Tillsynsdom

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Ä.. . . . .. . _ ._

_wan1..:7;§:.:.. ,

.4. n

Statens offentliga utredningar

www

1977:83 Justitiedepartementet

Tillsynsdom

Ungdomsfängelseutredningens förslag till ändringar i påföljdssystemet

Betänkande av gngdomsfángelseutredningen Stockholm 1977

Omslag Lars Nordberg Jemström Offsettryck AB

ISBN 91-38-03763-7 ISSN 0375-250X Gotab, Malmö 1977

Till Statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Den 28 juni 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen förjustitiedepanementet att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att utreda frågor i anslutning till avskalTande av påföljden ungdomsfángelse. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade depanementschefen den ll september 1974 numera hovrättspresidenten Tore Landahl, ordförande, samt ledamöterna av riksdagen ombudsmannen Eric Jönsson och rådmannen Inger Lindquist som sakkunniga. De sakkunniga har antagit namnet ungdomsfángelseutredningen. Att som experter biträda utredningen förordnades den 15 oktober 1974 numera överåklagaren Sven-Olof Håkansson och numera byråchefen Per Colliander, den 1 november 1975 byråchefen Norman Bishop och den 23 augusti 1976 kriminalvårdsdirektören Nils Altahr-Cederberg. Till sekreterare åt utredningen förordnades den 1 november 1974 numera hovrättsassessorn Jan Alvå. Som biträdande sekreterare har tjänstgjort numera kanslijuristen Lennart Adielsson under tiden den 24 november 1975-den 31 augusti 1976 och hovrättsfiskalen Per Eriksson fr. o. m. den 14 mars 1977. Utredningen har avgivit remissyttranden över dels övervakningsnämndutredningens betänkande ”Kriminalvårdens nämnder (SOU 1975:16), dels socialutredningens betänkande “Socialtjänst och socialförsäkringstillägg” (SOU 1977:40). Utredningen får härmed överlämna betänkandet ”Tillsynsdom” med förslag till ändringar i brottsbalkens påföljdssystem. Till betänkandet har som bilagor fogats redovisning för särskilda undersökningar av domstolarnas och ungdomsfángelsenämndens resp. kriminalvårdens praxis i frågor med anknytning till utredningsuppdraget. Undersökningarna har utförts av Adielsson i samarbete med Bishop (bilaga 1) resp. av Eriksson i samarbete med Colliander (bilaga 2). I bilaga 3 redovisas en undersökning av ungdomsfángelseklientelet år 1975, jämfört med år 1968. Undersökningen har för utredningens räkning utförts inom kriminalvårdsstyrelsens utvecklingsenhet av Bishop och byråassistenten Rolf Åström. I bilaga 4 lämnar utredningen i anledning av de föreslagna ändringarna i brottsbalken förslag till viss följdlagstiftning. 1 bilaga 5 redovisas utredningens förslag i en engelsk sammanfattning. Denna har utarbetats av Bishop. Till betänkandet har fogats reservation i vissa frågor av Inger Lindquist.

Vidare har Eric Jönsson avgett särskilt yttrande i viss fråga. I övrigt är betänkandet enhälligt och avgivet med instämmande av experterna. Utredningens arbete är därmed avslutat. Malmö i januari 1978

Tore Landahl

Eric Jönsson Inger Lindquist /Jan Alva Per Eriksson

Sven-0I0fl-lâkanss0n Per Colliander

Norman Bishop Nils Altahr-Cederberg

Innehåll

Sammanfattning . författningsförslag . . . . . . . . 27

2.1 Historik . . . . . . . . 63 2.2 Ungdomsfángelse enligt brottsbalken 65 2.3 Tillämpningen av ungdomsfángelse . 67 2.3.1 Domstolspraxis . . . . . 67 2.3.2 Ungdomsfángelsenämndens praxis . 70 2.3.3 Kriminalvårdens praxis . 72 2.4 Ungdomsfángelseklientelet . . . . . 73 2.5 Ungdomsfaingelse i vissa andra länder 74 2.6 Avskaffande av ungdomsfzingelse 77

3 Andra påföljder för unga Iagöverrrädare 81

3.2 Fängelseigällande rätt . . . . . . . . . . 82 3.3 Jämförelse mellan fängelse och ungdomsfángelse 85 3.4 Skyddstillsyn . . . . 88 3.5 Andra pålöljdsaltemativ 93 3.6 Barnavårdslagstiftningen 96 3.6.1 Gällande rätt . 96 3.6.2 Socialutredningen 98

4 Utredningens allmänna överväganden i 103

4.1 Kriminalvård i frihet i stället för ungdOmSPangeIse 103

4.2 Villkorlig dom i stället för skyddstillsyn 108 4.3 Fängelse i stället för ungdomsfángelse 113

5Ti/lsynsdom. . . . . . . . . . .. 117 5.1 Tillsynsdomens tillämpningsområde 117

5.2 Föreskrift om frivårdshem 119 5.3 Intagning i anstalt 122 5.4 Påfoljdstiden m. m. . . . . . 124 5.5 Verkställighetens organisation . 127 5.5.1 Ansvaret för verkställigheten . 127 5.5.2 Övervakare och biträdande Övervakare . 129 5.5.3 Besvärsrätt och besvärsordning . 131 5.6 Tillsynsdomens hjälpfunktion . 133 5.6.1 Social stödverksamhet . 133 5.6.2 Frågor om skadeståndsskyldighet 137 5.7 Tillsynsdomens kontrollfunktion . 138 5.8 Sanktioner vid villkorsövenrädelser . 143 5.9 Reaktionen vid återfall i brott 149

6 Villkorlig dom . . . . . . 153 6.1 Allmänna bestämmelser . 153 6.2 Villkorlig dom med stödâtgärder 156 6.3 Villkorlig dom med övervakning 159 6.4 Reaktionen vid återfall i brott 164

7Fänge1se. . . . . . .. 167 7.1 Fängelse for ungdomar 167 7.1.1 Påfoljdsvalet 167 7.1.2 StratTmätningen . 169 7.1.3 Verkställigheten . 171 7.2 Förtida . . . . 173 frigivning 7.2.1 Verkställighet utom anstalt 173 7.2.2 Villkorlig frigivning . . . . . . . . 179 7.2.3 Organisations- och handläggningsfrågor . 187

8 Genomförandet av förslagen 191 8.1 Resursfrâgor . . . . . . . . . . 191 8.1.1 Inledande anmärkningar . . . . . . 191

1 Undersökningens uppläggning . . . . . . . . . 225 2 Domstolspraxis. Tillämpningen av ungdomsfángelse . 225 2.1 Brott i domen på ungdomsiängelse 225 2.2 Förordnande angående längsta tid för ungdomsfangelse . 227 2.3 Tidigare domar samt ingripanden från barnavårdsnämnd 227

3 Domstolspraxis. Fängelse för ungdomar 229 3.1 Brott i domen på fängelse . . . . . . . . . . . . 229 3.2 Tidigare domar och ingripanden från barnavårdsnämnd . 233 3.3 Motiveringar för fängelsestraff . 235 4 Ungdomsfangelsenämndens praxis . . . . . . . . . . . 236 4.1 Varaktigheten av den inledande behandlingen i anstalt . 236 4.2 Den s. k. riktpunkten . . . 238

Bilaga 3 En jämförande smdie av ungdomsfiingelseklientelet är 1968 och år 1975 267

Bilaga 4 Fäljdlagsrifming . . . . 275 till frivårdsförordning . . . . 275 lFörslag

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:163) om .införande av.

brottsbalken 291

3 Förslag till lag om ändring lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt . . . . .. 292

4 Förslag till förordning ändring i. kongörelsen.(l974:248) med

vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 294

5 Förslag till lag om ändringti lagen.(l946:804). om .införande av

nya rättegångsbalken . . . . . . . . . . . . 299 6 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) 300 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål . . . 301

8 Förslag till lag om ändringi lagen.(l976:37l)i om behandlingen

av häktade och anhållna m. fl. . . . . 303

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:515) .om ersättning vid

frihetsinskränkning 304

Bilaga 5 Summary in English . 305

Sammanfattning

1 Inledning

I direktiven för utredningen förutsätts att ungdomsfángelse skall avskaffas. uppdrag avser i första hand att undersöka vilken eller vilka Utredningens påföljder som skall kunna tillämpas i stället för ungdomsfángelse och att föreslå de ändringar i påfoljdssystemet som är påkallade av att ungdomsfängelse avskaffas. Vissa riktlinjer för utredningens arbete har angetts i direktiven. Det uttalas nämligen där att avskaffandet av ungdomsfängelse inte får leda till ökade frihetsberövanden för den kategori av lagövenrädare som berörs av reformen. Tvärtom bör utredningens förslag syfta till en förskjutning av tyngdpunkten på andra kriminalvårdande åtgärder än frihetsberövande. Utredningen bör således bl. a. undersöka i vad mån ungdomsfángelse kan ersättas med skyddstillsyn. I betänkandets kapitel 2 redovisas hur ungdomsfángelse tillämpats i olika avseenden. En mera utförlig redovisning återfinns i de bilagor som fogats till betänkandet. l bilaga l redovisas således en undersökning av domstolarnas och ungdomsfangelsenämndens praxis. Bilaga 2 innefattar en redogörelse för anstaltsvårdens utformning och verkställighetspraxis. l bilaga 3 slutligen finns vissa uppgifter om ungdomsfangelseklientelet. Dessa uppgifter avser att med utgångspunkt från förhållandena år 1975 komplettera vissa uppgifter i en av kriminalvårdsstyrelsens utvecklingsenhet publicerad rapport med titeln ”Ungdomsfángelseklientelet 1968 - en beskrivning av klientet före. under och efter ungdomsfángelse. Sammanfattningsvis kan sägas följande om tillämpningen av ungdomsfängelse. Samtliga ungdomar som dömts till ungdomsfángelse har haft tibelastning. Oftast har kriminaliteten varit långvarig och digare kriminell omfattande. Många av de dömda har tidigare dömts till skyddstillsyn en eller flera gånger, ibland i förening med anstaltsbehandling. Flertalet har under längre tid varit föremål för vård enligt barnavårdslagen och många har därvid varit berövade friheten i form av intagning i ungdomsvårdsskola. Till grund för domen på ungdomsfángelse ligger nästan alltid allvarlig och omfattande brottslighet. När det gäller brottslighetens art intar förmögenhetsbrotten en helt dominerande ställning. Det stora flertalet av de dömda återfaller i brott någon gång under påföljdstiden, ofta i samband med rymning eller permission från anstalt. Återfallsfrekvensen är högre för ungdomsfángelse än for någon annan påfoljdsform. Verkställigheten av ungdomsfängelse måste med hänsyn till klientelets sammansättning till stor del ske

10 Sammanfattning

i slutna anstalter och i en del fall äger verkställigheten rum också i anstalter som är avsedda för ett särskilt svårbehandlat klientel, t. ex. Kumla. De som döms till ungdomsfángelse har vid sidan av den omfattande kriminaliteten merendels svårartade sociala problem, såsom missbruk av alkohol eller narkotika, psykiska besvär, eftersatt utbildning, många gånger med läs- och skrivsvårigheter som följd, avsaknad av yrkeserfarenhet m. m. I kapitel 3 redovisas bl. a. lagstiftning och praxis beträffande andra påföljder som enligt nuvarande ordning kan tillämpas för unga lagöverträdare, nämligen fängelse, skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt barnavårdslagen. Utredningens allmänna överväganden återfinns i kapitel 4. l avsnitt 4.1 redovisas under rubriken “Kriminalvård i frihet i stället för ungdomsfángelse” de grundläggande motiven för utredningens förslag till en ny påföljd i frihet med benämningen tillsynsdom. Det grundläggande innehållet i den nya påföljden utgörs av intensiv övervakning. När det av särskild anledning erfordras för att motverka återfall i brott, kan påföljden förenas med föreskrift för den dömde att vistas i frivårdshem. Vidare kan påföljden förenas med ett kortvarigt frihetsberövande, när sådant är påkallat av hänsyn till allmän laglydnad. Tillsynsdom skall således förekomma i tre olika former, tillsynsdom med enbart intensiv övervakning, tillsynsdom med föreskrift om frivårdshem samt tillsynsdom med förordnande om intagning i anstalt. Tillsynsdom kan inte införas utan att detta får vissa konsekvenser för påföljdssystemet i övrigt och särskilt för den nuvarande frivårdspåföljden skyddstillsyn. Härtill kommer att vissa av de motiv som ligger till grund för avskaffandet av ungdomsfángelse kan åberopas också till stöd för ändringar med avseende på skyddstillsynens utformning. Dessa frågor diskuteras närmare i avsnitt 4.2 som erhållit rubriken ”Villkorlig dom i stället för skyddstillsyn. Utredningen föreslår att skyddstillsyn ersätts med två nya påföljdsformer, båda inordnade i den nuvarande påföljden villkorlig dom. De nya påföljdsformerna kallas villkorlig dom med övervakning resp. villkorlig dom med stödâtgärder och skall förekomma vid sidan av den nuvarande villkorliga domen som helt saknar verkställighetsinnehåll. Avsnitt 4.3 har erhållit rubriken “Fängelse i stället för ungdomsfángelse. Här redovisas först grunderna för de förslag till ändringar i fråga om fängelsestraffets utformning som närmast är föranledda av direktivens krav att avskaffandet av ungdomsfángelse inte får leda till längre frihetsberövanden för den kategori unga lagöverträdare som berörs av reformen. Utredningen föreslår bl. a. en bestämmelse som medger stralfnedsättning för lagöverträdare under 21 år samt inskränkning i fangelsestraffets tillämplighet för ungdomar i åldern 18-20 år. Vidare diskuteras mot bakgrund av utredningens förslag till påföljder i frihet hur den kriminalvård i frihet som kan anordnas efter ett fängelsestraff bör vara utformad och vilka regler som bör gälla för frigivning i förtid från fängelse. Utredningen föreslår att förtida frigivning skall kunna ske antingen som verkställighet utom anstalt, varvid tiden för vistelsen utanför anstalten skall avräknas från straffet, eller som villkorlig _/Hgivning, varvid strafftid liksom nu inte avräknas. De olika förslagen redovisas mera ingående i kapitel 5-7. l kapitel 8 re-

SOU l977z83 Sammanfattning 11

dovisas till Övergångsbestämmelser samt diskuteras frågor av beförslag för ett genomförande av förslagen. Specialmotivering till vissa betydelse stämmelser i lagförslaget återfinns i kapitel 9. I betänkandet redovisas enbart de förslag till ändrad lagstiftning som berör brottsbalken. I bilaga 4 redovisas förslag till en ny frivårdsförordning samt till ändringar i annan lagstiftning.

2 Tillsynsdom

Det torde numera vara en allmän uppfattning att frihetsberövande påföljder sett är till skada för de personer som utsätts för dem, genom att generellt de lätt kan befästa eller förstärka en kriminell livsföring. Frihetsstraff bör därför undvikas så långt det är möjligt och samhällets insatser för att avhålla lagöverträdare från fortsatt brottslighet bör i första hand inriktas på positiva åtgärder i syfte att komma till rätta med sådana sociala missförhållanden som kan stå i samband med kriminaliteten. Särskild återhållsamhet bör iakttas när det gäller att beröva unga personer friheten. De här anförda synpunktema har under en följd av år legat till grund för en utveckling inom rättspraxis mot en alltmera begränsad tillämpning av frihetsberövande påföljder, vilken inte minst kommit att gälla unga lagöverträdare. Det är emellertid angeläget att även genom lagstiftningsåtgärder försöka att ytterligare inskränka frihetsstraffens tillämpningsområde i synnerhet för ungdomar. Om kriminalvård i frihet till någon del skall kunna ersätta ungdomsfängelse, måste vården i frihet enligt utredningens uppfattning utformas på sådant sätt att den dels framstår som en för lagöverträdaren mera kännbar reaktion än den nuvarande skyddstillsynen och dels blir bättre ägnad att motverka brott under påföljdstiden. Denna uppfattning grundas på den omständigheten att domar på ungdomsfängelse i många fall innefattat så allvarlig brottslighet att en kännbar reaktion av hänsyn till allmän laglydnad framstått som nödvändig. Vidare har ungdomsfängelse så gott som alltid föregåtts av ett flertal samhällsingripanden i anledning av tidigare omfattande brottslighet och valet av ungdomsfángelse har därför ofta haft sin grund i att domstolen funnit det angeläget att genom frihetsberövandet i vart fall tillfälligt förhindra nya återfall i brott. De här återgivna övervägandena ligger till grund för utredningens förslag till den nya påföljden tillsynsdom. Såsom tidigare sagts utgörs det grundläggande innehållet i tillsynsdomen av intensiv övervakning. Enligt utredningens mening bör en tillräckligt intensiv övervakning kunna framstå som ett så allvarligt ingrepp i den dömdes frihet att den tillgodoser även högt ställda allmänpreventiva krav på en kännbar reaktion. Vidare bör verkställigheten av en sådan övervakning utformas på ett sådant sätt att den i vart fall försvårar fortsatt brottslig verksamhet så länge övervakningen pågår. Det senast sagda ställer stora krav på verkställighetsmyndigheten. Om fortsatt brottslighet skall kunna motverkas, trots att den dömde inte är föremål för den massiva kontroll som ett frihetsberövande innebär, måste

12 Sammanfattning

verkställighetsmyndigheten hela tiden ha noggrann kännedom om den dömdes förhållanden. Detta krav förutsätter att övervakningen i allmänhet innefattar uppsökande verksamhet. Vidare torde det i många fall bli nödvändigt att flera personer engageras i samma övervakningsuppdrag. En effektiv övervakning förutsätter också att det ställs stränga krav på den dömde när det gäller dennes skyldighet att upprätthålla kontakt med verkställighetsmyndigheten. Dessa krav som till en början i regel bör innefatta skyldighet att hålla daglig kontakt bör vara tydligt angivna i en för den dömde utfärdad föreskrift. Det är således viktigt att den dömde får klart för sig vad han måste iaktta. Det är också viktigt att Föreskriften framstår som allvarligt menad. Detta betyder att de krav som ställs på den dömde måste upprätthållas med fasthet och att sanktionsåtgärder, ytterst i form av frihetsberövande, måste tillgripas gentemot den som inte uppfyller kraven. Tillsynsdomens kontrollfunktion beskrivs i avsnitt 5.7. Av det som nu sagts framgår att tillsynsdom i första hand skall tillgodose en kontrollfunktion. Liksom skyddstillsyn skall påföljden emellertid också ha en hjälpfunktion. Detta är självklart och viktigt med hänsyn till att tillsynsdomen till största delen kommer att tillämpas med avseende på lagövenrädare med svårartade sociala problem. Om påföljden i några fall skall kunna bidra till en mera varaktig anpassning i samhället och inte enbart motverka återfall i brott under själva påföljdstiden, måste de dömda inom påföljdens ram kunna erbjudas stöd som kan hjälpa dem att komma till rätta med sina problem. Frågor som rör hjälpfunktionen diskuteras i avsnitt 5.6. I avsnitt 5.1 redovisas närmare i vilka fall utredningen anser att tillsynsdom skall tillämpas. Tillsynsdom skall betraktas som en ersättning för frihetsstraffen och inte för den traditionella frivården. Påföljden skall väljas endast då det föreligger en så påtaglig återfallsrisk att den intensiva övervakningen framstår som det enda alternativet till frihetsberövande. Tillsynsdom skall således inte meddelas när det finns förutsättningar att komma till rätta med den tilltalades kriminalitet genom en frivård av mera traditionellt slag. I regel bör tillsynsdom inte komma i fråga förrän upprepade försök med mindre ingripande påföljder visat att fortsatt användning av sådana påföljder saknar utsikt till framgång. Av vad som nu sagts framgår att tillsynsdom i första hand skall meddelas i sådana fall som nu föranleder frihetsstraff, dvs. fängelse eller ungdomsfängelse. Det sagda hindrar emellertid inte att tillsynsdom kan vara en lämplig påföljd även i vissa fall då nu skyddstillsyn tillämpas trots upprepade tidigare lagföringar. Det är viktigt att framhålla att tillsynsdom inte får meddelas för annat än brottslighet av förhållandevis svår beskaffenhet. Utredningen menar att tillsynsdom bör anses motsvara ett fängelsestraff på minst sex månader. När man talar om tillsynsdomens tillämpningsområde bör det beaktas att det vid sidan av fängelse och ungdomsfángelse nu finns ytterligare en frihetsberövande påföljd för ungdom, nämligen intagning i ungdomsvårdsskola i anslutning till vård enligt barnavårdslagen. Sådan intagning kan beslutas i anledning av den unges brottslighet intill dess han fyllt 20 år. En konsekvens av socialutredningens förslag skulle bli att denna möjlighet till frihetsberövande med stöd av sociallagstiftningen bortfaller när det gäller

Sammanfattning 13

ungdomar över 18 år och att därigenom en grupp unga lagöverträdare, större än den grupp som nu döms till ungdomsfangelse, skulle föras över till kriminalvårdens ansvarsområde. Enligt utredningens uppfattning framstår tillsynsdom i många fall som en lämplig påföljdsform för denna kategori lagöverträdare. Någon lindrigare påföljd kan knappast komma i fråga för de flesta av dessa. Tillsynsdomen är främst avsedd att tillämpas på unga lagöverträdare. Utredningen har emellertid inte ansett det lämpligt att föreskriva någon viss åldersgräns för påföljden. Detta innebär att tillsynsdom också kan komma i fråga beträffande äldre lagöverträdare. Utredningens förslag till begränsning av fángelsestraffets tillämplighet för personer under 21 år bör dock leda till att tillsynsdom främst kommer att tillämpas i fråga om ett yngre klientel. Det har tidigare framhållits att tillsynsdom inte bör tillämpas så länge det finns förutsättningar för en frivård av mera traditionellt slag. Lika angeläget som det är att begränsa tillsynsdomens tillämpningsområde nedåt är det emellertid att se till att påföljden får en så vidsträckt tillämpning som möjligt såsom ersättning för frihetsstraff. Utredningen föreslår därför att tillsynsdomen skall kunna skärpas på två olika sätt för att den skall kunna passa även för en del fall då enbart en intensiv övervakning inte är tillräcklig. Ibland kan det med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden framstå som mer eller mindre omöjligt att anordna en övervakning som kan få någon brottsförebyggande effekt. Detta kan t. ex. vara fallet då den tilltalade saknar bostad och arbete eller annan regelbunden sysselsättning och även har svåra narkotika- eller alkoholproblem. Utredningen föreslår därför att domstolen, då tillsynsdom meddelas, skall kunna föreskriva skyldighet för den dömde att under viss tid, högst tre månader, vistas i ett frivårdshem. En sådan föreskrift skall som regel innebära skyldighet för den dömde att ha sin bostad i frivårdshemmet samt att hålla föreståndaren för detta underrättad om var han vistas när han inte uppehåller sig där. Förslaget i denna del redovisas närmare i avsnitt 5.2. Frivårdshem är enligt utredningens förslag en sammanfattande benämning på institutioner av ganska olika slag. Utredningen förutsätter således att de nuvarande frivårdshotellen till stor del kan inrättas som frivårdshem. Vidare anser utredningen att man kan tänka sig frivårdshem för olika särskilda ändamål, t. ex. för narkomanvård. Det bör dock uppmärksammas att sådan vård, liksom annan vård eller behandling, enligt utredningens förslag inte får anordnas utan att den dömde är införstådd därmed, om inte förutsättningar för tvångsmässig vård föreligger enligt sociallagstiftningen eller annan vårdlagstiftning. Slutligen tänker sig utredningen att enskilda hem under vissa förutsättningar skall kunna tas i anspråk som frivårdshem för en eller två klienter åt gången. Föreskrift om frivårdshem skall kunna meddelas inte bara i anslutning till domen utan även under påfoljdstiden, om förhållandena blir sådana att en tillräckligt effektiv övervakning inte kan anordnas på annat sätt. Det andra sätt, på vilket tillsynsdomen skall kunna skärpas för att dess tillämpningsområde skall bli så stort som möjligt i förhållande till frihetsstraffen, är förordnande om intagning i anstalt under viss tid, minst en och högst tre månader. Detta utvecklas närmare i avsnitt 5.3.

Sammanfattning

Det ligger nära till hands att jämföra intagning i anstalt vid tillsynsdom med den anstaltsbehandling som kan anordnas i anslutning till skyddstillsyn. Därvid bör uppmärksammas att det föreligger viktiga skillnader mellan de båda formerna för frihetsberövande. Vid tillsynsdom skall således frihetsberövandet vara tidsbestämt medan detta vid skyddstillsyn i princip är tidsobestämt. Viktigast är dock att intagningen i anstalt vid tillsynsdom, till skillnad mot vad som gäller för anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn, inte tår beslutas av individualpreventiva skäl. Förordnande om intagning i anstalt skall nämligen meddelas endast när ett frihetsberövande är oundgängligen påkallat av hänsyn till allmän laglydnad. Kombinationen av tillsynsdom med en kortare tids anstaltsvistelse innebär att domstolarna får möjlighet att undvika de längre frihetsberövanden som skulle ha blivit följden, om i stället fängelsestraff utmätts med tillämpning av de för brotten gällande straffskalorna och vedertagen straffmätningspraxis. Det har tidigare antytts att de krav som måste ställas på de dömda under den intensiva övervakningen förutsätter ett sanktionssystem inom tillsynsdomen. Förordnande om intagning i anstalt framstår därvid som en naturlig sanktionsform. Utredningen har tänkt sig att sådant förordnande skall utgöra det yttersta sanktionsmedlet vid överträdelse av de för övervakningen gällande föreskrifterna. I motsats till vad som nu gäller för skyddstillsyn skall tillsynsdom således inte kunna undanröjas annat än då den dömde lagförs för nya brott. Intagning i anstalt under minst en månad framstår ofta som en alltför ingripande sanktionsform. Utredningen föreslår därför även en lindrigare sanktion i form av ett kortvarigt omhändertagande under högst fjorton dagar. Verkställigheten av sådant omhändertagande skall i vissa fall kunna delas upp på flera korta perioder. Sanktionsfrågorna diskuteras i avsnitt 5.8. Ansvaret för verkställigheten av tillsynsdom bör ankomma på kriminalvårdens frivårdsorganisation, dvs. i första hand på skyddskonsulenten. Detta är nödvändigt med hänsyn till den vikt som bör fástas vid påfoljdens hjälpfunktion. Frågor om verkställighetens organisation diskuteras i avsnitt 5.5. Till övervakare för den som meddelats tillsynsdom skall alltid förordnas en frivårdstjänsteman. Med hänsyn till tillsynsdomens ingripande karaktär och till de ganska omfattande arbetsinsatser som kommer att krävas med avseende på varje enskild klient blir det enligt utredningens uppfattning nödvändigt med denna ordning. Detta betyder emellertid inte att utredningen anser att man skall avstå från medverkan av lekmän när det gäller verkställigheten av tillsynsdom. Tvärtom anser utredningen att lekmän skall kunna spela en betydelsefull roll som biträdande övervakare. Såsom redan antytts förutsätter nämligen den intensiva övervakningen ofta att flera personer engageras i övervakningsuppdrag för samma klient. Biträdande övervakare skall ibland kunna förordnas för särskilda ändamål, t. ex. att upprätthålla kontakten med den dömde på hans arbetsplats eller under hans fritid. Vidare kan det finnas särskilt behov av att förordna biträdande övervakare när den dömde är bosatt på en ort som saknar frivårdsexpedition. Även frivårdstjänstemän bör ibland kunna förordnas till biträdande övervakare. Det kan således vara lämpligt att tjänstemän som ingår i samma arbetsgrupp förordnas till biträdande övervakare för varandras klienter. Vida-

SOU l977.83 Sammanfattning 15

re bör i regel de tjänstemän som tas i anspråk för jourtjänstgöring, i den mån sådan kan anordnas, vara biträdande övervakare för de klienter som undergår tillsynsdom inom distriktet. Förordnande av biträdande övervakare är av betydelse inte bara från ren kontrollsynpunkt. Såsom tidigare sagts skall den som dömts till tillsynsdom meddelas en föreskrift vari tydligt skall anges hur ofta och på vilket sätt han skall upprätthålla kontakt med övervakaren. Det är enligt utredningens uppfattning angeläget att denna obligatoriska kontaktskyldighet kan fullgöras på ett sätt som väcker så liten uppmärksamhet som möjligt och som inte innebär några onödiga olägenheter för den dömde. Helst bör således någon person som den dömde ändå regelbundet kommer i kontakt med förordnas till biträdande övervakare. I den här sammanfattande redovisningen för tillsynsdom skall slutligen sägas att utredningen föreslår att övervakningstiden nonnalt skall uppgå till sex månader, dock med möjlighet till förlängning, medan påföljdstiden, eller närmare bestämt prövotiden, alltid skall uppgå till två år. Tiden för övervakning kan tyckas kort vid en jämförelse med den övervakningstid av två år som nu i allmänhet tillämpas för skyddstillsyn. Utredningen anser emellertid att en intensiv övervakning inte bör upprätthållas under alltför lång tid av vare sig psykologiska eller resursmässiga orsaker. Vidare kan det sägas att de skäl som ursprungligen föranlett att den intensiva övervakningen anordnats, nämligen att det bedömts föreligga en påtaglig risk för återfall i brott, inte kvarstår med någon nämnvärd styrka när ett halvår

förtlutit utan att den dömde verkligen återfallit i brott. Övervakningstiden

räknas från den dag domen meddelades. Tillsynsdom föreslås nämligen gå i omedelbar verkställighet. Dessa frågor berörs i avsnitt 5.4.

3 Villkorlig dom

En förutsättning för att tillsynsdom inte skall få en alltför vidsträckt användning ‘air att det också finns en påföljd av den nuvarande skyddstillsynens karaktär, dvs. en påföljd som innefattar en kriminalvård i frihet med ett mera begränsat tvångsmässigt kontrollinslag än det som är knutet till tillsynsdom. Den främsta anledningen till att skyddstillsyn inte kan bibehållas i oförändrat skick är att dess tvångsmässiga inslag formellt sett inte är tillräckligt begränsade. Skyddstillsynens regelsystem hindrar nämligen inte att den dömde underkastas en övervakning som är lika intensiv som den som avses med tillsynsdomen. Vidare innefattar skyddstillsyn ett sanktionssystem som rent formellt sett är mera ingripande än det som föreslås för tillsynsdom. Den som inte följer de föreskrifter som meddelats for verkställigheten av skyddstillsyn riskerar nämligen att påföljden undanröjs och ersätts med ett långvarigt frihetsstraff. Enligt utredningens mening bör en påföljd som skall innefatta en frivård av traditionellt slag i alla avseenden kunna uppfattas som lindrigare än tillsynsdom. Den som dömts till en sådan påföljd bör således inte riskera att ställas under intensiv övervakning med mindre påföljdsfrågan på nytt blivit föremål för domstolsprövning. Vidare bör en sådan påföljd innefatta

16 Sammanfattning

ett avsevärt lindrigare sanktionssystem än tillsynsdomen. Påföljden bör således inte kunna undanröjas och ersättas med fängelsestraff annat än efter lagföring för nya brott och i den mån frihetsberövande över huvud taget skall ingå i dess sanktionssystem bör ett så långvarigt frihetsberövande som den nuvarande anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn inte komma i fråga. Det kan sägas att erfarenheterna från rättstillämpningen visat att det formella kontrollinslaget i skyddstillsyn inte fått någon större betydelse samt att påföljdens sanktionssystem tillämpats i mycket begränsad utsträckning. Det mest framträdande draget i skyddstillsyn har varit den socialt stödjande verksamheten. Detta innebär att skillnaderna mellan skyddstillsyn och den övervakningspåföljd som enligt utredningens förslag skall ersätta skyddstillsyn i första hand ligger på det formella planet. Utredningen föreslår att den här beskrivna övervakningspåföljden skall benämnas Villkorlig dom med övervakning. Denna påföljdsform, som närmare beskrivs i avsnitt 6.3, skall erhålla följande konstruktion. Den övervakade skall vara skyldig att på kallelse inställa sig hos skyddskonsulenten och att upprätthålla kontakt med övervakaren. Några formella föreskrifter som reglerar intensiteten i övervakningen skall emellertid inte meddelas. Det får således i första hand ankomma på övervakaren att avgöra när den dömde undandragit sig övervakningen i sådan grad att det finns skäl for ett ingripande. Ett viktigt led i övervakningen blir, liksom i den nuvarande skyddstillsynen, det Sammanträffande som i början av övervakningstiden skall äga rum mellan skyddskonsulenten, övervakaren och den dömde. Det ingripande som kan komma i fråga när den dömde undandragit sig övervakningen är i första hand att han kallas till ett sammanträde med

övervakningsnämnden. Han kan därvid meddelas varning. Övervaknings-

nämnden har i motsats till vad som gäller for skyddskonsulenten möjlighet att anlita hämtning genom polisens försorg för att genomdriva den dömdes närvaro vid sammanträdet. Det bör påpekas att den omständigheten att den dömde undandragit sig övervakningen inte nödvändigtvis skall föranleda ett ingripande från verkställighetsmyndighetens sida. Har övervakaren eller skyddskonsulenten kännedom om att den dömde lever under sådana förhållanden att risken för att han skall återfalla i brott inte framstår som särskilt påtaglig, bör ett ingripande underlåtas. Det senast sagda hänger samman med att den egentliga sanktionsformen för att genomdriva övervakningen består i att den villkorliga domen undanröjs av domstol och tillsynsdom i stället meddelas. En sådan åtgärd förutsätter emellertid att rekvisiten för tillsynsdom är uppfyllda och detta är fallet endast om den dömde lever under sådana förhållanden att en intensiv övervakning framstår som erforderlig for att motverka att han återfaller i brott. Hänill kommer att den villkorliga domen inte bör ersättas av tillsynsdom, om inte de brott som avsetts med domen varit av så allvarlig beskaffenhet att tillsynsdom kunnat komma i fråga från början. Liksom fallet nu är vid skyddstillsyn skall den dömde kunna bli föremål for omhändertagande under högst en vecka, eller efter nytt beslut ytterligare högst en vecka, när det erfordras för utredning ang. eventuell sanktionsåtgärd. Ett sådant omhändertagande kan bli aktuellt i två olika situationer,

Sammanfattning 17

nämligen dels när ett omedelbart ingripande framstår som nödvändigt med hänsyn till den dömdes förhållanden och dels när den dömde undandragit sig övervakningen på ett sådant sätt att Verkställighetsmyndigheten inte har någon kännedom om under Vilka förhållanden han lever. Omhändertagandet skall alltid omedelbart hävas så snart frågan om undanröjande av den Villkorliga domen inte längre är aktuell. Såsom tidigare antytts kan det förutsättas att det tvångsmässiga inslaget i Villkorlig dom med övervakning i allmänhet får ganska liten betydelse. Det kan därför antas att det endast sällan kommer i fråga att undanröja påföljden och i stället meddela tillsynsdom. Detta gäller i särskilt hög grad under slutet av övervakningstiden, vilken enligt utredningens förslag i allmänhet skall uppgå till ett år. Ju längre tid som förilutit utan att den dömde verkligen återfallit i brott, desto svårare blir det att hävda att det föreligger en sådan återfallsrisk som skall utgöra en förutsättning för att meddela tillsynsdom. Det sagda innebär att sanktionshotet vid Villkorlig dom med övervakning, liksom ofta vid skyddstillsyn, Vanligen blir mindre framträdande. Detta gäller särskilt om påföljden tillämpas i sådana fall där man redan från början kan säga att det saknas tillräckliga skäl att tillgripa sanktionsåtgärder för att genomföra en övervakning mot den dömdes vilja. Det bör dock å andra sidan finnas vissa situationer då en Villkorlig dom med övervakning framstår som en ändamålsenlig påföljd. En sådan situation kan vara när den tilltalade Visserligen uppfyller rekvisiten för att tillsynsdom skall meddelas, men då det likväl finns viss anledning att underlåta att döma till en så ingripande påföljd. Det kan t.ex. vara fråga om en tilltalad med narkotikaproblem och med flera tidigare lagföringar bakom sig som i anslutning till den nya lagföringen förklarat sig beredd att vidta åtgärder för att komma till rätta med missbruket av narkotika. I en sådan situation kan en Villkorlig dom med övervakning i princip sägas innebära att rätten låter påföljdsfrågan stå öppen till dess det visat sig om den tilltalades föresatser Varit allvarligt menade och genomförbara. Om den tilltalade efter domen åter hemfaller i missbruk av narkotika på ett sådant sätt att risken for återfall i brott blir påtaglig, kan den villkorliga domen ersättas med den tillsynsdom som rätten från början övervägt. l den nuvarande rättstillämpningen används ofta skyddstillsyn enbart för att den dömde genom övervakningen skall komma i åtnjutande av det sociala stöd som frivården kan erbjuda och inte för att han skall underkastas den kontroll som övervakningen också skall innebära. Enligt utredningens uppfattning är påföljdens tvångsmässiga inslag i dessa fall onödiga och de bör kunna undvaras. Utredningen föreslår mot bakgrund härav att det vid sidan av tillsynsdom och Villkorlig dom med övervakning skall finnas ytterligare en frivårdspåföljd, även den inordnad i den Villkorliga domen. Påföljden kan kallas Villkorlig dom med stödåtgärder. Den beskrivs närmare i avsnitt 6.2. Enligt utredningens förslag skall rätten, när det är lämpligt i anslutning till att Villkorlig dom meddelas, uppdra åt skyddskonsulenten att bereda den dömde personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning i samhället. En åtgärd som därefter kan komma i fråga är att skyddskonsulenten förordnar förtroendeman för den dömde. Skyddskonsulentens uppdrag skall

Sammanfarming

kvarstå så länge den dömde har behov av stöd och hjälp, dock längst till dess att den tvååriga prövotiden för Villkorlig dom utgått. Uppdraget kan dock upphöra på den grunden att det inte går att etablera eller upprätthålla ett samarbete med den dömde. Detta är en naturlig konsekvens av att påföljden inte skall förenas med sanktionsmöjligheter. Sådan frivård som avses med Villkorlig dom med stödåtgärder skall enligt utredningens forslag ingå även i andra påfoljdsforrner. Såsom tidigare redovisats skall övervakningstiden vid tillsynsdom i allmänhet uppgå till sex månader och vid Villkorlig dom med övervakning till ett år medan prövotiden i båda fallen skall uppgå till två år. Enligt utredningens förslag skall frivården dock ha kvar sin uppgift att lämna den dömde personligt stöd och hjälp under hela prövotiden, dvs. också efter det att den formella kontrolluppgiften upphört. En Villkorlig dom med övervakning får således i alla avseenden samma innehåll som en Villkorlig dom med stödåtgärder så snart övervakningen upphört. Detsamma gäller också tillsynsdomen i fråga om frivårdens verksamhet. Detta betyder bl. a. att det i stället för övervakare kan förordnas förtroendeman och i de fall en lekman haft uppdrag som övervakare vid Villkorlig dom eller biträdande övervakare vid tillsynsdom bör det ofta ligga nära till hands att han får fortsätta sin Verksamhet som fortroendeman.

4 Fängelse

Med hänsyn till den bild av ungdomsfängelseklientelet som tidigare tecknats framstår det som uppenbart att ungdomsfängelse inte helt kan ersättas med En del av dem som i dag döms till ungdomsfängelse kommer tillsynsdom. i stället att dömas till tidsbestämt fängelsestraff. Det är därför med hänsyn till utredningens uppdrag viktigt att klargöra i vad mån en sådan förändring kan leda till längre frihetsberövanden for den berörda kategorin lagöverträdare. en jämförelse mellan ungdomsfángelse och I avsnitt 3.3 gör utredningen fängelse när det gäller tiden för anstaltsvistelsen i olika fall. Av jämförelsen av ungdomsfängelse i många fall kommer att framgår att ett avskaffande bli till nackdel for det berörda klientelet, såvida inte reformen kompletteras med vissa ändringar i fråga om fängelsestraffet. Ungdomsfängelse medför

således uppenbart kortare anstaltsvistelse än fängelse i de fall påföljden till-

lämpas för brott med mycket högt straffminimum, såsom t. ex. grovt rån. Dessa fall är dock ganska fåtaliga. Viktigare är att ungdomsfängelse generellt sett är en avsevärt gynnsammare påföljd än fängelse for den som återfaller i brott under påföljdstiden. Brott som begås under pågående verkställighet av ett fängelsestraff föranleder vanligen att nytt straff ådöms med tillämpning är bunden av den av 34 kap. 1 § 2 BrB, varvid rätten vid straffmätninen för brottet gällande straffskalan (straffet för t. ex. grov stöld kan således inte sättas under fängelse sex månader). Är den dömde Villkorligt frigiven vid tiden för den nya lagföringen, skall härutöver i allmänhet den Villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad. Begås brott under pågående verkställighet av ungdomsfängelse, kan åtal och ny lagföring i mycket stor ut-

Sammanfartning 19

sträckning undvikas. Istället sker i dessa fall ”straffmätningew” i anledning av det nya brottet genom att ungdomsfängelsenämnden beslutar om s. k. riktpunkt. Med riktpunkt avses ett preliminärt beslut angående tidpunkten för frigivning. (Se närmare redogörelsen för ungdomsfängelsenämndens praxis i bilaga l.) Nämnden är därvid inte bunden av brottets straffskala, vilket innebär att ändrad riktpunkt i anledning av ett grovt förrnögenhetsbrott med straffminimum sex månader i vissa fall kan komma att förlängas med endast en eller två månader. Av det som nu sagts framgår att det i första hand är den omständigheten att de för brotten angivna straffskalorna måste läggas till grund för straffmätningen vid fängelse som gör att ungdomsfängelse i vissa fall blir den gynnsammare påföljden. Om man vill undvika olägenheter av ett avskaffande av ungdomsfängelse i form av förlängda frihetsberövanden, bör man således vidga domstolarnas möjligheter att frångå straffskaloma. Enligt nuvarande ordning får rätten med stöd av 33 kap. 4§ l st. BrB döma till lindrigare straff än för brottet är stadgat när det är fråga om brott som någon begått innan han fyllt 18 år. Utredningen föreslår att åldersgränsen i detta stadgande höjs till 21 år. Detta förslag redovisas i avsnitt 7.1. Ett komplement till den föreslagna straffnedsättningsregeln är utredningens förslag om förverkande av villkorligt medgiven frihet. Dessa förslag hänför sig inte till någon viss ålderskategori. Enligt nuvarande ordning skall villkorligt medgiven frihet enligt en huvudregel i 34 kap. 4§ BrB förklaras förverkad när den frigivne under prövotiden döms till nytt fängelsestraff. Såsom tidigare framhållits utgör detta ett viktigt skäl till att en jämförelse mellan fängelse och ungdomsfängelse ibland utfaller till fängelsestraffets nackdel. Utredningen föreslår att presumtionen för förverkande i den angivna situationen skall bortfalla. I det berörda stadgandet skall således anges att villkorligt medgiven frihet ma” förklaras förverkad. Vidare föreslår utredningen den ändringen att förverkande endast skall få ske i anledning av brott som begåtts under prövotiden efter den villkorliga frigivningen. Slutligen föreslår utredningen också att förverkande skall kunna avse del av reststraffet. Utredningens främsta uppgift enligt direktiven är att försöka begränsa

användningen av frihetsstralf för unga lagöverträdare och i gengäld vidga

tillämpningsområdet för kriminalvård i frihet. Detta kan i första hand ske genom ett införande av den föreslagna tillsynsdomen. Av betydelse för tilllämpningen av frihetsstraff för ungdomar är emellertid också stadgandet i 26 kap. 4§ BrB. Detta stadgande innehåller bestämmelser som reglerar tillämpningen av fängelse när det gäller lagöverträdare som ej fyllt 21 år. Den som är under 18 år får således inte dömas till fängelse utan att synnerliga skäl föreligger och fängelse får inte ådömas den som är i åldern 18-20 år med mindre frihetsberövande är påkallat främst av hänsyn till allmän laglydnad eller fängelse eljest finnes lämpligare än annan påföljd. Den bestämmelse i 26 kap. 4§ BrB som avser ungdomar under 18 år har lett till att fängelse tillämpats endast i sällsynta undantagsfall, sällan fler än tio om året. Samtidigt kan noteras att inte heller ungdomsfängelse tillämpats i någon nämnvärt större utsträckning för denna ålderskategori. Detta hänger samman med att lagöverträdare under 18 år företrädesvis skall överlämnas till vård enligt barnavårdslagen i stället för att dömas till påföljd

Sammanfattning

inom kriminalvården samt, vilket torde vara särskilt betydelsefullt i sammanhanget, att frihetsberövande kan anordnas med stöd av bamavårdslagen. Enligt direktiven skall utredningen särskilt överväga om frihetsberövande inom kriminalvården helt kan undvaras när det gäller lagöverträdare under 18 år. Utredningen har funnit att en sådan refomi inte är möjlig. Den skulle nämligen förutsätta ändringar i bamavårdslagstiftningen som går i helt annan riktning än vad socialutredningen föreslagit i sitt nyligen avlämnade slutbetänkande. Utredningen anser i stället att den nuvarande bestämmelsen ger uttryck för ett tillräckligt mått av restriktivitet och därför kan bibehållas oförändrad. Den bestämmelse i 26 kap. 4§ BrB som avser lagövenrädare i åldern 18-20 år föreskriver egentligen inte någon särskild restriktivitet i fråga om av frihetsberövande. I stället ger bestämmelsen uttryck för användningen att andra former av frihetsberövande skall ha företräde framför fängelse, med anstaltsbehandling framför ett kortvarigt straff och ungskyddstillsyn framför föreslår en sådan ändring i domsfangelse ett längre. Utredningen bestämmelsen att den ger klan uttryck för att frihetsberövande skall tillämpas med större restriktivitet i fråga om ungdomar under 21 år än när det gäller äldre. Fängelse skall nämligen enligt förslaget kunna ådömas endast när det föreligger särskilda skäl för frihetsberövande. Det har tidigare sagts att ett införande av tillsynsdomen får konsekvenser också för fángelsestraffet. Det ger nämligen anledning att överväga vilket slags frivård som skall tillämpas efter en förtida frigivning från fängelse. Dessa överväganden och därav föranledda förslag redovisas i avsnitt 7.2. Frigivning från fängelse fore strafftidens slut kan enligt nuvarande ordning Den frigivne ställs därvid i första hand ske genom villkorlig frigivning. under övervakning under en prövotid som i allmänhet ganska regelmässigt bestäms till ett år. Den villkorligt medgivna friheten kan förklaras förverkad om den frigivne undandrar sig övervakningen eller bryter mot de föreskrifter som gäller for denna. Många gånger är den övervakning som anordnas efter i praktiken nästan enbart av formell beskaffenhet och villkorlig frigivning den frigivne löper egentligen ingen verklig risk för ett förverkande. l sådana i verkligheten i och med den fall kan fängelsestraffet sägas ha upphört villkorliga frigivningen. I andra fall däremot framstår hotet om förverkande som mera påtagligt, vilket dels ger övervakningen en karaktär av fortsatt och dels innebär att den frigivne löper risken att få verkverkställighet ställa hela reststraffet i anstalt utan avräkning for övervakningstiden. De skillnader mellan olika dömda i fråga om verkställigheten av fängelsestraff vilka beskrivits ovan och som i och för sig framstår som ganska otillfredsställande skulle uppenbarligen bli än mer markerade om övervakningen efter Villkorlig frigivning för vissa lagöverträdare anordnas i enlighet anser emellertid att det i många med reglerna för tillsynsdom. Utredningen fall framstår som angeläget att låta frigivningen från fängelse ske i form av successiva lättnader i verkställigheten och att en begränsad frihetsinskränkning i form av en intensiv övervakning i frihet kan utgöra ett lämpligt i anstalt och den slutliga frigivningen. En förled mellan verkställigheten utsättning för en sådan ordning är dock, med hänsyn till de konsekvenser som nyss berörts, att en frigivning som förenas med intensiv övervakning får avräknas från strafftiden medan det motsatta bör gälla för en frigivning

Sammanfattning 21

som inte är förenad med särskilda krav på den frigivne. Förtida frigivning från anstalt kan enligt nu gällande lagstiftning ske även på annat sätt än genom Villkorlig frigivning. Enligt 33§ lagen om kriminalvård i anstalt kan således den som undergår frihetsstralf beviljas s. k. frigivningspermission. Han kan vidare med stöd av 34§ samma lag under vissa Förutsättningar medges rätt att vistas utom anstalt, företrädesvis för behandlingsändamål. Båda dessa permissionsformer kan betraktas som frigivning från anstalt, eftersom det vid beslutstillfallet som regel förutsätts att den intagne inte skall behöva återvända till anstalten. En viktig skillnad från den villkorliga frigivningen är att den tid som den dömde till följd av permissionsbeslutet vistas utanför anstalt avräknas från strafftiden. Det är alltså fråga om en frigivning från anstalt av just det slag som utredningen tänker sig för en frigivning som förenats med en övervakning enligt tillsynsdomens regler. Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen följande ordning. Frigivning från anstalt före påföljdstidens utgång skall kunna äga rum i två former, dels som Villkorlig frigivning och dels som verkställighet utom anstalt. Villkorlig frigivning förenas inte med övervakning. Däremot skall frivården lämna den frigivne personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning i samhället. Det blir alltså frågaom sådan form av frivård som avses med villkorlig dom med stödåtgärder och som kan innefatta ett förordnande av fönroendeman. En konsekvens av detta blir att den villkorligt medgivna friheten inte kan förverkas annat än i samband med en lagföring för nya brott vilka begåtts under prövotiden. Såsom tidigare redovisats skall därvid förverkandet kunna begränsas till endast en del av reststraffet. Prövotiden skall motsvara den tid som vid frigivningen återstår av straffet, lägst ett och högst tre år. Vistelsen i frihet under prövotiden avräknas inte från strafftiden. Verkställighet utom anstalt skall vara förenad med övervakning. För denna skall i princip tillsynsdomens regler om intensiv övervakning tillämpas. Detta betyder bl. a. att en frivårdstjänsteman skall ha det främsta ansvaret for övervakningen, att biträdande övervakare kan förordnas och att den dömde skall meddelas föreskrift, vari skyldigheten att hålla kontakt med

övervakaren regleras. Övervakningen behöver dock inte alltid göras lika

intensiv som under början av tillsynsdomens verkställighet. När verkställigheten utom anstalt sker under sådana betingelser som nu anges i 34§ lagen om kriminalvård i anstalt, dvs. när den dömde blir föremål för särskilda behandlingsåtgärder, kan efter omständigheterna en föreskrift om skyldighet att hålla kontakt med övervakaren helt underlåtas. I sådana fall skall den dömde i stället meddelas särskilda villkor för vistelsen utanför anstalten. Bryter den dömde mot de villkor som gäller för verkställigheten utom anstalt, kan han på nytt bli föremål för frihetsberövande. Såsom framgår av benämningen verkställighet utom anstalt skall tiden för vistelsen utanför anstalten avräknas från strafftiden. Undantag härifrån kan dock förekomma när den dömde undandragit sig övervakningen på sådant sätt att det inte kan anses skäligt att han får avräkna hela tiden från straffet. För tillämpningen av de båda frigivningsformerna skall följande regler gälla.

22 _Sammanfattning

Verkställighet utom anstalt får medges av två skäl. Det första svarar mot den nuvarande bestämmelsen i 34§ lagen om kriminalvård i anstalt. Om särskilda skäl föreligger, får medgivande således lämnas när den dömde kan bli föremål för särskilda åtgärder utanför anstalten, vilka kan antas underlätta hans anpassning i samhället. Bestämmelsen tar i enlighet med nuvarande praxis närmast sikte på sådana åtgärder som t. ex. vård i behandlingshem för narkotikamissbrukare. Några särskilda tidsgränser skall inte gälla för medgivande till verkställighet utom anstalt på denna grund. Det andra skälet till medgivande svarar delvis mot bestämmelsen om frigivningsperrnission i 33§ lagen om kriminalvård i anstalt. Sådant medgivande skall emellertid kunna lämnas inte endast inför en nära förestående villkorlig frigivning utan även då en något längre tids verkställighet utom anstalt kan antas få väsentlig betydelse för att underlätta den dömdes anpassning i samhället och motverka skadliga följder av straffet. Med det senare rekvisitet avses närmast fall då en Villkorlig frigivning bör föregås av en successiv nedtrappning av frihetsberövandet och då en intensiv övervakning därför framstår som en lämplig mellanform för verkställighet. Medgivande till verkställighet utom anstalt kan i de här angivna fallen lämnas tidigast när halva straffet, dock minst tre månader, verkställts. Generellt skall gälla att verkställighet utom anstalt inte får medges när hänsyn till allmän laglydnad lägger hinder i vägen. För beslut om villkorlig frigivning skall i stora drag gälla samma bestämmelser som nu. Villkorlig frigivning skall således enligt en huvudregel medges senast när två tredjedelar av straffet avtjänats. Detta gäller då även när viss del av straffet avtjänats under verkställighet utom anstalt. Avsteg från principen att villkorlig frigivning skall ske vid den angivna tidpunkten får emellertid göras när särskilda skäl talar för ett fortsatt frihetsberövande eller en intensiv övervakning. Den som kon tid före två-tredjedelsdagen blivit återintagen från en verkställighet utom anstalt kan således inte göra anspråk på en omedelbar villkorlig frigivning. Tvärtom stadgas att en villkorlig frigivning i allmänhet bör föregås av förnyad verkställighet utom anstalt. Villkorlig frigivning skall liksom nu i begränsad omfattning kunna beslutas redan efter halva strafftiden. Den minsta tid, före vilken frigivning inte får ske, sänks från fyra till tre månader. Beslut om verkställighet utom anstalt och om villkorlig frigivning skall fattas av övervakningsnämnd eller, när strafftiden överstiger ett år, av kriminalvårdsnämnden. Beslut om återintagning i anstalt meddelas av övervakningsnämnd.

5 Övriga förslag

Den föreslagna påföljdsformen villkorlig dom med stödåtgärder skall, såsom nämnts, innefatta kriminalvård i frihet utan bakomliggande sanktidigare tionshot. Enligt utredningens mening kan avsaknaden av sanktionshot inte antas leda till att de dömda undandrar sig den kontakt med frivården som förutsätts genom påföljdsvalet. Detta gäller i van fall, om frivården får tillfälle att göra aktiva insatser till förmån för klienten redan före rättegången. För-

Sammanfattning 23

utsättningarna för att ett samarbete skall kunna etableras bör nämligen då vara allra bäst, eftersom det finns anledning tro att den som står under åtal för brott i allmänhet har särskilt stort intresse för hjälpinsatser av skilda slag. Detta beror inte alltid enbart på att den tilltalades sociala situation och hans beredvillighet att komma till rätta med missförhållanden ofta får stor betydelse för påföljdsvalet utan ibland också på att han i anslutning till rättegången särskilt starkt upplever ett personligt misslyckande. Det som nu sagts innebär att aktiva frivårdsinsatser i anslutning till personundersökningen eller annars före rättegången kan lå stor betydelse for tillämpningen av villkorlig dom med stödåtgärder. Sådana insatser är dock enligt utredningens mening alltid värdefulla och inte minst i de fall en tillämpning av tillsynsdom kan bli aktuell. Om frivården kan etablera ett gott samarbete med klienten före rättegången, kan tillsynsdom i många fall framstå som en onödigt ingripande påföljd medan ett sådant samarbete i andra fall kan underlätta den framtida verkställigheten av tillsynsdom. En annan omständighet som gör det angeläget att frivården ägnar särskild uppmärksamhet åt personutredningen när tillsynsdom är aktuell är den att tillsynsdom såsom tidigare sagts skall gå i omedelbar verkställighet. Detta förutsätter nämligen i allmänhet att verkställigheten i någon mån förberetts före domen. Utredningen föreslår därför att skyddskonsulenten, då han får i uppdrag att föranstalta om personundersökning eller på annat sätt avge yttrande i påföljdsfrågan, i förekommande fall också skall anmodas att avge ett särskilt yttrande i fråga om förutsättningarna för att meddela tillsynsdom. När ett sådant yttrande utarbetas, skall skyddskonsulenten också, om det inte framstår som onödigt, vidta lämpliga åtgärder till förberedande av en eventuell verkställighet. Utredningen förutsätter att yttrandet utarbetas av den frivårdstjänsteman som efter domen kan komma i fråga för förordnande som övervakare. Denne tjänsteman skall också enligt utredningens förslag i princip vara skyldig att närvara vid handläggningen av påföljdsfrågan under huvudförhandlingen i målet mot den tilltalade. Enligt utredningens mening kan en sådan närvaro många gånger få stor betydelse för domstolarnas påföljdsval. En motsvarighet till frivårdens verksamhet före rättegången när det gäller frivårdspåföljderna är för fángelsestraffets vidkommande de insatser som kan göras av frivården redan under anstaltstiden. Utredningen föreslår att skyddskonsulenten i den dömdes hemort alltid skall ha till uppgift att redan från och med intagningen i anstalt medverka till att förbereda frigivningen. Han skall vidare vara skyldig att medverka till genomförande av permissioner från anstalten. Vidare skall skyddskonsulenten, om det inte kan anses obehövligt, utse frivårdstjänsteman till övervakare för den dömde. Detta innebär att övervakare alltid blivit förordnad innan verkställigheten skall äga rum utom anstalt. Även biträdande övervakare skall kunna förordnas under anstaltstiden och då inte bara med sikte på en framtida verkställighet utom anstalt utan även när det kan erfordras för att underlätta genomförande av permissioner. Av den tidigare redovisningen har framgått att skyddskonsulenten skall svara för verkställigheten av kriminalvård i frihet. En sådan ordning överensstämmer med vad som i praktiken gäller även nu. Det formella ansvaret för verkställigheten ankommer emellertid inte på skyddskonsulenten utan

24 Sammanfattning

på övervakningsnämnden. Utredningens förslag innebär således en överflyttning av det formella verkställighetsansvaret och överensstämmer däri med det förslag som tidigare lämnats av övervakningsnämndutredningen. Utredningens förslag förutsätter att övervakningsnämnderna skall ha kvar beslutanderätten i vissa för den dömde särskilt ingripande verkställighetsfrågor. Detta gäller förlängning av övervakningstiden vid villkorlig dom eller tillsynsdom, föreskrift om frivårdshem vid tillsynsdom samt beslut om varning eller omhändertagande. Nämnderna blir vidare fullföljdsinstans i frågor som först avgjorts av skyddskonsulenten. Det sagda innebär att övervakningsnämndernas uppgifter kan sägas bli av uteslutande domstolsmässig karaktär. Nämnderna får således ingen möjlighet att besluta om olika verkställighetsåtgärder utan att framställning gjorts från antingen skyddskonsulenten eller den dömde. Visst undantag från denna princip föreslås dock i fråga om beslut angående verkställighet utom anstalt samt villkorlig frigivning. Beslut om intagning i anstalt i anslutning till tillsynsdom samt om undanröjande av villkorlig dom skall alltid fattas av domstol även när beslutet inte meddelas i anslutning till en lagföring för nya brott. l detta hänseende överensstämmer ungdomsfängelseutredningens förslag med vad som nu gäller för jämförliga sanktionsåtgärder inom frivården. Det skiljer sig emellertid i viss mån från övervakningsnämndutredningens forslag, som går ut på att övervakningsnämnderna ges behörighet att besluta om anstaltsbehandling vid skyddstillsyn. Talan mot övervakningsnämndens beslut i frågor som rör frivårdspåföljder skall liksom hitttills föras i hovrätt. En sådan ordning blir nödvändig, om man vill ha en gemensam fullföljdsinstans när vissa verkställighetsfrågor såsom nyss sagts skall avgöras av tingsrätt i första instans. Nuvarande fullföljdsordning bibehålls också när det gäller fängelsestraffet. Mot bakgrund av utredningens förslag kan det sägas att kriminalvårdens myndigheter har två uppgifter. Man skall dels bedriva en socialt stödjande verksamhet till förmån för den dömde och dels i renodlat samhällsintresse på olika sätt kontrollera den dömde. De förutsättningar som gäller för dessa båda uppgifter blir med nödvändighet ganska olika. När det gäller den socialt stödjande verksamheten måste ett betydande utrymme inom ramen för tillgängliga resurser lämnas åt den enskilde tjänstemannens egna initiativ. Verksamheten kan eller bör inte bindas upp av alltför detaljerade regler. När det gäller kontrollfunktionen är däremot förhållandet det motsatta. Hänsynen till den dömdes rättssäkerhet kräver fasta normer som inte får frångås till den dömdes nackdel. Eftersom kontrollfunktionen skall tillgodose ett samhällsintresse, är en normbunden tillämpning emellertid också från samhällets synpunkt av stor betydelse. Alltför stora variationer i tillämpningen mellan olika verkställighetsorgan eller övervakningsnämnder kan inte godtas. De synpunkter som nu anförts ligger till grund för utredningens förslag att kriminalvårdsstyrelsen såsom företrädare för det allmänna skall ges behörighet att fullfölja talan mot beslut som meddelats av övervakningsnämnd när det för ledning av rättstillämpningen eller eljest är av synnerlig vikt att fråga som avses med beslutet prövas i högre instans.

Sammanfattning 25

6 Resursfrågor

l avsnitt 8.1 diskuterar utredningen reformförslagets ekonomiska konsekvenser. Ett väsentligt syfte med reformen är att begränsa tillämpningen av frihetsstraff, särskilt för unga lagöverträdare, genom att ersätta sådana straff med kriminalvård i frihet. Ett genomförande av reformen bör därför leda till att behovet av anstaltsplatser inom kriminalvården minskar och att ett utrymme för besparingar uppkommer. Utredningen saknar underlag att närmare beräkna storleken av de besparingar som kan komma i fråga för anstaltsvårdens vidkommande. Rent allmänt kan emellertid sägas att dessa i vart fall på sikt bör bli betydande, eftersom verkställigheten av frihetsstralf är avsevärt mera kostnadskrävande än kriminalvård i frihet. Enligt utredningens förslag skall kriminalvård i frihet anordnas i tre olika former - intensiv övervakning vid tillsynsdom och under verkställighet utom anstalt av fängelsestraff, ordinär övervakning vid villkorlig dom samt stöd- och hjälpåtgärder dels vid villkorlig dom och Villkorlig frigivning, dels vid tillsynsdom under tiden efter det att övervakningen upphört. Utredningen har mycket grovt beräknat den genomsnittliga storleken av frivårdsklientelet, fördelat på de olika verkställighetsformerna, enligt följande. Intensiv övervakning: 700 Ordinär övervakning: 4500 Stöd- och hjälpåtgärder: 2000 ger vid handen att antalet frivårdsklienter minskar från Beräkningarna f. n. drygt 16000 till drygt 7000. Minskningen beror främst på att tiden för övervakning är kortare vid villkorlig dom med övervakning än vid skyddstillsyn samt på att verkställighetsformen stöd- och hjälpåtgärder i allmänhet inte förutsätter mera varaktiga insatser från frivårdens sida. Det kan antas att minskningen i huvudsak hänför sig till de klienter som idag generellt sett kräver minst arbetsinsatser, nämligen dels sådana klienter som befinner sig i slutet av övervakningstiden vid skyddstillsyn, dels sådana som ställts under övervakning enbart därför att de varit i behov av personligt och socialt stöd för att komma till rätta med någon särskild angelägenhet. Det sist sagda innebär att reformen inte på långt när frigör resurser i den omfattning som minskningen av antalet klienter antyder. Samtidigt ställer den nya verkställighetsformen intensiv övervakning krav på betydande arbetsinsatser för varje enskild klient. Det är därför angeläget att framhålla att reformen inte får leda till inskränkning av frivårdens resurser. Å andra sidan förutsätter ett genomförande av reformen inte heller några omedelbara resurstillskott. Sådana kan dock efter hand bli erforderliga dels for att jourverksamheten skall kunna anordnas, del i den mån behovet av institutioner för frivårdshem inte kan tillgodoses enbart genom att nuvarande frivårdsinstitutioner tas i anspråk. Avslutningsvis kan sägas att reformen, när det gäller frivårdens verksamhet, syftar till att koncentrera resurser och arbetsinsatser till de klientelgrupper som har störst kriminell belastning. Dessa har i allmänhet också störst behov av olika insatser från frivårdens sida och de har samtidigt

26 Sammanfattning

svårast att tillgodogöra sig det stöd som kan erbjudas från annat håll. Denna förskjutning av tyngdpunkten i verksamheten till det mest svårbehandlade klientelet förutsätter en begränsning av frivårdens insatser med avseende på lagöverträdare som endast mera tillfälligt undergår påföljd inom kriminalvården.

7 Avslutande anmärkningar

Ett genomförande av ungdomsfángelseutredningens förslag kräver i vissa avseenden en samordning med aktuella reformförslag inom straffrätten och inom angränsande rättsområden. Av särskild betydelse är därvid de överväganden om brottsbalkens påföljdssystem som nyligen redovisats i en rapport från brottsförebyggande rådet (BRÅ) med titeln “Nytt straffsystem (197727). BRÅ:s rapport har kommit i slutskedet av utredningens arbete och utredningen har därför inte haft möjlighet att belysa sina egna förslag i förhållande till rapportens innehåll. Utredningen vill emellertid i det här sammanhanget framhålla att det i vissa avseenden kan vara svårt att göra direkta jämförelser mellan de två förslagen. Detta beror i första hand på att BRÅ och utredningen arbetat från olika utgångspunkter. BRÅ har kunnat överväga hela straffsystemet från grunden medan utredningen fått utgå från det bestående och endast föreslå de ändringar som kunnat försvaras med hänvisning till utredningsuppdraget. Det betyder att BRÅ har en hel del förslag, som utredningen i och för sig kunnat ställa sig bakom, men som inte berört frågor vilka diskuterats av oss. De olika utgångspunkterna för arbetet har också fått andra konsekvenser som försvårar direkta jämförelser. BRÅ redovisar utförligt de teoretiska grunderna för det föreslagna nya stratTsystemet medan motsvarande redovisning i utredningens betänkande är knapphändig. Å andra sidan försvåras jämförelsen också av att BRÅ:s rapport i motsats till betänkandet saknar lagförslag, vilket gör att man ofta får svårt att föreställa sig de praktiska konsekvenserna av de teoretiska resonemangen.

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i brottsbalken Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken dels att 29 kap., 34 kap. 7, 8 och 12 §§ samt 38 kap. 1 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 37 kap. 10 och 11 §§ skall sammanforas till en paragraf med beteckningen 37 kap. 11 §, dels att 1 kap. 3 och 6§§, 26-28 kap., 30 kap. 5, 6, 10 och 11 §§, 33 kap. 2, 4, 5 och 7§§, 34 kap. 1, 4-6, 9-11, 13 och 18 §§, 35 kap. 10 §, 36 kap. 6 §, 37 kap. 1 och 3-9 §§, den nya 37 kap. 11 §, 38 kap. 3-9 och 12 §§ samt rubriken till 28 kap. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas nya bestämmelser, 37 kap. 10 och 12 §§ av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 § Med påföljd för brott förstås i Med påföljd för brott förstås i denna balk: denna balk: de allmänna straffen böter och de allmänna straffen böter och fängelse, fängelse, disciplinstraff för krigsmän, disciplinstraff för krigsmän, samt samt Villkorlig dom, skyddstillsyn, Villkorlig dom, ti/lsynsdom, inungdoms/ängelse, intemering och ternering och överlämnande till överlämnande till särskild vård. särskild vård. 6 § Skall någon dömas för flera brott, ådömes gemensam påföljd för brotten, om ej annat är stadgat. Om särskilda skäl äro därtill, Om särskilda skäl äro danill, må för ett eller fiera brott dömas må för ett eller flera brott dömas till böter jämte påföljd för annan till böter jämte påföljd för annan brottslighet, så ock till fängelse brottslighet, så ock till fängelse jämte Villkorlig dom eller skydds- jämte Villkorlig dom för brottsligtillsyn för brottsligheten i övrigt heten i övrigt.

28 FörfatIningWrS/ag sou 1977:83

26 kap. Om fängelse 1 § Fängelse ådömes enligt vad för brottet är stadgat på viss tid, ej över tio år, eller på livstid. Fängelse på viss tid må ej understiga en månad. Om fängelse såsom forvandlingsstraff för böter är särskilt stadgat. 2 § Fängelse må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa å något av brotten. Fängelse på viss tid må sättas över det svåraste av de högsta straff som kunna följa å brotten men må ej överskrida detta med mer än tvâ år eller överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra, därvid bötesstraff anses svara mot det fängelse som skulle följa vid böternas förvandling. Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ 3§ Den som är under aderton âr må ej dömas till fängelse, med mindre synnerliga skäl äro därtill. Fängelse må ådömas den som Fängelse må ådömas den som fyllt aderton men ej tjugoett år fyllt aderton men ej tjugoett år allenast när frihetsberövande är pa- allenast när det av hänsyn till allkallatfrämst av hänsyn till allmän lag- män laglydnadfdreligga särskilda skäl lydnad eller fängelse eljest finnes lämp- _för_ frihetsberövande och annan påföljd ligare än annan påföljd. ej frmes lämpllgare. Fängelse på livstid må ej ådö- Fängelse på livstid må ej ådömas för brott som någon begått mas for brott som någon begått innan han fyllt aderton år. innan han fyllt tjugoett år. 5 § 4 § Den som dömts till fängelse Den som dömts till fängelse skall för verkställighet av straffet skall for verkställighet av straffet intagas i kriminalvårdsanstalt. intagas i kriminalvårdsanstalt. Om Härom är särskilt stadgat. verkställigheten i anstalt är särskilt stadgat. 5 § Kan den som undergår fängelse genom vistelse utanför anstalt bli föremål for särskilda åtgärder som kunna antagas underlätta hans anpassning i samhället, må, om särskilda skäl föreligga, medgivande lämnas honom att för sådant ändamål undergå verkställighet utom anstalt. Medgivande som här avses må begränsas till viss tid och skall förenas med de vill-

F ärfattningsförslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kor som kunna anses erforderliga med hänsyn till ändamålet med vistelsen utanför anstalt. Medgivande till verkställighet utom anstalt må ej lämnas, om på grund av den dömdes brottslighet hinder kan anses möta av hänsyn till allmän laglydnad eller det av särskild anledning finnes skäl antaga att den dömde ej skall avhålla sig från brottslig verksamhet eller ställa sig till efterrättelse de villkor, varmed medgivandet skall förenas. 6 § Verkställighet utom anstalt må även i annat fall än som avses i 5§ medgivas den som dömts till fängelse, när det finnes lämpligt till förberedande av en nära förestående frigivning eller Villkorlig frigivning. Medgivande må även lämnas, om det för att underlätta den dömdes anpassning i samhället och motverka skadliga följder av straffet kan antagas få särskild betydelse att frihetsberövandet till mera väsentlig del ersättes med en intensiv övervakning. Medgivande till verkställighet utom anstalt enligt detta stadgande må lämnas den som undergår fängelse på viss tid, högst tre månader, eller på livstid endast om synnerliga skäl föreligga och må ej lämnas annan som undergår fängelse innan halva straffet, dock minst tre månader, avtjänats. Vad i 5§ andra stycket stadgas äger motsvarande tillämpning. Har medgivande som avses i första stycket lämnats, skall for verkställigheten utom anstalt i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i 28 kap. 9-12 §§ om

30 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verkställighet av tillsynsdom. Medgivandet må förenas med föreskrift som avses i 28 kap. 2§. 7 § Medgivande till verkställighet utom anstalt må återkallas, om den dömde underlåter att iakttaga de föreskrifter eller villkor som meddelats eller eljest gälla för verkställigheten. Är den dömdes försummelse ej av allvarlig beskaffenhet, må i stället varning meddelas honom. Har den dömde undandragit sig övervakningen eller åsidosatt villkor som fastställts enligt 5§, må förordnas att viss tid av vistelsen utanför anstalt icke skall räknas som verkställighet av straffet.

6 § 8 § Den som undergår fängelse på Den som undergår fängelse på viss tid mä villkorligt frigivas se- viss tid skall villkorligt frigivas dan två tredjedelar av tiden eller, sedan två tredjedelar av tiden, om särskilda skäl föreligga, halva tiden dock minst tre månader avtjänats, om avtjänats. Frigivning ma° dock ej ske ej övervakning som avses i 6 § eller _förrän verkställigheten pågått minst fortsatt frihetsberövande av särskilda _jjzra månader. skäl erfordras för att motverka återfall i brottslig verksamhet. Har medgivande till verkställighet 7 § utom anstalt âterkallats med stöd av Vid prövning av fråga om villkorlig bör beslut om vill- 7§ första stycket, frigivning skall särskilt beaktas verkkorligfrigivning i allmänhet föregås av ningarna av fortsatt _frihets/örlust _för utom anstalt. ,förnyad verkställighet den dömde och _förutsättningarna för Om särskilda skäl därtill Jörel/ggn, hans anpassning i samhället med hänmä villkorligfrigivning beslutas sedan syn till de*förhållanden i vilka han skulhalva straffet, dock minst tre månale komma att_/örsättas efter_frigivningder, avtjänats. en. 8 § 9 § Verkställas samtidigt flera fäng- Verkställas samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tillämpning av elsestraff, skall vid tillämpning av 6 t* hänsyn tagas till den sam- 6 och 8M hänsyn tagas till den manlagda fángelsetiden. Som sammanlagda fángelsetiden. Som fängelse anses härvid även för- fängelse anses härvid även _förordvandlingsstraff för böter. nande enligt 28 kap. 3 § om intagning i anstalt och förvandlingsstraff för böter.

F örfattningsfirslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Såsom avtjänad tid räknas även Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall anses tid varunder straffet skall anses verkställt på grund av domstols verkställt på grund av domstols förordnande som i 33 kap. 5-7 M förordnande. sägs. 10 I beslut om villkorligfrigivning skall Efter villkorligfrigivning skall gälla fastställas en prövotid av minst ett och en prövotid av ett är eller den längre tid högst tre a°r eller, om den tid som vid som vid frigivningen återstår av strafi, frigivningen återstår av strafle! översti- fet, dock högst tre år.

i å

ger tre år, högst fem år.

i 9 § ll§

å

Fråga om villkorligfrigivning prövas Övervakningsnämnd beslutar om

E av den

övervakningsnämnd till vars verkställighet utom anstalt, åtgärd enä verksamhetsområde anstalten hör. ligt 7 ,Ysamt villkorligfrigivning. Regeringen må dock förordna om över/Jyttning till tjänsteman inom kriminalvården av nämndens befogenhet att medgiva verkställighet utom anstalt samt att återkalla sådant medgivande. 12 § Undergár den dömde fängelse på viss tid, minst sex månader, skal/fråga om verkställighet utom anstalt eller villkorlig _frigivning av övervakningsnämnden självmant upptagas till prövning dels innan halva straffet avtjänats, dels, om villkorligfrigivning ej dessförinnan medgivits, innan två tredjedelar av straffet avtjänats eller ock verkställighet utom anstaltfortgått under en sammanhängande tid av sex månader. Fråga som här avses upptages eljest till prövning efterframställning av den dömde, skyddskønsulent eller styresmannen för anstalten. Fråga om återkallelse av medgivande till verkställighet utom anstalt eller annan åtgärd enligt 7 § prövas efter _framställning av skyddskønsulent. 13 § Den som vi/lkorligt frigivits från _fängelse skall under prövotiden genom skyddskønsulenten beredas personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning i samhället. Vad i2 7 kap.

32 F örfattningsforslag

Nuvarande lydelse Föreslagen bzdelse ‘

3 § andra stycket och 7 j stadgas skall äga motsvarande tillämpning. 21 § 14 § Om förverkande av villkorligt Om förverkande av villkorligt medgiven frihet och om vissa and- medgiven frihet, när den som ra átgärder, när den som dömts dömts till fängelse finnes hava till fängelse finnes hava begått annat brott under prövoti-

begått

annat brott, stadgas i 34 kap. den, stadgas i 34 kap. 24 § Kan villkorligt medgiven frihet Kan villkorligt medgiven frihet ej längre förklaras förverkad, skall ej längre förklaras förverkad, skall straffet anses vara till fullo verk- straffet anses vara till fullo verkställt vid prövotidens utgång. ställt vid prövotidens utgång.

27 kap. Om Villkorlig dom 1 § Villkorlig dom må meddelas Villkorlig dom må meddelas för brott varå kan följa fängelse, för brott varâ kan följa fängelse, om det med hänsyn främst till den till- om ej på grund av brottets svârhet eller talades karaktär och personliga _för- eljest annan påföljd som innefattar hâllanden i övrigt finnes grundad an- mera ingripande åtgärd prövas erforledning antaga att övervakning eller derlig. annan mera ingripande åtgärd ej erfordras _för att avhâlla honom _frân vidare brottslighet. Villkorlig dom mâ ej meddelas, om på grund av brottets svârhet eller eljest hinder möter av hänsyn till allmän laglydnad. [fråga om brott av krigsman må villkorlig dom ej brukas, med mindre det/innes kunna ske utanfara _för krigslydnaden och ordningen inom krigsmakten. 2.. Om det för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän lagfinnes påkallat, må jämte Villkorlig dom dömas till dagsböter, högst lydnad vare sig böter äro stadgade för brottet eller ej. etthundratjugo,

3 s

Kan den tilltalade genom skyddskonsu/entens _försorg beredas personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning i samhället, må rätten, da° villkorlig dom meddelas, upp-

draga ât skvddskonsulenten att bistå

honom med lämpliga stödâtgärder.

F

örfattningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Har uppdrag som avses i första stycket lämnats, må skyddskonsulenten isamfärstånd med den dömde förordna lämplig person att såsomförtroendeman upprätthålla kontakt med den dömde. 4 § Rätten må, då villkorlig dom meddelas, förordna att den tilltalade skall ställas under övervakning, om sådan prövas erforderlig för att förebygga fortsatt brottslighet. 3 § 5 § Den som erhåller Villkorlig dom skall För villkorlig dom skall gälla en prövara underkastad en prövotid av tva votid av två år, räknat från den dag år. domen meddelades. Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår påföljd för brottet genom nojidförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den dömde. 5 § 6 § Har den dömde forpliktats er- Har den dömde törpliktats ersätta genom brottet uppkommen sätta brottet genom uppkommen skada, skall han göra vad i hans skada, skall han vad i hans göra förmåga står att fullgöra denna förmåga står att denna fullgöra skyldighet. Rätten äger föreskriva Har skyldighet. uppdrag enligt 3§ att han under prövotiden skall söka lämnats eller förordnande enligt 4 § fullgöra skadeståndsskyldigheten eller meddelats, skall vadi28 kap. 7 § staddel därav på tid och sätt som angivas i gas om skyldighet för den dömde att domen. rådgöra med skyddskonsulenten äga föreskrift som avses i första stycket motsvarande tillämpning. må, efter ansökan av åklagare eller den dömde, ändras eller upphävas, när skäl äro därtill. 7 § Uppdrag enligt 3 § och förordnande för förtroendeman gäller så länge skyddskonsulenten finner den dömde vara i behov av särskilt städ, dock längst till dess prövotiden utgått. Skyddskonsulenten må dessförinnan avsluta uppdraget, om ändamålsenligt samarbete med den dömde icke kan komma till stånd eller upprätthållas. 8 §

Övervakning som avses i4 § fortgår

F

34 ärfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

under en tid av ett år. Övervaknings-

nämnd må dock efter framställning av den dömde eller skyddskonsulenten förordna att övervakningen skall upphöra innan ett år förflutit. Nämnden må ock, när särskilda skäl äro därtill, förlänga tiden för övervakning med viss tid, högst tre månader åt gången. Talan om förlängning skall väckas innan tiden för övervakning gått till ända. Övervakare utses av skyddskonsulenten och står under dennes överinseende. Det åligger övervakaren att omedelbart till skyddskonsulenten anmäla, om den dömdes förhållanden utvecklas på sådant sätt att återfall i brott kan befaras. Den som ställts under övervakning skall fortlöpande hålla kontakt med övervakaren. Han är vidare skyldig att på kallelse inställa sig hos skyddskonsulenten. Finnes skäl att särskilt erinra den övervakade om hans skyldigheter. må övervakningsnämnd på begäran av skyddskonsulenten kalla den övervakade till sammanträde inför nämnden. Den övervakade må därvid meddelas varning. 9 § Finnes med hänsyn till allvarliga missförhållanden med avseende på den övervakades livsföring eller hans omständigheter i övrigt en intensiv övervakning vara erforderlig för att motverka att han återupptager brottslig verksamhet, må rätten undanröja den villkorliga domen och i stället meddela tillsynsdomför brottet. Beslut som här avses må ej förenas medförordnande enligt 28 kap. 3 _§. Talan om undanröjande enligt* första stycket föres av åklagare, om skyddskonsulenten hos honom gjort framställning därom. Talan skall väckas innan övervakningen upphört.

5 sou 1977:83 F 35

örfattningsfdrslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10§ Har den övervakade undandragit sig övervakningen och uppkommer i anledning härav fråga om undanröjande

enligt 9 §, ma övervakningsnämnd pa

framställning av skyddskonsulenten besluta att den övervakade skall omhändertagas pä lämpligt sätt. Har talan om undanröjande av den villkørliga domen väckts eller har skyddskonsulenten till åklagaren gjort framställning om sådan talan, ma beslut om omhändertagande ock meddelas av åklagaren. Beslut om omhändertagande skall omedelbart återkallas när fortsatt omhändertagande ej Iängre erfordras. Skyddskonsulenten má, när skäl äro därtill, föreskriva att beslut om omhändertagande ej skall gâ i verkställighet. Rätten ma häva beslut om omhändertagande, när talan enligt 9 § väckts. Den som omhändertagits enligt detta stadgande ma ej kvarhâllas mer än en vecka. Har talan enligt 95Vväckts, mä dock rätten, om synnerliga skäl äro därtill, genom nytt beslut förordna att den övervakade skall kvarhâllas ytterligare högst en vecka. ll § Vad i 3 och 7 M stadgas om stödâtgärder genom skyddskonsulentensjörsorg skall även gälla när förordnande om övervakning enligt 4 § meddelats, dock att skyddskonsulenten ej ma avsluta uppdraget sa länge övervakning pägâr. Har till övervakare förordnats annan än tjänsteman hos skyddskonsulenten, skall övervakaren utan särskilt förordnande vara förtroendeman för tiden efter det att övervakningen upphört. 7§ l2§ Om undanröjande av Villkorlig dom och om vissa andra åtgärder, när den dömde finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

Färfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap. Om skyddstillsyn 28 kap. Om tillsynsdom l § Tillsynsdom må meddelas för brott varå kan följa fängelse, om intensiv övervakning av särskilda skäl prövas erforderlig för att motverka att den tilltalade fortsätter brottslig verksamhet och hinder ej möter av hänsyn till allmän laglydnad. Den som är under aderton år må ej meddelas tillsynsdom, med mindre sådan påföljd finnes lämpligare än vård enligt barnavårdslagen. 2 § Då tillsynsdom meddelas må rätten. om det prövas erforderligt för att syftet med övervakningen skall tillgodoses, föreskriva att den tilltalade under viss tid. högst tre månader, skall vistas ifri vårdshem. Sådan föreskrift skall avse visst frivårdshem. Regeringen äger meddela närmare bestämmelser om frivårdshem. 3 § Om frihetsberövande prövas oundgäng/igen erforderligt av hänsyn till allmän Iaglydnad, må rätten, då tillsynsdom meddelas, förordna att den tilltalade skall intagas i anstalt under viss tid, högst tre månader. Om verkställigheten av förordnande som avses i första stycket gäller i tilllämpliga delar vad om fängelse är stadgat. Vad i 26 kap. 5 eller6 § stadgas om verkställighet utom anstalt må dock tillämpas endast när frigivning före utgången av den iförordnandet angivna tiden finnes synnerligen angelägen för den dömdes anpassning i samhället. förordnande om intagning i anstalt ma ej meddelas den som är under aderton år, med mindre synnerliga skäl äro därtill.

F örfattnings/örslag 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Tillsynsdom går i verkställighet utan hinder av att domen icke vunnit laga kraft. Rätten äger dock besluta att verkställigheten av förordnande enligt 3 § skall anstå till dess domen vunnit laga kraft mot den dömde. F öres talan mot domen, må högre rätt för tiden intill dess målet slutligt prövats förordna att viss åtgärd för verkställighet icke må vidtagas eller att all verkställighet skall upphöra. För tillsynsdom skall gälla en prövotid av två år räknat från den dag do-

men meddelades. Efter prövotidens

utgång må ej vidtagas annan verkställighetsåtgärd än sådan som avser förordnande enligt 3 §. 5 § Verkstäl/igheten av tillsynsdom, utom såvitt gäller förordnande enligt 3 §, ankommer på skyddskonsulent. 6 § Den dömde skall genom skyddskonsulentens försorg under prövotiden beredas personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning i samhället. Vad i 27 kap. 3 § stadgas äger därvid motsvarande tillämpning. 7 § Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada. ska!! han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Kan han icke omedelbart gälda skadeståndet, skall han rådgöra med skyddskonsulenten. 8 § Tillsynsdom skall vara förenad med övervakning under en tid av sex månader, räknat från prövotidens början. Har i domen meddelats förordnande enligt 3 § om intagning i anstalt, skall övervakningen dock pågå intill dess sex månader förflutit från frigivningen.

38 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tiden för övervakning må, när säri skilda skäl äro därtill, förlängas med viss tid, högst tre månader åt gången. Beslut härom meddelas av övervakningsnämnd på begäran av skyddskonsulenten. Sådan begäran skall framställas innan tiden för övervakning gått till ända. 9 §

Övervakningen skall under skydds-

konsulentens överinseende handhavas av därtill förordnad tjänsteman hos konsulenten. Skyddskonsulenten må därjämte förordna en eller flera personer att biträda med övervakningen. Föreståndare för frivårdshem är utan särskilt förordnande biträdande övervakare för den som skall vistas i hemmet. 10 § Den som står under övervakning skall upprätthålla nära kontakt med övervakaren eller biträdande övervakare och därvid lämna upplysning om egna förhållanden av betydelse för övervakningen. Det åligger honom särskilt att ofördrojligen upplysa om ändrade bostadsförhållanden eller om påbörjad eller avslutad anställning, utbildning eller annan verksamhet som han ägnar sig åt. Han är vidare skyldig att på kallelse inställa sig hos skyddskonsulenten eller övervakaren. Skyddskonsulenten skall meddela den dömde särskild föreskrift om vad som skall gälla för övervakningen. Sådan _/öreskrift skall utformas med beaktande av vad som kan antagas vara erforderligt för att tillgodose syftet med övervakningen. [föreskrift skall anges på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla kontakt med övervakaren eller biträdande övervakare. F öreskrift må innefatta inskränkning för den dömde ifråga om val av bostad, uppe-

F örfattningsforslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållsplats eller verksamhet. Vidare må föreskrivas skyldighet för den dömde att omedelbart lämna underrättelse om utevaro från arbetsplats, sko/a eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning. 11 § Skyddskonsulenten skall fortlöpande hålla sig underrättad om den dömdes livsfbring och om hans förhållanden i övrigt samt omedelbart besluta om sådan ändring i föreskrift enligt 10 § andra stycket som av omständigheterna finns påkallad. Finnes föreskrift som må meddelas av skyddskonsulent med hänsyn till den dömdes förhållanden icke vara Iillfillest för att tillgodose övervakningens syfte, må övervakningsnämnd på framställning av skyddskonsulenten meddela föreskrift om vistelse i frivårdshem enligt 2 §. Vid prövning av sådan framställning äger nämnden besluta om ändring av föreskrift enligt 10 § andra stycket. Föreskrift enligt 2 § må, om skäl äro

därtill, pa framställning av skyddskon-

sulenten eller den dömde av övervakningsnämnden upphävas utan hinder av att den i föreskriften angivna tiden ej gått till ända. Nämnden må ock flirlänga tiden med högst en månad åt gången. 12 § Övervakaren eller biträdande övervakare må meddela anvisning i fråga om verkställandet av föreskrift enligt 10 § andra stycket, så ock medgiva tillfällig lättnad eller vidtaga omedelbart erforderlig ändring. 13 § lakttager den som står under övervakning icke vad som åligger honom enligt 10 § första stycket eller till följd av föreskrift enligt 2 § eller 10 § andra stycket, må varning meddelas honom.

40 F örfattningsjörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har den dömde icke låtit sig rätta av meddelad varning eller är hans firsummelse av svár beskaflenher, må förordnas att han under viss tid, minst två och högst fjorton dagar, på lämpligt sätt skall omhändertagas. Avser sådant förordnande omhändertagande i mer än tre dagar, får jöreskrivas att verkställigheten inom en tidsrymd av högst en månad skall uppdelas på högst tre olika tillfällen om vardera minst två dagar. Fråga som avses iförsta stycket prövas av övervakningsnämnd, om skyddskonsulenten därom gjort särskild framställning eller frågan uppkommit i annat ärende, vari skyddskonsulenten väckt talan mot den dömde. Har särskild framställan gjorts, äger nämnden ock besluta om åtgärd som avses i 8 3*andra stycket eller 11 § andra eller tredje stycket. 14 § Har den dömde särskilt allvarligt åsidosatt sina åligganden, och anses ej annan åtgärd tilljyllest, må åklagare på begäran av skyddskonsulenten vid domstol föra talan om intagning i anstalt enligt 3 §. Sådan talan skall anhängiggöras före övervakningstidens utgång. Föres talan som avses i första stycket, äger rätten, i stället för attjörordna om intagning i anstalt, besluta om åtgärd som avses i 13 §1 15 § Framkommer i ärende som på framställning av skyddskonsulent prövas i övervakningsnämnd att den dömde undandragit sig övervakningen eller att hans förhållanden eljest äro sådana att omedelbart ingripande _framstår som nödvändigt, må nämnden besluta att den dömde skall på lämpligt sätt omhändertagas i avbidan på vidare förordnande. Har skyddskonsulenten

Författnings/örslag 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gjort framställning som avses i 14 §, må beslut om omhändertagande meddelas av åklagaren. Rätten må häva beslut om omhändertagande när talan enligt 14 § väckts. Den som omhåndertagits enligt detta stadgande må ej kvarhållas mer än en vecka. Har talan enligt 14 § väckts, må dock rätten, om synnerliga skäl äro därtill, genom nytt beslut förordna att den dömde skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Den tid varunder den omhändertagne kvarhållits skall avräknasfrån flirordnande som i ärendet meddelas enligt 13 .Märsta stycket. Beslutas om intagning i anstalt, skall rätten _förordna att tid för omhändertagandet skall anses som avtjänande i anstalt. l6 § Om undanrojande av ti/lsynsdom och om vissa andra åtgärder, när den dömde finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.

30 kap. 5§ Behandlingen skall, efter utgången av minsta tiden, fortsätta utom anstalt, när vård i anstalt finnes icke längre vara påkallad för att avhålla den dömde från fortsatt brottslighet. Föreligga sådana skäl för viste/se utanför anstalt som angivas i 26 kap. 5 gl, må dock vården i anstalt avslutas före utgången av minsta tiden. 6 § Beslut om övergång till vård Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av inter- utom anstalt meddelas av interneringsnämnden, som dock äger neringsnämnden, som dock äger uppdraga åt den övervaknings- uppdraga åt den övervakningsnämnd, till vars verksamhetsom- nämnd, till vars verksamhetsområde anstalten hör, att närmare råde anstalten hör, att närmare bestämma dag för övergången. bestämma dag lör övergången. Regeringen måförordna om över/lyttning till tjänsteman inom kriminalvården av övervakningsnämnds befogenhet i här angivet avseende.

42 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Före utgången av minsta tiden och därefter minst var sjätte månad skall Övervakningsnämnden pröva frågan om övergång till vård utom anstalt. Finner övervakningsnämnden att den dömde bör överföras till vård utom anstalt eller gör han själv ansökan därom, skall Övervakningsnämnden med eget yttrande hänskjuta frågan till intemeringsnämndens prövning.

l0§ I fråga om vården utom anstalt I fråga om övervakningen skola skola bestämmelserna i 26 kap. bestämmelserna om villkorlig dom i27 12-17 M äga motsvarande tillämp- kap. 8 j andra och tredje stycket eller, ning. Övervakare må ock_förordnas om interneringsnämnden i beslut om och föreskrift enligt 26 kap. 15 j med- vård utom anstalt så förordnar, bedelas av interneringsnämnden i beslut stämmelserna om tillsynsdom i 28 kap. om vård utom anstalt. 5 samt 9-13 M äga motsvarande tilllämpning. Under vården utom anstalt skall den dömde genom skyddskonsulentens_ försorg beredas personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning i samhäller. ll § lakttager den som vårdas utom an- Har övervakning anordnats enligt stalt icke vad som åligger honom enligt bestämmelserna för villkorlig dom. må denna balk eller enligt _föreskrift eller övervakningsnåmnd, ifall som avses i anvisning som meddelats med stöd 27 kap. 9 j, på begäran av skyddskondärav, äger Övervakningsnämnden, sulent förordna att övervakningen i utom att meddela _föreskrift enligt 26 stället skall vara anordnad såsom vid kap. 15 §, besluta att varning skall tillsynsdom.

meddelas honom. Övervakningsnämnden må, efter

framställning av skyddskonsulenten eller den dömde, förordna att övervakning som anordnats enligt bestämmelserna _för tillsynsdom i fortsättningen skall vara anordnad såsom vid villkorlig dom.

33 kap. 2 § För brott som någon begått För brott som någon begått under inflytande av sinnessjuk- under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan dom, sinnesslöhet eller annan själslig abnonnitet av så djupgå- själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste anses ende natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, må jämställd med sinnessjukdom, må ej tillämpas annan påföljd än ej tillämpas annan påföljd än överlämnande till särskild vård överlämnande till särskild vård

Författningsfdrslag 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller, i fall som angivas i andra eller, i fall som angivas i andra stycket, böter eller skyddstillsyn. stycket, böter eller villkorlig dom. Till böter må dömas, om det Till böter må dömas, om det finnes ändamålsenligt för att av- finnes ändamålsenligt för att avhålla den tilltalade från fortsatt hålla den tilltalade från fortsatt brottslighet. Skyddstillsyn ma ådö- brottslighet. Villkorlig dom må medmas, därest sådan påföljd med delas, därest sådan påföljd med till omständigheterna fin- hänsyn till omständigheterna finhänsyn nes lämpligare än särskild vård; nes lämpligare än särskild vård.

ej ma i sådant fall förordnas om be-

handling varom stadgas i 28 kap. 3§. Finnes påföljd som här sagts icke böra ådömas, skall den tilltalade vara fri från påföljd. 4§ Har någon begått brott innan Har någon begått brott innan han fyllt adertøn år, må efter han fyllt tjugoet! år, må efter omomständigheterna ådömas lindri- ständigheterna ådömas lindrigare

gare straff än för brottet är stad- straff än för brottet är stadgat.

gat. Lindrigare straff må ock, om Lindrigare straff må ock, om särsärskilda skäl äro därtill, bestäm- skilda skäl äro därtill, bestämmas mas för brott som någon begått för brott som någon begått under under inflytande av själslig ab- inflytande av själslig abnonnitet. normitet. Om synnerliga skäl äro därtill och hinder uppenbarligen ej möter av hänsyn till allmän laglydnad, må jämväl i annat fall ådömas lindrigare straff än som stadgats för brottet. Finnes på grund av särskilda omständigheter uppenbart, att påföljd för brottet ej är erforderlig, mät-påföljd helt eftergivas. 5§ Dömes någon till fängelse på Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsflingelse eller in- viss tid eller internering eller förternering eller förordnar rätten, ordnar rätten med tillämpning av med tillämpning av 34 kap. 1§ 34 kap. l§1, att sådan påföljd 1, att sådan påföljd skall avse skall avse ytterligare brott, och ytterligare brott, och har den har den dömde med anledning dömde med anledning av miss- av misstanke om brott, som prötanke om brott, som prövats vats genom dom i målet, under genom dom i målet, under en en sammanhängande tid av minst sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tafriheten som anhållen, häktad, ta- gen i förvarsarrest eller intagen gen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt på rättspsykiatrisk klinik enligt 9§ lagen (1966:301) om rättspsy- 9§ lagen (1966:301) om rättspsy- kiatrisk undersökning i brottmål,

I

44 Fdrfattningsfdrslag

i

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l l l kiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtitill den del därunder icke samti- digt skett verkställighet av dom i digt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Vad som sagts verkställts i anstalt. Domstolen skall även gälla när rätten i dom flirskall i domen angiva det antal ordnar, att någon som meddelats tilldagar påföljden skall anses verk- synsdom ska/l intagas i anstalt enligt 28 ställd. Är den tid varmed ådömt kap. 3§. Domstolen skall i dofängelse överstiger frihetsberövan- men angiva det antal dagar pådet ringa, må förordnas att fäng- följden eller åtgärden skall anses elsestraffet skall anses helt verk- verkställd. Är den tid varmed ställt genom frihetsberövandet. ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fángelsestralfet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet. Undanröjes villkorlig dom eller Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället tillsynsdom och dömes i stället till till fängelse på viss tid, ungdoms- fängelse på viss tid eller internefängelse eller internering, äger ring, äger första stycket tillämpförsta stycket tillämpning även i ning även i fråga om frihetsberöfråga om frihetsberövande som vande som föregått den villkorliföregått den villkorliga domen, ga domen, til/synsdomen eller domen på skyddstillsyn eller dom, dom, varigenom förordnats att varigenom förordnats att den den genom sådan dom ådömda genom sådan dom ådömda påfölj- påföljden skall avse även ytterliden skall avse även ytterligare gare brott. Detta gäller dock enbrott. Detta gäller dock endast i dast i den mån frihetsberövandet den mån frihetsberövandet icke icke tillgodoräknats enligt första tillgodoräknats enligt första eller eller tredje stycket. tredje stycket. Dömes någon till böter eller disciplinstralf och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet. 7§ Har någon börjat undergå fäng- Har någon börjat undergå fångelse, ungdomsfangelse, internering else eller internering eller i ansluteller, efter dom på skyddstillsyn, sci- ning till tillsynsdom intag/ts i anstalt dan behandling som avses i 28 kap. enligt 28 kap. 35V, och dömes han 3§, och dömes han i högre rätt i i högre rätt i stället till annan i stället till annan i 5 § första eller 5§ första eller tredje stycket antredje stycket angiven påföljd, given påföljd, äger vad där är föäger vad där är föreskrivet om reskrivet om tillgodoräknande av

Förfartningsförslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillgodoräknande av tid för fri- tid för frihetsberövande motsvahetsberövande motsvarande till- rande tillämpning i fråga om tid lämpning i fråga om tid under under vilken verkställighet sålunvilken verkställighet sålunda da skett. skett. Undanröjes villkorlig dom eller Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället tillsynsdom och dömes i stället till till fängelse på viss tid, ungdoms- fängelse på viss tid eller internerfängelse eller internering, äger ing, äger första stycket motsvaförsta stycket motsvarande till- rande tillämpning i fråga om tid lämpning i fråga om tid varunder varunder verkställighet skett på verkställighet skett på grund av grund av dom i det mål vari den dom i det mål vari den villkorli- villkorliga domen eller tillsynsdo-

ga domen eller domen pa skydds- men slutligen meddelades.

tillsyn slutligen meddelades.

34 kap. l § Finnes den som för brott Finnes den som för brott dömts till fängelse, Villkorlig dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse dom, tillsynsdom eller intemering eller intemering hava begått an- hava begått annat brott före donat brott före domen eller begår men eller begår han nytt brott han nytt brott efter domen men efter domen men innan påföljden innan påföljden till fullo verk- till fullo verkställts eller eljest ställts eller eljest upphört, må rät- upphört, må rätten, med iakttaten, med iakttagande av vad för gande av vad för vissa fall är fövissa fall är föreskrivet i 2—9§§, reskrivet i 2-6 och 9§§, efter omefter omständigheterna ständigheterna l. förordna att den tidigare l. förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jäm- ådömda påföljden skall avse jämväl det andra brottet, väl det andra brottet, 2. döma särskilt till påföljd för 2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller detta brott, eller 3. därest den tidigare domen 3. därest den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och för brotten ådömda påföljden och för brotten döma till påföljd av annan an. döma till påföljd av annan art. 4 § Tillämpas i 1§1 eller 2 beträf- Tillämpas l§1 eller 2 beträffande någon som villkorligt frigi- fande någon som villkorligt frigivits från fängelse, må den vill- vits från fängelse, må, om brorrer korligt medgivna friheten förkla- begåtts under prövotiden, den ras förverkad; dömes enligt 1 §2 till villkorligt medgivna friheten eller _fängelse på viss tid, skall sådan förkla- del därav förklaras forverkad. ring meddelas, om ej särskilda skäl äro däremot.

46 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslutas ejförverkande enligt första Förklaras villkorligt medgivenfrihet stycket, äger rätten besluta åtgärd som förverkad, skall med avseende på fråavses i26 kap. 18 § eller förlänga prö- ga om verkställighet utom anstalt eller votiden med högst ett år utöver den vid ny villkorlig frigivning det förverkade frigivningen bestämda tiden. straffet anses såsom nytt straff. Förverkande eller åtgärd som nyss Förverkande må ej beslutas, sagts må ej beslutas, med mindre med mindre fråga därom uppfråga därom uppkommer i mål kommer i mål vari den frigivne vari den frigivne häktats eller er- häktats eller erhållit del av åtal hållit del av åtal före prövotidens före prövotidens utgång. utgång. 5§ Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må förordnande enligt I § 1 meddelas allenast med avseende å brott som begåtts före prövotidens början. Meddelas förordnande enligt 1 § 1, Är den tidigare ådömda pafl)[/den må rätten, om det finnes påkallat villkorlig dom, må rätten, vid tillför den tilltalades tillrättaförande eller lämpning av 1 § 1 även döma till böav hänsyn till allmän laglydnad, även ter i enlighet med vad i 27 kap. 2 j döma till dagsböter, högst etthundra- sägs. tjugo, vare sig böter äro stadgade för brottet eller ej. Tillämpas 1§1 eller 2, må rät- Tillämpas 1§1 eller 2, må rätten besluta åtgärd som sägs i27 kap. ten lämna skyddskonsulenten upp- 6 §1 eller 2 eller förlänga prövoti- drag som avses i27 kap. 3 §, förordna den till tre år. dock endast om om övervakning enligt 27 kap. 4 § elfråga därom uppkommer i mål ler förlänga prövotiden med högst vari den dömde häktats eller er- ett år, dock endast om fråga därhållit del av åtal före prövotidens om uppkommer i mål vari den utgång. dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång. Undanröjande av villkorlig dom Undanröjande av villkorlig dom enligt 1§3 må ej ske, med enligt l §3 må ej ske, med mindre fråga därom uppkommer i mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från erhållit del av åtal före prövotidens prövotidens utgång. utgång. Dömes med tillämpning av l j* 3 till_fängelse, skall vid straffets bestämmande skälig hänsyn tagas till vad den dömde undergått till följd av den villkorliga domen samt till böter som ådömts enligt 27 kap. 2 j* eller enligt första stycket, och må, om särskilda skälföreligga därtill, dömas till lindrigare straff än_för det tidigare brottet är stadgat.

F örfattningsförslag 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 § Är den tidigare ådömda på- Är den tidigare ådömda påföljföljden skyddstillsyn, må rätten vid den tillsynsdom, må rätten vid tillämpning av 1§1, om det fin- tillämpning av 1§1, om det finnes påkallat för den tilltalades nes påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad, även döma till allmän laglydnad, även döma till dagsböter, högst etthundratjugo, dagsböter, högst etthundratjugo, vare sig böter äro stadgade för vare sig böter äro stadgade för brottet eller ej. brottet eller ej. Tillämpas 1§l eller 2, må rät- Tillämpas [§1 eller 2, må rätten besluta åtgärd eller behandling ten förlänga prövotiden med högst som avses i 28 kap. 95V eller för- ett år, besluta om förnyad övervakning länga prövotiden till högst fem år. under viss tid. högst sex månader, flirordna om Intagning i anstalt enligt 28 kap. 3 § eller, om övervakning pågår eller anordnas, besluta om åtgärd som avses i 28 kap. 13 j. Beslutas om intagning i anstalt enligt 28 kap. 3 j, må rätten förordna att övervakning skall vara anordnad till dess viss tid. högst sex månader, _för/lutit från frigivningen. Dömes med tillämpning av Dömes med tillämpning av 1§3 till fängelse, skall vid straf- 1§3 till fängelse, skall vid straffets bestämmande gälla vad i 28 fets bestämmande skälig hänsyn kap. 9_\\ stadgas. tagas till vad den dömde undergått till _följd av tillsynsdomen samt till böter som ådämts enligt första stycket, och må fängelse därvid ådömas på kortare tid än som _löljer av 26 kap. 2 5*’. Beslut enligt andra stycket eller Beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröjande av beslut om undanröjande av til/skyddstillsyn må ej meddelas, med synsdom må ej meddelas, med mindre fråga därom uppkommer i mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövoti- erhållit del av åtal före prövotidens utgång. dens utgång. 9§ Är den tidigare ådömda påföljden internering och vårdas den dömde utom anstalt, må rätten vid tillämpning av l § l besluta att han skall återintagas i anstalt. Meddelas sådant beslut eller tillämpas l § l beträffande den som vårdas i anstalt, skall rätten, om ej särskilda skäl äro däremot, bestämma minsta tid för den fortsatta anstaltsvården. Minsta tiden må i sådant fall bestämmas till lägst sex månader. Vårdas den dömde i anstalt, må vad i 1 §2 sägs icke tillämpas.

48 [författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Undanröjande av intemering Undanröjande av intemering enligt l§3 må ske endast om enligt 1 § 3 må ske endast om dom meddelas innan påföljden dom meddelas innan påföljden upphört. Ådömes fängelse, skall upphört. Ådömes fängelse, skall vad i 7 § tredje stycket sägs äga mor- vid straflets bestämmande skälig hänsvarande tillämpning. syn tagas till vad den dömde undergárt

pa grund av den tidigare domen, och ma därvid/ängelse âdömas pa kortare

tid än som följer av 26 kap. 2 9. 10 § Har med tillämpning av 1§1 Har med tillämpning av 1§1 genom lagakraftvunnen dom för- genom lagakraftvunnen dom förordnats, att fängelse, Villkorlig ordnats, att fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfingelse dom, rillsyndøm eller intemering eller intemering som ådömts i ti- som ådömts i tidigare mål skall digare mål skall avse ytterligare avse ytterligare brott, och ändras brott, och ändras den tidigare den tidigare ådömda påföljden av ådömda påföljden av högre rätt högre rätt genom dom som vingenom dom som vinner laga ner laga kraft, skall frågan om kraft, skall frågan om påföljd for påföljd för sagda brott efter ansagda brott efter anmälan av mälan av åklagare ånyo prövas åklagare ånyo prövas av domstol. av domstol. Detsamma skall gäl- Detsamma skall gälla, när straff la, när straff bestämts med tillbestämts med tillämpning av 3§ lämpning av 3§ andra stycket andra stycket och det tidigare och det tidigare ådömda straffet ådömda straffet ändras. ändras. Finnes, när dom å fängelse på viss tid skall verkställas, att den dömde begått brottet innan sådant straff som ådömts honom för annat brott börjat verkställas, och framgår ej av domarna att det andra straffet beaktats, skall sedan domarna vunnit laga kraft domstol, efter anmälan av åklagare, med tillämpning av 3 § andra stycket bestämma det straff den dömde skall undergå till följd av den dom, som sist förekommer till verkställighet. l1 § Förekomma till verkställighet Förekomma till verkställighet på en gång dom å fängelse på på en gång dom å fängelse på livstid och dom å böter, förvand- livstid och dom å böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på lingsstraff för böter, fängelse på viss tid, Villkorlig dom, skyddstill- viss tid, villkorlig dom, tillsynssyn, ungdømsfängelse, intemering dom, intemering eller disciplineller disciplinstraff skall livstids- straff skall livstidsstraffet träda i straffet träda i stället för den stället för den andra påföljden. andra påföljden. 13 § Förekomma till verkställighet Förekomma till verkställighet på en gång dom å intemering på en gång dom å intemering och dom å böter, förvandlings- och dom å böter, förvandlings-

Författningsförslag 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

straff för böter, fängelse på viss straff för böter, fängelse på viss tid, Villkorlig dom, skyddstillsyn, tid, villkorlig dom, tillsynsdom elungdomsfdngelse eller disciplin- ler disciplinstraff, skall, om den straff, skall, om den dömde for dömde för undergående av interundergående av internering skall nering skall vårdas i anstalt, invårdas i anstalt, intemeringen trä- temeringen träda i stället för den da i stället för den andra påfölj- andra påföljden. den. Finnes, med hänsyn till beskaffenheten av det brott som intemeringen sålunda ytterligare skall avse, ny minsta tid för anstaltsvården påkallad, må efter ansökan av åklagare domstol bestämma sådan tid. 18§ Uppkommer fråga om utläm- Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet ning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts av dom, varigenom någon dömts till fängelse, ungdomsflingelse eller till fängelse eller internering som internering som gemensam på- gemensam påföljd för två eller följd för två eller flera brott, och flera brott, och kan utlämning kan utlämning enligt den främ- enligt den främmande statens mande statens lagstiftning ej ske lagstiftning ej ske för alla brotfor alla brotten, skall domstol, ten, skall domstol, efter anmälan efter anmälan av åklagare, undan- av åklagare, undanröja den geröja den gemensamt ådömda på- mensamt ådömda påföljden och följden och döma till påföljd för döma till påföljd för den brottsden brottslighet, för vilken utläm- lighet, för vilken utlämning kan ning kan äga rum. äga rum. Vad som foreskrives i första stycket skall även gälla, då fråga uppkommer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

35 kap. 10 § F örordnande att någon som meddelats tillsynsdom skall intagas i anstalt enlig! 28 kap. 3 § bortfaller, om verkställighet ej påbörjats innan fem år förflutit frân det jörordnandet meddelades.

Ungdomsjängelse bortfaller när fem Intemering bortfaller när fem-

âr och internering när femton år ton år förflutit från det domen förflutit från det domen vann vann laga kraft, såframt verkställaga kraft, såframt verkställighet lighet ej påbörjats dessförinnan. ej påbörjats dessförinnan.

50 F örfattningsfárslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avbrytes verkställigheten av Abrytes verkställigheten av flirungdomsflingelse eller intemering ordnande enligt 28 kap. 3 § eller av medan den dömde vårdas i an- intemering medan den dömde stalt eller meddelas när han vårdas vårdas i anstalt eller meddelas utom anstalt beslut om hans åter- beträffande den som dömts till interintagning i anstalt, skall vad i nering beslut om återintagning i första stycket sägs äga motsva- anstalt, skall vad i första och rande tillämpning i fråga om den andra stycket sägs äga motsvafortsatta verkställigheten; och rande tillämpning i fråga om den skall därvid tiden räknas från det fortsatta verkställigheten; och avbrottet skedde eller beslutet om skall därvid tiden räknas från det återintagning vann laga kraft. avbrottet skedde eller beslutet om återintagning vann laga kraft.

36 kap. 6§ Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon dömes till straff skall gälla även då annan påföljd som omförmäles i 1 kap. 3§ ådömes. Vid tillämpningen av första Vid tillämpningen av första stycket skola villkorlig dom, stycket skola villkorlig dom, tillskyddstillsyn, ungdomsfängelse och synsdom och intemering samt, om intemering samt, om ej i domen ej i domen annorlunda förordnas, annorlunda förordnas, överläm- överlämnande till särskild vård nande till särskild vård anses lika anses lika med fängelse. Därvid med fängelse. Därvid skola inter- skola tillsynsdom och intemering nering samt, om så förordnas, samt, om så förordnas, överlämskyddstillsyn, ungdomsflingelse och nande till särskild vård anses överlämnande till särskild vård motsvara fängelse i minst sex anses motsvara fängelse i minst månader. sex månader. 37 kap. 1 §

Övervakningsnämnds verksam- Övervakningsnämnds verksam-

hetsområde skall omfatta en eller hetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters dom- flera allmänna underrätters domkrets, om ej särskilda skäl förelig- krets, om ej särskilda skäl föreligga till annan indelning. För ga till annan indelning. För handläggning av ärenden rörande handläggning av ärenden rörande personer som dömts till fängelse, personer som dömts till fängelse ungdomsfdngelse eller intemering eller intemering må dock tiilsättas må dock tillsättas särskilda över- särskilda övervakningsnämnder.

vakningsnämnder. Övervaknings- Övervakningsnämnds verksam-

nämnds verksamhetsområde be- hetsområde bestämmes av regestämmes av regeringen. ringen.

F örfattningsfdrslag 51

Övervakningsnämnd består av fem ledamöter, om ej regeringen förordnar

att viss nämnd skall hava flera ledamöter. Nämnden är beslutför med ordförande och två ledamöter. I brådskande fall, så ock i ärenden av mindre vikt äger ordföranden ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden. Regeringen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdelningar. Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stadgat.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ För prövning, enligt vad nedan För prövning, enligt vad nedan stadgas, av ärenden angående stadgas, av ärenden angående villkorlig frigivning skall finnas verkställighet utom anstalt och villen särskilda nämnd, kriminal- korlig frigivning skall finnas en vårdsnämnden. Denna skall bestå särskild nämnd, kriminalvårdsav en ledamot som är eller varit nämnden. Denna skall bestå av innehavare av domarämbete och en ledamot som är eller varit insom skall vara ordförande i nehavare av domarämbete och nämnden samt ytterligare fyra le- som skall vara ordförande i damöter. Ersättare utses till det nämnden samt ytterligare fyra leantal regeringen bestämmer. Re- damöter. Ersättare utses till det geringen utser ordförande, övriga antal regeringen bestämmer. Reledamöter och ersättare. Vid för- geringen utser ordförande, övriga fall för ordföranden tjänstgör i ledamöter och ersättare. Vid förhans ställe av regeringen därtill fall för ordföranden tjänstgör i utsedd ledamot eller ersättare hans ställe av regeringen därtill som kunnat förordnas till ordfö- utsedd ledamot eller ersättare rande. som kunnat förordnas till ordförande. Ordförande, övriga ledamöter och ersättare utses för fem år. Avgår ledamöter eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller ersättare for återstående tid. 4§ Ungdomsfdngelsenämnden och in- Interneringsnämnden består av terneringsnämnden skola vardera en ledamot som är eller varit inbesta av en ledamot som är eller nehavare av domarämbete och varit innehavare av domarämbete som skall vara ordförande i och som skall vara ordförande i nämnden och en ledamot som är nämnden och en ledamot som är psykiater, båda med särskilda erpsykiater, båda med särskilda er- sättare som uppfylla de för ledasättare som uppfylla de för leda- moten stadgade behörighetsvillkomoten stadgade behörighetsvillko- ren, samt ytterligare tre ledamöter ren, samt ytterligare tre ledamöter jämte ersättare till det antal regejämte ersättare till det antal rege- ringen bestämmer. Regeringen utringen bestämmer. Regeringen ut- ser ordförande, övriga ledamöter ser ordförande, övriga ledamöter och ersättare. Vid förfall för ord-

52 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och ersättare. Vid förfall för ord- föranden tjänstgör i hans ställe föranden tjänstgör i hans ställe av regeringen därtill utsedd ledaav regeringen därtill utsedd leda- mot eller ersättare som kunnat mot eller ersättare som kunnat forordnas till ordförande. förordnas till ordförande. Ordföranden må i brådskande fall, så ock i ärenden av mindre vikt, ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden. Ordförande, övriga ledamöter och ersättare utses for fem år. Avgår ledamot eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller ersättare för återstående tid. 5§ Ledamot och ersättare i över- Ledamot och ersättare i övervakningsnämnd, kriminalvårds- vakningsnämnd, kriminalvårdsnämnden, ungdomsfängelsenämn- nämnden och intemeringsnämnden och intemeringsnämnden den skola hava avlagt domared. skola hava avlagt domared. Mot Mot ledamot och ersättare skola ledamot och ersättare skola gälla gälla samma jäv som i fråga om samma jäv som i fråga om do- domare; dock skall vad i 4 kap. mare; dock skall vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken sägs icke 13 § 7 rättegångsbalken sägs icke äga tillämpning i fråga om ledaäga tillämpning i fråga om leda- mot och ersättare i övervakningsmot och ersättare i övervaknings- nämnd. nämnd. I fråga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 6§ Begär den dömde att bliva muntli- l ärende, som handlägges av gen hörd i ärende, som handläg- övervakningsnämnd, skall den ges av övervakningsnämnd, skall dömde höras muntligen, om det inte av tillfälle därtill beredas honom. särskilda skäl kan anses obehövligt. I ärende hos kriminalvårds- I ärende hos kriminalvårdsnämnden, ungdoms/Zingelsenämn- nämnden och interneringsnämnden och intemeringsnämnden bör, den bör, om det kan antagas om det kan antagas vara till vara till gagn och lämpligen kan gagn och lämpligen kan ske, till- ske, tillfälle beredas den dömde fälle beredas den dömde att bliva att bliva muntligen hörd. muntligen hörd. 7 § Den som dömts till fängelse Den som dömts till fängelse äger hos kriminalvårdsnämnden äger hos kriminalvårdsnämnden påpåkalla prövning av övervaknings- kalla prövning av övervakningsnämnds beslut i ärende om vill- nämnds beslut i ärende om verkkorlig frigivning. ställighet utom anstalt eller Villkorlig frigivning.

F örfattningsförslag 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Å tnöjes villkorligt frigiven icke med Har övervakningsnämnd återkallat övervakningsnämnds beslut angående medgivande till verkställighet utom anövervakning enligt 26 kap. 11 §, för- stalt, beslutat annan åtgärd enligt 26 ordnande av övervakare enligt 26 kap. kap. 7 § eller med stöd av 28 kap. 11 § 12 §, föreskrift enligt 26 kap. 15 38eller meddelat föreskrift om frivårdshem elåtgärd enligt 26 kap. 18, 19 eller 22 §, ler förlängt tiden för sådan föreskrift, äger han hos kriminalvârdsnämnden äger den dömde hos kriminalvårdspåkalla prövning av beslutet. nämnden påkalla prövning av övervakningsnämndens beslut. 8 § Den som dömts till skyddstillsyn Den som meddelats villkorlig må genom besvär hos hovrätt dom eller tillsynsdom må genom föra talan mot övervaknings- besvär hos hovrätt föra talan mot nämnds beslut angående övervak- övervakningsnämnds beslut ifråga ning enligt 28 kap. 5 §, förordnande av som avses i27 kap. 8 eller 10 § eller i övervakare enligt 28 kap. 6 §3 åtgärd 28 kap. 8 § andra eller tredje stycket, enligt 28 kap. 7 eller 11 § eller före- 11 § andra stycket, 13 eller 15 §1 Beskrift som avses i 26 kap. 15 §. Be- svärstiden räknas från den dag då svärstiden räknas från den dag han erhöll del av beslutet. då han erhöll del av beslutet. 9 §

Åtnöjes icke den som dömts Åtnöjes icke den som dömts

till ungdomsfängelse eller interner- till internering med övervakningsing med övervakningsnämnds be- nämnds beslut enligt 30 kap. 11 § slut om förordnande av övervakare eller ifråga om föreskrift om frivårdsenligt29 kap. 7 § eller 30 kap. l0§ el- hem eller förlängning av tiden för såler med nämndens beslut enligt 29 dan föreskrift enligt 28 kap. 11 § eller

kap. 8 eller 11 § eller 30 kap. 11 eller om åtgärd enligt 28 kap. 13 § första

14 § eller angående föreskrift som av- stycket, äger han hos intemeringsses i 26 kap. 15 §, äger han hos nämnden påkalla prövning av beungdomsfängelsenämnden eller in- slutet. terneringsnämnden påkalla prövning av beslutet. l0§ Den som står under övervakning i samband med verkställighet utom anstalt av fiingelsestrafi’ eller i anledning av villkorlig dom, tillsynsdom eller dom å internering äger hos övervakningsnämnds påkalla prövning av skyddskonsulents beslut om förordnande av övervakare eller biträdande övervakare eller om föreskrift enligt 28 kap. 10 § andra stycket.

54 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som meddelats villkorlig dom må hos övervakningsnämnd påkalla prövning av skyddskonsulents beslut enligt 27 kap. 7 j att avsluta uppdrag som lämnats honom enligt 27 kap. 3 j. 10§ l1§

Övervakningsnämnds beslut som avses i 7-9 §§ länder omedebart till

efterrättelse, såvida ej annorlunda förordnas. 11 § Talan må ej föras mot beslut Talan må ej föras mot beslut som enligt denna balk meddelas som enligt denna balk meddelas av övervakningsnämnd i andra av skyddskonsulent i andra fall än i fall än i 7-9 §§ sägs, av hovrätt 10 § sägs, av övervakningsnämnd enligt 8§ eller av kriminalvårds- i andra fall än i 7-9 §§ sägs, av nämnden, ungdomsfängelsenämn- hovrätt enligt 8§ eller av krimiden eller interneringsnämnden. nalvårdsnämnden eller intemeringsnämnden. 12 § Ãr det för ledning av rättstillämpningen eller eljest av synnerlig vikt att fråga som avses med övervakningsnämnds beslut prövas i högre instans, skall vad i 7-9 §§ stadgats om rätt för den dömde att anföra besvär även gälla för kriminalvårdsstyrelsen såsom företrädare för det allmänna.

38 kap. 3 § Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 § upptages av den rätt som först avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom. Talan enligt 28 kap. 8 § väck- Talan enligt 27 kap. 9 j eller 28 es vid allmän underrätt, inom kap. 14 § väckes vid allmän unvars område den övervaknings- derrätt, inom vars område den nämnd som handhar övervakningen skyddskonsulent som har överinseende över den dömde är verksam. över övervakningen är verksam. Talan enligt 30 kap. 8§ väckes vid den rätt som först avgjort det mål vari dömts till intemering. Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

F örfattningsfdrslag 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § Anmälan jämlikt 34 kap. 10 el- Anmälan jämlikt 34 kap. l0§ ler 12 § göres hos första domstol i göres hos första domstol i något något av målen. av målen. Ansökan jämlikt 34 kap. l3§ göres hos den rätt som först avgjort det mål vari dömts till intemering. Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet. 5 § Talan som avses i 27 kap. 6§, Talan som avses i 27 kap. 9§, 28 kap. 85V eller 30 kap. 8§ skall 28 kap. 14 § eller 30 kap. 8§ anses anhängiggjord, då ansökan skall anses anhängiggjord, då anom målets upptagande delgavs sökan om målets upptagande delden dömde. gavs den dömde. 6 § Nämnd skall deltaga vid un- Nämnd skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som derrätts avgörande av fråga, som avses i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 avses i 2§ eller i 27 kap. 9§, 28 kap. 9§, 30 kap. 8§ eller 34 kap. kap. [4§, 30 kap. 8§ eller 34 l0§ andra stycket, 125V, l3§ el- kap. l0§ andra stycket, l3§ eller ler 18 §. Detsamma skall gälla i 18 §. Detsamma skall gälla i fråga fråga om undanröjande av påföljd om undanröjande av påföljd enenligt 34 kap. 1§3, förverkande ligt 34 kap. 1§3, förverkande av av villkorligt medgiven frihet el- villkorligt medgiven frihet enligt ler annan åtgärd enligt 34 kap. 34 kap. 4§, åtgärd enligt 34 kap. 4§, åtgärd enligt 34 kap. 5§ 5§ andra stycket eller 6§ andra tredje stycket, åtgärd eller behandling stycket samt återintagning i anenligt 34 kap. 6§ andra stycket stalt eller annan åtgärd enligt 34 samt återintagning i anstalt eller kap. 9 §. annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 99. Vid avgörande av fråga, som Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 j andra stycket el- avses i 27 kap. I0 § eller 28 kap. ler 28 kap. 11 §, är underrätt 15 §. är underrätt domför med en domför med en lagfaren domare. lagfaren domare. 7§ Uppkommer fråga om ådömande av intemering, skall rätten, om det ej av särskild anledning finnes obehövligt, inhämta yttrande av intemeringsnämnden, huruvida sådan åtgärd bör vidtagas. Innan rätten enligt 34 kap. 1§ Innan rätten enligt 34 kap. 1§ beslutar angående påföljd beträf- beslutar angående påföljd beträffande någon som dömts till ung- fande någon som dömts till interdomsfángelse eller intemering skall, nering skall, om det finnes erforom det finnes erforderligt, yttran- derligt, yttrande inhämtas från inde inhämtas från ungdomsfdngelse- temeringsnämnden. nämnden eller interneringsnämn-

56 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i 34 kap. 12 §1 8 § I mål om åtgärd enligt 2§ eller Vid handläggning i underrätt av mål 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §, 28 om åtgärd enligt 27 kap. 9 § eller 28 kap. 95V, 30 kap. 8§ eller 34 kap. kap. 14 § skall den dömde höras 10§ andra stycket, 12 § eller l3§ muntligen. I mål om åtgärd enligt skall underrätt lämna den dömde 2§ eller 30 kap. 8§ eller 34 kap. tillfälle att yttra sig. Begär han 10§ andra stycket eller l3§ skall att bliva muntligen hörd, skall underrätt lämna den dömde tilltillfälle därtill beredas honom. I fälle att yttra sig. Begär han att mål om åtgärd enligt 34 kap. bliva muntligen hörd, skall tillfäl- 18§ skall den dömde lämnas till- le därtill beredas honom. l mål fälle att yttra sig, där så är möj- om åtgärd enligt 34 kap. 18§ ligt. Rättens avgörande av saken skall den dömde lämnas tillfälle sker genom beslut. att yttra sig, där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap. 11 § må Åtgärd enligt 27 kap. 10 l eller

beslutas utan att tillfälle beredes 28 kap. 15 § må beslutas utan att den dömde att yttra sig. tillfälle beredes den dömde att yttra sig. 9 § Rättens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 § 27 kap. 9 eller 10 §, 28 kap. 14 eller eller 34 kap. 10§ andra stycket, 15 § eller 34 kap. 5 § andra stycket, 12 §, l3§ eller 18 § länder ome- 6 § andra stycket, 10§ andra delbart till elterrättelse om ej an- stycket, l3§ eller 18§ länder norlunda förordnas. Detsamma omedelbart till efterrättelse om ej gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, annorlunda förordnas. 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrifter, prövotid eller tid för ungdomsfängelse. Avser beslut jämlikt 28 kap. 9§ andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon skall undergå behandling varom stadgas i28 kap. 3 §, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den som undeigår ungdomsfängelse.

F örfattningsfdrslag 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l2§ Det att Det åligger polismyndighet att åligger polismyndighet lämna övervaknings- lämna domstol, åklagare, överdomstol, kriminalvårdsnämnden, vakningsnämnd, kriminalvårdsnämnd, ungdomsfängelsenämnden och in- nämnden och intemeringsnämnhandräckning den handräckning för den dömtemeringsnämnden för den dömdes inställande i mål des inställande i mål eller ärende eller ärende denna balk el- enligt denna balk eller för hans enligt ler för hans omhändertagande omhändertagande jämlikt 27 kap. jämlikt 26 kap. 22 §, 28 kap. 11 j, 10 j, 28 kap. I5 j eller 30 kap. 29 kap. II § eller 30 kap. 14 §. 14 §.

Denna lag träder i kraft 00-00-00. Äldre bestämmelser och särskilda övergångsbestämmelser skall dock i följande fall äga tillämpning efter lagens ikraftträdande. 1. För den som vid lagens ikraftträdande är villkorligt frigiven från fängelse skall äldre bestämmelser äga fortsatt tillämpning. Den nya lagen skall dock tillämpas i fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap. 4 §. 2. Äldre lag skall äga fortsatt tillämpning beträffande den som vid lagens ikraftträdande undergår skyddstillsyn eller är dömd till skyddstillsyn enligt dom som icke vunnit laga kraft. eller 3. För den som vid lagens ikraftträdande undergår ungdomsfängelse är dömd till ungdomsfängelse enligt dom som icke börjat verkställas skall äldre lag äga fortsatt tillämpning. Vad i 29 kap. 4 § sägs om att viss minsta tid i allmänhet skall ha förflutit innan den dömde må överföras till vård utom anstalt skall dock icke längre gälla. Vidare skall gälla, i stället för

vad i 29 kap. 12 § första stycket andra punkten stadgas, att påföljden skall

förordnas upphöra senast då ett år förflutit från det den dömde sist överfördes till vård utom anstalt. 4. Äldre lag skall tillämpas beträffande den som vid lagens ikraftträdande är föremål för vård utom anstalt i anledning av dom å internering, dock sedan återatt den nya lagen skall gälla för den fortsatta verkställigheten intagning skett. 5. Bestämmelserna i 34 kap. skall i äldre lydelse äga tillämpning i fråga om den som dömts till skyddstillsyn eller ungdomsfángelse, dock att förordnande enligt 1 § l må meddelas endast med avseende på brott som begåtts före lagens ikraftträdande samt att annan påföljd än böter, disciplinstraff eller överlämnande till särskild vård ej må ådömas med tillämpning av 1 § 2. 6. Fråga som med tillämpning av äldre lag skolat handläggas av ungdomsfängelsenämnden skall i stället prövas av kriminalvårdsnämnden.

1 Inledning

1.1 Direktiven

Direktiven för ungdomsfángelseutredningen lämnades av chefen för jusden titiedepartementet, statsrådet Geijer, i anförande till statsrådsprotokollet i korthet för de olika be- 28 juni 1974. Statsrådet redogjorde inledningsvis för unga lagöverträdare och stämmelser som gäller i fråga om påföljder av påföljden ungdomsfángelse. Han lämnade en mera ingående beskrivning hänvisade härefter till den kritik som från olika håll riktats mot påföljden som ägt rum på kriminalvårdens område samt redogjorde för den utveckling under senare år, särskilt genom den kriminalvårdsreform som genomförts från 1.7.1974 och som medfört förändringar bl. a. med avseende på verkställigheten av ungdomsfángelse. Mot bakgrund av kritiken och med hänsyn till utvecklingen inom kriminalpolitiken ansåg statsrådet tiden vara mogen skulle att avskaffa ungdomsfángelse och han föreslog därför att sakkunniga tillkallas för att utreda med en sådan reform sammanhängande frågor om för unga lagöverträdare. Han anförde vidare. påföljder i olika En väsentlig uppgift för de sakkunniga bör vara att belysa de konsekvenser hänseenden för behandlingen av unga lagöverträdare som uppstår genom ett avskaffande av ungdomsfängelsepåföljden. Därvid bör övervägas vilka andra påföljder enligt BrB som i olika fall bör komma i fråga för de ungdomar som enligt nuvarande bör gälla lagstiftning.och praxis döms till ungdomsfángelse. Som allmän målsättning att en reform på detta område i varje fall inte får leda till ökade frihetsberövanden för den kategori av lagöverträdare som det här är fråga om utan närmast bör syfta till en ytterligare förskjutning av tyngdpunkten på andra kriminalvårdande åtgärder. De sakkunniga bör därför bl. a. undersöka i vad mån ungdomsfángelse kan ersättas mot med skyddstillsyn i överensstämmelse med den allmänna tendensen i riktning ökad tillämpning av kriminalvård i frihet. Möjligheten att i dom på skyddstillsyn förordna om behandling i anstalt enligt 28 kap. 3 § BrB bör därvid uppmärksammas. Med hänsyn till ungdomsfängelseklientelets sammansättning och tidigare belasttill påföljden ungning torde det emellertid inte kunna undvikas att det alternativ domsfängelse som i många fall kan komma att ligga närmast till hands är ett fängelsestraff. Med anledning härav bör uppmärksammas att det inom ramen för det nya anav fängstaltssystemet kommer att finnas möjligheter att även vid verkställighet elsestraff utnyttja de särskilda behandlingsresurser som f. n. föreligger för ungdomsdet förhållandet fángelseklientelet. Av stor betydelse i detta sammanhang är också att på de nya Iokalanstalterna av övervägande öppen karaktär en intim samverkan att med frivårdens personal och olika sociala organ kommer att eftersträvas i syfte

60 Inledning

åstadkomma en successiv utslussning av de intagna till vård i frihet, genom bl. a. ökad frigång för undervisning. utbildning, arbete och annan särskilt anordnad verksamhet. Otvivelaktigt är sådana åtgärder ofta av särskilt värde för ifrågavarande kategori unga intagna. Ett speciellt problem i detta sammanhang är hur man i fortsättningen skall förfara med de ungdomar som enligt nuvarande tillämpning döms för mycket grova brott till ungdomsfángelse i stället för ett långvarigt fängelsestraff. I dessa fall har ungdomsfángelsepåföljden gett en möjlighet att begränsa längden av frihetsberövandet och på ett relativt tidigt stadium låta anstaltsvården ersättas av vård i frihet. Frågan är hur man i fall av förevarande slag skall kunna tillgripa fängelsestraff utan att den dömde underkastas ett så långvarigt frihetsberövande att förödande konsekvenser uppstår för hans fortsatta utveckling och möjligheter till anpassning i samhället. Bestämmelserna i 33 kap. 4§ BrB som i vissa fall ger möjligheter till straffminskning bör därvid uppmärksammas. Ungdomsfángelse kan i vissa fall även ådömas ungdomar som inte fyllt 18 år. l 26 kap. 4§ första stycket BrB föreskrivs samtidigt att den som är under 18 år får dömas till fängelse endast om synnerliga skäl är därtill. Denna regel ger uttryck för en välmotiverad stark restriktivitet i användningen av fängelse för ifrågavarande åldersgrupp. Det finns emellertid många skäl som talar för att man här bör sträva mot en ytterligare begränsning av möjligheterna att använda frihetsstraff. En viktig uppgift för de sakkunniga bör därför vara att i detta sammanhang också undersöka vilka möjligheter det finns att för denna kategori av unga Iagöverträdare generellt tillgripa andra påföljder inom BrB:s påföljdssystem. De sakkunniga bör mot bakgrund av nu angivna förhållanden överväga frågan om behovet av ändringar i bestämmelserna i 26 kap. 4§ BrB, där det förutom nyss nämnda regel angående den som är under 18 år anges att fängelse får ådömas personer i åldern 18-20 år endast när frihetsberövande är påkallat främst av hänsyn tzll allmän laglydnad eller fängelse eljest finnes lämpligare än annan påföljd. Vad jag nu har anfört får inte uppfattas som en uttömmande uppräkning av de frågor som de sakkunniga bör behandla. De sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp även andra frågor som aktualiseras under utredningsarbetet.”

1.2 Utredningens arbete

Utredningsarbetet har till en början varit inriktat på en kartläggning av påföljden ungdomsfángelse i rättstillämpningen. Därvid har utredningen närmare granskat domstolarnas och ungdomsfángelsenämndens prads med utgångspunkt från uppgifter rörande de personer som 20.11.1975 urdergick ungdomsfángelse och var föremål för vård i anstalt. Som jämförelse har utredningen även inhämtat uppgifter angående de personer, födda 1954 och senare, som 20.11.1975 undergick fängelse i ett år och därutöver. En rännare redogörelse för undersökningen återfinns i bilaga l. Utredningen har vidare undersökt principerna for anstaltsplacering rv ungdomar som dömts till fängelse, ungdomsfángelse eller skyddstillsyn med anstaltsbehandling. Undersökningen redovisas i bilaga 2. Ungdomsfángelseklientelet har utförligt beskrivits i de av kriminzlvårdsstyrelsens utvecklingsenhet 1973 och 1975 publicerade rapporterna Ungdomsfángelseklientelet 1968 - en beskrivning av klientelet före, under och efter ungdomsfángelse” samt “Återfall efter ungdomsfángelse - en uppföljning av 1968 års klientel”. Utredningen har i samarbete med krimi-

Inledning 61

nalvårdsstyrelsens utvecklingsenhet genomfört en studie för att jämföra ungdomsfangelseklientelet 1968 och 1975. En redogörelse för den jämförande klientelundersökningen har intagits i bilaga 3. Ett viktigt inslag i utredningsarbetet har utgjorts av studiebesök vid ett flertal olika anstalter och institutioner. Därvid har utredningen, främst genom samtal med personal och intagna, erhållit upplysningar om hur det nuvarande påföljdssystemet för unga lagöverträdare tillämpats i praktiken och fått viktiga synpunkter att beakta i utredningsarbetet. Utredningen har hållit överläggningar med ungdomsfängelsenämnden. Från nämndens kansli liksom från kriminalvårdsstyrelsens registerenhet har utredningen erhållit hjälp med insamling av underlag till de i bilagorna redovisade praxis- och klientelundersökningarna. Under utredningsarbetets gång har utredningen haft överläggningar med representanter för åtalsrättskommittén, 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande, övervakningsnämndutredningen, utredningen ang. översyn av häktningsbestämmelsema, socialutredningen och brottsförebyggande rådet. Utredningen har i anledning av remisser yttrat sig över övervakningsnämndutredningens betänkande ”Kriminalvårdens nämnder” (SOU 1975:16) samt socialutredningens betänkande ”Socialtjänst och socialförsäkringstillägg” (SOU 1977:40). . Såsom redovisas i direktiven har påföljden ”ungdomsfaengsel” avskaffats i Danmark. Vid ett studiebesök där har utredningen tagit del av de erfarenheter man haft av den genomförda reformen. Utredningen har därvid med Rigsadvokaten samt med representanter for Krihaft överläggningar minalforsorgen och Socialstyrelsen. Vidare besökte utredningen fångvårdsanstalterna i Nyborg och Söbysögård. I december 1974 publicerade “The Advisory Council on the Penal System” i England ett betänkande med titeln “Young Adult Offenders”. Betänkandet innehöll ett flertal genomgripande reformforslag i fråga om behandlingen av unga lagöverträdare; bl. a. föreslogs avskaffande av påföljden “borstal”, som delvis utgjort förebild till den svenska påföljden ungdomsfängelse. Vid ett studiebesök i Storbritannien år 1975 fick utredningen tillfälle till övermed ledamöter av The Advisory Council”. Utredningen samläggningar manträffade därvid även med representanter för Prison Department, Probation Department och Criminal Policy Department inom Home Office. Vidare studerade utredningen Hindley Borstal samt frivårdsarbetet inom Merseyside Probation Service (Liverpool). Företrädare för utredningen har vidare under år 1976 besökt Västtyskland samt därvid haft överläggningar med J ustizbehörde i Hamburg och studerat tillämpningen av den tyska ungdomsstraffrätten. I betänkandet föreslår utredningen att ungdomsfängelse avskaffas, att en i frihet med benämningen tillsynsdom införs, att de nuvarande ny påföljd påföljderna skyddstillsyn och villkorlig dom med vissa sakliga förändringar sammanförs inom ramen for villkorlig dom, att fángelsestraffets tillämplighet i fråga om lagöverträdare i åldern 18-20 år inskränks samt att institutet villkorlig frigivning underkastas vissa förändringar. Utredningens förslag till ändringar i brottsbalken samt motiven till dessa förslag återfinns i betänkandets huvudavsnitt. 1 bilaga 4 till betänkandet redovisas förslag till ny frivärdsforordning samt till ändring i annan lagstiftning som berörs.

, ,. maixsa

1 hä?? awma .ha

2 Ungdomsfángelse

2.1 Historik

I 1864 års strafflag fanns inga särskilda påföljdsformer avsedda för unga lagöverträdare. De allmänna straffar-tema, böter, fängelse, straffarbete och dödsstraff var tillämpliga för alla lagöverträdare som uppnått straflbar ålder, 14 år (senare ändrat till 15 år), dock med viss begränsning i fråga om dödsstraffets tillämplighet for ungdomar och med vissa möjligheter till straffreduktion med hänsyn till låg ålder. Lagen om tvångsuppfostran år 1902 utgjorde en betydelsefull nyordning som innebar ett första steg i utvecklingen mot BrB:s behandlingsinriktade påföljdssystem. Lagen var tillämplig på ungdomar som dömdes till böter, fängelse eller straffarbete i högst två år för brott begångna innan de fyllt 18 år. Med tillämpning av lagen kunde domstol förordna att den dömde, i stället för att undergå det ådömda straffet, skulle insättas i allmän uppfostringsanstalt. Den dömdes brottslighet och det ådömda straffet saknade i princip betydelse för anstaltsvistelsens varaktighet. Tvångsuppfostran skulle pågå till dess den dömde vunnit nödig stadga i sinnesinriktning och uppförande. Lagen om tvångsuppfostran upphävdes 1947. Under 1900-talets första tre decennier diskuterades i många sammanhang en utvidgning av tillämpningsområdet för tvångsuppfostran till åldersgruppen 18-20 år. Man ansåg att lagöverträdare även i den åldersgruppen borde vara mottagliga för och kunna tillrättaföras med uppfostringsåtgärder. För detta ändamål var de allmänna straffen olämpliga. Fängelsema saknade resurser att tillgodose ungdomarnas särskilda behov. Även om vissa anstalter företrädesvis var avsedda för yngre fångar förekom i allmänhet en sådan klientelblandning att en framgångsrik särbehandling av det yngre klientelet var utsiktslös. Vidare var strafftidema i regel alltför korta för att en ändamålsenlig behandling skulle kunna genomföras. Slutligen saknades en uppföljning av frihetsstraffen med eftervård. Allmänpreventiva skäl talade dock mot en vidgad tillämpning av tvångsuppfostran. Det ansågs betänkligt att åsidosätta strañbegreppet i fråga om lagöverträdare som uppnått i det närmaste samma mognadsnivå som vuxna. Diskussionerna ledde till att ungdomsfangelse infördes genom lag 1935. Ungdomsfangelse skulle liksom tvångsuppfostran innebära en individualpreventivt inriktad anstaltsvård. En viktig skillnad bestod däri att ungdomsfängelse skulle utgöra en särskild straffart och som sådan ådömas omedelbart och inte såsom tvångsuppfostran efter förvandling av annat straff . Förebilden

64 Ungdomsfángelse

till ungdomsfangelse hämtades närmast från Danmark, där påföljden införts genom lag 1930. En äldre förebild fanns i det engelska “borstal”-systemet. Utmärkande för ungdomsfangelse i motsats till de allmänna frihetsstraffen, fängelse och straffarbete, vari första hand att påföljden var tidsobestämd. Den dömde skulle i princip kvarhållas i anstalt så länge det med påföljden avsedda fostnngs- och utbildningssyftet därigenom kunde tillgodoses. Det förutsattes att anstaltsvistelsen måste pågå under förhållandevis lång tid. I lagen foreskrevs därför att utskrivning från anstalt inte skulle få ske förrän ett år förflutit, om det inte förelåg särskilda skäl för tidigare utskrivning. Den dömde kunde kvarhållas i anstalt under högst fyra år. Den omständigheten att ungdomsfängelse var förenat med långvarigt frihetsberövande gjorde påföljden mindre ägnad som straff för bagatellanad brottslighet. Ungdomsfángelse skulle därför endast ådömas för brott med fängelse eller straffarbete i straffskalan. Enligt lagens förarbeten skulle det däremot inte föreligga hinder mot att döma till ungdomsfängelse för brott som annars skulle ha föranlett endast kortvarigt frihetsstraff. Ungdomsfängelse skulle inte kunna ådömas för brott med straffarbete i fyra år eller däröver som straffminimum. Utskrivning från anstalt skulle i regel ske på prov. Vid utskrivning på prov ställdes den utskrivne under tillsyn och meddelades föreskrifter för sin livsföring. Misskötsamhet kunde föranleda återintagning i anstalt. Frågor om utskrivning och återintagning prövades av den nyinrättade ungdomsfángelsenämnden. Ungdomsfángelse skulle verkställas i särskild anstalt eller avdelning av anstalt. Ungdomsfángelseklientelet skulle således inte få blandas med det övriga fångklientelet. De dömda skulle företrädesvis placeras i öppen anstalt, där de kunde hållas till lämpligt arbete samt meddelas praktisk och teoretisk utbildning. Enligt lagens förarbeten ansågs utbildning och arbete i jordbruk och trädgårdsskötsel särskilt värdefullt. Vid lagens ikraftträdande togs den nybyggda öppna anstalten Skenäs i bruk för ungdomsfángelseklientelet. Härjämte förfogade man för påföljden över en mottagningsavdelning på häktet i Nyköping. Ytterligare anstalter behövdes dock efter en kort tid. Man tvingades därvid att såsom provisorier använda sig av äldre fångvårdsanstalter trots att dessa i och för sig ansågs olämpliga som ungdomsanstalter. Ett viktigt rekvisit för ådömande av ungdomsfángelse utgjordes av föreskriften att brottets beskaffenhet samt den tilltalades personliga utveckling, vandel och levnadsomständigheter i övrigt skulle ge skälig anledning antaga att han var i behov av och mottaglig för sådan fostran och utbildning som avsågs med ungdomsfángelse. Genom denna föreskrift ville man förhindra att påföljden kom till användning beträffande ungdomar, som till följd av alltför omfattande kriminell belastning eller särskilt svåra psykiska och sociala störningar inte skulle kunna tillgodogöra sig den meddelade behandlingen. I Sverige upprepades ofta ett uttryck från förarbetena till den danska lagstiftningen; ungdomsfängelse var avsett för ”raske drenge”. Det visade sig snart att domstolarna inte tolkade kravet på mottaglighet för sådan fostran och utbildning som avses med ungdomsfangelse särskilt snävt. Ungdomsfángelseklientelet blev betydligt mera svårbehandlat än väntat. Många ungdomar som hade mentala defekter, bedömdes som psykopater eller var intellektuellt underutvecklade blev dömda till ungdomsfángelse.

Ungdomsfängelse

Denna rättstillämpning kan till viss del förklaras med de ändringar som år 1939 vidtogs med avseende på den villkorliga domen. Tillämpningsområdet för denna påföljd vidgades avsevärt samtidigt som det blev möjligt att förena Villkorlig dom med övervakning eller med ett överlämnande till skyddsuppfostran enligt bamavårdslagen. Villkorlig dom kom därigenom att bli en lämplig påföljd bl. a. för just sådana ungdomar, för vilka ungdomsfängelsepåföljden i första hand var avsedd. Mot slutet av 1940-talet genomgick ungdomsfángelseinstitutet en allvarlig kris. Det inträffade en rad uppmärksammade incidenter i fonn av grupprymningar och upplopp. En utredning tillsattes år 1949 med uppgift att framlägga förslag till förbättringar i fråga om vården inom påföljdens ramar. Förslagen i ungdomsanstaltsutredningens betänkande (SOU 1950:47) ledde till att anstalten Roxtuna inrättades 1955. Roxtuna erhöll särskilda resurser för medicinsk och psykologisk behandling. Anstaltschefen skulle vara läkare. Lagen om ungdomsfängelse gällde intill dess BrB trädde i kraft 1965. Antalet dömda uppgick under de år lagen tillämpades till i genomsnitt 210 personer per år. Största antalet var år 1964 med 343 dömda.

2.2 Ungdomsfángelse enligt brottsbalken

Ungdomsfängelse införlivades med BrB:s påfoljdssystem utan att några mera genomgripande förändringar gjordes i förhållande till vad som gällde enligt lagen om ungdomsfängelse. En förändring som väl i och för sig saknar praktisk betydelse men som likväl bör anmärkas är att ungdomsfängelse inte längre betecknas som straff. I l-kap. 3§ BrB skiljer man mellan straff och annan påföljd för brott. Benämningen straff är reserverad för påföljderna böter, fängelse och disciplinstraff för krigsmän. Enligt 29 kap. 1 § 1 st BrB kan ungdomsfängelse ådömas för brott varå fängelse kan följa. Det saknas motsvarighet till det tidigare gällande förbudet att tillämpa påföljden för brott med mycket högt straffminimum. Dock uttalas i förarbetena att ungdomsfängelse inte bör ådömas för brottslighet av allra grövsta slag. Ungdomsfángelse skall i första hand tillämpas för lagöverträdare i åldern 18-20 år. Det uttalas i förarbetena att ungdomsfängelse skall vara den normala påföljden för denna åldersgrupp så snart en längre tids anstaltsvård anses påkallad. Detta understryks av att det i 26 kap. 4§ 2 st BrB stadgas att fängelse får ådömas den som fyllt 18 men ej 21 år endast när frihetsberövande är påkallat främst av hänsyn till allmän laglydnad eller fängelse eljest finnes lämpligare än annan påföljd. I motsats till vad som gällde enligt lagen om ungdomsfángelse kan påföljden enligt 29 kap. 1 § 2 st BrB tillämpas även för den som inte fyllt 18 år samt för den som fyllt 21 men ej 23 år. En sådan tillämpning förutsätter dock att påföljden finnes uppenbart lämpligare än annan påföljd. När det gäller åldersgruppen 15-17 år skall vård enligt barnavårdslagen i första hand komma i fråga, och det är därför

aktuellt att döma till ungdomsfängelse endast i de fall bamavårdens resurser

bedöms vara uttömda. 1 fråga om åldersgruppen 21-22 år bör ungdoms-

Ungdomgiingelse

fängelse kunna ådömas den, som begått brottet innan han fyllt 21 år, eller den, vars mognadsutveckling svarar mot en lägre ålderskategori. Det i lagen om ungdomsfangelse intagna mottaglighetsrekvisitet har i modifierad form överförts till BrB. Enligt 29 kap. l§ 1 st BrB får ungdomsfángelse ådömas, såframt med hänsyn till den tilltalades personliga utveckling, vandel och levnadsomständigheter i Övrigt sådan fostran och utbildning som avses med ungdomsfangelse prövas lämplig. Rätten kan enligt 29 kap. 1 § 3 st BrB förordna att dom å ungdomsfángelse skall gå i verkställighet utan hinder av att den inte vunnit laga kraft. Enligt 29 kap. 2§ BrB skall behandlingen av den som dömts till ungdomsfangelse äga rum i och utom anstalt. Påföljden pågår i högst 5 år, 34 kap. 8§ l st BrB får domstol vid varav högst 3 år i anstalt. Enligt tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB i anledning av ny brottslighet förlänga påföljdstiden till högst 6 år och anstaltstiden till högst 4 år. Behandlingen skall enligt 29 kap. 3§ BrB ta sin början i anstalt. Enligt bestämmelsens ursprungliga lydelse skulle anstaltsvården försiggå i ungdomsanstalt. Liksom enligt lagen om ungdomsfángelse skulle ungdomsfángelseklientelet i princip hållas åtskilt från det övriga anstaltsklientelet. Genom kriminalvårdsreformen 1.7.1974 har principerna för anstaltsplacering helt ändrats, vilket i lagtexten tagit sig uttryck i att benämningen ungdomsanstalt utbytts mot kriminalvårdsanstalt. Närmare redogörelse för anstaltsvården vid ungdomsfángelse lämnas i avsnitt 2.3.3 samt i bilaga 2. Enligt 29 kap. 4§ BrB skall den dömde överföras till vård utom anstalt, när anstaltsvården pågått så lång tid som med hänsyn till behandlingens syfte finnes erforderligt. Innan ett år förflutit från det att den dömde intogs i anstalt får han dock inte överföras till vård utom anstalt, utan att särskilda

skäl föreligger. Övergången till vård utom anstalt kan enligt bestämmelser

i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt föregås av frigivningspermission. Enligt 29 kap. 6§ BrB skall den dömde stå under övervakning då han är föremål för vård utom anstalt. För vården utom anstalt gäller i övrigt enligt 29 kap. 7§ BrB i tillämpliga delar de bestämmelser som meddelats med avseende på villkorlig frigivning från fängelse. Underlåtenhet att iaktta meddelade föreskrifter eller anvisningar kan enligt 29 kap. 8§ BrB föranleda varning för den som vårdas utom anstalt. Förordnande om återintagning i anstalt kan enligt 29 kap. 9§ BrB meddelas, då den som vårdas utom anstalt visar tredska att iaktta vad som åligger honom eller anstaltsvård på grund av hans uppförande eller eljest finnes påkallad för att förebygga att han begår brott. Förordnande om återintagning i anstalt kan även meddelas enligt 34 kap. 8§ 2 st BrB i dom, varigenom förordnas att tidigare ådömt ungdomsfangelse skall avse även nya brott. Rätten kan därvid föreskriva att den dömde inte får överföras till vård utom anstalt förrän 6 månader förflutit från rättens beslut eller återintagningen. Uppkommer fråga om återintagning eller om åtgärd enligt 29 kap. 8§ BrB, kan den dömde enligt 29 kap. 11 § BrB omhändertagas i avbidan på vidare förordnande. Den som omhändertagits får kvarhållas i högst en vecka eller, om synnerliga skäl föreligger, i ytterligare högst en vecka. Beslut om övergång till vård utom anstalt, om återintagning i anstalt samt i vissa andra frågor meddelas av ungdomsfängelsenämnden. Bestäm-

Ungdoms/Zingelse 67

melser om nämnden finns i 37 kap. 4 § BrB. De lokala övervakningsnämnderna avger yttrande till ungdomsfångelsenämnden i bl. a. frågor om över-

gång till vård utom anstalt. Övervakningsnämndema handhar dessutom

övervakningen i samband med vården utom anstalt och har beslutanderätten i därmed sammanhängande frågor. Till ungdomsfángelsenämndens uppgifter hör att avge yttranden i åtalsoch påföljdsfrågor. Enligt 20 kap. 7§ 2 rättegångsbalken kan det föreligga förutsättningar för beslut om åtalsunderlåtelse för brott som begåtts av någon

som undergår ungdomsfángelse. Åklagare är därför enligt bestämmelse i

kungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål skyldig att, om det inte är obehövligt, inhämta yttrande från ungdomsfángelsenämnden innan han avgör fråga om åtal mot den som undergår ungdomsfängelse. I 38 kap. 7§ 2 st BrB finns föreskrift för rätten att i vissa fall inhämta yttrande från ungdomsfangelsenämnden. Ungdomsfángelsepåföljden skall enligt 29 kap. 12 § BrB upphöra då det ej längre erfordras att den dömde står under övervakning eller vid utgången av den tid behandlingen längst får pågå. Förordnande om påföljdens upphörande meddelas av ungdomsfángelsenämnden. Om inte särskilda skäl föreligger, får sådant förordnande inte meddelas förrän vården utom anstalt pågått under en sammanhängande tid av två år.

2.3 Tillämpningen av ungdomsfángelse

2.3.1 Domsrolspraxis I tabell 1 har redovisats i vilken omfattning ungdomsfángelse tillämpats efter BrB:s ikraftträdande 1965. Som jämförelse har i tabell 2 beträffande ålderskategorin 18-20 år redovisats tillämpningen under samma tid av samtliga kriminalvårdspåföljder som innefattar anstaltsvård.

Tabell 1. Nyintagna i anstalt efter dom på ungdomsfängelse 1965-1976, fördelade på ålder och kön

År Ålder Varav kvinnor 15-17 år 18-20 år 21-22 år Totalt

Källa: Ungdomsfángelsenämndens verksamhetsberättelser.

U‘ngdomsf1ngelse

o_Ea:_:EE

22m...

:o_o_u: 2:823

.5 3 å 3 mm m: m. 3 S m. t. s.

5:0

.2.

8_ou=EmEo_.u==

Sa> m5_ En am mmm :m mmm mmm m:

.å E.. .å _m_

.än

am mmm an sm mmm mom

:SoH

.km o: E :a o:

_ _ _ H _ _ _ _ _ _ _

âåaâm

a..

.a_o_..6.=

.mEo_uw:D 02095_

omm

a.. :A mä SN m8 s.” S_ m: 8_

E3.

5:0

kim

o o E 2

:Små

2 _m 2 mm X X E

_

Z gäss.. 3 e. mv S. G we E. S E G 8

.um_ow:m_mEouw::

...a

:m4: ...EE

mSTm2=

:no 2_ m: _m_ we m: m: e: o: E we om_

.Emm

=2EEum.o_..=.

EoE

iåäeüa

.ÃE

.E Tm 8_ s_ mm å m: we S_ m: s 8 o... 5:0

.§T$e

.a

a:

Ea›_a=_.=_=_

:o

.§5

835$ »masa

mn_ 8.. mmv 8.. ma. Nu. m3 n.. s..

:oEa_aEE5_

.å :å S..

a=___.=.=_2_m=3m=a

:3=_w

u

.m n:

:aaah E.. ix 32 32 S.: m0.: aa_ 05_ :2 §2 ma_ v3_ ma_ må.: a__5_

Ungdomsfiingelse 69

Såsom anförts ovan i avsnitt 2.1 skall ungdomsfángelse i första hand tillämpas för lagöverträdare i åldern 18-20 år och därvid enligt uttalande i förarbetena till BrB vara den för åldersgruppen nonnala påföljden så snart en längre tids anstaltsvård anses påkallad. Redovisningen i tabell 2 ger vid handen att tillämpningen av ungdomsfángelse fram till 1970 i stort sett varit av den omfattning som torde ha avsetts med motivuttalandet men att det fr. 0. m. 1970 skett en förskjutning i praxis från ungdomsfángelse till långvariga fängelsestraff och att denna förskjutning blivit ytterligare markant fr. o. m. 1974. Förändringen 1969-1970 har delvis sin förklaring i en stark ökning av antalet domar för grovt narkotikabrott, varav huvuddelen avsåg fängelsestraff. År 1970 dömdes således 66 ungdomar i åldern 18-20 år för grovt narkotikabrott till fängelse och 7 till ungdomsfángelse. Motsvarande siffror för 1969 var 29 resp. 2. Mellan 1973 och 1974 sjönk antalet nyintagna efter dom på ungdoms- 18-20 år från 163 till 83 och påföljdens andel av fängelse i åldersgruppen frihetsstraff från 63 till 47 procent. Samtidigt redovisades en kraflångvariga inom tig minskning i fråga om det totala antalet frihetsberövande påföljder åldersgruppen. Antalet långvariga fängelsestraff höll sig dock i stort sett konstant och ökade t. o. m. kraftigt i fråga om fängelse i 2 år eller däröver. Det är väl troligt att detta till någon del kan förklaras med att publiceringen haft viss inverkan och föranlett av utredningens direktiv på domstolspraxis från ungdomsfángelse till fängelse. Minskningen av en klientelöverföring antalet domar hänför sig nämligen till största delen på ungdomsfángelse till andra halvåret 1974. en inom utredningen utförd av I bilaga l har redovisats undersökning bl. a. domstolspraxis i fråga om ådömande av ungdomsfángelse och fängelse i ett år eller mera, företrädesvis under år 1975. Undersökningen visar att det i allmänhet föreligger klara skiljaktigheter i olika avseenden mellan ungdomar som dömts till fängelse och sådana som dömts till ungdomsfángelse. Förmögenhetsbrottsligheten dominerar således fullständigt i fråga om domar på ungdomsfángelse medan narkotikabrottsligheten spelar en stor roll för De ungdomar som dömts till ungdomsfángelse har i samtfángelsestraffen. liga fall tidigare gjort sig skyldiga till brott, ofta i mycket stor omfattning. Många har före domen på ungdomsfängelse varit dömda till skyddstillsyn och flertalet har varit föremål för vård enligt bamavårdslagen, ofta i fonn av intagning i ungdomsvårdsskola. För många av dem som dömts till fängelse har däremot det ådömda straffet varit den första brottspåföljden. Detta Sammangäller i särskilt hög grad för dem som dömts för narkotikabrott. fattningsvis kan kanske sägas att ungdomsfángelse tillämpats beträffande ungdomar som tidigt debuterat i allvarlig kriminalitet och därefter upprepade gånger återfallit i brott i samband med en pågående vård enligt barnavårdslagen, medan fängelse i första hand kommit i fråga beträffande sådana ungdomar som debuterat i allvarlig brottslighet först efter fyllda 18 år. Ungdomsfángelse kan tillämpas för varje brott, varå fängelse kan följa Detta innebär att ungdomsfängelse teoretiskt skulenligt brottets straffskala. le kunna tillämpas även då brottsligheten i och för sig skulle förtjäna endast ett konvarigt frihetsstraff. Det kan emellertid antas att domstolarna numera i allmänhet underlåter att tillämpa ungdomsfángelse i de fall ett alternativt

70 Ungdomsfiingelse

Tabell 3. Tillämpningen av ungdomsfängelse i fråga om brott med straiffminimum fängelse ett år eller däröver

Andel av hela antalet domar å Uf (i procent) 14 19 13 20 25 16 Källa: Kriminalvården 1970-1975.

fängelsestraff skulle ha föranlett ett avsevärt kortare frihetsberövande. Ett sådant antagande motsägs i vart fall inte av utredningens praxisundersökning. Av praxisundersökningen i bilaga 1 framgår att ungdomsfángelse i några fall ådömts for så grov brottslighet att ett alternativt fängelsestraff uppenbarligen skulle ha medfört längre frihetsberövande än som i allmänhet följer av en dom på ungdomsfángelse. I tabell 3 redovisas tillämpningen av ungdomsfángelse 1970-1975 i fråga om brott med straffminimum fängelse i 1 år eller däröver. Andelen domar med grov brottslighet har ökat.

2.3.2 Ungdomsfängelsenämndens praxis I principiellt hänseende skiljer sig fangelsestraffet och ungdomsfángelsepåföljden från varandra i första hand genom det sätt varpå frihetsberövandets varaktighet skall bestämmas. Fängelsestraffet utmäts i relation till brottets svårhet. Vid ungdomsfángelse skall däremot anstaltsvården pågå under så lång tid som med hänsyn till behandlingens syfte finnes erforderligt oberoende av vilken brottslighet som ligger till grund för påfoljdsbestämningen. En bedömning av behandlingsresultatet skall således i princip ligga till grund för beslut om överförande till vård utom anstalt. Denna bedömning ankommer på ungdomsfangelsenämnden. Enligt 29 kap. 4 § BrB gäller, att ungdomsfángelsenämnden inte får överföra den som undergår ungdomsfángelse till vård utom anstalt förrän ett år förflutit från intagningen. Undantag härifrån får göras endast om särskilda skäl föreligger. Vården utom anstalt kan dock föregås av frigivningspermission enligt 33 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Bestämmelsen i 29 kap. 4§ BrB har sin grund i att det förutsatts att ändamålet med anstaltsvården i allmänhet inte kan tillgodoses vid en kortare behandlingstid än ett år. l bilaga 1 redovisas mera ingående ungdomsfángelsenämndens praxis i frågor om frigivning från anstalt. l huvudsak innebär denna praxis följande. Den som dömts till ungdomsfangelse kan enligt en huvudregel i praxis räkna med att beviljas frigivningspennission senast 10 månader efter in-

Ungdomsfängelse 71

tagningen i anstalt och att formellt överföras till vård utom anstalt efter ett år, allt under förutsättning att han inte gjort sig skyldig till nya brott under påföljdstiden. Undantag från denna regel görs i de fall domen avser mycket grov brottslighet. I sådana fall beviljas i regel frigivningspermission först efter ett års anstaltsvistelse. De variationer som förekommer i fråga om anstaltsvistelsens längd har således i realiteten liksom vid fängelse främst sin grund i den dömdes brottslighet och inte i en bedömning av behandlingens resultat. Detta illustreras även av det förhållandet att ungdomsfängelsenämnden vid sin prövning bortser från den intagnes uppförande i anstalten och från ev. permissionsmissbruk eller rymningar. Nämnden beaktar i detta hänseende vad som efter lagändring 1.7.1974 gäller i fråga om förutsättningar för villkorlig frigivning från fängelse. Vad nu sagts innebär inte att ungdomsfángelsenämnden helt bortser från ”behandlingsmässiga” synpunkter i sin frigivningspraxis. Sådana åberopas nämligen ofta för att få till stånd frigivning efter kortare anstaltsvistelse än tio månader. Frigivning sker i sådana fall i regel i form av s. k. bunden permission, vilket innebär att särskilda villkor om sysselsättning och/eller bostad är knutna till frigivningsbeslutet. Institutet bunden permission, som tillämpats av ungdomsfangelsenämnden i stor omfattning under åtskilliga år, har legat till grund för utfonnningen av institutet vistelse utanför anstalt enligt 34§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. l nämndens beslut om bunden permission åberopas dock i regel 33§ samma lag. Ungdomsfängelsenämnden kan enligt 29 kap. 9 § BrB förordna om återintagning i anstalt när den dömde visat tredska att iaktta de föreskrifter som gäller för vården utom anstalt eller då anstaltsvård är påkallad för att förebygga att den dömde begår brott. Beslut om återintagning föranleds vanligen av att den dömde gjort sig skyldig till nya brott och meddelas i sådana fall i samband med att nämnden avger yttrande i åtalsfråga. Återintagning av andra skäl är ovanlig och beslutas i förekommande fall efter framställning av vederbörande övervakningsnämnd. Då ungdomsfängelsenämnden beslutar om återintagning i anstalt fastställer nämnden samtidigt riktpunkt för den fortsatta anstaltsvården. Riktpunkt fastställs av nämnden även då domstol jämlikt 34 kap. 8§ 2 st. BrB beslutat om återintagning eller i samband med att nämnden avger yttrande i åtals- eller påföljdsfråga beträffande den som redan är föremål för anstaltsvård. Med riktpunkt avses ett preliminärt ställningstagande från nämndens sida om vid vilken tidpunkt frigivning skall ske. Riktpunkten ersätter den tidigare omnämnda 10-månaders-schablonen för frigivning. En närmare redogörelse för ungdomsfángelsenämndens riktpunktssystem finns i bilaga l. Av redogörelsen framgår att riktpunkterna i huvudsak bestäms med hänsyn till arten och omfattningen av den brottslighet som föranlett nämndens beslut. Det är alltså i det närmaste fråga om en ren straffmätning. Denna straffmätning är såtillvida förmånlig för den dömde att det fortsatta frihetsberövandet i allmänhet bestäms till avsevärt kortare tid än brottsligheten skulle ha föranlett, om i stället fängelsestraff utmätts. Det är således vanligt att riktpunkten avser kortare tid än för brottet stadgat straffminimum. En väsentlig del av ungdomsfängelsenämndens verksamhet avser av-

72 Ungdomsflingelse

givande av yttranden till åklagare och domstolar. De principer som ligger till grund för nämndens rekommendationer i åtals- och påföljdsfrågor redovisas i bilaga 1. Statistiska uppgifter angående ungdomsfángelsenämndens verksamhet 1965-1973 återfinns i övervakningsnämndutredningens betänkande SOU 1975:16, bilaga 1:2. Kompletterande uppgifter för 19744976 kan erhållas ur ungdomsfangelsenämndens verksamhetsberättelser.

2.3.3 Kriminalvârdens praxis Såsom anmärkts ovan i avsnitt 2.2 har principerna för anstaltsplacering av den som dömts till ungdomsfángelse förändrats 1.7.1974 genom lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt som då trädde i kraft. Före reformen gällde i korthet följande. Enligt 29 kap. 3§ BrB skulle anstaltsvården försiggå i särskild anstalt med benämningen ungdomsanstalt. Det fanns ett tiotal sådana anstalter vid reformens ikraftträdande. Dessa var i administrativt hänseende sammanförda till ungdomsräjongen och stod således utanför kriminalvårdens geografiska räjongindelning. Den som dömts till ungdomsfángelse blev i regel i omedelbar anslutning till domen intagen vid ungdomsräjongens centralanstalt i Uppsala. Vid denna anstalt utfördes en första behandlingsplanering i samarbete med psykolog och psykiatrisk konsult. Räjongchefen fattade härefter beslut om anstaltsplacering, grundat på förslag från anstaltens behandlingskollegium. Den fortsatta anstaltsvården ägde rum i första hand vid någon av anstalterna Skenäs, öppen anstalt med inriktning på yrkesutbildning, Mariefred eller Hällby, slutna anstalter med motsvarande inriktning, eller Roxtuna, sluten och halvöppen anstalt med inriktning på psykiatrisk behandling. Utöver de nämnda anstalterna förfogade ungdomsräjongen över en del slutna anstalter, Jönköping, Nyköping och Ystad, vid vilka placering kunde bli aktuell företrädesvis efter rymning från annan anstalt, två öppna anstalter med särskild inriktning på teoretisk undervisning på olika nivåer, Studiegården och Vångdalen, båda i Uppland, samt två frigångsanstalter, Hildero i Skåne och Ytterby utanför Göteborg. Härjämte användes skyddsvärnets i Stockholm institution Björkahemmet. Placering vid någon av frigångsanstalterna eller vid Björkahemmet förutsatte beslut av ungdomsfángelsenämnden, i det senare fallet i form av beslut om bunden permission. Fr. o. m. 1.7.1974 gäller i huvudsak följande: Verkställigheten av ungdomsfángelse, liksom av övriga påföljder som innefattar kriminalvård i anstalt, fängelse, internering och anstaltsbehandling vid skyddstillsyn, försiggår i kriminalvårdsanstalt. De olika påföljdskataegorierna behöver därvid inte hållas åtskilda från varandra. Kriminalvårdsanstalterna är antingen riksanstalter eller lokalanstalter. De senare har i administrativt hänseende sammanförts med de lokala frivård:smyndigheterna till geografiska kriminalvårdsregioner, medan riksanstalterna står utanför regionindelningen. Beslut om anstaltsplacering av den som dömts till kriminalvårdspåföljid fattas av vederbörande regionchef. Därvid skall i första hand beaktas den

Ungdomsjängelse 73

för anstaltsvårdens utformning grundläggande bestämmelsen i 4§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt att den intagnes anpassning i samhället motverkas samt att skall främjas och skadliga följder av frihetsberövandet verksamheten, i den mån kravet på samhällsskydd inte därigenom eftersätts, från anstalt. från början skall inriktas på åtgärder som förbereder frigivningen I övrigt gäller följande bestämmelser av särskild betydelse för ungdomsfángelseklientelet. Den som dömts till långvarigt frihetsberövande, däribland ungdomsfángelse, skall företrädesvis placeras i riksanstalt från påföljdstidens början (vissa riksanstalter har förbehållits för ett yngre klientel) och senare överföras till lokalanstalt när så behövs för en ändamålsenlig förberedelse av frigivning. 1 första hand bör placering ske i öppen anstalt. Vidare skall särskilt beaktas att intagen som ej fyllt 21 år hålls åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på hans utveckling. I bilaga 2 redogörs närmare for tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna om anstaltsplacering samt för utformningen av vården i anstalt, såvitt gäller det yngre anstaltsklientelet.

2.4 Ungdomsfángelseklientelet

Ungdomsbrottsligheten och behandlingen av unga lagöverträdare i Sverige har studerats från olika synpunkter i åtskilliga offentliga utredningar och vetenskapliga undersökningar. 1 detta sammanhang kan endast hänvisas till en del av det material som föreligger. av ungdomsbrottsklientelet har utförts En brett upplagd undersökning av 1956 års klientelundersökning, vars undersökningsresultat publicerats i serien ”Unga lagöverträdare I-V” (SOU 1971:49, 1972:76, 1973:25, 1973:49 och 1974:31). Andra tar särskilt sikte på den i kriminellt hänseende undersökningar mest belastade de till ungdomsfängelse dömda. gruppen, Från äldre tid kan nämnas den som bilaga till SOU 1950:47 intagna unsom behandlingsgrupp” av Tordersökningen Ungdomsfángelseklientelet sten Eriksson, Gunnar Marnell och Ulla Larsson. 1 en avhandling av Eva Johansson, ”Background and Development of Youth-Prison Inmates” (Stockholm 1974) redovisas en långsiktig uppföljning av de personer som år 1950 utskrevs på prov från ungdomsfangelse. har redan omnämnts den inom kriminalvårdsstyrelsens ut- I inledningen vecklingsenhet av Carin Fischer, Ove Sterfelt och Norman Bishop genomförda undersökningen av ungdomsfángelseklientelet 1968, vilken publicerats nr 3 och 13. Undersökningen innehåller i utvecklingsenhetens rapporter bl.a. följande uppgifter: som år 1968 dömdes till ungdomsfángelse kom två Av de ungdomar tredjedelar från dålig hemmiljö med i de flesta fall kriminalitet eller spritmissbruk hos närstående. En lika stor grupp hade haft anpassningsproblem i skolan. Endast två procent av de dömda hade högre utbildning än grund- Alkohol- eller skola. 60 procent hade aldrig ens påbörjat en yrkesutbildning. narkotikamissbruk antecknades vid tiden för domen på ungdomsfángelse i cirka 80 procent av fallen. Av de dömda hade 93 procent varit föremål

74 Ungdomsfángelse

för åtgärd enligt barnavårdslagen, 75 procent varit Omhändertagna for samhällsvård och 60 procent inskrivna vid ungdomsvårdsskola. Domen på ungdomsfangelse hade i 25 procent av fallen föregåtts av skyddstillsyn med anstaltsbehandling och i 8 procent av fängelse. lnom utredningen har genomförts en studie for att jämföra ungdomsfángelseklientelet år 1968 och år 1975 (bilaga 3). Den visar bl. a. att 1975 års klientel har en bättre skolutbildning än 1968 års klientel men sämre yrkesutbildning. Färre elever var arbetslösa omedelbart före domen i 1975 års grupp än i 1968 års. En betydligt större andel hade emellertid intagits i ungdomsfangelse direkt från ungdomsvårdsskola - 50 procent för 1975 mot 32 procent för 1968. Missbruk av narkotika, ofta i samband med missbruk av alkohol, visade en signifikant ökning för 1975 års kull. Vidare hade andelen med antecknade psykiska besvär också ökat. Sammanfattningsvis kan man säga att det finns vissa skillnader mellan 1968 års population och 1975 års, men att klientelet knappast har genomgått några förändringar till det bättre. I undersökningen av 1968 års klientel redovisades en omfattande brottslighet för flertalet av de dömda under tiden för verkställigheten av ungdomsfängelse. Brottsligheten, som huvudsakligen avsåg förmögenhetsbrott, hänförde sig till såväl rymningar och pennissioner under anstaltstiden som till vården utom anstalt. I utvecklingsenhetens rapport nr 13 redovisas en uppföljning av undersökningen närmast med avseende på återfallsfrekvensen under en period av två år från tidpunkten för första överförande till vård utom anstalt. Av de 273 personer som ingick i undersökningen hade 233 vid minst ett tillfälle registrerats för brott inom uppföljningsperioden medan 139 dömts eller meddelats åtalsunderlåtelse vid flera tillfällen. I rapporten redovisas också situationen fem år efter det att domen på ungdomsfängelse börjat verkställas. Av de personer som ingick i undersökningen var då 11 procent föremål för skyddstillsyn medan 38 procent avtjänade fängelsestraff. Återfallsfrekvensen vid ungdomsfangelse belyses även av den fortlöpande återfallsstatistik som publiceras av statistiska centralbyrån. (Se t. ex. statistiska meddelanden R 1975:15). Återfallssiffrorna för ungdomsfängelse håller sig i regel omkring 80 procent. 1 en specialundersökning av kriminalvårdsstyrelsens utvecklingsenhet ”Utbildningsnivån hos ungdomsfángelsedömda” (rapport nr 7) ha: undersökts brister i läs- och skrivfärdigheter samt matematik. Resultate; av undersökningen visar med tydlighet att ungdomsfángelsedömda är allvarligt handikappade från utbildningssynpunkt. Däremot har inte någon överrepresentation av speciellt lågt begåvade kunnat iakttas bland de dömda.

2.5 Ungdomsfángelse i vissa andra länder

1 avsnitt 2.1 har redan nämnts att den svenska ungdomsfángelsepiföljden utformats efter förebilder i Danmark och England. Särskilda påföljdsformer för unga lagöverträdare, vilka kan sägas motsvara ungdomsfángese, dvs tidsobestämda frihetsstraff med individualpreventiv inriktning, förekommer emellertid eller har förekommit i åtskilliga andra länder. Danmarks ”ungdomsfaengsel” infördes genom ”borgerlig straffelcv 1930

Ungdomsjängelse 75 .

och avskaffades genom lag 13.6.1973. För påföljden gällde i allt väsentligt samma bestämmelser som för ungdomsfängelse enligt BrB. ”Ungdomsfaengsel” tillämpades under 1960-talet i något mer än 200 fall per år. Det stora flertalet av de dömda hörde till ålderskategorin 18-20 år. Påföljden verkställdes antingen i den slutna anstalten Nyborg eller i någon av de öppna anstalterna Söbysögård eller Mögelkaer. Anstaltstiden varierade enligt en fast praxis mellan 1 år och l år 3 månader. Den år 1973 genomförda reformen, varigenom “ungdomsfaengsel” avskaffades, motiverades i första hand genom hänvisning till den kritik som i den kriminalpolitiska debatten riktats mot påfoljdens tidsobestämdhet. Det anfördes att den förlängning av frihetsberövandet som ungdomsav tidsobestämdheten kan innebära i förhållande till faengsel” på grund det allmänna fängelsestraffet väcker betänkligheter från rättvisesynpunkt, trots att vissa behandlingsmässiga fördelar kan åberopas till förmån för långa anstaltstider. Det förutsattes att ”ungdomsfaengsel” genom reformen skulle komma att ersättas med långvariga tidsbestämda fängelsestraff. De förutvarande ungdomsanstalterna skulle därvid även i fortsättningen användas för det yngre klientelet. I Norge har fram till 1975 förekommit en ungdomsfängelsepåföljd med i huvudsak samma konstruktion som i Sverige och Danmark. Den norska påföljden tillkom först genom lagen 1965 om ”strafferettslige åtgjerder mot unge lovbrytarar”, som trädde i kraft 1.2.1966. Påföljden tillämpades i mycket begränsad omfattning. En anmärkningsvärd skillnad i rättstillämpningen i förhållande till vad som gällt i Sverige och Danmark är att ungdomsfängelse i Norge i första hand kom till användning med avseende på ungdomar för ålderskategorin 18-20 år som ej fyllt 18 år. Påfoljdens ringa betydelse illustreras av uppgifterna för år 1971, då 571 ungdomar i denna ålderskategori dömdes till fängelse och endast 9 till ungdomsfángelse. l Finland avser benämningen ungdomsfängelse snarare en verkställighetsform än en påföljdsform. Enligt lagen om unga förbrytare kan beträffande den som begått brott innan han fyllt 21 år förordnas att verkställigheten av tidsbestämt fängelsestraff skall försiggå i ungdomsfängelse. Tidigare gällde beträffande verkställigheten i ungdomsfängelse bl. a. att den centrala fängelsedomstolen kunde besluta om förlängning av strafftiden med högst ett år. Denna särbestämmelse for ungdomsfängelse, liksom vissa särskilda bestämmelser om villkorlig frigivning från sådant fängelse, har avskaffats genom lagändring 1976. 1 Västtyskland kan påföljden ”Jugendstraf” ådömas ungdomar i åldern 14-17 år (Jugendliche) och i vissa fall även ungdomar i åldern 18-21 år (Heranwachsende). ”Jugendstraf” förekommer i såväl tidsbestämd som tidsobestämd form. l det senare fallet är påföljdstiden minst 6 månader och

högst 4 år. JugendstraP kan ådömas villkorligt och framstår i sådant fall

närmast som en motsvarighet till skyddstillsyn. Under senare år har en väsentlig del av det straffrättsliga reformarbetet i Västtyskland inriktats på en strävan att begränsa tillämpningen och verkställigheten av kortvariga frihetsstraff. Sedan 1969 gäller att kortare frihetsstraff än 6 månader inte får utmätas med mindre ett sådant av särskilda skäl med hänsyn till gärningen eller gärningsmannens person finnes oundgängligen påkallat för gärningsmannens tillrättaforande eller rättsordningens

76 Ungdomsflingelse SOU 1$77:83

försvarande. Frihetsstraff som är kortare än ett år skall enligt en säskild presumtionsregel företrädesvis utmätas villkorligt. Ett väsentligt syfte med reformen har varit att kraftigt reducera det totala anstaltsklientelet, Vilket även lyckats. I England finns tre slag av frihetsberövande påföljder som kan tillämpas beträffande ungdomar i åldern 18-20 år, detention centre”, ”borstal trailing” och ”imprisonment” (fängelse). Den påföljd som närmast svarar mot ungdomsfángelse är såsom tidigare nämnts ”borstal training”. Borstal training” kan ådömas den som fyllt 15 men ej 21 år och som gjort sig skyldig till brott, som eljest förskyllt fängelsestraff. Påföljden imebär ett tidsobestämt frihetsberövande om minst 6 månader och högst 2 år. Det vanligaste är att frigivning sker efter 8-10 månader. Efter frigivning står den dömde under övervakning i högst 2 år. ”Borstal training” tillänpas i förhållandevis stor omfattning, delvis beroende på en bestämmelse enligt vilken fängelse inte lår ådömas den som ej fyllt 21 år med mindre straffet bestäms till antingen högst 6 månader eller lägst 3 år. Alla frihetsstraff som skall vara av medellång varaktighet måste således bestämmas till “borstal training. Under 1971 dömdes ca 6 000 ungdomar till borstal training”. 1 det ovan under 1.2 omnämnda betänkandet Young Adult Offenders föreslås att samtliga tre nuvarande frihetsstraff för ungdomar avskaffas och ersätts med två nya påfoljdsformer, custody and control order (CCO) och ”supervision and control order” (SCO). Påföljden CCO skall vara tidsbestämd. Domstolen skall vid ådömande av CCO bestämma påföljdstiden till så lång tid som om fängelse ådömts i stället. Påföljden skall från påföljdstidens början innefatta anstaltsvård. Denna skall förläggas till en ungdomsanstalt i närheten av den dömdes hemort. Frigivning från anstalten skall kunna ske när som helst under påföljdstiden. Tidpunkten för frigivning skall i princip avgöras uteslutande med hänsyn till den dömdes behandlingsbehov. Efter frigivningen skall den dömde stå under övervakning för återstoden av påföljdstiden, dock minst 6 månader. Vården i frihet skall under de första 2 månaderna äga rum under samma betingelser som gäller för permission från anstalter. Beslut om återintagning skall således kunna fattas av anstaltsledningen så snart skälig anledning därtill föreligger. Senare under övervakningstiden skall den dömde kunna återintas i anstalt endast på starka skäl och efter beslut av domstol. SCO skall enbart innefatta kriminalvård i frihet. Den dömde skall stå

under övervakning under en tid av 2 år. Övervakningen vid SCO, liksom

f. ö. vid CCO, skall innebära täta kontakter mellan övervakare och klient samt mera ingripande föreskrifter för den dömde än som f. n. är möjligt vid “probation” (skyddstillsyn) eller “parole” (villkorlig frigivning). Ett vanligt inslag i SCO-påföljden skall vara föreskrift för den dömde att bo i ett “hostel” som står under frivårdens tillsyn. En grundtanke bakom den föreslagna påföljden är den, att en effektiv kriminalvård i frihet med starka kontrollinslag skall bidra till att kraftigt reducera tillämpningen av frihetsstraff för ungdomar. Den nuvarande probation“-påföljden skall bestå vid sidan av SCO såsom en mindre ingripande frivårdsform. Enligt vad utredningen erfarit kommer förslaget till CCO-påföljd att i

Ungdomsflingelse 77

huvudsak läggas till grund för lagstiftning. Härigenom kommer således bl. a. “borstaP-påföljden att avskaffas i England. När det gäller den föreslagna SCO-påföljden är det däremot ännu inte aktuellt med lagstiftningsåtgärder.

2.6 Avskaffande av ungdomsfängelse

I utredningens direktiv förutsätts att påföljden ungdomsfängelse skall avskaffas. Till grund för detta ställningstagande ligger i huvudsak dels den kritik som riktats mot påföljdens konstruktion med utgångspunkt från krivärderingar och dels den omständigheten att de mest väminalpolitiska sentliga skiljaktigheter som ursprungligen funnits mellan ungdomsfángelse och det allmänna fángelsestraffet bortfallit eller utjämnats genom ny lagoch den nuvarande rättstillämpningen. Förutsättningarna för att stiftning bibehålla har därigenom ändrats på ett avgörande sätt. påföljden Den kritik som från principiell synpunkt riktats mot ungdomsfángelse gäller i första hand påföljdens tidsobestämda karaktär. Vid ungdomsfángelse skall anstaltsvistelsens varaktighet i princip bestämmas med hänsyn till de intagnas individuella behov av fostran och utbildning och utan avseende på den brottslighet som legat till grund för påföljdsbestämningen. Denna princip ger uttryck för påföljdens individualpreventiva inriktning, dvs. påföljden syftar i första hand till att underlätta de dömdas anpassning till samhället. En avgörande förutsättning för att påfoljdens syfte skall kunna tillgodoses är därför att anstaltsvården verkligen kan utformas på ett sätt som är ägnat att medföra positiva behandlingsresultat. Anstaltsvårdens möjligheter i detta hänseende har emellertid på senare tid med hänsyn till den kriminologiska behandlingsforskningens resultat allvarligt ifrågasatts. Det har gjorts gällande att en frihetsberövande påföljd oavsett anstaltsvårdens utformning generellt sett är ägnad att förvärra de intagnas personliga och sociala problem och därigenom försvåra deras anpassning till samhället. En konsekvens av ett sådant antagande är uppfattningen att individualskäl aldrig bör åberopas som grund för ett frihetsberövande och preventiva i de fall ett frihetsberövande kommer till stånd av andra skäl detta aldrig bör förlängas under hänvisning till den intagnes behandlingsbehov. Ungdomsfángelsepåföljdens principiella konstruktion står i uppenbar strid mot denna uppfattning. Såsom framgått av redogörelsen för ungdomsfángelsenämndens praxis har det tidsobestämda momentet i ungdomsfángelsepåföljden mer eller mindre bortfallit i rättstillämpningen. En trolig förklaring till detta är att det visat sig vara svårt att finna tillräckligt objektiva kriterier för en bedömning av de intagnas individuella vårdbehov och förutsättningar för återanpassning i samhället. Nämndens strävan att trots dessa svårigheter bestämma anstaltstidens längd på ett från rättssäkerhetssynpunkt godtagbart sätt har därför kommit att ligga till grund för det s. k. riktpunktssystemet, vilket kan sägas innebära att anstaltsvården inte skall pågå under längre tid än den intagnes brottslighet kan motivera. Den omständigheten att anstalt.stidens varaktighet av praktiska skäl inte såsom avsetts med ungdoms-

78 Ungdomsfdngelse

fangelsepåföljdens konstruktion kommit att bestämmas med hänsyn uteslutande till de intagnas individuella vårdbehov bryter inte udden av den kritik som från principiell synpunkt riktats mot påföljdens tidsobestämdhet utan är tvärtom ägnad att ytterligare understryka denna. Å andra sidan kan det med hänsyn till ungdomsfangelsenämndens praxis göras gällande att kritiken i viss mån varit överdriven. Genom det av ungdomsfángelsenämnden tillämpade riktpunktssystemet har i praktiken den dömdes brottslighet kommit att spela i det närmaste samma avgörande roll vid ungdomsfängelse som vid fängelse när det gällt att bestämma anstaltstidens varaktighet. Den kanske mest väsentliga skillnaden mellan de båda påföljdsformerna har således utjämnats genom rättsutvecklingen. Visserligen beaktar ungdomsfángelsenämnden i sin frigivningspraxis omständigheter som har avseende på den dömdes personliga förhållanden såtillvida att dessa kan föranleda en frigivning före den tidpunkt som genom den från början fastställda riktpunkten funnits motiverad med hänsyn till brottsligheten. Emellertid föreligger ej heller i detta hänseende någon egentlig skillnad mellan fängelse och ungdomsfángelse, eftersom tidpunkten för frigivning från anstalt även vid fängelsestraffet kan flyttas fram med hänsyn till den dömdes personliga förhållanden genom Villkorlig frigivning, frigivningspermission eller medgivande till vistelse utom anstalt enligt 34§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Även om grunderna för att bestämma anstaltstidens varaktighet, “straffmätningen”, såsom ovan anförts i realiteten är desamma vid fängelse och ungdomsfangelse, dvs. längsta tiden för anstaltsvård bestäms i första hand med hänsyn till den dömdes brottslighet, föreligger i vissa fall väsentliga skillnader med avseende på ”straffmätningens” resultat. Dessa skillnader beror till stor del på att ungdomsfángelsenämnden vid sin bedömning är obunden av de för brotten stadgade straffskalorna och av den straffmätningspraxis som med utgångspunkt från dessa utvecklats av domstolarna. Denna obundenhet medför ibland att ungdomsfángelse kommer att innefatta en längre anstaltsvistelse än ett alternativt fängelsestraff skulle ha gjort. Detta gäller främst tiden för den första anstaltsvården som enligt nämndens praxis schablonmässigt bestäms till tio månader utom för brott som är av särskilt svår beskaffenhet. Å andra sidan blir förhållandet ofta det motsatta när ungdomsfangelse tillämpats som påföljd för mycket grov brottslighet eller när den som undergår ungdomsfángelse återfaller i brott under påföljdstiden. I avsnitt 3.3 kommer de skiljaktigheter som föreligger mellan ungdomsfängelse och fängelse när det gäller anstaltsvistelsens varaktighet att diskuteras ytterligare. Den omständigheten att straffmätningen vid fängelse och ungdomsfängelse ofta leder till olika resultat medför att de som dömts till ungdomsfángelse blir benägna att göra jämförelser med det fängelsestraff de trott sig kunna påräkna för sina brott och att dessa jämförelser ofta leder till att de dömda anser sig orättvist behandlade. Benägenheten att göra jämförelser blir inte mindre av det förhållandet att ungdomsfángelse och fängelse till stor del kan tillämpas parallellt, dvs. båda påföljderna kan ofta komma i fråga för samma typ av brottslighet och för samma kategori av gärningsmän. Detta gäller särskilt fr. o. m. år 1970, då ungdomsfängelse, såsom redovisats ovan i avsnitt 2.3.1, i praxis

Ungdomsfängelse 79

kan sägas ha förlorat det företräde framför fángelsestraffet som påföljden tillerkänts i BrB när det gäller åldersgruppen 18-20 år. Det skall dock i detta sammanhang upprepas att utredningen i sin praxisundersökning med avseende på anstaltsklientelet 20.11.1975 konstaterat att det generellt sett skillnader mellan ungdomsfángelseklientelet och det föreligger påtagliga unga fángelseklientelet. En kvarstående skiljaktighet mellan ungdomsfängelse och fängelse, som från rättssäkerhetssynpunkt föranlett anmärkningar mot ungdomsfängelsepåföljden, hänför sig till själva förfarandet när det gäller att bestämma anstaltsvistelsens varaktighet. Fängelsestraffet utmäts av domstol under iakttagande av de former som föreskrivs i rättegångsbalken och som bl. a. innebär att den tilltalade skall vara personligen närvarande vid en huvudförhandling, oftast biträdd av offentlig försvarare, samt att rättens avgörande kan omprövas i minst en högre instans. Anstaltstiden vid ungdomsfängelse bestäms däremot genom ett administrativt förfarande i endast en instans med som regel enbart skriftligt beslutsunderlag. Vid sidan av den principiella tidsobestämdheten skiljde sig ungdomsfangelsepåföljden ursprungligen från de allmänna frihetsstraffen fängelse och straffarbete i ytterligare ett väsentligt hänseende, nämligen med av~ seende på anstaltsvårdens utformning och innehåll. Från början förelåg beskillnader mellan de olika strafTarterna. Ungdomsanstalterna tilltydande delades således särskilda resurser med hänsyn till ungdomsfángelsepåfoljdens uttalade syfte att tillgodose de dömdas behov av fostran och utbildning. Dessutom prioriterades den öppna anstaltsvården för verkställighet av ung- Den utveckling som ägt rum inom kriminalvården efter det domsfängelse. införlivades med påföljdssystemet har emellertid inatt ungdomsfängelse neburit att stralfverkställighetens utformning efter hand kommit att få en allt mera individualpreventiv inriktning även när det gäller det ordinära fängelsestraffet och att prioriteringen av de öppna verkställighetsforrnerna kommit att gälla samtliga påföljdsarter. Utvecklingen har således medfört att skillnaderna i verkställighetshänseende mellan ungdomsfängelse och andra frihetsberövande påföljder successivt utjämnats och slutligen genom kriminalvårdsrefomien 1.7.1974 helt bortfallit. Särskilt bör uppmärksammas att ungdomsfángelsedömda inte längre placeras i särskilda för påföljden avsedda anstalter. Sammanfattningsvis kan sägas att ungdomsfängelse bör utmönstras ur påföljdssystemet dels emedan påföljden i den nuvarande rättstillämpningen inte skiljer sig från fängelsestraffet tillräckligt mycket för att det skall vara motiverat att bibehålla båda påföljdsformerna och dels därför att påföljden med hänsyn till de skiljaktigheter som kvarstår, främst i fråga om påföljdens konstruktion, strider mot de kriminalpolitiska värderingar som principiella kommit att läggas till gmnd för rättsutvecklingen under senare tid. Härtill kommer den omständigheten att det inte längre finns någon motsvarighet till ungdomsfängelse i de nordiska grannländerna.

3 Andra

påföljder för unga lagöverträdare

3.1 Inledning

Om ungdomsfángelse avskaffas utan att andra ändringar vidtas med avseende på påföljdssystemet, kommer påföljden - såsom också förutsätts i Danmark — att ersättas med det tidsbestämda fángelsestraffet. Man kan nämligen utgå från att ungdomsfangelse i nuvarande domstolspraxis inte tillämpats i andra fall än då domstolen ansett det vara uteslutet att döma till annat än frihetsberövande påföljd. I avsnitt 3.2 finns en redogörelse för nu gällande bestämmelser om fängelsestraffets tillämpning. Framställningen anknyter delvis till bilagorna 1 och 2, vari redovisats domstols- respektive verkställighetspraxis även när det gäller fängelse för ungdomar. Det är en ganska vanlig föreställning att ett avskaffande av ungdomsfängelse automatiskt kommer att medföra kortare frihetsberövande for flertalet inom den kategori unga lagöverträdare som nu döms till ungdomsfängelse. I avsnitt 3.3 diskuterar utredningen närmare i vad mån denna föreställning är riktig. Jämförelsen mellan de båda påföljdsformema är betingad av uttalandet i direktiven, att ett avskaffande av ungdomsfängelse i varje fall inte får leda till ökade frihetsberövanden för den kategori av Iagöverträdare som berörs av reformen. Utredningens uppdrag går längre än som nu antytts. I första hand skall nämligen utredningens arbete syfta till en minskning av frihetsberövandenas antal och varaktighet när det gäller unga lagöverträdare. Utredningen har därvid ålagts att särskilt undersöka förutsättningarna för att till någon del ersätta ungdomsfängelse med skyddstillsyn. I avsnitt 3.4 redovisas kortfattat tillämpningen av skyddstillsyn enligt nuvarande ordning. Särskilt uppmärksammas anstaltsbehandlingen enligt 28 kap. 3 § BrB. I framställningen berörs också vissa förslag till ändringar med avseende på skyddstillsyn och på frivården i allmänhet, som framförts i olika sammanhang. Skyddstillsyn är den påföljdsform som ligger närmast till hands när det gäller att ersätta ungdomsfángelse med en påföljd i frihet. Det kan emellertid finnas skäl att även undersöka i vad mån andra påföljdsformer kan komma i fråga. En term som man ofta stöter på i den internationella kriminalpolitiska debatten är alternativ till frihetsstraff”. Härmed avses i allmänhet sådana nya påföljdsformer vid sidan av de traditionella bötes- och övervakningspåföljderna som kan vara ägnade att ersätta fängelsestraffet. I avsnitt 3.5 redogör utredningen kortfattat för några sådana påföljdsformer som prövats i olika länder.

Andra

82 påföljder

En tänkbar för ungdomsfängelse skulle kunna vara ersättningspåföljd överlämnande Sådan vård kan enligt nutill vård enligt bamavårdslagen. varande ordning anordnas intill dess den unge fyllt 20 år, dock med vissa restriktioner beträffande den som fyllt 18 år. 1 avsnitt 3.6 redovisar utredningen närmare hur barnavårdslagen tillämpas enligt nuvarande praxis. Avsnittet innehåller också en kortfattad redogörelse for socialutredningens förslag till en förändrad socialvård.

3.2 Fängelse i gällande rätt

Fängelse kan enligt 26 kap. 1 § BrB ådömas på viss tid, lägst en månad Straffet utmäts med ledning av de för och högst tio år, eller på livstid. l vissa fall finns dock möjlighet till straffvarje brott stadgade straffskalorna. straff nedsättning. Således kan enligt 33 kap. 4§ BrB dömas till lindrigare än för brottet är stadgat dels då någon begått brott innan han fyllt 18 år av själslig abnorrnitet, dels i andra eller då brottet begåtts under inflytande fall under förutsättning att synnerliga skäl för straffnedsättning föreligger. Straffnedsättning kan vidare förekomma bl. a. vid vissa fall av påföljdskonkurrens enligt 34 kap. BrB. med vissa restriktioner när det Tillämpningen av fängelse är omgärdat gäller unga lagöverträdare. Således får enligt 26 kap. 4§ 1 st. BrB den som skäl föreligger. ej fyllt 18 år inte dömas till fängelse med mindre synnerliga Enligt 26 kap. 4§ 2 st. BrB gäller vidare att den som fyllt 18 men ej 21 är påkallat främst år får dömas till fängelse endast när frihetsberövande av hänsyn till allmän laglydnad eller då fängelse eljest finnes lämpligare än annan påföljd. Bestämmelsen i 26 kap. 4§ 1 st. BrB är avsedd att utgöra en mycket kraftig begränsning av fangelsestraffets tillämpning for den ifrågavarande ålderskategorin. I den mån frihetsberövande påföljd kommer i fråga for ungdomar under 18 år skall sådan i första hand anordnas enligt barnavårdslagen och i andra hand skall dömas till ungdomsfángelse. I praxis har bestämmelsen i 26 kap. 4§ l st. BrB lett till att fängelse under 18 år i rena undantagsfall, sällan fler än tillämpats för ungdomar tio om året. Utredningen har närmare studerat fangelsestraffets tillämpning på den berörda under tiden 1.1.1972-20.11.1975. Under denna tid åldersgruppen intogs för verkställighet av fängelsestraff 29 ungdomar, som ej fyllt 18 är vid tiden för dom i forsta instans. Av dessa ungdomar hade 27 fyllt 17 år vid tiden för domen, 18 hade uppnått 17 år 6 månader och 10 hade hade uppnått 17 år 9 månader. Den yngste, som var 16 år 4 månader, Fler än hälften av de dömda dömts för mord till fängelse 3 år 6 månader. var utländska medborgare, de flesta utan närmare anknytning till Sverige. Av tabell 4 framgår hur de dömda fördelar sig på huvudbrott och strafftid. vid påföljdsvalet ha företräde fram- Som ovan sagts skall ungdomsfängelse för fängelse. Det finns därför en möjlighet att ett avskaffande av ungdomsfángelsepåföljden kan medföra en viss ökning av fangelsestraffets tillämp- 15-17 år. Domstolarna har dock varit synnerligen ning inom åldersgruppen restriktiva även när det gällt tillämpningen av ungdomsfángelse i fråga om

Andra påföljder 83

den berörda åldersgruppen. Det antal ungdomar under 18 år som under tiden 1.l.1972-20.11.l975 första gången intogs för verkställighet av ungdomsfängelse uppgick till 47. Dessa fördelade sig åldersmässigt på ungefär samma sätt som de fängelsedömda. Endast två hade ej fyllt 17 år vid tiden för domen och ingen var yngre än 16 år. I övrigt förelåg betydande skiljaktigheter mellan de båda klientelgruppema. De som dömts till ungdomsfängelse var med få undantag svenska medborgare och samtliga hade hemvist i Sverige. Endast tre hade som huvudbrott i domen grovt narkotikabrott. I fyra fall var huvudbrottet grov misshandel, i ett fall våld mot tjänsteman, i sju fall rån eller grovt rån och i övriga 32 fall andra tillgreppsbrott. I de allra flesta fall hade de som dömts till ungdomsfängelse, i motsats till vad som gäller för flertalet av de till fängelse dömda, en omfattande kriminell belastning före domen. Många hade omedelbart före domen varit intagna i ungdomsvårdsskola. Tillämpningen av fängelse begränsas såsom nyss sagts i fråga om lagövenrädare i åldern 18-20 år genom bestämmelsen i 26 kap. 4§ 2 st BrB. Med denna bestämmelse avses i och för sig inte att begränsa användningen av frihetsberövande när det gäller ungdomar i den ifrågavarande åldersgruppen utan bestämmelsen syftar närmast till att klargöra vid vilka tillfällen frihetsberövande skall ske genom ådömande av fängelse och när annan frihetsberövande påföljd i stället skall kunna komma i fråga. Fängelse skall ådömas då frihetsberövandet är påkallat främst av hänsyn till allmän laglydnad. I motsats härtill skall dömas till ungdomsfängelse eller skyddstillsyn med anstaltsbehandling eller förordnas om överlämnande till vård enligt barnavårdslagen då frihetsberövandet är påkallat för den tilltalades tillrättaförande. Vissa uppgifter angående domstolspraxis i fråga om tillämpningen av fängelse beträffande ungdomar lämnas i redovisningen i bilaga 1 för den av utredningen genomförda praxisundersökningen. Uppgifterna har delvis kommenterats ovan under avsnitt 2.3.1. Såsom tidigare nämnts är reglerna om straffverkställighet numera desamma vid fängelse som vid ungdomsfängelse. En redogörelse for verkställighetspraxis lämnas i bilaga 2. Den som dömts till fängelse i mer än 4 månader kan komma i åtnjutande av villkorlig frigivning. Enligt 26 kap. 6§ BrB kan villkorlig frigivning ske sedan två tredjedelar eller, om särskilda skäl föreligger, halva strafftiden avtjänats. Beslut om villkorlig frigivning meddelas beträffande den som undergår fängelse i mer än ett år av kriminalvårdsnämnden och i övriga fall av övervakningsnämnd. Enligt vad utredningen inhämtat grundar sig kriminalvårdsnämndens praxis i frigivningsfrågor i korthet på följande principer. Som huvudprincip kan anses gälla att den, som är intagen i anstalt och inte har kommit i åtnjutande av halvtidsfrigivning, blir villkorligt frigiven på 2/3-dagen eller den senare dag då hans frigivningsförhållanden är tillfredsställande ordnade. Härmed menas att övervakare är förordnad samt att bostad och arbete eller

utbildning har ordnats. Ådagalagd misskötsamhet under anstaltstiden med-

för som regel inget tillägg. Nämnden försöker i sin praxis att beakta lagens intentioner, att fakultativ villkorlig frigivning efter två tredjedelar av anstaltstiden skall vara huvudregel och halvtidsfrigivning undantag. Prövning-

84 Andra påföljder

en av frågor om halvtidsfrigivning sker på grundval av en samlad bedömning i det enskilda fallet. Främst inriktas prövningen på frigivningssituationen och i vad mån denna är ägnad att verksamt leda till den intagnes resocialisering. Utöver frigivningssituationen är det ytterligare en faktor som tillmäts stor betydelse vid bedömningen, nämligen straffets längd. Vid längre straff ställs således lägre krav än eljest på frigivningssituationen. Således godtar nämnden att enbart bostad och sysselsättning är ordnade för dem som avtjänar en strafftid över en viss tidsgräns. Denna tidsgräns uppgår i allmänhet till två år sex månader men har för det unga klientelet bestämts till ett år sex månader. Till det unga klientelet räknas de som var 22 år eller yngre vid tiden for brottets begående. När det gäller intagna med kortare strafftider än de angivna tidsgränserna måste frigivningssituationen i något hänseende te sig speciellt gynnsam för att frigivning skall kunna beviljas före 2/3-dagen. En viss avvägning görs i det enskilda fallet mot straffets har hittills inte i något fall medgett halvtidsfrigivning för längd. Nämnden någon med kortare strafftid än 14 månader och halvtidsfrigivning är sällsynt för dem vars tider ligger närmast över 14 månader. En särskilt restriktiv praxis i fråga om halvtidsfrigivning gäller för den kategori intagna som dömts till fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigt for grova brott som utgör led i yrkesmässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet. När det gäller övervakningsnämndema kan det vara svårt att urskilja en enhetlig praxis i frigivningsfrågor. Det är dock troligt att de av kriminalvårdsnämnden tillämpade principerna i de flesta fall är vägledande i 1 ett avseende föreligger emellertid uppenbarligen skilmånga hänseenden. jaktigheter mellan kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna. Halvtidsfrigivning tillämpas nämligen i inte alltför obetydlig omfattning av övervakningsnämndema, trots att deras beslut endast avser intagna med strafftid som inte överstiger ett år. Frigivning eller Villkorlig frigivning kan enligt 33 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt föregås av frigivningspermission. Sådan permission får endast om synnerliga skäl föreligger beviljas den som undergår fängelse i högst fyra månader och får i andra fall ej beviljas före den dag då villkorlig frigivning tidigast kan ske. Före denna dag kan emellertid den dömde, om särskilda skäl föreligger, medges vistelse utanför anstalt med stöd av 34 § nämnda lag. Beslut om frigivningsperrnission eller om vistelse utanför anstalt meddelas i samma ordning som beslut om villkorlig frigivning. Inom kriminalvårsstyrelsen pågår f. n. en undersökning om tillämpningen av 34 § om kriminalvård i anstalt. lagen (1974:203) I beslut om villkorlig frigivning skall enligt 26 kap. 10§ BrB fastställas en prövotid av minst ett och högst tre år eller, om den tid som vid frigivningen återstår av straffet överstiger tre år, högst fem år. Enligt 26 kap. ll § BrB kan förordnas att den frigivne under prövotiden skall stå under Vidare kan med stöd av 26 kap. 15§ BrB meddelas vissa övervakning. föreskrifter om vad den frigivne har att iaktta under prövotiden. Villkorligt medgiven frihet kan enligt 26 kap. 19 § BrB av övervakningsnämnd förklaras förverkad för den händelse den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden och det inte kan antas att han skall låta sig rättas genom i denna ordning meddelades år 1976 annan åtgärd. Beslut om förverkande i endast 38 fall.

Andra påföljder 85

Tabell 4. Ungdomar under 18 år som under tiden l.1.l972-20.ll.1975 dömts till fängelse, fördelade på huvudbrott och strafftid

Försök till dråp - - - l Grov misshandel Våldtäkt - - 1

u:c.a...au.r~a-—-—-t\aJ:-—--—--N

Grov stöld - 2 l

IN‘-I

Rån I Våld mot tjänsteman

I—‘—-I

Rattfylleri Narkotikabrott

I|lv—-II |—‘lru—-I

Grovt narkotikabrott

ININ»—I

Varusmuggling

LN|—‘I

Grov varusmuggling Brott mot utlänningslagen

Summa ON (Jr \O NO B

Villkorligt medgiven frihet kan också förklaras förverkad i samband med att den frigivne döms för nya brott. Döms den frigivne till fängelse för det nya brottet skall enligt 34 kap. 4§ 1 st. BrB förverkande ske, om ej särskilda skäl talar däremot.

3.3 Jämförelse mellan fängelse och ungdomsfángelse

Som tidigare sagts tar utredningens förslag i första hand sikte på att förhindra att ett avskaffande av ungdomsfángelse leder till ökade frihetsberövanden för den kategori av lagöverträdare som berörs av reformen. Det finns därför skäl att närmare undersöka i vilka fall tillämpningen av ungdomsfángelse lett till kortare frihetsberövanden än ett alternativt fängelsestraff skulle ha gjort. Därvid bör skiljas mellan det frihetsberövande som kommer till stånd i anledning av de brott som omfattas av den ursprungligen ådömda påföljden och det ytterligare frihetsberövande som kan bli en följd av ny brottslighet under påföljdstiden. Såsom framgått av redogörelsen för ungdomsfángelsenämndens praxis i avsnitt 2.3.2 och i bilaga l fortgår den inledande anstaltsvården under en tid av tio månader eller, om domen å ungdomsfángelse avsett mycket grov brottslighet, ett år. Ovan i avsnitt 3.2 har anmärkts, att kriminalvårdsnämnden som regel beviljar den som dömts till långvarigt fängelsestraff innan han fyllt 23 år villkorlig frigivning efter halva strafftiden. Med ledning av dessa uppgifter kan det sägas att ungdomsfángelse normalt medför ett kortare frihetsberövande än fängelse under förutsättning att det alternativa fángelsestraffet skulle ha avsett högst ett år åtta månader. I viss mån måste dock detta påstående modifieras med hänsyn till att ungdomsfángelsenämnden i stor omfattning beviljat s. k. bunden permission innan tio månader

86 Andra påföljder

eller ett år av anstaltstiden förflutit. Tillämpningen av bunden pennission vid ungdomsfängelse har således haft betydligt större omfattning än tilllämpningen vid fängelse av 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I tabell 3 har redovisats tillämpningen av ungdomsfängelse i fråga om brott med straffminimum fängelse i ett år eller däröver. Av denna tabell framgår bl. a. att ungdomsfängelse i några fall tillämpats för grovt rån, för vilket brott straffminimum uppgår till fyra år. I dessa fall har ungdomsfängelse således uppenbarligen medfört kortare frihetsberövande än ett alternativt fängelsestraff skulle ha gjort. Detsamma gäller säkerligen även för en del andra fall, trots att straffminimum för de brott som avsetts med påföljden varit lägre. Sammanfattningsvis kan dock sägas att ett avskaffande av ungdomsfängelse, om man enbart beaktar den inledande anstaltsvården, endast i ett ganska litet antal fall kommer att föranleda längre frihetsberövanden, om påföljden i stället bestäms till fängelse. Som tidigare sagts är det inte tillräckligt att enbart beakta den inledande anstaltsvården vid en jämförelse mellan ungdomsfängelse och fängelse utan man måste också ta hänsyn till den förlängda eller förnyade anstaltsvård som kan bli följden av ny brottslighet under påföljdstiden. Vid jämförelsen kan man skilja mellan å ena sidan brott som begåtts under anstaltstiden och å andra sidan brott som begåtts under vård utom anstalt resp. efter villkorlig frigivning. Den som undergår ungdomsfängelse och begår brott under anstaltstiden, dvs. vanligen i samband med rymning eller permission, kan i mycket stor utsträckning räkna med att åtalsunderlåtelse meddelas eller, om åtal väcks, att domstol med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB förordnar att ungdomsfángelsepåföljden skall avse även det nya brottet. Som framgår av redogörelsen i bilaga 1 meddelar ungdomsfängelsenämnden i anslutning härtill ny riktpunkt för den fortsatta anstaltsvården. Denna riktpunkt kan innebära att även ganska grov brottslighet endast föranleder kortvarig förlängning av frihetsberövandet. Enligt ett exempel som omnämns i bilaga 1 blev riktpunkten förlängd med två månader i anledning av ett rån som begåtts under anstaltstiden. Om den som undergår fängelsestraff begår brott under anstaltstiden, kan endast i undantagsfall förordnas med tillämpning av 34 kap. 1 § l BrB att det tidigare ådömda straffet skall avse även det nya brottet. För en sådan tillämpning krävs enligt 34 kap. 3 § 1 st BrB att det nya brottet i jämförelse med det förra är utan nämnvärd betydelse med hänsyn till påföljden eller att eljest synnerliga skäl föreligger. På motsvarande sätt har möjligheten att besluta om åtalsunderlåtelse med stöd av 20 kap. 7 § 2 rättegångsbalken begränsats. I praktiken innebär de nämnda bestämmelserna att en skärpning av det tidigare ådömda fängelsestraffet i regel kan underlåtas endast om straffet är långvarigt och den nya brottsligheten av förhållandevis lindrig beskaffenhet. Vanligen föranleder brott som begås under pågående verkställighet av ett fängelsestraff att ett nytt sådant straff ådöms med tillämpning av 34 kap. 1 § 2 BrB, varvid rätten vid straffmätningen är bunden av den för brottet stadgade straffskalan. Detta kan belysas med följande exempel som hämtats ur grundmaterialet till utredningens praxisundersökning. A. påbörjade i september 1974 verkställigheten av ett fängelsestraff om fyra månader, vilket ådömts honom för rattfylleri och misshandel. Under

Andra påföljder 87

i december 1974 gjorde till en grov stöld. en permission sig A. skyldig För detta brott dömdes han med tillämpning av 34 kap. l § 2 BrB till minimistraffet fängelse sex månader. l mars 1975 gjorde han sig skyldig till ytterligare grova stölder, vilket föranledde ett nytt straff på fängelse sex månader. dömdes han i september 1975 för stöld, tillgrepp av Slutligen fortskaffningsmedel och olovlig körning till fängelse i ytterligare sex månader. Den verkställighet som fortfarande pågick vid undersökningstillfället 20.11.1975 fängelsestraff om sammanlagt 22 avsåg således ett gemensamt månader. av den här lämnade kan skillnaden vara stor Som framgår redogörelsen mellan ungdomsfängelse och fängelse när det gäller bestraifningen av ny under anstaltstiden. Den som undergår ungdomsfängelse kan brottslighet kortare av anstaltstiden än den som således påräkna avsevärt förlängning undergår fängelse. Ett avskaffande av ungdomsfängelse och tillämpning av reglerna för fängelse skulle därför i detta hänseende medföra ogynnsamma konsekvenser för det berörda klientelet, vilket långt ifrån saknar betydelse med tanke på den höga brottsfrekvensen. Brott som begås under pågående vård utom anstalt efter en tidigare dom kan, liksom brott under anstaltstiden, föranleda åtalspå ungdomsfängelse underlåtelse eller tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB. Sannolikheten för att brottet i stället föranleder att ungdomsfängelsepåföljden med tillämpning av 34 kap. l § 3 BrB undanröjs och påföljd av annat slag ådöms är emellertid något större än om brottet begåtts under anstaltstiden. Trots detta bör det först nämnda förfarandet läggas till grund för jämförelsen med fängelsestraffet. l anslutning till ett beslut om åtalsunderlåtelse eller en dom, som innebär fortsatt tillämpning av ungdomsfängelsepåföljden, kan ungdomsfängelsenämnden eller rätten förordna om återintagning i anstalt. Nämnden fastställer därvid riktpunkt för den nya anstaltstiden. Generellt kan sägas att denna riktpunkt är något längre än den som bestäms i anledning av nya brott under anstaltstiden men att den likväl i de fall den nya brottsligheten innefattar grova brott vanligen blir kortare än det lägsta straff som skulle ha kunnat utmätas om påföljden i stället bestämts till fängelse. Om den som villkorligt frigivits från fängelse återfaller i brott, kan detta ofta föranleda att ett nytt fängelsestraff ådöms honom med tillämpning av 34 kap. 1§ 2 BrB. Därvid gäller, förutom att straffskalan för brottet måste följas, enligt 34 kap. 4 § 1 st BrB att den villkorligt medgivna friheten skall förklaras förverkad, om ej särskilda skäl talar däremot. Även i det här sist jämförda hänseendet är således ungdomsfängelse i regel en för den dömde gynnsammare påföljd än fängelse, vilket framför allt beror på bestämmelsen om förverkande av villkorlig frigivning. Sammanfattningsvis kan sägas att ett avskaffande av ungdomsfängelse i många fall kommer att vara till nackdel för det berörda klientelet såvida inte reformen kan kompletteras med sådana ändringar av fängelsestraffet att det blir möjligt dels att frångå brottens straffskalor vid återfall i brott under påföljdstiden och dels att i större omfattning än enligt gällande rätt underlåta att förverka villkorligt medgiven frihet.

88 Andra påföljder

3.4 skyddstillsyn

I BrB:s allmänna påföljdssystem finns två påföljdsformer som utgör alternativ till frihetsstraff, nämligen Villkorlig dom och skyddstillsyn. Båda påföljdema kan ådömas for brott varå fängelse kan följa, om inte frihetsstraff prövas erforderligt av hänsyn till allmän laglydnad eller for den tilltalades tillrättaforande. När det gäller Villkorlig dom krävs därutöver att inte heller övervakning erfordras medan det å andra sidan skall finnas behov av övervakning för att skyddstillsyn skall komma i fråga. Det viktigaste inslaget i skyddstillsyn utgörs således av övervakningen. Denna skall vara anordnad från påfoljdstidens början och fortgår i allmänhet under en tid av två år. Kortare eller längre övervakningstider kan dock förekomma i det enskilda fallet beroende på vilket övervakningsbehov som anses föreligga. Det brukar sägas att skyddstillsynen är avsedd att genom inslaget av övervakning fylla två funktioner, en kontrollfunktion och en hjälpfunktion. Det ankommer således på övervakaren att göra sig underrättad om den dömdes uppförande och tillse att han fullgör sina åligganden enligt domen, varmed i forsta hand avses att kontrollen av den dömdes livsföring skall syfta till att motverka att den dömde återfaller i brott. Härjämte skall övervakaren lämna den dömde den hjälp och det stöd som fordras för hans anpassning i samhället. Vid behov skall han således söka skaffa den dömde lämpligt arbete eller hjälpa honom till yrkesutbildning. skyddstillsyn har - helt i enlighet med vad som avsetts enligt BrB:s forarbeten - i rättstillämpningen fått särskilt stor betydelse som påföljd for unga lagöverträdare. Påfoljdens tillämpningsområde är således i allmänhet betydligt mera vidsträckt for dessa än för äldre lagöverträdare vilket hänger samman med att domstolarna dels är mera obenägna att tillämpa frihetsstrañ när det gäller ungdomar, dels oftare väljer Villkorlig dom som påföljd i frihet när det gäller äldre. Vad som nu sagts om tillämpningen av skyddstillsyn för unga lagöverträdare äger dock inte tillämpning i fråga om den yngsta ålderskategorin. Den som är under 18 år får nämligen inte dömas till skyddstillsyn utan att påföljden prövas lämpligare än vård enligt bamavårdslagen. Detta betyder att skyddstillsyn endast bör komma i fråga i undantagsfall eftersom en med skyddstillsynen likvärdig övervakning också kan anordnas med stöd av barnavårdslagen. skyddstillsyn kan ådömas for varje brott varå fängelse kan följa. En viktig inskränkning i påföljdens tillämpningsområde framgår dock av 28 kap. l § 3 st BrB. Är det lindrigaste straff som är stadgat för brottet fängelse i ett år eller däröver, får skyddstillsyn ådömas endast om synnerliga skäl foreligger. Trots denna bestämmelse är det inte alldeles ovanligt att skyddstillsyn tillämpas som påföljd for mycket grov brottslighet. År 1975 dömdes således till skyddstillsyn i 38 fall for rån eller grovt rån och i 15 fall för grovt narkotikabrott, dvs. för brott med straffminimum ett år eller mera. Av stor betydelse for skyddstillsynens tillämplighet i fråga om grövre brottslighet är de möjligheter som finns att skärpa påföljden när enbart övervakning inte är tillfyllest för att tillgodose sådana krav som kan ställas av hänsyn till allmän laglydnad. Med tillämpning av 28 kap. 2 § BrB kan

Andra påföljder 89

dömas till böter. Vidare kan skyddstillsyn med således jämte skyddstillsyn i anstalt under tillämpning av 28 kap. 3§ BrB förenas med behandling en tid av minst en och högst två månader. bör uppmärksammas att denna inte När det gäller anstaltsbehandlingen i första hand är avsedd att fylla en allmänpreventiv funktion. Förordnande om sådan behandling skall nämligen meddelas främst när det anses erforderligt för den tilltalades tillrättaförande. Grundtanken är den att en på lämpligt sätt utformad behandling i anstalt under påföljdstidens början i vissa fall kan vara ägnad att främja en positiv utveckling för den dömde. I detta hänseende liksom i fråga om det i princip tidsobestämda frihetsberövandet anstaltsbehandlingen om ungdomsfángelse. Det är påminner därför givet att anstaltsbehandlingen kommit att utsättas för kritik av samma slag som den som riktats mot ungdomsfángelse och att dess berättigande inom ramen för skyddstillsyn starkt ifrågasätts. Även om anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn formellt sett är att betrakta som en individualpreventivt inriktad åtgärd är det utredningens uppfattning att dess betydelse för rättstillämpningen i realiteten ofta varit av det slag som nyss antytts, nämligen som en åtgärd för att stärka skyddstillsynens värde från allmänpreventiv synpunkt. När den tilltalades brottsinte kunnat undvikas av lighet varit av sådant slag att frihetsberövande hänsyn till allmän laglydnad har domstolarna ibland haft möjlighet att kraftigt begränsa frihetsberövandets varaktighet genom att döma till skyddstillsyn med anstaltsbehandling i stället för till fängelse med tillämpning av den för brottet gällande strafTskalan och med iakttagande av vedertagen strafTmätningspraxis. Enligt förarbetena till BrB skall behandlingen i anstalt i första hand vara avsedd för unga lagövenrädare som fyllt 18 år, dock föreligger inte något formellt hinder mot förordnande om anstaltsbehandling när det gäller äldre. I praxis har påföljdsformen i detta hänseende tillämpats i huvudsaklig överensstämmelse med intentionerna i förarbetena. Detta framgår av en begränsad undersökning som utredningen företagit och som avser vissa uppgifter ang. de personer som 3.3.1977 undergick behandling i anstalt. Åldersfördelningen av dessa sammanlagt 39 intagna var följande.

18-20 år 17 21-24 år 12 25 år eller mera 10

I övrigt kan i detta sammanhang anmärkas att den helt övervägande brottstypen var tillgreppsbrott. Således hade 29 av de intagna gjort sig skyldiga till stöld eller tillgrepp av fonskaffningsmedel eller försök till sådana brott. Av de 17 personerna i åldersgruppen 18-20 år hade dock en gjort sig skyldig till rån och en till misshandel. Förordnande om anstaltsbehandling får inte meddelas beträffande den som är under 18 år. I dessa fall skall såsom tidigare sagts ett ev. kortvarigt frihetsberövande i stället komma till stånd genom placering i ungdomsvårdsskola. Behandlingen i anstalt skall pågå minst en månad och högst två månader. Den exakta tiden bestäms av övervakningsnämnden under behandlingens

gång. Åtgärden är således i princip tidsobestämd.

90 Andra påföljder

Före 1.7.1974 gällde att behandlingen i anstalt skulle verkställas i särskild tillsynsanstalt. Härigenom skulle undvikas att de till skyddstillsyn dömda kom i kontakt med ett mera brottsbelastat anstaltsklientel. Tillsynsanstalterna skulle därjämte förfoga över särskilda resurser som var ägnade att tillgodose frihetsberövandets behandlingsändamål. Numera gäller som tidigare redovisats i huvudsak gemensamma verkställighetsregler för allt frihetsberövande inom kriminalvården. Detta betyder att särskilda anstalter inte har förbehållits enbart skyddstillsynsklientelet. Av de i den tidigare nämnda undersökningen ingående personerna var 15 intagna i de förutvarande tillsynsanstaltema Asptuna, Lindome, Stångby, Bergsäker och Båtshagen. Av de övriga vistades 9 personer i annan öppen anstalt och. anmärkningsvärt nog, 15 personer i sluten anstalt. Enligt nuvarande ordning är övervakningsnämnd verkställighetsmyndighet i fråga om skyddstillsyn, dock ankommer det på chef för kriminalvårdsregion att besluta om var förordnande om anstaltsbehandling skall

gå i verkställighet. Övervakningsnämnden skall således handha övervak-

ningen av de dömda, vilket innebär att nämnden förordnar övervakare samt utövar tillsyn över denne. Nämnden beslutar vidare om övervakningens upphörande samt om användningen av särskilda föreskrifter och om sanktioner. Beslut om anstaltsbehandling eller om undanröjande av skyddstillsyn ankommer dock alltid på domstol. När det gäller det praktiska handhavandet av övervakningen och tillsynen över denna kan det sägas att övervakningsnämndens verksamhet i regel är av övervägande formell beskaffenhet. 1 realiteten utövas dessa funktioner av skyddskonsulenten och de övriga tjänstemän som är anställda inom frivårdsorganisationen. Det förekommer således sällan att nämnden ingriper i ett enskilt övervakningsärende utan att frågan om ingripande aktualiserats av skyddskonsulenten eller tjänsteman hos denne. 1 betänkandet ”Kriminalvårdens nämnder” (SOU 1975:16) har övervakningsnämndutredningen föreslagit väsentliga förändringar i fråga om kriminalvårdens nämndorganisation. Bl. a. har utredningen föreslagit att det praktiska handhavandet av övervakningen och tillsynen över denna även i formellt hänseende skall ankomma på skyddskonsulenten, som därvid skall vara behörig att förordna och entlediga övervakare. över Tillsynen skyddskonsulentens verksamhet skall i första hand ankomma på krimi-

nalvårdens regionchef. Övervakningsnämnderna, som i förslaget erhållit be-

nämningen kriminalvårdsnämnder, skall således inte längre fungera som allmän tillsynsmyndighet i förhållande till frivårdsorganisationen. De skall däremot ha kvar beslutanderätten i flertalet av de frågor som nu ankommer på deras avgörande, dock endast i sådana ärenden som anhängiggjorts av skyddskonsulenten. Dessutom skall kriminalvårdsnämnd på talan av skyddskonsulent vara behörig att förordna om anstaltsbehandling. Den som står under övervakning efter dom på skyddstillsyn skall enligt föreskrift i BrB hålla övervakaren underrättad om sin bostad och arbetsanställning, på kallelse inställa sig hos honom och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbindelse med honom. Denna föreskrift ger övervakaren ett avsevärt mått av frihet när det gäller att avgöra hur övervakningen skall bedrivas. Den anger således inte närmare hur ofta övervakaren och den dömde skall ha kontakt med varandra och i vad mån kontakt

Andra påföljder 91

skall upprätthållas genom personligt Sammanträffande eller på annat sätt. Detta betyder att intensiteten i övervakningen kan bli mycket olika i olika fall, beroende i första hand på vilket övervakningsbehov som föreligger

men också på den dömdes vilja till samarbete och hans förtroende för över-

vakaren samt på övervakarens intresse och fallenhet for uppgiften. Hur vid skyddstillsyn utformas och fungerar i praktiken har bl. a. övervakning belysts i redovisningen för det s. k. Sundsvalls-projektet (se särskild rapportserie samt preliminär utvärdering i brottsförebyggande rådets rapport 1975:1 ”Kriminalvård i frihet). I frivårdsförordningen (1977:329 som trädde i kraft 1.10.1977 finns dock numera bestämmelser som närmare reglerar kontakterna mellan frivården och den dömde. Enligt 26 kap. 14§ BrB ställs också vissa andra generella krav på den som dömts till skyddstillsyn. Den dömde skall nämligen under prövotiden iaktta skötsamhet, efter förmåga söka försörja sig samt göra vad han förmår för att fullgöra en ev. skyldighet att ersätta genom brottet uppkommen skada. Bestämmelsen har utsatts för kritik. Det har sagts att den är alltför obestämd till sitt innehåll och inte ger den dömde någon egentlig upplysning om vad han har att rätta sig efter. Vidare har bestämmelsen ansetts endast ge uttryck för sådana krav som ställs på envar och som därför inte hänför sig särskilt till personer som dömts till påföljd for brott. I ett betänkande av nordiska straffrättskommittén (Prövelösladelse, Nordisk utredningsserie nr 3/1970) har uttalats, att det är olyckligt att frågor om frihetsberövande i vissa fall kan komma att avgöras efter en prövning huruvida den dömde gjort sig skyldig till en överträdelse av en bestämmelse av ifrågavarande karaktär. De generella krav som ställs på den som dömts till skyddstillsyn, skyldigheten att hålla viss kontakt med övervakaren samt att iaktta skötsamhet m. m., kan i det enskilda fallet kompletteras med särskild föreskrift. Sådan kan enligt 26 kap. 15§ BrB avse vistelseort eller bostad, utbildning eller arbetsanställning samt läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning. Särskild föreskrift kan också avse tid och sätt för fullgörande av skadeståndsskyldighet. Det har ibland ifrågasätts om det kan ha något värde att meddela föreskrifter av det slag som anges i stadgandet och som närmast syftar till att åstadkomma förbättringar i den dömdes sociala situation. I de fall den dömde är beredd att frivilligt fullgöra det som avses med föreskriften är denna obehövlig medan det i allmänhet inte finns något lämpligt sätt att framtvinga ett fullgörande i de fall den dömde inte medverkar. En vanlig är å andra sidan att den påtryckning på den dömde som en uppfattning föreskrift skall utgöra ibland kan vara nödvändig för att erforderlig behandtill stånd och för att den dömde skall komma till insikt ling skall komma om sina problem. Särskilda föreskrifter i anslutning till skyddstillsyn meddelas endast i ganska ringa omfattning. Den som allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt domen på skyddsriskerar enligt 28 kap. 8§ BrB att påföljden undanröjs och ersätts tillsyn med annan påföljd, vanligen fängelse, eller att förordnande om behandling i anstalt meddelas. De krav som ställs på den dömde är således ytterst sanktionerade genom frihetsberövande. Det kan emellertid sägas att hotet om frihetsberövande är av övervägande formell natur. Beslut om undan-

92 Andra påföljder

röjande eller anstaltsbehandling meddelas nämligen i ytterst ringa omfattning. Under år 1976 gjorde således övervakningsnämnderna endast i 20 fall framställning till åklagare med begäran att talan om sådan åtgärd skulle väckas. Som jämförelse kan nämnas att samma år i genomsnitt 13 158 personer stod under övervakning efter dom på skyddstillsyn. En skyddstillsyn kan undanröjas inte bara i anledning av att den dömde underlåter att hålla kontakt med övervakaren, missköter sig eller bryter mot en särskild föreskrift utan också i anledning av återfall i brott under prövotiden. Detta är av naturliga skäl en betydligt vanligare anledning till att undanröjande sker. Återfall i brott föranleder emellertid långt ifrån alltid att skyddstillsynen undanröjs. Rätten kan nämligen i stället vid den nya lagföringen utmäta en särskild påföljd för det nya brottet eller också förordna att skyddstillsynen, eventuellt förstärkt med böter eller anstaltsbehandling, skall avse även detta. Förordnande av senast angivet slag kan ibland vid upprepade återfall i brott meddelas flera gånger. När det gäller de 39 personer som 3.3.1977 undergick behandling i anstalt avsåg skyddstillsynen i 15 fall brottslighet enligt två olika domar. I 3 fall hade beslutet om anstaltsbehandling meddelats först vid den tredje lagföringen. Av de 21 personer som undergick anstaltsbehandling i anledning av den första domen på skyddstillsyn hade 4 tidigare varit dömda till fängelse. Såsom tidigare sagts skall skyddstillsynspåföljden fylla två olika funktioner, en kontrollfunktion och en hjälpfunktion. I den kriminalpolitiska debatten har ibland gjorts gällande att dessa båda funktioner är oförenliga och att sammanblandningen av dem utgör ett allvarligt hinder mot ett effektivt frivårdsarbete där särskilt den sociala hjälpverksamheten blir lidande. Framför allt har det sagts att övervakarnas rapporteringsskyldighet gentemot överordnade rättsvårdande myndigheter är till skada för hjälparbetets effektivitet, eftersom ett förtroendefullt samarbete mellan övervakare och klient i allmänhet inte kan etableras under sådana förhållanden. Vidare har man kritiserat att det inom skyddstillsyn finns möjlighet att med hjälp av föreskrifter under hot om sanktioner tvinga den dömde att underkasta sig viss vård eller behandling. Frivårdens utformning har debatterats även i de nordiska grannländerna. Av stort intresse är därvid de förslag som nu övervägs i Danmark och Finland. Båda förslagen innebär åtskillnad mellan hjälpfunktionen och kontrollfunktionen, men lösningarna är i övrigt helt olika. I Finland överväger straffrättskommittén en ny påföljd i frihet, benämnd straffövervakning eller anmälningsskyldighet. Påföljden som avses bli ett alternativ till frihetsstraff skall enbart tillgodose ett kontrolländamål. Till påföljden skall således inte knytas någon social verksamhet. Enligt ett danskt utredningsförslag från 1975 “Kriminalforsorg - Socialforsorg” skall kriminalvården i frihet i stället befrias från sin kontrollfunktion. En dom som innefattar kriminalvård i frihet skall för den dömdes vidkommande i princip inte innebära mer än en skyldighet att avhålla sig från vidare brottslighet. Tvångsföreskrifter och sanktioner skall således avskaffas. Frivårdsmyndigheterna skall dock vara skyldiga att under påföljdstiden erbjuda den dömde sådana sociala hjälp- och stödåtgärder som kan främja hans tillrättaförande. Det danska utredningsförslaget kan sägas ge uttryck för den uppfattningen

Andra påföljder 93

att övervakning i ett stort antal fall anordnas mera i syfte att låta den dömde av lämpliga stöd- och hjälpåtgärder än för att han komma i åtnjutande kontroll. En sådan uppfattning har framförts även i

skall bli föremål för

uttalade således i sitt betänkande (SOU Sverige. Kriminalvårdsberedningen övervakningen med kontrollinslag borde kunna 1972:64) att den traditionella beträffande en stor del av skyddstillsynsklientelet. I stället för undvaras övervakare borde förordnas kontaktman för de frivårdsklienter som dömts endast på grund av sitt behov av personligt och socialt till skyddstillsyn stöd.

3.5 Andra påföljdsalternativ

I flertalet västeuropeiska länder liksom på många andra håll i världen går det kriminalpolitiska reforrnarbetet ut på att så långt som möjligt begränsa användningen av fängelsestraff. Den gemensamma grunden för strävandena som dessutom är inär uppfattningen att fängelse är en inhuman påföljd effektiv i den bemärkelsen att den inte är ägnad att främja de dömdas tillrättaforande. Härtill kommer att fängelse är mycket resurskrävande i jämförelse med andra påföljder. Nya påföljdsforrner som till någon del skall kunna ersätta fängelse har utvecklats och i vissa länder också prövats och utvärderats. I vissa fall har reformforslagen tagit sikte på den traditionella övervakoch ningspâföljden. Detta gäller såsom nyss redovisats bl. a. for Danmark Finland. Vidare representerar den i England föreslagna nya påföljdsformen and Control Order”, vilken omnämnts i avsnitt 2.5, en vida- ”Supervision reutveckling av övervakningen som mera uttalat tar sikte på en klientelöverföring från frihetsstraff till kriminalvård i frihet. Det engelska påföljdsförslaget innebär att kriminalvården i frihet delas upp på två olika påföljdsmed en intensiv och kontrollinriktad överformer, dels den nya påföljden och dels den nuvarande ”probation“-påföljden med en övervakning vakning av traditionellt av frivårdsklientelet mellan ”ordinär” slag. En fördelning och intensiv övervakning har också föreslagits i Sverige av Eckhardt Kühlhorn i redovisningen for det av brottsförebyggande rådet genomförda s. k.

Sundsvalls-projektet. Det ”alternativ till frihetsstraff” som blivit mest uppmärksammat är tro- Community Service Order, i svensk ligen den engelska påföljdsformen ofta benämnd ”samhällstjänst”. Påföljden infördes i den engöversättning elska strañlagstiftningen 1972 och har tillämpats sedan 1973, från början endast försöksvis i vissa regioner men fr. o. m. 1.4.1975 över hela England och Wales. Den som döms till ”community service” åläggs i domen att inom ett år på sin fritid utföra samhällsnyttigt arbete i en sammanlagd av minst 40 och högst 240 timmar. Påföljden kan ådömas den omfattning som gjort sig skyldig till brott varå fängelse kan följa under förutsättning att underkasta sig påföljden. De att han fyllt 17 år och förklarat sig villig som kan komma i fråga inom ramen för ”community serarbetsuppgifter vice” utväljs av frivårdsorganisationen. Det kan därvid i vissa fall röra sig om för ändamålet särskilt upprättade arbetsprojekt i frivårdens regi. 1 första

94 Andra påföljder

hand anskaffas emellertid arbetsuppgifter i samarbete med ideella organisationer vilka bedriver social eller kulturell verksamhet. Detta får ofta till följd att de dömda arbetar tillsammans med personer som av ideella skäl tar sin fritid i anspråk för ändamålet. Såsom exempel på arbetsuppgifter vilka förekommit under försöksverksamheten kan nämnas upprustning av pensionärslägenheter, biträde vid arkeologiska utgrävningar eller naturvårdsprojekt, reparation av leksaker åt barnhem och förskolor, uppförande av lekplatser, hjälp åt handikappade barn i simhallar, besöksverksamhet i ålderdomshem och på sjukhus. Viktigt är att arbetsuppgifterna skall vara av sådant slag att de normalt inte kommer till utförande med hjälp av betald arbetskraft. samhällstjänst förekommer som särskild påföljdsform, förutom i England, bl. a. i vissa delstater i USA och Australien. Vidare kan samhällstjänst anordnas i Västtyskland dels som förvandlingsstraff for böter och dels som en ”Erziehungsmassregel” (uppfostringsåtgärd) inom ramen för ungdomsstraffrätten. I den senare formen har samhällstjänst på vissa håll kommit till användning i mycket stor omfattning. I Hamburg uppgår nämligen antalet domar på samhällstjänst (”Arbeitsauflagen“) för lagöverträdare i åldern 14-20 år till ca 1 000 i månaden. Dessa domar innefattar föreläggande för den dömde att under ett eller flera, högst fem, veckoslut arbeta vid varje tillfälle fem timmar i någon samhällsnyttig verksamhet, i de flesta fall på sjukhus eller annan kommunal vårdinrättning. Påföljdsformen, som administreras av ungdomsdomstolen, anses egentligen inte utgöra något alternativ till frihetsstraff utan bör snarare uppfattas som ett alternativ till ekonomiska sanktioner. En annan påföljdsform som liksom övervakning och samhällstjänst ibland betraktas som en för vissa fall lämplig ersättningspåföljd för fängelse är det kortvariga frihetsberövandet. Detta anses kunna komma till användning när frihetsberövande visserligen är nödvändigt av hänsyn till allmän laglydnad men då sådana hänsyn å andra sidan inte hindrar att straffet ges mycket kort varaktighet för att dess skadeverkningar för den dömde därigenom så långt som möjligt skall kunna begränsas. När det gäller användningen av kortvariga frihetsstraff bör i första hand Nederländerna nämnas. De kortvariga frihetsstraffen utmäts där inom ramen för det ordinära fängelsestraffet vilket saknar i lagen angivet straffminimum. Straffnivån torde generellt sett vara betydligt lägre i Nederländerna än i andra europeiska länder vilket bl. a. tar sig uttryck i fängelsestraff på kortare tid än en månad även för brottslighet av förhållandevis svår beskaffenhet. l Danmark och Norge förekommer sedan länge ett särskilt kortvarigt frihetsstraff, hefte. Denna påföljd är närmast att betrakta som en mellanform mellan böter och fängelse och den kommer i första hand till användning när det gäller svårare trafrkbrottslighet. Av särskilt intresse är den tyska påföljdsformen Jugendarrest. Denna påföljd infördes redan under andra världskriget och var då närmast avsedd att utgöra en civil motsvarighet till det militära arreststraffet. Fortfarande kan “Jugendarrest” sägas ha kvar sin karaktär av sträng disciplinåtgärd men en ny verkställighetslagstiftning för Västtyskland som trätt i kraft 1.1.1977 syftar till att bättre anpassa påföljden till tidens krav. Denna lagstiftning innebär att en tidigare huvudregel om isolering ersätts med en

Andra påföljder 95

mellan de dömda. Vidare skall anstaltstiden huvudregel om gemenskap innefatta ett aktivt behandlingsarbete med huvudvikten lagd vid social proboch utbildning. Kvalificerad personal skall efter lemlösning, gruppterapi hand knytas till anstalterna i vilka enligt hittillsvarande ordning ungdomsdomaren ensam varit ansvarig för behandlingsarbetet. Anstalterna skall slutligen samarbeta med den lokala socialvården och skolan och de intagna skall under strafftiden ha viss möjlighet att delta i arbete, utbildning och fritidsaktiviteter utanför anstalten. ”Jugendarrest” förekommer i tre olika former, “Kurzarrest” i 2-6 dagar, ”Dauerarrest” i 1-4 veckor samt ”Freizeitarrest” som avtjänas under 1-4 veckoslut. Det förekommer anmärkningsvärda variationer mellan delstaterna när det gäller tillämpningen av de olika arrestformerna. I Hamburg således i princip endast ”Dauerarrest” medan å andra sidan Berlin tillämpas har en betydande andel Freizeitarrest“. Anledningen till att man i Hamburg underlåter att använda sig av ”Freizeitarrest är den att man inte anser sig kunna ge påföljdsformen ett meningsfullt innehåll. Annars är just veckoslutsarresten som enbart tari anspråk den dömdes fritid, den form av kortvarigt frihetsstraff som varit föremål for störst intresse i den internationella kriminalpolitiska debatten. Problemet att ge veckoslutsarresten ett meningsfullt innehåll har i Nya Zeeland lösts på det sättet att man förenat denna påföljdsform med en detention” infördes variant av samhällstjänst. Påföljden som kallas periodic som ungdomspåföljd 1962 och var då avsedd att fylla ett behov av mellanpåföljd mellan ”probation” (skyddstillsyn) och “borstal” (ungdomsfángelse). Den innebär åläggande för den dömde att under en bestämd påföljdstid, inställa sig vid ett “periodic detention centre” och delta högst 12 månader, i den verksamhet som där bedrivs dels under 2-4 timmar varje onsdag kväll och dels under 40 timmar varje veckoslut, från fredag kl. 19.00 till vid periodic detention centre är inom söndag kl. 11.00. Verksamheten ramar olika inom de åtta särskilda institutioner som vissa gemensamma finns i landet. Föreståndarna har således stora möjligheter att sätta sin personliga prägel på verksamheten. Inriktningen av denna kan även påverkas till varje ”centre” och som inav de rådgivande organ, som finns knutna nehåller företrädare på det lokala planet for domstolarna, polisen, socialvården, skyddskonsulenterna, advokatkåren samt de fackliga och religiösa sammanslutningarna. Ett veckoschema vid ett “centre” kan se ut på följande i samhällskunskap eller insätt. Onsdag kväll kan ägnas åt undervisning nehålla besök av en föredragshållare. Fredag kväll kan innehålla förberedelse eller stödundervisning i av lördagens arbete, fysisk träning, gruppsamtal engelska och matematik. Lördagar ägnas i de flesta fall åt samhällstjänst, vilket innebär att de dömda utför obetalt arbete antingen inom institutionen eller ute i samhället, företrädesvis inom sjukhus eller vårdinrättningar eller hemma hos gamla, sjuka eller handikappade. Arbetet får inte vara av det slaget att det eljest skulle ha blivit utfört av betald arbetskraft. Lördagskvällen kan innehålla underhållningsprogram, biobesök, kontakt med ungdomsoridrott eller annat med i regel större underhållningsvärde än ganisationer, det som innefattas i de andra kvällarnas program. Söndagarna saknar som programpunkter. Vid ett ”periodic detention centre” ersätts regel formella det normala veckoslutsprogrammet ibland med en utflykt till Nya Zeelands

96 Andra påföljder

sydalper. ”Periodic detention” kan ådömas i kombination med ”probation”, vilket vanligen innebär att den dömde står under övervakning under ett år efter det att ”periodic detention”-påföljden blivit verkställd. I vissa fall kan övervakningen dock anordnas redan från den gemensamma påföljdstidens början. ”Periodic detention” kan som påföljdsform närmast inordnas under det engelska begreppet ”semi-detention”. Härmed avses en institutionsplacering som inte på samma sätt som fángelsestralfet avskärmar den dömde från samhället utanför institutionen. Olika former av ”semi-detention nämns ofta som lämpliga alternativ till frihetsstraff och förekommer också i många länder, vanligen som komplement till andra påföljdsformer. I England kan således en ”probation-påföljd kombineras med en föreskrift att den dömde under viss tid, högst ett år, skall ha sin bostad i ett ”hostel”. Sådan föreskrift används främst med avseende på klienter som inte på annat tillfredsställande sätt kan lösa sina bostadsproblem. Ett ”hostel” får på så sätt i regel samma betydelse som de svenska frivårdshotellen, dock med den väsentliga skillnaden att en placering i frivårdshotell inte förbinds med en tvingande föreskrift. Såsom tidigare sagts har användningen av ”hostels förutsätts bli ett viktigt och vanligen förekommande inslag i den föreslagna nya engelska påföljden ”supervision and control order”. Enligt vad som sägs i förslaget krävs därför ett betydande resurstillskott i form av nya hostels”. Dessa bör inrättas på olika sätt för att kunna tjäna olika ändamål. Några bör således liksom de nuvarande huvudsakligen fungera som bostad för klienterna och utformas närmast som hotell eller pensionat. I andra fall bör ”hostei”-verksamheten inriktas på en förhållandevis sträng kontroll av de dömda och slutligen bör till vissa hostels” knytas kvalificerad behandlingspersonal av olika slag.

Bamavårdslagstiftningen

3.6.1 Gällande rätt

Såsom framgått av den tidigare framställningen samt av redogörelserna i bilaga 1 och 2 har de flesta som dömts till ungdomsfángelse varit föremål för åtgärder enligt barnavårdslagen i anledning av tidigare kriminalitet. l många fall har domen på ungdomsfángelse omedelbart föregåtts av vård enligt barnavårdslagen. Med hänsyn till det nära samband som således föreligger mellan kriminalvård och barnavård när det gäller behandlingen av unga lagöverträdare är det nödvändigt att beakta barnavårdslagstiftningens utformning i samband med en reform i fråga om ungdomsfángelsepåföljden. Enligt gällande rätt kan åtgärder enligt barnavårdslagen i stor utsträckning ersätta påföljd enligt brottsbalken när det gäller reaktionen mot brott som begåtts av ungdomar. Således kan domstol enligt 31 kap. l § BrB såsom brottspåföljd överlämna åt barnavårdsnämnd eller styrelse för ungdomsvårdsskola att föranstalta om erforderlig vård enligt barnavårdslagen av den som enligt bestämmelserna i nämnda lag kan bli föremål för sådan vård. Genom olika bestämmelser i brottsbalken har åtgärder enligt barnavårdslagen dessutom beretts ett särskilt företräde framför andra påföljder när

Andra påföljder 97

det gäller ungdomar under 18 år. Vidare kan åklagare med stöd av 1§ lagen med vissa bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167) besluta om åtalsunderlåtelse när det gäller brott som begåtts av den som vid tiden för brottet ej fyllt 18 år under förutsättning, dels att vissa åtgärder enligt bamavårdslagen kommer till stånd eller den underårige blir föremål för sådana hjälp- och stödåtgärder som med skäl kan antas lämpligast för hans tillrättaförande, dels att åtal inte krävs av hänsyn till allmän laglydnad.

Åklagare kan härjämte underlåta åtal enligt 69§ bamavårdslagen i fråga

om den som för vård enligt nämnda lag är intagen i ungdomsvårdsskola. Av tabell 5 framgår i vilken utsträckning domstol enligt 31 kap. 1 § BrB förordnat om överlämnande till vård enligt bamavårdslagen samt i vilken utsträckning åklagare beslutat om åtalsunderlåtelse enligt 1964 års lag respektive 69 § bamavårdslagen. Siffrorna avser grövre brott begångna av ungdomar i åldern 15-20 år och hänför sig till år 1975. Som jämförelse kan nämnas att hela antalet domar och beslut om åtalsunderlåtelse för grövre brott under 1975 uppgick till 7 455 för åldersgruppen 15-17 år och till 6 123 för åldersgruppen 18-20 år. Ingripande enligt bamavårdslagen kan med stöd av 25 b§ nämnda lag göras om någon, som ej fyllt 20 år, på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underlåtenhet att efter förmåga ärligen försörja sig, missbruk av rusdrycker eller narkotiska medel eller av annan jämförlig anledning är i behov av särskilda tillrättaförande åtgärder frånsamhällets sida. Mot den som begått brott får dock ingripande inte göras efter det att han fyllt 18 år, om inte hans livsföring i övrigt utgör tillräcklig anledning för ett ingripande eller sådant måste anses lämpligast med hänsyn till redan pågående behandling eller av andra skäl. Då skäl för ingripande föreligger skall enligt 26 § bamavårdslagen i första hand vidtas förebyggande åtgärder, såsom hjälp- och stödåtgärder, förmaning eller varning, föreskrifter rörande den unges levnadsförhållanden eller övervakning. Har förebyggande åtgärder vidtagits utan att medföra rättelse eller bedöms sådana åtgärder vara gagnlösa, skall den unge enligt 29§ barnavårdslagen omhändertas för samhällsvård. Den som omhändertagits för samhällsvård skall företrädesvis överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. Samhällsvården upphör då den omhändertagne fyller 18 år eller, om han omhändertagits med stöd av 25 b§ bamavårdslagen efter det han fyllt 15 år, senast tre år efter omhändertagandet. I vissa fall kan den som omhändertagits för samhällsvård inskrivas vid ungdomsvårdsskola. Vården vid ungdomsvårdsskola företer många likheter med vården i ungdomsfángelse. Således innebär ungdomsvårdsskola liksom ungdomsfángelse frihetsberövande under en på förhand obestämd . tid med efterföljande vård i frihet. I regel kan dock den som intagits i ungdomsvårdsskola räkna med ett kortare första frihetsberövande än det som följer vid ungdomsfangelse. Tiden för vården inom skola uppgår nämligen i allmänhet till 3-4 månader. Den som överförts till vård utom skola kan återtas till skolan i anledning av ny brottslighet, vanligen under förutsättning att åklagare med stöd av 69§ bamavårdslagen beslutar om

åtalsunderlåtelse. Återintagning kan även ske av andra skäl. Sådan åter-

intagning som inte har samband med brottslighet från elevens sida kan antas vara avsevärt mera frekvent vid ungdomsvårdsskola än vid ungdomsfängelse.

98 Andra påföljder

Utskrivning från ungdomsvårdsskola skall enligt 67§ bamavårdslagen ske senast då eleven fyller 20 år eller, om han omhändertagits för samhällsvård efter det han fyllt 17 år, senast tre år efter omhändertagandet. Eleven skall utskrivas tidigare om ändamålet med vården kan anses uppnått, om han behöver vård, fostran eller utbildning, som bättre kan beredas honom på annat sätt än genom ungdomsvårdsskolas försorg, eller om han intagits i kriminalvårdsanstalt. År 1975 inskrevs 318 nya elever i ungdomsvårdsskoloma. Hela ungdomsvårdsskoleklientelet uppgick 31.12.1975 till 922 personer, varav 469 var foremål for vård inom skola. Av dem som vårdades inom skola hade 199 fyllt 18 år.

Tabell 5.

3.6.2 Socialutredningen

Socialutredningen, som haft i uppdrag att göra en allmän översyn av de tre sociala vårdlagama nykterhetsvårdslagen, socialhjälpslagen och barnavårdslagen, har i sitt slutbetänkande Socialtjänst och socialförsäkringstillägg” (SOU 1977:40) lämnat förslag till en genomgripande reform av den allmänna socialvården. Enligt socialutredningens förslag skall de tre särskilda vårdlagarna ersättas av en gemensam socialtjänstlag. 1 lagen skall anges målet for samhällets sociala verksamhet samt kommunens ansvar för denna. Vidare skall lagen bl. a. innehålla bestämmelser med allmänna riktlinjer för socialtjänsten. En grundläggande princip i socialutredningens forslag är att samhällets sociala insatser for den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom. Denna princip, som kommer till uttryck i förslaget till socialtjänstlag, utesluter vård- och behandlingsinsatser som inte har stöd i den enskildes samtycke. I kompletterande lagstiftning skall dock for vissa fall medges undantag från principen. När det gäller denna kompletterande lagstiftning innehåller betänkandet tvâ olika förslag. Enligt huvudförslaget, som omfattas av socialutredningens majoritet, skall tvångsmässiga insatser inte kunna komma i fråga för andra än underåriga enligt ett forslag till lag med särskilda bestämmelser om vård av underårig medan alternativförslaget, som innefattas i forslag till lag med särskilda bestämmelser om vård inom socialtjänsten, också ger möjlighet att i fråga om vuxna missbrukare av beroendeframkallande medel foranstalta om vård utan vårdtagarens samtycke. När det gäller underåriga bör, enligt socialutredningens mening, behovet av vårdåtgärder mot den enskildes vilja kunna starkt begränsas. Genom

Andra påföljder 99

en utbyggnad av generellt förebyggande åtgärder och med en rikt differentierad hjälpverksamhet skall socialtjänsten inriktas på att i samförstånd med den underårige och hans föräldrar tillgodose den underåriges behov av stöd och hjälp. Inom en stödjande och rådgivande verksamhet av detta slag saknas utrymme för motsvarigheter till de mindre ingripande åtgärder som kan vidtas enligt bamavårdslagen, nämligen förrnaning, varning och meddelande av föreskrifter. Detsamma gäller för övervakningsinstitutet. l vissa situationer, då behovet av sociala insatser inte kan tillgodoses i frivilliga former, måste dock samhället kunna ingripa utan den enskildes samtycke. Detta är enligt de båda alternativa lagförslagen fallet dels då brister i omsorgen om ett bam eller annat förhållande i hemmet medför fara för barnets hälsa eller utveckling och dels då en underårig genom sitt eget beteende - missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat därmed jämförbart beteende - utsätter sig för allvarlig fara till hälsa eller utveckling. Socialutredningen ansluter sig således i stort till de grunder för samhällsingripande som nu anges i 25 a) och b) §§ bamavårdslagen. En viktig principiell skillnad föreligger dock däri att det i socialutredningens förslag klart uttalas att den underåriges vårdbehov skall utgöra grund för ett ingripande, varför ett sådant inte får komma till stånd i syfte att förhindra för samhället skadliga beteenden från den underåriges sida. Vård utan samtycke skall enligt lagförslagen beslutas av länsrätt efter ansökan av socialnämnd. I beslutet skall anges den tid under vilken vården längst får pågå. Tiden får inte överstiga tre månader. Socialnämnden skall ha befogenhet att avsluta vården innan den i beslutet angivna tiden gått till ända. Verkställigheten av beslutet ankommer på socialnämnden. Detta innebär att nämnden bestämmer hur vården skall ordnas och var den unge skall vistas under vårdtiden. Den unge behöver inte placeras utanför det egna hemmet, om tillräckliga behandlingsinsatser kan göras där. I andra fall kan vården anordnas såväl i annat enskilt hem som i institution. När det gäller den institutionella vården inom socialtjänsten skall enligt socialutredningens mening differentiering efter ålder, kön och symtom så långt möjligt undvikas. Institutioner, vilka i betänkandet benämns hem för vård eller boende, skall dels stå öppna för alla som efterfrågar vård och dels tas i anspråk för sådana unga som skall beredas vård med stöd av den särskilda lagen. Vården av dessa unga skall i princip inte skilja sig från den som bereds vårdbehövande vilka frivilligt söker vård, dock skall det finnas vissa möjligheter att besluta om inskränkning av den unges rörelsefrihet. Socialnämnden får besluta att omedelbart omhänderta underårig när det är sannolikt att han behöver beredas vård enligt den särskilda lagen och länsrättens beslut inte kan avvaktas. Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vård av underårig avser enbart barn och ungdomar som ej fyllt 18 år. Vård enligt lagen kan inte anordnas efter det att den unge uppnått myndig ålder och vård som dessförinnan beslutats skall upphöra senast när den unge fyller 18 år. Detta innebär att bamavårdslagens bestämmelser om tvångsmässig vård av ungdomar närmast över myndighetsåldem helt saknar motsvarighet i socialutredningens huvudförslag. Även altemativförslaget innefattar i detta hänseende en kraftig begränsning i förhållande till barnavårdslagen. Enligt detta forslag får vård mot den enskildes vilja beredas annan än underårig endast

100 Andra påföljder

om han genom missbruk av beroendeframkallande medel är i trängande behov av vård samt utebliven vård innebär allvarlig fara för hans hälsa eller annars måste antagas medföra allvarliga sociala skadeverkningar för honom. De föreslagna bestämmelserna om vård av vuxna missbrukare överensstämmer i fråga om tidsbegränsningen av ingripandet samt dettas utformning med vad som enligt ovan skall gälla for vård av underårig. Den av socialutredningen föreslagna reformen får konsekvenser också för brottsbalkens påföljdssystem. De i 31 kap. 1 och 2 §§ BrB beskrivna påföljdsforrnema överlämnande till vård enligt barnavårdslagen resp. lagen om nykterhetsvård ersätts med en påföljd som kallas överlämnande till vård inom socialtjänsten. Sådant överlämnande skall kunna ske såväl när lagöverträdaren frivilligt ingår i ett vård- och behandlingsarbete inom socialtjänsten som då vård kan beredas honom med stöd av den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om vård av underårig. Har någon överlämnats till frivillig vård inom socialtjänsten och framkommer det efter domen att den förutsätta vården inte kan genomföras med den dömdes samtycke, får domstolen enligt ett förslag till ändring i 38 kap. 2§ BrB efter ansökan av åklagare undanröja förordnandet om överlämnande och döma till annan påföljd. Ett sådant förfarande förutsätter dock att åklagaren med stöd av 6 § kungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål självmant inhämtar upplysningar om vilken vård eller behandling som kommit till stånd. Socialutredningen anser nämligen att rapporterings-

eller kontrollskyldighet inte bör åläggas socialtjänsten.

Nuvarande ordning innebär såsom tidigare framhållits att det huvudsakliga ansvaret för behandlingen av lagöverträdare som inte fyllt 18 år lagts på den allmänna socialvården. Åtal skall således normalt inte väckas mot den som vid brottets begående är under 18 år och påföljd som innefattar kriminalvård skall, då åtal väcks, tillämpas endast i undantagsfall. Enligt socialutredningens mening är dess förslag inte ägnat att leda till någon förändring av denna ordning. När det gäller unga lagöverträdare i åldersgrupperna närmast över 18 år är socialutredningen medveten om att dess förslag kommer att leda till en begränsad klientelöverföring från socialvård till kriminalvård, eftersom flertalet fall av tvångsingripanden med stöd av barnavårdslagen mot ungdomar över 18 år utgjort av åklagare eller domstol godtagna alternativ till frihetsberövande inom kriminalvården. Socialutredningen anser dock att det beträffande åtskilliga av dessa fall bör ha funnits möjlighet att finna lösningar genom vårdinsatser på frivillig grund samt att det i övriga fall är mera ändamålsenligt att kriminalvårdens resurser tas i anspråk. Det senare gäller främst för den lilla grupp kriminellt aktiva ungdomar som nu återfinns bland dem som omhändertagits för samhällsvård och skrivits in vid ungdomsvårdsskola i närheten av eller efter 18 års ålder och som gör sig skyldiga till upprepad brottslighet under vård utom skola. Socialutredningen är angelägen om att markera en tydlig åtskillnad mellan de vårdsynpunkter socialtjänsten har att beakta och de kontrollfunktioner som faller inom straffrättskipningen. Detta hindrar inte att en ändamålsenlig samverkan mellan socialtjänst och kriminalvård skall kunna komma till stånd. Socialutredningen pekar bl. a. på att påföljden skyddstillsyn genom den där ingående kontrollfunktionen kan vara väl ägnad att medverka till

Andra påföljder 101

att en vårdbehövande lagöverträdare frivilligt underkastar sig erforderlig vård inom socialtjänsten. Vidare framhåller socialutredningen att det är viktigt att socialtjänsten erbjuder stöd och hjälp åt dem som dömts till kriminalvård i frihet eller frigivits från anstalt. När det gäller den senare gruppen bör socialtjänsten vara beredd att på ett tidigt stadium i förberedelsearbetet för frigivningen medverka på sådant sätt att den frigivna verkligen får en godtagbar möjlighet att anpassa sig till livet utanför anstalten.

sou 1977:83 103

4 allmänna överväganden Utredningens

4.1 Kriminalvård i frihet i stället för ungdomsfängelse

Det kan antas att ungdomsfängelse kommer att ersättas med det tidsbestämda fángelsestraffet, om inte andra lagändringar vidtas i samband med att ungdomsfängelse avskaffas. Detta gäller om domstolarnas praxis förblir oförändrad i fråga om valet mellan frihetsberövande och icke-frihetsberövande påföljd. Skulle en förskjutning i praxis äga rum i riktning mot ytterligare tillämpning av kriminalvård i frihet, bör således utan lagändring skyddstillsyn i vissa fall kunna komma i fråga som ersättningspåföljd för ungdomsfängelse. Vidare skulle en förskjutning av såväl domstolarnas som socialvårdens praxis kunna leda till att vård i ungdomsvårdsskola utsträcks att omfatta även ungdomar med sådan kriminell belastning att de nu döms till ungdomsfängelse. Det kan i detta sammanhang f. ö. nämnas att den danska socialstyrelsen motsatte sig ett avskaffande av ungdomsfängelse i Danmark just med hänsyn till att en sådan reform kunde leda till en icke godtagbar ökning av belastningen på barnavårdens anstaltssystem. Utvecklingen i Danmark har emellertid visat att socialstyrelsens farhågor inte besannats. Utredningen har, när det gäller frågan om ersättningspåföljd för ungdomsfängelse, inte funnit anledning att grunda sina överväganden på antaganden om rättsutvecklingen i praxis. Den omständigheten att denna, betraktad i ett längre perspektiv, hittills inneburit att tillämpningen av påföljder som inte innefattar frihetsberövande fortlöpande ökat utgör inte garanti för en fortsatt utveckling i samma riktning. Om ungdomsfängelse, såsom förutskickats i direktiven, till någon del skall kunna ersättas med skyddstillsyn, måste således med denna utgångspunkt en ungdomsfängelserefonn kombineras med lagstiftningsåtgärder som syftar till en utvidgning av tilllämpningsområdet för skyddstillsyn. Härmed avses inte en vidgning av det formella tillämpningsområdet för påföljden, eftersom praktiskt taget intet finns att vinna på en sådan åtgärd. Skyddstillsyn kan nämligen formellt sett komma i fråga i samtliga fall då även ungdomsfängelse är tillämpligt, dock med den begränsningen enligt 28 kap. 1 § BrB att det måste föreligga synnerliga skäl då för brottet stadgat straffminimum uppgår till ett år eller mera. I stället måste en reform ta sikte på sådana förändringar av skyddstillsynens innehåll att påföljden vid en samlad bedömning kan framstå som mera ändamålsenlig än frihetsstraff för vissa av dem som nu döms till ungdomsfängelse.

104 Allmänna överväganden

Från en synpunkt kan det sägas att skyddstillsyn alltid framstår som en mera ändamålsenlig påföljd än ett frihetsstraff. skyddstillsyn är bättre ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället. I vart fall innefattar påföljden inte den risk för skadeverkningar som enligt vad tidigare framhållits är förknippad med frihetsberövande. Den omständigheten att skyddstillsyn från individualpreventiv synpunkt har ett uppenbart företräde framför frihetsstraff gör att det i och för sig framstår som naturligt att i samband med ett avskaffande av ungdomsfangelse försöka utvidga skyddstillsynens tillämpningsområde när det gäller unga lagöverträdare. Ungdomsfángelse kan nämligen sägas ge uttryck åt en traditionell princip inom straffrätten, enligt vilken hänsynen till allmän laglydnad skall tillmätas mindre betydelse när det är fråga om ungdomar än när det gäller äldre lagöverträdare. Valet av påföljd skall i stället i större utsträckning inriktas på vad som kan vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället. Om denna princip skall upprätthållas när lagstiftaren genom att avskaffa ungdomsfángelse gett uttryck åt en uppfattning att anstaltsvård inte är ägnad att främja samhällsanpassning utan tvärtom ofta får en rakt motsatt effekt, måste konsekvensen bli att utrymmet för frihetsberövande av ungdomar bör minskas och utrymmet för påföljder i frihet ökas. Vad som nu sagts om skyddstillsynens företräde framför frihetsstratfet från individualpreventiv synpunkt är ingen nyhet. Tvärtom tyder den utveckling mot en minskad tillämpning av frihetsberövande påföljder som fortgått under en längre tid på att domstolarna i allmänhet inte har någon tilltro till frihetsstraffet som metod att tillrättaföra lagöverträdare. I stället kan det antas att frihetsstraff i rättstillämpningen kommit att förbehållas dels sådana fall där det på grund av brottets svårhet eller art framstått som omöjligt att åsidosätta krav på en kännbar reaktion från samhällets sida, dels sådana fall där tidigare försök med kriminalvård i frihet i anledning av upprepade återfall i brott misslyckats och fortsatta försök därför framstått som meningslösa. I dessa senare fall har valet av frihetsstraff framför skyddstillsyn närmast sin grund i att domstolen funnit det angeläget att genom frihetsberövandet i vart fall tillfälligt förhindra nya återfall i brott. När ungdomsfängelse tillämpats, har i många fall båda de faktorer förelegat som enligt vad ovan sagts ansetts utgöra hinder för kriminalvård i frihet. Domen på ungdomsfángelse har således ibland innefattat så allvarlig brottslighet att en kännbar reaktion av den anledningen ansetts nödvändig. Vidare har ungdomsfángelse så gott som alltid föregåtts av ett flertal samhällsingripanden i anledning av tidigare brottslighet som i regel varit av betydande omfattning. Skyddstillsyn eller åtgärd med motsvarande innehåll inom barnavården har således redan prövats. Dessutom har gränsen för frihetsberövande åtgärder i många fall uppnåtts redan innan ungdomsfängelse kommit ifråga genom att lagöverträdaren tidigare varit intagen i ungdomsvårdsskola eller varit dömd till skyddstillsyn med anstaltsbehandling eller fångelse. Vad som nu sagts ger vid handen att förutsättningarna för att kriminalvård i frihet skall kunna ersätta ungdomsfangelse är att vården i frihet utfonnas på sådant sätt att den dels framstår som en för lagöverträdaren mera kännbar reaktion än den nuvarande skyddstillsynen och dels blir bättre ägnad att motverka återfall i brott under påföljdstiden. När det gäller det senare kravet

Allmänna överväganden 105

på en ersättningspåföljd för frihetsstraff kan det sägas att det är uppenbart att en påföljd i frihet aldrig kan ges sådan utformning att den lika effektivt som frihetsstratTet kan förhindra brottslighet eftersom den kontroll av den innefattar inte kan efterliknas. Däremot bör intagne som frihetsberövandet en kriminalvård i frihet som innefattar en intensiv övervakning kunna försvåra fortsatt brottslig verksamhet så länge övervakningen pågår. En intensiv övervakning innefattar också en väsentlig begränsning av den dömdes handoch bör därför kunna tillgodose även det först nämnda kravet lingsfrihet på en kännbar reaktion. Det här förda resonemanget leder till den slutsatsen att en förändring av skyddstillsyn i syfte att vidga påföljdens tillämpningsområde närmast måste sikta på en förstärkning av dess kontrollfunktion. Enligt utredningens uppfattning bör det finnas ett betydande utrymme för en sådan förstärkning. Skyddstillsyn tillämpas nämligen sällan på ett sådant sätt att övervakningen får någon påtaglig brottsförebyggande effekt. Ej heller kan påföljden tillmätas något större värde från allmänpreventiv synpunkt. Enligt utredningens mening bör alltså en kriminalvård i frihet som till innefatta intensiv övervaknågon del skall kunna ersätta ungdomsfángelse ning i kontrollsyfte. Grundläggande för en sådan övervakning bör vara att övervakaren fortlöpande känner till var klienten befinner sig och vad han sysslar med. Minimikravet härvidlag bör vara att övervakaren håller sig underrättad om var klienten bor, vad denne har för huvudsaklig sysselsättning och hur hans livsföring i övrigt är. I regel bör övervakaren således också försöka hålla reda på vad klienten företar sig under fritiden. En förutsättning för att en intensiv övervakning skall kunna fungera är i regel att klienten har ordnade bostads- och sysselsättningsförhållanden. Vidare kan den omständigheten att klientens livsföring innefattar typiska riskmoment för återfall i brott, t. ex. missbruk av narkotika, ställa särskilt höga krav på övervakningen. Övervakaren måste därför vara verksam för att avhjälpa brister i fråga om den dömdes bostads- och arbetsförhållanden samt med avseende på hans livsföring och vid behov måste övervakningens intensitet kunna anpassas efter omständigheterna. I sista hand bör den dömde kunna föreskrivas skyldighet att ha sin bostad i en institution där personal med övervakaransvar finns tillgänglig. En intensiv övervakning ställer alltså stora krav på övervakaren. Viktigt är emellertid att den också ställer tydligt krav dömde. Det måste således åligga denne att angivna på den regelbundet hålla kontakt med övervakaren och hålla denne underrättad om sina förehavanden. För att dessa krav på klienten skall framstå som allvarligt menade måste övervakningen vara förenad med ett effektivt sanktionssystem. En intensiv övervakning enligt de grunder som nu beksrivits bör enligt utredningens uppfattning kunna vidga tillämpningsområdet för kriminalvård i frihet väsentligt. Med ett effektivt sanktionssystem bör således en sådan övervakning kunna tillgodose även högt ställda krav på en kännbar reaktion värde från allmänpreventiv Framoch därigenom höja frivårdens synpunkt. för allt bör emellertid en intensiv övervakning kunna ersätta fnhetsstraff i de fall en kännbar reaktion varit påkallad mera med hänsyn till att tidigare försök med kriminalvård i frihet i en lindrigare utformning misslyckats än med hänsyn till brottslighetens allvarliga art. I vart fall bör en övervakning

106 Allmänna överväganden

av denna beskaffenhet kunna tjäna som en mellanfonn mellan traditionell frivård och fängelsestraff. Slutligen bör en intensiv övervakning kunna hämma fortsatt brottslighet under påföljdstiden. Utredningen föreslår med hänsyn till det anförda att det i anslutning till att ungdomsfängelse avskaffas införs en möjlighet att förena kriminalvård i frihet med intensiv övervakning. En påföljd i frihet som innefattar sådan övervakning kommer oundvikligen att i vissa hänseenden erhålla en utformning som påminner om den nuvarande skyddstillsynen. Det skulle därför i princip vara möjligt att inordna den intensiva övervakningen i skyddstillsynspåföljden vilken i sådant fall skulle komma att innefatta två olika verkställighetsforrner. En sådan ordning skulle emellertid enligt utredningens uppfattning vara betänklig från rättssäkerhetssynpunkt. Den som döms till skyddstillsyn bör nämligen ha ett berättigat anspråk på att redan genom domen få klart för sig om påföljden skall kunna förenas med en intensiv övervakning, antingen från början eller genom ett senare beslut under påföljdstidens gång, eller om kriminalvården i frihet i stället skall bli av ett mindre ingripande slag. Det nu anförda talar för att den intensiva övervakningen bör inordnas i en självständig påföljdsform. Utredningen föreslår att denna påföljdsfonn erhåller benämnigen tillsynsdom. Såsom framgått av det hittills anförda skall den föreslagna tillsynsdomen skilja sig från den nuvarande skyddstillsynen främst genom en kraftigt förstärkt kontrollfunktion, vilket ger den föreslagna påföljden ett påtagligt repressivt drag. Detta får emellertid inte överbetonas utan måste ses mot bakgrund av påföljdens utfomming i övrigt. Det är således viktigt att framhålla att tillsynsdomen i minst lika hög grad som skyddstillsyn också skall tillgodose en hjälpfunktion. Detta innebär att frivårdens socialt stödjande verksamhet skall utgöra ett betydelsefullt inslag i tillsynsdomen vilket är nödvändigt med hänsyn till att de som skall komma i fråga för tillsynsdom kan förutsättas i allmänhet vara i starkt behov av socialt stöd. Det kan f. ö. sägas att den klientelöverföring från frihetsstraff till kriminalvård i frihet som avses med tillsynsdomen sannolikt kommer att medföra att avsevärt högre anspråk måste ställas på frivårdens sociala verksamhet. Förslaget till tillsynsdom utgör utredningens lösning på den i direktiven angivna uppgiften att till någon del försöka ersätta ungdomsfängelse med kriminalvård i frihet. Innan detta förslag närmare utvecklas i kap. 5 kan det vara av intresse att i korthet beröra frågan om i stället någon av de i avsnitt 3.5 redovisade påföljdsformema kunnat komma i fråga som ersättningspåföljd för ungdomsfängelse. Erfarenheterna av ”community service” i England har hittills varit goda. Man anser således att påföljden i flertalet fall verkligen kommit att tillämpas som ett alternativ till frihetsstralf särskilt när det gällt unga lagöverträdare. Påföljden har också fått ett positivt mottagande från allmänhetens sida. Den uppfattas således inte som en alltför ”mjuk” påföljd utan den anses ha ett tillräckligt värde från allmänpreventiv synpunkt för att i någon mån kunna ersätta fángelsestralfet. Även de dömda påstås i allmänhet ha upplevt ”community service” som en rättvis bestraffningsform. Vidare menar man att påföljden ofta får en positiv inverkan på de dömdas personlighetsutveckling. Deras självkänsla stärks genom att de får tillfälle att göra nyttiga samhällsinsatser. Vissa arbetsuppgifter är dessutom sådana att de dömda

Allmänna överväganden 107

blir på ett positivt sätt känslomässigt engagerade. Detta gäller särskilt när att hjälpa människor vilka de deltar i vårdarbete som ger dem möjlighet lever under svårare förhållanden än de själva. Det framhålls slutligen att ”community service” är en bestraffningsform. I motsats till vad som sägs gälla för en behandlingsinriktad övervakningspåföljd stämplar community service” inte lagöverträdaren som vårdbehövande. När man bedömer frågan, om en påföljd som svarar mot den engelska ”community service” kan utgöra ersättningspåföljd för ungdomsfangelse, måste man hålla i minnet att förutsättningarna för en klientelöverforing av unga lagöverträdare från frihetsstraff till kriminalvård i frihet är helt andra i vårt land än i England, där gränsen mellan frihetsstraff och kriminalvård i frihet ligger på en betydligt lägre nivå. Ungdomar som i England döms till ”community service” skulle i Sverige utan tvekan ha dömts till böter, villkorlig dom eller skyddstillsyn medan de unga lagövenrädare som i vårt land ådöms frihetsstraff under inga omständigheter skulle ha dömts

till ”community service för motsvarande brottslighet i England. Samhälls-

uppfattning inte ersätta tjänst i den engelska formen kan enligt utredningens frihetsstraff för ungdomar i Sverige. I första hand beror detta på att de ungdomar som döms till fängelse eller ungdomsfängelse i regel antingen gjort sig skyldiga till brott av så grov beskaffenhet att en påföljd med ett högre allmänpreventivt värde är oundgänglig eller att de återfallit i grövre brottslighet så ofta och så många gånger att en mera kontrollinriktad påföljd än samhällstjänst måste väljas i ett kortsiktigt brottsförebyggande frihetsberövandet såsom syfte. Vad nu sagts gäller också för det kortvariga självständig påföljdsform. formen har Den nya-zeeländska av samhällstjänst, ”periodic detention”, genom sitt inslag av kortvarigt frihetsberövande ett större allmänpreventivt värde än den engelska. Härtill kommer att periodic detention” kan förenas med övervakning. De invändningar som kan göras mot ”community service” gäller således inte i lika hög grad för periodic detention. Vad som framför allt likväl ger anledning till tveksamhet inför påföljdsforrnen är kan finna lämpliga arfrågan om man inom ramen för en samhällstjänst för den berörda svenska klientelgruppen, vilken till största betsuppgifter delen utgörs av ungdomar med ytterst svårartade sociala problem av olika innefattande missbruk av narkotika. De arbetsuppgifter som slag, oftast i utlandet ansetts mest värdefulla, nämligen de som enligt erfarenheterna innefattar hjälp åt gamla, sjuka eller handikappade, framstår ju vid ett första påseende inte som särskilt lämpliga för det svenska anstaltsklientelet. Vad nu sagts innebär inte att påföljden samhällstjänst saknar intresse för det svenska påföljdssystemet. I självständig fonn skulle påföljden i vissa fall kunna tänkas utgöra ett värdefullt alternativ till ekonomiska sanktioner eller andra påföljder i frihet. Vidare skulle en möjlighet att förena Villkorlig dom med föreskrift om samhällsnyttig verksamhet kunna stärka den villkorliga domens värde från allmänpreventiv synpunkt och därmed också vidga påföljdens tillämpningsområde. Slutligen skulle i begränsad omfattning samhällstjänst kunna användas som ett led i tillsynsdomens sanktionssystem. Dessa tankar utvecklas inte närmare i det följande, eftersom det får anses ligga utanför utredningens uppdrag att ta ställning till de olika som praktisk natur vilka är förknippade med ett frågor av såväl principiell

108 Allmänna överväganden

införande av samhällstjänst i Sverige. Utredningen förutsätter emellertid att påföljdsfonnen kommer att övervägas i annan ordning. Ej heller övriga såsom ”alternativ till frihetsstraff* betecknade påföljder är ägnade att i självständig form ersätta ungdomsfangelse. Vissa inslag av dessa olika påföljdsformer kan emellertid komma till användning inom ramen för den föreslagna tillsynsdomen. Ett kortvarigt frihetsberövande bör således kunna ingå i tillsynsdomens sanktionssystem. Vidare kan, såsom redan antytts, en motsvarighet till engelska hostels vara av intresse för sådana fall där det ställs särskilt höga krav på övervakningens intensitet. Dessa frågor kommer att utvecklas nämnare i det följande.

4.2 Villkorlig dom i stället för skyddstillsyn

Utgångspunkten för utredningens överväganden har enligt direktiven varit att ungdomsfängelse i så stor utsträckning som möjligt skall ersättas med kriminalvård i frihet. Genom ett förslag till tillsynsdom i enlighet med de grunder som redovisats i föregående avsnitt anser sig utredningen ha skapat förutsättningar för att intentionerna i direktiven i detta avseende skall kunna tillgodoses. Förslaget till tillsynsdom innebär emellertid också att denna påföljd i huvudsak endast blir lämpad för ett starkt brottsbelastat återfallsklientel. När det gäller större delen av det nuvarande skyddstillsynsklientelet bör påföljden däremot inte komma i fråga med hänsyn till dess repressiva inslag. Detta gäller framför allt sådana lagöverträdare som enligt nuvarande praxis döms till skyddstillsyn redan vid den första lagföringen eller som döms till skyddstillsyn eller fortsatt skyddstillsyn för återfallsbrottslighet av inte alltför allvarligt slag. Det bör kraftigt betonas att tillsynsdom inte är avsedd att ersätta skyddstillsyn. Tvärtom är det angeläget att motverka en alltför vidsträckt tilllämpning av tillsynsdomen. Därför bör vid sidan av denna finnas en påföljd av skyddstillsynens karaktär, dvs. en påföljd som innefattar en kriminalvård i frihet med ett mera begränsat tvångsmässigt kontrollinslag än det som skall vara knutet till tillsynsdom. Med hänsyn till det som nu sagts ligger det kanske nära till hands att behålla skyddstillsyn i nuvarande utformning. Detta är i och för sig möjligt. Utredningen är också medveten om att det skulle vara väl förenligt med direktiven att inte föreslå någon ändring beträffande skyddstillsynen. Å andra sidan har emellertid utredningen funnit att direktiven även kan anses innefatta ett bemyndigande att föreslå sådan ändring av övriga former av kriminalvård i frihet, som enligt utredningens mening är en nödvändig följd av förslaget om tillsynsdom. Tillsynsdomen kan enligt utredningens uppfattning inte införas utan att det får konsekvenser också för påföljdssystemet i övrigt. Skyddstillsyn måste underkastas vissa förändringar, för att utgöra en lämplig mellanforrn mellan tillsynsdom och Villkorlig dom. Anledningen härtill är främst att skyddstillsyn i formellt hänseende är alltför lik tillsynsdom. Enligt utredningens mening bör en påföljd, som skall innefatta frivård

av traditionellt slag,li alla avseenden kunna uppfattas som lindrigare än

Allmänna överväganden 109 g

tillsynsdom. Den som dömts till en sådan påföljd bör således inte riskera att ställas under intensiv övervakning, om inte påfoljdsfrågan på nytt blivit föremål för domstolsprövning. Vidare bör påföljden innefatta ett lindrigare sanktionssystem än tillsynsdomen. Påföljden bör således inte kunna undanröjas och ersättas med fängelsestraff annat än efter lagföring för nya brott, och i den mån frihetsberövande över huvud taget skall ingå i dess sanktionssystem bör ett så långvarigt frihetsberövande som den nuvarande anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn inte komma i fråga. När det gäller anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn kan f. ö. sägas att den bör avskaffas av samma skäl som ungdomsfángelse. Anstaltsbehandlingen är nämligen ett frihetsberövande som främst skall anordnas av individualpreventiva skäl och som dessutom i princip är tidsobestämt. Det senast sagda ger anledning att beröra ytterligare drag hos skyddstillsynen som kan sägas stå i strid mot de principer som ligger till grund för ett avskaffande av ungdomsfángelse. Inte enbart anstaltsbehandlingen utan även övriga tvångsmässiga inslag i påföljden motiveras vanligen av att de är påkallade från individualpreventiv synpunkt. Den obligatoriska övervakningen skall oftast i första hand tillgodose klientens intressen av att tillförsäkras sociala stöd- och hjälpâtgärder och de föreskrifter som kan meddelas i anslutning till övervakningen tar i regel direkt sikte på att främja vissa behandlings- eller vårdåtgärder. I den mån man verkligen menar allvar med de meddelade föreskrifterna och med den dömdes skyldighet att upprätthålla kontakt med övervakaren använder man således hotet om frihetsberövande närmast som påtryckningsmedel för att åstadkomma sociala förändringar för den dömde, och i den mån hotet förverkligas kan frihetsberövandet sägas ha kommit till stånd av individualpreventiva skäl. En konsekvens av de principer som leder till att ungdomsfángelse skall avskaffas är enligt utredningens uppfattning att tvångsåtgärder inom kriminalvården endast bör användas i syfte att tillgodose samhällets intresse att förhindra eller motverka att de dömda begår nya brott eller att avhålla andra personer från att begå brott. Däremot bör tvångsâtgärder som enbart syftar till att i den dömdes eget intresse förändra hans sociala situation inte tillämpas inom kriminalvården annat än i den mån de har stöd i lagstiftning som också gäller för andra personer. Den som är föremål för kriminalvård bör således inte under hot om frihetsberövande tvångsvis underkastas psykiatrisk vård, nykterhetsvård eller narkomanvård utan att han uppfyller de förutsättningar som i allmänhet gäller för sådan vård. Den här angivna principen kan motiveras inte enbart under hänvisning till den ändrade inställning till straffens ändamål som kan sägas ta sig uttryck i ett avskaffande av ungdomsfängelse. Härjämte kan hänvisas till den grundsats som antagits i samband med den under de senaste åren genomförda kriminalvårdsreformen och som innebär att de dömdas sociala behov i så stor utsträckning som möjligt skall tillgodoses utanför kriminalvården genom den allmänna socialvården, sjukvården, skolan m. m. Om denna grundsats skall kunna tillämpas, är det viktigt att samma villkor gäller för kriminalvårdens klientel som för andra. Det här betyder att ändamålet med det tvångsmässiga inslaget även i en mindre ingripande övervakningspåföljd bör vara detsamma som i tillsynsdomen och i frihetsstraffet, nämligen att tillgodose allmänpreventiva

110 Allmänna överväganden

krav och att förebygga återfall i brott från den dömdes sida. En sådan övervakningspåföljd måste få en ganska begränsad betydelse i båda dessa hänseenden. Dess värde från allmänpreventiv synpunkt blir närmast att den innefattar en möjlighet för domstolarna att välja en något svårare påföljd än en villkorlig dom som har enbart vamingskaraktär när det är påkallat med hänsyn till brottets beskaffenhet eller för att åstadkomma en upptrappning inom påföljdssystemet efter återfall i brott. Vidare är det svårt att hävda att en övervakning som äger rum utan att ett frivilligt samarbete kunnat etableras med den dömde i allmänhet kan få någon nämnvärd brottsförebyggande effekt när den endast innefattar en mera begränsad skyldighet för den dömde att upprätthålla kontakt med övervakaren. En jämförelse med vad som sagts ovan under avsnitt 3.4 om tillämpningen av skyddstillsyn ger vid handen att de ändringar utredningen här föreslagit till övervägande del är av fonnell beskaffenhet. Det tvångsmässiga kontrollinslaget har vid tillämpningen av skyddstillsyn som regel skjutits kraftigt i bakgrunden, och det mest framträdande inslaget i påföljden har utgjorts av den frivilliga socialt stödjande verksamheten. Detta betyder att det i praktiken kommer att föreligga stor överensstämmelse mellan skyddstillsyn och den övervakningspåföljd som enligt utredningens överväganden bör ingå i påföljdssystemet vid sidan av tillsynsdom. Olikhetema i formellt hänseende blir dock så stora att en ny benämning för påföljden kan vara lämplig. Såsom antytts genom avsnittets rubrik föreslår utredningen att påföljden inordnas i den villkorliga domen. Den skall därvid kallas villkorlig dom med övervakning. En sådan benämning medför att det uppkommer en begreppsmässig överensstämmelse med vad som gäller i bl. a. Danmark och Norge. Förslaget till villkorlig dom med övervakning redovisas närmare i kapitel 6. Frivårdens viktigaste uppgift vid sidan av dess kontrollerande funktion hänför sig till den socialt stödjande verksamheten till förmån for de dömda. Detta gäller för såväl tillsynsdom som villkorlig dom med övervakning. En förutsättning för att frivårdens arbete skall få en brottsförebyggande effekt som sträcker sig utöver själva påföljdstiden är i regel att det kan underlätta för de dömda att komma till rätta med olika sociala missförhållanden. Såsom redovisats ovan under avsnitt 3.4 har det emellertid ibland gjorts gällande i den kriminalpolitiska debatten att frivårdens kontrollinslag kan vara till hinder for en framgångsrik social hjälpverksamhet. Övervakarens fonnella möjlighet att anlita tvångsingripanden för att genomföra övervakningen samt hans rapporteringsskyldighet gentemot frivårdsmyndigheten och andra rättsvårdande organ kan enligt denna uppfattning utgöra allvarliga hinder för ett samarbete mellan klienten och övervakaren. Dessa synpunkter ligger till grund för det tidigare nämnda danska förslaget ang. en förändrad kriminalvård i frihet i betänkandet ”Kriminalforsorg - Socialforsorg. Såsom tidigare sagts skall enligt det danska betänkandet kriminalvård i frihet innefatta skyldighet för den dömde att avhålla sig från fortsatt brottslighet. Återfall i brott under prövotiden skall således kunna föranleda ett förverkande av en villkorlig frigivning eller en villkorlig strañbestämning. Däremot skall en personlig eller social missanpassning som inte tagit sig

Allmänna överväganden lll

uttryck i ny brottslighet inte kunna föranleda frihetsberövande. Kriminalvård i frihet skall således inte vara förenad med tvångssanktionerade föreskrifter

angående den dömdes livsföring. Övervakning skall anordnas endast när

det föreligger ett klan samband mellan den dömdes personliga och sociala

situation och hans kriminalitet. Övervakningsbegreppet kommer därvid att

få ett väsentligt ändrat innehåll. För kriminalvårdens vidkommande skall övervakningen innebära en förpliktelse till en intensiv insats i mycket nära samarbete med den allmänna socialvården. För klientens del betyder ett förordnande om övervakning ett åliggande att under tiden närmast efter domen eller den villkorliga frigivningen låta sig vägledas av övervakarens erbjudanden av personligt eller socialt stödjande karaktär. Klienten kan därvid inte tvingas att aktivt hålla regelbunden kontakt med övervakaren, men han kan inte heller motsätta sig en uppsökande verksamhet från övervakarens sida. Om den dömde vägrar att samarbeta med övervakaren, kan detta beaktas vid påföljdsvalet i anledning av ny brottslighet. Det danska förslaget innebär inte enbart en avveckling av frivårdens kontrollerande funktion utan det syftar i första hand till en förstärkning av dess hjälpfunktion. För att en sådan förstärkning skall åstadkommas sägs det bl. a. vara viktigt att frivårdens erbjudande om bistånd kommer klienten till del på ett så tidigt stadium som möjligt, ofta redan innan det föreligger ett domstolsavgörande i påföljdsfrågan. Man räknar nämligen med att många tilltalade före domen har en positiv inställning till frivårdens hjälpinsatser och att det därför på ett så tidigt stadium blir lätt att etablera ett samarbete på frivillig grund. Vidare sägs det vara viktigt att frivården kan lämna ett ”massivt tilbud” som innebär att kriminalvården i samarbete med det allmänna sociala systemet kan erbjuda den hjälp som i varje enskilt fall framstår som mest ändamålsenlig. En kriminalvård i frihet enligt den ovan beskrivna danska modellen är enligt ungdomsfángelseutredningens uppfattning inte ägnad att främja en klientelöverföring från frihetsstraffen till kriminalvård i frihet. En sådan klientelöverföring förutsätter i stället för ett bortfall av frivårdens kontrollmo-

ment att detta förstärks. Däremot skulle man kunna tänka sig att i samband

med ett införande av tillsynsdom ersätta den nuvarande skyddstillsynen med en frivårdspåföljd som liknar dendanska modellen. Utredningen har också övervägt en sådan lösning men, såsom framgått av det tidigare anförda, funnit att avsaknaden av en övervakningspåföljd med ett mera begränsat kontrollinslag än tillsynsdom skulle kunna leda till en alltför vidsträckt tillämpning av tillsynsdom och därigenom för vissa kategorier av Iagöverträdare till en påföljdsskärpning i förhållande till nuvarande ordning. Det som nu sagts utesluter inte att det i ett välutvecklat påföljdssystem bör finnas ett inte oväsentligt utrymme för en brottspåföljd efter förebild i det danska förslaget. En sådan påföljd borde nämligen kunna komma i fråga i alla de fall då skyddstillsyn nu tillämpas enbart för att den dömde genom övervakningen skall komma i åtnjutande av det sociala stöd som frivården kan erbjuda och inte för att han skall underkastas den kontroll som övervakningen också skall innebära. Enligt utredningens uppfattning bör detta kunna gälla för en stor del av det nuvarande skyddstillsynsklientelet, eftersom erfarenheterna av tillämpningen av skyddstillsyn visat att man i flertalet fall inte begagnat sig av påföljdens sanktionssystem.

112 Allmänna överväganden

På grund av dessa överväganden Föreslår utredningen att det vid sidan av tillsynsdom och Villkorlig dom med övervakning skall finnas ytterligare en frivårdspåföljd, även den inordnad i den villkorliga domen. Påföljden kan lämpligen kallas villkorlig dom med stödåtgärder. Förslaget går ut på att frivården kan åläggas ett visst ansvar for lagöverträdare som meddelas villkorlig dom utan förordnande om övervakning. Då villkorlig dom meddelas någon som till stöd för sin anpassning i samhället kan vara i behov av frivårdens sociala service, skall rätten kunna uppdra åt skyddskonsulenten att lämna den dömde erforderligt stöd. Har sådant uppdrag lämnats skall skyddskonsulenten bl. a. kunna förordna förtroendeman för den dömde. Den omständigheten att skyddskonsulenten i domen fått i uppdrag att lämna den dömde erforderligt stöd medför inte att något sanktionssystem ställs till hans förfogande. Den villkorliga domen skall nämligen kunna undanröjas endast i samband med ny lagföring for brott. Självfallet kan det dock i samband med en sådan lagföring vara av stor betydelse för påföljdsvalet hur samarbetet mellan den dömde och frivården utvecklats efter den tidigare domen. Utredningens förslag att knyta en viss social verksamhet till en villkorlig dom utan formell övervakning ger anledning att närmare diskutera frågan om det verkligen är befogat att anfortro en sådan verksamhet åt kriminalvårdens frivårdsorganisation. I samband med kriminalvårdsreformen 1974 fastslogs att den allmänna socialvården har ett primärt ansvar för den sociala verksamheten även när det gäller kriminalvårdens klientel. Den omständigheten att kriminalvården likväl i viss omfattning ägnar sig åt social verksamhet kan sägas vara betingad av i huvudsak praktiska skäl. Det är således ibland lämpligt att social rådgivning eller social behandling lämnas i kriminalvårdens regi i samband med att kriminalvården fullgör sin uppgift att utöva kontroll av lagöverträdare som dömts till frihetsstrall eller skyddstillsyn. Det kan sägas att ju mera ingripande kontroll som utövas desto större blir kriminalvårdens ansvar for den sociala verksamheten, eftersom samtidigt den allmänna socialvårdens arbetsmöjligheter försvåras. Det här förda resonemanget leder närmast till den slutsatsen att kriminalvården inte bör åläggas något som helst ansvar för en social verksamhet i anslutning till en villkorlig dom som saknar kontrollmoment. Inget hindrar ju att den allmänna socialvården, liksom andra allmänna vård- och behandlingsorgan, arbetar med personer som meddelats villkorlig dom på samma betingelser som gäller för alla andra klientelgrupper. Enligt utredningens uppfattning finns det dock praktiska skäl som talar för att stöd och hjälp i anslutning till en villkorlig dom bör lämnas genom skyddskonsulentens försorg. Detta hänger samman med att skyddskonsulenten ansvarar för den personundersökning som i regel ligger till grund för domstolens påföljdsval. I samband med personundersökningen kan frivården ha skaffat sig kännedom om vilka stödåtgärder som behöver vidtas i den dömdes intresse, och man kan också ha inlett ett nära samarbete med denne. Det framstår därför som lämpligt att frivården i den mån det behövs får fortsätta att arbeta med klienten även efter det att villkorlig dom meddelats. Det som nu sagts innebär inte något avsteg från den tidigare redovisade principen att vård- och behandlingsåtgärder for kriminalvårdens klientel i

Allmänna 113 överväganden

så stor utsträckning som möjligt skall förläggas utanför kriminalvården. Frivårdens stödjande uppgifter skall nämligen, oavsett vilken påföljdsform som tillämpas, i första hand bestå i att utreda vilka åtgärder som bör vidtas, att genom rådgivning påverka den dömde i sådan riktning att det blir möjligt

att genomföra åtgärderna samt att fönnedla kontakten för den dömde med

de samhällsorgan som skall svara för genomförandet. Detta innebär bl. a. att det uppdrag som lämnas till skyddskonsulenten genom en villkorlig dom med stödåtgärder ofta kan avslutas ganska kort tid efter det att domen meddelats genom att ansvaret för att den dömde kommer i åtnjutande av den hjälp han behöver överlämnas till annat samhällsorgan. Utredningens förslag till en villkorlig dom med stödåtgärder innebär inte att utredningen utan förbehåll ansluter sig till den uppfattning om övervakning av traditionellt slag som kommer till uttryck i det danska förslaget och som går ut på att övervakningens kontrollmoment kan försvåra den socialt stödjande verksamheten. I stället bör förslaget till villkorlig dom med stödåtgärder ses som ett uttryck för utredningens uppfattning att det formella sanktionshot som ligger bakom övervakningen bör undvikas i de fall det inte har något berättigande för att tillgodose allmänpreventiva krav eller förebygga återfall i brott från den dömdes sida. Utredningen vill också peka på att en uppdelning av den nuvarande skyddstillsynen i två påföljdsformer, villkorlig dom med övervakning och villkorlig dom med stödåtgärder, i samband med att tillsynsdom införs ger ett trappstegsformat påföljdssystem med flera påföljder i frihet av olika svårhetsgrad. Ett sådant system har enligt utredningens uppfattning den fördelen att domstolarna vid upprepade återfall i brott kan åstadkomma en från allmänpreventiv synpunkt påkallad upptrappning inom påföljdssystemet utan att alltför snart behöva tillgripa frihetsstraff. Slutligen kan framhållas att det i många fall bör leda till en resursbesparing om frivården kan befrias från sin kontrollfunktion när det gäller det lättare frivårdsklientelet. En sådan besparingseffekt är enligt utredningens mening angelägen i samband med ett genomförande av tillsynsdomen, eftersom därigenom en större del av de tillgängliga resurserna kan koncentreras på det svårare klientel som skall ådömas tillsynsdom. I 6 kap. redovisas den närmare utformningen av villkorlig dom med stödåtgärder.

4.3 Fängelse i stället för ungdomsfángelse

Utredningens förslag till tillsynsdom, som i huvudsak innefattar kontroll i frihet, har utformats mot bakgrund av den i direktiven angivna primära uppgiften, att i anslutning till avskaffande av ungdomsfángelse skapa förutsättningar för en ökad tillämpning av kriminalvård i frihet när det gäller unga lagöverträdare. Den föreslagna påföljden skall trots detta inte förbehållas enbart ungdomar utan den avses bli tillämplig för samtliga ålderskategorier. Med hänsyn till de begränsningar av fängelsestraffets tillämpningsområde i fråga om unga lagöverträdare som gäller enligt 26 kap. 4§ BrB kan det emellertid antas att tillsynsdomen likväl kommer att få sin

114 Allmänna

överväganden

största betydelse såsom påföljd för ungdomar. Enligt vad som sagts i di-

rektiven skall utredningen också överväga behovet av ändringar i det nämnda stadgandet, närmast- i syfte att därigenom ytterligare begränsa tillämpningsområdet för fängelse. Ett genomförande av förslaget till tillsynsdom i förening med ev. ändringar i 26 kap. 4§ BrB bör få till följd att många ungdomar av den kategori som enligt nuvarande praxis döms till fängelse eller ungdomsfángelse i stället kommer att meddelas tillsynsdom. Det är emellertid uppenbart att tillsynsdomen, just när det gäller det nuvarande ungdomsfängelseklientelet, i många fall inte kommer att framstå som en tillräckligt ingripande påföljd. I dessa fall kommer därför ett avskaffande av ungdomsfángelse att i stället leda till tillämpning av det allmänna fängelsestraffet. Denna brottspåföljd kommer också att även fortsättningsvis bli tillämplig när det gäller sådana ungdomar som nu döms till långvariga fängelsestraff för brottslighet av särskilt allvarlig art. Utgångspunkten för utredningens överväganden när det gäller fängelsestraffets tillämpning i fråga om ungdomar är uttalandet i direktiven, att en reform med avseende på ungdomsfangelsepåföljden inte får leda till ökade frihetsberövanden för den kategori lagöverträdare som berörs. Detta innebär av anstaltstiden vid att utredningens förslag måste syfta till en förkortning fängelse i sådana situationer då ett alternativt ungdomsfángelse enligt nuvarande praxis medfört kortare frihetsberövande än ordinärt fängelse. Såsom framgått av redogörelsen i avsnitt 3.3 har detta framför allt blivit fallet dels då påföljden avsett brott med högt straffminimum, dels då den dömde befunnits skyldig till nya brott under påföljdstiden. Det är uppenbart att förslag som syftar till att för ungdomar förkorta anstaltstiden vid fängelse inte kan ges så begränsad räckvidd att de endast får betydelse för den kategori lagöverträdare som kan sägas vara närmast berörd av en ungdomsfángelsereform utan förslagen måste ofrånkomligen få avseende på samtliga de ungdomskategorier som i fortsättningen skall komma i fråga för fängelsestraff. Detta är också enligt utredningens uppfattning välmotiverat. Samma skäl som talar för att man så långt som möjligt skall begränsa fängelsestraffets tillämplighet i fråga om unga lagöverträdare, nämligen uppfattningen att frihetsberövande är särskilt skadligt för ungtalar också för en särskild av frihetsberövandets vardomar, begränsning de fall fängelsestraffet av någon anledning inte kan undvaras. aktighet-i Begränsningar i fråga om anstaltstidens varaktighet vid fängelse kan åstadkommas antingen genom bestämmelser som har avseende på straffmätningen eller genom tidigare villkorlig frigivning. Utredningen diskuterar i avsnitt 7.1 båda dessa alternativ. Verkställigheten av fängelse har under senare år gjorts till föremål för en genomgripande refonn. Arbetet med genomförandet av denna reform pågår alltjämt. Utredningen har därför inte funnit skäl att överväga mera ingående förändringar i fråga om reglerna för straffets verkställighet i anstalt. I detta sammanhang kan dock uppmärksammas att ett genomförande av utredningens förslag bör få återverkningar på beläggningen och klientelsammansättningen vid kriminalvårdsanstalterna. Behovet av särskilda ”ungdomsanstalter” för verkställighet av längre straff bör således minska. Utredningens förslag till tillsynsdom och till nya bestämmelser om vill-

Allmänna överväganden 115

korlig dom i förening med ett avskaffande av skyddstillsyn innefattar genomgripande Förändringar av frivårdens arbete. Dessa förändringar innebär bl. a. att olika regelsystem kommer att gälla för olika frivårdspåföljder. Det är därför nödvändigt att överväga i vad mån förändringarna också skall ha avseende på den frivård som kan anordnas efter en frigivning från fängelse före strafftidens slut och vilket regelsystem som i så fall skall gälla. (I fortsättningen används beteckningen ”förtida frigivning”.) Förtida frigivning kan enligt nuvarande ordning i första hand ske genom Villkorlig frigivning. Den frigivne ställs därvid ganska regelmässigt under övervakning under en prövotid som i allmänhet bestäms till ett år. Den villkorligt medgivna friheten kan förklaras förverkad, om den frigivne undandrar sig övervakningen eller bryter mot de föreskrifter som gäller för denna. Många gånger är den övervakning som anordnas efter villkorlig frigivning i praktiken nästan enbart av formell beskaffenhet, och den frigivne löper egentligen ingen verklig risk för ett förverkande. I realiteten kan fängelsestraifet i sådana fall sägas ha upphört i och med den villkorliga frigivningen. I andra fall däremot framstår hotet om förverkande som mera påtagligt, vilket dels ger övervakningen en karaktär av fortsatt verkställighet och dels innebär att den frigivne löper risken att han får verkställa hela reststraffet i anstalt utan avräkning för övervakningstiden. De skillnader mellan olika dömda i fråga om verkställigheten av fängelsestraff vilka beskrivits ovan och som i och för sig framstår som ganska otillfredsställande skulle uppenbarligen bli än mer markerade, om övervakningen efter villkorlig frigivning för vissa lagöverträdare anordnas i enlighet med reglerna för tillsynsdom. Å andra sidan anser utredningen att det i många fall är angeläget att låta frigivningen från fängelse ske i form av successiva lättnader i verkställigheten och att en begränsad frihetsinskränkning i form av intensiv övervakning i frihet därvid kan utgöra ett lämpligt mellanled mellan verkställigheten i anstalt och den slutliga frigivningen. En förutsättning för en sådan ordning är dock med hänsyn till de konsekvenser som nyss berörts att en frigivning som förenas med intensiv övervakning får avräknas från strafftiden medan det motsatta får gälla för frigivning som inte är förenad med särskilda krav på den frigivne. Förtida frigivning från fängelse kan enligt nu gällande lagstiftning ske även i andra former än genom villkorlig frigivning. Enligt 33§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt kan således den som undergår frihetsstraff beviljas s. k. frigivningspermission. Han kan vidare med stöd av 34§ samma lag under vissa förutsättningar medges rätt att vistas utom anstalt, företrädesvis för behandlingsändamål. Båda dessa permissionsformer kan betraktas som frigivning från anstalt, eftersom det vid beslutstillfállet som regel förutsätts att den intagne inte skall behöva återvända till anstalten. En viktig skillnad i förhållande till den villkorliga frigivningen ligger däri, att den tid som den dömde till följd av permissionsbeslutet vistas utanför anstalt avräknas från strafftiden. Det är alltså fråga om en frigivning från anstalt av just det slag som utredningen tänker sig för frigivning som forenats med övervakning enligt tillsynsdomens regler. Mot bakgrund av vad som nu anförts föreslår utredningen att förtida frigivning från fängelse skall kunna äga rum i två olika former, dels villkorlig frigivning och dels verkställighet utom anstalt.

116 Allmänna överväganden

förenas inte med övervakning. Däremot skall fri- Villkorlig frigivning vården lämna den frigivne personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans i samhället. Det blir alltså fråga om samma form av frivård anpassning som avses med villkorlig dom med stödåtgärder och som kan innefatta förordnande av förtroendeman. En konsekvens av detta blir att den villkorligt medgivna friheten inte kan förverkas annat än i samband med lag- Vistelsen i frihet under föring for nya brott vilka begåtts under prövotiden. prövotiden avräknas inte från strafftiden. I fråga om tidpunkten för Villkorlig frigivning skall i huvudsak nuvarande regler gälla. Verkställighet utom anstalt skall vara förenad med övervakning enligt tillsynsdomens regelsystem. Sådan verkställighet får medges på två olika grunder. Den första svarar mot den nuvarande bestämmelsen i 34§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt medan den andra delvis svarar mot bestämmelsen om frigivningspermission i 33 § samma lag. Medgivande enskall emellertid kunna lämnas inte endast inför ligt den senare grunden en nära förestående Villkorlig frigivning utan även då en verkställighet utom anstalt i andra fall kan antas få väsentlig betydelse för att underlätta den dömdes anpassning i samhället och motverka skadliga följder av straffet. Med det senare rekvisitet avses närmast de fall då villkorlig frigivning bör

föregås av en successiv nedtrappning av frihetsberövandet och en intensiv

övervakning därför framstår som en lämplig mellanform av verkställighet. Såsom framgår av benämningen verkställighet utom anstalt skall tiden för vistelsen utanför anstalt avräknas från straffet. Utredningens förslag till bestämmelser om frigivning från fängelse redovisas närmare i avsnitt 7.2.

sou 1977:83 117

5 Tillsynsdom

5.1 Tillsynsdomens tillämpningsområde

Bestämmelserna om skyddstillsyn finns intagna i 28 kap BrB. Eftersom utredningen föreslår att skyddstillsyn avskaffas kan nämnda kapitel i stället tas i anspråk för bestämmelser om tillsynsdom. Detta är lämpligt särskilt med hänsyn till att tillsynsdomen till sin struktur påminner om skyddstillsyn. Tillsynsdomen är såsom framgått av utredningens allmänna överväganden i första hand avsedd att tillämpas i fråga om sådana lagöverträdare som enligt nu gällande bestämmelser döms till frihetsstraff och den har utformats närmast i det syftet att den skall kunna utgöra ersättningspåföljd för ungdomsfängelse. Det har i det föregående dock antytts att tillsynsdomen också i vissa fall bör kunna komma i fråga för sådana lagöverträdare som enligt nuvarande praxis döms till skyddstillsyn efter upprepade tidigare lagföringar. Det närmare tillämpningsområdet för tillsynsdom framgår i första hand av innehållet i 28 kap. 1 § lagförslaget. Detta stadgande anger rekvisiten för tillämpning av tillsynsdom. Det bör dock redan från början sägas att frågan i vilka fall tillsynsdomen skall tillämpas i minst lika hög grad blir beroende av när andra påföljdsforrner skall användas. Således blir tillämpningsområdet för tillsynsdom närmare bestämt bl. a. med hänsyn till vad som skall gälla för tillämpning av fängelsestraff. Av särskilt intresse är därvid bestämmelsen ang. fängelse för unga lagöverträdare

i 26 kap. 3§ lagförslaget (motsvaras av 26 kap. 4§ BrB). Ändringar i so-

ciallagstiftningen eller lagstiftningen ang. psykiatrisk vård kan också komma att inverka på tillämpningsområdet för tillsynsdom. l 28 kap. l § lagförslaget sägs först att tillsynsdom, liksom skyddstillsyn enligt nuvarande ordning, kan tillämpas endast i fråga om brott varå fängelse kan följa. Härigenom anges ett absolut minimikrav i fråga om brottets svårhet. Detta krav är emellertid generellt sett alldeles för lågt ställt. I praktiken bör nämligen, för att tillsynsdom skall komma i fråga, krävas inte bara att fängelse skall vara stadgat för brottet utan också att detta skall förskylla svårare påföljd än böter. Vidare kan sägas att tillsynsdom inte bör tillämpas när ett alternativt fängelsestraff skulle ha blivit endast kortvarigt. Tillsynsdomen innebär nämligen ett så allvarligt ingrepp i den dömdes frihet att den i allmänhet framstår som en mera ingripande påföljd än ett kortvarigt fängelsestraff.

Tillsynsdom

Begränsningen av tillsynsdomens tillämpningsområde till brott med någorlunda högt straffvärde framgår mera indirekt av övriga rekvisit för påföljden. Härutöver bör i detta sammanhang uppmärksammas utredningens förslag till ändring i 36 kap. 6 § 2 st. BrB. I detta stadgande sägs nu att bl. a. skyddstillsyn skall anses lika med fängelse när det gäller att tillämpa vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon dömes till straff. Om särskilt förordnande därom meddelas i domen, skall skyddstillsyn därvid anses motsvara fängelse i minst sex månader. Utredningens förslag innebär att tillsynsdom, liksom enligt nuvarande ordning internering, alltid skall anses motsvara fängelse i minst sex månader. Tillämpningen av tillsynsdom förutsätter enligt vad som fortsättningsvis anges i 28 kap. 1 § lagförslaget att intensivövervakning av särskilda skäl prövas erforderlig för att motverka att den tilltalade fortsätter brottslig verksamhet. Med detta rekvisit avses att dels ange övervakningens syfte och dels närmare precisera för vilket klientel påföljden skall tillämpas.

Övervakningen syftar alltså till att motverka att den dömde fortsätter

brottslig verksamhet. Detta innebär att tillsynsdom inte skall tillgripas i syfte att komma till rätta med andra sociala missförhållanden än den tilltalades kriminalitet. Det skall således inte förekomma att någon meddelas tillsynsdom enbart för att han genom övervakningen skall kunna erbjudas sociala hjälp- och stödåtgärder. Inte heller skall tillsynsdom meddelas för att den tilltalade skall tvångsvis underkastas viss vård eller behandling. Sådan tvångsvis anordnad vård bör endast komma i fråga, om den har i den sociala lagstiftningen eller i lagen om sluten psykiatrisk vård.

stöd

Det ifrågavarande rekvisitet ger vidare vid handen att tillsynsdom närmast är avsedd för ett återfallsklientel av den typ som de ungdomsfángelsedömda utgör. Kravet att en brottsförebyggande övervakning skall anordnas endast om det föreligger särskilda skäl bör nämligen endast undantagsvis kunna uppfyllas med mindre den tilltalade visat hög återfallsrisk genom upprepad tidigare brottslighet. Uttrycket brottslig verksamhet” innefattar också ett krav attvbrottet inte skall ha varit en engångsföreteelse utan snarare ha utgjort ett led i en kriminell livsföring. Tillsynsdom kommer således i regel inte i fråga som påföljd för ett förstagångsbrott. Är ett sådant brott av så allvarligt slag att en kännbar reaktion är påkallad av hänsyn till allmän laglydnad, bör domstolen i allmänhet döma till fängelse. Enligt nuvarande ordning får skyddstillsyn inte tillämpas för brott med straffminimum om inte synnerliga skäl föfängelse ett år eller däröver, religger. Någon motsvarande begränsning skall inte gälla för tillsynsdomen. I stället innehåller hållna begränsningen att tillförslaget den mera allmänt synsdom inte får meddelas, om hinder möter av hänsyn till allmän laglyd nad. Påföljdens konstruktion innebär att den blir lämplig även för brott med högt straffvärde. I 28 kap. 1 §2st BrB stadgas f. n. att den som är under 18 år inte får dömas till skyddstillsyn med mindre påföljden finnes lämpligare än vård enligt barnavårdslagen. Utredningen föreslår för tillsynsdomens vidkommande motsvarande regel. Utredningen förutsätter nämligen att det huvudsakliga ansvaret för behandlingen av underåriga lagöverträdare även i fortsättningen skall ligga på socialvården. Härutöver innehåller förslaget inga åldersregler med avseende på tillsyns-

Tillsynsdom 119

domens tillämplighet. Trots att påföljdens konstruktion har direkt samband med avskaffandet av ungdomsfángelse har utredningen inte ansett det vara lämpligt att förbehålla tillsynsdom för ett yngre klientel. Påföljden bör, om än i mera begränsad omfattning, kunna tillämpas även för äldre lagöverträdare. Även om det saknas ett åldersrekvisit i 28 kap. 1 § lagförslaget är det utredningens mening att tillsynsdom framför allt bör tillämpas med avseende på unga lagöverträdare. Bestämmelsen i 26 kap. 3 § lagförslaget, vilken till stor del motsvarar 26 kap. 4§ BrB och som ålägger domstolarna särskild restriktivitet när det gäller att döma lagöverträdare under 21 år till fängelse kommer att verka i sådan riktning. Utredningen anser vidare att tillsynsdom i många fall kan utgöra en lämplig ersättning för vård i ungdomsvårdsskola för den händelse denna vårdform i enlighet med socialutredningens förslag avskaffas beträffande ungdomar över 18 år. Enligt 33 kap. 2§ BrB gäller särskilda bestämmelser för påföljdsvalet i fråga om lagöverträdare som är starkt psykiskt avvikande. Den som begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnorrnitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom skall nämligen enligt stadgandets första stycke i allmänhet överlämnas till särskild vård. Enligt andra stycket får dock dömas till böter, om det finnes ändamålsenligt för att avhålla den tilltalade från fortsatt brottslighet, eller till skyddstillsyn, om sådan påföljd med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligare än särskild vård. I det senare fallet får dock inte förordnas om anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3§ BrB. Stadgandet ger alltså uttryck för den principen att lagöverträdare som tillhör den ifrågavarande kategorin under inga omständigheter skallbli föremål för kriminalvård i anstalt. Med hänsyn till denna princip är tillsynsdom inte en lämplig påföljd för de fall som avses med stadgandet. Den stränga kontroll som innefattas i tillsynsdomen förutsätter nämligen att frihetsberövande sanktion kan tillämpas, om den dömde inte rättar sig efter de föreskrifter som gäller för påföljden. Utredningen föreslår därför sådan ändring i 33 kap. 2 § BrB att det av stadgandet framgår att tillsynsdom inte får tillämpas i fråga om brott som någon begått under inflytande av sinnessjukdom eller motsvarande psykisk avvikelse.

5.2 Föreskrift om frivårdshem

I avsnitt 4.1 har avslutningsvis sagts att en motsvarighet till engelska ”hostels” kan vara av intresse för tillsynsdomens vidkommande i sådana fall där särskilt höga krav ställs på övervakningens intensitet. Detta gäller såsom också tidigare sagts sådana fall där en tillfredsställande övervakning inte på annat sätt kan anordnas eftersom den dömde saknar bostad eller lämplig sysselsättning eller på grund av att hans livsföring eljest innefattar typiska riskmoment för återfall i brott. Utredningens förslag innebär att den som meddelas tillsynsdom i vissa fall skall kunna åläggas skyldighet att under viss tid bo i ett hem eller en institution som förestås av någon som har ett övervakaransvar för honom. I 28 kap. 2 § lagförslaget finns bestämmelser

120 Tillsynsdom

om sådan föreskrift. För den med föreskriften avsedda institutionen används i förslaget benämningen frivårdshem. Föreskrift om vistelse i frivårdshem innebär ett mera omfattande ingrepp i den dömdes frihet än en tillsynsdom som enbart innefattar intensiv övervakning. Det bör därför inte komma i fråga att låta vare sig övervakaren eller skyddskonsulenten på egen hand avgöra, om den dömde skall meddelas sådan föreskrift. Detta bör i stället ankomma på rätten i samband med att tillsynsdom meddelas. Rätten kan därvid beakta att föreskriften bara ges, om ett så allvarligt ingripande är motiverat med hänsyn till den aktuella brottsligheten. Vidare kan rätten ta erforderlig hänsyn till brottsligheten vid bestämmandet av föreskriftens giltighetstid. Utredningen föreslår nämligen att föreskrift om vistelse i frivårdshem skall avse viss tid, högst tre månader. Såsom senare skall redovisas kan dock den bestämda tiden förlängas eller föreskriften upphävas i förtid. Såsom- rekvisit för att meddela föreskrift om vistelse i frivårdshem har i lagtexten angivits att föreskriften skall prövas erforderlig för att syftet med övervakningen skall tillgodoses. Avgörande är alltså om risken för återfall i brottslighet bedöms så stor att en mycket ingripande kontroll är nödvändig. Detta får bedömas med hänsyn till den dömdes tidigare kriminalitet men framför allt måste, såsom tidigare antytts, hans aktuella levnadsförhållanden tillmätas stor betydelse. Avsaknad av tillfredsställande bostad, ordnat arbete eller annan sysselsättning indicerar en hög återfallsrisk. Detsamma kan gälla omfattande missbruk av alkohol eller narkotika. Den omständigheten att en ingripande kontroll bedöms nödvändig med hänsyn till den dömdes tidigare kriminalitet och aktuella sociala förhållanden betyder inte i och för sig att föreskrift om vistelse i frivårdshem skall meddelas. I första hand bör nämligen övervakaren i samarbete med den dömde försöka få till stånd en förbättring i den sociala situationen. Behovet av formella kontrollåtgärder kan ju bli mindre påtagligt redan därigenom att den dömde får fast arbete eller påbörjar studier eller om han underkastar sig vård eller behandling och på så sätt automatiskt blir föremål för en kontroll av ett mera informellt slag. Föreskrift om vistelse i frivårdshem blir då aktuell bara om det finns anledning att särskilt noga kontrollera den dömdes fritid. I de fall den dömde frivilligt underkastar sig institutionell vård eller behandling inom sjukvården eller socialvården eller påbörjar en utbildning i internat, lär det praktiskt taget aldrig finnas förutsättningar för en föreskrift om vistelse i frivårdshem. Frivårdshem har inledningsvis definierats såsom ett hem eller en institution där föreståndaren har övervakaransvar för den dömde. En förutsättning för att övervakaransvar skall kunna åläggas föreståndaren torde vara att hemmet eller institutionen drivs i kriminalvårdens regi. Kriminalvården har tillgång till vissa institutioner som kan vara lämpliga som frivårdshem, nämligen de nuvarande frivårdshotellen. Det behövs dock ett resurstillskott, särskilt inom storstadsregionerna. Denna fråga berörs något ytterligare i kapitel 8. Frivårdshem bör enligt utredningens mening inte utformas efter en enda standardmodell utan de bör kunna vara sinsemellan ganska olika och utrymmet för försöksverksamhet bör vara stort. En typ av frivårdshem kan representeras av de nuvarande frivårdshotellen, vilka i många fall bör kunna

Tillsynsdom 121

bibehålla sin hotellkaraktär, dock med den betydelsefulla skillnaden att det bland personalen skall ingå personer med övervakaransvar för klienterna. En annan typ av frivårdshem bör kunna inriktas på en mera aktiv social till förmån för klienterna. Personal med särskilda kvalihjälpverksamhet fikationer bör knytas till sådana hem. Med hänsyn till vad som tidigare inom kriminalvården måste dock sagts om vård- och behandlingsåtgärder klientens samtycke förutsättas för en intagning i ett frivårdshem av denna typ. Det senast sagda bör också gälla för frivårdshem med särskild inriktning på verksamhet av annat slag, t. ex. frivårdshem med inslag av samhällsnyttig verksamhet. En sådan typ av frivårdshem skulle kanske kunna ha ett visst intresse med tanke på klienter som inte på annat sätt kan beredas lämplig Utredningen tar dock inte ställning till om sådana frivårdssysselsättning. hem bör inrättas utan förutsätter att frågan om samhällstjänst som påföljdsform i Sverige kommer att övervägas i annan ordning. De hittills redovisade typerna av frivårdshem är sådana som har mer eller mindre institutionell karaktär. Utredningen menar emellertid att man också bör tänka sig frivårdshem med utpräglad familjekaraktär. I ett kvalificerat enskilt hem, som genom avtal med kriminalvården åtagit sig att bör en eller två klienter kunna invid behov fungera som frivårdshem, ackorderas. En sådan inackordering bör i flertalet fall vara tillfyllest för att tillgodose syftet med en föreskrift om frivårdshem. Vidare har frivårdshem av familjetypen den fördelen att de kan etableras med stor geografisk spridning över hela landet. Särskilt på mindre orter kan denna typ av frivårdshem vara lämplig. Detta är i första I lagtexten sägs att föreskrift skall avse visst frivårdshem. hand påkallat med hänsyn till att frivårdshemmen kan vara av olika karaktär. Parterna bör redan i samband med domen ha en möjlighet att bilda sig en uppfattning om vad föreskriften kommer att innebära i den dömdes fall. Härtill kommer den omständigheten att tillgången på platser i frivårdshem åtminstone till en början kan antas bli begränsad. Detta innebär att det bli nödvändigt för domstolen att alltid förvissa sig om att plats finns innan föreskrift om vistelse i frivårdshem meddelas. Det ankomtillgänglig mer därvid på skyddskonsulenten att utreda platssituationen och lämna domstolen de upplysningar den behöver för att kunna fatta beslut. Det har förut framhållits att föreskrift om vistelse i frivårdshem innebär Den som meddelats sådan föreskrift skall en begränsad frihetsinskränkning. nämligen vara skyldig att ha sin bostad i frivårdshemmet samt att hålla föreståndaren för detta underrättad om var han vistas, när han lämnar frivårdshemmet. Det är viktigt att en föreskrift om frivårdshem inte lägger hinder i vägen för den dömde när det gäller att utföra sitt arbete eller bedriva studier. Den bör inte heller onödigtvis försvåra umgänge med familj och vänner. Den dömde skall därför ha rätt att lämna frivårdshemmet för att sköta sitt arbete eller delta i utbildningsverksamhet samt under dag- och kvällstid ägna sig åt fritidssysselsättning eller umgänge. Med föreståndarens får han också tillfälligt vistas utanför frivårdshemmet över natt. medgivande att lämna frivårdshemmet får dock inskränkas De nu angivna rättigheterna för visst tillfälle eller för visst ändamål när det av särskild anledning är för att motverka brott. I frivårdshem med särskild behandlingspåkallat inriktning kan rätten att lämna frivårdshemmet också begränsas med hänsyn

122 Tillsynsdom

till verksamhetens krav. Vistelse i frivårdshem skall uppfattas som kriminalvård i frihet. Det innebär bl. a. att det inte skall finnas några fysiska tvångsmedel för att verkställa Föreskriften eller för att förhindra att den dömde avviker från frivårdshemmet. En annan sak är dock att en underlåtenhet att efterkomma föreskriften kan föranleda en tillämpning av sanktioner mot den dömde.

5.3 Intagning i anstalt

I 28 kap. 2 § BrB finns nu en bestämmelse om ådömande av böter i kombination med skyddstillsyn. En sådan påföljdskombination tillgrips i regel då det finns ett behov att genom bötesstraffet stärka den nuvarande skyddstillsynens värde från allmänpreventiv synpunkt. Tillsynsdomens konstruk- _tion gör emellertid att det knappast kan vara befogat att av detta skäl kombinera påföljden med böter. Härtill kommer att ekonomiska sanktioner sällan är lämpliga för det klientel som skall komma i fråga för påföljden. Utredningen föreslår därför inte någon möjlighet att för samma brott döma till tillsynsdom jämte böter. Däremot bör det, såsom redovisas i ett senare avsnitt, vara möjligt att döma till böter i samband med förordnande enligt 34 kap. 1 § l BrB. Vidare bör uppmärksammas att det enligt l kap. 6 § 2 st BrB finns möjlighet att, när flera brott förekommer till samtidig bedömning, meddela tillsynsdom för visst brott och döma till böter för ett annat. Den nuvarande skyddstillsynen kan skärpas inte bara genom att påföljden kombineras med böter utan även genom att den förenas med ett förordnande om anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3§ BrB. Enligt nuvarande ordning skall sådant förordnande meddelas främst då det prövas erforderligt för den tilltalades tillrättaförande. Grundtanken är den att en på lämpligt sätt utformad behandling i anstalt i vissa fall kan vara ägnad att främja en positiv utveckling för den dömde. De hittillsvarande erfarenheterna av anstaltsbehandlingen enligt 28 kap. 3 § BrB ger emellertid vid handen att anstaltsvården i allmänhet inte fått avsedd behandlingseifekt. Detta konstaterande stämmer helt överens med den syn på anstaltsvård som enligt direktiven ligger till grund för avskaffandet av ungdomsfángelse. När utredningen likväl i 28 kap. 3§ lagförslaget för tillsynsdomens vidkommande föreslår en motsvarighet till anstaltsbehandlingen vid skyddstillsyn motiveras detta inte med ett individualpreventivt syfte, vilket markeras bl. a. genom att utredningen undviker att tala om behandling i anstalt och i stället använder benämningen intagning i anstalt. Enligt 28 kap. 3§ lagförslaget skall förordnande om intagning i anstalt kunna meddelas, om det prövas erforderligt av hänsyn till allmän laglydnad. I princip kan sägas att rekvisitet för intagning i anstalt enligt detta stadgande blir detsamma som rekvisitet för ådömande av fängelse. Detta är i och för sig inte anmärkningsvärt eftersom fängelse och intagning i anstalt i samband med tillsynsdom i praktiken blir samma sak. När det gäller motivet till utredningens förslag i denna del kan hänvisas till vad som tidigare sagts om tillämpningen av den nuvarande anstaltsbehandlingen. I många fall då frihetsberövande ansetts ofrånkomligt av hän-

Tillsynsdom 123

har domstolarna dömt till skyddstillsyn med ansyn till allmän laglydnad staltsbehandling och därigenom undvikit det längre fängelsestraff som an-

nars skulle ha kommit i fråga med hänsyn till gällande straffmätningspraxis. utredningens uppfattning är det än mera angeläget vid tillämpning Enligt att ha en möjlighet att förordna om av tillsynsdom än vid skyddstillsyn i anstalt i syfte att - när frihetsstraff anses ofrånkomligt begränsa intagning frihetsberövandets varaktighet och sannolikt därmed även dess skadeverkfor påtagliga begränsningar av frihetsningar för den dömde. Utrymmet berövandet bör nämligen vara avsevärt större för tillsynsdomens del, efterför brott med som denna påföljd generellt sett är bättre ägnad att tillämpas än vad skyddstillsynen är. högt stralfvärde Den behandlingstanke som ligger bakom den nuvarande anstaltsbehandi att behandlingstiden är obestämd inom ramen lingen tar sig bl. a. uttryck mellan en månad och två månader. Utredningen föreslår att for en latitud ett förordnande om intagning i anstalt i stället skall gälla en viss på förhand

bestämd tid, minst en månad och högst tre månader. till den av utredningen föreslagna mi- Den övre tidsgränsen anknyter nimitiden innan villkorlig frigivning kan ske. På så av ett fängelsestraff sätt kan ett frihetsstraff alltid kombineras med efterföljande kriminalvård i frihet, oavsett frihetsberövandets varaktighet. Det viktigaste skälet för den är dock att tillsynsdomens karaktär av frivårdspåföljd går övre tidsgränsen kan förenas med ett alltför långvarigt frihetsberöförlorad, om påföljden svarar mot den nuvarande minimitiden för vande. Den nedre tidsgränsen kortare frihetsstraff än fängelse. Även om det i och för sig kan övervägas dock att så kortvariga frihetsstraff knappast en månad, anser utredningen är ägnade att tillgodose det ändamål som är aktuellt i det här sammanhanget, att stärka den allmänpreventiva effekten av en tillsynsdom som nämligen i sig själv har ett högt allmänpreventivt värde. Däremot kan möjligen mycket korta frihetsberövanden vara lämpliga inom ramen för tillsynsdomens Denna fråga behandlas närmare i ett senare avsnitt. sanktionssystem. verkställigheten av anstaltsbehandling skulle enligt vad som ursprung- Enligt nuligen föreskrevs i BrB ske i särskild anstalt, s. k. tillsynsanstalt. är emellertid i princip gemensam for varande ordning verkställigheten och det övriga anstaltsklientelet och de förutvarande skyddstillsynsklientelet fungerar som lokalanstalter. Utredningen föreslår ingen tillsynsanstalterna utan föreskriver i stället för tydlighetens skull i ändring i denna ordning av förordnande om intagning 28 kap. 3 § lagförslaget att för verkställigheten i anstalt i tillämpliga delar skall gälla vad om verkställighet av fängelse

är stadgat. En konsekvens av att verkställighetsreglerna för fängelse skall gälla är att också de föreslagna reglerna om verkställighet utom anstalt bör kunna Med hänsyn till att anstaltsvistelsen skall vara endast kortvarig tillämpas. för frigivning fore utgången ligger det dock i sakens natur att utrymmet bestämda tiden bör vara mycket begränsat. Verkav den i förordnandet utom anstalt bör således i allmänhet inte komma i fråga utom ställighet for frigivning behöver förskjutas med någon enstaka dag när tidpunkten för att den dömde inte skall gå miste om ett erbjudet arbete eller en möjlighet av vad som att påbörja viss utbildning. I lagförslaget stadgas mot bakgrund nu sagts att verkställighet utom anstalt får medges endast när det för att

124 Tillsynsdom

främja den dömdes anpassning i samhället prövas synnerligen angeläget att han friges före utgången av den i förordnandet om intagning i anstalt bestämda tiden. Det bör i detta sammanhang anmärkas att bestämmelsen om vistelse utanför anstalt i 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt formellt sett är tillämplig för anstaltsbehandling vid skyddstillsyn medan det motsatta gäller för bestämmelsen om frigivningsperrnission i 33 § samma lag. Förordnade om anstaltsbehandling kan enligt nuvarande inte ordning meddelas beträffande den som är under 18 år. Utredningen föreslår att denna åldersbegränsning skall bortfalla när det gäller intagning i anstalt i anslutning till tillsynsdom. Som tidigare sagts bör behandlingen av underåriga lagöverträdare även i fortsättningen i huvudsak ankomma på socialvården. I de undantagsfall då en frihetsberövande påföljd inom kriminalvården likväl blir aktuell beträffande den som inte fyllt 18 år finns det emellertid enligt utredningens uppfattning ingen anledning att begränsa domstolarnas påföljdsval till enbart fängelsestraffet. För intagning i anstalt bör dock gälla samma restriktioner som för tillämpning av fängelsestraff. Den som är under 18 år får således intas i anstalt endast om det föreligger synnerliga skäl.

5.4 Påföljdstiden m. m.

För skyddstillsyn och Villkorlig dom svarar den nominella påföljdstiden

mot den för resp. påföljd bestämda prövotiden. Denna uppgår för skydds-

tillsyn till tre år och för Villkorlig dom till två år, i båda fallen räknat från den dag domen i påföljdsdelen vann laga kraft mot den dömde. För tillsynsdomens vidkommande föreslår utredningen en prövotid på två år. Därigenom uppkommer överensstämmelse med villkorlig dom. Utredningen föreslår vidare att prövotiden vid tillsynsdom alltid skall räknas från dagen för domen. Detta hänger samman med vad utredningen nedan föreslår angående verkställighetens början. Prövotiden anger bara den yttersta tidsgränsen för verkställighetsåtgärder i anledning av domen. Sådana förekommer emellertid i allmänhet inte under hela prövotiden utan bara under övervakningstiden. Enligt vad som ursprungligen gällde för skyddstillsyn skulle prövotiden och övervakningstiden

i princip sammanfalla. Övervakningen kunde emellertid hävas i förtid om

den inte längre befanns vara erforderlig. Enligt nuvarande ordning skall övervakningen utan särskilt förordnande upphöra efter två år. Längre övervakning kan dock förekomma, om det föreligger särskilda skäl därtill. Vidare åligger det övervakningsnämnden att redan efter ett år av prövotiden särskilt pröva huruvida övervakningen skall bestå. Nuvarande ordning kan alltså sägas innebära att övervakningen består under minst ett år, normalt två år och högst tre år. Utredningen föreslår för tillsynsdomens vidkommande en radikal begränsning av övervakningstiden. Enligt 28 kap. 8 § lagförslaget skall tillsynsdom vara förenad med övervakning under en tid av sex månader, dock skall denna tid kunna förlängas med högst tre månader åt gången så länge prö-

votiden består, undei förutsättning att det föreligger särskilda skäl till för-

Tillsynsdom 125

Det viktigaste skälet till den föreslagna begränsningen av överlängning. vakningstiden hänger samman med övervakningens syfte. Såsom tidigare framhållits skall tillsynsdom meddelas när övervakning erfordras för att försvåra for den dömde att fortsätta brottslig verksamhet. Det skall alltså vid det tillfälle då övervakningen anordnas föreligga en överhängande risk att den dömde återfaller i brott. Risken för återfall i brott framstår emellertid som allt mindre överhängande ju längre tid övervakningen pågått utan att återfall verkligen skett. Skälen för att bibehålla övervakningen tunnas därför ut efter hand. Enligt utredningens bedömning är det i allmänhet inte motiverat att bibehålla en intensiv övervakning under längre tid än sex månader. Härtill kommer att det troligen är förenat med svårigheter av såväl praktisk som psykologisk art och dessutom mycket resurskrävande att under en alltför lång övervakningstid upprätthålla en sträng kontroll i frihet med täta personliga kontakter mellan övervakaren och den dömde. Såsom tidigare sagts får den ursprungligen gällande övervakningstiden förlängas, om det av särskilda skäl finnes påkallat. Utredningen föreslår att förlängning skall avse en på förhand bestämd tid, högst tre månader åt gången. Det förtjänar anmärkas att när övervakningen väl upphört kan ny övervakning inte anordnas enligt utredningens förslag, om inte den dömde återfaller i brott under prövotiden. Enligt nuvarande ordning går en dom på skyddstillsyn i princip inte i verkställighet förrän domen vunnit laga kraft. Undantag från denna princip kan göras beträffande förordnande om anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB. Vidare kan den dömde själv få till stånd en omedelbar verkställighet Utredningen anser att den nuvarande 0rdgenom att avge nöjdförklaring. ningen inte är lämplig för tillsynsdomen, som till stor del är avsedd att för ett helt annat klientel än skyddstillsyn. Om tillsynsdom verktillämpas till frihetsstraff för ett klientel med ligen skall kunna utgöra ett alternativ mycket hög brottsbenägenhet, är det viktigt att den intensiva övervakningen alltid kan sättas in i omedelbar anslutning till domen. Utredningen föreslår därför att verkställigheten av tillsynsdom alltid skall börja i anslutning till domen, oavsett om denna vunnit laga kraft eller ej. Detta skall utan särskilt förordnande gälla med avseende på samtliga verkställighetsåtgärder, således även föreskrift om frivårdshem enligt 28 kap. 2§ och beslut om intagning i anstalt enligt 28 kap. 3§ lagförslaget. När det gäller intagning i anstalt bör dock domstolen kunna förordna att verkställigheten skall anstå till dess domen vunnit laga kraft mot den dömde. Vidare bör högre rätt ha möjlighet att besluta om inhibition av all verkställighet. Det är enligt utredningens uppfattning angeläget inte bara att lagen ger utrymme för en omedelbar verkställighet av tillsynsdom utan det måste också bli så att verkställighetsåtgärderna verkligen kommer i gång så snart domen meddelats. Detta förutsätter ett nära samarbete mellan domstolen och verkställighetsmyndigheten. Den senare måste omedelbart få underrättelse om den meddelade domen och bör helst ha haft en möjlighet att för verkställigheten redan dessförinnan. Utredningen har i detta planera hänseende tänkt sig följande ordning. Det kan antas att en stor del av dem som får tillsynsdom är häktade i anslutning till det rättsliga förfarandet. I många av dessa fall kan en plaav frivården göras redan under häktningstiden. För att detta skall nering

126 Tillsynsdom

bli möjligt bör domstolen på lämpligt sätt underrätta skyddskonsulenten när tillsynsdomen kan anses som en sannolik eller i vart fall möjlig påföljd med hänsyn till vad som förekommit vid häktningsförhandlingen. Har skyddskonsulenten fått sådan underrättelse, bör han uppdra åt en frivårdstjänsteman att ta kontakt med den häktade samt närmare undersöka förutsättningarna för kriminalvård i frihet och planera för en sådan. Uppdraget bör lämnas åt den frivårdstjänsteman som senare kan komma att förordnas till övervakare, om den häktade meddelas tillsynsdom. Det bör åligga denne frivårdstjänsteman att närvara vid huvudförhandlingen i målet mot den häktade, i vart fall i samband med handläggningen av påföljdsfrågan. En _sådan närvaroskyldighet är påkallad dels för att en omedelbar verkställighet skall komma till stånd men dels också för att en redovisning av frivårdstjänstemannens arbete tillsammans med den häktade ofta kan bli av avgörande betydelse för påföljdsfrågan, oavsett vilka påföljder som kan vara aktuella. Enligt utredningens mening är det möjligt att tillämpa en ordning som motsvarar den nu beskrivna även om tillsynsdomen inte föregåtts av häktning. En förutsättning för att tillsynsdom skall kunna meddelas bör nämligen vara att personundersökning utförts eller att skyddskonsulenten avgett yttrande i påföljdsfrågan. Eftersom det ankommer på skyddskonsulenten att utse personundersökare, har han möjlighet att i de fall tillsynsdom framstår som en sannolik påföljd uppdra åt den blivande övervakaren att utföra undersökningen eller i vart fall komplettera denna och i samband därmed planera för en frivård. I betänkandet ”Häktning och anhållande (SOU 1977:50) har utredningen ang. översyn av häktningsbestämmelserna bl. a. föreslagit en ny form för häktningssubstitut med benämningen tillsyn. Enligt förslaget skall den som på sannolika skäl är misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, kunna ställas under tillsyn, om det skäligen kan befaras att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Tillsyn skall förenas med föreskrift för den misstänkte att vara tillgänglig eller anmäla sig på viss tid och plats eller att vistas i tillsynshem. Om förslaget genomförs, är det troligt att tillsyn kan komma i fråga i stället för häktning i ett stort antal fall där påföljden senare bestäms till tillsynsdom. I dessa fall behöver det som regel inte bli några svårigheter att få till stånd en omedelbar verkställighet av tillsynsdom, eftersom verkställigheten i viss mån redan påbörjats i praktiken. Det bör dock uppmärksammas att förslaget till tillsyn såsom häktningssubstitut i ett väsentligt avseende skiljer sig från den av ungdomsfángelseutredningen föreslagna intensiva övervakningen. Tillsyn kan således inte sägas innefatta övervakning i egentlig mening, eftersom kontrollen av den misstänkte inte går utöver den för honom meddelade föreskriften. Såvitt framgår av betänkandet är således tillsynsman som skall förordnas för den misstänkte, i motsats till vad som skall gälla för övervakaren vid tillsynsdom, inte skyldig att mera ingående hålla sig underrättad om den dömdes förhållanden och han saknar möjlighet att ingripa i andra fall än då den misstänkte åsidosätter vad som uttryckligen åligger honom enligt tillsynen. Om det ovan beskrivna förfarandet i anslutning till att tillsynsdom meddelas blir genomfört, kan man anta att verkställigheten av påföljden i de allra flesta fall blivit förberedd redan före domen. Undantagen skulle endast

Tillsynsdom 127

av någon anledning inte kunnat förutses. Det avse de fall där påföljdsvalet bör dock anmärkas att tillsynsdom i vissa fall förutsätter en viss Förberedelse av verkställigheten. Föreskrift om vistelse i frivårdshem enligt 28 kap. 2 § kan således inte meddelas med mindre domstolen förvissat sig lagförslaget om att plats finns tillgänglig i det hem som skall avses med föreskriften. innan Utredningens förslag med avseende på åtgärder som skall vidtas tillsynsdom meddelas redovisas mera utförligt i bilaga 4. Där återfinns utredningens förslag till frivårdsförordning samt till ändringar i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål. I samma bilaga finns också sådant förslag vid frihetsinskränkning som till ändring i lagen (1974:515) om ersättning är påkallat av hänsyn till att tillsynsdom skall gå i omedelbar verkställighet.

5.5 Verkställighetens organisation

5.5.1 Ansvarerjör verkställigheten

Övervakningsnämnd är enligt nuvarande ordning formellt sett verkställig-

hetsmyndighet i fråga om skyddstillsyn. Det ankommer dock på allmän domstol under prövotidens förlopp, förordna om anatt, då så erfordras staltsbehandling eller besluta om undanröjande av påföljden samt på chef för kriminalvårdsregion att bestämma var förordnande om anstaltsbehandling skall gå i verkställighet. Såsom tidigare redovisats har dock övervaki sitt betänkande ”Kriminalvårdens nämnder” ningsnämndutredningen att det formella ansvaret för verkställigheten av (SOU 1975:16) föreslagit övervakningen vid skyddstillsyn skall överflyttas på skyddskonsulenterna, vilka i realiteten redan nu självständigt svarar för verksamheten. Ungdomsfángelseutredningen har i sitt remissyttrande över betänkandet anslutit i formellt sig till tanken att ansvaret för övervakningsverksamheten hänseende skall överilyttas på skyddskonsulenterna och att dessa skall få beslutanderätten i vissa frågor som nu ankommer på övervakningsnämnd. Däremot ansett det olämpligt att - såsom föreslagits i behar utredningen - låta tillsynen över skyddskonsulenternas tänkandet verksamhet i första hand ankomma på tjänstemän inom kriminalvården och inte såsom nu med inslag av lekmän och sakkunniga utan anknytning till på en nämnd kriminalvårdens Utredningen har därför föreslagit att denna organisation. bör ankomma på en lekmannastyrelse inom kriminaltillsynsverksamhet vårdsregionen, som alltså i detta hänseende dels kan överta övervakningsnämndernas befogenheter och dels kan utöva ett visst lekmannainflytande över anstaltsvården. I gengäld har utredningen ansett att övervakningsnämndernas övriga uppgifter, vilka är av övervägande domstolsmässig karaktär, kan överflyttas på allmän domstol. Utredningen har bestämt motlämpligen om anstaltsbehandling skall kunna meddelas av satt sig att förordnande annan myndighet än domstol. av tillsynsdom kan diskuteras i vad mån När det gäller verkställigheten denna över huvud taget skall ankomma på den nuvarande frivårdsorganisationen. Den intensiva övervakningen med ett framhävande och en klarförutsätter arbetsmetoder som i viss läggning av påföljdens kontrollfunktion

128 Tillsynsdom

mån är främmande för frivården idag. Dock måste beaktas att kontrollfunktionen skall utgöra ett viktigt inslag redan i den nuvarande skyddstillsynen och det kan därför sägas att de principiella skillnaderna mellan denna och den föreslagna tillsynsdomen inte är så stora att det skulle behöva uppstå några mera betydande omställningssvårigheter för frivården. I och för sig skulle det kunna övervägas att anförtro verkställigheten av tillsynsdom åt annan myndighet, antingen polisen eller en särskild verkställighetsorganisation inom kriminalvården. Såsom tidigare framhållits måste emellertid en social hjälp- och stödverksamhet ingå som ett viktigt inslag i verkställigheten, och om det skall finnas möjlighet att bedriva sådan verksamhet effektivt bör den anförtros åt personer med en sakkunskap av det slag som endast finns att tillgå inom den nuvarande frivårdsorganisationen. Utredningen föreslår därför att verkställigheten av tillsynsdom skall ankomma på frivårdsorganisationen, dvs. skyddskonsulenterna. I 28 kap. 5 § lagförslaget anges att verkställigheten av tillsynsdom, med undantag för förordnande om intagning i anstalt, ankommer på skyddskonsulent. Detta innebär att skyddskonsulenten skall svara för verkställighetens utformning i det enskilda fallet, inte bara i reellt hänseende som enligt nuvarande ordning utan även formellt i stället för övervakningsnämnden. Skyddskonsulenten skall därvid inte vara bunden av föreskrift från domstolens sida angående verkställigheten i vidare mån än som följer därav att domstolen enligt 28 kap. 2 eller 3§ lagförslaget kan föreskriva vistelse i frivårdshem eller förordna om intagning i anstalt. Det är givet att skyddskonsulenten inte kan lämnas helt fria händer när det gäller att i de enskilda fallen bestämma utformningen av en tillsynsdom. Påföljden skall ju på ett helt annat sätt än den nuvarande skyddstillsynen tillgodose ett allmänpreventivt ändamål. Det är därför angeläget, både för att påföljden verkligen skall fylla den funktion som avsetts av domstolen och för att tillgodose den dömdes krav på en fullgod rättssäkerhet, att skyddskonsulentens verksamhet närmare regleras. Detta krav tillgodoses i viss mån genom utredningens förslag till som redovisas i frivårdsförordning, bilaga 4. Bestämmelserna i denna förordning behöver dock kompletteras genom generella anvisningar från central myndighet för att främja en enhetlig och normbunden verkställighet. Med hänsyn till vad som nu anförts får också uppgiften att svara för en regional ledning av verksamheten och utöva en fortlöpande tillsyn över denna avsevärt större betydelse än vid skyddstillsyn. anser Utredningen att en sådan uppgift knappast kan anförtros åt övervakningsnämnden utan den måste av praktiska skäl snarare ankomma på regionchefen eller ännu hellre, såsom föreslagits i det tidigare nämnda remissyttrandet, på en regional styrelse med lekmannainslag. En fråga som har ett nära samband med tillsynen över skyddskonsulentens verksamhet är frågan om besvärsrätt i verkställighetsärenden inte bara för den dömde utan även för företrädare för det allmänna. Denna fråga diskuteras närmare längre fram i detta avsnitt. Ansvaret för verkställigheten av tillsynsdom i de enskilda fallen skall visserligen i princip ankomma på skyddskonsulenten. Vissa verkställighetsfrågor är emellertid av så ingripande beskaffenhet att beslutanderätten i dessa bör anförtros åt annan myndighet. Således bör det ankomma på övervakningsnämnden att på begäran av skyddskonsulenten meddela föreskrift

Tillsynsdom 129

enligt 28 kap. 2 § lagförslaget om vistelse i frivårdshem, om det under övervakningstiden skulle uppkomma behov av en sådan eller tiden för en gällande föreskrift skulle behöva förlängas. Vidare bör beslut om förlängning av övervakningstiden och om omhändertagande ankomma på övervakningsnämnd. Utredningen utgår således i förslaget från att det även i framtiden kommer att finnas särskild övervakningsnämnd för prövning av vissa frivårdsärenden men vidhåller i princip den uppfattning som kommit till uttryck i det tidigare nämnda remissyttrandet. att frågor av förevarande beskaffenhet med fördel kan anförtros åt allmän domstol. Fråga om intagning i anstalt i anslutning till tillsynsdom bör dock i vart fall alltid prövas av domstol, oavsett om frågan kommer upp i samband med domen eller under påföljdstiden. Ett förordnande om intagning i anstalt kan nämligen i alla avseenden jämställas med en fangelsedom och bör omgärdas med samma starka rättssäkerhetskrav som en sådan. Det är därför olämpligt att lägga beslutanderätten på en administrativ myndighet. I detta sammanhang bör påpekas att åtalsrättskommittén i sitt betänkande Färre brottmål (SOU 1976:47) föreslagit vidgade möjligheter för åklagare att underlåta åtal i de fall det finns förut-V sättningar för att med tillämpning av 34 kap. l § l BrB förordna att tidigare ådömd påföljd skall avse även ny brottslighet. Om detta förslag genomförs och om beslutanderätten i fråga om intagning i anstalt under pågående verkställighet av tillsynsdom skall ligga på övervakningsnämnd, finns det risk för att det utbildas en praxis, enligt vilken åklagare kan finna anledning underlåta åtal för nya brott under förutsättning att nämnden samtidigt beslutar om intagning i anstalt. En sådan praxis skulle kunna leda till att beslut om frihetsberövande påföljd utan domstols medverkan skulle förekomma i ganska stor omfattning. Härtill kommer att sådana beslut ofta skulle drabba lagöverträdare som inte tidigare dömts till frihetsstraff.

5.5.2 Övervakare och biträdande ävervakare

I skyddskonsulentens ansvar för verkställigheten av tillsynsdom bör ingå uppgiften att förordna övervakare. Det har tidigare sagts att den föreslagna tillsynsdomen ställer betydligt större krav på övervakaren än nuvarande skyddstillsyn. De flesta övervakningsuppdrag kommer således att bli ganska arbetskrävande. Härtill kommer att det måste lämnas ett stort utrymme för övervakarens eget ansvar när det gäller uppdragets utformning och genomförande. Med hänsyn till det som sagts om övervakningsuppdragens omfattning och karaktär bör det lämpligen inte komma i fråga att förordna lekmän till övervakare. I stället bör sådana uppdrag alltid ankomma på socialt utbildade tjänstemän hos skyddskonsulenten. I 28 kap. 9§ lagförslaget föreskrivs därför att övervakningen under skyddskonsulentens överinseende skall handhavas av därtill förordnad tjänsteman hos konsulenten. Härmed avses i första hand skyddsassistent. Eftersom övervakningen alltid skall ankomma på tjänsteman inom frivården kan det i och för sig diskuteras, om det är nödvändigt att i BrB reglera frågan om förordnande av övervakare. Frågan vilken tjänsteman som skall anfönros ett visst övervakningsuppdrag kan ju framstå som en sådan intern angelägenhet för myndigheten som lämpligen regleras i ar-

130 Tillsynsdom

betsordning och befattningsbeskrivningar. Enligt utredningens uppfattning är det dock angeläget att det inte blir en ren lottningsfråga vem som utses till övervakare för en viss klient. l stället bör skyddskonsulenten välja övervakare med stor omsorg så att i möjlig mån den tjänsteman utses som har bäst förutsättningar att etablera ett gott samarbete med den aktuella klienten. Vidare bör uppdraget kunna överflyttas på annan tjänsteman, om därigenom någon fördel kan vinnas. Den dömde bör ha rätt att överklaga valet av övervakare. I detta sammanhang skall också erinras om vad som sagts i föregående avsnitt om förberedelser för tillsynsdomens verkställighet. Härav framgår att preliminärt beslut om övervakare i allmänhet skall ha fattats innan tillsynsdom meddelas. l många fall är det uppenbart att en effektiv övervakning inte kan utföras av en ensam övervakare. Utredningen föreslår därför att skyddskonsulenten skall ha möjlighet att vid behov förordna en eller flera personer till biträdande övervakare. Sådan biträdande övervakare behöver inte nödvändigtvis vara anställd hos skyddskonsulenten eller ha särskild social utbildning, utan det får framgå av omständigheterna i det enskilda fallet i vad mån sådana krav skall ställas. De situationer i vilka biträdande övervakare förordnas kan nämligen vara av mångahanda slag. Ett typfall då det i allmänhet kan vara motiverat att förordna biträdande övervakare är då tillsynsdom ådöms någon med hemvist i en ort som saknar skyddskonsulentexpedition. En intensiv övervakning förutsätter att övervakaren och klienten är bosatta på samma ort eller i vart fall på näraliggande orter. Är detta inte fallet bör till biträdande övervakare helst förordnas någon med yrkesmässig erfarenhet av socialt arbete, gärna tjänsteman inom den kommunala socialvården eller befattningshavare med anknytning till någon kriminalvårdsanstalt. En lekman med särskilda kvalifikationer eller förutsättningar för uppgiften kan också komma i fråga. Tidigare erfarenhet av övervakningsuppdrag bör tillmätas stor betydelse. Ett annat typfall för förordnande av biträdande övervakare är då det är påkallat med särskilda övervakningsinsatser under den dömdes fritid, på kvällar och helger. I dessa fall kan det ofta vara lämpligt att till biträdande övervakare förordna en lekman, gärna då en person med anknytning till någon fritidsverksamhet som den dömde vill ägna sig åt. I andra fall kan det emellertid vara nödvändigt med en mera yrkesmässig övervakning även under fritiden. Om det är möjligt, bör därför någon form av jourverksamhet införas inom frivården. l så fall bör tjänstemän med anknytning till jourverksamheten kunna förordnas till biträdande övervakare för klienter som undergår tillsynsdom. Biträdande övervakare bör också kunna förekomma för andra särskilda ändamål än att anordna en fritidsövervakning. Man kan således i vissa fall som ofta förekommer i tänka sig en parallell till den övervakningsforrn och som innebär att den samband med frigång från kriminalvårdsanstalt frigångsansvarige tjänstemännen vid anstalten får hjälp med övervakningsuppdraget av någon person på den dömdes arbetsplats eller skola. Tjänstemannen får på det viset till stånd en effektiv kontroll på att den dömde sig på den plats som avsetts med frigången. För tillsynsdomen uppehåller också medföra att den dömde på ett naturligt sätt skulle en sådan ordning kan fullgöra sin skyldighet att hålla kontakt med övervakare.

Tillsynsdom l 3 1

Ett system med biträdande övervakare innebär att man kan bibehålla ett starkt inslag av lekmän i frivårdsverksamheten även om man lägger huvudansvaret för övervakningen på en frivårdstjänsteman. Det är från många synpunkter angeläget att lekmän medverkar. Dels innebär lekmännens insatser en värdefull och i det närmaste nödvändig förstärkning av frivårdsorganisationen och dels kan lekmän med erfarenhet av övervakningsuppdrag bidra till att hos allmänheten öka förståelsen för kriminalvårdens arbete och framför allt för de dömdas situation. Samtidigt kan, såsom nyss antytts, en lekmannamedverkan i övervakningen underlätta för den dömde att upprätthålla en föreskriven kontaktskyldighet, när någon person som den dömde brukar träffa under sin dagliga verksamhet kan utses till biträdande övervakare. lnom en del frivårdsdistrikt pågår f. n. försöksverksamhet med s. k. gruppövervakning. Enligt utredningens mening bör en sådan övervakningsform också kunna användas i samband med verkställigheten av tillsynsdom. Detta skulle innebära att de frivårdstjänstemän, som tillhör samma grupp som övervakaren för en viss klient, förordnas till biträdande övervakare för klienten. Bestämmelsen om förordnande av biträdande övervakare finns i 28 kap. 9 § 2 st lagförslaget. I samma stadgande föreskrivs att föreståndare för frivårdshem utan särskilt förordnande är biträdande övervakare för klienter som vistas i hemmet till följd av föreskrift enligt 28 kap. 2§ lagförslaget.

5.5.3 Besvärsrätt och besvärsordning I det föregående har berörts vissa frågor angående besvärsrätt och besvärsordning. För skyddstillsyn gäller den ordningen att den dömde i vissa fall kan besvära sig i hovrätt över beslut som fattats av övervakningsnämnd. I övervakningsnämndutredningens betänkande föreslås den ändringen att hovrätten ersätts som besvärsinstans av en centralnämnd för kriminalvård. Samtidigt föreslås att den dömde skall ges rätt att i vissa fall besvära sig över skyddskonsulentens beslut hos den lokala kriminalvårdsnämnden (motsvarighet till övervakningsnämnd). I betänkandet diskuteras också frågan om besvärsrätt för en företrädare för det allmänna, antingen allmän åklagare eller tjänsteman inom kriminalvården. Sådan besvärsrätt föreslås dock inte. När det gäller tillsynsdom har ungdomsfángelseutredningen såsom framgår av 37 kap. 8 § lagförslaget valt att bibehålla hovrätt som besvärsinstans till övervakningsnämnd. Detta är naturligt med hänsyn till att tingsrätt i första instans skall avgöra frågor om intagning i anstalt. Eftersom det måste förutsättas att tingsrätten vid prövningen av sådana frågor också har behörighet att alternativt meddela beslut i frågor som eljest ankommer på övervakningsnämnd eller skyddskonsulent bör tingsrätt och övervakningsnämnd lämpligen vara underordnade samma överinstans. Utredningen har vidare i 37 kap. l0§ lagförslaget föreskrivit att talan mot skyddskonsulentens beslut i vissa fall skall kunna föras hos övervakningsnämnd. Besvärsrätt i verkställighetsfrågor skall i första hand tillkomma den dömde. Denne bör därvid ha möjlighet att anlita sakkunnigt biträde i såväl

Tillsynsdom

besvärsmåletsomvidprövningeniförstainstans.Skerprövningenvid domstol skall enligt 19§ 2 st lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken handläggningen ske i den för brottmål stadgade ordningen. Detta betyder bl. a. att offentlig försvarare kan forordnas för den dömde. Om däremot prövningen äger rum i övervakningsnämnd, måste frågan om den dömdes rätt att anlita biträde på det allmännas bekostnad bedömas enligt rättshjälpslagen (1972:429). Enligt denna lag kan rättshjälpsnämnd förordna offentligt biträde endast i sådana ärenden vid övervakningsnämnd som angår förverkande av villkorligt medgiven frihet. Utredningen anser att offentligt biträde bör kunna förordnas för den dömde i samtliga ärenden som handläggs vid övervakningsnämnd samt att den som utsetts till offentligt biträde för prövningen i första instans utan nytt förordnande skall vara offentlig försvarare vid en fortsatt handläggning i hovrätt. Detta förutsätter dock att biträdet uppfyller de för offentlig försvarare stadgade behörighetsvillkoren. Förslag av nu angiven innebörd redovisas i bilaga 4. Utredningen föreslår slutligen i 37 kap. 12 § lagförslaget en bestämmelse om viss besvärsrätt i verkställighetsfrågor för en företrädare för det allmänna. Enligt utredningens uppfattning blir nämligen sådan besvärsrätt oundgänglig i samband med att tillsynsdom införs. Den omständigheten att tillsynsdom skall tillgodose ett samhällsintresse gör det angeläget att sträva efter en enhetlig rättstillämpning med hänsyn till såväl den dömdes rättssäkerhet som till ett allmänt intresse av att upprätthålla påföljdens karaktär av en strängare frivårdsform än den traditionella övervakningspåföljden. Visserligen kan en enhetlighet i rättstillämpningen i viss mån främjas av den ledningsfunktion i förhållande till skyddskonsulentema som utövas av kriminalvårdsstyrelsen och kriminalvårdens regionchefer, men den samordning av verkställighetspraxis som därigenom kan åstadkommas är enligt utredningens uppfattning inte helt tillräcklig och den får av naturliga skäl endast indirekt betydelse för övervakningsnämndernas och domstolarnas rättstilllämpning. Beträffande frågan vem som skall anförtros uppgiften att på det allmännas vägnar uppträda som motpart till den dömde gör utredningen följande överväganden. När det gäller fråga om intagning i anstalt uppträder, liksom vid anstaltsbehandling enligt nuvarande ordning, alltid åklagare som motpart till den dömde redan i tingsrätten. Härav följer att åklagaren också, utan att särskild reglering i brottsbalken erfordras, har rätt att besvära sig i hovrätten

övertingsrättensbeslut.Närdetsedangällerförfarandetiövervakningsnämnd

innebär utredningens förslag i och för sig att det även där föreligger ett tvåpartssystem. Genom att nämnden enligt förslaget befrias från sin ledningsfunktion i förhållande till frivården bortfaller nämligen även dess möjta upp frivårdsfrågor till prövning. Detta medför att lighet att ex officio

skyddskonsulenten alltid kommer att framstå som motpart till den dömde

vid handläggningen i nämnden. Med hänsyn härtill skulle det ligga nära till hands att också tillerkänna skyddskonsulenten besvärsrätt i hovrätt eller, när det gäller andra verkställighetsfrågor än sådana som rör tillsynsdom, i central nämnd. har dock inte ansett en sådan lösning vara Utredningen lämplig. Det kan nämligen befaras att denna skulle medföra att besvär skulle anföras på det allmännas vägnar även i sådana fall där en prövning i högre instans inte är påkallad från ren prejudikatsynpunkt. I stället har utredningen

Tillsynsdom 133

valt att tillerkänna kriminalvårdsstyrelsen den ifrågavarande besvärsrätten. Härigenom uppkommer i viss mån en parallell till vad som gäller på åklagarsidan i fråga om rätten att föra talan i högsta domstolen och utredningen förutsätter också att styrelsen på samma sätt som riksåklagaren skall förbehålla prövningen i högre instans för frågor av intresse för en enhetlig rättstill- Iämpning. Den i föregående stycke angivna lösningen med kriminalvårdsstyrelsen som motpart i klagandeställning till den dömde strider, såvitt gäller sådana fall där prövningen i högre instans är förlagd till hovrätt, i och för sig mot en princip som utredningen i annat sammanhang ansluter sig till. Så länge den ordningen upprätthålls att rättslig prövning av verkställighetsfrågor skall kunna företas antingen i administrativ ordning eller i domstol bör nämligen enligt utredningens uppfattning principen vara den, att talan på det allmännas vägnar förs i domstol av åklagare och inom nämndorganisationen av företrädare for kriminalvården. Om denna princip skulle tillämpas när det gäller rätten att i hovrätt anföra besvär mot övervakningsnämnds beslut, borde således besvärsrätten tillerkännas åklagare. En sådan ordning skulle

emellertid i det här fallet bli opraktisk och leda till en onödig omgång,

särskilt när hovrätten avgör besvärsmålet utan förhandling. Initiativet till ett överklagande måste nämligen under alla omständigheter komma från kriminalvårdens sida, och det ligger då närmast till hands att dess organ också för besvärstalan.

5.6 Tillsynsdomens hjälpfunktion

5.6.1 Social stödverksamhet

Den sociala verksamheten utgör ett viktigt inslag i den nuvarande skyddstillsynen. Många gånger torde det t. o. m. vara så att domstolen valt att döma till skyddstillsyn mera för att den tilltalade därigenom skulle kunna beredas stöd och hjälp till en förbättring av sin sociala situation än för att genom övervakningen få till stånd en av hans kriminalitet motiverad kontroll av hans livsföring. När det gäller den av utredningen föreslagna tillsynsdomen har emellertid kontrollmomentet fått en betydligt mera framskjuten ställning. Ingen skall meddelas tillsynsdom med mindre en ingripande kontroll är påkallad for att motverka att han fortsätter brottslig verksamhet. En tillsynsdom skall således inte enbart få motiveras av att den tilltalade har ett behov av socialt stöd. Såsom tidigare framhållits betyder emellertid detta inte att den sociala verksamheten skall tillmätas mindre betydelse i den nya påföljden. Tvärtom är det ju tänkt att denna skall få ett tillskott av klientel med än mer uttalat hjälpbehov än det nuvarande skyddstillsynsklientelet, vilket i stället motiverar en förstärkning av den sociala verksamheten. När det gäller principerna för frivårdens sociala verksamhet i anslutning till tillsynsdom föreslår utredningen såsom redan framgått av övervägandena i kapitel 4 i ett viktigt hänseende en förändring. Den nuvarande ordningen kan sägas innebära att det ankommer på frivårdsorganisationen och över-

Tillsynsdom

vakaren att dels avgöra vilka sociala insatser som är påkallade för att främja den dömdes anpassning i samhället, dels se till att den dömde kommer i åtnjutande av sådana insatser, om så erfordras genom att utfärda anvisningar och föreskrifter som den dömde är skyldig att följa. Utredningen föreslår emellertid att föreskrifter som avser den dömdes sociala förhållanden inte längre skall förekomma. Detta innebär att frivårdens sociala hjälpverksamhet i det enskilda fallet skall inriktas på sådana insatser som vinner den dömdes medverkan utan att föreskrift meddelas. Det bör sägas att den föreslagna ändringen i fråga om frivårdens verksamhet har betydligt större betydelse från principiell synpunkt än från praktisk. Användningen av behandlingsinriktade föreskrifter i samband med skyddstillsynen har nämligen särskilt på senare år haft mycket ringa omfattning, och det finns dessutom skäl att tro att de föreskrifter som meddelats i många fall tillkommit i samråd med den dömde och således inte haft tvångskaraktär i egentlig mening. Det kan således antas att frivårdens hjälpfunktion i allt väsentligt redan nu tillgodoses på det sätt som förutsätts i utredningens förslag. Den är alltså i huvudsak inriktad på att erbjuda och förmedla social service i samråd med klienterna. Det bör emellertid i detta sammanhang också sägas att ett avskaffande av fonnella tvångsföreskrifter inom frivårdens sociala verksamhet närmast innebär att man övergår till en frivillig vård med kraftigt markerade citationstecken kring ordet frivillig. Det kan nämligen inte undvikas att frivårdens klienter ofta befinner sig i en tvångssituation när de ställs inför frågan om de vill acceptera en viss behandlingsinsats. En sådan situation uppkommer ju redan i samband med påföljdsbestämningen då domstolens val mellan villkorlig dom, tillsynsdom och fängelse kan vara beroende av den tilltalades beredvillighet att försöka komma till rätta med sina sociala problem. På motsvarande sätt kommer självfallet tillsynsdomens utformning i det enskilda fallet att i hög grad påverkas av den dömdes vilja till samarbete med frivården och av hans följsamhet till skyddskonsulentens eller övervakarens råd i frågor som rör hans sociala förhållanden. Härutöver bör sägas att principen om frivillighet inte betyder att övervakaren utan vidare skall godta att klienten har en negativ inställning till behövliga behandlingsinsatser. Övervakaren måste i ett sådant fall vara aktivt verksam för att antingen förändra klientens attityd eller finna ett tillfredsställande alternativ i samråd med klienten. I anslutning till kriminalvårdsreformen 1.7. 1974 fastslogs en viktig princip för den sociala verksamheten inom kriminalvården. Denna princip går ut på att kriminalvårdens klienter i så stor utsträckning som möjligt skall begagna sig av samhällets allmänna resurser när det gäller socialvård, sjukvård, utbildning etc. och att kriminalvården därför skall avstå från egna behandlingsresurser i den mån andra finns att tillgå. Principen motiveras i första hand med att förutsättningarna för en framgångsrik verksamhet när det gäller kriminalvårdens klienter av olika skäl kan antas bli större om man undviker en särbehandling av dessa. Härtill kommer att en uppbyggnad av parallella behandlingsresurser inom å ena sidan kriminalvården och å den andra sidan den allmänna sociala verksamheten framstår som ett samhällsekonomiskt slöseri. När det gäller den föreslagna tillsynsdomen bör självfallet inte göras någon

Tillsynsdom 135

ändring i den här angivna principen. Detta förutsätter dock att de som döms till tillsynsdom kommer att vara berättigade till och kunna erbjudas utbildning, vård eller behandling i minst samma omfattning och av samma slag och samma kvalitet som om de inte hade varit dömda. Samarbetet mellan kriminalvården och den allmänna socialvården, vilket hittills inte fungerat väl i alla avseenden, behöver därför förbättras. Med hänsyn härtill anser ungdomsfängelseutredningen det vara tillfredsställande att socialutredningen i sitt betänkande betonat betydelsen av socialtjänstens insatser till förmån för kriminalvårdens klientel. Ungdomsfángelseutredningen vill inte förorda att frivården helt avstår från egna behandlingsinsatser. Sådana kan vara motiverade särskilt när det gäller klienter som är föremål för en begränsad frihetsinskränkning. Såsom tidigare sagts tänker sig utredningen t. ex. att det till vissa frivårdshem skall knytas personal med kvalificerad social utbildning och det bör därför kunna förutsättas att någon fonn av behandlingsverksamhet kan anordnas där. Detta kan vara angeläget inte minst med tanke på att frivårdshemmen till stor del kommer att tas i anspråk av klienter som, trots att de behöver sociala hjälpinsatser, inte kunnat placeras i någon behandlingsform utanför kriminalvården. Den omständigheten att utbildning, vård och behandling etc. i huvudsak skall förläggas utanför kriminalvården innebär inte att det saknas betydelsefulla arbetsuppgifter av social karaktär som bäst utförs inom frivården. De uppgifter som avses härmed kan sammanfattas i följande moment: utredning av lagöverträdarens sociala situation, fortlöpande rådgivning som innefattar försök att i positiv riktning påverka klientens inställning till åtgärder som kan förbättra hans sociala situation samt förmedling av sociala tjänster utanför kriminalvården. Eftersom en lagöverträdares sociala situation och hans möjligheter att förbättra denna ofta får avgörande betydelse för domstolens påföljdsval, är det viktigt att förlägga en stor del av frivårdens sociala verksamhet till tiden före domen och i närmast föregående avsnitt har i stora drag redovisats hur utredningen tänkt sig att ett sådant arbete skall organiseras. En intensiv insats från frivårdens sida före domen bör i många fall kunna leda till att tillsynsdom eller fängelse kan undvaras. Härtill kommer att det psykologiska klimatet för att etablera positiva kontakter mellan frivården och klienten i många fall är särskilt gynnsamt i anslutning till det rättsliga förfarandet. Detta beror långt ifrån alltid på att den tilltalade såsom tidigare nämnts befinner sig i en viss tvångssituation och känner sig tvingad att iaktta en positiv attityd utan kan lika gärna ha samband med att han särskilt starkt känner ett personligt misslyckande och därför är angelägen att få hjälp att komma till rätta med sina svårigheter. Det bör f. ö. starkt betonas att frivårdens insatser fore domen av rättssäkerhetsskäl måste grundas på ett frivilligt samarbete med den dömde. Den sociala verksamheten är även viktig i samband med övervakningen efter en tillsynsdom. Denna övervakning förutsätter i första hand i kontrollsyfte täta personliga kontakter mellan övervakaren och klienten. Det bör därvid ligga i båda parters intresse att dessa kontakter inte bara får karaktären av ett fullgörande av en besvärande anmälningsskyldighet utan att man i stället försöker att gemensamt åstadkomma något positivt. De

136 Tillsynsdom

täta kontakterna ger också övervakaren en möjlighet att fortlöpande hålla sig väl orienterad om klientens situation och han bör därför få goda förutsättningar att bedöma vilka åtgärder som på bästa sätt kan hjälpa klienten. När det gäller frivårdens sociala verksamhet i anslutning till tillsynsdom föreslår utredningen att det i BrB tas in ett stadgande som saknar motsvarighet i nuvarande ordning. I 28 kap. 6§ lagförslaget sägs nämligen att den dömde under prövotiden genom skyddskonsulenten skall beredas stöd och hjälp i personligt och socialt hänseende i den mån hans anpassning i samhället därigenom kan främjas. Utredningen anser det föreslagna stadgandet vara av betydelse framför allt för att därigenom markera att tillsynsdom inte bara skall tillgodose en kontrollfunktion utan även en hjälpfunktion. Det ligger ju annars i sakens natur att kontrollmomentet lär en helt dominerande ställning i en lagreglering som i likhet med BrB närmast syftar till att dels redogöra för den dömdes skyldigheter i anledning av påföljden och dels markera gränserna for myndigheternas ingrepp i hans personliga integritet. Stadgandet tjänar närmast som en upplysning till den dömde samtidigt som det markerar frivårdens skyldighet att aktivt verka för den dömdes sociala anpassning. Det bör uppmärksammas att frivårdens sociala verksamhet enligt 28 kap. 6§ lagförslaget skall vara tillgänglig för den dömde under hela prövotiden. Däremot är den dömdes skyldighet att upprätthålla kontakt med frivårdsorganisationen begränsad till övervakningstiden som normalt skall omfatta endast sex månader. Detta innebär att ett väl etablerat samarbete mellan en övervakare och hans klient skall kunna fortsätta även efter det att det formella övervakningsuppdraget upphört. Säkerligen kan det ofta finnas ett intresse hos klienten att fortsätta samarbetet med en biträdande övervakare som är lekman. När det gäller en tjänstemannaövervakare som fortsätter att i tjänsten upprätthålla kontakt med den dömde efter övervakningstidens utgång erfordras inget särskilt förordnande. Hans behörighet följer direkt av stadgandet i 28 kap. 6§ lagförslaget. Annorlunda förhåller det sig emellertid med en lekman. I det fallet måste något slags förordnande meddelas, om verksamheten skall kunna bekostas med frivårdens medel. Utredningen föreslår därför i 28 kap. 6 § 2 st lagförslaget att förtroendeman skall kunna förordnas för den dömde. Bestämmelsen anknyter till vad som avses gälla beträffande Villkorlig dom och den blir därför ytterligare kommenterad i kapitel 6. I detta sammanhang bör framhållas att utredningen med den särskilda benämningen förtroendeman velat markera att det föreligger en väsentlig skillnad mellan en sådan och en övervakare. Denna skillnad består främst däri att förtroendemannen inte skall ha någon rapporteringsskyldighet gentemot rättsvårdande myndigheter och han skall inte heller kunna förordnas mot den dömdes vilja. När det gäller personer som dömts till tillsynsdom kan det antas att förordnande som förtroendeman i regel kommer att avse någon som tidigare tjänstgjort som biträdande övervakare eller att sådant förordnande i vart fall inte blir aktuellt förrän i samband med övervakningens upphörande. Det finns emellertid inget som hindrar att förtroendeman är förordnad även under övervakningstiden. Någon gång kan det ju vara lämpligt att meddela ett sådant förordnande för någon som den dömde har ston förtroende för

Tillsynsdom 137

och som rent faktiskt kan lämna honom värdefullt stöd och hjälp men som inte är villig att åta sig ett övervakningsuppdrag med därav följande kontroll- och rapportskyldighet.

5.6.2 Frågor om skadestândssky/dighet

En fråga som har ett nära samband med frivårdens sociala verksamhet rör förhållandet mellan den dömde och den som lidit skada i anledning av brottet. Å ena sidan kan den dömdes skuldbörda på grund av utdömda skadestånd allvarligt försvåra hans sociala anpassning. Å andra sidan kan man inte ge avkall på kravet att den dömde i mån av förmåga fullt ut skall kompensera en enskild skadelidande som inte får ersättning från annat håll. Båda de här angivna Synpunkterna och särskilt konflikten dem emellan gör det angeläget att frivården på något sätt engageras i skadeståndsregleringen. Enligt nuvarande lagstiftning kan rätten i en dom på skyddstillsyn meddela föreskrift rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande och motsvarande föreskrift kan under prövotiden meddelas av övervakningsnämnden. Dock gäller att föreskrift ej får meddelas i den mån den med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället. Mot föreskrifter av det slag som kan meddelas enligt nuvarande ordning kan enligt utredningens mening riktas en del principiella erinringar. Det är således att märka att föreskriften ensidigt riktar sig till den dömde. Den omständigheten att domstolen i en föreskrift fastställt en viss avbetalningsplan för den dömde innefattar ingen inskränkning i

målsägandens rätt att omedelbart och i ett sammanhang få ut hela ska-

deståndsbeloppet, vid behov med hjälp av kronofogden. Annorlunda skulle det givetvis förhålla sig om rätten i domen kunde stadfásta en överens-

kommelse mellan målsäganden och den dömde, varigenom målsäganden

godtar en viss betalningsordning. En sådan överenskommelse är i princip det enda sätt på vilket domstolen kan medverka till att den dömde får en med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden rimlig reglering av sin skadeståndsskyldighet. En annan invändning som kan riktas mot de föreskrifter om skadeståndsbetalning som nu finns är att de är sanktionerade på samma sätt som andra föreskrifter i samband med skyddstillsyn. Detta innebär att den som inte följer en föreskrift om skadeståndsbetalning ytterst kan bli föremål for frihetsberövande genom ett förordnande om anstaltsbehandling eller genom att skyddstillsynen undanröjs och ersätts med ett fängelsestraff. Även om det kan sägas att detta yttersta sanktionshot i praktiken aldrig förverkligas är det svårt att komma ifrån att lagen inrymmer en ordning som påminner om forna tiders gäldstugor. Enligt utredningens mening finns det ingen anledning att tillåta andra tvångsmedel för indrivning av en civil-skadeståndsfordran än sådana som i allmänhet står till kronofogdens förfogande. Härmed är sagt att utredningen föreslår ett avskaffande av den nuvarande möjligheten för domstolen att meddela föreskrifter för den dömde angående fullgörelsen av hans skadeståndsskyldighet. Domstolen bör i stället försöka

138 Tillsynsdøm

få till stånd rimliga och för båda parter bindande överenskommelser i denna fråga. Detta bör vara möjligt när målsäganden är personligen närvarande vid domstolen. Det sagda innebär dock inte att rättegången skall tyngas av en orimligt vidlyftig handläggning av skadeståndsfrågan. Såsom nyss sagts bör även skyddskonsulenten vara engagerad i fråga om skadeståndsskyldighetens fullgörande. Han bör således redan från övervakningens början skaffa sig en god överblick över den dömdes ekonomiska situation och lämna honom råd om hur han på bästa sätt skall kunna fullgöra sin betalningsskyldighet. Vidare bör skyddskonsulenten vid behov ta kontakt med målsäganden och försöka få till stånd en med hänsyn till den dömdes ekonomiska förhållanden rimlig avbetalningsplan. Det är viktigt att påpeka att skyddskonsulenten i denna verksamhet inte får uppfatta sig som ombud för vare sig den dömde eller målsäganden. Även om det är självklan att han skall tillvarata den dömdes intressen, måste han samtidigt på lämpligt sätt utöva påtryckning på denne att efter bästa förmåga göra rätt för sig. Visserligen står därvid inga särskilda påtryckningsmedel till skyddskonsulentens förfogande, men skulle han någon gång få kännedom om att en klient som i och för sig har betalningsfönnåga försöker undanhålla medel, bör han omedelbart underrätta målsäganden härom. I 28 kap. 7§ lagförslaget berörs frågan om skadeståndsbetalningen. Paragrafen innehåller en erinran till den dömde att han på bästa sätt skall göra rätt för sig gentemot målsäganden och en uppmaning till den dömde att rådgöra med skyddskonsulenten. Bestämmelser som avser skyddskonsulentens skyldighet att befatta sig med skadeståndsfrågan återfinns i förslaget till frivårdsförordning.

5.7 Tillsynsdomens kontrollfunktion

I det följande redovisas de bestämmelser i lagförslaget som närmast avser tillsynsdomens kontrollfunktion, dvs. bestämmelser som rör den dömdes skyldigheter samt skyddskonsulentens och övervakarens befogenheter under övervakningstiden. Den dömdes skyldigheter regleras i första hand i 28 kap. 10 § lagförslaget. I paragrafens första stycke anges således vad som generellt skall gälla såsom ett minimum i samband med en övervakning medan andra och tredje styckena avser vad som härutöver skall kunna gälla i det enskilda fallet. Ett generellt krav är att den dömde skall upprätthålla en nära kontakt med övervakaren eller biträdande övervakare. Vidare skall den dömde vara skyldig att på kallelse inställa sig hos skyddskonsulenten eller övervakare. Slutligen åläggs den som står under övervakning en viss upplysningsplikt gentemot övervakaren eller biträdande övervakare. Det sägs således att han skall vara skyldig att upplysa om egna förhållanden som är av betydelse för Övervakningen. Särskilt anges att han omedelbart skall upplysa om ändrade bostadsförhållanden eller om påbörjad eller avslutad anställning, utbildning eller annan verksamhet som han ägnar sig åt. Den här angivna särskilda upplysningsplikten är viktig med hänsyn till att övervakningen till stor del går ut på att hålla reda på var den dömde befinner sig och vad han sysslar med.

Tillsynsdom 139

Bestämmelserna i 28 kap. 10 § 2 och 3 st lagförslaget avser såsom tidigare sagts vad som i de enskilda fallen skall gälla utöver de generella minimikraven. Detta skall alltid framgå av en föreskrift som utfärdas av skyddskonsulenten. Föreskrift skall i första hand obligatoriskt innehålla uppgift om på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall upprätthålla kontakt med övervakaren eller biträdande övervakare. Detta innebär nännare bestämt att föreskriften skall ange hur ofta den dömde skall vara skyldig att sammanträffa med övervakaren och var sammanträffandena skall äga rum. Det närmare innehållet i föreskriften måste bero av omständigheterna i det enskilda fallet, dvs. vilka kontrollinsatser som bedöms erforderliga för att på ett någorlunda effektivt sätt motverka ny brottslighet. Grundläggande är att övervakningen skall vara intensiv, vilket innebär krav på tät frekvens i kontakterna mellan övervakaren och klienten. Utredningen antar således att det i början av övervakningstiden i allmänhet bör krävas att klienten håller daglig kontakt med övervakaren. Detta anges i förslaget till frivårdsförordning. De föreskrivna kontakterna kan avse antingen övervakare eller biträdande övervakare och många gånger bör det senare alternativet ligga närmast till hands. Såsom tidigare framhållits kan nämligen ett förordnande för biträdande övervakare komma till stånd i syfte att därigenom underlätta för den dömde att upprätthålla en regelbunden formell kontaktskyldighet. Detta kan vara fallet när någon person på den dömdes arbetsplats förordnas till biträdande övervakare. I förslaget till frivårdsförordning förutsätter utredockså att den föreskrivna kontaktskyldigheten, om möjligt, skall ningen i förhållande till sådan biträdande övervakare som den dömde fullgöras likväl i allmänhet kommer i kontakt med under sin dagliga verksamhet. I flertalet fall saknas det kanske vid övervakningstidens början möjlighet att föreskriva en regelbunden kontaktskyldighet av det slag som nyss beskrivits. Föreskriften kan då utformas som en skyldighet för den dömde att under viss angiven tid på dagen hålla sig anträñbar i hemmet för besök av övervakaren eller biträdande övervakare. Den kan också avse skyldighet för den dömde att uppsöka övervakaren eller biträdande övervakare; dock bör endast i undantagsfall den formella kontaktskyldigheten upprätthållas genom att den dömde anmäler sig hos övervakaren på frivårdens expedition. bör alltid avse personligt sammanträifande mellan Kontaktskyldigheten övervakare och klient. Undantag från denna regel bör kunna förekomma i t. ex. de fall klienten undergår institutionell vård eller behandling. I sådana fall kan i allmänhet en regelbunden telefonkontakt vara tillräcklig. Det bör uppmärksammas att vad som nu sagts om kontakten mellan övervakaren och klienten gäller de krav som i detta hänseende skall ställas på klienten. En föreskrift som innebär att en viss regelbunden kontakt skall hållas får inte uppfattas som ett hinder för övervakaren att uppsöka klienten på andra tider och platser än de som angivits i föreskriften. Tvärtom måste att bedriva sådan uppsökande verksamhet för att det åligga övervakaren övervakningen skall kunna få någon brottsförebyggande effekt. Övervakaren

skall således göra hembesök hos klienten och i övrigt vara i verksamhet

ute på fältet. Hembesök behöver f. ö. inte vara motiverade enbart från kontrollsynpunkt utan de har ofta stor betydelse också med hänsyn till över-

140 Tillsynsdom

vakningens hjälpfunktion. En föreskrift som meddelas av skyddskonsulenten kan - utöver de obligatoriska uppgifterna om den dömdes kontaktskyldighet - även innefatta inskränkning för den dömde i fråga om val av bostad, uppehållsplats eller verksamhet. Den dömde kan således förbjudas att utan skyddskonsulentens eller övervakarens medgivande byta bostad, besöka viss ort, uppehålla sig inom visst område eller bedriva viss verksamhet. En föreskrift av det här slaget bör i regel komma i fråga när det är särskilt angeläget att hålla klienten borta från en viss miljö. Det bör betonas att en förbudsföreskrift alltid skall vara motiverad med hänsyn till övervakningens syfte, att motverka att den dömde återfaller i brottslighet. Enligt nuvarande ordning kan den som dömts till skyddstillsyn meddelas föreskrift att påbörja utbildning, ta arbetsanställning eller underkasta sig vård eller behandling. Föreskrifter av detta slag syftar i första hand till att åstadkomma en positiv förändring i den dömdes sociala situation. Såsom tidigare sagts anses de emellertid inte vara särskilt väl ägnade att tillgodose detta syfte. Den som tvingats till en viss sysselsättning eller behandling får lätt en negativ inställning till denna. Det skulle emellertid kunna göras gällande att föreskrifter av det här slaget likväl kunde ha ett berättigande i tillsynsdomen, eftersom de i vart fall kan ha ett stort värde

från en ren kontrollsynpunkt. Övervakningen kan ju underlättas betydligt

om den dömde kan tvingas till en viss sysselsättning. Utredningen anser dock att sådana föreskrifter trots detta inte bör förekomma. Om det i något fall visar sig omöjligt att anordna en effektiv övervakning i frihet därför att klienten går och driver” hela dagarna och inte kan förmås att frivilligt ägna sig åt någon lämplig verksamhet, är det bättre att skärpa kontrollen, genom att t. ex. föreskriva vistelse i frivårdshem, än genom att påtvinga honom en viss sysselsättning eller behandling. Detsamma gäller om risken för återfall i brott påtagligt ökas därför att klientens alkohol- eller narkotikasituation blir problemartad. En annan sak är att hotet om en begränsad frihetsinskränkning i form av vistelse i frivårdshem - såsom tidigare berörts - kan vara ägnat att hos klienten framkalla en följsamhet till övervakarens råd och anvisningar. Tidigare har redogjorts för den generella upplysningsplikt som åligger den som meddelats tillsynsdom och som syftar till att underlätta för övervakaren att hålla reda på var den dömde befinner sig och vad han sysslar med. Denna upplysningsplikt bör i det enskilda fallet kunna utvidgas genom föreskrift som meddelas av skyddskonsulenten. Närmare bestämt bör den dömde kunna åläggas skyldighet att omedelbart underrätta övervakaren eller biträdande övervakare om varje utevaro eller om utevaro under viss tid från arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning. En sålunda utvidgad upplysningsplikt kan vara motiverad t. ex. i sådana fall där det framstår som nödvändigt att tillfälligt sätta in särskilda övervakningsinsatser då klienten inte ägnar sig åt sin vanliga sysselsättning. Ett särfall då en utvidgad upplysningsplikt kan vara av värde förtjänar en närmare redovisning. l några fall då tillsynsdom skall ådömas framstår .kontrollbehovet som så stort att påföljden egentligen bör förenas med en föreskrift om vistelse i ett frivårdshem. Risken för återfall i brott kan t. ex. framstå som särskilt påtaglig, om den tilltalade är starkt beroende av narkotika.

Tillsynsdom 141

Om den tilltalade emellertid i en sådan situation förklarar att han vill försöka komma till rätta med sitt narkotikamissbruk och därför önskar en placering i ett behandlingshem för narkomanvård och om sådan placering kan ordnas, finns det i regel ingen anledning att förena tillsynsdomen med föreskrift om vistelse i ett vanligt frivårdshem. Nu innebär dock en placering i ett behandlingshem utanför kriminalvården ingen garanti för att klienten skall stanna kvar i hemmet och underkasta sig vården. Han kan avbryta vården när han önskar och behandlingshemmet har för sin del ingen skyldighet att låta honom vara kvar, om det skulle visa sig att placeringen inte är ändamålsenlig. Det betyder att en frivillig placering i ett behandlingshem inte alltid utgör ett alternativ till placering i frivårdshem, om inte skyddskonsulenten på ett någorlunda tillförlitligt sätt kan hållas underrättad om klientens förhållanden så att han har möjlighet att ingripa om vården avbryts. Någon underrättelseskyldighet gentemot skyddskonsulenten kan emellertid i regel inte åläggas behandlingshemmets personal. Däremot kan det vara lämpligt att låta klienten ta ansvaret för att skyddskonsulenten hålls underrättad. Detta kan ske genom att han i föreskrift åläggs att dels hålla en viss regelbunden telefonkontakt med övervakaren och dels omedelbart underrätta övervakaren när vården avbryts, eventuellt även då avbrottet endast avser en kortvarig permission. Föreskrift enligt 28 kap. 10 § 2 st lagförslaget skall meddelas av skyddskonsulenten i så nära anslutning till domen som möjligt, och i de fall verkställigheten av tillsynsdomen kunnat förberedas redan före domen bör föreskriften kunna föreligga i ett preliminärt skick i samband med huvudförhandlingen. Den omständigheten att föreskriften skall meddelas av skyddskonsulenten och inte av domstol - vilket f. ö. främst beror på att endast skyddskonsulenten har den överblick över tillgängliga personalresurser som är nödvändig - bör ju inte hindra att domstolen och åklagaren och kanske framför allt den tilltalade och hans försvarare får en möjlighet att anlägga synpunkter på dess utformning. När det gäller utformningen av föreskriften bör det kraftigt understrykas att denna bör vara så tydlig att det inte kan uppstå någon tvekan hos den dömde om vad som åligger honom. Detta är viktigt med hänsyn till att brott mot föreskriften kan och i ganska stor utsträckning skall leda till sanktioner mot den dömde. Kravet på tydlighet innebär bl. a. att föreskriften alltid måste utfärdas i skriftlig form. Den bör vidare alltid överlämnas personligen av övervakaren och därvid noggrant förklaras. Otvivelaktigt förhåller det sig så att intensivövervakningen har ett starkt repressivt drag. Det bör emellertid framhållas att en föreskrift självfallet inte får innefatta en större inskränkning i den dömdes handlingsfrihet eller ett större ingrepp i hans personliga förhållanden än som är motiverat med hänsyn till övervakningens syfte att motverka fortsatt brottslighet. Om en effektiv övervakning kan anordnas på ett sådant sätt att den tillräckligt dömdes arbetskamrater inte iår kännedom om den, bör man således undvika att i strid med den dömdes önskan utsträcka övervakningen till arbetsplatsen. Vidare bör eftersträvas att den dömdes närstående inte i onödan generas av övervakningen. Å andra sidan är det alltid av värde om övervakaren kan få till stånd ett positivt samarbete med de närstående.

Tillsynsdom

Den föreskrift som enligt 28 kap. 10 § 2st lagförslaget skall meddelas i anslutning till domen skall inte gälla under hela övervakningstiden. I regel bör övervakningen undan för undan kunna mildras och en från början föreskriven daglig kontakt mellan övervakaren och klienten mot slutet av övervakningstiden kunna nedsättas till minimum en gång i veckan. Å andra sidan kan förhållandena under löpande övervakningstid bli sådana att en mera ingripande föreskrift bör meddelas. Med hänsyn till vad nu sagts stadgas i 28 kap. 11 § l st lagförslaget att skyddskonsulenten fortlöpande skall hålla sig underrättad om den dömdes och hans förhållanden i övrigt och omedelbart besluta om de livsföring ändringar i föreskrift enligt 10§ 2 st som finnes påkallade av omständigheterna. Som ett komplement till detta stadgande skall man se bestämmelserna att övervakaren eller biträdande överi 28 kap. 12§ lagförslaget vakare får meddela anvisningar i fråga om verkställandet av föreskrift enligt lättnad och vidta omedelbart erforderlig änd- 10 § 2 st samt medge tillfällig ring. Skyldigheten för skyddskonsulenten att fortlöpande hålla sig underrättad om den dömdes förhållanden förutsätter i första hand en motsvarande rapporteringsskyldighet för övervakaren. Av praktiska skäl måste det nämligen i regel ankomma på övervakaren att genom anmälan till skyddskonsulenten ta initiativet till en ändring av gällande föreskrift. Härutöver bör emellertid skyddskonsulenten då och då under övervakningstiden ta personlig kontakt med den dömde och på så sätt utröna i vad mån ändringar är påkallade. Vidare måste skyddskonsulenten skyndsamt ta ställning till sådana krav på ändringar som framförs av klienten. inte meddelas Såsom tidigare sagts kan föreskrift om vistelse i frivårdshem av skyddskonsulenten. Det stadgas i 28 kap. ll §2 st lagförslaget att, om föreskrift som må meddelas av skyddskonsulent med hänsyn till den dömdes förhållanden inte finnes vara tillfyllest för att övervakningens syfte skall tillgodoses, övervakningsnämnd på framställning av skyddskonsulenten får meddela föreskrift enligt 28 kap. 2§ lagförslaget om vistelse i frivårdshem. Det är viktigt att påpeka att initiativet till en föreskrift om frivårdshem under löpande övervakningstid alltid skall komma från skyddskonsulenten.

Övervakningsnämnden skall således inte självmant ta upp frågan till pröv-

ning. En föreskrift om vistelse i frivårdshem skall alltid avse viss tid, högst tre månader. Med avseende på tidsbestämningen föreligger således ingen skillnad mellan föreskrift om vistelse i frivårdshem enligt 28 kap. 2§ lagom intagning i anstalt enligt 3 §. Däremot finns förslaget och förordnande i andra avseenden avgörande skiljaktigheter mellan de båda ingripandena. Ett förordnande om intagning i anstalt skall meddelas, om ett frihetsberövande är påkallat av hänsyn till allmän laglydnad eller för att upprätthålla respekten för meddelade föreskrifter. Detta innebär att tidsbestämningen i princip skall innebära en exakt angivelse av anstaltstidens längd. En föreskrift om vistelse i frivårdshem motiveras däremot med att en tillfredsställande övervakning inte kan anordnas på annat sätt. Detta betyder att föreskriften bör upphävas så snart förhållandena blivit sådana att den inte längre anses nödvändig. Å andra sidan kan det också visa sig att behovet av en begränsad frihetsinskränkning kvarstår när den från början bestämda tiden löpt ut.

Tillsynsdom 143

I 28 kap. 11 §3 st lagförslaget stadgas, med hänsyn till det nu sagda, att övervakningsnämnden på framställning av skyddskonsulenten eller den dömde får upphäva föreskrift om vistelse i frivårdshem utan hinder av att den i föreskriften angivna tiden inte gått till ända samt att nämnden får förlänga tiden med högst en månad åt gången. Det kan framhållas att nämnden, när den har att ta ställning till fråga om förlängning av vistelse på frivårdshem, i någon mån bör beakta vilken brottslighet som innefattas i påföljden. Man bör om möjligt undvika att tillsynsdom i det enskilda fallet framstår som strängare påföljd än det fängelsestraff som brottsligheten annars skulle ha förskyllt. Slutligen skall anmärkas att nämnden, i stället för att bifalla en framställning om föreskrift enligt 2 §, får göra ändring i den av skyddskonsulenten enligt l0§ 2 st meddelade föreskriften.

5.8 Sanktioner vid villkorsöverträdelser

avsnitt har betonats av att den dömde får helt I föregående betydelsen klan för sig vad som åligger honom till följd av den meddelade tillsynsdomen. Den av skyddskonsulenten meddelade föreskriften måste således vara tydlig och får inte lämna något utrymme för skiljaktiga tolkningar. Viktigt är att skyddskonsulenten använder det språk som den dömde be- Dessutom måste den dömde noggrant informeras om innebörden griper. av föreskriften och om de generella krav som gäller enligt stadgandet i 28 kap. 10§ 1 st lagförslaget. Lika viktigt är att den dömde också får klart är allvarligt menade. för sig att de krav som ställs på honom verkligen Han måste alltså få veta vad som kan inträffa, om han inte fullgör sina Vidare bör brott mot föreskrift i allmänhet utlösa en sanktion. åligganden. Det skall inträffa något som den dömde tycker är obehagligt. När det gäller utfonnningen av ett sanktionssystem för tillsynsdomen kan till en början konstateras att behovet av sanktionsmedel i viss mån kan tillgodoses redan inom ramen för det i föregående avsnitt beskrivna kontrollsystemet. Den omständigheten att den dömde underlåter att iaktta en viss föreskriven kontaktskyldighet gentemot övervakaren kan ofta tyda på ett behov av en mera ingripande kontroll. Detta kan föranleda skyddskonsulenten att som en första åtgärd med stöd av 28 kap. ll § 1 st lagförkraven i den för klienten gällande föreskriften. En sådan slaget skärpa skärpning av föreskriften kan i många fall utgöra en tillräcklig sanktion mot klientens överträdelse. Vidare kan de åtgärder som inom ramen för kontrollsystemet får vidtas av övervakningsnämnden komma till användning som sanktionsmedel. Om omständigheterna tyder på att det behövs en mera ingripande kontroll än den som kan anordnas genom en skärpning av föreskriften, kan övervakningsnämnden med stöd av 28 kap. ll § 2 st lagförslaget föreskriva vistelse i frivårdshem. Vidare kan nämnden med stöd av samma stadgande förlänga tiden för sådan vistelse. Slutligen kan övervakningstiden förlängas med stöd av 28 kap. 8§ lagförslaget. Gemensamt för de åtgärder som kan vidtas inom ramen för kontrollsystemet är, att de inte kan tillgripas enbart av den anledningen att klienten

underlåtit att fullgöra sina åligganden. Åtgärderna måste nämligen dessutom

144 Tillsynsdom

vara motiverade från kontrollsynpunkt, vilket innebär en viss begränsning i deras användbarhet som sanktionsmedel. Det är ju från sådan synpunkt inte alltid lämpligt att skärpa en gällande föreskrift eller föreskriva vistelse i frivårdshem bara därför att en överträdelse ägt rum. Därför föreligger det ett visst behov av sådana åtgärder för beivrande av överträdelser, som kan användas uteslutande i sanktionssyfte. Behovet av särskilda sanktionsmedel finns även av andra skäl. Det är såldes nödvändigt att det i botten på sanktionssystemet finns ett tvångsmedel som är tillräckligt effektivt för att avhålla det stora flertalet av de dömda från ren obstruktion mot övervakningen. Inte ens den mest ingripande åtgärden inom ramen for kontrollsystemet, föreskrift om vistelse i frivårdshem, kan uppfylla kraven på ett sådant yttersta sanktionsmedel. Det finns nämligen ingen möjlighet att med tvång hålla kvar den som ålagts vistelse i frivårdshem. Enligt nuvarande ordning kan frihetsberövande tillgripas såsom yttersta sanktionsmedel mot den som inte fullgör sina åligganden enligt en dom på skyddstillsyn. Detta kan ske antingen genom att påföljden skyddstillsyn undanröjs och ersätts med annan påföljd, vanligen fängelse, eller genom att förordnande om anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 § BrB meddelas. Beslut om undanröjande eller om förordnande enligt 28 kap. 3 § BrB meddelas alltid av domstol efter en omständlig och tidskrävande handläggningsordning. Initiativet till sanktionsåtgärden kommer vanligen från skyddskonsulenten. Hans yrkande måste dock i första hand prövas av övervakningsnämnden som i sin tur skall uppdra åt åklagare att efter egen sakprövning anhängiggöra talan i rätten. Det ankommer således i regel på fyra olika myndigheter att i tur och ordning ta ställning till frågan om sanktionsåtgärd skall vidtas. Frihetsberövande åtgärd kommer i fråga såsom yttersta sanktionsmedel även när det gäller tillsynsdomen. Den för skyddstillsyn gällande ordningen bör emellertid inte lända till efterföljd i alla avseenden. Utredningen anser således att det inte finns något behov av att undanröja tillsynsdomen och döma till annan påföljd i andra fall än då den dömde gjort sig skyldig till nya brott. Intagning i anstalt enligt 28 kap. 3 § lagförslaget bör vara en fullt tillräcklig reaktion i samtliga fall då det bara gäller att beivra överträdelse av villkoren. Intagning i anstalt bör alltså komma i fråga som sanktionsmedel. Bestämmelsen härom bör därvid anknyta till 28 kap. 3§ lagförslaget, vilket bl. a. innebär att ett förordnande om intagning i anstalt skall avse viss tid, minst en och högst tre månader. Grunden för tidsbestämningen blir dock olika när ett förordnande om intagning i anstalt meddelas i anslutning till domen och när det tillämpas som sanktionsmedel. I det förra fallet ligger brottsligheten till grund för tidsbestämningen medan i det senare fallet den ifrågavarande villkorsövenrädelsen blir avgörande för bedömningen. Om någon t. ex. helt underlåter att iaktta en föreskrift om vistelse i frivårdshem, vars giltighetstid bestämts till tre månader, kan det kanske finnas skäl att ersätta föreskriften med ett förordnande om anstaltsvistelse under samma tid. Det sagda innebär inte att man helt skall bortse från den bakomliggande brottsligheten när det gäller att under löpande prövotid förordna om in-

Tillsynsdom 145

tagning i anstalt. Såsom tidigare sagts bör nämligen i möjlig mån beaktas att en tillsynsdom inte blir mera ingripande än som är försvarligt med hänsyn till den dömdes brottslighet. Den yttersta konsekvensen av en underlåtenhet att göra ett sådant beaktande skulle ju eljest bli att hela eller så gott som hela prövotiden om två år skulle kunna tas i anspråk för anstaltsvistelse, om den dömde motsatte sig allt samarbete med frivården. Den av utredningen föreslagna ordningen innefattar nämligen inget hinder mot att förordna om intagning i anstalt mer än en gång under prövotiden. Den handläggningsordning som tillämpas f. n. när det gäller förordnande om anstaltsbehandling under prövotiden bör om möjligt förenklas. En möjlighet till förenkling är att såsom övervakningsnämndutredningen föreslagit lägga beslutanderätten hos övervakningsnämnden. Då skulle såväl åklagaren som domstolen kunna hållas utanför beslutsprocessen. Såsom tidigare framhållits motsätter sig emellertid ungdomsfángelseutredningen en ordning som innebär att beslutanderätten inte ligger hos domstol. Utredningen måste därför söka andra vägar för att åstadkomma en förenkling av förfarandet. Därvid kan till att börja med konstateras att det inte finns skäl att övervakningsnämnden skall befatta sig med en fråga om intagning i anstalt, eftersom initiativrätten till ett förordnande ligger hos skyddskonsulenten i såväl faktiskt som formellt hänseende. Mera tveksamt är, om även åklagaren bör hållas utanför förfarandet. Det är nämligen enligt utredningens uppfattning lämpligt att se till att frågan om intagning i anstalt inte blir föremål för självständig prövning när den dömde kan komma att ställas under åtal för nya brott. Detta kan undvikas om åklagaren deltar i handläggningen, antingen genom att han för talan vid domstolen eller genom att hans yttrande inhämtas på annat sätt. Så länge den nuvarande organisationen för prövning av vissa kriminalvårdsfrågor skall bibehållas anser utredningen dock att principen bör vara den att skyddskonsulent för talan hos övervakningsnämnden och åklagare hos domstol. Skulle man däremot vidta den av utredningen förordnade förändringen att överföra övervakningsnämndens domstolsmässiga uppgifter till domstol, kan det emellertid ligga nära till hands att låta skyddskonsulenten föra talan om intagning i anstalt. Intagning i anstalt under så lång tid som minst en månad framstår enligt utredningens uppfattning ofta som en alltför ingripande åtgärd när det gäller att beivra överträdelser av villkoren för tillsynsdom. Det finns därför ett visst behov av ett mildare sanktionsmedel för sådana fall där det inte kan anses lämpligt att reagera mot en överträdelse med skärpta kontrollföreskrifter. En sanktionsform som därvid skulle kunna komma i fråga är böter. Emellertid kan det antas att utrymmet för en ekonomisk sanktion blir ganska litet med hänsyn till klientelets förhållanden, varför utredningen avstår från sådant förslag. Ett alternativ till mindre ingripande sanktionsmedel är samhällstjänst, dvs. föreläggande för den dömde att på sin fritid utföra visst samhällsnyttigt arbete. Utredningen har emellertid, såsom tidigare framhållits, inte underlag för att ta ställning till en sådan sanktionsforrn. Frågan därom måste bli föremål för överväganden i annan ordning. Det mildare sanktionsalternativ som dämied återstår att diskutera är ett frihetsberövande med kortare varaktighet än en månad. Möjligen kan sägas att ett sådant sanktionsalternativ redan står till frivårdens förfogande.

146 Tillsynsdom

förordna att Enligt 28 kap. 11 § BrB kan nämligen övervakningsnämnden den som undergår skyddstillsyn på lämpligt sätt skall omhändertas under en tid av högst en vecka eller, om synnerliga skäl föreligger och nytt beslut fattas, högst två veckor. Ett omhändertagande enligt 28 kap. ll § BrB är emellertid formellt sett inte att betrakta som ett sanktionsmedel utan det är närmast avsett att fylla den processuella funktionen att säkerställa en tillfredsställande utredning inför nämndens slutliga prövning. Beslut om omhändertagande kan nämligen endast meddelas i anslutning till att annan åtgärd blivit ifrågasatt och beslutet gäller då - med den angivna tidsbegränsningen - i avbidan på vidare förordnande. Likväl kan det med fog

i praktikenutgör det viktigaste

sägas att denna form av omhändertagande sanktionsmedlet inom den nuvarande skyddstillsynen. Det förekommer följs av ett allvarligare innämligen ytterst sällan att ett omhändertagande av skyddstillsynen eller ett förordnande gripande i fonn av ett undanröjande om anstaltsbehandling. I de fall övervakningsnämndens slutliga åtgärd endast innebär att den dömde ställs under övervakning eller att föreskrift meddelas framstår omhändertagandet för den dömde som det mest betydelsefulla ingripandet. utredningens uppfattning kan det finnas skäl att i anslutning till Enligt införs omvandla det kortvariga omhändertagandet från att tillsynsdomen en processuell sanktionsmedel. Detta skall då åtgärd till ett självständigt avse ett tidsbestämt frihetsberövande om minst två och högst fjorton dagar. Det är angeläget att det kortvariga omhändertagandet, som enbart skall fylla ett sanktionsändamâl, inte i onödan får lägga hinder i vägen för den dömdes sociala anpassning. Utredningen föreslår därför att verkställigheten, när det är lämpligt, får förläggas till den dömdes fritid, oftast under veckosluten, och därvid i förekommande fall delas upp på flera perioder. anser att beslut om kortvarigt omhändertagande liksom en- Utredningen bör fattas av övervakningsnämnd. Visserligen talar ligt nuvarande ordning skäl som när det gäller förordnande om i och för sig samma principiella intagning i anstalt för en domstolsprövning. Dessa skäl gör sig emellertid inte gällande med samma styrka. Däremot innebär den korta tiden för omhändertagandet att det är nödvändigt med en så smidig och snabb handsom möjligt, vilket gör att ett förfarande inför övervakläggningsordning ningsnämnd är att föredra så länge nämnderna har kvar ett huvudsakligt ansvar för den domstolsmässiga prövningen av frivårdsfrågor. Den omständigheten att det kortvariga omhändertagandet blir ett självsanktionsmedel innebär inte att utredningen avstår från dess ständigt nuvarande funktion, att säkerställa en tillfredsställande utredprocessuella ning inför ett slutligt avgörande. l detta hänseende tänker sig utredningen att övervakningsnämnden under vissa förutsättningar bör kunna nämligen meddela ett interimistiskt beslut om omhändertagande. Vidare bör även åklagaren ges behörighet att interimistiskt förordna om omhändertagande då skyddskonsulenten väckt fråga om intagning i anstalt. Det har tidigare sagts att det föreslagna sanktionssystemet bör tillämpas med fasthet för att de dömda skall få erforderlig respekt för de villkor som Detta innebär att skyddskonsulenten bör se till gäller för övervakningen. att överträdelse av gällande övervakningsvillkor beivras på något sätt så snart den dömde inte har någon godtagbar ursäkt. Dock bör såväl skydds-

Tillsynsdom

konsulenten som övervakaren kunna bortse från enstaka överträdelser av mindre betydelse. Vidare bör tillämpningen av sanktionssystemet ske på sådant sätt att det inte i onödan får en negativ inverkan på den dömdes möjligheter till anpassning i samhället. Det torde endast undantagsvis förekomma att skyddskonsulenten kan låta bli att beivra överträdelse av föreskrift. Om skyddskonsulenten inte låter det stanna vid att han själv beslutar om skärpning av föreskrifterna,

skall han som regel göra framställning till övervakningsnämnd eller åklagare. Övervakningsnämnden bör däremot ha rätt stora möjligheter att avstå från

att tillämpa någon kännbar sanktion. Redan detta att den dömde måste inställa sig inför nämnden utgör ett ingripande mot honom som kan ha betydelse från sanktionssynpunkt. Nämnden torde därför ibland kunna nöja sig med att meddela den dömde varning. När det gäller enstaka överträdelser av inte alltför allvarlig beskaffenhet innefattar en sådan ordning inte risk för att de dömdas respekt för gällande föreskrifter undergrävs. Utredningen föreslår därför att varning skall utgöra ett sanktionsmedel som i första hand ankommer på övervakningsnämndens tillämpning samt att det dessutom skall föreskrivas att beslut om kortvarigt omhändertagande inte annat än i undantagsfall får fattas med mindre den dömde tidigare meddelats vaming. Bestämmelserna om sanktionssystemet har i lagförslaget utfonnats på följande sätt. › I 28 kap. 13§ l st stadgas att varning får meddelas den som står under övervakning och som inte iakttar vad som åligger honom enligt 10§ l st eller till följd av föreskrift enligt 2§ eller 10 § 2st. Det bör i detta sammanhang framhållas att en allmän misskötsamhet från klientens sida, vilken inte tar sig uttryck i överträdelse av de för övervakningen gällande villkoren, inte föranleder tillämpning av de särskilda sanktionsmedlen varning, kortvarigt omhändertagande eller intagning i anstalt. Däremot kan en sådan misskötsamhet läggas till grund för en skärpning av kontrollen, t. ex. genom föreskrift om vistelse i frivårdshem. Sanktionsmedlet kortvarigt omhändertagande beskrivs i 28 kap. 13 § l st såsom ett förordnande att den dömde under viss tid, minst två och högst fjorton dagar, skall på lämpligt sätt omhändertas. Sanktionen lär tillämpas, om den dömde inte låtit sig rätta av tidigare meddelad varning eller om hans försummelse varit av mera svårartad beskaffenhet. l stadgandet anges inte närmare var omhändertagandet skall verkställas. Bestämmelser om detta återfinns i förslaget till frivårdsförordning. Där anges såsom huvudregel att omhändertagandet skall verkställas i öppen kriminalvårdsanstalt. Avser verkställigheten en sammanhängande tid av högst sex dagar, får den dock äga rum i allmänt häkte eller sluten anstalt. Detsamma gäller om den dömde medger sådan sluten verkställighet eller om han avvikit från öppen anstalt. Slutligen kan Övervakningsnämnden medge att verkställigheten äger rum i polisarrest, vilket ibland kan framstå som praktiskt med hänsyn till att annan lokal inte finns att tillgå. Uppdelning av det kortvariga omhändertagandet på flera verkställighetstillfällen får enligt 28 kap. 13 § lagförslaget ske när omhändertagandet gäller mer än tre dagar. I sådant fall får föreskrivas att verkställigheten inom en tidrymd av en månad skall delas upp på högst tre olika tillfällen om vardera minst två dagar. Bestämmelserna i lagen (1974:202)om beräkning av strafftid

148 Tillsynsdom

Detta innebär bl. a. att m. m. skall gälla för kortvarigt omhändertagande. en verkställighetsperiod om två dagar under ett veckoslut i allmänhet påbörjas fredag kväll och avslutas på söndagen. omhänderl 28 kap. 13 §2 st anges att fråga om varning eller kortvarigt Förutsättningen för att nämnden tagande prövas av övervakningsnämnd. skall kunna ta upp en sanktionsfråga till prövning är att antingen skyddskonsulenten gjort särskild framställning därom eller att frågan uppkommit i annat ärende, vari skyddskonsulenten väckt talan mot den dömde. Det senare innebär att övervakningsnämnden kan besluta om varning eller kortvarigt omhändertagande i ett ärende, vari skyddskonsulenten t. ex. yrkat att föreskrift om vistelse i frivårdshem skall meddelas, dock endast under förutsättning att det i ärendet kommer fram att den dömde övenrätt gällande övervakningsvillkor. På motsvarande sätt får övervakningsnämnden enligt bestämmelse i samma stadgande pröva fråga om förlängning av övervakeller föreskrift om vistelse i frivårdshem eller förlängning av ningstiden tiden för sådan föreskrift när skyddskonsulenten gjort framställning om Nämnden får också i sådant fall göra ändring i den av sanktionsåtgärd. enligt l0§2st meddelade föreskriften. skyddskonsulenten Beslut om intagning i anstalt under viss tid, minst en och högst tre månader, får enligt 28 kap. 14 § 1 st meddelas, om den dömde särskilt allvarligt I stadåsidosatt sina åligganden och annan åtgärd ej kan anses tillfyllest. gandet anges också att skyddskonsulenten, om han vill påkalla beslut om intagning i anstalt, skall göra framställning till åklagare att denne skall föra talan vid domstol. i stället för att förordna om in- I 28 kap. 14 § 2 st anges att domstolen, tagning i anstalt, får besluta om åtgärd som avses i 13 §. Detta betyder att domstolen kan meddela den dömde varning eller besluta om kortvarigt Vidare kan domstolen förlänga övervakningstiden, medomhändertagande. dela föreskrift om vistelse i frivårdshem, förlänga tiden för sådan föreskrift eller ändra föreskrift enligt 10 § 2 st. Domstolen kan också besluta om åtgärd enligt 13 § i kombination med ett förordnande om intagning i anstalt. Detta får praktisk betydelse när det gäller förlängning av övervakningstiden. Många att domstolen beslutar sådan förlängning om gånger blir det nödvändigt avsikten är att den dömde skall stå under övervakning efter frigivningen. inte utan vidare föremål för prövning i samband med Frågan blir nämligen eftersom anstaltsvistelsen är tidsbestämd och frigivning därför frigivningen, sker utan särskilt beslut av övervakningsnämnd. för att inte- I 28 kap. 15§ första stycket lagförslaget anges rekvisiten rimistiskt förordna om omhändertagande. Detta kan ske då den dömde undandragit sig övervakningen eller hans förhållanden eljest är sådana att framstår som nödvändigt. Interimistiskt beslut ett omedelbart ingripande bör kunna bli aktuellt i olika slags situationer. En om omhändertagande första gäller det fallet, att den dömde underlåtit att på kallelse inställa sig till förhör vid domstol eller i övervakningsnämnd eller inte kunnat anträlfas med kallelse till sådant förhör. I detta sammanhang bör kanske framhållas att utredningen förutsätter att övervakningsnämnden i flertalet ärenden håller muntligt förhör med den dömde före det slutliga avgörandet. Utredningen föreslår således den ändringen i 37 kap. 6§ l st BrB att den dömde skall om det inte av särskilda skäl kan anses obehövligt. En höras muntligen,

Tillsynsdom

annan situation då det kan bli aktuellt att interimistiskt förordna om ett omhändertagande är då den dömde har avvikit och skyddskonsulenten och övervakaren saknar kännedom om var han vistas. Det står då redan från början klan att ett formellt kallelseförfarande är meningslöst. Även i de fall då övervakaren fortfarande har regelbunden kontakt med den dömde kan det någon gång vara nödvändigt att ingripa med tvångsmedel utan att avvakta att den dömde frivilligt inställer sig till ett förhör. Så kan t. ex. vara fallet om den dömde befinner sig i en akut missbrukssituation. interimistiskt beslut om omhändertagande meddelas, såsom tidigare sagts, av övervakningsnämnd eller åklagare. Det senare skall gälla då skyddskonsulenten gjort framställning till åklagaren om att denne skall föra talan om intagning i anstalt. Är ett omedelbart ingripande nödvändigt i ett sådant fall, bör enligt utredningens mening omhändertagande kunna beslutas innan ärendet blivit anhängigt vid rättenx Ett interimistiskt beslut om omhändertagande skall alltid gälla i avbidan på vidare förordnande. I 28 kap. 15 § 2 st lagförslaget stadgas dock att den som omhändertagits inte lär kvarhållas längre än en vecka. Om det föreligger synnerliga skäl, får tiden genom nytt beslut utsträckas ytterligare högst en vecka. Bestämmelsen är alltså densamma som i nuvarande 28 kap. 11 § 2 st BrB. Den skillnaden föreligger dock att nytt beslut om omhändertagande endast får fattas av rätten. Detta innebär att ett av åklagare fattat beslut om omhändertagande alltid måste underställas rätten inom en vecka samt att förlängning inte får ske i ärende som handläggs av övervakningsnämnd. Det är rimligt att förutsätta att ett av utredningsskäl betingat omhändertagande inte skall behöva vidmakthållas under längre tid än en vecka i de ärenden som ankommer på övervakningsnämndens prövning och som är av mindre allvarlig beskaffenhet. Däremot blir förfarandet infor domstol i allmänhet mera tidskrävande, varför möjlighet att i undantagsfall förlänga tiden för omhändertagande inte kan undvaras i det sammanhanget. I 28 kap. 15 § 3 st lagförslaget finns en regel som inte har sin motsvarighet i nuvarande ordning. Där stadgas att den tid varunder den dömde kvarhållits skall avräknas från förordnande som i ärendet meddelas enligt 13§ l st, dvs. ett slutligt beslut om kortvarigt omhändertagande. Denna bestämmelse kommer sannolikt att leda till att övervakningsnämndens slutliga beslut ofta kommer att svara mot den tid som redan avtjänats genom ett interimistiskt beslut om omhändertagande. I samma stycke föreskrivs slutligen att tiden för interimistiskt omhändertagande skall anses som avtjänande i anstalt, om det slutliga beslutet blir intagning i anstalt.

- 5.9 Reaktionen vid återfall i brott

De regler som gäller påföljdsbestämningen när den som dömts till skyddstillsyn skall lagföras för brott som begåtts antingen före domen, men ej omfattas av denna, eller under prövotiden finns intagna i 34 kap. BrB. Av 34 kap. 1 § BrB följer att domstolen i den angivna situationen kan välja mellan att,

Tillsynsdom

l. förordna att tidigare ådömd skyddstillsyn skall avse även det nya brottet, 2. döma till särskild påföljd för det nya brottet, eller 3. undanröja skyddstillsynen och för det tidigare brottet och det nya döma till gemensam påföljd av annat slag. Ytterligare bestämmelser finns i 34 kap. 6 § BrB. Enligt första stycket i detta stadgande kan domstolen vid tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB även döma till dagsböter för det nya brottet, vare sig böter är stadgade för brottet eller ej. Vidare kan domstolen enligt andra stycket i samma situation förordna om anstaltsbehandling, meddela föreskrifter, anordna övervakning samt förlänga prövotiden till högst fem år. Bestämmelsen i andra stycket är tillämplig även då domstolen enligt 34 kap. l § 2 BrB dömer till särskild påföljd för det nya brottet. I tredje stycket finns en särskild straffmätningsregel för den händelse domstolen skulle välja att med tillämpning av 34 kap. 1 §3 BrB undanröja skyddstillsynen och i stället döma till fängelse. I det läget skall domstolen ta skälig hänsyn till vad den dömde undergått till följd av domen på skyddstillsyn, och straffet får därvid sättas lägre än straffminimum för det brott som avsetts med denna. När det gäller den föreslagna tillsynsdomen kan de för skyddstillsyn gällande reglerna för påföljdsbestämning vid återfall i brott i allt väsentligt lända till efterföljd.

Det är således inte erforderligt att i sak göra ändring i den grundläggande

bestämmelsen i 34 kap. 1 § BrB. De ändringar som föreslås med avseende på 34 kap. 6 § BrB är till största delen betingade av den nya påföljdens konstruktion. I nuvarande praxis finns ett stort utrymme för tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB när det gäller återfallsbrottslighet efter tidigare dom på skyddstillsyn. Det är således inte ovanligt att en skyddstillsyn slutligen kan komma att omfatta brottslighet enligt flera domar. Utredningen anser att denna praxis inte behöver förändras när det gäller tillsynsdomen, trots att denna är avsedd att tillämpas på ett betydligt mera brottsbelastat klientel än skyddstillsyn. Tvärtom innebär väl just den omständigheten att påföljden skall tillämpas beträffande lagöverträdare med hög återfallsrisk att det i allmänhet kan framstå som naturligt att förordna om fortsatt tillsynsdom i anledning av ny brottslighet under prövotiden. Härtill kommer att tillsynsdom kan ges ett betydligt mera varierat innehåll än skyddstillsynen, vilket ger utrymme för skärpning av påföljden i flera olika omgångar. De åtgärder domstolen skall kunna vidta med avseende på tillsynsdomen i samband med tillämpning av 34 kap. l § 1 BrB är i första hand desamma som kan komma i fråga som reaktion på villkorsöverträdelser. Domstolen skall sålunda kunna besluta ändring i föreskrift som meddelats med stöd av 28 kap. 10 § 2 st lagförslaget, meddela föreskrift om vistelse i frivårdshem, förlänga tiden för sådan föreskrift eller övervakningstiden samt besluta om intagning i anstalt eller om kortvarigt omhändertagande. Detta anges i 34 kap. 6§ 2 st lagförslaget med att rätten vid tillämpning av 34 kap. 1 § l BrB får förordna om intagning i anstalt enligt 28 kap. 3§ eller besluta om annan åtgärd som avses i 28 kap. l3§ lagförslaget. Vid tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB skall rätten emellertid också ha i sankmöjlighet att tillgripa vissa åtgärder som inte har sin motsvarighet sådan åtgärd är förordnande att den dömde skall ställas

tionssystemet. En

Tillsynsdom 151

under övervakning. Såsom tidigare sagts skall en förnyad övervakning inte kunna anordnas om inte den dömde återfaller i brott under prövotiden. Det är således inte såsom vid skyddstillsyn tillräckligt med en allmän missskötsamhet under tiden efter det att övervakningen upphört. Har misskötsamheten emellertid tagit sig uttryck i nya brott, finns det i regel anledning att återuppta övervakningen. Om en fortsatt tillsynsdom förenas med föreskrift om vistelse i frivårdshem eller kortvarigt omhändertagande, bör f. ö. en förnyad övervakning vara obligatorisk. I 34 kap. 6 § 2 st lagförslaget föreskrivs därför att rätten får besluta om förnyad övervakning under viss tid, högst sex månader. Vidare framgår av stadgandet att annan åtgärd än intagning i anstalt inte får beslutas, om inte den dömde står under övervakning eller sådan anordnås. Även ett beslut om intagning i anstalt bör i regel förenas med ett förordnande om förnyad övervakning i de fall övervakningen upphört före den nya lagföringen. I dessa fall lår förordnas att övervakning skall vara anordnad intill dess viss tid, högst sex månader, förllutit från frigivningen. Enligt nuvarande ordning lår rätten vid tillämpning av 34 kap. l § l BrB förlänga prövotiden för skyddstillsyn från ursprungligen tre år till högst fem år. En möjlighet till förlängning av prövotiden bör finnas även vid tillsynsdomen. Utredningen föreslår emellertid den ordningen att prövotiden endast skall kunna förlängas med ett år och att i gengäld den tid varunder tillsynsdom längst kan pågå inte begränsas. Det sistnämnda innebär i praktiken ingen nämnvärd förändring i förhållande till vad som gäller för skyddstillsyn. Denna påföljd kan nämligen komma att fortgå under längre sammanhängande tid än fem år genom att ny skyddstillsyn ådöms med tilllämpning av 34 kap. 1 § 2 BrB innan prövotiden för den tidigare skyddstillsynen gått till ända. Dagsböter kan enligt nuvarande ordning förekomma som tilläggsstrañ till skyddstillsyn antingen då påföljden ursprungligen ådöms eller då förordnande enligt 34 kap. 1 § 1 BrB meddelas. När det gäller den föreslagna tillsynsdomen har redan sagts att det i det förra fallet inte är ändamålsenligt med böter såsom tilläggsstralf men att det däremot kan tänkas vara lämpligt att någon gång döma till böter i samband med att en tidigare meddelad tillsynsdom förordnas avse nya brott. Så kan t. ex. vara fallet då lagföring sker under slutet av prövotiden efter det att övervakningen upphört, om den nya brottsligheten inte är av den beskaffenheten att den bör föranleda en förnyad övervakning. Bestämmelsen om böter såsom tilläggsstraff till tillsynsdom vid tillämpning av 34 kap. l § l BrB återfinns i 34 kap. 6§ 1 st lagförslaget. Den som undergår skyddstillsyn kan dömas till böter inte enbart med tillämpning av 34 kap. l§ l BrB utan även med tillämpning av andra punkten samma stadgande. I sådana fall finns enligt nuvarande ordning möjlighet att vidta samma åtgärder med avseende på skyddstillsynen som då 34 kap. l § l BrB tillämpas. Utredningen föreslår motsvarande ordning för tillsynsdomens vidkommande. l 34 kap. 6 § 2 st lagförslaget sägs därför, att stadgandet gäller även då 34 kap. 1§ 2 BrB tillämpas. En tillämpning av 34 kap. 1 §2 BrB kan fonnellt sett avse även andra påföljder än böter. När det gäller tillsynsdomen bör det emellertid inte föreligga något praktiskt behov av en sådan tillämpning med avseende på

152 Tillsynsdom

andra påföljder utom i de fall då tillsynsdomen upphört vid tiden för den nya lagföringen. Tvärtom kan det finnas anledning att i möjlig mån söka undvika att det uppkommer verkställighetskonkurrens mellan tillsynsdom och andra påföljder. Det sagda innebär att fängelse i princip endast bör ådömas, om tillsynsdomen samtidigt undanröjs med tillämpning av 34 kap. l § 3 BrB. Den som står under tillsynsdom skall således för brott under prövotiden, vilka av hänsyn till allmän laglydnad förskyller ett kortvarigt frihetsstraif, inte dömas till fängelse med tillämpning av 34 kap. l §2 BrB utan i stället bör med tillämpning av 34 kap. l § l och 6 § 2 st BrB förordnas om fortsatt tillsynsdom i förening med intagning i anstalt under viss tid. Erfordras i stället ett långvarigt frihetsstraff, bör tillsynsdomen undanröjas och ett gemensamt fängelsestraff ådömas för den brottslighet som avsetts med domen och för den nya brottsligheten. Utredningens förslag till ändring i lkap. 6§2st BrB markerar att utredningen funnit det angeläget att söka undvika verkställighetskonkurrens mellan fängelse och tillsynsdom. Enligt stadgandets nuvarande lydelse kan domstolen vid samtidig lagföring för llera brott döma till fängelse för något eller några av brotten och till skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt. En sådan påföljdskombination är tämligen vanlig i rättstillämpningen. Utredningens förslag lämnar inget utrymme för en samtidig tillämpning av fángelse och tillsynsdom, vilket är naturligt med hänsyn till att en inte obetydlig anstaltsvistelse kan ingå i tillsynsdom. Enligt 34 kap. 6 § 3 st BrB i stadgandets nuvarande lydelse skall, då skyddstillsyn undanröjs och fängelse ådöms med tillämpning av 34 kap. 1 § 3 BrB, vid straffets bestämmande gälla vad som stadgas i 28 kap. 9 § BrB för det fall att skyddstillsynen undanröjs utan samband med lagföring för nya brott, nämligen att fängelse får ådömas på kortare tid än för brottet är stadgat. När det gäller tillsynsdomen saknas såsom tidigare sagts möjlighet till undanröjande i anledning av enbart allmän misskötsamhet eller villkorsöverträdelse. Det innebär att det blir nödvändigt att förändra lydelsen av 34 kap. 6 § 3st BrB. I lagförslaget anges därför, efter förebild i nuvarande 34 kap. 7 § 3 st BrB som avser ådömande av fängelse i samband med undanröjande av ungdomsfängelse, att rätten i den ifrågavarande situationen vid straffets bestämmande skall ta skälig hänsyn till vad den dömde undergått på grund av tillsynsdomen och att därvid fängelse får ådömas på kortare tid än som följer av 26 kap. 2§ BrB. Det bör uppmärksammas att den föreslagna ändringen inte enbart blir av formell beskaffenhet. Enligt nuvarande ordning hänför sig nämligen möjligheten att underskrida straffminimum för brottet i samband med undanröjande av skyddstillsyn enbart till de brott som avsetts med domen på skyddstillsyn. Det nya brottets straffminimum kan således inte underskridas. Detta blir dock möjligt, om man såsom utredningen föreslagit begagnar sig av den konstruktion som nu gäller för undanröjande av ungdomsfángelse.

sou 1977:83 153

6 Villkorlig dom

6.1 Allmänna bestämmelser

Såsom framgått av de allmänna övervägandena föreslår utredningen att den nuvarande skyddstillsynen skall ersättas med två nya påföljdsformer, båda inordnade i den villkorliga domen, nämligen Villkorlig dom med stödåtgärder och Villkorlig dom med övervakning. Härjämte skall Villkorlig dom förekomma i sin nuvarande utformning såsom en påföljd i frihet av varningskaraktär utan särskilt verkställighetsinnehåll. Den föreslagna ordningen förutsätter ändringar med avseende på rekvisiten för meddelande av Villkorlig dom. Enligt nuvarande ordning får villkorlig dom meddelas endast den som har god prognos, dvs. sannolikheten för att den tilltalade skall återfalla i brott skall bedömas vara låg. Kravet på god prognos framgår särskilt tydligt av stadgandet i 34 kap. 5 § 1 st BrB, enligt vilket en tidigare meddelad Villkorlig dom aldrig får förordnas avse nya brott som begåtts under prövotiden. Detta innebär att Villkorlig dom enligt nuvarande ordning sällan kan användas som påföljd för återfallsbrottslighet. En tanke bakom det av utredningen föreslagna påföljdssystemet med sex olika påföljdsformer i frihet av olika svårhet, varav tre inordnade i Villkorlig dom och tre i tillsynsdom, är att en av allmänpreventiva skäl påkallad upptrappning inom påföljdssystemet vid återkommande brottslighet skall kunna göras i flera steg än f. n. Utredningens förslag med olika former av Villkorlig dom förutsätter således att Villkorlig dom skall kunna tillämpas för återfallsbrottslighet under prövotiden. Vad nu anförts medför att kravet på god prognos måste mildras. I stället bör principen vara den att Villkorlig dom skall meddelas så snart det inte föreligger skäl att välja mera ingripande påföljd. Detta innebär bl. a. att en tidigare meddelad Villkorlig dom kan förordnas omfatta brott som begås under prövotiden, om inte återfallet varit av sådant slag att i stället tillsynsdom eller fängelse bör ådömas. [27 kap. 1 § lagförslaget kommer den angivna principen till uttryck genom att det stadgas att Villkorlig dom får meddelas, om inte annan påföljd som innefattar mera ingripande åtgärd prövas erforderlig på grund av brottets svårhet eller eljest. Uttrycket annan mera ingripande åtgärd avser närmast frihetsberövande genom dom på fängelse eller intemering samt intensiv övervakning genom tillsynsdom. Även åtgärder av motsvarande beskaffenhet efter överlämnande till vård enligt barnavårdslagen eller lagen om nykterhetsvård eller till sluten psykiatrisk vård innefattas dock i detta uttryck.

154 Villkorlig dom

Den föreslagna utformningen av 27 kap. l § BrB kan sägas innebära att tillämpningsområdet för Villkorlig dom närmare bestäms genom de rekvisit som gäller tillämpningen av andra påföljdsformer. Vad som därvid i första hand kan lägga hinder i vägen för en tillämpning av villkorlig dom är såsom särskilt anges i lagtexten att brottet är av svår beskaffenhet. I sådana fall kan det av hänsyn till den allmänna laglydnaden vara erforderligt att döma till frihetsstraffelleri van fall meddela tillsynsdom. Liksom enligt nuvarande lag anges dock inte vid vilket straffvärde på brottet frihetsstraff eller annan mera ingripande påföljd skall ha företräde framför villkorlig dom. Hänsyn till allmän laglydnad kan i vissa fall hindra tillämpning av villkorlig dom även när det gäller brott som i och för sig inte har särskilt högt straffvärde, men som likväl i allmänhet föranleder frihetsstraff enligt en i praxis utformad huvudregel. Begränsningen av den villkorliga domens tillämpningsområde för dessa fall antyds i lagtexten endast genom att annan mera ingripande påföljd ”eljest” kan vara erforderlig. Detta uttryck avses täcka även de fall då allmänpreventiva skäl av en mera särpräglad beskaffenhet utgör hinder mot en tillämpning av villkorlig dom. Härmed åsyftas närmast det i den nuvarande lagtexten särskilt angivna fallet, att villkorlig dom inte får tillämpas i fråga om brott av krigsman, med mindre det finnes kunna ske utan fara for krigslydnaden och ordningen inom krigsmakten. Gränsdragningen mellan villkorlig dom och tillsynsdom framgår i första hand av förutsättningarna för tillämpning av tillsynsdom såsom de angivits i 28 kap. 1 § lagförslaget. Detta betyder att villkorlig dom inte skall ådömas i de fall en intensiv övervakning av särskilda skäl prövas erforderlig för att motverka att den tilltalade fortsätter brottslig verksamhet. Det grundläggande rekvisitet för tillsynsdom är alltså att det föreligger risk för återfall i brott. Härtill kommer kravet på särskilda skäl vilket såsom tidigare sagts innebär att återfallsrisken antingen skall vara särskilt påtaglig med hänsyn till omfattningen av den tilltalades tidigare brottslighet eller särskilt allvarlig med hänsyn till brottslighetens svåra beskaffenhet. l kravet på särskilda skäl kan emellertid också läggas andra omständigheter som har betydelse för avgränsningen mot villkorlig dom. Om en lagöverträdare kan bli föremål för en ingripande kontroll genom att han frivilligt underkastarsig institutionell vård eller annan intensiv behandling, försvagas de skäl som eljest kan föreligga för att meddela tillsynsdom. Många gånger framstår därför i sådana fall villkorlig dom som en lämpligare påföljd. Sådana formella kontrollåtgärder som avses med tillsynsdom bör i så stor utsträckning som möjligt undvikas till förmån för kontrollåtgärder av mera informell beskaffenhet, om sådana kan komma till stånd med den tilltalades samtycke. Det bör uppmärksammas att bestämmelsen i 27 kap. l s lagförslaget äger tillämpning på samtliga former av villkorlig dom. De särskilda rekvisit som fordras för att den villkorliga domen skall förenas med stödåtgärder eller övervakning beskrivs i 27 kap. 3 och 4§§ lagförslaget. I 27 kap. 2§ BrB i dess nuvarande lydelse sägs att villkorlig dom kan förenas med dagsböter, om detta finnes påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad. Utredningen föreslår ingen ändring i detta stadgande. Bötesstraffet utgör i många fall ett viktigt komplement till den villkorliga domen, eftersom denna i sig har ett förhållandevis

Villkorlig dom 155

ringa värde från allmänpreventiv synpunkt. Ett avskaffande av möjligheten att ådöma böter såsom tilläggsstraff skulle därför kunna medföra en allvarlig inskränkning i den villkorliga domens tillämpningsområde. Böter kan ådömas även när den villkorliga domen förenas med stödåtgärder eller över- Vakning. l detta sammanhang kan det också finnas anledning att något beröra frågan om det finns skäl att införa en möjlighet att förena Villkorlig dom med annat tilläggsstralf än böter. Det finns enligt utredningens erfarenhet en del fall där ekonomiska sanktioner framstår som meningslösa eller direkt olämpliga från kriminalpolitisk synpunkt men där det av allmänpreventiva skäl kan finnas behov av att skärpa den villkorliga domen. Detta gäller t. ex. när Villkorlig dom tillämpas beträffande studerande eller andra som saknar förutsättningar att med egna medel betala ådömda böter. Det

alternativ till böter som det därvid ligger närmast till hands att överväga

är enligt utredningens uppfattning samhällstjänst. Sådana överväganden bör dock, såsom tidigare framhållits, göras i annat sammanhang. Frågan kan emellertid bli särskilt aktuell om en framtida socialvård utformas på sådant sätt att det allmänna påföljdssystemet kommer till användning i större omfattning beträffande ungdomar som nu kan bli föremål för vård enligt barnavårdslagen. I 27 kap. 5 § lagförslaget stadgas om prövotiden vid Villkorlig dom. Motsvarande stadgande finns nu i 27 kap. 3 § BrB. Prövotiden skall liksom enligt nuvarande ordning vara två år. Tiden räknas emellertid i motsats till vad som nu gäller från dagen för domen och inte från den dag domen vunnit

laga kraft. Ändringen är påkallad för att uppnå överensstämmelse med vad

som föreslås gälla för tillsynsdom. Den föreslagna ordningen innebär att Villkorlig dom i jämförelse med nuvarande förhållanden kommer att omfatta två olika klientelgrupper, dels de lagöverträdare som enligt nuvarande praxis meddelas Villkorlig dom och dels sådana som nu döms till skyddstillsyn. När det gäller den förra klientelgruppen är utredningens förslag inte avsett att medföra några förändringar i praktiken. En viktig ändring av mera formell natur bör dock framhållas. Enligt 27 kap. 4§ BrB i lagrummets nuvarande lydelse skall den dömde under prövotiden iaktta skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig. Den som bryter mot detta stadgande riskerar formellt sett att den villkorliga domen på talan av åklagare vid domstol undanröjs jämlikt 27 kap. 6. § BrB och ersätts av annan påföljd. Såvitt utredningen har sig bekant har detta förfarande aldrig tillämpats. Detta är i och för sig ganska naturligt eftersom den nuvarande villkorliga domen inte innefattar någon övervakning av de dömda och misskötsamhet därför endast rent slumpmässigt kan komma till åklagarens kännedom i andra fall än då misskötsamheten har samband med ny brottslighet. Utredningen föreslår att det allmänna skötsamhetskravet i 27 kap. 4§ och sanktionsbestämmelsen i 27 kap. 6§ BrB slopas. Vad beträffar den senare bestämmelsen kan uppmärksammas att denna även sanktionerar överträdelser av sådan föreskrift angående skadeståndsbetalning som enligt nuvarande ordning kan meddelas med stöd av 27 kap. 5§ BrB. När det gäller sådan föreskrift kan hänvisas till vad som ovan i avsnitt 5.7.2 sagts om motsvarande föreskrift vid tillsynsdom. Utredningen föreslår således att möjligheten att förena Villkorlig dom med

156 Villkorlig dom

föreskrift om skadeståndsbetalning skall avskaffas. Det sagda innebär att en villkorlig dom utan övervakning enligt utredningens förslag skall kunna undanröjas endast i samband med lagföring för nya brott.

6.2 Villkorlig dom med stödåtgärder

Enligt utredningens mening bör såsom tidigare sagts den nya påföljdsformen Villkorlig dom med stödåtgärder vara en lämplig påföljd för många lagöverträdare som nu döms till skyddstillsyn. Påföljdsformen, som öppnar en möjlighet för frivården att utan samband med ett hot om sanktioner lämna socialt stöd åt lagöverträdare, bör kunna användas i sådana fall då skyddstillsyn tillämpats utan att det med den påföljden förenade sanktionshotet varit av någon avgörande betydelse. Rekvisiten för villkorlig dom med stödåtgärder återfinns i 27 kap. 3§ lagförslaget. Där stadgas i första stycket att rätten, då villkorlig dom meddelas, i vissa fall kan uppdra åt skyddskonsulenten att bistå den dömde med lämpliga stödåtgärder. Sådant uppdrag får lämnas, om den tilltalade genom skyddskonsulentens försorg kan beredas personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning i samhället. Den angivna förutsättningen för att uppdrag skall lämnas åt skyddskonsulenten innebär i första hand att den tilltalade skall ha behov av stödåtgärder. Detta betyder att uppdrag enligt 27 kap. 3 § lagförslaget i allmänhet inte kommer att lämnas med avseende på den klientelgrupp som enligt nuvarande praxis meddelas villkorlig dom. En ytterligare förutsättning är att behovet av stödåtgärder lämpligen skall kunna tillgodoses genom skyddskonsulentens försorg. Om den tilltalades behov i detta avseende blir tillgodosett på annat sätt, finns det ingen anledning att skyddskonsulenten skall bistå honom under tiden efter domen. En ytterligare förutsättning, som inte direkt framgår av lagtexten, är att den tilltalade inte motsätter sig att samarbeta med skyddskonsulenten. Ett sådant uppdrag mot den dömdes vilja framstår som meningslöst eftersom skyddskonsulenten inte förfogar över några tvångsmedel gentemot den dömde. En fråga som i detta sammanhang kan diskuteras är om det är nödvändigt att frivårdens anknytning till den villkorliga domen skall ta sig uttryck i ett beslut av rätten för varje enskilt fall. Man skulle ju kunna tänka sig en ordning enligt vilken frivårdens sociala resurser fick stå till förfogande för alla som meddelats villkorlig dom och att det fick ankomma på de dömda att själva avgöra i vad mån de skulle ta dessa resurser i anspråk. En sådan ordning har dock vissa nackdelar. För det första skulle den förutsätta en registrering hos skyddskonsulenten av samtliga villkorligt dömda, vilket framstår som en onödig administrativ belastning. För det andra finns det risk för att en sådan ordning skulle få till följd att den stora gruppen villkorligt dömda skulle ägnas ett endast mera passivt intresse från frivårdens sida, vilket skulle vara till nackdel för sådana klienter som verkligen behöver ett aktivt stöd. Utredningens förslag medför att frivårdens administration inte belastas med andra klienter än dem som har behov av frivårdsinsatser. Samtidigt innebär det av domstolen lämnade uppdraget till skyddskonsu-

Villkorlig dom 157

lenten att denne aktivt skall verka för att ett samarbete etableras med klienten. Skyddskonsulenten skall således inte bara vänta på att klienten tar initiativet till ett samarbete. Vad nu sagts bör inte uppfattas som hinder för skyddskonsulenten att i särskilda fall vidta stödåtgärder av begränsad omfattning till förmån för någon som meddelats Villkorlig dom utan att uppdrag enligt 27 kap. 3§ lagförslaget lämnats. Utredningens förslag till frivårdsförordning innehåller tvärtom en bestämmelse som lämnar ett visst utrymme för hjälpinsatser när den dömde på eget initiativ vänder sig till skyddskonsulenten. Om den villkorligt dömde frivilligt skall vända sig till företrädare för kriminalvården för att få stöd i sociala angelägenheter, är det av vikt att frivården i allmänhet kan inleda ett samarbete med klienten redan före Värdet av förberedande frivårdsinsatser i samband med perrättegången. sonutredningen har tidigare framhållits när det gällt tillsynsdomen. För villdom med stödåtgärder blir sådana förberedelseåtgärder av central bekorlig tydelse. Lagöverträdarens intresse för sociala stödåtgärder kan i allmänhet antas vara störst under den tid som det rättsliga förfarandet pågår. Vidare är det viktigt att den dömdes behov av stödåtgärder blir noggrannt utredda före domen. Den dömde bör således få klart för sig vad rätten avsett med sitt val av påföljd och i vilka avseenden han förväntas upprätthålla ett samarbete med frivården. När så är fallet kan den dömde också ibland, särskilt när domstolen allvarligt övervägt andra mera ingripande påföljdsalternativ, komma att uppfatta påföljdsvalet som ett uttryck för ett särskilt förtroende från domstolens sida och ett åtagande från honom själv. Ovan har framhållits att skyddskonsulenten, då ett uppdrag att bistå med stödåtgärder lämnats, inte får nöja sig med att passivt invänta att den dömde skall ta initiativet till ett samarbete. Det föreskrivs därför i förslaget till frivårdsförordning, efter förebild i den ordning som nu gäller för skyddstillsyn, att skyddskonsulenten, om det inte av särskild anledning finnes obehövligt, skall sammanträffa med den dömde så snart som möjligt efter det domen meddelades och senast inom en månad därefter. Vid sammanträffandet skall skyddskonsulenten och den dömde i samförstånd upprätta en plan för uppdragets fullgörande. I 27 kap. 3§ 2 st. lagförslaget stadgas om förtroendeman för den som meddelats villkorlig dom. Förordnande av förtroendeman kan enligt nuvarande ordning meddelas av skyddskonsulenten med stöd av 4§ lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål när den som misstänks för brott och som undergår personundersökning finnes vara i behov av personligt stöd eller annan hjälp. Ett sådant förordnande gäller i princip intill dess dom meddelats i målet mot den misstänkte. Dock skall förtroendeman alltid entledigas så snart den misstänkte begär det. Detta innebär att endast en person som kan godtas av den misstänkte kan utses till förtroendeman och att denne inte utövar någon kontrollfunktion i förhållande till den misstänkte. Han är således inte ålagd särskild rapportskyldighet gentemot vare sig skyddskonsulenten, åklagaren eller rätten. Enligt utredningens förslag skall förtroendeman vid villkorlig dom förordnas av skyddskonsulenten. Ordningen blir alltså densamma som då förtroendeman förordnas enligt lagen om personundersökning eller då lekman utses till biträdande övervakare för den som dömts till tillsynsdom. När

158 dom Villkorlig

förtroendeman skall utses bör uppdrag lämnas enligt 27 kap. 3 § 1 st. lagförslaget även om klienten för övrigt inte har något behov av insatser frän frivårdens sida. Utredningen utgår från att förtroendemannainstitutet kommer att få stor betydelse för den villkorliga domen och att det därför kommer att tillämpas i en helt annan omfattning än motsvarande institut enligt lagen om personundersökning. Det är viktigt att till förtroendeman utses en person som har förutsättningar att få klientens förtroende. l lagtexten sägs därför att förtroendeman skall utses i samförstånd med den dömde. Detta krav är f. ö. också naturligt med hänsyn till att det inte finns möjligheter att tvinga klienten till samarbete med en förtroendeman. Ett annat krav enligt lagtexten är att förtroendemannen skall vara lämplig. Han skall således ha Förutsättningar att främja klientens anpassning i samhället. Den dömde kan dock inte göra anspråk på att ha ett avgörande inflytande över valet av förtroendeman. Det har tidigare sagts att förtroendemannen inte skall ha någon rapportskyldighet gentemot skyddskonsulenten eller andra rättsvårdande myn-

digheter. Detta innebär dock inte att förtroendemannen skall vara förhindrad

att rådgöra med skyddskonsulenten om klientens förhållanden. Vidare måste också skyddskonsulentens kostnadsansvar för förtroendemannens arvode förenas med rätt för skyddskonsulenten till insyn i förtroendemannens verksamhet. Förtroendemannen skall delta i det planeringssammanträde som enligt vad nyss sagts skall hållas i nära anslutning till att domen meddelades. Är förtroendeman inte förordnad, skall skyddskonsulenten vid sammanträdet väcka frågan om ett sådant förordnande. I 27 kap. 7 § lagförslaget regleras under vilken tid ett uppdrag åt skyddskonsulenten eller ett förordnande för förtroendeman skall vara gällande. Principen är därvid den att uppdraget eller förordnandet skall gälla så länge klientens behov av stödåtgärder kvarstår, dock längst till dess prövotiden utgått. Bedömningen av frågan om ett hjälpbehov kvarstår ankommer på skyddskonsulenten. När denne anser sig ha fullgjort det av rätten lämnade uppdraget, skall han således avskriva ärendet och entlediga en eventuellt förordnad förtroendeman. I stadgandet anges också en annan grund för att skyddskonsulenten skall avskriva ett klientärende som blivit anhängigt genom ett uppdrag enligt 27 kap. 3§ lagförslaget. Uppdraget skall nämligen avslutas och förtroendemannen entledigas även om klienten har fortsatt behov av stödåtgärder, om ett ändamålsenligt samarbete mellan honom och frivården eller förtroendemannen inte kunnat komma till stånd eller upprätthållas. Eftersom samarbetet mellan frivården och den som meddelats villkorlig dom förutsätts vara av frivillig natur är det meningslöst för skyddskonsulenten att fortsätta uppdraget, om den dömde visar sig sakna vilja till samarbete. Skyddskonsulenten skall i sitt beslut om avskrivning enligt 27 kap. 7§ lagförslaget ange vilken grund som tillämpats. I och för sig har detta inte någon omedelbar rättslig betydelse. De omständigheter som legat bakom avskrivningsbeslutet kan emellertid få betydelse vid en senare lagföring av den dömde. Avgörande för frågan om fortsatt tillämpning av villkorlig dom kan därvid bli om avskrivningsbeslutet meddelats på grund av bristande samarbetsvilja från den dömdes sida eller på grund av att skyddskonsulenten

Villkorlig dom 159

ansett att behovet av stödåtgärder upphört. Beslut om avskrivning på grund av bristande samarbetsvilja får enligt föreskrift i förslaget till frivårdsförordning inte fattas utan att det föregåtts av ett Sammanträffande mellan skyddskonsulenten och den dömde. Skyddskonsulenten skall således inte utan vidare godta att den dömde drar sig undan ett samarbete med frivården. Avskrivningsbeslut får överklagas av den dömde enligt stadgande i 37 kap. l0§ 2 st. lagförslaget. I 27 kap. 5 § BrB i dess nuvarande lydelse stadgas om föreskrift angående skadeståndsbetalning vid Villkorlig dom. Det har redan sagts att utredningen inte vill bibehålla möjligheten att meddela sådan föreskrift. I stället intas i 27 kap. 6§ lagförslaget en erinran till den dömde att han skall göra vad som står i hans förmåga att fullgöra sin skyldighet att ersätta genom brottet uppkommen skada. Vidare görs för det fall att uppdrag enligt 27 kap. 3§ lagförslaget lämnats åt skyddskonsulenten en hänvisning till vad som enligt 28 kap. 7 § lagförslaget avses gälla beträffande den som meddelats tillsynsdom. Detta innebär att den dömde for sådant fall åläggs att rådgöra med skyddskonsulenten angående skadeståndets fullgörande.

6.3 Villkorlig dom med övervakning

Villkorlig dom med övervakning skall, såsom tidigare framhållits, utgöra en påföljd som är strängare än Villkorlig dom med stödåtgärder men mildare än tillsynsdom. l föregående avsnitt har sagts att Villkorlig dom med stödåtgärder bör kunna utgöra en lämplig påföljdsfonn för många lagöverträdare som enligt nuvarande praxis döms till skyddstillsyn. När det gäller det svårare skyddstillsynsklientelet kan påföljdsformen dock framstå som alltför lindrig med tanke på tidigare lagföringar eller med hänsyn till den aktuella brottsomfattning. I dessa fall skulle domstolarna ofta komma att döma lighetens till tillsynsdom eller fängelse. om inte en mellanpåföljd fanns att tillgå. Villkorlig dom med övervakning är den påföljdsform inom det förepåföljdssystemet som bäst överensstämmer med den nuslagna varande skyddstillsynen. Båda dessa påföljdsformer är således i motsats till Villkorlig dom med stödåtgärder förenade med ett tvångsmässigt inslag, som dock är avsevärt mindre framträdande än det som ingår i tillsynsdom. Skillnaderna mellan Villkorlig dom med övervakning och skyddstillsyn får såsom tidigare sagts mera formell än praktisk betydelse. En skillnad hänför sig till sanktionshotet, vilket vid skyddstillsyn ytterst utgörs av frihetsberövande i form av fängelsestraff eller förordnande om anstaltsbehandling. Vid Villkorlig dom med övervakning skall däremot det yttersta tvångsmedlet utgöras av en möjlighet att undanröja den villkorliga domen och i stället meddela tillsynsdom. En annan skillnad gentemot skyddstillsyn framgår av rekvisiten för påfoljdsformen Villkorlig dom med övervakning. Dessa beskrivs i 27 kap. 4§ lagförslaget. Där sägs att den tilltalade, när Villkorlig dom meddelas, får ställas under övervakning, om sådan åtgärd prövas erforderlig för att

förebygga fortsatt brottslighet. Övervakningen får således, i motsats till vad

som gäller för skyddstillsyn, inte anordnas i ett primärt syfte att den dömde

160 Villkorlig dom

genom en påtvingad kontakt med övervakaren skall beredas stöd för sin anpassning i samhället. Utredningens skäl till denna förändring i förhållande till vad som nu gäller för skyddstillsyn har utvecklats ovan under de allmänna övervägandena i avsnitt 4.2. Kravet att övervakningen skall vara erforderlig för att förebygga fortsatt brottslighet påminner om de rekvisit som enligt 28 kap. l § lagförslaget skall föreligga för tillämpning av tillsynsdom. Där krävs nämligen att intensiv övervakning av särskilda skäl skall prövas erforderlig för att motverka fortsatt brottslig verksamhet. Det är således i själva verket fråga om samma rekvisit men av olika dignitet. I båda fallen skall föreligga risk för återfall i brott, risken måste dock vara överhängande for att tillsynsdom skall komma i fråga. Rekvisiten för Villkorlig dom med övervakning utesluter inte att påföljdsformen tillämpas redan vid en första lagföring för brott. Det bör dock vara att den tilltalade varit föremål för tidigare lagföring när förordvanligare nande om övervakning meddelas i anslutning till villkorlig dom. Närmare bestämmelser om övervakning återfinnes i 27 kap. 8 § lagförslaget. I första stycket stadgas om övervakningstiden. Denna skall i allmänhet

uppgå till ett år. Övervakningsnämnden får dock förordna att övervakningen

skall upphöra innan ett år förllutit eller, när särskilda skäl föreligger, förlänga

tiden med högst tre månader åt gången. Övervakningstiden skall således

i allmänhet vara kortare än vid skyddstillsyn. Detta hänger i första hand samman med att övervakningens ändamål är ett annat. Eftersom övervakningen anordnas i brottsförebyggande syfte, bör den kvarstå i tvångsmässig form endast så länge det finns anledning befara att den dömde skall återfalla i brott. Risken för återfall framstår emellertid generellt sett som allt mindre ju längre tid som går efter det att domen meddelades och när ett år förflutit utan att återfall verkligen skett bör det endast i undantagsfall finnas anledning att bibehålla övervakningen. Det bör uppmärksammas att den omständigheten att övervakningen upphör- inte innebär att den dömde står utan det stöd som kontakten med frivården kan ge. De bestämmelser som gäller för villkorlig dom med stödåtgärder blir nämligen omedelbart tillämpliga, vilket framgår av stadgandet i 27 kap. 11§ lagförslaget. I 27 kap. 8 § 2 st lagförslaget finns en regel om övervakare. Liksom vid tillsynsdom skall övervakare utses av skyddskonsulenten och stå under dennes överinseende. Till övervakare lår utses antingen frivårdstjänsteman eller lekman. I flertalet fall bör det emellertid ligga närmare till hands att förordna en lekman. Övervakarens viktigaste uppgift är, trots vad som sagts om syftet med att anordna en övervakning, att bistå den dömde med personligt stöd. I detta hänseende skall övervakaren arbeta på samma sätt som en förtroendeman. Verksamheten skall således bedrivas i samförstånd med den dömde. Om ett gott samarbete kan etableras mellan övervakaren och den dömde, får verkställigheten nästan samma innehåll som en villkorlig dom med stödåtgärder genom att övervakningens tvångsmässiga inslag i praktiken bortfaller. Skillnaden blir endast den att det kvarstår ett formellt hot om tvångsåtgärder.

Villkorlig dom 161

Övervakaren skall till skillnad från förtroendemannen också fullgöra en kontrollfunktion. Hans verksamhet i det hänseendet skall ha ett brottsförebyggande syfte och förutsätter inte den dömdes frivilliga medverkan. l utredningens allmänna överväganden har beröns frågan om en tvångsmässig övervakning verkligen kan ge någon nämnvärd brottsförebyggande effekt, när den inte bedrivs med sådan intensitet som förutsätts för tillsynsdomen. Enligt utredningens uppfattning är det tveksamt, om detta i allmänhet kan vara fallet och denna uppfattning ligger till grund för den konstruktion av Villkorlig dom med övervakning som utvecklas nedan. Ett grundläggande krav är såsom tidigare framhållits att Villkorlig dom med övervakning skall framstå som en mindre ingripande påföljd än tillsynsdom. Detta krav skulle kunna tillgodoses genom att de obligatoriska kontakterna mellan övervakaren och den dömde blir mindre frekventa. Utredningen har emellertid med hänsyn till vad som nyss sagts valt en annan lösning. Den villkorliga domens mindre ingripande karaktär markeras därigenom att den dömde inte, såsom vid tillsynsdom, föreskrivs någon viss regelbunden kontaktskyldighet. Det sägs bara i 27 kap. 8 § 3 st lagförslaget att han fortlöpande skall hålla kontakt med övervakaren samt att han på kallelse skall inställa sig hos skyddskonsulenten. Övervakaren kan däremot, om det behövs, bedriva en i det närmaste lika intensiv kontroll som vid tillsynsdom och liksom vid tillsynsdom bör han anpassa intensiteten i övervakningen till den återfallsrisk som kan anses föreligga med hänsyn till

den dömdes förhållanden. Övervakningen kan därvid tänkas få en viss

brottsförebyggande effekt på så sätt att övervakaren skall vara beredd att vidta åtgärder för att få till stånd en formell intensiv övervakning genom att den villkorliga domen ersätts med tillsynsdom, så snart den dömdes förhållanden utvecklas i sådan riktning att återfall i brott allvarligt kan befaras. Om denna skyldighet stadgas i 27 kap. 8§ 2 st lagförslaget. Den mest ingripande åtgärd som kan vidtas mot den som meddelats villkorlig dom med övervakning är, såsom tidigare sagts, att den villkorliga domen undanröjs och ersätts med tillsynsdom. Härom stadgas i 27 kap. 9§ lagförslaget. Undanröjande beslutas av rätten på talan av åklagare. Sådan talan förutsätter att skyddskonsulenten gjort framställning därom till åklagaren. Handläggningsordningen är således densamma som den som föreslås för beslut om intagning i anstalt vid tillsynsdom. En talan enligt 27 kap. 9 § lagförslaget om undanröjande av den villkorliga domen innebär inte att rätten förutsättningslöst kan välja ny påföljd för de brott som avsetts med domen. Prövningen gäller nämligen endast frågan om den villkorliga domen skall bestå eller ersättas med tillsynsdom. De rekvisit som därvid skall vara uppfyllda för att tillsynsdom skall meddelas överensstämmer till sitt innehåll med vad som enligt 28 kap. 1 § lagförslaget i allmänhet gäller för tillämpning av tillsynsdom, även om de utformats något annorlunda i 27 kap. 9 § lagförslaget. Där sägs nämligen att tillsynsdom får meddelas, när det med hänsyn till allvarliga missförhållanden med avseende på den övervakades livsföring eller hans omständigheter i övrigt framstår som erforderligt att han ställs under en intensiv övervakning för att motverka att han återupptar brottslig verksamhet. Om tillsynsdom meddelas, får rätten också med tillämpning av 28 kap.

162 Villkorlig dom

2 § lagförslaget meddela föreskrift om vistelse i frivårdshem. Däremot skall förordnande om intagning i anstalt enligt 28 kap. 3 § lagförslaget inte kunna komma i fråga i omedelbart samband med undanröjandet. Det kan sägas att åtgärden att ersätta villkorlig dom med tillsynsdom inte framstår som en sanktionsåtgärd i egentlig mening. Även om den dömde, trots meddelade varningar, helt undandragit sig kontakten med frivården, kan tillsynsdom nämligen inte komma i fråga utan att den dömde lever under sådana förhållanden att risken för återfall i brottslig verksamhet framstår som överhängande. Härjämte måste också krävas att den brottslighet som avsetts med den villkorliga domen varit av tillräckligt allvarlig beskaffenhet för att motivera en tillsynsdom. Å andra sidan uppställs formellt inte något krav på att den dömde skall ha brutit mot vad som åligger honom i anledning av övervakningen för att den villkorliga domen skall kunna undanröjas. Dock bör sägas att det ligger i sakens natur att ett undanröjande i praktiken aldrig lär komma i fråga så länge den dömde upprätthåller fortlöpande kontakt med övervakaren och rättar sig efter dennes anvisningar. Det måste nämligen alltid förutsättas att undanröjande beslutas först sedan frivården prövat alla möjligheter att i samförstånd med den dömde få till stånd en förbättring i dennes förhållanden. Vad som nu sagts om rekvisiten för att undanröja en villkorlig dom och om det rättsliga förfarande som utgör förutsättning för en sådan åtgärd ger sannolikt ett intryck av att det hot om tillsynsdom som ligger bakom den villkorliga domens övervakning endast i undantagsfall kan utgöra ett reellt hot. Särskilt gäller detta när man ser till förhållandena mot slutet av övervakningstiden. Utredningen menar dock att hotet om tillsynsdom i vissa situationer kan få en reell betydelse. En sådan situation kan vara när den tilltalade vid domstillfállet i och för sig uppfyller rekvisiten för att tillsynsdom skall meddelas men då det likväl finns viss anledning att underlåta att ådöma honom en så ingripande påföljd. Det kan t. ex. vara fråga om en tilltalad med narkotikaproblem och med flera tidigare lagföringar bakom sig som i anslutning till den nya lagföringen förklarat att vidta åtgärder för att komma till rätta med missbruket av sig beredd narkotika. I en sådan situation kan en villkorlig dom med övervakning i princip sägas innebära att rätten låter påföljdsfrågan stå öppen intill dess det visat sig om den tilltalades föresatser varit allvarligt menade och genomförbara. Om den tilltalade efter domen åter hemfaller i missbruk av narkotika på ett sådant sätt att risken för återfall i brott blir överhängande, kan den villkorliga domen ersättas med den tillsynsdom som rätten från början övervägt. Hotet om tillsynsdom är det tvångsmedel som ytterst ligger bakom övervakningen vid villkorlig dom. Av det som ovan sagts har emellertid framgått att hotet i praktiken endast sällan kommer att förverkligas. Detta innebär att det också behövs andra påtryckningsmedel, om en övervakning skall kunna vidmakthållas mot den dömdes vilja. Skyddskonsulenten bör således ha någon möjlighet att ingripa innan den dömdes förhållanden blivit sådana att det föreligger skäl för undanröjande. Innan det överhuvudtaget blir aktuellt med något tvångsmässigt ingripande, bör skyddskonsulenten erinra den dömde om hans skyldigheter på

dom 163

Villkorlig

grund av övervakningen. Blir en sådan erinran utan verkan eller underlåter den dömde att uppsöka skyddskonsulenten trots erhållen kallelse, kan skyddskonsulenten begära att den dömde i stället skall inställa sig vid ett sammanträde med övervakningsnämnden. Härom stadgas i 27 kap. 8§ 3 st lagförslaget. Även förfarandet vid övervakningsnämnden går ut på att den dömde skall erinras om sina skyldigheter. En formell erinran från nämndens sida eller en varning får i allmänhet större tyngd än en erinran som meddelats av skyddskonsulenten. Härtill kommer att övervakningsnämnden i motsats till skyddskonsulenten förfogar över tvångsmedel för att komma i kontakt med den dömde. Nämnden kan vid behov begära polishandräckning för att inställa den dömde till sammanträdet. Ett förfarande inför övervakningsnämnden av det slag som beskrivits ovan kan bli aktuellt, om den dömde drar sig undan kontakten med övervakaren och det samtidigt kan befaras att hans förhållanden skall utvecklas i en negativ riktning. Ett tvångsmedel som har sin motsvarighet såväl i den nuvarande skyddstillsynen som i den föreslagna tillsynsdomen utgörs av omhändertagandet. Härom stadgas i 27 kap. 10§ lagförslaget. En förutsättning för beslut om omhändertagande är att det uppkommit fråga om undanröjande av den villkorliga domen. Detta kan vara fallet i två olika slags situationer, nämligen dels när den dömde undandragit sig övervakningen och hans förhållanden därför inte är kända, dels när det är känt att den dömde lever under sådana förhållanden att det kan antagas att det finns förutsättningar för ett undanröjande. I båda fallen är syftet med omhändertagandet att möjliggöra den utredning som erfordras för en slutlig prövning av frågan om undanröjande. Beslutet om omhändertagande är således interimistiskt. I den förra situationen, då den dömdes förhållanden är okända, beslutas omhändertagandet av övervakningsnämnden. En sådan beslutsordning framstår som mest ändamålsenlig, eftersom det kan antagas att omhändertagandet i denna situation i flertalet fall inte behöver leda till ett undanröjande utan utredningen i stället kommer att avslutas med en erinran eller varning till den dömde. I den andra situationen finns det ofta anledning för skyddskonsulenten att aktualisera frågan om ett omhändertagande i samband med att

han gör

framställning till åklagaren om att inleda förfarande för att undanröja den villkorliga domen. Omhändertagande bör i det fallet av praktiska skäl beslutas av åklagaren. Detsamma gäller för det fall frågan om ett omhändertagande blir aktuell efter det att åklagaren väckt talan om undanröjande. Eftersom omhändertagandet skall tillgripas när det behövs för utredningen av en fråga om undanröjande av villkorlig dom, får det inte vidmakthållas när frågan om undanröjande inte längre är aktuell. Detta sägs uttryckligen i 27 kap. 10§ 2 st lagförslaget. Där stadgas också om rätt för skyddskonsulenten att inhibera verkställigheten av ett beslutat omhändertagande. Anträffas den dömde, sedan ett omhändertagande beslutats, under sådana förhållanden att det framstår som uppenbart att omhändertagandet inte behövs, bör nämligen om möjligt förhindras att beslutet går i verkställighet. Förslaget om inhibitionsrätt för skyddskonsulenten överensstämmer till väsentliga delar i sak med vad som föreslagits av övervakningsnämndutredningen i fråga om motsvarande form av omhändertagande i anslutning till skyddstillsyn.

164 Villkorlig dom

l 27 kap. 10 § 3 st lagförslaget stadgas om den längsta tid, under vilken den övervakade får kvarhållas i anledning av ett beslut om omhändertatill en vecka. Om synnerliga skäl gande. Denna tid uppgår i allmänhet föreligger, får dock tiden förlängas med ytterligare högst en vecka. Beslut meddelas alltid av rätten, vilket förutsätter att en talan om förlängning om undanröjande av den villkorliga domen blivit väckt.

6.4 Reaktionen vid återfall i brott

om vad som skall iakttas vid ny I 34 kap. 5§ BrB finns bestämmelser den som tidigare meddelats villkorlig dom. Utredningen lagföring gentemot föreslår flera ändringar i detta lagrum. avser möjligheten att med tillämpning av 34 Den viktigaste ändringen att en tidigare meddelad villkorlig dom skall avse kap. 1 § 1 BrB förordna Enligt nuvarande ordning kan sådant förordnande ytterligare brottslighet. meddelas endast med avseende på brott som begåtts före prövotidens början. for vill- Denna begränsning måste dock upphävas om tillämpningsområdet förslag innebär att inga formella hinkorlig dom skall vidgas. Utredningens der uppställs för en tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB med avseende på villkorlig dom. Detta betyder, när det gäller återfall i brott under prövotiden, att den villkorliga domen kan komma att fortgå, om inte strängare påföljd eller fängelse är påkallad av särskild anledning. Däremot såsom tillsynsdom kan den villkorliga domens innehåll varieras på ett helt annat sätt enligt utredningens förslag än enligt nuvarande ordning. Då 34 kap. 1 § 1 BrB tillämpas skall enligt lagförslaget liksom enligt nuvarande ordning böter kunna ådömas såsom tilläggsstraff till den villkorliga Vidare skall i denna situation, samt då det nya brottet föranleder domen. särskild av 34 kap. l § 2 BrB, prövotiden för den påföljd med tillämpning domen kunna förlängas. Enligt lagförslaget skall sådan förvillkorliga avse ett år. l denna del hänvisas till kommentaren till 34 kap. längning 6 § lagförslaget i avsnitt 5.9. Slutligen skall nämnas att rätten vid tillämpning av 34 kap. l § l eller 2 BrB skall kunna förordna om stödåtgärder enligt 27 kap. 3§ eller om övervakning enligt 27 kap. 4§ lagförslaget. I 34 kap. 5 § BrB i dess gällande lydelse stadgas i fjärde stycket om undandom i samband med en lagföring för brott under pröröjande av villkorlig återfinns motsvarande bestämmelser i samma pavotiden. I lagförslaget nuvarande ordning får undanröjande beslutas ragrafs tredje stycke. Enligt att den dömde häktats eller delgivits åtal inom ett år under förutsättning Detta är för den dömde mindre förmånligt än från prövotidens utgång. vad som nu gäller för skyddstillsyn. Förutsättningen för ett undanröjande av skyddstillsyn är nämligen enligt 34 kap. 6§ 4 st BrB att den dömde häktats eller delgivits åtal före prövotidens utgång. Med hänsyn till att de av villkorlig dom avses ersätta av utredningen föreslagna nya formerna skyddstillsyn bör den för skyddstillsyn gällande ordningen för undanröjande överföras till villkorlig dom. Undanröjs skyddstillsyn med tillämpning av 34 kap. 1 § 3 BrB och döms i stället till fängelse, skall vid straffmätningen tas skälig hänsyn till vad av skyddstillsyn. Straffmiden dömde undergâtt genom verkställigheten

Villkorlig dom 165

nimum for det brott som avsetts med domen på skyddstillsyn får därvid underskridas. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för villkorlig dom. Detta är naturligt med hänsyn till att villkorlig dom enligt nuvarande ordning inte innefattar någon verkställighet, till vilken hänsyn kan tas vid straff- Utredningen föreslår i 34 kap. 5 § 3 st lagförslaget att den for mätningen.

skyddstillsyn stadgade ordningen skall gälla för villkorlig dom. Ändringen

är påkallad av hänsyn till att villkorlig dom med övervakning, en påföljdsform som i allt väsentligt motsvarar skyddstillsyn, kan innefatta verkställighetsåtgärder som är betungande for den dömde.

7*

Fängelse

7.1 Fängelse för ungdomar

7.1.1 Påjöljdsvalet

Enligt 26 kap. 4§ 1 st BrB får den som är under 18 år inte dömas till fängelse med mindre synnerliga skäl därtill föreligger. Bestämmelsen utgör en stark begränsning av fángelsestraifets tillämpning för den ifrågavarande ålderskategorin. I den mån frihetsberövande påföljd skall komma i fråga för ungdomar under 18 år skall sådan i första hand anordnas enligt barnavårdslagen och i andra hand skall dömas till ungdomsfängelse. Såsom framgått av redogörelsen i avsnitt 3.2 samt till praxisundersökningen i bilaga 1 har bestämmelsen lett till att fängelse tillämpats för ungdomar under 18 år endast i ytterst få fall, sällan fler än tio om året. Samtidigt kan noteras att inte heller ungdomsfängelse tillämpats i nämnvärt större utsträckning för denna grupp. Med hänsyn till att det endast är en obetydlig andel av de underåriga lagöverträdarna som blir föremål för kriminalvård i anstalt ligger det närmast till hands att överväga i vad mån det finns förutsättningar att i framtiden helt avstå från att använda fängelsestraff som påföljd för ungdomar under 18 år. Fängelse skulle i sådant fall behöva ersättas med antingen sanktioner inom ramen for barnavårdslagstiftningen eller påföljd som huvudsakligen innefattar kriminalvård i frihet, nämligen tillsynsdom. Det först nämnda alternativet framstår därvid som naturligast med hänsyn till att barnavården enligt nuvarande praxis har det huvudsakliga ansvaret för behandlingen av underåriga lagöverträdare. Detta skulle emellertid förutsätta förändringar med avseende på bamavårdens inriktning och innehåll. Den nuvarande bamavården saknar nämligen sanktionsforrner som passar for det fåtal underåriga som döms till fängelse. Detta gäller i första hand för de utländska ungdomar som helt saknar anknytning till Sverige och som här döms företrädesvis för grova narkotika- och varusmugglingsbrott. I viss mån gäller detsamma även för sådana svenska ungdomar som döms för grova våldsbrott med mycket högt straffvärde, t. ex. mord. Däremot kan man snarare tänka sig att bamavården får svara för behandlingen av större delen av de underåriga som enligt nuvarande praxis döms till ungdomsfängelse och som i flertalet fall gjort sig skyldiga till brott av mera ordinär beskaffenhet. Därvid måste emellertid beaktas att till grund för valet av ungdomsfängelse i regel legat den bedömningen, att dessa ungdomar

168 Fängelse

varit alltför svårbehandlade för att kunna beredas plats vid någon ungdomsvårdsskola. De förändringar med avseende på bamavårdslagstiftningen som föreslås av socialutredningen går inte i den riktning som skulle vara behövlig för att barnavården skulle kunna överta ansvaret för behandlingen av samtliga underåriga lagöverträdare. Ungdomsfängelseutredningen anser därför att det inte går att avskaffa möjligheten att i undantagsfall döma ungdomar under 18 år till frihetsstraff med en hänvisning till att lämpliga sanktionsformer finns att tillgå enligt barnavårdslagen. Även när det gäller alternativet att ersätta fängelse med tillsynsdom kan göras den invändningen att en sådan påföljd inte är lämpad för samtliga de fall då underåriga enligt nuvarande praxis döms till fängelse eller ungdomsfängelse. Trots att tillsynsdom kan förenas med ett frihetsberövande, tillgodoser den inte de krav på en kännbar reaktion som av olika skäl gör sig gällande vid den allra grövsta brottsligheten. Utredningen anser således att det saknas förutsättningar att helt avskaffa möjligheterna att döma lagöverträdare i åldern 15-17 år till fängelse. Liksom enligt nuvarande praxis bör emellertid fängelse tillämpas endast i extrema undantagsfall. Med hänsyn till den restriktivitet domstolarna hittills iakttagit vid tillämpning av 26 kap. 4§ 1 st BrB saknas skäl till ändring av bestämmelsen, vilken intagits i 26 kap. 3§ 1 st lagförslaget. Tillämpningen av fängelse begränsas i fråga om lagöverträdare i åldern 18-20 år genom bestämmelsen i 26 kap. 4§ 2 st BrB. Denna bestämmelse syftar såsom tidigare sagts närmast till att klargöra vid vilka tillfällen frihetsberövande skall ske genom ådömande av fängelse och när annan frihetsberövande påföljd i stället skall komma i fråga. Fängelse skall, i motsats till vad som gäller for andra frihetsberövande påföljder, ådömas då frihetsberövandet är påkallat främst av hänsyn till allmän laglydnad. Om ungdomsfángelse avskaffas, förslaget till tillsynsdom genomförs och, såsom avses med socialutredningens förslag till ny sociallagstiftning, vård enligt barnavårdslagen bortfaller som sanktionsfonn för lagöverträdare som fyllt 18 år, kommer innehållet i den ifrågavarande bestämmelsen att gå förlorat därigenom att frihetsberövande påföljd inte längre kommer att kunna ådömas av företrädesvis individualpreventiva skäl. De påföljdsformer med inslag av frihetsberövande som kan bli aktuella, nämligen fängelse och tillsynsdom med förordnande om intagning i anstalt, skall ju båda tillämpas endast då frihetsberövande är påkallat av hänsyn till allmän laglydnad. Det sagda innebär att en bestämmelse som begränsar fängelsestraffets tillämplighet i fråga om ungdomar i åldern 18-20 år måste ges annan innebörd än den nuvarande. Den bör således innebära en prioritering av påföljderna böter, Villkorlig dom och tillsynsdom framför fängelse samt en markering att tillämpningen av frihetsberövande bör vara mera restriktiv när det gäller ungdomar än när det gäller äldre. I princip skulle en sådan bestämmelse kunna utformas på samma sätt som den som gäller den yngre åldersgruppen, nämligen genom ett angivande av rekvisitet synnerliga skäl såsom en förutsättning för att döma till fängelse. En sådan lösning måste emellertid anses olämplig redan av den anledningen att det inte är önskvärt att helt jämställa de båda åldersgrupperna. En sådan jämställdhet skulle nämligen kunna leda till negativa konsekvenser for den yngre åldersgruppen. Härtill

Fängelse 169

kommer att det är svårt att tänka sig en så kraftig minskning av antalet fängelsestraff för ungdomar i åldern 18-20 år som skulle vara nödvändig för att åstadkomma jämställdhet mellan de båda åldersgruppema. Utredningen föreslår att fángelsestraffets tillämplighet begränsas när det gäller ungdomar i åldern 18-20 år genom att det i 26 kap. 3 § 2 st lagförslaget anges dels att fängelse får tillämpas endast om det av hänsyn till allmän laglydnad föreligger särskilda skäl för frihetsberövande och dels att fängelse inte får ådömas om annan påföljd prövas lämpligare. Genom stadgandet markeras att hänsynen till allmän laglydnad skall läggas till grund för frihetsberövande genom fängelsestraff. Den tilltalades behov av uppfostran, utbildning eller social eller medicinsk behandling får således i motsats till vad som tidigare gällt, framför allt i fråga om ungdomsfangelse, inte åberopas. Kravet på särskilda skäl innebär att det erfordras starkare allmänpreventiva skäl för tillämpning av fängelse när den tilltalade inte fyllt 21 år än eljest. Fängelse bör således i huvudsak komma i fråga endast när brottsligheten varit särskilt svår eller omfattande eller om annan påföljd är utesluten på grund av tidigare upprepade återfall i grov brottslighet. Med det sist angivna rekvisitet, att fängelse inte får ådömas om annan påföljd prövas lämpligare, markeras att tillsynsdomen med intagning i anstalt i regel skall ha företräde framför fängelsestraffet i de fall frihetsberövande påföljd måste väljas. Fängelse bör komma i fråga endast när det av hänsyn till allmän laglydnad är påkallat med ett frihetsberövande av längre varaktighet eller då frihetsberövandet visserligen bör vara kortvarigt men då en tillsynsdom med förordnande om intagning i anstalt framstår som en med hänsyn till brottet alltför ingripande påföljd. Det senare kan bli fallet om man i rättstillämpningen vidhåller nuvarande praxis att frihetsstraff i allmänhet skall följa på vissa brottstyper. Det bör emellertid uppmärksammas att utformningen av 26 kap. 3§ 2 st lagförslaget ger utrymme för en liberalisering av en sådan praxis när det gäller ungdomar.

7.1.2 S traffmätningen 1 33 kap. 4§ 1 st BrB stadgas att det för brott som någon begått innan han fyllt 18 år får dömas till lindrigare straff än för brottet är stadgat. Denna bestämmelse har till följd, förutom att straffminimum för brottet i det angivna fallet kan underskridas, att straffnivån generellt sett blir lägre än den ordinära när det gäller brott som begåtts av den som inte fyllt 18 år även om det i det särskilda fallet inte blir aktuellt att tillämpa lindrigare straff än minimistraffet. Sänkningen av straffnivån kan ibland bli ganska betydande. I två av de fall som redovisats i tabell 4 under avsnitt 3.2 kan göras direkt jämförelse beträffande straffmätningen med avseende på den som inte fyllt 18 år och äldre medgärningsmän. 1 det ena fallet dömdes en underårig för grovt narkotikabrott till fängelse fem månader medan fängelsestraffet för två medtilltalade för samma brottslighet bestämdes till ett år resp. ett år två månader. I det andra fallet dömdes den underårige för grov stöld och försök därtill till fängelse tre månader medan den medtilltalade, som var 18 år, dömdes till fängelse sex månader. 1 12 av de 29 fall som redovisas i tabell 4 tillämpades 33 kap. 4 § 1 st BrB uttryckligen på sådant sätt att straffet sattes under straffminimum för brottet.

170 Fängelse

Under avsnitt 3.3 har redogjorts för sådana fall där påföljden ungdomsfängelse medfört kortare frihetsberövande än ett alternativt fängelsestraff skulle ha gjort. Såsom där anförts rör det sig om dels ett fåtal fall då ungdomsfángelse tillämpats som påföljd för mycket grova brott och dels ett ganska stort antal fall då nya brott under pågående verkställighet av ungdomsfángelse föranlett åtalsunderlåtelse eller tillämpning av 34 kap. l § 1 BrB. Det som i dessa fall framför allt lett till att verkställighetstiderna blivit kortare vid ungdomsfángelse än de skulle ha blivit om fängelse i stället hade tillämpats är den omständigheten att de för brotten angivna straffskalorna inte har omedelbar betydelse för frihetsberövandets varaktighet vid ungdomsfángelse under det att de alltid måste läggas till grund för straffmätningen vid ådömande av fängelse. Det anförda leder till att åldersgränsen i 33 kap. 4§ 1 st BrB bör höjas i anslutning till att ungdomsfängelse avskaffas för att motverka de olägenheter som eljest kan uppkomma vid en sådan reform. Utredningen föreslår att åldersgränsen bestäms till 21 år. Det bör uppmärksammas att en höjning av åldersgränsen i 33 kap. 4§ l st BrB från 18 till 21 år får mera vittgående konsekvenser än som är motiverade av hänsyn till det angivna syftet, att motverka längre anstaltstider för den klientelgrupp som nu kan dömas till ungdomsfängelse. Ändringen av stadgandet kan nämligen antas medföra en generell sänkning av straffnivån för ungdomar i åldern 18-20 år. Det måste emellertid förutsättas att denna sänkning i allmänhet blir olika för olika åldersgrupper bland ungdomarna. Den som endast är 17 år eller yngre bör således liksom nu kunna räkna med kraftig straffnedsättning, medan straffmätningen för den som fyllt 20 år sannolikt kommer att ligga ganska nära den ordinära. Härjämte bör dock domstolarna, även när det gäller ungdomar som närmar sig den föreslagna ZI-årsgränsen, begagna sig av möjligheten till en mera straffnedsättning i vissa fall då det är särskilt påkallat för att väsentlig åstadkomma en med hänsyn till brottslighetens omfattning rimlig straffverkställighet. Detta gäller framför allt då någon lagförs för brott som begåtts under pågående verkställighet av fängelsestraff, då nuvarande straffmätsåsom påvisats genom det i avsnitt 3.3 angivna exemplet kan ningsregler leda till en orimligt lång sammanlagd strafftid för brottslighet av inte alltför allvarlig beskaffenhet. En rättsutveckling av här angivet slag har stöd i lagtextens formulering, att straffet “efter omständigheterna skall nedsättas. Det bör slutligen anmärkas att den föreslagna ändringen i 33 kap. 4§ 1 st BrB får till följd att det är teoretiskt möjligt att döma lagöverträdare i åldern 18-20 år till böter för brott som endast innehåller fängelse i straffskalan. Höjningen av åldersgränsen i 33 kap. 4 § l st BrB till 21 år är inte tillräcklig för att undvika förlängning av anstaltstiderna i samtliga fall då ungdomsfängelse nu kan tillämpas. Ungdomsfängelse kan ju i undantagsfall ådömas även den som fyllt 21 men ej 23 år, och påföljden fortgår i de allra flesta fall under ganska lång tid efter det att den dömde fyllt 21 år. I fler än vart tredje av de fall, då beslut om åtalsunderlåtelse meddelats med tilllämpning av 20 kap. 7§ 2 rättegångsbalken med avseende på personer som undergår ungdomsfángelse, har det med beslutet avsedda brottet begåtts efter det att den dömde fyllt 21 år. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, om inte åldersgränsen i 33 kap. 4§ 1 st BrB borde höjas till 23 eller 25

Fängelse

år i stället för 21 år. En sådan höjning skulle emellertid leda till att bestämmelsen fick karaktär av huvudregel i stället för att vara en undantagsbestämmelse. Det bör dock anmärkas att det i undantagsfall, under förutsättning att synnerliga skäl föreligger, finns en möjlighet att med tillämpning av 33 kap. 4 § 2 st BrB döma till lindrigare straff än för brottet är stadgat. Vidare kan erinras om de ändringar i BrB som trädde i kraft 1.4.1976 och som samtliga var ägnade att medföra en sänkning av straffnivån för brottslighet av det slag som ofta förekommer bland ungdomsfängelseklientelet. Av särskild betydelse i detta sammanhang är dels den ändrade gränsdragningen mellan stöld och grov stöld, som innebär att domstolarna mera sällan blir bundna av ett särskilt minimum vid sin straffmätning, och dels avskaffandet av regeln i 26 kap. 3§ BrB om straffskärpning vid återfall i brott. När det gäller 33 kap. 4§ 2 st BrB kan f. ö. anmärkas att åtalsrättskommitten i sitt betänkande “Färre brottmål (SOU 1976:47) föreslagit en ändring som syftar till en utökning av möjligheterna till stralfnedsättning. Enligt kommitténs lagförslag skall nämligen stlraffnedsättning kunna ske, om det på grund av särskilda omständigheter beñnnes att ”brott förskyller lindrigare straff än som stadgas för brottet”. Den föreslagna lagtexten ger närmast vid handen att de särskilda omständigheter som skall läggas till grund för straffnedsättningen skall ha avseende på brottets beskaffenhet. Brottet skall således vara av så ringa betydelse att det förskyller kortare straff än det stadgade straffminimum. Av kommitténs motivering till förslaget framgår emellertid att kommittén närmast tänkt sig att de särskilda omständigheterna skall ha avseende på gärningsmannens förhållanden. I konsekvens med förslaget till ändring i 33 kap. 4§ 1 st BrB, varigenom åldersgränsen för en reducerad straffmätning höjs från 18 till 21 år, föreslår utredningen att åldersgränsen för tillämpning av fängelse på livstid höjs på motsvarande sätt. Enligt 26 kap. 3 § 3 st lagförslaget skall således fängelse på livstid inte få ådömas för brott som någon begått innan han fyllt 21 år. Det kan nämnas att det inte förekommit att någon som ej fyllt 21 år intagits för verkställighet av livstids straff efter det att brottsbalken infördes.

7.1.3 Verkställigheren I avsnitt 2.3.3 har. lämnats en kortfattad redovisning för de särskilda bestämmelser som gäller för unga lagöverträdare i fråga om verkställigheten i anstalt av ådömt fängelse eller ungdomsfängelse. En undersökning av praxis i fråga om tillämpningen av dessa bestämmelser redovisas i bilaga 2. Såsom tidigare framhållits anser utredningen det inte vara påkallat att göra en översyn av gällande ordning, eftersom denna grundar sig på en nyligen genomförd reform. Utredningen skall därför i detta sammanhang endast peka på vissa konsekvenser av de föreslagna ändringarna i påföljdssystemet.

Utredningens förslag i fråga om unga lagöverträdare syftar till att i så

stor utsträckning som möjligt ersätta frihetsstraff med påföljd i frihet samt att, i de fall frihetsstraff tillämpas, nedbringa tiden för verkställighet i anstalt. Ett genomförande av förslagen bör leda till en kraftig reduktion av antalet långvariga frihetsstraff för unga lagöverträdare medan det är mera tveksamt,

Fängelse

om antalet straff med kortare verkställighetstider kan komma att minska i nämnvärd omfattning. Det senast sagda beror på att tillsynsdomen, i den mån den tillämpas som ersättning för långvariga fängelsestraff eller ungdomsfängelse, i många fall kan antas bli förenad med förordnande om intagning i anstalt. En förskjutning av tyngdpunkten mot kortare anstaltstider får också till följd att andelen svårbehandlade lagöverträdare bland dem som intas för verkställighet av kortvarigt frihetsstraff kommer att öka. En stor del av de lagöverträdare som enligt nuvarande praxis undergår verkställighet i öppen anstalt bör nämligen enligt utredningens mening kunna överföras till en kriminalvård i frihet av det slag som avses med tillsynsdomen. Den förutsatta utvecklingen kan antas få vissa konsekvenser för kriminalvårdens anstaltsorganisation. För riksanstalternas vidkommande bör således behovet av särskilda “ungdomsanstalter” för verkställighet av längre straff minska och när det gäller lokalanstalterna kan en förändrad klientelsammansättning komma att reducera behovet av platser i öppen anstalt. Däremot finns det en påtaglig risk för att det skall uppkomma en bristsituation när det gäller tillgången på platser för sluten vård i lokalanstalt. Tillgången på sådana platser är nämligen redan nu mycket begränsad på en del håll i landet, vilket medför att den för verkställighetsordningen viktiga närhetsprincipen i stor utsträckning måste åsidosättas. En utveckling som kan tänkas innebära att underlaget för att upprätthålla särskilda ”ungdomsanstalter” bortfaller är inte enbart av godo. De fyra riksanstalter som inrättats för ett yngre klientel har nämligen tillgång till särskilda för klientelet lämpade behandlingsresurser som i allmänhet saknar motsvarighet vid de olika lokalanstalterna. Det bör därför finnas anledning att i någon mån kompensera ett ev. bortfall av särskilda ”ungdomsanstalter” genom att förbättra lokalanstalternas resurser. Å andra sidan kan det också övervägas, om inte ”ungdomsanstalterna” i viss omfattning kan tas i anspråk för kortare straffverkställighet. Utredningen tänker då i forsta hand på Hällby-anstalten med dess särskilda resurser för arbets- och studieprövning. De bestämmelser i verkställighetslagstiftningen som särskilt avser det yngre klientelet gäller främst frågan om anstaltsplacering. När det gäller övriga frågor, såsom behandlingsinnehållet, tillgången till frigång, permissioner och andra lättnader i verkställigheten samt frigivningen från anstalt, föreligger formellt sett ingen skillnad mellan olika ålderskategorier. I praktiken kan det dock antas att det yngre klientelet i en del avseenden får en förmånligare behandling. Det sist sagda gäller i vart fall för frågan om villkorlig frigivning, vilket framgått av den redogörelse för frigivningspraxis som lämnats i avsnitt 3.2. Den begränsning av anstaltstiden för unga lagöverträdare som det i det närmast föregående avsnittet redovisade förslaget syftar till kan åstadkommas inte bara genom en straffmätningsregel för ungdomar utan även genom särskilda bestämmelser om tidig villkorlig frigivning. Man skulle således kunna nedbringa anstaltstiderna för ungdomar avsevärt genom att införa till villkorlig frigivning redan efter en tredjedel av strafftiden. möjlighet Bestämmelser om så tidig villkorlig frigivning, vilka särskilt tar sikte på unga lagöverträdare finns i vissa andra länder, t. ex. England och Tyskland. mot en reform av angivet slag är emellertid att Ett avgörande argument

Fängelse 173

det inslag av tidsobestämdhet i fángelsestraffet som den villkorliga frigivningen utgör skulle bli kraftigare markerat än enligt den nuvarande lagstiftningen. Utredningen föreslår därför ingen sådan Förändring i fråga om tidpunkten för frigivning från fängelse. Det kan f. ö. också sägas att ett särskilda förmåner för unga lagöverträdare när det förslag som innefattar och tidpunkten för en förtida frigivning skulle gäller både straffmätningen föra väl långt. Utredningen anser således att den särbehandling av det yngre fängelseklientelet, som utan stöd av särskilda bestämmelser görs enligt nuvarande frigivningspraxis, i och för sig är fullt tillräcklig.

7.2 Förtida frigivning

7.2.1 Verkställighet utom anstalt 1 avsnitt 4.3 har i korta drag redovisats grunderna för utredningens förslag till nya bestämmelser om frigivning från fängelse före strafftidens slut. Sådan förtida frigivning skall enligt förslaget kunna ske i två olika former, verkställighet utom anstalt och Villkorlig frigivning. Verkställighet utom anstalt motsvarar därvid närmast de former för lättnad i straffverkställigheten som nu beskrivs i 33 och 34 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, nämligen frigivningspermission samt vistelse utanför anstalt. Verkställighet utom anstalt skall enligt utredningens mening hänföras till kriminalvård i frihet, eftersom innehållet i verkställigheten i allmänhet skall motsvara vad som skall gälla för tillsynsdom. Lagregleringen av verkställighetsformen kan därför inte lämpligen göras i lagen om kriminalvård i anstalt. I stället bör erforderliga bestämmelser intas i brottsbalken, vilket också är väl förenligt med balkens systematiska uppbyggnad. Utredningens förslag till bestämmelser återfinns i första hand i 26 kap. 5 - 7 §§ lagförslaget. I 26 kap. 5 § l st. lagförslaget regleras den form för verkställighet utom anstalt som närmast motsvarar vistelse utanför anstalt enligt 34§ lagen (1974:203)om kriminalvård i anstalt. De rekvisit som anges i det sist nämnda stadgandet har överförts i princip oförändrade till lagförslaget. Medgivande till verkställighet utom anstalt skall således kunna lämnas, om den intagne i samband med vistelse utanför anstalten kan bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället. En ytterligare förutsättning skall vara att det föreligger särskilda skäl för medgivande. Innebörden av de angivna rekvisiten skall också vara densamma som enligt nu gällande ordning. Ändamålet med vistelsen utanför anstalt skall således i allmänhet vara att ge den intagne tillfälle att i rehabiliteringssyfte genomgå viss utbildning eller utnyttja en viss behandlingsmöjlighet utanför anstalten. Vidare förutsätter kravet på särskilda skäl viss restriktivitet i bedömningen när det gäller frågan om medgivande skall lämnas. Enligt nuvarande ordning skall tillstånd till vistelse utanför anstalt knytas hårt till särskilda villkor i fråga om den dömdes placering och de förhållanden i övrigt som skall gälla för att han skall få åtnjuta den särskilda förmånen att få vistas utanför anstalten. Placering kan därvid komma i fråga t. ex, i skola med internatförläggning, i behandlingshem för narkotikamissbrukare eller i särskilt lämpligt enskilt hem. Bestämmelsen kan också användas

174 Fängelse

för att ge den dömde möjlighet att fullgöra värnpliktstjänstgöring. Utredningens förslag innefattar inte heller i det här avseendet någon ändring och i 26 kap. 5§ lst. lagförslaget sägs att medgivandet till verkställighet utom anstalt skall förenas med de villkor som kan anses erforderliga med hänsyn till ändamålet med vistelsen utanför anstalten. Sådana villkor kan sägas motsvara den föreskrift som skall meddelas för verkställigheten av tillsynsdom. . Det har tidigare sagts att tillstånd till vistelse utanför anstalt enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt bör uppfattas snarare som en förtida frigivning än som en permission. Då tillståndet lämnas, förutsätts nämligen att den dömde inte skall behöva återvända till anstalten utan meningen är att de särskilda villkoren för vistelsen utanför anstalten skall gälla intill dess den dömde blivit definitivt eller villkorligt frigiven från straffet. Detta är vad som i allmänhet gäller. Undantag kan emellertid förekomma. En intagen som är värnpliktig kan således få tillstånd att under en begränsad tid vistas utanför anstalten för att delta i en repetitionsövning. Denna ordning bör bibehållas. Utredningen föreslår därför i 26 kap. 5§ 1 st lagförslaget att medgivande till verkställighet utom anstalt får begränsas till viss tid. Medgivande till verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. 5§ 1st. lagförslaget får lämnas när som helst under strafftiden. Det uppställs således inget krav på att viss del av straffet skall ha avtjänats i anstalt. Ej heller krävs att straffet skall vara av viss längd. Även i dessa avseenden föreligger överensstämmelse mellan lagförslaget och nu gällande ordning. Utredningen föreslår dock vissa begränsningar av möjligheten att medge verkställighet utom anstalt, vilka inte uttryckligen har sin motsvarighet i gällande bestämmelser. l 26 kap. 5 § 2st. lagförslaget sägs nämligen att medgivande inte får lämnas, om det på grund av den dömdes brottslighet kan anses att hinder möter av hänsyn till allmän Iaglydnad eller om det av särskild anledning kan antas att den dömde inte skall avhålla sig från brottslig verksamhet eller följa de villkor, varmed medgivandet skall förenas. Den först nämnda begränsningen tar främst sikte på den kategori intagna, som dömts för brottslighet av särskilt samhällsfarlig art och som enligt 7 § 3 st. lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt företrädesvis skall placeras i sluten anstalt. Begränsningen bör emellertid också kunna åberopas till stöd för en särskild restriktivitet när frågan om verkställighet utom anstalt uppkommer redan i början av en längre strafftid eller gäller en intagen med kortvarigt straff. Den andra begränsningen avser sådana fall då det föreligger särskild fara för missbruk. Utredningen antar att de synpunkter som kommer till uttryck i den här föreslagna bestämmelsen i allmänhet redan beaktas vid tillämpningen av 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Verkställighet utom anstalt skall, såsom tidigare sagts, också ersätta den nuvarande frigivningspermissionen enligt 33§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I 26 kap. 6 § l st. lagförslaget stadgas således att verkställighet utom anstalt får medges när det prövas lämpligt till förberedande av en nära förestående frigivning eller Villkorlig frigivning. Kravet att frigivningen skall vara nära förestående saknar motsvarighet i den nuvarande bestämmelsen om frigivningspermission. I sak föreligger dock överens-

Fängelse 175

stämmelse mellan utredningens förslag i denna del och den nuvarande tilllämpningen av frigivningspermission beträffande intagna som undergår fängelsestraff. Verkställighet utom anstalt enligt nu ifrågavarande bestämmelse skall således medges för att bereda den intagne möjlighet att skaffa arbete eller ordna andra praktiska angelägenheter i anslutning till en övergång till mera permanent frivård. Av redogörelsen för ungdomsfángelsenämndens praxis i avsnitt 2.3.2 framgår att institutet frigivningspermission erhållit en mera vidsträckt tilllämpning vid ungdomsfängelse i den bemärkelsen att nämnden inte upprätthållit något krav på en nära förestående frigivning i form av övergång till vård utom anstalt. Frigivningspermission beviljas således ofta flera månader innan den dömde formellt skall överföras till vård utom anstalt. Ungdomsfángelsenämndens praxis kan uppfattas som ett kringgående av den i 29 kap. 4 § BrB intagna föreskriften att ungdomsfángelse i allmänhet skall verkställas i anstalt under minst ett år. Genom frigivningspermission kan tidpunkten för den faktiska frigivningen flyttas fram avsevärt utan att verkställigheten därigenom förlorar sin formella karaktär av verkställighet i anstalt. Nämndens praxis kan emellertid också sägas innebära att frigivningspermissionen utnyttjas som ett mellansteg i en successiv nedtrappning av verkställigheten från kriminalvård i anstalt till en kriminalvård i frihet av traditionellt slag. Frigivningspermissionen kan då betecknas som en kriminalvård i frihet, vilken ställer större krav på den dömde än vården utom anstalt och som är förenad med ett strängare sanktionssystem, främst därigenom att den dömde fortfarande är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt samt att rätten att fatta beslut om återintagning i allmänhet delegerats till övervakningsnämnden eller styresmannen för anstalten. Såsom framgått av utredningens allmänna överväganden under avsnitt 4.3 har förslaget att ersätta permissionsbestämmelserna i 33 och 34 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt med bestämmelser i brottsbalken om verkställighet utom anstalt främst sin grund i att utredningen sökt en lämplig form för att tillämpa tillsynsdomens regler om intensiv övervakning som ett mellansteg i en successiv nedtrappning av verkställigheten av fängelse. Verkställighet utom anstalt skall således tillämpas, inte bara i anslutning till en nära förestående formell frigivning eller när frihetsberövandet i andra fall i ett rehabiliteringssyfte kan ersättas med särskilda åtgärder utanför anstalten, utan också för att tillgodose samma ändamål som frigivningspermissionen enligt ungdomsfángelsenämndens praxis. Utredningen har tidigare framhållit att frihetsstraff kan tillämpas för att tillgodose huvudsakligen två ändamål. Frihetsberövandet kan således for det forsta användas för att tillgodose ett allmänpreventivt krav att samhällets reaktion på ett allvarligt brott blir tillräckligt kännbar för lagöverträdaren. När detta är fallet, bör utrymmet for att variera tidpunkten för frigivning med hänsyn till lagöverträdarens personliga förhållanden vara starkt begränsat. För det andra används emellertid frihetsberövandet också som ett yttersta medel att tillfälligt sätta stopp för en fortgående brottslig verksamhet. När detta är fallet, bör man kunna avstå från frihetsberövandet så snan andra åtgärder kan antas få tillräckligt brottshämmande effekt. Den åtgärd som därvid i första hand bör kunna komma i fråga är en sådan intensiv övervakning som enligt utredningens förslag till tillsynsdom i första hand

176 Fängelse

skall syfta till att motverka återfall i brott. Av det som nu sagts framgår att en verkställighet utom anstalt som skall utgöra ett led i en successiv nedtrappning av fangelsestraffet främst bör komma i fråga för den kategori lagövenrädare, för vilken också tillsynsdom är avsedd. Det skall alltså i allmänhet röra sig om sådana intagna som kvalificerat sig för fángelsestraifet mera genom att de vid upprepade tidigare tillfällen lagförts för brott än genom att deras brottslighet varit av sådant slag att en särskilt kännbar reaktion varit påkallad av hänsyn till allmänpreventiva krav. Utredningen menar att en snar övergång från frihetsberövande till kriminalvård i frihet är särskilt angelägen när det gäller denna grupp intagna och då inte minst de unga. Dessa intagna har samtliga behov av ett omfattande socialt stöd för sin anpassning i samhället. I 26 kap. 6§ lst. lagförslaget stadgas vidare med tanke på det som nu sagts, att verkställighet utom anstalt får medges, när det för att underlätta den dömdes anpassning i samhället och motverka skadliga följder av straffet kan antas få särskild betydelse att frihetsberövandet till mera väsentlig del ersätts med en intensiv övervakning. I stadgandet hänvisas också till bestämmelsen i 26 kap. 5 § 2 st. lagförslaget, enligt vilken medgivande till verkställighet utom anstalt inte får lämnas när det på grund av den dömdes brottslighet kan anses att hinder möter av hänsyn till allmän laglydnad eller missbruk av särskild anledning kan befaras. En verkställighet utom anstalt som i enlighet med bestämmelsen “r 26 kap. 5§ 1 st lagförslaget är förenad med särskilda åtgärder i rehabiliteringssyfte kan, såsom tidigare sagts, anordnas när som helst under strafftiden. När verkställigheten utom anstalt skall anordnas i fonn av intensiv övervakning enligt 26 kap. 6 § 1st. lagförslaget uppställs emellertid särskilda krav med avseende på straffets längd och tiden for verkställighet i anstalt. Kraven överensstämmer med ett undantag med dem som nu gäller för frigivningspermission. Verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. 6 § l st. lagförslaget får således, när straffet uppgår till högst tre månader eller livstid medges endast om synnerliga skäl föreligger. I andra fall får medgivande inte lämnas innan halva straffet, dock minst tre månader, avtjänats. Skillnaden i förhållande till frigivningspermission avser den angivna tiden tre månader, som innebär en nedsättning från nu gällande fyra månader. Förändringen kommenteras närmare i nästa avsnitt. Det som nu sagts innebär att frågan om övergång till verkställighet utom anstalt i form av intensiv övervakning i allmänhet kan prövas när halva straffet avtjänats. En verkställighet utom anstalt, som då medges, skall inriktas på villkorlig frigivning efter två tredjedelar av straffet, vilket innebär att tiden för den intensiva övervakningen i allmänhet kommer att motsvara en sjättedel av strafftiden. Det har tidigare sagts att övervakningen vid verkställighet utom anstalt skall anordnas enligt de bestämmelser som föreslås gälla för tillsynsdom. Härom stadgas i 26 kap. 6 § 2 st. lagförslaget, vari hänvisas till bestämmelserna om tillsynsdom i 28 kap. 9 - 12 §§ lagförslaget. Hänvisningen gäller for sådan verkställighet utom anstalt som medges med stöd av 26 kap. 6§ l st. lagförslaget, således inte när den dömde blir föremål för särskilda rehabiliteringsåtgärder under vistelsen utom anstalt. Hänvisningen till 28 kap. 9 § lagförslaget innebär att övervakningen skall

Fängelse

stå under skyddskonsulentens överinseende, att en frivårdstjänsteman skall vara övervakare samt att biträdande övervakare kan utses i den utsträckning som erfordras. Frågor om övervakningens organisation samt om förberedande åtgärder för verkställigheten utom anstalt diskuteras närmare nedan i avsnitt 7.2.3. Hänvisningen till 28 kap. l0§ lagförslaget innebär bl. a. att skyddskonsulenten skall meddela den dömde särskild föreskrift i anslutning till att verkställigheten utom anstalt påbörjas. Föreskriften skall obligatoriskt innehålla uppgift angående omfattningen av den dömdes skyldighet att hålla kontakt med övervakaren men kan härutöver också innefatta annan inskränkning i den dömdes frihet. Det bör anmärkas att föreskrift skall utfärdas också i de fall verkställigheten utom anstalt nännast motsvarar den nuvarande frigivningspermissionen vid fängelse, dvs. då det vid beslutstillfállet förutsätts att övervakningen skall komma att upphöra redan efter en mycket kort tid. Utredningen anser nämligen att en skyldighet att hålla kontakt med övervakaren bör åligga den dömde även i dessa fall men förutsätter samtidigt att denna skyldighet många gånger kan inskränkas till vad som föreslås gälla som minimum för tillsynsdomen, nämligen en föreskriven kontakt i veckan. Villkor om vistelseon, anmälningsskyldighet eller annat får f. ö. ställas även i samband med frigivningspermission enligt nuvarande ordning. Vid verkställigheten av tillsynsdom skall intensiteten i övervakningen fortlöpande anpassas till vad som med hänsyn till omständigheterna kan antas vara erforderligt för att motverka återfall i brott. Detsamma skall gälla för verkställighet utom anstalt. Hänvisningen till 28 kap. 11 § lagförslaget innebär att skyddskonsulenten omedelbart skall besluta om de ändringar i den för den dömde gällande föreskriften som är påkallade av omständigheterna. Vidare kan övervakningen vid behov skärpas genom att övervakningsnämnden med stöd av 28 kap. ll § 2 st lagförslaget föreskriver att den dömde skall vistas i frivårdshem. Medgivandet till verkställighet utom anstalt kan redan från början förenas med föreskrift om vistelse i frivårdshem. Detta sägs särskilt i 26 kap. 6 § 2 st lagförslaget. Härutöver bör emellertid vistelse i frivårdshem i vissa fall kunna ersätta en verkställighet i anstalt även med tillämpning av 26 kap. 5§ l st lagförslaget och således komma i fråga redan innan halva strafftiden förflutit. Detta gäller främst frivårdshem med särskild behandlingsinriktad verksamhet. Den som undergår tillsynsdom och underlåter att iaktta den för honom meddelade föreskriften kan bli föremål för olika sanktionsåtgärder. Övervakningsnämnd kan således förordna om ett kortvarigt omhändertagande i högst fjorton dagar och domstol kan besluta om intagning i anstalt i minst en och högst tre månader. Ett motsvarande sanktionssystem erfordras för verkställigheten utom anstalt. Den sanktionsform som därvid ligger närmast till hands är en återintagning i anstalt. I 26 kap. 7 § 1 st lagförslaget stadgas härom. Beslut om verkställighet utom anstalt får enligt detta stadgande återkallas, om den dömde underlåtit att iaktta föreskrift eller villkor som meddelats honom eller som annars gäller för verkställigheten. Beslut om återintagning i anstalt skall inte avse viss bestämd tid. Har återintagning beslutats, skall dock frågan om förnyat medgivande till verk-

178 Fängelse

ställighet utom anstalt enligt bestämmelse i förslaget till frivårdsförordning förekommer. Vid den förnyade prövningen kan prövas så snart anledning hänsyn tas till den tidigare överträdelsens beskaffenhet när det gäller att bedöma om det föreligger sådan särskild anledning att befara missbruk som enligt 26 kap. 5 § 2st lagförslaget skall utgöra hinder för ett medgivande till verkställighet utom anstalt.

Återintagning i anstalt kan många gånger framstå som en alltför sträng

sanktion mot en villkorsöverträdelse. I 26 kap. 7§ l st lagförslaget stadgas därför att varning får meddelas, när försummelsen inte är av allvarlig beskaffenhet. I motsats till vad som skall gälla för Villkorlig frigivning, avräknas tiden för verkställighet utom anstalt från strafftiden. En verkställighet utom anstalt inte ett lika allvarligt ingrepp i den dömdes frihet som utgör visserligen en verkställighet i anstalt. Inskränkningen av den dömdes frihet, antingen om en intensiv övervakning eller genom villkor om särgenom föreskrift skilda behandlingsåtgärder, är likväl så betydande att strafftiden bör löpa i samband med frivården. Detta resonemang förutsätter dock att den dömde verkligen underkastar sig den frihetsinskränkning som avsetts med verkställigheten utom anstalt. Har den dömde missbrukat den medgivna friheten eller del därav genom att undandra sig övervakningen, är det tvärtom rimligt att han inte får tillgodoräkna sig tiden för vistelsen utom anstalten som straffverkställighet. Med tanke på detta stadgas i 26 kap. 7 § 2 st lagförslaget att förordnande får meddelas, såsom en sanktion mot villkorsöverträdelsen, att viss tid av vistelsen utom anstalt inte skall räknas som verkställighet av straffet. Motsvarande möjlighet att underlåta avräkning finns nu enligt 35§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Förordnande får tillämpas antingen som enligt 26 kap 7 § 2 st lagförslaget ett alternativ till eller i förening med en återintagning i anstalt. Har beslutats om återintagning i anledning av att den dömde undandragit sig övervakkan det ibland vara skäligt att viss tid av vistelsen i frihet trots ningen, detta får avräknas från straffet. Å andra sidan kan ibland ett sådant förordnande framstå som en tillräckligt kännbar sanktionsåtgärd för att återintagning skall kunna underlåtas. En förutsättning för att de olika sanktionsformerna skall kunna tillämpas på sådant sätt att en lämplig avvägning mellan dem kan göras i det enskilda fallet är dock att beslutanderätten tillkommer samma myndighet. Frågan om beslutsmyndighet diskuteras närmare i avsnitt 7.2.3. Förslaget till verkställighet utom anstalt innebär att den faktiska frigivfrån anstalt i vissa fall kan ske på ett tidigare stadium av straffningen verkställigheten än enligt nuvarande ordning. Detta blir fallet då verkställighet utom anstalt med tillämpning av 26 kap. 6 § 1 st lagförslaget kan medges efter halva strafftiden och omständigheterna inte är sådana att hinder mot halvtidsfrigivning hade förelegat enligt nuvarande praxis. l dessa fall får utredningens förslag en strañlindrande effekt. Skulle däremot medgivande till verkställighet utom anstalt komma att lämnas vid den tidpunkt då den dömde enligt nuvarande ordning kan påräkna Villkorlig frigivning, kan förslaget i stället leda till viss straffskärpning, därigenom att frigivningen förenas med en intensiv övervakning. Å andra sidan skulle den dömde i sådana fall inte såsom nu löpa risken att ett kvarstående straff förverkas

Fängelse 179

i samband med en lagföring för ny brottslighet. Utredningen anser det dock vara angeläget att risken för att förslaget till verkställighet utom anstalt får en straffskärpande effekt i möjlig mån begränsas. Denna fråga diskuteras närmare i nästa avsnitt, vari anges de särskilda förutsättningar som skall gälla för ett medgivande till verkställighet utom anstalt sedan två tredjedelar av straffet avtjänats.

7.2.2 Villkorlig frigivning

Nuvarande ordning innebär att Villkorlig frigivning enligt huvudregeln i 26 kap. 6§ BrB beviljas då två tredjedelar av straffet avtjänats i anstalt. Regeln är inte utan undantag. Villkorlig frigivning fårsåledes beviljas tidigare, om särskilda skäl föreligger. Den intagne kan å andra sidan inte göra gällande något absolut anspråk på Villkorlig frigivning senast fr. 0. m. två tredjedelsdagen. Det senast sagda beror på att det formellt uppställs krav på en gynnsam frigivningssituation. Vid prövningen av frågan om Villkorlig frigivning skall nämligen enligt 26 kap. 7 § BrB särskilt beaktas förutsättningarna för den dömdes anpassning i samhället med hänsyn till de förhållanden i vilka han kommer att försättas efter frigivningen. Mot detta skall emellertid enligt samma stadgande vägas verkningarna av en fortsatt frihetsförlust för den vilket dömde, innebär att kravet på en gynnsam frigivningssituation inte kan upprätthållas fullt ut. l praxis förekommer det också ytterst sällan att villkorlig frigivning inte beviljas senast fr. o. m. två tredjedels-dagen eller dag i nära anslutning till denna. Enligt utredningens förslag skall huvudregeln fortfarande vara den, att villkorlig frigivning beviljas senast fr. o. m. två tredjedels-dagen. Detta skall gälla oavsett om den tidigare verkställigheten till någon del ägt rum utom anstalt eller ej. Huvudregeln kommer till uttryck i 26 kap. 8§ 1st. lagförslaget. Undantag från huvudregeln skall enligt samma stadgande gälla för de fall att intensiv övervakning eller fortsatt frihetsberövande av särskilda skäl erfordras för att motverka återfall i brottslig verksamhet. En verkställighet utom anstalt får anordnas efter två tredjedels-dagen endast om det föreligger särskilda skäl för en intensiv övervakning. Detta innebär att frigivningssituationen måste förutsättas vara särskilt ogynnsam. Härtill kommer emellertid att det skall finnas särskild anledning att befara återfall i brottslig verksamhet. Sådan anledning att befara återfall i brott kan ha uppkommit till följd av händelser som inträffat under anstaltstiden. Det kan röra sig om upprepade rymningar eller permissionsmissbruk eller allvarlig misskötsamhet i anstalten i form av t. ex. våldsverksamhet eller narkotikahantering. Den omständigheten att den dömdes förhållanden under anstaltstiden enligt utredningens förslag kan tillmätas betydelse för frågan om villkorlig frigivning strider mot de principer som nu läggs till grund för motsvarande bedömning och som införts genom lagstiftning så sent som 1974. I 26 kap. 7 § BrB stadgades ursprungligen, att prövningen av fråga om villkorlig frigivning skulle göras med särskilt beaktande av bl. a. den dömdes uppförande under anstaltstiden. Med stöd av detta stadgande utvecklades en praxis enligt vilken allvarliga former av misskötsamhet, t. ex. rymning,

180 Fängelse

av anstaltstiden. I de regelmässigt ledde till en schablonartad förlängning

föranlett disciplinära åtgärder fick den förfall misskötsamheten tidigare en dubbelbestraffningseffekt. Genom lagstiftningen längda anstaltsvistelsen till den dömdes skötsamhet bort från 1974 togs den särskilda hänvisningen hand att man stadgandet i 26 kap. 7§ BrB. Skälet till detta var i första

ville undvika anfördes i lagstiftningsärendet nyss nämnda effekt. Härutöver att ett beslut om fördröjning av en att det måste anses otillfredsställande skall kunna grundas på en disciplinförseelse som många Villkorlig frigivning

beslutet. gånger begåtts lång tid före föreslår att den dömdes förhållanden under anstalts- När nu utredningen frigivning, bör tiden åter bör ges viss betydelse för frågan om Villkorlig

om anstaltsvistelsen skall beaktas att frågan inte längre i första hand gäller anordnas efter förlängas. I stället gäller frågan vilket slags frivård som skall

en faktisk från anstalten. Det är alltså en fråga som till stor del frigivning är av samma slag som en fråga om anstaltsvistelsen skall äga rum i sluten

måste bedömas eller öppen anstalt och som liksom denna ofrånkomligen

bl. a. med hänsyn till vad som inträffat under den tidigare verkställighetens

menar f. ö. att frågan om en förtida frigivning i anslutning gång. Utredningen skall ske i form av verkställighet utom anstalt eller till två tredjedels-dagen

i allmänhet bör bedömas på så sätt att enbart sådana Villkorlig frigivning missförhållanden som kan hänföras till den tidigare verkställigallvarliga bör hindra Villkorlig frigivning. Den heten och inte till tiden dessförinnan utan anmärkning underkastat sig reglerna som fram till två tredjedels-dagen

för verkställigheten, antingen denna ägt rum i eller utom anstalt, bör vara

att erhålla Villkorlig frigivning. l vart fall får den tvångsmässiga berättigad anstalt inte anordnas enbart i genom verkställighet utom övervakningen den dömdes sociala situation. Ett sådant syfte bör i stället syfte att förbättra som kan anordnas i anslutning till en Villkorlig främjas genom den frivård

frigivning. Utredningens förslag bör inte leda till en schablonartad praxis enligt vilken

misskötsamhet av Visst slag regelmässigt skall leda till att Villkorlig frigivning

undvikas att tillämpning av de föreslagna vägras. Det bör också i möjlig mån Detta kan i vissa fall ske bestämmelserna ger en dubbelbestraffningseffekt. av en i administrativ ordning beslutad disciplinär på så sätt att elTekten av anstaltstiden neutraliseras genom en anpassning av tidpunkförlängning till verkställighet utom anstalt. ten för övergång att Villkorlig frigivning skall beslutas när två tredjedelar Huvudregeln,

av straffet avtjänats, skall såsom tidigare sagts också gälla när verkstälövervakning skall ligheten dessförinnan ägt rum utom anstalt. En intensiv om det inte föreligger således inte fortgå längre än till två tredjedels-dagen,

särskilda skäl. På motsvarande sätt skall sådana villkor enligt 26 kap. 5 § l st.

den dömde till placering i behandlingshem, inlagförslaget, som binder

ternatskola eller liknande, som regel upphävas senast fr. o. m. två tredjedels-

vara sådana att det från kondagen. Ofta torde dock omständigheterna särskilda skäl att förlänga villkoren om placeringen. trollsynpunkt föreligger

Såsom tidigare framhållits innebär denna regel att en intensiv övervakning inte kommer att omfatta som ett led i verkställigheten av fängelse i allmänhet

Detta lär få till följd att det endast sällan mer än en sjättedel av strafftiden. utom anstalt i form av intensiv kommer i fråga att besluta om verkställighet

Fängelse 181

övervakning när straffet är kortare än sex månader samt att tillämpningen annars blir ganska restriktiv när straffet är kortare än ett år. Särskild anledning att frångå huvudregeln om villkorlig frigivning senast fr. o. m. två tredjedels-dagen kan föreligga då någon återintagits från en verkställighet utom anstalt. Om dessa fall stadgas särskilt i 26 kap. 8 § 2 st. lagförslaget. Där sägs att, när medgivande till verkställighet utom anstalt blivit återkallat till följd av villkorsöverträdelser från den dömdes sida, bör beslut om Villkorlig frigivning i allmänhet föregås av förnyad verkställighet utom anstalt. Detta innebär att villkorlig frigivning i allmänhet inte kan påräknas i anslutning till två tredjedels-dagen, om återintagning skett kortare tid före denna dag. Har återintagningen ägt rum omedelbart före två tredjedels-dagen, bör f. ö. inte ens ny verkställighet utom anstalt utan vidare kunna påräknas i anslutning till denna dag. Det senast sagda antyds också genom stadgandet i 26 kap. 8 § 1st. lagförslaget, enligt vilket villkorlig frigivning kan förhindras inte bara för att intensiv övervakning skall komma i fråga utan också för att fortsatt fnhetsberövande prövas erforderligt. Fortsatt frihetsberövande efter två tredjedels-dagen bör liksom enligt nuvarande ordning komma i fråga endast i undantagsfall. De viktigaste undantagsfallen avser därvid de fall då återintagning skett antingen omedelbart före eller under tiden efter två tredjedels-dagen. Om intensiv övervakning i vissa fall skall kunna förekomma efter två tredjedels-dagen måste i konsekvens därmed också frihetsberövande kunna komma i fråga. Ett annat undantagsfall kan vara då den dömde önskar avtjäna hela det utmätta straffet i anstalt. bör, liksom nuvarande ordning, en mycket om- Slutligen enligt fattande misskötsamhet under anstaltstiden ibland få återverka på bedömningen av förutsättningarna för frigivning efter två tredjedelar av strafftiden. En särskild fråga i anslutning till det som nu sagts är om också missskötsamhet i form av nya brott under verkställighetstiden skall få inverka på tidpunkten för villkorlig frigivning i de fall brotten inte föranlett åtal och ny straflbestämning. En sådan ordning skulle överensstämma med vad som nu tillämpas vid ungdomsfángelse. Det skulle således kunna utvecklas en praxis, enligt vilken åklagaren med stöd av 20 kap. 7 § 2 rättegångsbalken kan underlåta åtal under förutsättning att övervakningsnämnden i anledning av det nya brottet beslutat senarelägga den villkorliga frigivningen. Utredningen anser emellertid inte att en sådan ordning är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Den bör därför inte införas. Ny brottslighet bör således inte beaktas vid frigivningsprövningen. Villkorlig frigivning kan enligt nuvarande ordning beslutas redan efter halva strafftiden, om särskilda skäl föreligger. Utredningens övriga förslag föranleder inte någon ändring i denna ordning. Som framgår av 26 kap. 8§ 3 st lagförslaget skall liksom nu förutsättningen för sådan frigivning vara att särskilda skäl föreligger. Det finns dock anledning att anta att begreppet ”särskilda skäl” kommer att ges en snävare tolkning enligt utredningens förslag än enligt nuvarande praxis. I och med att en faktisk frigivning från anstalt också kan ske i form av intensiv övervakning kan det bli svårare att hävda att det föreligger särskilda skäl för en frigivning utan sådan övervakning. Utredningen vill dock framhålla att den restriktivitet när det gäller att tillgripa intensiv övervakning som förutsätts i fråga om tillämpningen

182 Fängelse

av tillsynsdom också bör gälla i samband med frigivning från fängelse. Sådan halvtidsfrigivning som kan komma i fråga enligt nuvarande praxis bör därför inte i någon större omfattning ersättas med verkställighet utom anstalt. En förutsättning för att Villkorlig frigivning skall få ske är att tre månader av straffet avtjänats. Såsom framhållits beträffande motsvarande tidsregel för verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. 6§ 1st. lagförslaget innebär detta ändring i Förhållande till nu gällande ordning. Enligt denna kan villkorlig frigivning inte beviljas innan fyra månader av straffet avtjänats. Bestämmelsen om denna begränsning av frigivningsinstitutets tillämpningsområde har liksom flertalet andra bestämmelser om villkorlig frigivning ursprungligen haft sin grund i en samnordisk lagstiftning. I Finland har emellertid bestämmelsen numera ändrats och den tidpunkt före vilken villkorlig frigivning inte får ske har sänkts till tre månader. Motsvarande lagändring har diskuterats även i övriga nordiska länder och bör enligt utredningens uppfattning genomföras i Sverige senast i anslutning till en reform som grundas på utredningens förslag. Såsom tidigare sagts anknyter förslaget i denna del också till den föreslagna längsta tiden för anstaltsvård vid tillsynsdom. Båda förslagen sedda i ett sammanhang innebär att frihetsberövande påföljder kommer att kunna förenas med efterföljande kriminalvård i frihet oavsett det utmätta frihetsstrafTets längd. En viktig skillnad mellan verkställighet utom anstalt och villkorlig frigivning är att tiden i frihet i det förra fallet, men inte i det senare, avräknas från strafftiden. Den dömde riskerar inte att på nytt få avtjäna den tid som verkställts utom anstalt i form av intensiv övervakning. Har villkorlig frigivning skett, kan däremot det vid frigivningen kvarstående straffet förverkas och därigenom en fortsatt verkställighet i anstalt komma att anordnas. Risken för förverkande kvarstår dock inte hur länge som helst efter det att villkorlig frigivning beslutats utan endast så länge den frigivne är underkastad en prövotid. Härom stadgas nu i 26 kap. l0§ BrB. Enligt detta stadgande skall prövotiden bestämmas i beslutet om villkorlig frigivning och därvid fastställas till minst ett och högst tre år eller i vissa fall högst fem år. Stadgandet erhöll sin nu gällande lydelse vid en ändring i brottsbalken år 1965. Tidigare gällde, att prövotiden efter villkorlig frigivning skulle motsvara den tid som vid frigivningen återstod av straffet, dock minst ett år.

Ändringen hade föreslagits av nordiska straffrättskommittén, som i detta

hänseende grundat sitt förslag på de danska bestämmelserna om prövotid. Eftersom motsvarande förslag till lagstiftning förelåg i Finland, Island och Norge avsågs i första hand att åstadkomma en nordisk enhetlighet som skulle underlätta samarbetet inom ramen för den nordiska verkställighetslagen. I sak anfördes såsom skäl till ändringen att det skulle vara fördelaktigt om prövotiden kunde anpassas efter omständigheterna i det individuella fallet. I praxis har ändringen av 26 kap. lO§ BrB inte kommit att medföra några större förändringar i förhållande till vad som tidigare gällde. I det övervägande antalet fall fastställs prövotiden vid villkorlig frigivning till ett år. Längre prövotider förekommer endast när det återstående straffet är mycket långt. Det kan nämnas att den enhetliga nordiska lagstiftningen

Fängelse 183

inte medfört någon enhetlig nordisk rättstillämpning. Av en dansk undersökning framgår således att prövotiden i Danmark vid Villkorlig frigivning i 95 procent av fallen fastställs till två år. I förarbetena till 1965 års ändring av 26 kap. 10 § BrB utvecklas inte närmare vilka omständigheter utöver det återstående straiTets längd som i det enskilda fallet skall läggas till grund för bestämmande av prövotiden. Det måste dock antas att man åsyftat en anpassning av prövotiden till det övervakningsbehov som bedömts föreligga vid frigivningstillfállet. Från principiell synpunkt kan det riktas invändningar mot en anpassning av prövotiden till andra omständigheter än den till grund för strallbestämningen liggande brottsligheten. Prövotiden är en del av strafftiden och det framstår därför som mest rättvist att prövotiden bestäms efter samma grunder som straffet i sin helhet och således ställs i viss relation till den återstående strafftiden. Den synpunkten att prövotidens längd är ett mått på straffets stränghet har numera kommit till visst uttryck i lagstiftningen. Enligt brottsbalkens ursprungliga lydelse kunde övervakningsnämnd efter frigivningen besluta om förlängning av prövotiden, om detta befanns påkallat med hänsyn till allvarlig misskötsamhet från den frigivnes sida. Denna möjlighet till förlängning av prövotiden avskaffades år 1973 genom ändring av 26 kap. 18 § BrB. Prövotiden kan numera endast förlängas genom beslut i dom då misskötsamheten tagit sig uttryck i ny brottslighet. I samband med lagändringen anförde departementschefen bl. a. att förlängning av prövotid är en åtgärd som av den dömde i allmänhet torde uppfattas som en väsentlig skärpning av påföljden och att sanktionen därför måste användas med stor återhållsamhet. Enligt de nuvarande bestämmelserna skall således prövotiden i princip bestämmas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet sådana dessa kan bedömas vid frigivningstillfállet. Beslutet om prövotid kan emellertid ej längre ändras i de fall den frigivne genom allvarlig misskötsamhet manifesterar ett behov av kontroll- och hjälpåtgärder som går utöver vad som förutsätts vid frigivningen. Utredningen anser att de principiella invändningar som kan riktas mot en bestämning av prövotiden efter behandlingsmässiga grunder är så starka att den nuvarande ordningen bör frångås. Liksom tidigare bör prövotiden istället bestämmas enbart med hänsyn till det ådömda straffets längd. Utredningen föreslår därför i huvudsak en återgång till vad som gällde år 1965. Enligt 26 kap. l0§ lagförslaget skall således vid Villkorlig frigivning gälla en prövotid av ett år eller den längre tid som vid frigivningen återstår av straffet. I förslaget maximeras dock prövotiden till tre år, eftersom längre prövotider än så knappast har något värde. Det bör uppmärksammas att förslaget innebär att övervakningsnämnden inte behöver fatta särskilt beslut om prövotiden då frigivning beslutas. Enligt nuvarande ordning ställs under prövotiden vissa mycket allmänt hållna krav på den frigivnes skötsamhet. Härom stadgas i 26 kap. 14§ BrB. Kraven gäller oavsett om den frigivne ställs under övervakning eller ej och misskötsamhet kan leda till att den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad. I tidigare avsnitt har föreslagits att motsvarande allmänna skötsamhetskrav avskaffas när det gäller tillsynsdom och villkorlig dom

Fängelse

och utredningen har ingen anledning att ta annan ställning när det gäller den villkorliga frigivningen, särskilt som denna inte skall förenas med övervakning. Detta innebär att det enligt utredningens förslag under prövotiden endast ställs det generella kravet på den frigivne, att han skall avhålla sig från vidare brottslighet. Prövotiden anger emellertid enligt utredningens förslag inte enbart den tid, under Vilken fortsatt brottslighet skall kunna föranleda förverkande av det återstående straffet. Liksom vid tillsynsdom skall nämligen prövotiden också ange den tid, under vilken den dömde skall kunna komma i åtnjutande av stöd- och hjälpåtgärder från frivårdens sida. Om detta stadgas i 26 kap. 13 § lagförslaget. Däri hänvisas också till bestämmelserna om Villkorlig dom med stödåtgärder i 27 kap. 3 och 7 §§ lagförslaget. Villkorlig frigivning kommer således att, såvitt gäller frivårdens verksamhet, i huvudsak motsvara påföljdsfonnen Villkorlig dom med stödåtgärder. Frivården skall således aktivt verka för att främja den frigivnes anpassning i samhället genom att i den omfattning som behövs bereda honom personligt stöd och hjälp. Förtroendeman kan därvid förordnas för den dömde. Verksamheten skall bedrivas i samförstånd med den dömde. Den skall upphöra vid prövotidens utgång eller dessförinnan, om det inte kvarstår något behov av stödåtgärder. Det som nu sagts innebär att Villkorlig frigivning enligt utredningens förslag i allmänhet blir en lindrigare verkställighetsforrn än enligt nuvarande ordning, då den frigivne i flertalet fall ställs under en formell övervakning med bakomliggande sanktionshot från prövotidens början. I och för sig skulle en ordning som motsvarar den nuvarande också kunna tänkas inom ramen för det av utredningen föreslagna påföljdssystemet. Den villkorliga frigivningen skulle då kunna förenas med en övervakning av det slag som skall kunna anordnas i anslutning till Villkorlig dom, dvs. en övervakning med begränsade tvångsinslag vilken vid behov dock kan övergå till en intensiv övervakning. Utredningen föreslår dock inte att Villkorlig frigivning skall kunna förenas med övervakning. En sådan ordning skulle leda till att prövotiden för vissa kategorier frigivna, men inte för andra, blev förenad med tvångsmässiga Verkställighetsåtgärder. I det stora flertalet fall skulle dessa verkställighetsåtgärder kanske endast formellt framstå som tvångsmässiga under det att de i andra fall skulle kunna utgöra en kännbar frihetsinskränkning. När det gäller dessa senare fall, vilka kanske inte alltid omedelbart kan urskiljas, skulle det med hänsyn till vad som sagts under utredningens allmänna överväganden kunna hävdas att tiden för verkställighet genom frivård av rättviseskäl borde helt eller delvis avräknas från straffet. Det är dock inte bara de nu anförda rättvisesynpunkterna som ligger till grund for att utredningen inte föreslår någon Villkorlig frigivning med övervakning. Utredningen har nämligen den uppfattningen att det inte finns något behov av en sådan verkställighetsform. Enligt nuvarande frigivningspraxis anordnas Visserligen övervakning i flertalet fall från prövotidens början. Det sanktionshot som ligger bakom övervakningen blir emellertid endast i ett fåtal fall förverkligat genom en återintagning i anstalt. Utredningen tror att de frigivna som enligt nuvarande praxis tillhör denna undantagskategori i allmänhet kommer att bli föremål för en intensiv övervakning

Fängelse 185

med tillämpning av utredningens förslag. De som därefter skulle återstå för en villkorlig frigivning med övervakning skulle således kunna hänföras till den kategori frigivna som enligt nuvarande praxis inte blir föremål för tvångsingripanden. Slutligen bör sägas att en frivård efter villkorlig frigivning i form av stödåtgärder inte helt saknar påtryckningsmedel gentemot den frigivne. Såsom

nedan skall utvecklas närmare blir det nämligen för frågan om forverkande

av den villkorligt medgivna friheten vid en senare lagföring av stor betydelse hur samarbetet mellan den frigivne och frivården fungerat. Utredningens förslag innebär att villkorligt medgiven frihet, i motsats till vad som nu gäller, inte kan förverkas genom beslut av övervakningsnämnd i anledning av misskötsamhet under prövotiden. Har misskötsamheten tagit sig uttryck i nya brott kan forverkande dock ske i samband med en ny lagföring. Härom erinras i 26 kap. 14§ 1 st. lagförslaget. l andra stycket i denna paragraf sägs att fángelsestraffet upphör såsom till fullo verkställt vid prövotidens utgång, om villkorligt medgiven frihet då inte längre kan förklaras förverkad. Motsvarande bestämmelse finns nu i 26 kap. 24 § BrB. l 34 kap. 4§ lst. BrB stadgas om forverkande av villkorligt medgiven frihet. Enligt huvudregeln i detta stadgande skall villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad, då den frigivne ådöms nytt fängelsestraff. Förverkandet kan endast avse hela straffåterstoden. Det är alltså inte möjligt att förverka bara en del av denna. Domstolen kan underlåta forverkande endast då särskilda skäl talar mot ett sådant. Skäl att underlåta forverkande föreligger enligt förarbetena till BrB då det nya brottet föranleder endast en kort tids fängelse, särskilt om brottet är begånget före den tidigare domen eller i början av en lång fángelsetid, under vars senare del den dömde skött sig väl, eller om det nya straffet är påkallat främst av allmänpreventiva skäl eller slutligen om det nya brottet är av annat slag än det tidigare. l praxis torde domstolarna dessutom ha varit ganska obenägna att förverka villkorligt medgiven frihet då straffâterstoden varit långvarig. I 34 kap. 4§ l st i utredningens lagförslag förutsätts att forverkande av villkorligt medgiven frihet även fortsättningsvis skall kunna ske vid tilllämpning av 34 kap. 1 § 1 eller 2 BrB. I tre avseenden innebär förslaget ändringar i förhållande till nu gällande ordning. Dels bortfaller presumtionen för att forverkande skall ske då den frigivne med tillämpning av 34 kap. 1 § 2 BrB döms till fängelse, dels införs en möjlighet att förverka endast en del av reststraffet och dels uppställs som en förutsättning för forverkande att brottet begåtts under prövotiden. Förslaget att ta bort presumtionen för forverkande vid återfall i brott har i första hand sin grund i utredningens uppdrag att se till att ett avskaffande av ungdomsfángelse inte medför olägenheter i form av längre anstaltstider för lagöverträdare som berörs av reformen. Såsom tidigare redovisats är det just med avseende på bedömningen av återfallsbrottslighet som ungdomsfángelse generellt sett varit en för lagöverträdaren gynnsammare påföljd än fängelse. Fängelsestraffet har varit påtagligt oförmånligt för lagöverträdaren i de fall det nya brottet begåtts efter villkorlig frigivning resp. överförande till vård utom anstalt med hänsyn till att den villkorligt medgivna friheten som regel skall förverkas i samband med den nya lagföringen.

186 Fängelse

Utredningens förslag bör leda till att domstolarna kan göra en friare bedömning av frågan om forverkande skall ske än enligt nuvarande ordning och forverkande bör därvid kunna underlåtas i större omfattning än nu. En fråga som likväl inställer sig när presumtionen för forverkande bortfaller är, i vilka situationer det kan anses lämpligt att besluta om forverkande och när detta bör underlåtas. Utredningen menar därvid att frågan bör bedömas med hänsyn till förverkandets funktion, att utgöra en sanktionlav det villkor om brottsfrihet som gällt för frigivningen. Förverkande bör således komma i fråga när det nya brottet framstår som en särskilt allvarlig överträdelse av villkoret om brottsfrihet. Så kan vara fallet när beslutet om villkorlig frigivning inneburit att den dömde visats ett särskilt förtroende, såsom t. ex. när halvtidsfrigivning ägt rum. En annan omständighet som kan tala för ett forverkande är att den frigivne underlåtit att dra fördel av det stöd som erbjudits honom från frivårdens sida, om denna underlåtenhet kan sättas i något samband med den nya brottsligheten. Enligt nuvarande ordning kan forverkande av villkorligt medgiven frihet ske oavsett när brottet är begånget, om bara frågan om påföljd blir aktuell efter det att villkorlig frigivning skett och innan prövotiden gått ut. Detta innebär att forverkande kan ske även om brottet begåtts under anstaltstiden eller t. o. m. före den tidigare domen. I detta hänseende strider den nuvarande ordningen mot den syn på förverkandet som redovisats ovan och som innebär att förverkandet skall betraktas som en yttersta sanktion av de krav som ställs på den som blir villkorligt frigiven. I förslaget till lagtext har därför såsom en förutsättning för forverkande uppställts det kravet, att brottet skall ha begåtts under prövotiden. Ett ytterligare skäl till den föreslagna ändringen är att ett forverkande i anledning av brott som begåtts före den villkorliga frigivningen ofta måste uppfattas som inkonsekvent. I de fall frågan om påföljd för brottet hinner prövas före frigivningen kan det ju inte bli tal om något forverkande. Ej heller kan brottet åberopas som skäl för en senareläggning av frigivningen. Det kan således i många fall vara tillfälligheter som avgör, om brottet skall föranleda det tilläggsstraff som förverkandet innebär eller ej. Även ändringsförslaget, att beslut om forverkande skall kunna avse endast en del av straffåterstoden, har sin grund i synen på förverkandet som en sanktion av de krav som ställs på den villkorligt frigivne. Den överträdelse av kraven som brottet innefattar kan inte anses som allvarligare ju längre tid som återstår av det tidigare straffet. Det är därför inte rimligt att samma brott skall föranleda längre sammanlagd strafftid för den som villkorligt frigivits med en lång strañåterstod än för den vars reststraff är kortare. Å andra sidan är det inte heller rimligt att domstolarna, såsom nu torde vara fallet, skall vara mindre benägna att besluta om forverkande då reststraffet är långt än om det är kort. Viktigast är dock att möjligheten till forverkande av endast en del av reststraffet torde medföra att påföljden vid återfallsbrott efter ådömt fängelsestraff generellt sett mildras väsentligt, vilket såsom tidigare sagts är angeläget i anslutning till ett avskaffande av ungdomsfángelse. I 34 kap. 4 § 2 st. BrB stadgas nu om åtgärder som kan vidtas istället för forverkande, när förutsättningar för detta förelegat enligt första stycket. Tilllämpning av stadgandet blir i första hand aktuell då förordnande enligt

Fängelse 187

34 kap. l § l BrB meddelas. De åtgärder som kan komma i fråga utgörs av förordnande om övervakning, meddelande av föreskrifter eller förlängning av prövotiden. Utredningen föreslår ingen motsvarighet till det nuvarande stadgandet i 34 kap. 4 § 2st. BrB. Av de åtgärder som avses med stadgandet skulle endast en förlängning av prövotiden kunna komma i fråga inom ramen för utredningens förslag. Utredningen anser emellertid inte att det föreligger något behov av en möjlighet att förlänga prövotiden för villkorlig frigivning. Skulle i något fall en sådan åtgärd framstå som en väl avvägd lösning av påföljdsfrågan, kan i stället i huvudsak samma resultat erhållas genom att den frigivne med tillämpning av 34 kap. 1 § 2 BrB meddelas villkorlig dom, ev. i förening med stödåtgärder. I 34 kap. 4 § 2 st. lagförslaget intas i stället den bestämmelse som nu återfinns i 26 kap. 23 § BrB, enligt vilken ett förverkat reststraff med avseende på fråga om ny villkorlig frigivning skall anses såsom ett nytt straff. Bestämmelsen har underkastats förändringar i konsekvens med förslaget i övrigt. I 34 kap. 4 § 3 st. lagförslaget stadgas att förverkande inte får beslutas, om inte frågan uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång. Bestämmelsen överensstämmer med vad som nu gäller.

7.2.3 Organisations- och handläggningsfrâgor

Frigivningspermission och vistelse utom anstalt enligt 33 och 34 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt innebär, såsom tidigare sagts, inte att verkställigheten i anstalt fonnellt sett upphör. Den dömde är fortfarande inskriven vid en viss kriminalvårdsanstalt och styresmannen för anstalten har kvar ett ansvar för verkställigheten. När det gäller verkställighet utom anstalt, som föreslås ersätta de angivna permissionsformerna, blir ordningen en annan. Verkställighet utom anstalt skall även i formellt hänseende utgöra kriminalvård i frihet. Detta innebär att den dömdes anknytning till viss anstalt upphör genom den faktiska frigivningen och att ansvaret för den fortsatta verkställigheten övergår på frivården. När det gäller tillsynsdom har framhållits att det är viktigt att verkställigheten om möjligt blir förberedd innan domen meddelas. På motsvarande sätt är det angeläget att en verkställighet utom anstalt planeras redan under anstaltstiden. Det huvudsakliga ansvaret för en sådan planering måste därvid ligga på den skyddskonsulent som efter frigivningen skall svara för verkställigheten. Förutsättningarna för en verkställighetsplanering på ett tidigt stadium är av naturliga skäl bättre när det gäller verkställighet utom anstalt av ådömt fängelse än när det gäller verkställighet av tillsynsdom. Vad som erfordras är ett nära samarbete mellan frivården och anstalten. Ett sådant samarbete är också förutsatt enligt de principer som ligger till grund för 1974 års kriminalvårdsreform. Den då genomförda verkställighetslagstiftningen gav uttryck åt en strävan till integration mellan kriminalvård i anstalt och i frihet. I tillämpningskungörelsen till lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

188 Fängelse

stadgas om frivårdens del i ansvaret för verksamheten inom anstalterna. Detta ansvar, som närmast gäller Förberedande åtgärder för frigivning, är utformat på olika sätt i fråga om riksanstalter och lokalanstalter. Vid riksanstalt ankommer det på anstaltspersonal att planera för frigivningen i samråd med skyddskonsulenten, medan motsvarande uppgift vid lokalanstalt åvilar skyddskonsulenten i samverkan med personal vid anstalten. Den skillnad mellan riksanstalt och lokalanstalt som antytts ovan bör enligt utredningens uppfattning bibehållas. Detta hindrar dock inte att banden mellan frivård och anstaltsvård kan knytas fastare vid båda anstalts- En fördjupad samverkan mellan frivård och anstaltsvård är nämtyperna. ligen påkallad i och med att frigivningsplaneringen i vissa fall på ett helt annat sätt än nu skall inriktas också på fortsatta verkställighetsåtgärder i frihet. Enligt utredningens förslag till ändring i tillämpningskungörelsen till lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (se bilaga 4) skall alla som intas i kriminalvårdsanstalt för undergående av påföljd ha en formell anknytning till visst frivårdsdistrikt. Det skall nämligen ankomma på regionchefen att i anslutning till beslutet om första anstaltsplacering utse viss skyddskonsulent att svara för frigivningsplanering och annan frivårdsverksamhet i anslutning till verkställigheten i anstalt. Uppdraget skall lämnas till skyddskonsulenten i den dömdes hemort men kan överflyttas till annan konsulent, om det senare skulle visa sig att frigivningen kommer att ske till annan ort. Den av utredningen föreslagna ordningen ger skyddskonsulenten en samordnande funktion när det gäller intagna som flyttas mellan olika anstalter under verkställighetstiden. Skyddskonsulenten skall redan från verkställighetens böijan förordna viss tjänsteman inom distriktet att vara övervakare för den dömde. Behov av övervakare kan finnas även i sådana fall då det inte blir aktuellt att medge verkställighet utom anstalt. Övervakaren har nämligen också en viktig uppgift i den sociala frigivningsplaneringen. Han skall i samarbete med arbetsförmedling samt sociala och andra myndigheter och organisationer verka för välordnade frigivningsförhållanden. Övervakaren bör vidare, enligt utredningens mening, kunna tas i anspråk under anstaltsvistelsen för att .underlätta för den dömde att erhålla pemiission till hemorten. Övervakare behöver dock inte utses, om .det kan anses obehövligt. Lekmän, vilka förordnats till biträdande övervakare, skall spela en betydelsefull roll för verkställigheten av tillsynsdom och för verkställigheten utom anstalt av fängelse. Utredningen föreslår att biträdande övervakare skall kunna förordnas även för verkställigheten i anstalt. Sådant förordnande meddelas av skyddskonsulenten. Biträdande övervakare får utses inte bara som en förberedande åtgärd inför en verkställighet utom anstalt utan bör också kunna komma i fråga för att underlätta permissioner från anstalten. Skulle det med hänsyn till det senare ändamålet tillfalligtvis uppkomma behov av biträdande övervakare utanför skyddskonsulentens distrikt, bör sådan kunna förordnas av annan skyddskonsulent på begäran av styresmannen för anstalten. l detta sammanhang bör också framhållas att en jourverksamhet inom frivården kan tas i anspråk för att underlätta permissioner från anstalt. Tjänstemän med anknytning till jourverksamheten bör således vid behov kunna

Fängelse 189

fungera som biträdande övervakare för klienter som undergår verkställighet i anstalt. frigivning prövas enligt nuvarande ordning i allmänhet Fråga om Villkorlig av den övervakningsnämnd till vilken anstalten hör. Detta föreskrivs i 26 kap. 9§ BrB. Beslutanderätten tillkommer dock kriminalvårdsnämnden i fråga om den som undergår fängelse i mer än ett år. Samma beslutsordning 54§ lagen (1974:203) om krimisom för villkorlig frigivning gäller enligt nalvård i anstalt för fråga om frigivningspermission eller vistelse utom anstalt. utredningens förslag skall nuvarande ordning äga motsvarande till- Enligt lämpning. Detta innebär att fråga om verkställighet utom anstalt prövas av den övervakningsnämnd till vilken anstalten hör, när inte beslutanderätten tillkommer kriminalvårdsnämnden. Samma ordning skall gälla för fråga om villkorlig frigivning, dock att prövningen ankommer på övervakningsnämnden i den dömdes hemort när den dömde undergår verkställighet utom anstalt. Fråga om återintagning i anstalt prövas också av denna nämnd. Ansvarsfördelningen mellan ”anstaltsnämnden” och “hemortsnämnden regleras närmare i förslaget till frivårdsförordning. I 26 kap. ll § lagförslaget sägs endast att beslut i här angivna frågor fattas av övervakningsnämnd. I avsnitt 5.5.1 har utredningen diskuterat frågor om ansvarsfördelningen mellan övervakningsnämnd och skyddskonsulent när det gäller verkställigheten av tillsynsdom. Såsom framgått av det där anförda har ungdomsfängelseutredningen i allt väsentligt anslutit sig till ett av övervakningsnämndutredningen framlagt forslag att överföra det formella verkställighetsansvaret vid kriminalvård i frihet på skyddskonsulenten men bibehålla för uppgifter av mera domstolsmässig natur. Överövervakningsnämnderna vakningsnämndernas ändrade roll enligt utredningens förslag till tillsynsdom måste leda till motsvarande förändring när det gäller frågor om frigivning från fängelse och verkställigheten av kriminalvård i frihet i anledning av fängelsestraff. En konsekvens av utredningens forslag när det gäller verkställigheten av tillsynsdom är att övervakningsnämnden inte får ex officio uppta en verkställighetsfråga till prövning, utan nämndens prövningsrätt är alltid beroende av att framställning gjorts av antingen den dömde eller skyddskonsulenten. När det gäller verkställigheten av fängelse skall samma ordning dock med ett viktigt undantag. Utredningen föreslår nämligen att gälla, det alltid skall ankomma på övervakningsnämnd att utan särskild framställning pröva fråga om verkställighet utom anstalt eller villkorlig Sådan officialprövning skall enligt vad som stadgas i frigivning. 26 kap. 12 § l st lagförslaget företas vid två olika tillfällen under verkställighetstiden, nämligen dels innan halva straffet avtjänats och dels före två tredjedels-dagen. En förutsättning för officialprövning är dock att strafftiden uppgår till minst sex månader. En speciell situation är då verkställigheten utom anstalt sex månader, vilket är den tid efter vilken överpågått under vakningen vid tillsynsdom i allmänhet skall upphöra. Även i denna situation skall enligt förslaget en officialprövning ske och då med sikte på villkorlig frigivning.

förslag med fasta prövningstillfállen utesluter

Utredningens inte att också skall ske när särskild framställning gjorts. prövning

190 Fängelse

Fråga om verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. 5 § l st lagförslaget kan inte prövas utan särskild framställning innan halva straffet avtjänats. Särskild framställning krävs också i fråga om den som undergår fängelse på kortare tid än sex månader. Vidare kan det i andra fall ofta finnas anledning att pröva frigivningsfrågor under tiden mellan de fasta prövningstillfällena. Framställning får enligt utredningens förslag göras, förutom av den dömde, av skyddskonsulenten eller styresman för anstalten. Beslut att återkalla medgivande till verkställighet utom anstalt skall enligt 26 kap. 11 §2st lagförslaget fattas av övervakningsnämnden på talan av skyddskonsulenten. Behörig nämnd blir därvid, såsom tidigare sagts, “hemortsnämnd” och inte såsom nu i motsvarande fall “anstaltsnämnden”. I samma ordning prövas frågor om övriga sanktionsåtgärder vid verkställighet utom anstalt, dvs. varning och underlåtenhet att avräkna strafftid. Såsom tidigare framhållits ger detta övervakningsnämnden en möjlighet att väga olika sanktionsformer mot varandra och välja den sanktionsåtgärd eller kombination av åtgärder som vid en samlad bedömning framstår som lämpligast. Utredningens förslag, såvitt gäller avräkning från strafftid, innefattar ändring i förhållande till vad som nu gäller. Det ankommer nämligen nu på kriminalvårdsstyrelsen att besluta när viss tid av vistelse i frihet under frigivningspermission m. m. inte skall avräknas från straffet. Den nuvarande ordningen har möjligen fördelar i administrativt hänseende. Dessa fördelar bör emellertid inte vid en jämförelse med de synpunkter som lagts till grund för utredningens förslag anses vara av sådan vikt att den nuvarande ordningen skall bibehållas. Enligt vad som nu gäller får övervakningsnämnden för visst fall bemyndiga styresmannen för anstalten att besluta i fråga om frigivningspermission eller vistelse utom anstalt. Sådant bemyndigande brukar avse rätten att fastställa lämplig tidpunkt för frigivningen sedan nämnden fattat principbeslut om att sådan under vissa förutsättningar skall äga rum. Bemyndigande kan också avse rätt att i brådskande fall återkalla medgivande till frigivningspermission eller vistelse utom anstalt. Utredningen anser att denna ordning i huvudsak bör bibehållas i fråga om verkställighet utom anstalt. Stöd for detta ges i första hand genom bestämmelse i 26 kap. 11 § lagförslaget. Ytterligare föreskrifter finns i förslaget till frivårdsförordning. Det bör uppmärksammas att rätten att i brådskande fall återkalla medgivande till verkställighet utom anstalt tillkommer skyddskonsulent och inte som nu styresman för anstalt. Beslut som meddelats av övervakningsnämnd i vissa frågor som rör verkställigheten av fängelsestraff kan enligt nuvarande lagstiftning överklagas i kriminalvårdsnämnden. Utredningen föreslår inte ändring härvidlag. Viss besvärsrätt skall dock, såsom närmare utvecklats i avsnitt 5.5.3, tillkomma kriminalvårdsstyrelsen såsom motpart till den dömde.

sou 1977:83 191

8 Genomförandet av förslagen

8.1 Resursfrågor

8. l .l Inledande anmärkningar Den av utredningen föreslagna reformen syftar till att begränsa tillämpningen av frihetsstraff, särskilt för unga lagöverträdare. Genom förslaget till tillsynsdom anser sig utredningen också ha skapat förutsättningar för en beaktansvärd klientelöverföring från frihetsstrafl till kriminalvård i frihet. Även förslaget till verkställighet utom anstalt bör, om än i begränsad omfattning, få samma effekt. Refonnen får emellertid konsekvenser även i andra hänseenden än att den leder till en minskad tillämpning av frihetsstraff. Tillsynsdomen är visserligen, såsom flera gånger tidigare framhållits, avsedd att utgöra en ersättning för frihetsstraff. Man måste emellertid räkna med att tillsynsdom likväl kommer att tillämpas i en del fall när skyddstillsyn nu kommer i fråga efter upprepade tidigare lagföringar. Utredningen förutsätter dock att en klientelöverföring från skyddstillsyn till tillsynsdom får begränsad omfattning. Socialutredningens förslag till ändrad sociallagstiftning har kortfattat redovisats i avsnitt 3.6.2. Såsom där framhållits förutsätter detta förslag en viss klientelöverföring från barnavården till kriminalvården. En sådan klientelöverföring kan sannolikt till stor del komma att beröra tillsynsdomen. Ungdomsfangelseutredningen ifrågasätter f. ö., om inte tillsynsdom i viss utsträckning kan komma att tillämpas i stället for frihetsberövande i form av återintagning i ungdomsvårdsskola även om den nuvarande sociallagstiftningen bibehålls oförändrad. Den föreslagna reformen innebär inte bara ett klienteltillskott för frivårdens vidkommande. I vissa delar bör den tvärtom vara ägnad att leda till begränsningar av frivårdsklientelets storlek. Viktigast är härvidlag uppdelningen av skyddstillsyn på två olika påföljdsformer, Villkorlig dom med stödåtgärder och Villkorlig dom med övervakning. Detta förslag bör leda till att frivårdens insatser med avseende på det ”lättare” frivårdsklientelet, de lagöverträdare som meddelas villkorlig dom med stödåtgärder, kan begränsas till såväl omfattning som varaktighet. I samma riktning verkar förslaget att Villkorlig frigivning inte skall förenas med övervakning. Utredningsförslaget kommer av naturliga skäl att medföra förändringar i de verkställande myndigheternas verksamhet. Detta gäller i första hand

192 Genomförandet av förslagen

de myndigheter som ansvarar för frivården. Även anstaltsorganisationen kommer dock att beröras, bl. a. som en följd av den väntade klientelöverföringen från frihetsstraff till tillsynsdom. Att i detalj redogöra för förslagets konsekvenser i dessa avseenden låter sig inte göras, eftersom det är omöjligt att med anspråk på tillförlitlighet beräkna i vilken omfattning ett genomförande av reformen kommer att leda till minskad tillämpning av frihetsstraff, hur mycket tillsynsdom kommer att användas eller hur fördelningen på olika påföljdsfomier av villkorlig dom kommer att utfalla. Rättsutvecklingen påverkas av alltför många faktorer som inte kan förutses. Utredningen har likväl gjort ett försök att mycket schematiskt beräkna vilka effekter, inte minst i resurshänseende, som förslaget kan få för verkställighetsorganisationen. Under 1976 dömdes ll 643 personer till fängelse, 104 till ungdomsfängelse och 6162 till skyddstillsyn. Som tidigare sagts har utredningen tänkt sig att tillsynsdom i första hand skall tillämpas på dem som för närvarande döms till de nämnda påföljdema. Utredningen har därvid beräknat att i fortsättningen omkring 1 100 personer årligen kommer att dömas till tillsynsdom. Av dessa l 100 har utredningen uppskattat att omkring 75 96 kommer att vara sådana som med nuvarande påföljdssystem skulle ha dömts till fängelse och återstoden sådana som skulle ha dömts till ungdomsfángelse eller skyddstillsyn. Om socialutredningens förslag genomförs, kan antalet domar på tillsynsdom komma att bli något större. Detta tillskott är svårt att uppskatta, men det torde inte komma att beröra fler än 100-200 personer om året. Vid de nedan redovisade beräkningarna har utredningen bortsett från ev. konsekvenser av en ändrad sociallagstiftning. Sedan den väntade klientelöverföringen till tillsynsdom beaktats, har utredningen uppskattat att årligen drygt 10 000 personer i fortsättningen kommer att dömas till fängelse. Sådana lagöverträdare som med det nuvarande påföljdssystemet skulle ha ådömts skyddstillsyn skall, med undantag för den lilla grupp som kan komma i fråga för tillsynsdom, enligt utredningsförslaget dömas till villkorlig dom, antingen med stödåtgärder eller med övervakning. Det antal som årligen kommer att dömas till någon av dessa båda påföljdsformer har av utredningen beräknats till omkring 6 000. Av dessa bör ungefär en tredjedel bli aktuella för stödåtgärder medan ungefär två tredjedelar kan beräknas bli ställda under övervakning.

8.1.2 Konsekvenser för anstaltsorganisationen För närvarande förfogar kriminalvården över sammanlagt 4432 anstaltsplatser, varav 2 092 platser på lokalanstalt och 2 340 på riksanstalt. Av lokalanstaltsplatserna är 828 slutna och l 264 öppna. Motsvarande siffror för riksanstalterna är l 632 respektive 718. Talen anger nominella platser. Det antal platser, som är i verklig mening tillgängliga, är dock färre. Det föreligger en viss överkapacitet, vilket är nödvändigt med hänsyn till att antalet intagna varierar från månad till månad. Vissa anstalter är periodvis överbelagda. Den förutsätta klientelöverföringen från frihetsstraff till tillsynsdom leder till att behovet av anstaltsplatser minskar. I samma riktning verkar förslagen

Genomförandet av förslagen 193

om verkställighet utom anstalt och om reducerad straffmätning för lagövenrädare i åldersgruppen 18-20 år. Ett begränsat antal anstaltsplatser erfordras å andra sidan för verkställigheten av tillsynsdom. Behovet av platser för detta ändamål kan emellertid mer än väl tillgodoses med de i genomsnitt ca 75 platser, som nu tas i anspråk för verkställighet av skyddstillsyn med anstaltsbehandling. Den samlade effekten av de olika förslagen blir enligt utredningens beräkningar att den genomsnittliga beläggningen vid anstalterna minskar med 350-400 personer. Verkställigheten av frihetsstraff är den utan jämförelse mest resurskrävande delen av kriminalvårdens verksamhet. En minskning av behovet av anstaltsplatser kan, om så erfordras, användas till att öka marginalen för att möta variationer i beläggningen. Blir minskningen av den omfattning som utredningen beräknat, bör härutöver uppkomma besparingar. Utredningen saknar emellertid underlag att närmare beräkna storleksordningen av dessa besparingar. En sådan beräkning förutsätter nämligen att man kan avgöra, om det minskade platsbehovet kan leda till indragning av hela anstalter eller anstaltsavdelningar eller om bortfallet i stället bör fördelas jämnt mellan samtliga eller flertalet befintliga anstalter. Vissa riktlinjer kan dock anges for hur besparingseffekten kan komma att fördelas mellan anstalter av olika slag. Såsom redan anförts under avsnitt 7.1.3 räknar utredningen således med att det minskade platsbehovet främst kan hänföras till de riksanstalter som nu är avsedda för ett yngre klientel samt till öppna lokalanstalter medan å andra sidan den brist på platser i sluten lokalanstalt som finns på en del håll i landet inte blir avhjälpt genom utredningens förslag. Det bör uppmärksammas att den besparingseffekt som förutsätts för anstaltsorganisationens vidkommande inte inträder omedelbart i samband med att den föreslagna reformen genomförs. Behovet av anstaltsplatser kan således inte minska förrän efter genomförandet och minskningen sker då successivt. Detta betyder att sådana resurser som är bundna i anstaltsorganisationen endast kan frigöras efter hand och att det i vissa fall kan ta ganska lång tid innan full besparingseffekt uppnås. En betydelsefull fråga är, om resurser som frigörs från anstaltsorganisationen kan tas i anspråk inom frivården. En sådan resursöverföring är enligt utredningens mening till viss del både möjlig och önskvärd. För verkställigheten av tillsynsdom, särskilt verksamheten i frivårdshem, kan frivården således erhålla ett värdefullt personaltillskott från anstalterna.

8. 1 .3 Konsekvenser för frivârden Under 1976 stod i medeltal 16 321 personer under övervakning inom frivården. Antalet handläggande frivårdstjänstemän skall fr. o. m. 1.1.1978 uppgå till 520, fördelade på 63 skyddskonsulentdistrikt. Med ledning av dessa siffror kan antalet klienter per frivårdstjänsteman anges till 31. Till övervakare anlitas främst lekmän, men i viss utsträckning också frivårdstjänstemän. Fördelningen av uppdragen mellan de båda övervakarkategorierna framgår av tabell 6. Frivårdstjänstemännen hade 1.1.1976 i genomsnitt 7,3 övervakningsuppdrag vardera medan motsvarande siffra för lekmännen var 1,5.

194 Genomförandet av förslagen

Tabell 6 Övervakare 1.1.1976

Antal över- Antal Procent klienter Kategori vakare klienter av samtliga klienter

Skyddskonsulenter/ 408 2 967 17 skyddsassistenter Lekmän 9 360 14 210 83

Summa 9 768 17 177 100

Källa: Kriminalvården 1975. i frihet anordnas i tre olika Enligt utredningens förslag skall kriminalvård former - intensiv övervakning, ordinär övervakning samt stöd- och hjälpverksamhet. Intensiv kommer i fråga vid tillsynsdom, verkställighet utom övervakning

anstalt samt vid internering under vård utom anstalt. Övervakningstiden

uppgår vid tillsynsdom till sex månader. Tiden kan dock förlängas antingen Å andra sidan vid ny lagforing eller genom beslut av övervakningsnämnd. måste man också räkna med att Övervakningstiden i många fall blir kortare än sex månader genom att tillsynsdomen undanröjs i samband med ny Vid verkställighet utom anstalt blir Övervakningstiden i allmänhet lagföring. avsevärt kortare än vid tillsynsdom. Möjligheterna att förlänga tiden blir också mera begränsade. Däremot får man räkna med minst lika stort bortfall som vid tillsynsdom på grund av ny lagföring under pågående verkställighet. Utredningen har beräknat att i genomsnitt omkring 700 personer samtidigt kommer att vara föremål för intensiv övervakning. Ordinär övervakning skall förekomma vid villkorlig dom samt under vård utom anstalt vid internering. Vid villkorlig dom skall Övervakningstiden i allmänhet uppgå till ett år. Tiden kan såväl förlängas som förkortas genom beslut av övervakningsnämnd. Utredningen har beräknat antalet klienter under ordinär övervakning till i genomsnitt 4500. Stöd- och hjälpåtgärder kan lämnas vid villkorlig dom samt efter villkorlig frigivning från fängelse. Härjämte skall frivården lämna hjälp och stöd åt den som dömts till villkorlig dom med övervakning eller tillsynsdom även efter det att övervakningen upphört. Stöd- och hjälpverksamhet kan förekomma under hela den nominella prövotiden, två år för villkorlig dom och tillsynsdom samt i allmänhet ett år för villkorlig frigivning. Vid villkorlig dom och villkorlig frigivning kan skyddskonsulenten emellertid besluta att avskriva klientärendet så snart det inte längre föreligger behov av särskilda stödåtgärder från frivårdens sida. Det har tidigare framhållits att frivårdens sociala verksamhet i första hand skall inriktas på att förmedla kontakt med andra samhällsorgan. Detta betyder att frivårdens stödinsatser ofta kan få ganska kort varaktighet. Ett uppdrag i anledning av villkorlig dom med stödåtgärder bör således ofta kunna avskrivas redan efter ett par månader och vid villkorlig dom med övervakning bör kanske i flertalet fall erforderliga kontakter med sociala och andra myndigheter och organisationer ha förmedlats redan under övervakningstiden. Detsamma kan i en del fall gälla utom för tillsynsdom och när villkorlig frigivning föregåtts av verkställighet anstalt. Å andra sidan torde i allmänhet behovet av stödinsatser vara störst

av

Genomförandet förslagen 195

för lagöverträdare som meddelats tillsynsdom eller villkorligt frigivits från fängelse. När det gäller dessa klientelgrupper får man således räkna med att det kan krävas aktiva frivårdsinsatser under en stor del av den nominella prövotiden. Utredningen har beräknat att i genomsnitt ca 2000 personer kommer att vara aktuella för stöd- och hjälpåtgärder. De här redovisade beräkningarna ger vid handen att antalet frivårdsklienter minskar från f. n. drygt 16000 till drygt 7 000 och antalet klienter per frivårdstjänsteman från 31 till 14. Det bör redan från början sägas att siffrorna inte bör läggas till grund för ett antagande att ett genomförande av utredningens förslag kan få en besparingseffekt för frivårdens vidkommande. Siffrorna belyser i stället en grundtanke bakom förslaget, att frivårdens resurser och arbetsinsatser bör koncentreras till de klientelgrupper som har störst behov av olika insatser och som samtidigt har svårast att tillgodogöra sig det stöd som kan erbjudas från annat håll. Dessa grupper kan också sägas höra hemma inom kriminalvården på ett helt annat sätt än sådana som undergår påföljd vid något enstaka tillfälle. Minskningen av frivårdsklientelet hänför sig nästan uteslutande till de klientelgrupper som idag döms till skyddstillsyn och den beror dels på att tiden för övervakning är kortare vid villkorlig dom än vid skyddstillsyn, dels på att den nya påföljdsfonnen villkorlig dom med stödåtgärder i allmänhet inte förutsätter några långvariga insatser från frivårdens sida. Minskningen hänför sig med andra 0rd till de klientelgrupper som idag generellt sett föranleder minst arbetsinsatsen nämligen dels sådana klienter som befinner sig i slutet av övervakningstiden vid skyddstillsyn och som i realiteten i många fall har en ytterst begränsad anknytning till frivården, dels sådana klienter som dömts till skyddstillsyn enbart därför att de vid domstillfället varit i behov av personligt och socialt stöd för att komma till rätta med någon särskild angelägenhet. Det som nu sagts innebär att reformen inte frigör resurser på långt när i sådan omfattning som minskningen av det nominella antalet klienter ger vid handen. Den klientelbegränsning som hänför sig till det nuvarande skyddstillsynsklientelet bör clock under alla omständigheter medföra att det kan ställas ganska stora resurser till förfogande för verkställighet av intensiv övervakning. Detta är nödvändigt med hänsyn till att den intensiva övervakningen

blir mycket resurskrävande. Övervakningen skall i samtliga fall handhas

av frivårdstjänstemän. Antalet klienter per tjänsteman måste därvid begränsas mycket hårt. Ingen tjänsteman bör enligt utredningens mening samtidigt vara övervakare för flera än högst fem klienter som undergår intensiv övervakning. Vidare ställer den intensiva övervakningen enligt utredningens uppfattning krav på att jourverksamhet inrättas, i van fall inom storstadsregionerna. Slutligen förutsätter den intensiva övervakningen aktiva lekmannainsatser i stor utsträckning. Utredningen räknar med att det i flertalet fall kommer att behövas en eller flera lekmän som biträdande övervakare. Det kan antas att frivårdens nuvarande personella resurser är fullt tillräckliga för de arbetsuppgifter som hittills redovisats. Om man som ett rent räkneexempel antar att 150 frivårdstjänstemän skall syssla uteslutande med de klienter som står under intensiv övervakning och om man därjämte bortser från skyddskonsulenter och inspektörer, kommer man fram till att de återstående ca 250 frivårdstjänstemännen får vardera 26 klientärenden

196 Genomförandet av förslagen

som kan hänföras till ordinär övervakning eller stödåtgärder. Antalet lekmannaövervakare uppgår f. n. till ca 9 000. Enligt utredningens kan den nuvarande övervakarkåren i det nännaste helt tas i beräkningar vid villkorlig dom, biträdande överanspråk för uppdrag som övervakare vakare vid tillsynsdom och verkställighet utom anstalt samt som förtroendemän. Detta förutsätter emellertid att ingen tilldelas fler än ett uppdrag. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att de olika uppdragen, särskilt i samband med intensiv övervakning, kan ges olika karaktär och omfattning. Detta innebär att ersättning i varje enskilt fall bör utgå med beaktande av det ansvar som varit förenat med uppdraget och det arbete som krävts. l avsnitt 5.2 har redan förutskickats att förslaget om frivårdshem kan komma att ställa krav på nya resurser. Föreskrift om vistelse i frivårdshem skall kunna meddelas för begränsad tid i samband med tillsynsdom och utom anstalt. Utredningen har beräknat att skyldighet att verkställighet vistas i frivårdshem kommer att föreligga för i genomsnitt 50 personer sam- Det nominella platsantalet på de frivårdshotell som kriminalvården tidigt. förfogar över samt på de institutioner som tillhör skyddsvärnsföreningarna i Stockholm och Göteborg uppgår till cirka 175. De tillgängliga platserna, som redan nu till stor del torde tas i anspråk av lagöverträdare som kan komma i fråga för tillsynsdom, täcker således nominellt sett mer än väl det beräknade behovet av platser i frivårdshem. Detta gäller även om man tar hänsyn till att det fordras viss överkapacitet för att möta variationer i tillströmningen av klienter. Det finns således också ett betydande utrymme för de ifrågavarande institutionerna att ta emot klienter som inte skall vistas där till följd av särskild föreskrift. När det gäller frivårdshem är det synnerligen viktigt att närhetsprincipen iakttas. Föreskrift om vistelse i frivårdshem får inte lägga hinder i vägen sitt arbete eller fullfölja sina studier. Detta för den dömde att upprätthålla innebär att det kan bli nödvändigt att inrätta frivårdshem även på orter som nu saknar frivårdshotell och motsvarande institutioner. Såsom tidigare framhållits kan för dessa fall enskilda hem ibland tas i anspråk. Det kan emellertid inte uteslutas att det blir nödvändigt att också inrätta frivårdshem av institutionell karaktär. Vidare kan det på längre sikt bli aktuellt att inrätta något eller några frivårdshem för behandlingsändamål. Kravet på nya resurser med avseende på frivårdshemmen hänför sig inte bara till institutionerna utan också till personalbehovet. Frivårdshemmen än de nuvarande frivårdshotellen. Såsom blir således mera personalkrävande tidigare framhållits bör personalresurser som kan frigöras från anstaltsorganisationen i viss omfattning kunna tas i anspråk för frivårdshemmen. När det gäller att bedöma i vad mån reformförslaget ställer krav på ökade resurser för frivårdens vidkommande, måste man också beakta att frivården som inte hänför sig till verkställigheten av kriminalvård har arbetsuppgifter i frihet. Frivården utför således personutredningar också med avseende på Vidare ankommer det på personer som inte undergår kriminalvårdspåföljd. frivården att biträda med att förbereda frigivning från kriminalvårdsanstalt. Utredningens forslag innebär i båda dessa hänseenden krav på väsentligt Ökade arbetsinsatser från frivårdens sida. Särskilt bör uppmärksammas kravet att en frivårdstjänsteman skall vara närvarande i domstolen vid handläggi fråga för tillsynsdom. Dessa ningen av mål mot någon som kan komma

Genomförandet av förslagen 197

ytterligare arbetsuppgifter medför att man måste räkna med att det kan behövas en begränsad personalförstärkning inom de frivårdsdistrikt som i anslutning till reformen inrättar jourverksamhet. Sammanfattningsvis kan sägas att den av utredningen föreslagna reformen i allt väsentligt bör kunna genomföras inom ramen för tillgängliga resurser och att den i huvudsak endast förutsätter en omfördelning av resurserna så att dessa koncentreras på de ”svårare” klientelgrupperna. Begränsade resurstillskott kan dock bli erforderliga i den utsträckning som nya frivårdshem behöver inrättas och som jourverksamhet anordnas. Som tidigare framhållits har de här redovisade beräkningarna gjorts utan att hänsyn tagits till de konsekvenser som ett genomförande av socialutredningens förslag kan få för kriminalvårdens vidkommande. Den klientelöverföring till kriminalvården som förslaget förutsätter kräver nya resurser. Frågan om socialtjänstens framtida organisation och verksamhet får emellertid också betydelse för i vilken utsträckning kriminalvårdens klientel kan ta i anspråk social service och olika behandlingsmöjligheter utanför kriminalvården, så att därigenom kriminalvården kan avstå från att bygga ut egna behandlingsresurser.

8.2 Följdlagstiftning

I betänkandets huvudavsnitt redovisas lagförslag endast beträffande ändringar i brottsbalken. Den föreslagna refomien förutsätter emellertid också att ett stort antal andra författningar ändras. l vissa fall är ändring påkallad enbart med hänsyn till att påföljdsforrnerna ungdomsfängelse och skyddstillsyn bortfaller samt den nya påföljdsforrnen tillsynsdom tillkommer medan det i andra fall krävs ändringar med saklig innebörd. Utredningens förslag får särskilt stora konsekvenser för frivårdens arbetsformer. Det är därför nödvändigt med en genomgripande översyn av den lagstiftning som reglerar frivårdens verksamhet. En sådan översyn förutsätter utan tvekan ställningstaganden i många frågor, som utredningen inte haft tillfälle att närmare överväga. Utredningen har emellertid i fråga om flera delförslag vilka presenterats i betänkandets huvudavsnitt varit nödsakad att beträffande en närmare lagreglering hänvisa till lagstiftningen om frivården. Detta medför att utredningen inte kan underlåta att i anslutning till betänkandet redovisa lagtekniska lösningar av dessa olikaförslag. Utredningen har med anledning av det som nu sagts utarbetat förslag till frivårdsförordning. Förslaget måste i vissa avseenden närmast betraktas som en skiss, vilken bör läggas till grund för fortsatta överväganden. Utredningen har därför valt att presentera förslaget i bilaga till betänkandet. (Bilaga 4) Den föreslagna frivårdsförordningen avses ersätta den nu gällande (SFS 1977:329). Flera bestämmelser har utan saklig ändring överförts från den gällande förordningen. Andra bestämmelser i förslaget, i första hand sådana som rör villkorlig frigivning, har hämtats från kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Många bestämmelser saknar dock förebild i gällande lagstiftning.

198 Genomförandet av förslagen

Dessa anknyter till olika förslag som redovisats i betänkandets huvudavsnitt och har i viss utsträckning kommenterats där. En mera utförlig specialmotivering av de föreslagna nya bestämmelserna skulle i och för sig vara påkallad. Med hänsyn till författningsförslagets preliminära karaktär har utredningen dock valt att avstå från att lämna en sådan. De frågor som regleras i 3 § förslaget till frivårdsforordning har inte berörts i det föregående och bör därför något kommenteras i detta sammanhang. De uppgifter i fråga om enskilda klientärenden, vilka enligt gällande frivårdsförordning ankommer på skyddskonsulenten, kan med ett i detta sammanhang mindre väsentligt undantag delegeras på annan frivårdstjänsteman. När det i förordningen talas om skyddskonsulenten avses därför i allmänhet inte i första hand chefen för frivårdsmyndigheten med tjänstebeteckningen skyddskonsulent utan i stället den tjänsteman inom myndigheten som handlägger det enskilda klientärendet genom kontakter med klienten och övervakaren samt såsom föredragande i övervakningsnämnden. Denne tjänsoavsett om han är skyddskonsulent, inspektör eller assistent, kan teman, nuvarande också vara förordnad till övervakare för klienter. enligt ordning Gränsdragningen mellan de uppgifter som ankommer på resp. skyddskonsulenten och övervakaren blir på så sätt ganska oklar. Utredningens förslag förutsätter en klar åtskillnad mellan skyddskonsulent och övervakare. Det formella verkställighetsansvaret för kriminalvård i frihet överilyttas från övervakningsnämnden till skyddskonsulenten. Detta innebär att den tillsyn över övervakarnas verksamhet som nu formellt sett ankommer på nämnden i stället skall ankomma på skyddskonsulenten. Härav följer att skyddskonsulentens och övervakarens uppgifter inte lämpligen kan förenas hos samma person. när det gäller den intensiva över- Det som nu sagts får särskild betydelse vakningen vid tillsynsdom och verkställighet utom anstalt, eftersom tjänsteman inom frivården alltid skall förordnas till övervakare. De uppgifter i fråga om en viss klient som ankommer på skyddskonsulent i anslutning till intensiv övervakning bör inte fullgöras av den tjänsteman som

således är övervakare för klienten. l stället bör skyddskonsulentens uppgifter i princip

ankomma på tjänsteman med högre tjänsteställning än övervakaren, dvs. i första hand skyddskonsulenten själv. Denne bör också förbehållas vissa uppgifter utanför den intensiva övervakningen. När det i den föreslagna frivårdsförordningen talas om skyddskonsulenten, avses i allmänhet den tjänsteman som upprätthåller tjänsten som chef för frivårdsmyndigheten. I vissa fall skall emellertid skyddskonsulenten kunna överlåta på annan frivårdstjänsteman att på eget ansvar fullgöra uppgifter som annars skall ankomma på skyddskonsulent. Dessa fall, som främst berör verkställigheten av villkorlig dom och villkorlig frigivning, är särskilt i de tillämpliga bestämmelserna. Vidare skall regionchefen kunna angivna förordna inspektör inom frivårdsdistriktet att fullgöra också andra uppgifter som ankommer på skyddskonsulenten. Sådant förordnande bör meddelas för att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning mellan skyddskonsulenten och inspektören. Vad ovan sagts om vikten av att skilja mellan uppgifter som ankommer och sådana som ankommer på övervakare ligger till på skyddskonsulent grund för den särskilda jävsbestämmelse som också intagits i 3 § förslaget

Genomjörandet av förslagen 199

till frivårdsförordning. En assistent med egna övervakningsuppdrag bör således inte, när han tillfälligt tjänstgör som skyddskonsulent eller inspektör, besluta angående föreskrifter eller tvångsåtgärder i frågor som rör hans egna klienter. Skulle det till följd av denna jävsbestämmelse uppstå den situationen att det saknas behörig beslutsfattare inom distriktet, får beslutanderätten ankomma på regionchefen. 1 6-9 §§ förslaget till frivårdsförordning finns bestämmelser som avser annan frivårdens verksamhet än sådan som gäller verkställighet av kriminalvård i frihet. I första hand innefattar de ifrågavarande bestämmelserna ett förslag till reglering av sådant särskilt förfarande till förberedelse för verkställigheten av tillsynsdom som utredningen diskuterat i avsnitt 5.4. Bestämmelserna kompletteras genom det förslag till ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, vilket också redovisas i bilaga 4. Utredningen har i olika sammanhang framhållit värdet av aktiva frivårdsinsatser före rättegången. Sådana insatser kan ibland få avgörande betydelse för bedömningen av påföljdsfrågan Är den misstänkte häktad, blir emellertid frivårdens möjligheter att bedriva en kurativ verksamhet ofta starkt begränsade. I vissa fall skulle denna verksamhet kunna underlättas genom att den misstänkte ñck tillstånd att lämna häkteslokalen, t. ex. för att söka arbete eller för att undersöka förutsättningarna att bli mottagen i ett behandlingshem. Mot bakgrund av vad som nu sagts föreslår utredningen att det skall införas en möjlighet att lämna den misstänkte medgivande att tillfälligt vistas utanför förvaringslokalen, när det är påkallat för utredningen i påföljdsfrågan. Förslaget har intagits som ett tillägg till l3§ lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m. fl. Medgivande skall kunna lämnas på begäran av skyddskonsulenten och efter prövning av åklagaren. Bestämmelsen i 8§ förslaget till frivårdsförordning, att frivården i erforderlig omfattning skall samråda med åklagaren och med den misstänktes försvarare, skall bl. a. ses mot bakgrund av detta förslag. I bilaga 4 redovisas även förslag till ändring i lagen (1974:203) om knminalvård i anstalt samt i tillämpningskungörelsen (1974:248) till nämnda lag. De viktigaste ändringarna i lagen om kriminalvård i anstalt hänger samman med att bestämmelserna om frigivningspertnission och vistelse utanför anstalt förts över till brottsbalken. 1 tillämpningskungörelsen regleras bl. a. frivårdens verksamhet med avseende på personer som undergår verkställighet i kriminalvårdsanstalt. Utredningens förslag i det hänseendet har berörts i avsnitt 7.2.3. Av det förslag till ändring i 16 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken som redovisas i bilaga 4 framgår att kompetensfördelningen mellan kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnd skall vara densamma för beslut om verkställighet utom anstalt som för beslut om Villkorlig frigivning. Bilaga 4 innehåller vidare förslag till ändringar i rättshjälpslagen (1972:429) och lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken. Förslagen, som innebär att offentligt biträde skall kunna förordnas för den dömde i samtliga ärenden som handläggs av övervakningsnämnd, kriminalvårdsnämnden eller interneringsnämnden, har kommenterats i avsnitt 5.5.3. Slutligen innehåller bilaga 4 ett förslag till ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning.

200 av förslagen

Genomförandet

Såsom tidigare sagts förutsätter den föreslagna reformen ändringar i flera andra författningar än dem som hittills nämnts. De erforderliga ändringarna är emellertid i huvudsak av formell natur. Utredningen anser det därför inte vara nödvändigt att i betänkandet redovisa författningsförslag beträffande dessa.

8.3 Övergångsbestämmelser

Utredningens förslag berör större delen av brottsbalkens påfoljdssystem och

det har inte i alla avseenden ett omedelbart samband med ett avskaffande

av påföljden ungdomsfángelse. Med hänsyn till detta kan det finnas skäl att överväga om förslaget kan genomföras i olika etapper. I och för sig skulle det enligt utredningens mening vara möjligt att i ett forsta skede avskaffa ungdomsfángelse och i anslutning därtill vidta de ändringar som föreslagits i fråga om fängelsestraffets tillämplighet och straffmätningen för unga lagöverträdare. Utredningen förordar emellertid inte en sådan lösning. En sådan begränsad reform kommer nämligen inte att i allmänhet medföra nämnvärda fördelar for den kategori lagöverträdare som berörs. En förutsättning för att reformen verkligen skall leda till mera påtagliga fördelar i form av färre och kortare frihetsberövanden är att den också innefattar ökade möjligheter att tillämpa kriminalvård i frihet. Den föreslagna tillsynsdomen bör därför införas i samband med att ungdomsfängelse avskaffas. Utredningen menar vidare att förslagets olika delar hänger nära samman med varandra i ett enhetligt påföljdssystem och att det även av den anledningen bör genomföras i ett sammanhang. Ett genomförande av ungdomsfängelseutredningens förslag kräver också i vissa avseenden en samordning med en del aktuella reforrnförslag inom straffrätten och inom angränsande rättsområden. Detta gäller, såsom framhållits under avsnitt 5.4, beträffande häktningsutredningens förslag att tillsyn skall kunna anordnas såsom häktningssubstitut. Socialutredningens förslag är också av betydelse i sammanhanget. Vidare bör uppmärksammas innehållet i brottsförebyggande rådets rapport “Nytt straffsystem” (197727). Med hänsyn till behovet av samordning har utredningen avstått från att ange viss tidpunkt, vid vilken reformen kan träda i kraft. Efter ett genomförande av förslaget måste i vissa fall nuvarande bestämmelser i brottsbalken äga fortsatt tillämpning beträffande personer som vid ikraftträdandet undergår brottspåfoljd. Särskilda Övergångsbestämmelser erfordras därför. Vad först gäller den som vid ikraftträdandet undergår fängelsestraff och därvid är föremål för verkställighet i anstalt, bör den nya lagen kunna träda i omedelbar tillämpning. Detta innebär bl. a. att frigivning kan komma att ske i form av verkställighet utom anstalt. För den som med tillämpning av äldre bestämmelser blivit villkorligt frigiven från fängelse bör däremot de äldre bestämmelserna äga fortsatt tillämpning. En annan ordning skulle nämligen leda till att övervakning som anordnas i anslutning till frigivningen skulle komma att upphöra omedelbart vid ikraftträdandet. Fortsatt tillämpning av äldre bestämmelser om villkorlig frigivning stadgas också i p. l till de föreslagna övergångsbestämmelserna. Detta får bl. a. till

Genomförandet av förslagen 201

följd att villkorligt medgiven frihet kan förverkas genom beslut av övervakningsnämnd på grund av att den frigivne åsidosatt övervakningsvillkoren. Förverkande kan också beslutas av domstol i samband med lagföring för nya brott. Vid sådan lagföring bör emellertid den nya bestämmelsen i 34 kap. 4 § lagförslaget äga tillämpning, vilket får till följd att förverkandet kan komma att avse endast en del av reststraffet. Vad lagförslaget innehåller angående ändringar i fråga om villkorlig dom är inte av den beskaffenheten att särskilda Övergångsbestämmelser erfordras.

Ändringarna får egentligen inga andra konsekvenser för den som vid ikraft-

trädandet är underkastad prövotid efter villkorlig dom än att förverkande inte längre kan ske utan samband med ny lagföring och att tillämpningsområdet vidgas för förordnande enligt 34 kap. 1 § 1 BrB. Vid sådan tilllämpning kan rätten även med avseende på en äldre villkorlig dom förordna om stödåtgärder eller övervakning enligt 27 kap. 3 eller 4§ lagförslaget. Vad som föreslagits beträffande villkorlig frigivning innebär att nuvarande regler om övervakning kommer att fortsätta att gälla under en övergångstid. Utredningen menar därför att motsvarande ordning också bör kunna gälla i fråga om den som vid lagens ikraftträdande undergår skyddstillsyn eller som då är dömd till skyddstillsyn enligt dom som ännu inte vunnit laga kraft. Härom stadgas i p. 2 av förslaget till Övergångsbestämmelser. Ett undantag från regeln om fortsatt tillämpning av skyddstillsyn gäller den ordning som skall tillämpas i samband med lagföring for nya brott. Den övergångstid under vilken skyddstillsyn fortfarande skall förekomma såsom påföljdsforrn bör göras så kon som möjligt. Det är därför angeläget att tillvarata alla tillfällen att ersätta en pågående skyddstillsyn med annan påföljd. I princip bör således skyddstillsynen undanröjas med tillämpning av 34 kap. l § 3 BrB, om den dömde blir föremål för ny lagföring. Därvid kan domstolen undanröja skyddstillsynen och i stället meddela villkorlig dom eller tillsynsdom, under förutsättning att inte fängelsestraff är erforderligt med hänsyn till det nya brottet. Den angivna principen kan emellertid inte genomföras helt utan undantag. Böter bör kunna ådömas med tilllämpning av 34 kap. 1 § 2 BrB, om det nya brottet inte forskyller svårare straff, dock framstår det som olämpligt att i sådant fall förlänga prövotiden för skyddstillsynen. De här anförda Synpunkterna utgör däremot hinder mot att tillämpa förordnande som innebär att den tidigare ådömda skyddstillsynen får avse även det nya brottet. I p. 5 till övergångsbestämmelserna stadgas därför att 34 kap. l § l BrB inte får tillämpas med avseende på den som undergår skyddstillsyn, utom i de fall den nya lagföringen avser brott som begåtts före den nya lagens ikraftträdande. En mera komplicerad del i fråga om lagförslagets genomförande utgör avskaffandet av ungdomsfangelse. Här kan till en början erinras om de Övergångsbestämmelser som infördes i Danmark i samband med den där genomförda ungdomsfängelsereformen. Dessa bestämmelser innebar att ungdomsfängelsepåföljden vid lagens ikraftträdande omvandlades till tidsbestämt fängelsestraff. Den som vid ikraftträdandet var intagen i anstalt och inte tidigare varit Överförd till vård utom anstalt ansågs avtjäna fängelse i ett år, medan straffet för den som var återintagen i anstalt ansågs uppgå till tre månader. För den som vid ikraftträdandet var Överförd till vård utom anstalt ansågs i stället villkorlig frigivning från fängelse ha ägt rum

202 Genomförandet av _förslagen

med en i övergångsbestämmelserna fastställd prövotid och en där angiven återstående förverkningsbar strafftid. De danska övergångsbestämmelserna har utgjort förebild för motsvarande bestämmelser i Norge. Den här redovisade danska lösningen är enligt utredningens uppfattning inte lämpad för svenska förhållanden. Den bortser nämligen helt från det förhållandet att tiden för frihetsberövandet vid ungdomsfángelse inte enbart är beroende av vilken brottslighet som ursprungligen avsetts med påföljden eller med beslutet om återintagning utan att mycket ofta även brottslighet som hänför sig till påföljdstiden får inverka på frihetsberövandets varaktighet. Detta kommer ju också klart till uttryck genom de riktpunkter som brukar anges av ungdomsfángelsenämnden. En utformning av övergångsbestämmelserna i enlighet med den danska modellen skulle således få till följd att alla som vid ikraftträdandet varit intagna i anstalt under en sammanhängande tid av minst åtta månader omedelbart skulle bli berättigade till två tredjedels frigivning, alldeles oavsett vilken riktpunkt som varit gällande, och i de fall anstaltsvården pågått minst ett år skulle rätten till omedelbar frigivning bli ovillkorlig. Detta skulle medföra att den reaktion mot brottslighet under anstaltstiden som en förändrad riktpunkt inneburit skulle mista all sin betydelse i samband med ikraftträdandet. Vid ett första påseende kan det kanske tyckas att det inte skulle medföra några större olägenheter om en del av dem som vid ikraftträdandet undergår ungdomsfángelse medges en ”oberättigad” förmån, därigenom att brottslighet som hänför sig till anstaltstiden lämnas därhän vid bedömningen av frigivningsfrågan. Visserligen skulle kanske intagna, vilka inte gjort sig skyldiga till nya brott, uppleva detta som orättvist och i något fall när en förlängd riktpunkt avsett särskilt allvarlig brottslighet skulle det kanske kunna framstå som betänkligt med en omedelbar frigivning. Det viktigaste argumentet mot att bortse från det nu tillämpade riktpunktssystemet vid utformningen av övergångsbestämmelserna är emellertid att nuvarande praxis i sådant fall knappast skulle komma att upprätthållas under tiden närmast före ikraftträdandet. Eftersom beslut om åtalsunderlåtelse eller tilllämpning av 34 kap. l § 1 BrB i anledning av ny brottslighet inte längre skulle leda till en skärpning av den pågående påföljden genom förlängning av anstaltstiden, skulle sannolikt åtal komma att väckas och ungdomsfángelsepåföljden att ersättas med tidsbestämt straff i flertalet av de fall där frågan blir aktuell. Detta skulle i realiteten leda till avsevärt längre frihetsberövanden än med tillämpning av nuvarande ordning. Utredningen har med hänsyn till det anförda valt att i stället låta ungdomsfángelsepåföljden i likhet med skyddstillsyn kvarstå beträffande de lagöverträdare som vid ikraftträdandet undergår ungdomsfángelse. Härom stadgas i p. 3 till övergångsbestämmelserna. l 29 kap. 4§ BrB stadgas nu att den dömde inte får överföras till vård utom anstalt innan ett år förflutit från det han intogs, om det inte föreligger särskilda skäl för ett tidigare överförande. Denna begränsningsregel tillämpas av ungdomsfángelsenämnden på så sätt att frigivning från anstalt visserligen medges med stöd av 33 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt redan efter 9-10 månader, utom i de fall riktpunkten förlängts, men att det formella överförandet till vård utom anstalt i allmänhet får anstå till dess anstaltsvården pågått under ett år. Denna tillämpning har, såsom tidigare berörts,

sou 1977:83 Genomförandet av förslagen 203

lett till att institutet frigivningsperrnission fått en annan innebörd vid ungdomsfángelse än vid andra påföljdsforrner, där pemtissionen i allmänhet har samband med en omedelbart förestående definitiv frigivning. Ett avskaffande av begränsningsregeln i 29 kap. 4§ BrB för tiden efter lagförslagets ikraftträdande borde enligt utredningens mening kunna leda till att beslutande myndighet, med en i övrigt oförändrad frigivningspraxis, skulle kunna förlägga tidpunkten för det formella överförandet till vård utom anstalt till den tidigare tidpunkt som nu är avgörande för beslut om frigivningspermission. Eftersom det av olika skäl är angeläget att den formella anstaltsvården får upphöra så snart som möjligt efter ikraftträdandet föreslås också i p. 3 till övergångsbestämmelsema ett sådant avskaffande av begränsningsregeln. Härtill kommer att institutet frigivningspermission inte finns kvar efter lagens ikraftträdande. I p. 3 till övergångsbestämmelserna stadgas vidare att ungdomsfängelsepåföljden alltid skall förordnas upphöra innan ett år förflutit från det att den dömde sist överfördes till vård utom anstalt. Detta innebär en begränsning av övervakningstiden i förhållande till vad som nu gäller. Enligt 29 kap. 12 § BrB skall nämligen vården utom anstalt i allmänhet pågå under en sammanhängande tid av två år. Den övergångstid efter lagens ikraftträdande, under vilken verkställighet av ungdomsfángelse kan förekomma, begränsas genom att tiden för vård utom anstalt förkortas. En konsekvens av den föreslagna bestämmelsen är att ungdomsfangelse omedelbart skall förordnas att upphöra i fråga om den, som vid lagens ikraftträdande redan varit föremål för vård utom anstalt under ett år. Liksom i fråga om skyddstillsyn är det angeläget att alla tillfällen tas till vara att efter ikraftträdandet undanröja en pågående ungdomsfángelsepåföljd. Utredningen föreslår därför i p. 5 till övergångsbestämmelsema samma regel som för skyddstillsyn om förbud mot tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB med avseende på den som undergår ungdomsfángelse. Det bör uppmärksammas att det föreslagna förbudet mot tillämpning av 34 kap. l § 1 BrB lår till följd att inte heller bestämmelsen om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7§ 2 rättegångsbalken kan tillämpas. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna kommer det under en kortare tid att kvarstå vissa arbetsuppgifter som enligt nuvarande bestämmelser ankommer på ungdomsfängelsenämnden. Dessa uppgifter bör vid ikraftträdandet överföras på kriminalvårdsnämnden. Detta stadgas i p. 6 till övergångsbestämmelserna. I p. 4 till övergångsbestämmelserna finns en särskild reglering med avseende på den som vid ikraftträdandet är föremål för vård utom anstalt efter dom på internering. Detta är påkallat med hänsyn till att, såsom närmare redovisas i specialmotiveringen, kriminalvården i frihet i anslutning till internering enligt lagförslaget skall kunna utformas antingen såsom vid tillsynsdom eller som vid Villkorlig dom med övervakning.

sou 1977:83 205

9 Specialmotivering

l det följande lämnas kommentar till de paragrafer i förslaget till ändring av brottsbalken. vilka inte berörts i det föregående. Beträffande övriga patill det avsnitt, i vilket motiveringen till ändragrafer lämnas hänvisning ringsförslaget kan återfinnas.

1 kap. 3§ Paragrafen innehåller en uppräkning av de olika påföljder som ingår i brottsbalkens påföljdssystem. Därvid skiljs mellan två grupper av brottspåföljder, straff och övriga påföljder. Straffen kännetecknas av att de till skillnad från övriga påföljder finns angivna i de särskilda straffbuden eller i samband med dessa. Utredningens förslag innebär att två av de övriga påföljderna bortfaller, skyddstillsyn och ungdomsfángelse. l gengäld tillkommer såsom nämligen ny påföljdsform tillsynsdom.

1 kap. 63* Se avsnitt 5.9.

26 kap. Om flingelse Kapitlet om fängelse är i sin nuvarande lydelse disponerat på följande sätt. I 1 § ges allmänna bestämmelser om minimi- och maximitid för fängelse på viss tid. Där stadgas också, att fängelse kan ådömas på livstid. Bestämmelser om fängelse såsom gemensamt straff för flera brott finns i 2 §. I 3§ fanns ursprungligen regler om straffskärpning vid återfall. Stadgandet är numera upphävt. I 4 § stadgas restriktioner för användningen av fängelse beträffande unga lagöverträdare. Om verkställigheten i anstalt stadgas härefter i 5 §, Paragrafen innehåller hänvisning till särskild verkställighetslag. Återstoden av kapitlet, 6-24 §§, ägnas reglerna om Villkorlig frigivning. Ett flertal av dessa paragrafer reglerar övervakningen efter villkorlig frigivning samt sanktionsåtgärder i anledning av villkorsöverträdelser. Utredningens förslag innebär att flertalet av de stadganden som berör den villkorliga frigivningen blir överflödiga. Dessa stadganden, vilka således saknar motsvarighet i förslaget, återfinns inte heller i den jämförande redovisningen för gällande rätt.

206 Specialmotivering

26 kap. 3 §

Första och andra styckena kommenteras i avsnitt 7.1.1, tredje stycket i avsnitt 7.1.2.

26 kap. 4 § Paragrafen motsvarar nuvarande 26 kap. 5§ BIB, i vilken det anges att den som dömts till fängelse för verkställighet av straffet skall intas i kriminalvårdsanstalt. Härutöver hänvisas till särskild lagstiftning. Utredningens ändringsförslag innebär endast det fortydligandet i fråga om hänvisningen att den särskilda lagstiftningen avser verkställighet i anstalt. Ett sådant förtydligande erfordras av hänsyn till utredningens förslag om verkställighet utom anstalt.

26 kap. 5§ Se avsnitt 7.2.1.

26 kap. 6§ Se avsnitt 7.2.1.

26 kap. 7 § Se avsnitt 7.2.1.

26 kap. 8§ Se avsnitt 7.2.2.

26 kap. 9 § Paragrafen motsvarar nuvarande 26 kap. 8 § BrB, vari anges hur beräkningen av de tider som är av betydelse för villkorlig frigivning skall göras när flera fängelsestraff förekommer till samtidig verkställighet. Den föreslagna ändringen är i första hand påkallad därav att motsvarande tidsberäkning får betydelse också för verkställighet utom anstalt. Härjämte sägs i lagförslaget att förordnande om intagning i anstalt vid tillsynsdom skall anses som fängelse vid tillämpningen av stadgandet. Motsvarande gäller nu enligt föreskrift i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid i fråga om förordnande om anstaltsbehandling vid skyddstillsyn. I paragrafens andra stycke erinras om att domstol kan förordna att viss tid skall räknas såsom avtjänad strafftid. Sådant förordnande kan nu meddelas med stöd av 33 kap. 5-7 §§ BrB. Paragrafen innehåller också i sin nuvarande lydelse hänvisning till dessa stadganden. Enligt utredningens förslag skall förordnande av samma slag även kunna meddelas med stöd av 28 kap. l5§ 3 st lagförslaget. varför hänvisningen i och for sig borde kompletteras med detta stadgunde. Utredningen anser emellertid att hän-

Specialmotivering 207

visningen till de paragrafer, enligt vilka förordnande om avräkning får meddelas, inte har saklig betydelse och ej heller tjänar något praktiskt ändamål. Hänvisningen har därför i stället helt utelämnats.

26 kap. 10 § Se avsnitt 7.2.2.

26 kap. 11 § Se avsnitt 7.2.3.

26 kap. 12 § Se avsnitt 7.2.3.

26 kap. 13 § Se avsnitt 7.2.2.

26 kap. 14 § Se avsnitt 7.2.2.

27 kap. Om Villkorlig dom I denjämlörande redovisningen för gällande rätt har utelämnats de paragrafer vilka saknar motsvarighet i utredningens förslag. Detta gäller lör 27 kap. 4 § BrB, vari stadgas att den dömde under prövotiden skall iaktta skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig, samt 27 kap. 6 § BrB, vari stadgas om undanröjande av Villkorlig dom samt andra sanktionsåtgärder utan samband med Iaglöring lör nya brott.

27 kap. 1 § Se avsnitt 6.1.

27 kap. 2 § Stadgandet är oförändrat. Kommentar återfinns i avsnitt 6.1.

27 kap. 3 .l Se avsnitt 6.2.

27 kap. 4_\\ Se avsnitt 6.3.

208 Specialmotivering

27 kap. 5 § Se avsnitt 6.1.

27 kap. 6§ Se avsnitt 6.1. Jämför avsnitt 5.6.2.

27 kap. 7 § Se avsnitt 6.2.

27 kap. 8§ Se avsnitt 6.3.

27 kap. 9§ Se avsnitt 6.3.

27 kap. 10 § Se avsnitt 6.3.

27 kap. 11 § Se avsnitt 6.3.

27 kap. 12 § Paragrafen är till sin lydelse oförändrad.

28 kap. Om rillsynsdom Kapitlet handlar nu om skyddstillsyn. De bestämmelser som gäller för skyddstillsyn har utelämnats från denjämförande redovisningen för gällande rätt.

28 kap. J§ Se avsnitt 5.1.

28 ‘kap. 2 5*

Se avsnitt 5.2.

28 kap. 3 _\V Se avsnitt 5.3.

Specialmotivering 209

28 kap. 4 § Se avsnitt 5.4.

28 kap. 5 § Se avsnitt 5.5.1.

28 kap. 6 § Se avsnitt 5.6.1. Jämför i fråga om andra stycket med avsnitt 6.2.

28 kap. 7 § Se avsnitt 5.6.2.

28 kap. 8 § Se avsnitt 5.4.

28 kap. 9 § Se avsnitt 5.5.2.

28 kap. 10 § Se avsnitt 5.7.

28 kap. 11 § Se avsnitt 5.7.

28 kap. 12 § Se avsnitt 5.7.

28 kap. 13 § Se avsnitt 5.8.

28 kap. 14 § Se avsnitt 5.8.

28 kap. 15 § Se avsnitt 5.8.

210 Specialmotivering

28 kap. 16 §

Paragrafen innehåller endast en erinran om att det i 34 kap. finns särskilda bestämmelser att beakta, när den som undergår tillsynsdom lagförs för nytt brott.

30 kap. Om internering innefattar i likhet med ungdomsfángelse ett tidsobestämt fri- Intemering hetsberövande. Vissa av de skäl som åberopats till stöd för ett avskaffande kan således också tala till förmån för ett avskaffande av ungdomsfángelse av internering. En sådan reform ligger dock klart utanför utredningens uppskall bibehållas kommer i stället att bli föremål drag. Frågan om internering för överväganden i annan ordning. Utgångspunkten för utredningens överväganden när det gäller interneär att denna skall bibehållas i sin nuvarande utformning med ringspåföljden endast sådana förändringar som är betingade av utredningens förslag med avseende på påföljdssystemet i övrigt.

30 kap. 5 § innefattar i förhål- Utredningens förslag med avseende på fängelsestraffet lande till nuvarande ordning en ändrad gränsdragning mellan kriminalvård i anstalt och kriminalvård i frihet. Sådan vistelse i frihet i form av frieller vistelse utanför anstalt som nu formellt hänförs givningspermission till kriminalvård i anstalt skall enligt utredningens förslag till verkställighet utom anstalt betraktas som kriminalvård i frihet. och vistelse utanför anstalt kan förekomma också Frigivningspermission i anslutning till internering och ingår därvid som ett led i vården i anstalt. En konsekvens av utredningens förslag med avseende på fángelsestraffet blir att dessa fonner för vistelse i frihet i stället måste ingå i vården utom anstalt. Vård utom anstalt får inte anordnas innan den enligt 30 kap. 3§ BrB bestämda minsta tiden för omhändertagande i anstalt gått till ända. Enligt nuvarande ordning kan dock vården i anstalt även före utgången av minsta tiden ske i form av vistelse utanför anstalt enligt 34§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Den av utredningen föreslagna ordningen förutsätter för den klientelgrupp som därför, om den inte skall innebära en försämring berörs, att överföring till vård utom anstalt kan ske före utgången av minsta när omständigheterna är sådana att vistelse utanför anstalt enligt tiden, nuvarande ordning kan medges. Detta kommer till uttryck genom bestämmelsen i andra stycket i förevarande paragraf, vari hänvisas till förutsättför verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. 5 § lagförslaget. Den ningarna som undergår internering skall således kunna överföras till vård utom anstalt före utgången av minsta tiden, om han genom vistelse utanför anstalt kan bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället.

Specialmotivering 211

30 kap. 6 §

Paragrafen innefattar bemyndigande för intemeringsnämnden att, sedan om övergång till vård utom anstalt meddelats, uppdra åt överprincipbeslut att närmare bestämma dag för övergången. Enligt 55 § lagen vakningsnämnd (1974:203) om kriminalvård i anstalt och 36§ tillämpningskungörelsen till nämnda lag gäller motsvarande ordning för beslut om frigivningspermission och vistelse utanför anstalt. När det gäller dessa senare former av beslut får enligt 60 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt regeringen förordna om överflyttning till tjänsteman inom kriminalvården av övervakningsnämndens befogenhet. Sådant förordnande har meddelats i 34§ 2 st nyss nämnda tillämpningskungörelse, vari stadgas att övervakningsnämnden får bemyndiga styresmannen vid anstalten att besluta i brådskande fall eller eljest när särskild anledning förekommer. Utredningen förutsätter att nuvarande ordning skall bibehållas i praktiken oförändrad. Eftersom begreppet vård utom anstalt, såsom redovisats under föregående paragraf, skall innefatta även frigivningspennission och vistelse utanför anstalt, måste därför rätten att närmare bestämma dag för övergång till vård utom anstalt kunna delegeras inte bara till övervakningsnämnden utan även, för vissa fall, till styresmannen vid anstalten. Det föreslagna tillägget till paragrafens första stycke innefattar bemyndigande for regeringen att förordna om sådan delegation. Kompletterande föreskrift återfinns i förslaget till frivårdsförordning.

30 kap. 10 §

I paragrafen stadgas om den kriminalvård i frihet som skall anordnas under vården utom anstalt. I den nuvarande lydelsen sker detta genom en hänvisning till de bestämmelser som gäller for villkorlig frigivning enligt 26 kap. 12-17 §§ BrB. Dessa bestämmelser saknar motsvarighet i utredningens lagförslag, varför paragrafen redan av denna anledning måste ändras. Härutöver bör emellertid vården utom anstalt också underkastas vissa sakliga förändringar som är betingade av utredningens förslag i olika avseenden. Hänvisningen till 26 kap. 12§ BrB innebär att övervakningen vid vård utom anstalt handhas av övervakningsnämnd. När det gäller andra påföljdsformer än internering har utredningen föreslagit den ändringen att det formella verkställighetsansvaret för kriminalvård i frihet i stället skall läggas på skyddskonsulent. Motsvarande ändring bör göras för interneringens vidkommande. Genom hänvisningen till 26 kap. 13-17 §§ BrB anges de krav som i olika hänseenden ställs på den som undergår vård utom anstalt. Dessa krav skiljer sig i viss mån till såväl innehåll som utformning från vad som skall gälla för de två olika övervakningsformer som skall förekomma enligt utredningens förslag i övrigt. Enligt utredningens mening bör vården utom anstalt vid internering inte utformas som en självständig övervakningsform utan reglerna för denna bör anknyta till vad som gäller för antingen villkorlig dom eller tillsynsdom. Den övervakning som nu anordnas vid vård utom anstalt kan närmast iämställas med den form av övervakning som utredningen föreslår för vill-

sou 1977:83

212 Specialmotivering

paragraf föreslår utredningen därför korlig dom. l första stycket i förevarande såsom en huvudregel att vården utom anstalt skall anordnas enligt bestämmelser som gäller för Villkorlig dom. Hänvisning görs till 27 kap. 8§ 2

och 3 st lagförslaget. Av det som sagts ovan i kommentaren till 30 kap. 5 § lagförslaget framgår till att vård utom anstalt i vissa fall närmast skall utgöra en motsvarighet verkställighet utom anstalt av fängelse enligt 26 kap. 5 eller 6 § lagförslaget. utom anstalt skall i huvudsak anordnas enligt de be- Sådan verkställighet som föreslås för tillsynsdom. I konsekvens härmed måste tillstämmelser bestämmelser om övervakning också kunna gälla för vård utom synsdomens Detta är f. ö. också en konsekvens av att den villanstalt vid internering. innefattar en möjlighet att övergå till intensiv korliga domens övervakning av det som nu sagts föreslår utredningen att övervakning. Mot bakgrund i beslut om vård utom anstalt skall kunna förordna interneringsnämnden bestämmelser om övervakning skall äga tillämpning. att tillsynsdomens

samt 9-13 §§ lagförslaget. Det torde ligga

Hänvisning görs till 28 kap. 5 i sakens natur att hänvisningen till 28 kap. 13 § lagförslaget inte avser möj-

att såsom sanktion förordna om ett kortvarigt omhändertagande. ligheten I förevarande paragrafs andra stycke erinras om frivårdens hjälpfunktion. för- Den som undergår vård utom anstalt skall genom skyddskonsulentens sorg beredas personligt stöd och hjälp i syfte att främja hans anpassning

i samhället.

30 kap. II §

bl. a. med- Enligt paragrafens nuvarande lydelse får övervakningsnämnden dela den dömde varning, om han inte iakttar för vården utom anstalt gällande i detta hänseende har föreskrifter. Om övervakningsnämndens befogenhet som där gjorts stadgats i 30 kap. 10§ lagförslaget genom de hänvisningar till bestämmelserna för Villkorlig dom resp. tillsynsdom. om förändring av över- Förevarande paragraf handlar i lagförslaget i stället under pågående vård utom anstalt. vakningsforrn som anordnats enligt Enligt första stycket skall således en övervakning dom kunna till intensiv övervakbestämmelser för Villkorlig övergå för en sådan förändring är desamma som de vilka ning. Förutsättningarna dom. Detta framgår av att hänvisning görs till föreslås gälla för Villkorlig av Villkorlig dom 27 kap. 9§ lagförslaget, vari stadgas om undanröjande

för att motverka återfall i brott.

när intensiv övervakning prövas erforderlig skillnad mellan Villkorlig dom och internering uppkommer En väsentlig till intensiv övervakning i det förra fallet dock därigenom att övergången medan beslutanderätten vid internering föreslås alltid beslutas av domstol I detta sammanhang bör också uppmärkankomma på övervakningsnämnd. sammas att vården utom anstalt kan komma att avbrytas genom en återär anordnad enligt bestämmelserna för intagning även när övervakningen inte föreslår ändring i 30 Villkorlig dom. Detta följer av att utredningen när anstaltsvård är påkallad kap. 12§ BrB, vari stadgas om återintagning för att förebygga att den dömde begår brott. från intensiv Andra stycket i förevarande paragraf handlar om övergång enligt bestämövervakning enligt tillsynsdomens regler till övervakning

sou 1977:33 Specialmotivering 213

melserna för villkorlig dom. Beslut härom skall kunna meddelas av övervakningsnämnd.

33 kap. 2 § I paragrafen stadgas vilka påföljder som kan komma i fråga för brott som någon begått under inflytande av sinnessjukdom m. m. Enligt nuvarande ordning kan således rätten, förutom att förordna om överlämnande till särskild vård, under vissa förutsättningar döma till böter eller skyddstillsyn. Såsom utvecklats ovan under avsnitt 5.1 anser utredningen att tillsynsdom inte bör komma i fråga som påföljd i de fall som avses med förevarande stadgande. Däremot bör i vissa fall villkorlig dom kunna framstå som en lämplig påföljd. Detta torde särskilt kunna gälla när påföljden förenas med förordnande om stödåtgärder enligt 27 kap. 2§ lagförslaget.

33 kap. 4 § Se avsnitt 7.1.2.

33 kap. 5 § Paragrafen handlar om avräkning från frihetsberövande påföljd av tid för anhållande, häktning eller motsvarande processuellt frihetsberövande. Avräkning enligt bestämmelserna i paragrafen skall ske när någon döms till fängelse på viss tid, ungdomsfángelse eller intemering. Däremot kan avräkning ej göras från förordnande om anstaltsbehandling vid skyddstillsyn. Såsom framhållits ovan under avsnitt 5.3 skiljer sig intagning i anstalt vid tillsynsdom från anstaltsbehandling vid skyddstillsyn i flera olika avseenden. Viktigast är därvid att intagningen i anstalt vid tillsynsdom alltid skall grundas på allmänpreventiva skäl. Härtill kommer att intagningen skall vara tidsbestämd samt att det klart anges att verkställigheten skall ske enligt de bestämmelser som gäller för fängelse. En konsekvens av det som nu sagts måste bli att avräkning av tid för processuellt frihetsberövande skall göras från ett förordnande om intagning i anstalt pâ samma sätt som från ett fängelsestraff. Detta föreslås också i paragrafens första stycke, såvitt gäller det där beskrivna fallet, vilket avser frihetsberövande som omedelbart föregått det aktuella avgörandet. Eftersom intagning i anstalt kan avse högst tre månader innebär förslaget att tillsynsdom i praktiken inte kan förenas med förordnande om sådan intagning i de fall avgörandet föregåtts av en längre tids häktning. Utredningen anser dock inte att detta bör betraktas som någon nämnvärd olägenhet. Kan hänsynen till allmän laglydnad inte anses tillgodosedd genom en anhållnings- och häktningstid som svarar mot den längsta tiden för intagning i anstalt, kan i allmänhet betvivlas att tillsynsdom verkligen är rätt påföljd. Utredningens förslag innebär inte att intagning i anstalt vid tillsynsdom fullt ut jämställs med fängelse när det gäller avräkning. Detta framgår av att utredningen inte föreslår avräkning från förordnande om intagning i anstalt i de fall som beskrivs i paragrafens andra stycke. Där stadgas om

Specialmotivering

avräkning av tid för processuella frihetsberövanden som föregått tidigare avgöranden mot den dömde. Undanröjs villkorlig dom eller skyddstillsyn och döms i stället till fängelse, skall från straffet avräknas tid för anhållande, häktning m. m. som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom varigenom 34 kap. 1 § 1 BrB tillämpats. En motsvarande bestämmelse när det gäller intagning i anstalt vid tillsynsdom är enligt utredningens mening inte lämplig. Den skulle nämligen ofta kunna få till följd att förordnande om intagning i anstalt inte skulle kunna meddelas i de fall den dömde tidigare varit föremål för ett flertal lagföringar. På så vis skulle ett väsentligt ändamål med påföljdsformen tillsynsdom med intagning i anstalt direkt motverkas. Såsom tidigare framhållits skall påföljdsformen kunna tjäna som det sista steget före fängelse i den upptrappning inom påföljdssystemet som av hänsyn till allmän laglydnad brukar krävas vid upprepade lagföringar för brott. Lagförslaget innefattar, förutom den ovan redovisade sakliga ändringen i första stycket, ändringar av redaktionell natur, vilka är betingade av att ungdomsfángelse och skyddstillsyn bortfaller ur påföljdssystemet medan tillsynsdom tillkommer.

33 kap. 7 § handlar om avräkning i högre rätt av tid för processuellt fri- Paragrafen hetsberövande. Lagförslaget innefattar ändringar av samma slag som i föregående paragraf. I sammanhanget bör erinras om att tillsynsdom enligt 28 kap. 4§ lagförslaget i allmänhet går i omedelbar verkställighet. Det kan därför inte förekomma att den som av underrätt meddelats tillsynsdom hålles häktad i avbidan på att domen skall vinna laga kraft.

34 kap. 1§ Den föreslagna ändringen är enbart av redaktionell art.

34 kap. 4 § Se avsnitt 7.2.2.

34 kap. 5 § Se avsnitt 6.4.

34 kap. 6 § Se avsnitt 5.9.

34 kap. 99 Den föreslagna ändringen är av redaktionell natur. Hänvisningen i para-

Specialmotivering 2 l 5

grafens tredje stycke till vad som stadgats för ungdomsfängelse har utbytts mot den lagtext som nu återfinns i 34 kap. 7§ 3 st BrB.

34 kap. 10 §

Ändringen innebär att skyddstillsyn och ungdomsfängelse byts ut mot till-

synsdom.

34 kap. 11 §

Ändringen innebär att skyddstillsyn och ungdomsfängelse byts ut mot till-

synsdom.

34 kap. 13 §

Ändringen innebär att skyddstillsyn och ungdomsfángelse byts ut mot till-

synsdom.

34 kap. 18 §

Ändringen innebär att ungdomsfángelse bortfaller.

35 kap. 10§ Paragrafen handlar i sin nuvarande lydelse om preskription av ungdomsfängelse och internering. Till den del lagförslaget innefattar ändring av den nuvarande lydelsen har denna enbart samband med att ungdomsfängelse avskaffas. I brottsbalken saknas bestämmelser om påföljdspreskription när det gäller skyddstillsyn. Sådana bestämmelser har nämligen ansetts onödiga. De verkställighetsåtgärder vid skyddstillsyn som hänger samman med övervakningen kan företas endast under prövotiden, vilken löper alldeles oavsett om den dömde är tillgänglig för verkställighet eller ej. Anstaltsbehandling som beslutats i samband med domen på skyddstillsyn eller efter talan som anhängiggiorts av åklagare före prövotidens utgång kan däremot verkställas efter prövotiden, varför frågan om verkställigheten av sådan behandling formellt sett kan stå öppen hur länge som helst. I praktiken föreligger emellertid ingen risk att avsaknaden av preskriptionsbestämmelser för anstaltsbehandlingen skall få sådana konsekvenser. Skulle den dömde undandra sig verkställigheten av anstaltsbehandlingen, kan nämligen skyddstillsynen undanröjas och ersättas med annan påföljd. Tillsynsdom skiljer sig från skyddstillsyn i det att det saknas möjlighet att undanröja påföljden utan samband med lagföring för nya brott. Däremot föreligger överensstämmelse mellan påföljdsformerna såtillvida att förordnande om intagning i anstalt kan verkställas även efter prövotidens utgång. Det föreligger därför behov av en preskriptionsbestämmelse med avseende på det fall att den dömde undandragit sig verkställigheten av ett sådant förordnande.

Specialmotivering

I paragrafens första stycke föreslås mot bakgrund av vad som nu sagts att förordnande om intagning i anstalt enligt 28 kap. 3§ lagförslaget skall bortfalla, om verkställighet inte påbörjats innan fem år förflutit från det förordnandet meddelades. I paragrafens tredje stycke stadgas för det fall påbörjad verkställighet avbrutits motsvarande preskriptionstid, räknad från det avbrottet skedde.

36 kap. 6 § Se avsnitt 5. l.

37 kap. 1 §

Ändringen innebär att ungdomsfängelse bortfaller.

37 kap. 3 § Se avsnitt 7.2.3.

37 kap. 4§

Ändringen innebär att de bestämmelser som avser ungdomsfángelsenämn-

den bortfaller.

37 kap. 5§

Ändringen innebär att bestämmelsen om ungdomsfángelsenämnden bort-

faller.

37 kap. 6§ Lagförslaget innefattar ändring av handläggningsordningen vid övervakningsnämnd. Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall övervakningsnämnden bereda den dömde tillfálle att bli muntligen hörd i ett ärende som angår honom, om han begär det. Utredningen föreslår i stället den bestämmelsen att övervakningsnämndens beslut alltid skall föregås av muntligt förhör med den dömde, utom i de fall sådant förhör av särskilda skäl kan anses obehövligt.

Ändringsförslaget hänger närmast samman med att övervakningsnämn-

dema enligt utredningens förslag befrias från många uppgifter av övervägande rutinmässig karaktär. De uppgifter som kvarstår kan därför sägas i allmänhet vara av så avgörande betydelse för den dömde, att beslut lämpligen bör föregås av muntligt förhör. Den omständigheten att övervakningsnämnden inte längre skall vara verkställighetsmyndighet för kriminalvård i frihet innebär också att handläggningen inför nämnden får karaktären av ett tvåpartsförfarande med skyddskonsulenten som motpart till den dömde, varför det även av den anledningen framstår som påkallat att den dömdes mening regelmässigt inhämtas.

Specialmotivering 217

Förslaget till ändring i andra stycket innebär att bestämmelsen om ungdomsfängelsenämnden bortfaller.

37 kap. 7§ Se avsnitt 7.2.3.

37 kap. 8§ Se avsnitt 5.5.3.

37 kap. 9§ Bestämmelserna om ungdomsfängelse och ungdomsfängelsenämnden bortfaller. Härtill kommer att förslaget till ändrade bestämmelser för vården utom anstalt vid internering föranleder viss ändring i paragrafen.

37 kap. 10 § Beträffande Första stycket, se avsnitt 5.5.3. Beträffande andra stycket, se avsnitt 6.2.

37 kap. 11 §

Ändringen är i konsekvens med att dels rätt till talan mot skyddskon-

sulentens beslut i vissa fall införs genom bestämmelsen i 37 kap. 10§ lagförslaget och dels ungdomsfängelsenämnden bortfaller som beslutsmyndighet.

37 kap. 12 § Se avsnitt 5.5.3.

38 kap. I 38 kap. 1§ l och 2 st. BrB finns nu bestämmelser om nöjdförklaring efter meddelad villkorlig dom eller dom på skyddstillsyn. Utredningen föreslår i 27 kap. 5 § lagförslaget att prövotiden vid Villkorlig dom alltid skall räknas från domen. Motsvarande bestämmelse föreslås för tillsynsdomens vidkommande i 28 kap. 4§ lagförslaget. Detta innebär för såväl Villkorlig dom som tillsynsdom att verkställighetsåtgärder kan vidtas utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. Bestämmelser om nöjdförklaring blir därför överflödiga. l 38 kap. l§ 3 st. BrB hänvisas till särskilda bestämmelser om nöjdförklaring i fråga om fängelse, ungdomsfängelse och internering. Sådana bestämmelser finns i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. Då det inte kan anses nödvändigt att brottsbalken innehåller hänvisning till bestämmelserna om nöjdförklaring i denna lag, föreslår utredningen att 38 kap. 1§ BrB helt utgår.

218 Specia/motivering sou 1977:83

38 kap. 3 § Paragrafens första stycke, som handlar om forum för talan om undanröjande av Villkorlig dom utan samband med lagföring för nya brott, bonfaller. Sådan talan kan enligt utredningens förslag endast föras när den villkorliga domen förenats med förordnande om övervakning. I första stycket enligt lagförslaget, vilket närmast svarar mot andra stycket enligt paragrafens nuvarande lydelse, stadgas om forum för särskild talan om undanröjande av Villkorlig dom och om förordnande om intagning i anstalt vid tillsynsdom. Forum anknyter därvid till skyddskonsulentens och inte såsom enligt nuvarande ordning till övervakningsnämndens verksamhetsområde.

38 kap. 4 §

Ändringarna avser enbart paragrafhänvisningar.

38 kap. 5 § Paragralhänvisningarna avser i lagförslaget särskild talan om resp. undanröjande av Villkorlig dom, förordnande om intagning i anstalt vid tillsynsdom samt förlängning av tid för vård i anstalt vid internering.

38 kap. 6 § Paragrafen har inte undergått saklig förändring. Hänvisningen till 28 kap. 14§ lagförslaget innebär att nämnd skall delta i underrättens avgörande av fråga om intagning i anstalt vid tillsynsdom. Beslut om interimistiskt omhändertagande enligt 27 kap. 10§ eller 28 kap. 15 § lagförslaget får däremot i underrätt fattas av en lagfaren domare.

38 kap. 7 §

Ändringen innebär att bestämmelsen som avser ungdomsfangelse bortfaller.

38 kap. 8 § Utredningen föreslår beträffande handläggningen vid underrätt av frågor om undanröjande av Villkorlig dom samt intagning i anstalt vid tillsynsdom att muntligt förhör med den dömde skall vara obligatoriskt. Sådana frågor är av så avgörande betydelse att det enligt utredningens mening inte bör finnas utrymme för en handläggning utan den dömdes hörande. Paragrafen har i övrigt inte undergått saklig förändring.

38 kap. 9 _§ I paragrafens första stycke stadgas nu att vissa där angivna beslut om åtgärd länder till omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. I andra stycket sägs att rätten beträffande beslut om anstaltsbehandling vid skyddstillsyn

sou 1977:83 Specialmotivering 219

får förordna om omedelbar verkställighet, om förhållandena påkallar det. Intagning i anstalt vid tillsynsdom skall enligt den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 28 kap. 4 § lagförslaget gå i omedelbar verkställighet, om inte annat särskilt förordnats. Detta innebär att beslut om sådant förordnande under prövotiden med stöd av 28 kap. l4§ lagförslaget också bör lända till omedelbar efterrättelse i enlighet med vad som sägs i 38 kap. 9 § 1 st. BrB och att det därför i lagförslaget inte behövs någon motsvarighet till denna paragrafs nuvarande andra stycke.

38 kap. 12 § De föreslagna ändringarna innebär att ungdomsfángelsenämnden bortfaller och åklagare tillkommer som beslutsmyndighet med behörighet att påkalla

polishandräckning. Åklagares beslutanderätt avser frågor om interimistiskt

omhändertagande enligt 27 kap. l0§ och 28 kap. l5§ lagförslaget.

Övergângsbestämmelsema

Se avsnitt 8.3.

sou 1977:83 221

Reservation

Av Inger Lindquist

Utredningen är i stort sett enig i sitt förslag. I vissa avseenden har jag dock under utredningens gång framfört avvikande uppfattning. Enligt min mening har utredningen således alltför ensidigt utformat vissa förslag med beaktande enbart av vad hänsynen till allmänna laglydnaden kräver. Jag tycker att det i och för sig är en fördel att vikten av allmänpreventionen framhålls. Det bör klart sägas ut att straffet skall ståi proportion till brottet och att straffet är till för att avskräcka genom det obehag det skapar. Framhållandet av allmänpreventionen uppfattar jag som en reaktion mot vårdoch behandlingstanken som i många avseenden överdrivits och vars resultat inte motsvarat de förväntningar som ställts på den. Vad jag nu befarar är att pendeln alltför hastigt slår över åt andra hållet och att själva utformningen av straffet i fortsättningen inte i tillräcklig omfattning sätts i relation till den dömdes person. Det måste skapas balans mellan vad allmänpreventionen kräver och vad hänsynen till den enskilda människan fordrar. I detta sammanhang kan också framhållas att utredningen enligt min uppfattning borde ha belyst vad allmänheten och i synnerhet den enskilde målsäganden kan ha för berättigade krav på ingripande vid brott. Det är en av rättssamhällets främsta uppgifter att garantera medborgarna trygghet till liv, hälsa och egendom. För att kunna fullgöra denna uppgift har samhället både rätt och skyldighet att ingripa med tvång mot dem som sätter sig över gällande lag. Hur vidsträckt denna rätt är och hur meningsfullt bruket av tvång kan anses vara, har varit föremål för delade uppfattningar inom utredningen. I motsats till utredningen i övrigt hävdar jag att samhället bör ha möjlighet att mot den dömdes vilja förordna om viss vård som kan anses erforderlig för att avhjälpa missbruk av t. ex. alkohol eller narkotika. All erfarenhet visar att vissa grava missbrukssituationer framkallar brottslig aktivitet. Att angripa missbruket måste enligt min uppfattning vara en väg att komma till rätta med återfall i brott. Samhället har därvid rätt att begagna sig av det tvång som kan anses erforderligt för att förhindra nya brott. Domstol bör därför enligt min mening ha möjlighet att förordna att den dömde skall vistas i visst behandlingshem. Utredningen har i detta sammanhang lagt avgörandet hos den dömde - han äger anta eller förkasta förslag som framläggs. Enligt mitt sätt att se rimmar detta illa med kriminalvårdens uppgift att förhindra att nya brott begås. Vidare kan ett sådant förfaringssätt medföra inte önskvärda kon-

222 Reservation

sekvenser för den dömde. Han kan t.ex. till följd av missbruk befinna sig i en sådan situation att han har svån att träffa ett avgörande. Att under sådana omständigheter lämna den dömde full valfrihet och underlåta att föreskriva vård och behandling kan t. o. m. uppfattas som inhumant. Det bör inte heller vara överlämnat åt den dömde att först medge och därefter omedelbart förkasta erbjudande om stöd och hjälp vid den villkorliga domen. Jag anser att det vid valet mellan olika påföljder är Viktigt för domstolen att veta att stöd- och hjälpåtgärder verkligen kommer till stånd. Domstolen bör alltså äga rätt att bestämma om sådana åtgärder. Jag anser vidare att det skulle vara stötande att göra avkall på det allmänna krav på skötsamhet som nu föreligger. Det måste finnas möjlighet att också i fortsättningen ingripa mot en kompakt misskötsamhet hos den som efter brott är föremål för frivård. Jag har här i korthet framfört några principiella synpunkter. Självfallet kräver dessa lagändringar, vilket jag inte närmare gått inpå. Jag övergår nu till några anmärkningar i anslutning till föreslagen lagtext. l 26 kap. finns bestämmelser om fängelse och Villkorlig frigivning. Jag anser att presumtionen för förverkande av Villkorlig frigivning bör kvarstå samt att prövotiden vid sådan frigivning bör bestämmas med hänsyn till samtliga omständigheter. Jag anser vidare att den villkorligt frigivne skall ha övervakare och att det skall vara möjligt att vid allvarlig misskötsamhet förverka den villkorligt medgivna friheten. 27 kap. behandlar Villkorlig dom. Jag är tveksam om lämpligheten av att låta påföljden Villkorlig dom täcka tre olika påfoljdsvarianter, nämligen nuvarande Villkorlig dom, Villkorlig dom med stöd- och hjälpåtgärder samt Villkorlig dom med övervakning. Eftersom den föreslagna villkorliga domen med övervakning har stora likheter med den nuvarande skyddstillsynen ifrågasätter jag om det inte är en fördel att använda beteckningen skyddstillsyn. Som jag tidigare anfört bör det ankomma på domstolen att förordna om stöd och hjälp, då det kan anses lämpligt för att främja den dömdes anpassning i samhället. I 8§ bör lämpligen intas det krav på skötsamhet som jag tidigare forordat. 9§ medger möjlighet att vid allvarliga missförhållanden undanröja den villkorliga domen och i stället meddela tillsynsdom. Jag anser det vara mindre väl valt att begränsa domstolens möjligheter till påföljdsval på sätt som skett. Domstolen bör vid fråga om undanröjande av Villkorlig dom ha fritt påföljdsval. 28 kap. upptar den av oss föreslagna tillsynsdomen. Även om jag tror att möjligheten att i samband med tillsynsdom döma till böter inte skulle komma att användas i någon större utsträckning, anser jag dock att denna möjlighet bör finnas. Därigenom uppnår man större enhetlighet i straffsystemet, som också blir rikare nyanserat. l 28 kap. 7 § kan sista meningen, som innehåller en uppmaning till den dömde att rådgöra med skyddskonsulenten då skadeståndet inte omedelbart kan gäldas, lämpligen utgå. Kan lagtexten inte innehålla mer påtagliga förhållningsregler, kan den undvaras. Däremot bör kapitlet förses med den regel om skötsamhet som jag tidigare iörespråkat och också de möjligheter till åtgärder i skärpande riktning som överträdelse av kravet kan komma att medföra. Jag vill slutligen notera att det i betänkandet finns enskildheter i formuleringar som jag inte ställer mig bakom.

sou 1977:83 223

Särskilt

yttrande

Av Eric Jönsson l betänkandets avsnitt 3.5 har utredningen redogjort för och diskuterat olika påföljdsformer, vilka i andra länder betraktas som alternativ till frihetsstraff men som f. n. inte hör hemma inom det svenska rättssystemet, häribland den s. k. veckoslutsarresten. Utredningen har därvid uttalat att dessa olika påföljder inte är ägnade att i självständig form ersätta ungdomsfängelse. Jag instämmer i detta uttalande. När det gäller veckoslutsarresten, vill jag tillägga att det enligt min mening finns en risk för att en sådan strafform främst skulle komma att användas som ersättning för någon påföljd som inte innefattar frihetsberövande. Den som dömts till tillsynsdom skall enligt utredningens förslag kunna bli föremål för ett kortvarigt omhändertagande, om han gjort sig skyldig till brott mot meddelade föreskrifter. Verkställigheten av sådant omhändertagande skall i vissa fall kunna delas upp på flera tillfällen och den kan därvid t. ex. komma att förläggas till några på varandra följande veckoslut. Den föreslagna sanktionsformen kan i sådana fall uppfattas som en motsvarighet till veckoslutsarrest. Jag är tveksam till utredningens förslag i denna del. Jag befarar nämligen att omhändertagandet inte alltid kommer att bidra till att hos de dömda upprätthålla respekten för tillsynsdomens föreskrifter, utan att det i stället för vissa dömda kommer att betraktas som en merit i de gäng där de har sin sociala anknytning, att de blivit föremål för sådan sanktionsåtgärd. Härtill kommer att möjligheten att från början dela upp en verkställighet på flera tillfällen är främmande för svensk kriminalvård.

sou 1977:83 225

Bilaga 1 och Ungdomsfángelse långa fängelsestraff för ungdomar

1 Undersökningens uppläggning

Utredningen har från centrala kriminalvårdsregistret erhållit utdrag beträffande dels samtliga personer som 20.11.1975 var intagna i kriminalvårdsanstalt för att avtjäna ungdomsfángelse och dels samtliga personer, födda under åren 1954-1957, som vid samma tidpunkt antingen var intagna i kriminalvårdsanstalt för att avtjäna fängelsestraff med en sammanlagd strafftid av ett år eller mera eller som då var villkorligt frigivna med pågående prövotid från straff med sådan längd. Antalet intagna som var ådömda ungdomsfángelse uppgick till 219 personer. Till intagna räknades även de som hade permission enligt 33 eller 34 § lagen om kriminalvård i anstalt. Antalet fángelsedömda med en stralftid av ett år eller mera uppgick till 167. Härav var 77 personer villkorligt frigivna. Registerutdragen går tillbaka till 1.1.1972 men innehåller även uppgifter om tidigare ådömda påföljder under förutsättning att kriminalvård pågick 1.1.1972 på grund av dessförinnan ådömd påföljd. Villkorlig dom meddelad före 1.1.1972 och fängelsestraff som till fullo verkställts före samma datum finns således inte med i utdragen.

2 Domstolspraxis. av Tillämpningen ungdomsfángelse

2.1 Brott i domen på ungdomsflingelse

Den yngste och den äldste av de intagna var födda 15.4.1958 respektive 17.3.1952. Fördelningen av de intagna på födelseår framgår av tabell 1, medan de intagnas ålder vid domen anges i tabell 2. I tabell 3 redovisas när de ifrågavarande domarna meddelats. Vid granskning av de brott som finns antecknade i domarna på ungdomsfángelse dominerar brotten stöld, grov stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel eller försök eller medhjälp till något av dessa brott. Av de 219 intagna är det blott 27 som helt saknar något av dessa brott i domen på ungdomsfangelse. lnte mindre än 16 personer i denna undantagsgrupp är emellertid, antingen före eller efter den ursprungliga domen på ungdomsfängelse, fällda till ansvar för något av de nämnda brotten. Det rör sig regelmässigt om ett stort antal tillgreppsbrott i domen på ungdomsfángelse. Förutom förekom tre brottstyper tillgreppsbrott i relativt stor utsträckning

226 Bilaga 1 Tabell 1 De till ungdomsfängelse dömda. Fördelning på födelseår

Tabell 2 De till ungdomsfängelse dömda. Ålder vid första dom på ungdomsfängelse

Tabell 3 De till ungdomsfingelse dömda. Tidpunkt för första dom på ungdomsfängelse

nämligen hade för 31 ungdomar antecknats någon form av narpå ungdomsfängelse kotikabrottslighet. Det är dock att märka att endast 3 av dessa hade narkotikabrott som enda brott i domen. Härav hade 2 vid vardera två tillfällen dömts till skyddstillsyn for fonnögenhetsbrott och narkotikabrott. tidigare Den tredje var antecknad för två domar på fortsatt ungdomsfángelse. Båda domarna formögenhetsbrott. Den narkotikabrottslighet som avsåg enbart hade antecknats för 10 av de 31 ungdomarna rubricerades som narkotikaforseelse, alltså ett brott med endast böter i straffskalan. Samtliga 10 fälldes i domen till ansvar även för tillgreppsbrott. De återpå ungdomsfángelse stående 18 ungdomarna med narkotikabrott fälldes samtliga också till ansvar för tillgreppsbrott, i de flesta fall en mängd sådana. Efter den ursprungliga domen på ungdomsfängelse hade 20 av de 31 vid något eller några tillfällen dömts till fortsatt ungdomsfángelse. Endast 5 av dessa 20 hade i någon av de senare domarna fällts till ansvar för narkotikabrottslighet.

Bilaga 1 227

Inte mindre än 15 procent (33 st) av de intagna hade i den ursprungliga domen på ungdomsfángelse övertygats om någon form av rånbrott. 9 personer dömdes för enbart rånbrott. 2 av dessa hade gjort sig skyldiga till grovt rån, 2 till stämpling till grovt rån och 1 till försök till grovt rån. 4 personer vilka dömts till ungdomsfangelse för rån, hade senare dömts till fortsatt ungdomsfángelse for nytt rånbrott. En tredje vanlig brottstyp bland de intagna var misshandel och våld mot tjänsteman. Beträffande 29 personer fanns något av dessa brott med i domen på ungdomsfängelse. Av dessa dömdes 7 för grov misshandel. Endast 2 i hela gruppen hade misshandel som enda brott i domen. När det gäller brottslighetens karaktär kan slutligen nämnas att 2 ungdomar dömdes for våldtäkt och 1 för grov mordbrand. Fallet med den för grov mordbrand dömde är av särskilt intresse med hänsyn till att minimistraffet för detta brott är fängelse sex år. Det kan utan vidare konstateras att domen på ungdomsfängelse for hans del kommer att medföra ett avsevärt kortare frihetsberövande än vad en dom på fängelse skulle gjort.

2.2 Förordnanden angående längsta tid för ungdomsjängelse

Enligt 34 kap. 8§ 2 st BrB kan rätten i dom på fortsatt ungdomsfángelse föreskriva att den dömde inte får överföras till vård utom anstalt förrän sex månader förflutit från rättens beslut. Detta stadgande tillämpas, enligt vad som framgår av utdragen, företrädesvis då den nya brottsligheten är av allvarlig karaktär, såsom t. ex. när den avser rån, mordbrand eller grovt narkotikabrott. Rätten kan också med tillämpning av 34 kap 8 § 1 st BrB förlänga tiden för ungdomsfangelse till sex år. Sådant beslut om förlängning hade meddelats endast beträffande 12 av de intagna. Förordnande om förlängning av tiden kommer i fråga beträffande sådana intagna som vid flera tillfällen dömts till fortsatt ungdomsfängelse och som inte varit överförda till vård utom anstalt och därför nännar sig treârsgränsen för behandling i anstalt.

2.3 Tidigare domar samt ingripanden frân barnavârdsnämnd

Av registerutdragen framgår, som inledningsvis nämnts, även i viss omfattning vilken påföljd som ådömts före domen på ungdomsfángelse. Såvitt framgår av utdragen hade 80 personer vid ett eller flera tillfällen lagförts vid domstol före domen på ungdomsfángelse. Den påföljd de så gott som undantagslöst fanns antecknade for var skyddstillsyn. Det fanns fall där domen på ungdomsfängelse föregåtts av inte mindre än fem domar på skyddstillsyn. En person dömdes 11.4.1973 för försök till grov stöld till skyddstillsyn. Han dömdes härefter till fortsatt skyddstillsyn dels 19.7.1973 för försök till grov stöld och narkotikaförseelse och dels 6.9.1973 för grov stöld och egenmäktigt förfarande. I den senare domen förordnades om anstaltsbehandling. Härefter meddelades 19.2.1974 den fjärde domen på skyddstillsyn och 23.4.1974 den femte. Efter att 10.10.1974 ha dömts särskilt till fängelse sex månader och avtjänat straffet, dömdes han 22.4.1975, med undanröjande av påföljden skyddstillsyn, till ungdomsfängelse.

228 Bilaga 1

av ungdomsfángelsenämndens aktmaterial har un- Vid en genomgång dersökts hur många av de intagna som varit föremål för ingripande från bamavårdsnämnd eller lagförts vid domstol före domen på ungdomsfángelse. Granskningen har inskränkts till att avse 172 intagna, beträffande vilka nämndens akter fanns direkt tillgängliga. varit Så gott som samtliga intagna hade före domen på ungdomsfángelse föremål för åtgärd från bamavårdsnämnd. Endast 7 intagna dömdes till ungdomsfángelse utan föregående kontakt med bamavården. Vid domen var 86 ungdomar intagna i ungdomsvårdsskola, 33 hade på ungdomsfängelse tidigare varit intagna på sådan skola och 46 hade stått under övervakning eller varit Omhändertagna för samhällsvård utan placering vid ungdomsvårdsskola. Med hänsyn till att de som döms till ungdomsfángelse utan föregående sida utgör ett så försvinnande litet antal åtgärder från bamavårdsnämnds kan det vara av visst intresse att redovisa deras tidigare brottslighet. A dömdes 25.4.1973 för grov stöld i sex fall, biltillgrepp, försök till biloch häleri till skyddstillsyn med behandling i anstalt. 19.12.1973 tillgrepp dömdes han för grov stöld och försök därtill i ett stort antal fall till ungdomsfángelse. B dömdes 15.4.1971 för stöld, grov stöld och försök till grov stöld, biltillgrepp och trafikbrott till skyddstillsyn. 15.6.1971 dömdes han till fortsatt skyddstillsyn för försök till grov stöld. 8.12.1971 dömdes han på nytt till fortsatt skyddstillsyn för förmögenhetsbrott, denna gång med förordnande om anstaltsbehandling. 13.7.1972 dömdes han slutligen för misshandel, stöld, grov stöld i fyra fall samt försök till grov stöld till ungdomsfángelse. C dömdes 22.9.1972 för våldtäkt till ungdomsfángelse. Han förekom inte tidigare i kriminalregistret. D dömdes 2.10.1973 för stöld, grov stöld och biltillgrepp till skyddstillsyn. 17.4.1974 dömdes han för grov stöld, rån och förberedelse till rån till ungdomsfángelse. E dömdes 15.1.1973 för egenmäktigt förfarande m. m. till skyddstillsyn. 12.6.1973 dömdes han för rån till ungdomsfángelse. F dömdes 15.5.1973 till skyddstillsyn för ett stort antal tillgreppsbrott. 1.10.1973 dömdes han för stöld och grov stöld till ungdomsfángelse. G dömdes 20.5.1974 till skyddstillsyn med anstaltsbehandling för stöld, biltillgrepp, försök till biltillgrepp, fylleri och trafrkbrott. 13.8.1974 dömdes han för stöld i två fall, biltillgrepp, försök till biltillgrepp i tre fall och fylleri till ungdomsfángelse. Av de 33 ungdomar, vilka varit intagna på ungdomsvårdsskola men utskrivits därifrån före domen på ungdomsfángelse, hade 19 gått vägen via skyddstillsyn till ungdomsfängelse. Av dessa hade 1 efter vården i ungdomsvårdsskola dömts till och avtjänat ett års fängelse. Därefter ådömdes han skyddstillsyn innan han fick ungdomsfángelse. Resterande 13 hade efter utskrivningen från ungdomsvårdsskola inte dömts till annan påföljd innan de ådömdes ungdomsfángelse. Av de 46, som stått under övervakning enligt barnavårdslagen eller varit Omhändertagna för samhällsvård utan att vara placerade vid ungdomsvårdsdömts till skyddstillsyn innan skola, hade 35 vid ett eller flera tillfällen de dömdes till ungdomsfángelse. Av dessa hade 21 personer dömts minst

Bilaga 1 229

två gånger till skyddstillsyn. Endast 11 personer av de 46 hade således ådömts ungdomsfángelse utan att gå Vägen om skyddstillsyn. Av dessa hade 3 dömts for rån, l för grovt rån, 1 for försök till rån, 2 för grov misshandel och 1 för grov mordbrand. De 3 återstående hade övertygats om grova stölder och biltillgrepp.

3 Domstolspraxis. Fängelse för ungdomar

3.1 Brott i domen pâ fängelse

3.1.1 Narkotikabrott

Som nämnts omfattar utdragen 167 personer. Inte mindre än 67, dvs. 40 %, hade i domen på fängelse fállts till ansvar för narkotikabrott och/eller varusmuggling avseende narkotika. Härvid har narkotikaförseelse inte medräknats. Av dessa 67 hade 48 personer i domen på fängelse dömts enbart för brott avseende narkotika. I ytterligare 11 fall utgjordes den huvudsakliga brottsligheten av grova narkotikabrott. StralTets längd för de 59 personer som dömts för enbart narkotikabrott/Varusmuggling eller för vilka dessa brott utgjort de allvarligaste varierar mellan ett och sex år och framgår av tabell 4.

Tabell 4 De till fängelse dömda. Strafftid för narkotikabrottslighet

Straffets längd Antal personer

Ett år ._. (II Ett år två månader Ett år tre månader Ett år fyra månader Ett år sex månader ›_ Ett år åtta månader

--4åL›-|I\DU|LI|L›J§›J>*O\

Två år Två år tre månader Två år sex månader Tre år Fyra år Sex år

Summa ©i V.

Utdragen innehåller beträffande 32 av de 59 ”narkotikabrottslingama” uppgift om att Villkorlig frigivning skett. Anmärkningsvärt är att inte mindre än 24 av 32 frigivits villkorligt efter halva strafftiden. Resterande 8 hade frigivits villkorligt efter två tredjedelar av strafftiden. Tabell 5 redovisar strafTets längd och hur lång tid som avtjänats före Villkorlig frigivning. ifråga om 8 av de 59 personer vilka dömts för huvudsakligen narkotikabrottslighet fanns anteckning om tidigare domar. En, som avtjänade ett straff på tre år för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling, hade tidigare dömts till ungdomsfangelse för grov narkotikabrottslighet. Ungdomsfángelsepåföljden hade upphört kort före domen på fängelse. En annan

hade före domen på fängelse vid ett tillfälle meddelats Villkorlig dom. Övriga

230 Bilaga 1

för Villkorlig frigivning efter dom för Tabell 5 De till fängelse dömda. Tidpunkt narkotikabrottslighet Villkorligt frigivna efter Villkorligt frigivna efter halva straiTtiden två tredjedelar av strafftiden Straffets Antal Straffets Antal

Två år Två år tre månader 2 8 Två år sex månader 2 Tre år › 1

hade fore fángelsedomen dömts till vid ett eller 6 personer skyddstillsyn flera tillfällen och 3 av de 6 hade i dom på skyddstillsyn övertygats om narkotikabrott.

3.1.2 Rån

Rånbrott förekommer i relativt stor utsträckning bland de dömda. 37 perom ett eller flera rån och 15 av dessa personer hade soner hade övertygats rånbrottet eller rånbrotten som enda brott i domen. Av de 15 hade 6 gjort sig skyldiga till grovt rån och ytterligare 3 till försök till grovt rån. 5 dömdes förutom för rån även för misshandel och 1 dömdes för rån och våldtäkt. Strafftidema varierade mellan ett och fem år, se tabell 6.

Tabell 6 De till fängelse dömda. Strafftid för rånbrottslighet

Straffets längd Antal personer

Ett år l Ett år två månader Ett år tre månader Ett år sex månader Ett år åtta månader Ett år nio månader

-—-l\)>-L»JI\J>-‘-B>---l\)bJ!.pJ>—-

Två år Två år fyra månader Två år sex månader Tre år Tre år tre månader Fyra år Fyra år sex månader Fem år

Summa \l~ b)

sou 1977:83 Bilaga 1 231

Beträffande 15 av dem som dömts for rån fanns uppgift om Villkorlig frigivning. Av dessa frigavs 10 efter halva och de övriga efter två tredjedelar av strafftiden. Se tabell 7. Tabell 7 De till fängelse dömda. Tidpunkt för Villkorlig frigivning efter dom för rånbrottslighet Villkorligt frigivna efter Villkorligt frigivna efter halva strafftiden två tredjedelar av strafftiden Straffets Antal Straffets Antal längd personer längd personer En år En år 3

Två år sex månader Två år åtta månader Tre år __.__.,.._.._._

o ._.

Flertalet av de ungdomar som dömts för rån var tidigare dömda. Således hade 12 vid ett eller flera tillfällen dömts till skyddstillsyn medan 4 vid tiden för domen avtjänade ungdomsfángelse och 5 tidigare hade dömts till annat fängelsestraff.

3.1.3 Våldsbrott Av det undersökta klientelet hade 3 dömts for mord, 1 for försök till dråp, 5 för våldtäkt, 14 for misshandel, därav 13 för grov misshandel, 2 för olaga tvång, 1 för framkallande av fara for annan och vållande till annans död och l för våld mot tjänsteman. Totalt är det alltså 27 personer som upptagits under denna rubrik. De som dömts för rån jämte annat våldsbrott har redovisats under avsnittet rånbrott. Av de 27 ungdomarna var 20 dömda enbart för ett eller flera våldsbrott. Straffen varierade mellan ett och sju år. Se tabell 8. Utdragen innehåller uppgift om villkorlig frigivning beträffande 11 av de 27. Härav avtjänade 7 halva straffet och 4 två tredjedelar. Endast 6 ungdomar fanns i utdragen antecknade for tidigare domar. Av dessa hade 5 fore domen på fängelse dömts till skyddstillsyn och 1 till ungdomsfångelse.

3.1.4 Mordbrand Domar for mordbrand förekom i 8 fall. Strafftiderna varierade mellan två år och tre år sex månader. Av de 8 hade 4 frigivits villkorligt, samtliga efter halva strafftiden, medan 2 fore domen for mordbrand dömts till skyddstillsyn. Resterande 6 förekom inte med anteckning om tidigare brott i utdragen.

232 1 Bilaga

Tabell 8 De till fängelse dömda. Strafftid för våldsbrottslighet

Straffets längd Antal personer

Ett år 1 Ett år tre månader

I\)LII—bJ$

Ett år sex månader Två år Två år sex månader (en våldtäkt, en grov misshandel och vållande till annans död)

Tre år l (grov misshandel och vållande till annans död)

Tre år sex månader 2 (mord) Sju år l (mord)

Summa 25

3.1.5 Stöld, grov stöld, biltillgrepp

Inom hela gruppen på 167 personer hade 62 övertygats om stöld, grov stöld och biltillgrepp. Endast i 26 av dessa 62 fall var emellertid brott av angivet och brottsbilden densamma som for majoriteten av slag helt dominerande de till ungdomsfángelse dömda. Straffen varierade mellan ett år och två år sex månader. Utdragen innehöll uppgift om Villkorlig frigivning beträffande 10 personer. Av dessa frigavs 3 efter halva och 7 efter två tredjedelar av strafftiden. Beträffande 19 personer innehöll registret anteckning om påföljd före fángelsedomen. Av dessa hade 17 dömts till skyddstillsyn och 2 till ungdomsfängelse. Under de olika rubrikerna narkotikabrott, rån, våldsbrott, mordbrand samt stöld, grov stöld och billtillgrepp har sammanlagt upptagits 165 personer. Ytterligare två personer avtjänade vid den aktuella tidpunkten fängelsestraff för utprångling av falska penningsedlar och på ett år. Den ene dömdes förberedelse till sådant brott och den andre for bedrägeri i åtta fall. l tabell 9 anges hur samtliga 165 till fängelse dömda fördelar sig på fodelseår och ålder vid domen.

sou 1977:83 Bilaga] 233 Tabell 9 De (till fängelse dömda. Åldersfördelningen

3.2 Tidigare domar och ingripanden från barnavârdsnämnd

I 28 fall har undersökningen beträffande de till fängelse dömda kompletterats genom en granskning av domstolsaktema. Härigenom har bl. a. kunnat erhållas uppgift om tidigare ingripanden från barnavårdsnämnd. Av de 28 personer som avsetts med den kompletterande granskningen var 5 dömda for rån, l för grov misshandel, 3 for våldtäkt, 9 for narkotikabrottslighet, 5 för mordbrand och 5 for något eller nâgra av brotten stöld, grov stöld och biltillgrepp. Ingripanden från barnavårdsnämnd och tidigare lagforingar framgår av följande uppställning.

234 Bilaga 1

Huvudbrott ingripanden från bamavårds- Tidigare domar som föranlett rån nämnd anteckning i kriminalregistret l. 2. Tre månader fä för biltilgrepp, rattfylleri, vårdslöshet i trafik, misshandel och olaga hot En månad fä for biltillgrepp, olovlig körning och rattfylleri Uppgift saknas Skyddstillsyn för stölder. grova stölder, biltillgrepp m. m. Övervakning

Huvudbrott grov misshandel l.

Huvudbrott våldtäkt l. Övervakning. Upphört cirka två år före domen på fängelse 2. Intagen ungdomsvårdsskola. Utskriven två år före domen på fängelse. Efter utskrivningen övervakning Övervakning

Huvudbrott narkotika l. Skyddstillsyn för grovt narkotikabrott, grov varusmuggling och försök därtill omhändertagen på grund av kriminalitet med placering i fosterhem. Samhällsvården upphörde ett år före domen på fängelse Uppgift saknas (medborgare i Frankrike) Kort tids övervakning intagen på ungdomsvårdsskola. Överförd till vård utom skola ett halvt år före domen på fängelse

.\‘.°‘ intagen ungdomsvårdskola. Utskriven två år före domen på fängelse intagen ungdomsvårdsskola. Utskriven tre år före domen på fängelse Uppgift saknas Ungdomsfángelse för grovt narkotikabrott

Bilaga 1 235

Huvudbrott mordbrand l. ~ Övervakning. Upphörde tre år före domen på fängelse

Huvudbrott stöld, grov stöld och biltillgrepp l. Övervakning. Upphörde vid Tre domar på skyddstillsyn. dom på skyddstillsyn Samtliga för narkotikabrott 2. intagen ungdomsvårdsskola 3. Uppgift saknas Villkorlig dom för biltillgrepp, försök till biltillgrepp och olovlig _ körning 4. Övervakning. Upphörde vid Två domar på skyddstillsyn. dom på skyddstillsyn Båda för tillgreppsbrott 5. - Intagen ungdomsvårdsskola

För 24 av de 28 ungdomar, vars domstolsakter granskats, fanns bestämda uppgifter huruvida kontakt med bamavårdande myndigheter på grund av kriminalitet förekommit. l 14 fall har sådan kontakt angivits. 6 ungdomar var eller hade varit intagna på ungdomsvårdsskola, 7 hade stått eller stod under övervakning och l hade varit omhändertagen med placering i fosterhem. Av ungdomarna hade 10 före domen på fängelse inte varit föremål för åtgärd från bamavårdsnämnd. Inom gruppen hade tidigare 8 personer dömts till påföljd som antecknas i kriminalregistret, 1 till villkorlig dom, 4 till skyddstillsyn, l till ungdomsfängelse och 2 till kortare fängelsestraff. Det genomgångna materialet är mycket litet och tillåter inga generella slutsatser beträffande omfattningen av ingripanden från bamavårdsnämnd mot det aktuella fängelseklientelet. Siffrorna tyder emellertid på att fängelseklientelet i väsentligt mindre utsträckning än ungdomsfángelseklientelet varit föremål för åtgärd inom barnavården.

3.3 Motiveringarj6r_/Zingelsestrafl

När fängelsestraff ådöms, nöjer sig domstolen ofta med att i domskälen konstatera att hänsyn till allmän laglydnad kräver fängelse. Vid en genomgång av de infordrade akterna beträffande 28 dömda visade det sig att domstolarna i ll fall tagit upp frågan, vilken av påföljderna fängelse och ungdomsfängelse som skulle ådömas. Motiveringarna i dessa fall var följande. 1 och 2. ”Tingsrätten finner såväl brottslighetens art som dess omfattning föranleda att envar av de tilltalade bör ådömas påföljd som innebär frihetsberövande. Frihetsberövande är påkallat främst av hänsyn till allmän laglydnad. På grund härav bestämmer tingsrätten - även för de tilltalade.

236 Bilaga 1

beträffande vilka det funnits anledning att överväga ungdomsfángelse påföljden till fängelse.” (Grovt narkotikabrott) 3. ”Tingsrätten finner på grund av brottslighetens an och omfattning uteslutet, att X skall komma i åtnjutande av kriminalvård i frihet. - - - Frihetsberövande är påkallat av hänsyn till allmän laglydnad. Enligt vad utredningen angående Xzs personliga förhållanden visar, tillhör han icke den kategori, som bör ådömas ungdomsfángelse. Tingsrätten finner påföljden böra bestämmas till fängelse.” (Grovt narkotikabrott) 4, 5, 6 och 7 ”Annan påföljd än frihetsberövande kan ej ifrågakomma. Skäl för ungdomsfángelse föreligger icke. Påföljden skall därför bestämmas till fängelse.” (Mordbrand) 8. ”Tingsrätten anser sig därför ha visst stöd för uppfattningen att X inte är i direkt behov av den uppfostrande behandling som avses med ungdomsfängelse. Med hänsyn härtill bör istället ett relativt långt fängelsestraff väljas som påföljd för de aktuella brotten. Tingsrätten erinrar därvid om lagen om kriminalvård i anstalt, som trätt i kraft 1.7.1974. Den tidigare uppfattningen att ungdomar skulle hållas avskilda från äldre klientel genom att ådömas ungdomsfángelse har där övergivits. I stället sker behandling mer efter var och ens personliga förutsättningar. Xzs behov av arbetsträning och utbildning bör därför kunna tillgodoses inom ramen för ett tidsbestämt frihetsberövande.” (Tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovligt förfogande) 9. ”X dömdes ---till Villkorlig dom. X har begått helt övervägande delen av brotten omedelbart efter denna dom. Med hänsyn härtill och till den omfattande brottslighet, som X gjort sig skyldig till, anser tingsrätten att X ej kan undgå frihetsberövande påföljd. Tingsrätten anser att ett tids» bestämt fängelsestraff är lämpligare än annan sådan påföljd för X.” (Grova stölder, biltillgrepp m. m.) 10. Med hänsyn till brottslighetens art kräver intresset av den allmänna laglydnadens upprätthållande, att den ådömda påföljden medför en längre tids frihetsberövande. Vid valet av frihetsberövande påföljd finner hovrätten fängelse böra komma ifråga framför ungdomsfängelse.” (Rån) 11. ”Tingsrätten finner som påföljd för X fängelse vara lämpligare än ungdomsfángelse eller annan påföljd. X bör därför dömas till fängelse.” (Grova stölder, biltillgrepp m. m.)

4 Ungdomsfángelsenämndens praxis

4.1 Varaktigheten av den inledande behandlingen i anstalt Behandlingen av den som dömts till ungdomsfángelse skall ta sin början i anstalt och skall fortsätta utom anstalt när anstaltsvården pågått så lång tid som med hänsyn till behandlingens syfte finnes erforderligt. Den dömde får inte överföras till vård utom anstalt innan ett år förflutit, om det inte finns särskilda skäl för att tidigare överföra honom. Dessa stadganden i 29 kap. 3 och 4 §§ BrB om ett första omhändertagande i anstalt på minst ett år mjukas upp av möjligheten att jämlikt 33 eller 34§ lagen om kriminalvård i anstalt bevilja frigivningsperrnission eller lämna tillstånd till

Bilaga 1 237

vistelse utanför anstalt. Enligt ungdomsfángelsenämndens praxis erhåller den intagne sin första frigivningspermission efter tio månader i anstalt. Undantag från denna regel görs endast om den intagne i domen på ungdomsfängelse fällts till ansvar för mycket grova brott såsom rån, grov misshandel, mordbrand etc. Fngivningsperrnission beviljas då vanligen efter ett år i anstalt. Det förekommer emellertid att även den som dömts för mycket grova brott beviljas frigivningspermission efter tio månader. De som döms till ungdomsfángelse erhåller inget officiellt besked om hur lång tid verkställigheten i anstalt skall pågå. Ungdomsfángelsenämnden meddelar inte heller anstaltsledningen vid vilken tidpunkt en intagen kan räkna med bifall till en ansökan om frigivningspemiission. Praxis är emellertid så fast att styresmännen på anstalterna vet att de intagna skall få sin första frigivningspermission senast efter tio månaders anstaltsvistelse, om de inte är belastade med mycket allvarlig brottslighet. Nämndens praxis är allmänt känd på anstalterna och de intagna räknar med frigivningspermission efter senast tio månader. Osäkerhet råder endast i de fall brottsligheten varit av särskilt allvarlig beskaffenhet. I dessa fall kan den dömde dock erhålla klart besked genom att göra ansökan om frigivningspermission. l beslut om avslag på sådan ansökan anger ungdomsfängelsenämnden regelmässigt, att frigivningspermission inte kan beviljas ”före året”, dvs. att den dömde kan först efter det att han vistats ett år i anstalt räkna med frigivningspermission. Regeln om frigivningspermission efter tio månader är emellertid inte bara försedd med undantag i skärpande riktning utan också i mildrande. Kvinnliga intagna erhåller således sin första frigivningspermission efter åtta månader i anstalt. Dåligt uppförande i anstalt, missbruk av permissioner och rymningar inverkar inte på den intagnes möjlighet till frigivningspermission efter tio månader, om han inte gjort sig skyldig till nya brott. Vid beräkning av tiomånaderstiden ser nämnden enbart till hur många dagar som avtjänats.

Därvid räknas perrnissioner in i avtjänad tid. Även anhållnings- och häkt-

ningstid, som föregått domen på ungdomsfängelse inräknas i tiomånadersperioden. Ett exempel: X döms 1.2.1977 till ungdomsfängelse med förordnande om omedelbar verkställighet. l domen anges att påföljden skall till en tid av 30 dagar anses verkställd i anstalt. Han kan då räkna med frigivningspermission 1.11.1977. Om han rymt och hållit sig undan i sju dagar, flyttas tidpunkten fram med sju dagar till 8.11.1977. Återvänder han inte i tid efter korttidspennission, läggs endast de dagar till som han varit borta utan permission. Beviljas han alltså permission för två dagar men inställer han sig först efter fyra dagar, flyttas tiden för frigivningspermission fram två dagar. Nämndens praxis är sådan att de intagna, vilka inte dömts för särskilt allvarliga brott, kan sägas ha ”rätt” till frigivningspermission efter tio månader i anstalt. Deras möjlighet att få frigivningspermission tidigare är stor, om bostad samt arbete eller studier måste ordnas. Har en intagen möjlighet att påbörja arbete då det kvarstår några veckor av tiomånaderstiden, kan han få frigivningspermission i förtid för att erbjudandet om arbete inte skall bortfalla. Frigivningspennission förekommer även efter betydligt kortare

238 Bilaga 1

anstaltsvistelse än tio månader och då i form av s. k. bunden permission. Härmed menas att vissa villkor är knutna till permissionen. Den dömde kan åläggas skyldighet att bevista vissa kurser, stanna vid ett bestämt arbete eller bo på en viss angiven adress. Bryter han mot en sådan förutsättning hävas. Tiden för bunden räknas in för permission kan denna permission i tiomånadersperioden. Bunden permission kan meddelas när som helst under tiomånadersperioden, vilket framgår av följande exempel ur utredningsmaterialet. X, som då var 17 år, dömdes 18.8.1971 för grov stöld, häleri, olovligt brukande och olovlig körning till ungdomsfángelse. Han intogs 20.8.1971 i Uppsalaanstalten och överfördes 23.9.1971 till anstalten i Ystad. Sedan X skött en första permission utan anmärkning föreslog anstaltsledningen 23.11.1971 att han skulle beviljas bunden permission fr. o. m. 6.12.1971. Permissionen skulle vara bunden till en av länsarbetsnämnden anordnad 16 veckors kurs för utbildning till servitör. Det framhölls i ärendet att X

på anstalten visat en skötsamhet utöver det vanliga. Övervakningsnämnden

framställningen och ungdomsfangelsenämnden beslöt 3.12.1971 tillstyrkte fr. o. m. 6.12.1971. X var således att ge X bunden frigivningspermission intagen i anstalt under endast 3 månader 18 dagar. (X greps 27.6.1972 som misstänkt för medhjälp till grov stöld och dömdes 6.9.1972 för detta brott till fortsatt ungdomsfángelse med föreskrift om att han ej fick överföras till vård utom anstalt förrän 6 månader förflutit från rättens beslut. 6.3.1973 beviljades han frigivningspermission och överfördes 21.4.1973 till vård utom anstalt. Han har därefter återintagits två gånger efter domstols förordnande och överfördes senast till vård utom anstalt 18.6.1974).

4.2 Den s. k. riktpunkten

I det föregående har talats om ungdomsfangelsenämndens praxis att bevilja efter en inledande anstaltsvistelse om tio månader. frigivningspennission Denna praxis gäller endast under förutsättning att den dömde inte begått nya brott under anstaltstiden. Har han gjort det, anges i stället tidpunkten för frigivningspermission genom ungdomsfángelsenämndens beslut om rikt- 1 det följande ges exempel på olika situationer då sådant beslut kan punkt. meddelas. till och börjar straffet. 1 1. En person döms ungdomsfángelse avtjäna anledning av brott, som begåtts före domen men inte finns med i denna, från nämnden i åtalsfrågan. Är brotten erkända och begär åklagare yttrande av ringa beskaffenhet i jämförelse med brotten i domen på ungdomsfángelse, avstyrker nämnden åtal och meddelar i samband härmed besked om riktpunkt. Denna anges som ”noll”. vilket innebär att den nya brottsligheten inte skall föranleda längre anstaltsvistelse än de vanliga tio månaderna. 2. En vanlig situation är att nya brott begåtts i samband med rymning eller permission från anstalten. Då åklagare i sådant fall begär nämndens i åtalsfrågan och nämnden beslutar avstyrka åtal. meddelas besked yttrande om riktpunkt. Detta besked gäller under förutsättning att åtal inte väckts med nämndens Likaså beslutas om för de gärningar som avsetts yttrande. när en intagen av domstol övertygats om ny brottslighet och riktpunkt. påföljden bestämts till fortsatt ungdomsfängelse. Anstaltsledningen och den

Bilaga 1 239

intagne lämnas besked om riktpunkten. Denna anges t. ex. till tretton månader, vilket innebär att frigivningspennission kommer att beviljas först när den intagne avtjänat tretton månader i anstalt. Skulle en intagen, som lätt riktpunkten tretton månader, göra sig skyldig till ytterligare brott för vilka åtal avstyrks, beslutas om ny riktpunkt. Riktpunkten förlängs med hänsyn till den aktuella brottslighetens karaktär. Här skall ges några exempel: A) A avvek från anstalt och gjorde sig skyldig till grova stölder i sex fall, försök till grov stöld, biltillgrepp i två fall, försök till biltillgrepp och egenmäktigt förfarande. Riktpunkten bestämdes till tretton månader. Vid en ny rymning gjorde han sig skyldig till stöld. Riktpunkten förlängdes då till fjorton månader. B) B hade under rymningar förövat en mängd brott. Yttranden i åtalsfrågorna begärdes från tre åklagardistrikt och avsåg följande brott: 1) Fjorton grova stölder, nio biltillgrepp och sex försök till biltillgrepp. 2) Två biltillgrepp och olovlig körning. 3) Grovt narkotikabrott (innehav av 890 gram cannabis), tre biltillgrepp, grov stöld, två stölder och häleri. Nämnden avstyrkte åtal och fastställde ny riktpunkt till sexton månader. I anledning av den nya brottsligheten förlängdes således anstaltsvistelsen med sex månader. C) C hade riktpunkt fjorton månader. Han gjorde sig skyldig till rån och dömdes till fortsatt ungdomsfángelse för detta brott. Nämnden bestämde den nya riktpunkten till sexton månader. alltså en förlängning av anstaltstiden med två månader. D) D begick under rymning grov stöld i fyra fall, biltillgrepp och olovligt förfogande. Riktpunkten bestämdes till tretton månader. E) E dömdes för bl. a. rån till ungdomsfángelse. Han avvek och gjorde sig skyldig till stöld. Riktpunkten bestämdes till året och i beslutet angavs att riktpunkten beräknats ”främst med hänsyn till brotten i domen på ungdomsfángelse”. 3) Då någon som är Överförd till vård utom anstalt begår brott och återintages i anstalt, antingen efter domstols förordnande eller efter beslut av nämnden i samband med yttrande i åtalsfrågan meddelas också riktpunkt som anger tid för vistelse i anstalt innan frigivningspermission kan beviljas. Ny riktpunkt anges också då en frigivningspermission upphör på grund av att den permitterade begått brott. Några exempel: F) F dömdes för bl. a. rån och försök till rån till ungdomsfángelse. Under vård utom anstalt gjorde han sig på nytt skyldig till rån och dömdes till fortsatt ungdomsfángelse. Nämnden bestämde riktpunkten till tio månader. Redan i sitt yttrande till domstolen förklarade nämnden att F, därest domstolen förordnade om fortsatt ungdomsfángelse, skulle kvarhållas i anstalt under längre tid än vad domstol kunde bestämma med tillämpning av 34 kap. 8§ 2 st. BrB. G) G gjorde sig under frigivningspermission skyldig till biltillgrepp, olovlig körning och rattfylleri. Han återintogs i anstalt och riktpunkten blev två månader. H) H var Överförd till vård utom anstalt och dömdes av domstol för försök till grov stöld och häleri samt flera trafikbrott. Domstolen förordnade att tidigare ådömt ungdomsfängelse skulle avse även de nya brotten och beslöt om återintagning i anstalt. Riktpunkten bestämdes till tre månader femton dagar.

240 Bilaga 1

Om domstol utnyttjar möjligheten att föreskriva att den som vårdas i anstalt eller som återintages inte får överföras till vård utom anstalt förrän sex månader förflutit från rättens beslut, gäller detta beslut som riktpunkt, om inte nämnden beslutar om senare riktpunkt. Det har å andra sidan förekommit att bunden permission beviljats innan den av domstol föreskrivna tiden sex månader gått till ända. Vid återintagning i anstalt får den intagne tillgodoräkna sig den tid han varit berövad friheten som anhållen och häktad. Har återintagningen skett efter domstols prövning, har i domen angetts hur lång tid av påföljden som skall anses verkställd i anstalt. Sker återintagning efter beslut av nämnden i samband med att åtal avstyrks, avräknar nämnden själv den tid den intagne varit anhållen och häktad. Bestäms riktpunkten till tre månader och har återintagningen föregåtts av tio dagars anhållnings- och häktningstid, kan frigivningspennission således beviljas efter två månader tjugo dagar. Vård utom anstalt föregås i regel av frigivningspermission. När endast kort tid kvarstår av den tid under vilken den dömde kan kvarhållas i anstalt förekommer det dock att nämnden beslutar om överförande till vård utom anstalt utan föregående frigivningsperrnission.

4.3 Praxis vid ytlrande i åtalsfrâgor

Enligt 4 § kungörelsen 29.10.1964 med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål skall åklagaren, om det inte är obehövligt, inhämta yttrande från ungdomsfängelsenämnden innan han beslutar om åtal mot den som undergår ungdomsfángelse. Till grund för nämndens yttrande ligger polisens protokoll från förundersökningen. Innan yttrande avges beträffande sådana som är överförda till vård utom anstalt, inhämtar ungdomsfängelsenämnden synpunkter från vederbörande övervakningsnämnd. Rör det sig om någon som är anhållen eller häktad och övervakningsnämndens yttrande inte kan inväntas inhämtas i stället uppgifter från skyddskonsulenten. Det vanligaste är att ungdomsfångelsenämnden avstyrker åtal, om gämingen eller gärningarna är erkända. Åtal kan tillstyrkas t. ex. när nämnden anser att rättspsykiatrisk undersökning erfordras. Vidare brukar nämnden tillstyrka åtal, när den misstänkte avtjänat det mesta av den tid som står till buds för i anstalt. I sådana fall föreslår nämnden senare i yttrande till behandling domstolen att ungdomsfángelset skall undanröjas och ersättas med annan påföljd. När den misstänkte förnekar den påstådda gämingen brukar nämnden tillstyrka åtal.

4.4 X; ett typfall

X blev i anledning av brott föremål för ingripande från barnavårdsnämnd vid fjorton års ålder. Han hade tidigare börjat missbruka narkotika. När han var sexton åröverlämnades han av domstol till vård enligt barnavårdslagen och intogs på ungdomsvårdsskola. Där var han intagen i omkring ett och ett halvt år. Under tiden på skolan meddelades han vid åtta tillfällen beslut om åtalsunderlåtelse. Vidare förordnade domstol vid ett tillfälle om fortsatt vård enligt barnavårdslagen. Innan han fyllt arton år dömdes X för två grova stölder till ungdomsfángelse. I domen antecknades att X var nar-

Bilaga 1 241

kotikamissbrukare, i avsaknad av yrkesutbildning och att han var arbetsskygg. Ungdomsvårdsskolans styrelse förklarade i avgivet yttrande att skolans resurser var uttömda och föreslog annan påföljd än vård enligt bamavårdslagen.

2.3.1973 meddelades domen på ungdomsfángelse med förordnande om omedelbar verkställighet 8.3.1973 intogs X på anstalten i Uppsala 3.4.1973 överfördes han till den slutna anstalten i Ystad, varifrån han senare förflyttades först till Jönköping och sedan till Malmö, båda slutna anstalter 24.5-26.5.1973 och 13.7—16.7.1973 hade han pennissioner som han skötte utan anmärkning 23.7.1973 överfördes han till anstalten Roxtuna 3.8—5.8.1973 hade han permission utan anmärkning 20.8.1973 alltså efter fem och en halv månaders anstaltsvistelse, beviljades X bunden frigivningsperrnission. Permissionen var bunden till viss utbildning 22.11.1973 avstyrkte ungdomsfángelsenämnden i yttrande åtal för snatteri i tre fall, häleri, olovligt förfogande och narkotikabrott. Permissionen hävdes och riktpunkten bestämdes till tretton månader. 24.11.1973 inställde sig X på frigångsanstalten Hildero 7.12.1973 överfördes han till sjukhus för psykiatrisk vård 13.12.1973 överfördes X till Roxtuna 11.1.1974 beviljades X ny bunden pemiission. Permissionen avsåg samma utbildning som tidigare 17.4.1974 beslöt ungdomsfángelsenämnden att X skulle överföras till vård utom anstalt 14.6.1974 dömdes X för olovligt förfogande, märkesförfalskning, häleri, narkotikabrott vid minst tio tillfällen, anstiftan av varusmuggling i två fall samt ett flertal trafikbrott. Samtliga brott hade begåtts under tiden april-maj 1974. Påföljden bestämdes till fortsatt ungdomsfángelse med förordnande om äterintagning i anstalt. X intogs efter domen i anstalten Roxtuna. 26.6.1974 beviljades X korttidsperrnission. Han återkom inte efter permissionens slut 29.6.1974 greps X och infördes till psykiatriskt sjukhus 5.7.1974 återfördes han till Roxtuna 8.7.1974 rymde X. Han greps 11.7.1974 och återfördes på nytt till Roxtuna 22.7.1974 beslöt nämnden om riktpunkt för de brott X övertygats om i domen 14.6.1974. Riktpunkten bestämdes till fyra månader 20.8.1974 rymde X men greps samma dag 23.8.1974 överfördes X till anstalten i Malmö

242 1 Bilaga

30.9.1974 beviljades X frigivningspermission. Han hade då varit intagen i anstalt i fyra och en halv månader med anledning av domen 14.6.1974 29.11.1974 beslöt nämnden att X skulle överföras till vård utom anstalt 30.11.1974 greps X såsom misstänkt för nya brott. Ungdomsfängelsenämnden avstyrkte senare i yttrande till åklagare åtal for dessa brott, vilka X erkänt. Brotten utgjordes av grov stöld, anstiftan till bedrägeri, medhjälp till bedrägeri och urkundsförfalskning. Nämnden beslöt att X skulle återintagas i anstalt och riktpunkten for de aktuella brotten bestämdes till fyra månader, räknat från dagen för gripandet 20.12.1974 intogs X i den slutna anstalten i Kristianstad 5.3.1975 beviljades X korttidspermission. Han återvände inte efter permissionens slut 15.3.1975 greps X såsom misstänkt för nya brott. Han häktades 27.3.1975 och dömdes 16.4.1975 för grov stöld i fyra fall, skadegörelse samt narkotikabrott vid två tillfällen. Domstolen förordnade om fortsatt ungdomsfängelse samt föreskrev att X inte fick överföras till vård utom anstalt förrän sex månader förflutit från rättens beslut. X återfördes till anstalten i Kristianstad 6.6.1975 överfördes X till anstalten i Västervik 20.8.1975 beviljades X bunden permission till gymnasieutbildning. Då hade alltså endast drygt fyra månader gått sedan domstol förordnade om en minsta tid av sex månader i anstalt 16.10.1975 avstyrkte nämnden åtal för narkotikaförseelse. Den bundna perrnissionen hävdes samtidigt på grund av allmän misskötsamhet från Xzs sida. Beslut om riktpunkt fattades inte 21.11.1975 beviljades X på nytt frigivningspermission 21.12.1975 anhölls X såsom misstänkt för nya brott. Han dömdes 20.1.1976 för häleri, olovlig körning och smitning. Påföljden bestämdes till fortsatt ungdomsfángelse. Med hänsyn till att X suttit anhållen och häktad under 30 dagar hävdes inte frigivningsperrnissionen 15.2.1976 överfördes X till vård utom anstalt 13.3.1976 anhölls X såsom misstänkt för nya brott. Han dömdes 8.4.1976 för olovligt förfogande, narkotikaförseelse och olovlig körning till fortsatt ungdomsfángelse med förlängning av längsta tiden för påföljden till sex år. Förordnande om återintagning i anstalt meddelades ej. 7.10.1976 dömdes X till dagsböter för trafikbrott och narkotikaförseelse 28.4.1977 dömdes X för misshandel, snatteri, häleri, olovlig körning, forseelse mot trafikskadelagen samt narkotikaförseelse, varvid domstolen förordnade att tidigare ådömt

1 243

Bilaga

ungdomsfángelse skulle avse även dessa brott samt att X skulle återintas i anstalt. Nämnden fastställde ny riktpunkt till tre månader 23.5.1977 anhölls X på grund av misstanke om stöld begången samma dag 25.5.1977 återintogs X och placerades på den slutna anstalten i Kristianstad 29.6.1977 dömdes X till fortsatt ungdomsfangelse för stölden 23.5.1977. Beslut om ny riktpunkt fattades inte 9.8.1977 överfördes X till Hildero 18.8.1977 avvek X från anstalten i samband med frigång. Till följd härav upphävdes ett tidigare fattat beslut om att X skulle erhålla frigivningspermission 23.8.1977 30.8.1977 erhöll X frigivningspermission 27.10.1977 tillstyrkte nämnden åtal mot X för misshandel samt hot i mot tjänsteman 23.9.1977 Vid denna tidpunkt var X 22 år. Han hade undergått ungdomsfángelse i drygt fyra och ett halvt år, varav knappt tvåi anstalt. Under verkställigheten hade han lagförts tio gånger, varav sju gånger genom domstolsförfarande, och han hade ytterligare ett åtal att vänta.

Bilaga 2 Behandling i kriminalvårdsanstalt av

unga lagöverträdare

1 Inledning

1.1 Anstaltsbehandling av det yngre klientelet före

kriminalvårdsreformen

Kriminalvård i anstalt kan bli aktuell för ungdomar efter dom på ungdomsfängelse, fängelse eller skyddstillsyn med anstaltsbehandling. Fram till 1.7.1974 då lagen om kriminalvård i anstalt trädde i kraft, reglerades anstaltsbehandlingen i 1964 års behandlingslag. För de ovan nämnda tre kategorierna gällde då i korthet följande bestämmelser. De som dömdes till ungdomsfángelse placerades i särskilda ungdomsanstalter. Dessa anstalter var i administrativt hänseende sammanförda till en särskild räjong, ungdomsräjongen, som stod utanför kriminalvårdens geografiska räjongindelning. Det fanns såväl öppna som slutna ungdomsanstalter. Unga fángelsedömda placerades antingen i öppen eller sluten fângvårdsanstalt. Vid fördelning och behandling av de intagna skulle bl. a. hänsyn tas till deras ålder. Så långt möjligt skulle det förhindras att de intagna utövade menligt inflytande över varandra. För dem som var under 25 år vid verkställighetens början och som var intagna i sluten anstalt fanns det dessutom en bestämmelse som innebar att de skulle överföras till öppen anstalt så snart detta kunde ske, om inte annat föranleddes av hänsyn till deras yrkesutbildning eller av andra särskilda skäl. För personer som dömdes till skyddstillsyn med förordnande om behandling i anstalt gällde i princip samma regler som för fángelseklientelet. Dock var det föreskrivet att de som undergick sådan behandling borde hållas avskilda från övriga intagna. Verkställighet av fängelse i tre månader eller därunder skulle i princip ske i öppen anstalt. Hänvisningen till fängelsereglerna kom därför att medföra att de till skyddstillsyn dömda som regel placerades i öppen anstalt. För detta klientel var avdelade fyra s. k. till» synsanstalter för män och en för kvinnor. Samtliga dessa anstalter var öppna.

1.2 Regler om anstaltsbehandling av det yngre klientelet enligt lagen om kriminalvård i anstalt Efter kriminalvårdsrefonnen gäller i stora drag följande. All kriminalvård i anstalt skall försiggå i kriminalvårdsanstalt, antingen riksanstalt eller lo-

246 Bilaga 2

kalanstalt. Anstaltema är öppna eller slutna. Benämningama ungdomsanstalt och tillsynsanstalt har utmönstrats. För unga intagna finns viss särreglering. Således skall den som undergår ungdomsfängelse företrädesvis placeras i riksanstalt. Vidare skall vid placering av intagen som inte fyllt 21 år särskilt beaktas att han hålls åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på hans anpassning i samhället. Under remissbehandlingen av förslaget till lagen om kriminalvård i anstalt riktades kritik från vissa håll mot avskaffandet av ungdomsanstalter och tillsynsanstalter. I en del av remissyttrandena ifrågasattes om det föreslagna systemet gav möjlighet att hålla unga lagöverträdare avskilda från sådana intagna som är belastade med grov brottslighet. Med anledning härav uttalade departementschefen i propositionen att det inom det nya anstaltssystemet inte fanns utrymme for särskilda kategorier anstalter av ovan nämnt slag och att de problem som gjorde sig gällande vid placering av bl. a. ungdomsfängelsedömda därför fick lösas inom ramen för riks- och lokalanstaltssystemet. Departementschefen anförde vidare att man i görligaste mån skulle ta till vara föreliggande möjligheter att avdela vissa riksanstalter eller avdelningar av sådana anstalter för huvudsakligen ungdomar. Denna lösning vann också under riksdagsbehandlingenjustitieutskottets gillande. En sådan differentiering har ocksåi viss utsträckning kommit till stånd. Detta kommer närmare att behandlas i avsnittet om anstaltsbehandling av ungdomsfángelsedömda.

1.3 Undersökningsmaterialet

1.3.1 Statistiskt material Från centrala kriminalvårdsregistret har erhållits utdrag dels angående samtliga personer som dömts till ungdomsfängelse efter 1.12.1975 och som vistades i anstalt 16.12.1976, dels angående samtliga ungdomsfángelsedömda som någon gång under 1976 vistats i Kumlaanstalten, dels angående samtliga personer födda 1956-1958 som 24.3.1977 på grund av fángelsedom, meddelad efter 1.7.1976, avtjänade straff på minst ett år, dels angående samtliga personer som på grund av dom på skyddstillsyn med anstaltsbehandling vistades i anstalt 3.3.1977. Från övervakningsnämnden i Örebro har rekvirerats övervakningsakter för de ungdomsfángelsedömda som under 1976 överfördes till vård utom anstalt direkt från Kumla.

1.3.2 Enkätundersökning För att komplettera det statistiska materialet har genomförts en enkätundersökning med ett antal öppna frågor som ställts till cheferna för krimioch till styresmännen för riksanstalterna. Frågorna till nalvårdsregionema den förra kategorin gällde principerna för första anstaltsplacering av ungdomsfángelsedömda och unga fangelsedömda samt om anstaltsplacering av ungdomar som dömts till skyddstillsyn med anstaltsbehandling. Frågorna till den senare kategorin gällde principerna för förflyttning mellan anstalter av ungdomsfángelsedömda och unga fangelsedömda. Samtliga 11 regionchefer besvarade enkäten. Från Växjöregionen uppgavs

Bilaga 2 247

dock att, eftersom regionen inrättades först 1.1.1977, underlaget för besvarande av frågorna var litet och att svaren därför måste bli knapphändiga. Enkätsvaren från denna region har därför lämnats utan beaktande. Tre riksanstalter har undantagits från undersökningen, nämligen dels Håga sjukhus, som på grund av sin speciella inriktning inte kan jämföras med övriga anstalter, dels Härlanda, där endast sjukavdelningen är riksanstalt (resten av anstalten är sluten lokalanstalt), dels Hinseberg, som endast är avsedd för kvinnor, för vilka inte finns tillnärmelsevis samma möjligheter till lokalanstaltsplacering som för män. Av de övriga 19 riksanstaltema meddelade Tillberga och Norrköping att de haft för litet underlag för att besvara frågorna. Från anstalterna Lärbro, Norrtälje, Skogome, Ulriksfors och Viskan inkom visserligen svar, men eftersom man på dessa anstalter uppgav sig ha mycket liten erfarenhet av unga intagna blev svaren knapphändiga. Svaren från dessa anstalter har därför inte beaktats i undersökningen.

2 Ungdomsfángelse

2.1 Anstaltsplacering av ungdomsfdngelsedömda Före ikraftträdandet av lagen om kriminalvård i anstalt försiggick, som nämnts i inledningen, anstaltsvården av dem som dömts till ungdomsfängelse i särskilda ungdomsanstalter vilka var administrativt Sammanförda till en ungdomsräjong. Centralanstalt för ungdomsräjongen var anstalten i Uppsala. De som dömdes till ungdomsfángelse placerades som regel i denna anstalt omedelbart efter domen. Efter behandlingsplanering där beslutades om placering vid någon av ungdomsräjongens övriga anstalter. Genom införandet av lagen om kriminalvård i anstalt utmönstrades begreppet ungdomsanstalt. De ungdomsfangelsedömda skall, liksom övrigt anstaltsklientel, numera placeras i riks- och lokalanstalter, antingen öppna eller slutna. För unga lagöverträdare gäller dock, som tidigare omtalats, att de skall hållas avskilda från äldre intagna som kan antas ha en menlig inverkan på de unga. För dem som dömts till ungdomsfángelse gäller vidare att de till en början företrädesvis skall placeras i riksanstalt. Detta motiverades i lagens förarbeten med att ungdomsfángelsedömda i stor utsträckning är svårhanterliga och att de därför bör placeras på riksanstalt med särskilda behandlingsresurser. I inledningen nämndes att departementschefen i propositionen till lagen om kriminalvård i anstalt uttalade att man i görligaste mån skulle avdela vissa riksanstalter för huvudsakligen ungdomar. En sådan differentiering har också i viss utsträckning ägt rum genom att anstalterna Hällby, Mariefred, Roxtuna och Skenäs i första hand reserverats för unga lagöverträdare.

2.1 .l Hällbyanstalten På Hällbyanstalten utförs numera arbetsprövning, vilken kan sägas delvis ersätta den behandlingsplanering som tidigare förekom på anstalten i Uppsala. Hällbyanstalten är belägen ca l1 km utanför Eskilstuna. Anstalten

248 Bilaga 2

är sluten men till den är knuten en mindre frigångsavdelning. Den slutna delen har 81 platser, varav 16 är specialplatser fördelade på sjuk- och utredningsavdelningar. Av de 65 platsema på den slutna delen av anstalten som inte är specialplatser är 24 avdelade för dem som skall undergå arbetsprövning och 33 för dem som genomgår arbetsträning och studier. Samtliga intagna som placeras på Hällby som första anstalt erbjuds att genomgå arbetsprövning. Vid intagningen placeras de på en introduktionsavdelning som är en av anstaltens fyra verkstadsavdelningar. Under vistelsen där får de genomgå anlagstest under ledning av en psykolog som besöker anstalten varannan vecka. Efter anlagstest placeras de intagna i de övriga verkstadsavdelningama - el/ tele, mekanisk industri eller trä/snickeri - där de får genomgå arbetsprövning. Denna tillgâr så att de intagna får utföra ett antal standardiserade arbetsuppgifter under ledning av en arbetsinstruktör, varefter prövningsresultaten sammanställs av en psykolog. I de flesta fallen kan hela arbetsprövningen slutföras. Under tiden 15.11.1975-20.12.1976 påbörjade 67 intagna arbetsprövning. Av dessa klarade 28 prövningen utan anmärkning. Ytterligare 11 intagna klarade prövningen med hjälp av starkt stöd från personalen. Prövningen genomfördes delvis av 10 intagna medan 10 avbröt den. Resultatet av prövningen för de resterande 8 kunde inte anges med hänsyn till att vederbörande frikänts efter överklagande av domen, att förflyttning skett till annan anstalt eller att prövningen fortfarande pågick 20.12.1976. De intagna genomgår vidare studieprövning under ledning av en studievägledare. Under denna prövning kartläggs de intagnas studiebehov samt deras möjligheter att bedriva studier på olika nivåer. Parallellt med arbetsoch studieprövningen genomförs också utredningar angående de intagnas sociala förhållanden. När de intagna genomgått anlagstest, arbetsprövning och studieprövning, vilket i genomsnitt tar 6-8 veckor i anspråk, och den sociala utredningen är slutförd, sammanställs resultaten av anstaltens psykolog. Dennes utlåtande läggs sedan till grund för styresmannens beslut om de intagnas vidare anstaltsbehandling. De som funnits lämpliga för visst arbete förflyttas därvid till anstalt som kan bereda dem sådan sysselsättning. Därvid kommer i första hand någon av anstalterna Mariefred, Roxtuna eller Skenäs i fråga. De som befunnits ha anlag för studier placeras i anstalt där sådana kan bedrivas. De som skall bedriva studier på grundskolans låg- eller mellanstadienivå kvarstannar dock på Hällby. Denna anstalt är nämligen speciellt utrustad för att kunna meddela sådan undervisning. Undervisningen sker i samarbete med kommunala Vuxenskolan. Studierna bedrivs dock som regel inte på heltid utan varvas med praktiskt arbete. De som inte förflyttas till annan anstalt och som inte heller i första hand skall bedriva studier inom anstalten placeras i Hällbys avdelning för arbetsträning. Även för dessa varvas dock det praktiska arbetet med teoretiska studier.

2.1.2 Övriga anstalter för unga

Anstalten i Mariefred är sluten (80 platser) med en öppen avdelning (9 platser). Verksamheten är huvudsakligen inriktad på yrkesutbildning och arbetsträning. För dessa ändamål finns på anstalten en mekanisk verkstad,

Bilaga 2 249

där grundläggande utbildning och arbetsträning sker, en snickeriverkstad med produktionsinriktad verksamhet och arbetsträning, en el/ tele-verkstad, där de intagna genomgår grundutbildning, samt en småindustri med arbetstränande inriktning. Därutöver ges individuell grundskoleutbildning, vilken dock endast kan erbjudas ett begränsat antal intagna. Studiecirklar förekommer också i viss utsträckning. Roxtunaanstalten, som är belägen utanför Linköping, är sluten med en halvöppen och en helöppen avdelning. På de slutna avdelningarna finns plats för 48 intagna och på de hel- eller halvöppna för 9 intagna. Sysselsättningen består främst av mekaniskt arbete, snickeriarbete och arbete i småindustri. Därutöver finns möjligheter till studier. Grundtanken med verksamheten på Roxtuna är att åstadkomma självaktivering hos de intagna. Meningen är att personalen inte skall presentera färdiga lösningar på de intagnas problem utan endast peka på olika möjligheter samt ge råd och stöd. Vårdpersonalen deltar aktivt i de intagnas vardagsliv och medverkar även i behandlingsplaneringen. Skenäs är en öppen anstalt med en sluten avdelning och har plats for 60 intagna. Anstalten är belägen utanför Norrköping. De intagnas sysselsättning består huvudsakligen av yrkesstudier på gymnasial nivå. Det finns tre utbildningslinjer, nämligen bygg- och anläggningsteknisk linje, svetsteknisk linje och verkstadsmekanisk linje. Härutöver finns på anstalten lant-

bruk med trädgårdsskötsel och skogsbruk, i vilka de intagna främst sys-

selsätts med praktiskt arbete.

2.2 Redovisning av undersökningsmaterialet

Från centrala kriminalvårdsregistret har erhållits utdrag avseende de personer som dömts till ungdomsfángelse efter 1.12.1975 och som vistades i anstalt 16.12.1976. Utdragen har kompletterats med uppgifter som avser tiden t. o. m. 24.3.1977. Undersökningen omfattar sammanlagt 82 personer, varav

2 kvinnor. Åldersfördelningen i undersökningsgruppen var följande (ålder

vid första dom på ungdomsfángelse).

Ålder lntagna 16 år 2 ( 3 96) 17 år 6 ( 7 96) 18 år 32 (39 96) 19 år 22 (27 96) 20 år 15 (18 96) 21 år 5 ( 6 96)

Flera av de dömda hade tidigare undergått kriminalvård i frihet. Således hade 33 personer före domen på ungdomsfángelse dömts till skyddstillsyn. Av dessa hade 13 dömts till skyddstillsyn två gånger, 6 tre gånger och 3 fyra gånger. I 23 fall hade skyddstillsynen varit kombinerad med anstaltsbehandling.

250 Bilaga 2

Första anstaltsplacering

Omedelbart efter domen på ungdomsfangelse hade 42 i undersökningsgruppen placerats i Hällbyanstalten och 17 i andra anstalter avsedda för ungdomar. Den närmare fördelningen mellan anstalterna framgår av följande uppställning, varvid anstalterna fördelats efter sin huvudsakliga karaktär av öppen eller sluten. Vad gäller placering på Hinseberg bör uppmärksammas att denna anstalt har särskilda avdelningar, såväl av sluten som öppen karaktär, för unga intagna. Hällby 42 (52 96) Annan sluten ”ungdomsanstalt 14 (17 96) (Mariefred: 10, Roxtuna: 4) Öppen ”ungdomsanstalf” 3 ( 4 96) (Skenäs: 3) Sluten riksanstalt ll (13 96) (Hall: 3, Hinsebergs ungdomsavdel- _ ning: 2. Kumla: 1. Malmö: 5) - Öppen riksanstalt Sluten lokalanstalt ll (13 96) (Härlanda: l, Luleå: 6, Västervik: 1, H Västerås: 1, Växjö: l, Ystad: l) Oppen lokalanstalt l ( l %) (Sörbyn: l)

70 intagna (86 %) hade således placerats i riksanstalt. Endast 4 (5 96) hade placerats i öppen anstalt. Av dessa överfördes 3 till sluten anstalt vid första förflyttning, medan den fjärde vid undersökningstillfället hade rymt från anstalten. Vad gäller valet mellan riksanstalt och lokalanstalt vid placering av nyintagna ungdomsfängelsedömda, överensstämmer resultatet av den statistiska undersökningen väl med svaren i enkätundersökningen. Således svarade så gott som samtliga tillfrågade att förstagångsplacering i lokalanstalt i regel inte förekommer för denna kategori av intagna. Vad emellertid gäller valet mellan öppen och sluten anstalt uppgavs i de flesta enkätsvaren att man försöker placera unga intagna i öppen anstalt i större utsträckning än vad som är fallet med övriga intagna. Även om jämförelsematerial med äldre intagna saknas, framstår siffran 5 % som så låg att det kan ifrågasättas om denna princip tillämpas för det yngre klientel som dömts till ungdomsfängelse. Dock skall anmärkas att det i flera svar gjordes förbehåll för att rymningsbenägenheten hos de unga kan leda till placering i sluten anstalt.

Andra anstaltsplacerirzg

Förflyttningar mellan anstalterna var, som senare kommer att visas, mycket vanliga bland det undersökta klientelet. Efter någon eller några månader i den första anstalten förflyttades de intagna regelmässigt till annan anstalt. Fördelningen mellan anstalterna såvitt avser andra anstaltsplaceringen framgår av följande uppställning. (7 intagna hade inte förflyttats vid undersökningstillfállet.) Hällby 14 (19 %) Annan sluten ungdomsanstalt” 27 (36 %) (Mariefred: 13. Roxtuna: 14) Öppen ungdomsanstalt ll (15 96) (Skenäs: ll) Sluten riksanstalt 7 ( 9 %) (Hall: 2. Kumla: 2. Malmö: 2, Skogome: l)

SOU l977z83 Bilaga 2 251

- Öppen riksanstalt Sluten lokalanstalt 9 (12 %) (Härlanda: 2, Kristianstad: 2, Marie- _ stad: l, Västerås: 3, Umeå: l) Öppen lokalanstalt 7 ( 9 %) (Asptuna: l, Sörbyn: 2, Vångdalen: 3, Odevata: l) 59 intagna var således efter första förflyttning placerade i riksanstalt. I öppen anstalt var 18 placerade.

Placering i Hällbyanstalten

Av uppställningama ovan framgår att sammanlagt 56 (68 %) av de intagna placerades i Hällbyanstalten antingen omedelbart efter domen på ungdomsfängelse eller i samband med första förflyttning. Under den tid undersökningen avsåg (1.12.1975-24.3.l977) hade emellertid 26 (32 %) av de intagna inte vistats någon gång på Hällby. Av dessa 26 hade 5 inte heller vistats på Mariefred, Roxtuna eller Skenäs. Av de 5 var 2 kvinnor vilka sedan verkställighetens början hade vistats på Hinsebergs avdelning för unga. De övriga 3 hade vistats endast i anstalt inom sin hemregion. De återstående 21 hade således vistats i annan anstalt för ungdom än Hällby. Av dessa 21 var 6 avvikna medan 2 hade överförts till vård utom anstalt

direkt från den enda anstalt där de varit placerade. Övriga hade nästan

uteslutande varit placerade i anstalter inom sin hemregion. Att hänsyn till den intagnes behov av placering nära hemmet kan föranleda placering i annan anstalt än sådan som är avdelad för ungdomar bekräftas också av svaren i enkätundersökningen. Den första anstaltsvistelsen på Hällby är, som tidigare nämnts, främst avsedd att utnyttjas till en behandlingsplanering för den intagne. Denna vistelse blir därför inte långvarig. Av de 42 som placerades på Hällby omedelbart efter första domen på ungdomsfángelse har längden av vistelsen på denna anstalt undersökts beträffande 38. Av de övriga 4 var 1 avviken vid undersökningstillfállet medan 3 antingen inte hade förflyttats från Hällby eller förflyttats först efter frigivningspennission. Anstaltsvistelsernas längd för de 38 framgår av följande uppställning.

Vistelsetid på Hällby intagna

Mindre än l månad 7 (18 %) l till 2 månader 20 (53 %) 2 till 3 månader 7 (18 %) 3 till 4 månader 3 ( 8 %) 4 månader eller däröver l ( 3 96)

F örflyttning mellan anstalter

Som tidigare nämnts förflyttades de intagna i stor utsträckning mellan olika anstalter. Av hela det undersökta klientelet var det endast 7 som inte blivit förllyttade under den tid undersökningen avser. Av dessa var 2 kvinnor som alltsedan verkställighetens början vistats på Hinseberg. Antalet förflyttningar för de intagna framgår av följande uppställning.

252 Bilaga 2

Antal förflyttningar lntagna 7 ( 9 96) 19 (23 96) 14 (17 %)

‘O00\IO\KIuAb~It\J-C

14 (17 96) 12 (15 96) 6 ( 7 96) 7 ( 9 96) 2 ( 2 96)

l (196)

I viss utsträckning förekom det att de ungdomsfángelsedömda hade förflyttats till anstalter som företrädesvis är avsedda för personer dömda till långvariga frihetsberövanden. Härmed avses främst anstalterna Hall, Norrköping och Kalmar, vilka ‘air speciellt avsedda for intemerade, samt Kumla

och Österåker, som är speciellt avsedda för intagna med långa strafftider

och som är uppförda för att tillfredsställa en hög grad av säkerhet. 19 (23 %) av de undersökta hade någon gång under undersökningsperioden varit placerade i någon av dessa anstalter. Av dessa hade 16 flyttats dit från annan anstalt och 3 hade vistats i sådan anstalt två gånger. Fördelningen mellan de nämnda anstalterna var följande.

För att undersöka om det fanns något samband mellan misskötsamhet och placering i sådan anstalt, har en jämförelse gjorts mellan i kriminalvårdsregistret dokumenterade rymningar och permissionsavvikelser å ena sidan samt förflyttning till någon av de nämnda anstalterna å andra sidan. Av hela det undersökta klientelet var 31 antecknade för uteblivande efter permission, varav 3 två gånger. 11 var antecknade för avvikande från anstalt, varav 3 två gånger. Rymningarna hade i 6 fall skett från sluten lokalanstalt, i 4 fall från öppen lokalanstalt, i 2 fall från sluten riksanstalt och i 2 fall från öppen riksanstalt. Av samtliga rymningar och uteblivanden efter permission har anstaltsplacering efter avvikelsen undersökts vid 7 rymningar och 23 uteblivanden.

Övriga har av olika anledningar inte kunnat undersökas, främst på grund

av att de intagna ännu inte hade inforpassats till anstalt efter avvikandet. Vid 5 av de 7 rymningarna hade inte förflyttning skett inom tio dagar från införpassandet. Motsvarande siffra för de 23 uteblivandena efter permission är 14. I tabell 1 redovisas övriga fall, där således förflyttning skett inom tio dagar från inforpassandet till anstalt.

Bilaga 2 253

Tabell l

Förflyttad Förflyttad till från Sluten Öppen Sluten Öppen Sluten Öppen ”ungd.- ”ungd.- riks- riks- lokal- lokalanstalt” anstalt anstalt anstalt anstalt anstalt

Sluten ”ungdomsanstalt 2 — 2 - - - Öppen ungdomsanstalt” 1 — — — - - Sluten riksanstalt 1 - - - - - Öppen riksanstalt - - — — — — Sluten lokalanstalt l - l - l - Öppen lokalanstalt 1 — 1 - - -

Förflyttning efter rymning eller perrnissionsmissbruk har således på ett undantag när skett endast till sluten riksanstalt, antingen sådan som är avdelad för ungdom eller annan sluten riksanstalt. Förflyttning från öppen anstalt till sluten har skett i tre fall, varav i två fall från lokalanstalt till riksanstalt. I ytterligare två fall skedde förflyttningen från lokalanstalt till riksanstalt. Endast i ett fall har förflyttning ägt rum till anstalt avsedd för svårbehandlat klientel, nämligen Kumla. Något samband mellan i kriminalvårdsregistret dokumenterad misskötsamhet och förflyttning till hårdare” anstalt kan knappast påvisas av undersökningsmaterialet, i synnerhet inte om man beaktar att inte mindre än 19 av de sammanlagt 30 undersökta fallen av misskötsamhet inte efterföljts av omedelbar förflyttning. Svaren i enkätundersökningen tyder dock på ett samband mellan misskötsamhet och förflyttning från anstalt för ungdomar till annan riksanstalt. Särskilt markant är detta samband då det är fråga om förflyttning till någon av de riksanstalter som främst är avsedda för långtidsdömda.

Anstaltsplacering inför frigivning Enligt 10 § kriminalvårdskungörelsen skall fråga om förflyttning till lokalanstalt beträffande den som är intagen i riksanstalt prövas så snart omständigheterna föranleder därtill. Beträffande den som undergår ungdomsfängelse skall sådan prövning ske senast fyra månader före den dag då den intagne beräknas kunna få frigivningspermission eller, om sådan permission icke ifrågakommer, senast fyra månader före den dag då överförande till vård utom anstalt tidigast beräknas kunna ske. Enligt ungdomsfángelsenämndens praxis meddelas regelmässigt beslut om frigivningspermission efter tio månader i anstalt. Med utgångspunkt från dessa regler har undersökts i vilken typ av anstalt de intagna var placerade antingen omedelbart fore frigivningspermission

254 Bilaga 2

eller överförande till vård utom anstalt eller, om sådan frigivning ej ägt rum, vid sista antecknade anstaltsplacenng, såvida denna ägt rum tidigast sex månader efter verkställighetens början. Av hela undersökningsgruppen på 82 personer hade 21 fått frigivningspermission och 6 överförts till vård utom anstalt under tiden 16.12.1976-24.3.1977. I 8 fall har inte anstaltsplaceringen kunnat undersökas, i 5 fall på grund av att verkställigheten inte pågått i sex månader och i 3 fall på grund av att ny lagföring skett för brott som begåtts under de sex första månaderna. l de 74 undersökta fallen fördelade sig anstaltsvistelsema enligt följande uppställning. Hällby 9 (12 %) Annan sluten ”ungdomsanstalt 19 (26 96) (Mariefred: 9, Roxtuna: 10) Öppen ”ungdomsanstalt” 5 ( 7 96) (Skenäs: 5) Sluten riksanstalt ll (15 96) (Hall: l, Hinsebergs ungdomsavdelning: 2, Kumla: 3, Härnösand: l, Kalmar: 1, Malmö: l, Tidaholm: l, Österåker: 1) - Öppen riksanstalt Sluten Iokalanstalt 17 (23 96) (Gävle: l, Halmstad: 2, Haparanda: 3, Härlanda: l, Karlskrona: 1, Kristianstad: l, Luleå: l, Uppsala: l. Västerås: 2, Växjö: 1, Ystad: 3) Öppen Iokalanstalt 13 (17 %) (Asptuna: 4, Djupvik: 1, Lindome: 3. Stångby: l, Tygelsjö: l, Vångdalen: 3)

Mer än hälften, eller 44 intagna (60 96), var således placerade i riksanstalt. 11 var placerade i annan sluten riksanstalt än sådan som är avdelad för ungdom. Av dessa var 5 placerade på Kumla, Kalmar och Hall samt 2

på Hinsebergs ungdomsavdelning. Övriga 4 var placerade i anstalt i ome-

delbar närhet av sin hemort. Att ungdomsfángelsedömda ofta är placerade i riksanstalt inför frigivningen bekräftas även av svaren i enkätundersökningen. Som anledning till detta anfördes från anstalterna för unga, att det ofta finns ett starkt motstånd från regionchefema mot att ta emot ungdomsfängelsedömda for placering i Iokalanstalt. Från de övriga tillfrågade uppgavs att anledningen kunde vara, att förflyttning från riksanstalt var utesluten på grund av missskötsamhet eller att det inte fanns plats på lämplig Iokalanstalt. I enkätundersökningen ställdes också en fråga om i vilka fall det förekommer att ungdomsfángelsedömda överförs till vård utom anstalt direkt från riksanstalt. Svaren på denna fråga var mycket skiftande, allt ifrån att det sker rutinmässigt till att det aldrig förekommer. Intressant är dock att konstatera att man från riksanstaltema för unga svarade att det sker i stor utsträckning. Som en av anledningarna till detta angavs åter att det var svårt att få ungdomsfángelsedömda placerade i Iokalanstalt.

Placering i anstalt avsedd för andra intagna än ungdomar

För att undersöka i vilken utsträckning ungdomsfángelsedömda placeras i anstalter som är avsedda främst för intagna med svår kriminell belastning, har genomgång skett av utdrag från kriminalvårdsregistret avseende samtliga

2 255

Bilaga

till ungdomsfängelse dömda som under 1976 någon gång vistades i Kum-

laanstalten. Övervakningsaktema för dem som överfördes till vård utom

anstalt direkt från Kumla har infordrats och genomgåtts. Riksanstalten Kumla är sluten och inrymmer allmänna avdelningar och specialavdelningar. De allmänna avdelningarna är avsedda för långtidsdömda som beräknas kunna klara industriellt arbete eller studier. Specialavdelningama är i första hand avsedda för intagna som är svårbehandlade, rymningsbenägna eller sjuka. Anstalten är konstruerad för att tillgodose höga säkerhetskrav. Den omges av en sju meter hög mur och avdelningarna är förbundna med varandra genom underjordiskt kulvertsystem men är i övrigt väl åtskilda från varandra. De intagna övervakas bl. a. genom TVsystem. Frigång förekommer inte från anstalten. Besök medges endast var fjortonde dag och möjligheterna till telefonsamtal utanför anstalten är starkt begränsade. Kontakt mellan intagna på olika avdelningar förekommer endast under arbetstid, promenadtid och organiserad fritid. Kumlaanstalten är inte avpassad för ungdomsklientel, vilket torde framgå av beskrivningen ovan. Under 1976 hade trots detta 35 ungdomsfängelsedömda någon gång varit intagna på Kumla för att där verkställa påföljd. Av dessa 35 hade 7 varit på Kumla två gånger, 6 tre gånger, 1 fyra gånger och 2 fem gånger. 25 av de intagna hade överförts till Kumla direkt från allmänt häkte eller polisarrest.

Åldersfördelningen bland dem som varit intagna på Kumla under 1976

var följande (ålder vid forsta intagning på Kumla under verkställande av ungdomsfángelse - även före 1976).

Ålder intagna

17 å! l ( 3 96) 18 ål 6 (17 96) 19 år 10 (29 96) 20 å! 7 (20 96) 21 år 7 (20 96) 22 år 4 (11 96)

Av uppställningen framgår således att 49 % av hela gruppen var 19 år eller yngre. Som tidigare nämnts hade vissa av de intagna vistats på Kumla vid mer än ett tillfälle under 1976. Det totala antalet vistelser under 1976 på Kumla för ungdomar som dömts till ungdomsfángelse var 40. 1 9 fall kunde anstaltsvistelsens längd inte undersökas på grund av otydligheter i registret, mellankommande häktning m. m. Längden av de resterande anstaltsvistelserna, fördelade efter de intagnas ålder vid varje intagningstillfälle, framgår av tabell 2.

256 2 Bilaga

Tabell 2 Ålder Antal intagna efter vistelsens längd Mindre l till 2 till 3 till 4 till 5 till 6 mån S:a än l mån 2 mån 3 mån 4 mån 5 mån 6 mån eller mer

I gruppen 6 mån eller mera var vistelsemas längd följande: 6 mån: 1, 7mån: 1, 8mån: 3, 9mån: 20ch l0mån: 1. Som ovan nämnts skall de intagna i princip överföras till lokalanstalt inför frigivningen. Mot bakgrund härav framstår det som anmärkningsvärt att inte mindre än 14 av de ungdomsfángelsedömda som 1976 vistades i Kumlaanstalten överfördes till vård utom anstalt direkt därifrån. En närmare undersökning av materialet angående dessa 14 intagna visar att det är fråga om ett rymningsbenäget klientel. Bland urvalet fanns bl. a. en som antecknats för sju rymningar före sista antecknade vistelsen på Kumla och en som 12 gånger misskött permission. De intagnas ålder vid första dom på ungdomsfángelse, första intagning första överförande till vård utom anstalt från Kumla framgår

på Kumla och

av tabell 3.

Tabell 3

23 år Summa 14 14 14

Genomsnittsåldern vid första dom på ungdomsfángelse var 18 år och vid överförandet till vård utom anstalt 20 år. Den genomsnittliga anstaltstiden var alltså lång, vilket förklaras av att flertalet begått nya brott under Antalet ungdomsfángelsedomar som de undersökta avverkställighetstiden. tjänade före överförandet till vård utom anstalt framgår av följande uppställning.

sou 1977:83 257

Bilaga2

Det skall också anmärkas att i flera fall har nya brott inte lett till åtal, eftersom åklagaren meddelat beslut om åtalsunderlåtelse. Förflyttning mellan anstalter var vanligare beträffande den nu undersökta gruppen än för övriga ungdomsfángelsedömda. Under avsnitt 2.2 redovisades att av de där undersökta 82 intagna var högsta antalet förflyttningar 9. Så många gånger hade endast en förilyttats. Av den nu undersökta gruppen hade 5 av 14 förflyttats nio eller flera gånger. Vistelsen på Kumla i samband med överförande till vård utom anstalt var för de flesta inte den första kontakten med denna anstalt. 10 intagna hade tidigare en eller flera gånger varit intagna på Kumla (för 2 var det femte vistelsen där). Ur övervakningsaktema har inhämtats följande uppgifter om orsaken till förtlyttningen till Kumla. Gripen p. g. a. misskött permission4 (varav 2 var misstänkta för nya brott) Gripen efter rymning 3 (varav 2 var misstänkta för nya brott) Bråk på tidigare anstalt 2 (varav 1 gjort sig skyldig till knivhot mot vårdare). Egen begäran 2 Uppgift om anledningen till förflyttningen saknas i 3 fall. Utdragen ur kriminalvårdsregistret är daterade 24.3.1977. Vid den tidpunkten hade 10 återfallit i brott. Av dessa avtjänade 6 fängelsestraff, 3 hade åter dömts till ungdomsfángelse, varav l ånyo hade överförts till vård utom anstalt och l hade frigivningspertnission, medan 1 undergick skyddstillsyn. Av de 6 som avtjänade fängelse hade 3 före fángelsedomen dömts till skyddstillsyn, varav 1 med anstaltsbehandling. Därvid hade tidigare ådömt ungdomsfángelse undanröjts. Sammanlagt hade således av de 10 som återfallit 4 fått ungdomsfángelsepåföljden undanröjd och ersatt av skyddstillsyn efter ny lagföring. De 7 som 24.3.1977 var intagna i anstalt var placerade på följande anstalter. Hällby Kumla Valla yästerås Osteråker

3 Fängelse

3.1 Anstaltsplacering av unga fängelsedömda

Tidigare har nämnts att ungdomsfángelsedömda före kriminalvårdsreformen

258 2 Bilaga

i särskilda ungdomsanstalter. Någon motsvarighet hänill fanns placerades inte för unga fängelsedömda. Som nämnts i inledningen skulle dock viss hänsyn tas till de dömdas ålder vid anstaltsbehandlingen och vid överförande till öppen anstalt. Efter kriminalvårdsrefonnen gäller i princip samma regler för unga som för övriga fangelsedömda. Liksom för övriga unga intagna gäller för fängelsedömda under 21 år att de skall hållas avskilda från äldre intagna som kan antas ha en menlig inverkan på de unga. Under avsnittet om ungdomsfángelse har redogjorts för hur en sådan difTerentiering skett genom att vissa anstalter avdelats för unga lagöverträdare.

3.2 Redovisning av undersökningsmaterialet Från centrala kriminalvårdsregistret har erhållits utdrag avseende samtliga, födda 1956-1958, som på grund av fángelsedom efter 1.7.1976 avtjänade straff på minst ett år 24.3.1977. Undersökningen omfattar sammanlagt 54 personer. Av dessa hade l frigivningspermission 24.3.1977 och 1 hade ännu inte införpassats till anstalt efter avbruten frigivningspennission. Åldersfördelningen i undersökningsgruppen var följande (ålder vid första dom på fängelse som fortfarande var under verkställighet 24.3.1977).

Ålder lntagna 17 år 1 ( 2 96) 18 år 12 (22 96) 19 år 18 (33 96) 20 år 21 (39 96) 21 år 2 ( 4 96)

Av de 54 hade 25 tidigare dömts till skyddstillsyn, varav 8 två gånger och 5 tre gånger. Av dem som tidigare dömts till skyddstillsyn hade för 8 domen kombinerats med förordnande om behandling i anstalt. Tidigare fängelsestraff, vilka blivit till fullo verkställda, förekom i 5 fall. Bland dessa 5 fall återfinns 4 av de 25 som tidigare dömts till skyddstillsyn. Den sammanlagda strafftiden som avtjänades samt antalet domar som var under verkställighet framgår av tabell 4.

Tabell 4

sou 1977:83 2 259

Bilaga

Första anstaltsplacering

Omedelbart efter första fängelsedomen hade 8 personer placerats på Hällby. Samma antal hade placerats på annan för ungdom avdelad anstalt. Den närmare fördelningen mellan olika anstaltstyper av tabell 5. framgår

Tabell 5

Straff tid/ mån Anstaltstyp

Sluten Öppen Sluten Öppen Sluten Öppen Summa u-anst. u-anst. r-anst. r-anst. l-anst. I-anst.

17 19-23 - - 1 - - - 1 24-30 1 - - - - 1 2 31-36 1 - - - - - 1 37- - - 1 - - - 1

Summa 14 2 18 4 12 4 54

Fördelningen mellan de olika anstalterna var följande:

Sluten “ungdomsanstalt” 14 (25 %) (Hällby: 8, Mariefred: 5, Roxtuna: l)

Oppen ungdomsanstalt 2 ( 4 96) (Skenäs: 2) Sluten riksanstalt 18 (33 96) (Hinsebergs ungdomsavdelning: l, Härnösand: 1, Kalmar: 1, Kumla: l, Långholmen: l, Malmö: 6, Norrtälje: l, Skogome: 3, Tidaholm: 3) Öppen riksanstalt 4 ( 8 96) (Skänninge: 1, Tillberga: 3) Sluten lokalanstalt 12 (22 %) (Gävle: 2, Kristianstad: 1, Luleå: l, Mariestad: 3, Nyköping: 2, Västerås: 2, Ystad: l) Öppen lokalanstalt 4 ( 8 96) (Asptuna: l, Djupvik: l, Majorshagen: 2) Enligt 6 § lagen om kriminalvård i anstalt skall den som undergår fängelse i högst ett årföreträdesvis placeras i lokalanstalt vid verkställighetens början, medan den som undergår fängelse i mer än ett år företrädesvis skall placeras i riksanstalt. Av de 32 som enligt tabell 5 skulle avtjäna straff på högst ett år placerades 18 (56 %) i riksanstalt och 14 (44 %) i lokalanstalt. Enligt 7 § lagen om kriminalvård i anstalt gäller som huvudregel att intagen skall placeras i öppen anstalt. Undantag görs vid risk för att den intagne avviker från anstalt, om det är påkallat av säkerhetsskäl eller slutligen om arbete, utbildning eller behandling inte kan anordnas i öppen anstalt. Den som dötnts till fängelse i lägst två år skall dock placeras i sluten anstalt om det av olika skäl kan befaras att han är särskilt rymningsbenägen och att risk föreligger att han fortsätter allvarlig brottslighet. Enligt tabell 5 skulle 50 intagna avtjäna fängelsestraff på mindre än två år då de första gången placerades i anstalt. Av dessa hade 40 (80 %) placerats i sluten anstalt och 10 (20 96) i öppen anstalt. Av tabellen framgår vidare att 4 intagna skulle avtjäna straf? på lägst två år. Samtliga dessa hade placerats i sluten anstalt.

260 Bilaga 2

Något jämförelsematerial med äldre fángelsedömda har inte framtagits. Svaren i enkätundersökningen tyder dock på att man strävar efter att placera unga i lokalanstalt i större utsträckning än vad som är fallet med de äldre. Anledningen till detta uppgavs i de flesta fall vara att de unga i större utsträckning än övriga intagna har särskilda behov av placering i närheten av hemorten. Vad gäller valet mellan öppen och sluten anstalt visar enkätsvaren på att man, så långt det är möjligt med hänsyn till rymningsrisken, försöker placera unga intagna i öppen anstalt.

Andra anstaltsplacering De intagna förflyttades i ganska stor utsträckning mellan olika anstalter, vilket kommer att redovisas senare. Av de undersökta hade sammanlagt till un- 27 flyttats en eller flera gånger, medan 25 från första intagning dersökningstillfállet 24.3.1977 endast vistats i en anstalt. Straffverkställigheten hade i 2 fall överflyttats till annat nordiskt land. Anstaltsplaceringen efter första förflyttning framgår av tabell 6.

Tabell 6 i Strafftid/mån Anstaltstyp Sluten Öppen Sluten Öppen Sluten Öppen Summa u-anst. u-anst. r-anst. r-anst. l-anst. l-anst. - - - - 1 — 1 1- 6 1 1 1 - 7 4 14 7-12 13-18 2 2 1 - 4 1 10 - - - - - 1 1 19-23 - - - - - 1 24- 1 3 3 3 - 12 6 27 Summa 6 1 8 3 6 1 25 Ej flyttade

Mellan första och andra anstaltsvistelsen hade 2 av de 7 i gruppen 7-12 mån som placerats i sluten lokalanstalt varit villkorligt frigivna. Samma var förhållandet med 2 av de 4 i gruppen 13-18 mån som var placerade i sluten lokalanstalt samt med 1 vardera i grupperna 7-12 mån respektive 19-23 mån som var placerade i öppen lokalanstalt. De 2 sistnämnda hade också mellan anstaltsplaceringama dömts till fängelse för nya brott. Ny fangelsedom hade även meddelats för 1 av de 4 i gruppen 13-18 mån som bland de 2 som varit var placerade i sluten lokalanstalt (denne återfinns villkorligt frigivna mellan placeringama). Av de 27 som flyttats till ny anstalt avtjänade 15 straff på högst ett år. Av dessa var 3 (20 %) efter förflyttningen placerade i riksanstalt och 12 (80 %) i lokalanstalt. Av de förflyttade avtjänade 26 straff på mindre än två år. Av dessa var 17 (65 96) efter förflyttningen placerade i sluten anstalt och 9 (35 %)i öppen anstalt. Den ende som avtjänade straff på lägst två år var placerad i sluten anstalt. mellan de olika anstalterna var följande (siffrorna direkt Fördelningen efter anstaltsnamnet anger placeringen för dem som förflyttats och siffrorna

2 261

Bilaga

inom parentes anger dem som inte varit föremål för förflyttning). Sluten “ungdomsanstalt” 3 (ll %) (Hällby: l (3), Mariefred: l (3), Roxtuna: l) Öppen “ungdomsanstalf” 3 (ll 96) (Skenäs: 3) Sluten riksainstalt 3 (1196) - (Hinsebergs ungdomsavdelning: (1), Kalmar: - (l), Malmö: 1 (2), Skog- . ome: - (2), Tidaholm: 2 (2)) Öppen nksanstalt — (T illberga: - (3)) Sluten lokalanstalt 12 (45 96) (Falun: 3, Gävle: - (2), Härlanda: 2, Karlskrona: 1, Luleå: 1, Mariestad: - (2), Uppsala: 2, Västervik: 1, Västerås: l (l), Ystad: l (1)) Öppen lokalanstalt 6 (22 96) (Asptuna: l, Djupvik: 1 (l), Majorshagen: l, Ollestad: l, Rönås: 1, Skåltjämshyttan: l)

Förflyttning mellan anstalter

Av hela undersökningsgruppen på 54 personer hade 25 (46 %) inte flyttats från första anstalten under tiden mellan intagning och 24.3.1977. Straffverkställigheten hade flyttats över till annat nordiskt land i 2 fall. Antalet förflyttningar för de övriga 52 framgår av följande uppställning.

Förflyttningar Intagna 0 25 (48 %) 1 12 (23 %) 2 4 ( 8 96) 3 6 (ll 96) 4 l ( 2 96) 5 2 ( 496) 6 1 ( 296) 7 l ( 2 96)

Drygt en tredjedel av de undersökta hade dömts på nytt under verkställighet av pågående straff och en stor del hade varit villkorligt frigivna någon gång under verkställigheten. Siffrorna ger därför inte en helt riktig bild av förflyttningar mellan anstalterna. Anstaltsbytena har nämligen i viss utsträckning skett genom att den dömde återintagits i annan anstalt än den från vilken han frigetts. Något samband mellan i kriminalvårdsregistret dokumenterad misskötsamhet och förflyttning till annan anstalt har inte kunnat påvisas. I registret hade 11 personer antecknats för misskött permission, varav 1 två gånger. För 17 hade rymning registrerats, varav för 5 två gånger och för 1 tre gånger. Endast i undantagsfall kunde upptäckas samband mellan dokumenterad rymning eller misskött pemiission och förflyttning till annan anstalt. Enkätsvaren tyder dock på att annan form av misskötsamhet än rymning eller avvikande efter permission ofta är orsak till förflyttning. Förflyttning till anstalter avsedda för främst långtidsdömda förekom ytterst sällan i undersökningsmaterialet. Under hela undersökningsperioden hade 2 personer varit intagna på Kumla och 1 på vardera Kalmar och Hall. Ingen hade varit intagen i Norrköping eller Österåker. Förflyttning till sådan anstalt förekom endast i 2 fall, nämligen 1 vardera till Kumla och Hall.

2 262 Bilaga

Anstaltsplacering inför frigivning

skall fråga om förflyttning till lokal- Enligt l0§ kriminalvårdskungörelsen anstalt prövas så snart omständigheterna föranleder därtill. Undergår den intagne fängelse i mer än ett år skall frågan dock alltid prövas senast fyra månader före den dag då villkorlig frigivning tidigast kan ske. Enligt 26 kap. 6 § BrB får den som undergår fängelse villkorligt friges sedan två tredjedelar av tiden eller, om särskilda skäl föreligger, halva tiden avtjänats. från dessa bestämmelser har undersökts i vilken an- Med utgångspunkt staltstyp de intagna var placerade inför frigivningen. För dem som varit har anstaltsvistelsen omevillkorligt frigivna eller haft frigivningspermission delbart före sista villkorliga frigivning eller frigivningspennission undersökts. För övriga har undersökts anstaltsvistelsen omedelbart efter första förflyttning sedan ”fyramånadersdagen” infallit. Av hela undersökningsgruppen på 54 personer hade 2 varit såväl villkorligt som beviljade frigivningspermission. I 12 fall hade förekommit enfrigivna bart villkorlig frigivning och i 2 fall enbart frigivningspermission. För 2 flyttats över till annat nordiskt land meintagna hade straffverkställigheten dan 11 intagna inte hade uppnått ”fyramånadersdagen” och därför inte komav frågan om anstaltsplacering inför frimit ifråga för särskild prövning Den aktuella undersökningen inbegriper inte de sist nämnda givningen. 13 intagna. l tabell 7 anges hur de 41 övriga var fördelade på olika anstalter.

Tabell 7

Strafftid/ mån Anstaltstyp

Sluten Öppen Sluten Öppen Sluten Öppen Summa u-anst. u-anst. r-anst. r-anst. l-anst. l-anst.

l- 1 - - - - l 2 6

19-23 - - - - l 24-30 l

Summa 10 2 7 2 14 6 41

Den närmare fördelningen mellan anstalter var följande.

Sluten ”ungdomsanstalt” 10 (24 %) (Hällby: 3, Mariefred: 4, Roxtuna: 3) Öppen ”ungdomsanstalt” 2 ( 596) (Skenäs: 2) Sluten riksanstalt 7 (17 %) (Hinsebergs ungdomsavdelning: l, Härnösand: 1, Kumla: l, Malmö: l. Skogome: l, Tidaholm: 2) Öppen riksanstalt 2 ( 5 96) (Tillberga: 2) Sluten lokalanstalt 14 (34 96) (Falun: 2, Gävle: 2, Härlanda: 2, Luleå: 1, Mariestad: 3, Västervik: l, Västerås: l, Ystad: 2) Öppen lokalanstalt 6 (15 96) (Asptuna: 1, Majorshagen: 2, Orretorp: l, Rönås: l, Stångby: l)

Vissa av de intagna hade haft flera villkorliga frigivningareller flera frieller kombinationer därav. Det sammanlagda antalet givningspennissioner frigivningstillfállen var 23. Om man enbart undersöker anstaltsplaceringen

2 263

Bilaga

vid villkorlig frigivning eller frigivningspermission får man den fördelning som framgår av tabell 8. Uppgifterna avser i S fall placering före frigivningspennission och i övriga fall placering vid villkorlig fngivning. Tabell 8

Strafftid/ mån Anstaltstyp

Sluten Öppen Sluten Öppen Sluten Öppen Summa u-anst. u-anst. r-anst. r-anst. l-anst. l-anst. l- 6 —- — - — - l 1 7-12 3 — 2 - 9 — 14 13-18 - - 1 - 2 1 4 19-23 1 — - - 3 — 4

Summa 4 - 3 - 14 2 23

Av tabell 7 framgår att 9 intagna var placerade i annan riksanstalt än sådan som är avdelad för ungdom inför frigivningen. Deras hemorter var följande. Anstalt Hemort

Hinseberg Stockholm Härnösand Sundsvall Kumla Västerås Skogome Hisings-Backa Tidaholm Enskede, Skövde Tillberga Uppsala, Västerås

Det fanns således en tendens att, när lokalanstaltsplacering av någon anledning inte var aktuell, placera de intagna i riksanstalt i närheten av hemorten inför frigivningen. Vid en jämförelse med den undersökta gruppen av ungdomsfángelsedömda, finner man att dessa i mindre utsträckning (40 %) var placerade i lokalanstalt inför frigivningen än vad som var fallet med de unga fangelsedömda (49 % eller, om jämförelse görs endast med placering vid villkorlig frigivning eller frigivningspennission, 70 %). Denna skillnad understryks också i enkätsvaren från Hällby, Mariefred, Roxtuna och Skenäs. Som tidigare nämnts uppgavs från dessa anstalter att det är svårt att placera ungdomsfängelsedömda i lokalanstalt. Samma svårigheter uppgavs emellenid inte finnas då det gäller unga fángelsedömda. Som en av orsakerna till detta har angetts att ungdomsfángelsedömda ofta betraktas som mera svårbehandlade än unga fängelsedömda.

4 Skyddstillsyn med anstaltsbehandling

4.1 Anstaltsplacering av unga som dömts till med skyddstillsyn anstaltsbehandling

Som nämnts i inledningen gällde före ikraftträdandet av lagen om kriminalvård i anstalt i princip samma regler för anstaltsbehandling av dem som

264 2 Bilaga

dömts till skyddstillsyn som för dem som dömts till fängelse. De som undergick sådan anstaltsbehandling skulle emellertid hållas avskilda från övriga intagna och behandlingen skulle ske endast i öppna anstalter. Fyra s. k. tillsynsanstalter var avdelade för det manliga klientelet, nämligen Asptuna, Lindome, Stångby och Bergsäker, och en för det kvinnliga, Båtshagen, belägen i direkt anslutning till Hinseberg. Enligt lagen om kriminalvård i anstalt skall de som undergår anstaltsbehandling i samband med skyddstillsynsdom, liksom övriga intagna med visst undantag för långtidsintagna, i allmänhet placeras i öppen anstalt. Vidare är särskilt föreskrivet att anstaltsbehandlingen för dessa företrädesvis skall äga rum i lokalanstalt. I övrigt skall skyddstillsynsklientelet inte särbehandlas i förhållande till övriga intagna. I kriminalvårdsstyrelsens anvisningar angående differentiering av de intagna föreskrivs att, vid placering av skyddstillsynsklientelet, det bör prövas vilken av vederbörande regions anstalter som i det enskilda fallet bäst lämpar sig för en ändamålsenlig planering av frigivningen, samtidigt som det bör undvikas att klientelet kommer i kontakt med svårt kriminellt belastade. För dem som är hemmahörande i Stockholm, Göteborg eller Malmö bör även i fortsättningen de tidigare tillsynsanstaltema användas (Asptuna, Lindome och Stångby tillhör Stockholms-, Göteborgs- respektive Malmöregionen).

4.2 Redovisning av undersökningsmaterialet

Från centrala kriminalvårdsregistret har erhållits utdrag avseende samtliga dem som på grund av dom på skyddstillsyn med anstaltsbehandling vistades i anstalt 3.3.1977. Undersökningen omfattar sammanlagt 39 personer. Åldersfördelningen i undersökningsgruppen var följande (ålder vid domen).

18 år:7 22årz3 26årz2 30år:l 34år:l9årz5 23årz2 27 åril 31 ârt- 35 årzl 20 år: 5 24 år: l 28 år: l 32 år: - 36 år: l 21 årzö 25 ârz2 29årzl 33år:-

Anstaltsplacering 3. 3. 1 977

Anstaltsplaceringen för de intagna, fördelade på åldersgrupperna 18-21 år och 22 år eller mera, framgår av följande uppställningar.

18-21 är Sluten riksanstalt 2 (9%) (Hinsebergs ungdomsavdelning: 1, Malmö: 1) Öppen riksanstalt 1 ( 4 96) (Skenäs: l) Sluten lokalanstalt 8 (35 %) (Falun: 1,Gävle: l, Härlanda: l, Kristianstad: l, Nyköping: l, Västerås: 2, Umeå: l) Öppen lokalanstalt 12 (52 %) (Asptuna: l, Lerbäck: l, Lindome: l, Majorshagen: l, Skåltjärnshyttan: l, Stångby: 3, Torhult: 2, Valla: 1, Västergården: 1)

BiIaga2 265

22 är eller mera Sluten riksanstalt 4 (25 96) (Hällby: 1, Härnösand: 1, Haga: l,Österåker: 1) - Öppen riksanstalt Sluten lokalanstalt l ( 6 96) (Västervik: 1) Öppen lokalanstalt ll (69 96) (Asptuna: 4, Bergsäker: l, Båtshagen: 2, Stångby: 3, Ödevata: 1) I gruppen 18-21 år var således 20 (87 %) placerade i lokalanstalt. Motsvarande siffra för dem som var 22 år eller äldre var l2 (75 %). I de tidigare tillsynsanstaltema var 5 (22 %) i gruppen 18-21 år placerade. Motsvarande siffra för den äldre gruppen var 10 (63 %). Att flera i den äldre än i den yngre gruppen var placerade i tidigare tillsynsanstalt berodde på att flera i den äldre gruppen hade sin hemort i närheten av dessa anstalter än vad som var fallet med den yngre gruppen. l hela undersökningsgruppen hade 7 personer placerats i riksanstalt. Av dessa var 3 i åldersgruppen 18-21 år. Förutom en kvinnlig intagen som var placerad på Hinseberg, hade de som var intagna i riksanstalt placerats i omedelbar närhet av sin hemort. Det kan sannolikt antas att de som placerats i riksanstalt tidigare rymt från lokalanstalt. Ett sådant antagande stöds också av enkätsvaren. Av dessa framgår nämligen att skyddstillsynsdömda endast undantagsvis placeras i riksanstalt och att orsaken då vanligen är misskötsamhet.

Anstaltsplacering fördelat efter antal skyddstillsynsdomar

I åldersgruppen 18-21 år var 12 dömda till skyddstillsyn 1 gång medan 8 var dömda två gånger och 3 tre gånger. Fördelningen av anstaltsplaceringarna efter antalet domar framgår av tabell 9.

Tabell 9

Antal domar Anstaltstyp

Anstaltsplacering fördelat efter brott

Det grövsta brottet i gruppen 18-21 år var l fall av rån (straifminimum fängelse ett år). 4 hade gjort sig skyldiga till brott med straifminimum fangelse sex månader (grovt bedrägeri, anstiftan till försök till grovt bedrägeri samt två fall av grov stöld). Den absolut vanligaste brottstypen var tillgreppsbrott. Sålunda ingick stöld i domen for 16 av de undersökta i åldersgruppen 18-21 år medan 9 hade gjort sig skyldiga till tillgrepp av fort-

266 Bilaga 1

skaffningsmedel. Endast i 1 fall fanns misshandel med i domen på skyddstillsyn. Anstaltsplaceringen jämfört med det grövsta brottet i domen på skyddstillsyn för gruppen 18-21 år framgår av tabell 10.

Tabell 10

StralTminimum för grövsta Anstaltstyp brott i domen Sluten Öppen Sluten Öppen Summa r-anst. r-anst. l-anst. I-anst. - - l - 1 Fängelse 1 år l - 2 1 4 Fängelse 6 mån Fängelse l mån 1 l 5 10 17 Böter - - - l 1

Summa 2 1 8 12 23

sou 1977:83 267

3 En jämförande studie av Bilaga

år 1968

ungdomsfángelseklientelet

och år 1975

l Undersökningens syfte och metodik

Undersökningens syfte har varit att jämföra ungdomsfangelseklientelet år 1968 och år 1975 för att se om det skett några förändringar mellan de båda populationerna med avseende på vissa faktorer. För 1968 har materialet hämtats ur kriminalvårdsstyrelsens rapport (3/ 1973) ”Ungdomsfángelseklientelet 1968 - en beskrivning av klientelet före, under och efter ungdomsfängelse”. Samtliga i 1975 års undersökning ingående personer har identifierats med centrala klientelregister. Totalt fanns 80 hjälp av kriminalvårdsstyrelsens personer dömda till ungdomsfángelse under år 1975. Av dessa var en kvinna Således och en person fick nåd. Dessa kom inte att ingå i undersökningen. kom 1975 års population att bestå av 78 personer, för vilka data insamlats. 1968 års population bestod av samtliga som intogs i centralanstalten Uppsala, totalt 309 personer. Utgångspunkten var att jämföra klientelen resp. år. Valet av variabler styrdes av 1968 års undersökning. Jämförelsen har begränsats till förhål- Iandena fore ungdomsfángelsedomen. För att resultaten ska vara jämförbara har 1968 års indelning av variablema följts, dock med vissa avvikelser som angetts under resp. tabell. Det kan existera vissa felkällor i materialet. Således kan 1975 års information ha blivit kodad på annat sätt än 1968 års. Dock är kriterierna explicit uttryckta och i tveksamma fall har den forskare som gjorde undersökningen 1968 kontaktats. Vidare kan den aktuella dokumentationen i akterna ha förändrats mellan åren. Detta har inte kunnat kontrolleras. Informationen om individerna är för 1975 hämtade ur domar, personundersökningsprotokoll, medicinska rapporter (§ 7-intyg), i förekommande samt yttranden från fall rättspsykiatriska utlåtanden, behandlingsjournaler ungdomsvårdsskolor och dagjournaler från dessa. Man kan säga att informationen är tämligen objektiv.

2 Variabler

[tabell 1-13 följer en sammanställning av resultaten. För att göra jämförelsen lättöverskådlig anges 1968 års fordelningar på resp. variabel vid sidan av

268 Bilaga 3

1975 års fördelningar. I anslutning till varje variabel ges en kort kommentar till de erhållna resultaten. 1 vissa fall har skillnaderna i tabellerna xz-testats. l dessa fall anges med vilken grad av sannolikhet som de kan uppkomma av slumpen, t. ex. en gång av hundra. Ungdomsfángelseklientelet benämnes i tabellerna uf-75 resp. uf-68. Siffror inom parentes hänför sig till den förut relaterade undersökningen om ungdomsfángelseklientelet 1968 och var i appendixet till undersökningsrapporten man kan finna den absoluta lördelningen.

Tabell 1 Ålder

Den skillnad som föreligger är inte statistiskt signifikant. Det finns dock en liten tendens mot att uf-75 gruppen är något yngre. 66 96 av uf-75 är år mot 57 96 år 1968.

§19

Tabell Z Nationalitet

Uf-75 (%) Uf-68 (%) (app 2)

Andelen utländska medborgare är klart större i uf-75 gruppen (18 %) mot 1968 års grupp (4 %). Samtliga utländska medborgare hade fast förankring i riket. Tabell 3 Hälsotillstánd - fysiskt Uf-75 (96) Uf-68 (%) (app 23)

Bilaga 3 269

Av tabellen framgår att det föreligger en klar skillnad mellan de båda populationerna. Resultatet måste dock tolkas med försiktighet. Det ligger förmodligen en felkälla i själva kodningen av variabeln. Utgångspunkt för data har varit personundersökningsjournaler, läkarintyg etc. Enligt uf-68 (sid 14) har det material som insamlats om individen berört personens hela uppväxttid. Ett tidigt medicinskt ingrepp, t. ex. blindtarmsoperation, har kodats som med anmärkning. Med andra 0rd innebär det att bilden av individen vid intagningen blir skev, då operationen i sig gett en förbättring av hälsotillståndet.

Tabell 4 Hälsotillstånd - psykiskt

Uf-75 (96) Uf-68 (%) (app 24)

Det finns en tendens till ökning av personer med psykiska besvär men den är inte statistiskt signifikant. Till psykiska besvär har räknats endast sådana som varit klart medicinskt konstaterade och som föranlett att individen varit intagen på psykiatrisk klinik under längre eller kortare tid. Denna variabel skall ses i samband med nästa (giftmissbruk). l flera fall har individen intagits på klinik beroende på giftmissbmk.

Tabell 5 Giftmissbruk

Uf-75 (%) Uf-68 (%) (App 25) Omräknat

Inget bruk 100 100 100 N = 78 241 302

Procenttalen för uf-68 baserar sig på 241 personer vilka använt någon form av gifter. Det är alltså 61 personer som inte registrerats för något bruk alls. Denna grupp ingår inte i den tabell som publicerats i rapporten ang. uf-68. Tabellen har därför omräknats för att en adekvat jämförelse mellan grupperna skall erhållas. När det gäller uf-75 har 75 personer av 78 prövat på någon form av stimulantia. I flertalet fall är gången thinner, alkohol, hasch, centralstimu-

270 Bilaga 3

lerande medel. Ingen tyngre narkotika än morfinbas har registrerats i uf-75. Ett flertal av individerna har av läkare klassats som alkohol- eller narkotikaberoende. Skillnaden mellan populationerna är statistiskt signifikant och sannolikheten att den uppkommit av slumpen är en gång på tusen. Missbruket av narkotika, ofta i samband med missbruk av alkohol, visar alltså en signiñkant ökning - över 21/2 gånger andelen i uf-68. Gruppen som bara missbrukat alkohol har minskat avsevärt - den är endast en tredjedel av uf-68. Andelen som inte missbrukade alkohol och/eller narkotika är 4 1/2 gånger större 1968 än 1975.

Tabell 6 Skolutbildning

Uf-75 (%) Uf-68 (%) (app 26)

l procenttalet for grund-/ folkskola 6 år beträffande uf-75 ingår en person som endast har 5-årig folkskola samt en person som gått i särskola. Den skillnad som föreligger mellan grupperna är statistiskt signifikant. Den kan endast uppkomma av slumpen en gång på tusen. Av uf-75 hade 57 % genomgått 9-årig grundskola mot 26 % av uf-68 gruppen med motsvarande minskning for dem som gått 8-årig grundskola. Det bör emellertid påpekas att skolan har förändrats under tiden. De flesta i uf-75 gruppen har genomgått en nyinrättad teknisk-praktisk linje som inte är gymnasieförberedande. Skolgången har inte heller varit regelbunden utan har innehållit mycket bortovaro, vilket i sin tur lett till låga betyg, 1:or och 2:or i genomsnitt. Eleverna har tidvis varit placerade på observationskliniker (se nedan).

Tabell 7 specialundervisning

Uf-75 (%) Uf-68 (%) (app 27)

I begreppet specialundervisning innefattas hjälpklass, läsklass, observationsklinik, skolhem. skolundervisning inom ungdomsvårdsskolans ram samt enskild undervisning. Denna variabel skall relateras till den närmast föregående.

sou 1977:83 Bilaga 3 271

Tabell 8 Yrkesutbildning Uf-75 (96) Uf-68 (96) (app 29)

Ett kriterium för påbörjad utbildning är att utbildningen objektivt sett skall ha kommit igång. Avslutad utbildning innebär att uf-eleven fullgjort hela den tid utbildningen tar enligt läroplan. Det finns en tendens till att färre har avslutat sin utbildning samt att en större andel, 71 %, av uf-75 inte har någon utbildning alls mot 60 % av uf-68 gruppen. Skillnaden mellan grupperna är inte statistiskt signifikant.

Tabell 9 Sysselsättning omedelbart före ungdomsfängelsedom

Uf-75 (%) Uf-68 (%) (app 31)

Uppgifterna är hämtade från personundersökningsjournaler. Det föreligger klara skillnader mellan de båda grupperna. Färre var i arbete eller deltog i någon form av utbildning av uf-75 jämfört med uf-68. Den största skillnaden finns beträffande dem som kommer direkt från ungdomsvårdsskola. Av uf-75 var det hela 50 % som kom därifrån mot 32 % av uf-68 gruppen. Elev som är inskriven vid ungdomsvårdsskola kan också vara i arbete, arbetslös eller i utbildning. Avgörande har varit om eleven varit inskriven eller inte för att klassificeras i ungdomsvårdsskola. Skillnaden är statistiskt signifikant och sannolikheten att den uppkommit av slumpen är en gång på hundra.

Tabell 10 Åtgärder vidtagna av barnavårdsnämnd (före uf-dom)

Uf-75 (96) Uf-68 (%) (app 34)

272 Bilaga 3

Hänsyn har tagits endast till den allvarligaste åtgärd som vidtagits mot personen ifråga. En person kan emellertid ha blivit föremål för flera av åtgärderna. Här föreligger ingen större skillnad mellan grupperna. Av dem som omhändertagits för samhällsvård - 79 % eller 60 personer —har 50 96 (30 personer) fått varning eller övervakning före omhändertagandet.

Tabell 11 Icke-frihetsberövande påföljd av rättsvårdande myndighet Uf-75 (96) Uf-68 (%) (app 35)

Färre av uf-75 gruppen har fått åtalsunderlåtelse än av uf-68, 47 % resp. 58 96. Flera av uf-75 har dömts till skyddstillsyn eller inte fått någon påföljd alls före domen på uf. Av dem som dömts till skyddstillsyn (35 % = 26 har 13 personer också fått åtalsunderlåtelse. Skillnaden mellan personer) grupperna är inte signifikant.

Tabell 12 Frihetsberövande påföljd av rättsvårdande myndighet

Uf-75 (96) Uf-68 (%) (app 43)

Av uf-75 har 15 96 ådömts skyddstillsyn med anstaltsbehandling mot 25 % av uf-68 gruppen. Samtidigt har en större andel inte ådömts någon frihetsberövande påföljd, 77 96 mot 67 96. Av dem bland uf-75 som ådömts dömts till skyddstillsyn med fängelse (8 personer) har 2 personer tidigare anstaltsbehandling. Skillnaden mellan grupperna är inte statistiskt signifikant.

Tabell 13 Av domstol begärda undersökningar

Uf-75 (%) Uf-68 (%) (app 51)

Bilaga 3 273

Variabeln av domstol begärda undersökningar omfattar individens hela uppväxttid. Observera att procenttalen uttrycker andel individer som genomgått någon form av undersökning, inte antalet undersökningar. Andelen av domstol begärda undersökningar är betydligt mindre för uf-75 gruppen än för uf-68 gruppen. Av dem bland uf-75 som genomgått rättspsykiatrisk undersökning - 3 personer - hade 2 tidigare genomgått §7- A undersökning. Skillnaden mellan grupperna är statistiskt signifikant och sannolikheten att den uppkommer av slumpen är en gång på tusen. Det är svårt att uttala sig om varför denna skillnad föreligger. Det kan bero på skillnader mellan populationerna, förändringar i attityderna hos domstolarna, lång väntetid till undersökning etc.

Bilaga4 Följdlagstiftning

l Förslag till

Frivårdsförordning

Härigenom föreskrives följande.

Allmänna bestämmelser l § Denna förordning avser kriminalvård i frihet efter meddelad villkorlig dom eller tillsynsdom, under verkställighet utom anstalt av fängelsestraff eller efter villkorlig frigivning från sådant straff samt under vård utom anstalt efter dom på intemering. Förordningen innehåller även vissa bestämmelser om frivårdens verksamhet i fråga om personer, som anhållits, häktats eller eljest funnits misstänkta för brott.

2§ Kriminalvårdsstyrelsen leder och har inseende över kriminalvården i frihet och frivårdens verksamhet i övrigt. Chef för kriminalvårdsregion utövar under kriminalvårdsstyrelsen ledningen av frivârdens verksamhet inom regionen. Skyddskonsulent ansvarar närmast under regionchefen för frivårdens verksamhet i sitt distrikt.

3§ Regionchef lår förordna inom frivården

inspektör att fullgöra viss eller vissa av de uppgifter som enligt vad nedan stadgas ankommer på skyddskonsulent. Uppgift som ankommer på Skyddskonsulent får vidare, när det nedan är särskilt medgivet, av skyddskonsulenten överlåtas på inspektör eller assistent inom distriktet. Tjänsteman som handhar av viss klient övervakning får ej, under tjänstgöring som skyddskonsulent eller med stöd av förordnande enligt första stycket, rörande klienten besluta om föreskrift som avses i 28 kap. 10§ andra stycket brottsbalken eller till övervakningsnämnd eller åklagare göra framställning om tvångsåtgärd. Saknas behörig beslutsfattare inom distriktet på grund av bestämmelsen i andra stycket, ankommer beslutanderätten på regionchefen.

4§ Frivården skall, i syfte att främja klienternas i samhället anpassning och därigenom minska risken för återfall i brott, erbjuda klienterna den

276 Bilaga 4

sig samhällets stödåtgärder. Samhjälp de kan behöva för att tillgodogöra och erforderligt samråd ske med arbetsförmedling arbete skall upprättas och organisationer, på vilka det samt de sociala och andra myndigheter ankommer att svara för samhällets stödåtgärder eller som eljest kan lämna klienterna erforderligt bistånd.

5 § Övervakning skall, med beaktande av vad som erfordras för att förebygga

eller motverka fortsatt brottslighet, fullgöras på sådant sätt att den dömde icke hindras i sin anpassning i samhället samt att han eller hans närstående

icke i onödan tillfogas obehag.

verksamhet i fråga om personer som är misstänkta för brott Frivårdens

6§ Om skyldighet för skyddskonsulent att föranstalta om personunderrörande den som misstänks för brott sökning och annan särskild utredning i brottmål. stadgas i lagen (1964:542) om personundersökning den misstänkte för brott inom kriminalvården, skall ,Undergår påföljd skyddskonsulenten även i annat fall än som avses i första stycket, på begäran av domstol om den misstänktes förhållanden med förslag avge yttrande icke under övervakning, får skyddstill lämplig påföljd. Står den misstänkte hemställa hos rätten att konsulenten, i stället för att avge begärt yttrande, förordnande om personundersökning meddelas. som avses i andra stycket avges efter föredragning av över- Yttrande står under övervakning av tjänsteman inom vakaren, om den misstänkte frivården.

7§ Yttrande över utredning som avses i 11 § lagen (1964:542) om personi brottmål avges av skyddskonsulenten. I sådant yttrande undersökning de skäl som talar för och emot tillsynsdom samt i föreskall redovisas till förberedande av verkstälkommande fall vilka åtgärder som vidtagits ligheten av sådan påföljd. att Skyddskonsulenten skall uppdra åt den assistent, som kan komma för den misstänkte om tillsynsdom meddelas, att förordnas till övervakare biträda med utredning som avses i första stycket.

8 § Assistent som erhållit uppdrag enligt 7 § andra stycket skall, om skyddskonsulenten ej av särskild anledning anser det vara obehövligt, upprätta förslag till föreskrift som avses i 28 kap. 10§ andra stycket brottsbalken. utarbetas i samförstånd med den Sådant förslag skall, om det är möjligt, misstänkte. Under utredningen skall assistenten i erforderlig omfattning samråda med åklagaren och med den misstänktes försvarare samt, om det övervakare eller fönroendeman skall förordnas kan antagas att biträdande samtycker därtill, i anslutning till ådömd påföljd och om den misstänkte Kan föreskrift med person som kan komma i fråga för sådant förordnande. om vistelse i frivårdshem komma i fråga, skall i samband med utredning som avses i 7§ vidtas erforderliga åtgärder till förberedande av verkstäl-

ligheten av sådan föreskrift. som avses i 7§ att den misstänkte kan Framkommer under utredning bli föremål för särskilda åtgärder utanför kriminalvården, vilka är ägnade i samhället och som därigenom kan få beatt underlätta hans anpassning

Bilaga 4 277

tydelse för rättens bedömning i påföljdsfrågan, skall skyddskonsulenten eller assistent som biträder med utredningen vidta de förberedelser som erfordras för att sådana åtgärder skall komma till stånd.

9§ Assistent som biträtt med utredning som avses i 7 § skall närvara vid huvudförhandlingen i målet mot den tilltalade och därvid redogöra för vad som framkommit under utredningen och för det förslag till påföljd som lämnats i yttrande över densamma. Möter hinder mot assistentens närvaro i rätten, skall i stället, om rätten ej finner det obehövligt, skyddskonsulenten eller annan tjänsteman med erforderlig kunskap om ärendet komma tillstädes. Tjänsteman inom frivården skall även i annat fall, när anledning därtill förekommer, inställa sig till domstols förhandling i brottmål och lämna sådana upplysningar som kan vara av betydelse för rättens avgörande i påföljdsfrågan. Tjänsteman, som är förordnad till övervakare för den misstänkte skall inställa sig till huvudförhandling mot denne, om hinder ej möter.

l0§ Om skyldighet för skyddskonsulenten att, även i vissa andra fall än då misstänkt undergår påföljd inom kriminalvården eller är föremål för personundersökning, lämna personligt stöd och annan hjälp stadgas i 3 § förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m. ll.

Övervakning som avses i 24 kap. 3 § rättegångsbalken får anordnas inom

frivården. Härvid skall i tillämpliga delar bestämmelserna om övervakning i anslutning till tillsynsdom gälla.

Villkorlig dom ll § Meddelas i anslutning till Villkorlig dom förordnande om stödåtgärder eller övervakning enligt 27 kap. 3 eller 4 § brottsbalken, skall rätten i domen ange på vilken skyddskonsulent det skall ankomma att verkställa det meddelade förordnandet. Skyddskonsulenten får förordna att verkställigheten skall flyttas till annan skyddskonsulent, om detta är motiverat av ändrade förhållanden. Den skyddskonsulent, till vilken verkställigheten flyttas, skall utan dröjsmål lämnas underrättelse om förordnandet samt tillställas avskrift av domen och övriga handlingar angående den dömde. Underrättelse om förordnandet skall också lämnas den dömde samt, i förekommande fall, fönroendemannen och övervakaren.

12 § Har i villkorlig dom förordnats om stödåtgärder, skall förtroendeman, vilken förordnats med stöd av 4 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål utan nytt förordnande kvarstå i sitt uppdrag. Har i Villkorlig dom förordnats om övervakning, skall förtroendeman som avses i första stycket utses till övervakare, om han samtycker därtill och det finnes lämpligt.

13 § skyddskonsulenten lår överlåta på inspektör eller assistent att fullgöra uppgifter som enligt 14-16, 18, 19, 21 och 25 §§ ankommer på skyddskonsulent.

278 Bilaga 4

14§ Har i Villkorlig dom förordnats om stödåtgärder, skall skyddskonsulenten, om det ej av särskild anledning är obehövligt, så snart som möjligt och senast inom en månad efter det domen meddelades sammanträffa med den dömde och, i förekommande fall, förtroendemannen. Vid sådant sammanträffande skall upprättas plan för uppdragets utförande. Är förtroendeman ej tidigare förordnad, skall fråga om sådant förordnande väckas senast vid det Sammanträffande som nämnts i första stycket.

15 § Förtroendeman skall sammanträffa med den dömde så ofta det behövs. Han skall vidare samarbeta med skyddskonsulenten samt samråda med den dömdes familj och andra närstående för att få deras bistånd att hjälpa och stödja den dömde. Skyddskonsulenten skall, så länge uppdrag enligt 27 kap. 3 § brottsbalken kvarstår, genom kontakt med den dömde eller förtroendemannen hålla sig underrättad om den dömdes förhållanden. Han skall kalla till nytt sådant Sammanträffande som avses i 14§ första stycket när det begärs av den dömde eller av förtroendemannen eller när det annars behövs.

l6§ Uppdrag som avses i 27 kap. 3§ brottsbalken får ej avslutas på den grunden att ett ändamålsenligt samarbete med den dömde icke kunnat komma till stånd utan att Skyddskonsulenten dessförinnan kallat till sammanträffande med stöd av 15 § andra stycket eller, om den dömde ej inställt sig till sådant Sammanträffande, på annat sätt sökt kontakt med den dömde. Uppdrag enligt 27 kap. 3 § brottsbalken skall avslutas genom särskilt beslut om avskrivning. Skäl för beslutet skall anges. Är förtroendeman förordnad, skall beslutet innefatta entledigande av denne.

17§ Har i anslutning till Villkorlig dom meddelats förordnande om övervakning, skall Skyddskonsulenten utse övervakare så snart som möjligt efter det han erhållit underrättelse om domen. Den dömde bör få tillfälle att yttra sig över valet av övervakare. Så snart det kan ske skall skyddskonsulenten tillställa övervakaren och den dömde meddelande om övervakningen enligt formulär som fastställs av kriminalvårdsstyrelsen (övervakningsmeddelande).

18§ Skyddskonsulenten skall sörja för att övervakaren snarast får reda på innehållet i domen och personundersökningen. Han skall vidare se till att övervakaren får reda på vad den dömde har att iaktta under övervakningstiden och följderna av att denne begår brott eller annars åsidosätter vad som åligger honom. Övervakaren skall för den dömde noggrant redogöra härför. Det åligger skyddskonsulenten att se till att övervakningsuppdraget blir utfört på ett tillfredsställande sätt. Han skall ge övervakaren anvisningar om hur uppdraget skall utföras och fortlöpande lämna honom annat biträde.

19§ Vad som stadgas i 14§ första stycket och l5§ skall även gälla när förordnande om övervakning meddelats i anslutning till villkorlig dom. Därvid skall det som sägs om förtroendemannen gälla övervakaren. Bestämmelsen i 16 § äger motsvarande tillämpning, när övervakningen upphört.

Bilaga 4 279

Under övervakningstiden skall skyddskonsulenten medverka till att den dömde och övervakaren håller den kontakt som behövs. För att skaffa sig kännedom om den dömdes levnadsförhållanden skall skyddskonsulenten snarast efter övervakningens början besöka den dömde i hans hem, om ej synnerliga skäl talar emot det. Övervakaren skall hålla skyddskonsulenten underrättad om allt av vikt rörande övervakningen. Vid utgången av varje kalenderkvartal samt annars när skyddskonsulenten begär det, skall han avge rapport till skyddskonsulenten om den dömdes förhållanden. Om skyldighet för övervakaren att i visst fall göra anmälan till skyddskonsulenten stadgas i 27 kap. 8§ andra stycket brottsbalken. Övervakaren skall underrätta den dömde om innehållet i rapport som avses i andra stycket, om särskilda skäl ej talar mot det.

l0§ Framkommer genom anmälan från övervakaren eller eljest att den dömde undandragit sig övervakningen, skall skyddskonsulenten ofördröjligen söka kontakt med den dömde och erinra honom om hans skyldigheter. Finnes sådan erinran sakna verkan eller underlåter den dömde att på kallelse inställa sig hos skyddskonsulenten, skall denne göra framställning till övervakningsnämnden om sammanträde som avses i 27 kap. 8 § tredje stycket brottsbalken.

Äger skyddskonsulenten kännedom om att den dömde lever under be-

tryggande förhållanden, får åtgärd som avses i första stycket underlåtas. Kan ej utrönas var den dömde uppehåller sig, skall skyddskonsulenten göra framställning till övervakningsnämnden om omhändertagande som avses i 27 kap. l0§ första stycket brottsbalken.

2l§ Skyddskonsulenten skall vara närvarande och föra talan i övervakningsnämnden vid sammanträde som avses i 27 kap. 8§ tredje stycket brottsbalken. Varning, som beslutas av övervakningsnämnden skall meddelas den dömde under sammanträdet.

22 § Finner skyddskonsulenten på grund av anmälan från övervakaren eller eljest den dömdes förhållanden vara sådana som avses i 27 kap. 9§ första stycket brottsbalken, skall han ofördröjligen genom framställning till åklagare inleda förfarande för undanröjande av den villkorliga domen. Sådan framställning skall dock underlåtas, om det med skäl kan antas att det på annat sätt kan åstadkommas erforderlig rättelse i den dömdes förhållanden.

23 § Åklagare skall skyndsamt pröva framställning som avses i 22 §. Har

i framställningen begärts att den dömde skall omhändertagas enligt 27 kap. l0§ första stycket brottsbalken, skall åklagaren fatta beslut i anledning av sådan begäran utan dröjsmål. Ärende som väckts genom framställning som avses i 22 § skall omedelbart avskrivas hos åklagaren, när skyddskonsulenten begär det. Har åklagaren väckt talan i rätten, skall han i sådant fall omedelbart återkalla sin talan. Skyddskonsulenten och övervakaren är skyldiga att lämna åklagaren erforderligt biträde, då talan om undanröjande av villkorlig dom föres.

280 Bilaga 4

24§ Meddelas beslut att den dömde skall omhändertagas enligt 27 kap. 10 § första stycket brottsbalken, skall beslutet tillställas polisstyrelsen i den ort, där den dömde vistas eller senast har vistats, eller har sin hemort. Beslutet bör innehålla anmaning till polisstyrelsen att efterlysa den dömde, om han ej kan anträifas på annat sätt. I beslutet bör vidare anges, om den dömdes förhållanden ej är kända, att verkställighet av omhändertagandet tillfälligt får anstå i avbidan på besked från skyddskonsulenten, om den dömde anträffas under ordnade förhållanden. Vidare skall anges att beslutsmyndigheten och skyddskonsulenten skall lämnas underrättelse så snart den dömde har omhändertagits. Beslutet bör även innehålla erinran om att den dömde ej får hållas kvar längre än en vecka. Föreskriver skyddskonsulenten att beslut om omhändertagande ej skall gåi verkställighet, skall han därom underrätta den myndighet som meddelat beslutet. Har beslut om omhändertagande verkställts, skall skyddskonsulenten skyndsamt göra den utredning om den dömde som behövs. Beslutsmyndigheten skall fortlöpande hållas underrättad om utredningen.

25§ Föreligger enligt 27 kap. 6§ brottsbalken skyldighet för den dömde att rådgöra med skyddskonsulenten i fråga om betalningen av skadestånd, skall sådan fråga avhandlas senast vid det Sammanträffande som avses i 14§ första stycket. Om det behövs, skall skyddskonsulenten söka medverka till att den dömde och målsägandena ingår sådana överenskommelser om avbetalning som är lämpliga med hänsyn till den dömdes betalningsförmåga. Skyddskonsulenten skall fortlöpande hålla sig underrättad om hur den dömde fullgör sin betalningsskyldighet.

26§ Skyddskonsulenten får, om särskilda skäl föreligger, bistå den som dömts till villkorlig dom med erforderligt stöd i viss angelägenhet utan att förordnande som avses i 27 kap. 3 eller 4§ brottsbalken meddelats. Detsamma gäller efter det att avskrivningsbeslut meddelats med stöd av 27 kap. 7§ brottsbalken.

Tillsynsdom 27 § l lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. finns bestämmelser om hur förordnande om intagning i anstalt enligt 28 kap. 3 § brottsbalken skall befordras till verkställighet. Om verkställigheten av sådant förordnande stadgas i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Meddelas tillsynsdom, skall rätten i domen ange på vilken skyddskonsulent verkställigheten av påföljden i övrigt skall ankomma. Bestämmelsen i ll § andra stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställigheten av tillsynsdom.

28 § Skyddskonsulenten skall vid tillämpningen av 29-31 §§ ta möjlig hänsyn till de synpunkter på verkställighetens utformning som framförts i domen eller under huvudförhandlingen i målet mot den dömde. Vad i 29-33 §§ stadgas gäller även när domen innehåller föreskrift om

Bilaga 4 281

frivårdshem eller förordnande om intagning i anstalt, dock att beslut i annan av övervakare får anstå till dess föfråga än sådan som avser förordnande reskriften skall hävas eller frigivning är nära förestående.

29 § Övervakare skall förordnas så snart skyddskonsulenten erhållit underrättelse om den meddelade tillsynsdomen. Till övervakare skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, förordnas den assistent som biträtt med utredning som avses i 7§.

30§ Skyddskonsulenten skall snarast efter det att domen meddelats pröva om biträdande övervakare skall förordnas. Vid prövningen skall särskilt vad som erfordras för en tillfredsställande kontroll av den beaktas, förutom i vad mån förordnande av biträdande övervakare kan underlätta dömde, för den dömde att upprätthålla föreskriven kontaktskyldighet. Till biträdande övervakare bör förordnas person som genom stöd och råd kan förväntas vara till gagn för den dömde. Har förtroendeman varit i brottmål, skall utsedd enligt 4 § lagen (1964:542) om personundersökning komma som biträdande överdenne företrädesvis i fråga för förordnande vakare. Har inom skyddskonsulentens distrikt inrättats jourverksamhet eller förekommer kan förordnande som biträdande övervakare lämgruppindelning, nas de assistenter som vid sidan av övervakaren ingår i gruppen eller de som vid varje tillfälle upprätthåller jourverksamheten. Förordtjänstemän nande som nu sagts skall utformas på lämpligt sätt. De personer som kan avses med förordnandet behöver ej nämnas särskilt.

31 § När övervakare förordnas, skall skyddskonsulenten även besluta om föreskrift som avses i 28 kap. 10§ andra stycket brottsbalken. Föreskrift som meddelas vid övervakningstidens början bör i allmänhet innefatta skyldighet för den dömde att dagligen ha kontakt med övervakare eller biträdande övervakare. Om det ar möjligt, bör tillses att den föreskrivna till sådan biträdande överkontaktskyldigheten kan fullgöras i förhållande vakare som den dömde likväl i allmänhet kommer i kontakt med under Föreskrift om kontaktskyldighet får utformas såsom sin dagliga verksamhet. skyldighet för den dömde att under viss angiven tid på dagen hålla sig anträfibar i hemmet för besök av övervakare eller biträdande övervakare. Om kontakten med den dömde icke kan upprätthållas på annat lämpligare sätt, får föreskrivas skyldighet för honom att anmäla sig hos övervakaren på frivårdens expedition. Är den dömde föremål för vård eller annan behandling på sjukhus eller eller liknande institution eller annan vårdinrättning eller i behandlingshem han utbildning i internat, får hans skyldighet att hålla kontakt genomgår med övervakare efter omständigheterna begränsas.

om övervakare, biträdande övervakare och föreskrift som 32§ Uppgifter som fastställs av kriminalvårdsavses i 31 § skall lämnas enligt formulär och tillställas den dömde samt överstyrelsen (övervakningsmeddelande) vakaren och, i förekommande fall, biträdande övervakare. Meddelas beslut i fråga om ändring i förhållande som skall antecknas

282 Bilaga 4

i övervakningsmeddelandet, skall särskild underrättelse om beslutet tillställas den dömde och den som annars berörs. I övervakningsmeddelande och i annan underrättelse i anledning av skyddskonsulentens beslut skall angivas hur talan mot beslutet skall föras.

33§ Det ankommer på övervakaren att noggrant redogöra för den dömde för vad han har att iaktta under övervakningstiden och följderna av att han begår brott eller annars åsidosätter vad som åligger honom. Sådan redogörelse skall lämnas dels, om det är möjligt, i omedelbar anslutning till att domen blivit avkunnad, dels i samband med att den dömde tillställs övervakningsmeddelande. Skyddskonsulenten skall tillse att övervakaren fullgjon vad som åligger honom enligt första stycket. Biträdande övervakare skall, i den mån det erfordras, lämnas redogörelse för innehållet i domen och personundersökningen. Han skall vidare lämnas erforderliga anvisningar om hur uppdraget skall utföras.

34§ Avkunnas dom varigenom föreskrift om vistelse i frivårdshem meddelas, skall den tjänsteman från frivården som är närvarande i domstolen tillse att föreskriften Meddelas går i verkställighet. domen på annat sätt, ankommer det på skyddskonsulenten att lämna den dömde anvisningar för verkställigheten. Föreståndaren for frivårdshemmet skall snarast lämnas redogörelse för innehållet i domen.

35§ Skyddskonsulenten skall inom en månad efter domen eller frigivning från anstalt sammanträffa med den dömde samt övervakaren och, i förekommande fall, föreståndaren för frivårdshemmet. Vid sammanträlfandet skall den fortsatta verkställigheten planeras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt frågor som kan vara av betydelse för den dömdes anpassning i samhället. Sammanträffande skall på nytt äga rum, när övervakaren eller den dömde begär det eller skyddskonsulenten annars finner det behövligt. Biträdande övervakare skall kallas, om icke hans närvaro kan antas komma att sakna betydelse.

36 § Övervakaren skall hålla sig noggrant underrättad om den dömdes levnadsvanor och hans förhållanden i övrigt. Han skall därför så ofta det behövs besöka den dömde i hans hem samt uppsöka honom där han i övrigt vistas. Övervakaren bör samråda med den dömdes och andra närstående familj för att få deras bistånd att hjälpa och stödja den dömde. Övervakaren har inseende över biträdande övervakares verksamhet och meddelar i samråd med skyddskonsulenten erforderliga anvisningar för denna. Han skall vidare hålla nära kontakt med föreståndare för frivårdshem i vilket den dömde skall vistas. Övervakaren skall hålla skyddskonsulenten underrättad om allt av vikt rörande övervakningen. Han skall särskilt anmäla när gällande föreskrift för den dömde behöver ändras eller när beslut angående biträdande övervakare är påkallat. Sådan anmälan bör avgivas efter samråd med den dömde.

Bilaga 4 283

Har samråd ej förekommit, skall den dömde omedelbart underrättas om innehållet i anmälningen.

37§ Biträdande övervakare och föreståndare för frivårdshem skall hålla övervakaren underrättad om allt av vikt rörande den dömdes förhållanden. Föreståndare för frivårdshem skall ofördröjligen anmäla till skyddskonsulenten eller övervakaren när särskilt beslut rörande den dömdes vistelse i frivårdshemmet finnes påkallat.

38 § Om befogenhet för övervakaren och biträdande övervakare att meddela medgiva lättnader och vidta jämkning beträffande föreskrift anvisningar, finns bestämmelser i 28 kap. 12§ brottsbalken. Biträdande övervakare skall underrätta övervakaren om åtgärd som han vidtagit, om den ej är av ringa betydelse. Övervakaren skall till skyddskonsulenten omedelbart anmäla åtgärd av större vikt samt på begäran redovisa de åtgärder som han eller biträdande övervakare i övrigt vidtagit.

39 § Skyddskonsulenten skall skyndsamt pröva fråga om ändring i den för den dömde gällande föreskriften, när frågan väckts genom anmälan av övervakaren enligt 36 § tredje stycket eller genom framställning från den dömde. Om skyldighet för skyddskonsulenten att självmant besluta om sådan ändring i gällande föreskrift som är påkallad av omständigheterna stadgas i 28 kap. 11 § första stycket brottsbalken.

Ändring av föreskrift bör ej innefatta större lättnad i den dömdes kon-

taktskyldighet än att denna inskränks till en gång i veckan, om ej förhållandena är sådana som nämnts i 31 § tredje stycket.

40 § Finner skyddskonsulenten på grund av anmälan från övervakaren eller bör föreskrivas skyldighet att vistas i frivårdshem, eljest att den dömde skall han lämna övervakaren uppdrag att skyndsamt förbereda verkställigheten. Samråd bör ske med den dömde i fråga om lämplig placering. Förberedande innan åtgärder som avses i första stycket skall ha vidtagits skyddskonsulenten avlämnar framställning i ärendet till övervakningsnämnden. Vad nu sagts gäller dock ej när omhändertagande av den dömde enligt 28 kap. l5§ brottsbalken samtidigt begärts eller saken annars är särskilt brådskande. i domstol eller övervakningsnämnd av Uppkommer vid handläggningen ärende, i vilket annan åtgärd yrkats, fråga om att i stället meddela föreskrift ankommer det på skyddskonsulenten eller övervaangående frivårdshem, karen att förbereda frågan innan rätten eller nämnden meddelar sitt slutliga beslut. Har Skyddskonsulenten gjort framställning om förlängning av övervakeller tiden för föreskrift om vistelse i frivårdshem, får övervakningstiden om det behövs, meddela interimistiskt beslut innan den ningsnämnden, dömde blivit hörd i ärendet.

42§ Finner övervakaren, biträdande övervakare eller föreståndare för frivârdshem att den dömde åsidosatt vad som åligger honom under övervakningen eller vistelsen i frivårdshemmet, skall han anmäla detta till skydds-

284 Bilaga 4

konsulenten. Anmälan får dock underlåtas, om den dömdes försummelse varit av ringa betydelse. Finner skyddskonsulenten på grund av anmälan som avses i första stycket eller eljest att den dömde icke iakttagit vad som åligger honom, skall han, om ej omedelbar framställning till övervakningsnämnd eller åklagare är påkallad, anordna Sammanträffande enligt 35 § andra stycket. Skyddskonsulenten får därvid låta saken bero vid en erinran till den dömde, om sådan erinran ej tidigare lämnats den dömde och hans försummelse ej heller varit av svårare beskaffenhet. Utgör den dömdes försummelse anledning för skyddskonsulenten att meddela skärpta bestämmelser i den för den dömde gällande föreskriften, får han även i annat fall låta saken bero utan att göra framställning till övervakningsnämnden eller åklagare.

43§ Varning, som beslutas av övervakningsnämnd med stöd av 28 kap. 13 § första stycket brottsbalken, skall meddelas den dömde under sammanträdet. i 44§ Beslut om omhändertagande enligt 28 kap. 13 § första stycket brottsbalken (kortvarigt omhändertagande) skall verkställas i öppen anstalt. Avser verkställigheten sammanhängande tid om högst sex dagar, får den dock äga rum i allmänt häkte eller sluten anstalt eller, om det av särskilda skäl prövas lämpligast, i polisarrest. Detsamma gäller om den dömde samtycker till sluten verkställighet eller om han avvikit från öppen anstalt.

45§ För verkställighet av kortvarigt omhändertagande gäller i tillämpliga delar lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt eller lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. il. Beslutet om omhändertagande befordras till verkställighet i enlighet med regionchefens anvisningar. Är den dömde omhändertagen med stöd av 28 kap. l5§ brottsbalken, skall verkställigheten anses omedelbart påbörjad.

46§ Vid beräkning av tiden för verkställighet av kortvarigt omhändertagande äger bestämmelsen i 19§ l st. lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. motsvarande tillämpning. Det ankommer på regionchefen att fastställa slutdag för verkställigheten. Han skall därvid självmant beakta vad i 28 kap. l5§ tredje stycket brottsbalken är stadgat om avräkning av tid från förordnande om kortvarigt omhändertagande.

47§ Prövas i övervakningsnämnd fråga som avses i 28 kap. 8, ll eller 13 § brottsbalken, skall skyddskonsulenten vara närvarande då förhör hålles med den dömde. Skyddskonsulenten får överlåta på övervakaren eller annan tjänsteman med erforderlig kännedom om ärendet att fullgöra den uppgift som avses i första stycket. Sker prövningen i anledning av framställning eller besvär från den dömde, skall skyddskonsulenten dock i sådant fall avgiva eget yttrande till övervakningsnämnden. Vad som sägs i första och andra stycket äger motsvarande tillämpning då hovrätten prövar besvär som anförts av den dömde.

Bilaga 4 285

Vad som stadgas i 23 § äger motsvarande tillämpning när skyddskon- 48§ sulenten till åklagare gjort framställning som avses i 28 kap. 14§ brottsbalken.

49§ Meddelas beslut att den dömde skall omhändertagas enligt 28 kap. 15 § brottsbalken, skall beslutet tillställas polisstyrelsen i den ort, där den dömde vistas eller senast har vistats, eller har sin hemort. Beslutet bör innehålla anmaning till polisstyrelsen att efterlysa den dömde, om han ej kan anträffas på annat sätt, samt att omedelbart underrätta beslutsmyndigheten och skyddskonsulenten så snart den dömde har omhändertagits. Beslutet bör även innehålla erinran om att den dömde ej får hållas kvar längre än en vecka. Vad tillämpning då som stadgas i 24§ tredje stycket äger motsvarande beslut om omhändertagande meddelats med stöd av 28 kap. 15§ brottsbalken.

Har den dömde i domen, skall bestäm- 50§ ålagts skadeståndsskyldighet melserna i 25§ äga motsvarande tillämpning. Frågan om skadeståndsbeskall avhandlas senast vid det Sammanträffande som avses i 35§ talning första stycket.

51 § Frågan om förordnande av förtroendeman skall väckas av skyddskonsulenten innan tiden för övervakning gått till ända. Till förtroendeman skall företrädesvis förordnas övervakare för den dömnågon som varit biträdande de. Vad som stadgas i 15 § skall i tillämpliga delar gälla när övervakningen upphört.

Fängelse 52§ medgivande till verkställighet utom anstalt enligt 26 kap. Fråga om av den övervakningsnämnd till vars verk- 5 eller 6§ brottsbalken prövas samhetsområde anstalten hör, om ej prövningen ankommer på kriminal- 16§ lagen (1963:163) om införande av brottsbalken. vårdsnämnden enligt kan bemyndiga styresmannen vid anstalten att,

Övervakningsnämnden

i brådskande fall eller när annars särskild anledning därtill Förekommer, besluta i fråga som avses i första stycket.

53 § Kriminalvårdsnämnden får överlåta på övervakningsnämnd som avses i 52§ att besluta i sådant ärende angående medgivande till verkställighet utom anstalt som annars ankommer på kriminalvårdsnämnden. Vad som i 52§ andra stycket om bemyndigande till styresmannen vid anstadgas stalten äger därvid motsvarande tillämpning.

54 § Meddelar styresmannen beslut med stöd av bemyndigande enligt 52 § andra stycket eller 53 § skall han snarast underrätta övervakningsnämnden därom. Nämnden får ändra styresmannens beslut när anledning därtill förekommer. skall snarast underrätta kriminalvårdsnämnden

övervakningsnämnden

286 Bilaga 4

om beslut som övervakningsnämnden eller styresmannen fattat med stöd av 53 §.

55 § Styresmannen för anstalten och den skyddskonsulent som utsetts enligt 14§ kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall yttra sig i fråga om medgivande till verkställighet utom anstalt när frågan prövas av kriminalvårdsnämnden eller övervakningsnämnd efter framställning från den dömde eller utan att särskild framställning gjorts. Sker prövningen efter framställning från endera av styresmannen eller skyddskonsulenten, skall den andre avge yttrande, om det behövs. Föreskrift om vistelse i frivårdshem får ej meddelas utan att skyddskonsulenten blivit hörd. I fråga om yttrande som avges av skyddskonsulenten äger bestämmelsen i 7§ första stycket motsvarande tillämpning.

56§ Skyddskonsulenten är skyldig att på kallelse inställa sig hos kriminalvårdsnämnden eller övervakningsnämnden då den dömde skall höras. Bestämmelsen i 47§ andra stycket äger därvid motsvarande tillämpning.

57§ När medgivande till verkställighet utom anstalt lämnats med tillämpning av 26 kap. 6 § brottsbalken, skall skyddskonsulenten skyndsamt besluta i fråga om föreskrift som avses i 28 kap. 10§ andra stycket brottsbalken. Om anledning förekommer därtill, skall skyddskonsulenten även förordna biträdande Övervakare. Vid prövningen av fråga som avses i första stycket skall bestämmelserna i 30 och 31 §§ äga motsvarande tillämpning, dock att den föreskrivna kontaktskyldigheten får begränsas i enlighet med vad som sägs i 39§ andra stycket.

58§ Besvär över skyddskonsulentens beslut prövas, när det meddelats i anslutning till att verkställigheten utom anstalt påbörjats, av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde anstalten är belägen. Meddelar skyddskonsulenten härefter beslut som rör verkställigheten utom anstalt, skall besvär över beslutet prövas av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde skyddskonsulenten är verksam. Särskild underrättelse om skyddskonsulentens beslut skall lämnas den dömde och annan som berörs. Föreskriften i 32 § tredje stycket äger därvid tillämpning. I 59§ Vad som stadgasi 11 §andrastycket samt i43 och 47 §§skall i tillämpliga delar gälla även verkställighet utom anstalt, dock behöver särskilt sammanträffande enligt 35 § forsta stycket ej äga rum samt avser bestämmelsen i 47§ tredje stycket kriminalvårdsnämnden. Frågor som avses i 26 kap. 7§ brottsbalken samt i 40 och 41 §§ prövas av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde skyddskonsulenten är verksam. Skyddskonsulenten skall hålla övervakningsnämnd som nämnts i andra stycket underrättad om de tider som avses i 20§ lagen (1974:202) om beräkning av stralTtid m. m.

Bilaga 4 287

60 § Skyddskonsulenten får återkalla medgivande till verkställighet utom anstalt, när saken är särskilt brådskande. Beslut om återkallelse skall genast underställas övervakningsnämndens prövning. Har underställning skett enligt forsta stycket, skall övervakningsnämnden meddela slutligt beslut snarast och senast inom en vecka eller, om synnerliga skäl föreligger, inom två veckor från det att den dömde intagits i anstalt eller omhändertagits for förpassning till anstalt.

61 § Beslut varigenom medgivande till verkställighet utom anstalt återkallats befordras till verkställighet enligt bestämmelserna i 9-11 §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m., dock att vad i 10§ nämnda lag sägs om kriminalvårdsstyrelsen i stället skall avse regionchefen. Skall beslutet underställas övervakningsnämndens prövning, får förpassning till kriminalvårdsanstalt från allmänt häkte eller polisarrest anstå till dess slutligt beslut om återkallelse meddelats. Beslut, varigenom övervakningsnämnden med stöd av 26 kap. 7 § andra stycket brottsbalken förklarat att viss tid av vistelsen utom anstalt icke skall räknas som verkställighet av straffet, skall genast sändas till kriminalvårdsstyrelsen.

62 § Har den dömde återintagits i anstalt, skall styresmannen for anstalten eller skyddskonsulenten väcka fråga om nytt medgivande till verkställighet utom anstalt, så snart anledning förekommer.

63 § Fråga om villkorlig frigivning prövas, när beslutanderätten ankommer på övervakningsnämnd, av den nämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör, om den dömde är intagen i anstalt, eller, i annat fall, på den nämnd inom vars verksamhetsområde skyddskonsulent som svarar för verkställigheten utom anstalt är verksam. Vad som stadgas i 55 och 56 §§ gäller i tillämpliga delar för prövningen av fråga om Villkorlig frigivning.

lnternering 64§ Bestämmelserna i 14 och 15 §§ äger motsvarande tillämpning efter det att villkorlig frigivning beslutats. Skyddskonsulenten får överlåta på inspektör eller assistent att fullgöra uppgift som ankommer på honom.

65 § övervakningsnämnd, åt vilken interneringsnämnden med stöd av 30

kap. 6§ forsta stycket brottsbalken uppdragit att närmare bestämma dag för övergång till vård utom anstalt, får bemyndiga styresmannen vid anstalten att, i brådskande fall eller när annars särskild anledning därtill forekommer, besluta i sådan fråga. Bestämmelsen i 54§ första stycket äger i sådant fall motsvarande tillämpning.

66§ Vad som stadgats i 55 och 56 §§ skall i tillämpliga delar gälla för handläggningen i interneringsnämnden eller övervakningsnämnd av fråga om övergång till vård utom anstalt.

288 Bilaga 4

67§ Har övervakningen under vården utom anstalt anordnats enligt bestämmelser som gäller för villkorlig dom, skall ll § andra stycket samt 13 och 18-20 §§ äga motsvarande tillämpning. Vad som sägs i 20§ första och tredje stycket om framställning till övervakningsnämnd skall därvid avse framställning enligt 30 kap. ll § första stycket eller 14§ brottsbalken. Sådan framställning prövas av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde skyddskonsulenten är verksam.

68§ Har övervakningen under vården utom anstalt anordnats enligt bestämmelser som gäller för tillsynsdom, skall 57 och 58 §§ samt 59§ första och andra stycket äga motsvarande tillämpning. Vad som sägs om kriminalvârdsnämnden gäller därvid interneringsnämnden. Den prövning som åligger skyddskonsulenten enligt 39§ skall även gälla frågan om intensiv övervakning fortfarande behövs och skyddskonsulenten skall, så snart anledning förekommer, till övervakningsnämnden göra framställning som avses i 30 kap. l1§ andra stycket.

69 § Uppkommer fråga om återintagning av den dömde i anstalt, fär skyddskonsulenten inlämna framställning om sådan åtgärd till övervakningsnämnden. Finner övervakningsnämnden efter förhör med den dömde att återintagning bör beslutas, skall nämnden med eget yttrande översända framställningen till interneringsnämnden. I annat fall skall övervakningsnämnden avslå framställningen. Beslutar interneringsnämnden att den dömde skall återintagas i anstalt, skall beslutet genast sändas till polisstyrelsen i den ort där den dömde vistas eller hos vilken han hålles i förvar eller till föreståndaren för det häkte där han förvaras. Kan den dömde ej anträffas på annat sätt, skall polisstyrelsen efterlysa honom.

70§ l fråga om omhändertagande som beslutats med stöd av 30 kap. 14§ brottsbalken äger bestämmelsen i 49§ motsvarande tillämpning.

Frivårdshem 71 § Regeringen eller, om regeringen lämnar bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen beslutar om inrättande av frivårdshem i andra fall än som avses i 72 §.

72§ Regionchefen får sluta avtal med enskild person om att dennes hem vid behov skall ställas till förfogande som frivârdshem. Närmare bestämmelser om vad sådant avtal skall innehålla utfärdas av kriminalvårdsstyrelsen, varvid styrelsen skall beakta vad regeringen föreskriver i fråga om ersättning till person med vilken avtal skall slutas. Den person med vilken avtal enligt första stycket slutits skall anses som föreståndare för frivårdshem.

73§ Frivårdshem står under regionchefens tillsyn.

74§ Den som föreskrivits skyldighet att vistas i frivårdshem har rätt att

Bilaga 4 289

lämna frivårdshemmet för att sköta sitt arbete eller delta i utbildningsverksamhet samt under dag- och kvällstid ägna sig åt fritidssysselsättning eller umgänge. Han är skyldig att hålla föreståndaren för frivårdshemmet underrättad om var han vistas. skyddskonsulenten, övervakaren eller föreståndaren för frivårdshemmet får för visst tillfälle eller för visst ändamål förbjuda den dömde att lämna frivårdshemmet, när det av särskild anledning finnes påkallat för att motverka brott. Övervakarens eller Föreståndarens beslut i fråga som nu sagts får ändras av skyddskonsulenten. Föreståndaren för frivårdshemmet får lämna den dömde tillstånd att tillfälligt vistas utanför frivårdshemmet över natt.

75 § Kriminalvårdsstyrelsen fastställer för varje frivårdshem de bestämmelser som erfordras för god ordning och trivsel inom frivårdshemmet. I den mån särskilda bestämmelser erfordras för frivårdshem som avses i 72 §, meddelas sådana av regionchefen.

76§ Frivårdshem av annat slag än som avses i 72 § kan inrättas för visst ändamål, såsom utbildning, vård, behandling eller gemensam sysselsättning. Kriminalvårdsstyrelsen utfärdar de bestämmelser som erfordras för verksamheten vid sådant hem. Bestämmelserna får innefatta större inskränkning i klientens rätt att vistas utanför frivårdshemmet än som följer av 74§ andra stycket. Placering i frivårdshem som avses i första stycket förutsätter den dömdes medgivande. Medverkar den dömde ej i frivårdshemmets verksamhet, skall detta genast anmälas till skyddskonsulenten.

77§ Regionchefen får meddela den dömde tillstånd att stanna kvar i frivårdshem efter det att den för vistelsen i frivårdshemmet föreskrivna tiden gått till ända. Mot regionchefens beslut får ej föras talan.

Övriga bestämmelser

78§ Anser skyddskonsulenten att talan bör föras mot beslut som övervakningsnämnd meddelat, skall han genast anmäla detta till kriminalvårdsstyrelsen. Vad som sägs i första stycket gäller även regionchefen. Detåligger regionchefen att fortlöpande hålla sig underrättad om praxis hos de övervakningsnämnder vilka är verksamma inom regionen.

79 § Skyddskonsulenten skall på begäran av åklagarrnyndighet, länsstyrelse eller polisstyrelse avge yttrande beträffande den som undergår påföljd samt står eller har stått under övervakning, när sådant yttrande behövs i ärende som handlägges av myndigheten. Yttrande skall också på begäran avges till högsta domstolen eller justitiedepartementet, när det behövs för beredning av nådeärende. Bestämmelsen i 6 § tredje stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om yttrande som nu avses.

290 Bilaga 4

80 § Övervakare, biträdande övervakare och fortroendeman, som ej är tjäns-

teman inom frivården eller sådan tjänsteman hos föreningen Skyddsvärnet i Stockholm till vars avlönande statsbidrag utgår, har rätt till ersättning enligt grunder som fastställes av regeringen eller myndighet regeringen bestämmer.

8l§ De närmare föreskrifter som behövs for verkställighet av denna lörordning meddelas av kriminalvårdsstyrelsen. Regionchef får meddela skyddskonsulent inom regionen erforderliga anvisningar för verksamhetens bedrivande.

Bilaga 4 291

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken

Härigenom foreskrives att 16§ lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 § 16 § Vad i26 kap. 9 § brottsbalken stad- Vad i 26 kap. II § brottsbalken gas om att fråga angående villkorlig stadgas om att övervakningsnämnd av övervaknings- prövar fråga om medgivande till verkfrigivning prövas nämnd skall icke äga tillämpning i den ställighet utom anstalt eller om villkormån Konungen sa förordnar. [fråga lig frigivning, skall icke äga tillämpning om prövningen av villkor/lg frigivning iden mån regeringen såförordnar. Beav dömda, vilka omfattas av förord- slut i fråga som nu sagts skall beträfnande som nu avses, skall gälla följan- fande dömda, vilka omfattas av regede. ringens förordnande, meddelas av kri- 1. Beslut om villkorlig frigivning minalvårdsnämnden. Härvid skall vad meddelas av den kriminalvårdsnämnd i 37 kap. 5, 6 och 11 §§ brottsbalken varom förmäles i 37 kap. 3 § brotts- stadgas äga tillämpning. balken. 2. Finner den övervakningsnämnd, l fråga som avses i första stycket till vars verksamhetsområde fång- skall övervakningsnämnd avgiva yttvårdsanstalten hör, att den dömde bör rande till kriminalvårdsnämnden. För frigivas eller gör han .själv ansökan där- handläggningen i övervakningsnämnom, skall övervakningsnämnden med den skall därvid gälla vad i 37 kap. 6 § eget yttrande hänskjuta fragan till kri- första stycket brottsbalken stadgas. minalvårdsnämndens prövning. 3. Kriminalvårdsnämnden äger besluta, att övervakning icke skall äga rum vid frigivningen. Skall den frigivne stå under övervakning, ma kriminalvårdsnämnden förordna övervakare och meddela föreskrift enligt 26 kap. 15 § brottsbalken. 4. [fråga om kriminalvårdsnämndens och övervakningsnämnds handläggning av ärende som nu avses skall vad i 37 kap. 5, 6 och 11 M brottsbalken stadgas äga tillämpning.

292 Bilaga 4

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:203).om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt dels att l, 6, 39, 48, 49, 58 och 60 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att 33-35 och 54-57 §§ skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § 1 § Denna lag avser kriminalvård i Denna lag avser kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse, anstalt efter dom på fängelse eller ungdomsfangelse eller internering internering eller förordnande eneller förordnande enligt 28 kap. ligt 28 kap. 3§ brottsbalken om 3§ brottsbalken om behandling i Intagning i anstalt. anstalt. Vad som föreskrives i lagen om den som dömts till fängelse gäller även den som ålagts förvandlingsstraff för böter. 6§ 6§ Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalter och riksanstalter skall följande allmänna riktlinjer vara vägledande. Den som undergâr fängelse i Den som undergår fängelse i högst ett är eller behandling enligt högst ett år eller imagits i anstalt 28 kap. 3§ brottsbalken skall fö- enligt 28 kap. 3§ brottsbalken reträdesvis vara placerad i lokal- skall företrädesvis vara placerad i anstalt. lokalanstalt. Den som undergår fängelse i Den som undergår fängelse i mer än ett år, ungdomsfiingelse el- mer än ett är eller internering ler internering placeras företrädes- placeras företrädesvis i riksanstalt. vis i riksanstalt. När så behövs När så behövs för en ändaför en ändamålsenlig förberedelse målsenlig förberedelse av frigivav frigivning eller övergång till ning, verksrällighei utom ansialt elvård utom anstalt, får den intag- ler övergång till vård utom anne överföras till lokalanstalt. stall, får den intagne överföras till lokalanstalt. 39 § 39 § Tid varunder intagen enligt Tid varunder intagen enligt 32 37§ eller enligt bestämmelse som eller 37 §§ eller enligt bestämmelavses i 38§ vistas utom anstalten se som avses i 38§ vistas utom inräknas i verkställighetstiden, anstalten inräknas i verkställigom ej särskilda skäl talar där- hetstiden. om ej särskilda skäl taemot. lar däremot. 48§ 48 s Vid prövning av fråga om dis- Vid prövning av fråga om disciplinär bestraffning enligt 47§ ciplinär bestraffning enligt 47§

Bilaga 4 293

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

andra stycket 2 skall beaktas om andra stycket 2 skall beaktas om förseelsen får eller kan bedömas förseelsen får eller kan bedömas få andra följder för den intagne, lä andra följder för den intagne, särskilt i sådana hänseenden som särskilt i fråga om medgivande till avses i 11, 32 eller 33 § denna verkställighet utom anstalt eller villlag. korlig frigivning eller i sådana hänseenden som avses i 11 eller 32§ denna lag. 49§ 49§ Föreligger flera forseelser skall disciplinär bestraffning bestämmas gemensamt för samtliga forseelser. Genom upprepade forordnanden Genom upprepade forordnanden enligt 47§ andra stycket 2 får enligt 47§ andra stycket 2 får den tid som icke skall inräknas i den tid som icke skall inräknas i verkställighetstiden ej överstiga verkställighetstiden ej överstiga sammanlagt fyrtiofem dagar eller, sammanlagt fyrtiofem dagar eller, beträffande den som undergår beträffande den som undergår fängelse i högst fyra månader el- fängelse i högst fyra månader eller behandling enligt 28 kap. 3§ ler intagits i anstalt enligt 28 kap. brottsbalken, sammanlagt femton 3§ brottsbalken, sammanlagt dagar. femton dagar. 58 § 58§ Beslut enligt denna lag i annat Beslut enligt denna lag meddefall än som avses i 54-56 M medde- las av kriminalvårdsstyrelsen. las av kriminalvérdsstyrelsen. Styrelsens beslut länder till efterrättelse omedelbart, om ej annorlunda förodnas. 60 § 60 § Regeringen kan förordna om Regeringen kan förordna om överflyttning till tjänsteman inom överflyttning till tjänsteman inom kriminalvården av övervaknings- kriminalvården av kriminalvårdsnämnds befogenhet enligt 54 och 55 M styrelsens befogenhet enligt denna samt av kriminalvårdsstyrelsens lag i annat fall än som avses i befogenhet enligt denna lag i an- 20§ andra stycket samt i 39 §. nat fall än som avses i 20§ andra stycket samt i 35 och 39 §§.

294 Bilaga 4

4 Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om krimi-

nalvård i anstalt

Härigenom föreskrives i fråga om kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt dels att 7, 8, 10-15, 18, 34 och 42 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att 16, 35-37 och 40§§ skall upphävas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7§ 7 § Vid kriminalvårdsanstalt skall finnas ett behandlingskollegium med uppgift att såsom rådgivande organ handlägga frågor rörande de intagnas behandling. Behandlingskollegiet skall med- Behandlingskollegiet skall medverka vid utfonnningen av be- verka vid utformningen av behandlingsplanen. Kollegiets med- handlingsplanen. Kollegiets medverkan skall särskilt avse frågor verkan skall särskilt avse frågor om intagens arbetsplacering, un- om intagens arbetsplacering, undervisning, permissioner, frigång, dervisning, permissioner, frigång, förflyttning, fritidsverksamhet, vis- förflyttning, fritidsverksamhet telse utanför anstalt enligt 34 § lagen samt övriga frågor om förberedel- (1974:203) om kriminalvård i anstalt ser för verkställighet utom anstalt, samt övriga frågor om förberedel- frigivning och överförande till ser för frigivning och överförande vård utom anstalt. till vård utom anstalt. Utredning som har betydelse för upprättandet av behandlingsplan eller ändring däri skall föredragas inför kollegiet. 8§ 8§ Kriminalvårdsstyrelsen meddelar närmare bestämmelser om behandlingsundersökning, behandlingsplanering och behandlingskollegium. Skyddskonsulent skall, enligt kriminalvârdsstyrelsens närmare föreskrifter, medverka till genomförande av

permissioner frdn anstalt.

10 § 10 § Beträffande den som är intagen Beträffande den som är intagen i riksanstalt skall fråga om för- i riksanstalt skall fråga om förflyttning till lokalanstalt prövas så flyttning till lokalanstalt prövas så snart omständigheterna föranleder snart omständigheterna föranleder därtill. Undergår den intagne därtill. Undergår den intagne fängelse i mer än ett år eller in- fängelse i mer än ett år eller intemering med en minsta tid av temering med en minsta tid av ett år eller mer, skall frågan dock ett år eller mer, skall frågan dock

Bilaga 4 295

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

alltid senast fyra månader alltid prövas senast fyra månader prövas före den då Villkorlig frigiv- före den dag då Villkorlig frigivdag eller överförande till vård ning eller överförande till vård ning utom anstalt kan ske. l utom anstalt tidigast kan ske. tidigast fråga om den som undergår ungdomsfängelse skall motsvarande prövning ske senast fyra månader före den dag då den intagne beräknas kunna få frigivningspermission eller, om sådan permission icke ifrågakommer, senast fyra månader före den dag då överförande till vård utom anstalt tidigast beräknas kunna ske. Den som är intagen i lokalanstalt får ej förflyttas till riksanstalt, om ej särskilda skäl föranleder därtill. 11 § 11 § Vid förberedande av Villkorlig Vid förberedande av verkställigfrigivning eller överförande till het utom anstalt, Villkorlig frigivvård utom anstalt från riksanstalt ning eller överförande till vård skall, kriminalvårdsstyrel- utom anstalt från riksanstalt enligt sens nännare föreskrifter, samråd skall, enligt kriminalvårdsstyrelske med Er- sens närmare föreskrifter, samråd skyddskonsulenten. samråd skall även ske ske med skyddskonsulenten. Erforderligt med och med forderligt samråd skall även ske arbetsförmedling de sociala och andra myndigheter med arbetsfönnedling och med eller organisationer samt enskilda de sociala och andra myndigheter som kan främja den in- eller organisationer samt enskilda personer anpassning i samhället. personer som kan främja den intagnes tagnes anpassning i samhället. I fråga om den som är intagen l fråga om den som är intagen i lokalanstalt åligger det skydds- i lokalanstalt åligger det skyddskonsulenten att, under iakttagan- konsulenten att, under iakttagande av bestämmelserna i första de av bestämmelserna i första i samverkan med perso- stycket, i samverkan med persostycket, nal vid anstalten och enligt kri- nal vid anstalten och enligt kriminalvårdsstyrelsens nämnare fö- minalvårdsstyrelsens närmare föreskrifter förbereda Villkorlig fri- reskrifter förbereda verkställighet givning eller överförande till vård utom anstalt, Villkorlig frigivning utom anstalt. eller överförande till vård utom anstalt. Beträffande den som undergår fängelse på sådan tid att Villkorlig frigivning icke kan komma i fråga, skall vid förberedandet av hans frigivning första och andra styckena tillämpas i den mån det är påkallat med hänsyn till den intagnes personliga förhållanden.

296 Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen hide/se

12 § 12 § I fråga om den som undergår I fråga om den som undergår fängelse på viss tid över fizra må- fängelse på viss tid över tre månanader åligger det styresmannen der, åligger det styresmannen att i god tid innan Villkorlig fri- att i god tid innan Villkorlig frigivning tidigast kan ske underrät- givning tidigast kan ske underrätta övervakningsnämnden om de ta övervakningsnämnden om de tider som avses i 20§ lagen tider som avses i 20§ lagen (1974:202) om beräkning av (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. strafTtid m. m. 13 § 13 § Skall intagen efter frigivningen stå l fråga om den som undergårfängunder övervakning, skall övervakare else på viss tid över tre månader eller förordnas i så god tid att han hinner internering skall skyddskonsulent, om utföra de förberedelser som fordras för det ej firmes obehövligt, utse viss tjänsuppdragets fu/Igörande. Beträffande teman inom frivården att under konden som är intagen i lokalanstalt skall sulentens överinseende såsom övervaförordnande! meddelas snarast möjligt kare för den intagne närmast svaraför efter intagningen i anstalten. de uppgifter som enligt 8 5* andra stycket och 11 § ankommer på skyddskonsulent. Förordnande som nu sagts skall meddelas snarast möjligt efter intagningen i anstalten eller då eljest behov av särskild övervakare uppkommer. Vid riksanstalt åligger det styres- Skyddskonsulent må även _förordna mannen att i samråd med skyddskon- lämplig person till biträdande övervasulent väcka fråga om förordnande av kare, när behov därav uppkommer, elövervakare. Vid lokalanstalt ankom- ler till förtroendeman, om sådan skall mer motsvarande uppgift på vederbö- vara förordnad efter det att den intagrande skyddskonsulent i samråd med ne frigivits. styresmannen. Till övervakare förordnas skyddskonsulent, inspektör eller assistent inom frivården eller annan lämplig person. Den dömde bör lämnas tillfälle att yttra sig angående valet av övervakare. Övervakare skall beredas tillfälle Övervakaren och biträdande överatt i erforderlig utsträckning besö- vakare som är tjänsteman inom krimika den intagne i anstalten. Den nalvården skall besöka den intagne i intagnes kontakter med övervaka- anstalten i den utsträckning som erren skall främjas. fordras för uppdragets fu/Igörande. Annan biträdande övervakare samt förtroendeman skall beredas tillfalle att besöka den intagne i an-

Bilaga 4 297

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stalten. Den intagnes kontakter med sådan biträdande övervakare eller förtroendeman skall främjas.

14 § 14 § prövas l samband med intagningen skall i Fråga om villkørligfrigivning innan den intagne avtjänat två tredje- beslut om anstaltsplacering angivas vildelar av strafftiden eller, om detta ken skyddskonsulent som skall anförkommer att ha skett innanfiira måna- tros de i 8 5*andra stycket samt I 1 och der avtji1nats,fore utgången av denna 13 §§ angivna uppgifterna. tid samt i övrigt så ofta anledning fö- Uppdrag som avses iförsta stycket religger därtill. skall överflyttas på annan skyddskonsulent när det finnes lämpligt med hänsyn till den intagnes förhållanden. Beslut om överflyttnirtg meddelas av regionchefen.

15 § 15 § Om den intagne efter villkorlig fri- Annan skyddskonsulent än den som givning skall stå under övervakning, utsetts enligt 14 5%mä, efter framställskall övervakningsnämnden innan han ning av styresmannen, om det för särfrigives besluta vilken nämnd som skall skilt ändamål finnes erforderligt, förhandha Ãr detta en ordna biträdande évervakareflir den övervakningen. annan nämnd, skall denna genast un- dömde. derrättas. Första stycket äger motsvarande tilllämpning i fråga om överförande till vård utom anstalt. 18 § 18 § Bestämmelserna i Il och 13-17 M Om övervakningen av den som i andelar den som un- slutning till tillsynsdomüntagits i anstalt gäller i tillämpliga enligt 28 kap. 3 _\\brottsbalken är särdergår behandling enligt 28 kap. 3 _§ brottsbalken. skiltøreskrivet. Beträffande intagen som avses i första stycket åligger det styresmannen att snarast underrätta övervakningsnämnden om den dag då denför anstaltsbehandlingen fastställda minsta tiden utgår. 34 § 34 § Kriminalvårdsnämnden kan be- Om beslut angående verkställighet myndiga övervakningsnämnd att be- utom anstalt och villkorlig frigivning sluta ifråga om frigivningspermission stadgas ifrivârdsförordningen. enligt 33 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt eller vistelse utanför anstalt enligt 34 § samma lag för in-

298 Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tagen som omfattas av förordnande enligt 16 § lagen (1964:163) om infbrande av brottsbalken. Har bemyndigande enligt första stycket meddelats, kan övervakningsnämnden bemyndiga styresmannen vid anstalten att, i brådskande fall eller eljest när särskild anledning därtill fö rekommer, besluta ifråga som där avses. 42 § 42 § I annat fall än som avses i 39 l annat fall än som avses i eller 40§ kan regionchef ändra 39§ kan ändra regionchef vad vad tjänsteman vid lokalanstalt tjänsteman vid lokalanstalt beslubeslutat med stöd av lagen tat med stöd av lagen (1974:203) (1974:203) om kriminalvård i an- om i anstalt.

kriminalvård

stalt. Kriminalvårdsstyrelsen kan, i Kriminalvårdsstyrelsen kan ändannat fall än som avses i 40 §, ändra ra vad tjänsteman inom kriminalvad tjänsteman inom kriminalvår- vården beslutat med stöd av laden beslutat med stöd av lagen om kriminalvård i anstalt elgen om kriminalvård i anstalt eller ler denna kungörelse. denna kungörelse. Om underställning av styresmans beslut enligt 47 § andra stycket 2 lagen om kriminalvård i anstalt finns bestämmelse i 6l§ samma lag.

Bilaga 4 299

5 Förslag till

ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångs-

Lag om balken

att (1946:804) om införande av nya Härigenom föreskrives l9§ lagen rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 § 19 §

Har dom, som Har någon genom dom, som någon genom icke må verkställas, ehuru den icke må verkställas, ehuru den till straff kraft, dömts till straff äger laga kraft, dömts äger laga eller annan för brott och eller annan påföljd för brott och påföljd för sådan är han för sådan verkställighet är han verkställighet skall intagen i kriminalvárdsanstalt, intagen i fángvárdsanstalt, skall han vid fullföljd av talan i han vid fullföljd av talan i målet målet anses som häktad för brotanses som häktad för brottet. tet. är Vad i nya rättegångsbalken är Vad i nya rättegångsbalken brottmål föreskrivet angående brottmål föreskrivet angående är i om annat är stadgat, i skall, om ej annat stadgat, skall, ej då mot nå- delar gälla, då mot nåtillämpliga delar gälla, tillämpliga dömd för som blivit dömd för brott, gon, som blivit brott, gon, vid domstol inledes förfarande, vid domstol inledes förfarande, av som avser undanröjande av påsom avser undanröjande påav annan följd och ådömande av annan påföljd och ådömande påeller ock annan åt- för brott eller ock annan åtföljd för brott följd i om ådömd påföljd; gärd i fråga om ådömd påföljd; gärd fråga i anstalt som av- är han intagen i anstalt som avär han intagen han an- ses i första stycket, skall han anses i första stycket, skall för brottet. Har ses som häktad för brottet. l-lar ses som häktad förordnats för offentlig försvarare förordnats för offentlig försvarare till den dömde, skall ersättning till den dömde, skall ersättning av stats- försvararen alltid gäldas av statsförsvarare alltid gäldas Även kostnad för annan verket. Även kostnad för annan verket. dömde skall rättshjälp åt den dömde skall gälrättshjälp åt den gäldas av statsverket. Ojfentligt biträdas av statsverket. de, som förordnats med stöd av 41 j

13 rättshjälpslagen (1 972 :42 9) skall vid fullföljd i hovrätt utan nytt förordnande vara offentlig försvarare, om han

uppfyller de i 2] kap. 5 j nya rätte-

gângsbalken stadgade behörighetskraven.

300 Bilaga 4

6 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrives i fråga om rättshjälpslagen (1972:429) dels att bestämmelsen i 41§ 13 skall ha nedan angivna lydelse, dels att bestämmelsen i 41 § 14 skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 41§ 41§

Offentligt biträde kan förordnas biträde kan förordnas

_Offentligt

i mål eller ärende i mål eller ärende

13. angáende ;verkande av vill- 13. näs kriminalvârdsnämnden, in-

korligt medgiven frihet enligt 26 kap. terneringsnämnden eller övervakbronsbalken, ningsnämnd,

Bilaga 4 301

7 Förslag till om i

Lag om ändring i lagen (1964:542) personundersökning

brottmål

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål dels att 2, 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 11 och 12 §§, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § 2 § till {Engel- Ej må någon dömas till fängel- Ej må någon dömas se i sex månader eller däröver, se i sex månader eller däröver, ung- Villkorlig dom, tillsynsdom eller Villkorlig dom, skyddstillsyn, eller eller överlämnas till domsfängelse eller internering internering överlämnas till särskild vård utan särskild vård utan att personunatt dersökning ägt rum. Personunderpersonundersökning ägt rum. Personundersökning är likväl ej sökning är likväl ej erforderlig, om utredning som av- om utredning som avses därmed erforderlig, ses därmed ändock är tillgänglig ändock är tillgänglig for rätten. lör rätten. 4 § 4§ Personundersökningen verkställes av tjänsteman inom skyddskonsulentsom skyddskonsulenten utser. organisationen eller av personundersökare får utses endast den som undergått for ändamålet Till personundersökare avsedd utbildning eller eljest har erforderliga kunskaper. Framkommer att den misstänkte är i behov under personundersökningen förordna lörav personligt stöd eller annan hjälp kan skyddskonsulenten för honom, om han samtycker därtill. Förtroendeman skall troendeman entledigas så snart den misstänkte begär det. som lörtroendeman Uppdrag som förtroendeman Uppdrag när upphör, när _förundersökning avsluupphör l. _förundersökning avslutas utan tas utan att åtal väckes, åtalet nedlägatt åtal väckes, ges eller dom meddelas i målet mot 2. åtalet ned/ägges, den misstänkte. Uppdraget skall dock 3. dom meddelas varigenom den kvarstå, om den misstänkte dömes till misstänkte _frikännes eller_ förklaras _/ri villkorlig dom och rätten därvid meddeIar/örordnande som avses i27 kap. _lrån påföljd eller påföljd efterges, 4. dom meddelas varigenom den 3 5‘ brottsbalken. misstänkte dömes till böter eller villkor/ig dom, 5. verkstä/lbat dom rörande annan påföljdföre/igget mot den misstänkte.

302 Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ 7§ Rätten må, när skäl äro därtill, förordna läkare att avgiva läkarintyg angående misstänkt. Sådant intyg skall avfattas enligt anvisningar som meddelas av regeringen. Om rättspsykiatrisk undersök- Om rättspsykiatrisk undersökning ej verkställts, skall läkarin- ning ej verkställts, skall läkarintyg som sägs i första stycket in- tyg som sägs i första stycket inhämtas frân psykiater, innan nå- hämtas från psykiater, innan någon dömes till intemering eller gon dömes till intemering eller överlämnas till öppen psykiatrisk överlämnas till öppen psykiatrisk vård eller någon som ej fizllt aderton vård. år dömes till ungdomsfängelse. Misstänkt som ej är häktad är pliktig att for läkarundersökning inställa sig å tid och ort som läkaren bestämmer. Uteblir den misstänkte, må po- Iismyndighet lämna handräckning for hans inställelse. ll§ Är tillsynsdom ifrågasatt, skall, i anslutning till personundersökning eller då eljest yttrande angående lämplig påföljd inhämtas från skyddskonsulenten, jörutsättningarna för âdömande av sådan påföljd särskilt utredas och, i förekommande fall, lämpliga åtgärder till förberedande av verkställighet vidtagas. Rätten skall uppdraga åt skyddskonsulenten att verkställa utredning som avses i första stycket när det begärts av åklagaren eller den misstänkte eller när skäl eljest äro därtill. 12 § Har uppdrag som avses i ll l andra stycket lämnats, skall rätten kalla skyddskonsulenten eller tjänsteman som biträtt med utredningen att inställa sig vid huvudförhandlingen i målet mot den misstänkte. Rätten skall även i annat fall, när förordnande om personundersökning meddelats eller yttrande i påfiljdsfrågan begärts, lämna skyddskonsulenten underrättelse om tid fär huvud/örhandling.

Bilaga 4 303

8 Förslag till om av häktade Lag om ändring i lagen (1976:371) behandlingen och anhållna m. fl.

föreskrives att 13 § lagen (1976:371) om behandlingen av häk- Härigenom tade och anhållna m. fl. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13§ l3§ Om missbruk kan häktad medges att besöka närstående ej kan befaras, som är svårt närvara vid närståendes begravning eller i annat fall, sjuk, skäl föreligger, lämna fdrvaringslokalen för viss kort tid. Under då synnerliga vistelsen utom skall den häktade vara ställd under beförvaringslokalen om ej sådan tillsyn kan antagas vara obehövlig. vakning, Om särskilda skäl föreligger och hinder ej möter frân säkerhetssyn-

punkt, får den som är häktad pa grund

av misstanke om brott medges att tillfälligt vistas utøm förvaringslokalen,

när det finnes pákallatför utredningen

ipâjöljdsfrâgan och den skyddskonsulen! som svarar för utredningen begär det. Medgivande får förenas med de villkor om bevakning som erfordras.

304 Bilaga 4

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsin-

skränkning

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § 2 § Den som har undergått fängel- Den som har undergått fängelse, Fdrvandlingsstraff för böter el- se, forvandlingsstratl” for böter, ler fritidsstrajf eller varir intagen i an- tillsynsdom, internering ellerfritidsstalt för undergâende av behandling strafl har rätt till ersättning av enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, ung- staten, om efter fullfoljd av talan domsfdngelse eller internering har eller anlitande av särskilt rättsmerätt till ersättning av staten, om del frikännande dom meddelas efter fullfoljd av talan eller anli- eller mindre ingripande påföljd tande av särskilt rättsmedel fri- ådömes eller dom eller beslut kännande dom meddelas eller som legat till grund for verkstälmindre- ingripande påföljd ådömes ligheten undanröjes utan förordeller dom eller beslut som legat nande om Detny handläggning. till grund for verkställigheten samma den som efter forgäller undanröjes utan förordnande om ordnande av domstol 31 enligt ny handläggning. Detsamma gäl- kap. 3§ brottsbalken har underler den som efter förordnande av gått sluten psykiatrisk vård eller domstol enligt 31 kap. 3§ brotts- vård i specialsjukhus För psykiskt balken undergått sluten psykia- utvecklingsstörda. trisk vård eller vård i specialsjukhus for psykiskt utvecklingsstörda.

sou 1977:83 305

5 in English Bilaga Summary

1 Introduction

The terms of reference for the Committee on Youth Imprisonment presuppose that the sanction of youth imprisonment will be abolished. The first task therefore of the Committee was to enquire into which sanction or sanctions might be used instead of youth imprisonment and to propose such changes as might be necessary in the penal system as a result of the abolition of youth imprisonment. Certain general principles for the Committee’s work were given in the terms of reference. Thus the Committee was bound by fact that the abolition of youth imprisonment must not lead to an increase in deprivation of liberty for that category of offenders affected by the reform to be undertaken. On the contrary the Committee’s proposal should seek to place the main weight upon correctional measures not involving deprivation of liberty. The Committee was thus required to enquire inter alia into the extent that probation might be used instead of youth imprisonment. In chapter two of the main report an account is given of the use of youth imprisonment and this is supplemented in a number of the appendices to the main report. This account can be summarised as follows. All of those young persons between the ages of 18 and 21 who are sentenced to youth imprisonment have previously been dealt with for committing criminal offences. For the most part this previous criminality has been of long duration and of serious nature. Many of those sentenced have previously been under probation at least once and sometimes probation has been combined with institutional treatment. The great majority havde had a long period of treatment under the Child Welfare Act and in that connection, many have been subject to institutional treatment in youth reform schools. When the sentence to youth imprisonment is finally imposed. it is nearly always on the ground of a serious and extensive criminality. So far as the offences committed are concerned, property crime entirely predominates. The majority of those sentenced to youth imprisonment commit further offences even during the period of the sanction, often in connection with escapes from institutions or whilst on leave from the institutions. (In many sanction of youth imprisonment is reminiscent of the ways the Swedish English sanction of borstal training. Formally youth imprisonment is imposed for up to a maximum period of three years in the institution followed by a period of supervision whilst on parole. The total period for the application

306 Bilaga 5

of the sanction is five years from date of sentence.) Recidivism rates are higher for youth imprisonment than for any other form of sanction. Because of the nature of the population sentenced to youth imprisonment, the implementation of the sanction must to a considerable extent take place in closed institutions and in a number of cases even takes place in institutions intended for an exceptionally difficult clientele, for example Kumla prison. (It is no longer the case in Sweden that those sentenced to youth imprisonment can only be accommodated in special youth imprisonment institutions.) Quite apart from their offence background, those sentenced to youth imprisonment have usually other serious social problems such as alcohol and drug abuse, personal psychological difficulties, deficient education often resulting in functional illiteracy, absence of work experience, etc. Chapter three of the main report gives an account of legislation and practice concerning other sanctions which can be used for young adult offenders. These sanctions are ordinary imprisonment, probation and handing over to the child welfare authorities under the Child Welfare Act. In chapter four the Committee presents its reasons for recommending a new sanction of treatment in freedom called “supervision order”. The main component in the new proposed sanction is an intensive supervision. Where it appears especially necessary to counteract relapse into crime the proposed sanction can be combined with a condition that the sentenced person must reside in a probation hostel. The sanction may also be combined with a short period of deprivation of liberty where this is called for having regard to general prevention. A supervision order can thus be used in three different forms: a supervision order implying only intensive supervision, a supervision order with a condition of residence in a probation hostel and a supervision order combined with a short period in an institution. The new proposed sanction of a supervision order cannot be brought in without there being certain consequences for the sanction system in general and for the present sanction of probation in particular. The Committee proposes two new fonns of sanction as a substitute for probation, both of which would be assimilated to the present sanction of conditional sentence. The two new forms of the sanction are called conditional sentence with supervision and conditional sentence with support measures. It is intended that these two new forms of conditional sentence can be used over and above the present conditional sentence which neither imposes supervision obligations nor is combined with any form of help or support measures. Section 4.3 of chapter four is entitled Prison instead of Youth Imprisonment”. In this section the Committee presents its reasoning for subsequent proposals for changes in the use of imprisonment, changes which in part are necessitated by the terms of reference which require that the abolition of youth imprisonment shall not lead to longer periods of deprivation of liberty for young adult offenders. The Committee proposes inter alia that, for young adult offenders under the age of 21, there shall be a provision in law which permits the level of punishment to be lowered and also a limitation of the use of ordinary imprisonment for persons between 18 and 21 years. The Committee also takes up in this section the way in which parole following a prison sentence should be organised and reg-

Bilaga 5 307

ulations concerning early release from prison. The Committee recommends of sentence that early release should be possible either as ”enforcement outside the institution” or as ”conditional release”. In the fonner case the the institution would be reckoned in as if period of time spent outside the time had been spent inside the institution. In the latter case the period of time outside the institution would not be considered as part of the sentence served. Here there is no change from current practice. In chapters live to seven of the main report a more detailed account is given of the various new measures proposed. Certain other matters such as interim provisions, are discussed in chapter eight. The main report contains a draft for a change in legislation so far as the Penal Code is concerned. Appendix four contains certain other proposals for changes in legislation and also a draft of new regulations for probation and parole.

2 The supervision order

It would that sanctions involving deappear now to be a general opinion privation of liberty can on the whole be said to be damaging to those who are sentenced to them and easily confirm or reinforce a criminal way of life. Deprivation of liberty should therefore be avoided wherever possible and the States efforts to restrain lawbreakers from a continued criminality should primarily be directed towards positive measures in the hope of dealing with such social problems as may occur in association with criminality. Restraint in the use of deprivation of liberty is especially called for where young persons are concerned. Over the years the views expressed here have resulted in a tendency for court practice to constantly limit the use of sanctions involving deprivation of liberty and this tendency has been especially marked so far as young offenders are concerned. It is however important, observed, to seek to limit even further the use of despite the tendency deprivation of liberty, in particular for young persons, through changes in legislation. If, however, treatment in freedom is to some extent to replace youth the sanctions applicable under conditions of freedom must, imprisonment, in the Committee’s opinion, be so designed that they both must be seen by an offender and by society as a more serious reaction than is the case with the present sanction of probation. They must also be better designed to counteract relapse into crime during the period that the sanction is enforced. This view is based on the fact that sentences to youth imprisonment are often imposed on the ground of such serious criminality that considerations of general prevention necessitate a frmi reaction by society. Furthermore, youth imprisonment in virtually every case has been preceded by a number of societal interventions because of an earlier and serious The choice of the sanction of youth imprisonment has often criminality. therefore been justified by the fact that the court has found it necessary the use of a measure to prevent a continued relapse into crime through involving deprivation of liberty. It is these considerations which are the basis for the Committee’s re-

308 Bilaga 5

commendations for a new sanction, the supervision order. As previously mentioned the main component in a supervision order is an intensive supervision. In the Committee’s view a sufficiently intensive supervision can well appear to be such a serious intervention into the offender’s personal liberty that it satisfies even the weighty demand, from the point of view of general prevention, for a serious reaction. In addition such a supervision should be carried out in such a way that it in any case renders continued criminality more difficult during the period of supervision. This last consideration makes considerable demands upon the organisation carrying out the sentence. If continued criminality is to be counteracted, and bearing in mind that the offender is not subject to the massive control which characterizes deprivation of liberty, the organisation for responsible supervision must have a thorough knowledge of the offender’s circumstances. This presupposes that the supervision will include seeking up the offender. It would also appear necessary in many cases to involve several persons in any given supervision order case. Effective supervision presupposes that finn demands are made upon the offender so far as his duty to maintain contact with the supervising organisation is concerned. This requirement, which at least at the beginning of the supervision should imply daily contact, must be the subject of a clear instruction to the sentenced person. It is important that the offender fully understands what is expected of him. It is equally important that the instruction appears to be seriously intended. This means that the demands made upon the offender must be firmly maintained. Where these demands are not met, it must be possible to make use of pemalties, finally, if necessary, in the fomi of deprivation of liberty. From what has been said it is apparent that the supervision order is primarily intended as a control measure. But as with probation, it is also intended to provide help and support for an offender. It is important to stress the fact that both components are present when it is remembered that the proposed supervision order would largely be used upon offenders with severe social problems. If the sanction in certain cases is to contribute to a better adjustment to society, and not merely counteract recidivism during the time that the sanction is implemented, then it must be possible to offer the sentenced offender support and help within the sanction‘s framework so that he may get to grips with his problems. In chapter five of the main report the Committee takes up to discussion the cases where a supervision order could be used. A supervision order should be seen as a substitution for a sanction deprivative of liberty and not as a substitute for the more traditional forms of treatment in freedom. The sanction should only be chosen if there is a clear and obvious risk for recidivism so that an intensive supervision is the only alternative to what otherwise would be the necessary use of a sanction depriving the offender of his freedom. Thus, a supervision order should not be used where there is hope of dealing with the offender’s criminality through the use of the more traditional measures for treatment in freedom. As a general rule the supervision order should not be considered before repeated attempts have been made with less severe sanctions and it has become clear that the continued use of such sanctions gives no hope of progress.

Bilaga 5 309

From the foregoing it is clear that a supervision order should be employed in cases which normally would lead to a deprivation of liberty, i.e. the use of imprisonment or youth imprisonment. This does not however entirely exclude a supervision order as a suitable sanction even in certain cases which ordinarily would lead to the use of probation despite previous sentences. It is however important to make clear that a supervision order should not be used for other than a relatively severe criminality. The Committee considers that a supervision order should be seen as corresponding to a prison sentence of at least six months. In any discussion on the use of a supervision order it should be borne in mind that, besides imprisonment and youth imprisonment, there is yet one more sanction deprivative of liberty which may be used upon young persons, namely commitment to a youth reform school under the Child Welfare Act. Such a committal can be decided upon by reason of a young person’s criminal acts until he or she is 20 years of age. One consequence of the work of another governmental committee — the Committee on Social Policy - is that this possibility of depriving a young person of liberty under social legislation would be abolished for young persons over the age of l8 years. If the recommendations of the Committee on Social Policy are accepted, a relatively large group of young delinquents, larger than the group which at present is sentenced to youth imprisonment, would come within the scope of the penal system. The Committee on Youth Imprisonment is of the opinion that a supervision order would, in many of these cases, be the most suitable form of sanction. Any lesser sanction can scarcely be considered for the majority of these cases. Although a supervision order is primarily intended for young offenders, the Committee on Youth Imprisonment has refrained from setting any for the proposed new sanction. Thus, a supervision order could age limit be used upon older offenders. The Committee however has recommended the limitation of the use of imprisonment with persons under the age of 21 and this should mean that a supervision order would mainly be used with the younger offenders. As stated above a supervision order should not be used as long as there is room for the use of more traditional measures of treatment in freedom. Not less important than this limitation on the use of a supervision order, is the emphasis that the sanction should be used as widely as possible as a substitution for a sanction deprivative of liberty. The Committee recommends therefore that a supervision order may be made more severe in two ways so that it may even be possible to use it in cases where intensive supervision alone would not appear to be sufficient. It can on occasion be the case that, because of the personal circumstances of the offender, it is more or less impossible to arrange for supervision which shall have a preventive effect. This can be the case where the offender is without lodging or work or other regular occupation and also has a severe problem with narcotics or alcohol. The Committee therefore recommends that the court, when making a supervision order, should also be able to direct that the offender, for a maximum period of three months, should reside in a hostel. Such a direction would normally imply an obligation for the offender to live in the hostel and keep its warden informed on

310 Bilaga 5

his whereabouts when he is not actually in the hostel. The term probation hostel” in the Committee‘s recommendations is a general term for institutions of varying kinds. The Committee considers that a number of the present probation hostels could be used under the circumstances indicated in connection with a supervision order. But the Committee also considers that probation hostels might well be set up for particular purposes, for example in the treatment of drug addiction. It should be noted however that such treatment, as with other forms of treatment, should, in accordance with the Committee’s recommendations, only be arranged to the extent that the offender is in agreement with such a measure. Naturally this reservation would not apply where the circumstances are such that coercive treatment can be considered under certain forms of social legislation or other treatment legislation. Furthermore, the Committee considers that a private home under certain circumstances might well also be considered as a form of probation hostel for one or two clients at a time. A condition of residence in a probation hostel should not only be something to be decided on when passing a sentence but should also be something to be used during the period that the supervision order is being enforced, providing that the circumstances are such that an effective supervision cannot be arranged in any other way. The second way in which the supervision order might be made more severe and gain therewith a widened field of application is by combining it with committal to a prison establishment for at least one month and at most three months. Such a provision naturally invites comparison with the present sanction of probation with institutional treatment. It should be stressed however that there are certain important differences between this sanction and that which is now proposed by the Committee. In principle the present sanction of probation with institutional treatment is of indeterminate nature: this would not be the case with committal to an institution in combination with a supervision order. Another difference is that committal to an institution in connection with a supervision order, unlike the sentence of probation with institutional treatment, should not be used for reasons of individual prevention. It should only be used where the deprivation of liberty involved is unavoidable from the point of view of general prevention. The combination of a supervision order with a short period in an institution gives the court however the possibility of avoiding the long period of deprivation of liberty which ordinarily would have been necessary if imprisonment had been used in accordance with current practice on the scale of penalties. Earlier in this summary. it was suggested that the demands which must be made on the offender during a period of intensive supervision presuppose some form of penalty system within the supervision order. The committal of the offender to an institution appears as a natural form of penalty. The Committee considers that such a committal should be the most severe form of penalty which can be imposed with any breach of the instructions which have been given in connection with intensive supervision. In contrast to what applies at present with probation, a supervision order would only be susceptible of annulment in the case of the offender being convicted

Bilaga 5 311

for a new offence. Committal to an institution for a period of at least one month would often appear to be a far too severe penalty. The Committee recommends therefore a milder form of penalty in the form of a short detention of up to fourteen days. Such a detention could also be enforced in shorter periods, for instance during two or three week-ends. for canying out supervision orders should, in the Com- Responsibility mittee’s branch of the National Prison view, be placed upon the probation and Probation Administration, i.e. in the first place upon the principal probation officer. This is because of the emphasis placed on the notion to help and support as a part of the sanction. It is an important part of the tradition of probation in Sweden that a private person is often appointed as the supervisor. The Committee considers however that a supervision order should always require the appointment of a professional probation worker. This is considered necessary having regard to the severe nature of the sanction and the wide-ranging and demanding work which it requires. Such a recommendation does not however mean that the Committee wishes to exclude collaboration with laymen in the enforcement of a supervision order. On the contrary, the Committee holds that private supervisors can also play an important part as deputy supervisors. As has already been indicated it probably would often be the case that a number of different persons must be involved in the supervision of a particular client. The appointment of a deputy supervisor can well sometimes be necessary for special purposes, for example in order to maintain contact with the offender at his place of work or during his leisure. A special need for a deputy supervisor can also be felt where the offender lives in an isolated place which does not have a probation office in the neighbourhood. Under certain circumstances_even another professional probation worker might be appointed as a deputy supervisor. Certain Swedish probation districts are experimenting with group methods of work and it would thus be entirely natural to appoint professional workers in a particular group to act as deputy supervisors for other workers’ clients. Another example is where professional probation workers have a duty routine for services outside normal working hours. Such workers could obviously be appointed as deputy supervisors. The appointment of a deputy supervisor is however not only to be considered from a pure control viewpoint. Earlier, mention was made of the fact that a person placed under a supervision order would be given clear instructions on how often, and in what way, he should maintain contact with his supervisor. But the Committee wishes to emphasize that this obligatory contact should be made in a way that awakens as little attention as possible and does not lead to unnecessary inconvenience to the offender. This is an important reason for appointing as a deputy supervisor some person with whom ordinarily the offender regularly comes in contact. Finally, in this summary account of the proposed supervision order, it should be said that the Committee recommends that the period of supervision should normally be for six months with certain provisions for prolonging the period. The probationary period during which however the of-

312 Bilaga 5

fender must lead a law-abiding life, under pain of being brought back to court and tried for a new offence as‘ well as the original offence, would be two years. It may be thought that the supervision period is short in comparison with the two years of supervision which currently is the practice with probation. The Committee considers however that intensive supervision should not be maintained for too long a period having regard to the demands that it makes on the offender and the psychological and general resources required. There is a further reason for using only a short period under intensive supervision. The justification for invoking this form of sanction is that there is an immediate risk of relapse into crime. After six months have gone by without the offender actually recidivating this immediate risk does not exist to the same extent. (A number of studies suggest that the probability of recidivism is highest during the early periods of supervision.) The Committee recommends that a supervision order should be immediately enforceable with the period of supervision reckoned from the day sentence was passed.

3 Conditional sentence

If supervision orders are not to be used to a far too great an extent, it is essential to continue to have a sanction possessing the same characteristics as the present probation sanction, i.e. a sanction of treatment in freedom but with a much more limited coercive control component than is the case with a supervision order. However, probation cannot be retained in its present form since its coercive components, from a formal point of view, are not sufficiently limited. The provisions which govern the use of probation present no formal hindrance to requiring the offender to be subject to a supervision just as intensive as that which is intended with a supervision order. lt is also the case that from a fonnal point of view, probation implies the use of a subsequent penalty even more severe than that proposed for a supervision order. Anyone who breaks the conditions set out at the start of probation risks that this sanction be annulled and a long deprivation of liberty substituted. The Committee holds that a sanction of treatment in freedom of a more traditional kind should in all respects be perceived as milder than a supervision order. Those who are sentenced to a more traditional measure should not therefore run the risk of being placed under intensive supervision unless the whole question of an appropriate sanction has been considered de novo by a coun. Moreover, such a sanction should also imply much milder penalties for breach of its conditions than would be the case with a supervision order. This means that such a sanction should not be susceptible of annulment and a prison sentence substituted in any other case than in connection with a new sentence for a new offence. To the extent that deprivation of liberty is considered to be a necessary penalty for breach of conditions. it should not be so lengthy as the period currently provided for institutional treatment in combination with probation.

Bilaga 5 313

However the general experience of probation is that in practice the formal control component has not been especially strongly emphasized and penalties for breach of the conditions have been enforced only to a very limited extent. By far the most prominent aspect of probation, as it has been implemented in practice, has been that of giving social support and help to the offender. The difference therefore between probation and the modified forms of this sanction which the Committee recommends should replace it, are for the most part matters of formal, rather than practical, significance. The Committee proposes that the new form of probation shall be called conditional sentence with supervision. The form of the sanction would be as follows. A person under supervision would be required to report to the principal probation officer as required and maintain contact with a supervisor but no formal conditions would be imposed to regulate the intensity of supervision. ln the main it would be for the supervisor himself to decide when he thinks that the offender has removed himself from supervision to such an extent that further intervention is called for. It would be important, just as with the present probation sentence, to have a meeting at the beginning of the supervision period between the principal probation officer, the supervisor and the offender. The firmer measures which could be used when the offender has removed himself from supervision would be to bring him before a supervision board. There the supervision board can warn him about his behaviour. The supervision board — in contrast to what is the case for a principal probation officer —- can call upon the police to bring the offender to such a meeting. It should be noted that the fact that the sentenced person has removed himself from supervision should not necessarily lead to a firmer measure from the enforcement authorities. Where the supervisor or the principal probation officer knows that the sentenced person is living under such circumstances that the risk of relapse into crime is not especially high, it should be possible to forego using firmer measures. The real penalty which makes it possible to carry out a conditional sentence with supervision lies in the fac-t that a court could annul the conditional sentence and instead substitute a supervision order. Such an action however presupposes that the necessary conditions for a supervision order are fulfilled and this is the case only where the sentenced person is living under such circumstances that intensive supervision appears necessary in order to counteract relapse into crime. In this connection it should be noted that the conditional sentence should not be replaced by a supervision order unless the offence which led to the original sentence were of so grave a character that a supervision order might have been considered from the beginning. The sentenced person could be subject to detention for up to one week, or for a further week following a new decision, where this appeared necessary for the investigation of some possible penalty. Detention can become necessary in two different situations. The first is where an immediate intervention appears necessary having regard to the sentenced person’s circumstances whilst the second is where the sentenced person has removed himself from supervision in such a way that the enforcement authorities do not know where he is and the circumstances under which he is living.

314 Bilaga 5

As soon as there is no longer any question of the annulment of a conditional sentence, detention should cease immediately. As has already been indicated, the coercive elements in a conditional sentence with supervision, generally speaking, are of relatively little importance. It can reasonably be supposed that the question of annulment of the sanction and the substitution of a supervision order would arise only rarely. This would be the case especially during the tenninal phase of supervision, which in accordance with the Committee’s proposal would in general be for a period of one year. The longer the period which has gone by without the sentenced person relapsing into crime, the harder it is to claim that there is such a risk for recidivism as to provide grounds for the use of a supervision order. The foregoing means that the threat of some penalty during the enforcement of a conditional sentence with supervision just as in the case with the present probation sentence, normally would be of minor significance. This would especially be so where the conditional sentence was used on cases where it could be said from the beginning that there were not sufficient reasons to make use of penalties for carrying out the supervision against the wishes of the sentenced person. On the other hand there could well be situations where a conditional sentence with supervision would appear to be a particularly appropriate sanction. Such a case would be where the sentenced person fulfills the requirements for a supervision order but where there are also reasons to forego the use of such a severe measure. A concrete

example would be where an offender with a drug addiction problem and

several previous convictions is prepared at the time of sentence to undergo treatment for his misuse of drugs. In such a situation a conditional sentence with supervision could be said in principle to mean that the court allowed the question of sanction to remain open until it was known whether the offender’s declarations were seriously meant and carried out. Should he after sentence return to the misuse of drugs in such a way that the risk for relapse into crime appeared clear and obvious, then the conditional sentence could be replaced with the supervision order which the court from the beginning had considered as a possible sanction. In current practice, probation is often used entirely to ensure that the sentenced person, through supervision, shall be able to make use of social support measures which probation can offer, rather than that he should be placed under the control which supervision also implies. The Committee’s opinion is that the coercive element in probation is entirely unnecessary under these circumstances and it should be possible therefore to do without it. It is against the background of this last consideration that the Committee proposes that, in addition to a supervision order and conditional sentence with supervision, there should be a further sanction of treatment in freedom assimilated to the conditional sentence. The proposed sanction is called “conditional sentence with support measures. The recommendation means that the court, where a conditional sentence appears appropriate. requires the principal probation officer to make available to the sentenced person such support and help as is needed to further his social adjustment. One such measure would be for the principal probation officer to appoint a contact

SOU 197 7:83 Bilaga 5 315

person for the offender. The principal probation ofTrcer’s responsibility in this respect would continue as long as the offender needed help and support but no longer than the two year probationary period provided for conditional sentence. The responsibility of the principal probation officer would also cease where it was not possible to establish or maintain a cooperative contact with the offender. This however would be a natural consequence of the fact that the sanction is not intended to leave any room for applying penalties for non-compliance with conditions. The kind of treatment in freedom which is embodied in a conditional sentence with support measures should, under the Committee’s proposal, also be possible as a part of the other recommended sanction forms. As has already been said, the period of supervision under a supervision order would ordinarily be for six months and for a conditional sentence with supervision, for a period of one year but in both cases the probationary period is for two years. The Committee therefore proposes that the probation branch should continue to have a responsibility to assist sentenced persons with support and help up to the end of the probationary period, i.e. after the formal control period has ended. Thus the conditional sentence with supervision is exactly the same as a conditional sentence with support measures as soon as the period of supervision is over. The same is also true of a supervision order. This means inter alia that instead of a supervisor a contact person could be appointed and where a layman had been engaged as a supervisor in the case of a conditional sentence, or as a deputy supervisor in the case of a supervision order, it would often appear to be a natural development that he should continue to work with the case as a contact person.

4 Imprisonment

Bearing in mind the description of the youth prison population which has earlier been given, it would appear evident that youth imprisonment can never wholly be replaced by the supervision order. A proportion of those who today are sentenced to youth imprisonment would instead be sentenced to a determinate period of imprisonment. Having regard therefore to the Committees terms of reference, it is of importance to make clear to what extent such a change could lead to a longer period of deprivation of liberty for those concerned. In section 3.3 of the main report the Committee makes a comparison between youth imprisonment and imprisonment so far as the actual period in the institution is concerned. The result of the comparison shows that the abolition of youth imprisonment would in many cases be to the disadvantage of those offenders concerned. if the reform now proposed were not supplemented by certain other provisions on the use of imprisonment. Youth imprisonment in fact clearly means a shorter period in an institution than would be the case with imprisonment in those cases where the minimum penalty for the offence is very high, for instance, with gross robbery. These cases however are relatively few. Of greater importance is the fact

316 Bilaga 5

that youth imprisonment can be generally viewed as a more favourable sanction from the point of view of the offender than imprisonment for those who relapse into crime during the enforcement of the sanction. Any offence committed during the enforcement of imprisonment (this includes the parole period) normally leads to a new sentence under Chapter 34 § l (2) of the Penal Code and under which the coun is bound to observe the scale of penalties laid down for that offence. The penalty for larceny cannot for example be less than six months imprisonment. If the offender was on parole then the remaining period of time on parole is also forfeited. Where however the offence is committed during the enforcement of youth imprisonment, both the prosecution and the new sentence can often be avoided. What happens instead is that the Youth Prison Board decides on the basis of the new offence, on a new target date. (By target date is meant a provisional decision on the time for release to parole.) The Youth Prison Board is not bound, when making this decision, by the scale of penalties appropriate for the offence. This means that the new target date imposed by reason of, for instance, a serious property crime with a prescribed minimum penalty of six months, can in certain cases result in a prolonging of youth imprisonment by only one or two months. It is clear from the foregoing why the effects of an offence are different and more favourable to the offender in the case of youth imprisonment. If therefore longer periods of deprivation of liberty occasioned by the abolition of youth imprisonment are to be avoided, it is clear that the courts’ possibility of deviating from the prescribed scale of penalties must be widened. In accordance with Chapter 33 § 4 (1) of the Penal Code, the court may sentence an offender to a milder punishment than is prescribed by current law when the offence in question has been committed by someone who at that time was not yet 18 years of age. The Committee recommends that the age limit in this provision be raised to 21 years. The proposal to be able to reduce the penalty is further supplemented by the Committee’s recommendations on the forfeiture of remaining parole time. This recommendation however is not limited to any particular age group. Under the main provision of Chapter 34 §4 of the Penai Code, any remaining parole time must be declared forfeited when the parolee during the probationary period is sentenced to a new period of imprisonment. As earlier mentioned, this is an important reason as to why, in the comparison between imprisonment and youth imprisonment, the effects are sometimes more disadvantageous with a prison sentence. The Committee recommends that the requirement for the forfeiture of parole time in these situations be abolished. Instead this provision should be worded so as to state that parole time may be declared forfeited. In addition the Committee recommends a further change, namely that forfeiture of parole time can only be imposed for offences which have been committed during the probationary period after conditional release. (Thus offences committed in connection with an escape from prison would not result in forfeiture of parole time if they later became known and the subject of prosecution.) Finally the Committee also recommends that the forfeiture of time may also include a portion of the remitted period of institution time. In accordance with its terms of reference, the Committee was required

Bilaga 5 317

to seek to limit the use of deprivation of liberty for young offenders and widen the possibilities for treatment in freedom. The first correspondingly step towards this would be the introduction of the proposed supervision order. However, Chapter 26 §4 of the Penal Code is also of importance where deprivation of liberty for young persons is concerned since it contains provisions which regulate the use of prison for young offenders who have not reached the age of 21. Those who are under 18 years may not be sentenced to imprisonment unless there are very special reasons for doing so. Imprisonment may not be used with those who are in the age group 18-20 uunless deprivation of libeny is especially necessary, having regard to general prevention, or imprisonment is otherwise more suitable than any other sanction. The provisions of Chapter 26 § 4 of the Penal Code which concern young offenders under the age of 18, have meant that imprisonment is used only in the most rare and exceptional cases, not more often than about ten times per annum. Nor, it should be noted, is youth imprisonment used to any great extent either for this age group. This of course is because ordinarily young offenders under the age of 18 are handed over for treatment under the Child Welfare Act instead of being sentenced to prison or probation, together with the fact, which is of special importance in the present context, that deprivation of liberty can also be arranged for under the Child Welfare Act. The tenns of reference require the Committee to give special consideration to the question of whether a deprivation of liberty within the be entirely avoided so far as young offenders under penal system might 18 are concerned. The Committee does not find it possible to effect such a reform. To attempt to do so would presuppose alterations to the Child Welfare Act entirely contrary to the proposals recently put forward by the Committee on Social Policy. The Committee on Youth Imprisonment considers that the present provisions provide for sufficient restriction and can therefore be retained unchanged. The provision in Chapter 26 §4 of the Penal Code which deals with between 18 and 20 prescribes no special restriction on the young offenders use of deprivation of liberty. What it does instead is to express the notion that other sanctions involving deprivation of liberty are to be preferred rather than imprisonment. probation with institutional treatment rather than short prison sentences and youth imprisonment rather than long prison sentences. The Committee recommends a change in the provision so as clearly to express that deprivation of liberty shall be used more restrictively with young persons of less than 21 years of age than with older offenders. Imprisonment, in accordance with the recommendation, would only be possible if there were special reasons for using deprivation of liberty. As has been stated earlier in the summary. introduction of the supervision order would also have consequences for imprisonment. The notion of intensive supervision is not limited to a supervision order but leads to considerations about the nature of supervision to be enforced after early release These considerations and the recommendations made from imprisonment. are presented in section 7.2 of the main report. Under current provisions, release from imprisonment before the whole period has been served is possible through conditional release. The con-

318 Bilaga 5

ditionally released person as a rule is placed under supervision for a probationary period which customarily is of one year’s duration. This freedom upon conditions can be declared forfeited if the conditionally released person removes himself from supervision or is in breach of the conditions laid down for supervision. In fact, supervision provided after conditional release from prison is often almost wholly of a purely formal character and the conditionally released person runs very little real risk of a forfeiture of time during the parole period. In such cases the imprisonment can be said really to have ceased at the time of the conditional release. On the other hand there are cases where the risk of forfeiture is much more likely and this gives the supervision more of the character of a continued enforcement of sentence. It also means that the parolee runs the risk that he must serve the whole of the period remaining without being able to reckon in the period time spent under supervision. The difference between these ways of enforcing the sentence of imprisonment appear unsatisfactory and would become even more noteworthy if the supervision imposed after conditional release was, for certain offenders, organised in accordance with the principles for a supervision order. The Committee considers however that there are many cases where it would be desirable to arrange for release from prison to take the form of a successive slackening of enforcement. A limited reduction of liberty in the form of intensive supervision could then be a suitable form between enforcement in an institution and the final release. A condition for such an arrangement would be however, bearing in mind those consequences which have just been described, that any release combined with intensive supervision after release should be reckoned in as part of the sentence served. The opposite however would be true for a release which was not combined with any special demands made upon the released person. Early release from an institution can, under present legislation, also take place by methods other than conditional release.‘ Under §33 of the Act on Treatment in Correctional Institutions a person undergoing a sentence depriving him of liberty can be granted a so-called release furlough”. Under § 34 of the same Act he can, under certain conditions, also be authorised to reside away from the prison, usually for some form of special treatment. Both of these forms of furlough can be considered as a release from the institution since, when a decision is taken about these furloughs, it is generally assumed that the inmate will not need to return to the institution. An important difference from conditional release is that the time which the sentenced person spends outside the institution as a result of these forms of furlough is reckoned in as sentence served. These forms of release by furlough are thus a form of release from an institution of precisely the kind that the Committee was thinking of when considering a release which might be combined with supervision under the forms provided for in the supervision order. It is against the background of the foregoing that the Committee makes the following recommendation. Release from an institution before the whole of the sentence time has been served could take place in two ways, firstly through a conditional release and secondly through an enforcement of sentence outside the institution.

Bilaga 5 319

A conditional release would not be combined with supervision. The probation and parole services would give the conditionally released person support and help with the aim of assisting his adjustment to society. This form of supervision can be compared with that provided for under the conditional sentence with support measures and which, like that measure, permits a contact person to be appointed. A consequence of this would be that time on conditional release could not be forfeited except as a result of proceedings for new offences which had been committed during the probationary period. As earlier mentioned, such a forfeiture would be limited to the remaining portion of the sentence. The probationary period would correspond to sentence time remaining after release but with a minimum of one year and a maximum of three years. The period of time spent in freedom during the probationary period would not be reckoned as part of the sentence time sewed. Enforcement of sentence outside the institution would be combined with supervision. In principle this would be undertaken under the same general provisions which would apply for the intensive supervision of a supervision order. This would mean inter alia that a professional probation worker would have the primary responsibility for the supervision, that deputy supervisors could be appointed and that the offender would be given instructions in which his obligation to maintain contact with the supervisors would be regulated. Such supervision however would not need always be as intensive as has been envisaged for the beginning of a supervision order. lf enforcement of sentence outside the institution were to take place under the conditions which are intended for in §34 of the Act on Treatment in Correctional Institutions, i.e. the offender engages himself in special treatment measures, then, depending on circumstances, instructions on the obligation to maintain contact with a supervisor could be entirely omitted. In such cases the offender would instead be informed of the special conditions which apply for his residence outside the institution. If he should break the conditions applying for an enforcement outside the institution, he would be liable for a further period of deprivation of liberty. As is apparent from the title ”enforcement outside the institution“, the intention is that this period spent outside the institution should be reckoned as a part of sentence time. An exception to this could however arise when the offender removed himself from supervision in such a way that it could not be considered reasonable that he should be able to reckon in time as part of sentence served. The following provisions are recommended concerning these two forms of release from the institution. Enforcement of sentence outside the institution could be authorised on two grounds. The first of these corresponds to the present provisions in § 34 of the Act on Treatment in Correctional Institutions. lf special reasons exist, the offender could be authorised to reside outside the institution if he is to be the subject of special measures likely to facilitate his adjustment to society. The proposed provision, just as is the case in current practice, is primarily intended to apply to such measures as, for example, treatment in a treatment unit for drug addicts. No time limits would apply for these authorisations for enforcement outside the institution. The second reason for enforcement outside the institution partly corresponds to the current

320 Bilaga 5

provision on release furlough under § 33 of the Act on Treatment in Correctional Institutions. Such an authorisation, it is recommended, should however not merely be given shortly before a conditional release but also over longer periods of time where an enforcement of sentence outside the institution can be considered to be of importance in facilitating the offender’s adjustment to society and to counteract the negative consequences of the punishment. This last condition refers mainly to cases where a conditional release should be preceded by a successive reduction of deprivation of liberty and where an intensive supervision appears an appropriate ”middle way” for the enforcement. Authorisation of an enforcement outside the institution could in such a case be given at the earliest when half of the sentence time, at least three months, had been enforced. As a general rule it should be stated that an enforcement outside the institution should not be authorised if the requirements of general prevention present obstacles to this course of action. S0 far as a decision on conditional release is concerned, much the same provisions as the current ones would apply. Conditional release would therefore as a general rule be authorised at latest when two-thirds of the sentence had been sewed. This would be so even if a certain proportion of the sentence had been served under an enforcement outside the institution. A departure from the principle that conditional release should occur at the suggested time might be made where special reasons argued for a continued deprivation of liberty or, alternatively, for intensive supervision. Those who shortly before the two-thirds’ time had been recalled to the institution from an enforcement outside the institution could thus not expect to receive an immediate conditional release. The contrary in fact would be the case and what is recommended is that conditional release generally should be preceded by a new period of enforcement outside the institution. Just as is the case at present, conditional release could be decided upon even after half of the sentence had been served. The minimum time, before which conditional release could not occur, is reduced, under the Committees recommendation, from four to three months. Decisions on enforcement outside the institution and on conditional release should be taken by the supervision boards or, where the sentence is more than one year, of the central Board of Corrections. Decisions on recall to the institution would also be taken by the supervision boards.

5 Other recommendations

The recommended sanction, conditional sentence with support measures, would, as has been described, imply a treatment in freedom without any threat of penalties lying in the background. In the Committee’s opinion, the absence of a threat of penalties cannot be considered likely to lead to the sentenced person removing himself from the contact with the probation and parole services which are assumed in the choice of sanction. This is especially so if the probation and parole services take the opportunity to work actively on behalf of the client even before his court appearance.

Bilaga 5 321

The conditions for establishing a collaborative relationship should be favourable since there is reason to believe that those who are awaiting prosecution for offences in general have considerable interest in receiving various kinds of help. This does not always entirely depend upon the accused

persons situation nor upon the fact that his readiness to get to grips with

what is unsatisfactory in his situation often has importance for the choice but also on occasion on the fact that, in connection with the of sanction, court appearance, the individual has strong feelings of personal failure. This means that active work by the probation branch in connection with the social enquiry report or any other contact with the accused before the impending trial, can have great importance for the carrying out of a conditional sentence with support measures. Such efforts are however, in the Committee’s view, always of great value and not least in those cases where an enforcement of a supervision order can be likely. If probation workers can establish a good co-operation with the client before the trial, a supervision order could well in many cases appear to be an unnecessarily severe sanction whilst such a co-operation in other cases can facilitate the future enforcement of a supervision order. A further reason why it is important for probation workers to give special attention to an investigation of personal circumstances when a supervision order is likely, is that a supervision order is intended to be enforced immediately. This presupposes that the enforcement of the sanction is to some extent The Committee therefore prepared for in advance of the sentence. recommends that the principal probation officer should, when he is asked to carry out a social enquiry report or in some other way state an opinion on the question of the sanction to be used, be invited to present a special of the prospects for a supervision order. When such report on the question a report is prepared, the principal probation officer should also take suitable steps for the preparation of a possible supervision order unless these appear unnecessary. The Committee assumes that such a report would be prepared by the professional probation worker who, after sentence, would be appointed as the supervisor. The Committee also proposes that this same worker should of in principle be obliged to be present in the court when the question the choice of sanction is taken up in the main hearing. In the Committee’s opinion this would often be of great importance for the court‘s choice of sanction. The preparation for sanctions involving treatment in freedom by the probation worker has a parallel, where it is a question of imprisonment, in the work that should be undertaken during the period in the institution. The Committee recommends that the principal probation officer in the oftendens home district should, from the time of intake into the institution. work on the preparations for release. He should also be required to assist of furloughs from the institution and further, unless it in the preparation is considered should appoint the professional probation worker unnecessary, who is to be the offender‘s supervisor. This would mean that a supervisor has always been appointed before enforcement outside the institution takes place. A deputy supervisor could also be appointed during the period in the institution and that not merely with a view to a future enforcement outside the institution but because it could be necessary to facilitate the

322 Bilaga 5

use of furloughs from the institution. It follows from this description that the principal probation officer would be responsible for the enforcement of measures of treatment in freedom. This is in accord with present practice. The formal responsibility for enforcement however does not lie with the principal probation officer but with the supervision board. The Committee’s proposal thus means a transfer of the formal responsibility for enforcement to the principal probation officer and in that respect is in agreement with the proposal which has already

been made by another governmental committee, the Committee on Su-

pervision Boards. The recommendation of the Committee on Youth Imprisonment presupposes that the supervision boards would retain the right of decision in certain questions which represent severe measures against the sentenced person. These measures are the prolongation of time under supervision with a conditional sentence or a supervision order, a condition of residence in a probation hostel under the supervision order together with decisions on warnings or detention. In addition the supervision boards could be appealed to on questions which in the first place would be decided by the principal probation oflicer. This means that the work of the supervision boards could be described as having exclusively the character of court work. The boards thus would not have the possibility of deciding on the various enforcement measures unless an application had been received either from the principal probation officer or the offender himself. Certain exceptions to this principle are proposed however in the matter of decision on an enforcement outside the institution and on conditional release. The decision to place an offender in an institution in connection with a supervision order, together with the annulment of a conditional sentence, should always, in the Committee’s view, be taken by a court even where the decision is not brought about as a result of a committal for new offences. The Committee’s proposal in this respect agrees with what now applies for comparable penalty measures applied as part of treatment in freedom. They differ to some extent however from the proposal presented by the Committee on Supervision Boards which has suggested that the supervision boards should be given power to decide on institutional treatment in connection with probation. Appeal against the decision ofa supervision board on questions concerning the penalties to be applied during treatment in freedom should, as hitherto, be decided in a Court of Appeal. This construction is necessary if it is to be the same instance of appeal which will deal with these questions of penalties during enforcement as well as those which would be decided upon initially by the courts. So far as imprisonment is concerned, the present provisions for appealing against decisions are retained. Against the background of the Committee’s recommendations the prison and probation services can be said to have two main tasks. ln part what must be undertaken is the provision of social support measures which will help the offender and, in part, purely from the point of view of society’s interest, a control function carried out in a variety of ways. The assumptions which govern the carrying out of these two main tasks are necessarily very unlike each other. So far as the work of providing social support is concerned,

Bilaga 5 323

considerable room must be left within the framework of available resources, for the individual probation worker to act in accordance with personal initiative. Such work neither can nor ought to be regulated in a too detailed set of provisions. But so far as the control function is concerned the opposite applies. The need to guarantee the offenders legal rights requires that there be fixed principles which may not be departed from to the disadvantage of the offender. Since the control function is intended to satisfy society’s interest it is also of importance that implementation is also carried out in accordance with fixed mles. Too much variation between the different bodies carrying out the sanction, or the supervision boards, cannot be accepted. It is this viewpoint which lies at the back of the Committee’s proposal that the National Prison and Probation Administration, as the representative of the public interest, should be given the power to appeal against decisions made by the supervision boards when it appeared necessary to establish precedents for proper legal enforcement.

6 Resources needed

The Committee discusses the question of the financial consequences of its recommendations in section 8.1 of the main report. An important aim of the reform proposed is to limit the use of sanctions involving deprivation of liberty, especially for young offenders, by substitvarious forms of treatment in freedom. The imuting for such sanctions plementation of the proposed measures should therefore mean that the number of places needed in institutions is reduced and financial savings effected. The Committee has not been able to estimate how great the financial savings can be concerning the institutions. In general terms however these should deprivation of be sizeable in the long run since the cost of implementing is considerably more than the cost of carrying out treatment in freeliberty dom. ln accordance with the Committee’s recommendations, treatment in freedom would be carried out in three different forms — intensive supervision in connection with a supervision order and during enforcement outside the institution of a prison sentence, ordinary supervision in connection with a conditional sentence and finally measures of support and help partly in connection with a conditional sentence and conditional release, partly in connection with a supervision order after the supervision has ceased. The Committee has made a rough estimate of the average size of the population

under treatment in freedom and estimates that it would be distributed be-

tween the three main forms as follows.

Intensive supervision: 700 persons Ordinary supervision: 4.500 persons Support and help measures: 2.000 persons

The Committee thus estimates that the average number of persons under treatment in freedom would go down from the present total of about 16.000

324 Bilaga 5

to slightly more than 7.000 persons. The reduction is achieved chiefly because the time under supervision is shorter with the proposed new forms of conditional sentence than is the case with supervision under probation, together with the fact that the use of conditional sentence with support measures is presumed not to require continuous efforts from the probation branch. In the main the reduction can be assumed to be related to those clients who today require the least work, i.e. in pan those who are at the end of a supervision period under probation, in part those placed under supervision chiefly because they were in need of personal and social help in order to deal with some special but not long-lasting problem. This means that the reform will not free resources to the extent that the reduction of the number of persons might seem to suggest. This is so because at the same time the proposed intensive supervision demands considerable work for each individual client. It is therefore to important state that the reform should not lead to any reduction of the resources which are available to the probation branch. On the other hand the implementation of the Committee’s recommendations would not demand any immediate additional resources. These can however be required at a later stage partly so that a round-the-clock supervision activity can be organised, partly because the need of probation hostels cannot be completely satisfied through taking existing buildings into use. In conclusion it should be said that the proposed reform. to the extent that it is concerned with treatment in freedom, seeks to concentrate both resources and efforts to those groups of offenders who have the heaviest criminal background. These are the offenders who in general also stand in the greatest need of the various efforts which can be made by the probation branch and at the same time have the greatest difficulties in making good use of the support which can be offered from other social service agencies. This transfer of the focus of interest to those offenders who are most difficult to handle, presupposes that treatment in freedom must be limited so far as the more incidental offenders in the penal system are concerned.

KUNGL. BIBL. 7 FE B l9 78

S?:‘i:j;ClHOLM_

Statens utredningar 1977 offentliga

Kronologisk förteckning

Totalförsvaret 1977-82. Fö. 61. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilarbetstid. K. Bilaga E. I. , Utbyggd regional näringspolitik. A. 62. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Siukvårdsavfall. Jo. Bilaga F. I.

F°9°N$”F“P“Nr*

63. Fortsatt högskoleutbildning. U. Kvinnlig tronfölid. Ju. I, Översyn av det skatteadministrativa sanktioi ssystemei 1. B. 64. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. 65. Kommunernas gatuhállning. Bo. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. 66. Patienten i siukvärden - kontakt och information. S. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U. 67. Energi, hälsa, miljö, Jo. E. 68. Energi, hälsa, miljö Hälso- och miljöverkningar vid användning . UtrikeshandeIsstatistiken, U. av fossila bränslen, Jo . Forskning om massmedier. . Kommunal K. 69. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning och enskild väghållning. samarbete med u-ländernae Ud. av kärnkraft. Jo. . Sveriges Jo. samarbete med u-länderna. Bilagor. Ud. 70. Energi, hälsa, mum‘): Arbetsmiljö vid energiproduktion. . Sveriges U. . Handelsstälsindustrin inför 1980-talet. I. 71 Vetenskaplig och teknisk informationsförsörining. . Handelsstálsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. I. . Affärstiderna. H. 73. U-landsinformation och internationell solidaritet. Ud. . Översyn av iordbrukspolitiken. Jo. B, 74. Fiskerinäringen I framtiden. Jo. _ lnflationsskyddad skatteskala. 75 . lndustrimineral. l. . Radio och tv 1978-1985. U. ekonomi 1975-1985. B. 76. Personalen vid kriminalvårdens anstalter, Ju. . Kommunernas 77. Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. Ud. . Svensk undervisning I utlandet. U. . Arbete med näringshjälp. A. 78. Kommunerna. Utbyggnad - Utiämning - Finansiering. B. Ju. 79. Skatteutjämning. B. . Psykiskt störda lagöverträdare. Kn. m. m. Ju. 80. Länsdomstolarna, Ställning och organisation. . Näringsidkares avbetalningsköp Jo, 81. vårdpersonal. Utbildning och attityder. S, . Båtliv 2. Registerfrägan. . Kvinnan och försvarets yrken. Fö. 82. Att dö på sjukhus. S. . Revision Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. 83. Tillsynsdom. Ju. av vattenlagen. , Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. . Konkursförvaltning. Ju, . Elektronmusik i Sverige. U. . Studiestöd. U. . Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil, Ju. . AllmänflygpIats-Stockholm, K. . lririkesflygplats-Stockholm. K. . InrikesflygpIats-Stockholm, Bilagor. K. . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och fránskilda. Ju. . Folkbildningen I framtiden, U. . Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. Kn. 40. Socialtiänst och socialförsäkringstillägg. S. 41. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning, S. 42 Kronofogdemyndigheterna. Kn. . Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. l. 44. Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. A. 45. Information vid kriser. H. . Pensionsfrâgor m. m. S. 47. Billlngen. I. 48. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. 49, Översyn av rättshiälpssystemet. Ju. 50. Häktning och anhållande. Ju. 51. Fusioner och förvärv l svenskt näringsliv 1969-73. H. 52. Forskningspolitik, U, 53. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. U. 54. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. 55. Forskning I kontakt med samhället. Expertbiiaga 3. U. 56. Energi ~ program för forskning, utveckling, demonstration. l. 57, Energi —program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. I. 58. Energi —program for forskning_ utveckling, demonstration. Bilaga B. I. 59. Energi - program for forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. I. 60. Energi —program for forskning, utveckling, demonstration. Bubga D. I.

Statens

offentliga utredningar 1977

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Studiestöd. [31] Kvinnlig tronföljd. [5] Folkbildningen i framtiden. [38] Psykiskt störda Iagöverträdare. [23] Forskningsrådsutredningen. 1.Forskningspolitik, [52]2. Sektorsan- Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] knuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1.[53]3. Information Revision av vattenlagen, Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] om pågående forskning. Expertbilaga 2. [54] 4. Forskning i kontakt Konkursförvaltning. [29] med samhället. Expertbilaga 3.[55] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Fortsatt högskoleutbildning. [63] Ersättning för brottsskador. [36] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] Underhåll till barn och fránskilda. [37] Översyn av rättshjälpssvstemei. [49] Jordbruksdepartementet Häktning och anhállande. [50] Sjukvårdsavfall. [4] Personalen vid kriminalvårdens anstalter. [76] Översyn av jordbrukspolitiken. I 17] Tillsvnsdom. [83] Båtliv 2. Registerfrágan. [25] Energiv och miljökommittén. 1. Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, Utrikesdepartementet hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila Bistándspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och ljöverkningar vid Iänderna. [13] 2, Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. användning av kärnkraft. [69] 4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid [14] energiproduktion. [70] U-Iandsinformation och internationell solidaritet. [73] Fiskerinäringen i framtiden. [74] Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. [77] Handelsdepartementet Försvarsdepartementet Information vid kriser. [45] Totalförsvaret 1977-82.[ 1] Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73.[51] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Affärstiderna. [72] Kvinnan och försvarets yrken, [26] Arbetsmarknadsdepartementet Socialdepartementet Utbyggd regional näringspolitik. [3] Socialutredningen. 1.Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] Arbete med näringshjälp. [22] 2. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] Pensionsfrågor m. m. [46] Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet, [44] Patienten i sjukvården - kontakt och information. [66] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård I livets Bostadsdepartementet slutskede. 1.vårdpersonal. Utbildning och attityder, [8 1 ] 2. Att dö på Kommunernas gatuhållning. [65] sjukhus. [82]

Industridepartementet Kommunikationsdepartementet Handelsstålsutredningen. 1.Handelsstâlsindustrin inför 1980-talet. Bilarbetstid. [2] [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. [16] Kommunal och enskild väghållning. [12] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Allmänflygplats-Stockholm, [33] [47] Billingen. Brommautredningen. 1.lnrikesflygplats-Stockholm. [34]2. Inrikes- Delegationen för energiforskning. L Energi - program för forskning, flygplats-Stockholm. Bilagor. [35] demonstration. utveckling, [56] 2. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi - program för Ekonomidepartementet forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. [58] 4. Energi - Uuikeshandelsstatistiken, [ 10] program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C, [59] 5. Energi- program för forskning, utveckling, demonstration, Bilaga D. Budgetdepartementet [60] 6. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet l. [6] Bilaga E. [6 l] 7. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [62] lnflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas STUs stöd till teknisk forskning och innovation, [64] ekonomi 1975-1985120] Översyn av de speciella till kommunerna. Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] statsbidragen [48] Industrimineral. 1976 års kommunalekonomiska [75] utredning. 1. Kommunerna. Utbyggnad —utjämning —Finansiering. [78] 2. Skatteuijämning. [79] Kommundepartementet Foretagsdemokrati I kommuner och Iandstingskommuner. [39] Utbildningsdepartementet Kronofogdemyndigheterna. [42] Länsdomstolarna, Ställning och organisation. [80] Folkhögskolan 2. [8] Betygen l skolan. [9] Forskning om massmedier. l 1 1] Radio och tv 1978-1985.[19] Svensk undervisning l utlandet. [21] Elektronmusik I Sverige. [30]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer l den kronologiska förteckningen

NU-serien 1977

Kronologisk förteckning

A 1977 33. Kontaktmannamöte 1977 I Reykjavik 34. Naturgeografisk regionindelning av Norden Nordisk språksekretariat STINA, slutrapport, Allmän del STINA, slutrapport. Teknisk del, text STINA, slutrapport. Teknisk del, bilagor Nordiskt tjånstemannautbyte °’.‘.“.‘*’.’.-‘ . Arbetsmarknadspolitiken I de nordiska länderna under konjunkturnedgången 1975-76 f Nordisk radio och television via satellit. Statssekreterargruppens slutbetänkande F. Pohjoismaisten radio- ja televisio-ohjelmien satellittilähetykset Nordisk radio och television via satellit. Bilagor till den tekniska delrapporten 9. Nordisk radio och television via satellit. Bilagor till den rättsliga delrapporten 10. Godstrafiken I Trondheimsleden 11. Läkemedel och trafiken 12. STINA Il 13. Tiltak mot ungdomsarbeidsløsheten I de nordiske land 14. Nordisk rávare- og ressourceutredning l5. Førtids- og invalidpension I Norden

B 1977

Nordisk radio och television via satellit I Nordisk Iederuddannelsesprojekt for hotel- og restaurationsfaget Nordiskt kulturcentrum I Finland . Nordens Hus på Faerøerne . Grunnskolen l Norden, 1976 Nordisk miljöprovsbank Den nordiska nyhetens väg. Seminarium . Seminarium för deltagare i Nordisk Journalistkursus Behandling i institusioner. Rapport fra det tredie nordiske forskningssymposium om narkotikaproblemer . lndividualisering av engelskundervisningen . Kontrollpolitik och psykofarmaka . Forskningens roll för social- och miljövårdspolitiken . Englannin kielen opetuksen yksilöistäminen . Förorternas kulturliv . Datorbaserad informations- och dokumentationstiänst för arbetsmedicin och yrkeshygien 16. Miliövârdsutbildning vid universitet och högskolor. Konferens 17. Produkters Ievetid . Återkommande utbildning i Norden 18. E. Recurrent Education in the Nordic Countries ‘I9. Likestilling l arbeid og familieliv . individualisering av matematikundervisningen 2 l. Maiematiikanopetuksen yksilöinti 22. Förskola l glesbygd . NOVU — Nordisk voksenundervisningsprosiekt. Slutrapport 24. Integrering l förskolan av handikappade barn funktionshämmade barn/ barn med behov av sarskilt stöd och stimulans 25. Straffesystemer l Norden 26. 10:de Nordkalottkonferensen 26. F. 10. Pohjoiskalottikonferenssi 27. Arbetsmarknadsutbildning I Norden 28. Gienvinning av kommunalt avfall l Norden 29. Nordiska interfaceproiektet 30. Betald studieledighei l Norden . Arbeidsmarked og arbeidsmarkedspolitikk l Norden 32. Handlingsprogram for nordiskt samarbete inom byggsektorn

KUNGL. BIBL. 7 FEB 1978

S‘:‘C—CKH__QLM