Personell assistans för handikappade

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

z.._az_z:..=__:nz:__za.._

aâøw 9% _z_

mazêzeüm må q a ä

i* i i

@ Statens

rg

offentliga utredningar

ww

1979:82

@ Utbildningsdepartementet

Personell assistans

för

handikappade

Betänkande av

igtegrationsutredningen

Stockholm 1979

Omslag Jan Bohman Jernströms Offsettryck AB

ISBN 91-38-05168-0 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1979

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Regeringen bemyndigade genom beslut den 8 juni 1978 statsrådet Mogård att tillkalla sju ledamöter och två sakkun-

niga att utreda frågan om integration av handikappade elever

i skolväsendet jämte sammanhängande frågor.

Följande ledamöter och sakkunniga utsågs att utföra

uppdraget: Ledamöter: Lennart överdirektör, tillika ord-

Orehag, skolöverstyrelsen,

förande (fr. o. m. den 1 juli 1978)

Ulf Crona, gymnastiklärare, Riksförbundet för döva och

hörselskadade barn (fr. o. m. den 1 juli 1978)

Åke Martinsson, slöjdlärare, Riksförbundet för rörelsehind-

rade barn och ungdomar (fr. o. m. den 1 juli 1978)

Olle Pekkari, studierektor, Synskadades riksförbund (fr. o. m. den 1 juli 1978) Birgitta Rydle, ämneslärare, ledamot av riksdagen (fr. o. m. den 1 juli 1978)

Bengt Wiklund, journalist, ledamot av riksdagen (fr. o. m.

den 1 juli 1978) Anna Wohlin-Andersson, f. d. ersättare för ledamot av riksdagen (fr. o. m. den 1 juli 1978 t. o. m. den 31 december 1978)

Margit Odelsparr, ledamot av riksdagen (fr. o. m. den 1

januari 1979) Sakkunniga: Carina Hjelm, utredningssekreterare, (fr. o. m. den 1 juli 1978 t. o. m. den 14 november 1978) Gunvi Larsson, kanslisekreterare (fr. o. m. den 1 juli 1978) Torsten Odre, speciallärare (fr. o. m. den 15 november 1978)

Till huvudsekreterare utsågs genom beslut den 27 juni 1978 departementssekreteraren Richard Lagercrantz, ut-

bildningsdepartementet (fr. 0. m. den 1 juli 1978). Till biträdande sekreterare utsâgs genom beslut den 18 september

1978 byrâdirektören Birgitta Magnusson, socialstyrelsen (fr. o. m. den 1 oktober 1978).

Avdelningsdirektören på

statens institut för Iäromedelsinformation, Åsa Hammar, är sedan den 1 januari 1979 expert i utredningen på heltid. Anna-Märta Israelsson, Skolöverstyrelsen, är fr. o. m. den 1 januari 1979 assistent i utredningen. Ett stort antal experter medverkar i utredningsarbetet. Vid utarbetandet av detta delbetänkande har skolkonsulenten Brita Sjöqvist, lä nsskolinspektören Lars-Ingemar Karlerö, skolinspektören Stina Nicklasson och skolinspektören Lennart Pettersson medverkat i egenskap av experter. Arbetet påbörjades den 1 juli 1978. beslöt

Utredningen den 5 september 1978 att anta namnet Integrationsutred-

ningen.

i utredningens uppdrag bl. a. att utreda om

ingår frågan kostnadsansvar för och utformning av personell assistans åt

handikappade elever i det allmänna skolväsendet. Utred-

ningen har behandlat den frågan med förtur. l detta delbe-

tänkande läggs ett förslag fram om vilken politik staten i

framtiden bör bedriva på omrâdet. Det är utredningens

förhoppning att förslaget snabbt skall kunna genomföras så

att utredningen under sitt fortsatta arbete skall kunna göra

uppföljningar av förslaget.

Detta delbetänkande är skrivet med stor stil för att underlätta för synskadade att läsa det. Betänkandet finns även som talbok.

Stockholm den 2 oktober 1979

Lennart Orehag

Ulf Crona Äke Martinsson Margit Ode/sparr

O//e Pekkari Birgitta Ryd/e Bengt W/k/und

/Richard Lagercrantz

Åsa Hammar

Birgitta Magnusson

lnnehåH

1. Statens assistentpo/it/k 1.1 Inledning 1.2 Personen assistans i grundskolan och specialskolan 8 1.2.1 1967 års beslut 8 1.2.2 Utvecklingen 1967-1972 11 1.2.3 1973 års bestämmelser 13 1.2.4 Utvecklingen 1973-1979 15

1.3 Personell assistans i gymnasieskolan 19

1.3.1 1965 års beslut 19

1.3.2 Utvecklingen 1972-1979 . . . . . . 20

1.4 Personell assistans vid folkhögskolor 23

1.4.1 Styrelsen för vårdartjänst 24 1.5 Personell assistans i kommunal vuxenutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 1.6 Personell assistans i studieförbunden . . 28

1.7 Personell assistans vid högskolan 29

1.8 Personell assistans i arbetslivet 31

1.9 Sammanfattning 33

2. Kommunernas ass/stentpo//tik . . . . . . . . . . 35

2.1 Inledning 35

2.2 Gällande bestämmelser rörande personell as- 36 sistans 2.3 Vilka handikappade får assistans? 37

2.4 Assistenternas arbetsuppgifter 38

2.5 Assistenternas utbildning/yrke och ålder 43

2.6 Assistenternas anställningsförhâllanden, lön

m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . u u

2.7 Assistenternas tjänstgöringstid . . . . . . . 47

2.8 När assistenten/eleven blir sjuk . . . . . . 48

2.9 Får de handikappade den assistans de behöver? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

3. Den framtida utformningen av personell ass/stans . 53 3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 53 3.2 Finns det alternativa stödformer för personell assistans? . . . . . . . . . . . . . . . . 54 3.2.1 Vad säger konsulenterna för rörelsehindrade elever? . . . . . . . . . . . . . . . 54 3.2.2 Vad sa man i PRESS-projektet? . . . 57 3.2.3 Utredningens överväganden . . . . . 58 3.3 Kostnadsfördelningen stat och kommun när det gäller handikappades utbildning . . . . 66 3.3.1 direktiv . . . 66

lntegrationsutredningens

3.3.2 Den obligatoriska skolan . . . . . . . 67

3.3.3 Det frivilliga skolstadiet . . . . . . . 68

3.3.4 Utredningens överväganden . . . . . 69

3.4 . . 77

Utredningens förslag-sammanfattning

1 Statens assistentpolitik

1.1 inledning

l våra direktiv står det att vi förutsättningslöst skall utreda vem som i framtiden bör ha kostnadsansvaret för den

frågan

assistansen. Skall staten ha det eller skall kompersonella munen? l dag utgår ca 6 milj. kr. i statsbidrag för personell assistans bara i Kommunerna har samtidigt ca

grundskolor.

25 milj. kr. i egna kostnader för denna assistans.

l direktiven står det också att vi skall utreda utformningen

av den personella assistansen och därvid även vilka alternativa stödformer som kan finnas. Kan t. ex. delar av

assistenternas nuvarande uppgifter i framtiden övertas av

andra i skolan? Kanske t. ex. fritidsledare

personalkategorier

och skolvärdinnor kan få en större betydelse för handikappa-

de i morgondagens skola där den samlade skoldagen är

Kanske högre Iärartäthet, kompanjonlärare eller genomförd? liknande kan minska behovet av assistans? l detta delbetänkande lämnar vi en detaljerad redogörelse

för den personella assistansen åt handikappade. Vi visar hur den utvecklats under de senaste åren för skilda handikapp-

grupper, på olika utbildningsstadier och i olika skolformer. För sammanhangets skull har vi även tagit med en redogörelse

för arbetsmarknadsstyrelsens bidrag till s. k. arbetsbiträde.

Betänkandet avslutas med ett förslag till framtida utformning

m. m. av den personella assistansen i utbildningsväsendet. Begreppet personell assistans är inte entydigt. Det används olika sätt och har inte heller av statsmakpä många terna bestämd innebörd i samband med att

getts någon

statsbidrag har beviljats. En förklaring till detta kan vara att de olika handikappgrupperna har skilda förväntningar på vad assistenterna skall hjälpa dem med. Döva och gravt hörsel-

8 Statens assistentpolit/k

skadade vill att assistenterna skall hjälpa dem att kommunicera med hörande. Synskadade vill att de skall hjälpa dem att t. ex. tala in skriven text på band. Rörelsehindrade vill ha i hjälp en rad praktiska situationer där de inte kan klara sig själva med sina hjälpmedel. När vi i det följande använder begreppet personell assistans gör vi det på det konventionella sättet, dvs. utan att i varje särskilt fall ange vad vi lägger in i begreppet. Vi har inte funnit det meningsfullt att närmare definiera ordet. Som kommer att senare i betänkandet detta helt framgå ligger i linje med de förslag vi där framför om statens framtida assistentpolitik. Vi är emellertid medvetna om att våra resonemang ofta kommit att utgå från den helt dominerande handikappgruppen som får assistans, de rörelsenämligen hindrade. Ingen har tidigare gjort en samlad översyn av hur den personella assistansen utvecklats i det allmänna skolväsendet och i i Vi har haft denna utbildningsväsendet övrigt. ambition och i det här delbetänkandet vi fram resullägger tatet. Vårt syfte har därvid inte bara varit att redovisa det underlag vi haft för våra förslag. Vi har också velat erbjuda dem som på sätt är berörda av den något personella assistansen ett som kanske kan stimulera utredningsmaterial dem till att förbättra assistansen. Det är vår att vi förhoppning därigenom bidrar till en bättre och mer enhetlig handikappolitik.

1.2 Personell assistans i och

grundskolan specialskolan

1.2.1 7967 års bes/ut

Våren 1965 gav Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen (SÖ) i uppdrag att utreda vilka anordningar och åtgärder som erfordrades för att integrering av rörelsehindrade elever i det vanliga skolväsendet ytterligare skulle kunna främjas. SÖ tillsatte en för ändamålet och ett år arbetsgrupp knappt senare redovisades i en särskild utredningsuppdraget rapport, Utredning med förslag rörande anordningar och åtgärder för att öka möjligheterna att integrera undervisningen av rörelsehindrade elever med vanlig undervisning i grundskola

Statens assistentpo//t/k 9

samt därpå byggande skolformer. (Stockholm 1966.) Ett

kapitel i denna rapport avsåg personell assistans. Arbetsgruppen hävdade att behovet av assistans gjorde sig starkt gällande vid undervisning av rörelsehindrade barn och ungdomar som integrerats i vanlig skola. Detta gällde såväl i undervisningssituationen som utanför denna. Arbetsgruppen ville skilja mellan rent vårdande assistentuppgifter och assistentuppgifter av pedagogisk karaktär. l de pedago-

giska arbetsuppgifterna ingick, enligt arbetsgruppens formu-

leringar, att biträda läraren och eleven vid undervisningen i klassen, sätta papper i maskinen åt eleven, plocka fram material etc. l de vårdande

uppgifterna ingick förflyttningar

inom och utom skolsalen, hjälp vid måltider och toalettbesök,

påklädning, biträde vid transporter till och från skolan m. m.

Utredningen var medveten om att det många gånger var

svårt att göra en klar avgränsning mellan pedagogiska och

vårdande arbetsuppgifter.

l kommunerna hade man dittills löst frågan på ett mycket varierande sätt. Vanligen hade man utnyttjat praktikanter speciellt för de i specialklas-

pedagogiska arbetsuppgifterna

ser för rörelsehindrade. Praktikanten kunde vara anställd hos

skolstyrelse, landsting, föräldraförening eller barnavårdsnämnd. Anställningstid och lön hade skiftat från fall till fall. l

några fall hade enstaka elever i vanliga klasser fått hjälp av särskild elevassistent. Specialklasser som var placerade i vanliga skolor eller fristående från elevhem hade behov av

personal för vårdande uppgifter. De personalkategorier som

då utnyttjats var barnsköterskor och vårdbiträden. Dessa

kunde vara anställda antingen av landsting eller av skolsty-

relse. För att få mera enhetliga förhållanden kring den personella

assistansen föreslog arbetsgruppen följande:

1. För rörelsehindrade elever i vanliga k/asser fick behovet av personell assistans lösas från fall till fall med hjälp av timanställd personal. För denna verksamhet borde huvudmannen för skolan svara. En och samma person borde svara för vissa samt för de vårdande.

pedagogiska arbetsuppgifter

Bedömningen av behovet av sådan assistans borde göras av rektor i samråd med vederbörande klassföreståndare och Skolläkare eller den läkare som svarar för elevens medicinska behandling. Huvudvikten borde läggas på praktisk elevassi-

10 Statens ass/stentpo//t/k

stans; någon person borde kunna gå eleven tillhanda, så att han eller hon utan alltför stor kunde undervis-

svårighet följa

ningen. 2. För rörelsehindrade elever i special/klasser till

förlagda

vanliga skolor eller fristående behövdes särskild personal för vårdande uppgifter. Arbetsgruppen beräknade att det skulle behövas ett vårdbiträde för 8-10 elever. Det förutsattes att ansvaret för denna verksamhet åvilade sjukvårdshuvudmannen. Vid en del klasser var det dessutom nödvändigt med personell assistans i klassrummet för de pedagogiska uppgifterna. För detta ändamål borde praktikanter anställas av kommunerna. Lämpliga praktikanter ansågs vara blivande studerande vid lärarhögskolor, seminarier, socialhögskolor

0. d. Arbetsgruppen förklarade att det var synnerligen viktigt ur rekryteringssynpunkt att praktik vid skolor och institutio-

ner för rörelsehindrade gavs ett högt meritvärde.

Arbetsgruppen föreslog att praktikanttjänstgöring borde

omfatta minst sex månader men helst ett år. Praktikanternas

lön föreslogs bli 600-700 kr per månad. Statsbidrag skulle

utgå för att täcka kommunernas kostnader för assistans. lnnan det här förslaget överlämnades till dåvarande Kungl.

Majzt skickade SÖ det på remiss. En rad olika synpunkter på värdet och behovet av personell assistans redovisades därvid. Vissa trender kunde urskiljas. Således var det

många

som hävdade att rekryteringen av assistentpraktikanterna inte skulle komma att lyckas om ersättningen skulle bli så låg

som arbetsgruppen föreslagit. Dessutom var det många som

ansåg det otillfredsställande att skolan lockade till sig personal till ett Iågavlönat arbete mot löfte om ett meritvärde.

högt

När det gällde de rent vårdande assistentuppgifterna framfördes bl. a. synpunkten att personalbehovet kunde begränsas om man utnyttjade de tekniska resurser som stod till förfogande t. ex. genom att låta eleven med själv förflytta sig hjälp av en elektriskt driven rullstol. På hösten 1966 överlämnade SÖ sitt utredningsmaterial

till Kungl Majzt. SÖ föreslog att medel beräknades under

anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m.

(grundskoleanslaget) för personell assistans i överensstämmelse med arbetsgruppens förslag. S0 föreslog dessutom att statsbi-

drag för personell assistans även skulle få beräknas för andra handikappade än de rörelsehindrade.

sou 1979:82 Statens ass/stentpo/it/k 11

l 1967 års statsverksproposition uttalade departements-

chefen bl. a. följande:

Vad skolöverstyrelsen förordat i fråga om fördelning av ansvar och kostnader för personell assistans ät rörelsehindrade elever biträder jag. Huruvida det är praktiskt möjligt att tillgodose behovet av assistans för pedagogiska uppgifter på det sätt Överstyrelsen tänkt sig synes tveksamt. Det torde bli nödvändigt att i detta avseende pröva olika möjligheter. Det är av vikt att genom en elastisk utformning av ifrågavarande anordning främja att undervisningen av handikappade barn inordnas i den vanliga skolan så långt möjligt och lämpligt är. Personell assistans bör såsom Överstyrelsen föreslagit kunna i mån av behov ges både rörelsehindrade och andra handikappade elever i grundskolan i likhet med vad som gäller vid de gymnasiala skolorna samt till både elever som undervisas i vanlig klass och elever som undervisas i specialklass. Bidrag bör utgå efter i skolöverstyrelsens prövning. Någon kostnadsram bör med hänsyn till i karaktär åtgärdernas ej fixeras. Den sista att en kostnadsram inte borde

formuleringen, fixeras med hänsyn till åtgärdernas karaktär, hade använts

redan under flera år av departementschefen i samband med

att medel beräknades för tekniska stödätgärder, personell

assistans m. m. åt handikappade under det s. k. gymnasiean-

slaget. (Se vidare avsnitt 1.3)

1.2.2 Utvecklingen 7967-7972

Mellan åren 1967 och 1972 förändrades inte den personella

assistansen i grundskolan särskilt mycket. SÖ upprepade

varje är i sin anslagsframställning de tidigare principiella besluten från år 1967 och det gjorde även Kungl. Majzt i

statsverkspropositionerna. l stort sett fick kommunerna

täckning för sina kostnader.

De ursprungliga reglerna om personell assistans omfattade

enbart grundskolan. Sommaren 1968 emellertid

gjorde

Manillaskolan i Stockholm - för döva och specialskola

hörselskadade - en framställning till SÖ om att också den

skulle få anslag till personell assistans. Det gällde då närmast

för tre neurosedynskadade elever vid skolans externatklass i

Handen. Skrivelsen skickades vidare till utbildningsdeparte-

mentet med SÖ:s tillstyrkan. Kungl. l\/laj:t medgav att en av

anslagsposterna under det s. k. fick

specialskoleanslaget utnyttjas för ändamålet. Året därpå sökte Manillaskolan åter

12 Statens assistentpo//tik

medel för personell assistans. Det gällde då samma elever och dessutom tre rörelsehindrade elever vid skolans externatklass vid Norrbackainstitutet. Först då medgav Kungl. l\/laj:t generellt att bestämmelserna om personell assistans åt handikappade elever i obligatoriska skolor även skulle avse elever i specialskolan. Första gången SÖ gjorde ett försök att beräkna kostnaderna för den personella assistansen var i mställanslagsfra

ningen för budgetåret 1968/69. SÖ beräknade då att

statsbidrag måste utgå till 50 elevassistenter i specialklass.

Deras lön uppskattades till 5 500 kr./år. Dessutom beräknade SÖ statsbidrag för personell assistans 400 timmar per år för 50 elever med en timtaxa av 12 kr.

Sammanlagt

beräknades alltså kostnaden för personell assistans bli 515 000 kr. SÖ påpekade emellertid att behovet av assistans skulle komma att öka bl. a. när flera barn neurosedynskadade skulle .komma i skolâldern.

l anslagsframställningen för hade budgetåret 1969/70

SÖ fått ett säkrare underlag för sina Hösten

beräkningar.

1967 till början av februari 1968 hade ca 90 000 kr. utanordnats till assistenter åt elever i klasser för rörelsehindrade. Under samma period hade till assistans åt bidrag utgått 12 elever som i klass. Den totala

individualintegrerats vanlig

bidragssumman till deras assistenter hade varit ca 40 000 kr.

Högsta bidrag hade varit 7 500 kr. och lägsta 800 kr. bidrag

Att statsbidraget det första året ej varit SÖ

högre ansåg

främst bero på att kommuner inte kände många till den nya formen av l de flesta fall där hade

statsbidrag. bidrag utgått

det skett efter direktkontakt med SÖ:s skolkonsulent för

undervisning av rörelsehindrade barn. Av de tolv eleverna

hade två varit neurosedynskadade. l de följande årens SÖ

anslagsframställningar gjorde inga förändringar vare sig i eller i formuleringarna beloppsberäkningarna rörande den personella assistansen. Anspråken på

statsbidrag var t. ex. oförändrat 515 000 kr. Inte heller

statsmakterna förändrade sin till den

inställning personella

assistansen. De tidigare besluten från år 1967 upprepades

således. Man ansåg fortfarande att något kostnadstak inte

borde sättas av den här karaktären. på åtgärder Sommaren 1971 hände emellertid som kom att

någonting leda till en dramatisk förändring. SÖ gick ut med en massiv

Statens assistentpo/it/k 13

information till alla kommuner om att de kunde fâ statsbidrag för personell assistans. Detta skedde i en särskild cirkulärskrivelse som ställdes till skolkuratorerna i grundskolan, special» skolan och gymnasieskolan. Detaljerade föreskrifter gavs där om hur man skulle bära sig åt för att få statsbidrag för personell assistans. Kort tid efter det att cirkulärskrivelsen hade gått ut till landets kommuner började det strömma in

ansökningar till SÖ om statsbidrag. De statliga kostnaderna för personell assistans såg ut att komma att snabbt skjuta i

höjden.

1.2.3 79 73 års bestämmelser l sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 diskuterade SÖ olika möjligheter att möta den stora ökningen av antalet ansökningar om statsbidrag till personell assistans.

Dittills hade det varit så att alla ansökningar prövades

individuellt av SÖ. Den enskilde elevens hjälpbehov hade bedömts efter besök i skollokalerna och efter samtal med eleven och hans lärare. Detta var nu, förklarade SÖ, när antalet ansökningar ökat så snabbt, möjligt endast i ett fåtal fall. Det mest rationella vore i stället om besluten om

tilldelning av personell assistans fick läggas på länsskol-

nä mndsnivå. SÖ erinrade om att tre regionala konsulenter för rörelsehindrade elever knutits till tre Iänsskolnämnder i landet. Inför budgetåret 1973/74 beräknade SÖ kostnaderna för

personell assistans till 2 milj. kr., vilket framgår av följande

tabell. Tabell 1. Kostnadsutvecklingen resp. statsbidragsgivningen till personell assistans i det obligatoriska skolväsendet under åren 1968-1973 Budgetår Kostnad för Statsbidrag assistans

a Ökad belastning.

14 Statens ass/stentpo/it/k

Budgetåret 1973/74 infördes en ny princip för statsbi-

dragsgivningen till personell assistans. Nu övergavs den tidigare principen att kommunerna skulle få full kostnadstäckning för personell assistans. Detta uttrycktes emellertid aldrig riktigt klart. Så här hette det i stället i 1973 års statsverksproposition: Kostnaderna för bidragsgivningen beräknar jag nästa år till 1,9 milj. kr. Med hänsyn till önskvärdheten av att få en förenklad bidragsgivning har frågan om ändring i statsbidragsreglerna aktualiserats. Kungl. Majzt bör inhämta riksdagens bemyndigande att fatta beslut om reglernas utformning. Departementschefen förklarade alltså att han beräknade kostnaderna för personell assistans till 1,9 milj. kr. l själva verket ifrågasatte han inte SÖ:s beräkningar utan ville endast införa ett kostnadstak för den Kvar

statliga bidragsgivningen. fanns alltså inte längre någonting av det som uttalats i slutet

av sextiotalet om att det fick kosta vad det kostade.

De nya statsbidragsbestämmelserna utfärdades på våren

1973. Enligt dessa skulle större delen av statsbidraget för

personell assistans utan någon som helst prövning, skickas ut

direkt till kommunerna och i förhållande till antalet

utgå grundskoleelever i kommunen. Statsbidraget skulle alltså

visserligen även i fortsättningen användas för att täcka

kommunernas kostnader för personell assistans åt handikappade elever, men skulle räknas ut i förhållande

statsbidraget till antalet icke handikappade elever. Det förutsattes att

kommunerna skulle skicka tillbaka pengar till SÖ om de inte

hade några handikappade. I de nya statsbidragsbestämmelserna föreskrevs det att ett

mindre belopp - 250 OOO kr. 1973/74 - skulle

budgetåret

hållas kvar på SÖ för specialskoleelever, för kommuner med särskilt stort behov av assistans och för elever som led av

Spielmeyer-Vogts sjukdom (sjukdom som börjar med syn-

skada och senare leder till grava hjärnskador). Det gavs ingen förklaring till att just elever med

Spielmeyer-Vogts sjukdo-

men pekades ut i de nämnda statsbidragsbestämmelserna. Visserligen hade det kort innan gjorts en särskild utredning på

SÖ om dessa elever, men någon förklaring till att de nu skulle

pekas ut särskilt i de nämnda statsbidragsbestämmelserna utgör ju inte detta.

Statens ass/stentpol/tik 15

1 .2.4 Utvecklingen 7.9 7 3- 79 79

Det dröjde inte länge förrän kritiken mot de här statsbidragsbestämmelserna började växa sig stark. SÖ påpekade såle-

des redan i sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75

att reglerna inte medfört den avsedda förenklingen av

handläggningen inom SÖ. Ett stort antal kommuner, som inte var tillfreds med tilldelat schablonbidrag, lämnade ändå in särskilda ansökningar om tilläggsbelopp. Dessa ansökningar fick granskas av SÖ:s konsulent för rörelsehindrade och därefter prioriteras inom den begränsade ram SÖ själv hade till sitt - efter det att elever med förfogande Spielmeyer- Vogts sjukdom och elever i specialskolan fått sina behov av assistans täckta. SÖ fortsatte att föreslå att de regionala konsulenterna för

rörelsehindrade skulle anlitas vid bedömningen av de enskilda

rörelsehindrade elevernas behov av personell assistans. Härigenom skulle en rättvisare fördelning av statsbidraget till personell assistans åstadkommas. Antalet regionala konsulenter hade successivt ökat. statsmakterna emellertid av de

gjorde ingen förändring

nya statsbidragsreglerna för personell assistans. Däremot fick den delen av statsbidraget som skulle användas till

kommuner med särskilt stort behov av assistans långsamt

öka. l 1975 års statsverksproposition hette det bl. a. så här: Jag ämnar dessutom vid en senare tidpunkt föreslå regeringen att av tillgängliga medel ett större belopp än för innevarande år fördelas bl. a. i kommuner med särskilt stort behov av personell assistans. Jag tänker här framför allt på hur den regionala organisationen för habilitering av rörelsehindrade barn medfört att vissa kommuner kommer att få ett större behov av personell assistans än andra kommuner. l den nämnda statsverkspropositionen bemöttes även den kritik som riktats mot de nya statsbidragsbestämmelserna.

Det hette att en mer grundläggande förändring av statsbi-

dragsgivningen för personell assistans borde anstå tills utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) avslutat sitt utredningsarbete. Den utredningen hade ju i uppdrag att bl. a. göra en översyn av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. 1975 års bestämmelser om statsbidrag till personell assistans medgav att nästan en tredjedel av det totala

16 Statens ass/stentpo/it/k

statsbidraget fick hållas inne av SÖ för bl. a. kommuner med särskilt stort behov. Så här kunde det se ut när bestämmelserna tillämpades: Till budgetåret 1975/76 fanns det totalt 3 200 000 kr. i statsbidrag till personell assistans. Enligt

statsbidragsbe-

stämmelserna skulle 2 250 000 kr. fördelas mellan landets kommuner med i antalet

utgångspunkt grundskoleelever.

950 000 kr. skulle fördelas till specialskolans elever och till kommuner med särskilt stort behov. När dryga 2 milj. kr. delats ut, kom 1 10 000 kr. tillbaka till SÖ från sådana kommuner som inte hade haft behov av bidrag. Specialskolorna tilldelades 748 000 kr. Det återstod alltså 312 000 kr. att fördela till de kommuner som redovisat särskilt stort behov av assistans. Enligt inkomna ansökningar från sådana

kommuner uppgick behovet till 4 278 000 kr. Vid medelstill-

delningen prioriterade SÖ kommuner med

individualintegrerade specialskoleelever och elever med Spielmeyer-Vogts

sjukdom samt kommuner med klasser för rörelsehindrade elever. En orsak till de snabbt stigande kostnaderna för personell assistans var att lönerna förbättrades för assistenterna. (Se avsnitt 2.6). l för 1976/

anslagsframställningen budgetåret

77 räknade SÖ med en månadslön på 1 500 kr. plus lönekostnadspålägg för heltidsanställda assistenter i specialskolan och i klasser för rörelsehindrade elever. De totala kostnaderna för assistans beräknades till nästan 5 milj. kr. Ett år senare hade kostnaderna ökat med ca 1 milj. kr.

Inför de två budgetâren 1978/79 och 1979/80 har SÖ

märkbart skärpt sin ton i när det

anslagsframställningarna börjat handla om personell assistans. Budgetâret 1978/ 79

erinrade SÖ om att statsbidraget till assistans införts för att

göra de handikappade elevernas och

skolgång möjlig meningsfull. Av den anledningen hade anslaget fått karak-

tären av förslagsanslag. Någon kostnadsram borde inte fixeras med hänsyn till karaktär. De

åtgärdernas nya statsbidragsbestämmelserna från år 1973 kallade SÖ för

det s. k. förenklade förfarandet enligt vilket större delen av

statsbidraget skulle i form av 2 kr. per

utgå schablonbidrag på grundskoleelev i kommunen. Budgetâret 1976/77 hade

pengarna räckt för ca 1 /3 assistent per klass för rörelsehin-

drade. Enligt SÖ hade 1973 års statsbidragsregler för

Statens assistentpo/itik 17

personell assistans inte gett en rättvis fördelning av pengarna mellan kommunerna. Några kommuner hade fått större delen av sina kostnader för personell assistans täckta av bidraget, medan de som hade elever fick många handikappade 5-10 % av sina kostnader täckta. Även om man granskade så stora enheter som län varierade kostnadstäckningen mellan 9 % och 64 %. SÖ föreslog i den nämnda för ansiagsframställningen budgetåret 1978/79 att kostnaden för personell assistans återigen skulle bli ett helt statligt Medlen åtagande. borde, skrev SÖ, med hänsyn till åtgärdernas karaktär som utgå förslagsanslag. Om staten inte var beredd att ta hela den här kostnaden för handikappade elever förutsatte SÖ att ställning togs till frågan om fördelningen mellan staten och kommunen av ifrågavarande kostnader. Till grund för sitt SÖ en rad förslag bifogade kartläggningar, analyser samt enkäter rörande den personella assistansen. Budgetåret 1976/77 hade t. ex. en inventering gjorts av kommunernas totala kostnader för personell assistans samt av hur stor del av denna kostnad som täcktes med statsbidrag. Året dessförinnan hade en stor enkät genomförts där assistenternas arbetsförhållanden, arbetsuppgifter, Iöneförhållanden m. m. belystes. lntegrationsutredningen kommer senare i detta betänkande (se avsnitt 2.) att redogöra för “dessa undersökningar i samband med att utredningens egna undersökningar presenteras. När regeringen skulle ta ställning till SÖ:s kunde inte förslag längre en hänvisning göres till arbetet i SSK Det utredningsarbetet höll på att slutföras och man visste redan att frågan om kostnadsansvaret för personell assistans inte skulle tas upp i slutbetänkandena. I stället hette det så här i regeringens proposition 1977/78:85: Jag avser att låta frågan om kostnadsansvar och utformning av personell assistans till handikappade elever i den obligatoriska skolan i arbetsingå uppgifterna i den av mig tidigare nämnda kommittén för översyn av integration av handikappade elever i det allmänna skolväsendet. Handikappförbundens centralkommitté (HCK) har vid ett flertal tillfällen protesterat mot att statsbidraget till personell assistans varit för litet för att täcka behovet. Hösten 1977 när SÖ gått in till utbildningsdepartementet med sina ovan

18 Statens assistentpo/itik sou 197932

nämnda förslag - fick statsminister Torbjörn Fälldin samt

statsråden Ingemar Mundebo och Gösta Bohman en skrivel-

se från HCK där det bl. a. hette så här: lnom de 21 handikappförbund med 275 000 medlemmar, som är anslutna till HCK, har det väckt oro och besvikelse, att regeringen har deklarerat ett reformstopp, som vi fruktar även skulle beröra människor med handikapp. Vi erkänner inte att de finansiella problemen, även om de ter sig osedvanligt svåra, kan motivera att man bromsar en utveckling mot ett samhälle, där människor med handikapp kan komma till sin rätt.

HCK framförde vidare bl. a. följande krav:

De döva kräver att döva barn även i fortsättningen skall undervisas i särskilda skolor, och bl. a. för utvecklingsstörda erfordras särskilda klasser, som man måste eftersträva att dra in dem i den allmänna samtidigt skolgemenskapen. För övriga handikappgrupper drivs individualintegreoch för det ändamålet måste för S/A -reformen ringen så långt som möjligt kan b/i men/ngsfu/Å Förslaget om satsas sådana resurser att /ntegreringen nytt statsbidragssystem för grundskolan justeras på sådant sätt, att reformen inte äventyrar möjligheterna för elever med handikapp av olika slag att få de resurser som erfordras. Den vanliga gymnasieskolan har särskilt ont om resurser för att ta emot elever med handikapp av olika slag, och vi kräver därför en planering som på allvar öppnar den för sådana grupper. SÖZS krav på hundraprocentig kostnadstäckn/ng frán staten för personal/ assistans åt handikappade bevi/jas. (Vår kursiver/ng.)

l för 1979/80 beräk-

anslagsframställningen budgetåret

nade SÖ kostnaden för assistans till ca 25 milj. kr. personell SÖ att vissa kommuner inte längre brytt sig om att

uppgav

söka medel utöver det schabloniserade statsbidraget till

assistans. SÖ förmodade att det berodde på att kommuner-

na visste att sådana till SÖ sällan ledde till något ansökningar resultat. Under sommaren 1977 hade SÖ gjort en ny

som visat att t. ex. en kommun endast fått 2 %

undersökning av sina kostnader för assistans täckta av statsbidrag. Just

den kommunen hade inte sökt mer statsbidrag. Minst 15

kommuner hade inte sökt ytterligare medel trots att schablo-

nen mindre än 10 % av kostnaden för assistans.

utgjorde Närmare ett totalt avskaffande av statsbidraget till personell

assistens kan man knappast komma. SÖ vidhöll sitt att finansiering av personell

tidigare yrkande

assistans borde vara ett åtagande. Det ekonomiska statligt

i de enskilda kommunerna kan annars leda till att elever

läget

med inte får den assistans de behöver. Assistan-

handikapp

Statens ass/stentpo//t/k 19

sens omfattning får inte bli beroende av i vilken kommun

eleven bor.

Föredraganden kommenterade inte SÖ:s skrivningar om

personell assistans i budgetpropositionen 1979 utan beräk-

nade endast en 10-procentig ökning av för

anslaget budget-

året 1979/80.

1.3 Personell assistans i

gymnasieskolan

1.3.1 7965 års bes/ut

Hösten 1964 föreslog SÖ i sin anslagsframställning för

budgetåret 1965/66 att grundskolans dåvarande regler om

specialundervisning, särskild undervisning m. m. även skulle få tillämpas i det allmänna gymnasiet. Dessutom föreslog SÖ

att statsbidrag för särskilda stödâtgärder i vissa fall skulle

kunna få utgå för fysiskt handikappade elever. För hörselska-

dade borde t. ex. kunna ifrâgakomma av anskaffning ljudförstärkare, montering av telemagnetslinga och erforderlig

service av liknande anläggningar. För synskadade kunde det

vara fråga om intalade läroböcker, bandspelare, ritbräde,

förstoringsglas, skrivmaskin och bordslampor. För rörelse-

hindrade borde kunna

slutligen ifrâgakomma bandspelare, skrivmaskiner, skolskjutsanordningar och personell assi-

stans.

När chefen för Utbildningsdepartementet skulle ta ställning

till det här förslaget från SÖ, uttalade han följande i 1965 års

statsverksproposition:

Under omkostnadsanslaget till de allmänna gymnasierna beräknar jag, likaledes i enlighet med överstyrelsens förslag, 122 OOO kr. för tekniska stödåtgärder såsom anskaffning av viss materiel, skolskjutsanordningar, personell assistans m. m. samt 25 OOO kr. för rese- och traktamentskostnader vid undervisning av sjuka barn. Några kostnadsramarför här angivna ändamål bör dock med hänsyn till åtgärdernas karaktär ej fixeras. Jag förutsätter att de föreslagna stödåtgärderna i princip skall kunna avse alla elever vid, inte bara statliga allmänna gymnasier och realskolor utan också de tekniska gymnasierna samt högre kommunala skolor, fackskolor, yrkesskolor, handelsgymnasier, kommunala allmänna gymnasier och privatskolor.

Skolöverstyrelsen bör till nästa års anslagsäskanden ytterligare överväga formerna för statens insatser på ifrågavarande omrâde och därvid, såvitt gäller främst erforderliga materiella resurser, pröva om och på vad

20 Statens assistentpo//tik

sätt de pedagogiska hjälpmedelscentralerna lämpligen kan medverka. Jag förutsätter vidare, att Överstyrelsen sedermera redovisar erfarenheterna av här föreslagna åtgärder och att Överstyrelsen även överväger vilka andra anordningar som kan vidtagas för att underlätta undervisning i vanliga skolor av de barn och ungdomar, varom här år fråga.

Till av detta uttalande i 1965 års statsverksproposiföljd tion infördes en särskild anslagspost under det s. k. gymnasieanslaget i för budgetåret 1965/66.

regleringsbrevet kallades Tekniska stödåtgärder m. m. åt han-

Anslagsposten elever, och utformades som ett förslagsanslag. dikappade När år senare ställning till

departementschefen några tog

av och till personell SÖ:s förslag om utformning statsbidrag

assistans i den obligatoriska skolan (se föregående avsnitt),

hade han alltså en färdigt utformad modell från gymnasiet

som förebild. Precis i det år innan

som grundskolan tog ganska många

kommunerna ute i landet fick kännedom om den här nya att få för bl. a. assistans i

möjligheten statsbidrag personell

Fram till 1972/73 låg den årliga

gymnasiet. budgetåret kostnaden för assistans i gymnasiet kring

personell 150 000-200 000 kr. Huvuddelen av assistansen gavs åt

rörelsehindrade elever. Budgetåret 1971/72 fick t. ex. syn-

skadade elever assistans för endast 46 000 kr. och döva tolkhjälp för 25 000 kr.

1.3.2 79 72- 79 79

Utveck/ngen

När SÖ våren 1972 ut med en bred information om på gick assistans (se avsnitt 1.2.2) och om kommunernas personell att söka bidrag, ökade antalet ansökningar

möjligheter

snabbt. Kommunerna visade sig ha ett stort behov av att få

sina kostnader täckta för Skolskjutsar, personell assistans,

tolkhjälp och tekniska hjälpmedel åt handikappade gymnasie»

studerande som i det vanliga skolväsendet. Den integrerats fick emellertid - som

ökade efterfrågan på statsbidrag precis

på - endast den effekten att ett kostnadstak

grundskolan infördes för assistans även i gymnasieskolan. personell Tekniska stödåtgärder m. m. åt handikappa-

Anslagsposten

de elever att vara ett förslagsanslag. Den maxime-upphörde

rades i stället till ett visst belopp. Räckte inte statsbidraget

fick kommunerna in med sina bidrag. Någon lagstiftrycka

Statens ass/stentpo/itik 21

ning om att kommunerna skulle ha en sådan

skyldighet

infördes dock inte.

Budgetåret 1972/73 kunde ca 80 % av kostnaderna för

tekniska stödåtgärder m. m. åt handikappade täckas av statsbidrag. Påföljande år täcktes endast hälften av kostnaderna. Fr. o. m. budgetåret 1974/75 SÖ tillämpade följande bidragspolitik. Till tekniska hjälpmedel åt de

handikappade

fick statsbidrag utgå med 100 %, men skulle hjälpmedlen då återlämnas till resp. rikscentral när eleven gått ut gymnasieskolan. Till transporter och personell assistans fick därefter

utgå det statsbidrag som fanns kvar.

Budgetåret 1975/76 fanns det totalt 1 200 000 kr. under

anslagsposten Tekniska stödåtgärder m. m. åt

handikappade

elever. Ansökningar om bidrag hade inkommit till SÖ till ett

sammanlagt belopp av 2 333 500 kr. Av detta belopp utgjorde 156 200 kr. kostnader för tekniska hjälpmedel.

Återstod alltså 1 043 800 kr. för Skolskjutsar och

personell assistans. Ca 45 % av behovet kunde alltså täckas det året.

Året därpå, dvs. budgetåret 1976/77, hade kostnaderna

för personell assistans ökat Orsaken

kraftigt. var huvudsakligen att lönerna för assistenterna hade kraftigt förbättrats.

Från den 1 januari 1976 fanns det t. ex. ett avtal för

statligt

praktikanter i beredskapsarbete, vilket

enligt praktikanterna

skulle ha en månadslön på ca 3 300 kr. (se avsnitt 2.6.) Ofta var det just sådana praktikanter som anställdes som personella assistenter. Vid Ingemundsskolan i Solna fanns det t. ex. 14 assistenter budgetåret 1976/77. Med av det

tillämpning

nya avtalet behövdes det ett

statsbidrag på drygt 600 000

kr. för att täcka bara deras löner. man med de

Tog därjämte

nio assistenter som fanns

samtidigt vid gymnasieskolan i

Skärholmen blev det totala medelsbehovet ca 1 040 000 kr., dvs. samma belopp som året innan funnits totalt för hela landets behov av Skolskjutsar och assistans. personell l de senaste årens har SÖ

anslagsframställningar mycket

kraftigt påpekat behovet av väsentliga av förbättringar anslagsposten Tekniska stödåtgärder m. m. åt handikappade

elever. l

anslagsframställningen för budgetåret 1977/78

argumenterade SÖ för en höjning av med

anslagsposten 2,5 milj. kr. SÖ föreslog att anslagsposten med till

hänsyn åtgärdernas karaktär återigen borde bli ett

förslagsanslag,

22 Statens assistentpo//t/k

dvs. att det skulle få kosta vad det kostade precis som hela till driften av SÖ erinrade

anslaget Bidrag gymnasieskolor.

om att det uppstod orimliga ekonomiska problem för den handikappade eleven och hans familj när statsbidraget endast täckte en del av den reella kostnaden. Gymnasieskolan är en frivillig skolform där kommunen inte har någon ju att täcka den mellanskillnad som uppstår

laglig skyldighet

mellan statsbidrag och verklig kostnad. l för 1978/79 erinrade

anslagsframställningen budgetåret

SÖ om att det för varje år allt fler elever med allt

integrerades

svårare handikapp i vanliga klasser. Behovet av skolskjuts, assistans, tolkhjälp och tekniska hjälpmedel ökade personell därför stadigt och tillgängliga medel blev allt otillräckligare. Budgetåret 1976/77 kunde SÖ endast betala ut 20 % av kostnaden för personell assistans och skolskjuts. 1977/78 var motsvarande siffra nere i 16 %. SÖ erinrade återigen om att det inte någon skyldighet för kommunerna att förelåg

sätta in extra resurser eftersom gymnasieskolan var frivillig.

Detta menade hänvisades till kunde, SÖ, leda till att en elev för rörelsehindrade i Stockholm av ekono-

riksgymnasiet

miska skäl och inte på av sitt handikapp. Vid denna

grund

riksskola betalades nämligen samtliga merkostnader med Den här SÖ i

statsbidrag. argumentationen upprepade

för 1979/80 och försla-

anslagsframställningen budgetåret

återigen att anslagsposten Tekniska stödåtget framfördes m. m. åt handikappade elever, skulle utformas som ett gärder SÖ behovet av medel till Tek-

förslagsanslag. uppskattade

niska m. m. till 6,4 milj. kr. men föreslog med stödåtgärder hänsyn till det statsfinansiella läget endast en ökning från

till kr. Detta biträddes av föredragande statsrådet

2,3 2,5 milj.

i 1979 års budgetproposition. Av följande tabell framgår hur efterfrågan på personell

assistans i har utvecklats och vilket statsbi-

gymnasieskolan drag som funnits tillgängligt.

Statens ass/stentpo//t/k 23 Tabell 2. Kostnadsutvecklingen resp. statsbidragsgivningen till personell assistans i gymnasieskolan under åren 1972-1979

a Beräknad kostnad.

Till budgetåret 1979/80 hade SÖ bl. a. beräknat medel

under den nämnda anslagsposten för tolkhjälp för en grupp

döva elever vid tandteknikerutbildningen i Huddinge. Den utbildningen hade inte kunnat anordnas i Örebro och av den

anledningen hade inte SÖ kunnat utnyttja specialskolans resurs, dvs. den resurs som finns för den särskilda gymnasiala utbildningen för döva och gravt hörselskadade i Örebro. Kostnaden för tolk i Huddinge beräknades till ca 120 000 kr.

1.4 Personell assistans vid folkhögskolor

Sedan flera år tillbaka utgår det särskilda statsbidrag för

personell assistans åt handikappade elever som bedriver

studier vid folkhögskolor. Medlen utgår ur det stora anslaget

Driften till l för

folkhögskolor. regleringsbrevet budgetåret

1978/79 står det att 3 425 000 kr. får användas för extra

förstärkningsåtgärder åt handikappade.

Precis som i Ungdomsskolan var anslaget till personell assistans vid folkhögskolor i det utformat som ett

längsta förslagsanslag. Det fick alltså kosta vad det kostade. Budget-

året 1976/77 uppgick kostnaderna för den personella assistansen till ca 3,7 milj. kr. Det dröjde ända fram till budgetåret 1977/78 innan ett tak sattes på statens utgifter för personell assistans även vid folkhögskolor. Den 1 juli 1977 infördes de nya statsbidragsbestämmelserna. De skulle få gälla på försök under en treårsperiod. Det tidigare

statsbidraget till personell assistans bakades ihop med

24 Statens assistentpo//tik

ans|agsposten extra förstärkningsåtgärder åt handikappa-

de. Konstruktionen av den nya ans|agsposten blev densamma som för ans|agsposten Tekniska stödåtgärder m. m.

åt handikappade elever under gymnasieskoleanslaget. Redan i anslagsframställningen för budgetåret 1979/80

började SÖ kritisera de nya bestämmelserna. SÖ hävdade framför allt att 3 425 OOO kr. var otillräckligt för att täcka det behov av stöd åt handikappade som fanns vid folkhögskolor. SÖ tvingades att säga nej till en rad framställningar som, SÖ:s bedömning, borde ha lett till bidrag. l synnerhet enligt gällde detta ansökningar om statsbidrag till personell assistans åt gravt rörelsehindrade elever. SÖ föreslog att statstill personell assistans återigen skulle få utgöra en bidraget särskild anslagspost och att denna post skulle förslagsvis betecknas.

Iden senaste budgetpropositionen (1978/792100 bil. 12)

förklarade statsrådet, att han delade SÖ:s

föredragande

att det var att vissa av handi-

uppfattning orimligt grupper kappade skulle tvingas avstå från folkhögskolestudier på av bristande ekonomiska resurser. Han föreslog

grund därför en till det att det skulle

återgång gamla systemet finnas ett särskilt förslagsanslag under folkhögskoleanslaget,

vilket skulle täcka kostnaderna för personell assistans. Riksdagen hade ingen erinran mot förslaget. Under gymnasieskoleanslaget kvarstod emellertid den i det föregående

nämnda begränsningen av statens utgifter för personell

assistans. Någon motivering till skillnaden i den förda politiken har inte lämnats.

1.4.1 Styrelsen för vårdartjänst

Svårt rörelsehindrade folkhögskoleelever kan få en särskild

form av personell assistans som benämns vårdartjänst. Det är fråga om i det livet på

personlig, praktisk hjälp dagliga

skolan. Det gäller ofta hjälp med klädsel och personlig hygien, men det kan också många andra praktiska bestyr som

gälla hör till den dagliga livsföringen.

Vårdartjänsten tillkom efter ett förslag av ha ndikapputred-

ningen, som i sitt betänkande (SOU 1969:35) Bättre utbildning för handikappade framhöll: l vårt arbete med frågan om undervisning och utbildning har vi funnit det nödvändigt att

Statens assrstentpo/it/k 25

svårt studerande handikappade har tillgång till en effektiv och rehabiliteringsfrämjande vårdartjänst. Verksamheten startade år 1970 och leds av den samma år inrättade styrelsen för vårdartjänst. Styrelsen har till uppgift att svara för och vårdartjänst annan omvårdnad för svårt rörelsehindrade och andra svårt studerande handikappade i skilda Av främst utbildningar. historiska skäl fick styrelsen, såvitt avser gymnasieskolan, sitt ansvar till att begränsat gälla de svårt rörelsehindrade eleverna i i lngemundsskolan Solna, som nu är avvecklad, och Skärholmens i gymnasium Stockholm. lnom vuxenutbildningen gäller ansvaret svårt rörelsehindrade studerande vid universitet, och högskolor folkhögskolor. Vårdartjänsten vid folkhögskolorna ordnas genom resp. skola, som antingen anställer för egen personal uppgiften eller anlitar kommunens Skolorna hemtjänst. avgör själva hur Vårdartjänsten skall organiseras. Finner man det att riktigt anlita kurskamrater för vissa

vårdartjänstuppgifter går detta

också bra. Skolorna får full för ersättning vårdartjänstkostnaderna genom styrelsen för vårdartjänst. Läsåret 1977/78 betalade styrelsen ut ca 4 milj. kr. till folkhögskolorna. Läsåret 1978/ 79 har styrelsen beräknat kostnaderna för Vårdartjänsten vid folkhögskolorna till ca 4,3 milj. kr. Fr. o. m. budgetåret 1979/80 är den anslagspost styrelsen har för ändamålet förslagsvis betecknad. När det gäller samordningen av assistenternas och vårdartjänstpersonalens arbete har SÖ i sina till folkanvisningar högskolorna bl. a. sagt: För svårt rörelsehindrade elever kompletteras den assistansen med personliga vårdartjänst, som innebär i den hjälp dagliga livsföringen . . . Vårdartjänstinsatserna bör i de flesta fall koncentreras till morgnar och kvällar, medan assistenten som biträder den i handikappade studiesituationen skall kunna hjälpa till vid t. ex. toalettbesök och vid måltider som infaller under studiedagen. Några fullständiga undersökningar av den personella assistansen vid finns folkhögskolorna inte. Psykotekniska institutet vid Stockholms universitet (PTI) har av SÖ på uppdrag undersökt situationen vid Önnestads folkhögskolas undervisningsavdelning för handikappade elever vid Furuboda ungdomsgård och rehabiliteringscentrum. l denna undersökning

Statens 26 assistentpo/it/k

som skett i samråd med för vårdartjänst och gäller styrelsen läsåret 1975/76 med bl. a. elever, vårdare ingår intervjuer och elevassistenter. Av undersökningen framgår att man hade att samordna den assistansen. l

svårigheter personella

rapporten från Furubodaundersökningen (PTl 1977:86) Samarbetet mellan elevassistenter och vårdare vid sägs: Furuboda är och har varit i vissa avseenden mindre tillfredsställande. Delvis bottnar det i bristande förståelse och hos de båda för varandras

kunskap personalkategorierna

arbete och i att dra klara skiljelinjer mellan olika svårigheterna

arbetsuppgifter.

att samordna den personella assistansen och Svårigheten de motsättningar mellan vårdartjänst assistentpersonal som var märkbar vid vissa folkhögskolor hade lett till förslag om att vårdare och assistenter skulle utgöra en personalmed Vid tiden för

grupp gemensamma arbetsuppgifter.

var elevassistenter och vårdar- Furubodaundersökningen i stort sett positiva till en sådan sammanslag-

tjänstpersonal

vilken också skedde läsåret 1976/77. Erfarenheterna ning av en sådan samordnad assistans har hittills varit personell

Endast ett mindre antal folkhögskolor har fortfaran-

positiva. de kvar av den personella assistansen i kateuppdelningen

gorierna elevassistans och vårdartjänst.

SÖ har för avsikt att påbörja en begränsad undersökning

av assistentfunktionen vid Det gäller i första

folkhögskola.

hand skolor som tar emot rörelsehindrade elever. Undersökkommer att ske i samråd med styrelsen för vårdarningen och utföras av institutionen för pedagogik i

tjänst praktisk

Mölndal. Den beräknas vara avslutad under budgetåret 1979/ 80.

1.5 Personell assistans i kommunal vuxenutbildning

För elever inom kommunal vuxenutbildning handikappade för tekniska m. m. enligt i

utgår statsbidrag stödåtgårder som vid gymnasieskolan.

princip samma grunder Bidraget

till först 1971 /72. Det var SO

kom emellertid budgetåret

initiativet. l en skrivelse våren 1970 till som hade tagit på hade ämbetsverket hemställt att beståmmel- Kungl. l\/laj:t

serna om samt tekniska stödåtgårder specialundervisning

samt rörelse-

m. m. för enstaka hörselskadade, synskadade

sou 1979:82 Statens

ass/stentpo//t/k 27

hindrade elever som då gällde för ungdomsskolan skulle få

tillämpas även inom kommunal Chefen

vuxenutbildning. för Utbildningsdepartementet anför (prop. 1971:27, s. 97):

En viktig grupp som bör nås med vuxenutbildning utgör de handikappade. Det är angeläget att personer med handikapp kan beredas möjlighet att delta i den kommunala vuxenutbildningen, eftersom många just på grund av sitt handikapp fått bristfällig utbildning. För att hörselskadade, synskadade, rörelsehindrade och psykiskt sjuka skall kunna genomföra studier i kommunal vuxenutbildning anser jag - i likhet med skolöverstyrelsen - att bestämmelser om specialundervisning bör meddelas Dessutom bör de bestämmelser om tekniska stödåtgärder m. m. för enstaka hörselskadade, synskadade och rörelsehindrade elever som gäller för ungdomsskolan få tillämpas även inom den gymnasiala vuxenutbildningen.

Några öronmärkta statsbidrag anvisades inte för ända-

målet utan kostnaderna fick täckas direkt ur det stora

förslagsanslaget Bidrag till driften av kommunala skolor för

vuxna. Det fick alltså kosta vad det kostade. föränd-

Någon

ring i det hänseendet inte heller år 1972 de gjordes när statliga kostnaderna för assistans i ungdomsskolan började

maximeras.

Bestämmelser om tekniska stödåtgärder finns numera

intagna i om kommunal och förordningen statlig vuxenutbild-

ning. (SFS 1971:424) Där står det i § 84:

Till tekniska stödåtgärder för hörselskadade, eller rörelsesynskadade hindrade elever utgår statsbidrag enligt samma grunder som vid gymnasieskolan. fastställs och utbetalas Statsbidraget av skolöverstyrelsen efter ansökan av kommunen.

SÖ har utfärdat anvisningar angående tekniska

stödåtgär-

der m. m. för i kommunal

handikappade vuxenutbildning

lSÖ-FS 1978:159). Där står det bl. a.:

Enligt förordningen om kommunal och statlig vuxenutbildning (SFS 1971:424) utgår statsbidrag till tekniska stödåtgärder enligt samma grunder som vid gymnasieskolan, såsom anskaffning av visst materiel, skolskjutsanordningar, personell assistans m. m. för handikappade elever.

l anvisningarna står dessutom att SÖ fördelar medlen efter

de planer över medelsbehovet till tekniska och

stödåtgärder

hjälpmedel m. m. för hörselskadade, och rörelsesynskadade hindrade elever som kommunerna inger till SÖ och varje år, att statsbidraget utbetalas till utan rekvisition skolstyrelserna sedan SÖ godkänt för planen medelsbehovet.

28 Statens ass/stentpo/itik

Allteftersom kommunerna fick information om möjligheten att söka bidrag till den här verksamheten har kostnaderna för tekniska m. m. för handikappade i kommu-

stödåtgärder

nal vuxenutbildning stigit kraftigt. l sin petita för budgetåret 1975/76 begärde SÖ 375 000 kr. för tekniska stödåtgärder m. m. för handikappade. Statsbidrag utbetalades emellertid med drygt 900000 kr., på grund av oförutsedd belastning av anslaget. Av beloppet använde kommunerna ca 178 000 kr. för personell assistans för rörelsehindrade och ca 70 000 kr. för assistans åt synskadade. Inför budgetåret 1976/77 begärde SÖ 500000 kr. för motsvarande ändamål. Statsbidraget som utgick var, av samma som på ca 1 milj. kr. Kostnaden för anledning ovan, personell assistans åt rörelsehindrade uppgick då till ca 220 000 kr., assistans åt synskadade till ca 100 000 kr. och åt hörselskadade till ca 8 000 kr. Budgetåret 1977/78 beräknade SÖ 1,1 milj. kr. till tekniska stödåtgärder m. m. Statsbidraget utgick med 1,3 milj. kr. Drygt 250 000 kr. användes till personell assistans åt rörelsehindrade, ca 1 10 000 kr. till assistans åt synskadade och ca 13 000 kr. för assistans åt hörselskadade. 1978/79 beräknade SÖ att 1 265 000 kr.

Budgetåret

skall tas i anspråk för tekniska stödåtgärder m. m. åt handi-

kappade i kommunal vuxenutbildning. För budgetåret 1979/

80 har SÖ begärt 1,9 milj. kr. för ändamålet.

1.6 Personell assistans i studieförbunden

Sedan 1975/76 ett särskilt bidrag till

budgetåret utgår studieförbunden för tekniska och organisatoriska stödåtgär-

der m. m. för på av

handikappade. Bidraget tillkom förslag

om vuxenutbildning (FOVUX). FOVUX Utredningen vidgad skrev i sitt förslag (SOU 1974:54): Statsbidrag bör utgå till kostnader för personlig assistans till handikappad deltagare i studiecirkelverksamhet på liknande sätt som redan gäller för folkhögskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Med hänsyn till det stora antalet handikappade, som deltar i studiecirklar, torde behovet av sådan assistans vara synnerligen stort inom denna vuxenutbildningsform. Statsbidrag bör även utgå för sådana hjälpmedel, som är direkt nödväni studiesituationen. l samband med genomfödiga för den handikappade

Statens assistentpo//t/k 29

randet av detta förslag, torde det närmare behöva övervägas, hur dessa resurser skall administreras.

FÖVUX beräknade kostnaderna till 0.5 kr. per år. milj. l regeringens proposition om

vidgad vuxenutbildning samt stöd för vuxna m. m. (prop. 1975:23) tillstyrkte föredragande statsråd förslaget och uttalade:

FÖVUX föreslår att ett särskilt bidrag skall utgå för vissa tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade. FÖVUX har beräknat kostnaderna till ca 500 000 kr. Jag beräknar att ett belopp av denna storlek bör kunna ställas till studieförbundens förfogande för olika stödåtgärder som kan göra det möjligt för handikappade att delta i studiecirklar.

Budgetåret 1978/79 utgick högst 500 000 kr. till tekniska och organisatoriska m. m. ur

stödåtgärder anslaget Bidrag till

studieförbund, anslagsposten Bidrag till produktion av stu-

diematerial och tekniska och organisatoriska

stödåtgärder

för handikappade. var maximerat. SÖ Beloppet fördelade bidraget till de olika studieförbunden. Huvuddelen av bidraget gick till ABF - ca 400 000 kr. Inför läsåret 1978/79 hade

SÖ fått in ansökningar motsvarande 1,5 kr. milj.

1.7 Personell assistans vid

högskolan

Under budgetâren 1971 /72-1977/78

disponerade konsis-

torierna vid universitet och ett visst

högskolor rambelopp för

varje svårt handikappad studerande. l regleringsbrevet 1976-06-03 om anslag till vissa högskolor m. m. står:

Konsistoriet får - utöver vad som följer av p. 2.1.1 - efter prövning i varje enskilt fall anvisa medel för särskilda för svårt utbildningskostnader handikappade studerande. Därvid får konsistoriet för varje termin disponera ett rambelopp som motsvarar 3 000 kr. (1974 års löneläge) för varje sådan studerande. För varje gravt hörselskadad studerande får detta belopp höjas till 3 400 kr.

Medlen utgick ur

anslagsposten Lönekostnader för lärar-

personal, som var ett När det i

förslagsanslag. undantagsfall visade sig att samtliga kostnader för stöd till de handikappa-

de översteg vad som framkommit genom rambeloppet,

gjordes särskild framställning till regeringen om ytterligare

medel.

l samband med att högskolereformen genomfördes gjor-

30 Statens ass/stentpo/it/k

des 1977/78 anslagssystemet för högskolorna

budgetåret

om. för handikappade skulle nu bestridas ur Stödåtgärderna för vilka är reservationsanslag.

anslagen grundutbildning,

Universitets- och (UHÄ) betonade i sin

högskoleämbetet

för 1977/78 vikten av att

anslagsframställning budgetåret

hade tillräckliga resurser att möta den ökade högskolorna efterfrågan på utbildning från handikappade studerande. Föredragande statsråd uttalade sig i prop. 1977/781100 (bil. 12) med anledning av vad UHÄ därvid hade sagt: Jag utgår från att högskoleenheterna inom ramen för tilldelade medel som tidigare bereder handikappade utbildning. Jag anser att reglerna inom högskolans anslagssystem för ersättning till handikappade studerande bör ses över. Jag avser att senare återkomma till regeringen i denna fråga. l de bestämmelser för anslag till högskolan som nu gäller står det också följande: Vid disposition av medel för utbildning skall högskolestyrelsen beakta behovet av resurser för stödundervisning m. m. för studerande som på grund av handikapp eller av annat skäl har svårigheter att tillgodogöra sig utbildning i normal takt.

själva skall alltså, inom ramen för

Högskoleenheterna tilldelade medel, bereda handikappade högskolestuderande

den hjälp som behövs bl. a. i fråga om personell assistans. Hittills har man i huvudsak tillämpat den principen att styrelsen för vårdartjänst (se 1.4.1) betalar kostnaderna för assistans i bostaden och i det dagliga livet på

personlig

studieorten om den handikappade studerar utanför hemor-

ten. Praktiskt och går detta till så att studieorganisatoriskt

ortens kommunala organ ställer upp med den personliga hjälp den studerande behöver för att kunna klara sig hemma i bostaden och på studieorten. Styrelsen för vårdartjänst

betalar dessa kostnader direkt till kommunen. Högskolemyn-

digheterna har i sin tur kostnadsansvaret för den omvårdnad som den handikappade behöver under den tid han eller hon

tillbringar inom högskolans lokaler. Det kan vara fråga om

t. ex. hjälp vid förflyttning, och tolk.

anteckningshjälp

Kostnaderna för vårdartjänsten vid universitet och högsko-

lor har nästan fyrdubblats de senaste fyra åren. Budgetåret

1976/76 uppgick kostnaderna till ca 600 000 kr. Budgetåret 1978/79 var motsvarande siffra 2 350 000 kr.

Det finns f. n. inte några uppgifter om högskolemyndighe-

ternas kostnader för särskilt stöd åt handikappade högsko-

Statens ass/lstentpo//tik . 31

lestuderande. En sådan redovisning kommer emellertid att

ingå i det utredningsuppdrag som regeringen den 8 februari

1979 gav UHÄ. l uppdraget hette det bl. a.:

Regeringen uppdrar åt universitets- och högskoleämbetet att kartlägga hur många svårt handikappade studerande som fanns vid läroanstalterna inom dåvarande universitetskanslersämbetets område och lärarutbildningsområdet samt Iäroanstalternas kostnad härför läsåret 1976/77 (rambelopp resp. särskilda utbildningskostnader enligt regleringsbrev 1976/77) och hur många handikappade studerande som läsåret 1978/ 79 krävde särskild hjälp i studierna samt högskoleenheternas kostnad härför. För budgetåret bör också stöd till dessa handikappade från styrelsen för vårdartjänst, arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. kartläggas. Kartläggningen bör kompletteras med en prognos över utvecklingen av antalet handikappade resp. svårt handikappade studerande de närmaste budgetåren. En viktig uppgift i uppdraget bör vara att klargöra ansvarsfördelningen mellan högskoleorganisationen å ena sidan, styrelsen för vårdartjänst, arbetsmarknadstyrelsen m. fl. å den andra. Regeringen uppdrar vidare åt universitets- och högskoleämbetet att överväga hur resurser skall ställas till förfogande anslagstekniskt inom högskolan samt regler om rambelopp per studerande m. m. efter mönster av tidigare regler.

1.8 Personell assistans i arbetslivet

Om en arbetsgivare anställer en handikappad som

person

behöver hjälp vid vissa moment i arbetet eller i den dagliga

livsföringen på arbetsplatsen, kan statsbidrag till s. k. arbets-

biträde utgå. Syftet med bidraget är att ersätta arbetsgivare

för de merkostnader som för honom kan vara förenade med

att han har en gravt handikappad person anställd. l dag kan

bidrag utgå med högst 20000 kr. per år. Enligt senaste

tillgängliga uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen betalas

det f. n. ut ca 6 milj. kr. för arbetsbiträde.

l allmänhet är det fråga om en arbetskamrat eller en person

utifrån som biträder den handikappade och för den hjälpen

får särskild ersättning från arbetsgivaren. Det kan vara fråga

om exempelvis teckensprâkstolk för en döv arbetstagare

eller någon som läser in information band åt en

skriftlig på

synskadad anställd. Bidrag kan utgå till eller enskild

offentlig arbetsgivare (även statlig myndighet) samt egen företagare

eller fri yrkesutövare som utnyttjar arbetsbiträde. skall

Bidrag

emellertid också kunna utgå i de fall arbetsgivare ställer

platser till förfogande för handikappade ungdomar vid full-

32 Statens ass/stentpo/it/k

görande av praktisk yrkesorientering, praktiktjänstgöring,

feriearbete eller annan tillfällig anställning. Det kan ibland vara nödvändigt att låta expert närmare utreda behovet av arbetsbiträde. Lokal sakkunskap skall i första hand anlitas. Om sådan inte finns tillgänglig, kan anvisning på lämpligt centralt expertorgan fås genom arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsenhet. Kostnaden för sådan expertbedömning kan bestridas av länsarbetsnämnden.

Sysselsättningsutredningen tog upp frågan om den när-

mare utformningen m. m. av reglerna om arbetsbiträde. Utredningen förklarade därvid bl. a. (SOU 1978:14, s. 160) att det fanns skäl att diskutera den nuvarande av

fixeringen

ett visst belopp - då 10 OOO kr. per år. Den gjorde bl. a. att man ständigt tvingades att korrigera beloppet för att inte riskera att halka efter andra lönerelaterade bidrag. Utredningen föreslog att bidraget skulle relateras till de totala lönekostnaderna. Bidrag borde i med

fortsättningen utgå

högst 25 % av de totala lönekostnaderna för den som skulle fungera som arbetsbiträde, ansåg utredningen.

Enligt sysselsättningsutredningens uppfattning var det

viktigt att också försöka förbereda sysselsättning i den reguljära produktionen åt personer med grava arbetshandikapp och i vissa fall starkt nedsatt arbetsförmåga. l dessa fall

kunde det många gånger, enligt sysselsättningsutredningen,

vara befogat att kombinera halvskyddad sysselsättning och

bidrag till arbetsbiträde. Denna möjlighet hade ditintills inte

funnits. föreslog en av som

Utredningen förändring reglerna

skulle göra det möjligt. Utredningens förslag tillstyrktes av flertalet remissinstanser, men vissa kritiska synpunkter framfördes mot bidrags-

konstruktionen. Synskadades Riksförbund, Unga Synskada-

de, arbetsmarknadsstyrelsen och statens handikappråd påpekade, att för många arbetshandikappade, och då fram-

för allt för synskadade, gällde att den som fungerade som

arbetsbiträde inte alltid var anställd hos samma

arbetsgivare

som den handikappade. Detta innebar att ett bidrag relaterat till arbetsbiträdets lön inte kunde tillämpas i dessa fall. l prop. 1978/79:73 föreslog chefen för arbetsmarknadsdepartementet ett bibehållande av ett bidragssystem med nuvarande uppbyggnad. Han förklarade att det nuvarande systemet visserligen hade den olägenheten att justeringar

Statens assistentpo//tik 33

behövdes allteftersom kostnaderna för arbetsbiträdet ökade, men systemet inrymde å andra sidan möjligheter till smidiga

lösningar i individuella fall. Han emellertid att föreslog

högstbeloppet skulle höjas från 10 000 kr. per år till 20 000 kr. per år. lnom det bidragsbeloppet torde i flertalet fall ca 25 % av lönekostnaden för arbetsbiträdet kunna täckas. När det gällde

sysselsättningsutredningens förslag att bidrag till arbetsbiträde skulle kunna kombineras med halv-

skyddad anställning ställde sig departementschefen avvisande. Han ansåg det viktigt att stödet till halvskyddad sysselsättning klart avgränsades från till arbetsbiträde. bidrag Bidrag till halvskyddad i att

sysselsättning utgick syfte

kompensera en arbetsgivare för den nedsättning av arbets-

förmågan som arbetshandikappet medförde. Eftersom svä-

righeterna kunde väntas vara speciellt stora i ett inledningsskede var bidraget då högre. vid Ersättningen halvskyddad

sysselsättning innefattade också de merkostnader som kun-

de vara föranledda av att den arbetshandikappade hade särskilt behov av arbetsledarinsatser, särskild

handledning

etc. Bidrag till arbetsbiträde var direkt avsett för att kompensera för en mera varaktig av

funktionsnedsättning specifikt slag hos en arbetstagare som i övrigt en normal fullgjorde

arbetsinsats. Departementschefen var således inte beredd att medverka till att en kombination av dessa stödformer skulle generellt

vara möjlig. Däremot fann han det angeläget att denna

möjlighet skulle få stå öppen för gravt handikappade ungdomar under 25 är som behövde viss personell assistans, exempelvis i samband med måltider, arbets-

förflyttningar på

platsen och liknande.

Departementschefen förordade slutligen att utbildningen i

teckenspråk för arbetsbiträde ät döva skulle få fortsätta.

Budgetâret 1978/79 hade det funnits ett belopp av

150 000 kr. för ändamålet.

Sammanfattning

Det särskilda statsbidraget till assistans tillkom i personell mitten på 1960-talet för att

möjliggöra integrering av gravt

rörelsehindrade elever i det allmänna skolväsendet. Staten ville garantera att det ute i kommunerna skulle finnas

34 Statens assistentpo/it/k

människor som kunde hjälpa de gravast handikappade om de lämnade sina institutioner. Stödet fick inte vara beroende av om kommunen var rik eller fattig. Det skulle utgå oberoende av sådana förhållanden. Chefen för utbildningsdepartemen-

tet uttalade att någon ekonomisk ram inte skulle fastställas

för den personella assistansen med hänsyn till åtgärdernas karaktär. Det fick helt enkelt kosta vad det kostade. Statsmakterna ville uppenbarligen på det här sättet demonstrera sin beredskap att också dra konsekvenserna av den handikappolitik de förde: även de gravast handikappade skulle erbjudas att komma ut i samhället och slippa vara hänvisade till institutioner. Det var då nödvändigt att ställa erforderliga tekniska och personella resurser till de handikappades förfogande. En gravt rörelsehindrad elev kunde bara inte gå i vanlig skola om han inte fick skjuts till skolan på morgonen och hjälp i en rad praktiska situationer under skoldagen m. m.

Som framgår av föregående avsnitt har staten successivt

minskat statsbidragen till personell assistans åt handikappade elever i det allmänna skolväsendet. Så länge det inte kostade så mycket hette det att någon kostnadsram inte borde fixeras för ändamålet. När kostnaderna emellertid sköt

i höjden maximerades statsbidragen. Någon motsvarande

maximering infördes emellertid inte för handikappade i

kommunal vuxenutbildning och i folkhögskolor.

För utredningen har följande fråga varit avgörande. l vad mån har statens minskade statsbidrag för personell assistans i det allmänna skolväsendet gått ut över de handikappade eleverna? Har de inte fått någon personell assistans när

stasbidraget inte räckt till? Eller har kommunerna och lands-

tingen trått emellan? I följande avsnitt försöker vi ge ett svar

på den frågan och på en rad andra som gäller den närmare

utformningen m. m. av assistansen.

2 Kommunernas

assistentpolitik

2.1 Inledning

l det följande lämnar vi en redogörelse för vilka arbetsuppgifter, löner m. m. kommunerna har

anställningsförhällanden,

gett sina assistenter. Avsnittet innehåller också en närmare beskrivning av assistenternas utbildning, ålder m. m. Vi har hämtat uppgifterna ur följande källor. SÖ har gjort två ganska omfattande enkäter rörande den

personella assistansen i grundskolan och gymnasieskolan.

Den ena är från läsåret 1969/70 och den andra från läsåret 1972/73. Resultaten från enkäterna har legat till grund för SÖ:s anslagsframställningar och där delvis publicerats.

Vid institutionen för praktisk pedagogik vid Göteborgs

universitet pågick det under åren 1974-1978 ett projekt

med titeln av rörelsehindrade barn och

Skolintegrering

ungdomar - det s. k. PRESS-3. Syftet med projektet var att studera hur olika former av Skolintegrering uppfyllde resp. hindrade de rörelsehindrade elevernas medicinska, pedagogiska, psykosociala och miljömässiga behov. Undersök-

ningen genomfördes i två faser, en enkätdel och en intervju-

del. Resultatet från enkätdelen, som omfattade samtliga rörelsehindrade elever i samt deras lärare läsåret

grundskolan 1974/75, fick ligga till grund för intervjufasen som inleddes

våren 1976. Resultatet publicerades i en särskild slutrapport

från PRESS-projektet i mars 1978(Rapport nr 77/78). l den

rapporten finns det ett särskilt avsnitt som behandlar den personella assistansen.

lntegrationsutredningen har genomfört en egen enkät

rörande den personella assistansen i följande kommuner: Stockholm, Västerås, Uppsala, Sala, Sävsjö, Enköping och Jönköping. Dessutom har utredningen intervjuat samtliga konsulenter för rörelsehindrade. Vid pedagogiska institutionen vid Uppsala universitet

36 Kommunernas assistentpo//tik

genomfördes läsåret 1977/78 inom ramen för projektet

lnformationsförsörjning för skola och förvärvs-

synskadade]

liv en kartläggning av hur synskadade elever utnyttjat den

personella assistansen. Huvudresultaten relateras nedan

under avsnitt 2.4.

2.2 Gällande bestämmelser rörande personell

assistans

Under de år staten betalade hela kostnaden för personell

assistans fanns det mycket detaljerade anvisningar rörande

denna form av hjälp. Det fanns således anvisningar om vilka

yrkesgrupper som kommunerna borde försöka rekrytera till

assistentsysslan, det fanns anvisningar om hur de skulle

anställas och vilken lön de skulla ha etc. Parallellt med att kommunerna kom att ta ett ökat ansvar i olika hänseenden

för den personella assistansen minskade emellertid betydel-

sen av de här centrala bestämmelserna. Kommunerna börja-

de i stället själva ut råd och för personell

ge anvisningar

assistans.

l juli 1978 utfärdades följande centrala bestämmelser från

SÖ rörande personell assistans. De gäller fortfarande.

Förslag till utformning av den personella assistansen m. m. Plan för assistansens utformning utarbetas av rektor i samråd med klasslärare/ klassföreständare, Skolsköterska och skolläkare eller helst den läkare som svarar för elevens medicinska behandling samt elevens föräldrar. För rörelsehindrade elever kan den regionala konsulenten samt sjukgymnast râdfrågas. Vid planering av assistans för synskadad elev bör kontakt tas med Tomtebodaskolans reselärare. Assistansen skall vara en hjälp till Självhjälp och får inte bli ett överbeskydd. Den skall i stället stimulera elevens självständighet och minska hans beroende av föräldrars och andra människors stöd. Det är därför sällan lämpligt att förälder tjänstgör som elevassistent ät sitt eget barn.

Det bör här särskilt observeras att den plan för assistentens

som utarbetas av rektor

arbetsuppgifter, enligt anvisningarna

isamband med ett antal andra personer i skolan, inte behöver

utarbetas. SÖ:s anvisningar är utformade endast som ett

förslag till kommunerna. Som kommer att framgå i det

är det att kommunerna inte bryr sig om den följande vanligt

här rekommendationen.

Kommunernas 37 ass/stentpo/itik

2.3 Vilka

handikappade får assistans?

Av de tidigare avsnitten har att assistans

framgått personell

getts elever med vitt skilda Det har således inte handikapp.

bara varit fråga om rörelsehindrade elever, utan även om

t. ex. hörselskadade och synskadade. Klart är emellertid att gruppen rörelsehindrade dominerat. När SÖ gjorde sina enkäter rörande den personella assistansen Iäsåren 1969/ 70 och 1972/73 var det ca 95 % av eleverna som var rörelsehindrade. Störst var gruppen som fått diagnosen cerebral pares. Därefter kom elever med muskeldystrofi eller ryggmärgsbrâck. Av de elever som hade i ryggradsskador PRESS-projektet fick 65 % personell assistans. Motsvarande siffra för elever med muskel- och var nervsjukdomar 53 % Även under senare år har det mest varit rörelsehindrade elever som fått personell assistans. Elever med andra fysiska handikapp som synskador, hörselskador, hjärtsjukdomar och

Iungsjukdomar har också varit en relativt stor grupp. Succes-

sivt har emellertid komma in till SÖ om

rapporter börjat att

även elever med olika former av psykiska fått störningar hjälp av personella assistenter. Av följande tabell av vilka

framgår

skäl personell assistans getts läsåret 1978/79, de enligt uppgifter kommunerna lämnat till SÖ. Därvid har inte med-

Tabell 3. Läsåret 1978/ 79 gavs personell assistans åt elever i grundskolan av följande skäl

Elever

38 Kommunernas assistentpo//t/k

räknats de rörelsehindrade, synskadade och hörselskadade som fått assistans i s. k. särskilda undervisningsgrupper i grundskolan. Av den här tabellen framgår att även andra elever än de med handikapp fått assistans. l vad mån

fysiska personell

detta är en utveckling vi önskar eller ej återkommer vi till under avsnitt 3. Vid specialskolorna finns det f. n. ett trettiotal heltidsanställda assistenter. Följande elevgrupper får assistans: döva/ hörselskadade rörelsehindrade elever synskadade rörelsehindrade elever döva/ hörselskadade rörelsehindrade och utvecklingsstörda elever rörelsehindrade och utvecklingsstörda elesynskadade ver elever med såväl syn- som hörselskador

Vid är det således nästan genomgående så specialskolorna

att eleverna får assistans endast om de är flerhandikappade. Vid för döva och hörselskadade i Örebro är

gymnasieskolan

ca hälften av eleverna flerhandikappade.

2.4 Assistenternas arbetsuppgifter

Av bl. a. avsnitt 1.2.1 har att man tidigt gjort ett

framgått försök att skilja mellan pedagogiska assistentuppgifter och av mer vårdande karaktär. l de pedagogisassistentuppgifter ka uppgifterna skulle ingå att biträda läraren och eleven i klassen. l de vårdande skulle ingå bl. a. hjälp vid uppgifterna

måltider och på toaletten, påklädning och hjälp vid skolskjuts. Man var emellertid medveten om att det i många fall var svårt att göra en klar avgränsning mellan dessa olika uppgifter. Första SÖ gjorde en kartläggning av vad landets

gången assistenter i vanliga klasser hade för arbetsuppgifter var

läsåret 1969/70. Då fanns det 80 sådana assistenter i den obligatoriska skolan. Drygt 30 % av dessa uppgav att de

hade såväl vårdande som pedagogiska uppgifter. För elever som läsåret 1969/70 gick i specialklasser för

rörelsehindrade i den obligatoriska skolan fanns det sammanlagt 56 assistenter. Eleverna var fördelade på 73 klasser. l den icke skolan fanns det samtidigt nio

obligatoriska

Kommunernas ass/stentpo/it/k 39

assistenter för 27 specialklasser. Praktiskt taget alla dessa assistenter uppgav i SÖ:s enkät att de sysslade såväl med pedagogiska som vårdande uppgifter. När SÖ läsåret 1972/73 gick ut med en ny enkät fanns det totalt 277 assistenter i den obligatoriska skolan. Dessa

assistenter uppgav att de hade bl. a. de uppgifter som

framgår av följande tabell.

Tabell 4. Assistenternas arbetsuppgifter läsåret 1972/ 73 i den obligatoriska skolan (277 assistenter)

Hjälp som sekreterare, skriva för och skriva upp tal etc. 54

domar vid Bräcke Östergård i Göteborg några år senare skrev

en promemoria för assistenter som skulle nyanställas, togs

ovanstående arbetsuppgifter som exempel på vad assisten-

ten kunde få syssla med. Det hette därvid att endast de

vanligaste uppgifterna tagits med. Assistenten måste vara

beredd att i stort sett göra allt, sa man. Någon gräns mellan

vårdande och pedagogiska uppgifter var givetvis inte möjligt och inte heller lämpligt att dra, förklarade man.

40 Kommunernas ass/stentpo/it/k

För några år sedan gjorde Stockholms läns landsting en detaljerad arbetsmomentstudie avseende den personella assistansen vid Skanskvarnsskolan, där det finns specialklasser för rörelsehindrade elever. Syftet var att kartlägga i vilken utsträckning assitenternas arbetsinsatser - mätt i tid - var att hänföra till värd och behandling eller bedömdes som pedagogisk assistans. Resultatet av den här studien visade att assistenternas arbetsuppgifter var till hälften av

ungefär

vârdkaraktär och till hälften av pedagogisk natur.

l PRESS-projektet vid Göteborgs universitet ingick, som

tidigare nämnts, en analys av assistenternas arbetsuppgifter

m. m. De rörelsehindrade elevernas lärare tillfrågades bl. a.

om assistenternas roll i undervisningssituationen. Svaren visade att endast ca en femtedel av assistenterna enbart gav praktisk hjälp i undervisningen, som att ta fram och slå upp böcker åt eleven, skriva ned vad eleven ber om, hjälpa till att hantera skrivmaskin etc. Över hälften av assistenterna fungerade däremot som Iärarassistenter ät den rörelsehindrade eleven och ibland också åt andra elever i klassen. Vad de pedagogiska uppgifterna mer i detalj omfattade och hur stor del av tiden som ägnades åt sådana fanns det tyvärr inte

några uppgifter om i PRESS-projektets resultatredovis-

ningar. l PRESS-projektet framkom det vissa skillnader mellan de klasstyper som då fanns: hjälpklass, vanlig klass och special-

klass för rörelsehindrade. l vanlig klass dominerade assiten-

tens praktiska arbetsuppgifter. l hjälpklasserna hade nästan

alla assistenter också en funktion och i

pedagogisk hjälpte stor utsträckning även andra i klassen. Även i specialklasser-

na för rörelsehindrade hade assistenterna - vid sidan av sina rent - lä rar-

praktiska uppgifter assistentuppgifter gentemot

na. Vissa skillnader mellan årskurserna framkom också. På lågstadiet var det t. ex. mest vanligt att assistenterna gav pedagogisk hjälp åt den rörelsehindrade eleven och åt andra icke handikappade elever i klassen. När det gällde den rörelsehindrade elevens inställning till assistentens insatser uppgav nästan 70 % av eleverna att

samarbetet med assistenterna fungerade bra och ytterligare

20 % att det fungerade ganska bra. De få elever som var

negativa uppgav som skäl antingen assistentens

personlighet

eller att assistenten gav för mycket hjälp. Ingen elev uppgav

Kommunernas ass/stentpo/it/k 41

att de fick för lite hjälp.

De allra flesta lärare eller drygt hälften som tillfrågades om

hur de tyckte att samarbetet med assistenten fungerade uppgav att det fungerade utmärkt. Ca 40 % ansåg att samarbetet fungerade ganska bra. Drygt hälften av lärarna diskuterade emellertid aldrig lektionernas uppläggning i förväg med assistenten. De lärare som gjorde det undervisade oftast i hjälpklass eller i specialklass för rörelsehindrade. l integrationsutredningens egna undersökningar rörande

assistenternas arbetsuppgifter har intet nytt framkommit

som förändrar den tidigare bilden. Det är således mycket vanligt att assistenterna har såväl vårdande som pedagogis-

ka uppgifter. Variationen på uppgifter är emellertid stor. Den

personella assistansen har i allmänhet utformats individuellt

för varje handikappad. Vad beträffar de vårdande uppgifter-

na påvisar t. ex. rh-konsulenten i Malmöhus län, att brist på ändamålsenliga hygienutrymmen och tunga lyft är problem i

många assistenters arbetsvardag.

Av de redovisningar som lämnats av konsulenterna för de rörelsehindrade eleverna framgår bl. a. ytterligare att de assistenten får ofta är beroende av lärarens

arbetsuppgifter

attityd till eleven och till assistenten. Vissa lärare har en tendens att så att överlämna eleven till assistenten. Det säga blir då assistenten som bäst känner elevens prestationer, det blir assistenten som sköter kontakterna med övrig skolpersonal och med t. ex. föräldrarna. Assistenten och den handi- . kappade eleven blir då på sätt och vis en liten grupp i klassen, stundom kanske ganska isolerad. Andra lärare kan i så hög grad själva ta ansvaret för sin handikappade elev, att assistenten långa perioder blir sysslolös i klassrummet. Det har hänt att assistenter t. o. m. förvisas från klassrummet och enbart får gripa in vid av- och påklädning, toalettbesök o. d.

Många konsulenter ifrågasätter om inte assistenternas arbe-

te då lika gärna kunde skötas av annan personal i skolan och av kamrater till den handikappade eleven. Beträffande assistenternas pedagogiska uppgifter förekommer, enligt konsulentredovisningen, att en assistent får ersätta en speciallärare eller att kliniktimmar dras in med det beskedet till elev och lärare, att nu finns ju en assistent. Assistenten blir alltså en undervisande resurs. Stundom kan t. o. m. denna undervisande resurs bli till ett hinder i kontakten

42 Kommunernas assistentpo/it/k

mellan läraren och eleven eller mellan eleven och hans kamrater. En konsulent visar dock på ett motsatt förhållande. Kommunen låter speciallärare assistera i ämnen som

hemkunskap och slöjd i uppgifter som är av typisk praktisk

natur. Relativt vanligt lär det vara att assistenten blir ersättare för en sjukgymnast. En grupp elever som många konsulenter uppmärksammar är elever med lätta rörelsehinder och

beteendestörningar.

Konsulenterna uppger att assistenterna ofta får ta det totala ansvaret för dessa elevers skolsituation. Här framhålborde, ler konsulenterna, elevvårdsteamet för en sådan elev, elevens lärare och assistent formulera ett undervisnings- och arbetsprogram med en klar av assistentens ansvarsavgränsning område. Vidare framhålls att assistenterna i sitt arbte för eleven bör ha en handledare. Det kan vara klassläraren, en speciallärare

eller någon annan lämplig person i skolan. Assistenten skall

inte lämnas utan stöd, betonar konsulenterna. En assistent har ju sällan själv någon djupare utbildning för sin (se uppgift avsnitt 2.5). Hon/han är dessutom ofta ganska ensam på skolan i sin yrkesroll. Konsulenterna erinrar om att det enligt gällande anvisningar bör göras en för upp arbetsplan varje assistent. Ofta bryr man sig emellertid inte om detta ute på skolorna vilket inte bara, enligt konsulenterna, är ett uttryck för att det är svårt att göra en sådan arbetsplan. En konsulent säger så här. Det är min att resurser mening inte fattas på skolorna. Det är snarare kunskaper som fattas.

Att kunskaperna kan vara bristfälliga beror på att informa-

tionen inte fungerar. Vi har små möjligheter att kontinuerligt erbjuda skolteamen och assistenterna information och fortbildning.

De synskadade elevernas utnyttjande av personell assi-

stans belyses av den i det föregående nämnda intervjuunder-

sökningen som genomfördes inom lnforforskninsprojektet

mationsförsörjning för synskadade i skola och förvärvsliv. Resultaten visar att assistenterna till största delen utnyttjas för att läsa in delar av läromedel och annat material som utnyttjas i undervisningen. lnte sällan rör det sig om inläsningar som lika väl kunde ha gjorts av central eller

någon

regional inläsningsservice motsvarande t. ex. Iänsbibliotekens inläsningsservice eller rikscentralen för pedagogiska

Kommunernas ass/stentpo//t/k 43

hjälpmedel för synskadade. Detta har sannolikt, konstaterar

de för projektet ansvariga, kunnat innebära samordningsvin-

ster och förbättrad läsbarhet. Assistenterna för synskadade

utnyttjas också ofta för att skriva över text från stordia och

skrivtavla till storstil eller till punktskrift, samt att slå i tabeller

0. d. För många elever finns, enligt projektgruppen, goda möjligheter att klara dessa uppgifter med olika tekniska

hjälpmedel.

2.5 Assistenternas utbildning/yrke och ålder

För att bli assistent i dag krävs det ingen speciell utbildning. l

SÖ:s anvisningar har det emellertid tidigare funnits vissa

rekommendationer om vilken utbildningsbakgrund som

bedömts som lämplig. Det har stått t. ex. att lämplig assistent

kunde varit hemsamarit. Läsåret 1969/70 var det bara en av

80 assistenter i den obligatoriska skolan som uppgav detta

yrke i SÖ:s enkät. Läsåret 1972/73 var åtta av 277

assistenter hemsamariter. De flesta assistenter uppgav att de

var hemmafruar, skolkamrater, praktikanter eller studerande.

Läsåren 1969/70 och 1972/73 utgjorde dessa grupper

tillsammans mer än hälften av alla assistenter. l övrigt var

spridningen på skilda yrken/ vilket

utbildningar, stor, framgår

av nedanstående tabell som visar förhållandena läsåret 1972 / 73.

Tabell 5. Assistenternas huvudyrken/ titlar läsåret 1972/73

Assistent 2 Kontorist 4 Badmästare 1 Lärare 1 1 Barnsamarit 2 Postkassör 1 Barnsköterska 3 Sekreterare 1 Elevassistent 52 Skolbibliotekarie 1 Fil. kand. 1 Skolvärdinna 27 Fil. mag. 1 Studerande 51 Fröken 4 Städerska 5 Hemmafru 91 Tidningsdistributör 2 Hemsamarit 8 Vaktmästare 6 Konstnär 1 Vårdassistent 2

Vid enkäten 1972/73 tillfrågades assitenterna om de var

nära släkt med den elev de assisterade. 13 assistenter

44 Kommunernas ass/stentpo//tik

svarade ja på den frågan. I samtliga fall var det modern som var assistent. l PRESS-projektet ingick det tyvärr ingen analys av

assistenternas utbildningsbakgrund m. m.

I de kommuner där närmare har

integrationsutredningen

studerat den personella assistansen har de allra flesta assistenter inte någon speciell utbildning för sitt arbete. l Uppsala kommun t. ex., där ett av landets tre medicinska

rehabiliteringscentra ligger, fanns det läsåret 1978/79 20

assistenter. Av dessa uppgav 18 att de inte hade någon speciell utbildning för sitt arbete. De två övriga var förskollärare. l Jönköping och Sävsjö kommuner fanns det samtidigt totalt 30 assistenter. Av dem hade 1 1 enbart folkskola eller

nioårig grundskola, 5 hade realexamen, 13 gymnasieutbild-

ning och 2 folkhögskoleutbildning. l ett par fall hade assi-

stenterna i Jönköpings kommun fått genomgå teckenspråks-

utbildning.

l Stockholms kommun är förhållandena lite speciella genom att assistenterna är antingen anställda av skoldirektionen eller av landstinget. Det innebär att de är anställda efter olika avtal samtidigt som deras arbetsuppgifter är ungefär desamma (se avsnitt 2.4). För assistenter åt elever i

klass för rörelsehindrade betalar landsting och kommun

ungefär halva kostnaden var. För assistans åt individualintegrerade elever betalar kommunen kostnaden - till en del med

statsbidrag. Dessa förhållanden har också påverkat assisten-

ternas förutbildning. Stockholms läns landsting har således

sedan länge medgett att dess assistenter får genomgå den

s. k. APY-kursen (anstaltspedagogisk yrkeskurs) med bibe-

hållen lön. Assistenterna får samma lön som vårdbiträden. l kommunen får numera varje nyanställd assistent gå igenom

tredagars introduktionsutbildning.

Även i Stockholm gäller emellertid att flertalet assistenter som i dag finns i allmänhet inte har någon speciell utbildning för sitt arbete. En för att komma in en

förutsättning på

APY-kurs är ju att man har varit anställd i två år. Ytterst få assistenter stannar så länge. Precis som i andra kommuner är alltså de allra flesta assistenter i Stockholm hemmafruar, studerande, praktikanter, AMS-elever, vapenvägrare e. d. Inte bara assistenternas varierar

utbildning/yrke kraftigt

utan även deras ålder. Vid SÖ:s enkäter från läsåren 1969/

Kommunernas assistentpo//t/k 45

70 och 1972/73 var spridningen från 18 år till 60 år. De flesta var dock i 30-40-årsåldern. När PRESS-projektet genomförde sin undersökning hade bilden delvis förändrats. Då var ca 80 % av assistenterna under 30 år. Till samma resultat har utredningen kommit i sina egna undersökningar. l det här sammanhanget kan nämnas att de allra flesta assistenter är kvinnor. Förhållandena i särskolan ingår inte i våra direktiv. Det kan emellertid vara intressant med en jämförelse. Läsåret 1977/ 78 tjänstgjorde sammanlagt 1 400 elevassistenter i särskolan. De flesta var kvinnor och deras ålder var i allmänhet under 30 år. Deras förutbildning varierade men de allra flesta hade ändå någon form av gymnasial utbildning i botten. Avslutningsvis skall nämnas att assistenterna själva i olika sammanhang har krävt en ordentlig för sitt arbete.

utbildning

Då skulle yrket tas mer på allvar, säger man, och genomströmningen minska.

2.6 Assistenternas anställningsförhållanden, lön m. m.

Som delvis har framgått av de tidigare avsnitten har assi-

stenternas löne- och anställningsförmåner successivt förbättrats. Fram till år 1972 då staten ännu stod för hela kostnaden för personell assistans gick SÖ:s anvisningar beträffande löner ut på följande. För assistans åt individualintegrerad handikappad elev skulle kommunen timanställa assistent. Timersättningen borde motsvara ersättningen till hemsamarit eller motsvarande i resp. kommun. För assistans i klass för rörelsehindrade borde en praktikant fast anställas och erbjudas en lön på ca 800 kr. i månaden. SÖ:s enkät 1972/73 visade att kommunerna vid lönesättningen av assistenterna i stort sett följde SÖ:s anvisningar. Av de 48 assistenter som t. ex. fick månadslön för att de arbetade i klasser för rörelsehindrade, fick inte mindre än 33 assistenter 800 kr/mån. Av de assistenter som fick timersättning hade de allra flesta 12-14 kr. i timmen, vilket motsvarade den genomsnittliga ersättningen till hemsamarit. Efter år 1972 fick SÖ:s löneanvisningar, så länge de över huvud taget fanns kvar, närmast betraktas som rekommen-

46 Kommunernas ass/stentpo//tik

dationer. Assistenternas anställnings- och lönevillkor förbättrades långsamt. l slutet av år 1975 slöts ett avtal om löneoch arbetsvillkor för vissa arbetstagare i beredskapsarbete i form av tillfälliga praktikarbeten för ungdom inom den statliga sektorn. Avtalet gällde fr. o. m. den 1 januari 1976. Enligt detta skulle timlön utgå med ca 19 kr. eller ( 1 9 x 7 tim. x

25 dagar) = 3 325 kr. i månaden. Till detta kom lönekost-

nadspålägg med ca 1 200 kr. Kostnaden per år för en assistent blev med av detta avtal (10 x 4 525) = tillämpning 45 250 kr. Sedan år 1977 finns det ett centralt kollektivavtal mellan Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet rörande assistenter (ABK/ANA-avtalen). Där står det att elevassistenter, barnavårdare, hemsamariter, sysselsättningshandledare m .fl. skall lönegradsplaceras i K 8. Det motsvarar i dag utan sociala kostnader 4 306 kr. i månaden. l avtalet står det dessutom att uppehållslön skall utgå. Med uppehållslön avses att assistenterna även får lön under ferier. Månadslönerna reduceras då i motsvarande grad. De 20 assistenter som läsåret 1978/79 tjänstgjorde i

Uppsala var alla placerade i lönegrad K 8 och hade uppehålls-

lön. Det samma gällde Sala, Västerås och Jönköping. l

Enköping var fyra av sex assistenter timanställda. Deras timlön var 25:60 kr. Två assistenter var lärare. Den ena lågstadielärare och fick lön som assitent enligt lönegrad L 1. Den andra var mellanstadielärare och var placerad i

lönegrad

L 2. l Sävsjö var alla assistenter anställda endast för vårterminen 1979 och alla var beredskapsarbetare. Även i Jönköping fanns det ett antal beredskapsarbetare som tjänstgjorde som assistenter. l det här sammanhanget kan nämnas att assistenternas löner i många fall betalats ur den s. k.

förstärkningsresursen.

Det är den delen av det nya statsbidraget till grundskolan, som kommunerna fritt kan disponera över. l integrationsutredningens undersökningar framkom att t. ex. samtliga assistenter i Enköpings kommun betalades på det viset. Riksrevisionsverket har i en nyligen publicerad undersökning visat att många andra kommuner gått till väga på samma sätt. Avslutningsvis skall i all korthet nämnas att många primärkommuner anställt assistenter för utvecklingsstörda barn i

Kommunernas ass/stentpo/itik 47

förskolan. Landstinget betalar emellertid assistenternas löner

- i överensstämmelse med det hittillsvarande totalansvaret

för utvecklingsstördas omsorger.

2.7 Assistenternas tjänstgöringstid

Antalet timmar som assistenterna tjänstgör varierar av

naturliga skäl högst avsevärt. Störst är behovet av assistans i

klasser för rörelsehindrade. l SÖ:s enkät 1972/73 visades

att de allra flesta assistenter i sådana klasser hade en

tjänstgöringstid på mellan 30-36 veckotimmar. Assistenter-

nas tjänstgöringstid i vanliga klasser var samtidigt i genom-

snitt 16 veckotimmar.

l PRESS-projektet framkom att 20 % av samtliga rörelse-

hindrade elever fick hjälp av assistent under hela skoldagen,

vilket framgår av följande tabell.

Tabell 6. Den personella assistansens omfattning

Omfattning Antal Procent Procent av totala antalet rh-elever

undersökningar

terna har en mycket varierande tjänstgöringstid. I Uppsala kommun t. ex., som har många klasser för rörelsehindrade, var den genomsnittliga tjänstgöringstiden för assistenterna läsåret 1978/79 27 veckotimmar. I Enköping var motsvarande siffra 16 veckotimmar. De assistenter i Stockholm, som samma år hjälpte individualintegrerade elever, hade en tjänstgöringstid som varierade mellan 10-40 veckotimmar. l träningsskolan och i grundsärskolan är det vanligast att assistenterna tjänstgör hela dagen.

48 Kommunernas assistentpo//t/k

2.8 När assistenten/eleven blir

sjuk

En praktisk fråga av stor vikt är vad som händer när den

personella assistenten blir sjuk eller vad assistenten skall

sysselsättas med när eleven blir sjuk. När SÖ gjorde sin första

enkät om den personella assistansen i början av 1970-talet

såg det ut så här:

Tabell 7. När assistenterna blir sjuka

Särskild vikarie anskaffades Lärare hjälpte Kamrater hjälpte

wm-mmwmoo

Lärare och kamrater hjälpte Lärare, kamrater och annan personal hjälpte

Övrig personal på skolan hjälpte

Skolvärdinna hjälpte Föräldrar hjälpte Där flera assistenter hjälpte en eller flera elever ryckte den andre in Lärarkandidater hjälpte Elevhemsföreståndare

m_t_-mmm

hjälpte Ingen särskild åtgärd Har ej :arit aktuellt

Ej besvarat -N

När det gällde elevernas egen sjukfrånvaro så hade 74

elever i varit timmar under läsåret.

genomsnitt sjuka 70,5

Frånvaro på grund av sjukdom varierade från 0 till större

delen av âret. l det senare fallet hade det rört sig om

sjukhusvistelse. Av följande tabell framgår hur det ordnades

för assistenten när eleven var sjuk.

Tabell 8. Vad gör assistenten när eleven är sjuk?

l det s. k. PRESS-projektet framkom att om assistenten blev sjuk fanns det vikarie att tillgå endast för ungefär hälften

av lärarna och eleverna. Övriga fick klara sig utan, vilket gick

bra i vissa fall (27 %) men medförde stora svårigheter i andra

Kommunernas assistentpo/itik 49

fall (20 %). Tillgången på vikarier var bäst i klasser för

rörelsehindrade. Till skolor med sådana klasser fanns i

allmänhet flera assistenter knutna och ofta kunde någon av

dem rycka in som ersättare t. ex. genom att tillfälligt utöka sin

arbetstid eller genom att skära ner viss hjälp till någon annan

elev.

I och med att flertalet assistenter började få avtalsenliga

månadslöner minskade de här problemen successivt. För

eleverna kvarstod emellertid problemen i varje fall om

assistenten varit personlig. Så här skrev för några år sedan en

svårt rörelsehindrad elev i handikapptidskriften Rörelse, som

utges av Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdo-

mar. Formuleringarna ger också en annan aspekt på proble-

met: Om assistenten kommer för sent av någon anledning har det gått lättare att få hjälp av elever vid t. ex. totalettbesök. Detta hände mig t. ex. i går, alltså måndagen den 21 mars 1977. Då korn en elev fram till mig när jag satt inne på informationen och frågade om jag behövde hjälp på toaletten. Ja, men det finns ingen som för tillfället kan hjälpa mig. Min assistent hade missat bussen. Kom då sä skall jag hjälpa dig på toaletten. Det kändes som ett väldigt kliv framåt, att fâ en sådan hjälp. Det enda jag behöver hjälp med i stort sett under en vanlig skoldag är att få hjälp på toaletten och det tycker jag inte skulle behöva sitta en assistent för. Det tycker jag att en skolvärdinna skulle klara av eller också skall man utvidga assistentens arbetsuppgifter så att hon förutom assistentarbetet kunde hjälpa även andra elever när hon hjälper den handikappade eleven.

l kan nämnas att man t. ex. i Stockholms

sammanhanget

kommun har gjort försök att ersätta personella assistenter

för individuellt integrerade elever med kamrater, skolvärdin-

nor, lärare etc. Erfarenheterna har därvid inte alltid varit

positiva när det gällt hjälp från kamrater. I de fall man använt

skolvärdinna som hjälp åt lättare handikappade elever har det

enligt bra. Skolvärdinnan har kunnat in

uppgift fungerat rycka

vid de få tillfällen på dagen då eleven behövt hjälp. Ett

ständigt problem i såväl Stockholm som andra kommuner är

dock att det inte finns någon bakjour om den ordinarie

assistenten blir sjuk. Det finns fall då den handikappade

eleven blivit tvungen att stanna hemma.

50 Kommunernas ass/stentpo//tik

2.9 Får de handikappade den assistans de behöver?

Svaret på rubricerade fråga har i viss mån av den

framgått tidigare redogörelsen. Här skall emellertid frågan tas upp mer

i detalj. Den följande texten baserar sig huvudsakligen på det

resultat som togs fram i PRESS-projektet. Behovet av personell assistans minskar i allmänhet med stigande årskurs. Anledningarna till detta kan vara flera. Vissa elever tränar efter hand upp sin motoriska förmåga och lär sig att klara sig självständigt. I de högre årskurserna upplevs assistenthjälp i somliga fall som negativ och utpekande, varför eleverna och/eller föräldrarna inte vill acceptera denna form av hjälp. De elever som fick personell assistans det år PRESS-

projektet genomfördes ansågs av de handikappades lärare i

de flesta fall ha fått tillräcklig hjälp. En mindre andel (8 %) av lärarna till de elever som hade personell assistans ansåg att

eleven var i behov av ytterligare hjälp för att klara skolarbe-

tet. Lärarna till de elever som inte fick personell assistans

tillfrågades om de ansåg att det förelåg behov av hjälp i form av personell assistans. Svaren framgår av följande tabell.

Tabell 9. Behov av elevassistent

Som framgår av tabellen ansåg ca 12 % av dessa lärare att

eleven hade behov av personell assistans. Varför sådan inte

hade getts framgår inte av svaren. Det finns emellertid skäl

att notera att ca en tredjedel av de elever som inte hade någon assistent fick hjälp av lärare och/eller kamrater och att det bedömdes vara den bästa lösningen. Det icke täckta behovet av personell assistans visade sig

vara störst på lågstadiet, mindre på mellanstadiet och minst

på högstadiet. l årskurs 1 var andelen lärare som föredrog att

Kommunernas ass/stentpo//t/k 51

själva eller genom elevens kamrater ge hjälp betydligt högre

än i andra årskurser. Samtidigt var andelen elever som

klarade sig helt utan hjälp lägst på lågstadiet.

Vid en jämförelse mellan olika klasstyper fann man något överraskande att det icke täckta hjälpbehovet var störst (procentuellt sett) i specialklass för rörelsehindrade och på institution och återfanns i betydligt lägre grad i vanlig klass resp. hjälpklass. lVlan hade förväntat sig att behoven av assistans i dessa specialklasser snarast skulle vara bättre tillgodosedda än i klasser med individuellt integrerade barn. Speciellt markant var ett behov av assistans under hela skoldagen, där procentsiffrorna för det icke täckta behovet var 24 % i klass för rörelsehindrade, 22 % i klass på institution men endast 1--2 % i vanlig klass och hjälpklass. En fråga av vikt i sammanhanget är om det finns möjlig-

heter att genom tekniska hjälpmedel och förbättringar i

skollokalerna kunna minska elevernas behov av assistans. Det kan t. ex. vara fråga om installation av hiss, borttagande av vissa trappor, installation av toaletter för rörelsehindrade, speciella bänkar, pennhållare, sänkning av podiet i klassrummet o. d. Svaret på den nämnda frågan framgår indirekt av de

analyser som gjordes i PRESS-projektet. När det gällde

skolornas handikappanpassning visade det sig att endast ett

fåtal rörelsehindrade elever (4 %) gick i skolor som inte alls

var anpassade till deras handikapp. Bäst tillgodosedda var

lâgstadieeleverna som inte i något fall saknade behövliga

anpassningar. Samtidigt kan nämnas att de allra flesta

rörelsehindrade elever, som var individualintegrerade i vanliga klasser, gick i den skola de skulle ha gått om de inte varit rörelsehindrade. Rakt motsatt förhållande rådde för de elever

som gick i specialklass för rörelsehindrade. De hade emeller-

tid inte placerats i sådan klass för att hemortens skolor inte var handikappanpassade. l PRESS-projektets slutredovisning konstaterades att den fysiska integreringen i stort sett kunde sägas vara avklarad med avseende på miljöanpassningar. Detsamma gällde tekniska hjälpmedel. Frågan om tekniska hjälpmedel för barn kommer dock ytterligare att belysas i ett projekt vid Göteborgs universitet (handikappforskningen: Stockholms-avdel-

ningen). Undersökningen heter Handikappade barn och deras

52 Kommunernas ass/stentpo/it/k

hjälpmedel. Syftet är att studera hur de handikappade barnen klarar sig i olika situationer och i olika aktiviteter samt att granska vilken roll hjälpmedlen spelar i den totala habiliteringsprocessen. Även om tonvikten ligger på hjälpmedelsproblematiken utgår man i projektet från barnets funktions-

nedsättningar och anser det viktigt att få synpunkter också

på andra sätt att reducera eller kompensera en funktionsned-

sättning. Det kan t. ex. vara fråga om fysisk och pedagogisk

träning, kompensation genom utnyttjande av andra kroppsfunktioner och sinnen eller genom kirurgiska ingrepp.

I det här sammanhanget kan också nämnas att det vid

landets RPH-centraler kontinuerligt pågår ett forskningsoch utvecklingsarbete i vad avser hjälpmedel ät

handikappade.

3 Den framtida av

utformningen

personell assistans

Inledning

Vi har i det föregående beskrivit hur den assistanpersonella sen i utbildningsväsendet införts och utvecklats sedan mitten av 1960-talet och vilket innehåll den Syftet med getts. avsnittet har, som vi tidigare sagt, inte bara varit att teckna en bakgrund till den diskussion som vi nu skall föra. Syftet har

även varit att göra en sammanställning av alla de uppgifter

som i dag finns om personell assistans så att de som på något sätt är beroende av eller sysslar med denna form av hjälp skall få en överblick av området och kanske stimuleras att förändra hjälpformerna i de avseenden de inte är tillfredsställande. l det här avsnittet skall vi nu diskutera den framtida utformningen av den personella assistansen. Vi börjar med att lyssna till vad bl. a. konsulenterna för de rörelsehindrade eleverna har att säga i om det finns alternativa

frågan

stödformer för personell assistans eller ej. Konsulenternas

nulägesbeskrivningar kompletterar de sammanställningar

och beskrivningar som presenteras i avsnitten 1 och 2. Efter det att vi låtit konsulenterna komma till tals och också redovisat PRESS-projektets synpunkter på de rörelsehindrade elevernas behov av hjälp i skolan m. m., vi så till

övergår

några mera allmänna reflektioner vårt Våra

kring uppdrag.

diskussioner och reflektioner så till sist ut i

mynnar några

riktlinjer som vi föreslår skall gälla i framtiden för den statliga assistentpolitiken i det allmänna skolväsendet. Förhâllandena i högskolan bör behandlas av den arbetsgrupp inom UHÄ som regeringen tillsatte i början av år 1979 (se avsnitt 1.8).

54 Den framtida utformningen av personell assistans sou 1979:82

3.2 Finns det alternativa stödformer för personell

assistans?

l våra direktiv står det att vi vid utformningen av den

personella assistansen särskilt skall överväga om det finns alternativa stödformer till assistans. I det följande gör vi ett försök att diskutera den frågan. Vi har, som vi just sagt, valt att göra det mot bakgrund av vad bl. a. de nuvarande konsulenterna för rörelsehindrade barn och ungdomar har för åsikt i Dessa konsulenter hör inte bara till dem som

frågan.

enligt vår mening förstår de här svåra frågorna utan de har också de berördas förtroende ute i skolorna. En sådan grund känns trygg att bygga på.

3.2.1 Vad konsulenterna för rörelsehindrade

säger

elever? l landet finns det f. n. sju heltidstjänster som konsulent för

rörelsehindrade elever. Konsulenternas uppgifter är att stödja

och hjälpa de rörelsehindrade barn och ungdomar som i det allmänna skolväsendet. SÖ har - som integrerats

framgått av den tidigare redogörelsen (se avsnitt 2)- under

många år hävdat inte bara att dessa konsulenter skall bli fler till antalet utan också att de skall spela en mer aktiv roll när

fråga uppkommer om att knyta en assistent till en skola. Vi i

integrationsutredningen har inte bara bett dessa konsulenter

att låta oss ta del av sina erfarenheterise avsnitt 2) utan också

att ge oss synpunkter på vilka förändringar som borde göras. Under rubriken Finns det alternativa stödformer för personell assistans har vi valt ut följande material ur konsulenter-

nas redovisningar. (Vid tidpunkten för intervjuerna tjänstgjor-

de nio konsulenter varav fyra på halvtid.) Göran Tholén är konsulent för rörelsehindrade elever i den region som omfattar N, O, P och R län. Han anser att mer kan göras i framtiden för att finna alternativa lösningar till heltidsassistans. Det kan gälla hur man utnyttjar befintlig personal på skolan, hur man använder sig av förstärkningsresurs och basresurs. Det är ofta en enkel lösning att anställa en assistent, framhåller han. Andra lösningar kan vara bättre men kräver att man grundligt diskuterar och funderar över alternativa lösningar. l fråga om gruppen elever med lätta rörelsehinder som dessutom har vissa beteendestörningar, är han ofta skeptisk till resursen personell assistans. Han berättar att han sett assistenter som fått ta det totala ansvaret för dessa

Den framtida utformningen av personell ass/stans 55

elevers skolsituation. Om assistentresursen skall användas för denna elevgrupp borde det vara ett krav, menar han, att elevvårdsteamet tydligt formulerar ett undervisningsprogram i vilket man uttrycker hur resursen personell assistans skall utnyttjas. Tholén hävdar att assistentresursen i hög grad utnyttjas i övningsämnen. Då är det inte ovanligt, skriver han, att resursen blir ett överbeskydd i stället för en hjälp till självhjälp. Assistenten blir den som gör arbetet åt eleven i stället för att bistå eleven i elevens självständiga arbete. Gun Andersson är konsulent i landets sydligaste region. Den omfattar G, K, L och M län. Hon berättar att det i hennes region endast förekommit enstaka fall där en assistent ersatt en speciallärare. l så fall har det felaktiga försökt rättas till. När det gäller frågan om tekniska hjälpmedel kan minska behovet av assistans förklarar hon att det är ett mycket svårt problem. Det gäller att göra eleven så oberoende och självständig som möjligt, samtidigt som eleven själv vill komma fram i klassens takt. Här gäller det hela tiden avväganden. Margareta Rindler är konsulent i D, T och S län. Hon erinrar om att personell assistans under åren har möjliggjort att många elever med grava rörelsehinder kunnat få gå i vanlig skola. Assistans är, säger hon, en konkret åtgärd som gör att skolan upplever integreringen som möjlig att genomföra. Ofta används emellertid assistenthjälpen på ett sätt som gör henne mycket betänksam. Det händer t. ex., skriver hon, att hjälp till självhjälp glöms bort av såväl assistent, elev, föräldrar som av lärare i ambitionen att eleven skall hinna producera så mycket som möjligt. Assistenten kan därvid hindra en realistisk syn genom att eleven hjälps alltför mycket och på ett felaktigt sätt. Ibland blir det så att assistenten ersätter lärare och speciallärare. Assistenten räknas ibland som en undervisande resurs. Assistenten ersätter dessutom ofta lämpligt tekniskt hjälpmedel och blir då ett hinder vid träningen av elevens förmåga att själv utföra skolarbetet. Om eleven behöver sjukgymnastik händer det att assistenten får ta öve. delar av sjukgymnastens arbete. Sjukgymnasten instruerar assistenten, ger assistenten program som sedan förväntas genomföras av assistenten. Från sjukgymnastiskt håll har önskan kommit, berättar hon, att skolan skall anställa fler assistenter för att eleverna skall få hjälp med exempelvis gångträning, träning med att köra el-rullstol. Orsakerna är att sjukgymnasterna anser att det här är en undervisningssak och att det därför är skolans angelägenhet. Arbetet anses också alltför okvalificerat för sjukgymnast. Gulli Hilmersson är tillsammans med Göran Tholén konsulent i N, O, P och R län. Hon menar att alltför många elever i dag får för mycket hjälp och utbildas till vårdtagare i stället för att tränas i att klara sig själva. Hon föreslår att assistenttjänsten skall knytas till den klass den rörelsehindrade eleven går i och inte till eleven själv. Ännu bättre vore, tillägger hon, om tjänsten kunde knytas till den skola där den rörelsehindrade eleven finns. Fördelarna skulle vara många, främst att elevens förmåga att klara sig själv bättre togs till vara. En annan fördel skulle vara att den rörelsehindrade eleven fick större chans att naturligt umgås med och kanske även få hjälp av sina kamrater. Nu säger man ofta: Han har ju en assistent. Gulli

56 Den framtida utformningen av personel/ assistans

Hilmersson berättar vidare att hon sett assistenter som bara sitter under t. ex. en klasslektion och som motiverar sin passivitet med orden att eleven måste ju få göra något själv. Javisst, säger Hilmersscn, men assistenten kan väl också göra någonting. Britt Magnusson är konsulent i D, T och S län, tillsammans med Margareta Rindler. Hon säger att assistenternas arbetsuppgifter til största delen är av praktisk natur. Det kan vara fråga om förflyttning, av- och pâklädningar, toalettbesök eller hjälp på raster eller vid måltider. Hon erinrar emellertid om hur olika det fungerar. Några assistenter lan vara varsamma med hjälpinsatsen och gör sig inte till mer personliga assistenter än nödvändigt. Klassläraren och de andra lärarna upplever i de fallen att assistenten är en tillgång för hela skolan vilket också kommer den rörelsehindrade eleven tillgodo både inom och utom skolsalen Andra assistenter kan emellertid ta sin uppgift för seriöst, ikläda sig nära nog mamma-rollen och bli smått ängsliga om inte deras elever ka1 svaret på frågan. Klasskamraterna kan då vara ovilliga att ställa upp för sir kamrat med rörelsehinder - det är ju assistentens jobb. Brita Berglund är konsulent i den region som omfattar Z, Y, AC och BD län. Hon anser inte att det finns skäl att tala om assistans som ei snabb och billig hjälp. Hon menar att det snarare är tvärtom. Lärarkrafter används för i många fall typiska assistentuppgifter. Hon har t. ex. sett hur speciallärare har varit med eleven i hemkunskap och slöjd. Gudrun Norberg är konsulent för rörelsehindrade elever i C, U W och X län. Hon betonar att assistans är något mycket fint, en konkret åtgärd som i många fall bidragit till trygghet för elev, familj och lärare. Det ;år inte, framhåller hon, att lita till kamrathjälp. Hon har sett många fall där rektorer och övrig skolpersonal till en början varit entusiastiska över sådana initiativ. Kamraterna har tävlat om att få hjälpa till, har de sagt. Senare har ton själv fått uppleva hur just de här rörelsehindrade eleverna ibland har kommit att glida in i förnedrande behovssituationer där klasskamraternas hjälp endast - när försvunnit. Gudrun getts motvilligt nyhetens behag Norberg påpekar emellertid samtidigt att en ensidig assistenthjälp ibland kan påverka integreringen av den rörelsehindrade eleven negativt. Assistenthjälpen kan förhindra en realistisk syn på den rörelsehindrade eleven. Hon berättar att det är vanligt att assistenten följer eleven från förskolan utan att man inför grundskolan penetrerar elevens behov och assistentens arbetsuppgifter. Även hon vittnar om att assistenter ibland får ersätta speciallärare. Hon säger vidare att det med assistenthjälp finns risk att tekniska hjälpmedel och förändringar i arbetsmetoder och maieriel ej utnyttjas tillräckligt. Vidare finns det risk att rörelsehindrade elever med beteendestörningar eller liknande problem inte får adekvat fjälp av psykolog, psykiatriker eller kurator. lngen vet riktigt, skriver hon, vad eleven kan prestera. Är det assistenten eller eleven som tänker och känner? Avslutningsvis föreslår hon att de rörelsehindrade elevernas skolstart och stadieövergängar noggrant förbereds i samråd med den regionala konsulenten. Om assistenthjälp behövs skall en arbetsplan för assistenten göras upp innan assistenten anställs. En kontaktperson för assistenten skall utses och kontinuerliga uppföljningar av assistentens arbete göras.

Den framtida utformningen av personel/ ass/stans 57

Karin Stenberg är konsulent för rörelsehindrade elever i AB och l län. Även hon betonar vikten av att den rörelsehindrade elevens situation noga analyseras innan en assistent anställs. Om eleven mest behöver hjälp med sådana uppgifter som kan betecknas som pedagogiska, då bör dessa ej handhas av assistent utan av lärare. Vilken form och vilken sorts Iärarförstärkning eleven bör ha är beroende av den enskilde elevens situation och behov. Stenberg pekar pä vissa risker som bör uppmärksam» mas om en assistent anställs för en elev; eleven måste få känna att läraren är till lika mycket för honom/henne som för de andra eleverna. Assistenten får inte isolera eleven frän läraren. Assistenten får inte heller isolera eleven från kamratgruppen. Det bör vara en strävan hos assistenten att förmedla social kontakt mellan den rörelsehindrade eleven och de andra eleverna. Marianne Örtlund slutligen är konsulenti H, F och E län. Hon hävdar att assistenterna ibland får arbetsuppgifter av specialpedagogisk karaktär. Så här kan det låta, skriver hon: Nu när du fått assistent så får du färre specialundervisningstintmar. Ofta hjälper assistenten eleven att utföra en uppgift i läroboken i stället för att tillrättalägga så att eleven kan uppgiften klara den på egen hand. Assistenten och eleven knyts också i hög grad till varandra, den handikappade eleven har aldrig en chans att försöka på egen hand, inte ens en chans att vara ensam. Lärarnas fackliga medvetenhet är, förklarar hon, på sina håll så stor att den spolierar det rörelsehindrade barnets och assistentens självständighetssträvan.

3.2.2 Vad sa man i

PRESS-projektet?

l PRESS-projektets slutrapport (mars 1978) förs en sam-

manfattande diskussion om hur den rörelsehindrade elevens

behov vägs mot skolans ekonomiska, och personella organi-satoriska resurser. Det konstateras därvid bl. a. att när det

gäller de ekonomiska skolorna i nästan

satsningarna tycks

samtliga fall ha uppfyllt de rörelsehindrade elevernas behov.

Miljöanpassningar, anskaffande av tekniska hjälpmedel,

anställning av personell assistent samt särskild har skolskjuts genomförts där behov har Endast enstaka önske-

förelegat.

mål har inte kunnat t. ex. installation av uppfyllas hiss i ett par

fall resp. ombyggnad av samtliga delar av skolbyggnaderna.

Några föräldrar och elever har också velat att

assistenthjälpen skulle utökas. l PR ESS-projektet har man emellertid inte

kunnat avgöra om orsakerna därvid varit att skolan ansett att

eleven inte behövde mer eller om varit

assistenthjälp skälen

ekonomiska.

När det gäller assistenterna konstateras vidare att de ofta

fungerat ute i skolorna som en för icke trygghet oroliga

58 Den framtida utformningen av personell assistans

handikappade elever i klassen. En sådan mer flexibel användning av assistentresursen betraktas som positiv om den innebär att läraren i gengäld avlastas vissa uppgifter och kan ägna mer tid åt den rörelsehindrade eleven. l slutrapporten erinras om att vissa lärare vid intervjuerna uttryckt önskemål om att elevantalet i vanlig klass där det går en rörelsehindrad elev skulle skäras ned. Lärarna skulle då få större möjligheter att tillgodose de rörelsehindrade elevernas behov av extra hjälp utan att övriga elever skulle bli åsidosatta. Lärarnas arbetssituation skulle också därigenom på ett välbehövligt sätt underlättas. l slutrapporten påpekas att klasser med reducerat elevantal förekommer på flera håll. Erfarenheterna därifrån är emellertid inte odelat positiva. Ofta har det varit så att man i dessa klasser har placerat fler elever som av andra skäl än rörelsehinder har behov av mindre grupp och/eller extra hjälp. Det är därvid inte säkert, konstateras i slutrapporten, att resultatet av nedskärningen blir det avsedda för vare sig den rörelsehindrade eleven eller för läraren. Det är ju inte klasstorleken i sig själv som är avgörande utan summan av samtliga elevers behov av individuell hjälp samt flera andra faktorer. Kompanjonlärare i klassrummet kan ofta vara en bättre lösning på problemet. Till sist konstateras i slutrapporten att de resurser samhället har till sitt bör fördelas utifrån den enskilda

förfogande

elevens behov och inte efter bakgrunden till dessa behov. Personell assistans som i dag t. ex. i princip endast kan ges till fysiskt handikappade elever borde, enligt PRESS-projektet, kunna ges även till invandrarbarn, emotionellt störda elever m. fl. ”Att specia/resurser inte avgränsas ti/l att gälla endast vissa e/evgrupper med särskilda behov är också en de/ av integrationsprob/emat/ken i dess vidaste bemärkelse, heter det i slutrapporten.

3.2.3 Utredningens överväganden

A//männa synpunkter l våra direktiv det - helt - att vi skall utreda står generellt utformningen av den personella assistansen. Det är alltså det som är vår uppgift. Samtidigt är det emellertid våruppgift att utgå ifrån den verklighet som finns ute i våra skolor och

Den framtida utformningen av personell assistans 59

som vi har försökt beskriva i det här betänkandet. Den verkligheten visar att det a//tic/ måste ske en individuel/ anpassning till varje handikappad för att den personella assistansen skall bli bra. De handikappade är ju ingen homogent sammansatt grupp utan har lika individuellt skiftande behov som alla andra. Det finns alltså en motsättning mellan å ena sidan direktivens krav på oss att ge generella modeller för hur den personella assistansen till handikappade elever skall utformas och å andra sidan verklighetens krav på oss att ge varje elev just ett individuellt anpassat stöd. Dessa dubbla krav har också i viss utsträckning präglat vårt utredningsarbete i denna fråga. I ett tidigt skede av arbetet undersökte vi sålunda möjligheterna att utarbeta generella regler för

utformningen av den personella assistansen. Vi övervägde

att t. ex. föreskriva att en assistent aldrig fick ersätta en lärare

eller en sjukgymnast. Vi såg också eventuella möjligheter i att

skapa vissa olika regler för assistans till de olika handikappgrupperna eller i att ge regler för hur assistenten skulle motverka elevers isolering eller passivisering. Allt eftersom vårt arbete fortskred och våra kontakter med verkligheten ute i skolorna fördjupades, kände vi emellertid

att möjligheterna att fjärrdirigera utformningen av den per-

sonella assistansen var mycket små. Det gäller ju i så synnerligen hög grad den enskilda elevens behov. Låt oss dock, innan vi går vidare, erkänna att man möter stora svårigheter, även om man mycket nära den enskilde handikappade söker lösa frågorna kring det praktiska hjälp-

behovet. Många gånger drivs besluten i den ena eller andra riktningen av starka känsloreaktioner, både hos den handi-

kappade och hos människorna omkring. Några exempel kan få illustrera. En individualintegrerad gravt rörelsehindrad elev känner sig kanske ensam och isolerad i sin klass och upplever att assistenten står i vägen för hans eller hennes gemenskap med kamraterna (se avsnitt 2.8 om flickan som var lycklig för att assistenten var sjuk en Skall detta

dag). problem möjligen

lösas genom att kamraterna griper in och övertar vissa assistentsysslor? Kamraterna vill kanske nu, kommer de att orka i tider av t. ex. betygshets? Och kommer kamraterna att - om ingen assistent finns - känna samvetskval de varje gång

60 Den framtida utformningen av personell ass/stans

inte kan eller orkar göra tillräckligt mycket för sin handikappade kamrat? Hur påverkas i så fall relationerna mellan den handikappade och kamraterna? Även läraren i klassen kan uppleva det som otillfredsställande att en assistent ger den handikappade hjälp i undervisningssituationen och hellre vilja vara ensam om eleven. I avsnitt 2.9 visade vi att ca en tredjedel av de elever som hade behov av assistans, men som av någon anledning inte fick det, i stället fick hjälp av läraren och/eller kamraterna. Ett sådant arrangemang var särskilt vanligt i den första årskursen i grundskolan. Vad är det, om inte ett uttryck för att läraren, när barnet är litet och utsätts för alla de påfrestningar det innebär att börja i skolan, känner det svårt att överlåta stödet och hjälpen av den handikappade till en assistent? Till och

med de fackliga hänsynen tycks här ha fått vika. Vad betyder

då ett sådant arrangemang för den handikappade eleven?

Alternativa stödåtgárder Av konsulenternas redovisningar och av PRESS-projektets

slutskrivningar framgår att det finns många situationer ute i

skolorna där den personella assistansen åt handikappade med fördel hade kunnat bytas ut mot andra stödformer. Nästan samtliga konsulenter vittnade t. ex. om fall där assistenter utförde arbetsuppgifter som borde ankommit på speciallärare. Vidare förekom det fall där assistenter in

gick

på sjukgymnasters arbetsområde, på kuratorers, psykologers och syo-konsulenters. Även tekniska hjälpmedel hade i högre grad kunnat användas för att göra den handikappade mindre beroende av personell assistans. Vårt uppdrag att utreda vilka alternativa stödf0rmer till personell assistans som finns, är alltså lätt att fullgöra så till vida att praktiskt taget alla personalkategorier i skolan tycks utgöra sådana alternativa stödformer. Samma sak tycks gälla för tekniska hjälpmedel där gränserna för vad som är tekniskt möjligt oavbrutet förskjuts. Ingen har emellertid någon större glädje av så generella konstateranden. Det avgörande är ju hela tiden vad som passar den enskilde eleven, och det varierar naturligtvis från fall till fall. Som vi tidigare nämnt, övervägde vi till en början om vi skulle kunna välja ut vissa typiska arbetsuppgifter som

Den framtida utformningen av personell assistans 61

assistenterna f. n. utför och utifrån dem formulera generella rekommendationer om vem som bör utföra dem. Detta skulle kräva en noggrann och kartläggning kategorisering av assistenternas arbetsuppgifter. Det skulle emellertid också bli nödvändigt att göra motsvarande analys av övriga personalkategoriers arbetsuppgifter i skolan. l annat fall skulle vi inte kunna veta något om hur man skall kunna den påverka nuvarande arbetsfördelningen. Vi skulle, med andra inte ord, veta vilka möjligheter vi har att dela med oss av assistenternas nuvarande brokiga till andra arbetsuppgifter som arbetar i skolans värld. l den har pågående elevvårdsutredningen man nyligen påbörjat en kartläggning av olika arbetspersonalkategoriers uppgifter i skolan. Kartläggningen omfattar arbetsuppgifter dels i fråga om dels i förebyggande elevvård, fråga om hjälp, stöd och av elever med särskilda behandling svårigheter. För integrationsutredningen finns det- mot den här bakgrunden ingen anledning att göra egna analyser av de olika personalkategoriernas arbetsuppgifter i skolan. Kartläggningen omfattar dels i om arbetsuppgifter fråga förebyggande elevvård, dels i om stöd och fråga hjälp, behandling av elever med särskilda svårigheter. Elevvårdsutredningens arbete bör avvaktas. är emellertid om det inte Frågan ändå går att uttala om det är eller att rekommendera möjligt ej att vissa av dagens typiska kunde utföras assistentuppgifter av andra än assistenter. Utredningen har trots allt ju gjort vissa egna undersökningar i frågan. l avsnitt 2.4 har vi redovisat en av assistenkartläggning ternas arbetsuppgifter. Där framkom det bl. a. att det var svårt att göra bestämda uppdelningar av assistenternas arbetsuppgifter. Det var t. ex. svårt att göra en strikt uppdelning mellan vårdande och pedagogiska uppgifter. Uppgifterna gick lätt in i varandra och ofta kunde det framstå som lätt absurt om man trots allt försökte sig på en sådan uppdelning. När statsbidraget till personell assistans i grundskolan tillkom år 1967 uttalade t. ex. den inom arbetsgrupp SÖ som förberett frågan att till pedagogiska hörde arbetsuppgifter att sätta papper i maskinen åt fram material eleven, plocka etc. Vår kartläggning visade alltså att det var svårt att kategorisera assistenternas och att ut vissa arbetsuppgifter välja

62 Den framtida utformningen av persone/l assistans

typiska arbetsmoment som kanske kunde utföras av andra. Och - som vi tidigt kunde fråga oss - är en sådan kategorisering över huvud taget något att sträva efter? Kan det inte kanske till och med ligga en fara i alltför bestämda uppdelningar mellan skilda yrken? Låt oss vidare något utveckla dessa funderingar. Ofta har det fungerat så ute i skolorna att sjukgymnaster, lärare, kuratorer m. fl. överlâtit till assistenterna att ta det vardagliga ansvaret för de handikappade. Detta har inte varit i och för eftersom många assistenter

något konstigt sig

anställtsjust för att göra allting -som det stod i Bräcke-Östergårds introduktionsbrev till assistenter för några år sedan. lärare och kuratorer anställs däremot med

Sjukgymnaster,

bestämda Det som inte i deras tjänster

arbetsuppgifter. ingår

kan de, som vi har visat, överlåta till assistenterna. Några tyckte t. ex. att assistenter kunde träna de sjukgymnaster rörelsemoment som de väl en gång gett anvisningar om. Speciallärare tyckte på samma sätt att assistenten kunde

hålla i den vardagliga undervisningsträningen av eleven

eftersom den i så stor utsträckning inbegrep också rent praktiska moment etc. l det här sammanhanget tycker vi att det finns skäl att erinra skolan - som samhället i stort - är om att precis uppbyggt efter ett visst hierarkiskt system. Rektor och Skolläkare befinner sig högt upp i systemet, assistenten långt ner. Den hierarkiska ordningen återspeglas främst i de arbetsuppgifter personalen utför. Det är stor skillnad mellan dessa arbetsuppgifter. Vissa betalas inte bara bra utan är också stimulerande och har hög prestige. Med andra arbets-

uppgifter, t. ex. assistenternas, förhåller det sig ofta precis

tvärtom. Om man mot den här bakgrunden överväger att välja ut typiska assistentuppgifter som man skulle kunna lägga över på andra befattningshavare i skolan skulle den egentliga innebörden kunna bli att s. k. fina uppgifter, typ och kurativa

sjukgymnastuppgifter, pedagogiska uppgifter

uppgifter, som kräver en lång utbildning etc. togs ifrån assistenterna. Kvar skulle finnas den, till synes, stummahandräckningens-assistent. De handikappade skulle få uppleva att specialister ryckte in i olika situationer i högre utsträckning än i dag och assistenterna skulle än mer markerat hamna långt ner i det hierarkiska systemet med

Den framtida utformningen av personel/ ass/stans 63

arbetsuppgifter som har låg status som t. ex.

tunga lyft. Enligt vår mening är det självklart att läraren skall ansvara för undervisningen, sjukgymnasten för och sjukgymnastiken kuratorn för den kurativa insatsen. Vi tror emellertid att det finns skäl att motverka att alltför bestämda

uppdelningar

görs mellan olika yrken. Assistenterna har

många gånger, på

ett för de handikappade välgörande sätt, axlat ett ansvar som Iiknat förälderns (eller den som har den värden av primära

barnet). Utgångspunkten har därvid inte i första hand varit en bestämd arbetsbeskrivning utan den handikappade som

själv behövt hjälp i en rad situationer som det varit svårt att i

förväg ange. l dag är det praktiskt taget omöjligt för en vuxen

människa att enbart i kraft av sin erfarenhet eller vilja att hjälpa komma in i skolans värld och där finna en meningsfull

uppgift. Assistentsysslorna är kanske det närmaste vi kan

komma. De borde emellertid då i högre utsträckning än i dag inriktas på elevernas behov, inte efter till dessa bakgrunden

behov, som PRESS-projektet föreslog i sin slutrapport. Det

skulle betyda att assistans i framtiden inte bara skulle kunna ges till fysiskt handikappade barn och ungdomar utan även till invandrarbarn, emotionellt störda elever m. fl. Pâ det sättet skulle också vuxna människor - t. ex. föräldrar - kunna få en konkret chans att komma in i skolans värld och där verka

tillsammans med lärare, psykologer, skolledare m. fl. l den här

frågan har vi samrått med utredningen om förstärkta kon-

takter mellan hem och skola. Den utredningen har därvid påpekat vikten av att föräldrar i framtiden skall ges reella

möjligheter att komma in i skolan. Utredningen har emellertid

framhållit att man noga bör överväga det lämpliga i att en

förälder anställs som assistent till sitt eget barn. lntegrations-

utredningen delar dessa åsikter. Vi vill i det här sammanhanget gärna påminna om att många av de sysslor som utförs av assistenter - de till synes

enkla uppgifterna - ofta griper djupare in i den handikap-

pades integritet än sådana sysslor som andra utför i skolan. Det är då viktigt att assistenten har ett fint öra och en stor

känslighet för den medmänniska han eller hon satts att hjälpa.

Hår är det alltså om och krav som alls inte

fråga uppgifter går

att inrangera i ett arbetschema eller ens att på sätt

något

mäta. En konsekvens av det vi nu sagt blir att den

viktiga frågan

64 Den framtida utformningen av personell assistans

om vilken utbildning assistenterna bör ha i framtiden blir

synnerligen komplicerad. Den hjälp assistenten ger kan ju komma att ta sig de mest skilda uttryck. l ena fallet kan det

vara fråga om en assistent vars uppgift är att läsa in på band

åt en synskadad. En annan gång kan det vara fråga om en

teckenspråkstolk för en döv elev. Om hjälpen i stället skall ges åt ett invandrarbarn kan det vara skäl att assistenten kan tala barnets modersmål. Till dessa omständigheter kommer, i med vad vi förordat att vuxna människor med enlighet ovan, olika och yrke bör kunna rekryteras till utbildningsbakgrund assistentarbetet. Allt det här innebär, om våra förslag nu genomförs, att det inte bara blir svårt utan kanske också betänkligt att utforma en yrkesutbildning för assi-

generell stenter. Vid våra överväganden av de här utbildningsfrågorna

har vi emellertid stannat för att vi skall ta upp dem igen i samband med att vi senare i utredningsarbetet diskuterar andra behov av utbildning, information

personalgruppers

m. m. För att nu återvända till frågan om vi skulle kunna välja ut vissa som vi kunde rekommendera

typiska assistentuppgifter

att andra personalkategorier i skolan än assistenterna tog över, så har vi alltså, som framgått av den här redogörelsen, avvisat den tanken. De alternativa stödformer till assistans som direktiven talar om får i stället utformas lokalt med hänsyn till den enskilde elevens behov. I ett hänseende är vi emellertid beredda att vårt stöd till sådana alternativa ge stödformer till assistans. Vi kan utforma ett statsbidragssom är neutralt i förhållande till om

system hjälpinsatsen. Mer

detta i det följande.

Våra analyser av assistenternas arbetsuppgifter återspeg-

lade statsbidragssystemets konstruktion. Detta framkom inte minst vid intervjuerna med konsulenterna för rörelsehindrade barn och ungdomar. Praktiskt taget alla dessa konsulenter talade, med anledning av assistenternas olika sysselsättningar, om att de önskade sig ett annat resurssystem där möjligheter till flexibla anordningar skulle finnas, även t. ex. en bit in på läsåret. Om t. ex. en rörelsehindrad elev under höstterminen lära - utan lyckades sig själv assistentens hjälp - att klara av vissa praktiska situationer, då skulle assistenten under vårterminen kunna gå över på andra uppgifter i skolan eller i stället kanske bytas ut mot en

Den framtida av personell assistans 65 utformningen

kompanjonlärare. Det nuvarande där

statsbidragssystemet

alla ungdomar får sina behov ur samma

tillgodosedda källa

men där det i såväl grundskolan som i gymnasieskolan finns

ett särskilt statsbidrag till personell assistans, möjlighe-

gör terna till flexibla anordningar begränsade. Assistenternas arbetsuppgifter således bl. a.

återspeglar statsbidragssystemets konstruktion. Litet tillspetsat skulle

man kunna säga, att så länge det finns kvar ett särskilt statsbidrag till personell assistans är möjligheterna till flexibla anordningar små. l varje fall gär det inte som i ovannämnda exempel att byta ut en assistent mot en kurator, mot en syokonsulent eller mot en speciallärare. Slutsatsen blir då, att vi genom ett annat

statsbidragssys-

tem kan påverka assistenternas och

arbetsuppgifter därige-

nom -indirekt -de handikappades behov av assistans eller av alternativa stödformer. Detta konstaterande, att det att behovet av gär påverka assistans eller av alternativa stödf0rmer, är inte så anmärkningsvärt som det låter. För det första är det bara naturligtvis inom rimliga gränser detta gäller och för det andra torde det vara fråga om ett tämligen förhållande. Om vi

allmängiltigt

tillskapar ett särskilt för vissa i

statsbidrag befattningshavare

skolan men låter andra konkurrera om det generella

statsbidraget, då kan vi räkna med att statsbidragskonstruk-

tionen kommer att i i

återspeglas personaluppsättningen

skolan. En av de riktlinjer för den framtida av den

utformningen

personella assistansen som vi, till följd av det här resonemanget, känner oss beredda att lägga ut är denna.De resurser som i framtiden ska/l användas för personell assistans ska/l kunna användas även för andra stödformer alternativa stödformeW-än assistans. En lärare skall t. ex. kunna anställas för pengarna om detta bedöms som det mest l ett

lämpliga.

annat fall kanske insatser av exempelvis en skolvärdinna är vad som krävs. Vår slutsats är, att det som krävs för av den

utformningen

personella assistansen till handikappade elever är inte reg/er utan effektiva instrument i händerna på den som personal finns och arbetar ute i skolorna, t. ex. elevernas lärare eller konsu/enterna för rörelsehindrade. Sä krast fastställs den enskilde elevens hjälpbehov av en som

befattningshavare ser

66 Den framtida utformningen av personell ass/stans

eleven framför sig och rådgör med eleven samtidigt som han eller hon har en bred erfarenhet av vad som bäst hjälper i liknande situationer. De effekt/va instrumenten kan vara t. ex. flex/bla statsbidrag, persona/urb//dn/ng och ökad information. Om man följer den här riktlinjen finns det i huvudsak bara två finansieringssystem för den personella assistarsen som man kan välja mellan. Antingen kan man skapa en ekonomisk källa som är avsedd att ösa ur enbart för de handikappades räkning. Eller också kan man ha en ekonomisk källa som är för alla elever i skolformen i fråga. Det första gemensam alternativet skulle innebära - om man översätter detdirekt på i t. ex. - att

det gällande statsbidragssystemet grundskolan

man låter statsbidraget till personell assistans förvandlas till ett statsbidrag för handikappade. Det andra alternativet skulle innebära att det nuvarande statsbidraget till aersonell assistans avskaffades, eller rättare inkorporerades i de sagt,

nuvarande s. k. bas- och förstärkningsresurserna.

lnnan det emellertid är möjligt att diskutera den här frågan mer i detalj måste vita vem som i framtden skall

upp frågan

bära det ekonomiska ansvaret för den personella assistansen. Skall det vara staten - som SÖ föreslagit i sin anslagsframställning under flera år - eller skall det vara kommtnen. Om ansvaret skall delas mellan stat och kommun, erligt vilka skall det ske? l avsnittet som följer diskuterar vi principer

denna fråga.

3.3 stat och kommun när det

Kostnadsfördelning gäller handikappades utbildning

3.3.1 direkt/v

Integrationsutredn/ngens

I våra direktiv står det att vi skall utreda

förutsättningslöst

om kostnadsansvar för personell assistans Det står frågan att vi skall det i samband med om de

gör överväganden

totala resurser som erfordras vid olika former av integrerad verksamhet. Dessutom står det att vi bör överväga vilka åtaganden som vid integrerad verksamhet bör åvila stat resp. kommun. de här skall vi inte bara te ett stort

Enligt formuleringarna

om mellan stat och

grepp på frågan kostnadsfördelningen

Den framtida utformningen av personel/ assistans 67

kommun när det gäller handikappades utbildning, utan vi skall även nalkas den utan att låta oss pâverkas av den nuvarande

kostnadsfördelningen. Det förefaller således som om direktivförfattaren här har tänkt sig att vi faktiskt skulle kunna - om

vi fann det motiverat -föreslå genomgripande förändringar i den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

Så är det emellertid inte. En utgångspunkt för vårt arbete

skall i stället vara att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skall vara i huvudsak oförändrad när det gäller

utbildningen av handikappade. Detta står nämligen också i

våra direktiv. Det står emellertid inte i anslutning till de ovannämnda citaten rörande personell assistans och inte

heller under rubriken allmänna utgångspunkter i direktiven

utan allra sist under rubriken utredningsarbetets bedrivande. Enligt vår mening är det inte möjligt att utreda kostnadsfördelningen mellan stat och kommun förutsättningslöst

samtidigt som det som en utgångspunkt för värt arbete

skall gälla att kostnadsfördelningen i huvudsak skall se ut som den gör. Vi har i stället valt att lägga ett lite mindre perspektiv på frågan än vad som har förutsätts i våra direktiv samtidigt som vi låter den nuvarande mellan stat

kostnadsfördelningen och kommun i princip utgöra en utgångspunkt för vårt

arbete.

3.3.2 Den obligatoriska sko/an

För utbildningen i den obligatoriska skolan har kommunerna

praktiskt taget ett generellt ansvar. Undantagen är givetvis

utbildningen vid särskolan och specialskolan. I skollagen

uttrycks det kommunala ansvaret så att kommunerna skall sörja för undervisningen av barn i Skolstyrelsen

grundskola.

i kommunen måste ta erforderliga initiativ för att alla barn

skall beredas tillfredsställande utbildning i kommunen. Är

t. ex. skolan måste kommunen ordna skol-

avlägset belägen

skjuts, behöver en handikappad elev speciella läromedel eller tekniska hjälpmedel måste kommunen på motsvarande sätt ställa upp etc. Det här betyder att kommunen i princip är skyldig att i grundskolan betala en assistent om en sådan skulle behövas. På motsvarande sätt är staten i princip

68 Den framtida utformningen av personell assistans

skyldig att betala en assistent i specialsko|an och landstinget en assistent i särskolan. Som vi visat i det föregående har kommunerna, i varje fall såvitt assistans, också levt till sitt

gäller personell upp generella ansvar för den obligatoriska skolan vilket pålagts

dem i bl. a. De som har

skollagen. undersökningar gjorts

visat att behovet av assistans i stort tillfreds-

genomgående

ställts trots att kommunerna fått bära huvuddelen av kostnadsansvaret. Dessa omständigheter tycks alltså tala för att staten inte skulle behöva betala särskilda statsbidrag för att assistenter skall anställas till dem som behöver. Som vi kommer att visa i det följande finns det emellertid andra skäl för ett fortsatt starkt, statligt handikappstöd.

3.3.3 Det frivilliga sko/stadiet

På det frivilliga skolstadiet finns det inte en motsvarande skyldighet för kommunerna att ordna skolskjuts, personell assistans eller att ta fram tekniska hjälpmedel. Utbildningen på detta stadium erbjuds inte heller alla ungdomar som slutar

är gymnasieskolan dimensionerad grundskolan. Visserligen

för att kunna ta emot i stort sett hela årskullen 16-åringar,

men ungdomarnas önskemål om utbildningsväg skiljer sig ibland väsentligt från den faktiska dimensioneringen. Ungefär

15 % av årskullen fortsätter f. n. inte i gymnasieskolan.

Handikappade är överrepresenterade i denna grupp. En orsak till detta torde vara att handikappade ofta

bidragande

har praktiska svårigheter att klara av de yrkesinriktade studievägarna med de stödresurser som står till buds i dag. l det har vi visat att kommunerna även på det

föregående

stadiet har ett stort ansvar för att de

gymnasiala tagit

handikappade skall få den personella assistans de behöver. Detta trots att kommunerna även här har fått bära huvud-

delen av kostnaderna. Någon större betydelse tycks det

således inte ha haft att skollagen gett kommunerna ett

sådant här generellt ansvar enbart för den obligatoriska skolan men inte för den frivilliga.

Om man emellertid väljer att upprätthålla ambitionen att ungdomar har rätt till yrkesförberedande utbildning igymnasieskolan även om de är handikappade, då växer behovet av

SOU

1979:82 Den framtida utformningen av personel/ ass/stans 69

stödresurser avsevärt. Frågan är då om kommunerna är lika beredda som hittills att med ringa statsbidrag betala skolskjutsar, assistenter m. m. även för de gymnasiestuderande. Tidigare diskuterade man möjligheten av att göra gymnasieskolan obligatorisk. Orsaken till detta var bl. a. omständigheterna att så många elever som inte fortsatte sin utbildning direkt efter grundskolan kom från hem där det inte fanns

någon utbildningstradition och där dessutom familjeeko-

nomin ofta var l diskussionen om en

svag. förlängd obliga-

torisk utbildning uppställdes olika alternativ för hur en sådan skulle organisatoriskt utformas. Antingen kunde den innebä-

ra krav på en sammanhängande elva-tolv-årig utbildning eller

ett mera tänjbart system där de sista skolåren kunde genomföras före en viss uppnådd ålder och således inte behöva ske i omedelbar anslutning till grundskolan. Utan att här närmare gå in på den här debatten skall endast

nämnas att argumenten mot en förlängd obligatorisk skol-

gång varit klart övervägande. BI. a. har man pekat på att den flexibilitet i utbildningsplaneringen som är särskilt viktig i en

studieorganisation som vill främja återkommande utbildning,

måste gälla hela efter den

utbildningssystemet obligatoriska

skolan. Man borde därför i stället arbeta efter den modellen att alla bör ha rätt till fortsatt utbildning efter grundskolan och att samhället har ett ansvar för att denna rätt så som

långt

möjligt kan utnyttjas av den enskilde. Under senare år har statsmakterna vidtagit en serie

utbildningspolitiska åtgärder i syfte att påverka ungdomar-

nas val mellan utbildning och arbete efter grundskolan. Även på andra områden än det utbildningspolitiska har statsmakterna bedrivit en reformpolitik med detta syfte. En

kraftig förstärkning av de statliga insatserna för handikappade

elever i åldern 16-20 år skulle väl ansluta till den hittills förda politiken när det gäller ungdomar i gymnasiala studier.

Utredningens överväganden

Enligt utredningens mening motiverar de nu nämnda

omständigheterna att det ekonomiska ansvaret för handi-

kappades utbildning fördelas olika mellan stat och kommun i

grundskolan resp. gymnasieskolan. Det statliga stödet bör

70 Den framtida utformningen av personell assistans

vara starkare i gymnasieskolan än i grundskolan. skall Ingen behöva tvingas att avstå från gymnasiala studier på grund av ett handikapp. Det förstärkta statliga stödet kan därvid ta sig en rad olika uttryck. Den nuvarande regionala organisationen för stöd och hjälp åt rörelsehindrade elever kan byggas ut, likaså de

statliga rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel. Ett annat

sätt att förstärka det statliga stödet till handikappade i gymnasieskolan är att höja statsbidraget till kommunerna. l det följande diskuterar vi närmare detta sista alternativ. Hittills har det i gymnasieskolan funnits ett särskilt statsbidrag för tekniska hjälpmedel, Skolskjutsar och personell assistans. Om man väljer att förstärka det statliga handikappstödet genom att höja detta statsbidrag då bör, enligt

vår mening, den principen gälla att statsbidraget för ända-

målet skall vara lika stort på hela det skolstadiet.

frivilliga

Olika medför mellan skilda

regler spänningar skolformer,

vilket bör undvikas. Den framtida av hela det

planeringen frivilliga skolstadiet bör i stället inriktas mot en större

samordning än i dag skolformer emellan. Detta är för övrigt

klart uttryckt i direktiven till gymnasieutredningen. Det här innebär att reglerna om personell assistans borde vara utformade på samma sätt och statsbidraget vara lika stort i i och i den kommunala

folkhögskolan, gymnasieskolan

vuxenutbildningen. Som vi har visat i det täcker

föregående

emellertid statsbidraget till personell assistans åt handikappade elever i gymnasieskolan f. n. endast ca 20 % av kommunernas kostnader. Motsvarande statsbidrag i folk-

högskolan och i den kommunala vuxenutbildningen täcker

samtliga kostnader för resp. huvudman. Mot den här bak-

grunden kunde det tyckas naturligt att föreslå att statsbidraget till personell assistans åt handikappade elever även i

gymnasieskolan skulle få utgå med 100 % av kostnaderna.

Flera skäl talar emellertid, vår emot ett

enligt uppfattning, sådant förslag. Ett hundraprocentigt statsbidrag till personell assistans för

handikappade elever i gymnasieskolan skulle kosta ca 10 milj. kr. I våra direktiv står det att vi skall lägga fram mot

förslag

bakgrund av det ansträngda samhällsfinansiella läget. Våra

förslag får med andra ord inte kosta så mycket. lVl0t den

bakgrunden känns det tillfredsställande att konstatera att det

Den framtida utformningen av personell ass/stans 71

inte i första hand är av statsfinansiella skäl vi argumenterar mot ett hundraprocentigt statsbidrag. Våra skäl är andra, vilket framgår av det följande. Vi anser - vilket vi även har betonat i det föregående - att de pengar som i framtiden skall användas för personell assistans även skall kunna användas för andra stödformer åt den handikappade. Vi vill eftersträva ett flexibelt system där pengarna skall kunna användas t. ex. såväl för en speciallärare som för en assistent. Det nuvarande statsbidraget till Teknis-

ka stödåtgärder m. m. åt handikappade i gymnasieskolan är

på ett visst sätt ett uttryck för detta: pengarna som finns där kan användas för tekniska hjälpmedel, Skolskjutsar eller assistenter. Vi tycker emellertid att man borde gå ännu ett steg och låta statsbidraget till assistans även användas av andra personalkategorier i skolan - om detta skulle vara det lämpligaste för den handikappade. Ett hundraprocentigt statsbidrag till personell assistans skulle innebära att det fick kosta vad det kostar. l dag är det i princip i som får kosta vad det

ingenting gymnasieskolan kostar. Visserligen är hela anslaget till gymnasieskolan för-

slagsvis betecknat, men detaljerade regler om lärartäthet

m. m. gör statsbidraget- begränsat. Det här innebär att om man har ett flexibelt system där finansieringskällan är gemen-

sam för t. ex. specialläraren och assistenten, då går det inte

att uttrycka - i t. ex. procent av de totala kostnaderna - hur mycket staten bidrar med till just assistans. Själva vitsen med det flexibla systemet ska|| ju vara att det skall vara neutralt i förhållande till de olika stödformer som finns. l annat fall kan inte den individuella anpassningen göras till de skilda handikappades behov - en anpassning som vi redan i våra allmänna synpunkter i inledningen till våra överväganden sagt oss vilja eftersträva. Vi har övervägt olika möjligheter att enligt de nämnda riktlinjerna konstruera ett effektivt statligt handikappstöd i gymnasieskolan. En möjlighet som vi därvid diskuterat är att låta anslaget Tekniska stödåtgärder m. m. åt handikappade elever även få användas för annat än tekniska hjälpmedel, Skolskjutsar och assistans. Om man ökade anslaget markant skulle även t. ex. kunna

speciallärare/kompanjonlärare

bekostas ur anslaget. Dessutom skulle man kunna ta bort den nuvarande styrningen av anslaget från SÖ och i stället lägga

72 Den framtida utformningen av personell assistans

den länsskolnämnderna - där bl. a. onsupå förslagsvis ju lenterna för rörelsehindrade barn och ungdomar finns. Då skulle dessa till sina nämnder få effektiva instrument för att förbättra förhållandena för de handikappade i det allmänna skolväsendet. Det skulle också ligga i linje med de arbetsuppgifter som länsskolnämnderna föreslås få i framtiden som ett slags pedagogiska resurscentra. Mot ett sådant system kan man emellertid ha ett antal invändningar. För det första är det svårt att definiera vilka handikappade som skulle få stöd ur den nya finansierings-

källan. Definieringssvårigheterna skulle öka ju mer pengar

som fanns i den nya källan. Visserligen kan man tycka att svårigheterna inte borde vara större än de hittills har varit. Det

har ju i flera år fungerat med det särskilda anslaget till

Tekniska stödätgärder m. m. åt just handikappade. Skillna-

den mellan det gamla anslaget och det nya skulle emellertid

bli att av det tekniska i stödet och assistent-

betoningen

stödet skulle försvinna. Det skulle i stället bli något slags

allmänt anslag för handikappades integrering i gymnasie-

skolan.

I det här sammanhanget finns det skäl att erinra om att

man inte lyckats så bra i det nuvarande systemet med att avgränsa den handikappgrupp som skall ha den där praktiska assistenthjälpen. Vi har i det visat hur

föregående

elever fått assistenthjälp av olika psykiska skäl, för att de har störda kamratrelationer, svåra vredesutbrott e. d. Vi har också visat att döva ungdomar via statsbidraget till personell assistans fått teckenspråkstolkar. Den här utvecklingen - som gått mycket snabbt under senare år - visar dels vilka stora behov av olika typer av hjälp som finns i skolväsendet, dels hur det är att försöka

fåfängt avgränsa den handikappgrupp som skall ha rätt till ett särsilt assi-

stent-stöd. Ett annat skäl som talar mot det nämnda systemet med en särskild handikapp-resurs är att det skulle kunna uppkomma konkurrens mellan dessa resurser och de resurser son iövrigt finns i kommunen. Ur vilken källa skall pengar tas när t. ex. en kompanjonlärare skall anställas för en synskadad elev? Det får ju inte bli så att kommunerna slutar att anställa speciallärare, assistenter eller kompanjonlärare för handkappade bara för att det finns särskilda statliga resurser för de

Den framtida utformningen av personell ass/stans 73

handikappade. Ett sätt att komma ifrån den här berättigade invändningen är att i framtidens - som i i

gymnasieskola precis grundskolan

- ha en kommunal och en källa ur vilka de dag regional

handikappade skall kunna få sina behov tillgodosedda. Den

kommunala källan - huvudkällan - skulle vara gemensam för alla elever i Den skulle motsvaras av grund-

gymnasieskolan.

skolans bas- och förstärkningsresurser. Den andra källan skulle ligga på länsskolnämnden och ha sin närmaste motsvarighet i länsskolnämndernas del av förstärkningsresursen och i de extra basresurser som länsskolnämnden kan ge en kommun vid särskilda skäl. Ur den kommunala källan, som skulle vara gemensam för alla elever i gymnasieskolan, skulle pengar kunna tas för såväl personella assistenter som för olika typer av lärare, allt enligt

de riktlinjer för den personella assistansen som vi dragit upp i

det föregående. Möjligheter att göra individuella anpassningar till de handikappade skulle vara obegränsade. Ur den andra källan - - skulle också länsskolnämndskällan pengar kunna tas för personella assistenter och för olika typer av

lärare, men här skulle regionala aspekter spela en större roll.

En särskild handikappinsats kan t. ex. behövas vid ändrade förhållanden, i situationer där länsskolnämnderna genom sina konsulenter för handikappade bedömer det som nödvändigt med snabba insatser eller då kommuner i allmänhet har ovanligt stora kostnader för handikappade. Det sistnämnda inträffar t. ex. när särskilda undervisningsgrupper måste inrättas gemensamt för flera kommuner.

Om vi fick ett sånt här statsbidragssystem i gymnasiesko-

lan då måste ett förstärkt statligt stöd till handikappade ta sig

andra uttryck än t. ex. ett 20-, 40- eller 100-procentigt

bidrag till just personell assistans. Det statliga stödet får ta sig

uttryck i form av en kraftig upprustning av de olika rikscen-

tralerna för pedagogiska hjälpmedel och i form av en förstärkning av den regionala konsulentorganisationen. Mera

om detta i det följande. Vi har nu -i all korthet -fört ett resonemang där vi pekat på olika för- och nackdelar med en av

kraftig förstärkning

statsbidraget till Tekniska m. m. för handikap-

stödâtgärder

pade elever. Vi har förordat att vissa nya riktlinjer skulle gälla vid utformningen av det framtida statsbidragssystemet i

74 Den framtida utformningen av personell assistans SOU 979:82

gymnasieskolan. Längre än så här har vi emellertid inte velat gå i det här sammanhanget. Detta av flera orsaker. För det första ankommer det på att utforma

gymnasieutredningen

riktlinjer för hur det framtida statliga stödet till gymnasieskolan skall utformas. För det andra är det ännu för lite känt om vad som händer handikappade ungdomar efter grundskolan, vilka svårigheter de möter i arbetslivet eller i gymnasieskolan.

lntegrationsutredningen har nyligen tillsammans med

gym-

nasieutredningen satt igång en undersökning för att få de här

frågorna belysta. Resultatet av undersökningen kommer att

visa hur allvarlig situationen är för de handikappade tonåring-

arna och vilken kraft det behövs i stödåtgärderna för att möta

den. Utredningen beräknar att resultatet av undersökningen skall föreligga till sommaren 1980. Då kan det finnas

förutsättningar att på nytt ta upp frågan hur statsbidrags-

systemet skall utformas i gymnasieskolan.

När det gäller grundskolan är dock situationen en annan. Där har vi redan ett nytt statsbidragssystem och det är dessutom utformat just enligt de riktlinjer vi dragit för upp gymnasieskolan. Statsbidraget till personell assistans ingår emellertid inte i det nya systemet. statsmakterna har aldrig redovisat varför. Förmodligen har den varit omständigheten

av betydelse att detta speciella statsbidrag har framstått som

ett tydligare handikappstöd än andra. Det har varit lättare

att få grepp om det och därigenom också att argumentera

för det. Andra specialdestinerade statsbidrag för handikap-

pade har fått försvinna in i det nya

statsbidragssystemet

för grundskolan. Då det i dag ankommer på oss i

integrationsutredningen att överväga frågan om hur staten och

kommunen skall utforma sin assistentpolitik, då hittar vi våra utgångspunkter främst i detta nya statsbidragssystem i grundskolan. Det var hösten 1978 som det infördes, det fär nya

statsbidragssystemet i grundskolan. Det fick en mycket enkel

uppbyggnad och innebar i princip att kommunerna fick friheten att använda bidraget från staten som de själ/a fann lämpligt. Tidigare hade ett stort antal specialdestnerade statsbidrag funnits. De skulle användas för att täcka kommunernas kostnad för lärare. Med det nya statsbidragssystemet kan kommunerna inom vissa givna ramar använda statens bidrag på det sätt de själva finner lämpligt. Kammu-

Den framtida av personell ass/stans 75 utformningen

nerna kan t. ex. ur statsbidraget betala 100 % av kostnaden för personell assistans. Kommunerna kan också använda bidraget till att t. ex. minska storleken på sådana klasser där det går svårt handikappade elever som behöver ett särskilt stöd. Vi har tidigare förordat att de resurser som i framtiden används för personell assistans även skall kunna användas för andra stödformer än assistans. En speciallärare skall t. ex. kunna anställas för pengarna om detta bedöms som det

lämpligaste för eleven, en kompanjonlärare knytas till den

klassen eller klassen helt enkelt delas hälften så att

vanliga på

den vanliga läraren får mer tid över för den handikappade. Möjligheterna till individuella till den

anpassningar handikap-

pade skall i stort sett vara obegränsade. Med det finns

nya statsbidragssystemet för grundskolan

det sådana här möjligheter att göra anpassningar till de enskilda handikappade. Problemet är bara att de totala

resurser kommunerna därvid har till sitt förfogande är

begränsade. l regeringens proposition (prop. 1977/78:85) om nytt statsbidrag till grundskolan m. m. hette det bl. a. så här när de här kom tal:

frågorna pâ

l den förstärkningsresurs som jag senare kommer att behandla har jag räknat in de resurser som nu utgår för specialundervisning. Jag förutsätter att behovet av undervisningsinsatser för individualintegrerade handikappade elever i grundskolan beaktas av kommunerna vid resursfördelningen och av länsskolnämnderna vid nämndens fördelning av sin del av förstärkningsresursen. l budgetpropositionen för 1978/79 (prop. 1977/78: 100, bil. 12) harjag anmält attjag senare ämnar föreslå regeringen att en särskild kommitté tillkallas för översyn av integrationen av handikappade elever i det allmänna skolväsendet. l denna kommittés uppgifter bör bl. a. ingå att följa det nya statsbidragssystemets effekter, att analysera behovet av undervisningsresurser för dessa elevgrupper samt att överväga kompletterande finansieringsreformer. Vi anser det ännu för tidigt att uttala oss om hur det nya statsbidragssystemet i grundskolan har fungerat ur de handikappades synvinkel. Vi anser emellertid, i enlighet med våra resonemang i det föregående, att det är hög tid att också det särskilda statsbidraget till personell assistans förs samman med de bas- och förstärkningsresurser som det nya systemet utgörs av. Först på det viset har vi ju möjligheter att studera vad som händer när stödet till de handikappade får utformas

76 Den framtida utformningen av persone/I assistans

utan statlig styrning. När det gäller frågan om hur denna av

sammanföring

statsbidragen skall gå till har den omständigheten varit vägledande för utredningen att vissa kommuner har klart fler handikappade än andra kommuner. Vidare förekommer det ofta att flera kommuner samverkar när det gäller utbildningen av de svårast handikappade. Den här omständigheten gör det enligt vår mening motiverat att till Iänsskolnämnderna tillskjuta de medel som i dag finns för personell assistans. I den nämnda propositionen stod det att de resurser som tidigare utgick för specialundervisning numera är inräknade i den s. k. Viss del av denna resurs

förstärkningsresursen.

fördelas till kommunerna av länsskolnämnderna. Vi menar att det nuvarande statsbidraget till personell bör

_gassistans

tillföras denna Iänsskolnämndsresurs. Dessförinnan bör emellertid de medel som hittills utgått för specialskolans elever avskiljas och i stället tillföras det s. k. specialskoleanslaget. Där bör medlen ha karaktären av

förslagsanslag.

Vi har i det här sammanhanget diskuterat om

ifrågavaran-

de del av länsskolnämndsresursen borde förstärkas med mer än vad som motsvarar det nuvarande statsbidraget till personell assistans. Det står i våra direktiv att en

visserligen

utgångspunkt för vårt arbete skall vara en i huvudsak

oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun. På

samma sätt står det i direktiven att våra förslag skall framläggas mot bakgrunden av det ansträngda sanhällsfinansiella läget. Vi tycker emellertid att det borde finnas ett visst utrymme för reformer på området med hänsyn till de senaste årens utveckling av det särskilda statsbidraget till assistens. Det bidraget har ju räknats upp från år tillår med summor som vida överstigit den hittillsvarande a/männa Iöne- och Om nu

prisutvecklingen. statsbidraget läggs ihop

med det generella statsbidraget utan att någon av

förbättring

statens bidrag till de handikappade samtidigt sker, innebär reformen på sikt en ren vinst för statsmakterna. Vi anser att vi ännu inte har för att

tillräckligt underlag föreslå en generell uppräkning av länsskolnämndsdelen av

förstärkningsresursen med hänsyn till de handikappade. Vi

föreslår emellertid att den regionala organisationen lör stöd och hjälp åt rörelsehindrade elever förstärks i sam-

kraftigt

band med att det nuvarande statsbidraget till personell

Den framtida utformningen av personell assistans 77

assistans förs samman med Iänsskolnämnds-delen av förstärkningsresursen. Vi betraktar en sådan förstärkning som en förutsättning för att en ökad /änssko/nämndsresurs ska/l /eda till förbättrade förhâ//anden för de handikappade. En sådan förstärkning av den regionala organisationen ligger också i linje med vad SÖ föreslagit i sina anslagsframställningar under många år.

3.4 -

Utredningens förslag sammanfattning

Utredningens strävan är att skapa ett utbildningssystem i

vilket de handikappade garanteras att de får det stöd de

behöver. Utredningen anser emellertid inte att det finns skäl

att utnämna just assistent-stödet till det stöd där speciella

garantier måste lämnas. Utredningen anser att det är precis

lika viktigt att garantier skapas för att de handikappade som

behöver det skall få t. ex. kompanjonlärare, syo-funktionärer,

speciallärare eller en förstärkt skolledning.

Utredningen har mot denna bakgrund frågat sig om det finns någon anledning att ha kvar ett statsbidrag som är

specialdestinerat till endast en av de många stödformer som

handikappade kan behöva. Utredningen har dessutom frågat

sig om det finns anledning att ha kvar ett statsbidrag som täcker endast nâgra få procent av assistentkostnaderna samtidigt som kommunerna kan få full kostnadstäckning för ändamålet genom det generella statsbidraget. Utredningen föreslår att det särskilda statsbidraget till personell assistans i grundskolan sammanförs med länsskol-

nämndsdelen av förstärkningsresursen. För gymnasie-

skolans del framför utredningen inget förslag i avvaktan på ytterligare underlag vad avser de handikappade elevernas situation efter grundskolan. Utredningen har emellertid utvecklat sin principiella syn på hur statens assistentpolitik bör utformas även på det frivilliga skolstadiet. Utredningen förutsätter att dessa synpunkter beaktas vid utformningen av ett nytt statsbidragssystem för gymnasieskolan. Utredningen konstaterar att en av antalet

kraftig utökning

regionala konsulenter för rörelsehindrade barn och ungdomar är en för att skall leda

förutsättning utredningens förslag

till förbättrade förhållanden för de handikappade.

78 Den framtida utformningen av personel/ ass/stans

Utredningen föreslår slutligen, när det gäller den närmare

utformningen av den personella assistansen, att det i fram-

tiden inte skall finnas några bestämda avgränsningar av de elevgrupper som skall kunna få det här stödet. Såväl handikappade som icke handikappade bör kunna få hjälp av assistenter, om detta bedöms som det lämpligaste. Utredningen anser att det i princip inte bör finnas några som helst generella restriktioner för hur assistenthjälpen får utformas. Möjligheterna att göra individuella anpassningar bör vara obegränsade och assistenternas arbetsuppgifter variera. På sikt kan stödet, enligt utvecklas i

utredningens mening,

riktning mot ett allmänt vuxenstöd som alla i skolan verksamma kan ha nytta och glädje av.

Statens offentliga utredningar 1979

Kronologisk förteckning

. Utbyggt skyddmot höga vård- ochläkernedelskostnader, S. 53. Nytt skördeskadeskydd. Jo. . Naturmedel för injektion. S. 54. Hushállning med mark och vatten 2. Del l. överväganden. . Regional laboratorieverksamhet. Jo. Bo.

cosiovgipwwa

Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. 55. Hushállning med mark och vatten 2, Del ll. Bakgrundsbeskriv- Konsumentinflytande genom insyn? H. ning. Bo. Polisen. Ju, 56. Steg på väg. .. A. . Tandvården i början av 80-talet. S. 57. Barnomsorg - behov, efterfrågan, planeringsunderlag. S. . Löntagarna ochkupitaltillväxten 1. Löntagarfonder - bakgrund 58. Barnomsorg. Redovisning av särskilda undersökningar. S. och problemanalys. E. 59, l livets slutskede, S. (D . Löntagarna och kapitaltillvâxten 2. Den svenska förmögenhets- 60. Bidrag till folkrörelser. Kn. fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- 61, Förnyelse genom omprövning. B. en introduktion. Internationella koncerner och Iöntagarfonder. 62. Kooperationen i Sverige. l. E. 63. Barnets rätt 2, Om föräldraansvar m. m. Ju. 10. Löntagama och kapitaltillväxten 3, Löner, lönsamhet och 64. Ny utlänningslag A. soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegrepoet. Den lokala 65. Ny plan- ochbygglag. Del l. Bo. Iönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. 66, Ny plan- ochbygglag. Del ll. Bo. E. 67. Svensk sjöfartspolitik. K. l l. Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen - 68. De allmänna advokatbyrâerna. Ju. ideologi och verklighet. E. 4 69. Nya vyer. Datorer och nya massmedier - hot eller löften. U. 12. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. 70. Tandvård i fred för värnpliktiga, Fö. 13. Konkurs och rätten att idka näring. Ju. 71. Handläggningen av anmälningar mot polispersonal. Ju. 14. Naturvård och täktverksamhet. Jo. 72. Rationalisering och ADB i statsförvaltningen. B. 15. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo. 73. Krigets lagar. Fö. 16. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn, 74. Serviceföretagen-vägar till utveckling. H. A 75. Polisen i totalförsvaret. Ju. 17. Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda, U. 76. Ny hemförsäljningslag. Ju. 18. Museiiärnvägar. U. 77. Hemslöjd-kulturarbete, produktion, sysselsättning. l. 19. Jaktvårdsomráden. Jo. 78. Mål och medel för hälso- och sjukvården. S. 20. Anhöriga. S. 79. Produktansvar 2. Produktansvarslag. Ju. 2 l. Plötslig ochoväntad död - anhörigas sjuklighet ochpsykiska 80. Prognoser och arbetsmarknadsstatistik för högskolan. U. reaktioner. S. 81. Fastighetstaxering -8l. lndustribyggnader. B. 22. Barn och döden. S. 82. Personell assistans för handikappade. U. 23, Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter. B. 24. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. A. 25. Nya namnregler. Ju. 26. Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria. S. 27. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. 28. Barnolycksfall. S. 29. Lotterier ochspel. H. 30. Lotterier och spel. Bilagor. H. 31. Bättre kontakter mellan enskilda ochmyndigheter. Kn. 32. Fastighetstaxering 81. B. 33. Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. 34. Bilarna och luftföroreningarna. Jo. 35. Rationellare girohantering. E. 36. Konsumenttjänstlag. Ju. 37. Aktivt boende. Bo. 38. Lagerstöd. A. 39. Vattenkraft ochmiljö 4. Bo. 40. Malmer och metaller. I. 41. Barnen i framtiden. S. 42. Vår säkerhetspolitik. Fö. 43, Ren tur. Program för miljösäkra siötransporter, Jo, 44. Flen tur. Program för miliösäkra sjötransporter. Bilagor 1-8. Jo. 45. Ren tur. Program för miljösâkra sjötransporter. Bilagor 9-13. Jo. 46. Koncernbegreppet m. m, Ju. 47. Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. U. 48. Arbetstiderna inför 80-talet. A. 49. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. 50. Huvudmannaskapet för specialskolan. U, 51. Öst Ekonomiska Byrån. H. 52. Viltskador. Jo,

Statens offentliga utredningar 1979

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Avskildhet Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. [17] och gemenskap inom kriminalvården. [4] 1.Polisen. i totalförsvaret. Museijärnvägar. [18] 1975 års polisutredning. [6] 2. Polisen Utredningen om studiedokumentation och statistik hör högskolan. [75] Konkurs 1.Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. [47] och rätten att idka näring. [13] Nya namnregler. [25] 2. Prognoser och arbetsmarknadsstatistik för högskolan. [80] [36] lntegrationsutredningen. 1. Huvudmannaskapet för specialskolan. Konsumenttjänstlag. m. m. [46] [50] 2. Personell assistans för handikappade. [82] Koncernbegreppet Nya vyer. Datorer ochnya massmedier - hot eller löfte. [69] Grundlagsskyddad yttrandefrihet. [49] Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m. m. [63] De allmänna advokatbyråerna. [68] Jordbruksdepartementet Handläggningen av anmälningar mot nolispersonal. [71] Regional laboratorieverksamhet. [3] Ny hemförsäljningslag, [76] Naturvårdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] Produktansvar 2. Produktansvarslag. [79] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [15] Jakt- och viltvárdsberedningen. 1.Jaktvârdsomrâden. [19] 2. Vilt- Försvarsdepartementet skador. [52] Vår säkerhetspolitik. [42] Bilarna och luftföroreningarna, [34] Tandvård i fred för värnpliktiga. [70] Miljörisker vid sjötransporter. 1. Ren tur. Program för miljösäkra Krigets lagar. [73] sjötransporter. [43] 2. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 1-8.[44] 3. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13. [45] Socialdepartementet [53] Nytt skördeskadeskydd, Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. [1] Naturmedel för injektion. [2] Tandvården i början av BO-talet. [7] Handelsdepartementet Utredningen: rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets Konsumentinflytande genom insyn? [5] slutskede. 1.Anhöriga. [20]2. Plötslig och oväntad död - anhörigas Lotteriutredningen. 1.Lotterier ochspel. [29] 2. Lotterier och spel. sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Bar. och döden. [22] Bilagor. [30] 4. l livets slutskede. [59] Öst Ekonomiska Byran. [51] Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria. [26] Serviceföretagen-vägar till utveckling. [74] Barnolycksfall. [28] Barnen i framtiden. [41] Arbetsmarknadsdepartementet Planeringsgruppen för barnomsorg. 1.Barnomsorg - behov, efter- Sysselsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella frågan, planeringsunderlag. [57] 2. Barnomsorg. Redovisning av effekter i offentliga sektorn. [ 1612.Svsselsättningspolitik för arbete särskilda undersökningar. [58] åt alla. [24] 3. Svsselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. Mål ochmedel för hälso- och sjukvården. [78] [27] Lagerstöd. [38] Kommunikationsdepartementet Arbetstiderna inför 80-talet. [48] Svensk sjöfartspolitik. [67] Steg pâ väg. .. [56] Ny utlänningslag. [64]

Ekonomidepartementet omlöntagarna och kapitaltillväxten. 1.Löntagarna och Bostadsdepartementet Utredningen 1.Löntagarfonder-bakgrund ochproblemanalys. [B] Aktivt boende. [37] kapitaltillväxten 2. Löntagarna och kapitaltillvåxten 2. Den svenska förmögenhets- Vattenkraft ochmiljö 4. [39] fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en Hushâllning med mark och vatten 2, Del l. överväganden. [54] introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. [9] 3. Hushállning med mark och vatten 2, Del II. Bakgrundsbeskrivning. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet ochsoliditet i [55] svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen PBL-utredningen. 1. Ny plan- och bygglag. Del l. [65]2. Ny plan- och ochföretagets vinster - en preliminär analys] 1014.Löntagarna och bygglag. Del ll. [66] kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen - ideologi och verklighet. [1 1] Industridepartementet Rationellare girohantering. [35] Malmer och metaller. [40] Kooperationen i Sverige. [62] Budgetdepartementet Hemslöjd-kulturarbete, produktion, sysselsättning, [77] Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976 års fastighetstaxeringskommitté. 1. Fastighetstaxering 81. Kommundepartementet [32] 2. Fastighetstaxering 81. Bilagor. [33] 3. Fastighetstaxering Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12] -81. lndustribyggnader. [81] Bättre kontakter mellan enskilda ochmyndigheter. [31] Förnyelse genom omprövning. [61] Bidrag till folkrörelser. [60] Rationaliseringar ochADB i statsförvaltningen. [72]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

H71*

ISBN 91 -3a-051ce-o

HN

LiberFörlag ISSN o375-25ox

Allmänna Förlaget