillstån- 3.1. Tidigare uppfattningar och undersökden resp. avvikelserna. ningar Endast en undersökning av de av Blom- Flertalet författare som behandlat barns och berg i ovan nämnda arbete citerade har ett ungdoms asociala beteenden har också analy- kontrollmaterial med icke-asocial ungdom serat föräldrarnas och eventuellt också sys- (Jonsson och Kälvesten, 1964, och Jonsson, konens somatiska och psykiska status resp. 1967). I likhet med vad övriga författare i deras olika former av missanpassning och regel funnit finner Jonsson också höga frekkommit fram till höga frekvenser av såväl venser definierad social insufficiens i sitt sjukdomar och abnonniteter som brister i s. k. Skå-klientel, eller hos ca 2/3 av fáderna det sociala beteendet. och 3/4 av mödrama. lkontrollmaterialet Blomberg (197 l) citerar i sin översikt över var motsvarande siffror 22 %. Institutionsden svenska .ungdomsbrottsligheten en rad vård hade krävts för ca 15 % av fädema och svenska undersökningar, sålunda en rörande 16 % av mödrarna. I kontrollmaterialet hade ungdomsvårdsskoleelever intagna l januari 2-3 % krävt mentalsjukhusvård. 1951 (Blomberg, 1954), en rörande av Göte- Blomberg säger härom följande: under en ettårsperiod Denna undersökning bekräftar att det borgs krirninalpolis

SOU 1973: 49 73

finns ett samband mellan föräldrarnas psy- den oftare måst få samhällshjälp med försörjkiska status och barnens sociala anpassning. ningen. Till med ekonomi och problemen Däremot är vi liksom tidigare inte i stånd att asocialitet kom sedan en extralast av psykisk helt klargöra hur detta samband uppstår. sjukdom i Skå-familjen. För den var det Man vet ganska litet om psykiska sjukdoms- typiskt att en av makarna var psykiskt sjuk tillstånds ärftlighetsgång, men det förefaller och arbetsoförmögen alternativt långa tider, dock troligt att den asociala ungdomen som att båda fått läkarvård för nerverna.

grupp betraktad är mer hereditärt belastad Blomberg påpekar att

inga jämförelser än annan ungdom. Å andra sidan kommer de gjorts mellan asocialitetstyp hos föräldrar psykiska abnormdragen att färga hemmiljön resp. barn, vilket skulle kunna ge en uppfattoch det känslomässiga klimatet, och uppfost- ning om identiñkationens betydelse i samringsprinciper och värderingar får sin speciel- manhanget. la karaktär av föräldrarnas psykiska särprä- Frågan om arvet resp. miljön som orsaksgel.” faktor har varit av centralt intresse hos alla Det är naturligt att åtskilliga författare författare inom området. Jonsson (1967) har inriktat kriminalitet och starka sig på föräldrarnas framlagt skäl för vad han,kallar det på deras spritmissbruk. Även här finner man ”sociala“arvets roll, dvs. att alla de faktorer i regel höga frekvenser och detta oavsett om vi här har att göra med i form av nöd, siffrorna syftar på enbart fäder eller på båda fattigdom, kriser i samlevnaden, asociala och föräldrarna resp. syskonen. Jonsson (1967) destruktiva beteenden förs vidare från genefinner t. ex. 27 % antecknade i kriminalre- ration till generation. Han har också i en gister och 41 % som kända för spritmissbruk senare bok (1973) gått in på vad han anser när det gäller fädema till Skå-pojkama mot väsentligt för att bryta det sociala arvet. ll % resp. 18 % bland kontrollpojkarnas Hur mycket av genetiska faktorer som här fäder. spelar in som insufficienstillstånd inför mil- Kälvesten och Meldahl (1972) skall här jöpåfrestningar av olika slag är dock ännu en också citeras. I deras arbete 217 Stockolöst fråga. Bohmans undersökningar (1970, holmsfarniljer jämförs bl. a. genomsnitts- 1971) om adoptivbarn har indirekt givit talen för dysfunktion” (13 variabler) i den resultat som innebär en ljuspunkt. Han ovan nämnda Skå-gruppen med hela deras kunde nämligen hos sina tidigt adopterade normalmaterial. Om en variabel (den s. k. bam inte finna samband mellan de något ”kulturkonflikt) undantages, hade Skå- fädernas kriminalitet biologiska resp. alkofamiljen högre, oftast skyhögt högre belast- holmissbruk och adoptivbamens beteende i ning” än ”217-familjen”. Författarna gjorde motsats till vad andra författare funnit när dessutom en jämförelse mellan Skåfamiljerna barnen växt upp tillsammans med sina krimioch den sämst fungerande sjättedelen av sina nella resp. alkoholistiska fader (Nylander, Stockholmsfamiljer. Skå-familjen låg i allt 1960; Robins, 1966; Jonsson, 1967). Carls- (utom kulturkonflikt och barnproblem) son har tagit upp problemet om det sociala högre. ”Störst relativ övervikt hade sprit arvet i Unga lagöverträdare II. Här belyses och kriminalitet, därnäst försörjning. Minst registeruppgifterna rörande föräldrar och var skillnaden i de två gruppernas bostads- syskon i denna undersökning. förhållanden. Steget var mycket större mel- Vissa tvillingundersökningar kan sägas ge lan ”sämsta sjättedelen” och genomsnittet stöd för att de genetiska faktorerna spelar en för de 217 än det var mellan sämsta sjättedel- relativt begränsad roll. en och Skå-gruppen. Men kvar står att Rutter (1971) som citerat både Bohman Skå-familjen hade svårare att reda sig i och tvillingforskarna Rosanoff et al., (1941) samhället, och det klaraste utslaget var att och Shields (1954, inte de 1968)_ förnekar den oftare råkat i klammeri med myndig- genetiska faktorernas roll men betonar att heterna för spritmissbruk och brott och att det sannolikt är föräldrarnas personality

74 SOU 1973: 49

barndom blir övergående eller disorders” som through their association nen i tidig

Barn som skilts från sina förälwith family discord and disturbance” leder permanent. avviktill barnens antisocial difficulties”. De gene- drar på grund av stridigheter och/eller

elser (deviance) och fortfarande lever i en tiska faktorerna tillskriver han sannolik bety-

som poor familjesituation jämförs med delse för de ”temperamental features”, very för vilken denna ändrats till fair or gör barnen mer mottagliga för psykologisk dem,

arbete Av 65 fall levde flertalet alltjämt stress. Han har i sitt här citerade good. under otillfredsställande förhållanden och sig hur långvarig en familjär disharfrågat endast ett fåtal barn levde under lyckliga och måste vara innan barnet tar skada mony harmoniska förhållanden. Jämförelsen kom och hur permanent effekten är och vidare

vad slags disharmony som är speciellt därför att gälla barn med very poor homes

och och barn med ”less poor homes”. Trots associerad med anti-social behavior”, som kan detta framträdde en signifikant skillnad. slutligen vilka faktorer i hemmet

Han frågar Antisocialt beteende var dubbelt så vanligt i dämpa eller begränsa effekterna. det är den very familjesituationen. Effeksig också vilka faktorer hos barnet poor”

ten är enligt författaren sålunda icke pennasom avgör att vissa barn tar skada. spän- nent och vid förändringar till det bättre ökar Ett stöd för att ett mera långvarigt

i hemmet ger en ökad sanno- utsikterna för en motsvarande gynnsam psyningstillstånd likhet för att barnet skall utvecklas anti- kologisk utveckling. Han anser sig dock icke

socialt finner han i det förhållandet, att barn kunna besvara frågor om hur snabbt och hur

som har erfarenhet av ett andra hem med fullständigt och ej heller på vad sätt detta

föräldrar, dvs. barn som kan ske. olyckligt gifta slitningar mellan föräldrarna, som Rutter är också inne på frågan om vilken upplevt och som sedan efter av ”family disharmony” som leder till lett till skilsmässa typ

ännu ett dåligt antisocialt beteende. Han skiljer mellan aktiett nytt äktenskap genomgått

förhållande, dubbelt så mycket va störningar, dvs. gräl, fiendskap, slagsmål uppvisar ”rate of disorder” som de barn som endast och dylikt, som av undersökaren upplevts

Vidare var för som en permanent atmosfär av spänningar haft den första erfarenheten. sina och lack of positiv feede barn, som tidigt separerat från (high-tension”)

av stridigheter i hemmet lings”, dvs. relationerna är, på basen av vad föräldrar på grund home som i intervjun upplevts i form av röstläge, och alltjämt levde i ett quarrelsome rate och ordval, karaktäriserade vid tidpunkten för undersökning, ”the ansiktsuttryck och formella och hemmet som of antisocial disorder” ovanligt hög i för- som kyliga

emotionellt osårbart och präglat av bekymhållande till de barns situation, vars familj

som ”fair or good”. För merslöshet (”low warmth”) resp. motsatsen senare betraktades ”a tension” resp. high warmth). De två (”low det tredje visade det sig att i hem med av störningar jämförs och vid hög avvek barnen mer i sitt typerna very poor marriage” om en eller båda föräldrarna visat spänning visade sig ”the rate of disorders by beteende

relationships troughout children” signifikant högre än vid låg spän- ”impaired personal Differenserna ning, även om the warmth” var låg. Både the whole of their adult life. lack of feeling och active discord hade var stora och statistiskt säkerställda. För-

sålunda samband med ”deviant behavior”., fattaren drar slutsatsen att ju längre barnet Rutter skiljer också mellan ”high and low utsätts för ”familiar disharmony ju större i förhållandet mellan föräldrarna är risken, men att inga undersökningar gjort warmth” mellan föräldrarna och barnen och bedöma hur länge en sådan skall resp. det möjligt finner antisocialt beteende hos barnen öka, verka, innan effekten härav märks. Författaom endera brister ”in warmth” och speciellt ren har emellertid också sett på vad som om båda karaktäriserats som low warmth””. händer när ”disharmony upphör för att

huruvida den dåliga familjerelatio- Han frågar sig också om en god relation bedöma

till någon av föräldrarna förbättrar barnets blem och citerar bl. a. Bell (1968) och situation och finner, att om de äktenskapliga Robins (1969). Rutters egna undersökningar relationerna mellan makarna var dåliga, så ger endast vissa indicier på denna punkt. var the rate of disorder in the sons” Han fann sålunda att barn som tidigt separe-

oberoende av föräldra/barnrelationen relativt rats från föräldrarna på grund av stridigheter hög. Å andra sidan klarade sig barnet obero- dem emellan ofta utvecklade antisociala ende av de äktenskapliga förhållandena bätt- tillstånd senare. l en del av dessa fall måste re om det hade en god relation till åtminde äktenskapliga konflikterna ha föregått stone någon av föräldrarna. God kontakt barnets. födelse, då äldre barn redan hade med någon av föräldrarna var enligt Rutter omhändertagits efter familjekriser. Rutter sålunda inte tillräckligt för att upphäva påpekar att man i andra undersökningar har effekten av dåliga äktenskapliga relationer studerat föräldrarnas beteende då barnen var men begränsade den (”quite a long way). små och följt barnens utveckling in i tidig I detta sammanhang är också relationen adolescence. Dessa har visat att det är mellan fader och barn resp. mor och barn av möjligt att på basen av tidig familjebedömintresse och för vår undersökning speciellt ning förutsäga av senare asociutvecklingen frågan om fädemas resp. mödramas relativa alitet och (Craig Glick, 1965: Tait och betydelse för pojkarna. Rutter (1966) analy- Hodges, 1962, West, 1969). Rutter sammanserade effekten för barn av föräldrarnas död fattar på följande sätt: The effects are not

resp. psykiska sjukdomstillstånd

ianslutning entirely unindirectional and a Circular protill barnens kontakt med psykiatrisk klinik cess is probable (Yarrow, 1968) but we may och fann att pojkar visade en tendens till conclude that parental discord can start off a

psychiatric disorder om fadern dött eller maladaptive process which leads to antiblivit sjuk. Gregory (1965) fann i sin studie social disorder in children. This may fairly över delinquent children” att delinquenbe regarded as a casual relationship”. cy var mer frekvent hos pojkar om fadern Om stridigheter mellan föräldrarna på ett saknades i hemmet, medan för flickorna eller annat sätt leder till anti-socialt beteende detta var fallet om modern saknades. Rutter hos barnen behöver givetvis stridigheterna i kunde (1971) i sin senare undersökning ej och för sig ändå inte vara orsak utan i stället

återfinna sambandet och hänvisar till att inte kan de personligheter som bakom ligger heller andra författare alltid funnit ett dylikt utgöra en av de mera basala faktorerna.

och antar att många faktorer kan ha betydel- Rutter (1971) tar även upp detta problem se, t. ex. åldern. Hans material är yngre och och frågar sig sålunda om barnen blir anti-

kanske är tonåriga pojkar mer beroende av sociala på grund av föräldrarnas abmormi-

sina fäder än mindre barn, en synpunkt som teter eller för att hemförhållandena är olyck-

en rad olika författare på olika sätt framliga. Han delar därför upp familjen som förut hävt. Förhållandet är som Rutter också efter äktenskapets kvalité (good” or ”fair

anför komplicerat och beroende av faktorer resp. ”very poor) men också på basen av som t. ex. en eventuell sjuk förälders påver- om föräldrarna visar tecken på a handikan på den andre resp. barnets olika påver- capping personality disorder. Hos pojkar

kan på föräldrarna. finner han då att den väsentligaste faktorn

Av utomordentlig betydelse är naturligtvis utgörs av ”the parental marriage. Oberoen-

just det sistnämnda, nämligen på vad sätt det de av om en av föräldrarna hade a personalasociala barnet påverkar familjesituationen. ity disorder eller ej var pojkarnas antisoci-

Speciellt inför medfödda av olika ala beteende handikapp flera gånger vanligare, då äktenslag, t. ex. när det gäller spastiska barn, skapet betraktades som ”very poor” än när

utvecklingsstörningar och barnpsykoser har det angavs som good or fair. Vidare

problemet varit aktuellt. Vad gäller asociali- kunde man i den grupp av familjer, där de

tet tar Rutter (1971) upp även detta pro- äktenskapliga förhållandena var tillfredsstäl-

SOU 1973: 49

lande inte finna någon effekt som kunde vens bland Skåpojkarna än bland de vanliga hänföras till parental personality disor- Stockholmspojkarna (66 resp. 31 %). Osämders. jan hade i regel gått ut på att fadern hållit Hemsituationen och den sociala bakgrun- på den hårda linjen, medan modern velat ta den har här huvudsakligen belysts genom det med lämpor”. Ofta hade dessa konflikter olika författares analyser av föräldrarnas ansetts vara en orsak till skilsmässa. För personligheter och deras eventuella äkten- ungdomsvårdsskoleelever uppger Blomberg skapliga konflikter och genom att belysa (1954) liksom Blomberg och Grunewald stridigheterna i hemmet och de s. k. emotio- (1964) vid sin uppskattning av uppfostringsnella klimatet. Det är tydligt att faktorer attityden, där man skilde mellan god, som stör det emotionella klimatet anses slapp och likgiltig (även innebärande brisspela en dominerande roll och att senare tande tillsyn på grund av bl. a. föräldrarnas tiders undersökningar allt mer pekat i denna förvärvsarbete), sträng och ”inkonseriktning. kvent” uppfostran, att den slappa klart Makarna lnghe (1969) jämförde i sin dominerade medan den stränga attityden var monografi Fattiga i folkhemmet” barn från frapperande låg. socialhjälpsfamiljer och kontroller till dessa. I Unga lagöverträdare III refererar Olofs- Skillnaden mellan dessa barns och kontrol- son i detalj litteraturen på området och sina lernas utveckling i vuxen ålder talade också egna undersökningar och resultat. för att fattigdomen i och för sig inte leder till skillnader i asocialitet även om dessa barn i många avseenden har och haft det svârarei 3.2. Egna undersökningar och resultat livet än kontrollerna. I andra avsnitt av 3.2.1 Kroppsliga och psykiska symtom och denna klientelundersökning belyses också de sjukdomar hos föräldrarna ekonomiska faktorernas begränsade roll. Uppfostringsprincipernas betydelse har A. Antalet analyserade fäder och mödrar man också försökt analysera. De svårigheter l) B-gruppen man står inför när det gäller att bedöma torde till att få I PU rörde det sig ursprungligen om 42 fäder uppfostringstyp ha bidragit författare givit sig in på dessa uppskattningar till B-pojkar. Av dessa fäder är tre obekanta av vad man i stort sett som eller ej biologiska fäder, varför det här uppfattar

eller inkonsekvent utnyttjade antalet fäder blir 39.

antingen slapp, sträng När det gäller mödrarna till B-pojkarna var uppfostran. Jonsson (1964, 1967, 1969) som sökt det ursprungliga antalet också 42. Ett fall såväl far- och morföräldrarnas som har registrerats som obekant och antalet analysera föräldrarnas uppfostringsprinciper menar att mödrar blir därför 41. det är ett vanligt antagande att störd känslo- I HU var det ursprungliga antalet B-fall kontakt mellan föräldrar och barn skulle och fäder 15 l. Ett av dessa B-fall har utgått Vad ur materialet. Nio av fäderna har vidare sammanhänga med sträng uppfostran. de stränga uppfostringsmetoderna beträffar registrerats som obekanta. Fem par pojkar var materialet hade samma fäder och dessa har utgått för när det gäller faderns föräldrar den ena pojken i varje syskonpar. För tre par otillräckligt. När det gällde morföräldrarna kunde, emellertid inga skillnader påvisas i utgick den pojke som hade lägst nummer av mellan de s. k. Skå- syskonen och för två par pojkarna med det uppfostringsprinciperna i våra listor. Antalet fäder blir pojkarna och vanliga Stockholmspojkar, ej högre numret heller när det gällde föräldrarnas attityd till då 136. dessa. Konflikter rådde däremot mellan Beträffande mödrarna var utgångsläget föräldrarna om pojkarnas uppfostran (enligt detsamma dvs. 151 mödrar. Ett fall utgick. Som obekanta 10 mödrar. Fem moderns uppgifter) i betydligt högre frek- registrerades

SOU 1973: 49 77

ströks på samma sätt som beträffande fäder- 2. Psykisk utvecklingsstörning och hjälpna till de fem syskonparen. Antalet mödrar klassmässighet. Specialundervisning unblir 135. der skolgång resp. institutionsvård an-

ges. 2) K-gruppen 3. Psykiska sjukdomar som krävt sjukhus- I PU var det ursprungliga antalet fäder till vård (schizofreni och övriga psykos- K-pojkarna också 42. Ett fall utgick ur mate- former). rialet. Tre fäder har registrerats som obekan- 4. Insufficienstillstånd av olika slag som ta eller ej biologiska fäder. Det här redovi- påtagligt påverkat skol- och arbetspressade antalet fäder blev då 38. tationer (ångesttillstånd, depressionstill- Mödrar till K-pojkarna i PU var också stånd, hysteriska manifestationer, tvångsursprungligen 42. Ett fall har registrerats tankar, tvångshandlingar). som obekant. Antalet mödrar blev 41. 5. Allmän nervositet med olika former av I HU var antalet K-fall ursprungligen 54. mer eller mindre nervösa besväri form Ett fall utgick ur materialet. En fader regi- av trötthet, sömnrubbningar, huvudstrerades som obekant. Det slutliga antalet vilka icke värk, magvärk, hjärtbesvär, fäder blev 52. hänföras till så svåra tillstånd

kunnat

Mödrar till K-fallen var på samma sätt 54. som avses inom 4 men för vilka grupp Ett fall utgick. Ingen moder till K-fall dock läkare sökts. registrerades som obekant. Mödrarnas antal 6. i form av

Kroppsliga sjukdomstillstånd

blev sålunda 53. kroniska diaallergiska manifestationer, betes, magsår, tuberkulos, organiska B. Analyserade symtom och sjukdoms- hjärtfel, blindhet, dövhet etc.

begrepp m. m. . Säng- och/eller dagvätning . Enkopres (hos syskon) l) Ursprunglig registrering och här icke ut-

›_©©O0xl

. Talrubbningar(stamning, andra former) nyttjad registrering Vänsterhänthet

ou»-

lett s. k. hereditetsschema” (SOU 197 l: 49 . Läs- och skrivsvårigheter (tydligt angivsid. 85 och 174) infördes nedan skildrade na dylika trots ordinär begåvning) 13 uppgifter för B- och K-pojkamas fäder, 12. Alkoholmissbruk (tydligt angivet miss-

mödrar, far- och morföräldrar samt för deras bruk som familjen påtagligt lidit av) äldre och yngre hel- och halvsystrar och 13. Asocialitet dömda för brott (hos vuxna bröder. och hos barn ett beteende som föranlett

Markerade uppgifter följdes om möjligt anmälan till polis eller barnavårdsockså av förtydligande. De registrerade sjuk- nämnd). domarnas art angavs. Om sjukhusvård anli- Av dessa 13 punkter har sju stycken (a-g tats registrerades även detta och i så fall på nedan) utgått dels på grund av allt för lågt vilket sjukhus vården erhållits.

antal registreringar, dels på grund av att de

Värdet av uppgifterna beträffande far- och inte när de förekommer ansetts ha någon morföräldrar samt syskon måste i hög grad större betydelse för analysen beträffande ifrågasättas och har därför tills vidare ej övriga registreringar. närmare analyserats. I denna del av under- De sju symtom och sjukdomar som utgått sökningen kommer därför endast resultaten är: beträffande fäder och mödrar att redovisas. Det s. k. ”hereditetsschemats” 13 punkter a) Organiska nervsjukdomar (1): En moder var följande: till ett B-fall drabbat härav. Fallet ingår i l. Organiska nervsjukdomar (inkl. genom- en senare angiven kombination. gångna hjärn- och hjärnhinneinflamma- b) Psykisk utvecklingsstörning (2): Intet fall tioner och krampsjukdomar, epilepsi) registrerat.

c) Säng- och dagvätning (7): Två fäder till 3.2.1.1 Uppgifter om fädernas kroppsliga B-pojkar i PU registrerades och lika många och psykiska sjukdomar i B- och K-grupper i HU. Vidare en fader till ett K-fall i (tabell 3.1) HU. Modern till ett B-fall i HU uppgavs och vidare modern till ett K-fall i PU och a) Psykiska sjukdomar av psykosnatur med till tre dylika i HU. Sammanlagt rörde det sjukhusvård (tabell 3.1.a) anges i PU för tre sig om 10 fall (fem fäder och fem fäder till B-fall och i kombination med mödrar). alkoholmissbruk och asocialitet i ytterligare d) Enkopres (8): Intet fall registrerat. ett B-fall, medan motsvarande uppgifter sake) Talrubbningar (9): Variabeln registrerades nas bland K-fallen. Differensen 10% är ej hos en fader till en K-pojke i PU och till signifikant. två fäder till B-pojkar i HU. Vidare hos l HU har enbart psykisk sjukdom inte två mödrar, den ena till en B- och den registrerats i något B-fall men i ett B-fall i andra till en K-pojke i PU samt hos en kombination med kroppslig sjukdom och i moder till en K-pojke iHU (tre fäder och annat B-fall i kombination med alkoholmisstre mödrar). bruk (l %). Fäderna till K-pojkarna uppvisaf) Vänsterhänthet (10): l PU angavs en fader de däremot psykoser (enbart) i tre fall ochi till ett B-fall och fyra fäder till K-fall samt ett fall ikombination med alkoholmissbruk mödrar till tre B- och fyra K-fall och i HU och asocialitet (8 %). Differensen (-7 %) är fäder till två B- och två K-fall samt signifikant på 5 %-nivå dvs. kontrollpojkarmödrar till ett B- och ett K-fall (nio fäder, nas fäder uppges sålunda ha lidit av psykoser nio mödrar). i högre frekvens än B-pojkarnas. g) Läs- och skrivsvårigheter (ll): I PU regib) Psykiskt insufficienstillstånd som påstrerades fáder till två K-fall och mödrar tagligt påverkat arbetsprestationen (tabell till två B- och två K-fall, i HU fäder till 3.l.b) angavs i PU för fáderna till B-pojkarna två K-fall och modern till ett B-fall (fyra i ett fall som enda tillstånd och i ett annat fäder och fem mödrar). allmän nervositet fall i kombination med (5 %). Av K-pojkarnas fäder hade endast i ett 2) Utnyttjad registrering fall denna registrering företagits (2,5 %) och dåi form av enbart detta tillstånd. Av de 13 punkterna återstår sex som i I HU var registreringen ändå mera ovanlig. fortsättningen utnyttjas. Det gäller B-pojkarnas fäder uppvisade i ett fall denna

a) Psykisk sjukdom av psykosnarur (3):

markering enbart och i ytterligare ett fall Även här är antalet mycket liten men densamma i kombination med alkoholmissgruppen medtagen för att adderas med bruk dvs. i sammanlagt två fall (l %). Inga övriga grupper. frek- K-fall registrerades. Ingen signifikant b) Psykiska insufficienstillstånd (4): Även vensdifferens förelåg mellan B- och K-gruppdenna grupp är liten och medtagen av ernas fäder. samma skäl som den föregående. nervositet mera c) Allmän nervositet, för vilket läkare c) Allmän (5): En något frekvent sökts, (tabell 3.1.c) förekom i PU dels enbart grupp. d) Alkoholmissbruk (12): En hos fáderna i två B-fall, dels ifyra B-fall i kombinationer dvs. i ett fall med kroppslig sjukdom, i två högfrekvent grupp. e) Asoczkzlitet (13): En lågfrekvent grupp. med alkoholmissbruk och i ett fall med insufficienstillf) Kroppsligt: sjukdomar (6): En högfrek- kroppslig sjukdom, psykiska vent grupp som behandlas för sig. stånd och alkoholmissbruk. Detta betyder att 15 % av fädema i PU företett denna form av psykiska besvär. K-fäderna uppvisade i endast ett fall enbart symtomet och i ett

SOU 1973: 49

andra fall detta i kombination med kroppslig alkoholmissbruk.

sjukdom (5 %). I HU möter vi fyra fäder till B-fall med I HU uppvisade tre B-fall enbart detta enbart asocialitetsmarkering och ytterligare symtom. Ytterligare ett B-fall finner vi i -fem fall med kombinationer (7 % av B-fäderkombination med kroppslig sjukdom (sam- na). Kombinationerna är genomgående demanlagt 3 %). Inga K-fäder i HU företedde samma dvs. asocialitet och alkoholmissbruk. allmän nervositet av denna typ. Inga signifi- K-pojkarnas fäder uppvisar i tre fall kombikanser är påvisbara. nationer och då med alkoholmissbruk. I vare d) Alkoholmissbruk (tabell 3.l.d), som sig PU eller HU kan några säkerställda familjen påtagligt lidit av, noteras i PU dels differenser i asocialitetsfrekvens påvisas när enbart för fäderna till tre B-fall, dels i åtta det gäller fäderna till B- resp. K-pojker. B-fall med kombinationer. I ett B-fall förelåg a - ovan e) Samtliga nämnda psykiska kombination med psykisk sjukdom och asosymtom och sjukdomar (tabell 3.l.a-e) ger cialitet, i ett i kombination med insufficiensvid en sammanslagning följande resultat.

tillstånd, allmän nervositet och

kroppslig I PU finner vi 18 B-fall, vars fäder företett sjukdom, i två fall ikombination med allmän ett eller flera symtom av ovan nämnd art nervositet och i tre fall ikombination med dvs. 46 % av fäderna. I åtta K-fall (21%) kroppslig sjukdom samt i ytterligare ett fall i uppvisade K-fallens fäder detsamma. I HU är kombination med asocialitet. Detta betyder motsvarande antal B-fáder 41 (30%) och att 28 % av fäderna missbrukade alkohol. K-fäder 15 (29 %). Differensen i PU (25 %) Fädema till K-fallen registrerades i fyra fall är signifikant på 5 %›nivå. Resultatet verifisom enbart .alkoholmissbrukare I ett fall eras ej iHU. förelåg kombination med asocialitet (13 %). f) Kroppsliga sjukdomar (tabell 3.l.f) hos Differensen (15 %) mellan B- och K-fäder är fäderna till B-pojkar i PU möter vi i sex fall ej signifikant men en klar tendens föreligger utan och i ytterligare fem fall med kombina- (om = 9.1). tioner (28 %). Kombinationerna omfattar ett I HU möter vi ifråga om B-pojkarnas fäder fall med allmän nervositet och fyra fall med 21 som enbart registrerats för alkoholmiss- alkoholmissbruk. l ett av dessa fyra fall bruk och därutöver tio med detta symtom i tillkommer även psykisk insufficiens och olika kombinationer dvs. hos sammanlagt allmän nervositet. K-pojkamas fäder före- 23 % av fäderna. Kombinationerna består av tedde i fem fall kroppslig sjukdom (13 %). I i ett fall en kombination med psykisk ett av dessa fem fall förelåg en kombination sjukdom av psykosnatur, iett i kombination med allmän nervositet. Differensen 15 % är med insufficienstillstånd och i tre fall i ej signifikant men en klar tendens föreligger kombination med kroppslig sjukdom. I öv- (medeltalets medelfel 9,1). IHU finner vi 22 riga fem fall gällde det kombination med fäder till med enbart B-pojkar kroppslig asocialitet. K-pojkamas fäder uppvisade i sex sjukdom och ytterligare fem, där kombina-

fall enbart alkoholmissbruk och i ytterligare tioner

föreligger (19 %). Kombinationerna fyra fall kombinationer (19 %). Kombina- omfattar ett fall med psykisk sjukdom, ett tionerna gällde i ett fall kroppslig sjukdom fall med allmän nervositet och tre fall med och i resterande tre fall asocialitet. Differenalkoholmissbruk. K-pojkarnas fäder uppvisar sen (4 %) är ej signifikant. i tre fall enbart kroppslig sjukdom och i ett

e) Asocialitet dvs. dömd för brott (tabell fall en kombination med alkoholmissbruk 3.1.e) medgavs i PU att två B-pojkars fäder (8 %). Differensen (11 %) är här signifikant råkat ut för. Båda registrerades i kombinapå 5 %-nivå. B-pojkarnas fäder är sålunda tion med alkoholmissbruk och i ett av dessa kroppsligt sjuka i högre frekvens än -K-pojkbåda fall även i kombination med psykisk amas. sjukdom av psykosnatur. En fader till en De kroppsliga sjukdomarnas art hos fäder-

K-pojke registrerades i kombination med na visade sig bland de elva B-fallen i PU i sex

80 SOU 1973: 49

Tabell 3.1 Kroppsliga och psykiska symtom och sjukdomar hos fäderna

Symtom eller PU HU sjukdomar , 39 38 B-K 136 52 B-K B-fader K-fader diff. B-fáder K-fáder diff. % Sign. % Sign.

a) Psykiska sjukdomar av psykosnatur a

b) Psykiska insufficienstillstând 25 _ 1 _

;ntal 0 2(1) å?) , 2(1) 8

c) Allmän nervositet 0 d) Alkoholmissbruk Antal 11 (3) 5 (4) _ 31(21) 10 (6) _ 15 4 % 28 13 23 19 e) Asocialitet (O) 2 5 _ (4) (0) _

g

;mal o å ä , §0) å

a-e) Summa psyk. symtom Antal 18 8 41 15 _ 25 x 1 % 46 21 30 29 f) Kroppsliga sjukdomar Antal 11 (6) 5 (4) _ 27(22) 4 (3) 15 11 x % 28 13 19 8

a

Enbart eller i kombination med något eller några av övriga symtom eller sjukdomar. Siffran inom

parentes anger antalet med enbart symtomet eller sjukdomen utan kombinationer.

fall gälla magsår (ett i kombination med gikt, diagnos ej kunnat anges. ett förenat med dödsfall), i tre fall lung- Vi finner sålunda i PU sex magsår bland tuberkulos, i ett fall astma och i ett ledgångs- de 39 B-pojkarnas fader mot två bland de 38 reumatism ”med klaffel”. Hos de fem K- K-pojkarnas (15 resp. 5 %) och i HU åtta av fallen i PU finner vi två fall av magsår och i 136 B-fall (6 %) och ett av 52 K-fall (2 %). ett fall hade fadern dött i polio. I det fjärde Differensen 4 % är ej signifikant. fallet var den kroppsliga sjukdomens art Om PU och HU sammanslås, vilket här

okänd. I HU hade av de 27 fáderna till synes berättigat, finner vi bland 175 B-fall

B-fallen åtta magsår (en av dessa i kombina- 14 magsår (8 %) och bland 90 K-fall 3 tion med migrän), två tuberkulos och en magsår (3 %). Differensen 5 % är ej signifi- ”lungbesvär, tre gallsten (en i kombination kant (medeltalets medelfel 6,7). med ryggbesvär), tre ledgångsreumatism, två astma (av vilka en dött i status astmaticus), 3.2.1.2 Fädernas kroppsliga och psykiska en diskbråck och en ryggbesvär” samt en sjukdomar i sekvensmodell (tabell 3.2.a-f) medfött hjärtfel, en polio, en magkatarr, en migrän. En hade avlidit i cancer. 1 ett sista Psykiska sjukdomar av psykosnatur (a), psyfall hade den kroppsliga sjukdomens natur ej kiska insufficienstillstånd (b) och allmän kunnat anges. Bland K-fallen möter vi ett nervositet (c) uppträder i så låg frekvens att magsår, ett fall med ”vatten i lungsäcken skillnader ej är analyserbara i sekvensmodelloch ett fall med grön starr. 1 ett fall har en. När det gäller alkoholmissbruk (d) och

6-SOU 1973: 49 81

...Na

o S :N

2 .än N

N N N o o V MN .NN .NN S _N

N. o o _ o _ o _ m o o

.âvegâo

S ä ä NN

z I I u u l I s u

...Na

2 2

.tå m»

a m

ev 2 Nv N. ...v N_ mm vv cN

2 .N A _ o N o N N N N N

No 8 G S ev

:Em z N v N o v o

mv Nm Nm ...N S Nv

v: v2 Nm_ m.:

D: .= .s I I n u I l n n

:ovoåmñäxom

...ma

o N .N

m: .tå NN

_ o o o N o V : v_ N_ NN

N

møuovâ

.äsáso

_ v o o m o o _ v o o m N o o

z

mo: I I u z l I | u

...ua m

Naêoøxsw

.tå .N

a Nm : NN : Nv : .om N_

mv

:oo

2 A NN N v _ o v . o v m o v 2 v. v_ o_

E025?

:en z

m c N N o N m

mm Nm Nm Nm mm om : NN mm

Dm -= .s

mxmbämm

:oo

uwzmamouv_ .aêouxaw

.veoâaw .veouåw

gear...

uåucwoxâa uâuøwoxäa

.tas

vanan...?

:oo

.Näøfäâ

NM

aoäøoio: 3:330:

3G 8G 2G 3G

;Ed ...ska Gao. 2:325 oäám Gissa En...? sGwu. 5:52

_är_ _är_ 58a ...än §3_ ;så Geo_ ...GE §3.

E0258

å .å _m_ .m .m äâá å.. .Nm

:nach

G 3 8 G

82 SOU 1973: 49

om Z.

om om mm om

@\-1 mao 0-1 ø-ll-l XX ä ä S-

m: 3 hm om mm om

v-uo

om »m

OV? lhl\ l\ (HON V-NH h!

mo_

S-

mm 3 S. mm Z 3 Na

®l\ 6161 (ññl O? v-o v-i Q @ F! Öl C6 Öl fñ

du?? .uxzw

.osaooå .ozaaoå umêoxønmm .mêoxøuam

3G 8B

.ämaouz

8:.

.ammoum

3:. 3:. 3:.

597m a Haag_ m. Aula âeá B áeo_ .m 58A_ a “_32 a

Ao sm

SOU 1973 :49

asocialitet (e) är frekvensen så hög att resp. utan de psykiska symtomen och sjukjämförelser kunnat göras. domarna sammanslagna. Differensen 13 % är Beträffande alkoholmissbruk (3.2.d) mö- dock ej signifikant men en klar tendens ter vi sålunda i PU en betydligt lägre föreligger. För återfall i brott är motsvarande frekvens Omhändertagna B-pojkar före 18 år procenttal 67 och 39 och differensen 28 %. (7 %) om fäderna ej missbrukar alkohol än Denna differens är signifikant på 1 %-nivå (p när så är fallet (27 %). Differensen 20 % är = 0.003). dock ej signifikant (p = 0.125). Beträffande kroppsliga sjukdomar hos 1 HU möter vi samma situation, 31% fäderna (tabell 3.2.f) ger sekvensmodellen Omhändertagna när fäderna missbrukade och följande resultat. I PU omhändertogs två av 21 % när de ej missbrukade alkohol. Diffe- B-pojkarna till de elva fäder som lidit av rensen här 10 % är inte heller signifikant = (p kroppsliga sjukdomar (18 %) mot ll % av de 0.185). övriga. Differensen är ej signifikant. I HU är Brott efter 18 år finner vi iPU att 45 % motsvarande siffror 15 och 26%. Differen- B-pojkar, vars fäder missbrukat och 36 %, sen - ll % anger en bättre situation för de

vars fäder ej missbrukat alkohol begått. B-pojkar som haft kroppsligt sjuka fäder.

Differensen är här 9 % och ej signifikant. Differensen är dock ej signifikant. I PU I HU är situationen likartad med 59 % möter vi en likartad situation när det gäller återfall i brott efter 18 år om fäderna återfall i brott och denna bestyrks i HU. I missbrukat och 44 % återfall om de ej PU drabbas sålunda endast 3 av de elva missbrukat alkohol. Differensen är nu 15 % kroppsligt sjuka fädernas B-pojkar (27 %) av och p-värdet lägre (0.1 14). återfall mot 43 % av de övriga fädernas När det gäller asocialitet (3.2.e) är antalet pojkar. Differensen - 16 % är dock ej signifikant. fäder också litet men i HU har en beräkning ändå kunnat göras. Av de nio asociala l HU är motsvarande procenttal 33 och 50 fädernas B-pojkar har fem omhändertagits och differensen -17 %. Denna är ej heller = före 18 år (56 %) men endast 26 av de övriga signifikant men en tendens föreligger (p 127 fädernas pojkar (20 %). Differensen 0.097). 36% är signifikant (p = 0.029). Återfall i brott efter 18 år drabbade sju (78 %) av de 3.2.1.3 Uppgifter om mödrarnas kroppsliga B-pojkar, vars fäder dömts för brott mot och psykiska sjukdomar i B- och K-grupper 44 % av de övriga B-pojkama. Differensen (tabell 3.3.) 34 % är signifikant på 5 %-nivå. Möjligen är signifikansen tveksam med hänsyn till det a) Psykiska sjukdomar av psykosnatur med låga antalet. sjukhusvärd (tabell 3.3.a) förekommer ej i Vid en sammanslagning av samtliga psyki- PU. I HU anges sex mödrar till B-pojkar ha ska symtom och sjukdomar (a-e) hos fäder- företett enbart sådan sjukdom. I ett fall na (tabell 3.2) finner vi numeriskt högre därutöver rörde det sig om en kombination frekvenser av omhändertagande före och med allmän nervositet. Inga K-pojkars mödåterfall efter 18 års ålder för B- pojkarna-, när rar registrerades, varför differensen 5 % här psykiska symtom och sjukdomar förelegat blir signifikant på l %-nivå (medeltalets mehos fäderna. 1 PU rör det sig om 24 mot 5 % delfel 1.85. Fishers exakta text ger dock för omhändertagande och 47 mot 33 % när endast en tendens, p = 0.094). B-pojkarnas det gäller återfall. Differenserna 19 % och mödrar lider sålunda eventuellt oftare av = 14 % är ej signifikanta (p 0.112 för psykisk sjukdom av psykosnatur än kontrolomhändertagande före och 0.299 för brott lernas mödrar. efter 18 år). b) Psykiska insufficienstillstånd, som pä- I HU är procenttalen för omhändertagan- tagligt påverkat arbetsprestationerna (tabell

de 33 och 20 % för B-pojkar till fäder med 3.3.b) angavs i PUi för mödrarna till tre

84 SOU 1973: 49 _

Tabell 3.3 Kroppsliga och psykiska symtom och sjukdomar hos mödrarna

Symtom eller PU HU sjukdomar 41 41 B-K 135 53 B-fall K-fall diff. B-fall K-fall diff .

% Sign. % Sign. a) Psykiska sjukdomar av psykosnatur Antal 0 (of 7 (6) 0(0) % 0 5 0 b »r Psykiskt insufficienstillstånd Antal 3 (3) 7 (4) 4 ( 1) % 7 5 7,5 -2,5 c) Allmän nervositet Antal 7 (6) 6(4) 1(1) % 17 9,5 - 4 2 d) Alkoholmissbruk Anta] l (0) l (O) l (O) % 2 l 2 e) Asocialitet Antal 0 (0) 1 (O) 1 (O) % 0 l 2 a-e) Summa psyk. symtom A tal 12 11 20 6 % 29 27 2 - 15 11 4 f) Kroppsliga sjukdomar Antal 8 (5) 8 (4) 30(26) 14(1 l) % 20 20 0- 22 26 _4aEnbart eller i kombination med något eller några av övriga symtom eller sjukdomar. Siffran inom parentes anger antalet med enbart symtomet eller sjukdomen utan kombinationer.

B-pojkar och sju K-pojkar. Tre av de senare ta differenser föreligger mellan B- och Kförekom i kombination med kroppslig sjuk- fallens mödrar. dom. I HU registrerades detta tillstånd hos d) Alkoholmissbruk (tabell 3.3.d) har i PU sju mödrar till B-pojkar. l tre fall förelåg här endast registrerats hos en moder till en kombination med kroppslig sjukdom. Hos B-pojke och då i kombination med kroppslig K-pojkarnas mödrar förekom fyra fall, av sjukdom. I HU har också en moder till en vilka tre i kombination med kroppslig sjuk- B-pojke registrerats och detta ikombination dom. Inga signifikanta differenser förelåg med asocialitet. Även en moder till ett K-fall mellan B- och K-pojkamas mödrar vare sig i har markerats med samma kombination._ PU eller HU. signifikanta differenser rör det sig givetvis c) Allmän nervositet (tabell 3.3.0.) angavs inte om. i PU för sju mödrar till B-pojkar. I ett fall- e) Asocialitet (tabell 3.3.e) förekommer förelåg kombination med kroppslig sjukdom. inte hos mödrar vare sig till B- eller K-pojkar Mödrarna till tre K-fall registrerades utan iPU. I HU finner vi en moder till B-pojke kombinationer. l HU möter vi samma situa- och entill K-pojke. I båda fallen gällde tion hos sex B-pojkar, av vilka två fall med registreringen i kombination med alkoholkombinationer, i ena fallet med psykisk missbruk. sjukdom av psykosnatur och i andra med a-e) Samtliga ovan nämnda psykiska symkroppslig sjukdom. En K-pojkes moder regi- tom och sjukdomar (tabell 3.3.a-e) ger vid strerades utan kombination. Inga signifikan- sammanslagning följande resultat.

SOU 1973: 49 85

l PU möter vi 12 mödrar till B-pojkar, missbildning av urinblåsa, en i kombination som haft något av symtomen a-e. Detta med magsår, högt blodtryck och ledgångsbetyder 29 % av mödrarna och mot dessa reumatism, en i kombination med akut står 27 % av K-pojkarnas mödrar. Diffe- ledgångsreumatism. Härutöver tre magsår rensen 2 % är ej signifikant. I HU har 15 % (av vilka i ett fall i kombination med gallsten av B-pojkarnas och 11% av K-pojkarnas m. m.), två fall av astma, fyra fall av ledmödrar registrerats för ett eller flera av dessa gångsreumatism resp. reumatiska besvär (av psykiska symtom och sjukdomar. Ingen sta- vilka ett i kombination med migrän), två fall tistisk signifikans är påvisbar när det gäller av blodbrist, sju ytterligare fall av gallsten differenserna mellan B- och K-grupper. resp. gallbesvär (av vilka ett i kombination f) Kroppsligt: sjukdomar hos mödrarna med opererat diskbråck och reumatiska be- (tabell 3.3.f) finner vi i PU i åtta B-fall svär och ett i kombination med högt blod- (20 %), av vilka tre i kombination, två med tryck), fyra fall av tuberkulos (två fall av allmän nervositet (och i ena fallet dessutom knölros med resp. utan pleurit, ett fall med med organisk nervsjukdom) och ett med fläck på lungan och i ett fall ”tuberkualkoholmissbruk. Av K-pojkarnas mödrar los). Slutligen vardera ett fall av allergi (i företedde också åtta kroppslig sjukdom kombination med reumatisk feber och ter-

(20 %), i fyra fall med kombinationer, som minal ileit) och kronisk hjärtinflammation

utgjordes i tre fall av psykiskt insufficienstill- efter scarlatina samt ett fall av underlivsblödstånd och i ett fall av allmän nervositet. IHU ningar. I ett fall förelåg ingen uppgift om sjukdom hos 30 mödrar till sjukdomens natur. Bland K-fallen i HU förelåg kroppslig (22 %). Fyra av dessa registrerades i angavs för mödrarna följande sjukdomar: tre B-pojkar kombination med andra symtom, tre med fall av magsår, tre fall av gallsjukdomar, fyra insufficienstillstånd och ett med fall av tuberkulos (av vilka ett fall av psykiska allmän nervositet. Av K-pojkarnas mödrar knölros, tre fall av lungtuberkulos), ett fall uppgavs 14 lida av kroppsliga sjukdomar av ryggbesvär, ett fall av opererad struma, ett kombination med fall av ”klaffel och ett fall av migrän. (26 %). I tre fall förelåg insufficienstillstånd. Varken i PU Hos mödrarna synes sålunda gallsjukdompsykiskt eller HU rör det sig om några signifikanta arna inta en dominerande plats i HU med nio differenser mellan mödrarnas kroppsliga fall inom B-gruppen (6 %) mot ett fall inom sjukdomsfrekvens i B- och K-grupper. K-gruppen (2 %). Differensen 4 % är ej signi- Den kroppsliga sjukdomens art hos fikant. mödrarna uppges i PU för de åtta B-fallen vara fyra fall av tuberkulos (två av knölros, ett av pleurit (tbc) och ett av tuberkulos), 3.2.1.4 Mödrarnas kroppsliga och psykiska ett fall av magsår, ett fall av eksem och ett sjukdomar i sekvensmodell (tabell 3.4 a-f) fall av perniciös anemi (plus organisk nervsjukdom) samt ett fall av astma (även opere- På samma sätt som när det gällde fáderna är rad för njursten). Bland de åtta K-fallen den psykiska symtom- och sjukdomsfrekven-

möter vi i PU ett fall med opererat magsåri sen ibland så låg att skillnaderna ej blir

kombination med knölros och danssjuka analyserbara i sekvensmodellen. Detta gäller och ytterligare ett fall av magsår i kombina- här som hos fäderna psykiska sjukdomar av tion med gallsten och diskbråck, två fall av psykosnatur (a), psykiska insufficienstilltuberkulos, två fall av eksem och ett fall av stånd (b) och allmän nervositet (c). När det hösnuva. I ett fall registrerades ej sjuk- gäller mödrarna ger ej heller alkoholmissdomens natur. l HU hade två gånger två bruk (d) och asocialitet (e) mätbara värden. B-fall samma mödrar. Av B-gruppens 30 Inte i något fall är det sålunda möjligt mödrar hade fyra stycken toxisk eller opere- påvisa några högre eller lägre frekvenser rad struma, en i kombination med opererad omhändertagande före eller återfall i brott

B- eller K- om Differensen 11% är dock inte heller här efter 18 år hos pojkar

mödrarna lidit av eller ej lidit av ovan signifikant.

nämnda psykiska symtom eller sjukdomar.

Vid en sammanslagning av samtliga psyki- 3.2.2 Den emotionella atmosfären i hemmet ska symtom och sjukdomar hos mödrarna A. Atmosfären inom B- och K -grupper (tabell 3.4.a-e) finner vi för B-pojkama iPU (tabell 3551-10) att av de 12 mödrar, som företer dylika två eller 17 %. Den känslomässiga hematmosfären har man registreringar omhändertogs vars mödrar sökt belysa genom svaren på de frågor till De B-pojkar, ej led av psykiska vårdnadshavama som berört kontakten melsymtom, omhändertogs också i 17 %. lan familjemedlemmama, referentens upple- Inga K-pojkar omhändertogs. velser av om pojken känt sig omtyckt hem- Brott efter 18 år begick sex eller 50%

ma, om han öppet talat om det mesta, varit mot 38 % av de övriga. Differensen (12 %) är vi en intresserad av hemliv, trivts i hemmet och ej signifikant. För K-fallen möter

likartad tendens men signifikanta differenser varit inne på bestämda tider.

dessa uppgifter har som framgår uppnås ej. Samtliga 19 mödrar med av tabellen besvarats positivt i hög frekvens I HU finner vi i B-gruppen inom såväl B- som K-grupper och i PU såväl en eller annan form av psykiska symtom

eller Av dessa mödrars pojkar som i HU. sjukdomar. Sålunda uppges i PU och HU kontakten omhändertogs sex dvs. 32 % mot 21 % av de i 95 och 92 % och övriga B-pojkarna. Differensen 11% är ej god i de båda B-grupperna

i K-grupperna i 100 och 98 % (tabell 3.5.1). signifikant. Brott efter 18 är begick 42 % av anses ha känt sig omtyckta i 90 till B-pojkarna till mödrar med och 47 % av dem Pojkarna 98 % inom och i 97 till 100 % utan symtom. Differensen är inte B-grupperna psykiska Detsamma inom K-grupperna (tabell 3.5.2), talat öppet heller signifikant. gäller K-grupom det mesta i 77 till 79 % av B-fallen ochi perna. hos 93 och 89 % av K-fallen (tabell 3.5.3), varit Beträffande kroppsliga sjukdomar intresserade av hemliv i 57 och 96% av mödrarna (tabell 3.4.f) gav sekvensmodellen en av B-fallen och i 82 och 100% av K-fallen följande resultat. I PU omhändertogs 3.5.4), trivts i hemmet i92 och 94 % de åtta, vars mödrar led av kroppslig sjuk- (tabell

av B-fallen och i 100 och 98 % av K-fallen dom mot 18 % av de övriga 33 B-pojkarna, dvs. skillnad föreligger. (tabell 3.5.5) och varit inne på bestämda ingen signifikant möter vi hos fem B-pojkar av tider i 88 och 90 % av B-fallen och 93 till Återfall i brott

de åtta och 36 % av de 33 dvs. ingen 100 % av K-fallen (tabell 3.5.6).

omhän- En viss men knappast säkerställd differens signifikans påvisbar. Av K-pojkarna

inte men brott efter 18 år mellan B- och K-fall möter vi i fråga om dertogs någon intresset för hemliv i PU. Differensen - 25 % drabbade en av de åtta kroppsligt sjuka

mödrarnas och tre av de 33 kroppsligt friska (xz = 3,42). Denna differens kan dock ej

- 4% =

lnte heller här möter vi verifieras i HU, där den blir (X2

mödrarnas K-pojkar.

någon signifikant differens. 1,06). frekvenser men också större diffe- I HU är frekvensen Omhändertagna nume- Lägre mellan B- och K-grupper framträder riskt lägre hos B-pojkar till kroppsligt sjuka renser inför som mera direkt anknyter till mödrar (16%) än för dem till kroppsligt frågor i negativa drag i hematmosfären, dvs. frågor friska (24 %). Detsamma gäller återfallen om huruvida störande moment eller gräl brottslighet efter 18 år (40 resp. 48%). -8 % är dock ej signifikanta. mellan familjemedlemmama är vanligt elleri Differenserna frek- frågor som berör eventuella brister i upprik- K-pojkama visar en numeiiskt högre

när mödrarna varit kroppsligt tighet och när det gäller brist på gemenvens återfall

friska (10 %). samma intressen. sjuka (21 %) än när de varit

SOU 1973: 49

...wa

I I a n I I n

:m

2 .tå v.

V m m N av ä 2 S S

eäåso

m z _ o z m o z _ 90-4

z mm 2 ä 2

...ua

I I z n I l u z

.än v.

.v

m:

v. mv 2 mv 2 zv 2 vv 2

A

v v z z m o z

:em

o v. G v

z ä G om G

v o z. v m z z 0-1

mm av

om

2 S

a: .= :ü ä_ m2 v2

...ma

I I a a I I | n

. a

2 .tå av

V

=®UOEm=ov$w

o o o o av S v_ ä m_

...masse

z n o N m o o o v. o o o v o M

...va

I I u n | I u u

añøuvmä

.

.än av

a

mo:

.s zv S .v S .v E ov 2

A

HNEOUMSW

v m z m m o z

:os

v v z 2 2 v_ 2

o o v m h m z C

P_ -= :z av _v S mm vn mm cv zv

NMmUTAwQ

S00

mmzmmaoö_ asovåw

.vsoväw .äêouxømm

uåucmoämm uåucmouâma

.tas

xeeaêá... xaâêávv

§0

.uasaâm våga. v.52.: .Eva 3290:0: cava avi? 8:330:

54m .ämm u §76 idé_ .ämm ä 05.5 sad 25m ;§2 .ämm ;Ei EWE= ;EQ 023m ;man 2.0.6 §80. 23m

:gå aozâm

e 3 C G

Z

mm 2 3

I S. S 5. 3 3 Hm S -wo

NH om

om 2

x:

O I\K\ GG u-u-a

m_ Z

:q o_ om mm

nam 5

m_ mm 3 om

.uxsw .nåra

353003* uo«=u_oom äEoxoumm äåoxøuam .aaaouM

2:. 8=. 8:. 2:. 0:0 3:.

58A_ E ;E2 a Aula ;EA a ä: .m åâzm .mqaoün .a A30_ i

Ao ...Hm

SOU 1973 249

Tabell 3.5 Den emotionella atmosfären i hemmet.

Symtom PU HU

37-42 38-41 B-K 141-146 52-53 B-K B-fall K-fall diff. B-fall K-fall diff.

% Sign. % Sign.

l) God kontakt Antal 36 39 131 52 % 95 100 - 5 - 92 98 - 6 -

2) Känt sig omtyckt Antal 36 39 138 53 % 90 97 - 7 - 98 100 - 2 -

3) Talar öppet Antal 31 38 116 47 % 77 93 -16 - 79 89 -10 -

4) Intresse för hemliv Antal 22 31 140 53 % 57 82 -25 x 96 100 - 4 -

5) Trivseli hemmet Antal 36 40 137 51 % 92 100 - 8 - 94 98 - 4 -

6) Inne bestämd tid Antal 37 38 131 53 % 88 93 - 5 - 90 100 -10 -

7) Störande moment ihemmet Antal 19 10 35 7 % 45 24 21 - 24 13 11 -

8) Grälihemmet Antal 18 2 15 3 % 43 5 38 xxx 10 6 4 -

9) Bristiuppriktighet Antal 7 1 10 0 % 19 2 17 x 8 0 8 - 10) Brist på gemensamma intres. m. föräldrar Antal 20 ll 108 28 % 50 28 22 - 74 53 21 xx

ll) Separation under skolåldern Antal 9 11 16 3 % 24 29 - 5 - 11 6 5 -

Störande moment i hemmet (tabell 3.5.7) rande siffror 10% mot 6 %. Differens 4% sålunda i PU förekomma i 45 % av = i PU verifieras

uppges (X2 0.52). Signifikansen

B-fallen och i 24 % av K-fallen. Differensen således ej i HU.

21 % är dock ej signifikant (X3 = 3.10). IHU Bristande uppriktighet (tabell 3.5.9) an-

är motsvarande procenttal 24 och 13 %. gavs i PU i 19% av B-fallen och i 2 % av Differensen =

ll % är ej heller signifikant (xz K-fallen. Differens 17 % är signifikant (xz

= 2.06). 3.94). I HU är motsvarande siffror 8 % och

Gräl i hemmet (tabell 3.5.8) angavsiPUi 0%. Differens 8 % (X2: 2,57). Differenseni

43 % och i K-fallen i 5 %. Differensen 38 % PU verifieras sålunda ej heller här i HU.

_är signifikant (X2 = 13.94). I HU är motsva- Brist på gemensamma intressen med föräl-

90 SOU 1973549

anfördes i PU av Diskrepenserna mellan procenttalen är i drama (tabell 3.5.l0) B-fallen i 50% och i K-fallen i 28 %. dessa fall ofta betydande t. ex. när det gäller

Differensen men en ofta då brott efter 18 år 22 % är här ej signifikant gräl i hemmet,

tendens tydlig. (X2 = 3.07). I HU angavs drabbar 77% mot 43% i de fall gräl ej

74% bland B-pojkarna och registrerats. Ett par av tidigare nämnda högre siffror, 53 % bland K-pojkarna. Differensen 21 % är variabler närmar sig Signifikans även i PU.

på l %-nivå (X2 = 7.09). Tenden- Det gäller bristande uppriktighet (p = 0.07)

signifikant för hemmet = sen i PU verifieras på denna punkt i HU. och bristande intresse (p

0.08). Med vilka variabler man än sökt mäta det B. Den emotionella atmosfären i hemmet i emotionella klimatet visar det sig att ogynnsekvensmodell (tabell 3.6.1-10) samma dylika faktorer synbarligen i hög grad

faktorer beträffande den omhändertagandet före I8-årsål- I de fall negativa påverkat atmosfären visar det dern. Olydnad inför regler och bristande emotionella föreligger i HU ofta uppriktighet resp. brist på intresse för hemliv sig att vi såväl i PU som speciellt frekvenssiffror än när ger här de mest påtagliga procentuella diffefår numeriskt högre faktorer saknas och detta såväl renserna. På längre sikt ogynnsamt, dvs. motsvarande påverkande återfallsfrekvensen (brottslignär det gäller brott efter 18 år som beträffande före denna ålder. heten efter 18 år), är i första hand ”ofta gräl omhändertagande differenser i hemmet” samt brist på öppenhet i kontak- Ofta erhålles signifikanta i fråga före 18 år men inte i ten och olydnaden inför regler (att vara om omhändertagande = 0.011). I när det gäller återfall i ”inne på bestämda tider, p samma utsträckning brott efter 18 år. tabell 3.6 är även variabeln brist på gemen-

före 18 år möter vi samma intressen med föräldrarna”(l0) upp- Omhändertagande när differens i HU anges sålunda i HU i signifikant högre frekvens tagen. Som signifikant referenten visar bristan- endast omhändertagandet och detta för Bvederbörande enligt de intresse för hemliv (tabell 3.6.4), inte fallens räkning. När brist på gemensamma

trivts i hemmet 3.6.5) och inte känt intressen föreligger möter vi sålunda 50% (tabell där (3.6.2). Vidare när pojken Omhändertagna mot 20% i de fall sådana sig omtyckt brustit i uppriktighet (3.6.9) och ej talat brister ej föreligger. Det visar sig, vilket ej

om det mesta (3.6.3), inte varit inne angivits i tabellen då föräldrarna ej delats öppet tider (3.6.6) och även när upp i PU, att den nämnda signifikansen på bestämda gemensamma intressen saknats mellan poj- bortfaller när det gäller bristen på intressen ken och föräldrar (3.6.l0) och när hemlivet mellan far och son (p = 0.063) och signifi-

störts av ofta förekommande I kans uppnås endast beträffande motsvarande gräl (3.6.8). de tre förstnämnda fallen är signifikansen förhållande mellan mor och son (p = 0.044).

tveksam av att antalet förekom- I fråga om återfall i brott möter vi i stället en på grund otvivelaktig och signifikant differens när mande fall är lågt (under 10). även gemensamma intressen saknats mellan far En variabel synes göra sig gällande och son. B-pojkarna återfaller då i 69 % (11 ifråga om dessa pojkars brottslighet efter 18 av 16 fall) medan de övriga återfaller i4l % år nämligen gräl i hemmet (3.6.8). Signifii detta fall iHU såväl i B- som (45 av 109 fall). Differensen blir -28 % (p = kans föreligger 0.036). Motsvarande differens när det gäller K-gruppen. I K-gruppen rör det sig dock om här får mor och son blir - 55 %. signifikansen (p två av tre fall, varför signifikansen betraktas som tveksam. = 0.044) är tveksam eftersom antalet fall

med brist på gemensamma intressen endast Signifikans uppnås också i såväl PU som HU såvitt gäller de fall när man ej talar öppet är fyra stycken, vilka dock samtliga återfallit

med varandra (3.6.3) och när pojkarna inte i brott.

varit inne på bestämda tider (3.6.6).

SOU 1973: 49

...ma

x

xx

a

2 .tå xx.

m›i Nu:

V

xx mm om

oo_

.âsáso

z S :

...um x

.tå

a :u

2 os Å 2. 3 2 m0 Z m.. 2. 3

t. i

D: I= .S

...Em

a

...än å

Sv...?

å

om R om

...eo z

(\v-4 o 1000 OO V? OO

.zouoåmøgxom

...ma |

I

.än

m .m 2

.uEEå

Ä .xx

m.. o.. mm 3 m.. 3.

_

30.5 z IGFÅ VC GSI* NN

1-1 v_

:oxâmoøbm

a.. |= .nu com oxo -uh

Vüfñ U1 hiv-t (V) (V)

azøconoêo

.agree .xoäao

;om

§80: :En:

3550: 0022.20: E355_ 38:9_ .ammo 30mm

»a m: m _ å .ä

Fm. 2:. 2:. 3:. 3:. 2:. 8:. 3=. 8% 2=. 2=.

ingå cow .E §30_ v00 n.. ;Ram E3_ E åxå. E3_ .E åâé 3.5. .E 580_ :sub .a ;Ei .SE m. åxå. .SE a. ;Ei ?EH .E __30_ ?EH a

E0256

NNMQIQJR C Q G

G G

SOU 1973: 49

i

xxx

m..

mo!

n_ 2 _m _N ä om v0 m_ om om

§91 Qu-a

Nm __ o_ mm

XX

ä hm om mm

å: 2: o_|

S 3 m_ mm m.. __ E m.. S. o_ m. i. m_ Nk om s 9. v_

mm __ z 3 o_ mm m_ mm m_ å

v_ __ mm R 2 2

m2 m2 S_ ä_

mm 2 o_

u_ ä m_ _N 2 m_ 2

\O(\l 5001 Sv-l

__

u. mm 2 __ I» o_ m.. 2.

Cñv-t O?? QOS (hv-l w_ o_

2 mm o_ _m 5 tm

a: u:

.så .Eau

_0882_ 3852_ .Eåoä .Eâoxø

usamon

mEEQEoEoO

63.300_

GEENmCOEOU

-än AE:

uozoüuuanom uocozmämom

_ _

oEoEnBå 0808.55

m _ .e .E

2:. 8=. 3:. 2:. 8:. 2:. 3=. 9.:. 8:. 8=.

.måsar

3=.

.osmzå

3:.

äga 0:a_ äao_ 0:a_ ;Eb _§0_ ;än _wuU ;EQ :nu ;Ed §5 ;EQ Sim 54m ...E __80_ .ss _EA_ :än: __80_ SES

.m _m_ E a a ü .m m_ a .m .m a

G C. 8 G

3_ S_

SOU 1973 49 93

3.2.3 Separationer i skolåldern fall om man avsett att han skall konfirmeras. Typ av uppfostran i B- och K-grupper A. Separationer inom B- och K-grupper (tabell 3.7.l-4). (tabell 3.511) IPU har sträng uppfostran (tabell 3.7.2) I detta sammanhang skall till sist också av referenten i 20 % av B-fallen och uppgivits upptagas Separationerna i skolåldern dvs. de i 10 % av K-fallen, slapp dylik (3.7.3) i 7 % situationer, då pojkarna i denna ålder berö- av B-fallen men ej i något K-fall. Som vats sin permanenta miljö i mer än tre ordinär (tabell i 72 % 3.7.1) har den upplevts månader. av B-fallen och i 80 % av K-fallen. Ingen Separationerna under spädbarnsåret och i differens mellan B- och K-fall är signifikant. förskoleåldern har behandlats i kap. 2. Den numeriskt

största differensen, lO % ( X2

= 0,88) gäller sträng uppfostran. Av tabell 3.5.1l framgår att några skillna- I HU anges der ej kunnat påvisas när det gäller miljö- sträng uppfostran i 13 % av B-fallen och i byten och separationer för B- och K-pojkar 9 % av K-fallen. Differensen 4 % är ej signifivare sig i PU eller HU. En numeriskt något kant. Slapp uppfostran angavs ej i något fall. högre frekvens i PU än HU (för B-fallen 24 Ordinärv_ angavs den vara i 73 % av B-fallen resp. ll %) är ej signifikant. och i 72 % av K-fallen. Resten har utgjorts av mild uppfostran (tabell 3.7.4). Ingen signifi-

B. Skolâlderns kant differens föreligger mellan B- och K-

separationer i sekvensmodell pojkarnas uppgivna typ av uppfostran. (tabell 3. 6.11)

signifikanta differenser när det gäller om- Reaktion mot uppfostringsprinciperna i Bhändertagande före och återfall i brott efter 18 år finner och K-grupper (tabell 3. 7.5- 7) vi i HU. Detta innebär att de B-pojkar som under skolåldern berövats en Reagerat mot föräldrarnas uppfostringsprinpermanent miljö mer än tre månader om- ciper (tabell 3.7.5) referenten iPU uppger händertagits och placerats i större utsträck- att pojkarna gjort i 38% av B-fallen och ning (50%) än övriga B-pojkar (20%) och 20 % av K-fallen. Differensen 18 % är ej

att de också i högre frekvens begått brott signifikant 08 = 2.86). IHU är motsvarande

efter 18 år, 81 % mot de övrigas 38 %. uppgifter 13 och 9 %. Differensen mellan Boch K-fall (4 %) är ej heller signifikant =

(xz

0,21). 3.2.4 Uppfostringsprinciperna i hemmet Reaktion mot speciellt faderns uppfostringsprinciper (tabell 3.7.6) angavs iPU till A. Principerna inom B- och K-grupper 16 % hos B-pojkarna och 4 % hos K-pojkar-

Uppfostringsprinciperna i hemmet har man na. Differensen 12 % (X2 = 0.80). I HU var

sökt belysa genom frågor, där vårdnadshava- motsvarande siffror 8 % och 7 %. Ingen ren fått ge sin subjektiva uppfattning om hur skillnad mellan B- och K-fall förelåg sålunda han eller hon upplevt dem, som stränga, i vare sig PU eller HU. slappa, milda eller ordinära. Vidare har Mot moderns uppfostringsprinciper (tabell vederbörande referent fått ange om han eller 3.7.7) uppgavs iPU att 15 % av B-fallen men hon haft uppfattningen att pojken reagerat inga K-fall reagerat. Differensen här sålunda inför faderns eller moderns = 2,56). I HU reagerade 6 % av

speciellt uppfost- 15 % (xz

ringsprinciper. l andra hand har förekomsten B-fallen och 4% av K-fallen mot moderns av aga registrerats. Slutligen har ingått frå- principer, dvs. ingen skillnad var påvisbar gor, huruvida religiös uppfostran förekom- mellan B- och K-pojkarnas reaktioner i vare mit i hemmet och om pojken gått i söndagssig PU eller HU. skola. I HU har tillkommit frågor rörande huruvida pojken konfirmerats och i annat

Tabell 3. 7 Uppfostringsprinciperna i hemmet.

Symtom PU HU

25-41 24-41 B-K 137-146 45-53 B-K B-fall K-fall diff. B-fall K-fall diff.

% Sign. % Sign.

Typ av uppfostran l Ordinär Antal 29 32 107 38 - 8 - 72 1 - % 72 80 73

2 Sträng Antal 8 4 18 5 - 13 9 4 - % 20 10 10

3 Slapp Antal 3 0 0 0 - 0 0 0 - % 7 0 7

4 Mild Antal l 5 19 10 3 12 - 9 - 13 19 - 6 - %

Reaktion mot uppfostringsprincipema 5 Föräldrarnas Antal 13 6 19 5 - 13 9 4 - % 38 20 18

6 Faderna Antal 4 1 11 3 - 8 7 1 - % 16 4 12

7 Moderns Antal 4 0 12 2 15 - 6 4 2 - % 15 0

Aga: 8 Tidigare förekomst Antal 22 25 104 41 % 54 61 - 7 - 72 77 - 5 -

9 Ofta Antal 3 0 7 0 - 5 0 5 - % 7 0 7

10 Sista året Antal 8 3 38 2 21 7 14 - 26 4 22 xx %

3. 7.8-10) endast tre B-fall och inte i något K-fall. IH U Aga i B- och K-grupper (tabell registrerades aga ofta” i sju B-fall (5 %) och

Tidigare förekomst av aga (tabell 3.7.8) inte heller här i något K-fall. Differensen 5 %

inom såväl B- som =

medges i hög frekvens (på 1,41).

I PU förekom aga i 54% av Aga sista året (tabell 3.7.10) uppges iPU K-grupper. B-fallen och i 61 % av K-fallen. Differensen att åtta B-pojkar (21 %) och tre K-pojkar

-7 %. I HU uppges aga ha förekommit i (7 9a) fått. Differensen 14% (X2 = 1,93). 1

72% av B-fallen och i 77% av K-fallen. HU är motsvarande uppgifter 26 % och 4 %. är här 22 % = dvs.

Differensen -5 %. I vare sig PU eller HU Differensen (x: 10,64),

föreligger sålunda någon säkerställd skillnad differensen är signifikant på mindre än

mellan B- och K-gruppema. 1/2 %-nivå.

Aga ofta (tabell 3.7.9) uppgavs i PUi

SOU 1973: 49

...ua

XX :M

m: .än .s

V

å om S.. mm om

.nwâáEO

z *C

mm

...wa

so

.ba

#1 mm

om- I

.w 2 ®® o KO Ä :w G v- 8 s. s. ä a. #1 å S.

:Em S. 2 3

å mm

D: I= ,Ra mm

v2

.§5

.m

m_ .än a.

V

a.

dmSáEO

z v -15

...sm

.än § 3a

.w m:

“x ä 8 å om 3 m.. o_ o.. om m... mm

Å

30.5 Z 2 m w NH v 610 ut Q ooo .-4 C% v-t 5%

áuuoêmâixoø_nåomäøtmmmøiumømaab

D.. u= E. 2 o_

2 ä

.mac

una: än: uoE una:

.o=_s_.:o..am=

...än ...aa

ä.:

52:02..: 5220:5:

må. 3:. 3G 2G 2G 3=.

E530

3:. 8:. 3:. 2:.

;Ei .E590 ;Ei mcmbw :E: mzmåm mama ;EQ mnâm ;Ei 2:2 ace_ så äga .åxå

ü åäö_ m_ a a äåé E E a. E E

:mack Eoaêzm

96 SOU 1973 149

om _.m __ ä m_

mm m_ om 2 8 2 mv m_ 2 om

®I-| ®v-1 m_ m_ m_ _N ä 9.

m_ vw mv m_ å mv m_ _w mm E mv mm mv m_

Nm v_ vu mv 3 2

__ ov _v m_ mv mm

S_ 8_ o.: v0_

i 3

m_ v_ v_ v_ om 2 om

8_

(ñtñ v66 -45

Nm 3

__ ä _v ä t. _v o_ mv

oo_ S_

-tcñ

_m 2 mm 2

.mät _ä_ du_ .UOE ._55

_oEEoxoun_ _oêêoxouw_ aoEåoxouou _oêåoxouo_

_oc_ _oE uoE _OF_ uoE

.oaimømåmma .ocimumømmms .oztnqwounmø .oziqumøumms .o=_.:_..mo_._._=

Sw: .Sms

8=. 8:. 3:. 3:. 2=. 2:. 8=. 0.:. 3:. 8:. 3:.

__80_ .Sesam B äâá _§43_ _m_ U=a_-0_ 6:30_ a _EA_ .inom _m_ “=u._0_ .inom _m_ äâá sme. _m_ 550_ am ü _EA_ am mao _m_ __a._0_ sme. acc .m ;Ed a? _ouw B __33_ am _ohm _m_

o_

7-SOU 1973 :49 97

B. Uppfostringsprinciperna i sekvensmodell i HU för faderns del med viss tvekan signifikant även i PU medan i HU någon Typ av uppfostran i sekvensmodell (tabell signifikans beträffande återfall i brott ej 381-41 återfinnes. När det gäller modern finner vi i Det är inte ägnat att förvåna att flertalet PU i fråga om återfall i brott en signifireferenter (i regel modern) velat beteckna kans på 5 %-nivå och i HU en på l %-nivå. den uppfostran pojken fått som ordinär. De Beträffande omhändertagande och placering pojkar som av sina mödrar bedömts icke ha före 18 år är situationen likartad men erhållit en ordinär uppfostran har i såväl PU signifikanserna på 1 %-nivå i PU och 5 %-nivå som HU en signifikant högre frekvens brott i HU är dock även här tveksamma på grund efter 18 år än de pojkar som ansetts ha av det låga antalet fall. erhållit en ordinär sådan (tabell 3.8.1). De har också i HU omhändertagits i högre Aga isekvensmodell (tabell 3.8.8- l 0) utsträckning före 18 år. För det mindre antal pojkar, där annan Beträffande förekomst och icke förekomst form av fostran, sträng, mild eller slapp av aga i olika former uppkommer i undersökangivits, är situationen följande. När mödrar- ningen inga på 5 %-nivå signifikanta skillnana angivit sträng uppfostran (tabell 3.8.2), der med avseende på omhändertagande och möter vi i PU en på grund av ett lågt antal återfall. I HU är tendensen dock alltid fall tveksam signifikant differens bland B- densamma. De B-pojkar som fått aga har fallen med och utan sådan. Denna differens sålunda alltid en numerikst högre återfallspå 50 % kan dock ej verifieras i HU även om procent (p = 0.06) och har blivit oftare tendensen där är densamma dvs. att sträng Omhändertagna (p = 0,10). De B-fall, som uppfostran eventuellt har ett visst samband fått aga ofta, har när det gäller brott efter 18 med = 0.094). I HU år visat en motsvarande tendens (p = 0,094). hög återfallsrisk (p omhändertages före 18 år pojkarna med sträng uppfostran också i signifikant högre frekvens (47%) än övriga (20%). Slapp 3.2.5 Religiösa moment iuppfostran uppfostran (tabell 3.8.3) ger inga signifi- A. Inom B- och K-grupper (tabell 3.9.1-4) kanta differenser. lnte heller möter vi det i fråga om mild uppfostran (tabell 3.8.4). När det gäller religiös uppfostran i hemmet (tabell 3.9.1) har en sådan iPU angivits för 10 % av B-fallen och för 5 % av K-fallen. Reaktionen inför uppfostringsprinciperna i Differensen 5 %. I HU är motsvarande prosekvensmodell (tabell 3. 8.5- 7) centtal sex och fyra. Differenserna är ej Ser vi på pojkarnas reaktion inför föräldrar- signifikanta i vare sig PU eller HU. nas uppfostringsprinciper (tabell 3.8.5) Gått i söndagsskola (tabell 3.9.2) har i PU möter vi i HU säkerställda differenser dvs. 56 % av B-pojkama och 49 % av K-pojkarna när pojkarna enligt referenten reagerat inför gjort. Differensen 7 %. I HU uppges 52 % av föräldrarnas uppfostringsprinciper är åter- B-pojkama och 47 % av K-pojkarna ha gåtti fallsrisken större (68%) än när så ej varit söndagsskola. Differensen 5 %. Här föreligger fallet (43 %). Detsamma gäller omhänderta- inte heller några säkerställda differenser melgande före 18 år (47 mot 19 %). Differensen lan B- och K-grupper. är i förra fallet signifikant på 5%-nivå, i Endast när det gäller pojkarna i splittrad familj är senare på l %-nivå. diskrepansen mera påtaglig. I 30 B-fall av 50 (60 %) Situationen är i huvudsak densamma när har dessa gått i söndagsskola mot i fem av 17 K-fall (29 %). Differensen 31 % (X2 = 3,61). Differensen det gäller reaktionerna mot faderns resp. är sålunda säkerställd på nära 5 %-nivå. Speciellt de moderns principer (tabell 3.8.6 och 7). äldre av dessa pojkar från splittrad familj visar Skillnaden är dock den att differenserna blir denna differens. l 18 av 28 B-fall (64 %) och i två

98 SOU 1973: 49

Tabell 3.9 Religiösa moment iuppfostran.

Symtom PU HU 40-41 39-41 B-K 118-145 40-53 B-K B-fall K-fall diff. B-fall K-fall diff.

% Sign. % Sign.

l Religiösamoment iuppfostran Antal 4 1 9 2 5 - 6 4 2 - % 10 S 2 Gåttisöndagsskola Antal 23 20 75 23 49 7 - 52 47 5 - % 56 3 Konfirmerade Antal 24 13 16 24 -8 - % 4 Avser att konfirmeras Antal 94 32 80 80 0 - %

av 11 K-fall (18 %) angavs att de gått i söndags- skola (tabell 3.l0.2), har sålunda en på skola. Differensen 46 % (xz = 5,00). Här föreligger i 5 %-nivå signifikant högre återfallsfrekvens sålunda en differens på mer än 5 %-nivå. brott efter 18 år (24 %) än de K-pojkar som Konfirmerade (tabell 3.9.3), vilket analy- ej gått i söndagsskola (4 %). serats endast i HU, var 16 % av B- och 24 % Mellan konfirmerade och icke konfirmeav K-pojkarna. Differensen -8 % är ej signifi- rade (tabell 3.l0.3) framträder inga skillnakant. Av de 79 äldre i B-gruppen var 30% der i omhändertagande- eller återfallsfrekkonfirmerade och 45 % av motsvarande vens. Detsamma de pojkar, som ännu gäller K-pojkar. Differensen -15 % är ej heller ej konfirmerats men som senare avser att bli signifikant. konfirmerade (tabell 3. l 0.4). Att senare konfirmeras (tabell 3.9.4) avsåg Religiösa moment i uppfostran synes så- 80 % B- och samma frekvens K-pojkar. lunda såvitt denna undersökning visar inte ha När det gäller de yngre pojkarna, som någon speciell betydelse när det gäller risken ännu ej konfirmerats, uppgav referenterna för att ornhändertagas unga lagöverträdare att deras avsikt var att de skulle konfirmeras eller att återfalla i brott. i 89 % av B-gruppens 65 pojkar och i 91 % av K-gruppens 22 pojkar. Någon skillnad mellan B- och K-grupper föreligger inte. 3.3 Sammanfattning och preliminär diskussion rörande pojkarnas hemsituation och B. Religiösa momenten i sekvensmodell sociala bakgrund (tabell 3.10.1-4) I detta kapitel redovisas i första hand det Frågor som berört eventuella religiösa mo- antal fäder och mödrar, vars kroppsliga och ment i uppfostran och deras samband med psykiska symtom och sjukdomar blivit föreomhändertagande och återfall i brott har när mål för analys. Av 13 symtom och sjukdet gäller B-pojkarna inte lett till signifikanta domar uppträder sju i så låg frekvens att de differenser i vare sig PU eller HU. Endast primärt utmönstrats. Resterande sex är psybland K-pojkarna ger materialet i HU en kiska sjukdomar av psykosnatur som krävt differens. De K-pojkar, som gått i söndags- sjukhusvård, psykiska insufficienstillstånd

...Na | | u | a | u I

.N _ N

N_ .än NN u n NT N: E»

V N o N N o N o NN NN NN NN NN NN NN

;_3250

_ o N o _ N o _ N o o z NN N_ N_ _N NN

...Na

| u u N n | | I

.tå

o_ NN T NN N: v: .N N_ v N N NN S. N_ _N s. NN NN N.. N_ N.. NN A

N o N _ _

:SN

N N N m z No NN NN o_ NN N.. __

N N v S. NN NN NN NN NN N_ o.. ä _N NN

o: .: _u_ NN_ N__

...Na | u u u

.N o v_

N_ .tå .N u

V o o o N NN v_ NN

...Naåso

z _ N o o N N o o

...Na u r 1 ›

o v_

.än .N u

.N N_

NN. Nv __ NN om a_ o_

A

.aovoimcårxom

:en

N o v N N N N z N_

v N P_ .= _a_ NN NN NN N_ oN _N

uCOEOE

wmâmzom

-..SM

...Satu

.Nmowmaøaom .äâmmzqøz uueusâcov_ ousoeauaov_

än

_asså_ ...Nzåo .gagna -..gråa 23.39% masse

3G

;EN EEENE_ 33a _F3_ 25m_ 53A_ Sen_ _E0_ sam_ åâá 25a §3_ oåm_ äâå _oN› Saw_ _Eco_ ._8› 2205,_ _m_

:ung 50.5%

__ S AN s.

som påtagligt påverkat arbetsprestationer, som för K-gruppens (20 % och däröver). allmän nervositet för vilken läkare sökts, Gallvägamas sjukdomar synes dominera alkoholmissbruk som familjen påtagligt lidit bland mödrama. av och asocialitet (dömd för brott). Till Sekvensmodellen ger resultat endast i HU sist analyseras också föräldrarnas kroppsliga och där beträffande fäderna. Vi finner såsjukdomstillstånd. lunda att de B-pojkar, vars fäder dömts för När det gäller fäderna finner vi signifi- brott, i högre utsträckning omhändertas före kanta differenser mellan B- och K-grupper 18 år (56 %) än de övriga (20 %) och även enbart när det gäller psykiska sjukdomar av att de i större utsträckning återfaller i brott psykosnatur och i fråga om kroppsliga sjuk- efter 18 år (78 %) än övriga (44 %). domar. Bägge dessa differenser framträder På samma sätt finner vi att de B-pojkar, endast i HU. När det gäller psykiska sjuk- vars fäder lidit av en eller flera av de nervösa domar är det inom K-gruppen som dessa och psykiska eller sjukdomar som symtom dominerar, medan de kroppsliga sjukdomar- analyserats, i högre utsträckning återfalleri na är vanligare inom B-gruppen. Det kan brott efter 18 år (67 %) än de B-pojkar, vars synas anmärkningsvärt att psykiska sjukfäder ej registrerats lida av dessa (39 %). När domar av psykostyp uppträder i högre frek- det är tendensen gäller omhändertagande vens inom en K- än en B-grupp. Detta densamma. Fädernas psykiska status synes motsäges dock ej av klinisk erfarenhet dvs. sålunda mer än mödrarnas påverka B-pojkarpsykisk sjukdom av schizofren eller manico- nas utveckling inte minst på längre sikt. depressiv typ har mycket litet med asociali- En iakttagelse av stort intresse rör de tet att göra. De kroppsliga sjukdomarnas fäder, för vilka kroppslig sjukdom registreövervikt inom B-gruppen i HU är ett fynd, rats. I såväl PU som HU ligger B-pojkarnas som i och för sig också synes anmärknings- återfallsfrekvens i brott efter 18 års ålder värt. Magsår är den vanligaste kroppsliga avsevärt lägre (i PU 27 % och i HU 33 %) när sjukdomen bland B-pojkarnas fäder. Detta är fäderna registrerats lida av kroppslig sjuken i hög grad psykosomatisk sjukdom. Mate- dom än när så ej är fallet (i PU 43 % och i rialet medger ingen djupare penetrering av HU 50%). Differensen är dock ej signifidessa de kroppsliga sjukdomarnas betydelse i kanta men i HU (-l7 %) framträder en klar sammanhanget. Att hemsituationen måste tendens (p = 0.097). påverkas härav är dock ofrånkomligt. Det Motsvarande gäller i HU även omhänderbör tilläggas att vi i B-gruppen även står inför tagande före 18 år(l 5 resp. 26 %). Differenen hög frekvens alkoholmissbruk (28 och sen (-ll %) är dock ej heller här signifikant 23 % i PU HU). Kombinationen och tendensen inte heller = resp. så tydlig (p kroppslig sjukdom och alkoholmissbruk är 0.201). dock ej påfallande (i HU tre fall av 22). Fädernas kroppsliga sjukdomar visar sig Beträffande mödrama förekommer endast sålunda dominera B-gmppen i förhållande en signifikant differens och den gäller psy- till K-gruppen mer än de psykiska sjukkisk sjukdom av psykosnatur, som här i domarna. De psykiska sjukdomssituatiomotsats till förhållandet hos fäderna före- nerna synes emellertid leda till en för B-pojkommer i högre frekvens inom B-gruppen. kama mera ogynnsam utveckling, medan de Det förefaller tänkbart att mödrama lättare ej på samma sätt negativt kroppsliga påverän fäderna pressas till allvarliga depressioner kar återfallsfrekvensen. i samband med de påfrestningar som famil- Förklaringen kan vara att B-pojkar till jen lider av och att fäderna istället är mer kroppsligt sjuka fäder lider av den hemsituabenägna att inför svårigheter reagera med tion fädernas kroppsliga sjukdom skapar antingen en kroppslig sjukdom eller alkohol- men ändå står bättre rustade inför framtiden missbruk. Den kroppsliga sjukdomsfrekven- än de B-pojkar, som lidit av sina faders sen bland B-gruppens mödrar är densamma nervösa och psykiska symtom och sjuk-

SOU 1973: 49 101

domar. Undersökningen ger ej klart belägg tvingats till dylika separationer, senare i för att dessa nervösa och psykiska symtom högre utsträckning begått brott än de Bhar avgörande betydelse som miljöfaktorer pojkar, som ej behövt uppleva dylika separanär det gäller pojkarnas utveckling på längre tioner. sikt, men den utesluter ej heller genetiska I hur hög grad separationerna som sådana faktorers inverkan på personlighetsutveck- eller pojkarnas förhållanden och situationerna lingen. i övrigt är avgörande för resultatet och den Den emotionella atmosfären i hemmet har ogynnsamma utvecklingen är svårt att bebelysts genom frågor till referenten rörande döma. Det är dock sannolikt att separatiodennes uppfattning om pojkarnas beteendei nerna här står i någon form av samband med och känslor för hemmet. B- och K-pojkarnas omständigheter, som framtvingat dem. referenter angav höga frekvenser när det Uppfostringsprinciperna i hemmet har begällde god kontakt mellan föräldrar och barn lysts på olika sätt. Enligt referenterna anges och i fråga om trivsel i hemmet och öppen- dessa till 70-80% som ordinära och i ca het i relationerna. I PU medges dock för l0-20% som stränga. Slapp resp. mild B-pojkarnas räkning en i förhållande till fostran har endast undantagsvis registrerats. högre frekvens gräl ihemmet och Några signifikanta skillnader mellan B- och K-pojkarna också en signifikant högre frekvens bristande K-fall föreligger inte i dessa sammanhang samt en nära signifikant högre men de B-fall som registerats som icke uppriktighet frekvens brist på intresse för hemliv. I HU ordinärt uppfostrade uppvisar ett högre antal framkom ej motsvarande skillnader på sam- Omhändertagna och en högre återfallsfre; ma sätt. Här finner vi i stället brist kvens än de ordinärt uppfostrade. Det är de på gemensamma intressen mellan föräldrarna strängt uppfostrade B-pojkarna som i detta och de unga lagöverträdama. avsnitt av klientelundersökningen uppvisar Nästan alla registrerade ogynnsamma de högre frekvenserna för omhändertagande emotionella faktorer ihematmosfáren visade (47 %) och för återfall i brott (63 %). sig, när de förekom, leda till en högre När det gäller aga är det endast aga under frekvens omhändertagande före 18 års ålder sista året, som förekommer i högre frekvens än när de saknades. Några av dessa faktorer för B-pojkar än för K-pojkar. Denna ger för påverkade även återfallsfrekvensema. Speci- B-pojkama ingen högre återfallsrisk (och inte ellt gällde detta variabeln ”gräl i hemmet, heller större risk för omhändertagande) även som inte bara visade ett sådant samband hos om en viss tendens i den riktningen före- B-pojkarna utan också hos K-pojkarna. Ett ligger. I de fall pojkarna reagerat mot förälpar ytterligare variabler, som syntes spela en drarnas uppfostringsprinciper, vilket de inte liknande roll på längre sikt, var bristen på gjort mer i B- än iK-grupper, har en högre gemensamma intressen mellan föräldrar och frekvens av såväl omhändertagande före som son, oförmågan att tala öppet med varandra återfall i brott efter 18 år konstaterats när och oförmågan hos pojken att lyda tillsägel- det gäller B-pojkama i HU. Speciellt synes ser (t. ex. att vara ”inne på bestämda tider). detta gälla reaktionerna mot moderns upp- I detta kapitel har också upptagits frågan fostringsprinciper. om separationer och miljöbyten i skolåldern. De i undersökningens socialpsykologiska Flertalet pojkar har enligt uppgifterna haft avsnitt (SOU 1973:25) konstaterade deleen ganska permanent miljö. I PU är frekven- tära resultaten av slapp och lynnig uppfossen av pojkar, som i denna ålder i mer än tre tran kan i detta avsnitt inte på samma sätt månader berövats denna förmån, numeriskt direkt påvisas. Skillnaden mellan de fall där högre än i HU. mödrarna upplevt uppfostran som ordinär kan dock ej påvisas mel- och de fåtaliga fall där de ansett den som Några skillnader lan B- och K-fall vare sig i PU eller i HU. icke ordinär är dock påtaglig. Att mödrarna Trots detta finner man att de B-pojkar, som är mindre benägna att erkänna slapphet

102 SOU 1973: 49

resp. lynnighet i uppfostran än pojkarna torde vara huvudorsaken till olikheterna i resultaten. Att även den slappaste uppfostran av föräldrar kan betraktas som ordinär är ett av barnpsykiater alltför välkänt faktum (föräldrar kan t. ex. på allvar mena att så många pojkar sniffar att det för den skull inte är någonting att bry sig om). Olikheterna mellan resultaten i detta och i det socialpsykologiska avsnittet är sålunda ej på något sätt anmärkningsvärda. Som förut nämnts står i denna del av undersökningen sträng uppfostran i samband med hög frekvens omhändertagande och återfall i brott. Det är svårt säga vilka slutsatser som kan dragas härav. Den stränga uppfostran kan ha växt fram via pojkarnas status och beteende men detta skulla kunna motsägas av att agan synbarligen inte på samma sätt påverkat återfallsfrekvensen. Den stränga uppfostran torde otvivelaktigt lättare kunna sättas i samband med en ogynnsam emotionell atmosfär i hemmet över huvud taget. För en sådan tolkning kan resultaten beträffande återfallsriskema när det gäller pojkarnas reaktioner mot föräldrarnas uppfostringsprinciper i viss mån också tala. Beträffande förekomst av religiösa moment i uppfostran, söndagsskolebesök och konfinnation har i undersökningen ej kunnat påvisas några skillnader i frekvens mellan B- och K-pojkar. Inte heller har för B-pojkamas räkning framträtt några differenser med avseende på frekvensen omhändertagna före resp. återfallna i brottsligt beteende efter 18 års ålder. Endast en signifikant differens framträder och denna gäller K-pojkama. De K-pojkar, som uppgivits inte ha gått i söndagsskola, uppvisar sålunda en lägre frekvens återfall (4 %) än de som gått i söndagsskola (24 %). Resultatet bör ej föranleda kommentarer, då det kan vara uttryck för en slump.

SOU 1973: 49

4 Skolsituationen

Pojkarnas skolsituation har belysts i två av upptas trivseln i skolan, dels den allmänna de tidigare delarna av denna undersökning, trivseln och dels trivseln i förhållande till dels av Carlsson (SOU 1972:76), dels av lärare och kamrater. Olofsson (SOU 1973:25). Vissa överensstämmelser i fråga om symtom av olika slag 4.1 Tidigare uppfattningar och undersökt. ex. när det gäller skolket och de allmänna ningar anpassningssvårigheterna har redan berörts. Skolan och lärarna som informationskälla Att skolan för barn kan innebära påfrestvid uppspårande av pojkar i riskzonen har ningar av speciell natur är väl känt och också sålunda speciellt betonats av Carlsson liksom att många där möter konfliktanledningar pojkarnas symtom som tidiga varnings- som medför svårigheter inte bara i samband tecken. Olofsson har i detalj penetrerat med kunskapstillägnandet utan också i form pojken i skolan (kap. 15) och liksom ide av anpassningssvårigheter och beteenderubbflesta undersökningar har hon funnit sam- ningar av skilda slag. Inte minst har den s. k. band mellan misslyckande i skolan och ”outsiderproblematiken ingående analysebrottslighet. I den delen av klientelundersök- rats bl. a. av Olofsson (1971 b). ningen analyseras pojkarnas intelligensnivå, Varje undersökning rörande barn med specialklasstillhörighet, ambitionsnivå samt asociala eller antisociala tendenser uppvisar deras förmåga att efterleva skolans regler och höga frekvenser av anpassningssvårigheteri krav på ordning. Olofsson tar även upp och skolan i form av bl. a. låg frekvens av högre påvisar samband mellan skolmisslyckandet utbildning, hög frekvens av specialklasssamt hemmiljö och uppfostran. Hon finner undervisning, kvarsitteri och särskild” (ensålunda hög frekvens av slapp eller lyn- skild) De skillnader som framundervisning. nig uppfostran hos pojkar i specialklasserna träder är avsevärda vid jämförelse med situaoch hos dem med låg intelligens samt hos tionen för andra barn. Som exempel kan pojkar utan planer på teoretisk utbildning. anföras Jonsson (1967 och 1969), där det Uppfostrans resp. skolans inbördes roll och s. k. Skåklientelet (100 elever) jämförs med betydelse diskuteras. 222 vanliga Stockholmspojkar. De förra upp- Med utgångspunkt från referenternas upp- visade sålunda specialklassundervisning i gifter analyseras här mera allmänna anmärk- 35% mot för de senare 6% och tidigare ningar som nått föräldrarna, sålunda deras ”anstaltsskola i 15 % mot l %. Högre skoluppgifter rörande specialklassplaceringar former förekom endast hos en pojke i resp. kvarsitteri och anmärkningama rörande Skåmaterialet mot i 25 % bland Stockholmsbrister i kunskaper och uppförande. Vidare pojkarna. Bland specialklasser fördelade sig

104 SOU 1973: 49

Skåklientelet på hjälpklasser, läsklasser resp. att de som trivts bra hade lägst. observationsklasser och i särskild undervis- Herulf (1972) har belyst trivseln hos 6, 6, 26 och 9 % mot för skolungdomama i Stockholm (skolenkäten ning i frekvenserna de 222 3, 2, 2 och 0 %. 1969). Pojkar i årsklass 9 som knarkat Stockholmspojkama Avstängda var 3 resp. 0 % Orsaken har i regel uppgav i 38% att de sällan eller aldrig varit att de uppträtt störande i klassen och gillat skolarbetet, Pojkar som ”silat angav därför placerats i observationsklass resp. i detsamma i 52%. De pojkar som aldrig särskild undervisning eller avstängts från knarkat angav i 27 % denna inställning till skolan. Andra referat av undersökningar på skolarbetet. detta område återfinns hos Olofsson (SOU Hackkycklings- och översitteriproblemen i 1973: 25). skolan har på ett utomordentligt sätt belysts Jonsson (1967, 1969) är en av de få av Olweus (1973), dels frekvensen därav författare som tagit upp även trivselfrågorna (vardera 4-6% utpräglade dylika och lika och detta i form av pojkens inställning till med tendenser), dels deras karaktär många skola, lärare och kamrater. Positiva svar samt till sist betydelsen av åtgärder mot den

dominerade i satskompletteringstest (Att gå fysiska och psykiska misshandel, som karak-

i skolan är ., Jag tycker att min(a) täriserar skolmobbningen resp. översittarna. lärare . . . . . och mina klasskamrater . . . . .) Olweus, som i tidigare arbete (1969), beoch visade sig mot förmodan vara av samma handlat aggressionsproblem, pekar i detta storleksordning bland såväl Skåpojkarna som sitt sista arbete på faktorer av betydelse för bland de vanliga Stockholmspojkarna. Detta utvecklingen av den aggressiva personlighet överraskande resultat beträffande Skåpojkar- och det aggressiva reaktionsmönster som nas trivsel söker Jonsson förklara med att utmärker översitteri på grundskolans 6-8vid undersökningstillfället vis- årskurser. Han konstaterar bl. a. i sitt mate- Skåpojkarna tats en tid på Skå och där upplevt den större rial en ”hög grad av stabilitet över en period toleransen. Många lämnade nämligen svar av av ett år (motsvarande stabilitet i längre Här är det bra men i stan var det tidsperspektiv tidigare konstaterat av andra typen: botten. Dessa svar bedömdes som negativa författare som citeras). Litteraturen i ämnet men många som svarade bra avsåg nog tyder på att tidiga störningar i föräldrarnas, skolan den i stan. Den speciellt fädernas, inställning till pojkarna på Skå och inte positiva inställningen till kamrater verkade med ofta fysisk bestraffning som följd resp. också mot bakgrunden av vad slapphet i uppfostran med kravlöshet och förbryllande föräldrar och lärare angivit om Skåelevernas inkonsekvens (oberoende av socialgruppsresp. Stockholmspojkarnas uppträdande som tillhörighet) skapar en aggressiv personlighet. t. ex. terrorister eller som offer för terror Olweus, som också i sitt material finner visst - Skillnaden stöd (hackkycklingar strykpojkar). härför, frågar sig när det gäller dessa var i förra fallet 40 mot 6-7 %, idet senare resultat om den aggressiva attityden i 10 mot någon enda procent. Var tredje huvudsak ändå kan förklaras utifrån vederpojke inom Skågruppens översittare hade börandes aktuella situation t. ex. som en den dubbla karaktäristiken plågare/plågad. följd av skolleda. Enligt Olweus föreligger Olofsson (1971 b) tillhör dem som också alltid ett samspel mellan situationsfaktorer trivsel i skolan och då som (främst faktorer i den yttre miljön) och den gått in på pojkars en faktor för uppkomsten av enskilda individens mer stabila reaktionsav betydelse främlingskänslor och för behovet att sluta sig tendenser (dispositioner). På grund av bl. a. till eller för att översittarens allmänt inställning till en brottslig outsidergrupp positiva leda till brott som behovstillfredsställelse våld - något som knappast kan tänkas ha sin - Hennes studier rörande i en akut svårighet eller vantrivsel” och kompensation. grund visade att pojkar med låg menar Olweus, att översittarens aggressiva Örebropojkarna och beteende rimligtvis måste till övervägande skoltrivsel hade högst brottsbelastning

del anses bestämt av hans personlighet, hans 4.2 Egna undersökningar och resultat aggressiva reaktionstendenser och vane mönster. Vad skolans och vantrivselns roll Hypotesen har här som tidigare varit att de i

beträffar finner Olweus kapitlets inledning angivna variablerna (med på basis av sina studier att skolan och undantag av Specialintressen och trivsel) skolsystemet inte förekommit i högre frekvens bland B- än gärna kan göras ansvarig för uppkomsten av bland K-fall och att de också visat ett hackkyckling-/översitteriproblematiken. positivt samband med omhändertagande och Av intresse är här att också citera lärarnas placering resp. fortsatt brottslighet efter 18 beskrivning av översittama. De beskrivs med år. ord som tuff, självsäker, oblyg, ohämmad och hånfull. För en mindre del, fortsätter

Olweus, användes också uttryck A. Skolsituationen inom visserligen B- och K-grupper som antydde nervösa störningar men det (tabell 4.1) var här närmast fråga om ett slags rastlöshet och nervös hyperaktivitet. a. Specialklassplacering Mot Jonssons ovan nämnda iakttagelse rörande Skåpojkarna som såväl terrorister Av tabellen framgår att B-fallen isignifikant som offer står Olweus resultat: Det kan högre utsträckning än K-fallen erhållit sin tilläggas att lärar- och kamratbedömningar undervisning i olika specialklasser. l PU var

gav föga stöd åt uppfattningen, att det differensen 19% (xz = 5,38) ochiHU 16 % vanligtvis är samma pojkar som är på en gång (xz = 4,70). Signifikansen är påtaglig som

och Översittare. - väntat. hackkycklingar Analyser av pojkarnas beteendekarakteristika (liksom av deras mer psykologiska karakteri- b. Kvarsittning

stika) visade också mycket markerade skill- I PU framträder ingen skillnad men iHU en nader mellan de olika grupperna”. Olweus på minst 5 %-nivå signifikant dylik. Differentillfogar att det ”hittills analyserade materiasen är 14 % =

let främst (X2 4,88).

gällt skolmiljön och dess relationer”. l andra sammanhang är situationen c. Anmärkningar från skolans sida (l) eventuellt annorlunda. Olweus undersökning har tämligen utför- Även här möter vi signifikanta differenser ligt citerats inte minst på grund av att han och på denna punkt i såväl PU som HU. I PU funnit översittama på många sätt represen- är differensen =

24 % (xz 3,92), i HU 37 % tera ett mer generellt antisocialt reaktions- (xz = 21,25).

mönster, som förutom stark aggressivitet form Anmärkningari av dåliga kunskaper mot kamrater och vuxna också kan omfatta mellan B- och K-falli (2) ger inga skillnader bl. a. stölder och skolk. Sambandet stöds av PU men i HU är differensen 22% =

(X2

flera olika forskares resultat. Olweus tar upp 9,79). Robins (1966), Bandura och Walters (1959), Dåligt uppförande (3) är en vanligare Jenkins (1964), Macfarlane, Allen och Hon- anledning till anmärkningar såväl när det zik (1954), Redl och Wineman (1957) och gäller B- som K-fall. Differenserna mellan B-

speciellt Örebroprojektet (Olofsson, 1971 b, och K-fall är signifikanta i såväl PU (diffemed i =

Magnusson, Dunér, Olofsson, 1968) rens 34%, x* 8,13) som iHU(35 % och

sistnämnda klara samband =

projekt positiva ;(2 17,03).

mellan lärarbedömningar av pojkarnas aggressivitet mot kamrater och lärare i årsklass 6 d. Vidtagna åtgärder och självdeklarerad och faktisk brottslighet tre år senare”. Referenterna uppger höga frekvenser av från skolans sida vidtagna åtgärder (1) i såväl PU

106 SOU 1973: 49

x x u x u

xx xx

...ma xxx xxx xxx xxx

m N

o_ x_ E NN mm _N

Mum .tå

N. S: NN: S| |

o m. m

.x __ 3 om mm mm Nm ä Nm

mms man Nam Nam

_E0_ 13:4. N20_ ma.: 2%_ 22m N22. maNm N23

å NN oN 2 NN 8 ä m_ z. å _m_ om

3:2 3:2 3:2. 03:a 2:5 såNN 21% 9.:?

E_ _ai_ _så_ 5:8_ 2:2_ 52mm_

...ma

x u x n u u u u u

xx xx

_ N m v m m_ NN __ å _N

Mim .än NT

N. u u u u

N o

ex. NN o.. _N oN mm 8 Nm 8 S

_i_ omm :io

_E0_ _så _so_ ola_ 23_ osv_ ?EN os: §2 Sån

N .x _N NN 3 NN 8 E E 8 ä ä

_couzøuøwø_

Nim

NivN

2a

N18 NieN 3G

E.:

P_ :Sá _så N12 _in_ WQNN 3:a

_wzco

_3258_

cocosuztmöxm

_å_

:amma:

xEsx:ze_om›_c..N

aaszanssam

a_

.oasaaaxxmän

oucxxzaqåaana

amsñwmecxâ_ .a_oä:ow›ne._

âaäsøâ oaåaxå_

uus_a›cw.m

aussi..

_zmuå_

?Esxaopwxaxåxø

ma»

.N .N

223m

Q 3 e G A... a

SOU 1973 :49

...Na

u x x

xx u u - u | |

.N NN N m o N NN NN

NN .NNE .N

v

N N m o N .N Nv oN Nv NN NN NN NN o o NN NN oN

...wegeo

o N o N N N o N z oN wN NN NN NN o N o mN NN vN oN

x | x

...Nä xx 1 v u u n a

NN NN Nm NN a mN NN NN

.NNE NN

N

.NNNAsoaN

NN. Nm Nv NN NN Nv NN. oN om NN N m Nm Nv vN NN ov mN

N m N m .m vN Nv NN Nv o N v N

z Nm NN NN vv av oN

m N N

NN Nv NN om

a: -= Ne NoN NNN voN NN m ov NNN Nv NN om mN NN

...Na

.N N o N

NN .NNE NN a NN

v

c o .N § NN vN NN vN mN N NN o vN NN

aäegeo.

z N o o o N N N o o N m N m m w N o o

...am

s a u | u - n -. u a

o N N NN NN oN

.NNE N

.ZOUOEMGONwMOm

_NNNAzem

.N vv oN Nv cN oN Nm NN m_ vm Nv oN oN N

Nv NN

v o v N N N v N Nm N z vN vN vN m_ NN w N NN

m

N N N

N: -å Ns NN cv NN oN NN NN vN m NN NN NNNm mN »N NN NN

:onmzåâoå

mwEwåom

Nsêêaz_

.Noxxxwrmwm .Noäufeslm

22x33 ?v.33

äazuaâ NSNENNNNENNNN ...NNMNMNNENN .Nvxêauäømm .saNNmNNNNNmm .NoNâfNNa

»ENNNNNNNNÖN

.NNNNNNNWMNNNNNM

x

NNNNNNNMNM ?Näää

8G

“N32 :Ed N23. NNNEN oNmNrNNN Nää

.Nm .Nm .Nm ä:

.NNN EN

:gå aozâm

N . . NN n NW N .N

108 SOU 1973: 49

En S! SI

3 8 2 R 2 um HN mm 2 mm

R m..

-49 OO\O u-1C o-n-u

XX XX

WN] hNun

o_ .m S ...m 8 2 ü. m0 o.. E v_ 3 o.. S 3. S

m.. 2 2 s. mm 2

å m... mm om Nm Nm

S_

2 2 m_ NN S om v_ 3

F11*

å

:I 07.

om om om m.. od ä. o_

å ä om 9 m..

with

å 5 3 8

=m Em .å AES_ .Eax

._82

...så .vana

.u 4 .Gå

.E .E .E

.mouaidomm .mobiáomm

_ _ .E

2=. 3% 3% 3:. 3:. 2=. 3G 3:. 3:. 8% 8:. 2:.

Hawa .§5 .§5 .E94 §3_ 58A_ ;EQ ;Ei 5th 55.3. .så “zman så. §30_ så. .åh A30_

SE.

.E=

.am ü a .m a a _m_ _m_ äâé _m_ 5 a _äá .am åâá

a. 0-2 Ur-c

SOU 1973 249

som i HU och för såväl B- som K-fall. Endast i PU på en punkt föreligger en Differenserna mellan B- och K-fall är i PU skillnad och det gäller B-fallen inför varia- 21% = i HU 31 % =

(xz 3,20), (xz 13,08) beln vidtagna åtgärder, vilket betyder att

dvs. i HU i hög grad signifikant. när referenterna anfört att åtgärder vidtagits Anmälan till barnavårdsnämnd (2) är där- från skolans sida mot brottspojkarna så har emot ovanlig. I PU anmäldes endast ett B-fall dessa oftare blivit föremål för återfall efter och i HU 15% av B-fallen och 6% av 18 år än när åtgärder icke vidtagits. Det är K-fallen. Ingen signifikant differens mellan sannolikt att skolan i första hand vidtar

13- och K-fall (xz = 2,34). åtgärder i de allvarligare situationerna. I HU

kan man emellertid ej finna stöd för detta resultat i PU. Här finner man i stället e. Speciella intressen det mer självklara faktum, att de B-fall som Som av tabellen framgår är tendensen den- av skolan anmälts till barnavårdsnämnd i samma i PU och HU dvs. K-fallen har i högre högre frekvens än de övriga också omhänderutsträckning någon form av speciella intres- tagits och placerats i fosterhem eller på sen. Signifikans uppnås dock endast i HU institution. En numeriskt högre risksiffra =

(-l8 %, x? 4,27). men inte någon motsvarande signifikant

differens = (p 0,097) nås när det gäller återfall i brott efter 18 år. En dylik uppnås i f. Trivseln i skolan stället för de K-fall, som från skolan anmälts När det gäller pojkarnas allmänna trivsel (1) till barnavårdsnämnd. Det bör dock observeuppges för K-fallens räkning höga frekvens- ras att här signifikansen bygger på två siffror, betydligt högre än man kanske skulle återfall av tre anmälda. ha väntat. Man bör då påminna sig, att det är I HU möter vi signifikanta differenser mödrar eller målsmän som är uppgiftsläm- beträffande såväl omhändertagande som recinare. B-fallen ligger dock på en signifikant diverande brottslighet efter l8 år hos dem betydligt lägre nivå. Differens i PU är som gått i specialklasser, som varit kvar- -32% = =

(X2 9,47), i HU -24% 08 sittare och som icke trivts i skolan. När det

11,13). gäller omhändertagande och placering synes Trivseln med lärarna (2) är endast i HU dessutom mot ha anmärkningar kunskaper signifikant bättre bland K-fallen än bland spelat en större roll än anmärkningar mot

B-fallen. Differens -17 % (xz = 8,08). uppförandet. Detsamma kan sägas gälla även

Trivseln med kamrater (3) uppger mödrarbrottslighet efter 18 år. När dåliga kunskaper na som god i samma höga utsträckning registreras uppnås nämligen en riskprocent (90-97 %) i PU och HU och bland B- och på 58 %. Differensen 15 % ligger på 8-9 % K-fall. signifikansnivå. Den tendensen inte uppnås när det gäller dåligt uppförande. Ännu en säkerställd differens framgår av B. Pojkarnas skolsituation i sekvensmodell tabellen. Denna gäller B-pojkarna med spe- (tabell 4.2) cialintressen. Vi finner att dessa ibetydligt Trots att man bland B-fallen iPUivarje fall mindre utsträckning återfaller i brott efter numeriskt i regel finner högre frekvenser 18 år än de pojkar som ej uppgivits förete skolproblem av typ specialklassplaceringar, dylika. kvarsittning och anmärkningar samt sämre trivsel i skolan så möter vi inga säkra 4.3 Sammanfattning och preliminär diskusskillnader i frekvensen Omhändertagna och sion rörande pojkarnas skolsituation placerade före 18 år eller några säkerställda differenser i återfallsrisk när dessa företeelser l kapitlet konstateras att B-fallen i högre

anförts resp. icke uppgivits av referenterna. utsträckning än K-fallen placerats i special-

kvarsittare och råkat ut för dominerande och avgörande faktor och _att klasser, blivit som kanske i så fall befriats från densamanmärkningar för såväl dåliga kunskaper pojken för dåligt uppförande och att B-fallen i högre ma. åt- Resultaten i HU visar i övrigt tydligt att utsträckning varit föremål för allmänna såväl omhändertaganden och placeringar som gärder från skolans sida. Det senare gäller där återfallen i brott efter 18 år i första hand dock ej anmälan till barnavårdsnämnd, drabbar dem som i skolan förts över i en visserligen numerisk men ej signifikant varit kvarsittare och som över skillnad föreligger mellan B- och K-fall. specialklasser, har hos B-fallen registrerats en huvud taget inte trivts i skolan. De brottsfall Ytterligare till K-fallen som trivts i skolan och framför allt de pojkar i förhållande signifikant lägre trivsel i skolan. K-fallen trivs också som har ett specialintresse i någon form har allmän med lärarna än B-fallen. När det gäller en gynnsammare utveckling än de övriga. bättre Tidigare resultat har sålunda på vissa trivsel med kamraterna uppger såväl B-fallens kunnat verifieras. Värt att särskilt som K-fallens referenter samma höga trivsel- punkter notera är kanske att de brottsfall som frekvens. i dessa företett ett speciellt intresse av något slag Det ligger intet anmärkningsvärt har en bättre prognos än de resultat, snarare är det välkända fakta. Möj- synbarligen hos vilka sådana intressen saknas. Av ligen kan man dock förvåna sig över skolans pojkar, vikt är också att observera, att skolan sällan obenägenhet att söka stöd hos barnavårdsendast synes söka samarbete med barnavårdsnämnd nämnden, vilket för B-fallens räkning i 15% av fallen i HU (2% i PU). och att när detta skett det ofta lett till ett skedde omhändertagande och placering men ocksåi Frekvensen när det gäller (av referenterna från skolans sida är inte mindre utsträckning till brott efter 18 år. De uppgivna) åtgärder För B-fallen unga lagöverträdare som skolan inte anmält heller överväldigande. gäller det Beträffande till barnavårdsnämnd har med andra ord i 57 och 64% i PU resp. HU. i stället utsträckning begått brott efter 18 år. K-fallen är siffrorna jämförelsevis högre höga (36 resp. 33 %). Det är möjligt att B-

resp. K-fallens referenter menar olika sakeri sina svar. Några bestämda slutsatser torde ej

vara möjligt att dra. l de fall där det angivits att åtgärder

vidtagits från skolans sida har när det gäller B-fallen dessa i PU visat sig i högre frekvens än de övriga återfalla i brott efter 18 års ålder. Det är sannolikt att skolan i första hand vidtagit åtgärder i mera allvarliga situationer. Resultatet kan dock inte sta-

tistiskt verifieras i HU. Här finner viistället det mera nära liggande resultatet att de

B-fall, som av skolan anmälts till barnavårdsi större utsträckning placerats i nämnd, fosterhem och på institutioner. För dessa fall uppnås emellertid ingen signifikant skillnad

när det gäller återfall i brott efter 18 år då de jämförs med dem som icke av skolan anmälts

till barnavårdsnämnd. Att det här rör sig om allvarliga fall behöver man knappast betvivla. Möjligt är

att miljön i dessa fall för skolan tett sig som

lll

5 Fritids- och

kamratmiljö, intressen och vanor

I klientelundersökningens socialpsykologiska Hermansson, 1952; Sveri, 1959, 1960, Elm-

avsnitt (SOU 1973: 25) har kamratkretsen, horn, 1969, 1971; Olofsson 1967). fritidssysselsättningar, alkohol- och narko- Olofsson (1971 b) har också visat att

tikavanor, rökning och sniffning ingående dessa ensamvargar inte omfattar förslagna

och i detalj belysts på basis av pojkarnas brottslingar som valt att operera ensamma. egna uppgifter. Det var snarare ungdomar som bodde utan- I detta avsnitt upptas endast en del av de för staden och därför kunde tänkas ha haft

frågor som berörs i det socialpsykologiska mindre kontakt med kamrater under fritiavsnittet. Det gäller här referenternas(i regel den. Hon anser att detta stärker känslan av mödrarnas) uppfattning om pojkarnas friatt brottslighet i skolåldern uppstår i samtidsintressen och eventuella i deltagande varo med kamrater och hänvisar i sammanföreningsliv, deras kamratkontakter och hanget till Hauge (1971). vanor, det senare speciellt när det gäller Olofsson har i sin undersökning också bruket av alkohol, tobak och narkotika. Här kunnat visa, att de aktivt kriminella skolavhandlas också föräldrarnas till barnen i Örebro inställning dels lägger sig senare än de pojkarnas kamrater och deras uppfattning konforma, dels tillbringar kvällarna mer utom pojkarnas utnyttjande av sin fritid. om hemmet. Hon diskuterar dessa resultat

och frågar sig om dessa ungdomar drar sig till

5.1 Tidigare kamratmiljöer på grund av annorlunda värdeuppfattningar och undersökringar och bildar en outsidergrupp eller om ningar det sammanhänger med en slapp eller fri Karaktäristiskt för all ungdomsbrottslighet med uppfostran åtföljande låg kontroll. I är att den till övervägande delen utgörs av detta sammanhang hänvisar hon till Minkov-

gängbrottslighet. Olofsson (1971 b) fann i som i Moskva sky (1966) fann att 80 % av

Örebroundersökningen att i medeltal endast

ungdomsbrottslingarna blivit försummade i 18 % av brott i olika brottstyper begåtts av sina hem speciellt beträffande tillsyn. eleven ensam. Hon fann också att det i dessa Trots att de unga lagöverträdarna har fall i regel gällde häleri och snatterier, många kamrater och sålunda ofta opererar i bedrägeri, medan brott som förövats till- gäng visar undersökningar i regel, att deras sammans med kamrater utgjordes av olika karnratkontakter karaktäriseras av obestån-

slag av skadegörelse, eldsanläggningar, in- dighet och ytlighet, t. ex. hos Healy och brott och åkning på stulet fordon, resultat Bronner, 1936, Björkenhed, 1959, Settersom överensstämmer med vad man funnit i gren och Brandt-Humble, 1965, Robins, även tidigare undersökningar (Björkenhed, 1966, som citeras av Olofsson (1971 b).

112 SOU 1973:49

Olofssons egna resultat står i viss mån i typiska kamrat- och gängbrott såsom skademotsats till vad Sells och Roff (1967) funnit görelser på bänkar och i telefonkiosker, rörande kamratrelationerna bland skolbarn i inbrott av olika slag samt åkning på stulna Minnesota och Texas, nämligen att andelen fordon. Hon finner också att gängpojkarna brottsliga pojkar var störst bland pojkar med oftare dricker sig berusade och att flera låg kamratstatus. Olofsson fann bland sina prövat thinner, erbjudits narkotika och stan- Örebroelever sålunda intet samband mellan nat borta över natten utan att meddela låg kamratpopularitet och hög brottslighet. hemmet. Olofsson sammanfattar på följande sätt: Av väsentlig betydelse är emellertid vad Om man vill komma åt kvaliteten i kamrat- Olofsson också påvisar, nämligen att brottsrelationerna, som kan vara sprödare och ligheten i ungdomsgäng starkt varierar beroytligare bland mer brottsligt aktiva pojkar, ende på vilka medlemmar som deltar i får man använda sig av betydligt finare gänget. De olika socialgruppema skiljer sig instrument än de som använts här. Med våra sålunda genom exceptionellt låg brottsbelastinstrument har vi fått veta: att brottsliga ning i socialgrupp I och hög i socialgrupp III, aktiviteter är vanliga bland skolpojkar, att trots att det är lika vanligt att delta i gäng i brottsligt aktiva pojkar endast i undantags- de olika socialgrupperna. Olofssom sammanfall är kamratutstötta och impopulära, att de fattar: Den svårgripbara kamratsituationens redan tidigt börjat tillbringa stor del av sin betydelse för kriminalitet - konformitet har fritid ute bland kamrater om kvällarna och alltså i denna undersökning inte låtit sig att de nästan undantagslöst deltar i gäng”. fångas. Men resultaten tyder på att det äri Beträffande gänget markerar Olofsson den kamratkretsen, bland hemma- eller fritidsskarpa gränsen mot de vuxnas värld, för- kamraterna, som brottsliga tendenser slår ut stärkt genom de vuxnas negativa reaktioner, (gängtillhörighet, antal kvällar borta).” förhållanden, som leder till utstötning och Fritids- och kamratmiljön är givetvis i hög alienering och som i vissa gängbildningar får grad beroende av inte bara redan nämnda som följd en större brottsbelastning inom faktorer utan kanske framför allt av den gänget. yttre miljön och förändringarna i densamma. Olofsson, som på denna punkt även cite- Den yttre miljön förändras och därmed rar Burt (1944) och Gluecks (1950), anför familjeliv, skola, kommunikationer, nöjesliv med rätta att den roll som kamratsituationen och sociala normer med bl. a. osäkerhet och spelar för kriminaliteten är, trots en bred otrygghet som följd. Kamratliv utanför hemforskning, ”undanglidande och svårgripbar” met behärskar fritiden och isolerar ungoch hon tillägger: ”Det faktum att nästan domen från de vuxna. Den mogna ungdomen alla brott, som utförs av ungdomar, görs har sannolikt vunnit en hel del på denna tillsammans med någon eller några kamrater, utveckling mot större frihet och den kan ta tyder på att det är samvaron med kamrater sitt ansvar, men för den omogna, insuffisom är den utlösande faktorn, ty i gänget cienta ungdomen blir problemen stora, freseller gruppen sker attitydförändringar lättare telserna många och anpassningssvårigheterna och snabbare.” På basen av tankegångar i ökar och därmed också ungdomskriminalidenna riktning (Lewin, 1947, Cohen, 1955) teten resp. t. ex. sprit-, thinner- och narkooch utifrån teorin om tikamissbruket. Samhällets möjligheter att outsiderattityden (Cloward och Ohlin, 1960) belyser Olofsson neutralisera och kanalisera ungdomsaktivipå sitt eget material brottsbelastningen i teten hinner inte anpassas efter snabbheteni gäng vid olika typer av brott och finner utvecklingsprocessen. medelvärdesskillnaderna i allmän brotts- Utöver den ökande ungdomskriminalibelastning för dem som är med i gäng och teten möter vi bland ungdomarna av i dag dem som inte är med i gäng signifikanta. parallellt härmed speciellt ett alltmer på- Speciellt gäller detta ”vinningsbrott, dvs. fallande alkoholmissbruk och på senare tid

8-SOU 1973: 49 113

ett allt allvarligare narkotikamissbruk i olika har i sin undersökning sökt kartlägga narkoformer. tikamissbrukets omfattning bland ungdomar När det gäller alkohol visar alla undersök- i Stockholm och följt utvecklingen under ningar som utförts hur frekvensen ungdomar perioden 1967-1971. Han har också beskrisom dricker sprit ständigt ökar. Från att i vit och analyserat olika beteenden samt slutet på trettiotalet ha rört sig om 15-20 % sociala och psykologiska faktorer, vilka anav ungdomar rör det sig om siffror under tagits påverka och/eller påverkas av narko- 10 % som i slutet på 60-talet ej använt sprit, tikarnissbruk. Materialet omfattar dels samtvin eller öl, vilket också tar sig uttryck i liga elever i Stockholms grundskolas klass 9 fylleristatistiken. Mellanölet har också kom- under åren 1967, 1969, 1970 och 1971, mit att inta en dominerande plats långt neri vilka i anonyma enkäter besvarat frågor, dels tonårsåldern. en intervjuundersökning av de 179 min- När det gäller missbruk av narkotika deråriga pojkar i Stockholm, som för första förekom bland barn och ungdom enstaka fall gången blivit föremål för utredning och/eller iskildringar från 1950-talet (Takman, 1958). behandling för narkotikamissbruk under tid- Under 60-talet skedde så en snabb ökning av en 1.7-3l.12.1967. Dessa senare ungdomar först centralstimulantia, sedan hasch och till jämfördes med en slumpmässigt utvald popusist LSD och preparat inom morfingruppen. lation Stockholmspojkar. Cirka hälften av Inhalerande av flyktiga lösningsmedel i intervjuundersökningens medlemmar blev

berusningssyfte, speciellt thinnersniffningen, dessutom föremål för en speciell intensiv-

tillhör i huvudsak ungdomarna och utgör en undersökning”. gängföreteelse med ofta epidemiskt uppträ- Enligt sista skolundersökningen, våren dande inom ett mer eller mindre begränsat 1971, hade 35 % av pojkarna och 30% av* område. Riskerna är även här betydande, flickorna någon gång knarkat vilket innesåväl när det gäller de omedelbara verk- bar en successiv ökning, som framför allt ningarna som verkningarna vid vanemässig- berodde på en ökning av deras antal som het. Frekvenssiffrorna är opålitliga och svår- knarkat mer än 10 gånger. Att märka är tolkade och varierar mer än för övriga dock att flertalet av dessa ungdomar också missbruksmedel. De ligger också i regel på slutat. Endast några få procent av vaneröklägre nivå än för övriga gifter (Nylander, arna uppgav att de alltjämt knarkade. I 1962, 1963, 1965, 1967). regel rörde det sig om hasch/marihuana, för Ungdomens alkoholvanor har skildrats i flertalet enbart cannabis. Den grupp som t. ex. offentliga utredningar (SOU 1951:43) använt cannabis mer än 50 gånger visade och i skrifter från Centralförbundet för emellertid en tendens till ökning. Beträffannykterhetsundervisning (1969), samt av en- de narkotikamissbruk av annat slag visade skilda författare (Halldén, 1970; Byström- sista årsenkäten (1971) att 1% injicerat Näswall, 1970 m. fl.) och narkotikaproble- narkotika intravenöst, 5-6 % hade tagit cenmet i ett stort antal publikationer. Några av tralstirnulantia per os, 7 % rökt opium, 3 % de senare har samlats i narkomanvårds- tagit LSD och mindre än 1 % heroin. Under kommitténs betänkande (SOU 1969: 53). tidigare år var frekvensen i stort sett den- Blomberg (1971) ger en utomordentlig sam- samma. manfattning av situationen i sin bok om den Hälften av de ungdomar som ej knarkat svenska ungdomsbrottsligheten. Narkotika- har en eller flera gånger fått gratiserbjudande missbrukets nuvarande utbredning och om- och knarkarna att de ofta ,själva uppgav fattning skildras i Socialstyrelsens redovis- bjudit eller sålt knark (vilket för många ning rörande Behandling av narkotika- tycks ha inneburit en avsevärd inkomst). missbrukare (1973). ”lntervjuundersökningen 1967 visade ett Här skall endast refereras några av de sista gravt missbruksmönster, där intravenöst insvenska skrifterna på området. Heru1f( l 972) jicerande ingick. Av intresse är missbrukar-

114 SOU 1973: 49

nas uppgift att de subjektivt upplevda nega- där de utsätts för ett kraftigt utbud av tiva social-psykologiska effekterna tämligen narkotika. regelbundet övervägt de subjektivt upplevda Olofssons studie (1971 b) över eleverna i ”vinsterna”. Resultaten bestyrker också de Örebro ger en god jämförelse och får represtora riskerna i form av allmän ned- sentera förhållanden rörande skolbarnen i en fysisk sjukdomar såsom mindre stad. Olofsson har ej själv undersökt gång och komplicerande eller frekvensen sprit-, vin- och öldrickande pojinokulationshepatit (gulsot kanylkar men citerar andra författare från olika s0t”). Huvudresultatet av de i undersökningen delar av landet som visar att 70-85 % av de studierna manliga eleverna under 1960-talet druckit ingående ger belägg för att nyfikenhet och experimentlusta är de vanligaste sprit. Själv upptar hon i sin enkät frågan om skälen till att ungdomen prövar knark men eleverna smakat vin eller sprit i en sådan kvantitet att de blivit berusade. I det närden uppfattningen stöds också, att vantrivsel och förtviv- maste varannan pojke säger att han druckit och uppgivenhet, nedstämdhet lan samt bristande tillit, och sig berusad ”många gånger (46 %). Vidare aggressionsberoendeproblem, nedsatt jag- och/eller uppger 35 % sig ha kört bil, motorcykel eller moped då de varit berusade. Sniffat thinner överjagsfunktion samt identitetsproblem och hade 15% gjort, en (9 %) eller ”många slutligen en speciellt uttalad allmän tendens att försöka gånger (6 %). Flertalet sniffare har också lösa problem och kriser passivt till narkotika- berusat sig med alkohol (80-90 %). Olofsgenom flykt disponerar missbruk. son finner sålunda liksom Herulf samband Dessa delvis psykologiska mellan sniffning och alkoholbruk. När det överlappande faktorer förekommer oftast flera samtidigt gäller knark eller hasch hade 38 % erbjudits och verkar i varierande kombinationer med och 15 % använt och 5 % sålt och langat varandra. Bland beteendevariabler som visa- narkotika av denna art. Olofsson har kommit de uttalad samvariation med narkotika- fram till att det uteslutande är de skolungdomissbruk uppger Herulf rökning, avancerade mar som använder narkotika som också alkoholvanor och thinnersniffning, vilket säljer det, vilket även Herulf funnit bland han antar bero på likheteri det social-psyko- stockholrnsungdomarna. logiska orsaksmönstret men också på det Olofsson finner i motsats till Agrell och förhållandet att människor som prövat ett Creutzer (1968) att när det gäller dessa därigenom kan vara mer anpassningskritiska beteenden det sålunda berusningsmedel motiverade att pröva nya. Han finner t. ex. inte bara rör sig om ett storstadsproblem att det skulle vara utan snarare om ett stadsproblem. Landsinget stöd för antagandet vanligt att ungdomar som missbrukar knark bygden har otvivelaktigt en lägre procent konsumtion narkotikamissbrukare (endast 4 % av Örebro avstår från av alkoholhaltiga Beträffande sambandet mellan landsbygds 55 elever, som gick i skola i drycker. narkotikamissbruk och olika kriminella bete- Örebro, hade någon gång prövat narkotika). enden gäller detsamma som ovan - bakom- Brottsbelastningen hos pojkar som upporsaksmönster givit att de använt narkotika var också liggande social-psykologiska visar sålunda stor överensstämmelse men här betydligt större än för de övriga. Sambandet måste också räknas med den ekonomiska med ”narkotikabruk och alkoholbruk, faktor som handlar om att knark kräver thinnersniffning, rymning hemifrån, stannat borta över natten samt skolk är (var) myckpengar eller annan gångbar valuta. Missbrukarna karaktäriseras också av att et stort och signifikant på 0,001-nivån vid

de i förhållande till andra ungdomar uppvisar X2 -prövning i samtliga fall.”

tidigare sexuell debut, samt oftare bildar Olofsson har ytterligare ett par väsentliga Oftare än andra resultat värda att här anföras. Hypotesen att gäng och är ute på kvällarna. besöker de också ungdomsgårdar, narkotikamissbrukarna kommer från ofullungdomar

SOU 1973: 49 ll5

ständiga hem kunde ej verifieras, ej heller än vad K-gruppens föräldrar gjort. K-gruppen hypotesen att föräldrarnas utbildning och antas vidare få ha sina kamrater i hemmet inkomst var lägre. Inför kamraterna kände mer än vad B-gruppen får tillfälle till. För sig narkotikamissbrukarna som outsiders och pojkar som deltagit i föreningsliv och haft en annorlunda. Vidare kunde Olofsson visa att speciellt god vän och vars kamrater föräldrarnarkotikamissbrukarna redan innan de bör- na gillat var hypotesen att dessa i mindre jade använda narkotika företedde skulle anpass- utsträckning ha omhändertagits för ningssvårigheter enligt ett anpassningsindex, placering och i lägre frekvens begått brott i vilket ingick bl. a. lärar- och kamratskatt- efter 18 år. Hypotesen har varit den motsatningar och även trivselfrågor. ta när det gällde pojkar som tillhört gäng och Av största intresse är också att Olofsson vars kamrater föräldrarna ogillat. icke kunnat verifiera hypotesen att narko- Av tabellen (5. 1) framgår att procenttalen tikamissbrukarna skulle ha lägre intelligens. för medlemskap i föreningar (1-4) i regel Tendensen var snarare att deras intelligens ligger högre inom K-gruppen än inom Bvar något högre än kontrollgruppens. Där- gruppen. Inte på någon punkt uppnås dock emot verifierades i högsta grad hypotesen att differenser mellan signifikanta grupperna. narkotikamissbrukarna presterade lägre i för- Förvånande är att mödrarna till B-fall isåväl hållande till sin intelligens än kontroll- PU som HU uppger medlemskap i föreningi gruppen. så hög frekvens som en tredjedel av fallen, I klientelundersökningens tredje del (SOU när K-fall inte når över 50 %-gränsen. 1973: 25) behandlas andra sidor av hithöran- Gängtillhörighet (6) har endast registrerats de problem. Här redogör Olofsson för stu- i HU. Inte heller här möter vi någon skillnad dierna rörande kamratkrets (kap. 16), fritids- i B- och K-grupper. I 13-14 % anses pojkarsysselsättningar (kap. 17) och vanor (kap. na i både B- och K-grupper tillhöra gäng. 18) och ställer dessa i relation till uppfost- En speciellt god vän (7) uppges pojkarna ringssituationerna. Här bekräftas kamrater- också ha i en ungefär likartad frekvens bland nas och gängets starka grupptryck men också B- och K-fall. uppfostrans stora roll då man sammanställer En signifikans som uppnås gäller föräldrarden med kriminaliteten i kamratgruppen. nas inställning till B- och K-fallens kamrater Enligt Olofsson visar resultaten tydligt att (8), en differens iPU med klart ogillande av uppfostran i hemmet och erfarenheterna i B-fallens kamrater till (28 %) i förhållande skolan på lång sikt väger betydligt tyngre än K-fallens (3 %). I HU kan dock denna kamraterna. Även fritidssysselsättningarnas differens icke statistiskt verifieras även om och alkohol- och narkotikavanornas relation ogillande i B-gruppen här anges i 13 % mot till uppfostran och tidiga erfarenheter poäng- 4 %. K-gruppens teras. ”Stigmatiseringen har enligt Olofs- En annan signifikans gäller också i PU sons resultatredovisning börjat tidigt. men verifieras ej heller i HU. Det gäller pojkarnas möjligheter att få ha sina kamrater hemma (9) vilket oftare anges gälla K-fallen. 5.2 Egna undersökningar och resultat

A. Pojkarnas fritids- och kamratmiljö (tabell 5.1) B. Pojkarnas fritids- och kamratmiljö isekvensmodell (tabell 5.2) Hypotesen har varit att B-fallen i mindre utsträckning än K-fallen skulle visa sig vara Det är enligt tabellen påtagligt att fritidseller ha varit medlemmar av föreningar, att miljön, när den värderas efter medlemskap i de i stället tillhört pojkgäng och sällan haft föreningar (1-5), inte påverkar vare sig någon speciellt god vän. Vidare att B-grup- omhändertagande och placeringar eller brottspens föräldrar ogillat pojkens kamrater mer lighet efter 18 år. När det gäller scout-

då u u u u u u u | u

w N. o m _ m m _

mum .äs å S: n | s u u

eb t. w_ 8 w_ om m_ S s.. S

I

02m

23.2. 25 _En_ 2.3_

E: S:

_E0_ 32 5:. mms..

.s 3 : m_ 2 2. I om S å

i

0:5 2:2 2:2 3:8 ?2 3:8

_nä_ 3:5. :.52 3:3_

:å:

2._

z n | u n x

...wa 52

N

zum 55 Ax. 2» S: I: E: n: E:

9. : ä m_ m_ 8

§ 8_

sin

_E0_ _saa_ :9 :3 :åm 23m 3:.

:å

h .s ä o_ m_ 3 2 8

0.552253.

så 2.:.

_3= så_ N12 »Q8 :än

:å E_ :âá

§0

25:_

äåaüoa

müåüom

a?

35m

m=_=o_o:›_s_ .2_.u_=oo:›:å .äåo__._§_s_ .§=ä=2›_c_ osu_o__eo_uoz

?aussi ...nsñaas aesogqss_

uomámm

m

ääsmconspanm

;Råå

.w

:mås 2 G G a. G G C 8 a

SOU 1973 :49 117

...ma u a › u n u u › a u

a o N m

.än

2 m_ x.

n v: 2a u _u m»

V

v» o v m o m N o m

8 mm ä 8 2 ä vu 2 vn vu

...msgeo

z o H m. o H m o _ v o _ o _

2 mm ä ä om v_ S

...am u u n a u | n u u u

o m o A

.tå

vu

vs :a NT 1 m:

a

2 v. v w

A vv vv ä $ mv S 2 om 2 2 vv 2 wv mv 2 8

:En

z _ o o v . m. m o o m m.

8 mv z R 2 S om Z S

_ w m

2 mv om 2 ä z mm E 2 2

a: -: s mm 8 2 ä m2 m: om_ _v

...ma u n u | n u u u

a

w_ .aa .s m o o

V

v. o o o o o o

mm m_ 2 5 ä

...uSáEO

z _ _ m w o o p o o N o o o v o o

...um u n | n | u \ u

.zovoêmcuåxom

.tå

N o .s m:

a

2 .s m a

A mm av : mv om o_ S S :

:en z m N N _ . m m _ m N o v

oSEuuuEuv_

2 5 v_ 2

.u

a.. av. . m v vm v om 2 w vm m mm

2 å 2 S mm 3

J00

.

mmøumüom

?unna

å

manen. »sauna

.

;så

m=_=o.o.:.v==v..m

.âazsoow

.aaorxnmwm .mums›:_oom..m .ämzoålm .âmzoå_..m .55=§..ü_ww_m

_ n

âsvüüøm .ezozzoom

.ass

...Em 22m .êzmwsm .xamüwä amma”. 52:2 23m _ooüwmwø_ sam.

23.3. :så 580_ ;§2

u- _m_ .m

ümüürh Eoäam 2 a a Av G

118 SOU 1973 :49

...Na

x u u 1 a | | u

...N N.

oN a NN

.än

NN NN. NN:

V

N N N

a» m.. mN WN NN mm oN om nN mN

.âsáeo

N.. o N .w N N N. N N o z NN NN NN vN Nm

...ma

u s - | u u |

N N NN oN

T

.tå

.x u

a

N: mN w E

a» me s. s. t. å 3. ä. mm 2

A

N m. N NN N o w N. o

:en

mN Nm m... Z 2 8 z

N N N

oN 3 å S m wN a. 2 e.

m3 m: m3

DI -: .s

r

.så

| u s

a

.än

NN m_ a»

V

o o NN oN S .NN

.âsNNeo

e N o o w N o z

...ua

x u | u

.tå

oN .x

:N

NN. om S. NN mv N:

A

N. v o N v

:sm

mN 2 z

N o o

Dm -: _au »N oN Nm mm NN.

.

Nassa_

_se_

E:

:än

:ggadøgw .Neslâaou .aaeøfaåx

N

»NNNNNNQNNNF mzmmözäh Nammäâ Nuamäeom

Näe

58A. saa Na.: ...GE .Nää ...Noa “_32 05.5 “Nää 35m_ 580_ .Näää .oåNm oåNm oNNEm

ä äâé

Eoaøczm

G C 8 a

SOU 1973: 49 119

verksamheten (2) ligger dock en differens Intresse för motorer (4) är det enda av de i HU på 6 %-nivå. I det fallet ligger upptagna intresseområdena som ger en signiemellertid brottsfrekvensen efter 18 år på fikant differens. I HU finner vi sålunda här 69% för dem som uppges ha deltagit och att 64 % av B-fallen och 47 % av K-fallen har endast på 45% för dem som icke varit detta intresse. Differensen 17 %. medlemmar i scoutförening, dvs. ett resultat Föräldrarnas uppfattning om pojkarnas mot hypotesen. sätt att utnyttja sin fritid (6) uppgavs gillan- De B-fall som tillhör ett gäng (6) löper en de i PU i 55% av B-fallen och i 83% av signifikant högre risk för omhändertagande K-fallen. Differensen -28 %. IHU anges på och placering ån de övriga. Även brottslig- samma sätt 73 % resp. 89 % av föräldrarna heten efter 18 år ligger för denna kategori på gilla pojkarnas sätt att utnyttja fritiden. en recidivfrekvens av 65 % mot för de övriga Differensen här -15 %. Båda differenserna 44%. Differensen 21% är dock signifikant är signifikanta. först på 6-7 %-nivå. Speciellt god vän (7) ger inga differenser D. Pojkarnas intressen i sekvensmodell av väntad art och inte heller föräldrarnas (tabell 5.4) inställning till kamraterna (8). I senare fallet omhändertages och placeras dock i HU fler I kapitlet rörande skolsituationen konstate- B-fall där föräldrarna inte gillar kamraterna rades en gynnsammare situation när det (39 %) än vad som är fallet när sådant gällde återfallsrisk för de pojkar som

haft

ogillande ej markerats(20 %). Differensen är speciella intressen av något slag. dock ej signifikant (p = 0.076). Om pojkarna Av de intressen som här tagits upp finner fått ha sina kamrater hemma (9) eller ej har vi i tabellen (5.4) fyra signifikanta differeninte haft någon betydelse när det gäller ser och dessa gäller musikintresse, läsintresse omhändertagande resp. recidivrisk. och intresse för motorer och för dans. Musikintresset (l) gäller K-fallen i PU som i den mån de haft detta intresse visat en låg frekvens återfall i brott (3 %) mot de övrigas C. Pojkarnas intressen (tabell 5.3) höga frekvenssiffra (43 %). Differensen har varit att K-fallen skulle visa = Hypoteserna -40% är signifikant på nära 1%-nivå (p flera och större intressen, t. ex. för musik 0.012). Det bör dock anmärkas att differenoch för läsning av i varje fall litteratur men sen bygger på tre av sju fall utan musikkanske också för läsning av serier och att de intresse, vilka begått brott efter 18 år. IHU skulle vara mera intresserade av dans. B- verifieras ej resultatet. När det gäller B-fallen gruppens intresse för bio antogs dominera möter vi i PU en motsatt differens dvs. liksom deras motorintresse. Vidare antogs +32 % (p = 0.083), vilken inte heller verifiatt föräldrar ogillade B-gruppens sätt att eras i HU. Det kan här tilläggas att när frågan utnyttja sin fritid mer än K-gruppens sätt att gällt intresse för jazz-musik inga signifikanta utnyttja sin. skillnader uppnås vare sig i PU eller HU. Pojkarnas intresse för musik (1) av olika Vad läsintresset (2) beträffar finner vi i slag, för läsning (2) av böcker och serier, för HU en signifikant differens som talar för att att gå på bio (3) och för dans (5) har, som B-fall med läsintresse i mindre utsträckning framgått av tabellen, inte givit några påvis- omhändertas och placeras. En tendens till bara skillnader mellan B- och K-pojkar ivare lägre brottslighet efter 18 år möter vi också. sig PU eller HU. Antalet biobesök/vecka Differens -13 % (p = 0.084). Enbart serieläsuppges också i samma frekvens i HU (B- ning ger inga differenser av signifikant natur. gruppen 0,85, K-gruppen 0,82). I PU var Intresse för motorer (4) synes leda till skillnaden större men ej signifikant (B- ökad risk för omhändertagande före 18 år gruppen 1,05, K-gruppen 0,63). när det gäller B-pojkar (i HU) men signifi-

120 SOU 1973: 49

ámü

I | I I l x I x

m p m v I m_ n_

xam .än å l I m?

w I

å m.. m_ 3 mm S. 3

I

2:.

.Ex :så 23m ma? ma: §8 35.

S;

2 m_ o» I 2 å 3. _w å

M33» 3:? 32% mi? 355

I

Dm :så _3= 3:8_ 2:8_

.cam

| | I l I I l x

w | v › m __

xam

_än_ å I m?

I o å 2 E. 2 m. s. 8

I

0:0

__80_ §5. 3:a ovän 22m mmäm 020_ _väm

å 2 I Z. 8 8 ch m.. 2

oiom

I

hu:

5._ :så .så _imm :än aim” _EG_ 2:a

.commobimmñwuâom

mwcuuåøa

:også

35m

.Show

ø

Närâäm Missä :män .ououoå .ännu .D355

ma.

än.: em Så

:mans commobc_

A_ AN G Av G G

1973 :49 121 SOU

u | x a u | x u

.så

.w v m m m v v_ v.

m_ .tå .mv v: n u

V o v m o m o v o

.v ä R 2 mm om 2 ä I

.E3250

o _ _ o w _ o v _ o z 2 8 2 m: R 8

u u u 1 | u u n

.aa

w m m : 2 2

.tå vv _n n u | _|

.w 2 w

v. vv vv 2 .v vw : v_ S om 2 v_ mv mv 2 :

A

:em

N m v m v m v m

z av vm 2 S om 2 mv ä

8 av 8 vv 8 vw mm m_ ä vv 3 nu 8 av 8 ä DI .: .S

...ma n | u u u u u x

a v o o

vv m_ 2

m_ .tå vv a | n

V o o o o o o o w

vv vv 2 mv 2 v. vv mm

...magic

z v o o o m m o o m. u o o v m o o _ v

...ua

u x a 1 u u s | u

mm m v

cv 2 ä 2

.än .v a u u u a

.v 2 m w w

om o

A .v ä. mv mm mm 2 mv om vw m: vv om

:em

v _ m v v v m N n v v o v z 2 z 2 2 2

.zovoEmcoxxxummnommøxui

v v w

Dm .å _Nu av S vn å v_ vv 2 mm ä 2 Z ä m_ 2 om

mmEaåom

5.32:

ämnen_ gasen.. ?E23 msâmzm »Emm »Eømmlm 5882 .exosz .asoevm

va. än-

avi_ än.: är.: avi. ;nå em ozon_ .ämm 22m ;Eb ;E2 även 2:5 26a

ä: s

:mans 2030.5:-

2 A a 3 v G

122 SOU 1973 :49

i u

...ma

x

um

m_ .tå om om..

V

N om. 2 o...

:us

_ o

:E0

z 2 5

u

...sm xxx

mm

.ta

å |

å

m_ 2 g ...m E. A

a

:Em

o z o.. 3

o S s.

:z S_

D: -=

...av

u I I

å o I

2 .tå å

V

z m o å 2 ns S

:E0

z m m N o o

.så

n I I

. x 8

.En

g u I

å

2 w

.s m_ mm 8 S

A

_ m 5 m v o

80.5 z

N.

Dm .= :z 2 mn ä 3 om

vara 2.5

aâäüau uuameäâ

2:. .SE

.oåf

§80_ ;Ed :hä: §80_ :ba:

.

2:5 ü .m .m

:omwobcu

G

SOU 1973: 49

kans uppnås ej när det gäller brott efter 18 Att ha uppträtt berusad (4) anges iPU för år för dessa ungdomar. B-fallen i 10 % och för K-fallen i 5 %. l HU Beträffande intresse för dans (5) finner vi, möter vi detsamma i 6 % av B-fallen och i att där ett dylikt förelegat pojkarna i PU 4% av K-fallen, dvs. ingen säkerställd skillsällan omhändertagits (6 %) i förhållande till nad mellan B- och K-fall har registrerats. de av dans ointresserade (35 %). Differensen Rökning (5) uppges för pojkarna i PUi är signifikant. 63 % av B-fallen och i 5 % av K-fallen. I övrigt framträder inga signifikanta diffe- Differens 58 %. I HU finner vi att 38 % av renser men skäl finns att notera resultatet B-fallen röker och 17% av K-fallen. Differörande biaintresset (3) i HU. B-fall med rensen är här 21%. Skillnaden är sålunda biointresse uppnår en recidivfrekvens när det Debutâldern påtaglig. för rökning framgår av gäller brottslighet efter 18 år på 51 % mot tabell 5.6, som visar B-fallens tidiga debut. 36 % för dem med mindre intresse. Differen- Sniffning (6) har i PU i ll % av angivits sen 15 % anger viss tendens (p = 0.075). B-fallen och i 2 % av K-fallen. Differens 9 %. Det kraftigaste utslaget ger i HU frågan I HU gäller det 6 % av B-fallen och 2 % av om vad föräldrarna anser om de unga lag- K-fallen. Differens 4 %. Debutåldern anges i överträdarnas utnyttjande av fritiden (6). tabell 5.6 och visar sig här gå ner till För de pojkar vilkas föräldrar gillar deras 1 l-årsåldern. utnyttjande av fritiden ligger omhänder- Narkotika (7) i övrigt uppgavs inte i något tagande- och återfallsfrekvensen på avsevärt fall i PU och endast i ett B-fall i HU.

lägre nivå än för dem vilkas föräldrar intar en Debutåldern var i detta fall 14 år. Det bör i ogillande attityd i detta avseende. detta sammanhang erinras om att intervjuerna gjordes åren 195 9-62.

E. Pofkarnas bruk av alkohol, tobak och narkotika (tabell 5.5)

F. Pojkarnas bruk av alkohol, rökning och Hypotesen har varit att B-fallen i större sniffning i sekvensmodell (tabell 5. 7) utsträckning än K-fallen använt starksprit, druckit punsch och likör eller vin och att de I PU föreligger endast en signifikant diffedebuterat tidigare. Detsamma har varit hypo- rens. Den brott efter gäller 18 år när tesen inför rökning, sniffning och använd- vederbörande B-pojkar sniffat (6). Det bör ning av narkotika. På samma sätt anses dessa dock anmärkas att differensen bygger på att faktorer ogynnsamt påverka omhändertagansamtliga fyra sniffare bland PU: s B-fall de och den fortsatta brottsligheten. begick brott efter 18 år mot 36% av de Av tabellen (5.5) framgår att några signifiövriga. kanta skillnader ej uppnås mellan B- och I HU har vi bland K-fallen endast en K-pojkama vare sig när det gäller starksprit sniffare och denne omhändertages och begår (1) eller likör och punsch (2) och inte heller också brott efter 18 år, medan ingen av de i PU när det gäller vin (3). I HU har övriga 52 K-fallen omhändertages. Signifiemellertid 26 % av B-fallen druckit vin men kansen är otvivelaktigt tveksam. endast 8 % av K-fallen. Differensen är 18 % l HU finner vi i övrigt bland B-fallen och signifikant. endast en signifikant differens och det gäller Debutåldern när det gäller alkoholhaltiga de B-fall som röker (5). För dessa gör sig en drycker framgår av tabell 5.6. Någon säker högre frekvens omhändertagande och placeskillnad mellan B- och K-fall föreligger Procenttalen ej, i ring gällande. för rökare ligger varje fall föreligger ingen tendens till tidigare på 33 % och för icke rökare på 15 %. debut för B-fallen, snarare tvärtom, eftersom Differensen är signifikant på nära 1 %-nivå (p inget B-fall synes ha debuterat före skol- =0.0l1). åldern. Slutligen föreligger i HU för K-fallens del

124 SOU 1973: 49

.så

1 u ä n ä. n u

man

_

.än

w o m v .v m: ä

v v m v N o vv S

_E0_ |||||| .så man S: anv man S; m: mms

w o _ v. 9 2 8 ä

i

mvå vvå mi:

a: :men .så 3:2 »v22 3:2 2:3

u n s a u u

...ma ä;

xum

v w m o

.tå av o: »n mm

m m N o

& 2 om E

.lllll

.vägarna

.vB eva ovä eva

.v3

S:

§3. :så

:å

:oo

o

av S v_ mv S 8 Z

§23

|.|||I

“va avs “iv Nim avs .så .så mi.: 35

._9223

om

å

v35 så

.o

.vaEEHom

.snäva 52:a vxsoäs.

u:

:wav:

?Eewaopapvuvvø

vw

Ewas.. .§22 ...v22 “oxå .vara Ew›:

Nav.: 2 a G Av G G c

SOU 1973: 49 125

...Na

n... N I __ N_

N_ .än N.

V N N N N NN NN ...M NN NN N_ NN

...Naageo

v m_. m. N _ __. z NN MmwN wvN N_ N_

...ua

u x I u n I N | -

v N N

.tå

n om v- NN

NN a

N_ Nv S. mv S. N_ .Nm E. NN Nv

NN x? N_ ä_

A

:em

N w w w N _ N m w z NN NN NW _N NN NN

v_ v_ v w vä _NNN NN Nv WN vN NN

a: -= .s NN_ NN_ NN_ _N_

...Na

.N N o

.än

N_ u N_ N. V

.zouoêânixom

o o o o N o v .N N_ 5 N_ NN N v_

...#250

z N N x N N m N N o o _ N m N N _

...Na | I 1 | u 1 u u u

wEFaEN

_ o

.än NN N_

.N

:oo m N

N_ NN NN vv Nv N_ o_ Nv o_ Nv NN

A .N

mâøxm_ :em

N w v m N N N N w v z N_ v_ o_ N_ N_

N

w w v

a.. .= _N_ NN N NN WN N_ NN _N oN NN WN NN v_

N

N35

så

NNENNrNom

vaNEon

:uaNxNuNN

.mNEáoN:=a.=

.Noman

ENSENNNWWM vâåonäamb

N

2=. 8:. 8:. se

8:75 __30_ 822m än: ozon_ __80_ E›.__ ozon_ .åns __50_ oELm ...gå

.w

.: _EN_ _m_ .›: _EN_ =_›.= m_ äåá a ;EN _m_

:mass 50.5%

N_ _N AN Nv G

126 SOU 1973 :49

8_

mm S

o.:

u-n-o m

m.. 8

n_ om

3 3 å o_ 3. o_

8_

axaoåa: aäuoüu:

3:. åtta :§5 8=. 3:.

sån .aim 0:20. :aim “§3 §3.

åäö_ a äâá n.. a .= E .= a

SOU 1973 249

Tabell 5. 6 Debutålder för alkoholhaltiga drycker, rökning och sniffning.

Variabel Antal Ålder PU eller HU B- eller K-fall 5 6 7 8 9 10 ll 12 13 14 15

Alkdrycker PU B 19 av 42 - - - - l 2 5 2 2 4 K 21 av 41 - 1 l - - 6 3 2 2 l 5 HU B 45 av 146 - - - l l - 6 4 15 ll 7 K 7 av 5 3 1 - l - - - - l 1 3 Rökning HU B 5 3 av 143 - 1 - - 4 7 13 20 7 l K 7 av 53 - - - - - - - - 6 l Sniffning PU B 5 av 42 - - - - - - - 1 1 2 1 K l av 41 - - - - - - - 1 - - - HU B 9 av 144 - - - - - - 2 2 3 2 - K l av 5 3 - - - - - - - l - - w

dels en signifikant diskrepans beträffande de ciellt god vän kan också betecknas som K-fall som använt starksprit (l), dels en anmärkningsvärt, i synnerhet som frekvensen motsvarande för de K-fall som uppträtt uppges som relativt hög och föräldrarna i berusade (4). I båda fallen har samtliga dessa stor utsträckning gillar pojkarnas kamrater. I begått brott efter 18 år mot 10% av de PU förelåg visserligen en skillnad mellan Bövriga. Signifikansen bör betraktas som och K-fall i detta avseende men denna tveksam med hänsyn till det ringa antal fall, skillnad återfinns inte i HU. på vilka beräkningarna grundats. Våra hypoteser har sålunda ofta ej kunnat verifieras. På några punkter har hypoteserna dock bekräftats. I PU visade sig K-fallen i 5.3 Sammanfattning och preliminär diskusstörre utsträckning få ha sina kamrater hemsion rörande pojkarnas fritids- och kamratma även om B-fallen i HU kommer upp i miljö, intressen och vanor samma frekvens som K-fallen. De uppgifter föräldrarna ger rörande barnens Frågan om föreningstülhörighet eller inte, fritid, kamrater, intressen och vanor kan god vän eller inte, föräldrarnas gillande eller givetvis avsevärt skilja sig från pojkarnas ogillande inställning till kamraterna, pojkaregna. nas rättighet att ta hem kamrater eller inte Referenterna kan naturligtvis just be- har synbarligen ej påverkat omhändertaganträffande de frågor som behandlas i detta de och placering resp. brottsligheten efter 18 kapitel väntas ge så fördelaktiga uppgifter år. En faktor även i detta synes emellertid som möjligt. Man skulle t. ex. knappast ha sammanhang ge utslag nämligen gängtillväntat sig att en tredjedel av de unga hörighet. Har B-fallens föräldrar att angivit lagöverträdama deltagit i föreningar som deras pojke deltar i gängbildningar är risken aktiva medlemmar, speciellt som inte ens för omhändertagande större än när så icke är 50% av kontrollerna deltar. Att endast en fallet. En tendens i samma riktning möter dryg tiondel uppges ingå i gängbildningar oss när det gäller fortsatt brottslighet efter och detta i samma utsträckning bland B- som 18 år. K-fall frapperar också och måste kanske ses Enligt referenternas uppgifter skiljer sig Bsom ett uttryck för att referenternas upp- och K-gruppens intresse för musik av olika fattning om vad som är gäng skiljer sig från slag, för läsning av böcker (och serier), för pojkarnas. Att lagöverträdarna i samma dans och för att gå på bio inte från varandra, utsträckning som kontrollerna har en spe- medan motorintresset synes dominera inom

128 SOU 1973: 49

B-gruppen. Även här går således resultaten sökningen får ses i belysning av att det gått ofta mot hypotesen. Det är svårt att bedöma mer än ett decennium sedan uppgifterna föräldragruppernas svarsattityd dvs. benägen- insamlades. het att inom B-gruppen kanske förbättra Någon skillnad i frekvensen omhändersituationen och att inom K-gruppen even- tagna och återfall efter 18 år får man inte tuellt nedvärdera vederbörande pojkars in- fram när det gäller de B-fall som använt tressen. Klart visar det sig dock att B-grupp- alkoholhaltiga drycker eller uppgivits ej göra ens föräldrar i större utsträckning än K- det. Endast K-pojkar som druckit sprit eller gruppens ogillar pojkarnas sätt att utnyttja uppträtt berusade visar vid jämförelse med sin fritid. övriga K-pojkar signifikant högre återfalls- Trots de numeriskt små skillnader som frekvens när det gäller brottslighet efter 18 framkommit mellan B- och K-fall när det år. gäller intresset för att läsa böcker visar det I detta kapitel framträder ytterligare ett sig, att de B-fall som intresserar sig härför i par anmärkningsvärda resultat. En påtaglig mindre utsträckning omhändertas och place- skillnad gäller räkningen med en avsevärt ras. En tendens till lägre brottslighetsfrek- högre frekvens inom B- än K-gruppema och vens efter 18 år är också tydlig. För de en för B-pojkarna tidig debut. De rökande pojkar som intresserat sig för dans synes B-fallen löper dessutom avsevärt högre risk också risken för omhändertagande vara min- för omhändertagande och placering. Det är dre än när detta intresse saknas. När det sålunda påtagligt att den tidiga rökningen gäller intresset för motorer är situationen utgör ett av de symtom, som markerar risk den motsatta. Vare sig intresset för dans eller för asocialitet. Frekvensen av rökare bland för motorer tycks emellertid påverka recidiv- B-fallen var i PU 63 % och i HU 38 %, mot frekvensen. De biointresserade B-fallen visar bland K-fallen 5 resp. 17 %. en viss tendens till ökad recidivbenägenhet i Ett sista anmärkningsvärt faktum gäller förhållande till dem som saknat detta intres- sniffningen. Det ringa antalet sniffare ivårt se eller ej registrerats som speciellt biointres- material gör att frekvensskillnader inte uppserade. Då signifikanta differenser ej uppnås, kommer mellan B- och K-fall. Frekvensen är avstås dock från diskussion rörande tolk- dock bland B-fallen 11% mot för K-fallen ningen av resultatet. 2 % och de sniffande B-fallen uppvisar i PU I de fall B-gruppens föräldrar angivits en signifikant högre frekvens brottslighet ogilla pojkarnas utnyttjande av sin fritid, en efter 18 år än de icke sniffande B-fallen och fråga som sannolikt varit lättare att besvara en tydlig motsvarande tendens i HU. Resulän intressefrågoma, visar sig frekvensen av taten kan kanske sägas i viss mån stödja såväl Omhändertagna som återfall vara avse- uppfattningen om sniffningens deletära invärt högre än när dylikt ogillande ej anförts. verkan på personlighetsutvecklingen. Referenternas uppgifter när det gäller pojkarnas sprit- och rökvanor och deras eventuella sniffning och narkotikabruk visar inte heller på några avsevärda skillnader mellan B- och K-grupper. Av alkoholhaltiga drycker uppges sålunda endast vinet förekomma oftare i B- än K-grupper. Debutåldern för alkoholdrycker uppvisar emellertid en tendens att vara lägre i B-gruppen. Numeriskt är dessutom antalet som uppträtt berusade högre inom B- än K-grupp men skillnaden är inte signifikant. De låga siffror som på dessa punkter framkommit i under-

9-SOU 1973: 49 129

6 vid

Pojkarnas kroppsliga status

undersökningstillfället

I samband med den barnpsykiatriska utred- och i England (Eilenberg, 1961, Essec-

ningen utfördes kroppsundersökning om- Carter, 1961). Jonssons jämförelser mellan fattande en vid skolundersökningar och på Skåpojkar och vanliga Stockholmspojkar berådgivningsbyråer ordinär allmän undersök- träffande längti och vikt visade inte heller ning med vikt- och längdmätning, undersök- några skillnader. ning av munhåla och svalg, tänder, lymf- Det kan anmärkas, att Jonsson dock i körtlar, sköldkörtel, hjärta, lungor och buk. samma undersökning vid sin analys av en- Vidare nervstatus omfattande en bedömning staka symtom fann allmän klenhet vara av kranialnervernas funktion samt anmärk- =

vanligare bland Skå-pojkama (X2 15,09, p

ningsvärda fynd rörande pareser, atrofier och 0,001). Då det rörde sig om ett svårdjup sensibilitet jämte sedvanliga reflexer. bedömt symtom med bl. a. svårigheten att Ett försök till uppskattning av kroppstyp har skilja mellan fysisk och psykisk klenhet fann också ingått. han det osäkert vilken betydelse man skulle tillmäta denna skillnad. Sambandet kroppstyp och asocialitet till- 6.1 Tidigare uppfattningar och undersökhör också de områden som varit föremål för ningar studier bl. a. av makarna Glueck. De fann att Jonsson ( 1969) anför att flera forskare, bl. a. den s. k. mesomorfa kroppsbyggnaden var makarna Glueck i sitt standardverk (1950), vanligare i deras serie av 500 manliga ungframhållit att det länge varit något av en domsbrottslingar mellan 10-17 år än bland trossats att asociala pojkar som grupp be- motsvarande kontroller. Denna kroppstyp traktat har sämre fysiskt hälsotillstånd än motsvarar i stort sett Kretschmers atletiska pojkar i allmänhet och att denna åsikt varit typ och karaktäriseras av en kraftig utveckallmän även i Sverige. Han utgick därför i sin ling av muskulatur, ben- och bindvävnader. ovannänmda undersökning också härifrån Vissa personlighetsdrag skulle också vara vid sin hypotesuppställning. Med den indel- utmärkande, sålunda utåtvänd aktivitet, aggningsgrund som han utnyttjade kunde några ressivitet och självhävdelse, fysiskt mod, säkra skillnader i kroppsligt hälsotillstånd oömhet och hårdhet men också drag av dock ej konstateras och slutsatsen blev, att känslolöshet. Sambandet skulle framför allt asociala pojkar i Sverige nuförtiden inte gälla de äldre ungdomsbrottslingarna från tycks ha sämre kroppsligt hälsotillstånd än och med l4-årsåldern i anslutning till en då vanliga pojkar. Han tillägger, att man för snabb tillväxt. De yngre visade sig något övrigt kommit till samma slutsats i andra svagare och sämre rustade än kontrollerna. länder t. ex. i USA (Glueck & Glueck, 1950) Blomberg (1971) menar att denna eftersläp-

ning i den kroppsliga mognaden stöder teo- detta gäller även med hänsyn till ålder, rin om en allmän mognadsförsening som en socialgrupp och familjetyp. betydelsefull faktor vid uppkomsten av aso- Våra hypoteser om lägre vikt och kortare cialitet, en uppfattning som också finner längd när det gäller B-pojkarna iförhållande stöd hos bl. a. Frisk ( 1968). till K-pojkarna har sålunda ej kunnat styrkas. Svenska undersökningar ger i övrigt inte På grund av ålderns betydelse när det belägg för fysisk underlägsenhet t. ex. hos gäller längd och vikt har sekvensmodellen ej ungdomsvårdsskoleelever (Blomberg & Gru- utnyttjats i detta sammanhang. nevald, 1964, Gordon och Näs, 1969, Hartelius 1965). Blomberg (1971) citerar dessa författares resultat och dessutom även B. 1) Pojkarnas kroppsstatus i övrigt Frey & Forsman (1951) rörande Eeg-undersökningar samt Med hänsyn till den erfarenhet som förepå ungdomsvårdsskoleelever arbeten avsedda att belysa eventuella orga- ligger finns ingen anledning anta att B-gruppniska defekter” hos motsvarande klientel. ens pojkar i större utsträckning än K-grupp- Han sammanfattar med rätta resultaten så, ens skulle lida av kroppsliga sjukdomar eller att sambandet mellan det asociala beteen- defekter när det gäller hjärta, lungor, buk det och störda hjärnfunktioner måste betrak- etc. Det visar sig också att faktorer av denna tas som oklart”. art sällan och endast iundantagsfall registre- De psykosomatiska symtomen dvs. kropps- rats och att därför inte heller några skillnaliga symtom orsakade av psykiska spänn- der erhållits mellan B- och K-grupper. n_ingar och konflikter har delvis berörtsi Detaljredovisning skall här endast ges på kapitel 2.4 och kommer att vidare belysas i ett par punkter. Man skulle kunna vänta sig ett senare kapitel. att få fram något tecken på vanvård hos B-gruppens pojkar. Möjligen skulle detta kunna visa sig vid en vanlig tandinspektion. och resultat Det måste då konstateras att direkt vanvår- 6.2 Egna undersökningar dade tänder endast registrerats iett av de 42 A. Pojkarnas vikt och längd vid undersök- B-fallen i PU och inte i något av 142 B-falli ningstillfället alls bland HU samt över huvud taget inte I fråga om vikt och längd har de uppställda K-fallen. l regel angavs sålunda ett välvårmotsvarat dem som angivits för dat tandstatus. I PU bedömdes dock 36 % hypoteserna (15 av 42) som endast godtagbart inom födelselängd. Av tabell 6.1 framgår medeltal och diffe- B-gruppen. För K-gruppen var motsvarande renser när det gäller vikt och längd mellan B- siffra 17 % (7 av 40) dvs. dubbelt så mångai och K-grupper i såväl PU som HU. Några B-gruppen fick här nöja sig med omdömet säkerställda skillnader framträder ej och godtagbart.

Tabell 6.1 Pojkarnas vikt och längd vid undersökningstillfället (vikt i medeltal hg, längd i medeltal cm).

Variabel B-fall K-fall Diff. 0 m Sign. PU och HU B-K Antal M Antal M Vikt

Inte heller nervstatus har givit något av Bedömningen av kroppstypen har visat sig intresse. Anmärkningar av något slag har förenad med stora svårigheter och ingen anförts iPUi tre av 38 B-fall och i fem av 38 registrerad dylik har påverkat frekvensen K-fall och i HU i åtta av 145 B-fall och tio av Omhändertagna eller recidivfrekvensen. 53 K-fall. Av de senare rör det sig om synfel och ögonmuskelpareser i fem resp. nio fall.

B. 2) Pojkarnas kroppstyp Som tidigare anförts har i detta sammanhang ett försök gjorts att även redovisa pojkarnas kroppstyp. Det är påtagligt att det berett stora svårigheter att skilja ut de specifika och definierade kroppstypema. Detta betyder att kroppstypen i stor utsträckning registrerats som odeciderad. (I PU i 40-45 % och i HU, där man blivit ännu försiktigare, i 62-73 %). Med hänsyn härtill saknas anledning att närmare analysera förhållandena.

C. Pojkarnas kroppsstatus och kroppstyp i sekvensmodell Sekvensmodellen har endast kunnat utnyttjas när det gäller variabeln välvårdade och icke välvårdade tänder samt inför negativt och i något avseende positivt nervstatus. Om situationen varit den ena eller den andra har i intetdera fallet några skillnader framträtt med avseende på omhändertagande resp. återfall i brott. Inte heller i fråga om olika kroppstyper förelåg några motsvarande skillnader.

6.3 Sammanfattning och preliminär diskussion rörande pojkarnas kroppsliga status vid undersökningstillfället Ett ordinärt kropps- och nervstatus har endast i undantagsfall givit anledning att registrera kroppsliga symtom eller sjukdomstecken. Några skillnader mellan B- och K-fall har inte kunnat påvisas. Förekomsten av registrerade symtom har inte heller givit anledning till högre frekvens omhändertagande eller förhöjd återfallsfrekvens i brottslighet efter 18 års ålder.

7 Pojkamas psykiska status vid

undersökningstillfället

Sedan barnpsykiatern slutfört sin anamnes- än direkt objektiva. Eventuella utpräglade upptagning och referentens (i regel moderns) skillnader mellan B- och K-pojkar har dock uppgifter registrerats enligt det fastställda ett visst intresse som relationsfenomen. formuläret konfronterades pojkarna med de Framför allt är det väsentligt att veta om uppgifter, som av bampsykiatern ansågs ha dessa observationer har eller inte har en betydelse för att bedöma vederbörandes prognostisk betydelse. psykiska status. Den undersökande bam- Hypotesen är primärt att observationer av psykiatern hade sedan att bedöma och i en positiv natur (högre skalnivå, med undantag pojkarnas moti- av omdömes- och sinnesstämningsbedöm- 5-gradig skala söka registrera vation inför undersökningen, deras motorik ningen där skalan är omvänd) inte förekomoch mimik samt sätt att tala, deras uppmärk- mer så ofta bland B-pojkarna som bland samhet, den kontakt vederbörande givit, K-pojkarna och att dylika medför lägre hans intellektuella rörlighet och hans sam- frekvenser omhändertagande och återfall i hällsorientering. Vidare sökte man bedöma brott. pojkarnas emotionella grundstämning samt deras omdöme och förmåga till självkritik, deras ångest- och samvetsreaktioner samt 7.1 Tidigare uppfattningar och undersöksjälvförtroende. Man sökte också på samma ningar sätt värdera pojkarnas attityd till fäder, kamrater och även till brottet Att söka bedöma ungdomars psykiska status mödrar, brott över huvud taget. Kamrat- på basis av mer eller mindre ofullständiga resp. kontakternas kvalitet sökte man också få en uppgifter om eller genom samtal med dem år uppfattning om. över huvud taget vanskligt. Subjektivitet I detta sammanhang registrerades också måste här göra sig gällande i ovanligt hög hur vederbörande av den totala bristen pojke upplevdes av psykia- grad just på grund på ter i samband med undersökningen, om han i objektiva mått. Olika testmetoder därför i möjsitt känsloläge uppfattades som labil, torpid utnyttjas eller men (slö, trög), slapp och likgiltig blödig ligaste mån, i första hand begåvningstest om han eventuellt verkade också olika personlighetspsykologiska underresp. tuff, direkt manisk eller eventuellt sökningsmetoder. Dessa behandlas- i ett euforisk, dysforisk dvs. otillfredsställd med sig själv och annat avsnitt av klientelundersöknlngen och berörs därför inte i detta sammanhang. sin omgivning. måste naturligtvis Det som i detta avsnitt Alla dessa bedömningar variabelsystem betraktas som och är också mer subjektiva utnyttjas är för undersökningen så speciellt

SOU 1973: 49 133

att jämförelser med andra undersökningar ningskategorierna i fråga om en viss egenskap ter sig meningslösa. utesluter inte att just denna egenskap i det Det rör sig dock om enkla och mera individuella fallet kan ha varit av största direkt iakttagbara psykiska funktionstill- betydelse. stånd, där B-fallen jämförs med K-fallen. Just denna möjlighet till jämförelse med 7.2 Egna undersökningar och resultat röransamma metod utnyttjad inom båda grupperde psykiskt status na torde berättiga tillvägagångssättet och ge en viss uppfattning om skillnaderna i den Inledningsvis angavs innehåll och hypoteser. psykiska mognaden i de båda grupperna Här följer för varje observation definitioner oberoende av orsaken härtill. och resultatredovisning. Redovisningen skeri I undersökningar där mognaden hos asoci- tabellerna 7.l-7.11 och, såvitt gäller sekala barn och ungdomar sökt bedömas är det vensmodellen, för samtliga observerade reakregel att man i hög frekvens bedömt dem tioner i tabell 7.12. I tabell 7.13 redovisas som intellektuellt eller emotionellt omogna vissa enstaka psykiska symtom. (Blomberg, 1954; Erikson et al. 1950; Blomberg, Grunewald, 1964; Gordan och Näs, 1969). I regel saknas dock jämförelsematerial. 1) Poikarnas motivation (tabell 7.1) När det gäller enskilda nervösa symtom har Jonsson (1964, 1967) dock jämfört Bampsykiatern har haft att på basis av sin dylika hos Skå-pojkar och hos vanliga Stock- intervju söka bedöma hur pass motiverad holmspojkar. Jämförelsema gällde frekven- pojken visat sig inför undersökningen. De sen av tics, nagelbitning, tumsugning, stam- fem skalsteg som förelegat för registrering ning och andra talrubbningar samt tvångs- var följande: handlingar och tvångsföreställningar. Bortl. Aktivt avvisande. Ingen motivation. sett från talrubbningar av annan typ än 2. Mycket liten motivation, gör en del instamning var frekvensen av dessa symtom vändningar och protester. signifikant högre bland Skå-pojkarna, tydan- 3. Liten eller adekvat motivation, relativt de på mer av inre spänningar och konflikter negativ men inga invändningar. hos dessa. 4. Ganska god motivation, relativt positiv I anslutning till ett par undersökningar och accepterande men ändå passiv. (Eriksson et al., 1956 och Blomberg, 1958) 5. God motivation, fullständigt accepterande rörande bakgrundsfaktorer och psykologiska och aktivt intresserad. egenskaper i förhållande till anpassning efter anstaltvistelser konstaterar Blomberg (1971) I PU ligger medelvärdet (tabell 7.1) för att bl. a. psykiskt status inte visar någ- B-fall på 3,98 och för K-fallen på 4,42. ra starkare samband med den fortsatta Differensen -0,45. I HU var medeltalet för utvecklingen. De klent begåvade klarade sig B-fall 3,78 och för K-fallen 4,15. Differens t. ex. minst lika bra som de bättre rustade -0,37. Registrering l-3, som innebär en på och elever som bedömts ha emotionella något sätt reserverad inställning till understörningar lyckas inte så mycket sämre än de sökningen, uppvisade i PU 19% av B-fallen som anses vara känslomässigt normalt reage- men endast 2,5 % av K-fallen. Differens rande. Blomberg analyserar problemet och 16,5 %, medelfel 7. I HU möter vi motsvakonstaterar att när det gäller rande dåliga motivation eller intresse i 30 %

gruppjämförel-

ser och som i dessa situationer ett heterogent av B-fallen och i 9 % av K-fallen. Differensen klientel gör sig en mångfald olika brotts- 21 %, medelfe15. disponerande faktorer gällande. En obetydlig Registrering 5, dvs. ett direkt positivt differens mellan de olika anpass- intresse, förelåg i 21 % av B-fallen och i 45 % procentuell

Tabell 7.1 Medelvärden och skalvärdena rörande pojkarnas motivation.

PU B N Medel- Diff . Om Skalvärdea Parvis värde B/ K i--á--Ã-á matchn. resp. resp. HU K 1 2 3 4 5 Sign.

PU B 42 3,98 0 2 6 25 8

a Antal motsvarar inte alltid N då här endast medtagits de fall som ingår i sekvensmodellen. Den parvisa matchningen avser totalantalet.

av K-fallen inom PU. Differens motorik, mimik, sätt att tala -24 %, me- 2) Pojkarnas delfel 10. I HU var motsvarande siffror (tabell 7.2) 13,5 % och 24,5 %. Differens -ll %, medel- Pojkarnas sätt att bete sig vid undersökningfel 7. en när det gällde mimik och motorik resp. Den parvisa matchningen gav vid t-test sättet att tala registrerades på följande fem också signifikant differens mellan B- och sätt: K-grupper i såväl PU som HU. l. Grövre motoriska störningar och/eller tal- Tendensen var i PU och HU likartad inom alla fel. strata och i PU mest markant inom lägsta socialgruppen, splittrad familj och yngre pojkar. B-fallen 2. Kontinuerlig motorisk oro med eventuella här hade ett medelvärde på 3,57 mot K-fallens tics, paramimier och stamning. (Det 4,38. Differens -0,80, medelfel 0,34. I HU kunde tillämpliga skulle understrykas). dock denna i PU observerade mest markanta differens ej återfinnas. 3. Påtagligt spänd, orolig med nervösa ryckningar och ibland tendens till tics eller Det är påtagligt och också naturligt att stamning. (Det tillämpliga skulle även här B-pojkarna är mindre motiverade för understrykas under). sökningen än K-pojkarna. 4. Utan anmärkning men ändå viss spänning

och nervös oro. Pojkarnas motivation i sekvensmodell (tabell 5. Utan anmärkning.

7.12.1)

När det gäller motivationen finner vi inga I PU förelåg för B-fallen ett medelvärde på säkerställda skillnader vare sig beträffande 4.05, för K-fallen 4,52. Differens -0,47. I

omhändertagande eller fortsatt brottslighet. HU var motsvarande medelvärde 4,47 resp. Om pojkarna visar intresse för undersök- 4,60. Differens -0,13. Den parvisa matcheller inte sålunda inte spela ningen gav vid t-test signifikans såväl i PU ningen synes någon roll för den fortsatta utvecklingen. som HU.

Tabell 7.2 Medelvärden och skalvärden rörande pojkarnas motorik m. m.

PU B N Medel- Diff. Skalvärde Parvis om värde B/ K matchn. resp. resp. HU K 1 2 3 4 5 Sign.

PU B 42 4,05 0 2 4 26 9 °›47 045 x K 40 4,52 0 0 2 15 23 nu B 148 4,47 0 1 s 55 78 M3 04° X K 53 4,60 0 0 2 17 34

Markeringama 1-3, som anger mera an- l. Absolut dålig kontakt, pojken sluten och

märkningsvärda förhållanden, förelåg i PU i otillgänglig.

14 % av B-fallen och i 5 % av K-fallen. 2. Mindre god kontakt, pojken inbunden, Differens 9 %, medelfel 6. I HU rörde det sig butter, retlig men ej otillgänglig. om 6 70 resp. 4 %. Differens 2 %, medelfel 3. 3. God kontakt, kanske tveksam men ingen-

Marketing 5, dvs. pojkar helt utan an- ting påtagligt.

märkning i fråga om mimik, motorik och 4. Mycket god men ändå försiktig, dröjande,

sätt att tala, angavs i PU i 22 % av B-fallen pojken dock mjuk, öppen och tillgänglig.

och 58 % av K-fallen. Differens -36 %, 5. Absolut god kontakt. Öppen, tillgänglig, medelfel 15. I HU var motsvarande procent- mjuk, nyanserad, spontan. tal 55 resp. 62 %. I PU ligger medelvärdet för B-fallen Tendensen på är genomgående densamma i 3,48 och för K-fallen på 4,02. Differens olika strata. -0,54. 1 HU är motsvarande värden för Medelvärdena anger sålunda signifikanta B-fallen 3,36 och för K-fallen 3,89. Differens differenser mellan B- och K-pojkar och -O,53. Den parvisa matchningen ger signifimarkeringarna i övrigt tendenser i samma kant differens vid t-test. riktning. Markeringama l+2 är = 2, dvs. markering

1 har ej förekommit. Denna mindre goda

Pojkarnas motorik, mimik i sekvensmodell kontakt har registrerats i PU i 16 % av

(tabell 7.12.2) B-fallen men inte i något K-fall. Differensen

16 %, medelfel 6. IHU finner vi ll % resp. Vi finner inte några signifikanta differenser 4 %. Differens 7 %, medelfel 4. vare sig när det gäller omhändertagande och Markering 5, dvs. absolut god kontakt, placering eller brottslighet efter 18 år beanges i PU i 16 % av B-fallen och i 32 % av träffande förekomst eller icke förekomst av K-fallen. Differens - 16 %, medelfel lO. I HU motoriska störningar, tics, paramimier, stamförelåg denna markering i 5 % resp. 15 %. ning, nervösa ryckningar eller spänningstill- Differens -10 %, medelfel 5. stånd med motorisk oro vid undersöknings-

tillfället. Tendensen är densamma i olika strata. Mest

påtaglig tycks den dock vara för pojkarna inom de högre socialklasserna (B-fall medelvärde i HU 3,46, K-fall 4,17, differens -O,71, medelfel 0,18) och inom denna socialgrupp splittrade familjer (B-fall 3) Kontakten med pojkarna vid undersökmedelvärde i HU 3,48, K-fall 4,50. Differens

ningen (tabell 7.3) -1,02, medelfel 0,34).

Barnpsykiaterns möjligheter att få kontakt Även när det gäller den kontakt som

med pojkarna har sökt åskådliggöras genom undersökaren tycker sig uppnå är situationen

registreringi följande fem grader. likartad den vi konstaterat beträffande moti-

Tabell 7.3 Medelvärden och skalvärden rörande kontakten med vid underpojkarna

sökningen.

PU B N Medel- Diff . Om Skalsteg Parvis resp, resp, värde B/K matchn. HU K 1 2 3 4 5 Sign.

PU B 42 3,48 0 6 16 13 6 K °›54 049 X 40 4,02 0 0 12 15 13

HU B 148 3,36 O 16 61 45 21 K 53 °›53 °›12 x 3,39 0 2 10 33 8

vation och motorik, en signifikant differens utsträckning. I PU finner vi således 24 % av

och samma ten- B-fallen förete viss inbundenháet eller nednär det gäller medelvärden dens inför stämdhet och 10 % av K-fallen. Differens markeringarna på den 5-gradiga skalan. 14 %, medelfel 8. I HU är motsvarande

procenttal 4: or 18 resp. 9 %.

Detta medför iPU ett medelvärde på 3,14 Kontakten med pojkarna vid undersökför B-gruppen och 3,10 för K-gruppen. ningen i sekvensmodell (tabell 7. l 2.3) Differens 0,04.

Av tabellen framgår att undersökningen givit I HU är motsvarande siffror 3,12 resp.

samma resultat som när det gällt motivation 3,06. Differens 0,06 och medelfel 0,06. Inte

och motorik. Den upplevelse av kontakt eller heller här möter vi således någon signifikant

brist på sådan som psykiatern upplever differens. Den parvisa matchningen ger med

påverkar inte vare sig frekvensen omhänder- t-test samma resultat, dvs. ingen signifikant

tagna eller återfallen i brottslighet efter differens.

l 8-årsåldem.

Pojkarnas emotionella grundstämning i sek-

vensmodell (tabell 7. l 2.4) 4) Pojkarnas emotionella grundstämning vid

(tabell 7.4) I fråga om förhöjd grundstämning i relation undersökningen till sänkt dylik möter vi för B-pojkar med Den känslomässiga grundstämningens samförhöjd grundstämning en signifikant högre band med undersökningen har av barnpsyfrekvens återfall i brott efter 18 år. Resultakiatern värderats efter följande gradering. tet är knappast i och för sig förvånande men

sammanhänger med att samtl. Förhöjd: Glättig, rastlös, livligt upprymd. signifikansen 2. Något förhöjd: Intensiv, driftig, planlös, liga fyra pojkar med förhöjd sinnesstämning

åter-faller i brott. fladdrig. b) . Ordinär: Ingendera av l, 2, 4 eller 5.

4. Något nedstämd eller depressiv: Dyster,

inbunden, monoton. 5) Pojkarnas uppmärksamhet vid undersök- 5. Tungsint, hämmad, grubblande, deprimeningen (tabell 7.5) rad.

hos pojkarna i samband Uppmärksamheten Markeringen 1 och 5 har inte angivits i med undersökningen har registrerats enligt något fall vare sig i PU eller HU. Även följande skala: 2: orna är ovanliga och förekommer i PU

endast i fyra B-fall (10%). Differens 10%, 1. Absolut dålig uppmärksamhet. Slö, passiv,

medelfel 5. Däremot anges 4:or i större måste stimuleras och väckas.

och skalvärden rörande emotionella grundstämning vid Tabell 7.4 Medelvärden pojkarnas

undersökningen.

PU B N Medel- Diff . Skalvärde Parvis Om värde B/ K matchn. resp. resp. HU K 1 2 3 4 5 Sign.

PU B 42 3, 14 0 4 27 10 0 “ °›°4 04° 0 0 36 4 0 K 40 3,10 HU B 148 3,12 0 4 118 21 0 “ 096 °v°6 0 2 46 5 0 K 53 3,06

Tabell 7.5 Medelvärden och skalvärden beträffande vid underpojkarnas uppmärksamhet

sökningen.

PU B N Medel- Diff. Skalvärde Parvis Om resp. resp. värde B/K matchn. HU K 1 2 3 4 5 Sign.

PU B 42 3,31 1 10 15 7 8 K 40 “094 0-23 x 4,25 0 3 5 11 21

HU B 148 3,49 0 16 61 45 21 K 53 °›79 °=13 x 4,28 0 0 11 16 26

2. Mindre god uppmärksamhet, lite slö, pas- Pojkamas i sekvensmodell uppmärksamhet siv eller drömmande. (tabell 7.l2.5)

U0 . God uppmärksamhet. Ordinär, jämn. Dålig uppmärksamhet visar sig i PU leda till 4. Mycket god uppmärksamhet men inte relativt höga frekvenser omhändertaganden direkt pigg och aktiv. (27 % mot för övriga 13 %) och brott efter 5. Absolut god uppmärksamhet, pigg, vaken, 18 år (64 och 33 %). Skillnaderna är dock ej aktiv. signifikanta och tendenserna i PU återfinns

Medelvärdena blir iPU 3,31 för B-grupp- ej i HU.

en, 4,25 för K-gruppen och i HU 3,49 för

B-gmppen och 4,28 för K-gruppen. Differens i HU 6) Poikarnas självförtroende i uppträdanået -0,79 är signifikant, medelfel 0,13. (tabell 7.6) Vid parvis matchning ger också t-test signifi-

kans. När det gäller pojkarnas så självförtroende, I PU finner vi den enda lzan och 24 % som detta avspeglar sig i deras uppträdande

2:or. K-fallen omfattar 7,5 % 2:or. Diffe- under intervju och undersökning, har fem

rens 16,5%, medelfel 6. IHU anges 11% möjligheter till registrering av deras attityder

B-fall höra hit men inget K-fall. Differens förelegat: ll %, medelfe13. I. överdriven självsäkerhet. Absolut god uppmärksamhet dvs. marke- 2. Fullt säker på sig själv, ingen osäkerhet ring 5, anges i PU för 19 % av B-fallen och eller tvekan. 53 % av K-fallen. Differens -34 %, medelfel 3. Endast tillfällig tvekan eller osäkerhet. 10. I HU är motsvarande siffror 15% och J?- . Något osäker och tvekande. 49 %. Differens -34 %, medelfel 7. B-pojkar- 5. Ytterligt osäker och tvekande. na företer sålunda en mindre god uppmärk-

samhet än K-pojkarna enligt psykiaterns I PU finner vi medelvärdet för B-fallen

bedömning. vara 3,21 och för K-fallen 2,75. Differens

Tabell 7.6 Medelvärden och skalvärden beträffande pojkarnas självförtroende i uppträdan-

det.

PU B N Medel- Diff. om Skalvärde Parvis resp. resp. värde B/ K matchn-

intellektuella rörlighet (tabell 0,46. Differensen när det gäller äldre ung- 7) Pojkarnas

domar ger för 15 B-fall 3,43 och för 12 7.7)

K-fall 2,67. Differens 0,76, medelfel 0,26. I dvs. iviss Pojkarnas intellektuella rörlighet, HU är medelvärdet för B- och K-grupp mån begåvning, har blivit föremål för skatt-

detsamma och ligger på 2,72. skala: ning enligt följande Markering l+2, dvs. relativt stort självför-

1. Absolut dålig. Fattar ofta inte alls vad troende, visade i PU 14% av B-fallen och

45 % av K-fallen. Differens -31 %, medelfel man menar.

detta 2. Mindre god. Fattar med stor svårighet, 10. I HU hade 43% av B-pojkarna

och 34 % av K-fallen. trög, oklar, diffus. större självförtroende marke- 3. God och i huvudsak ordinär uppfattnings- Differens 9 %, medelfel 8. Motsatsen,

och tveksamhet i förmåga men kanske ibland vissa svårigring 4+5, med osäkerhet

heter. sin attityd angavs i PU för 40 % av B-pojkar-

na och för 20% av K-fallen. Differens 20 %, 4. Mycket god intellektuell rörlighet. Inga

medelfel 10. I HU var motsvarande uppgifter särskilda svårigheter uppfatta frågeställ-

21 % resp. 6 %. Differens 15 %, medelfel 5. ningar.

5 angavs ej i HU för vare sig B- 5. Absolut god uppfattningsförmåga, inga

Markering eller K-fall. svårigheter. Klar och redig.

Parvis matchning och t-test gav ingen I PU uppnår B-fallen ett medelvärde på i differensen mellan B- och Ksignifikans 3,29 och K-fallen ett motsvarande värde på grupp, och övriga resultat ter sig motsägelse- 3,83. Differensen -0,54. I HU låg medelvärfulla. Osäkerhet och tveksamhet synes dock det för B-fallen på 3,41 och för K-fallen på vara mera karaktäristiskt för B-pojkarna än

3,81. Differens -0,40. för K-pojkarna.

Tendensen var genomgående inom olika strata

och differensen i PU högst bland de yngre pojkar- Pojkarnas självförtroende i sekvensmodell na, -0,81, medelfel 0,23. För dessa i de högre

7.12.6) socialgrupperna (1+2) uppmättes den största diffe- (tabell rensen -l,l3, medelfel 0,46. l HU är det emeller-

Här har med påtaglig självsäkerhet tid i stället de äldre pojkarna som uppvisar den pojkar högsta differensen (-0,7l, medelfel 0,13). Medan ställts mot dem som bedömts vara mera nivå B-fallen ligger på det totala genomsnittets osäkra och förete ett dåligt självförtroende. (3,43) ligger K-fallen högre (4,14). Speciellt gäller

detta socialgrupp l+2 med för 37 B-fall ett Materialet reduceras på detta sätt avsevärt. I medelvärde på 3,65 och för motsvarande 15 K-fall PU framträder trots detta en på mindre än 4,60. Differens -0,95, medelfel 0,19. 5%-nivå = signifikant differens (p 0,043) 18 I såväl PU som HU ligger K-fallen på med högre frekvens återfall i brott efter

signifikant högre nivå än B-fallen vid parvis år när det gäller de självsäkra ungdomarna

mot 29% matchning och t-test.

med stort självförtroende (50%

Markering 1 saknas i såväl PU som HU. för de osäkra med dåligt självförtroende).

Mindre god intellektuell rörlighet (marke- Resultatet i PU verifieras dock ej i HU.

och skalvärden beträffande pojkarnas intellektuella rörlighet. Tabell 7. 7 Medelvärden

Skalvärde Parvis PU B N Medel- Diff . Om värde B/ K matchn. resp. resp. 4 s 1 2 3 Sign. nu K

0 5 23 10 3 PU 13 42 3,29 x °°*54 Or” 0 0 14 17 9 K 40 3,83

0 11 67 62 3 nu B 14a 3,41 X “°=4° °=1° 0 0 19 25 9 K 53 3,81

ring 2) förelåg iPUi fem B-fall ( 12 %), men 8) Pojkarnas samhällsorientering (tabell 7.8) inte i något K-fall. l HU angavs denna Pojkarnas allmänna orientering i samhället markering i 7 % av B-fallen men inte heller har man sökt bedöma genom enkla frågor här i något av K-fallen. Differens 7 %, som berört t. ex. dåvarande konungens me delfel 2 %. namn, namnen på några politiker, på kultur- Mycket god intellektuell rörlighet (markepersonligheter över huvud taget samt kunring 4) angavs iPUi 26 % av B-fallen och i skaper om olika styrelsesätt. Även här har en 43 % av K-fallen. Differens -17 %, medelfel femgradig skala utnyttjats: 10. I HU föll 44% av B-fallen inom denna markering och 47% av K-fallen. Differens l. Absolut dålig samhällsorientering. Saknar -3 %, medelfel 8. Den högsta markeringen, helt dylik och intressen över huvud taget.

5, dvs. absolut god intellektuell rörlighet Ytlig i alla avseenden även där han evenangavs i PU för 7 % av B-fallen och 23 % av tuellt anger intresse. K-fallen. Differens -l6 %, medelfel 8. IHU 2. Mindre läser god samhällsorientering, registrerades endast 2% B-fall på detta sätt och följer ej med vad som händer aldrig och 17 % av K-fallen. Differensen har och sker. Kan eller blott inga något -15 %, medelfel 5. enstaka nanm på levande statsmän eller De två högsta markeringarna, 4+5, ger i andra kulturpersonligheter. Har dock vissa PU 33% B-fall och 65% K-fall. Differens intressen och kan en del på dessa områ- -32 %, medelfel 10. I HU blir motsvarande den. siffror 46 % och 64%. Differens -18 %, 3. God Läser samhällsorientering. mycket medelfel 8. sällan men vet ändå om samhällets

något

Den intellektuella rörligheten har otviveluppbyggnad och styrelsesätt och kan nämaktigt bedömts som bättre för K-pojkarnas na några namn på kulturpersonligheter. räkning. 4. Mycket god samhällsorientering. Allmän-

orienterad även om han är osäker på en hel del. Läser sällan men dock ibland. Pojkarnas intellektuella rörlighet i sekvens- 5. Absolut god samhällsorientering. Läser modell (tabell 7. 1 2.7) tidningar och böcker och följer med på Genomgående ligger procenttalen för B- flera områden. Vet namn i på politiker pojkarna högre såväl när det gäller omhän- utlandet och i Sverige. Kan skilja på dertagande före som i fråga om återfall i demokrati och diktatur. Kan en hel del brottslighet efter när pojkarnas IS-årsåldem, namn på levande kulturpersonligheter. intellektuella rörlighet bedömts som dålig eller mindre god i förhållande till procent- I PU B-fallen ett medelvärde uppnår på talen när den intellektuella be- och K-fallen rörligheten 2,57 når värdet 3,22. Differens traktats som god eller mer än ordinär. -0,65. I HU är motsvarande värden något Skillnaderna är dock ej statistiskt säkerställ- högre. B-fallen ligger på 2,73 och K-fallen på da. Differensen är densamma 3,40. eller -0,67.

Tabell 7.8 Medelvärden och skalvärden beträffande pojkarnas samhällsorientering

PU B N Medel- Diff . Om Parvis Skalsteg

Pojkarnas samhällsorientering i sekvens- Den parvisa matchningen ger i HU signifi-

kans vid t-test. modell (tabell 7.12.8)

Tendensen är likartad inom alla strata. När det Av tabellen framgår att de dåligt samhälls-

gäller B-fallen ligger medelvärdena på i stort sett orienterade B-pojkama vare sig i PU eller HU

samma nivå, medan K-fallen varierar mer inom omhändertagits och placerats i signifikant olika strata. Hos äldre pojkar i HU är differensen frekvens än de bättre orienterade. mellan B- och K-fall signifikant men ej hos de högre

yngre vilket helt beror på K-fallen. Hos de äldre är Detsamma gäller även återfall i brott efter 18

sålunda medelvärdet för B-fallen 2,74, hos de yngre ar. 2,72, medan siffrorna för K-fallen är 3,66 resp.

3,08. Differensen när det gäller de äldre blir -0,9l, medelfel 0,19, för de yngre -0,37, medelfel 0,21. 9) Pojkarnas omdöme och självkritik (tabell

För de äldre inom splittrad familjetyp möter vi de 7.9) största differensema mellan B- och K-grupper och

detta oberoende av socialgrupp. Medelvärdet för 30 Ett försök har också att bedöma gjorts B-fall och 11 K-fall är här 2,60 resp. 3,73. vederbörande pojkars självkritik och om- Differens -1,13, mede1fel0,31. döme. Registreringen har här gjorts så att det

Absolut (marke- högsta skalstrecket omfattar det bästa omdålig samhällsorientering

vi i PU i 12 % av B-fallen men dömet, dvs. markeringen görs enligt följande: ring 1) möter

inte i något K-fall. Differens 12%, medelfel l. Mycket gott omdöme och mycket god S. I HU finner vi en dylik i 11 % av B-fallen självkritik. och 2 % av K-fallen. Differens 9 %, medelfel 2. Gott omdöme och god självkritik. 3. U.) . Genomsnittlig självkritik. Mindre god samhällsorientering (marke- 4. Mindre gott omdöme och ganska dålig i PU 38 % B-fall och 28 % ring 2) omfattar självkritik. K-fall. Differens 10 %, medelfel 10. 5. Dåligt omdöme och obekymrad om sina Mycket god samhällsorientering (markeprestationer. 4) anges i PU i 19% av B-fallen och ring 30% av K-fallen. Differens -11 %, medelfel I PU finner vi här ett medelvärde när det

9. I HU anges 21 % B-fall och 43 % K-fall. gäller B-fallen på 3,09 och för K-fallen 2,00.

Differens -22 8. Differens 1,09. I HU är motsvarande siffror %, medelfel

Absolut god samhällsorientering (marke- för B-fallen 3,10, för K-fallen 2,38. Differen-

ring 5) förekommer iPU inte i något B-fall sen 0,72. Den parvisa matchningen ger signi-

men i 10% av K-fallen. Differens -10%, fikans vid t-test såväl i PU som i HU.

medelfel 5. I HU har endast ett av de 148 Tendensen är genomgående inom alla strata. B-fallen fått denna registrering (0,7 %) mot Diskrepansen mellan B- och K-fall är störst för de tre av de 53 K-fallen (5,7 %). Differensen här äldre pojkarna inom socialgrupp l + 2 (l,67) vilket

-5 %, medelfel 3. sammanhänger med att K-gruppen här uppvisar en genomsnittligt relativt låg siffra, dvs. ett bättre En bättre samhällsorientering karaktäriseomdöme (1,33), B-fallen skiljer sig icke från det rar sålunda otvivelaktigt K-pojkama i förtotala genomsnittet (3,00 resp. 3,09). Differensens

hållande till B-pojkarna. medelfel är 0,22.

Tabell 7.9 Medelvärden och skalvärden beträffande pojkarnas omdöme och självkritik.

N Medel- Diff . Skalsteg Parvis PU B Um värde matchn. resp. resp. B/K HU K l 2 3 4 5 Sign.

B 42 0 5 27 8 1 PU 3,09 x m9 °›“ 3 19 18 0 0 K 40 2,00

HU B 148 0 30 71 41 l 3,10 x 072 044 15 23 13 1 0 K 52 2,38

SOU 1973: 49

Mycket gott omdöme (markering l) anges frekvens såväl omhändertagande före 18-årsi PU inte för något av B-fallen men för 7,5 % åldern (p = 0.01 l) som fortsatt brottslighet av K-fallen.,l HU har inte heller något av efter denna ålder (p = 0.005). B-fallen registrerats men 29% av K-fallen. Differens -29 %, medelfel 6. Gott omdöme (markering 2) anges iPU 10) Pojkarnas ångest- och samvetsreaktioner för 14% av B-fallen och för 48% av K- (tabell 7.10) fallen. Differens -34 %, medelfel 10. IHU Pojkarnas benägenhet att reagera med registreras 21 % B-fall och 44 % K-fall. Diffeångest- och samvetsreaktioner inför felhandrens -23 %, medelfel 8. lingar har också sökt bedömas. De fem Mindre gott omdöme (markering 4) uppskalstegen har angetts på följande sätt: ges i PU föreligga i 19 % av B-fallen men inte i något K-fall. Differens 19 %, medelfel 6. I l. Gör ett absolut intryck av att inför olika HU uppges 28 % B-fall och 2 % K-fall. vara oberörd felhandlingar och okänslig, Differens 26 %, medelfel 4. med andra ord i olika situationer känslo- Dåligt omdöme (markering 5) har i PU kall och oengagerad utan vanliga ångestoch HU endast registrerats vardera i ett B-fall och samvetsreaktioner. Syns ej alls ha och inget K-fall. behov av förlåtelse då han kommit i Genomsnittligt sett har sålunda registre- konflikt. Reagerar över huvud taget inte rats bättre omdöme bland K-pojkarna än som andra med ängslan, oro och ångest. bland B-pojkarna. 2. Förefaller förete mera obetydliga tecken på ångest- och samvetsreaktioner, reagerar sålunda mycket lite och mera sällan med Pojkarnas omdöme i sekvensmodell (tabell ångest och oro och ångrar sig inte alltid 7.12.9) inför felhandlingar. De B- och K-fall som registrerats och be- 3. Uppvisar ordinära och adekvata ångestdömts ha gott omdöme (markeringar l och och samvetsreaktioner inför upplevelser 2) har jämförts med de pojkar som ansetts och handlingar av olika slag. Ångrar sig ha mindre gott eller dåligt omdöme (marke- inför felhandlingar. ringar 4 och 5). När det gäller B-fallen 4. Visar mer ängslan och oro, ångest- och framträder skillnader såväl beträffande om- samvetsreaktioner än vad som är ordinärt händertagande och placering som när det inför både felhandlingar och iövrigt men gäller återfall i brott. Differenserna går alltid kan dock behärska någorlunda sin ångest i samma riktning. Materialet i PU är dock för och synes inte lida av samvetsförebråelser litet för att där ge signifikans medan i HU de sedan han lugnat sig. B-pojkar, som av psykiater bedömts förete S. Reagerar med överdriven ångest och oro dåligt omdöme i förhållande till dem som som ej är adekvat till eller upplevelser ansetts ha gott omdöme, företer en högre given situation.

Tabell 7.10 Medelvärden och skalvärden beträffande pojkarnas ångest- och samvetsreaktioner.

PU B N Medel- Diff. Om Skalsteg Parvis resp. resp. värde B/K matchn. HU K l 2 3 4 5 Sign. PU B 38 2,82 0 9 28 0 l K 4 “Or” 037 0 0 4 0 0 3,00 HU B 148 2,77 l 35 102 5 0 K “(153 0-08 x 53 3,30 0 0 39 12 2

142 SOU 1973: 49

I PU har K-fallen endast i några undan- 18 år (56%), när brister ansetts föreligga. = registrerats. Här finner vi ett medel- Differenserna blir dock ej signifikanta (p tagsfall värde för B-fallen på 2,82 och för K-fallen på 0.158 och 0.187).

3.00. Differens -0,18. I HU är motsvarande

värden för B-fallen 2,77 och för K-fallen 11) Pojkamas attityd till brottet resp. 3,30. Differensen -0,53. Den parvisa matchbrott (tabell 7.11) ningen ger i HU signifikans vid t-test. Tendensen är i HU den- B-pojkamas attityd till begångna brott genomgående samma inom olika strata. och K-pojkarnas till ”brott över huvud

1 har endast ett B-fall i HU. taget har också angivits i en femgradig skala Markering Markering 1+2, dvs. mera abetydliga ångest- enligt följande:

och samvetsreaktioner uppges i 24 % av l. Positiv inställning till brott. Tycker att det B-fallen i PU. I HU får 26% av B-fallen är naturligt att det blir så. Ingen anledning denna registrering men inte något av Kångra om man begått det. Reagerar inte fallen. inmot brott av typen snatterier, stöld, Marketing 4+5, dvs. mer än ordinära brott och liknande förseelser. ängestreaktioner anges i PUi 3 % av B-fallen. 2. Slapp och osäker eller nonchalant attityd I HU finner vi också 3% av B-fallen och inför brott. Viss brist på reell förståelse 26 % av K-fallen. Differens -23 %, medelfel för den allmänna reaktionen mot brott 6. och brottslighet. En högre frekvens mer än ordinära ångest- 3. Ordinär reaktion. Uttalar att han inte och samvetsreaktioner karaktäriserar Ksjälv skulle vilja begå brott och om han fallen i förhållande till B-fallen och brister i gjort det skulle han ångra sig och inte vilja ångest- och samvetsreaktionerna synes engöra om det. dast karaktärisera B-pojkama. mot 4. Kraftig reaktion brottslighet. Ogillar

brott och dem som begår det men har

i sek- ändå viss förståelse inför företeelsen. Pojkamas ångest- och samvetsreaktion vensmodell 7.12.10) 5. Kraftigare negativ reaktion med en morali- (tabell serande attityd och krav på stränga straff De pojkar som karaktäriserats och registreoch dylikt. rats förete brister i ångest- och samvetsreaktionerna har jämförts med de pojkar som I PU har endast 37 B-fall bedömts. Ge-

mera uttalade Materialet i nomsnittsvärdet ligger här på 2,84. IHU är uppvisat dylika. PU räcker vi medelvärdet för B-fallen 2,87 och för Kej för en analys. I HU finner numeriskt relativt höga frekvenser såväl om- fallen 3,57. Differensen -0,70. Den parvisa

som återfall efter vid t-test. händertagna före (33%) matchningen ger i HU signifikans

Tabell 7.11 Medelvärden och skalvärden beträffande pojkarnas attityd till brottet resp.

brott.

PU B N Medel- Diff. Skalsteg Parvis Om värde B/K e??? matchn. resp. resp. HU K 1 2 3 4 5 Sign.

PU 37 2,84 1 4 32 0 0 Ka HU B 147 2,87 1 26 104 ll 0 °›7° Om x K 53 3,57 0 0 23 30 _ 0

a Fattas.

SOU 143 1973: 49

...ma

u a u | u a u ›

.m Z

ev

m: .tå v. .u

V

N m N

v. 8 vm 2 mm 2 2 ä

...waesao

o H m c a w o . m o o o

o_ vm ä ä

z

x

...ma

u | 1 | n n

m S

.tå

vs S: u

.m w

m: cv om S v_ vv S 2 mm

v. oo_

Å

:Em

m v v o h w _ m v m o m

S om S ...m

z

m m m N v N m

mv av G M: .N

o.: v2 m2 .w a: .= .s

...wa

u u a | | u u u

.m

m_ .än av

V

o o o

ä om om S

av

...msáeo

z _ n o o _ v o o _ v o m _ o

...ua

.En v.

m_ w

v. mv o_ wv ...v S om

Å

v o v N _ m m v N m o z v. 2 2

zovoimcuixom

w H o m w o v o v

a.. .= .s mm om mm mm mm ov 2

233m

Ȋn Ȋn

imvwøøm

mo»

;Ess .30

uomsxzgsoz

_ä_

miåcmämoaiw mizEwämucim

EoESÅm Eoeeâm_

ämmxääov_ »äfåäox mäusaäox

50.8% vafan

vatäza

Eoêä

5:22:02 :osuâoz :oiâoz

:Em asien_ :Em

Haag. 55.5 .E302 §3. 5.250: §3 _ääox adam 520.

åâá ä.:

:menn Eoääm

2 a G Av

GI

.wa

ä o

Ä 2 nu S om 2 om om 2 o..

\DV1 ?å v-c 5 S

xx

s. 5a om m.. R hm mm E. mm S

om mm 9 ä

wtñ

v0 om -4 Z 8 3 S s om s.

v_

2 5 3 om

.m än Z Qi*

ê mm 3 om ä 3 5 n_ E. S. .-4

ñIv-A *Vi

: ä ou 3 mm

:Jawa

vom vom .o .owe

öcEâimEnaa uonsamåmEmnb

:min: 5:5_

ocsooâumâwü oucooutwuzmqm .§com=w=§m .Eotomâwccâm

oEnwUEO

»E256

v00 §0 :cum 32A :cum »vid än_ uoo »än sou »än _80 mäø 30 :oo §3 :oo Emm_

562m §3_ ;Ed 580_ “zâd de.: §3_ .ass ;Ed ägo_ ;nam 5.5.

1 O-SOU 1973 :49 145

...ma

.w m: ...å as V g m...

...media

BIO z F1

.§5

.tå ä»

.w 2 8 A ax.

:em

Q-t z w-c

\O U5 Z D: .= E

.så

.m

8 .tå g

V g

...mSáEO

z NW

...sm

.än .s

.w m: .x A

:en z

a.. -= .s

intogs..

.åüäâáäw .xaoåoâam

5: 4 2:05:

..

ovåwåD »asså

ä.: .o .o

.ubzå

awc_ ams_ .mom .wuz .mom .moZ

43...» .må ;§2 .må ;EQ EEE

.ä åâá

.ååh 2:555 S_ a_

Tendensen är sedan genomgående densamma eventuellt euforisk (levt i en känsla av inom olika strata. För de äldre pojkarna i den lägre välbefinnande). Så har inte varit fallet i

socialgruppen med fullständig familj skiljer sig Bnågot vare sig B- eller K-fall. och K-fall tydligare än inom övriga grupper. (Medelvärdena är här 2,79 resp. 3,75, differensen Övriga registrerade enstaka symtom (ta-

-0,96, medelfelet 0,21). bell 7.13) har gällt om pojken gjort ett

dysforiskt intryck (verkat otillfredsställd Positiv inställning till brott (markering l) med sig själv och sin omgivning), verkat labil, förekommer iPU i ett B-fall och i HU också slapp och likgiltig, torpid (slö, trög), blödig i ett B-fall men inte i något K-fall. eller tuff”. Nonchalant attityd (markering 2) anges i Som dysforiskt: har 6 % av B-pojkarna och PU i 11% av B-fallen. I HU har 19% av 4% av K-pojkarna registrerrats, som labila B-fallen fått denna markering och inte heller 2 % av såväl B- som K-pojkar, som torpida 4 här något av K-fallen. Differens 19 %, medelresp. 2% och som blödiga i såväl B- som fel 3. K-grupp 2%. Några signifikanta differenser Kraftig reaktion mot brott (markering 4 mellan B- och K-grupper förekom inte beoch 5) förekommer ej bland PU: s B-fall och träffande dessa symtom. markering 5 ej heller i HU vare sig bland B- Endast när det gäller slapphet och likgileller K-fall. I HU har emellertid 7 % av tighet resp. tuffhet” uppnås signifikanser. B-fallen registrerats som 4:0r och 57 % av Slapphet uppvisade 4 % av B-fallen men inga K-fallen. Differens -50 %, medelfel 7. K-fall och som ”tuffa” registrerades 15 % av Det är påfallande att K-pojkarna har en B-fallen men inte heller här något K-fall. annan attityd mot brott än B-pojkarna, som Signifikanserna låg i förra fallet på l%-nivå i viss och högre utsträckning intar en slapp och i det senare på 0,1 %-nivå. och nonchalant attityd.

Pojkarnas enstaka psykiska symtom i sek- Pojkarnas attityd till brottet resp. ”brott vensmodell i sekvensmodell (tabell 7.12.11)

På grund av det genomgående låga antalet Pojkar med positiv inställlning till brottsligt handlande och med nonchalant till markeringar när det gäller de enstaka psyattityd kiska symtomen kan vi endast vänta oss brott har jämförts med de pojkar som differenser i sekvensmodellen när det gäller kraftigt reagerat mot brott. IPU blir matetuff-symptomet. Sådana differenser visade rialet för litet för jämförelser men i HU sig också föreligga. Av de 20 tuffa finner vi en signifikant högre frekvens om- B-pojkarna omhändertages åtta (40 %) och händertagande före 18 år(p = 0.025) och på av de 123 som icke markerats som ”tuffa” samma sätt även högre frekvens återfall i brott omhändertages 19 (14 %). Differensen 26 % efter 18 år (p = 0.015) för de B-pojkar som haft är signifikant på 5 %-nivå. Beträffande återen positiv och/eller nonchalant fall i brott var motsvarande siffror 12 (60 %) attityd till brott. och 46 (35 %). Differensen 25 % är även här signifikant (p = 0.015).

12) Direkt påvisade enstaka psykiska sym-

tom

Enstaka symtom i HU: s B- och K-grupp 7.3 Sammanfattning och preliminär diskus-

sion rörande pojkarnas psykiska status I samband med psykiaterns undersökning

har i HU angetts om pojkarna företett några Psykiaterns observationer beträffande olika

speciella symtom. Som tidigare anförts har delar av pojkarnas psykiska status har i regel

det gällt att bedöma om vederbörande verkat definierats i en femgradig skala och resulta-

direkt manisk (i hög sinnesstämning) eller tet blir sammanfattningsvis som följer.

SOU 147 1973: 49

Tabell, 7.13 Enstaka psykiska symtom i överväger bland B-pojkarna, en mera passiv, HU: s B- och K-grupper. slapp och likgiltig personlighetstyp och en mera aktiv, som kan betecknas som ”tuff”. Symtom 143-144 51-53 B-K B-fall K-fall _-4- B-pojkarna ter sig i flera avseenden emo- % Sign. tionellt mera omogna än K-pojkama. Undersökningen ger upplysning om på vilka punk- Dysforisk Antal 9 2 ter denna bristande mognad i huvudsak gör % 6 4 2 sig gällande. Labil Antal 3 1 Psykiskt status har, som tidigare nämnts, % 2 2 O - inte av litteraturen att döma visat sig ha Torpid något starkare samband med de unga lag- Antal 6 l - överträdarnas fortsatta utveckling. I huvud- % 4 2 2 sak visar denna undersökning samma resul- Blödig Antal 3 l tat, dock med ett par betydelsefulla undan- % 2 2 0 tag. Ett av psykiatern registrerat dåligt Slapp och omdöme ger hos B-pojkarna en hög frekvens likgiltig Antal 7 0 omhändertagande (40% mot för de övriga % 4 0 4 xx 13 %) och på samma sätt hög frekvens Tuff återfall i brott (67 % mot för övriga 33 %). Antal 20 0 % 15 O 15 xxx Detsamma gäller de B-pojkar som vid undersökningen deklarerat en positiv inställning till brott i förhållande till dem som sagt sig B-pojkarna visar sig i förhållande till K- ta avstånd från brott och brottsligt handpojkarna vara mindre motiverade för under- lande. Av de förra omhändertogs 48 % mot sökningen, mer spända och nervösa, ge min- 9% av de senare. Av de förra fortsätter dre god kontakt och vara mindre uppmärk- också 63 % att efter 18-årsåldern begå brott samma, mindre intellektuellt rörliga och medan endast 18 % av de senare återfaller. sämre samhällsorienterade. Vidare uppvisar Ett av de registrerade enskilda symtomen B-pojkarna sämre omdöme och mindre själv- har medgivit en sambandsanalys och på kritik, mindre ångest- och samvetsreaktioner samma sätt visat sig ha betydelse. Detta och en mera nonchalant attityd till brott och gäller markeringen tuff. Det visar sig att så brottslighet. De visar sig dessutom vid under- rubricerade B-pojkar i 40% omhändertagits sökningen dels mer slappa och likgiltiga, dels och placerats före och i 60% återfallit i mer ”Tuffa”. brott efter 18 års ålder. För de övriga var Däremot framträder inga skillnader mellan motsvarande siffror 14 och 35 %. B- och K-pojkar när det gäller emotionell Trots tveksamhet rörande signifikans på grundstämning och inte heller beträffande grund av det begränsade antalet fall skall självförtroende i uppträdandet. Detsamma ännu ett sannolikt mycket betydelsefullt gäller enskilda symtom som mani, eufori, resultat poängteras. Det visar sig att en dysfori, labilitet, torpiditet och blödighet, förhöjd grundstämning i förhållande till en som för övrigt förekommer i mycket sänkt dylik medför en högre risk för senare låg frekvens i såväl B- som K-grupper (högst 6 återfall i brott. I den slutliga sammanfattresp. högst 2 %). ningen upptas denna iakttagelse till fortsatt Resultaten framstår som väntade och i diskussion. huvudsak i överensstämmelse med tidigare På övriga punkter har pojkarnas psykiska uppfattningar och erfarenheter. Av speciellt status inte givit några signifikanta resultat i intresse kan det anses vara att man i under- sekvensmodellen. sökningen också i likhet med tidigare iakttagelser kan konstatera två skilda typer som

148 SOU 1973: 49

8 Symtomkombinationer

som ansetts vara uttryck för i samband med psykiska symtom har det Symtom, huvudsak samma typ av reaktioner, hari det kunnat gälla en gradering från praktiskt följande sammanförts till symtomkombina- taget symtomfrihet över lätta resp. modetioner. Det rör sig dels om isjukhistorien rata eller måttliga symtom till uttalade dymen också om vid under- lika, karaktäriserande svårt störda grupper uppgivna symtom sökningstillfället observerade dylika. Av som utgör problem för sin omgivning och sig kroppsliga symtomkombinationer gäller det själva, dvs. s. k. problembam resp. institut. ex. astma i kombination med andra former tionsbarn. l andra situationer har symtom av av allergiska manifestationer eller olika sam- viss typ fått bilda en grupp som t. ex. ett manställningar rörande natt- och dagvätning antal symtom som uppfattats som kroppsliga samt enkopres (avföring i byxorna). Habitu- besvär med psykisk bakgrund (”psykosomaella manipulationer i form av nagelbitning, tiska symtom) resp. symtom tydande på och mer eller mindre oegent- överkänslighet eller någon annan form av fingersugning ligt även tics, spasmer och stereotypier av psykisk särart. olika slag har vidare fått bilda olika mönster. Differenser av skilda slag inom olika mate- Ångestsymtom har sammanförts liksom sym- rial har på detta sätt kunnat påvisas. Sålunda tom av karaktären allmän motorisk oro, har jämförelser mellan resultat från skilda i anamnes och status om sömnstör- länder kunnat ge värdefulla upplysningar om uppgifter besvär i form av organsymtom av utbredningar av inte bara olika symtom ningar, skilda slag och symtom tydande på t. ex. utan också av symtomgrupper. Som exempel eller må anföras den jämförelse som Cederblad aggressiv självhävdelse på sensitivitet har överaktivitet mellan Sudanesiska arabbarn och eftergivenhet. Vidare (1968) gjort och underaktivitet och Stockholmspojkar i samma ålder. Hon på samma sätt fått bilda konstaterade bl. a. ett psykiskt bättre men symtomgrupper. kroppsligt sämre hälsotillstånd hos arabbarnen än hos Stockholmspojkar i samma 8.1 Tidigare uppfåttningar och undersökålder. Uttalade psykiska symtom var ningar endast av det antal bland arabbamen l/3 Inom forskning har enskilda som förekom i det svenska jämförelsemateribarnpsykiatrisk ofta sammanförts i olika kombina- alet (se nedan). Antalet barn utan psykiskt symtom tioner och deras frekvenser Det har symtom var hos arabbamen nära jämförts. påvisbara ibland rört sig om uppdelning i t. ex. A, B, tre gånger så många som i ett stockholmsallt efter frekvens material. Andra olikheter inom skilda mate- C, D-barn och grad av kroppsliga sjukdomar och svaghetstillstånd. I rial har på detta sätt också kunnat påvisas

SOU 1973: 49 149

och betydande köns- och åldersdifferenser att med astma och i B-pojkarna allergier har bl. a. kunnat fastställas och då ofta av högre utsträckning skulle bli Omhändertagna likartad karaktär hos olika författare. och placerade före 18 år och i högre frekvens Många utnyttjar andra författares resultat också återfalla i brott efter 18 år. som kontrollmaterial i egna undersökningar. Det visar sig att varken i PU eller i HU Jonsson och Kälvestens 222 Stockholmsnågra signifikanta differenser uppnås mellan pojkar har sålunda fått tjäna som jämförelse- B- och K-fall. I PU var frekvensen bland de material i åtskilliga sammanhang (t. ex. hos 42 B-pojkarna 14 % och bland de 40 K-poj- Jonsson 1967, Cederblad 1968, Bohman kama 32 %. IHU förelåg dessa symtom i 4 % 1970). Även om definitionerna är detaljebland de 147 B-pojkarna och i 6 % av de 53 rade kan jämförelser av denna art dock K-fallen. Differens -2 %. Jonsson fann i sin försvåras på grund av grundmaterialens varia- 14 70 bland undersökning Skåpojkar och tionsrikedom. Samtidigt utförda undersök- 13% bland dvs. vanliga Stockholmspojkar ningar på klienter och till dem matchade inte heller där någon skillnad mellan grupkontroller ökar givetvis resultatens tillförlitperna. lighet. l samband med och resultatbeskrivning Tabell 8.1 Förekomst av astma och andra diskussion kommer i fortsättningen vissa allergier i B- och K-grupper jämförelser att här göras mellan andra författares resultat och våra egna. An- Därav % B-K Sign. tal astma + Diff. allergi 8.2 Egna undersökningar och resultat PU B 42 6 14 Resultatredovisningen sker i tabellerna _18 _ K 40 13 32 8.1-8.10 samt, ivad gäller sekvensmodellen, HU för samtliga symtomkombinationer i tabell B 147 6 4 _ 2 _ K 53 3 6 8.1 l.

1) Astma och andra former av allergier

(tabell 8.1) Astma och allergier i sekvensmodell (tabell

Astma 8.111) har länge ansetts ha ett visst samband med aggressionshämning (Gunnarsson 1949). Materialet är alltför litet för att resultaten Mödrama har ofta betraktats som över- med av säkerhet skall någon grad kunna beskyddande. Hos barnen skulle de ha fram- diskuteras. Givetvis uppnås inga differenser kallat ängsligt beroende parat med ett latent av signifikant natur. trots (Annell 1958). På samma sätt som astma har andra allergiska sjukdomar, eksem, hösnuva etc. tillhört 2) Förekomst av natt- och dagvätning samt den grupp där psykiska enkopres moment ansetts kunna spela en roll för uppkomst och utlösning av symtom. Antal dagvätare och enkopretiker är så få att Då såväl astma som andra former av sängvätningen helt dominerar resultaten. allergier i vårt material var för sig uppträtt i l PU förelåg endast en kombination och

mycket låg frekvens och ej förelegat i högre detta i ett K-fall, som uppvisade Sängvätning frekvens bland B-pojkar än bland K-pojkar plus enkopres. har dessa symtom här kombinerats. Hypote- I HU förekom alla tre symtomen i kornsen har då varit att astma och andra allergi- binationer i ett B-fall. Två symtom förelåg i ska manifestationer skulle vara vanligare fem B-fall (3 %) beh i ett K-fall (2 %) dvs. bland B-pojkarna än bland K-pojkama och Sängvätning i två plus enkopres registrerades

a:

u I n u u | u | \

...wa

m:

n_ w o_ o_

.tå

2 w: ...n mi .å

w_ w.

V

.ass

w o w x w.

m. ä a E m_

áuSáEO

_ w o _ an. ___

ww 2 vw WN

z

u | u

...wa

s l | u u |

o m w _ w w_

.En om wa u

.w

w_ w S v_ s. s. w_ m. WW MW .w A

m _ w w m

:en

z ww m m_ w s. om

z m»

w

.www 2 m_ S .MW ww ww 5 mm ä w..

ww_ w: v0_

D: -= .s

...wa

u | n n a I I I u

o w o o .w w_

w_ .än .w w_: 1 I

V

m. o o o w w o

S 2 wa w_ å mm å

»w

...wsaao

z m. x _ w w w. v o o _ N. o o w o

...wa

u I n | n u l I u

N w w w m

.än w:

u | n l w»

.w

w_ m w v w

s. __ e. 3 w.. s. o_ S. mv 3 om

e» A

m _ _ m _

:En

_ w .. m w w w_ w_ v_ o_ m_ z

:uvoåwcwäxow:ocosainêoxåowêâm

w

ww Z ww 2 _w mw vw w_ mm o_ w_ mm m_ mm vw

Dm -= _a_

.ouozwäaews _ocoâzznimø_

.emma _omwozø

åowEzwwwowcu

.äüwv

n_

Eowcâwwwomca

_wwwwøxwwwww aoäwsumømwm êowê›wwnw_o_wwm%m

:oo

:âoäwåea eoümmwmm

.o

_ononuinêoxåowêä

_aowüm wäuwüwm saa åoømxwwrmü

0.:..

sam_ sem_ EEE

:w

_az_ ozon_ ;Eb _E0_

.

-§2

_ .am _m_

223m

2 a a a. a

SOU 1973 :49

u u u u

...ua

1 | u n

än_

.w m

.än

o_ o_ v. v m_ v m: ä m_

u vn

V

o m w o o m N o v

av _m _.v om 8 _v v_ 8 vv 3 m_

;_9250

. _ o _ o o _ o _ o _

z o_ mm v_ v_ a m_ __ ä v_ o_

...ma

u a u a x u u u x

v v m m v o v v_ o_

.tå v s u | u

a

m_ m m

mv v_ om vv m_ S 2 __ v_ vw _v m_ ov vv m_ m_ S vv

A

:em

v n _ v. N m o v v m

z m_ mv vv mv av mm v_ vv mv mm

S m_ o

_... 2 ov om vw m_ mm G ä vv vv om 2 vm

a: -: .S S_ 8_ m_

...ma | s u a n u u u u

.w o o _ o _ vN m_

m_ .tå .v n En u

V

o o o o v o o o o

.v vn om om m_ m_ ä P v_ om

.âeáao

z o o o m o o v _ o o v v o o m m o o v v

...ma 1 u | u z z u a | u

m _ _ 8 o_ v_ m

.än v › 1 S: u

.w

a_ m w m

vv v_ vv om m A vv mv m_ om mm u_ mv vv m_ mv mv

:En

m _ m v v o m _ w o v m _ m v m z n_ v_ o_ o_

3 m m

P_ .: . R m_ __ om 8 vv v_ om om om S vm m_ m_ om om ä om

.

:R eo

_väanaaaewm smsaaneåsm eoêâcåo soêvâêo vsåwmoü? .2_›umu§ _ozaäaoñü_ _oxâneofm_ _uêøzwaavm _oscozmnzxfn_

.wa

_esêâum :såâum

änsoz

3=. 3:. 3=. 2:.

_§0_ 36m_ __34_ A30_ _nä_ _E0_ oåâm _E0_ 3:5_ _at_ _E0_ _§2_

.ä m_ a, _m_ äâá .a

...tab 50.5% G Av 8 a s_

152 SOU 1973 :49

XXX

mm

ä mm

®n4 ä 8

v_ mm om ä om

mm 3 2 om

hm o.. 2 a

ä n_

mm å

w-tfñ (hv-d O\O\ -155 8 3 S å

;så ...så

.BSR ;så

ausaozåoøwo

§5 §5 nä

øosauâmaowum

å:

3:. 3G 2:. 8%

åâo_ ásm ägo. .umeå ;Ei .âoz ;EQ .äoz

.am äâá Q ü a ü

:H 5

SOU 1973 249

B-fall, säng- plus dagvätning i två B-fall ochi Nagelbitning, fingersugning och/eller tics ett K-fall samt dagvätning och enkopres i ett m. m. omfattar i PU 34 bland symtom B-fall. B-fallen (0,8l/fall) och 38 symtom bland Även om B-pojkarna dominerar när det K-fallen (0,95/fall). Differens I HU -0,l4. gäller kombinationer föreligger ingen signifi- var frekvensen något lägre men samma tenkans mellan B- och K-pojkar. Resultatet är dens dvs. 84 symtom bland B-fallen (0,58/ sålunda detsamma som när det gällde enbart fall) mot 33 bland K-fallen Diffe- (0,62/fall). sängvätning. Dessa resultat strider mot tidi- rens -0,04. Här föreligger sålunda ingen gare resultat, där man funnit högre frekvens säkerställd skillnad mellan B- och K-fall. Sängvätning och enkopres. Det har dock i Resultaten är likartade om enbart nagelbit-

regel i dessa fall rört sig om institutionsfall ning och fingersugning eller endera av dessa medan det här rör sig om unga debutanter. symtom plus övriga jämförs. Samsymtom (Jämför 2.4. l.) stämmighet råder också inom olika åldrar,

socialgrupper och familjetyper. Även dessa resultat skiljer sig från vad som Natt- och dagvätning jämte enkopres i sekofta anförs i litteraturen. Där brukar anges vensmodell (tabell 8.1 1.2) en högre frekvens av dessa symtom bland Vi finner här praktiskt asociala ungdomar taget samma siffror och detta som ett uttryck och resultat som när det gäller enbart för inre spänning och oro. Våra resultat Sängvätning dvs. inga signifikanta differenser gäller såväl när varje symtom tas för sig som och inte heller tendenser därtill när det gäller när de slås ihop till en grupp. Den eventuella B-pojkar med eller utan dessa symtom och förklaring som antyddes när det gällde

omhändertagande före och återfall i brott Sängvätning, dvs. att det rör sig om debutanefter 18 års ålder. ter och i andra undersökningar i regel om institutionsfall, kan inte uteslutas men är knappast adekvat här. Våra resultat kanske 3) Förekomst av habituella manipulationer snarare tänkas sammanhänga med att vi hela (tabell 8.2) tiden jämför barn i samma åldrar. Pojkarnas Hit har räknats nagelbitning, fingersugning mödrar har också utfrågats sätt. på likartat och i en första sammanslagning av symtom även olika former av tics dvs. ofrivilliga Habituella manipulationer i sekvensmodell snabba muskelsammandragningar vanligen i (tabell 8.1 1.3) ansiktsmuskulaturen samt spasmer och andra stereotypier. Symtomen har fastställts an- Habituella manipulationer i form av nageltingen genom sjukhistorien eller vid under- bitning och fingersugning uppvisade inga sökningstillfället. samband med omhändertagande resp. återfall i brott (se tabell 2.28). Trots att para-

mirnier, spasmer och tics (jämför tabell 2.29 Tabell 8.2 Förekomst av habituella manioch tillhörande text) här tillförts, uppnås pulationer i B- och K-grupper. inte heller några signifikanta differenser mellan B-fall med och utan dessa symtom vare N Medel- Diff. “m Sign. värde B-K sig när det gäller omhändertagande eller antal/ återfall i brott. Beträffande återfall i brott pojke föreligger dock en tendens = tydlig (p PU 0.056). -

E 23 3%;

HU B 146 0.5 8 - -0.04 0.12 K 53 062

av ångestsymtom (tabell 8.3) Ångestsymtom i sekvensmodell (tabell 4) Förekomst 8.1 1.4) som kan anses vara uttryck för Symtom direkt eller i form av symtom som Förekomst resp. icke förekomst vid en sumångest, eller tvångssymtom, mering av ångestsymtom i anamnes och nattskräck, depressioner dessa förekommit i sjukhistorien status visar inte några signifikanta differenser antingen samt de fall som vare sig när det gäller frekvensen omhändereller vid undersökningen förete nedsatt emotionell 18 år eller beträffande återfall i registrerats grund- tagna före

stämning eller förhöjda ångest- och samvets- brott efter 18 år.

reaktioner, har förts in under denna grupp.

Det rör sig här om sex mer eller mindre 5) Förekomst av motorisk oro (tabell 8.4) uttalade ångesW-symtom. Fyra symtom på motorisk oro har kombine-

rats. Det gäller här dels sjukhistoriens upp- Tabell 8.3 Förekomst av ångestsymtom i Bgift om allmän motorisk oro och oro under och K-grupper. sömn, dels vid undersökningen konstaterade

N Medel- Diff. “m spänningar eller nervös oro resp. förhöjd Sign. värde B-K i form av rastlöshet och grundstämning antal/ pojke fladdrighet.

HU 13 145 0.36 Tabell 8.4 Förekomst av motorisk oro. -0.36 0.12 - K 53 m2 N Medel- Diff. ”m Sign. värde B/K

IPU finner vi numeriskt växlande värden PU B 42 1,36 inom olika strata och inga säkerställda 0,66 0,19 x K 40 0,70 differenser. l HU ligger genomsnittets sym- HU tom i 146 B-fall på 0,36 medan de 53 B 14 6 0 9 ,9 0,29 0,15 x K 53 0,70 K-fallen når upp till 0,72 symtom per

individ. Differensen -0,3 6.

Tendensen är genomgående inom olika strata och I PU registreras för B-pojkama i genomdominerar inom den lägsta socialklassen och inom snitt 1,36 symtom och för K-pojkarna 0,70 splittrad familj, där B-gruppen ofta ligger på genomsnittsnivå men K-gruppen når högre värden. symtom av denna art. Differens 0,66. Ten-

Speciellt gäller detta de yngre pojkarna. När det densen är likartad inom samtliga bedömbara gäller samtliga ll-l3-åringar är genomsnittet sym- För strata. I HU är situationen likartad. tom för 67 B-fall 0,42 och för 24 K-fall 1,08. är medelvärdet 0,99 och för Differens -0,66 och medelfel 0,18. För dessa inom B-pojkarna den lägre socialgruppen är motsvarande siffror K-pojkama 0,70. Differens 0,29. Differensen 0,37, 1,40, -1,03 och 0,23 och för dessa (yngre är större när det gäller de äldre pojkarna, där inom denna socialgrUPP) och därutöver splittrad B-fallen ligger på ett genomsnittsvärde motfamilj är värdet för B-fallen 0,23 symtom/individ och för K-fallen 1,60. Differensen -l,37, medelfel svarande och K-fallen 0,84 symtom/individ 0,40. Differensen sålunda 0,43 på 0,41 per individ. och medelfelet 0,20.

K-fallen uppvisar sålunda generellt men

speciellt när det gäller de yngre, och dessa Motorisk oro i sekvensmodell (tabell 8.1 1.5) från splittrad familj och lägsta socialklassen, än motsvarande Den kombination av symtom som givit mer symtom på ångest B-fall. således variabeln motorisk oro i detta kapitel leder B-pojkarna synes reagera mindre med ångest och symtom som sam- vid sin förekomst inte till signifikant högre

frekvenser vare sig av omhändertagande före manhänger härmed än K-pojkarna.

eller återfall efter 18 år, men den ger för var antalet K-pojkarna 0,80 symtom. Diffe- B-pojkamas räkning numeriskt högre fre- rensen 0,25. kvenser och i PU en tendens till högre I HU var motsvarande värden för B-pojfrekvens återfall efter 18 år (p = 0.092). kama 0,73 och för K-pojkarna 0,45. Differens här 0,28. Differenserna är ej säkerställda. Den tendens som kan spåras är inte heller 6) Förekomst av sömnrubbningar i B- och generell utan variationerna påtagliga inom K-grupper olika strata. Inom dessa föreligger ej heller Fyra olika symtom på sömnrubbningar dvs. någon signifikans. orolig sömn, sömngående, nattskräck och antalet i en kombination Högsta av symobehagliga drömmar har kombinerats. Var- tom uppvisar dock B-fallen, som i ett fall når ken i PU eller HU möter vi några säkra till upp sju av dessa nio symtom, medan skillnader mellan B- och K-grupper. Situa- K-fallen masimalt omfattar tre symtom. tionen är densamma inom olika strata. Enbart de fem nervösa mag-tarmbesvären ger ett motsvarande resultat _men en mera likartad fördelning inom olika strata. Sömnrubbningar i sekvensmodell (tabell 8.l1.6) I PU Organsymtom i sekvensmodell (tabell finner vi bland B-pojkarna numeriskt 8.l1.7) höga frekvenser omhändertagande och återfall i den grupp som inte företett sömnrubb- En numerisk differens föreliggeriPU beträfningar i jämförelse med situationen i den fande omhändertagande och placering. Pojgrupp som företett dylika. l HU är situakar med organsymtom omhändertas i 26 % tionen omvänd. Några signifikanta differenmot de övrigas 7 %. Differensen är dock inte ser rör det sig inte om vare sig i PU eller HU. signifikant och återkommer ej i HU eller när

det gäller återfall i brott efter 18 år.

7) Förekomst av organsymtom i B- och K-grupper (tabell 8.5) 8) Förekomst av aggressivitet i B- och Kgrupper (tabell 8.6) Kombinationema gäller dels olika tecken på nervösa mag- och tarmbesvär (sjukhistoriens Här har sammanförts olika symtom på mer magvärk, ofta förekommande illamåenden, eller mindre aggressiva i form av utspel kräkningar resp. tecken på förstoppning eller uppgifter i anamnesen om förekomsten av diarrétillstånd), huvudvärk samt eventuella aggressivt beteende, destruktivt beteende hjärt- och ledbesvär samt muskelsmärtor. samt affektutbrott och vid undersökningen Antalet dylika organsymtom visade sig i registrering av pojken som överdrivet själv- PU bland B-pojkama i genomsnitt före- säker, som oberörd inför felhandlingar eller komma i en frekvens på 1,05 symtom. För som tuf Å

Tabell 8.6 Förekomst av aggressiva tenden- Tabell 8.5 Organsymtomens förekomst. ser.

N Medel- Diff. “m Sign. N Medel- Diff. “m Sign. värde B/K Värde B/K

FU

B 42 1 05 r _ :U 42 0 76

0,25 0,22 0,61 O, 17 X K 40 0,80 K 40 0,15 HU

B 1 47 0 73 , _ gu 147 0 53 , x

K 53 0,28 0,17 0,40 0,12 0,45 K 53 0,13

I PU omfattar denna kombination för Ovannämnda sex symtom förekommeri och för PU i en frekvens bland B-pojkama som B-pojkama 0,76 symtom per individ K-pojkama 0,15. Differens 0,6 l. uppgår till 0,86 per individ. För K-pojkarna I HU är motsvarande värden för B-fallen är frekvensen 0,63. Differens 0,23. Tecken-

0,53 per individ, för K-fallen 0,13. Differens test vid parvis matchning ger ingen signifidensamma kans. Resultaten varierar dessutom inom 0,40. Tendensen är genomgående i olika strata såväl när det gäller PU som HU. olika strata. i HU en högre I HU är situationen av De yngre pojkarna uppvisar genomgående inom B-gruppen (0,63 sym- annan typ och B-pojkama har här ett medelsymtomfrekvens tom Differensen blir här 0,51, värde med 0,34 symtom per individ mot per individ. medelfelet 0,83 för K-pojkarna. Differens -0,49. Teck- 0,18). Teckentesten vid parvis matchning ger entest vid parvis matchning ger i HU signifiockså signifikans i såväl PU som HU. kans. Om det väl subjektiva symtomet tuff borttages, blir resultatet detsamma. Sensitivitet i sekvensmodell (tabell 8.l1.9)

Om B- resp. K-pojkar bedömts

vederbörande

Aggressivitet i sekvensmodell (tabell 8.1 1.8) som sensitiva eller ej synes ej ha påverkat De symtom som lett till symtomkombina- vare sig omhändertagande och placering eller

tionen aggressivitet visar för B-pojkarnas återfall i brott.

del numeriskt högre frekvenser när det gäller såväl omhändertagande före som brott efter 10) Förekomst av eftergivenhet i B- och l8-årsåldern. I PU uppnås dock inga signifi- K-grupper (tabell 8.8) kanta differenser medan dessa i HU är Med eftergivenhet avses här ett syndrom signifikanta på 0.1 resp. 5 %-nivån. som i viss mån kan innebära att vederbörande har en tendens till att bli medlöpare. Här 9) Förekomst av sensitivitetssymtam i Bingår följande symtom: Dålig uppmärksamoch K-grupper (tabell 8. 7) het dvs. slöhet samt brist passivitet, på talande självförtroende med osäkerhet och tveksam- Till denna grupp har förts symtom för en överkänslighet hos pojken med sym- het i uppträdandet och negativ kvalité på de av kamratkontakter som vederbörande söker. tom från sjukhistorien på ångest i form irrationell av depres- I PU har registrerats 0,67 symtom per ängslan eller angivande siva och vidare en bedömning vid individ när det gäller B-pojkarna och 0,25 drag av för K-pojkama. Differens 0,42. undersökningen som lett till registrering överkänslighet resp. depressiv I HU är motsvarande siffror för B-pojkarblödighet, grundstämning samt eventuellt moders- na 0,53 och för K-pojkama 0,06. Differens 0,47. I såväl PU som HU är tendensen fixering.

Tabell 8.7 Förekomst av sensitivitetssym- Tabell 8.8 Förekomst av eftergivenhet. tom.

Diff. m N Diff. °m Sign-

N Medel- Sign. Medelvärde B/K Värde B/K

PU PU B 42 0,86 B 42 0 6 , 7 X * K K HU H B 146 0,34 B 14 6 0 ,53 x 0,47 0,11 x -0,49 0,11 K 53 0,06 K 53 0,83

densamma inom olika strata. Teckentest vid strata värden inom såväl B- som högre parvis matchning ger signifikans i PU ochi K-grupper och speciellt B-fallen. Samtliga HU. B-fall yngre (68 stycken) ligger på 1,49 symtom per individ mot K-fallens (15 styck-

en) 0,83. Differens 0,65, medelfel 0,28. Eftergivenhet i sekvensmodell (tabell Bland B-fallen förekommer upp till sex av 8.11.10) ovan nämnda symtom medan för K-fallen Vad som här registrerats som eftergivenhet registrerats högst tre symtom av denna art. har ej påverkat vare sig omhändertagande Teckentest dock ger vid parvis matchning och placering eller återfallsfrekvens iPU. De ingen signifikans. B-pojkar som registrerats uppvisar emellertid i HU relativt höga frekvenser såväl beträffan- Stegrad (hög) aktivitet i sekvensmodell de omhändertagande som återfall i förhållan- (tabell 8.11.11) de till de övriga. När det gäller återfall i brott är differensen signifikant (p = 0.039). Bland B-pojkarna möter vi iHU höga frekvenser av omhändertagande före och återfall i brott efter 18 år när en stegrad aktivitet 11) Förekomst av stegrad (hög) aktivitet i förelegat. Differenserna är signifikanta på B- och K-grupper (tabell 8.9) 0.1 resp. l%-nivå. I PU uppnåddes ingen Det rör sig här om en kombination av nio signifikans. - I HU finner vi att förhållandet symtom som alla ger uttryck för en Överakti- för K-pojkarnas del är det motsatta idet att vitet av i regel och sannolikt negativ natur de K-pojkar, som ej företett en stegrad eller som i varje fall uppfattats så. Hit hör i aktivitet uppnår en högre frekvens brott sjukhistorien motorisk oro under efter uppväxt- 18 år än de som visat en stegrad tiden, destruktivitet, aggressivitet, skolk aktivitet. Differensen är signifikant på samt och rymningar och där vagabondage 5 %-nivå (p = 0.012). barnpsykiatem vid undersökningen funnit anledning registrera aktiv uppmärksamhet, 12) Förekomst av nedsatt (låg) aktivitet förhöjd emotionell grundstämning, överdri- (tabell 8.1 0) ven självsäkerhet samt en tuff attityd. I PU förekommer bland B-pojkarna i Fem symtom har fått bilda detta syndrom genomsnitt 1,05 symtom av denna art per nämligen vid undersökningstillfállet registreindivid och bland K-pojkarna 0,70. Differens rad slöhet och passitivitet i form av bl. a. 0,35. I HU är medelvärdet för B-pojkarna dålig uppmärksamhet, nedsatt emotionell

1,28 och för K-pojkarna 0,74. Differens grundstämning, dåligt självförtroende och 0,54. Tendensen är i olika strata genom- osäkerhet i uppträdandet samt barnpsykiagående densamma i såväl PU som HU. De tems upplevelse av pojken som slapp resp. yngre pojkarna (11-13 år) får dock i alla torpid.

Tabell 8.9 Förekomst Tabell 8.10 Förekomst av nedsatt av stegrad (hög) akti- (låg) vitet. aktivitet.

N Medel- Diff. ”m Sign. N Diff. “m Sign. Medelvärde B/K varde B/K

FU FU B 42 1,05 B 42 055 , 0,35 0,21 - x K 40 0,70 K 40 0,42 0,13 0,13 HU HU B 147 1,28 B 1 46 024 , 0,54 0,19 _ 0,13 x K 53 0,74 K 53 0,08 0,11

Vi finner då i PU bland B-pojkarna 0,55 och återfall i brott för B-pojkarna är stegrad bland per (hög) aktivitet och aggressivitet. Kombinaoch K-pojkarna 0,13 symtom individ. Differens är motsvarande tionen eftergivenhet visar också en högre 0,42. IHU bland frekvens bland B- än K-pojkar och även en registrering 0,24 symtom per individ och högre frekvens återfall i brott samt en B-pojkarna 0,11 symtom per individ bland Differens 0,13. Tecken- tendens till högre frekvens omhändertagande K-pojkarna. i såväl PU som HU. = 0.066). Dessa resultat kommer att mera test ger signifikans (p i diskuteras i den slutliga samman- Tendensen är genomgående densamma ingående olika strata, mest påtaglig inom den lägre fattningen. ett De diskrepanser som vi möter mellan socialgruppen i PU med för 31 B-pojkar resultaten vid dessa kombinationer och de medelvärde på 0,65 och för 28 K-pojkar medelfel I HU enstaka i kombinationerna ingående sym- 0,11. Differens 0,54 0,16. diskrepan- tomen, som t. ex. i fråga om kombinationsföreligger inga sådana säkerställda enskilda variabeln motorisk oro och den enskilda ser med B- och K-gruppen inom variabeln motorisk oro i uppväxtåren beror strata. ibland Den senare variabeln l B-gruppen förekommer högst tre sym- på utjämningar. visade en hög frekvens brottslighet efter tom och detta endast i två fall (ett i PU och l8-årsåldem men utjämnas av andra i komett i HU). I K-gmppen möter vi högst två binationen ingående beteenden, som icke symtom och detta endast i ett enda fall i PU. medfört hög återfallsfrekvens. I detta fall rör

det sig synbarligen om bl. a. psykiaterns Nedsatt (låg) aktivitet i sekvensmodell registrering av orossymtom i form av nervösa (tabell 8.11.12) ryckningar och dylikt. I den form denna kombinationsvariabel fått Resultaten synes i detta sammanhang ej ge möter vi vare eller HU några anledning till diskussion mer än på ytterlisig i PU differenser i frekvensema av gare en punkt. Det gäller kombinationsvariasignifikanta i brott beln habituella manipulationer med en tydlig omhändertagande före resp. återfall efter 18 år mellan de fall då pojkarna ansetts tendens till ökad återfallsrisk för B-pojkar med dylika med återfallsrisken hos uppvisa kombinationerna och övriga fall. jämfört de övriga (55 resp. 40%). Kombinationen består av nagelbitning, fingersugning samt Det är väsenttics, spasmer och stereotypier. 8.3 Sammanfattning och preliminär diskusatt i den mån resultaten har ligt att påpeka sion rörande symtomkombinationer någon betydelse dessa i så fall måste hänföras till och stereotypier, som Några av de utvalda symtomkombinationer- tics, spasmer i högre frekvens isolerade medförde en signifikant högre frena visar sig ej förekomma kvens omhändertagande före och även återbland B- än K-pojkar och ej heller medföra

före 18 års fall efter 18 års ålder (50 % mot för övriga

högre frekvenser Omhändertagna ålder eller återfallna i brott efter l8-årsål- 21 %).

dern. Detta gäller astma och allergier, enures

och enkopres, habituella manipulationer (här föreligger dock en tendens iHU, p = 0.056),

ångestsymtom och organsymtom. Högre frekvens bland B-pojkar men i övrigt som de

föregående uppvisar symtomkombinationerna motorisk oro, sömnrubbningar, sensi-

tivitet och nedsatt (låg) aktivitet. Symtomkombinationer som tydligt markerar högre frekvens omhändertagande

SOU 1973: 49

9 Ett försök att ställa

diagnos

Det försök till diagnostik som göres i det hänförts de fall, där barnpsykiatem uppföljande är som tidigare påpekats mycket fattat pojkens avvikande beteende som en diskutabelt, framför allt beroende på att följd av en direkt insufficient personlighet diagnosen ej som inom den psykiska barna- och där man sålunda ej haft anledning och ungdomsvården ställs med tillgång till primärt anta miljöskada som orsaksfaktor social utredning resp. komplettering med inför beteendet. Insufficiensens sannolika psykologiska undersökningar av olika slag. karaktär har i dessa fall angivits, dock endast När man ändå velat pröva möjligheten att iHU. enbart efter en barnpsykiatrisk intervju dela upp pojkarna har detta i första hand skett genom att skilja fyra grupper åt. Det har då 9. l _Utgångspunkter gällt att i första gruppen (l) sätta de pojkar, där man uppfattar vederbörande som en helt I kapitel 7 har anförts de svårigheter som är ordinär (normal”) vilket i personlighet, förknippade med bedömningen av en perregel betytt, att man inte funnit sons psykiska status något och den subjektivitet anmärkningsvärt i vare sig utvecklingen eller som vidlåder varje försök härtill. Samma i status vid undersökningstillfället. svårigheter föreligger givetvis när det gäller Till en andra grupp (2) har de att sammanfatta resultaten av vad förhistoria

pojkar

förts, där man funnit tecken och status givit till en s. k. diagnos. Då på miljöskada och/eller en neurotisk utvecklingnien ej haft diagnosen ställs utan fullständig social utredanledning anta, att vederbörandes grund- ning och utan stöd av psykologiska underpersonlighet avvikit från en ordinär sådan. sökningar är det i varje fall omöjligt att

Miljön har med andra 0rd uppfattats som så jämföra resultaten med tidigare undersök-

avvikande eller traumatiserande att den räck- som dessutom ningsresultat, i regel hänför er som förklaring till de awikelser som sig till andra kategorier av asociala ungdomar pojken eventuellt uppvisat. än debutanter.

Till den tredje gruppen (3) har förts de med denna del av klientelundersök-

Syftet fall, där en miljöskada och/eller neuros av ningen har inte heller varit att ställa någon mer eller mindre natur också utan höggradig egentlig diagnos att om möjligt söka förelegat men där vidare antagits, att pojkens särskilja de fyra grupper som ovan skildrats grundpersonlighet i ett eller annat avseende och på basis härav i en senare etapp göra varit störd så att miljöskadan sålunda växt jämförelser mellan dessa resultat och dem i upp på basen av en insufficient personlighet. undersökningens övriga avsnitt. Till den sista och fjärde gruppen (4) har Givetvis har vid fördelningen av pojkarna

inom de fyra grupperna hänsyn tagits till vad följt sina kunskaper och sin kliniska erfarensom erfarenhetsmässigt eller i litteraturen het vid indelningen. Det är som redan uppfattats utmärka en ordinär, en miljöska- påpekats självklart att en viss subjektivitet dad och en på ett eller annat sätt isin Avsikten är måste prägla ställningstagandet. grundpersonlighet insufficient personlighet. dock endast att få en slags totalbedömning Vid en bedömning av den art som här lett av pojkarna inom B- och K-grupperna på så till gruppering måste anamnesuppgifterna att säga klinisk bas och att med de metoder spela en avgörande roll. En pojkes beteende som står till buds söka få fram hur de olika vid samtal av den karaktär det vid denna gruppernas fortsatta utveckling gestaltar sig. undersökning varit fråga om kan inte fastslås som mer eller mindre typiskt för hans personlighet. Det tidigare beteendet måste 9.2 Egna undersökningsresultat därför bli utslagsgivande. A. Diagnoser i B- och K-grupper Frånvaro av för asociala ungdomar mer eller mindre utmärkande utvecklingsprocess I kapitlets inledning har indelningen i diaoch karaktärsdrag, dvs. i huvudsak tidigare gnosgrupper redovisats. Pojkarnas fördelning blank utvecklingshistoria, leder till att veder- pâ de fyra grupperna framgår av tabell 9.1. börande kommer att upplevas som ordi- (Tabellen upptar i HU endast 146 av de när”, medan tecken på brister i den känslo- 147 B-pojkarna. Detta sammanhänger med mässiga utvecklingen och på inadekvata reak- att i ett fall ett frågetecken satts in i samtliga tioner i beteendet kan tolkas på olika sätt och fallet därför fått utgå.) fyra grupper och bero på rniljöfaktorer antingen hos en i Hypoteserna har här varit att gruppen övrigt ordinär eller hos en på ett eller annat ordinär” personlighet (1) mindre ofta skulsätt insufficient eller kanske defekt person- le föreligga inom B-gruppen än K-gruppen lighet. I vissa situationer kan man kanske men att den ändå skulle ingå i relativt hög mer än i andra ifrågasätta om den yttre frekvens även inom B-gruppen. Vidare att miljön kan ha haft någon negativ inverkan på samtliga övriga grupper (2, 3, 4) skulle 4 ett patologiskt beteende. dominera inom B-grupperna. Här är inte platsen att närmare gå in på Miljöskada hos insufficient personlighet vad som enligt tidigare uppfattningar och (3) antogs vidare ha den högsta frekvensen undersökningar skulle kunna anses karaktäri- inom B-grupperna. sera de olika grupperna. Barnpsykiatern har En hypotes härutöver går ut på att B-

Tabell 9.1 Försök till diagnostisk bedömning.

1. ”Ordinär” personlighet 2. Miljöskada hos ordinär personlighet 3. Miljöskada hos insufficient personlighet 4. lnsufficient” personlighet

Diag-PU HU nos B K Diff. B K Diff. N+? % N+? % % Sign. N+? % N+? % % Sign. 1 7 17 29 72 -55 xxx 42+3 31 39+1 75 -44 xxx 2 8+l 21 2 5 +16 x 29 20 5 9 +11 x 3 20 48 8 20 +28 xx 40+4 30 5+1 11 +19 xxx 4 5+1 14 1 2 +12 x 19+9 19 0+2 4 +15 x 1-4 40+2 100 40 99 l30+l6 100 49+4 100 2-4 33+2 83 ll 27 +56 xxx 88+l3 69 10+3 24 +45 xxx

ll- 161

gruppens som normala personligheter upp- ”Insufficiensens” natur fattade pojkar skulle klara sig bättre än de övriga i fortsättningen dvs. uppvisa en lägre I de fall barnpsykiatern angivit insufficirecidivfrekvens. ens av något slag har dess misstänkta natur också angivits i HU. Insufficiensen inom den tredje gruppen 1. Ordinär” har utan frågetecken för 15 B-pojkar och för personlighet utan tecken på en K-pojke angivits som karaktärsstörning, miljöskada för åtta B-pojkar och för en K-pojke som Som ordinär personlighet utan tecken intellektuell på utvecklingsstörning. Fem B-pojmiljöskada eller neurotisk utveckling har i kar och två K-pojkar betraktades som ut- PU resp. HU K-pojkarna bedömts i 72 resp. präglade asteniker. Tre B-pojkar och en 75 % medan B-pojkarna registrerats på detta K-pojke ansågs förete emotionell utvecksätt i 17 resp. 31 %. Differenserna mellan B- lingshämning (psyko-infantilism). Schizoid och K-fall är i såväl PU som HU signifikanta personlighet registrerades för fyra B-pojkar. på 0,1 %-nivå. Övriga ingick i olika kombinationeri 1-2 fall vardera. Inom den fjärde gruppen angavs utan frågetecken åtta B-pojkar som tidiga karaktärsstörningar, tre som intellektuella 2. Miljöskador hos ”ordinär personlighet utvecklingsstörningar och en pojke betrak- Här möter vi i PU 21 % av B-pojkama och tades som hjärnskadad, medan bland K-poj- 5 % av K-pojkarna och i HU 20 % av karna dessa tillstånd ej alls förekom utan B-pojkarna och 9 av K-pojkama. Differen- frågetecken. Som schizoid

7a; säregenhet regi-

serna 16 resp. 11 % är signifikanta på 5 %- strerades tre B-pojkar. Övriga ingick i enstanivå. ka fall i olika kombinationer.

B. Diagnoser i sekvensmodell (tabell 9.2) 3. Miljöskador hos insufficient personlig- Som ordinära personligheter (1) upplevdes het i PU endast sju B-pojkar. Dessa vare sig Här finner vi i PU 48 % av B-pojkarna och omhändertogs och placerades före 18 år eller 20% av K-pojkarna och i HU 30% av begick brott efter 18 år medan de övriga i B-pojkarna och ll % av K-pojkarna. Diffe- 24 % omhändertogs och i 53 % begick brott. renserna 28 resp. 19 % är signifikanta på l Den senare differensen är signifikant. Inför resp. 0,1 %-nivå. K-fallen i PU möter vi en motsvarande tendens när det gäller återfall i brott. Differensen -24 % (p = 0,056). I HU är situationen likartad dvs. B-fall 4. Insufficient personlighet bedömda som ordinära” personligheter om- Som direkt insufficient utan händertas personlighet i endast 17 % mot de övrigas 28 %. tecken på miljön som ansvarig till pojkens Differensen -ll % är dock ej signifikant. avvikande beteende har i PU 14 % av B-poj- Återfaller i brott efter 18 år gör 26 % som karna och 2 % av K-pojkarna och i HU 19 betraktats som ordinära” personligheter, resp. 4 % bedömts. Differenserna är här i PU medan de övriga begår motsvarande brott i 12 % och i HU 15 % motsvarande en signifi- 58 %. Differensen -32 % är här signifikant kans på 5 %-nivå. på 0,1 %-nivå. Vår hypotes har sålunda verifierats. Våra hypoteser har på alla dessa punkter I tabellen 9.2 upptas också antal och bekräftats. procenttal Omhändertagna före och återfall-

162 SOU 1973: 49

...sm › n

.w z

2 .än m. u m:

V o w

Q. z ä 5 mm n

...#250

w o H m o o 5 . z ä 3

u

...ua ä:

.En .s n m7

.s om mm 2 mm S 8 om

.JMZAZPÃ

v m o N _

z 2 om z R I

m o m

:m .= E 3 8 o.. 2 om S. ä

...ma s u

.a

m_ .än g o

V o o e» ä 3

.cuåáåo

z o w o o u o m o a o

...ma x u

mm

.än m. u v7

o m

ax mm S 9.

.GSASSG

o _ m m a m N m o z 2

.zouoEmñäxom

› w m m o _

Dm -: .s ä 3 2 om

_

xwüâmocmmmø

.oå==owuoa.zm=s.o.. .oñ__=o2om...m=_uö..

ä.. 8._ 8._ 8=

âsxwoaz susanna: senare: âugmwaz ..äosu.:a=_.. .oååoaoa ...=o§:=m=_.. .oååoåa

êim 05.5

md

idé ago. åâé .så :E: .än aux_ .så 580_ .än äâá geo.

:nach mocwøå

na i brott när det gäller övriga tre diagnos- 9.3 Sammanfattning och preliminär diskusgrupper (2-4). Dessa skiljer sig ej från sion rörande försök att ställa diagnos varandra när det gäller återfall i brott efter 18 år (i HU) men när det gäller omhänder- De beskrivna resultaten ger vid handen att tagande före 18 år finner vi den numeriskt det för barnpsykiatern är möjligt att, på basis lägsta frekvensen för ”miljöskador hos ordi- av kunskap och erfarenhet och utan tillgång när personlighet (2) (för övrigt samma som till social utredning och psykologiska underhos ”ordinär personlighet) och den nume- och kanske sökningar, på anamnes även på riskt högsta hos miljöskador hos insuffici- status i viss mån bedöma Bedömpojkarna. enta personligheter (4). ningen har här dock endast gällt att skilja ut Frekvensen Omhändertagna före 18 år icke

miljöskadade pojkar med en ordinär”

ligger för B-fallen i HU på 17 % när det gäller personlighet från de övriga i en grupp av såväl ordinär personlighet som miljöska- och att unga lagöverträdare, dela upp de da hos ordinär personlighet men stiger till senare i tre grupper, nämligen en grupp 36 resp. 25 % när det gäller miljöskada hos omfattande pojkar med ordinär grundperinsufficient personlighet resp. insuffici- sonlighet och med miljöskador, en grupp ent” personlighet. Miljön som skadlig faktor omfattande pojkar med insufficient

synes sålunda spela mindre roll än insuffici- grundpersonlighet och med miljöskador och

ensema” när det gäller frekvensen om- slutligen en grupp med pojkar som bedömts händertagna. Differensen på 19 % mellan som direkt insufficienta personligheter. frekvensen Omhändertagna med diagnosen Vad man lyckats med är alltså att skilja ut miljöskada hos insufficient” personlighet en grupp med i PU ingen och i HU en och miljöskada hos ordinär dylik är signi- mycket låg återfallsfrekvens (26%). Denna fikant på 5 %-nivå, vilket också kan tala för grupp omfattar de unga lagöverträdare som att ”insufficiensem” inom fått diagnosen ordinär personligheten personlighet och ej spelar en större roll än miljön när det gäller ansetts uppvisa några tecken på miljöskada. omhändertagandet. Å andra sidan finner vi Övriga tre grupper skiljer sig mindre från en numeriskt högre frekvens Omhändertagna varandra. Endast när det gäller miljöskada när det gäller insufficienta B-pojkar med hos ordinär personlighet finner vi samma miljöskador (36 %) än hos de insufficienta låga frekvenser omhändertaganden som bepojkar, där miljöskada ej registrerats (25 %). träffande ordinär” personlighet (17 %), vil- Differensen är dock här ej signifikant. ket kan tala för att i detta miljöskadan När det gäller återfall i brott efter 18 år avseende betyder mindre än en insuffici-

kan de tre grupperna 2-4 inte med säkerhet ens i personligheten. När en ”insufficiens”

skiljas åt. Adderas de två grupperna med föreligger möter vi nämligen höga frekvenser ordinär grundpersonlighet (1+2) och ställs såväl omhändertaganden (25 och 36 %) som

mot de två övriga med insufficient” dylik. återfall i brott (50-60 %). Det är också

(3+4) ñnner vi bland B-pojkarna i PU 33 % naturligt med hänsyn till att psykiatem återfall i brott och i HU 38 % när det gäller angett insufficienserna” i hög utsträckning pojkar med ”ordinär” grundpersonlighet bestå av s. k. tidiga eller primära karaktärsmot 50 resp. 51 % återfall i PU resp. HU störningar med dålig prognos och detta både inom de grupper, där personligheten upp- om miljöskador förelegat (15 av 40 B-pojkar levts som insufficient”. Differensen är i HU i HU) eller ej ansetts höra till bilden (hos signifikant på 5 %-nivå. åtta av 19 i HU). Våra hypoteser har på olika punkter kunnat verifieras. En tredjedel av B-pojkarna i HU har bedömts som ordinära personligheter, två tredjedelar som miljöskadade och/ eller insufficienta. En femtedel bedömdes

164 SOU 1973: 49

som miljöskadade med en i övrigt ordinär grundpersonlighet och lika många har bedömts som direkt insufficienta. Cirka en tredjedel omfattade miljöskadade insufficienta personligheter.

10 Försök till

prognosbedömning

En utomordentligt viktig bedömningsfråga fallet (b) under den tänkta förutsättningen när det gäller unga lagöverträdare är givetvis att pojken erhöll gynnsammast möjliga hur det kommer att gå för dem i fortsättbehandling. ningen. I det enskilda fallet måste varje Vår hypotes har varit dels att varje form försök betraktas som ytterst vanskligt med av dålig prognos mer skulle“ drabba B- än hänsyn till den mångfald av faktorer som och tvärtom K-pojkarna en god prognos spelar eller kan komma att spela en rolli karaktärisera framför allt K-pojkarna, dels sammanhanget. Här har ändå gjorts ett för- att en negativ prognosbedömning också skulsök med syfte att få en uppfattning om le följas av en ökad frekvens omhändertaganmöjligheten till prognosbedömning på grund- den resp. återfall i brott i förhållande till val av enbart en anamnesupptagning och ett situationen inför en positiv prognosbedömstatus, när det gäller dessa debutanter i ning. l 1-1 S-årsåldern. Man har alltså sökt att på basis av data 10.1 Tidigare uppfattningar och undersökfrån intervjun resp. intrycken från undersökningar ningstillfället bedöma om vederbörande kommer att i fortsättningen begå brott eller I litteraturen finns inget jämförbart mateinte. En femgradig skala har valts och denna rial eller någon likartad undersökning. har fått följande innehåll. I princip vet vi dock dels att vi har en

l. Absolut betydande dold brottslighet (Elmhorn 1969) dålig prognos (återfaller med all dels att de flesta ungdomar spontant upphör sannolikhet). med ett eventuellt tidigare kriminellt beteen- 2. Mer än tveksam prognos (kan sannolikt bedömas de. Vi vet också att återfallsbrottslighet över som tvivelaktig eller relativt dåhuvud taget minskar med stigande ålder lig). (Inghe, G. & Lindberg, T. 1956). 3. Tveksam (svårbedömd men ändå möjligen Återfallsprocenten varierar i övrigt i olika god). undersökningar allt efter klientelets_ natur. 4. Sannolikt god (eventuellt osäker närmaste Efterundersökningarna gäller i vårt land ofta åren). ungdomsvårdsskoleeleverna och deras reci- 5. Mycket god (återfaller ej). divfrekvens (Lindblom 1954, Eriksson 1957, Prognosbedömningen har skett under två Holmstedt 1958, Blomberg 1958) eller eleolika förutsättningar. I ena fallet (a) gäller ver från ungdomsfángelser (Eriksson et al. bedömningen under den förutsättningen att 1956, Törnqvist, Wallin 1967). Siffrorna inga ytterligare åtgärder vidtages, i andra varierar men håller sig i regel på relativt hög

nivå de närmaste åren efter utskrivning från för dem i samma riskgrupp som fått frihetsstraff i förhållande till dem som åtnjutit vård resp. institutioner. I regel visar sig recidivfrekvensen högre ju ifrihet. som vidtagits (Eriksson et Debutanters recidivrisk under olika försträngare åtgärder ett i hållanden har aldrig varit föremål för underal. 1956, Inghe och Lindberg 1956), förhållande till urval och förfarande ibarna-

sökningar.

vårdsnämnder och domstolar ofta som naturligt betraktat resultat. I Börjesons (1966) undersökning har som dömts för grova brott, 10.2 Egna undersökningar och resultat 18-20-åringar, bedömts prognostiskt med utgångspunkt A. Prognos i B- och K-grupper från olika bakgrundsfaktorer. Individer, som bedömts ha samma prognos men där olika I kapitlets inledning,har redovisats de grup-

påföljder förelegat, har på detta sätt kunnat per efter vilka man sökt bedöma prognosen. Resultaten visade högre recidivrisk Resultaten framgår av tabell 10.1 a och b. jämföras.

Tabell 10.1 Försök till prognosbedömning i B- och K-grupper.

1. Absolut dålig (återfaller med all sannolikhet)

bedömas som tvivelaktig eller relativt dålig) 2. Mer än tveksam (kan sannolikt 3. Tveksam (svårbedömd men ändå möjligen god) 4. Sannolikt osäker närmaste åren) god (eventuellt 5. Mycket god (återfaller ej)

a) Utan vidtagande av någon ytterligare åtgärd

PU HU Progn s o K-fall Diff. B/K B-fall K-fall Diff. B/ K B-fall N % % Sign. N % N % % Sign. N % - 8 5 0 0 5 xx 1 1 2 0 0 2 xxx 22 15 0 0 15 xxx 2 9 21 0 0 21

xxx 121 82 6 12 70 xxx 1-4 28 66 0 0 66 xxx 64 43 2 4 39 xxx 1-3 21 49 0 0 49

b) Under gynnsammast möjliga behandling

PU HU Prog-

nos K-fall Diff. B/K B-fall K-fall Diff. B/K B-fall

N % % N % N % % Sign. N % Sign.

0 0 - 0 0 0 0 0 0 0 0 1 O xxx 8 - 14 10 0 0 10 2 4 8 0 0 xxx 22 15 0 0 15 xxx 3 9 21 0 0 21 63 43 6 11 32 xxx 4 12 29 0 0 29 xxx 46 32 47 89 -57 xxx 5 17 41 40 100 -59 xxx 100 - 42 99 40 100 - 145 100 53 1-5 xxx 0 58 xxx 99 68 6 11 57 1-4 25 58 0 xxx 36 25 0 0 25 xxx 1-3 13 30 0 0 30

a) Prognos utan vidtagande av ytterligare gått ner från 21 till 8 % och i HU från 15 till åtgärd (tabell 10.1 a) 10 %. 3. Den tveksamma prognosen har i PU 1 . Absolut dålig prognos har barnpsykiatern gått ner från 26 % till 21 % och i HU från 23 synbarligen sällan velat ange. Endast för en till 15 %. B-pojke i PU och för åtta i HU förekommer 4. Den i varje fall på längre sikt goda registreringen men inte för någon K-pojke. prognosen har i PU ökat från 17 till 29% Det innebär signifikant differens i HU och i HU från 39 till 43 %. (l %-nivå). 5. Den mycket goda prognosen har i PU 2. Relativt finner vi i PU ökat dålig prognos från 34 till 41 % och i HU från 18 till 21 % antas ha och iHU 15 7a. Inte heller här 32 % medan K-fallen ligger på samma nivå. förekommer K-fall. Differenserna är Detta något betyder att det trots gynnsammast sålunda signifikanta såväl i PU som HU möjliga behandling alltjämt föreligger någon (0,1 %-nivå). form av osäkerhet (1 t. o. m. 4) iprognosen 3. Tveksam men möjligen god anges pro- för 58 % resp. 68 % av B-pojkarna i PU och gnosen för 26 % av PU:s B-pojkar och för HU. Gynnsammast möjliga behandling an- 23 % av HUzs. I PU förelåg inte heller här gavs sålunda i PU minska B-pojkarnas mer någon registrering av K-pojkar men i HU för eller mindre otillfredsställande med prognos två K-pojkar (4 %). Differenserna 26 resp. 8 % och B-pojkarnas i HU med 14 %. 19 % är signifikanta på 0.1 %-nivå. Tar man inte med osäkerheten under 4. Sannolikt god men osäker närmaste närmaste åren utan endast går på dålig, åren betraktas i PU 17 och i HU 39% relativt och tvekdålig och en svårbedömd B-pojkar förete. I PU ingen K-pojke men i sam prognos över huvud taget (1 t. o. m. 3) HU fyra (8 %). Differenserna är signifikanta finner vi att i PU 49 % och i HU 43 % av på 1 resp. 0,1%-nivå. B-pojkarna beräknas återfalla i brott om 5. Mycket god prognos ansågs i PU att ingen ytterligare åtgärd vidtages. Dessa siff- 34 % av B-pojkarna uppvisade och även ror beräknas vid gynnsammast möjliga besamtliga K-pojkar. I HU har siffran sjunkit handling sjunka till 30 resp. 25 % dvs. med till 18% beträffande B-pojkarna mot för 19 resp. 24 %. K-pojkarna 89 %. Differensema -66 % resp. -71% är statistiskt signifikanta på 0,1%- B. Försök till prognosbedömning i sekvensnivå. modell (10.2 a och b) Detta betyder att någon form av osäkerhet beträffande prognos omfattar i PU 66 % Av tabellen framgår att inga signifikanta och i HU 82 % av B-fallen. Kontrollerna hari differenser uppnås vare sig i PU eller HU vid PU samtliga ansetts ha en god prognos, jämförelser mellan pojkar som bedömts ha medan i HU 12 % ansetts osäkra. Differen- en god resp. dålig prognos. Detta gäller båda serna 66% resp. 70% är signifikanta på typerna av prognosbedömning dvs. vare sig 0.1 %-nivå. beräkningarna görs med (b) eller utan (a) gynnsammast möjliga behandling.

Resultatet kan verka förvånande med hän-

b) Prognosen under gynnsammast möjliga syn till de i föregående kapitel redovisade behandling (tabell 10.1 b) resultaten av försöken till diagnosbedöm- Som väntat visar resultaten en viss förskjut- ning. Man får dock räkna med att pojkar ning mot en gynnsammare prognos för B- som vid diagnosbedömningen ansetts ha orfallen. dinär grundpersonlighet likväl ansetts ha I. Absolut dålig prognos förekommer ej dålig prognos, och det kan omvänt ha längre. inträffat att insufficienta pojkar givits god 2. Den relativt dåliga prognosen har i PU prognos.

168 SOU 1973: 49

.

...ua u I I I

a

i .tå Ks :u 31

V . a N N

o» m. om mm

ä.

:_50

_ o _ z ä 2

...aa | | u l

w

.än å En s

.w

2 .s m. o_ 3 m.. m_ A

:em

m m p

z m ä. m:

m o

mm S å mm

D: -= E :z

...ua u | u I

a m w

2 .än em n

V

o o a» 2 ä S 2

...amanie

z m w o w N O

...wa | I : |

.

.zonoåmømåxom

m m

.än .s u n

a

.s o.. ä om mv 2. Om

_ A

:en

w v m v z o_ m_

wiøåmvonmoäoum

o c

Dm -å .s om ä cv mm 2 OV

§50.:

2:

-E33

:E

E:

w .ns

xmämm

a .nå

.maiêâauä

a

nu_

ouzømüvä

md nu_ mo:

mocwoa

moâoa 350:_ moømoa mocmoä

N

.cis moåoa

mocmmämmmumn

0._

G33 .S95

Det bör emellertid påpekas, att de B-pojkari med en differens på 7 %-nivå när det gäller HU som bedömts ha en dålig prognos i 30 % återfall i brott efter 18 år. omhändertagits mot 19 % av de övriga.- Differensen -ll% = är ej obetydlig (p 0.099) ehuru ej signifikant. På samma sätt finner vi fortsatt brottslighet efter l8 års ålder i 55 % för dem som bedömts ha en dålig prognos mot för de övriga 41%. Differensen är sålunda inte heller här betydelselös (-14 %, p = 0.068). Tendensen kvarstår även när prognosen bedöms med hänsyn till resultatet av en eventuell behandling.

10.3 Sammanfattning och preliminär diskussion rörande försök till prognosbedömning Det är tydligt att man dragit sig för att använda skalstrecket absolut dålig prognos och att man varit sparsam även när det gällt att fastslå en relativt dålig sådan. Å andra sidan är det regel att oavsett vilken grad av dålig prognos man velat ange, så har B-pojkarna företett en numeriskt högre frekvens dylik. Vid en tänkt gynnsam behandling möter vi som väntat och relativt självklart en förskjutning mot gynnsammare prognos. Bortser man från en viss osäkerhet beträffande prognosen under de närmaste åren efter debuten har för B-pojkarnas räkning prognosen bedömts som dålig i 49 % av fallen iPU och i 43 % av HU-materialet. Dessa siffror motsvarar i huvudsak den påvisade frekvensen återfall i brott efter 18 år för PU- och HU-materialen (jämför tabellerna 1.1 och 1.2). Med hänsyn härtill och till resultaten av diagnosförsöken synes det anmärkningsvärt att inga signifikanta differenser framträder inför barnpsykiaterns prognosbedömning. Förhållandet har redan upptagits till diskussion i samband med resultatredovisningen. Där har påpekats att det dock i regel föreligger numeriskt högre frekvenser såväl Omhändertagna som framför allt återfall i brott efter 18 år ide situationer barnpsykiatem bedömt prognosen som dålig, relativt dålig och tveksam. I HU är tendensen tydlig

170 SOU 1973: 49

1 l Sammanfattning

som redo- diken. En sammanfattning härav såvitt gäller Den del av klientelundersökningen

omfattar i huvudsak det barn- och ungdomspsykiatriska avsnittet visas i denna rapport

fått fram l i denna rapport med dels en vad barn- och ungdomspsykiatern ges i kap.

vid samtal med vårdnadshavaren (i regel skildring av undersökningens begränsning

av modern) rörande den unge lagöverträdarens och målsättning (1.1) och en beskrivning

den intervjun (1.2) samt av (och kontrollens) utveckling (Kap. 2), hem- psykiatriska

situation och sociala bakgrund (Kap. 3), övriga anlitade inf ormationskällor (l .3), dels

en beskrivning av utgångspunkterna för un-

skolsituation (Kap. 4), fritids- och kamrat-

miljö, intressen och vanor (Kap. 5) samt vid dersökningen (1 .4.l-4).

kapitel omfattar en den undersökning av pojkarna, som resulte- Varje analyserande

beskrivning av eller definition på uppställda rat i en bedömning av deras kroppsliga (Kap.

har variabler en kort redogörelse för tidi- 6) och psykiska status (Kap. 7). Slutligen jämte

gare uppfattningar och undersökningsresulvissa symtomkombinationer analyserats tat inom området. Härefter redovisas de (Kap. 8) och försök gjorts att ställa dels en

resultat undersökningen i det ifrågavarande diagnos (Kap. 9) och dels även en prognos

avsnittet givit, varpå följer en sammanfatt- (Kap. 10).

av ning och en preliminär diskussion. Undersökningspopulationen utgörs

Resultaten redovisas i form av jämförelser samma pojkar som i klientelundersökningens mellan variablemas förekomst hos B- och övriga avsnitt dvs. pojkar som polisregistreom K-pojkar och genom registeruppgifter rats för brott i åldern 11-15 år (B-pojkar)

återfall i brott efter 18 år och och som med en kontrollgrupp pojkarnas jämförs deras omhändertagande före denna ålder i samma ålder, från samma socialpojkar med variablemas förekomst eller familjesituation (hel jämförda grupp och med liknande icke förekomst. är hämsamt från i huvudsak Registeruppgifterna eller splittrad familj) tade från allmänna kriminalregistret samt samma bostadsområde (K-pojkar). kontrollstyrelsens (numera riksskattever- Undersökningen har gjorts i två etapper,

med 41 nykterhetsnåmndens och barnavårdsförst en provundersökning (PU) kets),

som har B-fall och 42 K-fall och sedan en huvud- nämndens register. Uppgifterna

ca 12 år framåt, då pojkarna nått undersökning (HU) med ett större material följts

21-28 till för en B-fall och 53 K-fall) och med instru- års ålder, ligger grund (145 indelning av pojkarna i s. k. sekvensklasser ment och hypoteser som reviderats på basis

1.4.2). Vid resultatredovisningen har av erfarenheterna från provundersökningen. (Kap.

första rapport utnyttjats de delar härav som nyss nämnts I klientelundersökningens

dvs. återfall i brott efter 18 års ålder (SOU 197 l :49) beskrivs undersökningsmeto-

(omfattande sekvensklasserna 1, 3, 5, 7 och bland K- än B-fall och kikhosta genom att de 9) samt återfall i brott efter 18 år trots K-fall, som ej haft kikhosta,i högre frekvens

omhändertagande dessförinnan (sekvensklass än övriga K-fall återfaller i brott efter 18 år

9). kroppslig trötthet, muskel-, mag- och Här skall för att i den fortsatta framställhuvudvärk, benägenhet för kräkningar och ningen underlätta bedömningen av procent- övre upprepade luftvägsinfektioner samt talen anmärkas att brott efter 18 år begicks kroppsliga traumata och genomgångna röntav i genomsnitt 44 % B-pojkar i PU och 48 % genundersökningar. Till kategorin hör också B-pojkar i HU, att motsvarande siffror för tillstånd tydande på hysteriska manifesta- K-pojkarna var 9 resp. 13 % samt att antalet tioner och sexuella säregenheter samt sym- Omhändertagna och placerade (i tabellerna tom som Sängvätning, nagelbitning och fing- 1.1-4 anges samhä11svård) före 18 år med ersugning liksom beteenden av typ snatterier fortsatt brottslighet efter 18 år var för och stölder inom och inbrott utom hemmet B-pojkarna 20 % i PU och 25 %i HU och för och även variablerna använt starksprit, an- K-pojkarna 0 resp. 2 %. vänt narkotika och uppträtt berusad. l den följande sammanfattningen kommer Skillnader framträder inte heller i samresultaten att beskrivas och diskussionen band med variabler som gått ut på att att föras med utgångspunkt i frekvensen inom intresse analysera för och deltagande i före- HU av undersökta variabler hos B-pojkari ningsliv av olika slag, trivsel med kamrater förhållande till K-pojkar och variablemas och eventuell förekomst av speciellt god vän. förekomst resp. icke förekomst vid omhänder- Inte heller ger musik- eller biointresse utslag tagande före och/eller vid fortsatt brottsligav denna art. signifikanta differenser uppnås het efter 18 års ålder. inte i fråga om föräldrarnas gillande eller

ogillande av pojkarnas kamrater och inte

heller beträffande föräldrarnas till inställning 11.1 Variabler att pojken har sina kamrater hemma hos sig. som ingår i samma frekvens har B- och K-pojkar Om religiösa moment i uppfostran, och som när de före- ingått kommit ej haft samband med omhänderta- om B-pojkarna gått i söndagsskola eller ej,

gande före eller återfall i brott om de konfirmerats eller avser att konfirmeefter 18 års ålder ras eller ej ger inte några signifikanser. Till

dessa för omhändertagande och återfall till

Resultat synes mera betydelselösa variabler hör också

självförtroendet hos pojkarna så som detta i Till denna kategori hör de variabler, som HU avspeglar sig vid undersökningen hos

behandlar graviditets-, förlossnings- och ny- psykiatern. Bilden är densamma vid vissa föddhetsperiodemas komplikationer, gravidi- kombinationer av symtom från undersöktetslängd och födelsevikt samt uppfödning, ningens olika delar, symtom som på ett eller viktökning och till fast föda övergången annat sätt hör ihop, såsom säng- och dagvätunder spädbarnsåret liksom under symtom ning jämte enkopres, habituella manipulatiodetsamma i form av skrikighet och grinighet, ner (här föreligger

dock en tendens till högre

sömnsvårigheter, brister i kontakten mellan frekvens av fortsatt brottslighet hos B-pojmor och barn och bekymmeri samband med karna efter 18 år varvid bör anmärkas att det

renlighetsträningen. Hit hör också sen eller i kombinationen ingår ofrivilliga muskelrö-

tidig motorisk (dvs. pojken relser utveckling gick av typen tics, spasmer, stereotypier utan stöd efter eller före ettårsdagen). Vida- etc.) samt kombinationer av olika ångest-

re genomgångna kroppsliga sjukdomar under resp. organsymtom. uppväxtåren - med undantag av vattkoppor Resultatredovisningen i klientelundersök-

och kikhosta. Vattkoppor skiljer

sig från ningens tredje del (SOU 1973:25) visar att andra sjukdomar genom att vara vanligare det är av stor betydelse för pojkarna och

172 SOU 1973:49

- fram resultat som ter sig anmärkningsvärda deras utveckling i brottsligt laglydigt hänseende sätt de blivit uppfost- och strider mot vad som framkommit i andra på vilket rade och Omhändertagna i hemmet. ”Slapp” undersökningar. Som exempel må anföras och uppfostran visar sig sålunda ett resultat som i viss mån förvånat. Psykiska lynnig vara förödande på lång sikt. Så gott som symtom och/eller sjukdomar av psykosnatur, alla som uppfostrats så (97 %) har återfalliti psykiska insufficienstillstånd som påtagligt brott och hälften av dem har blivit omhän- påverkat arbetsprestationer, allmän nervosiför samhällsvård före och dock tet för vilken läkare sökts, alkoholmissbruk dertagna återfallit efter I detta avsnitt och asocialitet uppges i HU i regel inte 18-årsdagen. förekommer inte sådan mer förekomma oftare bland B- än bland K-pojuppfostran och den ger i de få fall karnas föräldrar. (Undantag utgöres av de bland B- än K-pojkar ökad frekvens av sjukdomarna av psykosnatur, vilka den förekommer ingen psykiska enbart återfall i angetts förekomma oftare hos K-pojkamas omhändertagande och/eller Skillnaden förklaras av att un- fäder och hos B-pojkarnas mödrar.) Inte brottslighet. i ena fallet heller medför förekomsten av dessa variabler dersökningen bygger på pojkens och i andra fallet var för sig (bortsett från asocialiteten hos berättelser på vårdnads- Det fáderna) ökad frekvens omhändertahavarens, i regel moderns, bedömning. någon i brott efter 18 års skall vilja mycket till för att en mor medger gande före eller återfall som huvuddragi ålder. Först vid en sammanslagning av samtslapphet” och lynnighet den uppfostran hon givit sin son. Det måste liga symtom eller sjukdomar hos fäderna får vara lättare eller man fram en för B-pojkarna signifikant att ange den som sträng” mild” eller att betrakta den som ”ordinär” högre frekvens återfall efter 18 års ålder.

eller ”icke ordinär. Det tycks inte heller bjuda emot att medge förekomst av aga. l de fall sådan medgivits finner vi bland B-pojkarna en tendens till högre frekvens brottslighet 11.2 Variabler som ingår i högre frekvens efter 18 års ålder än i de fall aga ej angivits hos B- än hos K-pojkar men som vid sin förekomma. förekomst ej uppvisar samband vare sig med eller med återfall i omhändertagande före brott efter 18 år Diskussion Resultat Av vad här redovisats framgår att det finns antal variabler som ej vare sig Till denna kategori hör kortare längd vid ett betydande för B-pojkarnas del eller spelar födelsen och ett högt antal som ogynnsamöverväger ma betraktade Vidare dånågon påtaglig roll i fråga om pojkarnas spädbamssymtom. fortsatta öden. Det måste givetvis betraktas ligt uppförande i skolan, koncentrationsatt pojken ej trivts med lärarna som en fördel om på detta sätt vissa faktorer svårigheter, kan ur diskussionen när det gäller och att skolan vidtagit åtgärder mot honomi utgå och utveck- sammanhang. Hit hör också aga i frågan om vad som för etiologi något i samband med hemmet sista året före debuten och att ling bör anses ha betydelse barn- och ungdomsasocialitet. enligt föräldrarnas uppgift varit pojkarna Det bör dock påpekas, att undersöknings- med om att dricka vin. resultaten kan vara vilseledande. Antalet i Resultatet är detsamma i fråga om poj-

ingående fall har betydelse. Frå- kens inställning till undersökningen (nedsatt analyserna och kanske motivation), spänning och oro inför densamgorna kan vidare vara fel ställda till fel Vid en psykiatrisk ma, bristfällig kontakt och dålig uppmärkgivna person. eller sådana samtal som i detta fall samhet. Vidare ingår de fall då pojken visat intervju sig vara mindre väl samhällsorienterad och då ägt rum blir själva uppgifterna många gånger Man kan få den intellektuella rörligheten bedömts som också mycket svåra att bedöma.

nedsatt samt där nedsatta ångest- och sam- mottaga flera anmärkningar beträffande pojvetsreaktioner ansetts Vidare vid kens dåliga uppförande föreligga. i skolan, är de mest den av psykiater som dålig bedömda progno- bekymmersamma. De pojkar, om vilka mödsen. En tydlig tendens till högre frekvens rarna uppgivit att de inte trivts med lärarna, såväl före som återfall behöver omhändertagande inte heller vara speciellt svårbehandefter 18 års ålder har dock här kunnat lade. Inte heller behöver detta gälla dem, påvisas. som fått mest aga sista året eller pojkar som Vissa symtomkombinationer hör också hit uppges ha druckit vin. Det ter sig vidare föga t. ex. sådana som motorisk oro, sömnsvåriganmärkningsvärt om pojkar, som vid underheter, sensitivitet och nedsatt (låg) aktivitet. sökningen hos barnpsykiatern en uppvisar Till sist kan här nämnas sämre motivation kroppslig sjuk- eller mer symtom på spändom hos föräldrarna, speciellt hos fadern. ning och oro och en dålig kontakt eller en Anmärkningsvärt är att återfallsfrekvensen i sämre samhällsorientering, inte har ogynnbrott efter 18 år visar en klar tendens att sammare än andra. utvecklingsmöjligheter ligga på en lägre nivå när fäderna registrerats Det gäller här i ll-l5 årsåldern viktiga lida av kroppsliga sjukdomar. situationsfaktorer, som dock har föga betydelse för den senare utvecklingen. Att enligt föräldrarnas uppgifter före- Dis kussiø n liggande koncentrationssvårigheter hos poj- Att här nämnda trots sin förekomst symtom karna och vid psykiaterundersökningen iakti signifikant högre frekvens bland B- än tagen dålig uppmärksamhet och nedsatt in- K-pojkar inte påvefkar omhändertagande tellektuell rörlighet nedsatt jämte ångestoch/eller återfall i brott kan i flera fall sägas och samvetsreaktion inte utveckpåverkar överensstämma med allmän och klinisk erfa- lingen ter sig kanske mer oväntat från allmän renhet. Vad angår den kortare vid klinisk Det måste medlängden erfarenhetssynpunkt. födelsen hos B-fallen är skillnaden iförhål- av denna art är svåra ges att bedömningar lande till K-fallen (5 mm). Det och kanske svårare obetydlig än när det gäller att finns ett högre antal ogynnsamma spädbarns- bedöma vederbörandes omdöme eller t. ex. symtom bland B-pojkarna, men inget enskilt attityden till brott. För sistnämnda variabsymtom under har registrespädbamsåldern lers del kan nämligen konstateras att återfall rats som vanligare hos än hos i brott efter B-pojkar 18 år ligger på numeriskt hög K-pojkar. Inte heller förekommer någon nivå (55 och 53 %). Naturligt förefaller det högre frekvens vare sig omhändertagande vara att sådana symtomkombinationer som eller brottsrecidiv vid deras eventuella föreanger motorisk oro, sensitivitet och nedsatt komst. Spädbarnsåret kan givetvis oberoende (låg) aktivitet inte ger utslag då de i viss av barnets symtom av vårdnadshavaren upp- utsträckning grundar sig på sådana uppgifter levas som komplikations- och symtomfritt, från psykiaterundersökningen, som måste bli och ett symtom som t. ex. otillfredsställande tämligen osäkra och situationsbundna. kontakt med barnet som ett uttryck för en emotionellt ogynnsam utveckling kan vara svårt för mödrarna att observera även 11.3 Variabler som ingår i samma frekvens om det skulle röra sig om allvarliga brister i hos B-pojkar och K-pojkar och som när de kontakten. Det ter sig sålunda naturligt om samband förekommit uppvisar med en högre symtom som ansetts tala för en ogynnsam frekvens brott efter 18 år men ej med högre utveckling hos spädbarnet inte låter sig frekvens omhändertagande före denna ålder spåras på basis av moderns minnesbilder från Resultat iakttagelser under spädbamsåret. Det är inte säkert att de pojkar, vars Hit hör den grupp av B-pojkar, om vilka mödrar är villiga att medge att de fått referenten att deras fäder angivit lidit

174 SOU 1973: 49

av en eller annan form av de registrerade med sin bättre prognos skiljer sig sannolikt Vida- och efterpsykiska symtomen eller sjukdomarna. på samma sätt från daghemmens barn. Vi återkommer härre de B-pojkar, som vistats på daghem (64 % rniddagshemmens återfall i brott) och i eftermiddagshem (fri- tilli senare sammanhang. tidshem) (72 % återfall i brott) och även de som inte gått i förskola (52 %) i kontrast till dem som haft denna sistnämnda förmån 11.4 Variabler som ingårihögre frekvens hos har även de K-pojkar som B-pojkar än hos K-pojkar och som när de (31 %). -Möjligen ha använt starksprit också i signifi- förekommer uppvisar sam band med en högre angetts 18 års ålder men inte kant högre utsträckning än övriga begått frekvens brott efter brott efter 18 års ålder. Signifikansen är med högre frekvens omhändertagande före

dock tveksam, då den grundar sig på ett denna ålder alltför litet antal fall. Detta gäller även för de Resultat och diskussion B-pojkar, som ansetts förete en anmärkningsvärd talutveckling. Till denna grupp hör dels en av modern angiven motorisk oro, som karaktäriserat pojken under uppväxtåren och dels en brist Diskussion Vad den motoriska oron på specialintressen. beträffar förefaller det naturligt om denna i Det rör sig här synbarligen om en ganska av stort intresse. Att de och för sig inte leder till omhändertagande säregen mellangrupp vars fäder lidit av en eller annan och placering före 18 år. Detsamma gäller B-pojkar, eller också och i än högre grad bristen på specialform av nervösa eller psykiska symtom intressen. Den motoriska oron kan emellersjukdomar, återfaller i brott i högre utsträcktid i stället tänkas medföra en rad följdverkning än de övriga kan betyda att de ogynnsom i ningar med varierande former av anpasssamt påverkats av de miljöfaktorer fakto- ningssvårigheter som till sist leder fram till dessa sammanhang verkar. Genetiska den höga frekvensen återfall efter 18 år rer kan naturligtvis också spela en avsevärd är att fädemas sjuk- (63 %). Även brist på intressen kan givetvis roll. Tydligt psykiska domar B-pojkama på längre sikt på olika sätt komma att påverka debutanterpåverkar än fädemas nas fortsatta utveckling. Hit hör också de och mera i negativ riktning B-fall, som vid försök att ställa diagnos, kroppsliga sjukdomar gör. i uppfattats som miljöskadade och/eller insufñ- Att B-gruppens och K-gruppens pojkar lika stor utsträckning förekommer inom cienta personligheter.

kan i första hand barnstugeverksamheten överraskande, men det bör i detta synas erinras om att materialet 11.5 Variabler som i samma frekvens ingår sammanhang med till inte bara ålder hos såväl B- som K-pojkar och som när de matchats hänsyn ochi förekommit uppvisar samband med omhänutan också till socialgrupp, familjetyp viss mån bostadsområde. Ändå förhåller det dertagande före 18 år jämte enbart för dessa

sig så att de B-pojkar, som vistats på daghem återfall efter 18 år och i eftermiddagshem, i större utsträckning Resultat och diskussion begår brott efter 18 år än övriga B-pojkar. Det om en särgrupp som Det gäller här de B-pojkar som uppfattats är här fråga alltså klarat sig utan omhändertagande före förete brister i uppriktighet (här föreligger efter 18 år, med dock en tendens även till återfall i brott efter 18 år men inte från brott 18 år oberoende av omhändertagande före andra ord en grupp av på något sätt avvikaninte använt denna ålder) och dem som ansetts uppträda i de pojkar. B-fall, vars föräldrar mot sig av daghem, torde ha haft en gynnsam- gäng, dem som ansetts reagera speciellt mare allmän situation. Lekskolornas barn faderns uppfostringsprinciper och som enligt

modern lider av tics och spasmer och vidare anmärkningsvärda uppgifter om målsman) dem som visat sig ointresserade av hemliv miljöbyten i spädbarnsåldem kan ha blivit och ej känt sig omtyckta hemma. I sista följden. Detta kan i sin tur ha ökat risken för fallet är signifikansen då den bygtveksam, omhändertagande och placeringar jämte återger på endast tre fall, vilka samtliga omhän- fall i brott efter 18 års ålder, fastän variabeln dertagits. Samma antal fall ger också när det i och för sig ej medför en ökad frekvens gäller denna variabel en tendens till återfalli återfall efter 18 år. brott efter 18 år oberoende av omhänder- Även övriga variabler inom denna grupp tagande före denna ålder. Vidare möter vi kan sättas i samband med omhändertaganhär B-pojkar med dåligt läsintresse och de den, även om de i och för sig inte är av den B-pojkar som av skolan anmälts till barna- natur att de påverkar risken för återfall i vårdsnämnd. Hit hör också ytterligare brott efter 18 år. några på grund av lågt antal fall tveksamma signifikanser hos B-pojkar nämligen de med aggressivt beteende, de som ej trivts i hemmet och 11.7 Variabler som ingår i samma frekvens de som ofta uppvisat illamående. för B- och K-pojkar men som när de förekommit uppvisat samband med omhänder- Förekomsten av de angivna variablerna tagande före 18 år och/eller i brott återfall behöver alltså inte medföra en ogynnsam efter 18 år utveckling men innebär synbarligen ett visst Resultat riskmoment. Det gäller här variabler, som tillsammans med variablerna i nästa grupp bildar de 11.6 Variabler som ingår i högre frekvens symtom och beteenden som när de förekomhos B-pojkar än hos K-pojkar och som när de mer ställer individen inför de största riskerna förekommit uppvisat samband med omhän- dvs. dels omhändertagande före och dels dertagande före 18 år jämte enbart för dessa återfall i brott efter 18 år. återfall efter 18 år Hit hör i första hand de B-pojkar som utsatts för skalltraumata med medvetslöshet Resultat (70 % brottslighet efter 18 år), de som lätt Hit hör B-fall med osäker spädbamstid” med kamrater råkat i konflikt (85 % brotts- (28% omhändertagande mot 6% för de lighet efter 18 år) och de som tidigare övriga) och B-fall som varit utsatta för företett utom anpassningsvårigheter hemmiljöbyte dvs. mer än 14 dagar berövats den met (81 % brottslighet efter 18 år). permanenta miljön under spädbarnsåret Vidare de B-fall som ansetts ha fått en (54 % Omhändertagna mot 21 % av de övri- icke ordinär” uppfostran och som reagerat ga). mot föräldrarnas uppfostringsprinciper, spe- Till denna grupp hör även de B-pojkar ciellt de som ej varit hemma på moderns, som visat brist på gemensamma intressen bestämda tider och som brustit i meddelsammed föräldrarna och de fall där skolan het och i stället uppvisat en på olika sätt meddelat föräldrarna att pojken företett aktivitet. Vi möter denna stegrad (hög) dåliga kunskaper. Tidiga rökare och pojkar situation även i de fall gräl ofta förekommit i med speciellt intresse för motorer har också hemmet. kommit att falla inom denna grupp. Tendenser i samma riktning finner vi även Resultatet är ej särskilt anmärkningsvärt. när B-pojkarna visat brist på uppriktighet Det synes rimligt att antaga att för de barn, och möjligen också när ”sträng” uppfostran för vilka spädbamstiden bedömts som osäker angivits. (bl. a. på grund av att de uppvisat symtom av ogynnsam natur men också på grund av

176 SOU 1973: 49

11.8 Variabler som ingår i högre frekvens med tecken på miljöskada och/eller med hos B-pojkar än hos K-pojkar och som när de någon form av insufficens i personligheten förekommit uppvisar samband med omhän- (58 %). De B-pojkar som bedömts som ordertagande före 18 a°r och/eller återfall i dinära” personligheter trots sin brottsdebut brott efter 18 år visade endast i 26 % en fortsatt brottslighet efter 18 år. Resultat Denna grupp skiljer sig från den närmast föregående genom att variablerna, trots 11.9 Sammanfattande diskussion matchningen, förekommer i signifikant högre frekvens hos B-pojkarna än hos K-poj- Redan tidigare i sammanfattningen har det karna. Deras betydelse som brottsfaktorer funnits anledning att i anslutning till resulmåste med hänsyn härtill anses stå i särklass. tatredovisningarna påpeka, hur i detta avsnitt av klientelundersökningen mycket pe- Hit hör i första hand de B-pojkar, om kar på att orsakerna till anpassningssvårigvilka uppgivits att de tidigt, flertalet heter, i varje fall i den mån de är beståendei redan i föiskoleåldern, visat anpassningssvå- mera framskriden ålder, måste sökas tidigt i righeter i hemmet (72 % fortsatt brottslighet utvecklingsprocessen. efter 18 år). Att beteenden av den art det För oss är det då i första hand av intresse här rör sig om grundläggs tidigt i utvecklings- att studera de symtom som när de förekomprocessen får härmed ett klart stöd i detta mer tidigt också uppvisar en hög frekvens avsnitt av klientelundersökningen. brottslighet, närmast hög frekvens återfalli Till gruppen hör också affektlabilitet med brott efter 18 år. Till dessa tidigt observeaggressionsutbrott (65 % återfall efter 18 år rade symtom hör motorisk oro” under och även signifikant differens vid symtomets uppväxtåren, ”skalltraumata med medvetsuppträdande före 10 års ålder), rymningar löshet” och ”affektlabilitet med aggressionsoch vagabondage (79 % begår brott efter 18 utbrott. Den motoriska oron kan inte årl) samt snatterier och stölder utom hem- återfinnas i spädbamsåldern men det förefalmet (64 %). Uppträder det sistnämnda sym- ler rimligt att den förelegat så antaga_ att tomet före lO-årsåldern finner vi också en tidigt att den påverkat frekvensen av olyckssignifikans för omhändertagande före 18 år händelser och då även de olyckshändelser, samt en tendens till högre brottslighet efter som leder till skallskador. Nu visar det sig 18 år. Det är sålunda fråga om symtom som emellertid att frekvensen skalltraumata i HU är relativt tidiga och som ger hög recidivfrek- inte är vanligare bland B-pojkar än K-pojkar. vens. Detsamma gäller kroppstraumata av annan Av skolsymtomen möter vi i detta sam- art. Skalltraumata synes emellertid kunna få manhang bland B-pojkarna skolskolkare en ytterst deletär effekt när det drabbar en (66 %), kvarsittare (69 %), specialklasselever B-pojke. Vi finner då 70 % återfall i brott i (63 %) och sådana som enligt referentema ej förhållande till 41% för B-pojkar som ej trivts i skolan (66 %). råkat ut för skalltrauma av denna art. K-fal- De B-pojkar, vars föräldrar ej gillat det sätt len med och utan skalltraumata ger ingen på vilket de utnyttjat sin fritid, hör också till signifikant differens beträffande återfall. Andenna grupp (70%) liksom B-pojkar med talet K-fall som råkat ut för skalltraumata är symtomkombinationen aggressivitet (57 %). också litet (sex fall) och endast ett av dessa Till gruppen hör vidare vissa variabler som begick brott efter 18 år (17 %). Differensen mätts direkt genom psykiaterns bedömning, mellan B- och K-fall med brott efter 18 år nämligen dåligt omdöme med brist på själv- 1 Även de följande procenttalen i detta och kritik (67 %), en gillande attityd till brott nästföljande tre stycken anger brottslighetsfrekven- (63 %) samt en icke ordinär” personlighet sen efter 18 års ålder.

l2-SOU 1973: 49 177

blir dock signifikant. (53 %, medelfelet sam utveckling (återfall i brott efter 18 år). 17,7). Till dessa hör uppfostran som av referenten Skalltraumata med medvetslöshet har ofta bedömts som icke ordinär” och vidare ansetts ge komplikationer i form av moto- uppfostran som pojkarna själva reagerat mot risk oro” och affektlabilitet med aggres- och då speciellt moderns. Vidare brist på sionsutbrott”. Tidigare undersökningar såväl gemensamma intressen med föräldrarna, försom resultatet i denna undersökning talar äldrarnas ogillande av det sätt på vilket emellertid mot direkta samband. Denna un- pojkarna utnyttjat sin fritid samt ofta återdersökning talar dock för att våra unga kommande gräl i hemmet. En ogynnsam lagöverträdare, när de drabbas av ett skall- utveckling möter vi på samma sätt hos de trauma, löper större risker än andra att B-pojkar, som inte känt sig omtyckta i utvecklas ogynnsamt. Vi måste då förutsätta hemmet, som tidigare vistats på daghem och någon form av insufficiens i personligheten, i fritidshem och som inte fått förmånen gåi som gör vederbörande speciellt känslig för den endast pedagogiskt motiverade förskobl. a. skalltraumata av denna art. lan. Bilden av den miljö de B-pojkar, som Det kan konstateras att de B-pojkar, som senare utvecklas ogynnsamt, växer upp i ter av psykiatern bedömts som miljöskadade sig sålunda påtagligt dyster och beträffande eller insufficienta också återfaller i brott uppfostringssituationen i nära överensstämefter 18 år i högre frekvens än de B-pojkar, melse med vad som skildrats i undersöksom bedömts som ”ordinära” personligheter ningens socialpsykologiska

avsnitt.

utan tecken på miljöskada eller insufficiens. Daghemsvistelse synes alltså inte förbättra Vid barnpsykiaterns observationer visar situationen för de B-pojkar, som på grund av sig ett flertal beteenden vara vanligare hos B- en ogynnsam social situation måste tillbringa än K-pojkar men endast två av dessa visade förskoleåldern där. Detsamma gäller vistelse i samband med högre frekvenser av brott efter eftermiddags- eller fritidshem, medan de 18 år. Det gällde de B-pojkar som givit sannolikt socialt sett mera gynnade B-pojkar, anledning att registrera dåligt omdöme med som fått tillfälle gå i förskola, möjligen brister i självkritiken och de pojkar som gynnats härav. själva deklarerat en positivt gillande attityd Hur ser då de B-pojkar ut som går den brott. till mötes? Vi till Dessa undersökningsresultat kan ogynnsamma utvecklingen finner att de företer tidiga anpassningssvåriganses vara av väsentlig betydelse. heter i hemmet och att hemlivet över huvud Vi möter vidare en signifikant högre frekvens återfall i brott efter otillfredsställande. De 18 år i de fall psy- taget upplevs - som kiatern ansett vederbörande B-pojkar ha upp- uppvisar brist på meddelsamhet och ovilligsinnesstäm- het att finna sig i bestämmelser. Till bilden visat en förhöjd (dock ej manisk) ning. Det rör sig visserligen om endast fyra hör även affektlabilitet med aggressionsuti brott. brott liksom rymningar hemifrån med ten- B-fall men samtliga dessa har återfallit denser till vagabondering. Utom hemmet Slutligen visar det sig att i de fall någon

form av psykisk sjukdom eller insufficiens finns likaledes anpassningssvårigheter med en

eller påtagligt alkoholmissbruk eller asociali- stegrad aktivitet och aggressivitet och svårigtet förelegat hos fädema kom sönerna att i heter att umgås med kamrater utan konflikhögre frekvens återfalla i brott efter 18 år. ter. Tydligen beter sig dessa pojkar på många Vid asocialitet hos fädema förelåg därtill sätt så annorlunda än andra att de betraktas av omhändertagande före 18 som avvikande och därigenom också blir högre frekvens år. outsiders. I skolan tillkommer brist på intres- Vi kommer härmed in på frågan om arv sen, vantrivsel, skolk och en hög frekvens och miljö och skall i första hand ta upp de kvarsittning och/eller specialundervisning, miljövariabler, som i detta avsnitt av klientel- som undan för undan präglar pojken som undersökningen visat samband med ogynn- awikare och befäster outsiderattityden.

Den väsentliga frågan är nu om det enbart stegrad (hög) aktivitet och aggressivitet och är miljön som är roten och upphovet till det slutligen den ogynnsamma utvecklingen hos onda. Att växa upp i en miljö, där uppfost- B-pojkar med inför psykiatern påvisad förringssituationen av modern betecknas som höjd sinnesstämning. Det är svårare att på ”icke ordinär” och mot vilken pojken själv basis av klinisk erfarenhet och den kunskap reagerar, där inga gemensamma intressen som föreligger förklara dessa symtom som finns och där gräl ofta förekommer kan resultat av enbart miljöfaktorers verkan. En givetvis medföra att intresset för hemmet motorisk oro under uppväxtåren, en hög minskar, att man slutar upp att tala med frekvens affektlabilitet och en förhöjd aktivivarandra, att man inte längre bryr sig om att tet över huvud taget, en rastlöshet och rätta sig efter tillsägelser och också att man aggressivitet och därtill en snarare förhöjd än ger sig iväg hemifrån och börjar snatta och sänkt sinnesstämning är symtom som lättare stjäla. De symtom som sedan visar sig i går att hänföra till någon form av medfödd skolan kan åtminstone till stor del, om också eller förvärvad insufficiens inom personligkanske inte helt, antas ha samma bakgrund. heten, en insufficiens som å ena sidan direkt Även det som framkommit vid psykiater- leder till dessa symtom och sekundärt till undersökningen, dvs. dåligt omdöme med följdsymtom av olika slag. Även om miljöbrist på självkritik och framför allt en positiv faktorer ofrånkomligen spelar in även vid attityd till brott, kan utan tvekan ses som en uppkomsten av vissa aktivitetsformer låter följd av de ogynnsamma yttre förhållandena. de sig ofta icke bemästras utan får, oavsett Då inte heller någon speciell psykisk hur miljösituationen utvecklas, för individen sjukdom eller något direkt insufficienstill- många gånger ödesdigra verkningar. Vilken stånd hos föräldrarna, frånsett asocialitet hos uppkomstmekanismen än är står vi här inför fadern, kan påvisas skapa ökad risk för de en av de för närvarande mest väsentliga unga lagöverträdarna ligger det nära till forskningsuppgiftema när det gäller barnhands att anta, att miljön även här spelat den och ungdomsasocialiteten. Det gäller att vid avgörande rollen. En högre frekvens kropps- sidan om allt det som tydligt ger sig till liga sjukdomar hos B-pojkars i förhållande känna i form av miljöskador söka lösa den till K-pojkars såväl fäder som mödrar medför motoriska orons och rastlöshetens djupaste också att miljöpressen för B-pojkarna skärps. orsaker. Aggressionsproblematiken belyses Ursprungligen förutsattes på till synes från psykologisk synpunkt i klientelundersökgoda grunder någon form av insufficiens i ningens psykologiska avsnitt. Författaren till B-pojkarnas personlighet, som gjorde dem den här föreliggande rapporten är angelägen mer känsliga än K-pojkarna för t. ex. skall- betona vikten av att man ej försummar traumata med medvetslöshet. De.nu diskute- forskningen i fråga om orsakerna till den rade miljöfaktorerna har dock kunnat antas insufficiens i personligheten som hos de unga utgöra tillräckliga orsaksfaktorer när det lagöverträdarna leder till motorisk oro, rastgäller de ur utvecklingssynpunkt ogynn- löshet, aggressivitet, affektlabilitet och församma symtom som våra unga lagöverträ- höjd sinnesstämning och som kan tänkas ha dare uppvisar. ett samband även med den överkänslighet

Ytterligare några symtom återstår dock i fråga om skalltraumata med medvetlöshet,

att diskutera. Det gäller dels den av möd- som kan anses ha framgått av undersökrarna angivna hos B-pojkarna i signifikant ningen. Därvid åsyftas särskilt den kemiska högre frekvens än hos K-pojkarna förekom- och metaboliska forskning (ämnesomsättmande motoriska oron under uppväxtåren, ningsforskning) som berör de defekta aktidels den likaledes bland B-pojkarna högre veringsmekanismerna och deras eventuella frekvensen affektlabilitet med aggressionsut- samband med hyperaktiviteten men även brott och den för dessa båda variabler den mera direkta barnneurologiska forskdärutöver högre frekvensen återfall i brott ningen rörande nervsystemets mognadsefter 18 år. Vidare symtomkombinationerna processer.

l l

Summary

The part of the investigation dealt with in The investigation methods are described this report comprises mainly information in the first report (SOU 1971:49). A sumobtained by child and youth psychiatrists mary of this report, in so far as it is during conversations with guardians (usually concerned with the child and youth psychimothers) concerning the development of atric section, is given in the present report young delinquents (and controls) (Chapter (Chapter l) with (a) an account of the aims 2), the home átuation and social back- and limitations of the study (l.1), (b) a ground (Chapter 3), the school situation description of the psychiatric interview (Chapter 4), spare time and companion (l.2), (c) an account of other sources of environment, interests and habits (Chapter information used (13), and (d) a description 5), and that obtained during the examina- of the starting points or basis of the examition of the boys which gave information on nation (1.4.l-4). physical (Chapter 6) and mental status Each analytical chapter consists of a (Chapter 7). Finally, some combinations of description of or a definition of the varisymptoms have be_en analysed (Chapter 8) ables, and a brief account of earlier theories and attempts made to arrive at a diagnosis and investigation results in this sphere. After (Chapter 9) and partly also a prognosis that a report is given of the results obtained (Chapter 10). in the section in question, followed by a The investigation population consists of summary and a preliminary discussion. the same boys as in the other parts of the The results are reported in the form of study, namely boys registered in the police comparisons between the occurrence of the records for crimes committed at the age of variables in the B-boys and the K-boys and 11-15 years (B-boys), who are compared by information from registers regarding rewith a control group of boys of the same lapse into crime after the age of 18 years, age, from the same social group and with and their being taken into custody prior to similar family situations (Complete or in- this age compared with the occurrence or complete family) and from, generally speak- non-occurrence of the variables. The register ing, the same dwelling areas (K-boys). data are from the general register of crimi- The study was made in two stages, first a nals, the Board of Excise (now National pilot study (PU) of 41 B-cases and 42 Revenue), temperance board and child wel- K-cases, and then a main investigation (HU) fare registers. This information, which has of a larger material (145 B-boys and 53 been followed up for about twelve years, K-boys) with instruments and hypotheses when the subjects had attained the age of revised on the basis of experience gained 21-28 years, forms the basis of a division of during the pilot study. the boys into so-called sequence classes

(Chapter 1.4.2). In reporting the results, use cern in conjunction with toilet training. This has been made of the parts already men- category also includes late or early motor tioned, namely relapes into crime after the development (i.e. whether the boy could age of 18 years (comprising sequence classes walk without support after or before his first l, 3, 5, 7 and 9) and relapse into crime after birthday). Further, physical illnesses during the age of 18 years, in spite of public care the year of growth except for chickenpox before this age (sequence class 9). and whooping-cough. Chickenpox differed In order to facilitate the assessment of the from illnesses in so far as it was more

other

percentages, it must be pointed out here that common among the K-boys than among the

crime after the age of 18 years was com- B-boys and whooping-cough, which showed mitted by an average of 44 per cent of the relation with a higher incidence of crime B-boys in the pilot study and 48 per cent of after the age of 18 years among the K-boys the B-boys in the main investigation, that who have not had this disease - physical the corresponding figures for the K-boys are exhaustion, headaches, pains in the stomach 9 and 13 per cent, and that the number or muscles, propensity for vomitting, repeattaken into custody for public care (in tables ed infections of the trachea and physical l.1-4 “public care is given) before the age traumata and X-ray examinations preformed of 18 years with persisting criminality after belong to this category, as do conditions 18 years was, for the B-boys in the pilot suggesting hysterical manifestations and study, 20 per cent, and 25 per cent in the sexual aberration and such symptoms as main investigation; for the K-boys the fig- bed-wetting, nail-biting and finger sucking, ures were 0 and 2 per cent respectively. as well as such types of behaviour as In the following summary the results will pilfering and stealing inside and burglary be described, and the discussion carried on, outside the home and also in respect of the starting from the frequency in the main variables consumption of spirits and/or drugs investigation of the variables studied in the and getting drunk. B-boys in relation to the K-boys and the Nor are there any differences in conjuncoccurrence of the variables in relation custo- tion with variables intended to analyse indy before and/or with persisting criminality terest in and participation in different kinds after the age of 18 years. of associations, feeling of well-being with companions and the possible occurrence of an especially good friend. Nor does interest 11.1 Variables accurring in the same fre- in music or the movies give any differences. quency in B-boys and K-boys which, when No significant differences were observed in they occurred, had no relation to custody respect of parents approval or disapproval before or relapse into crime after the age of of the boys companions, nor in respect of 18 years. parents attitude to their sons inviting their companions home. Religious items included Results in the bringing-up, if B-boys attended Sun- This category comprises the variables treat- day school or not, if they had been or were ing of complications in pregnancy, parturi- to be confirmed do not give any significant tion and the early post-natal period, the differences either. To these variables, which duration at birth, are seemingly rather in relation of pregnancy and weight meaningless and information about the first year in to custody and relapse into crime, must be respect of feeding, increase_ in weight, added self-confidence in the boys as observswitch-over to solid food and symptoms ed in the main investigation during the examination. The picture is the during the first year in the form of scream- psychiatric ing and whining, disturbed sleep, lack of same in various combinations of symptoms contact between mother and child and con- from the different parts of the investigation,

SOU 1973: 49 181

symptoms that are related to each other in or play any essential part with regard to the some way, such as bed- and day-wetting and later fate of the boys. It must, naturally, be encopresis, habitual manipulation (here how- regarded as an advantage if, in this way, ever, there is a tendency towards a higher some factors can be excluded from the frequency of continued criminality in the discussion of what should be regarded of B-boys after the age of 18 years, although it importance, for etiology and development, must be borne in mind that the combination in connection with anti-social conduct in includes involuntary movements of the children and young people. muscles of the type tic, spasms, stereotypes, It must be mentioned that the outcome of etc.), and combinations of different anxiety the investigation may be misleading. The and organic symptoms. number of cases in the analyses is of The report of the third part of the importance. Further, the questions may have investigation (SOU 1973: 25) shows that the been wrongly worded and perhaps put to the way boys have been brought up and cared wrong person. During a psychiatric seance, for at home is of great importance for their or Conversation, as in this case, the informadevelopment in respect of criminal-non- tion obtained in often very difficult to criminal conduct. A “lax and “erratic” evaluate. Results may be obtained that seem upbringing was shown to be disastrous in the remarkable and contradict information long run. Practically all those who had been obtained in other examinations. As an exbrought up in these ways (97 per cent) have _ ample, a rather surprising result may be relapsed into crime and half of them have mentioned. Mental symptoms and/or disbeen taken into custody before the age of 18 eases of a psychotic nature, mental insuffiyears, and nevertheless relapsed into crime ciency which has noticeably affected workafter that age. In the present report, such ing capacity, general nervousness for which upbringing is not more common medical advice has been sought, abuse of among the B-boys than among the K-boys, and when, in alcohol and anti-social behaviour are said in the main to be, as a rule, no few cases, it does occur it does not give a investigation greater frequency of public care and/or more frequent among the parents of the relapse into crime. The difference may be B-boys than among those of the K-boys. explained by the fact that the investigation (Exceptions are the mental disturbances of a in the one case is based on the boys psychotic nature, which are reported to accounts and in the other on the guardians occur more often among the fathers of (usually the mothers) assessments. It must K-boys and the mothers of B-boys.) Nor be easier to describe them as “strict or does the occurrence of these variables sepa- “mild, or to regard them as “ordinary” or rately (apart from anti-sociality in the fa- “not ordinary. Nor does there seem to be thers) cause any increased frequency of any hesitation in admitting the use of relapse into crime after the age of 18 years. corporal punishment. In the cases where Not until all the symptoms of illnesses in the such has been admitted we find among the fathers are combined is a significantly higher boys a tendency towards a higher frequency frequency of relapse into crime after the age of criminality after the age of 18 years than of 18 years in the B-boys obtained. in the cases where corporal punishment was not reported.

Discussion From what has been reported here it may be deduced that there are many variables that are not of great significance for the B-boys

11.2 Variables occurring in higher fre- Discussion quencies in the B-boys than in the K-boys but which, on their occurrence, have not The fact that the symptoms mentioned, in shown relation with either custody before or spite of their occurrence in a significantly with relapse into crime after the age of 18 higher frequency among B-boys than among years. K-boys, have not affected custody for and/ or relapse into crime may in several cases be said to agree with general and clinical experi- Results ence. As far as the shorter length at birth of This category includes shorter length at birth B-boys is concerned, the difference comand a large number of unfavourable symp- pared with K-boys is only slight (5 mm). toms in early Childhood, including miscon- There are more unfavourable symptoms duct in school, parents information that the during the first year among the B-boys, but boys find concentration difficult, that they no single symptom during early infancy has are unable to get on well with teachers, and been reported as more common in B-boys that steps have been taken against them by than in K-boys. Nor is there any higher the school in some way or another. Corporal frequency of custody for or relapse into punishment in the home the year previous to crime when they do occur. The first year of debut in crime and that boys, according to life may, of course, independently of the the information, have drunk wine childs symptoms, be experienced as free parents also belong to this category. from complications and symptoms, and a The result is the same in respect of the symptom such as unsatisfactory contacts boys” attitude to the investigation (impaired with the child as an expression of emotionmotivation), nervousness and uneasiness ally unfavourable development in an infant when confronted with the investigation, cannot be traced on the evidence of the. faulty contacts and lack of concentration. mothers recollections of observations during Further, the cases in which the boy was the child°s first year. shown to be poorly oriented in social It is certain that the boys whose mothers matters and where intellectual agility has are willing to admit that they have received been judged to be impaired and where many reports on misconduct in school are anxiety and conscience reactions the most troubled. The boys whose mothers impaired were considered to be present also belong to have reported that they (the boys) could not this group. This group includes also the get on with the teachers need not be who the psychiatrist have been particularly difficult to manage. Nor need B-boys, by to have a bad prognosis. Bad progno- this be true of those who suffered most judged ses, however, showed a tendency towards corporal punishment during the last year or relation to custody before and/or relapse boys who were said to have drunk wine. It is into crime after the age of 18 years. also hardly remarkable that boys who, at the Some combinations of symptoms also child psychiatric examination, are found to belong to this category, e.g. such as motor have poor motivation or more symptoms of disturbance, disturbed sleep, sensitivity and stress and anxiety, and poor contacts or low activity. poor social orientation, have more unfavour- Finally, physical illness in the parents, able possibilities of development than particularly the father, must also be men- others. We are concerned here with importioned. It is remarkable that the incidence of tant situational factors in the age l1-l5 relapse into crime after 18 years of age years, which are, however, of little imporshows a clear tendency to be at a lower tance for future development. level, when the fathers were reported to The fact that, according to information suffer from physical illnesses. provided by parents, difficulty to concen-

trate and at the psychiatric examination lack Discussion of attention and impaired intellectual alertness together with low anxiety and con- We are obviously concerned here with a science reactions do not affect development rather intermediate singular group of great is, perhaps, more surprising from the angle interest. That B-boys whose fathers have of clinical experience. lt must be admitted suffered from one or another form of that judgements of this kind are difficult, nervous or mental or disease symptoms and perhaps even more difficult when it is a relapse into crime more than frequently question of determining a person°s judge- other boys may mean that they have been ment or, for instance, his attitude towards affected unfavourably by the environmental crime. As far as the last-named variables are factors present in such situations. Genetic concerned, it can be said that relapse into factors, of course, may also play an imporcrime after the age of 18 years is on a tant role. It is obvious that the fathers numerically high level (55 and 53 per cent). mental diseases affect the boys in the long It seems only natural that combinations of run, and more in a negative direction than symptoms indicating motor disturbance, sen- do the fathers illnesses. physical sitiveness and impaired (low) activity have It may at first seenrastonishing that boys no influence, since they are based to some in the B- and attend K-groups nursery extent on data from the psychiatric examischools equally often, but it should be borne nation which must be somewhat uncertain in mind that the material matched in

is

and affected by the situation. respect of not only age but also socio-economic group, type of family and to some extent dwelling area. And still the B-boys 11.3 Variables occurring with the same fre- who have attended day nurseries and youth quency in B-boys ana K-boys, which, when centres have, to a greater extent than other they occurred, showed relation with a higher B-boys, committed crimes after the age of incidence of crime after the age of 18 years, 18 years. Here we are undoubtedly conbut not with a higher frequency of custody cerned with a special group of boys who prior to this age have avoided being taken into custody for crimes committed before the age of 18 Result years, but not for those committed after this This group includes the B-boys whose age, in other words, a group of boys who are fathers have one form or another of the aberrant in one way or another. B-boys registered mental symptoms or diseases. whose parents did not make use of day Further, the B-boys who have attended nurseries have probably had a more favourday-nurseries (64 per cent relapsed into able situation. Kindergarten children with crime) and youth centres (72 per cent their better prognoses probably differ in the relapsed into crime), and also those who same way from day nursery and youth have not attended a kindergartan (52 per centre children. We will return to this later. cent) compared with those who have had this privilege (31 per cent). It is possible that the K-boys who have been reported to drink spirits have, to a significantly greater extent than others, committed crimes after the age of 18 years. The significance is doubtful, however, since it is based on far too few cases. This is also true of the B-boys whose speech development has been considered to have been unusual in one way or another.

184 SOU 1973: 49

11.4 Variables occurring in a higher fre- principles and who, according to the mother, quency in B-boys than in K-boys, which, have suffered from tic and spasms, and also when they have occurred have shown rela- those who are not interested in home life tion with a higher frequency of crime after and who felt that they were disliked at the age of 18 years, but not with a higher home. In the last case the significance is frequency of custody before this age doubtful, for it is based on only three cases, all taken into custody for public care. The Result and discussion same number of cases with this variable also Variables belonging to this group are motor gives a tendency towards relapse into crime disturbance the mother, which after the age of 18 years independently of reported by characterized the during his years of custody before this age. Further, there are boy As far as also B-boys here with little interest in growth and lack of special interests. motor disturbance is concerned, it seems reading and th B-boys reported to the child natural if this in itself does not lead to a boy welfare authorities by the school. This catetaken into custody for care before the gory also includes a few doubtful significanbeing and to a ces on account of the smallness of the age of 18 years. The same is true, of lack of interests. number of cases among the B-boys, namely higher degree, special The motor disturbance thoes with aggressive conduct, those who ar may, however, posrise instead to a number of unhappy at home and those who have often sibly give after-effects or various forms of difficulty of complained of indiposition. which lead to the The occurrence of the variables given need adjustment may finally of into crime after not, therefore, cause unfavourable develophigh frequency relapse the Lack of ment but obviously gives rise to certain risks. age of 18 years (63 per cent). interests, too, may affect the continued development of the debutants in different ways. This includes 11.6 Variables which occur in group also the B-boys who higher freat the attempts made to arrive a diagnosis quencies in B-boys than in K-boys and were judged by psychiatrists to have suffered which, when they occurred, revealed relation from environmental injury and/or some with custody before the age of 18 years and form of insufficiency. relapse into crime after the age of 18 for these cases only

Result 11.5 Variables found in the same frequency in both and and when u B-boys K-boys they This category contains B-cases with unhave occurred have shown relation with certain first cent taken into year” (28 per custody before the age of 18 years and as against custody 6 per cent for the others) relapse into crime after this age for these and B-cases exposed to separations or change cases only of environment, that is deprived of the permanent environment for more than 14 Result and discussion days during their first year (54 per cent We are concerned here with B-boys who taken into custody compared with 21 per have been considered to have cent for the others).

shortcomings

in sincerity (there is however, also a ten- Also the B-boys who have revealed lack of dency towards relapse into crime after the interests in common with parents belong to age 18 independently of custody before this this group as well as the cases where the age), and those who have been considered to school has reported to the parents that the act in gangs, those who have been considered boy has revealed lack of knowledge. Former to react especially to the fathefs upbringing smokers and boys specially interested in

engines have also been included in this who reacted ordinary upbringing, against group. the parents - the mother”s particularly The result is not particularly remarkable. principles of upbringing, those who did not It seems plausible to assume that, for the come home at the time stipulated and who children for whom the first year wasjudged failed in communication, and who showed, to be uncertain other (because, among in various ways, increased (high) activity. We things, they showed symptoms of an un- also find this situation in the cases in which favourable nature, but also on account of quarrelling in the home is common.

exceptional information about the parents), Tendencies in the same direction are also the change of environment during infancy found when the B-boys have shown lack of

may have been the consequence. This in its sincerity and possibly also when a “strict turn may have increased the risk that a boy upbringing has been reported. would be taken into custody for care and the risk of relapse into crime after the age of 11.8 Variables which are found in higher 18 years, although the varible in itself does frequencies in B-boys than in K-boys and not give rise to a higher frequency of relapse which, when they have occurred, have indiafter 18 years. cated relation with custody before the age of The other variables in this group can also 18 years and/or relapse into crime after this be placed in relation to custody, although age they in themselves are not of such a nature Result that they affect the

riskiof

relapse into crime after the age of 18 years. This group differs from the previous one in

that the variables, in spite of matching, occur in significantly higher frequencies in 11.7 Variables occurring in the same frethe B-boys than in the K-boys. When this is quencies for the B-boys and the K-boys, but borne in mind, their importance as factors in when they did occur showed relation with crime must be considered to be unique. custody before the age of 18 years and/or This group comprises, in the first place,

relapse into crime after this age the B-boys of whom it has been reported

Result that they showed early - most of them in the kindergarten age - adjustment diffi- We are here concerned with variables which, culties in the home (72 per cent continued together with the variables in the next in crime after the The age of 18 years). group, form the symptoms and behaviour that the seeds of behaviour of the theory which, then they occur, expose the individ- kind we are concerned with here are sown ual to the greatest risks, i.e. of being taken early in the process of development receives into custody before 18 years of age and considerable support in this section of the relapse into crime after this age. investigation. In the first place the group comprises the Affect lability with outbursts of aggres-

B-boys subjected to skull traumata and sion (65 per cent relapse into crime after the unconsciousness (70 per cent criminality age of 18 years and also a significant after the age of 18), those who easily come difference in the appearance of the sympinto conflict with companions (85 per cent toms before the age of 10 years), running criminality after 18) and those who have home away from and vagabondage (79 per earlier had problems of adjustment outside cent commit crimes after the age of 18

the home (81 per cent criminality after 18 yearsl) and pilfering and theft outside the

years of age). l In this and following three pieces the percen- Further, this group includes the B-boys tages give also the frequency of criminality after who were considered to have had a “not the age of 18 years.

home (64 per cent), also belong to this are “motor disturbance during the years of group. If the last-named symptom appears growth, “skull traumata with unconsciousbefore the age of 10 years, we also find a ness”, and “affect lability with outbursts of significance for custody before 18 years and aggression”. Motor disturbance cannot be a tendency towards greater criminality after traced during infancy, but it seems reasonthe age of 18 years. Thus we are here able to assume that it was present so early concerned with symptoms that appear rather that it affected the incidence of accidents, and give a high frequency of relapse including accidents leading to skull injury. It early into crime. is shown, however, that the frequency of The school symptoms found in this con- skull traumata is not greater among the text among the B-boys are truancy (66 per B-boys than among the K-boys in the main cent), grade-repeating (69 per cent), re- investigation. The same is true of physical medial class attendance (63 per cent) and, injuries of other types. Skull traumata, according to reports, dislike of school atten- however, seem to have an extremely deletedance (66 per cent). rious effect when sustained by B-boys. We The B-boys whose parents have disapprov- find then 70 per cent of the B-boys who ed of how the boys used their spare time relapse into crime compared with 41 per cent who have not suffered such injury. The also belong to this group (70 per cent), as do combination with and without skull traumata do the B-boys with the symptom K-boys not show any significant difference in reaggressiveness (57 per cent). Further, to this group belong also some spect of relapse. The number of K-boys who variables measured directly by the psychia- suffered such injury was small, too (six trist, namely poor judgement coupled with cases), and only one of these committed lack of self-criticism- (67 per cent), an crime after the age of 18 years (17 per cent). attitude to crime (63 per cent) The difference between the B- and K-cases approving and a “not ordinary personality with signs with crime after the eighteenth birthday is of environmental and/or with some significant, however (53 per cent, mean error injury form of insufficiency in the personality (58 17.7 per cent). Skull injury with unconsciousness has per cent). Only 26 per cent of the B-boys in of their first crime, were often been considered to cause complicawho, spite tions in the form of “motor disturbance judged to have “ordinary personalities continued to commit crimes after the age of 18 and “affect lability with outbursts of aggression”. Earlier studies, as well as the results of years. the present investigation, speak against a direct relation. To some extent, however, l 1.9 Summarizing discussion the present study suggests that our young Earlier in the summary there was reason to delinquents, when they suffer skull injury, point out, in connection with the report of run greater risks than others of developing the in this section of the unfavourably. We must then assume some results, how, there is much evidence that form of insufficient personality which makes investigation, the causes of difficulties of adjustment, at the person in question especially sensitive to, least .in so far as they persist in later years, among other things, skull traumata of this must be sought early in the process of type. It can be observed that the B-boys who development. _ In the first therefore, it is of were judged by psychiatrists to have suffered place, interest for us to study the symptoms which, from environmental injury or insufficiency when they appear early, also show a high relapsed into crime after the age of 18 yeras frequency of relapse into crime after the age in a higher frequency than the B-boys who of 18 years. Among these early symptoms were judged as “ordinary” personalities

SOU 187 1973:49

without signs of environmental injury or cally motivated pre-school attendance. The insufficiency. picture of the environment in which the The examinations by child psychiatrists B-boys who later develop unfavourably grow revealed that several items of behaviour were up seems, therefore, to be extremely dismal more common among B-boys than among and, in respect of the upbringing situation, K-boys, but only two of them were related very similar to what has been reported in the to higher frequencies of crime after the age socio-psychological section of the investigaof 18 years. This referred to the B-boys who tion. were reported to have poor judgement with Attendance at a day nursery does not lack of self-criticism and the boys who had seem to improve the situation for the B-boys stated that they had a positive attitude to who, on account of an unfavourable social crime. Very great importance must be situation, must spend all their pre-school attached to these findings. years there. The same is true of attendance Further, there is a significantly higher at a youth centre, while the probably socifrequency of relapse into crime after the age ally more favoured B-boys who have had the of 18 years in the cases the psychiatrist has opportunity of attending a kindergarten may considered that the B-boys in question have have been favoured by such attendance. shown an elevated (though not manic) men- What are the B-boys like who are moving tal status. This concerns only four B-boys, it towards an unfavourable development? We is true, but all of them have relapsed into find that very early they have of

difficulties

crime. adjustment in the home and that home life Finally, it was found that in the cases in as a whole is experienced as unsatisfactory. which some form of mental insufficiency, or They show lack of communication and are marked abuse of alcohol or anti-social con- unwilling to accept rules and regulations. duct was present in the fathers, the sons Affect lability with outbursts of aggression is relapsed into crime more frequently after also part of the picture, as is running away the age of 18 years. In addition, there was a from home with tendencies towards vagahigher frequency of sons of anti-social bondage. Outside the home, too, difficulties fathers taken into custody before the age of of adjustment are encountered with in- 18 years. creased activity and aggressiveness, and diffi- This brings us to the question of inherited culty to associate with companions without traits and environment, and in the first place conflict. It is clear that these boys behave in the environmental variables which, in this many ways so differently from others that section of the investigation, have been they are regarded as aberrant and therefore shown to be related to unfavourable devel- become outsiders. At school are added lack opment (relapse into crime after 18) will be of interests, lack of a feeling of well-being, discussed. These include an upbringing re- truancy and a high frequency of gradeported to be “not ordinary, and an up- repeating and/or remedial instruction which - that of the mother bringing particularly gradually stamps the boy as aberrant and against which the boys themselves have confirms the attitude.

outsider

reacted. Also included are lack of interests in The most important question now is common with parents, parents disapproval whether the environment alone is the cause of the way the boys spent their spare time, of the evil. To grow up in an environment and frequent quarrels in the home. A similar where the upbringing situation is characteunfavourable development can also be traced rized by the mother as “not ordinary, and among the B-boys who felt themselves dis- against which the boy, too, reacts, where no liked at home, who had earlier attended day common interests exist and where quarrels nurseries and youth centres, and who had are frequent may, naturally, lead to denot enjoyed the privilege of purely pedagogi- creased interest in the home, to the members

188 SOU 1973: 49

of the family ceasing to talk to each other, symptoms as results of the effect of environto lack of respect for rules, and to boys mental factors only. Motor disturbance leaving home and beginning to pilfer and during the years of growth, a high frequency steal. The later at of affect lability and an increased activity on symptoms appearing school may, at least to a great extent, the whole, restlessness and aggressiveness although perhaps not wholly, be assumed to coupled with a rather higher than lower have the same background. Also what was mental status are symptoms which are easier found in the psychiatric examination, i.e. to assign to some form of congenital or poor judgement with lack of self-criticism acquired insufficiency in the personality, an and above all a positive attitude to crime, insufficiency which, on the one hand, leads can, without doubt, be regarded as a conse- directly to these symptoms, and secondarily quence of the unfavourable external situa- to subsequent symptoms of different kinds. tion. Even though environmental factors must of When no special mental illness or any necessity be of influence also in the generadirect state of insufficiency in the parents, tion of certain forms of activity, it is often apart from anti-social conduct in the father, impossible to master them, and, regardless of can be demonstrated to create increased risk how the environmental situation develops for it is natural to they often have fateful effects for the young delinquents, assume that the environment here has been individual. Whatever the generation mechadecisive. A higher frequency of physical nism may be, we are here faced with what is illness in both the fathers and the mothers of today one of the most urgent research the B-boys in relation to the K-boys also projects concerning anti-social conduct in increases the pressure of the environment on children and young people. Side by side with the B-boys. all we can see in the form of environmental Originally, for seemingly good reasons, injuries we must endeavour to find the some form of insufficiency was assumed to fundamental causes of motor disturbance be present in the personality of the B-boys and restlessness. The problems of aggression which made them more sensitive than the are elucidated from the aspect of psychology K-boys to skull traumata with unconscious- in the psychological section of the investiganess, for instance. The environmental factors tion. The author of the present report is now under discussionhave, however, been anxious to stress strongly the importance of assumed to provide enough causal factors to research into the causes of the insufficiency explain the unfavourable symptoms in devel- in personality which lead our young offenders to motor

opment shown by our young law breakers. disturbance, restlessness, aggres-

Still a few more symptoms remain to be siveness, affect lability and a high mental discussed, however. They are the motor status and which may be related to that disturbance more frequently in hypersensitiveness to skull injury with unreported B-boys than in K-boys during the years of consciousness, which has been shown in the growth, and the similarly higher frequency study. of affect lability with outbursts of aggression This refers especially to chemical and and for both these variables also the higher metabolic research which touches upon the frequency of relapse into crime after the age defective activation mechanisms and their of 18 years. Also the symptom com binations possible relation to hyperactivity, but also to increased (high) activity and aggressiveness, the more direct child neurological research and finally the unfavourable development in concerning the growth processes of the B-boys with, before the psychiatrist, heigh- nervous system. tened mental status. It is more difficult to explain, on the basis of clinical experience and the present state of knowledge, these

Litteraturförtecknin g

(Siffrorna efter varje här upptaget arbete hän- rold 1969) 46 visar till sida i rapporten.) Bandura, A. & Walters, R. H. Adolescent aggression. New York: Roland, 1959. Agrell, J., Creutzer, B., lnskrivningsskyldigas nar- 106 kotikavanor inom Stockholms och Göteborgs Bax, M., Mac Keith, R. Minimal Cerebral Dysfunkinskrivningsområde. Mil. Psyk. Inst. (MP1) - tion. Little Club Clinics in Developmental rapport 1968. Citerad Olofsson 1971 b. Medicin. Nr. 10, Heineman Medical Books, 115 London 1963. (Citat Torold 1969). Agrell, J., Netz, B., Wolff, B. Inskrivningsskyldigas 45 narkotikavanor 1968 - Frekvenser, attityder Bell, R. Q. A reinterpretation of the direction of och bakgrundsfakta. SOU 1969: 53. effects in studies of socialization. Psych. Rev. 114 75, 81-95,1968. Ahnsjö, S. Barnpsykiatriska frågeformulär 1958, 76 1960; Bellman, M. Studies on enkopresis. Act. Paeditr. Hereditetsschema 1958, 1960; Suppl. 170, 1966. Skattningsschema för psykiatriska avsnittet 57 1964. (Tillgängligt på kliendelundersökningens Björkberg, R. Nordstadsungdom och homosexuellt kansli, Justitiedepartementet.) prostituerade. I Ungdom och brott, Lund 1959. 12, 78 Blomberg 1971.)

Ahnsjö, S. tills. med Carlsson, G., Humble, K., (gitat

Olofsson, B., Settergren, G., och Svahn, I. Björkenhed, S., Hermansson, B. Den manliga ung- Metodbeskrivning. Kap. 8 i Unga lagöverträ- domsbrottsligheten i Göteborg åren 1951 och dare I. Betänkandet avgivet av 1956 års klientel- 1952. Stencil. (Citat Olofsson, 1971 b) undersökning rörande ungdomsbrottslingar. 112 SOU 1971: 49. Blomberg, D. Undersökningar rörande ungdoms- 11, 12 vårdsskolomas klientel. Bilaga till Vården vid Ainsworth, M. D. The effects of maternal depriva- ungdomsvårdsskolorna, SOU 1954: 5. tion, a review of findings and controversy in the 56, 73, 77, 134 context of research strategy. Deprivation of - Ungdomsskoleelevemas återanpassning. Sociala Maternal Care. Public Health Papers No. 14. meddelanden nr 3, 1958. WHO, Geneva, 1962. 56, 57, 134, 166 - Infancy in Uganda. John Hopkins Univ. Press, - Den svenska ungdomsbrottsligheten. 3. uppl. Baltimore, 1967 Natur och Kultur, Stockholm 1971. 25 73, 114, 130, 134 Alexander, F., Staub, H. The criminal, the judge Blomberg, G., Grunewald, K. Ungdomsvårdsskolorand the public: A psychological analysis. Mac nas nuvarande klientel. (Bilaga till Behandlings- Millan. New York 1931. (Citat Jonsson 1967.) forskning vid ungdomsvårdsskoloma”, SOU 57 1964: 24. Andry, R. G. Delinquency and Parental Pathology. 73,77,131,134 Methuen, London. (Cited Rutter 1971.) Bohman, M. Adopted children and their families. 26 Proprius förslag. Stockholm 1970. Annell, A-L. Pertussis in Infancy as a Cause of 17, 74, 150 Behaviour Disorders in Children. Almqvist & - A comparative study of adopted children, foster Wiksells Boktryckeri AB, Uppsala 1953. . children and children in their biological envi- 44 ronment born after undersired pregnancies. - Elementär bampsykiatri, Norstedt & Söner, Acta Paed. Scand. Suppl. 221, 1971. Stockholm. Tredje upplagan 1971. 74 150 Bowlby, J. Maternal care and mental health. WHO Bakwin, H., Developmental Hyperactivity. Acta Monograph. Geneva 1951, Series 2. Paediatr. Scand. Suppl. 172, 1967. (Citat To- 25, 26

190 SOU 1973: 49

of the Glueck Prediction - Separation of mother and child. Lancer 1, 480, for Applications 195 8. (a) Table. Univ. of London Press, London, 1965. 25 (Citat Rutter 1971.) - Separation of mother and child. Lancet l, 1070, 27, 76 1958. (b) Davenport, H. T., Werry, J. S. The effect of general 25 anesthesia, surgery and hospitalization upon the - The nature of blue childs tie to his mother. Int. behavior of children. Am. J. Orthopsychiat. 40, J. Psychoanal. 39, 350-373, 1958. (c) 806-824, 1970. 25 25 - Effects on behaviour of disruption of an affek- Dencker, S. J. significance of environmental factional bond. In Genetic and Environmental tors on development of some social and perinñuences on behaviour (Edited by Thoday, sonality components. Acta Psychiatr. Scand. J. M. and Parker, A. S.) Oliver & Boyd, Edin- V01. 40. Suppl. 180, 317-321, 1963. (Citat burgh, 1968. Torold 1969.) 25, 27 18 - Attachment and Loss. Vol. 1. Attachment. Douglas, J. W. B., Ross, J.M., Hammond, W.A., Hogarth Press, London 1969. Mulligam, D. G. Delinquency and social class. Br. J. Criminol. 6, 294-302, 1966. 25, 27 Bowlby, J., Ainsworth, M., Boston, M., Rosen- 27 D. The effects of mother - child Douglas, J. W. B., Ross, J. M., Simpson, H. R. All bluth, separation: a follow-up study. Br. J. Med. our future. Peter Davies, London 1968. (Citat Psychol. 29, 211-247, 1956. Rutter 1971.) 26 26, 27 Bowlby, J., Parkes, C. M. Separation and loss Drillien, C. M. The growth and development of the born infant. Livingstone, Edinwithin the family. In The Child and his family prematurely (Edited by Anthony, E. S. and Koupernik, burgh 1964. C. M.) Wiley - lnterscience, New York 1970. 17 27 Duna, M., Graff-Lonnevig, V., Lagerkrantz, R., Brown, F. Childhood bereavement and subsequent Lagerkvist, B. Småbamen och sjukhusen. Läkardisorder. Br. J. Psychiat. 112, tidningen nr 40, 4523-4528, 1970. psychiatric 1966. (Citat Rutter 1971.) 25

121335-1041, Eilenberg, M. D. Remand home boys 1930-1955.

Burt, C. The Young Delinquent, London 1944. The British Journal of Criminology. Vol. 2, Nr. 1 13 2,111-131, 1961. Byström-Näswall, A., m. 11. Mellanöl - ett ung- 130 domsproblem. Trebetygsuppsats i pedagogik, Elmhorn, K. Faktisk brottslighet bland skolbarn. Stockholms universitet, 1970. (Citat Blomberg En enkätundersökning. SOU 1969: 1. 1971.) 112, 165 1 14 - Översikt över det sociologiska avsnittet. Bilagai Börjesson, B. Om påföljders verkningar. Uppsala Unga lagöverträdare 1, SOU 1971:49. 1966. l 12 167 Eriksson, Kal-l. Vanart och personlighetsawikelser. Carlsson, G. Undersökningen i belysning av den Uppsala 1957. (Citat Blomberg 1971.) allmänna kriminalitetsutvecklingen. Kap. 3 i 166 Unga lagöverträdare l. Betänkande avgivet av Eriksson, T., Jansson, G.-C., Larsson, U. Återfall i 1956 års klientelundersökning rörande ung- brott bland unga lagöverträdare. Bilaga till SOU domsbrottslingar. SOU 1971:49. 1956: 55. 12 134, 166, 167 - ”Familj, skola och samhälle i belysning av Eriksson, T., Marnell, G., Larsson, U. Ungdomsofficiella data. Unga lagöverträdare Il. Betän- fängelseklientelet som behandlingsgrupp. Bilaga kande avgivet av 1956 års klientelundersökning till SOU 1950:47. rörande ungdomsbrottslingar. SOU 1972: 76. 73, 134 11,16,74,104 Essex-Cater, A. Boys in remand. The British Cederblad, M. A Child Psychiatric Study on Sudan- Journal of Criminology, Vol. 2, nr 2: 132-148, ese Arab Children. Acta Psychiatrica Scandina- 1961. vica Suppl. 200. Copenhagen, 1968. 130 141 Faust, O. A., Jackson, K., Cermak, E. G., Burtt, Cloward, R. Ohlin, L. E. Delinquency and oppor- M. M., Winkley, R. Reducing emotional trauma A theory of delinquent gangs. Glencoe in hispitalized children. Albany Res. Proj. tunity. 1960. (Citat Olofsson 1971 b.) Albany, New York, 1964 (Citat Rutter 1971.) 113 25 Cohen, A. H. Delinquent Boys. Culture of the Frey, T., Forsman, H. Om elektroencephalogram Nord. gang. Glencoe 1955. hos pojkar med uppföranderubbningar. l 13 Tidskrift for Kriminalvidenskab 1951: l. Craig, M. M., Glick, S. J. A Manual of Procedures 131

Frisk, Max. Tonårsproblem. Samfundet Folkhäl- psykiatrisk studie i Stockholm. Svenska föresan, Helsingfors 1968. ningen för psykisk hälsovård, Stockholm 1972. 131 105, 114 Gibson, H. B. Early delinquency in relation to Hjem, B., Nylander, I. Late prognosis of Severe broken homes. J. Child Psychol. Psychiatr. 10, Head Injuries in Childhood. Arch. Disease in 195-204, 1969. Childhood, 37,113, 1962. 27 45 Glueck, S., Glueck, E. Unravelling Juvenile Delin- Hoffman, J. W. Gytnecology and Obstetrics. W. B. quency. Harvard University Press, Connecticut, Saunders comp. Philadelphia & London, 1962. 1950. (Citat Torold 1969.) 27, 56, 57, 113, 130 18 - Family Environment and Delinquency. Kegan Holmstedt, G. Vårdresultatet vid ungdomsvårds- Paul, London 1962. skolorna. Stencil och bilaga till betänkande 56, 57 Utbyggnad av ungdomsvårdsskolorna”, Stock- Gordan, K., Näs, N.-O. En undersökning av 1964 1958. (Citat Blomberg 1971.)

års ungdomsvårdsskoleelever. Socialstyrelsen re- 11606lm

dovisar, nr 6, Stockholm 1969. Husén, T. Talent, Opportunity and Career. Alm- 73, 131, 134 qvist & Wiksell, Stockholm, 1969. Graham, P., Rutter, M. Psychiatric Disorders in 10- 18 and 11-year old Children. Proc. Roy. Soc. Med. - Psychological twin research I. A methodological 59, 382-387, 1966 (Citat Torold 1969.) study. Almqvist & Wiksell, Uppsala 1959. (Citat 46 Torold 1969.) Greenhill, J. P. Obstetrics. W. B. Saunders comp. 18 Philadelphia & London, 1965. (Citat Torold Illingsworth, R. S., Holt, K. S. Children in hospital: 1969.) some observations on their reactions with spe- 18 cial reference to daily visiting. Lancet II, Gregory, I. Anterospective data following child- 1257-1262. 1955. hood loss of patent. Arch. Gen. Psychiatr. 13, 25 110-120, 1965. (Citat Rutter 1971.) Illsley, R. ”A sociological study of reproduction 27 and its outcome”, in Richardson & Gutt- Gunnarsson, S. Infantile asthma as a psychosoma- macher: Child bearing, sociological and psychotic disease. Acta Paeditrica. Suppl. 77, 1964. logical aspects. Williams and Witkins, Maryland, 150 p. 45-135. 1967. Halldén, O. En follow-up-undersökning av skolung- 17 domens rök-, alkohol- och sniffningsvanor. In- Inghe, M.-B., Inghe, G. Children of poor families in formation från Skolstyrelsen, nr 8 A. Västerås the welfare state. Act. Soc.-med. Scand. l: 117 1970. (Citat Blomberg 1971.) Nr 2, 1969. 114 77 Hartelius, H. A study of male juvenile Delinquents. Inghe, G. Lindberg, T. Recidivrisken vid olika Acta Psychiatr. Scand. Suppl. 182, Vol. 40, brottstyper med särskild hänsyn till inflytandet 1965. av alkoholmissbruk. Bilaga till SOU 1956:55. 45, 57, 131 166, 167 Hauge, R. Kriminalitet som ungdomsfenomen. Jenkins, R. L. Diagnosis, dynamics and treatment Aldus, Stockholm 1971. in child psychiatry. Psych. Reserach Reports, 112 18, 1964. Healy, W., Bronner, A. Delinquents and Crirninals. 106 Their Making and Unmaking. New York 1928. Jonsson, G. Delinquent Boys. Acta Psychiatr. 1 12 Scand. Suppl. 195. Vol. 43. Munksgaard, Co- Heiniche, C. M., Westheimer, I. J. Brief separations. penhagen 1967. Longmans, London 1965. (Citat Rutter 1971.) 17, 45, 56, 57, 73, 74, 77,104,105,134,150 25, 27 - Det sociala arvet. Tidens förlag, Folksam, 1969. Hellberg, 0. ”Debut och återfall i brott. Kap. l0i 77, 104, 105, 130 Unga lagöverträdare I. Betänkande avgivet av - Att bryta det sociala arvet. Tidens Förlag, 1956 års klientelundersökning rörande ung- Folksam, 1973. domsbrottslingar. SOU 1971:49. 74 13 - Den teoretiska bakgrunden. Kap. 4 i Unga Hermansson, B., Björkenhed, S., Björkberg, R. Ung- lagöverträdare I. Betänkande avgivet av 1956 dom och brott, Lund 1959. (Citat Olofsson, års klientelundersökning rörande ungdoms- 1971 b) brottslingar. SOU 1971:49. 1 12 12 Hertzman-Ericson, M., Jansson, E. Vilka barn Jonsson, G., Kälvesten, A.-L. 222 stockholmspojskolkar. Socialmedicinsk Tidskrift 33: 10, 397- kar. Almqvist & Wiksell. 1964. 405, 1956. 46, 56, 73, 77,134 56 Klackenberg, G. A prospective longitudinal Study Herulf, B. Ungdom och narkotika. En social- of Children. Data on psychic health and devel-

opment up to 8 years of age. Lindeparkens Soviet Press vol. XVIII, no 30 (1960). (Citat tryckeri, Stockholm 1971. Olofsson 1971 b och 1973.) 72 112 Koch, H. Klinische und heilpädagogische Aufgaben Müller, R. Nylander l. Sequelae of primary aseptic bei dissozialen Jugendlichen. Jungen-Dissoziali- meningo-encephalitis. Acta Psychiatr. et tät, Neckar - Verlag, Villingen, 1972. Neurol. Scand. Suppl. 126, 1958. 45 45 Kälvesten, A. L., och Meldahl, G. 217 Stockholms- Naess, S. Mother-child separation and delinquency. familjer. Tidens förlag. Stockholm 1972. Br. J. Delinq. 10, 22-35, 1959. (Citat Rutter 74 1971.) Lempp, R. Die prognotische Bedeutung von Eigen- 26 tumsdelikten bei Kindern und Jugendlichen. - Mother-child separation and delinquency: Jungen-Dissozialität, Neckar - Verlag, Villing- further evidence. Br. J. Criminol. 2, 361-374, en, 197 2. (Citat Rutter 1971.)

l 8 1262.

Lewin, K. Frontiers of group dynamics. Human Nycander, G. Personlighetsutveckling på avvägar. Relations nr l, 1947. Stockholm 1950. 1 13 56 Lindblom, R. Ungdomsvårdsskolorna. Stockholm Nylander, I. Barnpsykiatriska synpunkter på ence- 1954. (Citat Blomberg 1971.) phalitens prognos. Nordisk Medicin 54, 1317, 166 1955. Ludvigsson, J. Barnovänlig sjukhusmiljö. Läkartid- 45 ningen, Vol. 69, nr 46, 1972. - Children of alcoholic fathers. Acta Paed. Suppl. 25 121. 1960. MacFarlane, J. W., Allen, L. & Honzik, M.P. A 74 developmental study of the behaviour problems - ”Thinner” addiction in children and adoleof normal children between twenty-one months scents. Acta Paedophych. nr 29, 273, 1962. and fourteen years. University of California 114 Press, 1954. - Thinner, alkohol- och tablettmissbruk bland 106 barn och ungdom. Kliniska synpunkter. Nord. Magnusson, D., Dunér, A. och Olofsson, B. Krimi- Medicin 70, 896, 1963. nellt beteende: Modeller och undersökningspla- 1 14 nering. Rapport nr IX. Stencil. Stockholm - Thinner addiction in Sweden, in Drug addic- (Citat Olweus 1973.) tion in youth”. (Edit. E. Harms, Pergamon Press, New York 1965). Mc Cord, W., Mc Cord, J. Origins of Crime: a new 114 evaluation of the Cambridge - Sommerville - Narkotikamissbruk: Lösningsmedel. Läkartid- Youth Study. Columbia University Press, New ningen nr 64, 4063, 1967. York, 1959. 1 14 27,45 Nylander, I., Hjem, B., Acute head injuries in Meyerhoefer, M., Keller, V., Frustration in fruher children. Traumatology, therapy and prognosis. Huber, Stuttgart, 1966. Acta Paediat. Suppl. 152, 1964.

åündesalter. 5 45

Olofsson, B. ”Beskrivning av debutbrottsituatio- Michaels, J. C. The indidence of enuresis and age of cessation in 100 delinquents and 100 sibling nen. Kap. 9 i Unga lagöverträdare I. Betänkancontrols. Am. J. Orthopsychiatr. VIII, 460, de avgivet av 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar. SOU 1971: 49. 1938. 57 (a). 11 Michaels, J. C., Goodman, S. B. The incidence of - Vad var det vi sa! Om kriminellt och konformt enuresis and age of cessation in 100 neurobeteende bland skolpojkar. Utbildningsförlaget, psychiatric patients with a discussion on the Stockholm, 1971 (b). relation between enuresis and delinquency. Am. 56,l04,105,106,112,115 J. Orthophychiatr. IV, 59, 1939. 57 - Unga lagöverträdare Ill. Betänkande avgivet av Minde, K., Webb, L. Studies on the hyperactive 1956 års klientelundersökning rörande ungdomsbrottslingar. SOU 1973: 25. child VI: Prenatal and perinatal factors associated with hyperactivity. Developm. Med. Child 11, 55, 77,102,104,105,112, 116 Neurology, 10, 355-363, 1958. (Citat Torold Olweus, D. Hackkycklingar och översittare. Forsk- 1969.) ning om skolrnobbning. Almqvist & Wiksell, 17 1973. Minkovsky, G. M. Some Causes of Juvenile Delin- 105, 106 quency in the USSR and Measures to prevent it. - Prediction of aggression. Scand. Test Corpora- Sovetskoye gosudarstvo i pravo, Maj 1966 s. tion, Stockholm, 1969. 84-93. Artikeln återgiven i Current Digest of 105

13- 193

Pasamanick, B., Rogers, M. & Lilienfelds, A.M. chiatry and Allied Disipl. Vol. 12, Nr 4, 1971. Pregnancy experience and the development of 12, 25, 26, 27, S7, 74-76 behaviour disorders in children. Amer. J. Psych. Schaffer, H. R., Callender, W. M. Psychological 112: 613. 1956. effects of hospitalization in infancy. Paediatrics 17 24, 528-539, 1959. Pinkerton, P. The psychosomatic approach in child 25 psychiatry. In Howells (ed.) Modem perspec- Schaffer, H. R., Schaffer, E. B. Child care and the tives in child psychiatry. Oliver & Boyd, Edin- family. Bell, London 1968. (Citat Rutter burgh, 1965. 197 1.) 57 26 Prugh, D. G., Staub, E. M., Sands, H. H., Kirsch- Schaffer, l-l. R., Emerson, P. E. The development baum, R.M., Lenikan, E. A. A study of the of social attachments in infancy. Monogr. Soc. emotional reactions of children and families to Res. Childr. Dev. 29, No. 3, 1-77, 1964. (Citat hispitalization and illness. Am. J. Orthopsy- Rutter 1971.) chiatr. 23, 70-106, 1953. (Citat Rutter 1971.) 25 25 Sells, S. B., Roff, M. (Citat Olofsson, 1971 b) Redl, F. & Wineman, D. The aggressive child, New 113 York, Free Press, 1957. Settergren, G., Brandt-Humble, K. Progress report. 106 Stockholm 1965. Stencil. verksamheten - 112 Regnér, E. Den skolpsykiatriska mål och medel. Skola och samhälle nr 6, Shields, S. J. Personality differences and neurotic 161-175, 1949. Traits in normal twin schoolchildren: A study 56 of psychiatric genetics. Eugen. Rev. 45, 213- - Vanart och asocialitet hos barn och ungdom i 246, 1954. (Citat Torold 1969.) medicinsk-psykologisk belysning. I Ungdom 18, 74 och Fritid, - and utredning av Göteborgs barnavårds- Monozygotic twins, brought up apart nämnd, Göteborg 1951. (Citat Blomberg 1971.) brought up together. Oxford Univ. Press, Lon- 73 don 1962. (Citat Torold 1969.) Robertson, J. Young children in hospital. Tavi- 18 stock Publ. Ltd 1958. - Psychiatric [n studies in Psychiatry genetics. 25 (Edited by Shepherd, M. and Davies, D. L.) Robertson, J., Bowlby, J. Responses of young Oxford Univ. Press, London 1968. children to separation from their mother -II. 74 Courrier 2,131-141, 1952. Slater, E. Psychotic and neurotic illness in twins. 25 Spec. Rep. Ser. med. Res. Coun. (London) 278, Robins, L. N. Deviant children grown up. A soci- 1953. (Citat Torold 1969.) ological and psychiatric study of sociopathic 18 personality. The Williams & Wilkens Company, Spurway, l-LJ. The fate and management of the Baltimore 1966. second twin. Amer. J. Obstet., Gynec., 83, 74, 106, 112 1377-1388, 1962. (Citat Torold 1969.) - Social correlates of psychiatric disorders: can we 18 tell causes from consequences. J. Health Social Stott, D. H. The childs hazard in utero p. 19-60, Behaviour 10, 95-104, 1969. in: Howells: Modern perspectives in interna- 76 tional child psychiatry. Oliver and Boyd, Edin- Rosanoff, A. J., Handy, L. M., Plesset, l. R. The burgh, London, 1969. etiology of child behaviour difñculties, juvenile 17 delinquency and adult criminality, with special Stutte, H. Se Koch, H. references to their occurance in twins. Psy- 46 chiatr. Mongr. No. 1. Department of Institu- Svahn, I. ”Insamlingen av undersökningsmateriations, Sacramento, 1941. (Citat Rutter 1971.) let. Kap. 7 i Unga lagöverträdare I. Betänkan- 74 de avgivet av 1956 års klientelundersökning Rune, V. Acute head injuries in children. Acta rörande ungdomsbrottslingar. SOU 1971: 49. Paediatr. Scand. Supplement 209, 1970. 13 45 Sveri, K. Barnkriminalitet. Nordisk Tidskrift for Rutter, M. Children of sick parents: an environ- Kriminalvidenskab, no 2, 1959. mental and psychiatric study. Mandsley Mono- 112 graph nr 16. Oxford Univ. Press, London 1966. - Kriminalitet och ålder. Uppsala 1960. (Citat Rutter 1971.) 112 75 Tait, C. D., Hodges, E. F. Delinquents, their Fami- - Sex differences in childrens responses to family lies and the Community. Chas. C. Thomas, stress. Anthony, E. J. & Koupernik, C. (Eds), Springfield, Illinois, 1962. (Citat Tanner 1971.) The child in his.family. New York 1970. 27, 76 12 Takman, J. Om narkotikamissbruk bland ungdom. - Parent-child effects on Soc. Meddel. nr 1, 25-32, 1958. separation: psychological the children. J. of Child Psychol. and Psy- 114

Tienari, P. On intrapair differences in Male Twins Statistiska undersökningar kring alkoholfrågan: with special reference to dominance - sub- SOU 195 l : 4 3. missiveness. Acta Psychiat. Scand. Suppl. 188. 1 14 Vol. 42, 1966. (Citat Torold 1969.) Ungdomens alkoholvanor. Centralförbundet för 18 nykterhetsundervisning 1969. Torold, A. En studie om ungdomskriminalitet. l 14 Socialstyrelsen redovisar, nr 5, 1969. Narkomanvårdskommitténs betänkande. SOU 18, 46 1969: 5 3. Törnkvist, C. 0., Wallin, B. Brottsrecidiv efter vård l 14 i ungdomsfängelse. Kriminalvetenskapliga insti- Socialstyrelsen redovisar. Behandling av Narkotikatutet vid Stockholms universitet, Stencil, 1967. missbrukare. AB Allmänna Förlaget, Stockholm 166 197 3. Uddenberg, G. Diagnostic Studies in Prematures. 1 14 Acta Psychiatr. et neurol. Suppl. 104, 1955. 46 Weinschenk, C. Die kriminogene Bedeutung der Legastheni, J ugend-Dissozialitet, Neckar-Verlag, Villingen, 1972. 56 Weiss, E., English, O. S. Psychomatic Medicine. Saunders, Philadelphia, 1957. (Citat Jonsson 1967.) 57 Werner, E., Simonian, B. S., Bierman, J. M., French, E. F. Comulative effect of perinatal complications and deprived environment on psycical, intellectual and social development in preschool children. Pediatrics. Vol. 39.4. 1967. 17 Vernon, D.T.A., Foley, J.M. Sipowicz, R. R., Schulman, J .L. The psychological responses of Children to Hospitalization and Illness. C.C. Thomas, Springfield, Illinois, 1965. 25 West, D. J. Present conduct and future delinquency. Heinemann, London 1969. 69 Wittrock, G. Skolkningsproblemet. Folkskollärarnas Tidning nr 43, 6-8, 1947. 56 Wolff, S. The contribution of obstetric complications to the etiology of behaviour disorders in childhood. J. Child Psychol. & Psychiat. Vol. 8, p. 57-66. Pergamon Press, London 1967. 17 Yarrow, L. J. The crucial nature of early experience. ln Environmental Influences (Ed. by Glass, D. C.) Rockefeller Univ. Press & Russel Sage Foundation, New York 1968. (Citat Rutter 1971.) 76 - Separation from parents during early Childhood. In Review of Child Development Research. (Edited by Hoffman, M. C. and Hoffman, L. W.) Vol. l, Russel Sage Foundation, New York 1964. (Citat Rutter 1971.) 25

Statens

offentliga utredningar 1973

Kronologisk förteckning

Litteraturen i skolan. U. 35. Kriminologisk forskning. Ju. Hogskolan. U. 36. Miljövårdens informationssystem. Förslag och Hogskolan. Sammanfattning. U, motiv. Jo. Fastighetstaxering. Fi. 37. Miljövårdens

informationssystem. Statskonto Museerna. U. rets förstudie. Jo. Data och naringspolitik. l. 38. Personal för krigsmaktens förvaltningsverksam-

Trygghet i anställningen. ln. het. Fö. Radio i utveckling. U. 39. God inkassosed. Ju. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstu- 40. Civilförsvarsförmåner. Fö. dier inom vuxenutbildningen. U. 41. Forskning för utveckling. U. 10. Reklam lll. ställningstaganden och förslag. U. 42. Utbildning av Iärarutbildare. U. (Utkommer senare) 43. Budgetreform. Fi. 11. Reklam IV›. Reklamens kostnader och bestäm- 44. Budgetreform. Bilagor. Fi. ningsfaktorer. U. 45. Budgetreform. Stabiliseringspolitiska bilagor. 12. Försöksverksamhet med vrkesteknisk högsko- Fi.

Unga Iagöverträdare IV. Ju. 16. Samhället och filmen. Del 3. U. 17. Teknisk översyn av studiemedelssvstemet. U. 18. Styrelserepresentation för bankanställda. Lagteknisk översyn. Fi. 19. TRU: s försöksverksamhet 1967-1972. U. 20. Varudeklaration - ett medel i konsumentpolitiken. H. 21. Svensk ekonomi fram till 1977. Fi. 22. Utsökningsbalk. Utsökningsrätt xll. Ju. 23. Bättre överblick över lagar och andra bestäm melser. Ju. 24, Boendeservice 7. In. 25. Unga lagöverträdare lll. Ju. 26. Lag och rätt i grundskolan. Ju. 27. Sanering lll. ln, 28. Stvrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi. 29. Jarn- och metallmanufakturindustrin under 70-talet. l . 30. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70›talet. Bilagor. I. 31. Revision av vattenlagen. Del avattenförbund. Ju. 32. vägtrafiken - kostnader och avgifter. l. 33. Ranta och restavglft på skatt m. m. Fi. 34. Flygvapnets befäl. Fo.

196 SOU 1973: 49

Statens offentliga utredningar 1973

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Handelsdepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13] Kommunal planering och detaljhandel. [15] Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. [22] Varudeklaration - ett medel i konsumentpolitiken. Bättre överblick över lagar och and ra bestäm- [20] melser. [23] ^ lill. *epartement Unga Iagöverträdare lll. [25] Trygghet i anställningen. [7] Lag och rätt i grundskolan. [26] Boendeservice 7. [24] Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbund. [31] Sanering III. [27] Kriminologisk forskning. [35] lndustridepartementet Försvarsdepartementet Data och näringspolitik. [6] Flygvapnets befäl. [34] Metallmanufakturutredningen. 1. Järn- och metall- Kommunikationsdepartementet manufakturindustrin under 7Gtalet. [29] 2. Järnvägtrafiken - kostnader och avgifter. [32] och metallrnanufakturindustrin under 70-talet. Bilagor. [30] Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Styrelserepresentation för bankanstâllda. Lagteknisk översyn. [18] Svensk ekonomi fram till 1977. [21] Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. [28] Ränta och restavgift på skatt m. m. [33]

Utbildningsdepartementet Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] Museerna. [5] Radio i utveckling. [8] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutredningen. Reklam Ill. ställningstaganden och förslag. [10] (Utkommer senare) Neklam lV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. (111 Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] TRU: s försöksverksamhet 1967-1972. [19]

Jordbruksdepartementet Mål och medel i skogspolitiken. [14] MiIiökontrollutredningen. 1. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. [36] 2. Miljövårdens informationssystem. Statskontorets förstudie. [37]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

SOU 1973: 49 197

Nordisk udredningsserie (Nu) 1973

Systematisk förteckning

1. Kommunalt samarbete över de nordiska riksgränserna. 2. Nordiskt kontaktmannamöte i Mariehamn. 3. Varudeklarasjonssamarbeid i Norden. 4. Den nordiska allmänheten och det nordiska samarbetet 1973. 5. Nordisk miljöskyddskonvention. 6. Nordisk pedagogisk specialutbildning för fysioterapeuter. 7. Nordiskt samarbete på arbetsmedicinens område. 8. Övergripande mål för konsumentundervisning i skolan.