Tekniska hjälpmedel för handikappade : delbetänkande från Integrationsutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar

W@ 1981:23

gg)

Utbildningsdepartementet

Tekniska

hjälpmedel

för

handikappade

Delbetänkande från

i_ntegrati0nsutredningen

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-06218-6 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1981

Till statsråden

Elisabeth Holm och Britt

Mogård

Regeringen bemyndigade genom beslut den 8 juni 1978 statsrådet Mogård att tillkalla sju ledamöter och två sakkunniga att utreda frågan om integration av handikappade elever i skolväsendet jämte sammanhängande frâgor. Följande ledamöter och sakkunniga ingår idag i utredningen.

Ledamöter: Lennart tillika Orehag, överdirektör, skolöverstyrelsen, ordförande Ulf Crona, gymnastiklärare, Riksförbundet för döva och hörselskadade barn Åke Martinsson, slöjdlärare, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar Margit Odelsparr, jur. kand., ledamot av riksdagen Olle Pekkari, studierektor, Synskadades riksförbund Birgitta Rydle, ämneslärare, ledamot av riksdagen Bengt Wiklund, journalist, ledamot av riksdagen

sakkunniga: Gunvi Larsson, departementssekreterare, utbildningsdepartementet Torsten Odre, speciallärare, De handikappades riksförbund

Huvudsekreterare i utredningen är departementssekreteraren Richard Lagercrantz, utbildningsdepartementet. Biträdande sekreterare är byrådirektören Birgitta Magnus-

son, socialstyrelsen och avdelningsdirektören Åsa Hammar, statens institut för Iäromedelsinformation. Anna- Märta Israelsson, skolöverstyrelsen, är assistent i utredningen. Ett stort antal experter är förordnade i utredningen. Fil. kand. Harry Svensson är expert på heltid. Följande experter har deltagit i diskussionerna kring detta betänkande: skolkonsulenten Kenneth Eklindh, departements-

sekreteraren Bengt-Olov Mattsson, skolinspektören Len-

nart Pettersson och skolkonsulenten Brita Sjöqvist. Utredningen har antagit namnet Integrationsutredningen. Utredningen har fram betänkantidigare lagt följande den: Huvudmannaskapet för specialskolan (SOU för elever - 1979:50), Undervisningen synskadade planering i ett kortare perspektiv (DsU 1979:11), Gymnasial utbildning för döva och gravt hörselskadade i Örebro (DsU 1979:14), Personell assistans för handikappade (SOU 1979:82) samt Handikappad Integrerad Normaliserad Utvärderad (SOU 1980:34). Detta betänkande är skrivet med stor stil för att underlätta för synskadade att läsa det. Betänkandet finns även som talbok. Stockholm den 12 mars 1981

Lennart Orehag

Ulf Crona Åke Martinsson Margit Ode/sparr Olle Pekkari Birgitta Ryd/e Bengt Wiklund

/Richard Lagercrantz Åsa Hammar

Birgitta Magnusson Harry Svensson

InnehåH

Förord

1. Betänkandets och sammanfattuppläggning ning 13

Begreppet tekniska hjälpmedel . . . . . . 15

Centrala myndigheter, institutioner m. m. på hjälpmedelsområdet 17 3.1 Handikappinstitutet . . . . . . . . . . . 17 3.2 Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag 19

3.3 Landstingen och hjälpmedelsçentralerna 20

3.4 Statens institut för läromedelsinformation och rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel 25 3.5

Övriga myndigheter, institutioner m. m. på

undervisningsområdet 33

Regler, anvisningar m. m. för hjälpmedelsförsörjning och . . . . . miljöanpassning . . 39 4.1 och inom Förordningar anvisningar utbildningsområdet samt omfattningen av det statliga stödet . . . . . . . . . . . . 39 4.2 Den tekniska i lands-

hjälpmedelshanteringen

tingens regi . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Tekniska åt i arbetslihjälpmedel handikappade vet 4.4 Anpassning av den fysiska miljön 4.5

Sammanfattning

Våra undersökningar på skolans område Hörselskadade

5.3 Rörelsehindrade . . . . . . . . . . . . . 74 5.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . 76

6. Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjning-

6.1 Statens institut för Iäromedelsinformation . . 79 6.2 Rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel . 80

6.3 Några kommuner . . . . . . . . . . . . 86

6.4 Reselärarna och syncentralerna . . . . . . 39 6.5 Konsulenterna för rörelsehindrade och hjälpmedelscentralerna . . . . . . . . . . . . 92 6.6 Erfarenheter och synpunkter inom hörselområ-

6.7 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . 96

7. Skolans framtida . .

hjälpmedelsförsörjning 97

7.1 Några utgångspunkter . . . . . . 97

7.2 Ett ökat landstingskommunalt ansvar . . . . 101 7.3 Handikappinstitutet och hjälpmedelsförteck-

7.4 Justering av hjälpmedelsersättningen . . . . 109

7.5 Den fysiska miljön . . . . . . . . . . . . 109

7.6 Den framtida läromedelsförsörjningen . . . 112

Bilaga: Hjälpmedelsförteckning, utarbetad av Tomtebo-

dagruppen,1978 . . . . . . . . . . . .115

Förord

Sommaren 1980 publicerade vi ett delbetänkande (SOU 1980:34)- Handikappad, integrerad, Normaliserad, Utvärderad - där vissa riktlinjer för den framtida handikappolitiken drogs upp. Vi utgick i våra resonemang bl. a. från

begreppen integrering och normalisering. Vi konsta-

terade att det i hög grad varit på dessa begrepp som den

hittillsvarande handikappolitiken vilat. Begreppen hade

använts som något slags nyckelord för den politik man

velat föra. I betänkandet visade vi att när begreppen började användas under 1950- och 1960-taIen då var situationen för de gravt handikappade barnen och ungdomarna helt annorlunda än vad den är i dag. Huvuddelen av dem vårdades och fick sin särskilda

undervisning på institutioner. Dessa låg dessutom i samhällenas utkanter.

Begreppen integrering och infördes normalisering som någon form av kamptermer. Begreppen skulle

skapa enighet om en färdriktning bort från institutionerna,

bort från de slutna vårdformerna och in i samhället. Människor med grava handikapp skulle samma rätt ges som andra att ta del av det gemensamma arvet från de

föregående generationerna: skolorna, bostäderna, teat-

rarna, biblioteken osv. tillhörde också dem. Få tvekade om

innebörden av begreppen integrering och normalise-

ring. l dag är de flesta institutioner nedlagda. Huvuddelen av de svårt handikappade barnen och ungdomarna bor hemma hos sina föräldrar och i den skolan -

går vanliga

precis som andra barn och ungdomar. Begreppen integrering och normalisering kan inte längre- som förr-

användas som kamptermer för att ange en färdriktning

bort från institutionerna. Nu handlar det i stället mer om

8 Förord

en färdväg djupare in i samhället, in i en samhällsgemenskap. De handikappade kan därvid - i långa stycken - slå följe med de icke handikappade. l betänkandet vi att de påpekade många av problem kanske huvuddelen - som de barnen och handikappade ungdomarna i i skolan är likartade dem som dag upplever många andra barn och ungdomar upplever. Vi kallade dessa för

problem generella. Övergången förskola-

lågstadiet betraktas sålunda av många ofta handikappade som för abrupt. Klasserna anses som för stora och lärarna räcker inte till för den av individualisering undervisningen som läroplanen föreskriver och eleverna behöver. Även elevvärdspersonalen anses ha för många barn och ungdomar att sörja för. Vidare saknas det ofta speciallärare, omsättningen av de ordinarie lärarna är för stor, det finns inget fast för och skolledarna system vikariatstjänster är ofta för arbetstyngda för att ha tid över för enskilda elever. Många upplever dessutom som för ämnessplittringen stor - i synnerhet på högstadiet. De pekar vidare på betygssystemet som befrämjar konkurrens och utslagning och som gör det svårt att häva ett dåligt utgångsläge - som t. ex. ett handikapp. Gemensamt för dessa problem som upplevs av handikappade är att de angår de flesta elever- oberoende av om de har ett funktionshinder eller inte. Exemplen på sådana generella problem kan lätt

mångfaldigas.

Många problem som de handikappade barnen upplever är emellertid spec/fika för dem. För endast den som är synskadad finns det t. ex. anledning att diskutera om en Magnivision (ett slutet TV-system) skall inköpas. Klassens alla läromedel måste kanske i ett annat fall föras över på punktskrift, skolgårdarna byggas om cykelställ tas bort, trappnedgångarförses med staket etc. reliefmarkeringar inne i skolorna förbättras e. d. Den hörselskadade kan ha stora problem med klassrum eller andra lokaler i skolan som inte akustikbehandlats. Olika former av teknisk apparatur som hörapparater, hörselslingor i golvet e. d. måste fungera. Den som är rörelsehindrad och sitter i rullstol behöver viss bredd dörrarna i på skolan, hissar, särskilda ramper e. d. Den som är allergisk kan behöva en egen inhalator, en luftrenare eller ett särskilt rum i skolan

Förord 9

för att ta mediciner i. Gemensamt för alla dessa problem är att de är specifika för de handikappade ungdomarna och att de åtgärder som kan vidtas för att lösa problemen i allmänhet inte kan utnyttjas av andra ungdomar. l det nämnda delbetänkandet diskuterade vi - mot bakgrunden av en sådan här probleminventering - vilka riktlinjer som borde läggas ut för den framtida skolpolitiken för handikappade. Borde staten - som Handikappförbundens centralkommitté (HCK) och De handikappades riksförbund (DHR) föreslagit i flera olika sammanhang under senare tid- gå in med någon form av garanti e. d. för att just handikappade elever skall få de resurser de behöver? Borde staten närma sig t. ex. det generella problemet att klasserna är för stora genom att helt enkelt ta på sig den merkostnad kommunen får för att skapa en liten klass för en elev med ett Eller borde handikapp? staten ta på sig kostnaden och ansvaret för att t. ex. olika av tekniska - de handityper hjälpmedel specifika för kappade - snabbt togs fram och kostnadsfritt ställdes till förfogande? Av stor betydelse för våra resonemang och för våra ställningstaganden i de här frågorna var de i förändringar användningen av handikapp-begreppet som gjort sig märkbara under senare år. Precis som begreppen integrering och hade detta tidinormalisering begrepp gare en ganska entydig innebörd. Det var främst de klassiska handikappen synskador, hörselskador och rörelsehinder - som avsâgs med begreppet. Efter hand vidgades emellertid betydelsen. Nya grupper anslöt sig till den officiella handikapprörelsen och samhällets handikapp-politik förändrades i motsvarande grad. l dag åsyftas med begreppet, enligt t. ex. statens handikappråds definitioner, människor som har ett eller flera av ett tjugotal beskrivna - sins emellan mycket olika - fysiska funktionshinder eller kroniska sjukdomar samt även människor med olika former av och känsloallvarliga psykiska mässiga skador. Sedan Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) anslutit och vunnit sig medlemsskap i HCK har begreppet ytterligare utvidgats. Vårt uppdrag omfattar visserligen, sa vi oss i det nämnda betänkandet, endast elever med vissa av de nu

10 Förord

angivna funktionshindren/skadorna/sjukdomarna. Vi an-

såg det emellertid trots detta nödvändigt att överväga

konsekvenserna av de förslag vi kunde tänkas lägga fram

åtminstone för de övriga grupper som idag åsyftas med

begreppet handikappad - och för vars intressen handikapprörelsen arbetar. Om vit. ex. övervägde olika statliga

åtgärder (statsbidrag, särskilda anvisningar e. d.) för att

gravt rörelsehindrade elever eller gravt synskadade- som

ingår i våra direktiv- skulle garanteras sådana generella

förhållanden som små klasser där de fick sin undervisning tillsammans med andra icke handikappade elever, då

ansåg vi det nödvändigt att även beakta konsekvenserna

motsvarande - - elever med andra

av statliga åtgärderför grava funktionshinder, psykiska störningar e. d. Någon

mel/an olika mer eller

jämförelse handikappgruppers mindre uttalade behov av sådana generella åtgärder som

t. ex. små klasser ansåg vi oss inte kunna göra.

En annan omständighet av betydelse förvåra ställnings-

taganden i dessa frågor var att statsmakterna under

senare år -i stor politisk enighet- bedrivit en konsekvent

decentraliseringspolitik på skolans område. Kommunerna

har successivt getts allt större möjligheter att påverka

skolans utformning, stödet till eleverna etc. Drivfjädrarna till denna politik - så som de avtecknar sig i de officiella dokumenten - har varit omsorgen om elever med speciel-

la behov/speciella svårigheter. Endast ute i kommunerna,

har man sagt sig, finns det förutsättningar att utforma det stöd och den hjälp varje elev behöver. Vi delar denna uppfattning. l det nämnda betänkandet föreslog vi - mot den här

bakgrunden - att vi inte borde inrikta vårt arbete på att

endast peka ut vissa elevgrupper i grundskolan - dvs. de

som råkar ingå i våra direktiv- som de som skulle komma i

åtnjutande av olika sådana här generella åtgärder. Den

avveckling av den statliga kontroll- och dirigeringsappa-

raten som här påbörjats borde fortsätta, förklarade vi. Vår

insats i dessa frågor fick i stället inskränkas till att skapa

förutsättningar ute i kommunerna för att problem av denna generella karaktär där skulle kunna lösas från fall till fall. Utöver detta fick vår insats vara att söka öka kommunernas kunskaper om vad det kan innebära för en

Förord 1 1

ung människa under skolgång och utbildning att ha något av de funktionshinder som ingår i vårt uppdrag att utreda. Däremot borde vårt statliga utredningsarbete, skrev vi, kunna inriktas mot konkreta förslag och reformer på de områden som vi i det föregående kallat specifika för de handikappade. Där kan vi föreslå att statsmakterna vidtar en serie åtgärder för att direkt förbättra förhållandena för de grupper som ingår i vårt utredningsuppdrag utan att förslagen behöver få prejudicerande inverkan på andra handikappgrupper eller grunddragen i den nuvarande skolpolitiken ändras. l detta betänkande fullföljer vi de här resonemangen. Med stöd av en bred remissopinion på vårt tidigare nämnda delbetänkande lägger vi här fram riktlinjer och konkreta förslag på några av de områden vi i det föregående kallat specifika för handikappade. Vi föreslår - likhet med vad och därvid bl. a. i HCK DHR yrkat under flera år - att de handikappade lämnas statliga garantierför att de skall få de hjälpmedel de behöver i olika studiesituationer. I början av år 1982 avser vi att lägga fram vårt slutbetänkande. Där kommer vi att ta upp många av de frågor vi i det föregående kallat för generella och föreslå de åtgärder vi bedömer nödvändiga för att kommunernas förutsättningar att sörja för de handikappade i skolans värld skall bli de bästa möjliga. l det betänkandet kommer vi också att redovisa en stor del av den kunskap/erfarenhet som f. n. finns häri landet om vad det kan innebära att ha något av de funktionshinder som omnämnts i våra direktiv.

1 Betänkandets och

uppläggning sammanfattning

I det här delbetänkandet föreslår vi en av den reformering hjälpmedelshantering som f. n. finns på skolans område. De regler vi i dag har är de varierar ytterligt komplicerade, bl. a. ofta från skolform till skolform och från handikappgrupp till handikappgrupp. Vi har försökt allt vad återge som f. n. finns på området. Vissa avsnitt har därför blivit mycket omfattande och detaljerade. Vi presenterar dessutom i betänkandet resultaten av ett antal undersöknya ningar vi låtit utföra beträffande de handikappades hjälpmedelsförsörjning i skolan. Där framkommer bl. a. att det komplicerade regelsystemet ofta lett till att de handikap- - helt i onödan pade fått vänta på sina hjälpmedel. Slutligen speglar vi några olika opinioner som f. n. finns hos skilda med stor erfarenhet yrkesgrupper från hjälpmedelsområdet. De ger bl. a. sina synpunkter den på framtida hjälpmedelsförsörjningen. I kap. 7 redovisarvi våra och ställningstaganden förslag. l korthet innebär dessa att får det samlade landstingen ansvaret för hjälpmedelshanteringen alltså även för hjälpmedelshanteringen i Landsutbildningsväsendet. tingens hjälpmedelsorgan syncentralerna, hörcentralerna och hjälpmedelscentralerna -får ett samlat ansvar för

hjälpmedelsförsörjningen för förståndshandikappade,

hörselskadade, rörelsehindrade, synskadade och talskadade. Det omfattande regelsystem som byggts upp på skolans område kan avvecklas. Vi föreslår att landstingen kompenseras för det vidgade ansvaret genom att den s. k. hjälpmedelsersättningen justeras.

2 tekniska

hjälpmede

III

Begreppet

Uttrycket tekniska hjälpmedel och handikapp har ofta

i samhällsdebatten intimt förknippats med varandra.

Detta kan ha underblâst föreställningen att ett handikapp

eller en funktionsnedsättning närmast är en fråga av

teknisk natur: rullstolen ger den rörelsehindrade möjlighet att förflytta sig, hörapparaten ger den hörselskadade möjlighet att delta i samtal, Magnivisionen ger den synskadade möjlighet att läsa svartskrift etc. Vi protesterar mot ett sådant synsätt. Det tekniska är viktigt

hjälpmedlet

men mycket annat måste till för att den som har en allvarlig funktionsnedsättning skall uppleva en delaktighet i samhället. l det här delbetänkandet avser vi med begreppet tekniska sådan teknisk som hjälpmedel utrustning efter adekvat - visar kunna reducera utprovning sig verkningarna av förlusten eller nedsättningen av en kroppsfunktion. Definitionen ansluter sig till den handikappinstitutet lagt till grund för sin s. k. hjälpmedelsförteckning. Eftersom gränserna mellan tekniska hjälpmedel, fysiska

miljöförändringar och läromedel kan vara svåra attdra har

vi i detta delbetänkande jämväl berört dessa angränsande områden.

3 Centrala institutioner

myndigheter,

på

m.

hjälpmedelsområdet

m.

Det finns f. n. ett stort antal institutioner myndigheter, m. m. som är involverade i samhällets omfattande hjälpmedelshantering. Vi har valt att i detta inledande avsnitt ge en presentation av de viktigaste av dessa myndigheter, institutioner m. m. och i korthet av deras ange inriktningen arbete.

3.1 Handikappinstitutet

I sitt betänkande (SOU 1967:60) Bättre för hjälpmedel

handikappade föreslog handikapputredningen att ett

handikappinstitutet skulle bildas. Enligt utredningens förslag skulle institutet främst vara inriktat det på egentliga tekniska utvecklingsarbetet och därmed sammanhängande frågor, men institutet skulle även uppmärksamma miljöproblem, forsknings- och utvecklingsarbete samt förmedla information och erfarenheter. En likartad verksamhet bedrevs sedan tidigare med stöd av statligt Svenska centralkommittén för Hanrehabilitering (SVCR). dikapputredningen föreslog att staten och sjukvårdshuvudmännen skulle bli huvudmän för det nya institutet. Så blev inte fallet utan institutet, som inledde sin verksamhet 1 juli 1968, fick staten och SVCR som huvudmän. Samtidigt upphörde SVCR:s verksamhet inom områden som teknik och information och till anställpersonalen övergick ning vid handikappinstitutet. År 1976 det övertog sjukvårdshuvudmännen direkta ansvaret för från handikapphjälpmedel socialstyrelsen. Samma år tillsattes en om den framtida utredning samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och handikappinstitutet. l betänkandet (Ds S 1976:8) Samverkan i handi-

18 Centrala institutioner m. m. sou 1981:23

myndigheter,

utredningen att endast staten och

kappinstitutet föreslog

borde stå som huvudmän för

sjukvårdshuvudmännen

institutet. förverkligades och fr. o. m.

Utredningsförslaget den 1 1978 inträdde Iandstingsförbundet i stället januari

för SVCR som huvudman vid sidan av staten. Samtidigt

träffades en särskild överenskommelse om finansieringen

av institutet. Överenskommelsen innebär att en viss del av

staten betalar ur den

den hjälpmedelsersättning årligen

allmänna tillförs en fond. För åren 1980

sjukförsäkringen

och 1981 62 kr. per invå-

utgör hjälpmedelsersättningen

nare och av vilket 2,50 kr. avsätts till institutets

år, belopp

fond. Det innebar även

nya huvudmannaskapsförhållandet

institutet fick Fram till år 1978

att utvidgade uppgifter.

hade främst arbetat med att utreda

handikappinstitutet

behov av initiera och samorda forsknings-

hjälpmedel,

samt med infor-

och utvecklingsarbete, prova hjälpmedel

mations- och dokumentationsverksamhet. Från år 1978

institutet tidigare arbete

övertog Iandstingsförbundets

liksom ansvaret för policyfrågor kring hjälpmedelsfrågor

av mera karaktär med avseende på hjälpövergripande

medelsverksamheten. leds av en med nio ledamö-

Handikappinstitutet styrelse

Ordförande och tre

ter jämte suppleanter. ytterligare utses av medan Iandstingsförbunledamöter regeringen

det utser fem ledamöter. Av de fyra som är utsedda av

skall två vara företrädare för handikapporgaregeringen, nisationerna. Institutet har år 1980 drygt 100 anställda och

en omslutning om ca 20 milj. kr.

stadgarna åligger det institutet särskilt

Enligt

att och därvid beakta såväl följa utvecklingen på hjälpmedelsområdet sociala som tekniska aspekter, att inriktning och därvid utfärda de ange hjälpmedelshanteringens riktlinjer, tillämpningsföreskrifter m. m. som behövs, att svara för en kontinuerlig utgivning av en hjälpmedelsförteckning, att och hjälpmedel och därvid även bedöprova egenskapsdeklarera ma skäligheten i olika hjälpmedels prissättning, och på området, verka för en att följa forsknings- utvecklingsarbete av de verksamheter som bedrivs samt sprida kännesamordning dom härom, att om hjälpmedel och andra åtgärder för handikapge information därvid bedriva biblioteks- och dokumentationsverksampade samt het,

Centrala myndigheter, institutioner m. m. 19

att bevaka behovet av och medverka i utbildning av personal inom institutets verksamhetsområde, att bevaka frågor om yttre och inre miljöer, planfrågor m. m. som berör de handikappade, att nära samarbeta med AB Sjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolag (SUB), att biträda och samarbeta med sjukvårdshuvudmännen och statliga centrala organ med uppgifter inom handikappomrâdet samt hålla kontakt med de handikappades organisationer och övriga organisationer, företag och enskilda med uppgifter inom handikappområdet, samt att följa den internationella utvecklingen och samarbeta med organ i utlandet som bedriver verksamhet inom handikappområdet.

Sjukvårdshuvudmännens

upphandlingsbolag

Sedan det direkta kostnadsansvaret för tekniska hjälpme-

del fr. o. m. den 1 1976

januari övergick från staten till

sjukvårdshuvudmännen, beslutade landstingsförbundets

styrelse att den centrala av

upphandling hjälpmedel som tidigare ombesörjts av den statliga Utrustningsnämnden

för universitet och

högskolor (UUH), fr. o. m. år 1977

skulle ske genom ett

nybildat bolag, AB Sjukvårdshuvud-

männens

Upphandlingsbolag (SUB). Ur handikappinstitu-

tets fond utbetalas

årligen ett bidrag till SUB, som för år

1980 utgör 1,4 kr. milj.

SUB skall teckna centrala

avropsavtal beträffande tekniska Avtalen

hjälpmedel. skall, så långt det är möjligt,

omfatta de hjälpmedel som finns upptagna på handikapp-

institutets

hjälpmedelsförteckning. SUB träffar avtal med

en eller flera leverantörer om pris, leveransvillkor m. m.

Sjukvårdshuvudmännen svarar själva för alla kontakter

med leverantörerna när det

gäller leveranser, betalning,

reklamationer o. d.

Samtliga avtal mellan SUB och hjälpmedelsleverantö-

rerna tillkommer i nära samarbete med

handikappinstitu-

tet och av institutet anlitade

sakkunniga, varvid bl. a. skäligheten av prissättningen bedöms. Sedan institutets

tekniska är

provning genomförd och den ekonomiska bedömningen är gjord, samordnas institutets och SUB:s information så att sjukvårdshuvudmännen utifrån

handi-

kappinstitutets produktinformation och SUB:s Upphandlingsnytt för

handikapphjälpmedel kan göra den förmån-

20 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 198123

anskaffningen med hänsyn till egna erfarenheter, Iigaste

befintligt sortiment, lokal service, möjligheter att lagerhål-

la m. m. har - efter samråd Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) - i skrivelse länsar-

med landstingsförbundet uppmanat

betsnämnderna att uppta förhandlingar med vederböranför att söka träffa överenskommelse om att _ de landsting

av arbetstekniska hjälpmedel sker genom inköp speciella

centraler och till pris som SUB träffat med landstingens leverantören.

3.3 och hjälpmedelscentralerna Landstingen

Ansvaret för tekniska åt handikappade över-

hjälpmedel

som vi den 1 1976 från staten

gick, tidigare nämnt, januari

till dvs. till landstingen och till

sjukvårdshuvudmännen,

i Göteborgs, Malmö och Got-

sjukvårdshuvudmännen

lands kommuner. Staten står emellertid fortfarande för

kostnadsansvaret genom den s. k. hjälpmedelsersättning-

en. För den direkta har lands-

hjälpmedelsförsörjningen

särskilda centraler. lnom samtliga tingen byggt upp

finns i dag hörcentraler och hjälpme-

sjukvårdsområden

är under och

delscentraler. Syncentraler uppbyggnad

innevarande år (1981) är det endast ett mindre antal som saknar syncentral. Dessa

sjukvårdsområden egen centraler, liksom vissa andra landstingskommunala resur-

ser för habilitering av handikappade barn och ungdomar,

behandlas mer i detalj i det föjande.

3.3.1 vid barnkliniker

Habiliteringsresurser

Inom ramen för sin har

sjukvårdsorganisation landstingen

särskilda habiliteringscentraler eller behand-

byggt upp för rörelsehindrade barn och ungdomar.

lingscentraler

Centralerna är knutna till sjukhusens barnkliniker, men

lokalmässigt fristående och med egen personal,

vanligen t. kurator, och förskollärare. För

_ex. sjukgymnast, logoped

svarar ofta en knuten till

ledningen habiliteringsläkare,

den barnmedicinska kliniken. År 1979 fanns det vid nio landsting tjänster som

Centrala myndigheter, institutioner m. m. 21

förskolkonsulent för rörelsehindrade barn. Vid ytterligare sex landsting fanns motsvarande funktion utan att särskilda tjänster inrättats. Genom att av rörelseintegreringen hindrade förskolebarn ökat har förskolkonsulentverksamheten uppstått som ett komplement till de specialförskolor som landstingen bedriver vid habiliteringscentralerna. Förskolkonsulenternas är att informahuvuduppgift ge tion, råd och stöd till vanliga förskolor där de rörelsehindrade barnen går samt till barnens familjer. Habiliteringsverksamheten utgörs i de flesta fall av

habiliteringsmottagning, gymnastik och förskoleverk-

samhet. svarari nära

Habiliteringsmottagningen samver-

kan med barnklinikens verksamhet för de fortlöövriga pande medicinska kontroller som sker i vård. öppen Sjukgymnastiken arbetar dels med barn inskrivna vid

vårdavdelningarna, dels med barn i poliklinisk mottag-

ning. Förskolorna kan som alternativ till fungera vanliga förskolor eller bereda barnen en vistelse i samtillfällig band med eller utredning intensivträning. För barn och ungdomar med så pass grava funktionsnedsättningar att de är i behov av än mer kvalificerad behandling än vad habiliteringscentralerna kan erbjuda finns regionala institutioner i Umeå, Uppsala, Linköping och Göteborg. Dessa institutioner har inte bara en kvalificerad medicinsk utan också en sakkunskap pedagogisk expertis som tillsammans kan ge den rörelsehindrade eleven ett individuellt allsidigt, avvägt stöd. Under senare år talar man allt oftare om samordnad habilitering, med vilket avses en och ett samordning samlat ansvar för för alla habiliteringen handikappade barn och ungdomar. har i en diskus- Omsorgskommittén sionspromemoria (Ds S 1979:12) framlagt ett förslag om samordnad habilitering. Vidare har ett flertal landsting genomfört utredningar om hur landstingets olika habiliteringsresurser skall samordnas.

3.3.2 Hjälpmedelscentralerna

Inom varje sjukvårdsområde har sjukvårdshuvudmännen, som vi tidigare nämnt, byggt upp hjälpmedelscentraler, som svarar för sådana som inte i det hjälpmedel ingår sortiment som utlämnas av hörcentral eller ortopedisk

22 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 1981:23

verkstad. l de områden som ännu saknar syncentral eller där syncentralen inte övertagit hela lagerhållningen av hjälpmedel för synskadade, ansvarar hjälpmedelscentralen helt eller delvis även för denna hjälpmedelshantering. I stort kan man säga att hjälpmedelscentralernas huvudsakliga verksamhet är inriktad på sådana hjälpmedel som är avsedda för personer med nedsatt rörelseförmåga. Centralernas hjäipmedelssortiment består i princip av sådana hjälpmedel som är upptagna på handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning. Hjälpmedelscentralen svarar för inköp, lagerhällning, distribution, utlåning och återtagande av hjälpmedel. Vidare medverkar centralen vid bl. a. utprovning, instruktion och träning samt uppföljning. Vid behov kan centralen medverka vid teknisk anpassning och specialkonstruktion. l dag finns det ca 40 i landets 26 hjälpmedelscentraler Verksamheten vid

sjukvårdsområden. hjälpmedelscentra-

lerna leds vanligen av en arbetsterapeut som tjänstgör som Vid centralerna finns vanligen hjälpmedelskonsulent. ytterligare arbetsterapeuter, tekniker/reparatörer samt förråds- och kanslipersonal. Vid vissa centraler finns även yrkesgrupper som sjukgymnaster, terapibiträden, ingenjörer och särskilda konsulenter för barnhjälpmedel.

3.3.3 Hörcentralerna Inom samtliga sjukvårdsområden har sjukvårdshuvudmännen byggt upp särskilda hörcentraler, knutna till avdelningar eller till öron-näsa-hals kliniker. audiologiska Vid dessa hörcentraler sker utprovning av hörapparater samt viss teknisk service. l centralernas verksamhet ingår även en och förebyggande hörselvård under pedagogisk av en hörselvårdskonsulent. Denna verksamhet ledning har successivt byggts upp under de senaste tjugo åren. Till den del den omfattar hörselvårdsfrågor i skolan kan den betraktas som ett frivilligt åtagande från landstingens sida. Förutom hörselvårdskonsulenten kan personalen vid hörcentralen utgöras av bl. a. förstadielärare, hemvägledare, hörselpedagog, hörselvårdsassistent, hörselingenjör, kurator, psykolog och teckenspråkstolk.

Centrala myndigheter, institutioner m. m. 23

Vid sidan av sina samordnande inom den uppgifter pedagogiska hörselvârden svarar hörselvårdskonsulenten för av registrering hörselskadade barn och för stöd till skolan. Det kan därvid vara om

fråga skolplaceringsfrågor, rådgivning om hjälpmedel, akustikförbättrande åtgärder

eller om av uppföljning elever. Konsulenterna biträder också i frågor som rör av organisationen särskilda undervisningsgrupper för hörselskadade. l hörselvårdskonsulenternas verksamhet även ingår stöd- och rehabiliteringsinsatser för vuxna hörselskadade och vuxendöva, t. ex. inträningskurser för dem som ordinerats hörapparat och

funktionsträningskurser samt kurs- och informations-

verksamhet för olika som kategorier kommer i kontakt med hörselskadade. Inom området hörselteknisk utrustning finns ett nära samarbete mellan hörcentralerna, enskilda skolor och skolöverstyrelsen SÖ:s anvisningarför (SÖ). l statsbidrag till hörselteknisk vidare utrustning (se avsnitt 4.1.2) anges att hörselvårdskonsulenten för

individualintegrerade ele-

ver och för elever i särskilda

undervisningsgrupper för

hörselskadade skall utreda hjälpmedelsbehov och rekommendera varefter beslutar utrustning, SÖ om statsbidrag. När behov av hjälpmedlet ej längre föreligger, skall skolan överlämna utrustningen till hörcentralen, som därefter kan låna ut den till annan elev eller grupp.

Syncentra/erna

Optisk rehabilitering och startade år 1971 vid synträning AMU-centren i Furulund och

Uppsala. Målsättningen med

dessa s. k. syntekniska dels avdelningar var att förbättra den optiska dels rehabiliteringen, att förstärka de pedagogiska och sociala i inslagen rehabiliteringen. Då positiva resultat uppnåddes med denna verksamhet beslöt några landsting att starta motsvarande enheter i form av synhjälpscentraler. År 1974 tillsatte landstingsförbundet en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta för den riktlinjer fortsatta utbyggnaden av centralerna. Utredningsarbetet redovisade år 1976 i rapporten Synhjälpscentraler1976- en översiktlig rapport. Enligt denna skall utredning synhjälpscentralernas främsta uppgift vara att behovet av tillgodose optiska

24 Centrala institutioner m. m. sou 1981:23 myndigheter,

synhjälpmedel, pedagogisk synträning och ADL-träning till iivsföring). Liksom hörcentralerna, (anpassning daglig som tillkommit tidigare, skall synhjälpscentralerna utgöra en i den vårdkedja som erfordras i en aktiv komplettering framhöll vidare att synhjälpsrehabilitering. Utredningen centralerna varken kan eller bör utgöra en fristående Vårdenhet, utan måste organisatoriskt knytas till någon annan större vårdfunktion, t. ex. ögonklinik eller rehabiliteringsklinik. Redan befintliga synhjälpscentraler hade i flertalet fall anknutits till med vilka ögonklinikerna, synhjälpscentralen naturligt har det bredaste kontaktnätet. Detta beror på att de flesta patienter förutsätts vara nyligen undersökta på Ögonkliniken innan synhjälpscentralens rehabilitering påbörjas. arbetsgrupp även initiativ till Landstingsförbundets tog en undersökning om behovet av synhjälpscentraler. Undersökningen visade att ca 1 000 personer årligen i en representativ svensk befolkning på 1 milj. människor var klart i behov av synrehabiliterande åtgärder samt att 3/4 av dessa förväntas vara äldre än 55 år. Under ungefär en räknade utredningen med en uppbyggnadsfas syninom ett landstingsområde med ca 300 000 hjälpscentral invånare. Personalbehovet beräknades till:

1 synpedagog (heltid) 1 legitimerad optiker (halvtid) 1 Ögonläkare (6 veckotimmar)

l ett skede personalbehovet till: utbyggt anges 3 synpedagoger 1 legitimerad optiker 1 verkstadsoptiker 1-2 kontorister 1 Ögonläkare (1/3-tjänstgöring)

För den nya yrkesgruppen synpedagoger saknades det utbildning, varför ett förslag till utredningen presenterade Sedan år 1976 har en sådan ettårig utbildningsplan. förlagts till Högskolan för lärarutbildning (speutbildning i Stockholm. att genomgå denna ciallärarlinjen) Behöriga utbildning är lärare, arbetsterapeut, leg. sjuksköterska, ortopist samt oftalmologassistent.

sou 1981:23 Centrala institutioner m. m. myndigheter, 25

Inom ramen för socialstyrelsens projekt Synvårdens innehåll och organisation genomfördes i februari år 1978 en uppföljning av syncentralernas verksamhet. Vid denna tidpunkt fanns det 18 syncentraler (synhjälpscentral ersattes av benämningen syncentral år 1978) i 17 sjukvårdsomrâden. Av de 18 centralerna helt den befintliga uppfyllde 8 norm som rekommenderades under ett uppbyggnadsskede i landstingsförbundets från år 1976. Vidare utredning framkom stora skillnader mellan centralerna i om fråga personalens utbildning och bakgrund, vilket bl. a. medfört att olika arbetsmetoder tillämpades. Förutom att resurserna för verksamheten varierade i många avseenden, varierade även till inställningen rehabiliteringsarbetets inriktning. Exempelvis skiljde sig insatserna för barn åt i stor utsträckning. Vid vissa syncentraler var barnverksamheten intensiv, omfattande bl. a. samarbete med skolor och andra institutioner medan andra åt ägnade sig barnhabilitering i mycket begränsad omfattning. Sedan februari år 1978 har ytterligare syncentraler tillkommit samtidigt som av utbildningen synpedagoger fortsätter. Denna successiva av verksamheten utveckling kan på sikt medföra att skillnaderna mellan olika syncentraler reduceras. Förutom de omnämnda tidigare personalkategorierna har vid några syncentraler anställts anpassningslärare och i vissa fall även synkonsulent.

3.4 Statens institut för läromedelsinformation och rikscentralerna för

pedagogiska hjälpmedel

Läromedelsutredningen framhöll i sitt betänkande (SOU

1971:91) Samhällsinsatser på läromedelsområdet, att ansvaret för val av läromedel borde ligga lokal nivå. på Utredningen avvisade därmed tanken ett centralt på engagemang. En förutsättning för att Iäromedelsvalet skulle kunna ligga på lokal nivå var, enligt utredningen, att kommunerna fick tillgång till väsentligt förbättrad information om de läromedel som fanns att och om dessa tillgå läromedels pedagogiska egenskaper. Genom en förbättrad information man kunna hoppades även öka konsumentmedvetandet, vilket i sin tur kunde få gynnsamma

26 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 1981:23

verkningar över hela läromedelsområdet från produktion

till konsumtion. För att förverkliga dessa intentioner

föreslog därför läromedelsutredningen att ett centralt

för läromedelsinformation skulle inrättas.

register Som ett resultat av läromedelsutredningens arbete,

beslöt riksdagen år 1973 att ett centralt organ, statens

institut för läromedelsinformation (SIL), skulle inrättas

fr. o. m. den 1 juli 1974 för läromedelsregistrering, läro-

medelsinformation och för administration av stöd för

av läromedel inom bristområden.

produktion

Sedan den 1 juli 1977 är SIL dessutom central myndig-

het förde fyra rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel

för handikappade (RPH).

I betänkandet (SOU 1980:15) Läromedlen i skolan har

utredningen om läromedelsmarknaden (ULÄ) föreslagit att SIL avvecklas och att huvudmannaskapet för RPH-

centralerna övertas av SÖ. Förslaget har remissbehand-

men har ännu inte tagit ställning till

lats, regeringen

förslaget. Verksamheten vid de fyra rikscentralerna för pedagogiska hjälpmedel för handikappade (en central för vardera

hörselskadade, rörelsehindrade, synskadade och för ele-

verna i särskolan) regleras genom regeringensförordning

av den 16 juni 1977. Beträffande rikscentralernas uppgif-

ter, anger förordningen följande:

4§. Rikscentralerna har till uppgift att främja utveckling, produktion och utlåning av samt information om pedagogiska hjälpmedel för synskadade, döva, hörselskadade och rörelsehindrade elever avsedda för utbildningar som står under tillsyn av skolöverstyrelsen samt för elever inom särskolan och förskolan för handikappade. 5 §. Det åligger rikscentral särskilt att taga initiativ till produktion av pedagogiskt hjälpmedel för handikappade i samarbete med olika intressenter, i samarbete med pedagogiskt, medicinskt och tekniskt sakkunnig svara för utprovning av för handikappade särskilt utformade pedagogiska hjälpmedel, ge råd beträffande särskilda pedagogiska hjälpmedel för handikappade elever som avses i 4 §, permanent och i andra former utställa undervisningsmateriel för handikappade, förteckningar över pedagogiska hjälpmedel för lärare, elever och utge föräldrar,

Centra/a institutioner m. m. 27 myndigheter,

Rikscentralerna skall även följa det pedagogiska och forskningsutvecklingsarbetet inom i första hand handikappområdet.

De föreskrifter som SIL fastställt för rikscentralerna innehåller flera för centralerna gemensamma men delar, föreskrifterna betonar även varje RPH-centrals egenart grundade på de olika målgruppernas behov. Gemensamt för centralerna är att de skall behoven kartlägga av, utveckla, framställa, utpröva, informera om och distribuera pedagogiska hjälpmedel för de olika handikappgrupperna. Med för de rikscentral undantag hörselskadades anges även att utlåning av hjälpmedel i centralernas ingår arbetsuppgifter. Som framgår av den följande kom redovisningen rikscentralerna ursprungligen till vid olika tidpunkter, fick från varandra olika organisatorisk och medel ställning anvisades från olika anslag, som skilda inom byråer SÖ begärde i sina Nuvarande anslagsäskanden. huvudmannaskap och under SIL samordning grundas på en utredning SIL genomförde 1975 av l på uppdrag regeringen. denna SIL att utredning föreslog myndigheten skulle bli huvudman för RPH-centralerna, främst för att erhålla en samordning och en närmare mellan koppling RPHcentralerna och det produktionsstöd, som SIL disponerar. SlL:s förslag av regeringen och centralerna fick antogs fr. o. m. den 1 juli 1977 SIL som huvudman.

3.4.1 Rikscentra/en för

pedagogiska hjälpmedel

för synskadade (RPH-SYN)

RPH-SYN bildades år 1965 efter det att blind- och dövskoleutredningen i sitt betänkande (SOU 1964:61) Grundskola för blinda och döva att studiebiblioteket vid föreslagit Tomtebodaskolan skulle byggas ut. Verksamheten vid rikscentralen omfattade inledningsvis specialskolan och de vid denna tidpunkt relativt få elever gravt synskadade som integrerats i vanliga klasser. Genom att antalet integrerade gravt synskadade elever har ökat, så har denna målgrupp kommit att ta den största delen av RPH-sYNzs resurser i anspråk. RPH-SYN har också fått allt större inom olika uppgifter bildningsverksamheter utanför ungdomsskolan. l stigande omfattning försöker man även tillgodose de synsvaga

28 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 193113

elevernas behov av särskilt tillrättalagd materiel. l takt med att verksamheten ökat har produktionen av punktskriftsböcker och talböcker förlagts utanför centralen, som numera främst har karaktären av en administrativ enhet för ordersamordning, information och redigering. RPH-SYN, som är beläget på Tomtebodaskolans område i Solna, har totalt ca 16 heltidstjänster. En fjärdedel av dessa tjänster finansieras med medel från AMS. Dessutom utnyttjas ca 15 arvodesanställda punktskriftskopister, som utför sitt arbete i hemmet. På produktionssidan samarbetar RPH-SYN med Westmannaprodukter inom Samhällsföretag AB. l Västerås sker punktskrifts- och reliefframställning, i Fagersta finns studiebibliotek med och i tryckeri och bokbinderi. plastkopiering Norberg Till sin primära målgrupp räknar RPH-SYN ca 1800 gravt synskadade och synsvaga elever i förskolan, grundskolan, sär- och specialskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Till den sekundära målgruppen hör läselever i och vilka äri behov svaga grund- gymnasieskolan, av storstilsmateriel. Verksamheten vid RPH-SYN är inriktad och bearbetning samt på utveckling, redigering och distribution av läromedel i form av produktion talböcker, storstil och reliefframställning. punktskrift, RPH-SYN framställer dessutom studietekniska hjälpmedel, elev- och lärarhandledningar och kursmaterial. RPH- SYN lånar ut studielitteratur samt sådana hjälpmedel som anskaffats genom SÖ:s anslag för tekniska stödåtgärder i gymnasieskola samt kommunal och statlig vuxenutbildning. Information sprids genom kataloger samt genom informationsträffar, föreläsningar och utställningar samt genom reselärarna inom Tomtebodaskolans regionala stödverksamhet för synskadade elever. Gravt elever i grundskolan och gymnasiesynskadade skolan erhåller studiematerial kostnadsfritt medan kommunerna får betala för de synsvaga elevernas materiel. Kataloger sänds till de skolor där det finns synskagratis dade elever, medan institutioner och bibliotek debiteras självkostnadspris. RPH-SYN bedömer sig sakna resurser för att ge förskolans och särskolans elever berättigad service. Vidare har den ökade medfört att allt fler olika läromeintegrationen del måste framställas i för att eleven skall få punktskrift

sou 1981:23 Centrala myndigheter, institutioner m. m. 29

tillgång till samma läromedel som klassen i övrigt. Nuvarande resurser medger enligt rikscentralen inte att man kan ge full service.

3.4.2 Rikscentra/en för

pedagogiska hjälpmedel

för rörelsehindrade (RPH-RH)

RPH-RH inrättades år 1967 som en bland flera för åtgärder att öka möjligheterna att rörelsehindrade elever. integrera Centralen förIades till Bräcke

Östergård i Göteborg, som är

västra sjukvårdsregionens institution för av habilitering barn och ungdomar med rörelsehinder. Verksamheten knöts till länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län och arbetet kom i det första skedet att i viss utsträckning bedrivas efter mönster som utbildats inom länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel, som vid denna tidpunkt fanns knutna till länsskolnämnderna. Medel för verksamheten vid RPH-RH anvisades över för länsskolanslaget nämnderna. Uppgifterna blev inledningsvis att sammanställa förtecknlngar över och tillgängliga hjälpmedel läromedel och deras samt att i ange användningsområde övrigt informera berörda lärare, bl. a. genom en permanent utställning. Successivt inriktades verksamheten på att bl. a. utveckla och initiera produktion av hjälpmedel som förbättrar de rörelsehindrade elevernas studiesituation. Efter hand har arbetet också kommit att inriktas mot utveckling av läromedel, som tar hänsyn till de perceptionssvårigheter och den erfarenhetssfär som begränsade ofta följer med ett rörelsehinder. RPH-RH har totalt 4 heltidstjänster, fördelade 7 på personer. För vaktmästeriservice utnyttjas Bräcke Diakonigård enligt särskilt avtal. Rikscentralen saknar egna tekniska resurser, men kan genom avtal med Bräcke Diakonigård utnyttja delar av den senares resurser. Rikscentralen samarbetar vidare med olika hjälpmedelstillverkare samt med Chalmers tekniska högskola, handikappinstitutet och styrelsen för teknisk utveckling (STU). RPH-RH:s målgrupp utgörs av ca 9 000 elever, fördelade på ca 1 100 i förskolan, ca 2 600 i grundskolan, ca 4 000 i särskolan, ca 500 i gymnasieskolan samt ca 1 000 i

30 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 1981:23

vuxenutbildningen. Verksamheten är inriktad på dels utveckling och framställning av individuellt anpassade hjälpmedel som elevernas dels - i underlättar studiesituation, stigande - och omfattning på utveckling, utprövning framställning av egentliga läromedel för framför allt de elever, vars

rörelsehinder förenas med andra funktionsnedsättningar

som perceptionsstörning eller talsvårigheter. RPH-RH lånar ut sådana hjälpmedel som anskaffats genom SÖ:s anslag för tekniska stödåtgärder i gymnasieskola samt kommunal och statlig vuxenutbildning eller sådana hjälpmedel, för vilka RPH-RH tidigare beviljats medel för inköp. Information sprids genom kataloger, genom informationsträffar, föreläsningar, utställningar och genom de sju regionala konsulenterna för rörelsehindrade elever. Material för primärgruppen tillhandahålls kostnadsfritt. Visst material, som producerats med hjälp av produktionsstöd med finns även till återbetalningsskyldighet, försäljning till den primära målgruppen. För material för ku rsverksamhet för personal debiteras beställaren kostnaderna för tryckning eller verkstadsarbete. RPH-RH anser sig inte ha tillräckliga resurser för att tillgodose efterfrågan på förskolesidan, bl. a. beträffande information och utlåning. Vidare anser man sig sakna tekniskt kunnig personal för olika komplicerade beställningsarbeten, för utveckling av specialhjälpmedel m. m. Man saknar f. n. biträdespersonal för läromedelsproduktion och hjälpmedelsutlåning.

3.4.3 Rikscentralen för hjälpmedel

pedagogiska

för hörselskadade (RPH-HOR) RPH-HÖR tillkom år 1969 som en försöksverksamhet inom det av SÖ bedrivna = läromedel i Lis-projektet (LIS Medel kom således att anvisas specialundervisningen). från SÖ:s anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet. Rikscentralen förlades till en av de statliga specialskolorna för döva och gravt hörselskadade, Birgittaskolan i Örebro. Tillkomsten motiverades främst av att elever med medfödd eller tidigt förvärvad dövhet eller grav hörselskada uppvisar en så pass påtaglig försening beträffande språkutveckling och läsförmåga att befintliga

sou 1981:23 Centrala myndigheter, institutioner m. m. 31

läromedel i det närmaste blir oanvändbara. Under sitt första skede centralen byggde upp resurser för bearbetning av befintliga läromedel samt för nykonstruktion av läromedel. Läromedlen, som har framställts med hjälp av enkla grafiska tekniker, har främst varit avsedda för specialskolans elever. Efter den första uppbyggnadsfasen har RPH-HÖR ställts inför att problemet söka infria de insatser förväntningar på som väckts bland lärare som undervisar lätt eller medelsvårt hörselskadade elever i vanliga klasser eller i särskilda undervisningsgrupper för hörselskadade inom och bland grundskolan lärare inom andra former av i specialundervisning grundskola och särskola. RPH-HÖR har totalt 9 fördelade heltidstjänster, på 10 personer. 3,5 av dessa tjänsterfinansieras med medel från AMS. Till sin primära målgrupp räknar RPH-HÖR totalt ca 2 600 elever, varav ca 100 i förskolan, 1 100 indidrygt vidualintegrerade i grundskolan, ca 400 i särskilda undervisningsgrupper i grundskolan, ca 700 i specialskolan samt ca 300 eleveri gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Härtill kommer alla elever med i tilläggshandikapp form av hörselskador i särskolan. De läromedel som RPH-HÖR arbetar med har också en sekundär i målgrupp de ca 50 000 elever som har språkliga handikapp som läsoch skrivsvårigheter samt inom perceptionsstörningar särskolan, grundskolan och gymnasieskolan. RPH-HÖR:s verksamhet omfattar utveckling, utprövning och av i huvudsak framställning tryckta läromedel samt redigering och av sådana utgivning läromedel som tagits fram av enskilda lärare. Information sprids genom kataloger, genom informationsträffar, föreläsningar och utställningsverksamhet. RPH-HÖR:s verksamhet omfattar däremot ej hörselteknisk utan ansvaret för utrustning åtgärder inom detta område åvilar landstingens pedagogiska hörselvård. Material till den primära målgruppen tillhandahålls kostnadsfritt, medan den sekundära betalar målgruppen ett självkostnadspris i de fall då RPH-HÖR kan förse dem med material.

RPH-HöRzs problem är att man ännu inte kan täcka

läromedelsbehovet för döva och hörselskadade i gymna-

32 Centrala myndigheter, institutioner m. m. sou 1981:23

sieskolan samt i vissa ämnen på grundskolans högstadium, i vissa fall för hela grundskolan. Den sekundära målgruppen kan endast erhålla ett mycket begränsat stöd från rikscentralen.

3.4.4 Flikscentralen pedagogiska hjälpmedel

för

för särskolan (RPH-SAR) Två år efter det att RPH-HÖR startat sin verksamhet inrättades det även en rikscentral för pedagogiska hjälpmedel för särskolan (RPH-SÄR) inom ramen för SÖ:s LIS-projekt. Rikscentralen förlades ursprungligen till Upplands Väsby, men en stor del av utvecklingsarbetet utfördes vid Olovsdalsskolan i Umeå, varför RPH-SÄR i sin helhet överfördes dit den 1 juli 1972. RPH-SÄR kom i det första skedet att inrikta arbetet på att skapa en organisation för bedömning av befintliga läromedels användbarhet inom särskolan och behov av bearbetning. Inom denna organisation lades även grunden för en utprövning av förlagsproducerade läromedel i olika produktionsfaser. LäromedelsframstälIningen, som till en början inriktades på olika slag av undervisningsmodeller, har kommit att även omfatta bildmateriel, text- och bildmateriel i kombination, filmer och laborativt material. RPH-SÄR hartotalt 8 heltidstjänster, varav 1 bekostas av medel från AMS.

RPH-sÄRzs primära målgrupp omfattar ca 30 000 psy-

kiskt utvecklingsstörda elever inom särskolans förskola, grundsärskola, träningsskola, yrkessärskola samt vuxenutbildningen. Till den sekundära målgruppen kan hänföras elever i grundskolan med perceptionsstörningar och läs- och skrivsvårigheter. Centralens verksamhet omfattar numera utveckling, utprövning och framställning av i huvudsak tryckta läromedel men även diaserier, filmer och laborativt material. Vidare sker bearbetning, revidering och färdigställande av tips eller prototyper från lärare. RPH-SÄR bedriver dessutom en viss utlåning av pedagogiska hjälpmedel. Informationsspridningen sker genom tidningen SÄR-NYTT, läromedelsförteckningar, informationspaket och utställningar.

Centrala institutioner myndigheter, m. m. 33

Den fortgående integreringen av särskolans elever i grundskolan har inneburit en ökad efterfrågan på rikscentralens tjänster som samtidigt informationsmålen blivit utspridda. Delar av RPH-SÄR:s resurser för Iäromedelsproduktion har därför fått och omdisponeras i stället utnyttjas för information. RPH-SÄR anser fortfarande sig befinna sig i uppbyggnadsskedet och kan ännu inte helt täcka den primära målgruppens behov.

Övriga

3.5 institutioner

myndigheter, m. m. på undervisningsområdet

SÖ:s verksamhet med avseende tekniska på hjälpmedel åt handikappade och andra frågori anslutning till detta, kan indelas i tre huvudområden: beslut

rådgivning, om

statsbidrag och godkännande av viss utrustning. Till den rådgivande verksamheten hör de skolkonsulenter som finns på byrå S 1 (grundskolan, specialundervisning m. m.), sektionen för På denna

specialundervisning.

sektion finns sålunda skolkonsulenter för döva/hörselskadade/talskadade, rörelsehindrade, synskadade, särskolan och

specialundervisning/särskiId undervisninglskoldag-

hem/sjukhusundervisning.

Vidare finns konsulenter och för experter handikappfrå-

gor på undervisningsavdelningen för vuxenutbildning (V),

som handlägger

frågor rörande folkbildning, kommunal

och statlig samt vuxenutbildning arbetsmarknadsutbildning.

Utvecklingsgruppen vid planeringsavdelningens byrå

P 3 för kan skolanläggningar bistå med förslag till inredning och av skolor och lokaler utrustning i vilka handikappade elever skall undervisas. l det följande avsnittet redovisar vi i de olika detalj statsbidrag som f. n. kan för tekniska utgå hjälpmedel m. m. åt handikappade i Inom SÖ:s utbildning. ansvarsområde fattas beslut av följande byråer:

S 1 - Tekniska hjälpmedel åt rörelsehindrade och synskadade elever i gymnasieskolan hörselteknisk utrustning i grundskolan och icke-obligatoriska skolor, samt hörselteknisk utrustning och andra i de hjälpmedel statliga specialskolorna.

institutioner m. m. sou 1981:23 34 Centrala myndigheter,

V 1 - Tekniska hjälpmedel åt handikappade studerande vid folkhögskolor samt tekniska åt handikappade deltagare i studiecirkhjälpmedel lar. V 2 - Tekniska åt rörelsehindrade och synskadade elever hjälpmedel i kommunal och statlig vuxenutbildning samt viss hörselteknisk utrustning. P3- av skolbyggnader till rörelsehindrade Handikappanpassning elevers behov i grundskola och icke-obligatoriska skolor, och utredningar om utformningen av skolans utvecklingsarbete lokaler. L3- Läromedel för handikappade. Förteckning över specialundervisningsmaterial.

knuten - vilket också särskilt här skall

Till byrå S 1 finns

nämnas - en särskild arbetsgrupp som från såväl tekniska

de hörselteknis-

som pedagogiska utgångspunkter prövar ka för skolbruk som får bli statsbidragsberäthjälpmedel

Dessa förs en särskild lista.

tigade. hjälpmedel upp på l 1980/812107, om den statliga regeringens proposition skoladministrationen m. m., föreslås en betydande omor- SÖ. Ämbetsverkets skall i framtiden ganisation av uppgift koncentreras till övergripande och långsiktiga uppgifter.

Denna kommer med all sannolikhet att

omorganisation även SÖ:s insatser inom omrâdet tekniska hjälppåverka

medel. För döva och hörselskadade samt talska-

synskadade,

dade elever som inte kan undervisningen i det följa skolväsendet undervisning vid de statliga vanliga erbjuds elever får sin undervisning

specia/skolorna. Synskadade

Tomtebodaskolan i Solna och, för med

vid synskadade Ekeskolan i Örebro. Döva och hörseltilläggshandikapp,

skadade elever undervisas vid Kristinaskolan i Härnösand,

i Örebro, Manillaskolan i Stockholm, Väner-

Birgittaskolan

i Lund. Döva

skolan i Vänersborg samt Östervångsskolan

och hörselskadade med får undervis-

tilläggshandikapp vid Åsbackaskolan i Gnesta medan barn med grava

ning talskador liksom hörselskadade med beteendestörningar

och vissa andra undervisas vid Hällsbo-

komplikationer

skolan i Sigtuna.

För dövas och hörselskadades del finns även särskilda klasser till s. k. externa klasser,

förlagda grundskolan,

för döva och hörselskadade i

samt gymnasial utbildning

skolformen har särskilt avtal

Örebro. För den sistnämnda slutits mellan staten och Örebro kommun.

sou 1981:23 Centrala institutioner myndigheter, m. m. 35

Tomteboda- och Ekeskolan samt Åsbacka- och Hällsboskolan har hela landet som upptagningsområde. De fem dövskolorna har däremot regionala upptagningsområden. Den gymnasiala för och utbildningen döva gravt hörselskadade i Örebro har hela landet som upptagningsområde. Vid specialskolorna för döva, hörselskadade och talskadade handhas

hjälpmedelsfrågorna av särskilt anställda

hörselingenjörer och hörseltekniker. I allmänhet är det emellertid även här landstingen som och utrustat utprövat de hörselskadade eleverna med de hörapparater de bär. SÖ uppskattar specialskolans minimibehov av ingenjörer och tekniker inom hörselområdet till en av vardera kategorin per 100 elever. l dag ger8 och 5 hörselingenjörer hörseltekniker + viss arvoderad service åt personal drygt 1 100 elever. När det gäller regional statlig stödverksamhet för

hjälpmedelshanteringen i skolan skall främst nämnas

reselärar- och konsulentorganisationen. Till Tomtebodaskolan är knuten en försko/ekonsu/entoch reselärarverksamhet för synskadade barn och ungdomar. Innevarande läsår omfattar fem denna, på regioner organiserade, verksamhet 17 förskolekonsulenter och 21 reselärare. l 1981 års budgetproposition föreslås en utbyggnad om 6 förskolekonsulenter och 5 reselärare. Förskolekonsulenterna har bl. a. till att: uppgift

D råda och handleda föräldrarna i arbetet med det synskadade barnet D informera, råda och instruera förskolans personal om den speciella barn träning synskadade behöver samt att följa barnets utveckling D medverka vid barnets skolplacering D samarbeta med olika och sjukvårds- habiliteringsorgan

Reselärarna skall stödja synskadade elevers undervisning i grundskola och i gymnasieskola samt möjligaste mån även i särskola, och annan folkhögskola vuxenundervisning. Till reselärarnas hör bl. a.: arbetsuppgifter

D uppspårande och verksamhet uppföljande

D rådgivning och av

planering undervisningen i samråd

36 Centrala institutioner m. m. sou 1981:23 myndigheter,

med elev, föräldrar och skola l] information om läromedel, tekniska hjälpmedel och metodiska frågor El samarbete med inrättningar inom sjukvården samt Skolhälsovård och elevvård

Reseläraren har i en mycket betydelsefull funktion dag beträffande att han/hon, ofta i

hjälpmedelsfrågor genom

samråd med vid landstingets syncentral, synpedagogen rekommenderar skolan att anskaffa de hjälpmedel som den eleven är i behov av. synskadade Förskolekonsulenter och reselärare har regionkontor på följande orter: Umeå/Luleå: Y, Z, AC och BD län Örebro: D, E, T, u, w och x län Solna: AB, C och l län Göteborg: N, O, P, R och S län F, G, H, K, L och M län Växjö:

Med av det förslag den av SÖ tillsatta anledning (blinda-döva-utvecklingsstörda) fram- BDU-utredningen lade år 1975 har beslutat att Ekeskolan och riksdagen Åsbackaskolan skall som pedagogiska centra. fungera Ekeskolans verksamhet skall avse synskadade utvecksamt dövblinda och Åsbackaskolan döva och lingsstörda hörselskadade med Förutom obserutvecklingsstörning. vation, och träning skall dessa centra svara för utredning och service i olika avseenden till de nämnda rådgivning Ekeskolan disponerar för denna handikappgrupperna. verksam het resurser för en reselärare för vardera synskadade och dövblinda medan Åsbackautvecklingsstörda skolan har en motsvarande tjänst för döva och hörselskadade Inom landstingens omsorgsverkutvecklingsstörda. samhet har även inrättats regionala reselärartjänster för och döva/hörselskadade elever i särskolan. synskadade - Utöver nu nämnda resurscentra finns - sedan år 1979 ett motsvarande centrum för synskadade vid Tomtebodaskolan i Solna. Vi har i ett tidigare delbetänkande (Ds U beskrivit verksamheten vid detta 1979:11) utförligare centrum. resurscentra för rörelsehindrade elever Några statliga finns f. n. inte. Däremot har staten tagit ansvar för en

sou 1981:23 Centrala myndigheter, institutioner m. m. 37

regional stödverksamhet för rörelsehindrade elever på ett likartat sätt som för synskadade. Vid sju Iänsskolnämnder finns således särskilda konsulenter för rörelsehindrade elever. Regionindelningen är följande: Länsskolnämnden i omfattar Regionen Stockholms län AB och l län Uppsala län C, U, W och X län

Östergötlands län E, F och H län

Malmöhus län G, K, L och M län Göteborgs och Bohus län N, O, P och R län Örebro län D, S och T län Västerbottens län Y, Z, AC och BD län

I 1981 års föreslås en av budgetproposition utbyggnad konsulentverksamheten med två tjänster. Varje konsulent för rörelsehindrade skall inom sin region bl. a. ansvara för: III fortlöpande av rörelsehindrade elever registrering El planering och organisering av skolgång D uppföljning av elevens skolgång i samarbete med vård, habilitering och elevvård El information om läromedel och tekniska hjälpmedel D studie- och informationsverksamhet El kontakt med sö och RPH-RH

Konsulenterna har f. n. en mycket stor betydelse för de rörelsehindrade ungdomarna. De förenar ett pedagogiskt kunnande med en stor erfarenhet på det praktiska området. Någon motsvarighet till SÖ:s konsulenter för handikappade elever finns inte vid universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). Däremot disponerar UHÄ vissa medel för särskilda stödåtgärder för handikappade studerande (se avsnitt 4.1 ). Ansvaret för för åvilar åtgärder handikappade i stor utsträckning de enskilda universiteten och högskolorna. Vid varje universitet finns vid centralförvaltningen en kontaktperson för handikappfrågor som ansvarar för att de handikappade får stöd i erforderligt undervisningssituationen. Vid övriga högskolor finns en motsvarande tjänsteman.

4 för

Regler, anvisningar

m. m.

och

hjälpmedelsförsörjning miljöanpassning

l detta kapitel redovisar vi regler och anvisningar som reglerar hjälpmedelsförsörjningen för handikappade. Vi inleder med en av de redovisningen genomgång regler som finns för för skilda handihjälpmedelsförsörjningen kappgrupper i olika skolformer. Vi har även kartlagt omfattningen av det ekonomiska stöd staten ger för anskaffning av tekniska hjälpmedel för handikappade i olika skolformer. l kapitlet redovisas även de bestämmelser som finns förtekniska hjälpmedel som den handikappade använder utanför skolan liksom de bestämmelser och bidragsformer som finns för att anpassa bl. a. skollokaler och bostäder till de krav som olika funktionsnedsättningar ställer.

4.1 Förordningar och inom anvisningar utbildningsomrâdet samt omfattningen av det statliga stödet

l detta avsnitt tar vi upp alla de bestämmelser som finns inom utbildningsväsendets område samt omfattningen av det ekonomiska stöd staten för av ger anskaffning tekniska hjälpmedel inom olika utbildningar.

4.1.1 Tekniska åt och

hjälpmedel rörelsehindrade synskadade elever i grundskolan

Skolförordningens 2 kap. 27 § säger att elev i grundskolan skall i tillhandahållas läromedel och skälig omfattning annan materiel som fordras för en undervistidsenlig ning. Detta,tillsammans med 2 § mom. skollagensl kap.

40 Regler, anvisningar m. m.

a Varje kommun skall sörja för undervisningen av barn i grundskola, kan sägas vara det närmaste man kan komma om man söker generella riktlinjer för ansvaret för

anskaffningen av hjälpmedel åt elever i handikappade

grundskolan. Varje enskild kommun förväntas således förse t. ex. de rörelsehindrade och synskadade eleverna

som går i kommunens grundskolor med tekniska

hjälpmedel. RPH-RH och RPH-SYN kan under vissa omständigheter

låna ut hjälpmedel till rörelsehindrade och

synskadade elever i grundskolan. Denna verksamhet är dock av

mycket begränsad omfattning och avser främst utlåning på kortare tid då man vill prova om en elev kan ha

användning av ett visst hjälpmedel. Hjälpmedlen har

ursprungligen anskaffats med medel ur anslagsposten

Tekniska eller organisatoriska m. m. åt han-

stödåtgärder

dikappade elever i gymnasieskolan eller

vuxenutbildning-

en och som återlämnats till RPH-centralen när behovet upphört. Vid tre tillfällen har dock RPH-RH erhållit i

engångsanvisning medel för inköp av speciella hjälpme-

del, vilka även kan utlånas till elever i grundskolan.

Omfattningen av hjälpmedelsanskaffningen för rörelse-

hindrade och synskadade elever i grundskolan är synnerligen svår att överblicka genom att ansvaret åvilar varje enskild kommun. Vissa försök har dock att gjorts uppskatta kostnaderna för de synskadade elevernas i hjälpmedel skolan. En av SÖ tillsatt den s. k. Tomtebo-

arbetsgrupp,

dagruppen, beräknade år 1978 hjälpmedelskostnaderna till mellan 2 000 kr. och 30 000 kr. beroende av av art/grad

synnedsättning och stadium i skolan.

Ett specialfall beträffande insatser för rörelsestatliga hindrade elever i grundskolan utgör till

byggnadsbidraget anordningar för rörelsehämmade elever, som redovi-

sas i avsnitt 4.4. Vidare §§ 42a

gäller byggnadsstadgans

och 48a om

byggnaders tillgänglighet för rörelse- och orienteringshandikappade självfallet även på skolans

omrâde.

4.1.2 Tekniska åt hörselskadade

hjälpmedel

Enligt förordningen om statsbidrag till kostnaderna för

hörselteknisk utrustning m. m. inom viss kommunal

m. m. 41 Reg/er, anvisningar

utbildning (1980:714) kan kommuner och landstingskommuner erhålla bidrag till elever i grundskola, gymnasieskola och kommunal I 3 § i den högskoleutbildning. nämnda förordningen anges:

statsbidrag till hörselteknisk utrustning får lä :nas till sådan utrustning som har anskaffats i enlighet med skolöverstyrelsens anvisningar. Bidrag lämnas 1. för lokal för särskild för hörselskadade i undervisningsgrupp grundskolan med 14000 kronor, 2. för undervisning i övrigt av elever med hörselsvårigheter i grundskola och gymnasieskola samt av studerande med lässvårigheteri kommunal högskoleutbildning med belopp som Överstyrelsen bestämmer.

Likalydande bestämmelser ingick tidigare i 15§ förordningen om statsbidrag till inom byggnadsarbeten viss kommunal utbildning (19572318, ändr. senast 1980:715). Eftersom det statliga till investeringsbidraget skolbyggnader upphör att fr. o. m. den utgå 1 juli 1981 har bestämmelserna införts i den som nya förordning, inledningsvis omnämndes. De medel (14 000 kr.) som kan utgå för av utrustningen lokal för särskild har kommit undervisningsgrupp att användas för akustikbehandling av skollokal och anpassning av skolbyggnader. För hörselskadad elev i behov av förstärkarutrustning i grund- eller gymnasieskolan utgår medel för av sådan inköp hörselteknisk apparatur. Vägledande är därvid SÖ:s lista över till statsbidrag godkänd utrustning. SÖ beräknar kostnaderna för enskild hörselskadad elevs till förstärkarapparatur 10 000-12 000 kr. Skolöverstyrelsen har utfärdat detaljerade anvisningar (SÖ 1975-02-22) angående till hörselteknisk statsbidrag utrustning:

Normer för tillverkning och bedömning av hörselteknisk utrustning fastställs av SO på grundval av förslag, som upprättats av Karolinska

institutets institution förteknisk audiologi. Dessa normer kan rekvireras

från S0, byrå P 3.__Förslag till inredning och utrustning av hörselklassrum lämnas av SO, Utvecklingsgruppen på byrå P3.

Den hörseltekniska som utrustning är upptagen på SÖ:s förteckning över godkända hjälpmedel, är inte identisk med innehållet i handikappinstitutets hjälpmedelsförteck-

ning. SÖ-förteckningen upptar enbart sådana hjälpmedel

som motsvarar de krav som ställs på hjälpmedel för skolsituationer.

42 m. m. Regler, anvisningar

SÖ:s anvisningar fortsätter:

Såsom villkor för statsbidrag gäller a) att den hörseltekniska utrustningen är typgodkänd av SÖ är rekommenderad av hörselvårdskonsulent eller b) att utrustningen motsvarande expert samt c) att utrustningen, när den ej längre behövs, överlämnas till hörcentral vid centralIasarettet,föratt kunna ställastillförfogandeför annan hörselskadad elev eller annan hörselklass eller hörselklinik.

Senare i anvisningen anges att:

Ansökan om statsbidrag utrustning för hörselklass

till__hörselteknisk

eller hörselklinik inges till SO och skall vara åtföljd av a) av hörselvårdskonsulenten gjord utredning om behovet av utrustningen samt om de beräknade kostnaderna för utrustningen eller, om b) uppgift denna redan anskaffats, de faktiska kostnaderna.

Hörselvårdskonsulenterna vid landstingens pedagogiska hörselvård roll i samband med anskaffning

spelaren viktig

hörselteknisk l de allra flesta fall är det

av utrustning.

hörselvårdskonsulenterna som, i samråd med hörcentra-

lernas eller de avdelningarnas läkare och

audiologiska

rekommenderar för de tekniska experter, hörapparatur

hörselskadade eleverna i och gymnasieskola. grundskola har för också ofta varit engagerade i

Konsulenterna övrigt vad hörsel och hörappar-

barnets/elevens problem gäller

redan under barnets Det stöd hörsel-

ter förskoleperiod. vårdskonsulenterna skolan beträffande hjälpmedel är

ger

dock ett från landstingets sida, som ej

frivilligt åtagande regleras genom avtal. Om kommunens ansvar säger SÖ:s nämnda anvisning-

ar följande:

att skolstyrelsen beaktar de krav beträffande akustiken Det är angeläget som ställs där utrustningen skall användas och, där så på lokaler behövs, förbättrar akustiken. Det är angeläget att kommunen efter installation av den hörseltekniska låter verkställa leveranskontroll efter samråd med utrustningen hörselteknisk expertis på hörcentral eller audiologisk avdelning. Kommunen svarar för kostnader för översyn, reparation och justeringar som fordras för att hålla utrustningen i gott skick.

Hörselområdet är det enda område inom skolans hjälp-

där det finns ett väl etablerat samarbe-

medelsförsörjning

te mellan och kommunerna. Staten

staten, landstingen utrustningen och svarar för anskaffningskostgodkänner

utreder elevernas behov samt

naderna, landstinget

ansvarar för och utlåning av tidigare, på

lagerhållning

Reg/er, anvisningar m. m. 43

statliga medel, anskaffad utrustning medan kommunerna svararför underhållskostnaderna och de kostnader som är förknippade med eventuell förflyttning av slingor. Ur anslaget Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. har för hörselteknisk utrustning under de senaste åren utgått följande belopp:

Antalet elever som ur detta anslag under år 1979 kom i åtnjutande av bidrag till hörselteknisk utrustning var sammanlagt ca 300 elever i grundskolan och gymnasieskolan samt i fyra särskilda undervisningsgrupper. Det som här sagts om hörselteknisk för utrustning hörselskadade elever gäller inte för elever i specialskolan och särskolan. För specialskolans externa klasser gäller dock samma bestämmelser som för särskild undervisningsgrupp för hörselskadade i grundskolan.

4.1.3 Tekniska hjälpmedel åt elever i specialskolan

Specialskolorna har staten som huvudman och kostnaderna för tekniska i skola och elevhem bestrids ur hjälpmedel reservationsanslaget Specialskolan m. m.: Utrustning m. m. Under detta anslag finns särskilda poster för bl. a. hörsel- och talteknisk utrustning samt för underhåll av hörapparater. I nedanstående tabell redovisas de medel som anvisats under dessa anslagsposter de senaste åren.

44 Regler, anvisningar m. m. sou 1981:23 Anslag till hörsel- och talteknisk utrustning samt underhåll av hörapparater.

Från anslagsposten Inventarier, maskiner m. m. i spe-

cialskolans utrustningsanslag bekostas bl. a. punktskrifts-

maskiner och slutna TV-system för

(magnivision) special-

skolan för synskadade. l 1981 års har

budgetproposition föreslagits att hela utrustningsanslagets olika delposter

upphör och att resp. specialskola i stället tilldelas ett

belopp för utrustning. Elevernas kropps/huvudburna hör-

apparater tillhandahålls däremot av landstinget.

4.1.4 Tekniska m. åt

stödåtgärder m. handikappade elever i gymnasiskolan

Under anslaget Bidrag till driften av gymnasieskolor

beräknas medel för tekniska eller organisatoriska stödåt-

gärder, såsom anskaffning av viss materiel, skolskjutsan-

ordningar, personell assistans m. m. för handikappade

elever.

SÖ utfärdar årligen anvisningar till kommunerna för

ansökan om medel till tekniska stödåtgärder. 1980 hade

anvisningarna (SÖ-FS 1980:142) följande lydelse:

Plan över medelsbehovet till tekniska stödåtgärder och

hjälpmedel

m. m. för synskadade och rörelsehindrade elever skall inges till SÖ senast den 1 oktober 1980. Ansökningar ingivna efter den 1 oktober kan beaktas endast om särskilda skäl föreligger. För kurser som påbörjas efter 1980-12-31 skall ansökan inges senast 1981-02-02. Planen skall vara upprättad på särskild blankett och vid första

ansökningstillfället

åtföljas av läkarintyg, utfärdat av specialist. Blanketten har nummer SÖ 21-001-5 April 1975 och kan rekvireras från skolöverstyrelsen, Blankettförrådet, 106 42 STOCKHOLM. Statsbidraget utbetalas till Skolstyrelsen respektive skolans styrelse utan rekvisition sedan SÖ godkänt planen för medelsbehovet. Statsbidrag utgår inte om handikappet beräknas vara av tillfällig natur. Enligt regleringsbrev 1980-06-12 för budgetåret 1980/81 avseende anslag till gymnasiala skolor m. m. utgår statsbidrag till tekniska eller

Reg/er, m. m. 45

anvisningar

organisatoriska stödåtgärder, såsom anskaffning av viss materiel, skolskjutsanordningar, personell assistans m. m. för handikappade elever vid gymnasieskolor och vid sådana privatskolor, som avses i privatskolförordningen i med uttalande i prop. 1965:1 (bil 10 s.

enlighet

249 och 252) och efter S015 prövning i varje särskilt fall, med högst 2 500 000 kronor.

När statsbidraget infördes budgetåret 1965/66, omfattade det 122 000 kr. En successiv ökning har därefter skett och

fr. o. m. budgetåret 1978/79 har 2 500 000 kr. beräknats för

ändamålet.

SÖ:s anvisningar fortsätter:

A. Synskadade och rörelsehindrade elever

För synskadade och rörelsehindrade elever kan statsbidrag i viss utsträckning utgå till skolskjutsanordningar, viss personell assistans och Iektörshjälp. Vissa tekniska hjälpmedel utlånas för synskadade elever från rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för synskadade, Tomtebodavägen 11, 171 64 SOLNA, tel 08/736 01 40 och för rörelse-

hindrade elever från rikscentralen för pedagogiska för

hjälpmedel

rörelsehindrade, Bräcke Ostergård, Bräckevägen, 417 22 GOTEBORG, tel 031/53 04 40/50. För hjälpmedel som inte finns i lager på rikscentralerna kan statsbidrag utgå. Den materiel som lånas ut eller för vilken statsbidrag beviljats åt synskadad eller rörelsehindrad elev skall, när den ej längre används av eleven i skolan, utan anmaning sändas till respektive rikscentral.

Föreskrifterna om statsbidrag till hörselteknisk utrustning

“ behandlade vi i avsnitt 4.1.2.

Som framgår av SÖ:s anvisningar, skall hjälpmedlen

när de används av eleverna i skolan âtersändas

ej längre

till RPH-RH eller till RPH-SYN, för att senare kunna utlånas till andra elever. Vid av om statsbi-

prioriteringen ingivna ansökningar

drag till tekniska eller organisatoriska har SÖ

stödåtgärder sedan budgetåret 1974/75, då anslaget maximerades,

tillämpat följande policy: Först utbetalas 100 % av kostna-

derna för personell assistans vid de gymnasiala utbild-

ningar för gravt hörselskadade i Örebro och för svårt

rörelsehindrade vid Skärholmens gymnasium samt kost-

naderna för tolkar åt gravt hörselskadade inom vissa

utbildningar. Därefter utbetalas 100 °/o av kostnaderna för

tillstyrkta ansökningar om tekniska hjälpmedel. Återståen-

de medel har under de senaste åren bara räckttill att betala

några få procent av kommunens kostnader för skolskjuts-

46 Reg/er, anvisningar m. m. sou 1931:23

anordningar och personell assistans. Kommunerna har alltså hittills fått ett 100-procentigt för de tekniska hjälpmedel de skaffat för elever statsbidrag i gymnasieskolan. Byrå S 1 på SÖ beräknar att följande belopp utbetalats för hjälpmedel åt synskadade och

12) föreslås att det särskilda statsbidraget till tekniska eller stödåtgärder avskaffas och att medel för organisatoriska detta ändamål i stället beräknas under ett nytt anslag: Särskilda på skolområdet. Om förslaget går åtgärder blir länsskolnämnden den som i igenom, myndighet framtiden beviljar kommunerna medel ur detta anslag till inom såväl som gymnasieskola. Av åtgärder grundskola skrivning det dock inte om budgetpropositionens framgår staten även skall åta sig kostnadsansvaret för tekniska åt rörelsehindrade och synskadade elever i hjälpmedel på samma sätt som hittills skett i gymnasiegrundskolan skolan.

4.1.5 Tekniska stödåtgärder åt handikappade elever i kommunal och statlig vuxenutbildning

Bestämmelser om tekniska stödåtgärder åt handikappade elever återfinns i 84 § förordningen (1971:424 omtryckt 1980:530) om kommunal och statlig vuxenutbildning. Denna paragraf lyder: Till tekniska stödåtgärder för hörselskadade, synskadade och rörelsehindrade elever utgår statsbidrag enligt samma grunder som vid gymnasieskolan. Statsbidraget fastställes och utbetalas av skolöverstyrelsen efter ansökan av kommunen.

Reg/er, anvisningar m. m. 47

SÖ har utarbetat särskilda (SÖ-FS

anvisningar 1979:31) angående tekniska stödåtgärder m. m. åt handikappade

elever i kommunal

vuxenutbildning:

Plan över medelsbehovet till tekniska stödåtgärder och hjälpmedel m. m. för hörselskadade, synskadade och rörelsehindrade

elever inges

av Skolstyrelsen senast isamband med kursstart till S0, byrå V 2. Planen skall vara upprättad på särskild blankett och vid första

ansökningstillfället åtföljas av läkarintyg, utfärdat av specialist. Blan-

ketten har nummer SO 31-063-3 Febr 76 och kan rekvireras från Skolöverstyrelsen, Blankettförrådet, 106 42 Stockholm (tel 08-14 06 60/

2298). Statsbidraget utbetalas till utan rekvision sedan Skolstyrelsen

SÖ godkänt planen för medelsbehovet. SÖ prioriterar ansökningar i enlighet med målen för kommunal vuxenutbildning. Hänsyn tas bl. a. till den sökandes syfte med studierna. Statsbidrag inte om utgår handikappet beräknas vara av tillfällig natur.

A. Synskadade och rörelsehindrade elever

För synskadade och rörelsehindrade elever kan statsbidrag utgå till skolskjutsanordningar, viss personell assistans och lektörshjälp. Vid bedömning av ansökningar om statsbidrag till skolskjuts fästes avseende vid om den studerande deltar i kurs anordnad på kortare resavstånd från bostaden. Vissa tekniska hjälpmedel utlånas för synskadade elever från rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för synskadade, Tomtebodavägen 11, 171 64 Solna, telefon 08-736 01 40 och för rörelsehindrade elever från för

rikscentralen pedagogiska

hjälpmedel för rörelsehindrade, Bräcke Ostergård, Bräckevägen, 417 22 Göteborg, telefon 031-53 04 40/50. För inköp av tekniska hjälpmedel som inte finns i lager på rikscentralen kan statsbidrag utgår. Den materiel som lånas ut eller för vilken statsbidrag åt beviljats synskadad eller rörelsehindrad elev skall, när den ej längre används av eleven i skolan, utan anmaning sändas till respektive rikscentral.

Föreskrifterna om statsbidrag till hörselteknisk

utrustning behandlade vi i avsnitt 4.1.2.

Anvisningarna förtekniska stödåtgärder i gymnasiesko- Ian och motsvarande anvisningar för kommunal vuxenut-

bildning är således mycket likartat utformade. l båda

anvisningarna anges t. ex. att det finns möjlighet att låna

hjälpmedel för synskadade och rörelsehindrade från

resp.

RPH-central samt att hjälpmedlen, för vilka statsbidrag

erhållits, efter skall till användningen återsändas RPH-

centralen. Vissa skillnaderfinns Det står

viktiga emellertid.

t. ex. att SÖ prioriterar ansökningarna i med enlighet målen för kommunal samt att

vuxenutbildning hänsyn tas

till den sökandes syfte med studierna. sådana

Några formuleringar återfinns inte i för tekniska anvisningarna

48 anvisningar m. m. sou 93x23 Regler,

eller stödâtgärder i gymnasieskolan. organisatoriska Av följande tabell framgår kostnadsutvecklingen i vad

avser tekniska hjälpmedel åt handikappade i kommunal vuxenutbildning. Det är att märka att kostnaderna motsva-

rar de faktiska utlägg kommunerna haft, eftersom något

kostnadstak här inte införts av statsmakterna. Kostnaderna bestrids ur förslagsanslaget Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.

Tekniska hjälpmedel i kommunal vuxenutbildning

Budgetår Kostnader för tekniska hjälpmedel

för trådlös överföring successivt börjat bekostas över förevarande anslag i stället för över anslaget Bidrag till inom skolväsendet m. m. (se avsnitt

byggnadsarbeten

4.1 .2). Vidare visartabellen att kostnaderna för hjälpmedel åt rörelsehindrade varierat kraftigt år från år. Under anslaget Statliga skolor för vuxna: Utbildnings-

kostnader, beräknas medel för tekniska stödâtgärder för

1980/81 anvisades

handikappade elever. Budgetåret

18 800 kr. för dessa åtgärder. Dessa medel skall även täcka

kostnaderna för de handikappade elever, som deltar i

distansundervisning och som på grund av handikappets

art inte kan infinna vid de kortare kurser som skolan sig anordnar.

l för budgetåret 1980/81 famanslagsframställningen

höll SÖ att det för grundutbildning av vuxna (s. k.

alfabetiseringsundervisning) saknades regler för statsbitill tekniska stödâtgärder motsvarande dem som

drag finns för och kommunal och statlig

gymnasieskolan

vuxenutbildning. SÖ motiverade behovet med att fysiskt handikappade vuxna ofta har en bristfällig skolbakgrund, varför flera av dem kan vara presumtiva deltagare i

sou 1981:23

Reg/er, anvisningar m. m. 49

grundutbildningen. Föredragande statsråd delade SÖ:s uppfattning och för budgetåret 1980/81 anvisades 250 000

kr. för tekniska

stödåtgärder. Med anledning av detta

infördes ett i

tillägg förordningen om grundutbildning för

vuxna, § 18a, med följande lydelse (1980:356):

Till tekniska stödåtgärder för hörselskadade, synskadade eller rörelsehindrade elever utgår samma statsbidrag enligt grunder som vid gymnasieskolan. Statsbidraget fastställs och utbetalas av skolöverstyrelsen efter ansökan av kommunen.

4.1.6 till

Bidrag handikappverksamhet vid foIkhögsko/orna

Statsbidrag till driften av folkhögskolor utgår i form av allmänt bidrag och Det allmänna tilläggsbidrag. bidraget

beräknas med hänsyn till antalet elevveckor under

redo-

visningsåret för en folkhögskola och en genomsnittlig

lärarlönekostnad för

samtliga folkhögskolor. Vid beräk-

ningen av detta allmänna

schablonbidrag tas speciell

hänsyn till om det funnits elever

handikappade vid

folkhögskolan. I 87§ folkhögskoleförordningen (1977:

551) anges att:

Antalet elevveckor vari har ingått studerande som är fysiskt, psykiskt, socialt eller språkligt skall med handikappade höjas det tal som motsvarar antalet kursveckor med halva multiplicerat antalet handikappade kursdeltagare.

Vid av det allmänna

beräkningen bidraget till folkhögsko-

lan multipliceras således antalet elevveckor med handi-

kappade deltagare med bidragskoefficienten 1,5

jämfört med koefficienten 1 för

övriga studeranden.

l de SÖ

anvisningar utfärdat (SÖ-FS 1977:23) med anledning av nämnda paragraf står det:

För att det förhöjda bidraget inom schablonens ram skall utgå gäller följande: med fysiskt handikappade studerande avses blinda och synsvaga som även med vanliga korrektionsglas har svårighet att läsa vanlig text, hörselskadade och döva, rörelsehindrade samt dokumenterat medicinskt handikappade och talskadade; med psykiskt handikappade avses psykiskt utvecklingsstörda och

andra förståndshandikappade samt med

personer dokumenterade psykiska besvär; med socialt handikappade avses studerande med dokumenterade sociala problem såsom alkoholeller narkotikabruk, eller som tidigare varit intagna på kriminalvårdsanstalt e. d.;

m. m. 50 Reg/er, anvisningar

med avses dels studerande med dokumenspråkligt handikappade terade läs- och dels invandrare som har bristande skrivsvårigheter, i svenska Härmed avses invandrare som saknar färdigheter språket. sådana som är nödvändiga för att utan stödunspråkliga kunskaper i svenska kunna följa en kurs på grundläggande nivå inom dervisning (t. ex. studieförbundens priokurser i den reguljära vuxenutbildningen svenska eller de första delarna i kommunala Vuxenutbildningens i svenska). Schablonbidraget utgår inte till invandrare högstadiekurser med danska, norska eller isländska som modersmål.

Förutom att § 87 använder det vida handikappbegreppet

att nämna socialt eller språkligt genom fysiskt, psykiskt, inkluderar SÖ:s precisering av fysiskt handikappade,

även dokumenterat medicinskt handi-

handikappade Så är t. ex. inte fallet i gymnasieskolans anslag

kappade.

för tekniska eller organisatoriska stödåtgärder. Med ordet dokumenterat avser SÖ:s anvisningar

att:

av läkare, nämnd eller myndighet och att skolan problemen registrerats informerats på förhand eller att skolan blivit medveten om problemen

under kursen och att detta kan verifieras.

SÖ:s anvisningar fortsätter:

att de studerande är i behov av För alla fyra handikappgrupperna gäller i denna totala situatioextra stödåtgärder i någon form pedagogiska dvs. i undervisning eller i av skolan organiserade fritidsaktivitenen, ter. ovan får skolan använda scha- För handikappade deltagare enligt för av kostnader (obsl att till personlig blonbidraget följande slag för enskild studerande används inte detta bidrag): utrustning D ökad Iärartäthet, som betingas av handikappet och som möjliggör

dels mindre grupper, dels individuell stödundervisning D assistans i den pedagogiska situationen personlig D tolk och lektörshjälp D teknisk för att underlätta studiearbetet för de studerande utrustning (dock ej fast utrustning såsom teleslingor, rullstolsramper etc., för

vilka särskilda bidrag utgår) D schemalagd social träning D resor som är nödvändiga för studiearbetet (dock ej personliga resor,

hemresor) D talböcker, punktskriftsmaterial samt annan stadigvarande pedago-

giskt material i handikappundervisningen D fritidsaktiviteter av olika slag efter kurstiav skolan organiserade « den. att får användas för sådana merkostnader som den Obs! bidraget har, t. ex. för material och resor, utöver vad som gäller handikappade för övriga studerande vid skolan.

l finns det vidare bestämmelser

folkhögskoleförordningen

till att vissa har betydligt

där hänsyn tagits folkhögskolor

sou 1981:23 m. m. 51 Reg/er, anvisningar

större behov än andra skolor. l §94 nämnda

förordning

står det:

Tilläggsbidrag kan utgå som särskilt stöd till kostnader under ett redovisningsår för åtgärder för studerande som är fysiskt, psykiskt, socialt eller språkligt handikappade. Fråga om sådant tilläggsbidrag prövas av skolöverstyrelsen med hänsyn till varje folkhögskolas särskilda behov.

l SÖ:s anvisningar (SÖ-FS 1977:23) till denna

paragraf anges följande:

l den mån schablonbidraget inte är tillräckligt för att ge stöd åt särskilt resurskrävande handikappade studerande, kan

tilläggsbidrag utgå till

extra förstärkningsåtgärder. Sådant bidrag skall sökas hos SO i början av varje arbetsår i särskild ordning. Till ansökan skall fogas en total budget för den planerade handikappverksamheten, där det skall framgå vilka kostnader som ryms inom schablonen och vad som måste täckas med tilläggsbidrag. Det skall också anges vilka andra bidrag och inkomster som skolan fått för handikappverksamheten. Skolor, som senare under arbetsåret planerar korta kurser för handikappade vilket inte anmälts vid arbetsårets och där början schablonbidraget beräknas vara otillräckligt, kommer att beredas

möjlighet att i början av vårterminen ansöka om tilläggsbidrag i

särskild Av blankett och cirkulär ordning. från SO vid ansökningstillfällena kommer närmare föreskrifter och råd förtilläggsbidragets användning att meddelas. Av nedanstående tabell hur stor del

framgår av folkhög-

skolans särskilda medel för

handikappverksamhet som tagits i anspråk för tekniska hjälpmedel.

Tekniska hjälpmedel i folkhögskolan

aPreliminära uppgifter.

Till skillnad från bl. a. och gymnasieskolan kommunal vuxenutbildning, behöver inte folkhögskolorna returnera de anskaffade tekniska till hjälpmedlen någon RPHcentral. Tanken är att skall finnas hjälpmedlen kvar på folkhögskolan för att eventuellt senare kunna användas av någon annan studerande.

52 Reg/er, anvisningar m. m.

Inom ramen för det tilläggsbidrag som anvisats som extra förstärkningsresu rs för handikappade, avsätts sedan några år 1 milj. kr./år för sådana kompletteringar i byggnader som ökar de enskilda skolornas åtkomlighet för handikappade studerande. Merparten av medlen (700 000 kr.-860 000 kr. per år) har använts för att göra enskilda skolor mera tillgängliga för rörelsehindrade elever.

4.1.7 Tekniska hjälpmedel för

handikappade deltagare i studiecirklar

Under anslaget Bidrag till studieförbunden beräknas medel för bidrag till produktion av studiematerial samt tekniska eller organisatoriska stödåtgärder för handikappade. Varje enskilt studieförbund sammanställer en projektbeskrivning som inges till SÖ, som har att fördela medlen. Det belopp som stått tillgängligt för tekniska och organisatoriska stödåtgärder har bl. a. använts till så olika åtgärder som anpassning av undervisningslokaler, tekniska hjälpmedel, undervisningsmaterial och barnpassning. För budgetåren 1977/78 och 1978/79 har, enligt studieförbundens redovisningar, kostnaderna för lokalanpassning och tekniska hjälpmedel uppgått till:

I likhet med folkhögskolorna behöver inte heller studieför-

bunden åerlämna de tekniska hjälpmedel som anskaffats

med statsbidrag. Tekniska hjälpmedel kan även anskaffas

för andra handikappgrupper än hörselskadade, rörelsehindrade och synskadade.

Regler, anvisningar m. m. 53

4.1.8 Tekniska hjälpmedel åt handikappade studerande vid universitet och högskolor

T. o. m. budgetåret 1976/77 tillämpades ett system med

rambelopp för varje svårt handikappad studerande. Ursprungligen var denna resurs enbart avsedd för stödundervisning och lektörshjälp till gravt sysnkadade och hörselskadade, men kom senare att omfatta såväl andra handikappgrupper som stödformer. Rambeloppet utgjorde 3 700 kr. (1976 års kostnadsläge) för varje svårt handikappad studerande och termin. För gravt hörselska-

dade studerande eller studerande i forskarutbildning fick

detta belopp höjas till 4 200 kr. vid behov. I samband med högskolereformen avskaffades rambeloppen. Varje högskola kom i stället att avsätta 0,1-0,2 °/o

av sina sammanlagda anslag för grundläggande högsko-

leutbildning till särskilda stödinsatser för handikappade. Ett undantag utgör dock sektorn för utbildning för underatt UHÄ under berört

visningsyrken genom anslag begär särskilda medel för stödåtgärder för handikappade stude-

rande. För budgetåret 1979/80 erhöll UHÄ i anslag 191 000

kr. Inom ramen för tilldelade medel kan högskolorna inom

denna sektor hos UHÄ ansöka om medel för stödåtgär-

der.

Beträffande större kostnader av investeringskaraktär

kan de enskilda universiteten och högskolorna efter

framställning till UHÄ erhålla medel ur anslaget Inredning

och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m. De totala kostnaderna för olika stödåtgärder åt handi-

kappade i högskolan är svåra att bedöma. UHÄ beräknade

kostnaderna budgetåret 1978/79 till drygt 1,2 milj. kr. Men

därtill borde rätteligen läggas kostnaderna för

byggnads-

styrelsens anpassning av lokaler, hjälpmedel och läromedel som bekostas av arbetsmarknadsverket samt vissa kostnader för speciella läromedel, vilka i regel belastar läromedelscentralernas anslag utan att separat redovisas

som kostnader för stödåtgärder åt handikappade stude-

rande.

54 Regler, anvisningar m. m. sou 1981:23

4.2 Den tekniska hjälpmedelshanteringen i

landstingens regi

Landstingen ansvarar för att personer med fysiska eller

psykiska funktionsnedsättningar kostnadsfritt erhåller de

hjälpmedel som behövs för den dagliga Iivsföringen. För

denna verksamhet erhåller landstingen stöd från staten. l

1 § förordningen (1975:963) om ersättning till sjukvårds-

huvudman för handikapphjälpmedel och Sjuktransporter

anges: Landstingskommun och kommun som ej tillhör landstingskommun erhåller enligt denna förordning ersättning från sjukvårdsförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för tillhandahållande av 1. hjälpmedel åt handikappade (hjälpmedelsersättningen), 2. transport med ambulansbil eller annat fordon som är särskilt anpassat för sjuktransport (sjuktransportersättningen).

Hjälpmedelsersättningens storlek regleras av 2 §, vars

senaste lydelse (1979:853) är:

Hjälpmedelsersättning lämnas med 62 kronor om året för varje invånare som var bosatt inom sjukvårdsområdet vid årets början. Landstingskommun eller kommun som ej tillhör landstingskommun skall därvid medverka till att glasögon avgiftsfritt eller till nedsatt pris tillhandahålls barn och ungdomar under 19 år som är bosatta i sjukvårdsområdet. Av hjälpmedelsersättningen skall ett belopp, som motsvarar 2 kronor och 50 öre för varje invånare som vid årets början var bosatt inom sjukvårdsområdet tillgodoföras handikappinstitutets fond.

I syfte att bl. a. uppnå en enhetlig hjälpmedelsförsörjning

för hela landet utger handikappinstitutet en hjälpmedelsförteckning. På denna förteckning uppförs de hjälpmedel

som institutet efter provning rekommenderar

landstingen

att kostnadsfritt utlämna till handikappade.

Hjälpmedelsförteckningen, som utkommer fyra

gånger

per år, upptar ett stort antal hjälpmedel från enkla

hemhjälpmedel som nålpåträdare och nagelsax till avan-

cerade tekniska hjälpmedel för kommunikation som läs-

maskiner och styrsystem för elektriska skrivmaskiner.

I hjälpmedelsförteckningen anges vidare vilka yrkes-

grupper inom landstinget som bör ha rätt att ordinera

olika hjälpmedel. Den som har ordinationsrätt har av

landstinget tilldelats ansvaret att till sjukvårdsområdets

innevånare ordinera hjälpmedel. Bland de ordinationsbe-

rättigade yrkesgrupperna återfinns olika läkarkategorier,

Regler, anvisningar m. m. 55

arbetsterapeut, sjukgymnast, distriktssköterska, ortope-

disk chef, hörselvårdskonsulent och logoped. Något

förenklat kan man säga att i de fall ordinationen måste

föregås av omfattande utredningar av behov och alterna-

\

tiva lösningar, är det enbart läkare vid specialkliniker som

innehar ordinationsrätt. Som exempel kan anges läsma-

skinen Optacon för gravt synskadade, som endast kan

ordineras av överläkare, biträdande överläkare och avdel-

ningsläkare vid samt läkare vid syncentral.

ögonklinik

Enklare hjälpmedel, t. ex. armstöd för toalettstol, kan

däremot ordineras av sjukgymnast, arbetsterapeut och

distriktssköterska.

l hjälpmedelsförteckningen anges även om s. k. SUB-

avtal slutits, dvs. om AB Sjukvårdshuvudmännens Upp-

har träffat avtal med hjälpmedels-

handlingsbolag (SUB)

leverantören om det pris landstinget skall betala vid inköp

av hjälpmedlet (se avsnitt 3.2).

Inledningsvis nämndes att handikappinstitutets hjälp-

medelsförteckning endast är en rekommendation av de

hjälpmedel som de enskilda landstingen kostnadsfritt bör

utlämna. Landstingen fattar själva beslut om att följa

eller att avvikelser från denna. Vanli-

förteckningen göra gen är de avvikelser man gör av mindre omfattning. Beslut

om detta fattas av en förtroendemannagrupp, som leder

den lokala hjälpmedelsverksamheten inom landstinget.

Handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning består av

följande delar:

E1 Särskilda hjälpmedelslistan, som upptar dyrbara hjälpmedel, t. ex. eldrivna rullstolar, slutna TV-system och styrsystem för elektriska skrivmaskiner. Handikappinstitutet rekommenderar att diskussion i förtroendemannagruppen föregår ordination varigenom läkarens ordination förankras, diskussionen breddas och alternativa lösningar övervägs. E] Funktlonsträningshjä/pmedel, bl. a. träningsredskap för arm, ben och balans, ståstöd och träningscykel. El Förflyttningshjälpmedel som t. ex. rullstolar, lyftar, cyklar och trampbilar. U Hemhjälpmedel avsedda för av- och påklädning, intagande av mat och dryck, hushållshjälpmedel, hygienhjälpmedel och sängar. D Kommunikationshjälpmede/ under vilken rubrik ingår hjälpmedel för förståndshandikappade, hörsel- och/eller synskadade, rörelsehindrade samt talskadade. Antalet hjälpmedel upptagna under denna rubrik är stort och omfattar bl. a. hörapparater, signalanordningar, läs- och skrivhjälpmedel, bandspelare och optiska hjälpmedel. E1 Medicinska hjälpmedel som omfattar nerv- och hjärtstimulatorer.

56 Regler, anvisningar m. m. sou 1981:23

El Ortopedtekniska hjälpmedel som skor och hålfotsinlägg samt ortoser och proteser. ü Under rubriken Ovriga hjälpmedel ingår bl. a. bröst-, ögon- samt öron- och näsproteser och peruker.

l handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning ingår även

ett särskilt avsnitt om kostnadsfria förbrukningsartiklar.

De artiklar, sortiment och ordinationsrättigheter som anges i förteckningen över kostnadsfria förbrukningsartiklar är, till skillnad från övriga delar av hjälpmedelsförteckningen, i sin helhet bindande för landstingen. Till de kostnadsfria förbrukningsartiklarna, vilka jämställs med kostnadsfria läkemedel, hör bl. a. injektionssprutor för diabetiker, bandagematerial för stomi och inkontinens. Ansvaret för anskaffning och tillhandahållande av dessa artiklar åvilar Apoteksbolaget AB.

Landstingens ordination av hjälpmedel bygger på utlå-

ning, dvs. landstinget äger formellt de hjälpmedel som är utlånade till de handikappade. åtskillnad inte

Någon görs mellan korttids- eller långtidsutlåning utan den handikap-

pade har tillgång till hjälpmedlet så länge han/hon är i

behov av det. När behovet upphör skall hjälpmedlet

till för att i kunna utlånas till

återgå landstinget princip annan behövande. Vid en eventuell återanvändning tas

dock hänsyn till bl. a. hygien, kostnad och förslitning, varför vissa närmast får karaktären av en-

hjälpmedel

gångsartiklar. Den totala årliga kostnaden för hjälpmedel enligt hjälp-

medelsförteckningen har ökat avsevärt under 1970-talet. Enligt beräkningar kostna-

handikappinstitutets uppgick derna år 1970 till ca 100 milj. kr. År 1979 hade de direkta

hjälpmedelskostnaderna, personal ej inbegripet, stigit till

ca 700 milj. kr. För barn och ungdomar i skolåldern kan gränsdragningen mellan landstingets och kommunens ansvar beträffande kostnader och tillhandahållande av hjälpmedel i vissa sammanhang upplevas som oklar. I princip är gränsdrag-

ningen den, som vi visat i det föregående, att kommunen,i

av utbildningshuvudman, har ansvaret för de

egenskap

hjälpmedel som enbart används i skolan. Vanligen blir det

då fråga om sådana hjälpmedel för rörelsehindrade och

synskadade där det inte kan vara rimligt att hjälpmedlen förflyttas från bostaden till skolan. För hörseltekniska

v?

Regler, anvisningar m. m. 57

hjälpmedel i skolan gäller, som vi har visat, speciella

bestämmelser - staten

svarar för kostnaderna, landstingen utprovar och lånar ut hjälpmedlen medan kommu-

nen ansvarar för att denna underhålles. Genom

utrustning

landstingets försorg förses handikappade med sådana

hjälpmedel av mera personlig karaktär som behövs i den

dagliga livsföringen, t. ex. hörapparat, rullstol och vit

käpp, samt alla de hjälpmedel som den

handikappade

behöver i bostaden.

Ett specialfall bland för hemmabruk hjälpmedel utgör texttelefonen, som kan ordineras till döva, hörsel-

gravt

skadade, dövblinda eller talskadade personer som inte, eller endast med stor kan kommunicera

svårighet med hjälp av vanlig telefon. inom Befattningshavare lands-

tinget ansvarar för utprovning och ordination medan

staten, utanför

hjälpmedelsersättningen, svarar för kost-

naderna för inköp av texttelefonen.

l om

förordningen ersättning till sjukvårdshuvudmän-

nen för

handikapphjälpmedel anges även att huvudmän-

nen skall medverka till att tillhandahålls

glasögon avgifts-

fritt eller till nedsatt till barn och

pris ungdomar under 19

år.

Landstingsförbundet har i cirkulär (AC rekom-

32/75)

menderat landstingen att lämna bidrag enligt följande:

Synundersökning: vid synundersöknlng utförd av optiker ersätts de kostnader som överstiger patientavgiften vid ögonklinik. Om barnet är yngre än 8 år äger dock endast Ögonläkare rätt att genomföra synundersökningen. Glas: sjukvårdshuvudmannen bär hela kostnaden för standardg Ia .

Gs/asögonbågar: bidrag med 50 kronor.

Handikappinstitutet utreder f. n., tillsammans med SUB

och formerna

landstingsförbundet, för glasögonbidrag.

4.3 Tekniska åt

hjälpmedel handikappade i

arbetslivet

l

arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) i dess senaste

lydelse (1980:339) föreskrivs följande i § 58.

Till handikappade utgår bidrag till kostnaden för speciella arbetstekniska hjälpmedel som de behöver för att kunna utföra sitt arbete eller, i fråga om dem som är inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut och

58 Reg/er, anvisningar m. m. sou 198113

handikappade ungdomar, för att fullgöra praktisk yrkesorientering. Bidrag utgår även till företagare eller fria yrkesutövare som är handikappade. Bidrag enligt första stycket utgår med högst 50 000 kronor.

Kostnaderna för varje enskilt hjälpmedel är således

därmed maximerat till 50 000 kronor. För den del av

som överstiger 30000 kr. råder

hjälpmedelskostnaden

vissa begränsningar i och med att sådana bidrag budget-

året 1980/81 inte får överstiga 1 milj. kr.

l fall är det inte tillräckligt att enbart förse den

många

handikappade med arbetstekniska hjälpmedel, utan även

och förändringar på arbetsplatexpertundersökningar

sen kan erfordras. l 60 §, första stycket, nämnda förord-

ning anges:

Vid anställning av handikappad eller, om särskilda skäl föreligger, för anställd som blivit handikappad utgår till arbetsgivaren bidrag till kostnad för expertundersökningar och till sådan särskild anordning på arbetsplatsen som är nödvändig för att den handikappade skall kunna utföra arbetet. Bidrag utgår även till arbetsgivare, som för praktisk eller för praktiktjänstgöring eller annan tillfällig yrkesorientering ställer för handikappad ungdom, samt anställning plats till förfogande till företagare eller fri yrkesutövare som är handikappad.

Som av de citerade bestämmelserna är det inte

framgår

skolan, utan arbetsmarknadsmyndigheterna, som ekono-

miskt bidrar till att handikappade elever har tillgång till

och att arbetsplatsen under den

hjälpmedel anpassas praktiktjänstgöring, feriearpraktiska yrkesorienteringen,

bete eller annan tillfällig anställning.

Senare i 60 § anges följande.

första stycket utgår med belopp som motsvarar hela Bidrag enligt kostnaden, om anordningen saknar värde för annan arbetstagare än den handikappade, och med lägst halva och högst hela kostnaden i annat fall. Bidraget får dock ej överstiga 50 000 kronor.

För den del av kostnaden för särskilda anordningar som

30000 kronor råder, på samma sätt som för

överstiger arbetstekniska vissa och med

hjälpmedel, begränsningari att dessa kostnader under budgetåret 1980/81 inte får

överstiga 2,5 milj. kr.

Under 1979/80 lämnades 893 till

budgetåret bidrag

särskilda och 2 086 bidrag

anordningar på arbetsplatsen

till arbetstekniska AMS räknar med

speciella hjälpmedel.

att behovet av bidrag kommer att öka under de kommande

åren. För 1981/82 beräknar man 1 125 bidrag

budgetåret

Regler, anvisningar m. m. 59

till särskilda anordningar och 2 300 bidrag till arbetstekniska hjälpmedel.

Landstingsförbundet och AMS har träffat en överens-

kommelse om fördjupat samarbete mellan landstingens hjäIpmedels-, hör- och syncentraler och länsarbetsnämn-

derna i fråga om arbetstekniska hjälpmedel. År 1978

uppmanade AMS, efter samråd med

Iandstingsförbundet,

Iänsarbetsnämnaderna att uppta förhandlingar med vederbörande landsting för att söka träffa överenskommelser om att inköp av speciella arbetstekniska hjälpmedel sker genom landstingens centraler (se avsnitt 3.2). Målet är att ett aktuellt hjälpmedel utprovas och inköps av centralen till ett pris som följer de avtal som slutits för landstingens räkning av SUB med enskilda hjälpmedelsle-

verantörer. Landstinget sänder därefter räkning på kost-

naderna för hjälpmedlen till länsarbetsnämnden.

l 62 § arbetsmarknadskungörelsen anges följande:

Bidrag eller lån för att anskaffa personbil eller motordriven invalidvagn utgår till handikappad som är beroende av sådant fortskaffningsmedel för att få sin utkomst av arbete eller för att förvärva utbildning med yrkesinriktning. Det medicinska behovet av fordon skall styrkas med läkarintyg. Intyg som icke är utfärdat av läkare hos Iänsarbetsnämnd skall prövas av denne. Det här bidraget är maximerat till 30 000 kr. under

förutsättning att den handikappades bruttoinkomst per år understiger 34000 kr. Bidraget reduceras vid högre

bruttoinkomst och utgår inte alls om inkomsten överstiger

50 000 kr. per år. Utöver detta bidrag utgår ett särskilt, icke

inkomstprövat, bidrag för sådana ändringar och anordningar som krävs för att den handikappade skall kunna använda fordonet. Om särskilda skäl föreligger kan lån

utgå, motsvarande skillnaden mellan fullt bidrag (30 000

kr.) och beviljat bidrag.

Under budgetåret 1979/80 har antalet bidrag och lån uppgått till 1349 resp. 173. AMS beräknar att antalet

bidrag under budgetåret 1981/82 kommer att öka till 1 600

och antalet lån till 350.

Moped är upptagen på handikappinstitutets hjälpmedelsförteckning och kan under vissa förutsättningar ordi-

neras till någon som har nedsatt rörelseförmåga. l stället

för moped kan enligt institutets rekommendationer ett

60 Reg/er, anvisningar m. m. sou 1981:23

kontantbelopp för inköp av bil utgå. Kontantbelopp kan

dock inte utgå om den handikappade erhållit bidrag från AMS för anskaffning av fordon. För att erhålla moped eller

kontantbidrag från landstinget är det däremot inte nöd-

vändigt att fordonet skall användas för resor till arbete

eller yrkesinriktad utbildning, vilket är ett villkor för att lån

eller bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen skall

utgå.

4.4 av den fysiska miljön

Anpassning

År 1966 infördes i byggnadsstadgan bestämmelser om att

allmänna lokaler skulle byggas på sådant sätt att de var

tillgängliga för personer med rörelsehinder. Bestämmel-

serna har successivt utvecklats och 42a § i byggnadsstad-

gan har numera följande lydelse (1976:678).

Bostäder för annat ändamål än frltidsändamål och de utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgör arbetslokal skola utformas så att de bliva tillgängliga för och kunna nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmâga är nedsatt till följd av ålder, handikapp eller sjukdom. Bostadsbyggnad i två våningar och bostadsbyggnad med högst två får uppföras utan hiss eller motsvarande anordbostadslägenheter ning. Byggnadsnämnden kan medgiva undantag från kravet på tillgänglighet till bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter, där så påkallas med hänsyn till terrängförhållanden.

Byggnadsnämnden kan i fråga om arbetslokal medgiva undantag

från de i första stycket angivna kraven, där så påkallas med hänsyn till arten av den verksamhet för vilken lokalen är avsedd.

Dessa bestämmelser om att bostäder (med undantag av

allmänna lokaler samt arbetslokaler skall vara

fritidshus),

utformade på ett visst sätt, gäller handikappgrupperna

rörelsehindrade, synskadade och hörselskadade. Regle-

rna föreskriver att nyproducerade bostäder efter den 1 juli

1977 skall ha en viss grad av handikappanpassning.

Flerbostadshus i mer än två våningar skall t. ex. efter den 1

juli 1979 förses med hiss. Beträffande arbetslokaler kan

vissa undantag medges. Det gäller därvid främst arbets-

lokaler inom tillverknings- och processindustrin som på

grund av arbetets natur endast med svårighet eller inte

alls kan anpassas till t. ex. rörelsehindrade arbetstagare.

Statens planverk har, som komplement till svensk

sou 1981:23 Regler, anvisningar m. m. 61

byggnorm (SBN), utfärdat föreskrifter (PFS 1979:6) om

av bestämmelserna om byggnaders tilltillämpningen gänglighet för handikappade. l dessa föreskrifter precise-

ras även vad som avses med utrymme till vilken

allmänheten lokal upplåten för allmänheten ägertillträde,

samt arbetslokal. Med utrymme i byggnad till vilken allmänheten äger tillträde avses tjänstelokal, expeditionslokal eller annan motsvarande lokal hos statlig eller kommunal myndighet, som är avsedd för mottagning av besökande allmänhet, samt sjukvårdslokal, skollokal, bibliotekslokal, samlingslokal, busstation, järnvägsstation, flygterminal, apotek, kiosk eller annan lokal avsedd att betjäna eller att användas av allmänheten; ävensom i erforderlig utsträckning kapprum, väntrum, omklädningsrum, duschrum, klosettrum, kassa, spärr etc. belägna i omedelbar anslutning till och anordnade för sådana lokaler samt entréutrymmen fram till trappa och till hiss i flerbostadshus och liknande samt entréutrymme till affärslokal. Med arbetslokal avses i dessa bestämmelser utrymme i byggnad för kontors-, hantverks-, handels-, undervisnings-, eller industriändamål som utgör arbetsplats samt erforderliga bilokaler såsom sammanträdesrum, kapprum, hygienutrymmen, matrum, fritidslokal etc.

Förutom att skolan ingår, återfinner vi i denna förteckning

ett stort antal andra lokaler som besöks av handikappade

och som skall vara anpassade för deras ungdomar,

behov.

Byggnadsstadgans 48a § anger att man vid ombyggnad

skall tillämpa nybyggnadskraven i den omfattning som

erfordras för att skäliga anspråk på bl. a. handikappan-

passning skall uppfyllas. Höga kostnader, byggnadstek-

niska hinder, kulturhistoriska eller miljömässiga värden

kan medföra att alla anspråk på anpassning inte kan

I 48a § anges vidare att handikappanpassning-

uppfyllas.

en endast skall avse de delar av byggnaden som är

föremål för ombyggnation. Hänsyn tas till omfattningen

av ombyggnadsarbetena och vilka funktioner som påverkas då man avgör vilka delar av byggnaden som skall resp.

inte skall handikappanpassas.

Som vi tidigare nämnt har beslut nyligen fattats (prop.

1979/80:10, bil. 3, FiU 1979/80:287) att det nuvarande

statsbidraget till investeringar i skolbyggnader skall

avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1981. Hittills- och fortfarande

en tid - emellertid dessa varför en kort

gäller regler redogörelse för dem lämnas i den del de avser handikapp-

anpassning.

62 anvisningar m. m. sou 1981:23 Regler,

Enligt förordningen (1957:318) om statsbidrag till byggnadsarbeten inom viss kommunal utbildning (ändrad

senast 1980:715) kan statsbidrag utgå för skolbyggnader

för grundskola, kommunal och landstingskommunal

gymnasieskola, särskola i fråga om lokaler som ingår i

grund- eller gymnasieskolans byggnader samt för vårdutbildning i landstingskommunens gymnasiskola om loka-

lerna ingår i den kommunala gymnasieskolan.

Kommunerna kan vid beräkningen av statsbidraget även erhålla kompensation för den merkostnad som sko/byggnadens anpassning för rörelsehindrade elever kan förväntas medföra. För ny- och ombyggnation sker denna kompensation genom att statsbidraget om 35 °/o av byggnadskostnader-

na räknas upp med 0,2 %. Någon särskild ansökan om

extra medel för handikappanpassning behöver ej göras,

utan bedömningen sker i samband med SÖ:s ordinarie

behandling av statsbidragsfrågan. Genom denna uppräk-

ning av statsbidraget med 0,2 % harföljande belopp utgått

för budgetåret 1979/80 grundas på prelimi- Uppgifterna

nära om och en liten föränd-

uppgifter byggnadsprisindex

ring kan därför senare komma att ske. Kommunerna kan även, i samband med ombyggnad, hos SÖ ansöka om statsbidrag för särskilda projekt som syftar till att anpassa miljön för rörelsehindrade. Antalet för vilka statsbidrag beviljats samt kostnaderna projekt, har under senare år varit följande:

Regler, anvisningar m. m. 63

l samband med att investeringsbidraget till skolbyggna-

tioner avskaffas, försvinner alltså även de särskilda med-

len för handikappanpassning. För grundskolans del sker

detta den 1 juli 1981 och för gymnasieskolan ett år

senare.

För sådana förändringar som behöver göras i de

handikappades hem, finns det ett särskilt s. k. bostadsan-

passningsbidrag. Detta bidrag finansieras med statsbi-

drag. I 3§ i kungörelsen (1975:327) om bostadsanpass-

ningsbidrag (ändrad 1979:255) anges följande.

Bidrag utgårför åtgärd inom och i anslutning till bostadslägenhet som behövs för att handikappad skall kunna utnyttja lägenheten på ändamålsenligt sätt. Bidrag utgår dock endast om lägenheten fyller skäliga krav på god bostadsstandard. Bidrag får utgå för åtgärd som tillgodoser den handikappades behov av sjukvård, om åtgärden är av mindre omfattning och det finns särskilda skäl att genomföra den med stöd av statsbidrag. Medför åtgärden att lägenhetens standard höjs, utgår bidrag endast om åtgärden är av väsentlig betydelse för den handikappade, är av mindre omfattning och ej utgör ett led i en större upprustning. l fråga om utrustning, som anskaffats med stöd av bidrag enligt denna kungörelse eller motsvarande äldre bestämmelser, utgår bidrag för reparation om åtgärden inte är att hänföra till normalt bostadsunderhåll och kostnaden uppgår till mer än 400 kronor.

De åtgärder som kan komma i fråga kan indelas i tre

grupper:

El Åtgärder som gör standardutrustningen i bostaden användbar för

personer med funktionsnedsättningar. Exempel på sådana åtgärder är anpassning av arbetshöjder, utbyte av vattenkranar eller golvbeläggning.

D Åtgärder som avser sådan extra utrustning eller anordning som

normalt inte brukar finnas i eller i anslutning till vanliga bostäder, t. ex. automatiska dörröppnare, ramper och lyftanordningar.

CI Åtgärder som avser omdisponering av befintligt bostadsutrymme

och extra bostadsyta, t. ex. uppställningsplats för rullstol, ökat i utrymme i kök, badrum och kommunikationsutrymme.

Bostadsanpassningsbidraget är inte inkomstprövat, men

däremot maximerat till 20 000 kr. När det gäller särdeles

nödvändiga åtgärder för att den handikappade skall få ett

acceptabelt boende och inga andra realistiska lösningar

finns att tillgå kan ett högre belopp utgå. Exempel på

åtgärder som inte vanligen inryms under kostnadstaket är

installation av hissar och omfattande ändringar av

bostadens planlösning.

För upprustning av bostad finns det slutligen s. k.

64 Regler, anvisningar m. m. sou 1981:23

förbättrings/ån. Dessa är främst avsedda för äldre perso-

ner och handikappade med lägre inkomster.

Upprustning-

en kan bestå av t. ex. indragning av vatten och avlopp, förbättrad köksinredning, värmeisolering och vissa andra

energibesparande åtgärder.

4.5 Sammanfattning

I princip kan man säga att anskaffningen av tekniska hjälpmedel för handikappade i utbildning åvilar den som är huvudman för utbildningen. lnom vissa utbildningar innefattar detta ansvar även ett kostnadsansvar, inom andra utbildningar inte. Därtill kommer att kostnadsansvaret inom vissa utbildningar är olika för olika handikappgrupper. lnom grundskolan har kommunen det totala ansvaret, dvs. även det ekonomiska, för att rörelsehindrade och synskadade elever erhåller På

erforderliga hjälpmedel.

samma sätt har landstinget ansvaret för alla elever inom särskolan. lnom icke-obligatoriska utbildningar som gymnasiesko-

lan och kommunal högskoleutbildning har däremot staten

åtagit sig att svara för kostnaderna förtekniska hjälpmedel

åt rörelsehindrade och synskadade. Kommunen, eller annan ansvarig för utbildningen, ansvarar dock för det

praktiska arbete som är förknippat med att anskaffa

hjälpmedlet. För de hörselskadade eleverna gäller andra regler. Här

har staten åtagit sig ett ekonomiskt ansvar och utbetalar

statsbidrag till hörselteknisk utrustning, oavsett om den skall användas i grundskola eller gymnasieskola. Lands-

tingen ansvarar för behovsutredning och rådgivning. Det

kommunala ansvaret för hörselteknisk utrustning kan därför sägas vara begränsat till enbart drift och underhåll av utrustningen. Går man utanför utbildningssektorn finner man att

staten även åtagit sig ett direkt ekonomiskt ansvar för de

tekniska hjälpmedel som handikappade behöver i arbetslivet genom de bidrag som länsarbetsnämnderna kan utbetala till arbetsgivare. Dessutom ger staten lån eller bidrag till handikappade som är i behov av ett fordon för att nå sin arbetsplats eller yrkesinriktade utbildning.

sou 1981:23 Reg/er, anvisningar m. m. 65

Den absolut största hjälpmedelsverksamheten bedrivs i

landstingens/sjukvårdshuvudmännens regi, vilka har

ansvaret för samtliga de hjälpmedel som den handikappade behöver. Undantagna är dock sådana hjälpmedel som uteslutande är avsedda att användas i undervisnings-

situationen eller vid förvärvsarbete. Många av de hjälp-

medel som landstingen kostnadsfritt lånar ut till den

handikappade för användning i bostaden, anskaffas på

andra vägar om motsvarande hjälpmedel skall användas i

skolan eller på arbetsplatsen. Många gånger är det

emellertid så att det hjälpmedel landstinget försett en handikappad med - t. ex. en hörapparat- används i såväl hemmet som i skolan. Genom den s. k. hjälpmedelsersätt-

ningen erhåller landstingen ekonomiskt stöd från sta-

ten.

Även när det gäller möjligheterna att förändra den

fysiska miljön råder det skillnader mellan olika

handikapp-

grupper och skolformer. Genom

byggnadsstadgans bestämmelser om att byggnader skall vara tillgängliga för rörelsehindrade och orienteringshandikappade (hörsel-

skadade och synskadade) har statsmakten ett mera

på

övergripande sätt sökt tillgodose vissa handikappgrup-

pers behov. lnom vissa områden ingriper staten på ett

mera direkt sätt med ekonomiska stödåtgärder. Statsbi-

draget till hörselteknisk utrustning har av kommunerna i viss mån kunnat utnyttjas för akustisk sanering. Folkhögskolan har under senare år disponerat 1 kr. för att milj. göra byggnaderna mera tillgängliga för handikappade. Likaså har studieförbunden erhållit vissa medel för lokalanpassning. lnom ramen för det statliga stödet till

bygg-

nadsarbeten inom viss kommunal utbildning har extra medel utbetalats om byggnaderna genom installation av bl. a. hissar och ramper anpassats till de rörelsehindrades behov. AMS disponerar medel för att anpassa arbetsplat-

ser och genom bostadsanpassningsbidrag och förbättringslån kan bostaden förändras.

De statliga medlen för att anpassa skolbyggnader till rörelsehindrade elevers behov försvinner i och med att investeringsbidraget till skolbyggnader avvecklas. Därmed har kommunerna fått ett totalt ansvar för att grundskolans och gymnasieskolans lokaler är för

tillgängliga

alla handikappade. 5

5 Våra skolans

undersökningar på

område

Inom ramen för det s. k. SAMSPEC-projektet (samordning av specialpedagogisk år 1978 forskning) genomfördes en kartläggning av integrerade hörselskadade elever i grundskolan (Hammerstadt, B. & Amcoff, S., av Integration hörselskadade elever i grundskolan: En kartläggning vårterminen 1978. Pedagogisk i nr 15, forskning Uppsala 1979). Denna en undersökning ger tidigare saknad statistisk redovisning av de elevernas situation integrerade bl. a. vad avser tillgång till hörseltekniska och hjälpmedel genomförda akustikförbättrande åtgärder. På likartat sätt hade tidigare situationen för rörelsehindrade elever, integrerade i redovisats i ett grundskolan, antal rapporter från det s. k. vid nuvaran- PRESS-projektet de institutionen för praktisk vid pedagogik Göteborgs universitet (Paulsson & av rörelse- Grip, Skolintegrering hindrade barn och 1976 samt Paulsson ungdomar, & Marsk, Skolintegrering av rörelsehindrade elever i grundskolan, 1978). Undersökningen redovisar förhållandena läsåret 1974/75. För integrationsutredningens del var det även önskvärt att erhålla motsvarande material för döva/hörselskadade och rörelsehindrade elever i samt gymnasieskolan synskadade elever i såväl grundskola som På gymnasieskola. utredningens initiativ påbörjades därför en sådan undersökning år 1979 vid Uppsala universitets pedagogiska institution. Resultaten av denna, liksom tidigare genomförda undersökningar, vad avser till tekniska tillgång hjälpmedel och miljöförbättrande åtgärder redovisas i följande avsnitt.

68 Våra undersökningar på skolans område

5.1 Hörselskadade

Samtliga elever som ingår i undersökningarna har en

hörseinedsättning av sådan omfattning att de erhållit

hörapparat. Att man har erhållit hörapparat är dock inte

liktydigt med att man använder den regelbundet i skolar-

betet. Skälen till detta kan vara flera. För elever med en

mycket grav hörselskada ger hörapparaten en mycket

begränsad hjälp. Hörapparaten är dessutom ännu ett

ofullständigt hjälpmedel på så sätt att den dels ger ett

förvrängt ljud, dels ställer stora krav på den fysiska miljö i

vilken den skall användas. Slutligen kan man anföra

på hörapparatanvändningen som psykologiska aspekter

dels är av det två tidigare skälen, dels kan bero

betingade

att en som i och för skulle ha nytta av

på ung människa, sig hjälpmedlet, inte utåt och på ett synbart sätt vill påtala sin

nedsatta hörselfunktion.

Nedanstående diagram visar att hörapparatanvänd-

är betydligt lägre i än i grundsko-

ningen gymnasieskolan

lan. Ett undantag utgör dock de med en hörseinedsättning

mellan 61-90 dB, som har en hög apparatanvändning

oavsett om de gåri grundskola eller gymnasieskola. Totalt

sett använder 78 °/o av de hörselskadade eleverna i

grundskolan med 57 °/o i gymnasiesko-

hörapparatjämfört

lan. Studerar man bland elever

hörapparatanvändningen

med olika skolplacering, erhåller man följande resultat:

Hörapparatanvändning bland hörselskadade elever i ski/da hörseinedsättningsintervall. Procentuell andel Gruppens genomelever som använ- snittliga hörhörapparat selnedsättning i decibel (dB)

Grundskolan Vanlig klass 72 49 1 av Hörselklass 91 70 Undersökningen hörselskadade Extern klass 92 94 ungdomar i åldern 16-21 år är utförd av skolpsy- Gymnasieskolan Bo Hammar- Vanlig klass 59 48 kologen 91 64

stedt, socionomen Alvik

Tord Lind och docen- Orebro 50 98 ten Sven Amcoff.

sou 1981:23 Våra undersökningar på skolans område 69

Den låga användningen av hörapparater vid den gymnasiala utbildningen i Örebro kan delvis förklaras av att eleverna där har så att pass grav hörselnedsättning hörapparat inte hjälper dem. Hörapparatanvändningen kan dock inte enbart ses som en funktion av hörselnedsättningen. Ett klassrums akustiska egenskaper kan medföra avsevärda svårigheter för en hörselskadad elev att utnyttja hörapparaten. Detta, tillsammans med bl. a. lägre hörselnedsättning, kan vara en av förklaringarna till den låga hörapparatanvändningen bland eleverna i vanlig klass. l SAMSPEC-projektets grundskoleundersökning bedömde hörselvårdskonsulenterna att 22 °/o av de hörselskadade eleverna i vanliga klasser undervisades i klassrum som var olämpliga ur akustisk synpunkt. Anmärkningsvärt i detta sammanhang är de stora variationerna mellan olika län. Hörselvårdskonsulenternas bedömningar varierar från 100 °/o lämpliga skollokaler i vissa län till ca 40 °/o i andra län. l en kommun har endast 2 av 29 elever tillgång till klassrum som är acceptabla ur akustisk synpunkt. l gymnasieundersökningen ställdes frågan Har några akustikförbättrande åtgärder kunnat vidtagas för eleven i sk0lan?. Hörselvårdskonsulenternas svar redovisas i följande tabell.

Genomförda akustikförbättrande åtgärder i olika gymnasieskolor uttryckt i procent.

Akustikförbätt- Gymnasieform rande åtgärder

Nej - 4 16 Ej svar 100 100 100

Undersökningarna visaratt detframför alltär hörselska-

dade elever i vanliga gymnasieskolor som möter dålig

70 Våra undersökningar på skolans område sou 1981:23

akustisk Däremot är situationen bättre vid hörselmiljö.

i Örebro och framför allt vid Alviksskolan i gymnasiet

Stockholm.

Att Örebro sämre till än Alvik kan bl. a. förklaras

ligger

av olikheter i l Alvik går av linjeutbudet. merparten eleverna teoretiskt inriktade linjer medan Örebro har ett på

stort antal elever praktiskt inriktade linjer där

på tvååriga

det både kan vara svårt att tillrättalägga den fysiska miljön och att sin hörapparat. Detta visar sig även när utnyttja man studerar antalet klassrum per elev som utrustats med trådlös förstärkarutrustning e. d. Frånsett hörselslinga,

skillnaderna mellan Alvik och Örebro är det åter de

hörselskadade eleverna i vanliga gymnasieskolor som ger

markanta brister, vilket framgår av följande tabell.

Antal klassrum elev som utrustats med slinga e. d. i olika per gymnasieskolor uttryckt i procent.

Teknisk utrustning Gymnasieform i klassrummet Hörselgymn. Hörselgymn. Vanligt i Orebro i Alvik gymn.

42 4 14 Ja, alla 37 65 5 Ja, några Ja, ett 16 30 11 5 - 65 Nej - - 5 Ej svar 100 100 100

- -

I hade vid undersökningstillfället grundskolan

elever i externa klasser och, med

samtliga specialskolans av två elever, hörselklasseleverna tillgång till

undantag i klassrummen. Däremot saknade förstärkarutrustning 40 % av de hörselskadade eleverna i vanliga grunddrygt skoleklasser sådan utrustning. Av stor är även att den hörseltekniska utrustbetydelse blir föremål för kontroll och uppfölj-

ningen regelbunden ning, åtminstone en gång pertermin. Samtliga grundsko-

leelever i externklasserna samt merparten (93 °/o) av eleverna i hörselklasserna erhöll detta. Situationen för eleverna i de vanliga klasserna var däremot betydligt sämre. Hörselvårdskonsulenterna ägde vid undersök-

Våra undersökningar på sko/ans område 71

ningstillfället kännedom om förhållandena för ca 2/3 av de integrerade eleverna. Av dessa hade i sin tur ca 2/3 (48 °/o av samtliga integrerade) regelbunden kontroll av utrustningen varje termin. Variationerna mellan olika län var dessutom betydande. Situationen för eleverna i vanliga gymnasieskolor var likartad. För endast 40 °/o av elevgrup-

pen hade konsulenterna varit säkra på att utrustningen

kontrollerades regelbundet minst en gång per termin.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att situationen beträffande tillgång till hörselteknisk utrustning och mil-

jöförbättrande åtgärder ärsämstförindividualintegrerade

elever och i synnerhet då för elever i gymnasieskolan.

5.2 Synskadadez

Undersökningen av synskadade elever, födda mellan åren 1958 och 1972, omfattar alla elever i grundskolan, gymnasieskolan och folkhögskolan som våren 1980 var registrerade hos reselärarna. Totalt omfattar undersökningen 1 223 synsvaga och 76 gravt synskadade elever i de tre nämnda skolformerna.

Antaletsynskadade elever i grundskolan, gymnasieskolan och folkhögsko/an.

Reselärarna har bedömt elevernas tillgång till tekniska Av resultaten, som redovisas av hjälpmedel. följande sammanställning, framgår att ungefär var femte synskadad elev har färre hjälpmedel än vad reselärarna anser vara erforderligt. Att eleven har färre hjälpmedel kan i vissa fall bero på att skolan av olika skäl inte förmått anskaffa dem. Särskilt bland de äldre eleverna kan clock en lägre hjälpmedelstillgång bero på elevernas ovilja att använda tekniska hjälpmedel, något som framkom i de 2 Undersökningen av synskadade elever födundersökningar från hörselområdet som vi redovisade i da 1958-1972 är utförd föregående avsnitt. av fil. lic. Nils Trowald.

72 Våra undersökningar på skolans område

Hese/ärarnas bedömning av elevernas tillgång till tekniska hjälpmedel uttryckt i procent.

Synsvaga Gravt synskadade

Grund- Gymnasie- Folkhög- Grund- Gymnasie- Folkhögskolan skolan skolan skolan skolan skolan

Eleven har färre hjälpmedel än som erfordras - 18,5 28,3 13,2 25,0 37,5 Eleven har så gott som alla erforderliga hjälpmedel 79,2 68,9 90,9 79,2 75,0 62,5 Eleven har mer hjälp medel än som erfordras - - 2,3 2,8 9,1 7,6 100 100 100 100 100 100

Det är naturligtvis av stor betydelse att eleverna får sina

hjälpmedel i tid. Som framgår av nedanstående samman-

ställning är så inte fallet för ungefär var femte synsvag

elev. Hälften av de eleverna i gymnasie-

gravt synskadade skolan och måste vänta så länge på folkhögskolan pass sina tekniska hjälpmedel att problem uppstår. Här kan

man inte utesluta att de ansökningsrutiner som hittills

tillämpats när det gäller statsbidrag till tekniska hjälpme-

del inverkat. Skolornas ansökningar har hittills behandlats

av SÖ först under den senare delen av höstterminen.

Väntetid på de tekniska hjä/pmed/en uttryckt i procent.

Synsvaga Gravt synskadade

Grund» Gymnasie- Folkhög- Grund- Gymnasie- Folkhög-

Stor försening som or-

Även lärarna är i behov av vissa tekniska hjälpmedel för att bedriva en bra och meningsfull undervisning. Det kan t. ex. vara fråga om speciella skrivmaskiner för att åstad-

Våra skolans område

undersökningar på 73

komma punktskrift jämväl för läraren. Reselärarnas

bedömning är att det här råder stora brister, framför allt

för gravt synskadade elever, vilket av

framgår nedanstå-

ende tabell.

Lärarnas tillgång till hjä/pmede/uttryckt i procent. Hjälpmedel för undervisning av

genom

färgsättning, belysning och ledfyrar har gjorts för ca 20 °/o

av de synskadade eleverna i och grund- gymnasieskolan samt för ca 10 % av de studerande vid

folkhögskolorna.

Läromedelsförsörjningen för synskadade elever har i

tidigare undersökningar visat sig vara ett av de stora

problemen i samband med integrationen. Förutom att gravt synskadade elever är i behov av och punktskriftstalböcker, finns det ett betydande antal elever synsvaga som också är i behov av specialanpassade läromedel, t. ex. storstilstryck. Reselärarna har bedömt att 300

drygt

av de synsvaga eleverna i grundskolan, gymnasieskolan

och folkhögskolan hade sådana behov vid undersöknings-

tillfället. Enligt reselärarnas uppgifter det

förelåg betydan-

de brister i elevernas till

tillgång specialanpassade läro-

medel. Främst var det de synsvaga eleverna som inte fick sina behov tillgodosedda. Bland de var gravt synskadade det främst studerande vid som saknade

folkhögskolor

läromedel. Problemet med försenade läromedelsleveranser utgör ett mycket för de

allvarligt problem gravt synskadade

eleverna. Mindre än hälften av eleverna, i gymnasieskolan endast 25 %, fick, sina i

enligt undersökningen, läromedel

tid.

sko/ans område 74 Våra undersökningar på

Gravt synskadade elevers väntetid på läromedel uttryckt i procent.

Grund- Gymnasie- Folkhögskolan skolan skolan

l stort sett i tid 45,1 25,0 37,5 Viss försening som orsakat en del problem 47,1 56,2 37,5 Stor försening som orsakat avsevärda problem 11,8 18,8 25,0 100 100 100

En av elever i särskolan i inventering synskadade Stockholms län (Svensson, i särskolan: En H., Synskadade av utvecklingsstörda elever i inventering synskadade Stockholms län. i Uppsala 16, 1979) Pedagogisk forskning visar att dessa elever har tillgång till betydligt färre än elever i grundskolan. Underhjälpmedel synskadade visar t. ex. att endast 15% av eleverna i sökningen har till den speciella bänk som grundsärskolan tillgång används av flertalet synsvaga elever i grundskolan. Endast en elev har skrivmaskin medan punktskriftsmaslutet och Abacus inte skin, TV-system (Magnivision) förekommer hos elev. Däremot har var fjärde elev någon tillgång till kassettbandspelare.

5.3 Rörelsehindrade*

Det omfattande PRESS-projektet, som kartlagt skolinteav rörelsehindrade elever i grundskolan, visar greringen att ca 1/3 av eleverna i klass och ca 2/3 av eleverna i vanlig rh-klass, vid undersökningstillfället, använde någon form av tekniska hjälpmedel i undervisningssituationen. Exempel på sådana hjälpmedel är specialkonstruerad bänk eller stol, elektrisk skrivmaskin, bandspelare, glidfritt bänkunderlägg och speciallinjal.

Som vi visat inom både hörsel- och synomrâ-

tidigare det, avtar elevernas vilja att använda tekniska hjälpmedel 3 Undersökningen av med ålder. Detta gäller även de rörelsehindrade fysiskt handikappade stigande elevers utbildning efter eleverna. Förutom att de handikappade eleverna inte vill den obligatoriska skolavvika från kamraterna, pekar PRESS på det problem som an är utförd av fil. kand. Lars Grip. är med de klassrum som används förknippat många

sou 1981:23 Våra undersökningar på skolans område 75

fr. o. m. högstadiet. Våren 1977 genomförde PRESS en rektorsenkät som

bl. a. visade på några av de åtgärder som vidtagits ute på

skolorna och kostnaderna härför. PRESS redovisade följande tabell.

Kostnader orsakade av elevens handikapp

Antal redo- Minimi- Genomsnittvisade kost- och maximi- lig kostnad

eller läromedel

”Vid beräkning av genomsnittskostnaden har två extremvärden inte medtagits i tabellen, då de ger en kraftig förskjutning av medelkostnaden (den blir då 18 217 kr.). Den ena extremkostnaden om 110 000 kr. gäller en hiss som installerats, den andra av främst ombyggnad högstadiet. ”Även här har extremkostnaden 4 000 kr. borträknats. Med detta inräknat blir medelkostnaden 960 kr.

l vissa fall hade det

uppstått svårigheter när det gällde

att få fram medel till eller av de

någon några kostnader

som anges i tabellen. När rektorerna karakteriserat de

svårigheter som de mött, återfinner man i deras svar

synpunkter som fasta riktlinjer och praxis

saknas,

trög het i beslutsprocessen, svårt med förhandsbesked

från politiker etc. Betydelsen av att man

påbörjar plane-

ringen i god tid om man vet med att extra medel sig

behövs, framgår av det svar en rektor För att klara

gav: den demokratiska

beslutsprocessen bör behoven presen-

teras ca 17 månader före läsårsstart.

När PRESS-projektet sammanfattar sina erfarenheter i

slutrapporten från år 1978 ser man dock relativt ljus på

süuaüonen:

76 Våra undersökningar på sko/ans omrâde sou 1981:23

När det gäller de ekonomiska satsningarna tycks skolorna i nästan samtliga fall ha uppfyllt rh-elevernas behov. Miljöanpassningar, anskaffande av tekniska hjälpmedel, anställning av elevasslstent samt särskild skolskjuts har genomförts där behov förelegat. Endast enstaka önskemål har inte kunnat uppfyllas t. ex. installation av hiss i ett parfall resp. ombyggnad av samtliga delar av skolbyggnaderna. Lars Grips undersökning av förhållandena i gymnasiesko-

lan våren 1980 visade också på en positiv situation. Ca 1/4

av eleverna använde tekniska hjälpmedel. Mycket få

brister kunde konstateras, elevernas behov har genomgå-

ende tillgodosetts. Förekommande svårigheter uppgavs främst bero på att man f. n. utredde elevens behov eller att

han valt att inte använda sig av t. ex. skrivmaskin trots stor

nedsättning av skrivförmågan etc.

Med hänsyn till elevernas linjeval har mer omfattande förändringar av undervisningslokaler och material mer sällan erfordrats i gymnasieskolan. Linjer där teknisk, maskinell och annan utrustning utnyttjas har valts i mycket liten utsträckning av elever med grava rörelsehinder.

5.4 Sammanfattning

Vi tycker oss finna ett genomgående mönster för hörsel-

skadade, synskadade och rörelsehindrade elevers benägenhet att använda sig av tekniska hjälpmedel -ju äldre man är, desto färre hjälpmedel vill man använda. En av

förklaringarna är säkerligen den ovilja, som många tonå-

ringar har, att avvika alltför mycket från kamraterna. Vi är dock även medvetna om att det institutionssystem som

tillämpas fr. o. m. högstadiet många gånger kan göra det

besvärligt för handikappade elever att använda tekniska hjälpmedel. Förutom att den fysiska miljön kanske inte är

tillrättalagd i alla klassrum, måste eleven många gånger själv förflytta hjälpmedlen under rasterna. Önskan om att i

stället vara tillsammans med kamraterna kan då göra att man helt avstår från att använda sig av hjälpmedlen. För de hörselskadade elevernas del kan man konstatera

att situationen beträffande tillgång till hörselteknisk

utrustning, regelbunden kontroll och uppföljning samt

miljöförbättrande åtgärder är sämst för de individualinte-

grerade eleverna och i synnerhet då för elever i gymna-

sou 1981:23 Våra undersökningar på skolans område 77

sieskolan.

För synskadade elever synes väntan på hjälpmedlen

det största problemet, särskilt för elever i gymnautgöra sieskolan och folkhögskolan. Jämfört med Iäromedelsfördock mindre

sörjningen utgör hjälpmedelsfrågorna pro-

blem för de synskadade eleverna. Dålig tillgång till

anpassade läromedel för synsvaga och de långa vänteti-

derna och talböcker är synnerligen allvar-

på punktskrifts-

liga problem.

Undersökningarna inom rh-området tyder på att hjälpmedelsförsörjningen för dessa elever fungerar någorlun-

da tillfredsställande.

6 Några synpunkter på

hjälpmedelsförsörjningen

l detta avsnitt redovisar vi ett antal synpunkter från myndigheter, kommuner, konsulenter m. fl. rörande den

nuvarande hjälpmedelshanteringen och rörande det

framtida reformbehovet.

6.1 Statens institut för läromedelsinformation (SlL)

SIL hari ett flertal sammanhang erinrat om att integrerade

handikappade elever i gymnasieskolan kan få statsbidrag

för tekniska stödåtgärder men att denna möjlighet saknas

för gravt handikappade elever i grundskolan. RPH-

centralerna stöter, enligt SIL, allt oftare på problemeti och

med att ett större och större antal handikappade elever integreras i det vanliga skolväsendet. Närt. ex. de synska-

dade eleverna fanns på specialskolan hade de där tillgång

till tekniska hjälpmedel. Vid integration, då varje elev

måste ha sitt följer emellertid inte

speciella hjälpmedel resurserna med. Kommunerna får många gånger extra

då de mottar en elev från specialskola eller då en

utgifter elev med gravt handikapp börjar sin skolgång i årskurs 1.

Kan kommunerna inte ta de utgifterna eller måste pruta ned dem, hindras eller försvåras en verklig integration. SIL framhållervidare att då det är mycket sällsynt, att det i en kommun finns flera elever med behov av samma, speciella hjälpmedel, skulle det för eleverna och kommu? nerna vara en fördel, om hjälpmedlen kunde lånas ut via

t. ex. RPH. Kommunerna skulle besparas en utgift för en

utrustning, som endast en elev kommer att använda under en begränsad period av sitt Iiv. Eleverna skulle garanteras till oavsett i vilken kommun

tillgång lämpliga hjälpmedel

de får sin undervisning. Dyrbara utrustningar skulle också

80 Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjningen soul 1981:23

utnyttjas mer effektivt än tidigare. En satsning på in köp av

utlåningshjälpmedel innebär alltså, enligt SIL, en rationa-

Iisering till gagn för eleverna och kommunerna.

Senast i anslagsframställningen för 1981/82

budgetåret har SlL framfört det här förslaget. Framför allt är det

RPH-RH i Göteborg, som enligt SIL, skulle kunna få igång

en fungerande hjälpmedelsutlåning. SIL tänker sig därvid

att denna central skulle utökas med ett antal depåer i landet. l SlL:s långtidsbedömning av verksamheten vid

RPH-centralerna för perioden 1982/83-1985/86 anfördes

bl. a. följande.

RPH-RH behöver resurser för att kunna bygga upp depåer av hjälpmedel och stöd till de sju regionala konsulenterna för rörelsehindrade. Ett förråd av pedagogiska hjälpmedel för rörelsehindrade på närmare håll än rikscentralen är ett huvudsyfte med dessa regionala depåer. Mot bakgrund av integreringen, de möjligheter den tekniska utvecklingen med avancerade hjälpmedel erbjuder och önskemålet om att tillgodose hela målgruppens behov, dvs. också förskolans, särskolans och Vuxenutbildningens, ställs stora förväntningar på centralen. Vidare kommer utvecklingen inom elektroniken mot små och avancerade utrustningar inom dataområdet att öppna nya vägar för undervisningen av elever med grava rörelsehinder. Bevakningen av och medverkan i en sådan utveckling måste räknas in i centralens resursbehov för perioden. lnköp av avancerade tekniska hjälpmedel som eleven behåller hela skoltiden ställer allt större ekonomiska krav. Produktion av informationsmaterial, läromedelsförteckningar och manuskript kräver också större personalstyrka.

6.2 RPH-centralerna

De fyra RPH-centralerna har redovisat sina synpunkter på

hjälpmedelshanteringen direkt till oss i integrationsutred-

ningen.

RPH-RH har dels redogjort för sin nuvarande utlånings-

verksamhet, dels angett vilka hjälpmedel det närmast kan

bli fråga om vid en utökad utlåningsverksamhet. RPH-RH

har slutligen redogjort för de tre gånger (se avsnitt 4.1.1) då staten beviljat särskilda medel för inköp av utlånings-

hjälpmedel. De hjälpmedel som RPH-RH har att låna ut, utgörs av

sådana hjälpmedel som tidigare anskaffats för rörelse-

hindrade elever i gymnasieskolan och som bekostats med

medel ur SÖ:s anslag för Tekniska eller organisatoriska

stödåtgärder m. m. åt handikappade elever i gymnasie-

skolan.

sou 1981:23 Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen 81

Läsåret 1978/79 omfattade utlåningen 50 nya lån av

dyrbar teknisk utrustning till gymnasieskolan. Därtill kom ca 100 kortvariga lån av pedagogiska hjälpmedel. Motsva-

rande utlåningsfrekvens var för läsåret 1979/80 20 för

dyrbarare utrustning och ca 51 kortvariga lån.

l november år 1979 hade RPH-RH följande antal tekniska

hjälpmedel utlånade resp. på lager:

Antal

PMV-printer, POSSUM (i stället

RPH-RH angav följande tekniska hjälpmedel som kunde bli aktuella för till rörelsehindrade elever i

utlåning

grundskolan.

82 Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjningen sou 1981:23

Ungefärlig Skattat kostnad per behov, antal styck, kronor

Hjälpmedel för talkommunikation TV med tangentbord 5 000 5 Individuella anpassningar till ovanstående hjälpmedel 5-15 000 3 Elektroniskt pekbord för Bliss anslutbart till TV eller skrivare 20 000 5 Autocom, (elektronisk kommunikationstavla) 15 000 7 Bliss-skrivare 20 000 7

Hjälpmedel för skrivning

Kompletterande impulsgivare till redan inköpta tangentbord 12 000 9 Anpassad miniräknare 25 000 5 Specialtillverkade skrivutrustningar för enskilda elever 25 000 5

Hjälpmedel för träning eller inlärning Possum Basic Skill 10 000 1 Zygo pektavla 4 500 3 Programmerbara inlärningsoch svarsapparater typ PISA 6 000 5 Separata tangentbord till ovanstående hjälpmedel 2 000 5 Hjälpmedel för andra aktiviteter Specialanpassad elektronisk orgel 15 000 3 Farrograph ritmaskin 3 000 3 Elektrisk passare 5 000 3

Av de i RPH-RH:s behovsförteckning upptagna hjälp-

medlen återfinns Possums skrivmaskin, PMV-printer och

separata tangentbord i handikappinstitutets hjälpmedels-

förteckning, dvs. de är hjälpmedel som handikappinstitu-

tet rekommenderar landstingen att gratis ställa till den

handikappades förfogande i bostaden.

sou 1981:23 Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen 83

Utifrån gjorda erfarenheter bedömer RPH-RH att

hjälp-

medel, vars kostnad överstiger 3-4 000 kr. kan ligga en

på

sådan nivå att vissa kommuner kan ha att

svårigheter

inköpa dem. Ytterligare ett skäl till varför en kommun

tvekar eller vägrar att inköpa ett till en hjälpmedel

rörelsehindrad elev, förutom högt pris, är om hjälpmedlet

ärframställt speciellt för en enda elev och troligen inte kan

användas av någon annan elev senare. Rikscentralen

anger vidare att man ofta erhåller förfrågningar från

skolförvaltningarnas inköpsavdelningar eller rektorer

angående möjligheterna att få statsbidrag till dyra hjälp-

medel för rörelsehindrade elever i grundskolan.

Många

säger sig bli förvånade över att specialla inte finns

bidrag

och har svårt att förstå att dessa kostnader skall drabba kommunen. Man får till hörseltekniska

ju bidrag hjälpmedel, är ett vanligt argument.

Vid tre tillfällen har staten emellertid, framhåller RPH-

RH, beviljat särskilda medel till RPH-RH för inköp av dyr

utrustning, avsedd för utlåning till elever i grundskolan.

För budgetåret 1973/74 anslogs 50 000 kr., för budgetåret 1977/78 150 000 kr. och för budgetåret 1978/79 43 500 kr. l

sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 motiverade SO medelsbehovet på följande sätt:

Inköp av speciella skrivsystem och talkommunikationshjälpmedel. Dessa hjälpmedel skulle kunna lånas ut under längre tid till gravt rörelsehindrade elever som inte kan skriva direkt på skrivmaskin eller som inte kan tala. Med hjälp av t. ex. system bestående av ett specialanpassat tangentbord som står i förbindelse med en TV-skärm kan en icke-talande elev (som kan läsa och skriva) föra ett samtal med sin omgivning. Cirka tio procent av eleverna i klass för rörelsehindrade, dvs. omkring 40 elever, skulle behöva sådana hjälpmedel i skolarbetet. l dag är det några elever som har tillgång till dem. Eftersom priset per anläggning kan ligga mellan 10 000 och 20 000 kronor anser många kommuner att staten borde tillhandahålla denna utrustning för gravt hörselskadade elever. Rikscentralen borde kunna medverka genom en utlåning för längre tid och därigenom göra en ordentlig utprövning möjlig.

Staten har således vid tre tillfällen under 1970-talet gjort

avsteg från principen att det är kommunerna själva, utan

tillgång till öronmärkta medel, som skall ansvara för

anskaffningen av hjälpmedel till rörelsehindrade elever i

grundskolan. Staten har emellertid för budgetåret 1979/

80-1980/81 avvisat motsvarande krav från RPH-centralernas nya huvudman SlL.

84 sou 1981:23 Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen

HPH-SYN lånar, liksom RPH-RH, ut hjälpmedel som tidigare införskaffats genom bidrag från SÖ:s anslag till tekniska eller stödåtgärder för handikaporganisatoriska elever i Den största delen av pade gymnasieskolan. rikscentralens verksamhet berör dock utveckling, redigeoch samt produktion, utlåning och ring bearbetning distribution av läromedel i form av punktskrift, talböcker, storstil och reliefbilder. Det nuvarande sortimentet av hjälpmedel, som utlånas till och elever företrädesvis gravt synskadade synsvaga inom och består enligt RPHgrund- gymnasieskolan, SYN:s uppgifter av:

Antal

Kalkylatorerå för gravt synskadade 30 med tillbehör 17 Specialbord

4 Skjutmåtta Ljusindikatorer 1 Microficheapparaterâ 3 10 Magnivisioner

aÄr ej upptagna i hjälpmedelsförteckningen.

Beträffande dessa bör alltså noteras att hjälpmedel vissa inte är upptagna i handikappinstitutets hjälpmedels- För ett slutet TV-system som förteckning. Magnivision, förstoringsgrad, gäller, vilket inte framgår av ger hög sammanställningen, att det finns en speciell modell, avsedd för skolbruk, som ej är upptagen på hjälpmedels-

Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen 85

förteckningen.

När det gäller behov av utlåningshjälpmedel hänvisar

RPH-SYN till den utredningen som genomfördes av den s. k. Tomtebodagruppen. Denna arbetsgrupp tillsattes år

1977 av SÖ för att utreda frågan om den fortsatta

planeringen av undervisningen för synskadade elever. Tomtebodagruppen redovisar i sin slutrapport år 1978 en

detaljerad hjälpmedelsförteckning, som omfattar allt från enkla hjälpmedel för nâgra 10-tals kronor till avancerade

hjälpmedel i kostnadsläget 25-30 000 kr. Förteckningen tar upp hjälpmedel för både gravt synskadade och synsvaga elever i förskola, grundskola och gymnasie-

skola. Förteckningen återges i sin helhet i bilaga 1.

Tomtebodagruppen räknar med följande hjälpmedelskostnader per elev:

Kostnad*

Förskolan: gravt synskadade 2 000 synsvaga 2 000

Kostnaderna avser budgetåret 1977/78. ”Här ingår ej kostnaderna (ca 20 000 kr.) för läsmaskinen Optacon. °Med uttalat synsvaga avses här elever i behov av Skol-Magnivision.

Det bör framhållas att beräkningar av den typ som Tomtebodagruppen utfört är mycket generella till sin karaktär och tar därmed inte hänsyn till mera specifika

hjälpmedelsbehov som kan föreligga för vissa synskadade. Trots detta har vi valt att återge Tomtebodagrup-

pens beräkningar eftersom de åtminstone ger en antydan om hjälpmedelskostnaderna. RPH-HÖR är som vi tidigare redogjort för främst inriktad

på utveckling, utprövning och framställning avi huvudsak

86 Några synpunkter på hjäIpmede/sförsörjningen sou 1981:23

tryckta läromedel. Frågor rörande hörselteknisk utrust-

ning handhas av landstingens hörcentraler och av den hörseltekniska expertis som finns vid varje specialskola för döva och hörselskadade. RPH-HÖR har avstått från att

ge oss synpunkter på de nu aktuella frågorna. RPH-SÄR framhåller att det inte råder något uttalat

behov av tekniska (= funktionskompenserande) hjälpme-

del. Rikscentralens målgrupp, de psykiskt utvecklingsstör-

da eleverna, har i stället ett större behov av funktionstränande hjälpmedel. RPH-SÄR erinrar emellertid om att gränsen mellan pedagogiska och tekniska hjälpmedel är oklar. Vissa pedagogiska hjälpmedel förutsätter tekniska hjälpmedel (t. ex. band/bandspelare). Vissa av de pedagogiska hjälpmedel som RPH-SÄR utvecklar kräver

tillgång till tekniska hjälpmedel, vilka många gånger saknas på de

grundskolor där psykiskt utvecklingsstörda elever individualintegreras. RPH-SÄR anser sig dock f. n. varken äga personella eller lokalmässiga resurser för att bedriva

någon form av utlåningsverksamhet av de tidigare nämn-

da hjälpmedlen.

6.3 Några kommuner

Vi har bett 20 kommuner att ge oss synpunkter på den

tekniska hjälpmedelshanteringen främst för rörelsehindrade och synskadade elever i grundskolan och gymnasieskolan. De valda kommunerna är desamma som ingick i

den studie av läromedelsförsörjningen som utredningen

om läromedelsmarknaden (ULÄ) genomförde år 1977. Kommunerna representerar olika storlek och geografisk

spridning. Nedan redovisas de svar och synpunkter som

erhållits från följande kommuner: Falkenberg, Gällivare,

Gävle, Lycksele, Malmö, Mölndal, Skellefteå, Sunne,

Västervik samt Östra Göinge.

De problem och svårigheter som skolstyrelserna/skoldi-

rektörerna mött varierar från kommun till kommun. l Västervik, där skolstyrelsen disponerar särskilda medel

för anskaffning av utrustning till handikappade elever,

anser man att hjälpmedlen kan inköpas utan större problem, men att man däremot har betydligt större ekonomiska och praktiska problem när det gäller lokaler

Några synpunkter på hjä/pmedelsförsörjningen 87

och personell assistans i samband med integrationen av handikappade elever. Kostnaden för hjälpmedel bedömer man i Västervik som marginell i förhållande till kostnaden för att handikappanpassa lokaler, extra lärarresurs och personlig assistans. Söker man en kontrast till situationen i Västervik, kan kanske svaret från Lycksele vara representativt för mindre kommuner som mött resurskrävande

elever. l Lycksele, som har ett mycket mindre elevunderlag

än Västervik, anser man att kostnaderna för tekniska hjälpmedel är betungande för den kommunala budgeten och ofta är det omöjligt att förutse kostnaderna. Problem kring tekniska hjälpmedel för rörelsehindrade

elever återkommer i många svar. Säkerligen beror detta

på att hjälpmedlen många gånger måste skräddarsys

för att kunna tillgodose elevens behov. Genom denna individuella anpassning kan därför inte ett hjälpmedel

utan vidare överlåtas till någon annan rörelsehindrad elev.

l exempelvis Malmö har ett PMV-skrivsystem, som kostat ca 25 000 kr. i inköp, stått magasinerat sedan två år, då

man inom kommunen f. n. inte har någon rörelsehindrad

elev, som är i behov av just detta hjälpmedel.

l bl. a. Lycksele och Östra Göinge har man funnit att

hjälpmedelsfrågan för synskadade är lättare att klara än

för andra Till stor del beror att

handikapp. detta på

hjälpmedlen är enhetligare och i de flesta fallen inte

behöver specialanpassas.

Elevunderlaget i en kommun av Malmös storlek möjlig-

gör en återanvändning av hjälpmedel för synsvaga elever.

Går man till en mindre kommun, t. ex. Gävle finner man

dock att det kan uppstå vissa problem.

Behovet av tekniska hjälpmedel har i Gävle kommun hittills kunnat tillgodoses trots ekonomiska svårigheter. Samverkan mellan de olika rektorsområdena i kommunen sker i största möjliga utsträckning. Dock uppstår problem av administrativ art, t. ex. vid beslutsfattandet. Leveranstiderna är ibland orimligt långa och leveranserna försenade vilket försvårar eller omöjliggör elevens integrering.

De ekonomiska svårigheterna och behovet av stöd statligt återkommer i många svar. Skellefteå tar upp risken att

eleven kanske inte får den bästa möjliga utrustningen: Inköp av tekniska läromedel för handikappade elevers behov på gymnasieskolan täcks i sin helhet med statsbidrag. Något motsvarande system för grundskolan finns inte, vilket måste tveklöst betraktas som

88 Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjningen sou 1981:23

en klar brist. Val av för eleven mest adekvat hjälpmedel kan komma att förfuskas på grund av ekonomiska hänsyn om det blir fråga om dyrbarare hjälpmedelsinköp.

Kostnadsansvaret för hjälpmedel är olika i olika skolfor-

mer som vi visat. Sunne tar upp de problem som kan

uppstå vid t. ex. övergången från specialskola till hemorts-

skola eller från grundskola till gymnasieskola:

När en elev lämnar specialskolan för att integreras i grundskolan så följer inte de tekniska resurser med som eleven hade tillgång till på specialskolan. Mottagande kommun får extra utgifter och i vissa situationer ett onödigt merarbete, som till stor del kunnat undvikas om övergången till grundskola varit bättre. Eleven skall sedan vidare till gymnasieskola eller annan utbildning. Den tekniska utrustning som kommunen inköpt, kan kommunen (Skolstyrelsen) säga som så om, att de hjälpmedel eleven fått var ett lån under tiden på grundskolan.

Få av de tillfrågade kommunerna har någon organiserad

samverkan mellan olika rektorsområden när det gäller

handikapphjälpmedel. Svaret från Skellefteå är säkerligen

representativt för många kommuner:

Inte så sällan saknas ett samlatgrepp om befintliga tekniska hjälpmedel för handikappade i kommunen, när det gäller typ av hjälpmedel, var de är placerade, ålder på materialet samt vilken målgrupp hjälpmedlet är riktat till.

l Västervik har man löst samordningen på så sätt att frågor

som rör synsvaga elever administreras av en rektor och

frågor som rör hörselskadade eller rörelsehindrade av en

annan rektor. Med anledning av

integrationsutredningens förfrågan har man i Falkenberg startat en central fö rvaring

avtekniska hjälpmedel för synskadade. Ur denna kan

depå utlåning sedan ske i den mån efterfrågat hjälpmedel finns

att tillgå där.

Många svar tar upp behovet av en förbättrad samordning av hjälpmedelsförsörjningen. Malmös sva r torde

vara representativt för inställningen i många kommu-

ner: Det vore ur flera synpunkter önskvärt att skapa en organlsatzicn, som kunde ge service åt kommunerna. Hjälpmedlen skulle dlå kunna utnyttjas maximalt. Det skulle gå snabbare att få fram ettt önskat hjälpmedel och servicen skulle förenklas. Staten bör svara förr ostnaderna. Det verkar vara ändamålsenligt att knyta föreslagen verksamhet till rikscentralerna för rh och syn, som ger service åt hela Iaindet. Malmö utvecklar även tanken om decentraliserade enhe-

ter för utprövning och utlåning av hjälpmedel.

Några synpunkter på hjäIpmede/sförsörjningen 89

Det kan uppstå praktiska svårigheter att i alla lägen få en smidig samverkan mellan enskilda kommuner och rikscentralerna. Det borde vara möjligt för staten att tillsammans med landstingen skapa lokala utlöpare, där länssjukhusen fingetjäna som bas. Man kunde då utnyttja all befintlig expertis och många tekniska stödåtgärder av mindre komplicerat slag kunde effektueras lokalt med ett bibehållet statligt grundansvar.

Även Gävle tar fasta på den hjälpmedelsverksamhet som

bedrivs i landstingens regi:

l kommuner, t. ex. Gävle, där landstinget redan inrättat hjälpmedelscentral och syncentral vid sjukhusen, vore det önskvärt att också denna utlâningsverksamhet skulle utökas så att grundskolans elever även kunde låna hjälpmedel för användande i skolan.

Skellefteås förslag till framtida organisation

uppvisar

många likheter med tidigare redovisade från bl. a. förslag

RPH-RH och SIL:

Det förefaller vara mer ändamålsenligt att de utlånade hjälpmedlen efter användningen på en skola förvaras och administreras av länsskolnämnden i varje län. En alternativ uppläggningsplats kan vara habiliteringscentralerna. Den övergripande planeringen av utlåningsverksamheten av dyrare och mer individanpassade tekniska hjälpmedel bör dock handhas av RPH utan att för den skull materialen behöver läggas upp centralt för hela landet utan kan knytas till länsskolnämnderna eller habiliteringscentralerna.

Skellefteå går dock ett och föreslår eleven steg längre att

får behålla de hjälpmedel som han/hon erhållit under

skoltiden.

Ur många synpunkter vore det önskvärt att hjälpmedlen inte behöver återställas utan att eleven vid avslutad skolgång i grundskolan och/eller gymnasieskolan själv får behålla hjälpmedlet. Det måste vara av stor betydelse för den f. d. eleven att fortsättningsvis ha tillgång till hjälpmedlet som bedömts nödvändigt att ha i skolan.

6.4 Reselärarna och

syncentralerna

Samtliga reselärare vid Tomtebodaskolans

regionskontor för stödverksamhet åt elever liksom synskadade syncentralerna i Falun, Stockholm

Linköping, Lund, och Örebro har gett oss synpunkter på den tekniska hjälpmedelshan-

teringen åt synskadade elever.

Flera reselärare tar med

upp problemet att de synskadade eleverna fårvänta alltför tid sina

lång på hjälpmedel.

Reselärarna i den mellersta

regionen (Örebro) säger

t. ex.:

90 Några synpunkter på hjäIpmede/sförsörjningen sou 1981:23

Ett av de mest framträdande problemen är svårigheten att inom rimlig tid, mer än 4 veckor, ta fram föreslagna och nödvändiga hjälp- och läromedel. Väntetiden, som kan uppgå till 6 månader och mer, tror vi beror på dels otympliga handläggningsrutiner vid beslutsfattande, dels på ibland orimliga leveranstider.

Motsvarande åsikter framförs även av Syncentralerna i

Falun och Orebro. Den senare syncentralen framhåller:

Beslutsprocessen efter ordination synes många gånger vara onödigt komplicerad och tar onödigt lång tid. Overgången från grundskola till gymnasieskola medför ibland att eleven måste vänta på hjälpmedel hon tidigare haft till dess den nya huvudmannen gett klartecken.

Även reselärarna i den östra regionen (Solna) tar upp

kostnadsansvaret för hjälpmedel:

Det stora problemet när det gäller tekniska stödåtgärder för eleverna i skolan är att kommunerna ensamma får stå för alla kostnader. Detta innebär att synskadade elever kan få olika förutsättningar beroende på i vilken kommun de bor. Bidragsbestämmelserna är dessutom olika för olika handikapp.

Syncentralerna i Linköping och Lund ser mer positivt på

nuvarande förhållanden. Från t. ex. Lund framhålls: l de flesta kommuner fungerar nuvarande system bra. En förutsättning för detta är givetvis att respektive skola/kommun får adekvat information om behövliga hjälpmedel.

Reselärarna är i sina svar eniga om att syncentralerna bör

spela en viktig roll i den framtida hjälpmedelsförsörjning-

en för synskadade elever. Från den norra

integrerade regionen (Umeå) framförs följande synpunkter:

En väl fungerande syncentral skulle kunna handha utlåningsverksamheten. Så länge syncentraler inte finns i alla län är väl RPH-Syn den naturliga utläningscentralen, under förutsättning att den får erforderliga resurser.

Som framgår av svaret från den norra regionen, och som

vi också visat i det föregående, saknas det ännu syncen-

traler i vissa län. Därtill kommer att Syncentralerna främst

är inriktade på att tillgodose de synsvagas behov. Reselä-

rarna i den östra regionen föreslår därför att RPH-SYN

även i fortsättningen skall handha utlåningen av hjälpme-

del åt gravt synskadade. Denna utlåning fungerar dock

enigt dessa reselärare f. n. inte helt utan problem.

Utlåningsförrådet kan inte vara baserat på vad gymnasieelever har lånat och lämnat tillbaka utan på det verkliga behovet. RPHzs låneverksamhet fungerarf. n. inte bra. En lösning är att ge RPH utökade

sou 1981:23 Några synpunkter på hjälpmedelsförsörjningen 91

resurser, en annan att samarbeta med syncentralerna så att de kan låna ut hjälpmedel till skolorna.

Samtliga kontaktade syncentraler anser att det erfordras

någon form av samordning och utlåningsverksamhet.

Syncentralen i Orebro (syntekniska avdelningen) säger:

Då de flesta av de hjälpmedel som används av våra synskadade elever i skolorna, även används på arbetsplatser och i hemmen, kunde man tänka sig att de mest kostnadskrävande hjälpmedlen t. ex. Magnivision, med olika utrustningar skulle ställas upp i ett regionalt lager. Därifrån skulle hjälpmedlen kunna lånas ut på kortare eller längre tid, till t. ex. arbetsvården eller skolor eller hemmen, utan att skilda huvudmannafrågor skulle komplicera det hela.

Åsikten om var dessa regionala lager skall lokaliseras

samt vem som skall vara huvudman för dessa varierar

något mellan syncentralerna. Syncentralen i Stockholm

anser att: Det vore mest praktiskt att lägga utlåningsverksamheten på syncentralerna där man har möjlighet att låna ut alla hjälpmedel oavsett kostnad.

Även syncentralen i Lund framhåller den roll som syncen-

tralen bör spela, men syncentralen vill inte frånta kommu-

nen det ekonomiska ansvaret för de hjälpmedel som

används i skolan. Vi tror inte man bör ta ifrån kommunerna ansvaret för tekniska hjälpmedel i skolorna. Vi tror inte heller på en enda stor RPH-Syn utlåningscentral i Stockholm. .. Eftersom det idag finns 21 syncentraler och ytterligare några startar i år torde det vara naturligare att man på dessa syncentralers hjälpmedelsförråd lägger de tekniska hjälpmedlen för skolan.. . De allra flesta hjälpmedlen finns idag på lager på syncentralen. De köps in på SUB avtal, vilket onekligen hjälpertill att hålla priserna nere. Korta leveranstider och lägre priser skulle komma alla till del.

Lunds förslag utgår således från att syncentralen inköper

och lånar ut de synhjälpmedel som eleverna behöver i.

skolan medan kommunen debiteras kostnaderna för denna verksamhet.

Syncentralen i Linköping vill å sin sida att undervis-

ningsväsendet skall ha ansvaret för hjälpmedelsutlåning-

en: Integreringen har ju endast startat, och kommunerna är inte riktigt invanda i den nya situationen. Man måste nog ge dem tid till detta och, vilket är oerhört viktigt, bearbeta dem frenetiskt från regionens reselärare och landstingets synpedagog. Länsskolnämnd och lärome-

92 Några synpunkter på hjälpmede/sförsörjningen SOl 1981:23

delscentral inom varje kommun måste bli huvudintressenttena. Jag finner det anmärkningsvärt, varför ej tekniska stödåtgärcle skulle kunna finnas samlade inom dessa läromedelscentraler. Ett mvyiket gott föredöme är Iäromedelscentralen i Linköpings kommun.

Reselärarna anger en mängd billiga och dyrraarare

hjälpmedel som kan vara lämpliga för korttids- och

långtidsutlåning. l stort sett överensstämmer angivna

hjälpmedel med den lista som Tomtebodagruppen sam-

manställt (se bilaga 1). Korttidsutlåning avser idetta

sammanhang utlåning av hjälpmedel, som man önskar pröva innan man beslutar om inköp. Även flertalet av de

tillfrågade syncentralerna ger en förteckning över både

billiga och dyrbarare hjälpmedel, som bör ingåi kort-

och Iångtidsutlåningsverksamheten. Syncentralen Lund

anser dock att det är av underordnad betydelse att

diskutera utlåning på kort eller lång tid. Principer bör i

stället vara att hjälpmedlet lånas ut när behov föreligger

och återtas när det ej längre används.

6.5 Konsulenterna för rörelsehindrade och

hjälpmedelscentralerna

Vi har fått synpunkter på den nuvarande hjälpmedeshan-

teringen från samtliga konsulenter för rörelsehindrade

elever. Hjälpmedelscentralerna i Kristianstads och Väster-

bottens län har dessutom inkommit med synpunkter.

Rh-konsulenten Brita Berglunds erfarenheter (Z, Y, AC

och BD-län) återfinns i flera andra svar från konsulenter-

na: Jag kan inte erinra mig att någon kommun direkt vägrat att inköpa ett rekommenderat hjälpmedel, men väl förhalat det dels på grund av tveksamhet i ansvarsfrågan dels på grund av ekonomiska skäl. Varje gång frågan om ett tekniskt hjälpmedel av mera ovanligt slag tas upp, kommer alltid frågan om möjligheten till statsbidrag upp.

Erfarenheterna vid hjälpmedelscentralen i Kristianstad är

likartade: Vad gäller kommunernas benägenhet att inhandla hjälpmedel till sina rörelsehindrade elever, så är vår erfarenhet att billigare (under 3 000 kronor) hjälpmedel och sådana som man räknar med kan återanvändas inköps utan större tveksamhet. Det är betydligt svåra re och framför allt tidskrävande att få anslag till dyrare eller specialanpassade hjälpmedel.

sou 1981:23 Några synpunkter på hjä/pmedelsförsörjningen 93

Problem med att kunna pröva ett hjälpmedel innan man

fattar beslut om eventuell anskaffning återkommer i flera

av svaren från konsulenterna. Rh-konsulenten Sten Frenn-

berg i Linköping uppger t. ex. att han känner till en elev

som väntat i drygt ett halvt år på att få prova att skriva med

hjälp av Possumsystemet. (Vid våra kommunkontakter

framkom det, som vi tidigare nämnt, att i Malmö står ett

annat skrivsystem, PMV-system, magasinerat sedan två

år tillbaka. Kanske det på motsvarande sätt står ett

hjälpmedel oanvänt som Sten Frennbergs elev direkt, eller

efter modifiering, kunde utnyttja.)

Får man inte möjighet att pröva hjälpmedlen innan

anskaffningen, kan man riskera att hamna i den situation

som återges av rh-konsulenten Gudrun Norberg (C, U, W

och X-länl:

Tvekan, i vissa fall helt negativ inställning, märks när skolan tidigare till annan rh-elev rekommenderats inköp av hjälpmedel, som sedan visat sig direkt olämpligt, där man upptäckt att billigare acceptabel variant finns, eller där användningstiden varit påfallande kort.

Rh-konsulenten Göran Tholén (N, O, P och R-län) säger i

sitt svar att det inte enbart är det vi vanligen karaktäriserar

som hjälpmedel som kan vara problematiska, utan hela

undervisningsmiljön:

Om med hjälpmedel även avses elevens arbetsplats vill jag rikta uppmärksamheten på ämnet hemkunskap. För att en rörelsehindrad elev skall erhålla en tidsenlig undervisning i detta ämne kan det ibland vara nödvändigt med särskild arbetsenhet för rullstolsbunden elev. Få kommuner är beredda att göra detta eftersom kostnaderna kan uppgå till ca 50 000 kronor.

Stor enighet råder bland rh-konsulenterna att det bör vara

RPH-RH som ansvarar för utlåningen av dyrbarare

hjälpmedel. Gudrun Norberg säger:

Utlåning av dyra hjälpmedel bör, som nu sker, administreras av RPH-Rh. Därfinns kunskap och bedrivs utvecklingsarbete. Återanvändningen garanteras. Organisation kring hjälpmedel för korttidslån kan diskuteras. Antingen bör resurserna ökas på RPH-Rh eller så bör det decentraliseras till vissa kommuner med stort underlag av rh-elever och med lämpligt geografiskt läge.

Ett genomgående tema i konsulenternas svar är decentra-

liserade utlåningsenheter. Brita Berglund i Umeå, som har

hela norra Sverige som arbetsområde, skriver:

Den utlåningsverksamhet som RPH-Rh bedriver är naturligtvis av stort

94 Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen SOL 1981:23

värde, men de nuvarande resurserna räcker inte till för att täcka det behov som finns ute i kommunerna. Personligen anser jag att eleverna inom min region ej har samma möjligheter som elever i andradelar av landet beroende på de enorma avstånden. Att få chansen til* utprövning och anpassning av ett speciellt hjälpmedel som man kan örmoda eleven skulle vara i behov av innebär många gånger så stora praktiska och ekonomiska hinder, att man söker i stället nödlösninçar. Min högsta önskan har länge varit att det till RPH-Rh fanns knuten en filial i denna region.

Rh-konsulenten Göran Tholén i västra Sverige tar upp

samarbetet med landstingens hjälpmedelscentraler:

Som rh-konsulent samarbetar jag ofta med landstingens hjälpmedelscentraler. Detta sker bl. a. när skolorna behöver hjälp för att finna lämpliga skolmöbler. Samarbetet kan även avse andra hjäbmedel, exempelvis skrivmaskiner. Jag anser detta samarbete borde utökas och regleras, särskilt avseende skolmöbler.

Även landstingens hjälpmedelscentraler synes vara posi-

tivt inställda till att RPH-RH erhåller ökade resurser för

utlåning av hjälpmedel samtidigt som man anser att

samarbetet med hjälpmedelscentralerna bör utökas.

Hjälpmedelscentralen i Kristianstad säger:

För grundskolans rörelsehindrade elever finns regionala konsulenter. Hos denna konsulent finns samlad stor pedagogisk erfarenhez Denna måste tas i anspråk i samband med individualintegrering. Attfåfram en förstärkning på RPH-Rh med ökade utlåningsmöjligheter och då främst av mer avancerat pedagogiskt material är önskvärt. Dessutom borde ett ökat samarbete med landstingens hjälpmedelscentraler vad gäller tillhandahållande av hjälpmedel som normalt ingår i dess sortiment vara möjligt och önskvärt. Hjälpmedelscentralerna har tillgång till kvalificerad personal på området.

På samma sätt som reselärarna för synskadade elexer och

RPH-SYN uppvisar en stor enighet om vilka hjälpmedel

som bör lånas ut, är rh-konsulenternas och RPH-RH:s

förteckningar identiska till betydande delar. lncm rh-

området betonar man dock de dyrbarare hjälpmedlen i

större utsträckning än inom synområdet. Som frarrgår av Gudrun Norbergs svar, kan korttidsutlåningen för Ltprov-

ning av ett visst hjälpmedel många gånger tendere att bli

långvang:

Erfarenhetsmässigt vet vi, att t. ex. elektrisk skrivmaskin cfta bör prövas av elev under ganska lång tid. Först sedan motorisk, intelektuell och mognadsmässig kapacitet sammanvägts, samt behov ocl förmåga dokumenterats, kan man rekommendera inköp.

Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen 95

6.6 Erfarenheter och synpunkter inom

hörselområdet

Vid en konferens som Svensk teknisk audiologisk

förening

(STAF) anordnade i mars 1980 diskuterades bl. a. tekniska problem i samband med integrationen av hörselskadade

elever. I den sammanfattande rapport som föreningen sammanställt efter konferensen redovisar några hörsel-

ingenjörer sina erfarenheter inom området.

För hörselingenjören Lars Lidström i Boden medför de stora avstånden i Norrbotten att arbetet kan vara betungande. Avståndet mellan yttereleverna i hans distrikt är hela 58 mil. Vidare nämner han att 20 av de 106 integrerade eleverna inte vill använda hörseltekniska

hjälpmedel trots att de är i behov av dem. Även hörseling-

enjören Bert Thalenius, verksam vid specialskolan i Vänersborg, säger sig ha mött en allt mer negativ attityd till hjälpmedel från elevernas sida. En annan faktor som försvårar hjälpmedelsplaneringen ärlärarnas olika arbets-

sätt. En viktig fråga för den hörseltekniska expertisen är

hur mycket de kan styra hjälpmedelsanvändningen och vad man kan kräva av lärarna. Hörselingenjören Per-Åke

Johansson i Linköping har också mött vissa att

svårigheter

få lärarna att förstå behovet av hörselteknisk utrustning

och att använda den på rätt sätt. Därmed även fungerar felrapporteringen från skolan dåligt. Hörselingenjören Sven-Olof Ekblom i Örebro betonar betydelsen av plane-

ring inför stadieövergångarna. Förutom att man då ger

information i flera steg till beröda personalkategorier, så måste man bl. a. diskutera val av lokal och akustikförbätt-

rande åtgärder. De senaste åtgärderna är, enligt hörsel-

Stig Viklund i Umeå och Jan i

ingenjörerna Waldehagen

Härnösand, så pass tids- och arbetskrävande att de måste

påbörjas i mycket god tid före skolstarten. Därvid bör man

även beakta möbelvalet, som kan minska kostnaderna för

övrig akustikbehandling. lbland kan åtgärder som man

gör för en grupp handikappade medföra problem för en annan grupp. Ett exempel som ofta anförs är heltäckningsmattorna, som för de hörselskadades del dämpar buller medan de för allergikernas del medför att irriterande partiklar samlas i dem. Lägger man in lösa mattor i de

96 Några synpunkter på hjä/pmede/sförsörjningen sou 1981:23

hörselskadades klassrum kan dock problemet delvis lösas

enligt Per-Åke Johansson.

6.7 Sammanfattning

Av de synpunkter som inkommit framgår det att det finns

en bred opinion för en förändring av skolans hjälpmedelsförsörjning. Som skäl anges bl. a. atteleverna måste vänta

orimligt länge på sina tekniska hjälpmedel, att det är svårt

att under nuvarande förhållanden prova olika hjälpmedel, att det kan vara svårt för konsulenter och reselärare att övertyga kommunerna om att vissa hjälpmedel verkligen är nödvändiga och att kostnaderna är mycket betungande för vissa kommuner. SIL, RPH-RH och konsulenterna för rörelsehindrade elever anser att man bör bygga upp regionala hjälpme-

delsdepåer, underställda RPH-RH, för utlåning av tekniska

hjälpmedel. lnom synområdet anser man att landstingens

syncentraler kan spela en betydelsefull roll. lnom hörselområdet är landstingens hörcentraler redan i betydande

omfattning engagerade i skolans hjälpmedelsfrågor och

här gäller det enligt erhållna synpunkter närmast att

förstärka befintliga resurser.

Flertalet av de tillfrågade kommunerna efterlyser ett statligt stöd inom hjälpmedelsområdet. Däremot varierar

åsikterna om hur detta stöd skall utformas. l vissa fall efterlyser man enbart statliga pengar, i andra fall kom-

menterar man behovet av en utlåningsverksamhet där

man antingen utnyttjar RPH-centralernas eller landstingens olika centraler för hjälpmedel.

7 Skolans framtida

hjälpmedelsförsörjning

7.1 Några utgångspunkter

Handikappades försörjning med tekniska hjälpmedel i skolan har hittills inte präglats av någon mer långsiktig eller medveten styrning från statsmakternas sida. Detta torde ha framgått av vår tidigare redogörelse. Hjälpmedelspolitiken har kännetecknats av kortsiktiga insatser som vidtagits vid skilda tidpunkter för att lösa de för stunden mest akuta problemen. Vid en reformering av skolans hjälpmedelshantering bör givetvis den utgångspunkten gälla att statsmakternas hjälpmedelspolitik skall förenhetligas. De regler som i dag varierar från handikappgrupp till och handikappgrupp från skolform tilll skolform måste samordnas eller i vart fall utformas så att det samhälleliga engagemanget framstår som konsekvent eller De rimligt. handikappade har rätt att kräva att den framtida hjälpmedelshanteringen - också i skolans värld - blir klart och logiskt utformad så att det bl. a. inte skall råda något tvivel om vem som där har ansvaret för dessa frågor. För att den framtida hjälpmedelshanteringen skall kunna fungera tillfredsställande räcker det emellertid inte att som en utgångspunkt fören reformering uppställa krav på samordning och förenhetligande av skolans regler. Perspektivet måste vidgas och en rad andra utgångspunkter för en reformering anges. I det följande anger vi några av dessa. Som kommer att framgå av redogörelsen är det närmast fråga om sådana utgångspunkter där pågående utvecklingstrender på utbildnings- och hjälpmedelsområdet beskrivs. En mycket viktig utgångspunkt för en reformering av skolans hjälpmedelshantering är den snabba tekniska

98 Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning sou 1981:23

utvecklingen på hjälpmedelsområdet, 1950-talets genom-

brott för transistorn, 1960-talets utveckling av den s. k. integrerade kretsen och 1970-talets mikroprocesser och mikrodatorer ledde till att nya och alltmer avancerade hjälpmedel utvecklades för handikappade. Särskilt under 1970-taletgick utvecklingen mycket snabbt. Ett exempel är introduktionen av läsmaskinen Optacon för gravt synskadade. Det är ett hjälpmedel där den synskadade för en liten

TV-kamera över texten och då får, på små vibrerande

piggar, en direkt återgiven bild av bokstaven som

avläses med pekfingret. De två första exemplaren av

Optaconen kom till Sverige år 1971. Året därpå anord-

nades den första kursen för presumtiva Optaconanvändare. Innevarande år använder ca 200 gravt synskadade regelbundet detta hjälpmedel. När Optaconen introducerades innebar det en revolu-

tion för att de på många gravt synskadade genom egen hand fick möjlighet att läsa svartskrift. Många ansåg

säkerligen vid den tidpunkten att gränsen var nådd för vad tekniken kunde erbjuda den gravt synskadade. Utvecklingen har vidare och i finns det i Förenta Staterna

gått dag läsmaskiner som på elektronisk väg kan omvandla tryckt

text till tal. När man tekniskt löst identifieringen av våra

bokstäver å, ä och ö samt utvecklat ett förståeligt svenskt syntetiskt tal kan dessa hjälpmedel få en praktisk

användning även här.

Det finns i dag slutna TV-system (Magnivisioner) som gör det möjligt för många med endast obetydliga synres-

ter att läsa svartskrift, det finns portabla kommunikationshjälpmedel för dem som saknar tal, det finns avancerade styrsystem för skrivmaskiner och elektriska rullstolar etc.

Den tekniska utvecklingen går emellertid så snabbt att

många av dessa hjälpmedel om några år kan vara ersatta

av andra. Till detta kommer de ständigt ökade möjligheterna att specialanpassa hjälpmedel till enskilda personer, till deras skilda behov, olika livssituationer etc. Vid en reformering av skolans hjälpmedelshantering bör följdaktligen eftersträvas en nära koppling mellan teknologi/

forskning på de här områdena och skolans vardagliga

hjälpmedelsproblem. En baksida av den nu beskrivna tekniska utvecklingen

på hjälpmedelsområdet, eller- om man så vill -ytterligare

Skolans framtida 99 hjälpmedelsförsörjning

en utgångspunkt för vårt arbete, är att kostnaderna för

hjälpmed/en ökar/avinartat. Den nyss nämnda Optaconen

kostar t. ex. i dag ca 20 000 kronor. En specialanpassad skrivutrustning 30 000 kronor eller mer. len tid - som vår - då samhällsekonomin är ansträngd

ställs det stora krav på att resurser befintliga utnyttjas på

ett effektivt sätt. Vi har visat i det här betänkandet att den hjälpmedelsförsörjning som under åren byggts upp i skolans värld till stor del stått utanför samhällets övriga hjälpmedelsförsörjning. Skolan har byggt upp en fristående administration, bl. a. för fördelning av statligt hjälpme-

delsstöd och för utlåning av hjälpmedel. Samtidigt är

skolans hjälpmedelsverksam het av begränsad omfattning

vilket försvårar återanvändning av hjälpmedel då en elev

slutar skolan. Särskilt märkbart är detta inom grundskolan där de flesta hjälpmedlen tillhör primärkommunen. I det

föregående har vi gett exempel på dyra hjälpmedel som

bara blivit liggande oanvända eftersom ingen annan elev i kommunen varit i behov av dem. Genom att ansvaret för hjälpmedel i skolan dessutom är skilt från ansvaret för hjälpmedel i t. ex. bostaden löper man även en risk för en

dubblering som inte alltid kanske är nödvändig eller

samhällsekonomiskt motiverad.

Enligt vår mening bör en utgångspunkt för den framtida hjälpmedelshanteringen i skolans värld vara att de nu

nämnda samhällsekonomiska aspekterna til/mäts ökad betydelse. När det gäller elevernas utb/Idningsbeteende är det

några andra utgångspunkter vi har för vårt arbete: För inte

så länge sedan fanns de flesta gravt funktionshindrade

barn och ungdomar på särskilda institutioner eller på specialskolor. Dessa låg i allmänhet långt från deras

föräldrahem. Hjälpmedelsförsörjningen var inte något

större problem eftersom den ombesörjdes av resp. institution/skola. I dag är situationen förändrad. Huvuddelen av de här eleverna bor hemma hos sina föräldrar och de

går i den vanliga grundskolan. Resurserna de tidigare

hade på sina specialinstitutioner har inte följt med dem

till hemkommunerna. Däremot kraven på fungerande

hjälpmedel. De allra flesta elever som lämnat har under grundskolan senare år kunnat beredas plats det skolsta-

på gymnasiala

100 Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning sou 1981:23

diet. Detta har också i hög utsträckning gällt elever med

olika typer av fysiska handikapp. Den direkta övergången från grundskolan till den dominerande skolformen på

åldersstadiet-gymnasieskolan-har emellertid varitlägre

för handikappade än för icke handikappade. Enligt vår

mening måste vi utgå ifrån att ungdomar med allvarliga

funktionshinder i framtiden bereds minst samma möjligheter som andra ungdomar att få gymnasial utbildning.

Detta kommer att kraftigt öka kraven på en fungerande

hjälpmedelshantering på detta stadium.

En annan som kommer att öka - och omständighet delvis - kraven

förändra på hjälpmedelshanteringen på

det gymnasiala stadiet är elevernas utbildningsbeteende enligt den s. k. återkommande utbildningens modell. Karakteristiskt för ett sådant utbildningsbeteende är att studierna fördelas över en längre tid och sker vid flera tillfällen. Den utbildning som nu ges i en i stort sett

utbildningsperiod blir då uppdelad på sammanhängande

ett antal mindre studieperioder med självständiga utbild-

ningsmål. ldén om den återkommande utbildningen som utgångspunkt för planeringen av hela utbildningssyste-

met efter den obligatoriska skolan fick en officiell sanktion i och med riksdagens ställningstaganden till bl. a. förslagen från 1968 års utbildningsutredning (U 68), från sysseloch från utredningen om skolans

sättningsutredningen

inre arbete (SlA). Ett utbildningsbeteende enligt denna

modell ställer krav inte bara på snabba hjälpmedelsleve-

ranser utan även på en ökad samordning mellan skolans

hjälpmedelshantering och den hjälpmedelshantering som finns utanför skolans värld. Eleverna kommer ju i

framtiden att i allt högre utsträckning gå från arbete till

studier och från studier till arbete eller kombinera arbete och studier. De fysiskt handikappade ungdomar som under senare

år genomgått gymnasieskolan har gjort det på vissa

speciella studievägar. På några linjer och specialkurser

har det inte alls funnits några elever med allvarligare

fysiska handikapp. Rörelsehindrade och synskadade har främst valt studievägar med en teoretisk inriktning. Hörselskadade har valt yrkesinriktade. Enligt vår

mening har här hjälpmedelsfrågorna spelat en stor roll.

Vid en reformering av skolans hjälpmedelshantering

Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning 101

måste dessa frågor tillmätas en stor betydelse. Skolans

hjälpmedelshantering måste öppnas i synnerhet mot arbetslivets.

7.2 Ett ökat landstingskommunalt ansvar

De utgångspunkter för en reformering av dagens hjälpmedelshantering i skolan som vi angett i det föregående

leder, enligt vår mening, snabbt tankarna till ett ökat landstingskommunalt ansvar. De gravt handikappade ungdomar som numera i allt högre utsträckning bor

hemma hos sina föräldrar och går i den vanliga skolan, får

redan i dag ett omfattande stöd och en ansenlig hjälp från

landstingshåll. Landstingen representerar ett stort kunnande på hjälpmedelssidan. Handikappinstitutet förmed-

lar kontakten med hjälpmedelsforskningen och verkar för

en rationell hjälpmedelshantering. En inkorporering av

skolans i den

hjälpmedelsförsörjning landstingskommu-

nala verksamheten skulle - vår - inte bara enligt mening leda till en ökad trygghet för de handikappade utan också vara samhällsekonomiskt motiverad. I det följande diskuterar vi mer i detalj konsekvenserna av ett sådant vidgat

landstingskommunalt ansvar. Som vi har visat i det föregående ansvarar i dag

landstingen för den övervägande delen av hjälpmedels-

försörjningen i samhället. Samtliga landsting har inrättat

särskilda hör- och hjälpmedelscentraler och endast några

få landsting saknar ännu syncentral. Vid dessa centraler utprovas och utlånas alla de hjälpmedel som den handikappade behöver t. ex. hemma. Landstinget ansvarar t. ex. för sådana hjälpmedel som eleven behöver för att

göra läxor och andra hemuppgifter. Vissa av hjälpmedlen

är således identiska med dem som skolan - kommunen -i

dag skaffar för att eleven skall kunna delta i undervisning-

en. Vid de landstingskommunala hjälpmedelscentralerna

utprovas vidare och ordineras sådana hjälpmedel av personlig karaktär, t. ex. optik, rullstolar och huvud- /kroppsburna hörapparater, som den handikappade stän-

digt är i behov av oavsett om de skall användas i skola, på

fritid eller i arbete. Genom det samarbete som bedrivs mellan AMS och landstingen, ger landstingens olika

102 Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning sou 1981:23

centraler ett betydande stöd åt de yrkesverksamma personer som har ett handikapp. Om landstingets engagemang i hjälpmedelsförsörjningen utvidgades till att omfatta hela utbildningsväsen-

det inkl. förskolan, skulle praktiskt taget alla frågor kring

tekniska hjälpmedel för barn och ungdomar ligga under en enda huvudman. Därigenom skulle man i framtiden slippa diskussioner om vem som har ansvaret för hjälpmedelshanteringen och vart man skall vända sig för att få hjälp. Man skulle inte heller behöva ta ställning till om hjälpmedlet skall användas i skolan eller i hemmet. För ett sammanhållet Iandstingsansvar talar även det förhållandet att de flesta kommunala beslut om hjälpmedelsan-

skaffningar i dag har föregåtts av omfattande kontakter

med berörd inom landstinget. Med en enda

personal

huvudman skapas förutsättningar för att den enskilde

utan dröjsmål skall få tillgång till erforderliga hjälpme-

del.

Ett sammanhållet hjälpmedelsansvar skapar således förutsättningarför en mer rationell hjälpmedelshantering.

Genom ett större underlag än vad enbart skolan har löper

man mindre risk för att tekniska hjälpmedel ligger oan-

vända i lager. Andra fördelar är att hjälpmedelsbehovet regelbundet kan prövas och den handikappade kan få nya och mera efter en relativt kort

ändamålsenliga hjälpmedel

väntetid. Till de främsta fördelarna hör att hjälpmedlen kan följa eleven genom hela utbildningssystemet. Som vi

visat måste man många gånger i dag skaffa en ny tidigare hjälpmedelsuppsättning då eleven går från en utbildning

till en annan.

Även om RPH-centralerna skulle få väsentligt utökade

resurser för hjälpmedelsutlåning anser vi inte att tillnär-

melsevis samma fördelar kan uppnås som om lands-

tingen har det samlade ansvaret för all hjälpmedelsförsörjning åt handikappade barn och ungdomar. Konsekvenserna av förslaget blir olika för olika handikappgrupper. För hörselskadadei grundskolan gäller i dag

- vilket vi redogjort för i det föregående - att ansvaret för

den hörseltekniska utrustningen är tredelat. Staten svarar

för anskaffningskostnaderna, landstingen för utredningen, utprovningen och Iagerhållningen av återtagen utrust-

ning medan slutligen kommunerna främst svarar för

Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning 103

underhållet av utrustningen. Den egentliga om

kunskapen

hörselteknisk utrustning återfinns således främst inom

landstingets organisation där hörcentralerna, den

pedagogiska hörselvården med hörselvårdskonsulenterna utgör betydande resurser. Det kommunala

undervisnings-

väsendet har i allmänhet ingen inom egen expertis området hörseltekniska hjälpmedel. För hörselskadade elever innebär vårt således

förslag

att det hittillsvarande statliga ekonomiska ansvaret för de hörseltekniska hjälpmedlen överförs

på landstingen. Det

blir då samma huvudman som får ansvaret för ekonomi,

utprovning och Iagerhållning av den tekniska

apparaturen. Vi föreslår att jämväl underhållet av den tekniska

apparaturen överförs på landstingen. Vi räknar inte med

att förslagen skall behöva innebära större

några praktiska förändringar för de hörselskadade barnen.

Inte heller för eleverna vid för och specialskolorna döva

hörselskadade innebär vårt förslag några större förändringar. Även där ansvar för de individuellt landstingen utprovade hörapparater eleverna behöver.

Övriga teknis-

ka hjälpmedel m. m. för eleverna finansieras i direkt dag över anslagen till skolorna. l vad mån

någon förändring

där kan vara motiverad i ett får den

längre perspektiv nu

diskuterade eventuella

lokalintegreringen av specialsko-

lan med vanlig grundskola utvisa. För rörelsehindrade och synskadade elever innebär vårt

förslag emellertid vissa betydelsefulla i förändringar

förhållande till vad som gäller i Med ett dag. övergripande

landstingskommunaltansvarför hjälpmedelshanteringen

behöver man inte längre ta hänsyn till var i utbildningssystemet den enskilde befinner sig. Reglerna i t. ex. grundskolan blir de samma som i gymnasieskolan. Man behöver inte heller ta hänsyn till om hjälpmedlet primärt skall användas i bostaden eller i skolan. Det hjälpmedel eleven får i t. ex. grundskolan kan behållas även om eleven byter skolform eller tar ett sabbatsår. l motsats till vad som gäller för döva och hörselskadade barn och ungdomar saknar emellertid f. n.

landstingen den kunskap i pedagogiska frågor rörande synskadade

och rörelsehindrade barn och som är en ungdomar

förutsättning fören hjälpmedelshantering i skolan. Denna kunskap finns i dag hos de statliga, konsulen-

regionala

104 Sko/ans framtida hjä/pmede/sförsörjning sou 1981:23

terna för rörelsehindrade barn och ungdomar, på insti-

tutioner typ Bräcke Östergård, på Tomtebodaskolans och

Ekeskolans resurscentra, hos förskolekonsulenterna och

reselärarna för synskadade och på de statliga RPH-

centralerna. Ett framtida, övergripande /andstingskommunalt hjäIpmede/sansvar kräver därför en samordning med dessa pedagogiska resurser; ett utnyttjande av den kunskap som där finns. l det följande utvecklar vi detta mer i detalj. De Iandstingskommunala syncentralernas nuvarande

primära uppgifter är, som vi visat i det föregående, att

tillgodose synsvaga personers hjälpmedelsbehov. Vid

endast några av landets syncentraler har verksamheten

utvidgats till att även omfatta gravt synskadades behov.

Vid de centralerna ingår bland personalen även anpass-

ningslärare och sådana synkonsulenter som tidigare var anställda av Synskadades riksförbund (SRF). Utprovningen och ordinationen av tekniska hjälpmedel åt gravt synskadade elever kan således f; n. inte tillgodoses av landets syncentraler. Samtidigt är det främst

beträffande dessa barn och ungdomar som de pedagogiska frågorna är viktiga. Vi föreslår att de resurser som i dag

och framdeles kommer att finnas vid Tomtebodaskolans resurscenter i Solna får utnyttjas för det här ändamålet.

Omfattande hjälpmedelsutprovningar och svårare peda-

gogiska bedömningar bör överlåtas till detta centrum. Redan i dag finns där möjligheter att under kortare period inackordera, inte bara det synskadade barnet, utan också barnets föräldrar, lärare etc. för att under lugna förhållanden pröva ut de hjälpmedel den synskadade behöver. Det

får därefter ankomma på landstinget att skaffa fram de

hjälpmedel som utprovats och gratis ställa de till den

synskadades förfogande.

Vid ordination av vissa tekniska - t. ex. hjälpmedel läsmaskinen - är det särskilt att de nu Optacon viktigt

nämnda pedagogiska frågorna uppmärksammas. Opta-

conläsning bygger på en speciell teknik, som inte alltid är

lätt att lära. Hjälpmedlet bör därför inte ordineras innan en

godtagbar läshastighet uppnåtts så att nyttan av hjälp-

medlet kan bedömas. Förutom en inledande

undervisning

i Optacontekniken är den synskadade eleven i behov av

fortsatt träning och uppföljning under ledning av en lärare

sou 1981:23 Sko/ans framtida

hjälpmedelsförsörjning 105

med särskild

kompetens. Tillgången på sådana lärare är

ojämnt fördelad över landet. Tyngdpunkten när det gäller utprovningen av Optaconer för synskadade barn och

ungdomar bör, enligt vår mening, iframtiden ligga vid det

statliga resurscentret för synskadade vid Tomtebodaskolan. För att Tomtebodaskolan skall kunna denna

fullgöra

uppgift krävs dock förstärkta lärarresurser. Vi vill i sammanhanget erinra om att i årets

budgetproposition före-

slagits att medel anvisas för att tekniska bygga upp resurser vid Tomteboda resurscenter

(prop. 1980/81:100,

bil. 12 s. 301). Därmed vår skapas, enligt mening, förutsättningar för bl. a. en

Optaconundervisning.

Den vita käppen är kanske ett ännu

tydligare exempel på

ett hjälpmedel som kräver en instruktion

pedagogisk och

träning. Här är det verkligen inte om en teknisk

fråga hantering utan omfattande krävs i bl. a. kunskaper förflyttnings- och orienteringsteknik. Även här tror vi att Tomte-

boda resurscenter tillsammans med förskolekonsulenterna och reselärare måste fylla en central funktion. Särskilt

viktigt är att det finns lärare som kan besöka eleven på

hemorten för att där undervisa i och orien-

förflyttnings-

teringsteknik. RPH-SYN har, som vi hittills

tidigare redogjort för,

endast i

begränsad utsträckning bedrivit utlåning av

hjälpmedel till synskadade. Enligt vår kan en mening

avveckling av denna verksamhet därför ske så snart som

landstingen övertagit ansvaret för skolans hjälpmedelsförsörjning. De tekniska hjälpmedel som RPH-SYN f. n.

förvaltar kan överlåtas till

lämpligen Tomtebodaskolans

resurscenter. När det gäller tekniska åt rörelsehindrade

hjälpmedel

barn och ungdomar i skolan spelar självfallet pedagogiska hänsyn motsvarande roll som för Inte heller synskadade. här har emellertid

landstinget några traditioner att falla tillbaka på. Ytterst få hjälpmedelscentraler har

byggt upp

ett kunnande i dessa frågor. De resurser

vi f. n. har är, som vi tidigare nämnt, den RPH-RH i

statliga Göteborg, de regionala, landstingskommunala institutionerna för rörel-

sehindrade samt de statliga konsulenterna för rörelsehindrade barn och ungdomar.

RPH-RH i Göteborg har, som av det framgått föregåen-

de, haft en mycket stor betydelse för de rörelsehindrade

framtida sou 1981:23 106 Skolans hjä/pmedelsförsörjning

barnens Det var den enda statliga

hjälpmedelsförsörjning.

rikscentralen för som - vid vår

pedagogiska hjälpmedel

- stöd från alla

enkät fick ett oreserverat tillfrågade.

Tekniska har t. ex. kunnat specialanpassas för

hjälpmedel

enskilda elever vid RPH-RH. En omfattande utåtriktad verksamhet har bedrivits med bl. a. utställningar som turnerat i landet. RPH-RH har även medverkat vid olika och Ett stort kunnande har

forsknings- utvecklingsprojekt.

vid rikscentralen under åren. Vid följaktligen byggts upp

ett ansvar för hjälpmedelshantelandstingskommunalt

måste detta kunnande tillvaratas. Vi föreslår att ringen RPH-RH:s bibehålls tills mot-

hjälpmedelsengagemang

svarande kunnande byggts upp vid handikappinstitutet (se vidare nästa avsnitt). Som vi nämnt utgör även de olika regionala tidigare som f. n. finns viktiga resurser

habiliteringsinstitutioner för de rörelsehindrade. Vi vill här särskilt peka på den verksamhet som under åren bedrivits vid Bräcke Öster-

i vägg i vägg med RPH-centralen. Bräcke

gård Göteborg,

som ett utredningscent-

Östergård har fungerat regionalt

rum för barn med svåra rörelsehinder. Institutionen har

kunnat erbjuda inte bara kvalificerad medicinsk vård och

utan också skolutbildning på olika nivåer.

behandling

Dessutom har det pågått en omfattande konsultverksam-

het. Under senare år har Bräcke även medverkat i grundoch vidareutbildning av inom vårdsektorn (läka-

personal i re, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor) samt

inom skolan har öppnats till 3

(speciallärare). Möjligheter

forskning och utveckling inom medicinsk/teknisk, pedagogisk och social verksamhet. vår är det viktigt att också det kunnande Enligt mening

som byggts upp vid institutioner av typ Bräcke Östergård

när landstingen i framtiden övertagit hjälpmeutnyttjas delsansvaret. lnstitutioner av denna karaktär bör för de rörelsehindrade fylla samma funktion som Tomtebodaskolans resurscenter för de synskadade. De konsulenterna för rörelsehindrade barn

regionala

och slutligen, enligt vår mening, ungdomar representerar i det här sammanhanget en ovärderlig sakkunskap. Vi menar att det alltid vid ordination av tekniska hjälpmedel åt rörelsehindrade är nödvändigt att beakta de speciella som råder i en undervisningssituation. RHbetingelser

Sko/ans framtida

hjä/pmede/sförsörjning 107

l

konsulenterna är den yrkesgrupp som därvid bör fungera

i som en förmedlande länk mellan pedagogik och hjälpmedelsordination. All ordination av hjälpmedel som skall användas i skolan börföljaktligen ske i samråd med dessa konsulenter. För att detta emellertid ska/I fungera måste deras antal kraftigt utökas under de kommande åren.

7.3 Handikappinstitutet och hjälpmedelsförteckningen

Hittills har handikappinstitutet endast i begränsad

utsträckning varit engagerad i frågor som rör tekniska

hjälpmedel för barn och ungdomar i utbildning. För att tillfredsställande kunna möta de krav som ett vidgat ansvar medför, anser vi det vara nödvändigt att institutet förstärks med pedagogisk kunskap inom områdena för-

ståndshandikappade, hörselskadade, rörelsehindrade,

synskadade och ta/skadade. Utan denna tror vi kunskap

inte att institutets forsknings- och utvecklingsarbete,

provningsverksamhet, informationsverksamhet och utbildningsverksamhet kan tillgodose

utbildningsväsendets behov. En förstärkning av handikappinstitutet dessa enligt

riktlinjer anser vi också vara av stor i och med att betydelse

SÖ:s konsulentverksamhet inom bl. a. handikappområdet, enligt propositionen (1980/81:107) om den statliga

skoladministrationen m. m. föreslås avvecklas. Dessa

konsulenter på SÖ har under årens haft en stor

lopp betydelse bl. a. då det gällt att sprida information och kunskap om tekniska hjälpmedel i

undervisningssammanhang. Den hjälpmedelsförteckning som handikappinstitutet

utger fungerar genom sina rekommendationer som en rikslikare för landstingens hjälpmedelsverksamhet. Vi

anser att de principer som kommer till uttryck i denna förteckning t. v. även bör gälla utbildningsväsendet. Vi vill således inte i nuvarande läge föreslå

några förändringar

av de rekommendationer beträffande vilka

yrkeskategori-

er som äger rätt att ordinera hjälpmedel. Vi har dock redan

tidigare poängterat betydelsen av att utprövning, ordina-

tion etc. sker i samråd med pedagogisk På sikt sakkunskap. kan det finnas skäl för att genomföra en översyn av vilka

108 Skolans framtida hjä/pmede/sförsörjning SCU 1981:23

grupper som bör ha rätt att ordinera hjälpmedel. Under rubriken Kommunikationshjälpmede III har

en uppdelning på följande hjälpmedelsförteckningen

grupper: förståndshandikappade, hörselskadade,rörelsehindrade, synskadade och talskadade. Därmed begränsar l

man de grupper som kan komma i åtnjutande av kost-

nadsfria kommunikationshjälpmedel. Andra celar av _

hjälpmedelsförteckningen, med undantag av de kostnadsfria förbrukningsartiklarna innehåller däremot inte några

angivanden av vilka funktionsnedsättningar som skall för att skall kunna ordineras. Vi

föreligga hjälpmedel

finner att som under ubriken

den avgränsning anges

även kan gälla utbild-

KommunikationshjäIpmedel hjälpmedelsförsörjning. Vi föreslår såleningsväsendets des inte att några nya grupper skall tillgodoses när

övertar skolans hjälpmedelsförsörjnlng. Om landstinget samhället i framtiden finner skäl för att utvidga verksamheten till att omfatta handikappgrupper skall dock nya

skolan självfallet inkluderas.

För att tillgodose utbildningsväsendets beho/ måste

dock vissa förändringar av hjälpmedelsförteckningen Som framgår av de förteckninçar som genomföras.

RPH-RH och RPH-SYN (se avsnitt 6.2) sammanställt

beträffande nuvarande hjälpmedelssortiment och framti-

da behovs finns det som f. n. inte är upptagna

hjälpmedel

institutets Vi finner det därför

på hjälpmedelsförteckning. _

att handikappinstitutet tillsammans rred föreangeläget trädare för RPH-centralerna och pedagogisk expertis en av vilka hjälpmedel som bör

genomför översyn uppföras på förteckningen. Enligt vår mening bår därvid

de hjälpmedel som anses särskilt lämpade för användning i särskilt markeras i hjälpme-

undervisningssammanhang

delsförteckningen. De anvisningar som finns beträffande utomlänsordination av tekniska anser vi t. v. även bör gälla

hjälpmedel

för det s. k. utomlänsavtalet 2

utbildningsområdet. Enligt

skall vid remissvård samråd ske mellan värd- och hem-

landsting om hjälpmedelskostnaden beräknas överstiga un..., .

debiteras däremot inte kostna- 4. 5 000 kr. Hemlandstinget ._ der som 100 kr. Vid vård i annat fall skall alltid .. understiger .. ._ samråd ske med patientens hemlandsting före odinatio- _,, nen. Inom torde utomlänsodinatio-

utbildningsområdet

-kkiahkäumnb4

Sko/ans framtida 109 hjä/pmede/sförsörjning

nen främst bli aktuell i samband med folkhögskolestudi-

er samt studier vid universitet och högskolor då dessa utbildningar är riksrekryterande.

7.4 Justering av hjälpmedelsersättningen

Enligt de beräkningar vi gjort har kommunerna f. n. förtekniska hjälpmedel åt elever

g kostnader handikappade

i grundskolan motsvarande ca 3 milj. kr. Vi föreslår att hjälpmedelsersättningen (se avsnitt 3.1) höjs med detta belopp när landstingen övertar skolans hjälpmedelsförsörjning.

Vi föreslår dessutom att hjälpmedelsersättningen höjs

med de belopp som hittills från

utgått utbildningsdepar-

tementets huvudtitel som riktade statsbidrag för hjälpme-

del åt handikappade på det gymnasiala skolstadiet och på

högskolan. Vi har beräknat dessa för vilka vi

statsbidrag,

redogjort i kapitel 4, till 3 milj. kr.

De övriga förändringar av hjälpmedelsersättningen

som kan vara motiverade till av vårt får tas

följd förslag

upp i de förhandlingar mellan stat och landsting som

måste till för att fastställa den slutliga nivån på ersättning-

en. När det gäller de totala kostnaderna för samhällets hjälpmedelshantering är att märka att betydande rationa-

liseringsvinster torde uppstå till av vårt följd förslag.

7.5 Den fysiska miljön

Byggnadsstadgans generella bestämmelser om att offentliga byggnader skall anpassas till handikappades behov förutsätter att ägaren av byggnaderna själv står för kostnaderna. På skolans område har staten - som vi för i det - i vissa fall in med

redogjort föregående gått

statsbidrag för att den fysiska miljön skall anpassas till handikappades behov. Statsmakternas politik har emelinte heller här-i likhet med

_ Iertid på hjälpmedelsområdet

- av konsekvens eller

präglats långsiktig planering. Stats-

bidragsreglerna har varit olika från handikappgrupp till handikappgrupp och från skolform till skolform.

110 Skolans framtida hjä/pmedelsförsörjning sou 1981:23

Vi har diskuterat om staten även på detta område borde ta ett ökat ekonomiskt ansvar i framtiden. Utgångspunkten - har vi sagt oss - skulle i så fall vara att reglerna skulle vara lika från handikappgrupp till handikappgrupp och från skolform till skolform. Så här har vi resonerat. När det gäller ett statligt ekonomiskt stöd för installation av hissar och särskilda ramper för rörelsehindrade är det fråga om klara och entydiga åtgärder. Det finns redan i dag normer för t. ex. erforderlig storlek på hissar och rampers lutning. Det är emellertid avsevärt svårare att ange sådana klara normer för åtgärder avsedda för andra grupper av handikappade. Vi vet visserligen i grova drag vilken bullernivå som kan vara acceptabel för en stor grupp hörapparatbärare. Vi vet vilken belysningsstyrka vissa synsvaga behöver för att kunna läsa. Vi vet att vissa heltäckande textilmattor ger allergiska barn stora besvär etc. Det är emellertid svårt att utifrån denna kunskap bestämma generella kriterier för när statsbidrag skall utgå. Skall statsbidrag t. ex. utgå för förbättringar av skolans belysning men ej för ommålning av lokaler? Båda åtgärderna medför att synsvaga lättare kan orientera sig l skolan. Skall statsbidrag utgå för installation av ventilationsanordningar men ej för att ta bort heltäckningsmattor? Båda åtgärderna förbättrar miljön för allergiker. Skall statsbidrag utgå för akustisk sanering av klassrum men ej för motsvarande åtgärder i skolmatsalar? Även om man lyckas formulera generella kriterier för när skall för sådana här ändamål blir det statsbidrag utgå emellertid nödvändigt att ha en omfattande administration för handläggningen av dessa ärenden. Varje ärende måste ju detaljgranskas för att se om den föreslagna åtgärden står i överensstämmelse med den generella normen på området och därigenom är statsbidragsberättigad. En sådan statlig administration torde stå i dålig överensstämmelse med den utformning av den framtida skoladministrationen som regeringen nyligen uttalat sig för (prop. 1980/81 :107). En alternativ lösning vore att tilldela kommunerna ett generellt statsbidrag för handikappanpassning av skollokaler. Kommunerna skulle få använda pengarna till de fysiska miljöförändringar för handikappade de själva finner lämpligt. Mot ett sådant generellt miljöanpass-

sou 1981:23 Sko/ans framtida hjälpmedelsförsörjning 111

ningsbidrag talar emellertid svårigheterna att kontrollera att de åtgärder som företas verkligen är sådana som ett på adekvat sätt tillgodoser olika handikappgruppers behov och att medlen inte enbart används för underhåll och renovering av allmän karaktär. Om även denna kontrollerande funktion skulle överges vore statsbidraget liktydigt med ett allmänt statligt bidrag för att förbättra kommunernas ekonomi. Med hänsyn till de synpunkter vi nu anfört har vi i utredningen slutligen stannat för att föreslå att det skall vara kommunerna som skall ha det totala ansvaret- alltså även det ekonomiska -för att de som står skolbyggnader under deras förvaltning utformas så att de de tillgodoser handikappades behov. Reglerna bör vara lika för alla handikappgrupper. Det statsbidrag som i dag utgår för hörselteknisk utrustning (se avsnitt 4.1.2) bör således upphöra. l övrigt föreslår vi här inte i några förändringar den ansvarsfördelning mellan stat och kommun som f. n. gäller (se avsnitt 4.5). Vi föreslår inte heller någon ändring av de regler som i dag finns rörande särskilda handikappanpassningar för elever i folkhögskolor och i studiecirklar.

lntegrationsutredningen anser emellertid, att aktiva

insatser bör göras av myndigheter som t. ex. SÖ, handikappinstitutet och statens planverk vad gäller att sprida information och om hur man på lokal nivå kan kunskap utforma den fysiska skolmiljön, så att den inte utestänger någ ra elever. I det här sammanhanget bör nämnas att det i dagarna kommit ut ett mycket omsorgsfullt genomarbetat material från SÖ där olika modeller föreslagits för hur närmiljön kan anpassas till skilda handikappgrupper. Materialet heter Skolhus för alla, Ett diskussionsunderlag för anpassning av skolbyggnader till elever med handi- - i ord och och har utarbetats kapp Exempel bild, av arkitekterna Britta Abramson och Sten Samuelsson. Kunskap av denna typ som redan idag finns bör, enligt vår få stor spridning ute i så att inte

mening, kommunerna

bara beslutsfattare utan också föräldrar, elever etc. får idéer om hur man på olika sätt kan förändra närmiljön.

112 Skolans framtida hjälpmedelsförsörjning sou 1981:23

7.6 Den framtida

läromedelsförsörjningen

Vi har i det föregående föreslagit att den hjälpmedelshan-

tering som hittills bedrivits vid RPH-centralerna, företrädesvis RPH-RH och RPH-SYN, avvecklas i och med att

landstingen får det samlade ansvaret för hjälpmedelsför-

sörjningen. RPH-centralerna skall istället koncentrera sin

verksamhet på produktion av läromedel, avsedda för de

primära målgrupperna, dvs. döva och hörselskadade,

psykiskt utvecklingsstörda, rörelsehindrade och synskadade.

Liksom vi tidigare påvisat inom och

hjälpmedels-

miljöområdet, har statens ansvar inom läromedelsområ-

det heller inte varit konsekvent utformat. Så behöver t. ex.

kommunerna inte betala något för talböcker åt

gravt synskadade elever i grundskolan. Har eleven däremot vissa synrester som gör att han endast behöver talböckeri vissa speciella måste kommunerna

sammanhang stå för kostnaderna. Dessa kostnader beror på om boken

tidigare ärinlästeller ej. En kommun som är snabb med att beställa talböcker får stå för hela En annan

inläsningskostnaden.

kommun som av skilda skäl väntat med

beställningen,

betalar däremot endast en expeditionskostnad eftersom boken redan är inläst och endast behöver Vi

kopieras.

finner detta vara orättvist. Vi anser att staten skall bära kostnaderna för alla de läromedel som RPH-centralerna

producerarför sina primära målgrupper och att kommun-

erna således inte skall debiteras för RPH-centralernas tjänster. Vi vill i detta även fästa sammanhang uppmärksamhet

på vissa föräldrars läromedelsbehov. Detta

gäller i synnerhet föräldrar som själva är gravt synskadade men som har seende barn. Vi anser att RPH-SYN kostnadsfritt skall låna uttal- eller punktskriftsböcker till dessa föräldrar så att de kan hålla

därigenom sig ä jour med barnens

skolarbete. Våra visar att

undersökningar läromedelsförsörjningen

för RPH-centralernas primära inte

målgrupper fungerar

helt utan problem. Så måste t. ex.

många gravt synska-

dade elever vänta så sina

pass länge på punktskriftsoch/eller talböcker att det uppstår betydande i svårigheter undervisningen. Vi anser att RPH-centra/erna måste vara

Sko/ans framtida

hjä/pmede/sförsörjning 113

så dimensionerade att eleverna inte vänta sina

tvingas på hjälpmedel på grund av bristande resurser vid centraler-

na. RPH-centralernas verksamhetsområde är, som vi

tidigare sagt, begränsat till vissa särskilt angivna

handikapp-

Det finns emellertid elever i vårt

grupper. många skolvä-

sende som har motsvarande behov av särskilda lärome-

del. De får till största delen lita till läromedel, saluförda

på

den allmänna marknaden eller till sådana som av

gjorts

enskilda lärare. Urvalet för dessa elever med särskilda

läromedelsbehov är således mycket litet. Från skolhåll

finns ett önskemål att man från RPH-centralerna skall

kunna köpa det material som centralerna framställer för

sina primära målgrupper. Det finns vidare önskemål om

att RPH-centralerna skall kunna utveckla, och

utpröva

framställa läromedel också för dessa elever med särskilda läromedelsbehov. Vi anser att dessa önskemål måste

beaktas i högre utsträckning i

fortsättningen.

Bilaga1 Hjälpmedelsförteckning

utarbetad av

Tomtebodagruppen, 1978

A Gravt synskadade elever

1.975:ca 2.000:- Gravt synskadade Iågstadieelever

Optacon Aimanack (varje årskurs å 10:-) 30:- Laborativt materiel 500:- 2 900:- Gravt synskadade mel/anstadiee/ever

4 560:ca 4 500:-

1 16 Bilaga 1 Gravt synskadade högstadieelever

8 200:- Gravt synskadade gymnasieelever

2 800:-

B Synsvaga elever

Synsvaga försko/eelever

2 015:ca 2 000:- Synsvaga Iågstadieelever (magnivisionsläsare)

29 390:ca 29 400:- Synsvaga Iågstadiee/ever (övriga)

2 040:-

1 117

Bilaga

Synsvaga mellanstadieelever

6 550:- Synsvaga högstadieelever

1 490:ca 1 500:- Synsvaga gymnasieelever

4 400:-

Statens 1981

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

HS90: Hälsorisker.S. HS90: Ohälsaochvårdutnyttjande.S. HS90: Hälso-och sjukvårdi internationelltperspektiv.S. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet.S. Ny arbetstidslag.A. Översynav lagenom församlingsstyrelse.Kn. Lagom vård av missbrukarei vissafall. S. Översynav sjölagen1.Ju. . Enhetligthuvudmannaskapför högskolan.U. . Datatekniki verkstadsindustrin.I. . Datatekniki processindustrin.l. . lnrikesflygetunder1980-talet.K. . Närradio.U. . Reformeratkyrkomöte,kyrkliglagstiftningm. m. Kn. . Grundlagsfrågor.Ju . Film ochTV i barnensvärld. U. . Industrinsdatorisering.A. . Minskattobaksbruk.S. . Översynav radiolagen.U. . Omprövningav samvetsklausulen.Kn. . Internationelltpatentsamarbetelll. H. . Siukersättningsfrâgor.S. . Tekniskahjälpmedelför handikappade.U.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15]

Socialdepartementet Hålso- och sjukvård inför 90-talet. 1.Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18] Sjukersättningsfrågor. [22]

Kommunikationsdepartementet Inrikestlyget under 1980-talet. [12]

Utbildningsdepartementet Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23]

Handelsdepartementet Internationellt patentsamarbete lll. [21]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17]

Industridepartementet Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i Verkstadsindustrin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11]

Kommundepartementet Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reiormerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

5 m

Mm L|berF0rlag ;ggsggâgggää

Allmiinm Förlaget