Prisreglering mot inflation? : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

. .

fl

A

1-6

Bilagor

till slutbetänkande av

prisregleringskommitten

Statens offentliga utredningar E83 l% 1981:41 Eg Handelsdepartementet

mot

Prisreglering

inflation?

1-6 till slutbetänkande Bilagor av prisregleringskommittén Stockholm 1981

Omslag Johan Hillbom Jernström Offsettryck AB ISBN qw ssøwobzáro-q

ISSN 0375-250x (F)

Gotab, Stockholm 1981

.. SOU 1981:4]

5 Innehåll

E

Förkortningar

Bilaga 1 och faror. Av Bertil Prisregleringars möjligheter, begränsningar Lindström 11

l l 1 Frågan 11

l 2 Ekonomisk mot 15

politik inflationen

2.1 . . . . . . . . . . . . . 15 Var ligger svårigheterna? 2.2 EFO-modellen, förväntningsbildningen och marknadsprisbild- 17 ningen 2.3 Koncentrerat beslutsfattande, ömsesidiga beroenden och eventuell . . . . . . . . 31

prishöjningsbias

i 31 2.3.1 Betydelsen av företagskoncentration 2.3.2 Koncentrationibeslutsfattandet . . . 34 2.3.3 för auktionsvaror och kundvaror 36 Prisrörlighet . . . . . . . . 41 2.3.4 Finns prishöjningsbias? 2.3.4.1 Vad är prishöjningsbias? . . . . . . 41 2.3.4.2 Vilka möjligheter finns att testa hypoteser om prishöjningsbias? . . . . . . . 43 2.3.4.3 Undersökningar om förekomsten av prishöj- . . . . . . . . 46 ningsbias 2.3.4.4 om lönehöjningsbias 53 spekulationer 2.3.4.5 spekulationer om prishöjningsbias på varumarknader 64 2.4 mellan marknader . . . . 66 Prisspridning 2.4.1 Vertikal prisspridning framåt och bakåt samt horisontell . . . . . 66 prisspridning 2.4.2 i verkligheten 67 Prisspridning 2.5 69 Förväntningarnas betydelse 2.6 slutsatser . . . . 75 Ekonomisk-politiska 2.6.1 Sammanfattning av vad vi vet och inte vet . . 75 2.6.2 och begreppsdefinitioner . . . 81 Begreppsdiskussion 2.6.2.1 Funktionella respektive formella definitioner 81 2.6.2.2 82 Ett kunskapsteoretiskt påpekande 2.6.2.3 Olika typer av prisreglering 84

4 Innehåll

2.6.3 På vilka sätt skulle kunna tänkas bli prisregleringar använda? 89 2.6.3.1 Principiell syn på prisregleringars roll

89V.

2.6.3.2 Prisregleringar för att hindra en engångsinflation eller en ökning av inñationstakten 91 2.6.3.3 Kan prisregleringar användas när konkurrenskraften återställs? . . . . . . 93 2.6.3.4 Kan prisregleringar användas, när inflationstakten skall minskas? 95 2.6.4 Ekonomisk-politiska alternativ 96 2.6.4.1 Alternativ växelkurspolitik 96 2.6.4.2 Diskussion av samhällskontrakt 99

3 Prisregleringars allokeringseffekter 105 3.1 Rättvridande och snedvridande” politik 105 3.2 Statiska och dynamiska allokeringseffekter 109 3.3 Statiska allokeringseffekter . . . . . . . . . . . 111 3.3.1 Har de svenska prisregleringarna skapat manifesta kösituationer? . . . . . . . . . 111 3.3.2 Priserna och transaktionerna på marknaden 112 3.4 Dynamiska allokeringseffekter 118

4 En diskussion av prisregleringars beslut

verkningar på sätten att fatta

och organisera samhällets verksamhet 123 4.1 darwinistiska Lobbying, processer och horisontförskjutning-

4.2 Prisreglering som rättstillämpning och som politik 124 4.3 Urval av makthavare . 125 4.4 Förskjutningar av ”horisonten” 127

Referenser 129

Bilagaz Priskontrollens politiska ekonomi. Några observationer. Av Lars

2.1 Inledning . . . . . . . . 135 2.2 Sambandet inflation-arbetslöshet 136 2.3 Svenska erfarenheter . . . . . . 141 2.3.1 Konjunkturens inflytande 141 på väljarna 2.3.2 Regeringens inflytande på konjunkturen 143

3 Priskontrollen i det politiska systemet 147 3.1 Den svenska priskontrollen . . . . . 147 3.1.1 Priskontrollgradens utveckling . . . . . 147 3.1.2 Urvalet av priskontrollerade varor och tjänster 152 3.2 De amerikanska pris- och löneregleringarna 1971-1974 159 3.3 Den prisreglerande myndigheten 170

t te? Innehåll 5

i, v.

Appendix i. s 187

Referenser

i

Bilaga 3

l E 3.1 Indirekta mätningar 199 E . . . . . . 200 3.2 Direkta mätningar 3.2.1 Kvantitativa undersökningar 201 3.2.2 Kvalitativa data . . . . . . . 206 3.3 Ekonometriska studier med direkta förväntningsmått 208

4 Prisregleringskommitténs undersökning av uppfattad och förväntad

inflationstakt 211

l 211 4.1 Intervjufrågorna 4.2 De kvalitativa svaren . . . . . . 214 4.3 Svaren som angavs med ett numeriskt värde 217 4.3.1 Den uppfattade inflationstakten för 1977 220 4.3.2 Den förväntade inflationstakten för 1978 . 222 4.3.3 Samvariation med kön, ålder, inkomst, bostadsort och barnantal 225 Intervallsvaren 229 å 4.4

5 En regressionsanalys av inflationsuppfattningens bestämningsfakto-

242 6.2Spridning

6.3 av uppfattad och förväntad inflation 245 Fördelningen

Bilaga 4 Inflationsuppfattningen och prisregleringspolitiken 1978-1980. LarsJ0nung . . . . . .

6 Innehåll

2.2 De kvantitativa svaren . . . . . . . . . 292 ._ . i i 2.2.1 Den uppfattade inflationstakten för svaren som angavs

Bilaga 5

1.2 Lagstiftningen under åren 1939-1947 . . . . . . . . . 334 1.3 Offentliga utredningar på pris- och konkurrensområdet under 1940- och 1950-talen . . . . . . . . . 339 1.4 1956 års lagstiftning på pris- och konkurrensområdet 347 1.5 Offentliga utredningar på pris- och konkurrensområdet under 1960-talet . . . . . . . . . . . . . 349 1.6 1973 års ändringar i allmänna prisregleringslagen . . . . 353 1.7 Offentliga utredningar på pris- och konkurrensområdet under 1970-talet 356

2 1956 års allmänna prisregleringslag 361

3 Bakgrunden till 1956 års allmänna prisregleringslag . . . . . 365 3.1 Prispolitikens inriktning under andra världskriget och efterkrigsåren . . . . . . . . . . . . 365 3.2 1954 års priskontrollutredning . . . . . . . . . . . 366 3.2.1 Fördelar av priskontroll enligt priskontrollutredningen 367 3.2.2 Olägenheter av priskontroll enligt priskontrollutredning-

3.3 Remiss- och riksdagsbehandlingen av priskontrollutredningens förslag 377

Innehåll 7

i allmänna 385 4 1973 års ändring prisregleringslagen 4.1 Prisreglering som stabiliseringspoli-

Departementspromemorian

. . . . . . . . . . . . . . . . 386 tiskt instrument 4.2 Riksdagsbehandlingen av förslag till ändring i prisregleringsla- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 391 gen 4.3 Finansutskottets utlåtanden rörande inriktningen av prispoliti-

396 ken

401 5 Regeringens riktlinjer för prisstoppet

. . . . . . . . 407

6 Uppgiftsskyldighetslagen

6.1 Uppgiftsskyldighet enligt tidigare lagstiftning

. 409

6.2 1956 års uppgiftsskyldighetslag

. . . . . 414 6.3 Sekretesskyddet

. . . . . . . . . 417 7 Statens pris- och kartellnämnd 417 7.1 Tidigare myndigheter på pris- och konkurrensområdet . . . . 420 7.2 SPK:s tillkomst och utveckling för SPK 427 7.3 Regeringens gällande instruktion . 431 7.4 SPK:s arbetsuppgifter . . . . . 431 7.4.1 Prisövervakning 43 1 7.4.2 Administration av prisregleringar 436 7.4.3 Konkurrensövervakning 438 7.4.4 Utredningsverksamhet Informationsverksamhet 442 7.4.5

7.5 SPK:s organisation

1 447 Appendix

457 Appendix 2

459 Appendix 3

461 Appendix 4

5 465 Appendix

6 469 Appendix

7 471 Appendix

Bilaga 6 av prisreglering. Av hovrättsas- Vissa rättsliga frågor vid tillämpning Sandström 477 sessor Staffan 477 1 Inledning

481 2 Lagstiftningsarbetet på prisregleringsområdet

3 Allmänt om förutsättningarna för att tillämpa allmänna prisregle-

ringslagen (1956:236)

8 Innehåll sou 1981:41

4 räckvidd i vissa avseenden

Prisregleringslagens . . . . . . 491

4.1 Innebörden av vissa begrepp m. m. . . . . . . . . . 491 4.1.1 Förnödenhet och tjänst . . . . . . . . . . . 491 4.1.2 Definitioner av otillåtna . . . . . åtgärder . . 494 4.2 . Frågan om marginalreglering . . . . . . . . . . 500 4.2.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . 500 4.2.2 Äldre förarbetsuttalanden samt slutsatser m. m. . . 501 4.2.3 Vissa tekniska frågor vid marginalreglering . . . . 514 4.3 Frågan om prisreglering begränsad till visst eller vissa säljled 519 4.4 Frågan om differentierad, regional respektive individuell prisreg-

4.4.1 Lagstiftningen t. o. m. år 1941 . . . . . . . . 523 4.4.2 Lagstiftningen efter år 1941 . . . . . . . . . 526 4.4.2.1 Differentierad . . . . . . prisreglering 526 4.4.2.2 Prisreglering endast inom en del av landet . 527 4.4.2.3 Prisreglering avseende endast viss eller vissa

säljare . . . . . . . . . . . . . 530 4.5 av indexavtal Tillämpning vid prisreglering m. m. . . . . 531 4.5.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . 531 4.5.2 Äldre förarbetsuttalanden . . . . . . . . . . 532 4.5.3 Tillämpningen m.m. . . . . . . . . . . . 536

VISSA FÖRKORTNINGAR I BILAGOR TILL SLUTBETÃNKANDET

KBL Lag (1953:603, ändrad b1.a. 1956:244) om motverkande i vissa fal] av konkurrensbegränsning inom närings1ivet, (konkurrensbegränsnings1agen) KF Kooperativa förbundet KI Konjunkturinstitutet KO Konsumentombudsmannen KoV Konsumentverket KPI Konsumentprisindex KR Köttbranschens riksförbund LRF Lantbrukarnas riksförbund MD Marknadsdomstoien NO Näringsfrihetsombudsmannen PKF Pris- och karte11fråg0r PKN Statens prisk0ntr011nämnd PL A11män prisreg1erings1ag (1956:236, ändrad b1.a. 1973:301) SCB Statistiska centra1byrån SGF Sveriges grossistförbund SI Sveriges industriförbund SKFB Sveriges köpmannaförbund SPK Statens pris- och karte11nämnd SPKFS Statens pris- och karte11nämnds författningssamling SSLF Sveriges Iivsmede1shand1areförbund

E

BILAGA 1

PRISREGLERINGARS MUJLIGHETER, BEGRÄNSNINGAR OCH FAROR

Av Bertii Lindström

1 FRÅGAN

Under 1970-taiet var industriiändernas inf1ation aiimänt snabbare 1950-taiet efter och under 1960-taiet. Detta än under Koreakriget även åren före oijekrisen 1974 och trots att 1970-taiets gä11er arbetsiöshet var större än under 1950- och 1960-talen. Ett uttryck för detta är att stagfiation har myntats för att namnbegreppet

ge fenomenet1)

som ett bevis på att I många iänder uppfattades stagfiationen och finanspoiitik inte längre räckte ti11 traditioneii penning-

för att hejda inf1ationen. Missiyckandet bestod nu dessutom inte

bara i att inte kunna förena fu11 sysseisättning med stabii prisutan i att inte kunna stabii ens när nivå upprätthâiia prisnivå, var omfattande. Man började söka andra medei mot arbetsiösheten infiationen, som man hoppades skulle vara mer verksamma än penning- Biand annat prövades i en rad 1änder produktoch finanspolitik. iöneregieringar e11er kombinerade produktprisprisregieringar, och iöneregieringar.

Infiationen är förenad med stora nackdeiar. De svaga i samhä11et inte och inkomstomfördeining, som skyddas mot den förmögenhets- 1eder tiil. Andra slags snedvridningar föijer också infiationen Det biir svårt att fatta ratione11a bes1ut inom med infiationen. a11a enheter av samhäiiet. Det gä11er enskiida hussnart sagt och konsumentkapitaivaror, besiut hå11s inköp av dagligvaror och besiut inom myndigheter e11er i po1itiska saminom företag

och anaiys av infiationsutveckiingen finns 1) En sammanfattning b1.a. Economic and the Great Stagi Biinder, A.S., Poiicy fiation, New York Press) 1979.

(Academic

12 Bilaga 1

manhang. Dessutom gör inflationen en del samhällsekonomiskt lönsamma investeringar företagsekonomiskt olönsamma och andra sam-

hällsekonomiskt olönsamma investeringar företagsekonomiskt lönsamma. Verksamhet, som hade gått ihop ekonomiskt vid en stabil prisnivå, kan i en del fall drabbas av konkurs vid inflation. I andra fall kan verksamhet, som hade lett till konkurs vid en stabil prisnivå.räddas av inflationen.

Om vi bortser från förbud att slå ihjäl medmänniskor etc, uppfattas regleringar av många som något ont - kanske nödvändigt ont. Det onda består i att beslut från avlägsnas de punkter (i form av personer, platser och enskilda situationer) där kunskap om beslutets omedelbara verkningar på mikronivå finns och att anpassning i enskilda fall ersätts med

enhetlighet1). Liksom andra regle-

ringar kan även produktpris- och löneregleringar medföra krångel både hos myndigheter och i företag samt snedvridningar i resursallokeringen. Att man ändå har tillgripit under regleringarna l970-talet beror uppenbarligen på att man har ansett det vara så angeläget att nedbringa inflationstakten, att man har varit beredd att ta risken att en del av effektiviteten i systemet uppoffras och därmed riskerat att avstå från en del av den möjliga produktionen för konsumtion, investeringar och offentliga ändamål.

En outtalad förutsättning bakom ett sådant ställningstagande är givetvis att produktpris- och/eller löneregleringar verkligen nedbringar inflationstakten. Fråga är emellertid om vi verkligen har rätt att utgå från detta. De forskningsresultat världen över som refereras i Jan Herins stöder inte att vi utan vidare bilaga kan räkna med att kortvariga produktpris- och/eller löneregle ringar - vare sig dessa har varit engångsföreteelser eller upprepats flera gånger - leder till bestående av inflationstakdämpning

tenz). Lars Jonungs och Ingemar Hanssons bilaga angående svenska

l) Exempel: I civila sammanhang bestämmer den enskilde med hänsyn till sin egen temperaturkänslighet, om han skall bära handskar. Vid exercis i militära sammanhang gäller ofta att skall antingen alla eller ingen i en trupp bära handskar. 2) Herin, J., Pris- och löneregleringar 1 - en oversikt

utlandet

av internationella erfarenheter, bilaga nr 7 till

prisregle-

ringskommittêns slutbetänkande. Liknande resultat redovisas också i Blinder (1979), sid l2l ff.

Bilaga 1 13 S()lJ 1981:41

produktprisregleringars verkningar på inflationstakten under l970-talet ger visserligen stöd för tanken att en kortsiktig proanvänd vid ett enstaka tillfälle kan verka dämduktprisreglering pande på inflationstakten även efter prisregleringsperioden men sett antyder att en upprepad användning av - formellt kortvariga prisregleringar tenderar att leda till att prisregleringarna

får en allt svagare dämpande verkan på inflationstakten1)

I föreliggande bilaga, kapitel 2, diskuteras inflationsmekanismerna och hur ekonomisk politik inklusive prisregleringar kan tänkas inverka Perspektivet är i huvudsak mikroekopå inflationstakten. nomiskt. Avsikten är att vi med hjälp av den disaggregerade inflationsanalys, som forskare världen över har lämnat bidrag till, skall förstå hur enskilda subjekts eller mindre aggregats beteende påverkas av och påverkar inflationsprocessen samt hur den ekonomiska politiken griper in i de enskildas agerande. Därvidlag kan framställningen i kapitel 2 sägas komplettera Jan Herins resoch Ingemar Hanssons Herins

pektive Lars Jonung bidrag. bilaga

ju en redogörelse för makroekonomiska analyser av andra utgör länders erfarenheter av regleringar. Jonungs och Hanssons bilaga är en motsvarande analys av svenska regleringserfarenheter. I föbilagas kapitel 3 diskuteras prisregleringars statiska religgande Där ställs och och dynamiska verkningar på resursallokeringen. diskuteras alltså dels frågan om hur prisregleringar påverkar priser och prisrelationer och vilka verkningar denna påverkan i tur i ett dels frâsin kan ha på resursanvändningen givet läge, bl.a. via företagens lönsamhet kan pägan om hur prisregleringar verka den ekonomiska utvecklingen. I kapitel 4 diskuteras hur och lång sikt kan påverka sättet att prisregleringar på kort fatta beslut i ett samhälle och (i huvudsak på längre sikt) organisera beslutsfattandet och bemanna de strategiska inflytandeposterna.

l) Jonung, L. och Hansson, I. “En ekonometrisk studie av prisregeffekter inflationen under leringspolitikens på den svenska nr l0 till slut-

l970-talet, bilaga prisregleringskommitténs

betänkande.

Bilaga 1 15

EKONOMISK POLITIK MOT INFLATIONEN

2.1 Var iigger svårigheterna?

att ansvariga inom regering, riksdag och riksbank en dag Antag bestämde för att föra en växeikurs-, finans- och penningsig som reducerade inf1ationstakten från 15 procent per år poiitik tili Vad sku11e hända i samhä11sekonomin? Kunde 0 procent per år. man få samma reaia utveckiing, samma inkomst- och förmögenhetsföretc. utan infiation som vid 15 procents åriig inf1ation? deining Om a11a var införstådda med den nya utveckiingen samt a11a kontrakt, etc. reviderades på ett sådant sätt att rea1 inkomstskatteregier inte av att infiation utebiev, och förmögenhetsfördeining påverkades sku11e ett närmast fantastiskt ekonomiskt och juridet gå. Förutom diskt sku11e en sådan aiimän uppsiutning erfordra en skarpsinne Därför kan vi utan vidare avvisa tanenorm kommunikationsinsats. ken pâ att det sku11e gå att över en natt genomföra en så kraftig av inf1ationstakten utan reaiekonomiska verkningar. minskning

En drastisk sänkning av inf1ationstakten skuiie medföra en mängd i form av konkurser, arbetsiöshet, svårigheter att på o1iprob1em försvara den nödvändiga etc. ka valutabörser uppskrivningspoiitiken Det är a11tså inte på något sätt underligt att de ekonomiskansvariga inte åstadkommer en sådan inf1ationsminskning. politiskt Den förutsätter antingen kommunikation me11an o1ika berörda parter i en helt omfattning e11er också ieder den ti11 oacceptabomöjiig 1a samhäiisekonomiska konsekvenser.

ska11 kunna betecknas som För att en ekonomisk-poiitisk uppgift iätt bör den kunna utan ett omfattande samråd och genomföras områden än samtidigt medföra små negativa biverkningar på andra Även iätta kan emeiiertid underiåtas bedet åsyftade. uppgifter roende bristande kunskap om sammanhangen och/e11er på de ansvarigas att kiara Det vore därför fel att utgå från att viija uppgiften. a11a hittiiis registrerade missiyckanden beror på att uppgifterna har varit för svåra att kiara av. ifråga

Vi ska11 i det föijande definiera oiika ekonomisk-poiitiska uppoch försöka ange de svårigheter som är förenade med att gifter

16 Bilaga 1 sou 1981:41

kiara av dem. Diskussionen kommer att föras på ett sådant sätt att det ska11 b1i någor1unda iätt att anknyta en anaiys av prisregieringars möjiigheter tili den.

De svårigheter, som är förenade med att bekämpa infiationen, kan förkiaras med deis att det finns förväntningar om infiation i systemet, de1s att somiiga har ikiätt sig förpiikteiser mot andra med den outtaiade (dvs. inte uttryckiigt angivna) förutsättningen att det ska11 vara infiation. Ett 1åneavta1 med fast nomine11 ränta är exempei på det sistnämnda. En räntesats på 12 procent per år kan ha bestämts mot bakgrund av att såväi iåntagare som

1ångivare väntar sig 10 procents årlig infiationl). Men det står 5

inte i kontraktet att räntesatsen har avtaiats med denna förutsättning. Ännu mindre står det något om att räntesatsen ska11 ändras, om inf1ationstakten visar sig bii en annan än den förväntade. Därmed finns det he11er ingen förutsättning för att under den stipulerade Iöptiden ändra räntesatsen, om infiationstakten sku11e bii iägre. När det då visar sig att låntagarens intäkter inte utveckias i den takt som han hade tänkt sig men ändå förp1ikte1serna mot iångivarna är oförändrade, uppkommer i första hand rea1a förmögenhetsföriuster för 1åntagaren. I värsta fa11 kan han tvingas ti11 konkurs.

Ju mer det finns av ovannämnda typer av åtaganden i en ekonomi desto svårare b1ir det att bekämpa infiationen. Det finns eme11ertid lägen, då ett bekämpande av infiationen inte innebär att man 51år undan förutsättningarna för gjorda åtaganden utan det tvärtom är så att förutsättningarna ändras på ett överraskande sätt, om inflationen inte bekämpas.

En engångsinfiation som inte har varit aiimänt väntad och en oväntad ökning av infiationstakten är exempei på det sistnämnda. De f1esta av de gä11ande överenskommeiserna har träffats med den

1) Det kan t.ex. hand1a om ett industriobiigationsiån. Med forme11t korta iöptider och/e11er genom att ange iåneräntan i förhå11ande ti11 diskontot (som då emeiiertid förutsätts ändras med hänsyn ti11 inflationen) kan man ta hänsyn ti11 att inf1ationstakten är svår att förutse.

sou 1931:41 Bilaga 1 17

outtalade förutsättningen att det inte skall bli någon engångsinflation eller någon ökning av inflationstakten. Om därför de ekonomisk-politiskt ansvariga vidtar åtgärder mot dessa företeelser i så god tid att förväntningarna inte har hunnit ändras och därmed avtalsbildningen inte hunnit påverkas, erfordras inte något omfattande samråd för att undvika negativa biverkningar på

sysselsättning, förmögenhetsfördelning etc.1).

Talet om att det är lättare att stämma i bäcken än i ån tycks alltså väl kunna tillämpas, när det gäller inflation. Det är lättare att hindra en engångshöjning av prisnivån än att efter höjningen bringa den tillbaka, och det är lättare att hindra en ökning av inflationstakten än att minska inflationstakten, när människorna har lärt sig att betrakta en viss inflationstakt som något av naturens ordning.

2.2 EFO-modellen, förväntningsbildningen och marknadsprisbildningen

Sedan slutet av l960-talet har den s.k. EFO-modellen haft en framskjuten plats i den allmänna svenska ekonomisk-politiska debatten. Trots att modellen har beskrivits i många skrifter, skall vi här

beskriva den kortfattatz) . Denna beskrivning får sedan vara ut-

gångspunkt för en diskussion av inflationsproblemen i en ekonomi, som dels är i hög grad öppen för prisimpulser från omvärlden, dels fungerar som ekonomier i allmänhet, när det gäller förväntningarnas betydelse i inflationsprocessen samt betydelsen av efterfrågeoch utbudsöverskott samt kostnadsutveckling för prisbildningen på enskilda marknader.

l) Visserligen kan man säga att man genom att hindra en oväntad inflation avstår från en tillfällig minskning av arbetslösheten (innan inflationsförväntningarna har hunnit justeras uppåt och/eller ekonomin hunnit anpassa sig till den nya högre prisnivån) och att man hindrar viss (eventuellt önskad) förmögenhetsomfördelning från att inträffa, men detta bortser vi ifrån. 2) Se t.ex. Edgren, G., Faxên, K-0. och Odhner, C.-E., Lönebild: ning och samhällsekonomi, Stockholm (Rabén & Sjögrenl l970.

18 Bilaga ]

EFO-modellens grundsamband är tämligen enkla. Ekonomin tänks vara uppdelad i två sektorer, en för internationell konkurrens utsatt sektor, k-sektorn, och en från internationell konkurrens

skyddad sektor, s-sektorn]). För k-sektorn gäller följande, hu-

vudkurssamband“ och

[(1) (2)] 2):

Procentuell i kronor = årlig förändring av produktpriserna = procentuell årlig förändring av världsmarknadspriserna på

produkterna i främmande valuta + + procentuell årlig förändring av pris (i kronor) på främmande l valuta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. (l)

l

= 1 Procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i kronor

= procentuell årlig förändring av produktpriserna i kronor +

+ procentuell årlig förändring av produktionsvolymen per arbetad timme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. (2)

För lönerna gäller följande huvudkurssamband:

Procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i kronor i s-sektorn = = procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i kronor i

k-sektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Å . . . . . . . . . . . . .. (3)

l) S-sektorn är egentligen inte helt skyddad från internationell konkurrens. Vi vet ju t.ex. att svenska högfjällshotell konkurrerar med österrikiska. Till och med t.ex. vanlig bostadsstandard konkurrerar med t.ex. charterresor. Om de senare blir billigare i förhållande till de förra, avstår en del människor från en del av bostadsstandarden (eller dess höjning) för att i stället köpa charterresor. 2) I vanliga fall,när man presenterar EFO-modellen, talar man om endast en huvudkurs, nämligen den för timlönekostnaden i hela ekonomin. I den diskussion som förs här, är det emellertid ändamålsenligt att dekomponera EFO-modellen mer än som vanligen brukar göras och i sammanhanget tala om flera olika huvudkurser. Assar Lindbeck har f.ö. också dekomponerat modellen på praktiskt taget samma sätt i uppsatsen Imported and Structural Inflation and Aggregate Demand: The Scandinavian Model Reconstructed i Lindbeck, A. (ed), Inflation and Employment in Open Economies, Essays by members of the Institute for Internationa Economic Studies, Studies in International Economics,

Vol 5, Amsterdam, New York, Oxford (North Holland Publishing

Company) l979, sid. l3-40.

Bilaga 1 19

För s-sektorn gäiier följande “huvudkurssamband: i kronor = Procentueii åriig förändring av priser - = procentueii åriig förändring av timiönekostnad i kronor procentue11 åriig förändring av produktionsvoiymen per arbetad 3 timme (: procentueii åriig förändring av iönekostnad per produce- E rad enhet i kronor) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. (4)

För he1a ekonomin gäiler föijande definitionssambandz Procentueil åriig förändring av aiimänna prisnivån 5 - 2 k-sektorns andel procentueii åriig förändring av priserna i kronor på k-sektorns produkter + + s-sektorns andei procentueil år1ig förändring av priserna i kronor på s-sektorns produkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. (5)

Att samband är huvudkurssamband innebär att de inte med tvingande nödvändighet måste gäiia. Avvikelser från sambanden medför emeiiertid spänningar i systemet, som inte utjämnas utan återgång mot respektive huvudkurs.

EFO-modeiien brukar framstäilas som en rekursiv mode11]). I den

enkiaste formen är dessutom växeikurserna fasta. Den internationelia prisutveckiingen och därmed utveckiingen av priserna på k-sektorns produkter i kronor bestäms exogent, dvs. utanför mode11en. Detta gäiier även utveckiingen av produktionen per arbetstimme i de två sektorerna. Prisutveckiingen för k-sektorn bestämmer tiiisammans med arbetsproduktivitetens utveckiing hur timiönekostnaden ska11 utvecklas i första hand i k-sektorn (samband nr (2))

men därmed även i andra hand i s-sektorn (samband nr (3)).Denna

1öneutveck1ing bestämmer sedan tiiisammans med arbetsproduktivitetens utveckiing i s-sektorn hur s-sektorns priser ska11 utveckias

(samband nr (4)).Eftersom arbetsproduktiviteten antas växa iång-

sammare i s-sektorn än i k-sektorn, brukar man dra siutsatsen att s-sektorns priser kommer att stiga snabbare än k-sektorns. Den a11-

en m0de11 är rekursiv innebär att orsaksreiationerna i 1) Att mode11en hela tiden går i endast en riktning. Om förhåiiandena i A påverkar förhåiiandena i B, kan såiedes i en rekursiv mode11 förhå11andena i B varken direkt e11er indirekt påverka förhåiiandena i A.

20 Bilaga 1

männa prisnivåns utveck1ing är ett vägt genomsnitt av k-sektorns och s-sektorns prisutveck1ing (samband nr (5)). Då s-sektorns priser ökar snabbare än k-sektorns priser, kommer även den a11männa prisnivån att öka snabbare än prisnivån i den internatione11a hande1n.

I det fö1jande ska11 vi 1ämna f1er möj1igheter öppna än man norma1t brukar göra, när man arbetar med EFO-mode11en. Vi kommer inte att strikt utpeka vissa variab1er som exogent bestämda och andra som bestämda endogent, d.vs. inom mode11en. Vi komer egent- 1igen att 1ämna m0de11en men ändå utnyttja dess tankestruktur.

Samband nr (1) säger att svenska produkters priser i det 1ånga 1oppet måste ändras i samma takt som priserna på konkurrerande produkter från andra 1änder. Om priserna på de svenska produkterna ; sku11e öka snabbare, sku11e detta medföra att deras priser sku11e

stiga i förhå11ande ti11 de konkurrerande produkternas priser. 1

Detta i sin 1

sku11e tur medföra att Sveriges marknadsande1ar minskade och a11tså att det sku11e b1i svårt att avsätta svenska produkter i en vo1ym motsvarande produktionskapaciteten såväi på ut- 1ändska marknader som på den svenska marknaden. Om å andra sidan de svenska produkternas priser sjönk i förhå11ande ti11 konkurrerande produkters priser, sku11e så småningom en så stor vo1ym av svenska produkter efterfrågas, att produktionskapaciteten i svenska an1äggningar inte på 1ânga vägar motsvarade efterfrågevo1ymen.

Samband (1) säger ingenting om hur anpassning mot huvudkursen går ti11. På basis av andra överväganden kan man eme11ertid säga att vär1dsmarknadspriserna i främmande va1uta får sägas vara utifrån givna från svensk synpunkt. Sâvä1 växe1kursutveck1ing som utveck- 1ing av produktpriserna i kronor är däremot påverkbara från svensk synpunkt. Spänningar i systemet, som har uppstått via att kronprisutveck1ingen avvikit från samband (1) kan (som 1977) e1imineras med hjä1p av en växe1kursförändring e11er (som 1971-1973) genom att produktpriserna i svenska kronor ändras i annan takt än som gä11er för vär1dsmarknadspriserna.

Bilaga 1 21

Samband (2) tarvar en avsevärt mer omfattande diskussion än samband Formellt kan man säga, att det utgör villkor för att (l). lönernas andel av produktionsvärdet skall vara konstant. Med konstant löneandel blir också andelen för (kapitalförslitning plus driftsöverskott) konstant . Om timlönekostnaden i kronor stiger snabbare än summan av ökningstakten för priserna i kronor och ökningstakten för produktionsvolymen per arbetstimme, l4 ökar löneandelen och därmed minskar den andel av intäkterna, som skall täcka kapitalförslitning och kapitalförräntning. Om en sådan utveckling pågår under en längre tid, sjunker lönsamheten i företagen till en så låg nivå, att stora delar av näringslivet blir finansiellt bräckliga och sårbara samt investeringsviljan 1 l och expansionskraften i näringslivet i allmänhet blir kraftigt Om å andra sidan lönerna ökar långsammare än enligt

T försvagade.

samband minskar löneandelen och därmed ökar lönsamheten i

E (2),

i

företagen. Detta leder till att företagens finansiella motståndsi kraft ökar och att den allmänna expansions- och investeringsviljan blir större.

Vid en närmare diskussion av mekanismerna enligt samband (2) stöter man emellertid på en mängd oklarheter. I första hand gäller dessa frågor beträffande hur avvikelser från huvudkursen och (kanske framför allt) hur rörelser tillbaka mot huvudkursen åstadkoms. I sammanhanget finns också anledning att behandla frågan, om storheterna i sambandet avser faktiska (t.ex. redan historiskt realiserade) värden eller förväntade värden.

Låt oss anta ett utgångsläge med balans i följande avseende: Export och import balanserar. Det råder balans på arbetsmarknaden vid full sysselsättning. Företagen är tillräckligt solida och lönsamma för att investera i sådan utsträckning att det (tillsammans med offentliga investeringar) motsvarar det sparande som framkommer vid full sysselsättning. l) EFO-modellens samband avser egentligen förädlingsoris i stället för produktpris och förädlingsvolym per arbetstimme i stället för produktionsvolym per arbetstimme och samband (2) blir då ett villkor för konstant andel av förädför lönerna. Denna anmärkning kan emellertid i lingsvärdet detta sammanhang betraktas som teknisk snarare än som avgörande för resonemangets slutsatser.

22 Bilaga 1

Av någon anledning stiger därefter lönekostnaden per timme i k-

sektorn mer än summan av prisstegring på k-sektorns produkter och av arbetsproduktiviteten i k-sektorn ). För att

ökning förebygga 1 en fördomsfull tolkning skall vi också uttrycka detta som att priserna stiger mindre än skillnaden mellan och lönekostnadsstegring ökning av arbetsproduktiviteten, m.a.0. att priserna på k-sektorns

produkter stiger mindre än lönekostnaden per producerad enhet inom sektorn.

Den andel av intäkterna, som går till att täcka kapitalförslitning och kapitalavkastning, minskar alltså. Företagen i k-sektorn visar minskad lönsamhet. Detta leder till att ekonomin kommer ur balans enligt de ovan angivna kriterierna. K-sektorns företag blir mindre benägna än tidigare att bjuda ut sina

produkter på den inhemska marknaden och på utländska marknader. Importen tenderar alltså ä att öka samtidigt som exporten tenderar att minska och därmed ten-

derar export och import att inte balansera. K-sektorns före-

längre i

också mindre att 1 tag blir benägna sysselsätta arbetskraft direkt. Dessutom blir de mindre benägna att sysselsätta arbetskraft indirekt genom att investera. Efterfrågan på arbetskraft minskar alltså, och det uppstår tendenser till utbudsöverskott på denna marknad, dvs. arbetslöshet.

När EFO-modellen har presenterats, har ofta endast en av flera

möjliga vägar till anpassning tillbaka mot balans angivits. Denna

l) Bland tänkbara anledningar kan följande här nämnas: a) Skatteprogressivitet i förening med en höjning av den allmänna prisnivån leder till att löntagarna måste kräva mycket stora för att - att lönehöjningar givet prisnivån inte stiger ännu mer - återställa den tidigare reallönen efter skatt. Jfr Lundberg, E., Konjunkturer och ekonomisk Stockpolitik, holm (Studieförbundet Narinqsliv och Samhälle) l953, sid. 408 ff b) Det råder tillfälligt ett stort efterfrågeöverskott på arbetskraft. c) Man förväntar snabbare prisstegringar än som senare faktiskt inträffar. Jfr Lars Calmfors, Lönebildning, internationell konkurrenskraft och ekonomisk politik i Vägar till ökad välfärd, betänkande av Särskilda näringspolitiska delegationen, Ds Ju l979:l, Stockholm (Justitiedepartementet/Liber) l979, sid. ll3-l7l, särskilt sid. l30-l35.

Bilaga 1 23

har bestått i att timiönekostnaderna under en tid har anpassning haft en iångsammare ökningstakt än summan av prisökningstakt och för arbetsproduktivitet. Tendenserna ti11 arbetsiösökningstakt het har också verkat för en sådan anpassning.

Såväi teoretiskt som i verkiigheten finns emeliertid fiera anpass- En sådan är extra stora prisstegringar under en ningsmöjiigheter. tid. För att det då skaii vara fråga om en anpassning tiiibaka mot jämvikt, måste dessa extra prisstegringar ske med hjäip av nedav vaiutans yttre värde. Om statsmakterna devaiverar och skrivning en prisstegring, får detta sägas vara ett utdärigenom möjiiggör tryck för att de inte accepterar t.ex. de sysseisättningsprobiem,

som annars sku11e föreiigga under en övergångsperiod1). Om pri-

serna däremot höjs utan devaivering, kommer iandet i stä11et ur den huvudkurs, som ovan uttryckts med samband nr (1). Probiem med iönsamhet, utrikesbaians och sysseisättning kommer då via iiten efterfrågevoiym på k-sektorns produkter i stäiiet för att ta sig uttryck i att små kvantiteter utbjuds från k-sektorns företag.

En annan reaktion kan gå via nediäggningar av företag inom k-sektorn och därmed en endogent bestämd ökning av produktionsvoiymen

per arbetstimme. (Genom att arbetstimmar i de företag, som visar

den iägsta arbetsproduktiviteten, faiier bort, ökar k-sektorns arbetsproduktivitet). Probiem med arbetsiöshet och genomsnittiiga utrikesbaians kan i ett sådant fa11 eiimineras genom att den offentsektorn samt finansierar expansionen på ett sådant iiga expanderar sätt att den inhemska efterfrågan på k-sektorns produkter och im-

porterade produkter minskarz

I det förstnämnda faiiet, huvudfaiiet, var det iöneutveckiingen

som på sikt anpassades ti11 den internationeiia prisutveckiingen.

I de två andra faiien var det tvärtom prisutveckiingen (för ksektorns som anpassades ti11 iöneutveckiingen. Aila produkter)

1) Jfr Lindbeck (1979), sid. 38. 2) Jfr Söderström, H. T-son och Viotti, S., Money wage Disturbances and the Endogeneity of the Pubiic Sector in an Open i Lindbeck, A. (ed) (1979), a.a.. I denna uppsats dis- Economy kuteras utförligt möjiigheten att upprätthåiia baians i utiandsbetalningarna, när s-sektorn (som innefattar den offentiiga sektorn) expanderar.

24 1

Bilaga sou 1981:41

fall går att analysera med sanma modellstruktur. Det gäller bara att förstå var inom det politiko-ekonomiska motstånsystemet det mot spänningar är svagast. Är man beredd att på politisk nivå ackommodera till viss löneutveckling, dvs. (i detta fall) att med anpassningsåtgärder eliminera sysselsättningskonsekvenserna av att lönerna stiger snabbare än löneutrymmet, kommer prisutvecklingen snarare än löneutvecklingen att anpassas.

Samband nr (3) kan sägas vara uttryck för att konkurrensen fungerar på arbetsmarknaden och/eller för den solidariska lönepolitiken. Sambandet säger att lönerna i de tvâ sektorerna i det långa loppet inte kan ändras i olika takt. Om så skulle ske, skulle lönerelationerna ändras på ett sådant sätt att sektorn med eftersläpande löner, fick rekryteringssvårigheter samt att arbetstagare tillsanmans med fackliga företrädare fann läget oacceptabelt. Det bör betonas att sambandet inte bör uppfattas strikt ens om man ser det som ett huvudkurssamband. Vare sig man ser det som uttryck för marknadskrafternas spel eller för solidarisk lönepolitik, har man anledning att räkna med att lönerelationer kan komma att ändras, dvs. att olika gruppers löner ändras i olika takt. Även om vi räknar med att sådana relationsändringar skall ske, vågar vi påstå att huvudkurssambandet innebär att ju större löneökningstakten är inom den ena sektorn desto större blir löneök-

ningstakten inom den andra sektorn]).

Sambandet i sig säger ingenting om vilken av de två sektorerna det är som är (eller skall vara) löneledande. Vid några tillfällen har s-sektorn och då särskilt dess offentliga del fått denna roll, vilket har medfört avvikelser från i första hand huvudkurs nr (2) men också från huvudkurs nr (l).

l) Samband nr (3) kan alternativt skrivas: Procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i s-sektorn = = procentuell årlig förändring av timlönekostnaden i k-sektorn + + konstant relationsändringskomponent. Jfr Lindbeck (1979), sid. l9.

Bilaga 1 25

Samband nr (4) är formellt ett villkor för konstant löneandel i

s-sektorn] ›. Om s-sektorns priser stiger snabbare än enligt sam-

bandet, minskar alltså löneandelen och därmed ökar lönsamheten i s-sektorns företag. Olika mekanismer, t.ex. nyetablering inom s-sektorn, skulle föra tillbaka prisutvecklingen (eventuellt också löneutvecklingen) tillbaka mot huvudkursen. Man kan inte helt bortse från möjligheten att efterfrågan på s-sektorns produkter leder till höjda priser på dessa och att detta i sin tur leder till höjda löner först i s-sektorn och i k-sektorn. En så-

sedan

dan löneutveckling kan sedan ackommoderas med en växelkursförändring, som gör det möjligt att höja k-sektorns produktpriser i kronor utan att försämra den internationella konkurrenskraften.

I två uppsatser har Lars Calmforsz) närmare undersökt dels löne-

bildningen inom k-sektorn och s-sektorn dels prisbildningen i de två sektorerna . När prisbildningen undersöktes i den andra uppsatsen, delades k-sektorn upp i (huvudsakligen) exportinriktade branscher och (huvudsakligen) importkonkurrerande branscher. I en senare uppsats av Lars Calmfors och Jan Herin redovisas ett antal samband, som förklarar prisutvecklingen i olika branscher som huvudsakligen är skyddade från internationell konkurrens, är im-

portkonkurrerande respektive starkt exp0rtinriktade3). Calmfors

analyserar också relationen mellan sina resultat och EFO-modellen. I det följande skall deras resultat presenteras och sättas in i EFO-sammanhanget. Det senare görs emellertid med stor frihet i förhållande till de båda författarnas framställning.

För lönebildningen inom k-sektorn erhöll Calmfors följande samband:

= 6.25 + 0,08(V-U) + + +

0,3ip§1 o,is(p§ (g)

w§

..(s) (3953) (L414) (2J3)

l) Se not l, sid 2l. 2) De två uppsatserna utgör kapitel VI och VII i hans Prices,

Nages and Employment in the Open Economy, Stockholm (Institute

for International Economic Studies, University of Stockholm) l978. När det gäller de resultat, som presenteras här, redovisar han ett nära samarbete med dan Herin. 3) Calmfors, L. och Herin, J., Domestic and Foreign Price Influences: A Disaggregated Study of Sweden. i Lindbeck, A.(ed). a.a., sid 269-306.

26 Bilaga 1 S()lJ 1981:41

där procentuell förändring av timlön mellan år (t-l) och år t antalet lediga platser vägda genomsnitt för vissa antalet arbetslösa kvartal åren (t-2), och t. (t-l) procentuell förändring av k-sektorns förädlingspris i kronor mellan år (t-2) och (t-l) procentuell förändring av k-sektorns förädlingspris i kronor mellan åren (t-l) och t

qT procentuell förändring av produktionsvolymen (förädlings-

volymen) per arbetstimme i k-sektorn mellan år (t-l) och t

lm?

=

q? av förädlingsintäkten

J. ) alltså procentuell förändring per arbetstimme i kronor mellan år (t-l) och

tj

t-värden anges inom parentes1).

Sambandet visar ett stöd för hypotesen att löneutvecklingen pâverkas av arbetsmarknadsläget, av tidigare av k-sektorns utveckling priser samt av hur intäkten per arbetstimme utvecklas samtidigt inom k- sektorn. Det går inte att avgöra om den tidigare prisutvecklingen står som mått för inflationsförväntningarna eller om man skall uppfatta deras utslag i regressionen som uttryck för att löntagarna i efterhand för inträffade kompenserar sig prisstegringar. Hur som helst visar sambandet på möjligheten att lö I nerna inom k-sektorn på kort sikt kan förändras på ett sätt som ståri strid med huvudkurssamband nr (2) ovan. Med en sådan utveckling kommer emellertid arbetsmarknadsläget (variabeln V40) att påverkas på ett sådant sätt - om inte växelkurs e.d. ändras att lönerna småningom börjar utvecklas mot huvudkursen.

Det bör betonas att samband nr (6) har skattats av sifferpå basis uppgifter avseende timlöne-, pris- och timintäktsförändringar,

l) Skattningsperiod: 1958-1973 = 0,70 -2 = 0,63 nw = 1,98

27 Bilaga 1

som alla är positiva. Därför skulle vi göra oss skyldiga till otillåten extrapolering av resultaten, om vi använde sambandet för att förutsäga löneutvecklingen vid sjunkande priser och timintäkter. Motsvarande kommentar kan lämnas även för de komande sambanden.

För lönebildningen inom s-sektorn erhöll Calmfors följande samband: t = 0,22 + . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

0,92w§

(7) WN

l

(5,07) där = procentuell av timlön i kronor i s-sektorn

wå

förändring l) mellan år (t-l) och t. t-värde anges inom parentes

l

1 Sambandet är konsistent med huvudkurssamband nr & Det kan å 5 emellertid inte sägas utgöra någon test på hypotesen att k-sektorn inte di-

E är löneledande eller på hypotesen att lönerna i s-sektorn

rekt påverkas av andra variabler än lönerna i k-sektorn. I detta sammanhang är det också värt att nämna Lars Jacobssons och Assar Lindbecks resultat beträffande överföringen av löneförändrings-

impulser i den svenska ekonomin3›. Denna studie visade bl.a. att

inom en sektor har tenderat att överföras till löneförändringar andra delar av ekonomin.

l) Skattningsperiod: l956-l972 2 R = 0,63

§2 = 0,61

ow = 2,18 2) Koefficienten 0,92 avviker inte signifikant från l ens med mycket lågt ställda krav på signifikans. Eftersom inte något t-värde anges för den konstanta termen, går det inte att uttala sig om denna signifikans. Den är emellertid numeriskt obetydlig i förhållande till de nominella löneförändringarna 1956-72. L. och Lindbeck, A., On the Transmission Mechanism 3) Jacobsson, of wage Change, The Swedish Journal of Economics, Vol. 73 (1972). sid. 273-293.

Bübgal

När det gä11er produktprisernas utveckiing i oiika branscher, redovisas en mängd samband i Caimfors andra här nämnda uppsats och 3 1 i Caimfors och Herins gemensanma uppsats. I dessa uppsatser reiateras produktprisernas utveckiing tili ett antal förkiaringsvariabler, nämiigen internationeli prisutveckiing för iiknande varor, löneutveckiing (eiier utveckiing av iönekostnad per producerad enhet), prisutveckiing för insatsvaror (e11er utveckiing av materiaikostnad per producerad enhet) samt mått på efterfrågetryck på respektive marknad (kapacitetsutnyttjande). Lönekostnadsvariabein gav signifikant utsiag för fiera branscher. Bland dessa branscher förekom inte bara skyddade branscher och importkonkurrerande branscher utan också exportinriktade branscher, men iönekostnadsvariabeln förefaiier ha varit mer betyde1sefu11 inom skyddade och importkonkurrerande branscher. I stort sett samma kan sägas beträffande materiaikostnadsvariabein. Den variabei som representerat den internationeiia prisutveckiingen gav signifikant utsiag 4 främst för exportinriktade branscher. Det hände alitså ofta att denna variabei inte gav signifikant utsiag, vad gäiier prisutveckiingen för importkonkurrerande svenska produkter. Så gott som genomgâende visade det sig att efterfrågeöverskottsvariabe1n inte gav något signifikant utsiag.

De resuitat som här har refererats ger aniedning tiii ett par preliminära siutsatser. För det första ser det ut som om ett rimiigt aiternativ tiii EFO-modeiiens sektoruppdeining för den svenska ekonomin sku11e kunna vara en uppdeining i dels en exportinriktad sekt0r,de1s en sektor bestående av skyddade och importkonkurrerande branscher. Den internationeiia prisutveckiingen skulie främst infiuera prisutveckiingen inom exportsektorn. För det andra tycks kostnadsutveckiingen - vare sig det är fråga om iönekostnader e11er materiaikostnader - inom fiera påverka prisutveckiingen exportbranscher samt inom importkonkurrerande och skyddade branscher.

Det kan vara skäi att något spekuiera på basis av de refererade resultaten och i ansiutning ti11 den tidigare teoretiska framstäliningen. Låt oss anta att en kraftig Iönekostnadsstegring i eniighet med Caimfors och Herins resultat leder tili en kraftig steg-

Büagal

ring av oiika produktprisen Låt oss anta att dessa prisstegringar är så kraftiga att priserna hamnar ovanför den huvudkurs, som anges av samband (1). Nu borde aiitså svensktiiiverkade produkter bii svåra att säija i konkurrens med iiknande utiändska produkter. borde i sin tur att de svenska tiiiverkarnas kapa- Detta medföra, citetsutnyttjande minskade. Caimfors och Herins resultat pekar emeiiertid på att ett sådant minskat kapacitetsutnyttjande inte skuiie medföra att prisutveckiingen bromsades. Svårigheter att säija tycks a11tså inte direkt verka för att produktpriserna börjar röra sig tiiibaka mot huvudkursen. För att en sådan röreise tiiibaka ska11 åstadkommas behövs då en minskning av iönekostna-

ökningstakt1›.

dernas Det är också rimligt att räkna med att iönerna börjar stiga iângsammare, när företagens efterfrågan på arbetskraft minskar tili följd av konkurrenssvårigheterna.

I sammanhanget förtjänar påpekas, att prisutveckiingen kan ha registrerats statistiskt på ett sådant sätt att sådana prisvariationer som beror (främst) på efterfrågevariationer inte har kommit ti11 uttryck i det siffermateriai som använts i undersökningen. Efterfrågevariationer resuiterar kanske snarare i variationer av givna rabatter och genomdrivna prutningar än i variationer i priser eniigt pubiicerade prisiistor etc. Den statistiska registre-

ringen avser ofta den senare kategorin av priser2);

Materiaikostnadernas utveckiing betingas deis av att priserna på importerade insatsvaror förändras,de1s av att svensktiiiverkade insatsvarors priser förändras. Den internationeiia prisutveckiingen kan aiitså vara betydeisefuii för utveckiingen av en produkts pris, även om utveckiingen av iiknande produkters priser inte speiar direkt ro11. Caimfors och Herin undersökte den samiade innågon ternationeiia prisutveckiingens betydeise genom att addera en

1) Materialkostnaderna betingas ju antingen av priser på svensktiiiverkade insatsvaror eiier av priser på importerade insatsvaror. De förstnämnda priserna tycks ju inte pâverkas av att minskar. De sistnämnda priserna torde inte nämnvärt efterfrågan påverkas av att svenska producenters efterfrågan minskar. och Kindahi, J.K., The Behaviour of Industriai 2) Jfr Stig1er,J.G. Prices, New York Bureau of Economic Research) 1970.

(Nationai

30 Bilaga 1

skattad verkan av importerade insatsvarors till prisutveckling den skattade verkan av prisutvecklingen för liknande varor från E andra länder. Samtidigt erhöll de en skattning av den inhemska kostnadsutvecklingens betydelse genom att addera den skattade verkan av lönekostnadsutvecklingen till den skattade verkan av svensktillverkade insatsvarors prisutveckling.

Sammantaget ledde denna omgruppering av kostnadsposter till att utländska prisimpulser tillskrevs större och inhemska kostnadsimpulser tillskrevs mindre betydelse för prisutvecklingen än enligt de ursprungliga skattningarna. Trots detta tyder resultaten på att den inhemska kostnadsutvecklingen i allmänhet har spelat större roll än den internationella prisutvecklingen för de olika produkternas prisutveckling. I allmänhet har den internationella prisutvecklingen spelat större roll för exportprodukternas prisän för

utveckling övriga produkters prisutveckling1).

När det gäller prisutvecklingen för s-sektorns produkter, redovisade Calmfors följande samband i den första av de nämnda uppsatserna: t t-l = 0,23 + -

t)

på

+ 0,41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..(s)

0,53(wN qN pN

där =

på

procentuell förändring av s-sektorns förädlingspris i kronor mellan år (t-l) och år t, procentuell förändring av förädlingsvolymen per arbetstimme inom s-sektorn mellan år (t-l) och t - =

[(wå

således

qå)

procentuell förändring av lönekostnad per producerad enhet mellan år (t-l) och

tj

t-värden anges inom parentesz).

l) Tillverkning av petroleum- och kolprodukter har i undersökningen förts till importkonkurrerande branscher. Den utländska prisutvecklingen hade enligt undersökningen den utan jämförelse största betydelsen för prisutvecklingen för dessa produkter. 2) Skattningsperiodz 1956-l972

R2 = 0,54

§2 = 0,59

ow = 2,32

sou 1981:41 Bilaga 1 31

Även i detta fa11 hade ett samband, där dessutom den internatiooch mått

på)

neila prisutveckiingen (variabe1n pâ kapacitetsutanvändes som förkiarande variabier, försökts, men dessa nyttjandet variabier gav inte signifikant utsiag.

Sammanfattningsvis kan sägas att de refererade undersökningarna ut Iöneökningar som en centrai inkörsport ti11 prisstegpekar ringar som avviker från EFO-modeiiens huvudkurs. De enda tiiiägg, som man kan göra därutöver, är att prisutveckiingen på insatsvaror kan få en sådan direkt inverkan på prisutveck1ingen inom k-sektorn, att den avviker från huvudkurs nr (1) samt att det inte går att avvisa hypotesen om att infiationsförväntningar direkt påverkar för s-sektorns produkter på ett sådant sätt som prisutveckiingen leder ti11 kortsiktiga avvikeiser från huvudkurs nr (4), vi1ket § sedan i sin tur kan skapa probiem via impuiser tiil avvikeiser från ä I i huvudkurserna för iönerna och för priserna på s-sektorns produkter.

2.3 Koncentrerat besiutsfattande, ömsesidiga beroenden och eventueii prishöjningsbias

2.3.1 företagskoncentration §etyde]sen_av

I den senare av Calmfors två här nämnda uppsatser anges mått på

koncentrationsgraden]› för de o1ika studerade branscherna. Det

redovisas eme11ertid inga resultat, som tyder på att koncentrabetyder något för prisbiidningen. Nu kan detta förtionsgraden kiaras med att Sverige är en öppen ekonomi, för vilken en mycket stor dei av de från prisbi1dningssynpunkt intressanta transaktionerna sker med någon part utanför iandets gränser. Intressanta mått på koncentrationsgraden skuiie snarare ha angivits i euroän i svenskt sammanhang. Då sku11e kanske också resuitaten peiskt ha biivit mer jämförbara med de resuitat, som har erhå11its med statistiskt materia] från USA. Samtidigt sträcker sig emeiiertid de svenska myndigheternas jurisdiktion inte utanför iandets gränser, och detta sku11e man behöva beakta, när man drog ekonomisksiutsatser för svenskt vidkommande från en studie bapolitiska serad på europeiska data.

1) Koncentrationen mättes som sammaniagda andeien av den svenska branschens förädiingsvärde 1963 för de fyra största svenska . företagen.

32 Bilaga 1

Det har gjorts ett antal undersökningar, som hur pris-

belyser

bildningen går till på koncentrerade marknader. En omfattande litteratur behandlar teoretiskt frågorna om hur priser bildas och ändras på marknader med konkurrens mellan få säljare, som var och en svarar för en så stor del av den totala försäljningen på marknaden, att han genom sitt agerande påtagligt och märkbart påverkar de andras handlingsmöjligheter. Marknader, där sådana förhållanden råder, kallas oligooolmarknader, dvs. marknader med få - men minst två - Här skall säljare. inte lämnas någon redogörelse för alla de teoretiska modeller och teoretiska resonemang, som har försökts

för att analysera prisbildningen vid oligopol1).

Vi skall nöja oss med att framhålla den spelsituation, som den enskilde säljaren på en oligopolmarknad befinner sig i. Han vet att han påtagligt ändrar de andra säljarnas försäljningsmöjligheter, om han ändrar sitt pris. Han vet däremot inte, hur de andra säljarna kommer att reagera på detta och därmed i nästa steg påverka hans egna försäljningsmöjligheter. Olika antaganden om den enskilde säljarens gissningar, strategi etc. leder till olika förutsägelser om hans beteende.

Bland de förslag som har lämnats till hur prisbildningen fungerar, skall här nämnas tre typer. Den första typen av förslag är att det råder allmän prisstelhet på oligopolmarknader. Den andra typen av förslag går ut på att man följer en tyst överenskommelse om att ändra priser,när kostnaderna ändras, eftersom sådana händelser är förhållandevis lätta att definiera och precisera kvantitativt, men där man inte ändrar priserna vid efterfrâgeförändringar, eftersom det är svårare, att komma överens om hur sådana skall preciseras kvantitativt. Den tredje typen går ut av_förslag på att det finns någon prisledare eller snarare marknadsledare, vars beteende de övriga följer. En marknadsledare kan alltså räkna med att de andra följer med inte bara när han sänker priset utan också när han höjer det.

l) En utförlig redogörelse och även intressanta bidrag till teorin finns i Carling, A., Industrins struktur och konkurrensförhållanden, Koncentrationsutredningen III, Statens Offentliga Utredningar l968:5, Stockholm l968.

Bilaga I 33

En del av implikationerna från oligopolmodellerna är inte relevanta för en analys av inflationen. Dessa gäller frågan om företagen försöker och lyckas att systematiskt exploatera marknaden. Oavsett om svaret på dessa frågor är ja eller nej, vet vi inte mer om oligopolprissättningens inverkan på den allmänna prisnivåns stegringstakt. Det förefaller därför vara klokt att i detta sammanhang lämna frågorna om prisnivån därhän.

I första hand skall vi stanna inför följande två frågor: l) Inverkar efterfrågeöverskott och efterfrågeunderskott mer eller mindre kraftigt på prisnivån i oligopolbranscher än i branscher med större spridning av försäljningen på olika säljare? 2) Inverkar kostnadsförändringar mer eller mindre kraftigt på prisnivån i oligopolbranscher än i branscher med större försäljningsspridning?

I avsnitt 2.3.4 skall vi dessutom fråga om det finns särskilt stor prishöjningsbias i branscher med oligopol eller av annan anledning koncentrerat beslutsfattande.

Olika undersökningar pekar i huvudsak på att efterfrågeöverskott och efterfrågeunderskott ger mindre utslag på priserna på oliogopolmarknader än på priserna på marknader med större försäljningsspridning. Detta gäller även sedan man har genomfört testerna med

hjälp av Stiglers och Kindahls data över faktiskt betalade priser1).

l) Se t.ex. Nordhaus, w.0., Recent Developments in Price Dynamics. i Eckstein, 0. (ed), The Econometrics of Price Determination. Conference/October 307§T;4l97O, Washington D.C., (Board of Cövernors of the Federal Reserve System and Social Science Research Council) l972.En utförlig översikt finns i tvâ stencilerade memoranda från Council on wage and Price Stability, Washington D.C. Dessa är Concentrated Industries, Administered Prices and Inflation: A Survey of Recent Empirical Research (författad av Ralph E. Beals), Memorandum nr CWPS -52, June 16, 1975 samt

Price Behavior During the l973-75 Recession (Council on Wage

and Price Stability - Russel Puttman, Robert N.Chandall och Jack Meyer), Memorandum nr CWPS - 148, May ll, 1976.

34 Bilaga 1

Eftersom 1önsamheten i o1ig0po1branscher varken har ökat e11er minskat i förhâ11ande ti11 iönsamheten i andra branscher, har kostnadsförändringar inte i det 1ånga 1o0pet påverkat priserna 9 på 01ig0po1marknader på annat sätt än på andra marknader. Reaktionshastigheten kan eme11ertid ha varit annoriunda. I en uppsats av Otto Eckstein och David Nyss anges vissa indikationer på att reaktionshastigheten är 1ägre inom industribranscher med hög än inom

industribranscher med 1åg företagskoncentrati0n]) . Detta betyder

att re1ativpriserna på sådana produkter tenderar att sjunka vid a11mänt starkt stigande priser men kanske stiga, när den a11männa

prisstegringstakten har avtagit. (Det senare sku11e då vara en

Catch-up-effekt). Re1ativprissänkningar vid en ökning av inf1ationstakten sku11e i en del fa11 kunna tänkas medföra a11var1iga 1önsamhetsprob1em för de företag, som ti11verkar och säijer ifråga-

varande produkter. (Se f.ö. in1edningen ti11 avsnitt 2.5).

2.3.2 Eogcgntratiog i_§e§1ut§fgttandgt

De mått som brukar anges på koncentrationsgraden avspeg1ar inte a11tid koncentrationen i bes1utsfattandet. På den svenska dag1igvarumarknaden - för att nämna ett betyde1sefu11t exempe1 - finns en mängd små (och nâgra ganska stora) företag. Dessa företag samverkar eme11ertid inom ett anta1 b1ock, näm1igen konsumentkooperationen med Kooperativa Förbundet som huvud1everantör och viktig samordnare och ett antal forme11t fristående men i partihande1siedet samverkande deta1jister (ICA- respektive DAGAB-företagen). Även utan denna b1ockbi1dning sku11e dag1igvarudeta1jisterna mycket ofta vara oiigopoiister på sina 1oka1a marknader. Med b1ockbi1dningen kan dag1igvaruhande1n sägas vara en 01igopo1bransch även på rikspianet.

Detaijhandeisföretagen inom respektive b10ck samverkar inte endast vad gä11er varuanskaffning utan också vad gä11er k0nsu1thjä1p med 1agerp1anering, finansie11 p1anering, internrevision etc. Detta i förening med att varje detaijist hå11er sortiment på några tusen

0. och Nyss, D., “Industry Price Equations, i Eck- 1) Eckstein,

stein, 0. (ed), The Econometrics of Price Determination (1972).

sou 1981:41 Bilaga 1 35

artiklar gör att det finns stark anledning att även priser sätts centralt inom respektive block. I en undersökning av Harry Nyström har bl.a. prissättningsbeslut i fem företag verksamma inom dagligvaruhandeln med flera försäljningsavdelningar (filialer e.d.) studerats. För dessa företag studerade han dessutom i vad mån de änd- . . l rade sina priser oberoende av varandra ›.

Statens pris- och kartellnämnd, SPK, har under en följd av år fortlöpande studerat dagligvaruhandelns följsamhet i förhållande till

rekommenderade riktpriser inom de olika butiksblockenz).

Nyström fann beträffande prisberoendet mellan konkurrenter, att 70-80 procent av alla de prisändringar, som de enskilda företagen genomförde, skedde på deras respektive egna initiativ, dvs. inte som imitation. Endast 30-45 procent av alla noterade prisändringar gjordes emellertid helt isolerat av endast ett företag. I 55-70 procent av de noterade fallen följdes alltså ett prisändringsini-

tiativ från ett av företagen av minst ett av de övriga företagen3›.

Nyström undersökte också hur de olika företagen var organiserade för att beslutsfattarna skulle få kunskap om konkurrenternas priser och få information om deras prisändringar. Inom ett företag gick man systematiskt in för att hålla sig informerad i dessa avseenden under det att övriga företag inte i lika hög grad hade

organiserats för att klara av de nämnda informationsuppgifterna4).

l) Nyström, H., Retail Pricing. An Integrated Economic and Psycho-

logical Anoroach. Stockholm (Ekonomiska Forskningsinstitutet) 1970. (De empiriska resultaten presenteras i kapitel 3 och supple-

ment till kapitel 3. Det framgår där - genom angivandet av studerade varugrupper - att det är dagligvaruhandelns prissättning, som studeras empiriskt.) 2) SPK har givit ut ett antal rapporter med titlar som Priser och marginaler i dagligvaruhandeln eller Prisniväer i dagligvaruhandeln. 3) Nystrom (1970), sid. 60. Hans operationella definitioner på oberoende bör emellertid beaktas. Med dessa definitioner finns risk att antalet prisändringar på eget initiativ liksom också antalet isolerade prisändringar överskattas. 4) Nyström (l970), sid. 63 ff. Man bör emellertid inte bortse från möjligheten att man inom några företag har hunnit ta intryck av Nyströms studie under de tio år som gått sedan den publicerades och organiserat om verksamheten för att bättre klara av informationsuppgifterna.

36 Bilaga I

Beträffande organisationen för prissättningsbesiut inom enski1da företag fann Nyström, att prissättningen i ett fa11 var starkt centraiiserad men i nâgra andra fa11 fick göras av avde1ningsuppköpare e.d. på grundval av principdirektiv. Ett företag tiliät fi1ia1er att - om 1oka1a konkurrensförhå11anden motiverade detta sätta iägre priser än vad som sku11e framkomma, om priska1ky1eringsdirektiven följdes. Trots detta ti11ämpade fi1ia1erna ti11 95 procent prissättningen en1igt kaikyieringsdirektiven. Ett företag - av beskrivningen att döma var det Kooperativa Förbundet - rekommenderade endast priser, under det att prisbesiuten fattades av 1oka1a representantskap.

SPK:s undersökningar ger vid handen att de forme11t fristående deta1jhande1sföretagen följer rekommenderade priser i mycket stor utsträckning. Fö1jsamheten iigger i storieksordningen 95-98 procent. Genom att jämföra undersökningsresu1tat från 01ika ti11fä11en finner man dessutom att butikerna har visat en ännu större fö1jsamhet, vad gä11er förändringar av rekommenderade priser, dvs. man har ändrat de faktiska butikspriserna i praktiskt taget samma takt

som riktpriserna1).

Undersökningarna visar deis på stor forme11 sjäivständighet vid prissättningen även inom fi1ia1butiker ti11hörande större deta1jhande1sföretag men ändå stor faktisk fö1jsamhet vid prissättningen även från forme11t fristående butiker. Det senare kan troiigen ti11 stor de] förk1aras med att ett agerande sjä1vständigt sku11e ha varit a11tför resurskrävande.

2.3.3 Prisrörlighet för “aukti0nsvaror och kundvaror

Prisers rör1ighet eller brist på sådan kan förk1aras med annat än koncentration av företag eller bes1utsfattande. Arthur Okun har utgått från varors och varutransaktioners karaktär, när han

1) Om ett deta1jhande1sföretag vid två ti11fä11en tar ut ett pris, som är t.ex. 95 procent av riktnriset och det senare 1 har ökat med t.ex. 10 procent, har också det faktiska nriset

f

i butiken ökat med 10 procent. I detta exempe1 visar butiken = 100-procentig föijsamhet til] riktprisets förändring.

sou 1981:41 Bilaga 1 37

velat förklara skillnader i prisrörlighet1). Vi skall här försö-

ka förklara hans tankegångar.

På olika börser för råvaror och spannmål (t.ex. Londons metallbörs och Chicagos spannmålsbörs) är priserna mycket rörliga. De priser, som noteras på dessa börser, bringar vid varje utropstillfälle de utbjudna och efterfrågade kvantiteterna att överensstämma med varandra. Dessa marknader, där agerande köpare och säljare har god överblick över gällande villkor och deras förändringar och där dessutom de agerande är fullt införstådda med att högstbjudande skall få köpa och lägstbjudande sälja, utgör verk-

lighetens närmaste motsvarighet till något som Okun kallar aug:

tionsmarknader.

Om vi lämnar börserna och i stället betraktar övriga marknader för råvaror och halvfabrikat (t.ex. handelsstål och pappersmassa) observerar vi även där kraftiga höjningar och sänkningar av priserna. Även dessa marknader liknar i hög grad de elementära ekonomiläroböckernas marknader, där såväl köpare som säljare har god överblick över de villkor (priser, kvalitetsegenskaper etc.) som gäller på olika inköpsställen. Därför ger efterfrågeförändringar avvikande från samtidiga utbudsförändringar på dessa marknader snabbt utslag på priserna. Redan på dessa marknader förekommer emellertid, att priserna inte är fullständigt marknadsklarerande på kort sikt. Detta kan förklaras med en informationsekonomisk ansats. Bindningar mellan köpare och säljare utgör därvid ett viktigt element i förklaringen till att prisbildningen är något stel och att efterfråge- och utbudsvariationer utöver att manifesteras i prisvariationer tar sig uttryck i att leveranstiderna varierar. De bindningar och den prisstelhet, som förekommer på dessa marknader, medför att såväl köpare som säljare sparar en del av de reala resurser, som de skulle behöva använda för att söka fördelaktiga alternativ, om bindningarna och stelheterna in-

l) Okun, A.M., Inflation: Its Mechanic and welfare Costs, Brookings Papers on Economic Activity 2, l975, sid 35l-40l. Liknande tankegångar uttrycktes redan l962 i Zarnowitz, V., Unfilled Orders, Price Changes and Business Fluctuations, Review of Economics and Statistics, Vol. XLIV, No.4 (November l962§, sid. 367-394.

38 Bilaga 1

te fanns. Det är med andra ord inte uteslutet att marknadssystej met har hittat en samhällsekonomiskt rationell avvägning mellan de fördelar, som prisflexibilitet skapar och de kostnader i form

l

av resursåtgång för sökande, som följer i flexibilitetens spår] .

Prisstelhet och benägenhet till kvantitetsanpassning i stället för prisanpassning är ännu större för konsumtionsvaror, vissa mindre standardiserade insatsvaror, som säljs ofta i små kvantiteter (t.ex. åkeritransporter) samt på arbetsmarknaden. Förklaringen är i princip densamma som för de ovannämnda råvarorna och halvfabrikaten. Skillnaden är bara, att den gör sig så mycket starkare gällande på marknader för konsumtionsvaror etc. En förklaring till varför prisstelheten är så stor på den senare typen av marknader är därför lätt att förstå för alla, som har erfarenheter

som köpare eller säljare (t.ex. som konsumenter eller löntagare)

och samtidigt kastar förklaringen ljus över varför prisstelheter förekommer även på andra marknader.

Okun förklarar prisstelheten med att varken köpare eller säljare har överblick över de villkor, som gäller på olika inköpsställen samt att det är dyrt och mödosamt att skaffa sig och begagna sig av en sådan överblick. Prissättningen tenderar i sådana fall att präglas av implicita eller explicita regler för fair play. En sådan regel kan t.ex. innebära, att prisändringar får genomföras, endast om de kan motiveras med ändrade kostnader (alltså inte endast därför att efterfrågan har ökat oväntat snabbt). En annan regel kan innebära att priser skall sänkas, om kostnaderna sjunkit. Okun kallar marknader, där prisbildningen fungerar på detta sätt för kundmarknader.

Det kan ligga även i prissättarnas (på produktmarknaderna säljarnas och på arbetsmarknaden oftast köparnas) intresse att följa dessa regler för fair play. Om en säljare skulle höja sitt pris utan att kunna peka på motiverande kostnadshöjningar, skulle detta göra hans tidigare fasta och nöjda kunder mer benägna att bära de kostnader och underkasta sig det besvär, som är förenat med att l) Jfr Demsetz, H. Information and Efficiency: Another Viewp0int“, Journal of Law and Economics, Vol. l2 sid. 1-22. 1 (l969),

Bilaga 1 39

informera om villkoren på andra inköpsställen. Därmed skulle sig säljaren ta risken att för alltid förlora kunder. Därför uppfattar med rätta efterfrågan som mer känslig för icke kostnadssäljarna motiverade prishöjningar än för sådana, som kan motiveras mässigt kostnader. I det senare fallet lätt att övermed höjda går det ju tyga kunderna om att motsvarande prishöjningar har genomförts av säljarens konkurrenter följa samma regler för (som förutsätts fair plav) och därmed framstår sökandet efter ny information

lika olönsamt som före prishöjningen.

borde vara mest för sådana varor och Okuns resonemang tillämpligt som den enskilde kunden köper ofta i förhållandevis tjänster, små kvantiteter och för förhållandevis små penningsummor per gång. I sådana fall har kunden ett särskilt intresse av att känna sig över att inte bli lurad utan att vid varje enskilt tilltrygg behöva satsa resurser närmare undersöka den saken. fälle på att

När det gäller köp, som görs sällan men för stora penningsummor vid enskilt måste det vara lönsamt för varje inköpstillfälle, kunden att närmare utforska de olika alternativ som finns på markäven om han känner sig kunna lita pâ en viss leverantör. naden, Därför borde varaktiga sällanköpsvaror av typen bilar och kylskåp

inte vara s.k. kundvaror. Stadigvarande kund-leverantör-relationer torde ju vara förhållandevis sällsynta för sådana produkter. Philip sig emellertid ha funnit tecken på att prisvariationer- Cagan anser

na är särskilt små för varaktiga varor”. Han förklarar detta

med köparnas möjligheter att uppskjuta köpa). Cagans osäkra ob-

servationer skulle emellertid kunna förklaras med att säljarkon-

l) Cagan, Ph., Persistent Inflation. Historical and Po-

Se t.ex.

New York (Colombia University Press) 1979,

ll§lgg1_§§§ays,

sid. 83-87. Där framgår dels (medgivet

Qb§eryçra_emgl]ertjg:

av att illa svarar mot begreppen var-

çagan) varugrupperingen

respektive icke-varaktiga var0r,dels att skillnaderna

aktiga

inte har varit särskilt stora mellan de två nämnda varugrupperingarna Cagans material,dels att studier över listpri-

enligt

ser snarare an faktiskt betalade priser har använts vid jämförelsen. 2) till föreliggande bilaga borde detta leda

Enligt författaren

till stora efterfrâge- och därmed un-

sarskilt prisvariationer

der konjunkturcykeln.

40 Bilaga 1 sou 1981:41

centrationen är särskilt stor i branscher för vavaraktiga ror l) .

Även på Okuns kundmarknader kan det hända, att säljarna i en del lägen skulle kunna vinna så mycket på att ändra priserna av andra skäl än att kostnaderna har ändrats, att de bedömer dessa vinster bli större än de förluster, som uppkommer beroende på att en del kunder skräms bort. Därför kan prisändringar, som endast går att att förklara med att marknadsläget har ändrats, förekomma även på de marknader, som är verklighetens närmaste motsvarighet till Okuns kundmarknader. En del av de prisvariationer, som betingas av t.ex. att efterfrågan har varierat konjunkturmässigt, kommer till uttryck endast i statistik över faktiskt betalade priser alltså inte i statistik

(och över officiellt kungjorda priser2›.

Utöver rena prutningar, vars förekomst och variationer det mås-

te vara särskilt svårt att registrera i statistiska serier, förekommer realisationer och extraerbjudanden. Ju trögare försäljningen till ordinarie pris under säsongen har varit, desto tidigare tenderar realisationerna att vara och desto kraftigare sätts priserna ner vid dem. Benägenheten att sälja till extrapris kan också variera med marknadsläget. Därmed har vi anledning att vänta oss ett klart samband med efterfrågeläget och faktiskt betalade priser även för varor, som ofta köps av konsumenter.

Statistiska centralbyrån strävar efter att så långt som möjligt få uppgifter om faktiskt betalade priser på sina representantvaror för konsumentprisindex. Som regel blir därför ändringar i förekomst av realisationer och extrapriser avspeglade i konsumentprisindex utveckling. Däremot lyckas man som regel inte registrera prutningar. För några varor, t.ex. tidningsprenumerationer, insamlas prisuppgifterna för representantvarorna via officiellt kungjorda prislistor, t.ex. Svensk tidningstaxa. I sådana fall

l) I Cagan l979 finns formuleringar som tyder på att han vill förklara prisstelhet med varans karaktär snarare än säljarkoncentrationen. Se även Cagan, Ph., Changes in Recession Behaviour of Wholesale Prices in the l920s and Post world war II, Explorations in Economic Research, Vol. 2, No. l (winter l975) sid. 89. 2) Jfr Stigler och Kindahl (l970).

Bilaga 1 41 sou 1981:41

aiitså inte faktiskt betaiade priser avvikande från registreras

officieiit kungjorda])

Konsumentprisindex och dess oiika deiposter avspegiar a11tså i hög de betaiade prisernas utveckiing. För grad men ej fuiiständigt iivsmedei och kiäder torde föijsamheten vara särskiit god. Det bör därför gå att beiysa hypoteser om prisbiidningen på marknaderna för dessa varor med Statistiska centraibyråns prisserier.

2.3.4 finns grjsgöjningsbigs:

2.3.4.1 Vad är prishöjningsbias?

Antag två i övrigt heit iika situationerl I den ena stiger priset med 10 procent. I den andra sjunker priset på på en insatsvara samma insatsvara med 10 procent. Inga andra prisändringsimpuiser antas finnas på marknaden för den studerade siutprodukten.

i genomsnitt mer i den förstnämn- Om priset på siutprodukten stiger av situationer än det sjunker i den andra typen av situada typen vi att det råder på marknaden för

tioner, säger prishöjningsbias

siutprodukten. Det finns en spärrhake (ratchet) i prisbiid- Vid tiiifäiien då insatsvaran ti11fä11igt biir dyrare ningen. annat är oförändrat) men efter en tid återigen kostar (och ailt iika mycket som innan den biev dyrare, kommer priset på färdigvaran vid prishöjningsbias att stiga i genomsnitt mer i samband med kostnadshöjningen än det sjunker vid kostnadssänkningen. Därmed tenderar tiilfäiiiga kostnadshöjningar vid prishöjningsbias att kvariämna bestående verkningar på färdigvarans pris.

kan vara av två siag. Spärrhakar kan tänkas vara Prishöjningsbias knutna ti11 enskiida prisbestämnngsfaktorer e11er ti11 antingen varans pris.

I en del fa11 kan priset påverkas på olika sätt av givna prisänd-

kan ges t.ex. genom erbjudande att få 1) Prenumerationsrabatt månaders för årsprenumerationspris. Såfemton prenumeration dana erbjudanden kommer aiitså ej tiil synes i prisutvecklingen för representantvarorna prenumeration på dagstidning och prenumeration på Veckotidning.

42 Bühgal

ringsimpulser beroende på vilken prishöjningsbias det är som verkar vid prissättningen. När spärrhaken är knuten till en prisbestämningsfaktor blir verkan av denna faktor alltid osymmetrisk. En spärrhake knuten till kostnaden för insatsvaran i vårt exempel ovan medför att en prissäkning bromsar på denna insatsvara på annat sätt orsakade prishöjningar mindre än vad en lika kraftigt stor prishöjning på insatsvaran förstärker sätt orsakapå annat

de prishöjningar på färdigvaran]).

När däremot spärrhaken är knuten till blir priset på färdigvaran verkan av enskilda prisbestämningsfaktorers inte allutveckling tid osymmetrisk.

Med spärrhake på slutproduktens pris men inte specifikt på någon av de prispåverkande faktorerna bromsar i vårt exempel ovan en

prissänkning på insatsvaran en på annat sätt orsakad prishöjning lika kraftigt som en lika stor förstärprishöjning på insatsvaran ker en på annat sätt orsakad prishöjning på färdigvaran. Om däremot de prispåverkande faktorerna sammanlagt verkar för en pris-

l) Matematiskt kan detta uttryckas på följande sätt:

= . _ + b - X, när å :=› 0

å a] C

§=a2-§+b-x,när §o

«

az a]

och b är konstanter

a], az

á mäter procentuell ändring av färdigvarans pris U II II I ll

nin-

pris på insatsvara

X annan prisbestämningsfaktor Observera att X inte behöver nödvändigtvis mäta en procentuell förändring av en variabel. Det kan också mäta t.e. ett efterfrågeöverskott. Jfr Laidler, D och Parkin, M. InfIation:

A Survey, The Economic Journal, Vol 85 (December l975)

sid 741-809, särskilt sid 768.

Bilaga 1 43 sou 1931:41

denna typ av prishöjningsbias deras sammanlagsänkning dämpas vid da verkan på färdigvarans pris

2.3.4.2 Vilka möjligheter finns att testa hypoteser om pris-

höjningsbias?

lätt att testa hypoteser om prishöjningsbias med Det är ganska knuten till faktor. Man undersöker spärrhake någon prispåverkande helt enkelt om koefficienterna i ett ekonometriskt samband får skilda från varandra för positiva estimat, som är signifikant

och negativa värden på ifrågavarande variabelz). Även om man in-

till efter andra världskrigets slut går det skränker sig Sverige att finna tillräckligt många fall med partiella prissänkningsfrån enskilda variabler för att skattimpulser prispåverkande skall kunna bli statistiskt säkerställda. ningsresultaten

Det är däremot svårare att testa hypoteser om prishöjningsbias utan knutna till prispåverkande faktorer. Åtspärrhakar specifikt minstone under tiden efter andra världskrigets slut har inflationstakten i Sverige varit så kraftig att det för många produkter har förekommit endast få - kanske inte ens några - tillfällen

då den sammanlagda verkan av alla påverkande faktorer varit pris-

l) Matematiskt kan detta uttryckas på följande sätt:

Om konstellationen leder

G31 tillE31

0,

0ch(X)1

Ga

leder konstellationen och till

-(§)] -(X)1 Zgosmn

B B

lm?

den senare

m1

, dvs. procentuella prisförändringen är numeriskt mindre än den förstnämnda (se föregående not för förklaring av olika symbolerl). Observera att alla tänkbara fall av prishöjningsbias med spärrhaken knuten till slutproduk-

tens pris täcks med denna matematiska formulering. (Man kan

tänka sig t.ex. att partiella verkan av är prissänkande (X)] och av är prishöjande). -(X)] 2) Jfr. not l, sid. 42. I detta exempel skall man alltså undersöka om är skilt från Givetvis förutsätts då

ä] signifikant âz.

att värden är en annan variapositiva på ä regressionstekniskt bel än negativa värden på %.

44 Bilaga I

sänkande. Därmed saknas observationer i tillräckligt stor mängd för att hypotesen skall kunna testas på ett statistiskt säkert sätt. På några enskilda marknader, t.ex. för några konfektionsvaror, finns tillräckligt många observationer för att hypotesen skall kunna testas. Det kan vara möjligt att testa hypotesen i ett större antal fall, om moderpopulationen för statistiska observationer till att utvidgas avse även tidigare tidsperioder och många länder. Förutsättningen för att det skall vara meningsfullt att testa hypotesen på denna mängd observationer är emellertid att prisbildningssambanden inte är väsentligt annorlunda i dagens Sverige än i andra länder och/eller under andra tider.

Med hjälp av en enkel simulering har en testningsimplikation för hypotesen om prishöjningsbias härletts. Det bör på en gång påpekas att det med detta test inte

går att diskriminera mellan de två

fallen av prishöjningsbias. Genom att komplettera med ovan beskriv-

na test kan man emellertid - givet att kan be-

prishöjningsbias -

läggas avgöra vilken typ av bias det är fråga 0m]›.

Vid simuleringen har utgångspunkten varit att prishöjningsbias faktiskt förekommer_ Ett ekonometriskt samband antas emellertid ha skattats utan hänsyn till denna bias. Detta innebär att den ekonometriska modellen har blivit felspecificerad. I fig. l jämförs de procentuella prisförändringar som har beräknats med det skattade sambandets hjälp och motsvarande faktiska procentuella prisförändringar. Som framgår av diagrammet har alltför stora prissänkningar förutsagts med sambandets hjälp, när de “faktiska” prissänkningarna varit som störst. För övrigt har sambandet i stort sett fungerat som en normal ekonometrisk modell. När de faktiska prishöjningarna har varit som störst, har för små prishöjningar förutsagts, under det att för stora prishöjningar förutsagts, när de faktiska prishöjningarna varit som minst.

Tiden efter andra världskriget - inte bara i Sverige utan i väst- - lämnar mycket magra möjligheter världen i stort att testa hypol) Man genomför lämpligen först ovan beskrivna test. Om bias med spärrhake knuten till en eller flera variabler prispåverkande kan beläggas behöver man inte gå vidare. Om sådan bias inte kan beläggas går man vidare till det andra testet.

Bilaga 1 45

Procemuell prisförändring

Antagen faktisk procentuell prisförändring __ _ _ _ Med ekonometriskt samband beräknad procentuell prisförändring

1 Stiliserat en ekonometrisk modeH förut- Figur exempe1 med via och faktiska prisförändringar, där sagda prisförändringar en testningsimphkation för förekomsten av prishöjningsbias iHustreras

46 Bilaga 1

tesen med den sist beskrivna metoden. I fortsättningen tvingas vi därför tiiiämpa mindre rigorösa testmetoder.

2.3.4.3 Undersökningar om förekomsten av prishöjningsbias

De undersökningar, som har gjorts för att ta reda på i vad mån prishöjningsbias förekommer, har främst bestått i att jämföra prisändringar och prisändringsbeteende under lågkonjunkturer med motsvarande företeeiser under högkonjunkturer. En omfattande översikt finns i den ovannämnda av Beais. promemorian Hypotesen om prishöjningsbias har historiskt inspirerats av observationer att priser varit trögrörliga, trots att den ib1and varit oföriogiskt eniig med tanken att ska11

priser vara trögrör1iga1›.

Det observerades att nâgra priser fö11 mer än andra under depressionen 1929-1933. Gardiner C. Means lanserade då tesen om adminis-

trativa priser för att fökiara detta fenomenz). Han stä11de ad-

ministrerade priser mot marknadspriser. De senare definierades som priser som bi1das på marknader som ett resu1tat av interaktion me11an köpare och säljare under det att ett administrerat pris sätts genom administrativt agerande och hå11s konstant under

en tid“3) Han hade observerat en positiv samvariation me11an pris-

ändringarnas frekvens 1926-1933 och prisfa11ets storiek 1929-1932.

Vi kan notera att Means definition ganska vä1 passar in på priser bi1dade på auktionsmarknader respektive kundmarknader eniigt Okuns definition. Means vi11e emeliertid koppia ski11naden i pris-

beteende tiil ski11nader i marknadsmakt och koncentration4). (Mark

nadsmakt motsvarar vä1 närmast vårt ovan använda begrepp koncentration i bes1utsfattandet).

I en rapport 1939 argumenterade Means ytter1igare för sin tes att administrativ kontro11 över priser i främsta rummet är ett 1) Detta framgår k1art t.ex. av Beals ovannämnda memorandum (CNPS-52 från 1975), sid. 6. 2) Industriai Prices and their Reiative Infiexibiiity, Senate Document 13, 74th Congress, 1st Session, 1935. 3) Ibid. sid. 1 4) Means säger dock: Administrated prices shouid not be confused with monopoiy. The precence of administered prices does not indicate the presence of monopoiy. Ibid.

Bilaga 1 47

resu1tat av marknadsmakt och koncentration]). Denna rapport har

eme11ertid b1ivit hårt kritiserad beroende på se1ektivt urva1 av undersökta branscher (och ändå 1iten positiv korre1ation me11an att han använde data över 0fficie11t koncentration och prisste1het), i stä11et för faktiskt beta1ade priser och att kungjorda priser han inte undersökte inverkan av andra förk1aringsvariab1er, t.ex.

kostnaderz).

I en studie av Wi11ard L. Thorp och Wa1ter F. Crowder genomfördes Means test för a11a de 407 produkter, för vi1ka det fanns data för 1929, 1933 och 1937 samt med data över genomti11gäng1iga snitt1iga faktiska priser (1ika med det tota1a produktionsvärdet för varje år dividerat med producerad kvantitet samma år). givet

Denna ana1ys resu1terade i att inget samband kunder säkerstä11as3).

Genom att dessutom använda direkta kostnader som förk1aringsva-

riabe1 avvisade A1fred C. Nea1 he1t Means tes4)

Det bör framhå11as att Means inte förbehö11 sin tes att gä11a enför Han förväntade och fann be1ägg för att även

dast depressioner.

under konjunkturuppgången 1933-1937 var mindre för adhöjningarna ministrerade priser än för priser i genomsnitt. I ett vittnesmå1 inför ett senatsutskott 1957 hävdade eme11ertid Means att administrerade priser hade tenderat att öka snabbare än marknadspriser

från sommaren 1955 ti11 sommaren e11er hösten 1956 var gången en kombination av marknadsinf1ation och administrativ inf1ation under det att uppgången sedan i höstas har varit i första hand

adm1n1strat1V5Ä Nu formu1erades a11tså en tes om administrerad

of the American Economy, Part I, Washington D.C. 1) The Structure (NationaT*Rêsources Committee)1939, sid. 143. sid. 3-5, refereras denna kritik. 2) I Bea1s memorandum, W.L. och Crowder, W.F., The Structure of Industry, 3) Thorp, Monograph No. 27, Temporary Nationa Economic Committee, D.C. Government Printing Office) 1941. Se Washington (U.S. särski1t pp. 338-340 och 357-365. Concentration and Price Inf1exibi1ity, Washington 4) Industria1 D.C., (American Counci1 on Pub1ic Affairs) 1942. 5) Administered Prices, Hearings before the Subcommittee on Antitrust and Monopo1y of the Committee on the Judiciary, U.S. Senate, 85th Congress, 1st Session, 1957, sid 1.

48 Bilaga I

inf1ation snarare än administrerade priser.

Means tycks ha betraktat administrativ inf1ation som ett nytt fenomen, som hade kommit för att stanna. Han fö1jde upp sin nya idé genom att göra nya undersökningar. Aven andra, t.ex. Otto Eckstein och Gary Fromm, presenterade be1ägg för tesen om administre-

rad inf1ation1).

Andra forskare har sedan gått in och synat erhå11na resu1tat och gjort egna undersökningar. Här ska11 nämnas Leonard W. weiss studie från 1966. I denna hade han utöver koncentrationsmått fört in mått på kostnadsförändringar och produktionsv01ymförändringar som variab1er som fick förklara prisförändringar. I studien fick koncentrationsgraden en negativ men icke-signifikant regressions-

koefficientz).

weiss har i en senare artike1 anmärkt att Means resu1tat från 1950ta1et kan bero koncentrerade industrier - därför att på att just de reagerar - 1ångsammare på prisförändringsimpu1ser höjde priserna mer än andra under perioden 1955-1957. Dessa prishöjningar kunde i sjä1va verket vara fördröjda reaktioner på Koreakriget

(och andra vär1dskriget)3).

I och med att George J. Stig1er och James K. Kindah1 1970 hade pub1icerat sin bok The Behavior of Industria1 Prices med nya data över faktiskt beta1ade priser, kom en ny runda av undersökningar. B1and annat använde Means de nya statistiska uppgifterna för att ånyo testa sin tes om administrerade priser. Det bör

1) Means, G.C., Administrative Inf1ation and Pub1ic Po1icy, Washington, D.C. (Anderson Kramer Associates) 1959 samt Eckstein, 0. och Fromm, G., Stee1 and Postwar Inf1ation, Study Paper No.2 prepared in connection with the Study of Emp10yment, Growth and Price Leve1s, Joint Economic Committee, U.S. Congress, Washington, D.C. 1959. 2) Weiss, L., Business Pricing Po1icies and Inf1ation Reconsidered, Journa1 of Po1itica1 Economy, V01. LXXIV, No.2 (Apri1 1966), pp 177-187. 3) weiss, L.,The Ro1e of Concentration in Recent Inf1ation, The 1970 Midyear Review of the State of the Economy, Hearings oefore the Joint Economic Committee; 91st 2nd Congress, Session, Part 1, Washington, D.C. 1970.

sou 1981:41 Bilaga 1 49

noteras att det nu återigen är just tesen om administrerade pri-

ser och så1edes inte tesen om administerad inf1ation som testasi).

Även detta bidrag av Means har föran1ett andra forskare att göra närmare undersökningar. Dessa pekar på att tesen om administre-

rade priser gsom ett resu1tat av koncentrerat företagande) har

betyd1igt svagare stöd än vad Means har framhå11it. Ski11naden i resu1tat kan förk1aras på ungefär samma sätt som motsvarande

ski11nader, när det gä11er 1930-ta1ets utveck1ing2›.

Vid en konferens anordnad av Counci1 on Mage and Price Stabi1ity

(CNPS) i Washington, D C., den 14 apri1 1975, framförde Means ytter1igare en gång tesen om administrerad inf1ati0n. Som stöd för sin tes visade han ett diagram över prisutveck1ingen 1967- 1974 för varugrupper från (i huvudsak) två grupper av branscher, som han sjä1v k1assificerade som koncentrerade branscher respektive konkurrensbranscher. Detta diagram återges i vår text som fig. 2. Han ansåg att han på basis av detta diagram kunde säga, att de koncentrerade branscherna i särski1t hög grad hade bidragit ti11 inf1ationsutveck1ingen 1973-1975.

Means presentation väckte stark ank1ang hos en närvarande tjänsteman från Kongressens Joint Economic Committee. I sitt avs1utningsanförande vid konferensen sade denna att Kongressen kommer att begära en förk1aring ti11 dessa data och att ti11s en ti11fredsstä11ande objektiv studie visar annor1unda, kommer Kongressen att ge de koncentrerade branscherna sku1den för prissteg- 3) . ringarna, vare sig detta är sant e11er ej 1) Se Means, G.C., “The Administered Price Thesis Reconfirmed, American Economic Review, V01. LXII, No. 3 (June 1972), pp 292- 306, sid 292f:...In a recession an administered price might fa11 substantia11y 1ess than c1assica11y competetive prices; it might show no substantia1 change or it might rise contracyciica11y... Simi1ar1y, in a recovery, an administered price might rise 1ess, show no change, or actua11y fa11. 2) Innebörden av den sista meningen finns inte exp1icit utta1ad i Bea1s memorandum (sid 11-21) men kan ändå indirekt ut1äsas Se även ovan, avsnitt 2.3.1. 3) Anförande av Dr Courtney Sa1ter vid CNPS-konferensen 14 apri1, 1975, konferenspr0t0ko11et, sid 143-146.

50 1 Bilaga

uøFUEL 230 CHART 1

MAJOR WHOLESALE CONTRIBUTORS 220 TO INFLATION

1967 to February 1975

Source:B.L.S.Annualaverages or quarterlyaverage: Indexfor Concemrated Groupscombinesthe weighted 200 figuresfor the followinggroups: rubberandplasticproducts pulp,paperandalliedproducts metalandmetalproducts machineryandequipment 190 non-metallicmineralproducts transportationequipment index for CompetitiveGroupscombinesthe weighted figuresfor textile productsandapparelwith hides, skins,leatherandrelatedproducts. 180

160 -

150 *

140 -

130 - I 1

A11Priçe i

åestrainás emove

120 __

110 _

1áPhases ISMjF-Phases IIl81lV-1 ,una-N _ 100 .v I 1

1|11l111|1v ||1|111|1v 1|11|1|1|1v 1IIIL1|I|1V 1||||111|Iv |1I ||11[|v 1|11|111|1v

1967 l 1968 l 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Source: Statement C. Hcans, Conference on Cnnc0ntraI;io11, A!J:.1Jni.:.-by Gardiner tcrcd Pxrices and Inflation, CUPS, Ålfijl 14. 1975» ii-UTFÖ-

Figur 2

Bilaga 1 51

I Beals memorandum finns en omfattande redogörelse för den kritik

som vid konferensen och senare har riktats mot Means diagram1)

Bland annat framhålls att Means endast presenterat genomsnitt utan spridning omkring genomsnitten för de två grupperna, att han själv bestämt hur de två grupperna skulle sammansättas (och inte ens gjort grupperna homogena med avseende på koncentrationsgrad). Vidare har han uteslutit flera varugrupper, bland dem trävaror. I Beals memorandum visas ett diagram med denna varugrupp tillsammans med Means två varugrupper. Vi återger här detta diagram som fig. 3. Trävaruindustrin bör bl.a. med hänsyn till koncentrationsgraden klassas som en konkurrensindustri. Om denna bransch hade inkluderats i sin grupp, hade bilden blivit en annan.

Även i övrigt är den presenterade kritiken förödande. Att så mycken möda har lagts ned på att granska Means belägg för tesen om administrerad inflation får antagligen tillskrivas förhållandet, att denna tes har vunnit stark anslutning hos en stor grupp Granskningen har lett till att beläggen har kongresspolitiker. blivit totalt sönderskjutna. Kvar står emellertid, att det tycks finnas belägg - dock ej helt övertygande - för tesen om administrativa priser, dvs. att priser är mindre flexibla uppåt och inom koncentrerade branscher än inom branscher med mer nedåt

spritt företagande 2).

Omständigheten att vi har avvisat hypotesen om att koncentrerade branscher skulle visa större prishöjningsbias än andra branscher innebär emellertid att vi har avvisat hypotesen om att pris-

inte

förekommer för varor i allmänhet. Det återstår att höjningsbias undersöka, om det antingen alltid har funnits prishöjningsbias eller om sådan har börjat uppträda som ett nytt fenomen. Dessa frågor behandlas nedan i avsnitt 2.3.4.5 och i samband med att och ackomnoderande ekonomisk politik disförväntningsbildningen kuteras (avsnitt 2.5).

Se Beals memorandum - sid 25-36. l) (CNPS 52), framgår av såväl memorandum CNPS - 52 från l975 2) Detta som memorandum CWPS - l48 från l976.

52 Bilaga 1 SOU 198W

CHART A-2

230 _ i

MAJOR WHOLESALE CONTRIBUTORS 220 * _ TO INFLATION

1967 to February 1975

210 - _

. Lumber and Source.8.L.S.Annualaverages or quarterlvaverages wooc Products 200 - Indexfor Concentrated Groupscombinesthe weighted figuresfor the followinggroups: \ rubberandplasticproducts pulp,paperandalliedproducts metalandmetalproducts _ 190 machineryandequipment non-metallicmineralproducts transportationequipment Indexfor competitiveGroupscombinesthe weighted 180 - figuresfor textile productsandapparelwith hides. skins,leatherandrelatedproducts.

170 r

160 - -

x

150 - _.C NCENTHATED-

_.- äå%“usäs“*

i A

x c M; TITlV E

R ssian 5- 3

ERDoUuJsRV

?gaia

130 -- - a urc ase ,- I 4- 2

Å

120 - ;»6 _.

.t i /,/ i / OH j I Embargo 110 3

f-Pnases & :naiv-i 100

ipqnmviluwmv q|umpvi|nwqw ipqumvnlnlmpv qnpnn:

I I l

1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Wholesale price index for lumber and wood products (code 08).

1967 100.0 1970 I -114.3 1972 I -137.4 1974 I 186.4 II llzhz II -142.7 II 196.3 1968 113-3 111 113.9 111 -147.6

:Ir I» 184.; 166 9

1969 I 136.5 1v 112.0 Iv -149.5

II 13°° 1971 1 »117.7 1973 I -161.7 1975 1 -167.9 117°8 III 11 -125.2 11 -184.0 lv 119°7 111 -133.2 111 -179.5 IV -131.9 IV -183.7 Source: Monthly Labor Review, various issues. Data are quartcrly zxvcraggps: of monthly figures.

Figur 3

1 53 Bilaga

2.3.4.4 Spekulationer om lönehöjningsbias

För att vi skall förstå mekanismerna bakom löneförändringar i ekonomin i stort måste vi ägna ganska stor möda åt att beskriva arbetstagarnas och arbetsgivarnas ekonomiska situationer och hur dessa är beroende av löneutvecklingen. Låt oss till att börja med göra detta utan att föra in den ekonomiska politiken som en potentiell räddare av sysselsättningen.

Det bör betonas att resonemanget i hela detta avsnitt har mycket spekulativ karaktär. Det handlar i hög grad om frågor, som ligger vid eller mycket nära forskningsfronten.

För den enskilde arbetstagaren är lönen den viktigaste inkomstkällan. Som regel är den även den viktigaste källan till inströmmande pengar. Vid vissa tidpunkter kan krediter spela en dominerande roll. Detta är för övrigt en viktig del i den totala bilden.

På utbetalningssidan spelar köp av olika varor och tjänster stor roll. Genom att många löntagare har skaffat sig egna hem, spelar emellertid också amorteringar och räntebetalningar en stor roll. För att förstå vilken roll dessa spelar, måste åtagandenas karaktär noggrant beskrivas. Här finns inte resurser att göra detta

kvantitativt. Därför får vi nöja oss med principiella resonemang1).

Om alla utgifter för konsumenterna följde de löpande styckkostnadernas utveckling, skulle den enskilde löntagaren vara likgiltig mellan t.ex. en nominallönesänkning på 5 procent med en samtidig sänkning av den allmänna prisnivån på 7 procent och en lönehöjning på l0 procent med en höjning av den allmänna prisnivån på 8 procent. I båda fallen ökar ju reallönen med 2 procent. Genom att den enskilde löntagaren har gjort en del åtaganden i nominella termer, är han emellertid inte likgiltig mellan dessa två alternativ. l) I Calmfors, L. et.al, Den onödiga inflationen, Stockholm (Trygg- 1976, kapitel l, argumenteras för att nominella finan- Hansa) sieringskostnader också påverkar hyrorna. Om detta är riktigt blir resonemangets räckvidd desto större. (Reglerna för räntesubventionering av allmännyttiga bostadsföretag är här avgörande).

54 Büagal

Låt oss i ett första steg tänka oss att en enskild löntagare nyli- * gen har lånat 200 000 kronor till en fastighet. Han har undertecknat en handling, enligt vilken han har åtagit sig att amortera l0 000 kronor per år samt betala en ränta på årligen l0 procent av lånesumman, dvs. brutto 20 000 kronor under det första året. Säg att räntebetalningen medför en skattelindring på l2 000 kronor under det första året. Nettoräntebetalningen blir alltså 8 000 kronor. Sammanlagt skall han alltså betala l8 000 kronor i amortering plus nettoränta. Denna summa är oberoende av pris- och lönenivåns utveckling. Om löner och priser skulle sjunka med 5 respektive 7 procent, skulle vår lön-(och lån-)tagare kunna få problem med sin ekonomi. Ju vanligare sådana åtaganden är i en ekonomi desto starkare torde preferenserna vara mot en allmän sänkning av löneoch prisnivån. Vi vet att många fastigheter åtminstone delvis är finansierade med lån med bunden ränta, och därmed finns troligen preferenser mot löne- och prisnivåsänkningar inbyggda i systemet.

För stora kreditsummor är emellertid räntan rörlig. Formellt är detta ofta ordnat genom att räntefoten knyts till Riksbankens diskonto. I andra fall är krediterna formellt mycket kortfristiga men förnyas varje förfallodag, bortsett från överenskommen amor- Ä tering. I dessa fall har långivarna frihet att praktiskt taget när som helst ändra räntefoten.

För alla räntesatser gäller Fishers formel, dvs. nominell räntefot = räntefot + inflationskorrigerad

(9)]›

+ inflationstakt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. §

I det långa loppet kommer den nominella räntefoten att anpassas till inflationstakten på ett sådant sätt att den inflationskorrigerade räntefoten inte blir alltför liten. Om därför inflationstakten höjs, kommer den nominella räntefoten så småningom att stiga. l) I Fisher, I., The Theory of Interest as Determined by Inpatience to Spend Income and Opportunity to Invest It, lew York (Augustus M. Kelly) l96l (omtryck av 1930 års upplaga): sid 407 ff kallas inflationskorrigerad räntefot för realräntefot. Eftersom det senare uttrycket, särskilt för svenska läsare, kan associera till något annat, som Knut Wicksell har kallat för realränta, undviks det här.

Bilaga 1 55

En höjning av inflationstakten och den nominella räntefoten placerar den enskilde låntagaren i en ambivalent situation. Å ena sidan ökas ju den favör, som vårt nominalistiska skattesystem att räntehöjningen egentligen bara motsvaras av ger honom. Trots att den reala amorteringstakten ökar ), är den avdragsgill vid beskattningen och därmed kan man säga att låntagaren får hjälp av de övriga skattebetalarna att minska sin reala skuld.

Trots skattelindringen innebär emellertid, å andra sidan, den ökade reala amorteringstakten en finansiell påfrestning för den enskilde låntagaren. I en del fall kan denna påfrestning bli så kraftig att många enskilda låntagare kanske skulle ha föredragit en långsammare inflation och därmed lägre nominell räntesats, trots att den av skattesystemet givna favören i så fall skulle ha varit mindre. Omständigheten att nominallönerna ökar snabbare kan därvidlag vara en otillräcklig kompensation under de första åren. Detta visar följande räkneexempel.

Antag att en löntagare (före skattejämkning) får 60 000 kronor per år i lön efter skatt. Hans sammanlagda ränte- och amorteringsbetalningar är (efter det att hänsyn har tagits till skattelind- 18 000 kronor per år. Därav är l0 000 kronor nominella ring) amorteringar. Beloppen har hämtats från exemplet ovan.

I ett ökar inkomsten efter skatt med l0 procent per år, ränteläge och amorteringsbetalningarna är oförändrade och konsumentpriserna exklusive bostadskostnader ökar med 8 procent per år. Nästa år får alltså vår lön- (och lån-)tagare 66 000 kronor efter skatt. Hans nominella för konsumtion exklusive bostad ökar från utrymme 42 000 kronor till 48 000 kronor, dvs. med l4 procent. Realt är detta 6 procent.

l) Den del av räntan, som motsvarar inflationen, är ju en ersätttill långivaren för att fordrans realvärde minskar. Därning med kan den räntedel, som motsvarar inflationen kallas för en indexamortering Jfr Ekemark, I., Real finansiering och beskattning, Ekonomisk Debatt, årg. 2, nr. 3 (1974).

56 Bilaga 1

Låt oss nu i stä11et anta att den nomine11a inkomsten efter skatt 1 * ökar med 20 procent per år, att den nomine11a räntefoten är 20 procent per år samt att konsumentpriserna exk1usive bostadskostnader stiger med 18 procent per år. N0mine11a amorteringsbe1oppet är fortfarande 10 000 kronor per år. Räntebeta1ningarna före skatt är eme11ertid 40 000 kronor per år. Säg att de är 16 000 kronor per år efter skatt. De tota1a beta1ningarna av räntor och amorteringar är a11tså netto 26 000 kronor per år. Trots att den nomine11a årsinkomsten efter skatt i detta exempe1 ökar från 60 000 kronor ti11 72 000 kronor, kommer det nomine11a be1opp som står ti11 förfogande för andra utgifter än räntor och amorteringar, att b1i endast 46 000 kronor jämfört med 48 000 kronor i det föregående exemp1et. Detta be10pp ska11 användas för att köpa varor som är ungefär 10 procent dyrare än i det föregående exemp1et.

Om det senare exemp1et beskriver en pågående process, ökar den

disponib1a inkomsten efter skatt, räntor och amorteringar från 34 000 kronor ti11 46 000 kronor dvs. med 35 procent, dvs. avsevärt snabbare än priserna på de varor, som ska11 köpas för pengarna. Om exemp1et däremot beskriver ett för1opp, då inf1ationstakt och nomine11 räntesats ökar para11e11t (från 8 respektive 10 ti11 18 respektive 20 procent per år) ökar den disponib1a inkomsten från 42 000 kronor ti11 46 000 kronor dvs. med endast 4,5 procent, samtidigt som priserna på de varor, som ska11 köpas för pengarna stiger med 18 procent.

Ju van1igare det är med rör1iga nomine11a räntor och ju större ro11 överväganden om finansie11t utrymme spe1ar för enski1da män-

niskor]). desto starkare torde 1öntagarnas preferenser vara mot

en ökning av inf1ationstakten. Sku11e då detta 1eda ti11 att 1ön- 1) Vid givet rea1värde på de fastigheter som köps för 1ånade pengar stiger deras nomine11a värde med inf1ationen. Därmed kommer det att he1a tiden finnas säkerhet, som motsvarar en nomine11 upp- 1åning för att täcka den de1 av nomina1räntorna, som är indexamortering. Om fastighetsägarna verk1igen he1a tiden fick ta upp nya 1ån i takt med att fastigheternas nomine11a värden steg, sku11e den rea1a amorteringstakten vara oberoende av inf1ationstakten och därmed sku11e inga finansie11a prob1em uppkomma för deras de1. Jfr. Ståh1, I., Ekonomisk Debatt, V01. 2, Bostadsextra (1974). Att döma av de senaste årens erfarenheter kan man eme11ertid inte vara säker på att kreditmarknaden fungerar på detta sätt.

Bimga 1 57 sou 1981:41

tagarna var emot nominella lönehöjningar, som höjde företagens kostnader och ökade inflationstakten? Svaret på denna fråga är beroende på hur löntagarna uppfattar sambandet mellan sina egna löner och sina egna utgifter. Det är knappast troligt att löntagarna i gemen uppfattar sambandet mellan lönestegringstakt och nominal räntefot. Om de inte gör detta, kan reaktionen på ökade räntebetalningar bli krav på ytterligare höjda löner. I så fall finns här en baklåsningsmekanism inbyggd i systemet. Ytterligare lönehöjningar leder ju till ytterligare höjda kostnader och därmed risk för

ytterligare höjda priser])

Vi bör emellertid komma ihåg att vi ännu så länge - i vårt resonemang - inte räknar med att sysselsättningen skall komma att räddas med ekonomisk politik, om landets konkurrenskraft försvagas. Hur kommer resonemanget att modifieras, när vi beaktar, att arbetstagarnas och arbetsgivarnas agerande kan påverkas av hur löneutvecklingen bedöms påverka avsättnings- och sysselsättningsförhållandena?

I vårt resonemang måste vi beakta att såväl arbetstagare som arbetsgivare ibland agerar som enskilda subjekt och ibland agerar via sina intresseorganisationer. Följderna av ett visst handlingssätt blir ofta annorlunda, om det är endast en enskild enhet (abetstagare eller arbetsgivare), som handlar, än om det är en

5 l) Likviditetspåfrestningarna för den enskilde låntagaren skulle § kunna minskas om skuldsumma, amorteringar och räntebetalningar § angavs i reala termer, t.ex. som basbelopp. Säg att ett lån ursprungligen uppgår till l0 basbelopp, att räntan första året . är 0,2 basbelopp (motsvarande en inflationskorrigerad årsrän- § ta på 2 procent) samt att amorteringarna är 0,5 basbelopp per år (vilket innebär en 20-årig amorteringstid). I detta fall följer betalningsbelastningen helt inflationen. Långivaren kompenseras för inflationen genom att kvarstående skuld skrivs upp. Låntagarens konsumtionsutrymme skulle visserligen antagligen bli större med ett sådant system men detta skulle troligen motverkas av att långivarens konsumtion var mindre än idag. Många långivare torde betrakta även den del av räntan som kompenserar för att skuldernas realvärde minskar som inkomst tillgänglig för konsumtion. Anm.: Denna not har författats med förutsättningen att begreppet basbelopp kommer att vara definierat på ett förutsebart sätt.

53 Bizaga 1 sou 1981:41

grupp av enheter, som handlar. När vi skall förutse en grupps organiserat samfällda handlande kan vi emellertid inte alltid härleda vår förutsägelse från en analys av vad som skulle kunna tänkas vara gruppmedlemmarnas samfällda intresse. Inom gruppens intresseorganisation finns det nämligen funktionärer, med egna mål och ambitioner. I en del fall kan sådana mål och ambitioner tänkas leda till att gruppen samfällt handlar på ett sätt som

står i strid med gruppmedlemmarnas samfällda intresse]).

I den mån en arbetstagare agerar enskilt för sin lön har han bl a. ett intresse av att inte genomdriva en så hög lön, att han prissätter sig själv ur marknaden. I vissa skulle han kunna lägen tänkas vara intresserad av att prissätta in i marknaden sig genom att genomdriva en låg lön för sig själv. Även om hans fackliga organisation gick med på detta, skulle en enskild, som var anställd i ett någorlunda stort företag ha små möjligheter att på detta sätt prissätta sig in i marknaden. överlevnad Företagets skulle ju inte vara särskilt mycket beroende av lönekostnaden för just denna individ utan snarare av den sammanlagda lönekostnaden för samtliga anställda. Därmed skulle den enskilde arbetstagaren ha små möjligheter att minska risken för sig själv att bli arbetslös genom att tänka på företagets överlevnad, när han genomdrev sin egen lön.

En organiserad grupp av löntagare, däremot, skulle kunna tänkas beakta att gruppens medlemmar löper ökad risk att bli arbetslösa, om lönekrav utöver en viss nivå genomdrivs för Det är gruppen. emellertid inte alltid säkert att sådana kommer till överväganden uttryck i gruppens organiserade agerande. Det kan nämligen tänkas att funktionärernas värderas prestationer i förhållande till de löneökningar, som de lyckas genomdriva. Det kan förefalla vara närmast poänglöst att ha en facklig organisation, som genomdriver endast modesta lönekrav. Många frågar sig då kanske om inte fack-

l) Jfr Ståhl, I., En teori för

ekonomisk blandekonomin, i Erfaren-

heter av blandekonomin, Uppsatser och diskussioner vid Dahmensymposief om den svenska blandekonomin l8-19 ok- Saltsjöbaden tober l976, Stockholm & Wiksell (Almqvist International) l977, sid 37-67.

Bilaga 1 59 SOU 1931:41

endast genomdriver något, som hade införeniigsfunktionärerna

träffat, även om de inte hade existerat och arbetat för gruppen 1)_

En ensild är naturligtvis intresserad av att hans arbetsgivare skall gå med vinst och i denna mening intresserad av en företa; löienivå. Samtidigt är han emellertid också intresserad av låg att kuina rekrytera och behålla den arbetskraft, som han behöver. enskilt för att klara sin re- I den nån varje arbetsgivare agerar kan lönenivån allmänt drivas upp och vinstnivån allkrytering, mänt pressas ned mer än om arbetsgivarna agerar i organiserad

samverkan.

Bortsett från detta är det svårt att finna någon principiell skillnad mellan enskilda arbetsgivares och den samlade gruppen av arbetsgivares intresse av att hålla tillbaka lönestegringar för att sätt hindra att företagen blir olönsamma och på detta

att konkursriskerna ökarz). Möjligen skulle den samlade gruppen

inom s-sektorn stora lönestegringar som av arbetsgivare uppfatta mindre än vad enskilda arbetsgivare inom samma sektor var farliga en för sig samtidigt gör.

Det förefaller också vara svårare att finna anledningar till att arbetsgivareorganisationernas funktionärer skall ha ambitioner, som står i strid med de enskilda medlemmarnas eller medlemsgruppens. Funktionärernas framgång mäts ju rimligen med hur pass väl de lyckas hålla tillbaka arbetstagarsidans lönekrav, och detta förefaller ju också, enligt vårt resonemang, vara vad såväl enskilda arbetsgivare torde vara intresserad av. I den mån som arbetsgivargruppen det område inte är ett arbetsgivarintresse att hålla tillpå något

det resonemang, som förs här, på att en facklig orga- 1) Ändå visar nisation kan fylla funktionen att samordna enskilda individers sådant sätt att riskerna för arbetslöshet inte agerande på ett ökar. I detta avseende kan en facklig organisation tänkas fylla en samhällsbyggnadsfunktion, som liknar den, som lagar och förordninqar fyller. att hela tiden handlar om gruppen av 2) Observera resonemanget i ett litet land, vars näringsliv arbetar i inarbetsgivare konkurrens samt att man allmänt förutsätter fasta ternationell växelkurser.

60 Bilaga I

baka lönekrav, finns det emellertid risk för att skickliga

funktionärer motarbetar arbetsgivarintressetl). I Sverige har

emellertid ett arbetsgivarintresse att inte hålla tillbaka lönekrav i en del fall kommit i konflikt med någon arbetstagarorganisations ambition att utjämna lönen. Därmed har ändå en motsättning uppkommit mellan arbetsmarknadens parter. Detta kan då i sin tur ha tagit sig uttrycket att det blivit en uppgift för arbetsgivarsidans funktionärer att motverka löneutjämningen och dänned också i en del fall

verka för lönehöjningarz).

I det rollspel på olika plan, om vilket här ett resonemang har förts, verkar arbetstagarna i huvudsak för höjda löner under det att arbetsgivarna verkar för att hålla tillbaka. lönehöjningskrav Arbetstagarnas lönehöjningskrav kan tänkas bli förstärkta av den ovan beskrivna ”baklåsningseffekten. Å andra sidan kan arbetsgivarnas motstånd mot lönehöjningar också bli särskilt kraftigt, om de nominella räntorna blir höga. Även företagsinvesteringar komner i ett sådant läge att innebära kraftiga påfrestningar på likviditeten.

Utöver vad som här sagts bör påpekas att arbetsmarknaden även i en situation med allmänt stabila priser som antagligen fungerar en kundmarknad (jfr avsnitt 2.3.3). En skillnad finns i förhållande till motsvarande varumarknader, så till vida som köparna på

l) Det kan t.ex. tänkas att skickliga förhandlare för sjukvårdens arbetsgivare under sambeskattningens tid lyckades förhandla fram så låga sjuksköterskelöner att det blev svårt att intressera utbildade sjuksköterskor gifta med högavlönade män för att arbeta inom sjukvården. 2) Detta resonemang bygger på tanken att endast lösandet av svåra uppgifter värderas som prestationer. Genom att arbetstagarorganisationen verkar för löneutjämning anses - om denna tanke är riktig arbetsgivarsidans funktionärer vara skickliga, om de lyckas genomdriva vissa lönehöjningar. Om arbetstagarnas ambitioner däremot allmänt var att genomdriva alla de lönehöjningar, som det gick att genomdriva, skulle arbetsgivarfunktionärernas insatser värderas på ett annat sätt. Då skulle det - om tanken är riktig - vara duktigt att hålla tillbaka alla lönekrav. Måhända kan en del lönehöjningar, som leder till ökad indirekt förklaras med arbetstagarorganisationer-

lönespridning,

nas strävan till löneutjämning.

sou 1931:41 Bilaga 1 61

arbetsnarknaden, dvs. arbetsgivarna, spelar en roll som motsvarar säljarnas på varumarknaderna. Säljarnas roll på arbetsmarknaden motsvarar närmast köparnas roll på andra marknader.

Även i en ekonomi med fasta priser bygger den enskilde arbetstagaren i regel sin ekonomiska planering på i huvudsak de utfästelser. som har anser sig ha fått från sin arbetsgivare. Därmed kan den enskilde arbetstagaren ha starka preferenser för långsiktigt bundna fasta inkomster framför genomsnittligt högre men med arbetsmarknacsläget varierande inkomster.

Det är också intressant att konstatera att arbetstagarna tycks föredra variationer i sysselsättningen framför variationer i lönen per arbetstimme. För grupper av arbetstagare sedda som helhet blir inkomsttryggheten uppenbarligen större med sysselsättningsvariationer än med timlönevariationer. De enskilda gruppmedlemmarnas inkomsttrygghet kan därefter ordnas med hjälp av någon sorts ömsesidigt försäkringssystem.

Förklaringen till att inkomsttryggheten för en arbetstagargrupp är större med sysselsättningsvariationer än med lönevariationer står antagligen att söka i andra marknaders sätt att fungera. Ju mer kvantiteter och ju mindre priser varierar på olika varumark-

nader i desto större utsträckning blir sysselsättningsvariationer

ett sätt att nå inkomsttrygghet som är mindre osäkert än lönevariationer.

Även arbetsgivarna har intresse av att veta arbetskraftens pris under den närmaste framtiden. Kostnadskalkyler och anbudsgivning baseras ju bl.a. på antaganden om arbetskostnaden per timme. Arbetsgivarna anses emellertid i allmänhet inte ha rätt till samma uppsägningstider och stabilitet beträffande villkoren i övrigt som arbetstagarna. En arbetstagare kan säga upp ett kontrakt och relativt snabbt övergå till en arbetsgivare som erbjuder bättre

villkor. En arbetsgivare, däremot, skulle - även utan Ãhmanlagar

etc - sätt avskedade en

göra sig omöjlig om han på motsvarande

anställd för att ersätta denne med en annan, som var villig arbeta till lägre lön. Även i detta avseende liknar köparens situation

62 Bilaga 1 sou 1981:41

på arbetsmarknaden säljarens situation på en varumarknad eller tjänstemarknad och vice versa. En hotellgäst kan säga upp ett hotellrum och flytta till ett annat hotell som erbjuder bättre villkor betydligt lättare än en hotellvärd kan säga upp en hotellgäst, därför att det kommer en annan resande och erbjuder ett högre pris för rummet.

Avtalade löner fungerar under avtalsperioderna som lägstlöner på samma sätt som kungjorda varupriser fungerar som högstpriser så länge som offerterna gäller. Marknadsläget kan medge löneglidning som leder till högre löner än avtalade på samma sätt som det kan medge prutningar till lägre priser än offererade. Däremot får negativ löneglidning vid utbudsöverskott på arbetskraft anses vara minst lika osannolik som positiva avvikelser från offererade varupriser vid efterfrågeöverskott.

Positiv löneglidning hotar inte direkt arbetstagarnas ekonomisk: planer. Negativ löneglidning skulle kunna medföra att arbetstagarna råkade i akuta ekonomiska svårigheter. Att det t.ex. under sommaren l979 konstaterats att skolungdomar betalades med löner under gällande kollektivavtal kan förklaras med att detta i deras fall inte medförde att nâgra ekonomiska planer spräcktes. Allmänt bör det - bortsett från att avtal mellan arbetsmarknadens parter och/eller starka protester från fackföreningarnas sida lägger hinder i vägen - vara lättare att sänka lönenivån i samband med nyanställningar än för redan anställd arbetskraft.

medi

Nyanställda kan inte gärna ha hunnit planera sin privatekonomi utgångspunkt från någon allmänt praktiserad lönenivå i samma omfattning som redan anställda planerat sin privatekonomi. Lönenivån kan emellertid inte sänkas lika snabbt vid successiv förnyelse av arbetskraften som den skulle kunna sänkas, om det gick att sänka enskilda individers löner.

Redan utan att föra in stabiliseringspolitik, inflationsförväntningar och nominella räntebetalningar, som är beroende av inflationstakten, har vi funnit argument för att det finns prishöjningsbias på arbetsmarknaden.

S()IJ 1981:41 Bilaga 1 63

in ekonomisk i resonemanget, kan bilden föränd- Om vi för politik

Politiken kan t.ex. tänkas gå ut på att slå vakt om ras kraftigt.

även om lönekostnaderna stigit så kraftigt att sysselsättningen, förlorat en stor del av sin internationella konkurrensnäringslivet kraft vid bibehållna växelkurser. I så fall försvagas alla orga-

och funktionärers motiv att vara återhâllsamma med nisationers

lönehöjningskrav respektive att stå emot lönehöjningskrav]). Po-

litikerna kommer ju ända att rädda sysselsättning och företag

även om lönehöjningarna skulle visa sig ha varit för kraftigaz).

Den verkan, som en ökad inflationstakt till följd av ackommoderande

ekonomisk får på de nominella räntesatserna kan sedan ytterpolitik förstärka inflationstendenserna på ovan beskrivet sätt ligare

etc.. etc.

När lönerna inte sänks vid minskad efterfrågan på arbetskraft upp-

har

kommer i stället arbetslöshet3). Under de senaste decennierna

av arbetslösheten i allmänhet inte accepterats av en sådan ökning

eller däremot,

För den enskilde arbetstagaren arbetsgivaren,

l) lika med som stora lönehöjningar te sig ungefar farliga torde utan ackommoderande ekonomisk politik.

att erinra om orga-

2) I sammanhanget kan det vara på sin plats att

har viss be-

nisationernas agerande på arbetsmarknaden ändå en

Genom att på har satt

tydelse för inflationstakten. beskrivet

ekonomisk politik med t.ex. ge anledning till en ackommoderande medverkar par-

devalvering av landets valuta arbetsmarknadens

i viss med

ter till inflationen. EFO-modellen tappning (t.ex.

om fast växelkurs) kan ge en del manniskor intrycket

antagandet

att inflationen är någonting helt och hållet utifrån bestamt

har att l det - att arbetsmarknadens parter inte någon moglighet långa loppet påverka inflationstakten.

A., On Keynesian Economics and the Economics 3) Jfr Leijonhufvud,

Oxford (Oxford Univer-

of Keynes. A Study in Monetary Analysis, sity Press) l968, särskilt kapitel II. Där talas om prisanpasssom två alternativa sätt att reaning och kvantitetsanpassning och utbudsförändringar. Arbetslöshet är en gera pâ efterfrâgekvantitetsanpassning.

64 Bilaga 1

politikerna, utan dessa har genom ekonomisk politik försökt hålla I

sysselsättningen uppe1). Vetskapen om att politikerna ingriper för T

att bekämpa arbetslösheten har antagligen ökat prishöjningsbiasen på arbetsmarknaden. Det finns ju mindre skäl för de fackliga organisationerna att gå med på lönesänkningar för att skapa balans på arbetsmarknaden, när de vet att full sysselsättning ändå kommer att upprätthållas.

2.3.4.5 Spekulationer om prishöjningsbias på varumarknader

Antag att en grossist säljer varor, som utan problem kan lagras hos detaljisterna under 3-6 månader. Han höjer sina priser till detaljisterna, därför att han har fått ökade kostnader.

Efter en tid sjunker emellertid grossistens kostnader tillbaka till nivån före kostnadshöjningen. Kommer han då att sänka sina priser tillbaka till den gamla nivån? I en del lägen skulle han kunna skada sina gamla kunder genom att göra detta. Vi kan tänka oss att han har en kund, som han regelbundet har sålt varor till

under de senaste åren. Vid tiden för kostnadssänkningen hos grossis-3

ten har denne detaljist ett lager av varor anskaffat till det i l 1 högre inköpspriset. Han vill kunna hålla uppe nivån på sina för- i

under den närmaste tiden för att förlust l

säljningspriser slippa l

på detta lager. Det kan han antagligen också göra, om ingen annan f

detaljist i hans närhet börjar sälja till lägre priser. Sådan priskonkurrens skulle emellertid uppkomma, om en nyetablerad detaljist V utan problem med ett tidigare varulager anskaffat till höga inå köpspriser fick köpa från grossisten till lågt inköpspris. Om grossisten sänkte de priser, som han tog ut av sina detaljistkunder, skulle detta alltså kunna leda till att gamla stamkunder fick problem genom att nyetablerade detaljistkunder inte besvärades på samma sätt av grossistprisets förhistoria.

l) I Mccracken-rapportens terminologi kallas sådan politik inte för ackommoderande. Det handlar ju inte om anpassning ti I en stegring av lönenivån som har skapat utbudsöverskott på arbetsmarknaden utan i stället om anpassning till en efterfrågeminskning på arbetsmarknaden beroende på en konjunkturnedgång. Jfr Mccracken, P. et al Towards Full Employment and Price Stability, Paris (OECD) l977, sid l84 och l92. Ändå påverkar politiken förväntningarna och därmed det ekonomiska systemets funktionssätt och därigenom förutsättningarna för stabiliseringspolitik.

1981241 1

Om grossister (och andra sä1jare i tidigare 1ed än deta1jist1edet) tar hänsyn ti11 hur den egna prissättningen inverkar på kundernas konkurrenssituation, kan detta 1eda ti11 prishöjningsbias. Det går också att visa exempe1 på att det borde finnas tendenser ti11 prissänkningsbias.

Antag att en sä1jare 1evererar en viss insatsvara ti11 Västtysk1and. Säljaren uttrycker sitt pris i US$ och hans pris i utgångs1äget är $600 per enhet av den färdiga produkten. Den färdiga produkten exporteras från Västtysk1and och dess pris är $1200. Antag att växe1kursen i utgângs1äget är 2 DM/$. Den västtyske producenten köper a11tsâ insatsvaran för DM 1200 och erhå11er DM 2400 per producerad enhet. Föräd1ingsintäkten är a11tsâ DM 1200 per produ-

cerad enhet. (Vi bortser från andra insatsvaror).

Antag att växe1kursen därefter ändras ti11 1,90 DM/$, dvs. att D-marken apprecieras. Vid konstanta priser i $ sku11e nu den västtyska producentens föräd1ingsintäkt b1i DM 1140 per enhet. Om däremot sä1jaren av insatsvaran utnyttjade apprecieringen ti11 att höja sitt försä1jningspris i $, sku11e den västtyske producentens föräd1ingsintäkt kunna pressas ned mot DM 1080 (vid oförändrat pris i DM pâ insatsvaran och oförändrat pris i $ på den färdiga varan). Genom att inte sänka priset i DM på sin produkt, å sku11e a11tsâ insatsvarans sä1jare kunna vå11a sin västtyske kö- : pare kännbara 1önsamhetsprob1em.

Antag nu att växe1kursen istä11et ändras från utgängs1äçets 2DM/$ ti11 2,10 DM/$, dvs. att D-marken deprecieras. Vid konstanta priser i $ sku11e nu den västtyske producentens föräd1ingsintäkt b1i DM 1260. Hans 1önsamhet sku11e a11tsâ ökas i förhå11ande ti11 utgångs1äget, trots att insatsvarans pris hade stigit från DM 1200

ti11 DM 1260. Vid oförändrat pris i $ på den färdiga varan sku11e

sä1jaren av insatsvaran kunna ta ut ett något höjt pris i $ för sin vara utan att den västtyske producentens föräd1ingsintakt i DM sku11e behöva sjunka i förhå11ande ti11 utgångs1äget. En depreciering av en va1uta 1eder eme11ertid i a11mänhet ti11 att priserna på ifrågavarande 1ands exportvaror sjunker i andra 1än-

66 Bilaga 1 S()lJ 1981:41

ders vaiutor som de stiger i exportiandets

va1uta1).i

samtidigt egen 1 I så fa11 biir utrymmet för höjningar av priset i 3 på insatsvaran mindre. Dessutom brukar man traditione11t anta att priserna i andra iänders vaiutor åtminstone inte höjs på de varor som importeras tiii ett iand, vars vaiuta deprecieras. Detta taiar också för att prishöjningen i DM begränsas. Vid sjunkande priser i S, b1ir prishöjningen i DM ti11 och med mindre än deprecieringens 5 procent.

Det senaste exemplet visar hur en säijare skapar större probiem för sin kund, om han underiåter att sänka sitt pris (i kundens vaiuta) när detta är kostnadsmässigt motiverat än om han höjer sitt pris (i kundens vaiuta) när detta är kostnadsmässigt motiverat. Om säijaren bekymrar sig om sina kunders konkurrenskraft och iönsamhet, sku11e vi a11tså i detta fa11 ha aniedning att räkna med prissänkningsbias snarare än prishöjningsbias. Vår s1utsats av de två exempien måste vara, att vi behöver göra mer omfattande studier - heist med stora empiriska ins1ag - innan vi kan säga. om det finns större anledning att räkna med prishöjningsbias än att räkna med prissänkningsbias.

2.4 Prisspridning me11an marknader

2-4-1 Mertiw_pziâseridninggtawåt ech äaåâ: samthgrisgnzeu

i i

E*“i5§.P3C1åi9_ |1

i

Begreppen vertikai prisspridning framåt respektive bakåt och i

i horisonteil prisspridning förkiaras iättast med hänvisning ti11 I

EF0-mode11en2).I denna finns nämiigen exempei på a11a de tre 01ika

sorternas prisspridning.

1) I detta sammanhang får vi inte använda oss av gängse resonemang Om inverkan av oiika utbuds- och efterfrågeeiasticiteter. Vi tiliämpar ju inte gängse pristeoretiskt anaiys med ett samspei meiian utbud och efterfrågan, som ieder til] att priser stäiier in sig på sådana nivåer att efterfrågade kvantiteter blir 1ika stora som utbjudna kvantiteter. Det s.k. Marsha11-Lerner-vi11koret och andra mer sofistikterade vi11k0r är a11tså ex definitione utesiutna från denna anaiys, där ju de traditione11a prisciearingmekanismernas existens ifrågasätts. 2) Observera att vi då måste återgå tiil att se EFO-m0de11en som en rekursiv mode11.

Bilaga I 67

Huvudkurssamband nr (2) är ett exempel på vertikal prisspridning bakåt. När k-sektorns priser stiger, ökar allra först k-företagens lönsamhet. Därmed får de råd att betala högre priser för använda resurser, t.ex. arbetskraft, vilket ju sambandet är uttryck för.

Huvudkurssamband nr (3) är ett exempel på horisontell prisspridning. Omständigheten att lönerna stiger i k-sektorn ökar ju inte di-

rekt s-företagens förmåga att betala löner till sina anställda1).

Det ökar inte heller direkt några kostnader - i detta fall närmast levnadsomkostnader - för s-sektorns anställda. Att lönerna ändå höjs kan förklaras med att s-sektorn annars skulle få svårt att konkurrera om arbetskraft och/eller att den solidariska lönepolitiken kräver att s-sektorns och k-sektorns löner skall stiga i samma takt.

Huvudkurssamband nr (4) är ett exempel på vertikal prisspridning framåt. När lönerna stiger inom s-sektorn, stiger produktionskostnaderna inom s-sektorns företag och detta leder i sin tur till att priserna höjs på s-sektorns produkter.

2.4.2 Brisspriäning i xerklishstsa

? För att företag skall kunna överleva måste priserna i det långa loppet höjas åtminstone i takt med kostnaderna. I avsnitt 2.2 lämnades belägg för att priser även kortsiktigt följer kostnader. Detta är f.ö. förenligt med fair play på kundmarknader och “osäkerhetsminimerande beteende på oligopolmarknader. Vertikal prisspridning framåt torde alltså vara en vanlig företeelse.

I avsnitt 2.2 visas att horisontell prisspridning och vertikal prisspridning bakåt är vanliga, när det gäller lönebildning. Är de också vanliga, när det gäller produktprisbildning? Det har inträffat att priserna på thê och kakao på de internationella marknaderna har stigit efter det att de brasilianska kaffeplantagerna i stor omfattning drabbats av frost. (Kaffepriserna har givetvis också stigit). Detta är ett exempel på horisontell prissprid- I) Indirekt ökar förmågan genom att k-sektorns anställda kan köpa mer s-varor och/eller betala högre priser för dessa varor.

68 BMW 1 sou 1981:41

ning. Calmfors och Herins resultat tyder på att svensktillverkade exportprodukters priser direkt påverkas av priserna på konkurrerande utländska produkter. I någon mån - men inte i lika hög grad som för exportprodukterna påverkas priserna på en del svenska importkonkurrerande produkter av motsvarande utländska

produkters priser]). I den nämnda uppsatsen har Calmfors och

Herin överhuvud taget inte undersökt om annan typ av horisontell prisspridning förekommer på produktmarknaderna än sådan som går från utlandstillverkade produkter till liknande svenska produkter. Därmed belyser denna uppsats inte heller denna fråga - åtminstone inte direkt. Själva_omständigheten att den horisontella prislänken tycks vara mindre kraftig från utländska varor till liknande varor som säljs på den svenska marknaden än från utländska varor till svenska varor, som säljs på utländska marknader, är emellertid intressant. Kan det vara så att svenska tillverkare även inom importkonkurrerande näringar, som säljer till svenska kunder upplever sig befinna sig på en kundmarknad och att denna marknads regler för fair play i så fall innebär bl.a. att man inte får utnyttja t.ex. förhållandet att utländska konkurrenters priser har blivit högre?

Calmfors och Herins uppsats tyder på att horisontell prisspridning framåt även mellan produktmarknader är en mycket vanlig företeelse. För nästan alla de undersökta produkterna fann de ju att priserna påverkades av materialkostnaderna.

E

l Det finns mycket som talar för att prisspridning bakåt är vanlig. Stigande priser på papper kan småningom leda till stigande priser på pappersmassa och på massved, för att ta ett exempel. Vi rör oss ju här också mot marknader, som kan karaktäriseras som auktionsmarknader med priser, som är rörliga såväl uppåt som nedåt.

l) Calmfors, L och Herin, J (l979).

Bilaga I 69

2.5 Förväntningarnas betydelse

Tankestrukturen i detta avsnitt sammanfattas i fig. 4. Framställningen följer 1 stort sett detta schema. Innan tankeschemat presenteras, är följande påpekande på sin plats: En sammanhängande logisk förklaring, s(m inte motsägs av kända fakta, behöver inte nödvändigtvis vara sann. Detta bör hållas i minnet, när relevansen hos de förklaringar, som framförs, bedöms. Trots att förklaringarna har vunnit burskap inom den ekonomiska vetenskapen, finns det några skäl att vara skeptisk mot dem. De innehåller t.ex. starka inslag av spekulation om förväntningar, förväntningsstyrt beteende och lärprocesser. Samtidigt förs resonemangen i starkt aggregerade termer. Det senare medför t.ex. att omständigheten, att stark inflation ofta går hand i hand med stora relativprisförändringar, skjuts i bakgruncen. Företag som producerar och säljer produkter, vars relativpriser sjunker i samband med en kraftig inflation, kan ju få Ä stora problem med lönsamnheten, och detta kan vara en strukturell förklaring till stor arbetslöshet i samband med kraftig inflation. (Se f.ö. slutet av avsnitt 2.3.1). I det följande trängs denna typ av förklaring tillbaka av ett i och för sig imponerande tankebyggande. Det skulle också vara orätt att inte informera om ett sätt att föra resonemangen, som har blivit så väletablerat inom den ekonimiska vetenskapen.

Förväntningar påverkar direkt innehållet i de avtal som träffas. å Ju mer avtal innehåller garderingar i form av om... så-satser, f desto större resurser skulle gå åt för att sluta avtalen och desto större sannolikheten för inbördes motsägelser mellan olika

skulle

avtal vara“). Därför finns en mängd outtalade förutsättningar om

den framtida utvecklingen bakom varje avtal. Om sedan den faktiska utvecklingen avviker från vad som outtalat förutsattes, kan problem uppkomma - i värsta fall i form av konkurser och därav föl»

l) Om priset på vara A i ett avtal görs beroende av hur priset på vara B utvecklas, och samtidigt, i ett annat avtal, priset på vara B görs beroende av vad som händer med priset på vara A, kan en motsägelse lätt uppkomma.

70 Bilaga 1

J? Faktisk, Avtals; Arbets- Arbets- UTVGCWUQ sannolnk- löshets- Iöshet het och vakanstider Ekonomisk politik

n

-a F orvan - t A vta s- I . | n n a- /7

ningar innehåll tion kostnader,

láånkurser Bytes_

balans \ l

4 över hur faktisk utveckling, förväntningar och Figur Principskiss ekonomisk pohtik kan tänkas samverka

Büagal 71

jande arbetslöshet. I sig själva innebär också avtalen en viss och kostnadsutveckling. På så sätt blir de avgörande för inpris-

flation och bytesbalans1)

Det är inte nödvändigt att två avtalsslutande parter hyser identiska förväntningar om sådana framtida förhållanden, som inte specificeras i avtalet. Det får tvärtom anses vara vanligt att förväntningarna i olika avseenden. För det första kan parterna ha olika skiljer sig uppfattning, vad avser en given storhets (t.ex. konsumentprisindex) utveckling . För det andra kan det vara olika storheters utveckling, som är betydelsefulla för respektive part, och som därmed är någorlunda medvetet konkretiserade.

Som exempel på det sistnämnda kan nämnas att en arbetsgivare,som sluta ett löneavtal, främst är intresserad av vad som är på väg att kommer att hända med avsättningspriserna på sina egna produkter men däremot tämligen ointresserad av vad som kommer att hända med i allmänhet. Arbetstagaren, däremot, är mycket intresserad priserna av vad som kommer att hända med priserna på konsumentvaror i all-

mänhet3).

Omständigheten att förväntningar i de två avseendena skiljer sig kan direkt påverka avtalssannolikheten, dvs. den tid som går åt för x att nå en överenskommelse och/eller för att två parter, som kan 5 i komma överens, skall finna varandra. Detta kan direkt påverka t.ex. 3 den genomsnittliga tiden för arbetslöshet och vakanser. Om det i genomsnitt går fort för sökande på arbetstagar- och arbetsgivarsidan att finna motparter att sluta anställningsavtal med, blir

l) I fig.4 har inte åskådliggjorts möjligheten att bytesbalansen kan vara beroende av en kombination av förväntningspåverkad kostnadsutveckling och faktisk internationell prisutveckling. 2) Att olika individer och olika grupper av individer har olika förväntningar om konsumentprisernas framtida ökningstakt framgår av Lars Jonungs Uppfattad och förväntad inflation i Sverige, bilaga 3 till prisregleringskommittêns betänkande. torde dessutom vara särskilt intresserad 3) Även en arbetstagare av vad som kan komma att hända med priserna på de varor, som han är med om att producera. Hans egen anställningstrygghet är ju beroende av detta.

72 Bilagal

också arbetslösheten mindre än om denna process tar lång tidll

Dessutom påverkar kombinationen av förväntningar och faktisk utveckling sannolikheten för att avtal skall träffas. Milton Friedman respektive några av författarna i boken Microeconomic Founda-

tions of Employment and Inflation Theory har därvidlag framhållit

något olika aspekterz), som emellertid leder till samma slutsats,

nämligen att arbetslösheten kortsiktigt minskar, om den faktiska inflationen ökar vid givna inflations- och lönestegringsförväntningar, och att arbetslösheten ökar, om den faktiska inflationen minskar vid givna inflations- och lönestegringsförväntningar.

l) För detta synsätt finns numera redogjort även i nationalekonomiska läroböcker, som används på elementär nivå. Se t.ex. Axelsson, R., Löfgren, K.G. och Nilsson, L-G., Den svenska

arbetsmarknadspolitiken, Lund (Prisma) l979, kapitel 2.

2) Friedmans förklaring finns t.ex. i hans Nobelföreläsning, lg; flation and Unemployment: The New Dimension of Politics., Lon-

don (Institute of Economic Affairs) l977.

I korthet kan denna förklaring sammanfattas sålunda: Om priserna i allmänhet börjar stiga snabbare än tidigare, hinner varken arbetstagare eller 1 arbetsgivare på en gång uppfatta detta. Eftersom arbetsgivarna denna nästan helt l (i egenskap) * fokuserar sitt intresse på och samtidigt var och en är väl informerad om sin respektive egna produkts prisutveckling, 1 ökar deras genomsnittliga benägenhet att anställa arbetskraft | vid givna nominella löner. Givna nominella löner kan f.ö. innebära att de nominella löner, som begärs på marknaden av Å arbetssökande, stiger i en given genomsnittlig procentuell

takt.)

Arbetsgivarnas reaktion leder delvis till att arbetslöshetsti- › derna förkortas,delvis till att de faktiska nominella löner- 1 na blir högre (ökar snabbare). Eftersom även de arbetssökande ; inte till fullo har insett att konsumentpriserna har börjat stiga snabbare än tidigare, uppfattar de de nominella lönehöjningarna som reallönehöjningar och accepterar därför anställningserbjudanden i större utsträckning än tidigare. På så sätt följs en ökning av inflationstakten av en ökning av lönernas nominella ökningstakt och en minskning av arbetslösheten. Det sistnämnda beror på att reallönerna i själva verket minskar och att den enskilde arbetsgivarens timintäkt i genomsnitt ökar mer än timlönekostnaden, samtidigt som den enskilde arbetstagaren (alltså) i första häpenheten tror att han har fått en reallönehöjning. Resonemangets omvändning kan föras, om priser i allmänhet börjar stiga långsammare än tidigare. Arbetslösheten hålls emellertid i båda fallen på en annan nivå än den ursprungliga endast fram till dess att förväntningarna har hunnit anpassas till de nya erfarenheterna.

Författarna i Phelps, E.S et al, Microeconomic Foundatiogs of

Employment and Inflation Theory, New York (N.H. Norton & Com-

i sou 1981:41 Bilaga 1 73

Utfallen i form av inflation och bytesbalanssaldo påverkar i sin tur kommande förväntningar. Detta förklarar att arbetslösheten tenderar att återgå till den gamla högre nivån efter en tids inflation i högre takt än tidigare Förväntningarna anpassas och därmed upphör den diskrepans mellan förväntningar och faktisk utveckling, som tidigare hade ökat avtalssannolikheten på arbetsmarknaden.

Utfallen i form av arbetslöshet, inflation och bytesbalanssaldo pâverkar också den ekonomiska politiken, som sedan i sin tur påverkar den faktiska utvecklingen. Dessutom kan det tänkas att den ekonomiska politiken direkt påverkar förväntningarna.

olika ekonomisk politik i så fall påverkar förväntningarna är

ggr

en av de strategiska frågorna i denna studie. För det första kan förväntningarna knytas till den ekonomiska politiken som sådan. Kommer politikerna att rädda sysselsättningen, om arbetsmarknadens avtalar om så höga lönehöjningar att näringslivets konkurrensparter kraft försvagas, eller kommer politikerna att låta parterna skylla sig själva“? Här kanske rentav en politiker, som ganska allmänt anses vara en vettvilling utan social medkänsla, har särskilt stor utsikt till framgång, om han deklarerar avsikten att föra en ekono misk politik enligt den sistnämnda riktlinjen.

forts. 2) fr föregående sida

pany. Inc.) l970, använder en sökteoretisk ansats för att förklara att arbetslösheten kortsiktigt minskar, om lönehöjningstakten ökar , och att arbetslösheten kortsiktigt ökar, om lönehöjningstakten minskar den kortsiktiga s.k. Phillipskurvan): Om t.ex. ar-

l (dvs.

betssökande, beroende på att ökningstakten för nominella löner har E : ökat, i genomsnitt behöver kortare tid för att stöta på anställningserbjudanden, som ligger på eller ovanför den aspirationsnivå, som de på basis av tidigare erfarenheter har ansett vara rimlig, förkortas den genomsnittliga arbetslöshetstiden och därmed minskar arbetslösheten. Man kan säga att processen i Friedmans förklaring inleds med ändrad prisstegringstakt för varor under det att processen i förklaringarna i Phelps et al inleds med ändrad stegringstakt för de nominella lönerna. Förklaringarna är emellertid inte oförenliga. Man ; kan t.ex. säga att arbetssökandes reallönekrav kan förklaras med ; att de har en viss uppfattning om vad som är realistiskt att krä- * att om vilka som va, dvs. de har vissa förväntningar erbjudanden, kan komma att dyka upp.

74 Bilaga 1

Inflationsförväntningarna kanske också kan påverkas t.ex. via prisregleringspolitik. Detta diskuteras i avsnitt 2.6.3.

Med ekonomisk politik påverkas också relationen mellan faktisk utveckling och innehållen i privata avtal. Därmed får den ekonomiska politiken verkningar på enskilda företags lönsamhet, konkursfrekvensen etc. och därmed indirekt på arbetslösheten. Här finns en stor mängd möjliga fall att diskutera. En åtstramningspolitik kan få direkta verkningar på vissa priser samtidigt som andra priser redan har hunnit läsas genom avtal. enskilda Somliga och företag kan på basis av detta få oförutsedda vinster under det att andra drabbas av oförutsedda förluster. Om politikerna hade större kunskap om hur avtal sluts och om vilka priser, som i ett visst läge hade hunnit bli bestämda genom avtal respektive vilka priser, som direkt påverkades av penning- och finanspolitik, skulle de också veta mer om var i ekonomin vinster och förluster uppstod till följd av ekonomisk-politiska åtgärder. En sådan kunskap skulle sedan eventuellt kunna användas för att regleringsvägen ändra priser, som hade lästs på ett sådant sätt, att oförutsedda vinster och förluster uppkom, genom att andra priser fick en oförutsedd utveckling.

Under de senaste lågkonjunkturerna har inflationstakten varit högre än under tidigare högkonjunkturer. Detta behöver inte förklaras med att det numera finns mer prishöjningsbias i det ekonomiska systemet eller att beslutsfattandet har blivit mer koncen-

trerat1).

Man kan i stället förklara förändringen med att olika beslutsfattare (arbetssökande, löneförhandlare, företagare, konsumenter etc.) har lärt sig av tidigare erfarenheter. Mot slutet av l960talet uppfattades detta decenniums måttliga inflation som tillhörande naturens ordning. I detta läge erfordrades doser av inflation som var större än man allmänt hade vant sig vid för att kortsiktigt minska arbetslösheten. Om man hade försökt minska in-

l) Av avsnitt 2.3.4.3 framgick f.ö. att det inte var särskilt stor prishöjningsbias inom koncentrerade branscher.

SOU 1081:41 Bilaga 1 75

flationstakten, så att den hamnade under den allmänt förväntade, skulle en del parter, som hade slutit avtal på basis av sina inflationsförväntningar, ha råkat ut för obehagliga överraskningar. När den ekonomiska politiken inriktades på att upprätthålla sysseloch enskilda från obehagliga sättningen och på att skydda företag anpassades också inflationstakten till dessa nya överraskningar, ”krav”.

Så småningom lärde sig emellertid folk att förvänta ännu högre inflationstakt och därmed erfordrades ännu större inflationsdoser

för att nå givna mål för sysselsättningen etc. 1)_

Man kan alltså att stagflationen väl går att förklara som en säga, kombination hos enskilda ekonomiska subjekt å ena siav en lärprocess dan och en ackommoderande ekonomisk politik å andra sidan. De enskilda lär sig att förvänta allt snabbare inflation. Den subjekten ekonomiska politiken ackommoderas till dessa ändrade förväntningar och bidrar till att processen med ökande inflationsförpå så sätt väntningar går vidare.

2.6 Ekonomisk-politiska slutsatser

2.6.l §ammanfattnigg_av vad vi_vgt_ogh_intg vet

En målinriktad ekonomisk politik bör så långt detta är möjligt 5 och beprövad erfarenhet. Även i de fall då bygga på vetenskap och erfarenhet inte lämnar någon vägledning, är man vetenskap tvungen att fatta något beslut. Åtminstone implicit är ju även

i icke-agerande följd av ett beslut.

denna överensstämmer med t.ex. den som finns i l; beskrivning Mccracken, P. et al, Towards Full Employment and Price Stabi- Paris Det kan också nämnas att Cagan (1975) ljty, (0ECD)l977. i sin studie över under lågkonjunkturer förprisflexibilitet klarar den minskade benägenheten att sänka priser i lågkonjunkturer snarare fortsätta med att höja priser under så- (och att kan förklaras med att tidigare misslyckanden med att dana) bromsa inflationen förstärker uppfattningenatt inflationen inte kommer att minska och att detta i sin tur leder till försvagade reaktioner /vad gäller nominella priser/ på efterfrågaminskningar. Se f.ö. också Cagan l979, sid. 91-94.

76 Bilaga I

Vi skall nu sammanfatta en del av den strategiska som kunskap, vi anser oss ha respektive en del av de strategiska frågor som § återstår, när de ekonomisk-politiskt ansvariga vill ha ledning särskilt inför beslut i frågan om prisregleringar skall användas för att bekämpa inflationen. Denna kunskap och dessa avfrågor ser prisändringsprocessernas mekanismer och hur sysselsättning och företags överlevnad påverkas i olika prisändringsförlopp. Prisregleringars eventuella biverkningar på resursallokering, inkomstfördelning och samhällets beslutssystem behandlas i avsnitten 3, 4 och 5.

Vi tror oss veta att EFO-modellens tankestruktur väl för fungerar att förklara den långsiktiga relationen mellan internationell prisutveckling, växelkursutveckling, prisutveckling på k-sektorns produkter, timintäkt i k-sektorn, timlönekostnadernas utveckling, utveckling av lönekostnad per producerad enhet i s-sektorn samt prisutveckling för s-sektorns produkter. Avvikelser från EFO-modellens huvudkurser (sic) börjar i första hand med att lönerna börjar avvika från sin huvudkurs. Sådana lönekursavvi- * ä kelser sprider sig sedan till priserna och kpå s-sektorns sektorns produkter. Ekonomins återgång till ”normal löneandel

i

kan antingen ske via en process med sysselsättningsproblem

eller via t.ex. i form

ekonomisk-politisk ackommodering av växelkurs- 1

förändringar, som även långsiktigt möjliggör en så hög infla- 1

tionstakt att även k-sektorns priser i kronor stiger snabbare

: än konkurrerande i andra valutor. Det senast * produkters priser sagda innebär att arbetsmarknadens faktiskt har möjlighet

parter E

att genom sitt agerande inflationstakten påverka i långt större 1 utsträckning än många omedelbart trodde sig ha förstått, när de stiftade sin första bekantskap med EFO-modellen år l970. omkring

(Det är f.ö. möjligt att många sedan inte har ändrat

den uppfattning, som de då bibringades).

Att det är så besvärligt att till ett med normal återgå läge löneandel kan förklaras med att det finns starka skäl till att räkna med prjshöjningsbias på arbetsmarknaden. När de nominella lönerna en gång har höjts, går det i praktiken inte att säna dem. Landets internationella konkurrenskraft kan därför återställas

SOU 1081:41 Büagal 77

antingen genom en devalvering, som innebär bl.a. höjd allmän prisnivå och sänkta reallöner (samt som kan skapa och/eller förstärka förväntningarna om ytterligare prishöjningar) eller att man inväntar att nominallönerna i andra länder skall hinna ikapp landets nominallöner.

I situationer med stark inflation och framför allt med stigande inflationstakt finns det dessutom starka krafter på arbetstagarsidan att ytterligare driva upp lönehöjnings- och inflationstakt. Principen på den svenska kreditmarknaden med rörliga till inflationstakten anpassade nominella räntesatser kan nämligen i kombination med ökande inflationstakt försätta stora grupper av löntagare i finansiellt besvärliga situationer, som de försöker rå-

da bot på genom att kräva ytterligare lönehöjningar l).

I avsnitt 2.2 formulerades bl.a. en huvudkurs för löneutvecklingen

(samband nr (2)).Tillsammans med huvudkursen för k-sektorns pris-

utveckling (samband nr (l))skapar löneutvecklingens huvudkurs ett utrymme för lönehöjningar. Detta löneutrymme påverkas då givetvis bl.a. av vilken växelkursutveckling man har bestämt sig för. I ett kommande avsnitt (2.6.4.l) kommer möjligheten att föra en uppsknivningspolitik att diskuteras.

Nu kan det emellertid hända, att lönerna ökar mer än löneutrymmet vid den växelkurspolitik, som man har bestämt sig för att föra. Detta försätter de ekonomisk-politiskt ansvariga i en obehaglig valsituation. Om de väljer att hålla fast vid växelkurspolitiken och inte heller försöker ackommodera till lönehöjningen genom att öka sysselsättningen inom den offentliga sektorn, ökar arbetslösheten i samband med att företagen blir mindre lönsamma och mindre konkurrenskraftiga. Denna situation varar tills utländska lönekostnader och priser har hunnit ifatt lönekostnaderna inom landet. Om statsmakterna däremot väljer att ackommodera till de genomförda lönehöjningarna t.ex. genom att ge upp l) Om de alternativt lyckas genomdriva höjda bostadstillägg eller statliga räntesubventioner, kan inflationskrafterna ändå förstärkas, denna gång primärt via ett ökat budgetunderskott och därmed en ökad tillväxttakt för den nominella penningmängden.

78 Bilaga I

växelkurspolitiken (t.ex. genom att engångsdevalvera), skapas extra impulser till att höja prisnivån. I bästa fall medför detta endast att inflationstakten ökar tillfälligt, varefter prisnivån fortsätter att förändras i samma takt som utan ackommoderande ekonomisk politik (men hela tiden på en högre nivå än utan denna politik). Resultatet kan emellertid också bli en bestående ökning av inflationstakten genom att förväntningarna och därmed bl a. framtida lönehöjningar påverkas och att statsmakterna av detta känner sig tvingade att låta engångsåtgärden följas av ytterligare ackommoderande ekonomisk politik. Sålunda kan t.ex. en engångsdevalvering följas av ett antal ytterligare devalveringar, som sammantagna innebär att man har valt att ändra växelkursstrategi.

De löneavvikelser som inlett en process av ovan beskrivet slag kan i sin tur bero på att arbetsmarknaden har blivit överhettad eller på att arbetsmarknadens parter förväntat en snabbare ökning av k-sektorns timintäkter än som (före ackommoderande ekonomisk politik) har inträffat.

Det finns resultat som tyder på att utvecklingen av priser på insatsvaror påverkar utvecklingen av s-sektorns produktpriser och av priserna på importkonkurrerande produkter. Därmed skulle en utveckling med avvikelser från olika huvudkurser kunna inledas med att vissa insatsvarupriser steg. Som en tillämpning av vår nedan beskrivna allmänna okunnighet om huruvida prishöjningsbias förekommer eller ej skall vi här nämna att vi inte vet, om prissänkningar på insatsvaror medför så stora vinst- och konkurrenskraftsökande avvikelser från huvudkurserna som man skulle ha anledning att vänta med ledning av de samband, som presenteras i avsnitt 2.2. Vi måste ju komma ihåg att dessa samband har skattats på i huvudsak statistiska uppgifter över höjningar av bl.a. insatsvarupriser. Vi skulle göra oss skyldiga till en mycket osäker extrapolering, om vi använde dessa samband för att förutsäga vad som hände vid sjunkande insatsvarupriser.

Det går inte att avvisa hypotesen om att avvikelser från huvudkurserna kan inledas med prishöjningar på s-sektorns produkter,

som i sin tur beror på erfarenheter av tidigare prisstegringar inom samma sektor.

Vissa produktpriser tycks vara mindre lättrörliga än andra. Det

mesta talar för att denna skillnad i rörlighet är både ett högkonjunktur- och ett lågkonjunkturfenomen. Detta betyder att relativpriserna på produkter med trögrörliga nominella priser sjunker vid och stiger vid en lågkonjunktur. När en krafen högkonjunktur inflation inleds, tenderar också relativpriserna för varor med tig trögrörliga nominella priser att sjunka. Detta kan tänkas skapa problem med lönsamheten i de företag, som tillverkar produkter med trögrörliga nominella priser. I samband med en senare catching up tenderar emellertid ifrågavarande produkters relativpriser att återhämtas.

Däremot talar de noggranna undersökningar, som har genomförts i USA,m0t att det skulle finnas särskilt stor prishöjningsbias för med trögrörliga priser. över konjunkturcykeln som produkter helhet ökar sådana varors priser alltså varken mer eller mindre än andra varors priser annat än i den mån deras relativpriser

långsiktigt ändras1). Ett visst samband finns mellan koncentre-

rat företagande och/eller beslutsfattande och trögrörlighet hos Detta samband kan emellertid bero på att det finns någon priserna. förklaring, t.ex. produkternas karaktär. gemensam bakomliggande För övrigt är knappast trögrörlighet hos priserna i sig något in- Endast om trögheten är asymmetrisk så att det flationsproblem. är lättare att höja än att sänka priser, uppkommer inflationsproblem.

Det går inte att uttala sig om produkter i allmänhet har prishöjningsbias, Under l930-talets depression sjönk den allmänna pris-

l) Eftersom arbets-(och total-)produktiviteten stiger långsammare inom s-sektorn än inom k-sektorn, ökar ju s-sektorns priser långsiktigt i förhållande till k-sektorns priser. Man kan emellertid inte av detta säga att s-sektorns produkter har på basis en större prishöjningsbias än k-sektorns produkter, åtminstone inte med den definition på prishöjningsbias, som anges i avsnitt 2.3.4.1.

80 Bilaga 1

nivån1). Under de senaste lågkonjunkturerna har inflationstak-

ten varit högre än under tidigare högkonjunkturer. Han behöver emellertid inte tillgripa tillkomsten av prishöjningsbias som ett nytt fenomen i ekonomierna för att förklara denna s.k. stagflation. överhuvud taget behöver inte några strukturella eller konstitutionella förändringar i våra ekonomiers sätt att fungera föras in. Stagflationen kan i stället ses som resultatet av en lärprocess i samspel med ackommoderande ekonomisk politik. Erfarenheterna har lärt olika beslutsfattare (arbetssökande, löneförhandlare, företagare och konsumenter) att inflation är något att räkna med. Olika beslut och överenskommelser har baserats på denna förväntan. Inflationen i sina tidigare små doser har på så sätt förlorat sin överraskningskaraktär. Därmed har inflation i större doser kommit att behövas för att tillfälligt sänka arbetslöshetens nivå. Inflation i åtminstone förväntad omfattning har varit nödvändig för att inte somliga parter som slutit avtal på basis av sina inflationsförväntingar skulle råka ut för obehagliga överraskningar. Att inflationen har anpassats till dessa nya krav kan förklaras med att den ekonomiska politiken har inriktats på att upprätthålla sysselsättningen och skydda enskilda och företag från obehagliga överraskningar.

I detta sammanhang är det motiverat att påminna om Lars Jonungs

resultat beträffande uppfattad och förväntad inflationz). En av

hans slutsatser är att ju kraftigare människor tycker att inflationen har varit, desto kraftigare inflation räknar de med under den närmaste framtiden. Detta talar för att det finns en korrelation mellan (subjektiva) inflationserfarenheter och inflationsförväntningar. En annan observation, som också (och egentligen mer övertygande) stöder hypotesen att människors inflationserfarenheter är en viktig bestämningsfaktor för deras inflationsförväntningar är att människor med flera års inflationserfarenheter och därmed - vid l970-talets slut - genomsnittliga erfarenheter av lägre inflationstakt i genomsnitt väntar sig mindre in-

l) Detta inträffade inte bara i USA (vilket nämns i avsnitt 2.3.4.3) utan också i Sverige. 2) Se Jonung, L., Uppfattad och förväntad inflation i Sverige, bilaga 3 till detta betänkande.

sou 1931:41 Bilaga 1 81

flation under den närmaste framtiden än människor med ett mindre antal års inflationserfarenhet.

Även om Jonungs resultat stöder hypotesen att inflationsförväntningar till stor del bestäms av människornas inflationserfarenheter, är hans material otillräckligt för att möjliggöra en prövning av hypotesen att inflationsförväntningar skulle gå att di-

rekt påverka med ekonomisk-politiska åtgärder]). Pâ denna punkt

är politikerna alltså, ännu så länge, tvungna att handla på basis av enbart tro. På denna punkt finns alltså, ännu så länge, inte något vetande att hänvisa till.

2.6.2 gegrgppsgiskgssign_ogh_bggreppsdgfinitioger

2.6 2.1 Funktionella respektive formella definitioner

När begreppet ”prisreglering skall ges innehåll, som är ändamålsenligt för ekonomisk analys,räcker det inte med att söka definitionerna i lagtexter och författningssamlingar. Detta utesluter givetvis inte att en del av informationerna måste hämtas i sådana källor.

Funktionellt är priser reglerade av myndigheterna så länge som är annorlunda - - än de skulle ha varit priserna vanligtvis lägre vid likadana efterfråge- och konkurrensförhållanden

kosånads-,

I

utan regleringar . Därmed kan priser vara funktionellt reglera-

I

de samtidigt som de är formellt helt oreglerade. I det svenska

l

rättsregelsystemet finns t.ex. reglerna för prisövervakning utan-

för prisregleringslagen. Redan på denna grund skulle någon kun-

na hävda att prisövervakning inte är prisreglering. Intressantare är emellertid att företagen formellt har fullständig suveränitet vid prissättningen under ett tillstånd med prisövervakning. De kan besluta att ändra ett pris med omedelbar verkan utan att någon myndighet kan förbjuda detta. Ändå kan ett läge med prisövervakning vara funktionell prisreglering. l) Det går givetvis att påverka förväntningarna indirekt i den mån ekonomisk politik leder till att människorna får nya inflationserfarenheter. 2) Observera att skatter, subventioner, säkerhetsföreskrifter etc. i detta sammanhang betraktas som delar av kostnads-, efterfrâgeoch konkurrensförhâllandena.

82 I Bilaga

Enligt sin instruktion skall statens pris- hch kartellnämnd, SPK, svara för prisövervakning bl.a. genom att medelst överläggningar med företag, organisationer och andra prissättare söka påverka i en för konsumenterna gynnsam riktning. I prissättningen överläggningarna verkar SPK i enlighet med de riktlinjer, som regeringen har givit för att prishöjningar begränsas till vad som är kostnadsmässigt motiverat. Om företaget ändå inte ändrar sitt beslut skall SPK informera regeringen om detta. Regeringen kan sedan tänkas införa prisstopp med stoporis lika med priset någon dag innan företaget höjde sitt pris (s.k. retroaktivt DrlSSt°PP)- SPK skall givetvis informera företaget om att det kommer att fullgöra sin skyldighet att rapportera till regeringen. Om regeringen vid nâgra tillfällen har reagerat på en sådan SPKrapportering genom att införa prisstopp, kommer det enskilda företaget (eller prissättande branschorganisation) att räkna med att det finns en påtaglig risk för retroaktivt prisstopp, om SPK:s rekommendation inte följs. Detta medför i sin att SPK:s utta-

tur

lade bedömning inte kommer att uppfattas endast som en åsiktsyttring utan snarare som en faktor som företaget måste räkna med i sin allmänna riskbedömning. Därmed kommer priserna att vara annorlunda även under perioder utan formella prisregleringar men med prisövervakning än de skulle ha varit i en situation utan möjlighet till prisstopp och prisövervakning.

Formellt har l970-talets svenska prisregleringar i allmänhet varit kortvariga. (Prisstoppet på baslivsmedel blev långvarigt). Frågan är emellertid om det ändå inte pga prisövervakningen har rått ett tillstånd med långvarig funktionell prisreglering.

2.6.2.2 Ett kunskapsteoretiskt påpekande

Den myndighet som handlägger de ärenden, som aktualiseras i en regleringssituation, i Sverige SPK, sysslar med rättstillämpning. Liksom alla andra organ, som tillämpar gällande lagar och förordningar skall prisregleringsmyndigheten handlägga ärenden på ett förutsebart sätt. Handläggningen är förutsebar endast om den beaktar skäl som går att belägga och dokumentera. Detta rättssäker-

Bilaga 1 83 sou 1981:41

hetskrav innebär eme11ertid en de1 pr0b1em, som kan bes1ysas med

ett kunskapsteoretiskt resonemang.

Antag att en företee1se, A, varje gång den förekommer, har en sanno1ikhet på 1/1000 att b1i observerad och registrerad. En annan företee1se, B däremot, har en sanno1ikhet på 9/10 att b1i observerad, varje gång den förekommer. Med denna utgångspunkt kan vi säga att B måste observeras mer än 900 gånger så ofta som A för

att vi ska11 kunna säga att B är van1igare i verk1igheten1). Om

B faktiskt observeras 100 gånger så ofta som A, drar vi en fe1aktig s1utsats, om vi på basis av observationerna säger att B är vanligare än A.

Nu kan det finnas företee1ser (av typen A) som samtidigt är betyde1sefu11a för företagens kortsiktiga och/e11er 1ångsiktiga över- 1evnadsmöj1igheter, sysse1sättningen, varuförsörjningen etc. men svåra att dokumentera i samband med en dispensansökan e11er i samband med en sådan över1äggning, som ska11 äga rum i en1ighet med reg1erna för prisövervakning. Förhá11andet att sådana omständigheter sä11an har kunnat be1äggas ger oss - en1igt resonemanget ovan - inte rätt att dra s1utsatsen att de faktiskt har varit ovan- Kravet medför eme11ertid att de inte får 1iga. på rättssäkerhet

beaktas annat än - möj1igen - när de går att be1ägga2). Andra om-

ständigheter (av typ B), däremot, kan för det mesta b1i beaktade vid rättsti11ämpningen.

s1utsatsen av resonemanget är att en reg1ering av rättssäkerhetsskä1 måste på ett fyrkantigt sätt. Om anpassningar i enski1- ? V ti11ämpas da fa11 medgavs på enbart “en a11män käns1a” att den sku11e vara e11er av a11männa resonemang utan konkreta beberättigad på basis 1ägg, sku11e detta vara 1iktydigt med att reg1eringen ti11ämpades godtyck1igt. Med en reg1ering försätts a11tså den instans, som svarar i en situation, där den tvingas att vä1ja för_ti11ämpningen, måste observeras ganska ofta för att vi inte dess- 1) Även A utom ska11 b1i tvungna att föra in sann01ikhetsförde1ningarnas spridning i resonemanget. sig att de redan på förhand är utes1utna som 2) Man kan tänka grund för dispens respektive vid över1äggning godtagbara skä1 för t.ex. med hänvisning ti11 att de måste vara svåprishöjning ra att be1ägga.

84 Bilaga 1

mellan att vara osmidig och inte ta hänsyn till relevanta men p svårdokumenterade

i

omständigheter och att frângå kravet på rättssäkerhet. I en rättsstat måste organet välja det förstnämnda alternativet, så länge som regleringen är i kraft.

2.6.2.3 Olika typer av prisreglering

Den svenska prisregleringslagen medger användning av prisstopp, högstpriser, utfästelsepriser och obligatorisk förhandsanmälan av planerade prishöjningar. Bland dessa former av prisreglering har prisstopp och obligatorisk förhandsanmälan varit vanligast.

I andra länder förekommer utöver ovannämnda t.ex. prisregleringar regleringar av marginaler i olika led av produktions- och distributionskedjan. Samhällskontrakt, som förekommer i en del länder, kan också ses som en form av prisreglering bl.a. därför att de innehåller (frivilliga eller i lag föreskrivna) inslag av pro- \ * duktpris- och löneregleringar.

Den följande presentationen kommer att inledas med principiella karaktäristiker av olika typer av regleringar, som inte nödvändigtvis förekommer i Sverige. Med hjälp av dessa karaktäristiker skall en diskussion av de svenska prisregleringarnas karaktär och verkningar underlättas.

En prisreglerings varaktighet kan variera. Prisstopp kan också göras retroaktiva - dvs. med en stopprisdag som läggs före beslutsdagen. Likaså kan dess omfattning variera horisontellt och vertikalt. Den kan alltså omfatta olika stora delar av sortimentet i ett visst led, t.ex. detaljhandelsledet, och den kan omfatta ett eller flera led.

Vid varje typ av prisreglering kan dispenser tänkas ges. Detta kan ske i mycket liten omfattning eller vara mer vanligt.

En produktprisreglering kan kombineras med lönereglering. Den senare sortens reglering är också tänkbar utan produktprisreglering.

Büagal 85

Vid en mgrginalreglering (eller pêläggsrgglgringl bestäms priserna med hänsyn till säljarnas kostnader. Detta betyder att kostnadsökningar - eller vissa slag av kostnadsökningar - men inte t ex. efterfrågeökningar helt eller delvis får leda till prishöjningar.

Marginalerna kan anges i landets penningenhet]) eller i procent.

Antag att marginalerna i ett utgångsläge i genomsnitt utgör 20 procent av priserna (och påläggen alltså i genomsnitt uppgår till 25 procent av kostnaderna). I den ekonomi som vi diskuterar antas de sammanlagda kostnaderna i sin helhet vara lönekostnader. En genomsnittsvara, som vid försäljning kostar l kr/st framställs alltså i utgångsläget med en lönekostnad på 0,80 kr/st och med en marginal på 0,20 kr/st. Antag nu att lönerna stiger med 25 procent utan att produktionsvolymen per arbetstimme ökar och att marginalerna i kronor skall vara oförändrade. Vår vara får nu alltså stiga i pris till 1,20 kr/st dvs. med endast 20 procent. Om detta är representativt för vad som händer i hela ekonomin, stiger timreallönerna med ca 4 procent. Den mängd varor, som kan köpas med marginalernas hjälp, minskar däremot med ca l7 procent. Detta innebär bl.a. att de människor, t.ex. butiksinnehavare, som får sina inkomster via marginalerna, får sänkta realinkomster.

Låt oss nu i stället tänka oss samma utgångsläge och samma lönehöjning och utebliven produktivitetsstegring som ovan men att marginalerna regleras i procent i stället för i kronor. I detta fall får vår varas pris stiga med 25 procent. Löntagarnas timreallöner förblir i genomsnitt oförändrade och den mängd varor, som kan köpas med marginalernas hjälp förblir också oförändrade i genomsnittsfallet. Om marginaler regleras i procent och kostnaderna stiger olika många procent för olika varor, kommer marginalerna för vissa varor att köpa en större mängd varor efter än före kostnadshöjningen under det att marginalerna för andra varor kommer att köpa en mindre mängd varor. Det är marginalerna för de varor, för vilka produktionskostnaderna har stigit särskilt mycket, som kommer att kunna köpa mer varor. Med en reglering av marginalerna i procent kan det alltså i en del fall tänkas vara fördelaktigt

att få stora kostnadshöjningarz).

l) Penningenhet = DM, yen, $, kr. e.d. 2) En förutsättning är givetvis att det går att sälja varorna till de priser, som det enligt regleringen är tillåtet att ta ut.

86 Bilaga 1 sou 1981:41

En marginalreglering behöver inte innebära automatisk kompensation för alla kostnadshöjningar. Man kan t.ex. tänka sig att handelns bruttomarginaler fryses på en viss nivå. Detta innebär i så fall att alla prishöjningar i tidigare led får kompenseras med prishöjningar men att höjningar av lönerna för anställda inte får kompenseras med prishöjningar.

I det senare fallet lever inte bara företagens ägare utan också deras anställda på de reglerade marginalerna (påläggen). Detta betyder att deras sammanlagda inkomst är fixerad i penningenheter eller i procent av godkända kostnader så länge som marginalregleringen (påläggsregleringen) består. Om påläggen för lönekostnader, vinst och övriga kapitalkostnader regleras i penningenheter, sjunker företagsägarnas och de anställdas sammanlagda realinkomst, när andra varors priser stiger. Om en sådan reglering inte upphör och en justering därmed medges, kommer kraven på att få höja marginalerna (påläggen) i penningenheter att bli allt starkare och till sist omöjliga att motstå. Därmed tenderar regleringen i det långa loppet att bli en reglering av marginalerna i procent l i 1

Det är inte troligt att enskilda företagare uppfattar något sam- I

band mellan egna kostnader och priser å ena sidan och den all- i

männa prisnivån å andra sidan. Om marginalerna regleras i antal J penningenheter per enhet av varan kommer därför den enskilde fö- Ä

Q

retagaren att vara tämligen likgiltig inför sådana kostnadsnöj-

ningar, som av prisregleringsmyndigheten godkänns som sådana så

; länge som priserna - även efter kostnadshöjning - ligger under, 1 vad som skulle gälla utan reglering, dvs. så länge som företaget j anser sig förlora mer vinst genom att inte få höja priserna än genom att försäljningsvolymen minskar vid (ytterligare) höjda priser. Han kommer nämligen att uppfatta den egna realinkomsten som opåverkad av kostnadsstegringen. Om marginalerna anges i procent av k0stnaderna,kan han - med samma tillägg som ovan, vad avser avsättningsmöjligheter etc. - till och med betrakta av prisregleringsmyndigheten erkända kostnadshöjningar som något fördelaktigt. Samtidigt som han uppfattar den allmänna prisnivån son opåverkad av de egna kostnadernas höjning, ser han ju att de egna marginalerna i antal penningenheter per enhet av varan ökar med ökande kostnader.

Bilaga 1 87

Ett innebär att varje säljare förbjuds att ta ut ett prlsstopp högre än han tog ut vid en given tidpunkt, som är senast den pris tidpunkt, när prisstoppet kungjordes. Detta betyder att högsta tillåtna pris för en viss produkt varierar mellan säljarna på samma sätt som vid stopptidpunkten. I princip är det tänkbart att inga som helst dispenser lämnas från ett gällande prisstopp. I praktiken kan det också tänkas vara möjligt att tillämpa kortvariga prisstopp utan dispenser. Däremot får det anses vara praktiskt omöjligt att långvariga prisstopp utan att lämna dispenser. Karaktäritillämpa stiken av ett prisstopp blir givetvis beroende av om dispensinstitutet kommer till användning samt av hur det i så fall hanteras. När ett dispensinstitut finns är detta uttryck för att lagstiftaren har ansett sig vara medveten om att pristtopp kan medföra olägenheter för säljarna, de anställda och/eller köparna. Lagstiftaren har därför velat ge regeringen eller den administrerande mynrätt att meddela dispenser. Om för alla

digheten alla olägenheter

skulle kunna undanröjas med dispenser vore det i stort sett poänglöst med prisstopp. Därför används dispensinstitutet endast när risk finns för att vissa typer av olägenheter skall uppträda men inte vid andra. Tänkbara olägenheter skall ändå räknas upp. Olägenheter kan bestå i att intäkterna inte täcker säljarnas kostnader eller medger alltför små vinster, att efterfrågade mängder vid stoppriserna är större än utbjudna mängder och att konkurrensförhållandena på något sätt blir snedvridna. Denna uppräkning kan i ett par fall exemplifieras: I ett extremfall kan utbjuden mindre än efterfrågad, därför att utbudet helt upphör. mängd bli vinsterna kan bli så små att de i stället är förluster och dessa förluster kan bli så stora att företag gör konkurs och de anställda blir arbetslösa.

I den mån olägenheter uppkommer, kan det ankomma på t.ex. prisregleringsmyndigheten att utreda arten och styrkan av sådana olägenheter. Detta kan bl.a. ske genom att man tar ställning till de argument baserade på sakmaterial, som åtföljer berörda säljares ansökningar om dispenser.

Man kan begränsa sig till att ge dispenser endast när det går att dokumentera olägenheter av visst slag. Man kan t.ex. bestämma sig

88 Bilaga 1

för att ge dispens endast när företag kan visa att de skulle gå med förlust vid stoppriserna och sysselsättningen därigenom äventyras.

Även om man inte på förhand bestämmer sig för sådana begränsningar, leder kravet på förutsebarhet vid rättstillämpningen till att dispenser ipraktiken koncentreras till fall, där olägenheterna kan dokumenteras. Det är antagligen lättare att belägga en kostnadshöjning än att ett prisstopp har åstadkommit en förskjutning av konkurrensförhållandena. Därmed är det mycket som talar för att en större andel av kostnadshöjningarna kommer att föranleda dispens är av de fall då prisstopp påstås leda till förskjutna konkurrensförhållanden.

Ett långvarigt prisstopp med dispenser för kostnadshöjningar men inte av andra orsaker fungerar på i stort sett samma sätt som en marginalreglering. Skillnaden är att regeringen eller prismyndigheten i ett formellt beslut måste medge att ett pris får höjas, därför att säljarens kostnader har stigit.

Vid en högstprisreglering föreskrivs för alla försäljningsställen lika, högsta tillåtna priser för pâ visst sätt definierade produk-

ter]). I den mån sådana högstpriser inte sätts så lågt att många

företag slås ut, kan i en del fall betydande utrymme för prishöjningar tänkas finnas för många företag.

I Sverige får man inte ange särskilt högstpris för varje enskilt företag. Ett prisstopp fungerar visserligen på ett sådant sätt att varje enskilt företag har sitt eget högstpris, men detta har då bestämts av förhållandena vid prisstoppstidpunkten. Utfästelseorj: ser fungerar emellertid i praktiken på ett sätt, som liknar individuella högstpriser, som inte bestäms på samma sätt som stopppriserna. Vid utfästelsepris har vederbörande företag lovat att inte överskrida ett visst angivet pris under en överenskommen tidsperiod (annat än om prisregleringsmyndigheten i enlighet med gäl-

lgngg_regler medger detta). l) I Sv§ri§e_skulle högstpris föreskrivas t.ex. för l kg potatis,

Bintje, ordinär, vare sig detta säljs hos Arvid Nordqvist eller OBS, Rotebro.

Büagal 89

förhandsanmäian innebär att företagen inte får höja Obiigatorisk sina priser förrän ett föreskrivet antai dagar har förfiutit, efter det att avsikt att höja priserna har anmäits för prisregle- Även om myndigheten framför invändningar mot ringsmyndigheten. kan den - f0rme11t sett en på så sätt förhandsanmäid prishöjning, inte förbjuda säljaren att höja priset upp till anmäid nivå, när den föreskrivna tiden har förfTutit. Om prishöjningen genomförs trots prisregieringsmyndighetens invändningar, ska11 prisregiekiargöra för företagets representanter att den ringsmyndigheten har skyldighet att informera regeringen om att priset höjs mer i eniighet med gäiiande beräknat än vad myndigheten riktiinjer vara motiverat. Denna information kan ieda ti11 att företaget inte vågar höja priset utöver vad myndighetens ka1ky1 medger, eftersom representanter befarar att regeringen kommer företagets att införa prisstopp, om prishöjningen går utöver myndighetens kaikyi.

2.6.3 få_vi1ka_s§tt sku1le_pri§regleriggar_kunna_t§nka§

12h; används?

2.6.3.1 Principieii syn på prisregieringars r011

En s1utsats tycks vara ovedersäg1ig: Om iönerna av någon an1ed-

E

med normai 1öneande1 vid den

1 ning ökar mer än som är föreniigt

1 som man - b1.a. med hänsyn ti11 uppsatt må] för växeikurspoiitik, infiationstakten - har bestämt sig för att föra, går det inte att sänka Tönerna nomine11t så att man redan på kort sikt ätergâr ti11 n0rma1 iöneandei vid oförändrad växeikurspoiitik.

Vi utgår från att det är ett etappmåi för den ekonomiska poiitiken att undvika att hamna i en situation, där man tvingas att me11an att ge upp kampen mot en engångsinfiation e11er en väija av inf1ationstakten å ena sidan och att acceptera ökad ökning arbetslöshet under en övergångsperiod å andra sidan. Om denna är riktig, b1ir siutsatsen att det bör vara ett utgångspunkt

90 Bilaga 1

etappmål för den ekonomiska politiken och därmed också för en eventuell prisreglering att hindra ovannämnda utöver löneökning det löneutrymme, som växelkurspolitiken från att implicerar, inträffa. Redan vid fasta växelkurser kan detta mål i sig vara ganska modest, åtminstone i l970-talets inflationistiska värld. Detta utesluter emellertid inte att den ekonomiska kan politiken misslyckas med att nå målet.

Om trots allt en situation har uppkommit, där löneandelen i ksektorn är för stor eller en försvagning av landets konkurrenskraft tar sig uttrycket att priserna på k-sektorns är produkter “för höga” jämfört med konkurrerande utländska produkters priser gäller det för politikerna att finna gynnsammast möjliga nivå för kompromissen mellan sysselsättningsmålet och prisstabilitetsmålet i samband med att konkurrenskraften återställs. Ett etappmål för den ekonomiska politiken och därmed också för en eventuell prisreglering blir då att styra mot denna gynnsammast möjliga kompromiss.

Om politikerna höjer sina ambitioner beträffande prisnivâns stabilitet, kommer övergångsvis problem att uppstå, därför att enskilda subjekts handlande, löpande avtal etc. grundar sig på förväntningar om en högre inflationstakt än den politikerna i det nya läget har bestämt sig för. Ett etappmål för den ekonomiska politiken - däri inbegripet eventuella prisregleringar - bör i ett sådant läge vara att så långt som möjligt mildra de verkningar i form av arbetslöshet, från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt omotiverade företagsnedläggelser etc., som beror på att den faktiska utvecklingen avviker från den allmänt för- - om så verkligen väntade. Häri inbegripes är möjligt uppgiften att få förväntningarna att ändras på ett sådant sätt att de överensstämmer med den faktiska utveckling, som man syftar till.

Prisregleringspolitik kan emellertid - utöver att eventuellt på-

verka inflationsförväntningarna etc. - också tänkas påverka olika

säljares förväntningar om kommande prisregleringsåtgärder. Om företagarna t.ex. befarar prisstopp, blir de obenägna att sänka

Büagal 91 5(31) 1981:41

Detta gä11er särskiit sådana prissänkpriserna på sina produkter. som görs i försäijningsfrämjande syfte under en introdukningar, e11er i samband med en svacka i efterfrågan. Företationsperiod befara att prisstopp kommer just under en sådan gen kan näm1igen och att de därmed hindras från att senare utnyt- 1ågprisperi0d ett beta1ningsvi1ja från köparna för att täcka ja 1äge med större de förluster, som uppkommit under kampanjperioden respektive iåg-

konjunkturen])

2.6.3.2 Prisreg1eringar för att hindra en engångsinfiation

e11er en ökning av infiationstakten

ska11 sättas in för att hindra en engångs- Om en prisreg1ering infiation eller en höjning av infiationstakten, bör den inriktas

hindra lönenivån från att höjas så mycket, att den 1igger på att ovanför respektive att iönerna börjar att stiga 1öneutrymmet snabbare än löneutrymmet vid den ökningstakt för k-sektorns

i kronor, som man tidigare har funnit vara norproduktpriser

ma1t2). då nära tiil hands att i första hand rekom-

Det 1igger mendera direkt av iönerna. Man kan emeiiertid också reg1ering tänka att den oönskade 1öneutveck1ingen hindras genom att sig vissa Det hand1ar då om att öka arbetsproduktpriser reg1eras. motstånd mot nomine11a 1önehöjningar och/e11er att hindra givarnas 2 inf1ationsförväntningar e11er kompensationskrav från att påverka

Ett tredje a1ternativ är att kombinera produktiönebiidningen.

pris- och 1önereg1eringar.

i sina e11er i sin annon- 1) I den mån företaget prisangive1ser uttryck1igen har angivit att priserna är kampanjprisering som varit extra dessutom preciserat i kronor ser, 1åga (he1st och ören), blir det 1ättare att i samband med en dispensansökan e.d. dokumentera prisnivåns ti11fä11iga karaktär och därmed eventueiit också 1ättare att få en återgång ti11 normal än om sådana angiveiser inte prisnivå medgiven uttryck1iga har förekommit. I den mån företagen förväntar sådana ski11nader i behand1ingen av kommande dispensansökningar, kan de eme11ertid b1i benägna att annonsera även sådana prissänksom inte görs i kampanjsyfte utan som vid prissänkningar, avses vara av mer varaktig karaktär som extraningsti11fä11et ordinära. Likaväl som skatteregierna fungerar som incitament ti11 viss skattep1anering kan a11tså en reg1eringsp01itik tänkas ge incitament ti11 viss regieringspianering. ambitionerna kan vara ganska modesta. Se ovan! 2) Obs! att

92 Bilaga 1 sou 1981:41

Rent teknokratiskt“ förefaller det första och det alternatredje tivet ha större utsikter att än det andra alternativet. lyckas Jan Herins genomgång av andra länders regleringserfarenheter tyder också kombinerade lönepå att och produktprisregleringar har varit mer verksamma mot inflationen än enbart produktprisregleringar. En lönereglering ensam skulle emellertid vara svår att förankra hos stora grupper av arbetstagare. Bland annat därför kan tanken på en sådan reglering avfärdas från seriös varje diskussion.

Även en kombination av produktprisoch lönereglering har hitintills varit främmande för det svenska samhället. Själva omständigheten att inte bara lönerna utan även produktpriserna regleras skulle emellertid kunna leda till att den i något läge skulle kunna tänkas bli accepterad.

Med en produktprisreglering, som inte kombineras med en lönereglering, kan politikerna tänkas förlita sig på att lönerna ändå indirekt skall bromsas. I den mån regleringar hindrar förväntningar om (ännu snabbare) stigande prisnivå från att sprida sig, borde detta vara ett argument för att det - åtminstone på kort sikt under en övergångsperiod, då man väntar på att andra stabiliseringspolitiska medel skall hinna verka - skulle lyckas att på detta sätt hindra icke önskade nominella lönehöjningar. Likaså skulle det kunna lyckas i den mån det hindrade kompensationskrav från att uppkomma.

Man skulle annars kunna tänka sig att en prispuckel av löntagar- 1 na (eventuellt också arbetsgivarna) uppfattades som någonting mer

stadigvarande än en puckel. Därmed skulle puckeln kunna leda till en höjning av den nominella lönenivån. När det sedan av andra skäl än att den nominella lönenivån hade höjts fanns anledning att åter sänka skulle det inte produktpriserna, gå att sänka de nominella lönerna tillbaka till den gamla nivån.

För att en prisreglering skall öka arbetsgivarnas att motvilja stå nominella lönehöjningar, måste politikerna kunna göra troligt, att prisregleringen kommer att bestå även efter stora no-

Bilaga 1 93

mineiia iönehöjningar, och att arbetsgivare och arbetstagare således kommer att tvingas ta konsekvenserna i form av föriuster och arbetsiöshet, om lönerna höjs utöver det utrymme som prisregieringen tiilåter.

Svensk historisk erfarenhet skuiie kunna fungera som en försvårande faktor för de poiitiker, som försökte få arbetsmarknadens parter och framför a11t arbetsgivarna att tro på avsikten att håiia

fast vid en prisreg1ering]) oavsett vad som hände med de nomineiia

lönerna. Det har nämiigen vid några ti11fä11en inträffat att den svenska regeringen uttryckligen har förklarat sig vara beredd att mjuka upp (elier avskaffa) gäiiande prisstopp för att bereda vägen för nomineiia lönehöjningar. Regeringens r011 har aiitså - nästan explicit - varit att genom prisregieringspoiitiken ackommodera de n0mine11a iönehöjningar, som överenskommits

2.6.3.3 Kan prisregieringar användas när konkurrenskraften återstäiis?

Det har vid några ti11fä11en inträffat att de nomineiia iönerna har stigit mer än vad som är föreniigt med normai iöneandei och den växeikurspoiitik, som statsmakterna har vait att föra. Efter en sådan olyckshändelse står poiitikerna inför uppgiften att återstäila konkurrenskraften med minst möjiigt ofördeiaktiga kombination av infiation och arbetsiöshet.

Vi kan tänka oss att poiitikerna inriktar sig på att undvika arbetslöshet och därför raskt devaiverar iandets vaiuta för att sammanhang bör “prisreg1eringen utesiuta s.k. vinst- 1) I detta Vid en sådan marginairegiering tiiiåter man marginairegiering. ju automatiskt dokumenterbara kostnadsförändringar att slå igenom i priserna. På så sätt ökar en vinstmarginalregiering egentaidrig arbetsgivarnas motstândsviija mot nomine11a iöneiigen höjningar. Man kan säga att en prisregieringspoiitik (med t.ex. prisstopp eiier högstpriser) fungerar på samma sätt som en vinstmarginaireglering, om regeringen visar sig vara beredd att mjuka upp prisregleringen efter nomineiia iönehöjningar. 1971 kunde avta] siutas meiian SAF och LO först se- 2) På sommaren dan regeringen lovat mjuka upp då gäiiande prisstopp. Bland annat prisstoppet under våren 1980 gä11de under förutsättning att iönerna var i stort sett oförändrade.

94 Bilaga I

på så sätt sänka löneandelen i k-sektorn. Devalveringen möjliggör emellertid direkt en prishöjning i landets egen valuta, t.ex. kronor, på k-sektorns produkter. Mycket snabbt inträffar alltså en engångshöjning av den allmänna prisnivån. Dessutom kan devalveringen påverka förväntningarna på ett sådant sätt att framtida nominallönehöjningar blir större än de eljest skulle vara och att därmed också - av framtida - den allmöjliggjort devalveringar männa prisnivån skall börja stiga snabbare än eljest. Hur skulle en prisreglering kunna tänkas bli använd för att mildra en sådan utveckling?

En utgångspunkt bör vara att en devalvering, som verkligen också ökar k-sektorns konkurrenskraft definitionsmässigt innebär en sänkning av reallönerna, åtminstone på kort sikt.Vid given produktion per arbetstimme skall ju kvoten mellan pris i kper enhet sektorn å ena sidan och lönekostnad per timme å andra sidan öka.

Det kan emellertid hända att prisnivån i s-sektorn redan före devalveringen har anpassat sig till en sådan nivå, att löneandelen i denna har blivit normal. I så fall skulle t.ex. ett prisstopp på s-sektorns produkter kunna hindra impulser till ytterligare lönehöjningar etc. Det skulle kanske också kunna vara motiverat att reglera priserna på importkonkurrerande produkter. Som framgår av avsnitt 2.2 finns det ju tecken som tyder på att priserna i kronor på sådana produkter har lättare att avvika från sin av internationell prisutveckling och växelkursutveckling bestämda huvudkurs än priserna i kronor på exportprodukter.

I den mån prisregleringar sätts in, får det förutsättas att detta

görs därför att det tar tid, innan de andra stabiliseringspolitiska åtgärder, som ju normalt kombineras med en devalvering, börjar verka dämpande på prisnivåns utveckling. Det gäller alltså att indirekt hindra penninglönerna från att stiga, innan annan politik för att eliminera anledningar till sådana lönestegringar har hunnit verka.

Som ett alternativ till devalvering kan politikerna välja att låta arbetslösheten vara extra stor under en övergångsperiod. Ge-

Büagal 95

nom att de nominella lönerna inom landet då ökar långsammare än vanligt och därmed förhoppningsvis även långsammare än utomlands, kommer den utländska löneutvecklingen och därmed löneutrymmet att efter en tid hinna ikapp lönekostnaderna i landets k-sektor. I detta sammanhang skulle man önska sig en lika långsam löneutveckling utan den tillfälliga, extra stora arbetslösheten. En sådan utveckling skulle eventuellt kunna uppnås i samband med ett samhällskontrakt. Detta diskuteras i avsnitt 2.6.4.2.

2.6.3.4 Kan prisregleringar användas, när inflationstakten skall minskas?

att har bestämt sig för att långsiktigt minska Antag politikerna inflationstakten ned till en nivå, som ligger långt under den, som folk i allmänhet har vant sig vid, allmänt förväntar och allmänt har inrättat sig efter. Politikerna ämnar alltså slå in på en väg, som kommer att innebära att de förutsättningar, som legat till grund för människornas handlande och för en del överenskommelser, inte längre håller. Som tidigare har framhâllits, kommer en sådan ekokursändring att skapa en mängd problem, bl.a. ökad nomisk-politisk arbetslöshet.

Kan en prisreglering bidra till att övergångssvårigheterna vid en långsiktig minskning av inflationstakten blir mindre? Det är

I som en prisreglering skulle kunna tänkas mildra

på två vägar, E övergångsproblemen. För det första skulle den kunna bidra till

i att dämpa produktprisstegringsförväntningarna och därmed indi-

rekt För det andra skulle den dämpa lönestegringsförväntningarna. kunna tänkas korrigera en del överenskommelser, som outtalat byggt på att inflationstakten skulle komma att vara högre än den sedan visade sig bli.

Vad gäller den första punkten är vi emellertid osäkra på att pro- duktprisreglering verkligen - så snabbt att det är intressant verkar dämpande på arbetstagares och arbetssökandes lönestegringsförväntningar. Något mindre osäkra kan vi kanske vara pâ att arbetsgivarnas motstånd mot lönehöjningar skall öka.

96 Bizaga 1 sou 1981:41

En regiering, som går ut på att ändra i redan träffade överenskommeiser, skuiie förutsätta en mycket detaijerad kunskap om ekonomin. Därför kan den av praktiska skäl avföras från vidare diskussion.

gkgngmisk-politiska aiternativ

2.6.4.1 Alternativ växelkurspolitik

Under förutsättning att vart och ett av huvudkurssambanden - 18-19 (1) (5) på sid. är uppfyiida, gäiier föijande reducerade form:

Pr0centue11 årlig förändring av alimänna = prisnivån = procentueii åriig förändring av priserna på k-sektorns produkter i främmande vaiuta + + procentueil åriig förändring av priserna på främmande vaiuta + + s-sektorns andei (procentueii âriig förändring av produktionsvoiymen i k-sektorn - förändper arbetstimme procentueli åriig

För att det eniigt samband nr (10) ska11 finnas en entydig relation me11an internationeii prisutveckiing och den aiimänna prisnivâns utveckiing, måste det högra iedets andra term, växelkursens

förändring, vara given] . I den ursprung1iga EFO-modeilen var den-

na term = O, dvs. man förutsatte fasta växeikurser. Konjunkturrådet föresiog 1974, att termen istä11et skulle sättas = - det högra Iedets första term, dvs. att apreciering av kronan precis skulle parera den internationeiia prisutveckiingen på k-sektorns

produkterz). I så fa11 sku11e den alimänna prisnivåns förändring

eniigt samband nr (10) heit bestämmas av det högra iedets tredje term, dvs. av den reiativa lönekostnadsstegringen för s-sektorns produkter.

1) Givetvis måste dessutom det högra iedets tredje term vara given, men detta förhåilande står ej i resonemangets förgrund. 2) Se Lundberg, E., m.f1. Kris e11er konjunkturu pgâng, Konjunkturrådets rapport 1974, Studieförbundet Näringsliv och Samhälie, Stockhoim 1974.

1 97 Bilaga 1

Man kan givetvis också tänka sig andra varianter, t.ex. att man bestämmer sig för att den allmänna prisnivån skall ändras i given takt, t ex. O procent per år, och att växelkursutvecklingen anpassas till detta. Denna anpassning kan sedan i sin tur tänkas ske antinger genom en medveten styrning av växelkursutvecklingen eller genom att valutakurserna fritt bestäms pâ valutabörserna utan centralbankernas inblandning men mot bakgrund av förhållandet att kostnader och priser utvecklas på ett annat sätt i Sverige än i omvärlden.

Liksom övriga EFO-samband gäller samband nr (l0) i stort sett i det långa loppet. Det går t.ex. inte att i längden samtidigt upprätthålla fasta växelkurser och stabil allmän prisnivå inom landet, om det samtidigt är inflation i världen i övrigt.

Växelkurspolitik behöver emellertid inte bara vara att på något sätt ta konsekvenserna i det långa loppet av samband nr (10). Genom växelkurspolitik kan man dessutom - eventuellt på ett medvetet sätt - reaktioner och beteenden hos olika påverka agerande i det ekonomiska systemet på sätt som får konsekvenser för den allmänna prisnivåns utveckling.

I avsnitt 2.2 såg vi hur arbetsmarknadens parter vid l975 års avtalsuppgörelse agerade som om de hade väntat sig att de utländska priserna på k-sektorns produkter och valutakurserna skulle komma att utvecklas på samma sätt under avtalsperioden som under tidigare år. Calmfors påpekar att politikerna med sina deklaratiog ner hade givit arbetsmarknadens parter starka skäl att förvänta i L

genomsnitt oförändrade kurser på utländska valutor1). Om man

i stället hade deklarerat en avsikt att successivt skriva upp kronan (vilket man ju sedan faktiskt gjorde), hade måhända mindre nominella lönehöjningar avtalats.

Den faktiska växelkurspolitiken påverkar också via den faktiska prisutvecklingen förväntningarna om framtida inflation. Om de ekol) Se Calmfors (l979) sid. l34. Han påpekar där att ekonomiskpolitiskt ansvariga före avtalsrörelsen med emfas avvisade ekonomers förslag om att successivt skriva upp kronan.

98 Bilaga 1 sou 1981:41

nomisk-politiskt ansvariga under en tid för en växelkurspolitik, som kortsiktigt strider mot samband nr (l0) kan alltså inflationen (i stället för växelkursutvecklingen) småningom anpassas på ett sådant sätt, att sambandet återigen blir uppfyllt. Om t.ex. den internationella inflationstakten oväntat ökar, men svenska myndigheter ändå går in för att upprätthålla fasta växelkurser, kan det hända att den svenska inflationstakten först efter en tid anpassas uppåt. Om man i stället i ett sådant fall hade valt att se till att samband nr (10) förblev uppfyllt hela tiden genom att låta kronan skrivas upp, hade inflationstakten inte behövt öka. Man hade då också förhindrat att högre inflationstakt allmänt skulle börja att förväntas. Givetvis hade man också med en sådan politik avstått från den tillfälliga minskning av arbetslösheten (eller den tillfälliga överhettning av arbetsmarknaden), som ökad lönsamhet i k-sektorns företag hade lett till.

I ett annat fall kan vi tänka oss att den svenska inflationstakten långsiktigthar anpassats till en konstant internationell inflationstakt. Statsmakterna vill emellertid minska inflationstakten inom landet. Denna politik inleds med att man börjar att successivt skriva upp kronans yttre värde. Den omedelbara reaktionen blir emellertid inte att den svenska inflationstakten minskar utan att samband nr (l0) inte blir uppfyllt. Svenska företag - särskilt inom k-sektorn - får problem med lönsamhet och konkurrenskraft, och arbetslösheten ökar.

Om politikerna lyckas hålla ut med sin nya växelkurspolitik, anpassas så småninqom inflations- och löneutvecklingstakterna till i den. Detta förutsätter emellertid antingen att arbetsmarknadens

l

parter någorlunda snart faktiskt anpassar sitt agerande till den S

i nya växelkurspolitiken eller att politikerna under lång tid står ut med att arbetslösheten är stor, företag går i konkurs, Underskott i bytesbalansen ackumuleras etc. I praktiken får det anses vara omöjligt att hålla ut med den nya växelkurspolitiken utan att löneutveckling och inflationstakt mycket snart anpassas. Bland annat skulle det vara svårt att försvara växelkurspolitiken på olika valutabörser.

Büagal 99

Vi vet inte om det tar längre tid att genomdriva att inflationstakten skall minska i förhållande till tidigare erfarenheter och förväntningar än det tar att anpassa inflationstakten uppåt genom att inte parera en ökning av den internationella inflationstakten med en uppskrivningspolitik. Vi kan under inga omständigheter vara säkra på att en given ändring av inflationstakten uppåt skall ta lika lång tid som motsvarande ändring nedåt. Principiellt är det inte stor skillnad mellan en växelkurspolitik, som går ut på att hindra inflationstakten från att öka och en växelkurspolitik, som går ut på att minska inflationstakten. I praktiken kan emellertid en betydande skillnad finnas.

l) 2.6.4.2 Diskussion av samhällskontrakt

När man i efterhand konstaterar hur löner och priser har ändrats, frågar man sig: Skulle det inte ha varit möjligt att åstadkomma precis samma utveckling av reallöner, reala vinster och inkomstfördelning vid stabil produktprisnivå och mindre snabbt stigande nominella löner? I efterhand går det ju att räkna ut precis vad detta skulle ha inneburit. Vi skulle t.ex. kunna räkna ut dagens löner för olika kategorier av anställda samt olika produktpriser till l949 års allmänna prisnivå helt enkelt genom att dividera alla priser och löner i dagens kronor med ett tal =:6.

R

I efterhand är emellertid vår kunskap om den realekonomiska utê vecklingen mellan l949 och l980 säkrare än den var under år l949.

i På förhand kan man helt enkelt inte träffa avtal, som binder alla

gruppers realinkomstuveckling. Man kan ju inte med säkerhet förut-

E

i säga den totala realekonomiska utvecklingen. I den mån det visar sig att denna avviker från vad som väntades, när löneavtal etc.

l) Framställningen i detta avsnitt har i hög grad tillkommit med inspiration från Isachsen,A.J., Inflasjon - et uløselig problem? Oslo (Tanum-Norli) l977, särskilt kapitel 8 samt Inntektsp0litikk og inflasjon i Norge, Ekonomisk Debatt, Arg. 6 (l978), nr l, sid. 26-33 samt Dahmên, E., Har teorin för ekonomisk politik släpat mycket efter erfarenheterna av den svenska blandekonomin? i Erfarenheter av blandekonomin. Uppsatser och diskussioner vid Dahmen-symposiet om den svenska blandekonomin Saltsjöbaden l8-l9 oktober l976, Stockholm (Almqvist & Wiksell Tnternational) l977, sid. l3-l8.

100 Bilaga 1

blir det alltså några, som får en större träffades, någon eller eller mindre realinkomst än vad uppgörelsen vid de givna förväntningarna implicerade.

Varje system för löne- och prisbildning har sina särskilda implikationer för hur osäkerheten om en framtida realekonomisk utveckling skall fördelas mellan olika grupper. Ett system med avtal om nominella löner innebär att företagen får extra stora vinster och löntagarna realinkomstförsämring omedelbart efter en oförutsedd internationell prisstegring, som förmedlas till landet vid fasta växelkurser. Systemet innebär också att fördelningen sedan korrigeras tillbaka (eventuellt att den överkorrigeras) genom löneglidning och/eller senare avtal om nominella löner.

Om avtalen i stället garanterar löntagarnas reallön (före skatt), medför en oväntad internationell prisuppgång inte nâgra avvikelser vad gäller reallöneutvecklingen (före skatt). Om den internationella prisuppgângen främst avser landets exportvaror så att landets bytesförhållande med omvärlden förbättras, ökar företagens reala vinster i förhållande till vad som väntades vid avtalstidpunkten. Om i stället landets bytesförhållande försämras, minskar företagens reala vinster i förhållande till vad som väntades. Systemet innebär alltså att avvikelser ifrån den reala utvecklingen i förhållande till vad som väntas, när avtalen sluts, i en första omgång helt absorberas av företagen.Givetvis kan senare löneglidning och avtalsuppgörelser även med ett sådant system tänkas korrigera eller överkorrigera de omedelbara avvikelserna.

Det svenska blandekonomiska systemet har vad gäller lönebildningen i huvudsak fungerat enligt den första av ovannämnda principer. För att beskrivningen skall vara fullständig, måste emellertid tillläggas att fördelningen vid en given realekonomisk utveckling lika med den förväntade inte har bestämts vid ett och samma tillfälle utan vid flera olika tillfällen. Vid avtalsförhandlingen har avtal implicerande en viss fördelning träffats. I riksdagen och andra politiska församlingar har sedan beslut tagits, som implicerat en annan fördelning. Dessa beslut har sedan i sin tur föranlett löneglidning och nya avtalsuppgörelser, som har ändrat den fördel-

-“; ,.

r.ø\.«w

Bilaga 1 101

besluten har Dessutom har enning, som de politiska implicerat. skilda människor sätt anpassa sig till skattegenom att på olika reglerna ytterligare ändrat fördelningen.

Trots att samma människor - åtminstone indirekt - har legat bakom de beslut, som fattats i avtalssammanhang, politiska sanmanhang och individuellt,har de i varje enskilt sammanhang gått in för att ändra beslut, som de har fattat i annat sammanhang.

som har bestämts i ett sammanhang ändras i ett När den fördelning annat sammanhang, sker detta ofta genom att den allmänna prisnivån höjs. Antag att man på politisk väg har bestämt att öka den offentverksamheten och att utrymme för detta skall skapas genom att liga för konsumtion minskas med en höjning av inkomstutrymme privat skatten. Detta leder till att realinkomsterna efter skatt minskar. Trots att de enskilda människorna i sin egenskap av väljare ligger bakom detta beslut, kan de som medlemmar av fackföreningar få sina representanter att kräva kompensation via bruttolönehöjfackliga Som enskilda individer kan de dessutom minska sina insatningar. ser av avlönat arbete och i stället gå in för att skaffa sina kon-

egenarbete1).

med hjälp av Det senare innesumtionsnyttigheter bär ju att utbudet på marknaden av produkter skapade genom avlönat arbete minskar. Visserligen minskar även efterfrågan på sådana produkter genom egenarbetet. Efterfrågeminskningen uppväger emellertid inte utbudsminskningen. Resursanvändningen i samhället blir ju mindre effektiv samtidigt som de invidvider, som ägnar sig ökar sina reala inkomster. åt egenarbete, därigenom

Det är alltså två sorters inkonsistenser, som på något sätt skall elimineras i ett ekonomiskt Den första gäller frågan om system. hur skillnader mellan väntad och faktisk realekonomisk utveckling g 5 skall fördelas mellan olika grupper. Den andra gäller frågan om hur fördelningen enligt beslut i olika sammanhang skall samman- Båda typerna av inkonsistenser har ofta fått lösas med jämkas.

hjälp av inflationz)

En individ kan t.ex. välja att själv reparera sin bil i stället l) för att arbeta de timmar, som behövs, för att hans inkomst efter skatt skall räcka till för att betala för en bilreparation på verkstad. 2) Se Isachsen (l977) och (1978) samt Dahmên (1977).

102 Bilaga 1 sou 1981:41

I en del länder, t.ex. Norge, har man försökt eliminera inkonsistenserna med någon form av samhällskontrakt. Även i Sverige har . sådana kontrakt diskuterats.

Ett samhällskontrakt är t.ex. en uppgörelse mellan regeringen, arbetsmarknadens parter, kommunerna och olika företrädare för näringslivet (t.ex. jordbruksföretag, industriföretag och detaljhandel). Åtminstone moraliskt, ofta också de jure, ger varje part upp en del av autonomin på sitt område i utbyte mot garantier från övriga parter. Regeringen åtar sig att följa vissa särskilda spelregler för skatte- och utgiftspolitik (kanske också växelkurspolitik).K0mmunerna gör motsvarande åtaganden. Arbetsmarknadens parter åtar sig eller åläggs att bestämma lönerna enligt särskilda regler. Företagen åtar sig eller åläggs att sätta priserna i enlighet med särskilda principer. Ett samhällskontrakt innehåller alltså inslag av löne- och produktprisreglering, låt vara att den 1 kan tänkas vara frivillig. l in-

l

För att ett samhällskontrakt skall ha utsikter att onödiggöra flationen som konfliktlösare, måste det dels innehålla klara regler för hur avvikelser från en väntad realekonomisk utveckling skall fördelas, dels samordna politiska, fackliga (och enskilda) beslut om fördelningen vid en given realekonomisk utveckling.

Det första av de ovannämnda villkoren har oftast inte varit uppfyllt - eller kanske snarare formulerat på ett sådant sätt, att utfallet inte har accepterats av alla grupper, när det visat sig, vad det har inneburit i konkreta situationer. När t.ex. reallöner-

na (per arbetad timme) har garanterats och sedan den realekonomis- 3

ka utvecklingen har blivit sämre än väntat (t.ex. beroende på l

oväntade imp0rtprishöjningar)har inte bara företagen försökt vär- : ja sig mot minskade vinster. Även de löntagare, som i vinstminskningens spår riskerat att bli eller blivit arbetslösa, har haft sina talesmän. Dessa har genomdrivit ekonomisk-politiska åtgärder, t.ex. selektivt stöd till hotade företag, i syfte att eliminera sysselsättningskonsekvenserna.

För att en uppgörelse om en realekonomisk fördelning skall kunna uppfyllas utan senare motreaktioner räcker det alltså inte med

Bilaga 1 103 sou 1931:41

finns formellt för hur avvikelser i den att det angivna spelregler realekonomiska skall fördelas. Det bör också finnas utvecklingen allmänt förstådda beskrivningar av olika utveckklara och i förväg lingsalternativ och deras fördelningskonsekvenser.

På senare tid har diskuterats alternativa formuleringar av spelsom innebär att alla grupper automatiskt får bära resreglerna, respektive positiva avvikelser från pektive njuta negativa

en väntad realekonomisk utveckling. Man har diskuterat att räkna

om löner med index, som inte stiger pga att importpriserna stiger extra när exportoriserna stiger. I Sverige men som stiger mycket, har framförts tanken att tjänstepensionerna skall följa löneutvecki stället för etc. Här skall inte utredas, lingen prisutvecklingen, för att eliminera de problem, som om dessa förslag är tillräckliga ovan. De förefaller emellertid vara lämpliga delar har diskuterats att få en sådan fördelning av av en teknisk lösning på problemet osäkerheten, som har större utsikter än tidigare prövade lösningar när utfallet prövas och upplevs i att bli allmänt accepterade, olika konkreta situationer.

Även om man eventuellt löser problemen med hur osäkerheten skall fördelas återstår dels problemet att samordna människornas agerande i olika de problem, som sammanhänger med att sammanhang,dels det inte undvika vissa stelheter i relativa antagligen går att lönerelationer etc. i ett samhällskontrakt. Det senare priser, 3. Det förstnämnda skall problemet diskuteras i kapitel problemet diskuteras här.

att samordna beslut i politiska försam- Teoretiskt är det möjligt I praktiken finns emellingar och uppgörelser på arbetsmarknaden. Här skall nämnas att politiska församlertid betydande problem. förutom centralt finns i ett antal primär- och sekundärkomlingar muner samt att det på arbetsmarknaden finns ett antal arbetsgivaroch dessutom ett ännu större antal och arbetstagarorganisationer som kan utsättas för inenskilda arbetsgivare och arbetstagare, citamemt att avvika från en central uppgörelse. Liksom prisregle- kan ett samhällskontrakt - i den mån det följs ringar generellt där utbjudna kvantiteter på enskilda marknaskapa en situation,

104 Bübgal

der inte överensstämmer med efterfrågade kvantiteter och där det alltså finns krafter, som vill ändra i förhållande till priserna vad som skall gälla enligt kontraktet.

Det får dessutom anses vara att inordna de enskilda inomöjligt dividernas fördelning av sin tid mellan egenarbete och avlönat arbete i ett samhällskontrakt. Ett antal andra beslut av liknande slag kommer också att vara omöjliga att fatta centralt. Samtidigt påverkas sådana beslut - kanske i hög grad - av samhällskontraktets utformning.

Även om man lyckas undvika de inledningsvis diskuterade problemen

med inkonsistenser, finns alltså i princip svårlösta problem före-

nade med samhällskontrakt. Detta talar mot att sådana regelmässigt används som medel mot inflationen. I vissa situationer, t.ex. när man försöker växla ned från en hög till en låg inflationstakt, skulle samhällskontrakt kunna användas som ett i politiken. inslag Det skulle i så fall användas för att åstadkomma en samling t.ex. omkring ett program med ändrad växelkurspolitik, bl.a. därför att en sådan samling dels skulle göra det lättare att dämpa inflationsförväntningarna, dels skulle göra en sådan dämpning av förväntningarna mer trovärdig.

sou 1981:41 Bilaga 1 105

PRISREGLERINGARS ALLOKERINGSEFFEKTERU

3.1 “Rättvridande och “snedvridande politik

Ordet resursaiiokering översätts närmast ti11 resursstyrning. När man säger att en ekonomisk-poiitisk åtgärd påverkar resursaiiokeringen menar man att “resurserna styrs ti11 att användas på ett i någon mening annorlunda sätt än om åtgärden ej hade vidtagits.

Som ett tankeexperiment kan vi konstruera begreppet “den perfekta resursaiiokeringen. Innebörden skuiie vara att varje annan resursaliokering sku11e vara sämre än den perfekta. En fråga som genast instä11er sig är: Eniigt vems värdering sku11e a11okeringen vara den bästa möjiiga? Sku11e det gå att ens nå någon bred uppsiutning om denna värdering?

I välfärdsekonomisk ana1ys har man försökt undvika konfiikter melian 01ika personers värderingar genom att införa begreppen “pareto0ptimum och paretosanktionerad förändring. En situation är paretoop- 33331, om det inte går att öka någons väifärd utan att någon annans väifärd minskas. En förändring är paretosanktionerad om det innebär att någons väifärd ökas utan att någon annans väifärd på grund sku11e vi också behöva därav minskas. Egentiigen begreppet supoi men; ti11 paretosanktionerad förändring. En sådan sku11e karaktäriseras av att minst en person fick det sämre utan att någon annan

fick det bättrez)

Det finns oändiigt många tänkbara paretooptimala situationer. Ett iäge, där 1 procent av befoikningen förfogar över 99 procent av resurserna och konsumtionsmöjiigheterna, kan vara paretooptimai 1ikavä1 som ett annat iäge med jämn fördeining. Det går därför *--- 1

1) Genomgående i detta kapitei bortses från möjiigheten att pris-

regieringar, därest de verkiigen bidrog ti11 att minska infiationen, skuiie kunna ha de gynnsamma aiiokeringseffekter, som en dämpning av inflationstakten sku11e innebära. (Jfr avsnitt IL 2) Utöver paretosanktionerade förändringar och suppiement ti11 paretosanktionerade förändringar kan införas begreppet kompiement ti11 paretosanktionerade förändringar för att beteckna sådana förändringar, som innebär att somiiga får det bättre under det att andra får det sämre.

106 Bilaga 1 sou 1981:41

inte att säga att varje paretooptimum är eftersträvansvärt. På grundval av en inomvetenskaplig ekonomisk analys kan man inte 1 A heller säga att ett paretooptimum (t.ex. med mycket ojämn fördelning) är bättre än en annan icke paretooptimal situation ( t.ex. med jämn fördelning). Detta förklarar kanske varför det inte väcker något större intresse, när man visar att ett prissystem i kombination med nyttomaximering hos konsumenter och vinstmaximering hos företag under vissa (dessutom rigorösa) förutsättningar leder till paretooptimal resursallokering.

Däremot har man större utsikter att komma till intressanta svar, om man frågar: l) Leder ingrepp i prisbildningen (t.ex. prisregleringar) till paretosanktionerade förändringar eller supplement till sådana? 2) Skulle det vara möjligt att uppnå större välfärd för några utan att andras välfärd blev mindre (jämfört med fallet med i prisregleringar), om man använde andra ekonomisk-politiska me- 1

del än prisregleringar? I så fall skulle den alternativa i

po-

i

litiken innebära en paretosanktionerad förändring jämfört med

prisregleringspolitiken. 1

Att ingrepp i prisbildningen skulle kunna tänkas leda till paretosanktionerade förändringar sammanhänger med att de ovannämnda rigorösa förutsättningarna ofta inte är uppfyllda. Det förekommer externa effekter, stordriftsfördelar, säljare och köpare som är så stora på sina marknader, att de ensamma kan påverka priserna etc. Dessutom medför marginalskatter och indirekta skatter, särskilt vissa punktskatter, att enskilda köpare och säljare får incitament att handla på ett sätt som står i strid med vad som är förenligt med en paretooptimal resursallokering.

När villkoren för paretooptimal resursallokering inte är helt

uppfyllda kan en åtgärd som förstör ett marginalvillkor]) i en

l) Ett marginalvillkor är t.ex. att priset skall vara lika med marginalkostnaden, dvs. att köparens värdering av den sist producerade enheten precis motsvarar kostnaden för att producera denna enhet. Denna kostnad skal] sedan i sin tur motsvara köparens värdering av vad som skulle kunna produceras av andra varor, om resurserna flyttades över från produktion av den sista enheten av den aktuella varan till produktion av de andra varorna.1

r Bilaga 1 107

del fall leda till ökad i stället för minskad effektivitet. Detta i) visas i teorin för det näst bästa”

Ett politiskt ingrepp som, i relation till de marginalvillkor, som gäller i en paretooptimal situation skulle vara entydigt snedvridande” kan alltså i en verklig situation tänkas vara “rättvridande. I fig. 5 representeras olika tänkbara verkningar av politiska paket” på resursallokeringen i förhållande till en antagen optimal inriktning av resursanvändningen. Den optimala inriktningen representeras av en pil i diagrammet. Vinkeln mellan den pil som visar en annan inriktning och den förstnämnda pilen mäter hur mycket sämre den andra inriktningen är än den optimala. Ju större vinkeln är desto större är skillnaden mellan den optimala och den andra inriktningen. Vi tänker oss att inriktningen i ett ursprungsläge är vinkel o sämre än den optimala inriktningen. Olika politik-paket, A, B, C, D, E,

F1, F2, F3, F4

och tänks bl.a. vrida inriktningen i förhållande till den ur-

F5

sprungliga.Ett politik-paket, som vrider inriktningen på ett sådant sätt att den får en vinkel i förhållande till den optimala, som är mindre än 0 sägs vara “rättvridande. Om den nya vinkeln däremot är större än o sägs den vara snedvridande.

Nu ser vi för det första att en politik som introduceras utan någon som helst föregående analys av allokeringsverkningarna, dvs. - vad beträffar verkningarna på allokeringen - helt på måfå, har lika stora utsikter att vrida inriktningen åt fel håll som “åt rätt håll. Detta har illustrerats med att antalet möjligheter åt fel dvs. för vridning håll, har gjorts lika stort

F] F5,

som antalet möjligheter för ”vridning åt rätt håll, dvs. A - E. Dessutom ser vi att det finns risk för att en politik, som vrider åt rätt håll kan vrida inriktningen i så hög grad att den ändå blir sämre än i utgångsläget. Detta illustreras med politik E i fig. 5. Denna förskjuter visserligen inriktningen på ett sätt som i mindre dos hade inneburit en förbättring. Politiken skju-

l) Se Lipsey, R.G. och Lancaster, K., “The General Theory of the Second Best., Review of Economic Studies, October l956, sid ll-32.

108 Bilaga 1 SOFU 1981:41

Ursprunglig inriktning

Optimal inriktning

F1

F2

ågg Å *iI. Tänkt inriktning

Figur 5. Iiiustration av begreppen rättvridande och “snedvridande

E§rk]arjng_ti11_figureg: Resursaiiokeringen har en ursprungiig inriktning, som kan tänkas ändras med oiika aiternativa po1itikpaket, A - En tänkt inriktning innebär bästa möjiiga (optimai)

F5.

resursaiiokering. Vinkein meiian den optimaia inriktningen och den reaiiserade inriktningen anger hur mycket sämre den reaiiserade inriktningen är än den optimala. Så iänge som poiitiken ändrar inriktningen så att den 1igger inom vinkeifäitet ( a + G ), biir den nya inriktningen bättre än den ursprungiiga. Om inriktningen hamnar utanför detta vinkeifäit biir den sämre än den ursprungiiga. Eniigt figuren förbättrar poiitik A, B och C inriktningen, under det att poiitik E och F - F försämrar inrikt-

ningen. A, B och C är dá“rättvridande, uäder det att E och

- är snedvridande. B är givetvis bättre än A och C.

F] F5

Bilaga 1 109

ter emellertid inte bara över målets mittlinje (i horisontalled).

Politik B Den skjuter över målet, vad gäller resursallokeringen. så att den blir optimal. Politik A vrivrider inriktningen precis der åt rätt håll men i mindre utsträckning än som är optimalt.

C vrider också åt rätt håll och förbättrar dessutom inrikt- Politik i förhållande till utgångsläget. Men det hade blivit ännu ningen i mindre dos. P0bättre resursallokering om politik C hade förts

litik D är harmlös från allokeringssynpunkt. Den ändrar visserli-

men den nya inriktningen är varken bättre eller gen inriktningen,

sämre än den ursprungliga.

som illsutreras med fig. 5, visar att man oftare försäm- Den analys rar än förbättrar inriktningen, om man har som princip att genom-

föra utan att överväga deras verkningar på repolitiska åtgärder inte att t.ex.

sursall0keringen]).

Teorin om det näst bästa säger

alltid förbättrar resursallokeringen. Den säregleringsåtgärder att detta kan inträffa under vissa omständigheter. ger endast de flesta oddsen på allokeringsförsäm- A priori är emellertid sida, när man genomför sådana åtgärder utan att noggrant ringens

bedöma allokeringseffekterna.

I avsnitt 3.3 och 3.4 skall tänkbara allokeringseffekter av pris-

närmare beskrivas. Dessa beskrivningar kan inte leda regleringar slutsats beträffande om regleringar är rätttill någon säker

eller snedvridande“. Därmed kvarstår a pri0ri-slut-

vridande satsen att det mesta talar för att de är snedvridande“.

›

3.2 statiska och dynamiska allokeringseffekter

att har införts, används re- Omedelbart efter det en prisreglering

surserna taget samma sätt som före prisregleringen. på praktiskt denna prisreglering sannolikt har små Därmed kan man säga att

vinkeln mindre än l/4 varv l) Då förutsätts att a representerar vinkeln mindre än l/2 varv. och att alltså ( a + o) representerar vore skulle man i utgångsläget ligga närma- Om så inte fallet, och antalet möjliga tillstånd, som var re pessimum än optimum,

skulle vara större än antalet möjliga

bättre än utgångsläget, som var sämre än utgångsläget. En sådan forutsätttillstånd, ning torde vara orealistiskt pessimistisk.

sou 1981:41 110 Bilaga 1

omedelbara allokeringsverkningar. Om olika köpare och säljare räknar med att prisregleringen kommer att tillämpas under en ej alltför kort tid, blir det fördelaktigt för dem att i en del fall inrikta sig på andra dispositioner än dem, som skulle ha skett utan prisregleringen. Därmed kommer resurserna efter lång tid att användas på i vissa avseenden annorlunda sätt än de skulle ha gjort utan prisregleringen. Allokeringen kan alltså bli annorlunda än den skulle ha varit utan prisreglering. Annorlunda kan betyda tre saker. För det första kan en prisreglering hindra omdispositioner, som hade gjorts utan prisreglering. Om t.ex. det handlar om de omdispositioner, som en prispuckel skulle ha föranlett,0Ch prisregleringen eliminerat denna puckel, kommer den också att medföra att de redispositioner, som eventuellt hade inträffat, sedan prispuckeln hade passerats, inte heller görs i regleringsfallet. För det andra kan en prisreglering leda till om-

i

dispositioner, som inte hade gjorts utan prisreglering. I dessa fall inträder antagligen redispositioner en tid efter det att pris- Å regleringen avskaffats, dvs. resursanvändningen kommer (i dessa avseenden) att småningom bli densamma, som den hade varit, om regleringen aldrig hade varit i kraft. För det tredje kan en prisreglering leda till andra omdispositioner än som hade gjorts utan prisreglering. Även i detta fall efter

kan resursallokeringen reg-

leringsperioden tänkas bli likadan som den skulle ha varit, om prisregleringen aldrig hade varit i kraft.

En prisreglering kan emellertid också tänkas få verkningar på re-

a

sursallokeringen, som består under en lång tid efter det att regleringen har avskaffats. Vi kan alltså tänka oss, att resurserna

används annorlunda - - tio år efter

på ett sätt säg det att pris- l

regleringen har avskaffats än vad som hade varit fallet, om prisregleringen aldrig hade varit i kraft. Dessutom - och detta är kanske viktigare - kan den totala mängden tillgängliga resurser vara olika i de två fallen. I det ena fallet finns det en mindre mängd resurser än i det andra att styra till olika användningsområden.

Den omallokering av resurser, som (i stort sett) begränsas till själva prisregleringsperioden, kallar vi för prisregleringens

Bilaga I 111 sou 1951:41

statiska a110keringseffekter. De mer bestående 0ma11okeringarna ka11ar vi för prisreg1eringens dynamiska a110keringseffekter.

3.3 Statiska a11okeringseffekter

3.3.1 har ge_svenska_prisrggleringarna_skapat manijesta

kösituationer?

I resoremanget bortses från a11a de prisreg1eringar som fanns redan vio 1970-ta1ets ingång och som fortfarande (med en de1 modi-

fieringar) ti11ämpas]). Det är a11tså endast de pr0duktprisreg1e-

som infördes under 1970-ta1et, som diskuteras. Det har ringar, inte att dessa prisreg1eringar 1ett ti11 maninågon gång visats festa kösituationer. Det tycks a11tid ha gått för köparna att få tag på åtminstone ungefär de produkter, som de har ve1at köpa. Därmed förefa11er den ana1ys av prisreg1eringars verkningar på som finns t.ex. i B1inder (1979) 1igga vid resursa11okeringen, sidan av de prob1em som 1970-ta1ets nya svenska prisreg1eringar

kan ha skapatz).

Även utan manifesta kösituationer kan eme11ertid prisreg1eringar

- särski1t 1ångvariga sâdana3) - i så hög grad påverka priserna

som informationsbärare och incitament, att resurserna används på ett sätt som är väsent1igt ann0r1unda än som hade varit fa11et utan Därför in1eds det fortsatta resonemanget med prisreg1eringen.

E en beskrivning av prissystemets r011 i ekonomin. Därefter fö1jer

I

en diskussion av prisreg1eringars eventue11a verkningar på infor- ! mations- och incitamentsstrukturen samt sä1jarnas och köparnas anpassning ti11 att information och incitament påverkas.

en 1ång fö1jd av år har t.ex. priserna på taxiresor och 1) Under på kredit (dvs. räntor) reg1erats. 2) I B1inder (1979) ägnas endast sid 112-114 åt a11okeringsverk- Huvudde1en av dessa sidor ägnas åt att diskutera ningarna. effekterna av varubrist sökande efter varor hos o1ika (köer, sä1jare etc.). avsnitt 2.6.2.1, där det argumenteras för att det trots 3) Jfr f0rme11t kan råda ti11stånd med kortvariga prisreg1eringar 1ângvarig funkti0ne11 prisreg1ering.

112 Bilaga 1

3.3.2 Erisgrna_0gh_transaktignerna_på marknaden

Vi skall nu föra ett principiellt resonemang om priser och transaktioner samt om tänkbara verkningar av prisregleringar, tänkbara följdåtgärder från regeringens sida på köparnas och säljarnas anpassningsreaktioner samt säljarnas och köparnas tänkbara reaktioner på detta. Även om det inte har förekommit följdregleringar av produkternas kvalitet i l970-talets Sverige belyser analysen politikernas möjligheter att parera säljarnas parader.

Utgångspunkten kan mycket väl vara att allokeringen är snedvriden även i utgångsläget. Analysen bör ändå kunna belysa även om den inte säkert svarar på frågan om regleringarna är ”rättvridande eller snedvridande“.

Först skall nämnas att rädsla för prisregleringar, kanske främst prisstopp, kan leda till att säljare inte vågar sänka sina priser, när efterfrågan är liten. Om företagen på detta sätt underlåter

att vid l

sänka priserna liten efterfrågan kan de samtidigt beröva l

sig själva vinstmöjligheter (eller möjligheter att hålla sina för- l

luster nere) och köparna en del av de enheter, som med låga marginalkostnader hade kunnat framställas.

Låt oss tänka oss att individer och företag är helt fria att träffa vilka avtal som helst med varandra. Vi antar dessutom att varje enskilt subjekt (individ eller företag) både strävar efter

i

och vet sitt eget bästa.

i

l | I en sådan situation innebär varje enskild uppgörelse att båda parter förbättrar sin situation. Om någon säljer l kg kyckling till någon annan för l00 kr (vid dagens allmänna prisnivå och

förhållanden iövrigt) är detta alltså uttryck för att såväl sälja-

re som köpare förbättrar sin situation.

Antag nu att det stiftas en lag, som inskränker friheten att sluta avtal. Sålunda regleras t.ex. priset på ett kg kyckling till högst l0 kr. I första hand kan vi nu tänka oss två typfall, illustrerade med köp/försäljning av l kg kyckling. I det ena fallet sker

sou 1931:41 Bilaga 1 113

transaktionen vid det nya reglerade priset på samma sätt, som hade ägt rum utan prisreglering. Detta innebär att inte bara köparen utan också säljaren tycker att det är bättre att genomföra affären än att inte göra detta. Åtminstone i det begränsade perspektiv,som vi nu tillfälligt har valt, innebär prisregleringen i så fall inte någon ändring av resursallokeringen. Endast fördelningen mellan köparen och säljaren har ändrats.

I det andra fallet sker inte transaktionen vid det nya reglerade priset. Åtminstone i det begränsade perspektivet innebär detta att regleringen har åstadkommit supplementet till en paretosanktionerad förändring. Båda parter förhindras ju genom prisregleringen från att genomföra en affär, som skulle ha varit fördelaktig för båda.

I en samhällsekonomisk analys måste man emellertid vidga perspektivet till att omfatta fler aktörer än de två parter, som deltar i en enskild transaktion. Man bör inrikta sig på att förstå hur det ekonomiska systemet fungerar t.ex. med och utan prisreglering. Perspektiven måste då vidgas till dels fler transaktioner, där någon av de två parterna är direkt inblandad, dels till andra transaktioner, som direkt eller indirekt har med transaktionerna med den prisreglerade produkten att göra.

En prisreglering, som inte hindrar enskilda transaktioner från att äga rum, framstår då inte som lika verkningslös från alloke- Vid en mer vidgad en del

l

ringssynpunkt. analys upptäcks nämligen A anpassningar från i första hand säljarnas och/eller köparnas sida. Dessa anpassningar innebär att olika avvägningar görs på ett annat sätt med än utan prisregleringar.

Trots att den enskilde köparen i vårt exempel får så många kg kyckling som han vid det fastställda priset vill köpa, kan en del ändringar i resursanvändningen inträffa(utöver den, att han troligen köper fler kg kyckling än han skulle köpa, om priset var högre). Den omsorg, som säljaren i olika avseenden ägnar produkten fram _ till och med själva överlämnandet kan bli annorlunda. Köparen

E

berövas möjligheten att välja mellan olika kombinationer av

Bühgal

säljaromsorg och pris. Han blir hänvisad till den kombination, som framkommer vid det reglerade priset. Samtidigt berövas säljarsidan information om hur köparna rangordnar olika kombinationer av pris och omsorg.

Kan då inte myndigheterna förhindra kvalitetsförsämringar genom att föreskriva och kontrollera, att produkterna uppfyller vissa kvalitetskrav? Bortsett från att sådana föreskrifter försvårar sådana innovationer och sådan anpassning av produkternas kvalitet till efterfrågans förändringar som innebär att man bryter mot utfärdade föreskrifter om produkternas utformning kan de aldrig vara heltäckande. Det finns kvalitetsegenskaper hos utbudet, som det inte är möjligt eller åtminstone mycket svårt att reglera från myndigheters sida. Ju mer myndigheterna reglerar av de lätt observerade och lätt mätta egenskaperna hos utbudet, desto mer blir företagen hänvisade till att anpassa sig genom att ändra de svårobserverade och svårmätta egenskaperna.

I figur 6 representeras ett företags handlingsmöjligheter med och utan regleringar. I ett utgångsläge antas inga regleringar finnas. Företaget uppnår största möjliga vinst genom att välja den kombination av pris, fysisk kvalitet och servicekvalitet, som representeras av punkten 0 i figur 6. Därefter ändras efterfrågan. Detta leder till att företaget kan öka sin vinst genom att höja priset vid oförändrad fysisk kvalitet och servicekvalitet, sänka den fysiska kvaliteten vid oförändrade pris och servicekvalitet eller sänka servicekvaliteten vid oförändrade pris och fysisk

kvalitet]) . Enligt de antaganden, som anges i figuren, kan företa-

get öka sin vinst mest genom att välja (det för företaget bästa

möjliga) prishöjningsalternativet, näst mest genom att välja (det för företaget bästa möjliga) alternativet för försämring av produktens fysiska kvalitet och minst genom att välja (det för företaget bästa möjliga) alternativet för försämring av servicekvaliteten. Om priset inte regleras, kommer företaget alltså att välja prishöjningsaiternativet, om det strävar efter största möjliga

l) Att införa möjligheter till kombinerade förändringar skulle göra resonemanget mer komplicerat utan att tillföra innehåll.

115 sou 198l:41 Bilaga 1

Av Läge utan regleringar

Öis

Förbjudet införande av prisreglering

74%//44 %/1422;»3›; prisområddfÃfter eoøzx/_x//z//z/z/M/z/zz/z/ø//zø

-/

Läge vid två C regleringar /\

00%

s . //,\ Läge _vid regienng ///\ av pris men inte av fysisk kvalitet

[ll/x

Ett att öka vinsten efter en Figur 6. möjiigheter

efterfråge företags orändring med och utan regiering

Hörnet 0 visar ett ursprungsiäge. Därefter ändras efterfrågan, så att företaget kan öka sin vinst genom att ändra sitt beteende. De olika axiarna iliustrerar oiika möjiigheter att öka vinsten. A-ax1arna(s0m pekar vertikait uppåt respektive nedåt) visar kombinationer av oförändrade fysisk kvaiitet och servicekvalitet men varierande pris. Röreiserna i piiarnas riktning visar ökad vinst. B-axiarna visar kombinationen av oförändrade pris (efter det att prisregieringen sänkt priset) och servicekvalitet men varierande fysisk kvaiitet. Rörelser i piiarnas riktning visar ökad vinst. C-axiarna visar kombinationen av oförändrade pris (efter det att prisregieringen sänkt priset)0ch fysisk kvaiitet (efter det att den fysiska kvaiitetsregieringen har höjt den fysiska kvaiiteten) men varierande servicekvaiitet. Röreiser i pilarnas riktning visar ökande vinst. Vinsten vid A-piiarna -vinsten vid B-piiarna : vinsten vid C-piiarna.

116 Bühgal

vinst. Om prisstopp införs och företaget alltså hindras från att höja priset, kommer det att försämra produktens fysiska kvalitet, om denna möjlighet är tillåten och företaget strävar efter största möjliga vinst. Om ävenutvägen att försämra produktens fysiska kvalitet stängs genom en reglering, återstår endast möjligheten att

öka vinsten genom att försämra servicekvaliteten]).

I figuren visas att regleringarna begränsar företagets handlingsmöjligheter och att det därför blir hänvisat till att välja alternativ för att öka vinsten, som det inte hade valt i ett läge utan regleringar. Nu skall möjligheterna konkretiseras. Till “servicekvalitet kan hänföras t.ex. marknadsföring.

Mindre annonsering medför att en del av informationskostnaderna flyttas över från företagen till konsumenterna. (I en del fall kan det hända att konsumenterna får en mindre mängd information att sovra. Effekten kan emellertid också bli den motsatta. Det kan

nämligen i en del fall vara billigare att vräka icke tillrättalagd

information över konsumenterna än att förbehandla informationen så att det blir lättare för konsumenterna att orientera sig).

Om företagen minskar sin lagerhållning, reducerar de sina kapitalkostnader till priset att det oftare händer att konsumenterna lämnar butikerna med oförättat ärende. Om företagen håller mindre öppet blir det svårare för konsumenterna att planera sina inköp. Såväl företagens minskade lagerhållning som minskat öppethållande medför att lagerhållningskostnaderna ökar för konsumenterna. Om kunderna har svårt att passa in öppettiderna i sitt tidsschema och om det är stor risk för att efterfrågade varor inte finns i butiken, är de starkt benägna att hålla egna lager av varorna ifråga. Kortare kredittider innebär att kapitalkostnader flyttas från säljare till köpare.

l) Ett exempel från ett regleringsområde, som prisregleringskommittên inte behandlar,kan illustrera: För några år sedan fick man i Stockholm förhandsbeställa taxi ända fram till en timme före den önskade avgångstiden. För ett par år sedan inskränktes möjligheten att via taxiväxeln förhandsbeställa taxi på så sätt att detta inte kunde göras efter kl l4 00. Numera får man inte förhandsbeställa taxi senare än ett dygn före önskad avgångstid.

S()lJ 1981 41 117 Bilaga 1

Förutom här nämnda metoder att anpassa sig till regleringar finns möjligheter att göra priset till en mer svårdefinierad variabel och att favorisera vissa kunder på andras bekostnad. Om inte annat kan den som äger eller sköter företaget känna tillfredsställelse i att utdela privilegiet att köpa högkvalitativa enheter av varan (t ex. särskilt fina köttbitar) till personer, vars välgång ligger honom särskilt varmt om hjärtat.

Förlängning av leveranstiderna, ändring av sortimentet från lågmarginalvaror till högmarginalvaror eller kombinationserbjudan-

den kan vara andra sätt att anpassa sig1”2›.

För det allra mesta brukar prisregleringar och prisövervakning avse

enbart försäljningen på hemmamarknaden och inte exporten3Ä Därmed

kan det bli lönsamt för många företag att sälja mindre på hemmamarknaden och i stället exportera mer. Samtidigt tillhör importpriser den typ av kostnader, och importprishöjningar den typ av kostnadshöjningar, som det är lätt att dokumentera i samband med en ansökan om dispens från ett prisstopp respektive i samband med en sådan överläggning, som ibland skall äga rum enligt gällande regler för prisövervakning. I den mån dokumenterbara kostnadshöjningar skall beaktas, när en dispensansökan handläggs eller i samband med en överläggning enligt reglerna för prisövervakning, kan det alltså tänkas vara lättare att få sådana prishöjningar, som kan motiveras med importprisstegringar, godkända än sådana prisstegringar, l som motiveras med höjningar av produktionskostnaderna inom inhemska i Detta skulle i så fall tala för att det skulle vara lättaföretag. i l ! re att bevara lönsamheten någorlunda väl i företag, som säljer importerade varor än i företag, som producerar varor att säljas på hemmamarknaden i konkurrens med importerade varor. Det skulle alltså -.-._› l) När ett prisstopp införs kan somliga varor

t.ex. ge högre margi-

naler än andra. Företagen kan då finna det vara lönsamt att

minska tillgången på lågmarginalvaror och samtidigt öka till-

gangen pa hogmarginalvaror.

2) Kombinationserbjudanden, s.k. tie-in sales , är generellt

forbjudna enligt svensk marknadsföringslag. 3) I prisregleringar i Sverige har exporten alltid undan-

l370-talets

tagits. Under l940-talet, däremot, förekom att även exportpriser reglerades.

118 Bilaga 1 sou 1981:41

i en del fall kunna tänkas att en prisreglering medför att varor producerade i prisregleringslandet exporteras i ökad omfattning, samtidigt som importen till prisregleringslandet av samma slags varor ökade.

Även köparna kan på olika sätt anpassa sig till att priser regleras. Om det inte uppstår några svårigheter att få tag på prisreglerade varor, kommer kunderna att köpa och använda dem i så stor utsträckning som de tycker att de därigenom får mer för sina pengar än om de spenderar pengarna på annat sätt. De marginella (dvs. de för köparna minst angelägna) enheterna kommer under sådana omständigheter inte att värderas högre än till det reglerade priset. Om man t.ex. med en prisreglering håller nere bensinpriset på en tillräckligt låg nivå (och ändå bilisterna får tag på så mycket bensinsom de vill köpa) köps det mer bensin än vid oreglerat bensinpris. Det händer t.ex. att en och annan bilist åker ensam i sin bil till och från arbetet, om detta medför att i han kan lämna bostaden fem minuter senare och komma hem fem minu- l ter tidigare än om han samåker. Det är alltså inte bara säljaren

som hanterar varan med mindre omsorg, innan den överlämnas till I köparen. Även köparen visar mindre omsorg när han därefter använder varan.

3.4 Dynamiska all0keringseffekter1)

i l Dynamiska allokeringseffekter av att en sorts politik förs i stället för en annan politik kan vara av t.ex. 5 följande slag: - Företag, som lyckas överleva vid den ena sortens politik, i läggs ned vid den andra sortens politik. - Totala investeringsvolymen i ekonomin blir större vid den ena än vid den andra sortens politik. - Investeringarnas branschfördelning blir olika vid de tvâ sorternas politik. - Investeringarnas fördelning mellan byggnader, maskiner samt forsknings- och utvecklingsarbete blir olika vid de två typerna av politik.

l) Detta avsnitt har i hög grad inspirerats av Schumpeter, J.A., Capitalism, Socialism and Democracy, London (Unwin University Books) 1970 (1943), kapitel VIII.

Bilaga 1 119 SOU 1951:41

Prisregleringarnas eventuella dynamiska allokeringseffekter skall nu disluteras mot ovanstående principiella bakgrund. Den alternativa politiken är då en politik som är likadan i alla avseenden

utom i det avseendet att den inte innefattar prisregleringar]›.

I en del drastiska fall skulle en prisreglering kunna tänkas medföra att företag,som annars hade överlevt, läggs ned. I hearings inför prisregleringskommittên har påståtts att en fabrik pga prisregler ngspolitiken lades ned tioigare än som annars hade skett. Däremot har det inte hävdats, att något företag, som annars skulle ha överlevt, har lagts ned pga prisregleringar. Man kan emellertid inte bortse från möjligheten att företag någon tid efter en prisregler ng träder i likvidation, därför att det inte fick tillfälle att bygga upp likviditet och soliditet under prisregleringsperioden.

Många branscher karakteriseras bl.a. av att avsättningspriserna på deras produkter varierar starkt och att vinsterna varierar ännu mer. När dåliga tider kommer, fortsätter man att driva de flesta företagen, eftersom man vet att det längre fram kommer goda tider, då förlusterna kan hämtas igen.

Vinsterna under de goda tiderna skall räcka bl.a. för följande tre ändamål. För det första skall de täcka de dåliga tidernas förluster. För det andra skall de ge ägarna avkastning både för T de goda tiderna och - med ränta på ränta - för de dåliga tiderna. de bygga upp företagens soliditet, så att

l För det tredje skall

i de inte behöver träda i likvidation vid de dåliga tiderna. I ju mindre utsträckning arbetskraft permitteras under dåliga tider desto större finansiell motståndskraft måste företagen med hjälp av vinstmedel bygga upp under goda tider.

l) Man kan dock fråga sig om livsmedelssubventionerna skulle ha förekommit utan prisstoppet på baslivsmedel. Diskussionen kan tänkas bli annorlunda om vi tänker oss att både prisreglering och subventioner inte hade förekommit än om endast prisregleringen inte hade förekommit.

120 Bilaga 1

Den omedelbara verkan av en prisreglering blir att de företag, vars produkter prisregleras, får mindre vinster. Det kan hända att en del av det intäktsbortfall, som prisregleringen leder till på sikt övervältras bakåt bl.a. på lönerna. Detta kan för övrigt vara prisregleringens syfte. (Jfr avsnitt 2.6.3.2). Den initiala vinstminskningen kan emel1ertid leda till en del effekter på investeringarna inom de företag, som får minskade vinster. Lönsamhetsförsämringen påverkar deras framtidsbedömningar. Dessutom påverkar den företagens soliditet negativt. Detta gäller redan utan att företagen investerar (jämfört med en situation utan investeringar men med större vinster). Det gälier även vid finansieringen av eventueila investeringar. Sådana kan ju inte finansieras med vinstmedel i samma utsträckning.Särskilt forskningsoch utvecklingsarbetet inom företagen ifråga kan bli lidande av att vinsterna på detta sätt minskar. För det första betraktas sådana investeringar troligen som mycket riskfyllda inom företagen. Ju mer riskfylld en investering ter sig, desto mindre benägna torde de flesta företagsledare vara att finansiera dem med lånade pengar. För det andra ger inte forsknings- och utvecklingsarbete upphov till hypotek på samma sätt som materiella investeringar. Därmed kan det bli svårt att få låna i banker till forsknings-

och utvecklingsarbete]).

Fråga är också, om de initiala vinstminskningarna för de företag vars produkter prisregleras, kommer att motsvaras av vinstökningar i andra företag, ökade reaiinkomster för löntagarna eller båda

dessa sakerzä .Om endast reallönerna var högre, skulle den totala

investeringseffekten vara beroende av löntagarnas benägenhet att att spara av givna disponibla realinkomster jämfört med de aktuella företagens benägenhet att spara av givna reala vinster.

l) Å andra sidan finns utvecklingsfonder, Styrelsen för Teknisk Utveckling etc. till för att finansiera sådana investeringar. 2) I den mån ökade realinkomster för löntagarna medför att dessa kan börja köpa varor, som annars inte hade producerats och i samband med detta även stimulera användning av resurser, som annars inte hade använts, skulle både företagsvinster och reallöner kunna påverkas positivt. I detta fall skulle det inte handla om nollsummespel utan om plussummespeTH

talar för att en större andel av ytterllgñfe En “9tt°Vl5t Mycket krona i företagen sparas än av ytterligare en krona i disponibel

inkomst hos hushållen]).

Själva investeringsinriktningen blir dessutom troligen annorlunda, om det är hushållen istället för de aktuella företagen, som disponerar medlen. Företagsvinster tenderar ju att i viss utsträckning investeras i de företag, som genererat vinsterna. Hushållssektorns sparmedel, däremot, riktas inte mot vissa företags investeringar på samma sätt som vinstmedlen.

I den mån det är andra företag, som blir vinstgivande i stället för de aktuella företagen, blir den totala investeringsvolymen måhända inte annorlunda. Däremot blir det ju (huvudsakligen) andra företag, som fattar investeringsbesluten och därmed finns det anledning att räkna med att investeringsinriktningen blir annorlunda.

Med utgångspunkt från beskrivningen av vinsternas ändamål kan vi ange en del direkta effekter av att företag hindras från att till fullo utnyttja marknadens vinstmöjligheter. Till dessa kommer indirekta effekter av att företagen inte längre kan lita på att de får utnyttja de förtjänstmöjligheter, som marknaden då och då erbjuder.

När företagen hindras från att till fullo utnyttja förtjänstmöjligheterna minskas, för det första, läkningen“ efter dåliga tider. I värsta fall blir företagen så sårbara att de inte klarar påfrestningar - t.ex. skapade av kreditrestriktioner - ens under goda tider. För det andra blir ägarna missnöjda med avkastningen och får dessutom mindre utdelningsinkomster att satsa vid eventuella nyemissioner. Det blir alltså svårare att öka det egna l) I den mån företaget delar ut sin nettovinstkrona blir den först beskattad hos aktieägaren och denna skatt skulle kunna tänkas vara sparande för landet som helhet (om inte skattepengar “bränner hål i politikernas fick0r”). Aktieägaren behöver däremot inte anses spara större del av sin erhållna utdelning än löntagaren av sin disponibla inkomst. Den stora skillnaden är emellertid att alla (extra) nettovinstkronor inte delas ut.

122 Bilaga 1

kapitalet genom att vända sig till ägarna. För det tredje blir företagen mer sårbara vid återkommande dåliga tider. Detta leder i en del fall till att fler företag, som i och för sig hade haft möjlighet att vara lönsamma på lång sikt, tvingas till nedläggning. Den arbetslöshet, som sådana nedläggningar medför, kan visserligen leda till att politikerna försöker rädda en del företag med bidrag och “mjuka” lån. Men det är inte säkert att politikerna räddar samma företag, som de i näringslivet verksamma skulle ha låtit fortleva trots för tillfället löndålig samhet, om den finansiella motståndskraften hade fått byggas upp under de goda tiderna. För det fjärde satsar företagen inte lika

mycket pengar på forsknings- och utvecklingsarbete, som de skulle

göra om de hade fått tillfälle att bygga upp det egna kapitalet genom att fondera vinstmedel. Även här kan politikerna tänkas helt eller delvis kompensera bortfallet, men de kommer troligen att satsa resurserna på andra projekt än företagen skulle ha satsat på, om de hade fått disponera ackumulerade vinstmedel.

I och med att prisregleringar vid några tillfällen har lett till att företag berövats en del av sina möjligheter att tjäna pengar, kan de börja räkna med risken att de även i framtiden kommer att berövas förtjänstmöjligheter. Detta kan minska investeringsviljan och viljan att hålla ut under dåliga tider.

I den mån prisregleringar påverkar investeringsförmåga, investeringsvilja, överlevnadsmöjligheter och överlevnadsvilja har de dynamiska verkningar i den mening, som angavs i avsnitt 3.2. En prisreglering som delvis hindrar företagen från att tjäna pengar leder ju till att företagsstruktur, kapitaluppsättning och kunskap är annorlunda långt efter prisregleringsperioden än de skulle vara, om prisregleringen aldrig hade införts.

Det förtjänar emellertid att nämnas att en del av de resurser, som inte används kan utnyttjas av andra företag som kanske producerar andra produkter med andra produktionsmetoder. Givetvis kan man inte utesluta möjligheten att det innebär en rättvridning att de andra företagen använder resurserna jämfört med hur de använts om priserna aldrig hade reglerats. Sannolikheten för detta får i så fall bedömas på det sätt som anges i avsnitt 3.l.

Bilaga 1 123

4 EN DISKUSSION AV PRISREGLERINGARS VERKNINGAR PÅ SÃTTEN ATT FATTA BESLUT OCH ORGANISERA SAMHÄLLETS VERKSAMHET

4.l Lobbying, darwinistiska processer och “horis0ntförskjutningar

Tidigare har vi huvudsakligen diskuterat hur prisregleringar kan verka på den allmänna prisnivåns utveckling samt hur de kan påverka resursallokeringen dels genom att ändra den miljö i vilken säljare och köpare optimeran dels genom att påverka investeringsoch överlevnadsklimatet. I denna analys har vi tänkt oss att säljarna och köparna reagerar på den förda politiken utan att försöka påverka den. Vi har inte heller diskuterat eventuella maktförskjutningar inom företagen eller näringslivet.

I den fortsatta analysen skall vi diskutera dels hur prisregleringar kan få företagen och deras organisationer att agera för att påverka politikens utformning genom att på olika sätt uppvakta politikerna,dels hur regleringar kan påverka maktfördelningen mellan olika personer inom företagen och näringslivet. Uppvaktningar av politiker kallas med en amerikansk term för lobbying. Sådant förekommer i alla samhällen, där politikerna i väsentlig mån påverkar företagandets villkor, men det kan tänkas ändra karaktär, när prisregleringar tillförs politikernas arsenal. Urvalet av dem, som uppnår inflytandepositioner och därmed starkare än andra påverkar den fortsatta utvecklingen, sker genom någon sorts darwinistisk process. Med andra ord kommer personer, som i någon mening lyckas“ att få större inflytande över framtiden än sådana, som misslyckas. Miljön, i vilken detta urval äger rum, kan emellertid vara väsentligt annorlunda, om prisregleringar är vanliga än om de inte förekommer. I så fall kan den fortsatta utvecklingen så småningom komma att styras av en annan sorts människor i en miljö med än i en miljö utan prisregleringar. Detta påverkar inte bara företagens skötsel utan kommer även att sätta sin prägel på de framtida uppvaktningarna.

Det finns en benägenhet hos många att ta rådande samhällsinstitutioner och handlingsregler för givna - att inte ifrågasätta syste-

124 Bilaga 1

met. Detta kan gälla även när systemet har ändrats för en tid sedan. De problem som uppträder inom systemet tenderar i så fall att diskuteras med (den kanske outtalade) att det förutsättningen inte gär att återställa systemet i det skick det befann före sig ändringen. I den män problemlösningar diskuteras pâ detta sätt, kan man säga att systemändringen har förskjutit horisonten hos dem, som söker problemlösningarna.

4.2 Prisreglering som rättstillämpning och som politik

I föreliggande bilaga har vid ett flertal tillfällen framhållits att handhavandet av en prisreglering är en form av rättstillämpning. Denna rättstillämpning skall ske på ett sätt som är analogt t.ex. med vattendomstolarnas tillämpning av Vattenlagen, Marknadsdomstolens tillämpning av Marknadsföringslagen eller Arbetsdomstolens tillämpning av de lagar som gäller på arbetsmarknaden. Analyser av den enskilde säljarens eller köparens möjligheter att

agera och på olika sätt hävda sina intressen inom ramen för en gi-

ygn prisreglering skall alltså analyseras på samma sätt som olika parters möjligheter att agera och hävda sina intressen inför domstol. Liksom det finns advokater eller andra ombud som är skickligare än en del av sina kollegor att vid givna faktiska förutsättningar föra talan torde det finnas företagsrepresentanter som vid givna faktiska förhållanden är skickligare än andra att hävda sina företags intressen i samband med en dispensförhandeller när man i ett

ling läge med prisövervakning]) skall överty-

ga en prisregleringsmyndighet om att en viss prishöjning ligger inom ramen för vad myndigheten i enlighet med sin instruktion kan godta som rimlig, så att den inte behöver föranleda rapport till regeringen.

I avsnitt 2.6.2.2 påpekades att vissa företeelser har mindre sannolikhet att bli observerade än andra. Trots att de är svåra att observera och belägga, kan de vara betydelsefulla. I en rättstillämpning, som fyller ett rättssamhälles krav på rättssäkerhet får en

l) Visserligen ingår prisövervakning inte i vad som i den svenska prisregleringslagen kallas för prisreglering, men situationen kan ändå lämpligen avhandlas i detta sammanhang.

Bijaga 1 125

företeelse inte beaktas, om den inte kan beläggas. Om det inte går att belägga att en i och för sig dispensgrundande företeelse uppträder i ett dispensärende (och samtidigt ingen annan dispensgrundande företeelse uppträder i verkligheten och därmed givetvis inte heller kan beläggas), skall dispens inte beviljas. Förmågan att skaffa fram belägg är en form av skicklighet. Olika företagsrepresentanter kan därvidlag vara olika skickliga. Om så är fallet får olika företag olika stor framgång vid dispensansökningar även vid likadana faktiska omständigheter. Därutöver kan även skicklighet att plädera på basis av givna belägg ha betydelse för utslaget.

Handhavandet av prisregleringsinstrumentet (till skillnad från handhavandet av en given prisreglering) är huvudsakligen politik och endast i begränsad mening rättstillämpning.Därmed kan pragmatisk argumentation av den typ som inte skall leda till framgång i rättssalar, få större genomslagskraft än vid tillämpningen av en given prisreglering. Det kan tänkas att det finns enskilda säljare eller köpare, eller grupper av säljare eller köpare, som har särskilt stor fördel av att regeringen handhar regleringsinstrumentet på visst sätt, t.ex. låter bli att införa (eller inför) ett prisstopp eller skyndsamt upphäver (dröjer med att upphäva) ett prisstopp. Det ligger i så fall nära till hands att tro att representanter för dessa intressenter försöker påverka regeringens handhavande av regleringslagstiftningen.

4.3 Urval av makthavare

I ett läge med prisreglering, kan ett enskilt företags vinst öka om någon inom företaget lyckas visa att företaget enligt gällande regler är berättigat till dispens från prisregleringen. Därmed har prisregleringen medfört att det har tillkommit en verksamhetsgren inom företaget, som är lönsamhetspåverkande, nämligen utredningsarbete och andra förberedelser inför kontakter med prisregleringsmyndigheten och politiska makthavare samt själva uppträdandet vid sådana kontakter. Denna verksamhet kan givetvis komma att jämföras med andra lönsamhetspåverkande aktiviteter. Ett annat sätt att påverka företagets lönsamhet är att satsa resurser på forskning och utveckling. Nya produkter, som kan säljas till

126 Bilaga 1

höga priser eller nya produktionsmetoder, som innebär att produkter med givna avsättningspriser kan produceras med mindre resursåtgång och därmed ti11 iägre kostnad, innebär en ökning av företagets 1önsamhet. Utsikterna att på detta sätt öka iönsamheten, dvs. möjiiga intäktsökningar elier kostnadsminskningar och den bedömda sannoiikheten att en satsning verkligen kommer att iyckas, brukar i företagen stäiias mot kostnaderna för forsknings- och utveckiingsarbetet. På samma sätt kan de stä11a utsikterna att öka iönsamheten vid en dispensansökan och muntiig förhandiing på basis av denna mot de resursuppoffringar, som en sådan aktivitet innebär.

Det kan tänkas att det i en dei iägen ter sig företagsekonomiskt utomordentiigt iönsamt att avsätta resurser på en dispensansökan. Detta kan i ett resursknappt iäge medföra att annan lönsamhetspåverkande verksamhet får stå tiilbaka för dispensansökan, inkiusive det utredningsarbete, som är knutet ti11 denna. Verkstä11ande direktör och styreise kanske ägnar mer av sin tid åt att föija förhandlingsarbetet och får pä så sätt mindre tid över för att intressera sig för forsknings- och utveckiingsarbetet. Redan detta kan tänkas försvaga dem, som syssiar med forskning och utveck- 1ing och förstärka positionen hos dem, som syssiar med ansökningsarbete. De senare kan ytteriigare förstärkas genom att de ti11deias arbetsresurser.

Om på detta sätt ytteriigare verksamhet ti11k0mmer inom företaget kan också ytterligare pretendenter ti11 företagets högsta befattningar tiilkomma. Utöver de tidigare resu1tatenheterna har ju med våra antaganden en ny resuitatenhet med specieiia ansvariga tiiikommit. Därmed b1ir det också fier resuitatansva- . . ... .. 1 › rigas insatser, som kommer att Jamforas Det kan tänkas att befordran ti11 högre Iedande positioner inom företaget och inom näringsiivet i övrigt i väsentiig mån påverkas av hur sådana

1) I en de] fal] är det kanske främst försäijningschefen som svarar för förhand1ingsarbetet. I så fa11 jämförs resuitatet av hans förhandiingsinsatser med resuitatet av produktionschefens insatser inom produktiedningen. I princip b1ir resonemanget emeiiertid inte annorlunda.

Bilaga I 127

jämförelser utfaller. Själva omständigheten att det nu finns ytterligare en lönsamhetspåverkande aktivitet kan också tänkas göra att sannolikheten för befordran minskar för dem som sysslar med andra aktiviteter, t.ex. produktionsledning eller forskning och utveckling. Om dessutom dispensansökningsaktiviteterna är mycket lönsamma jämfört med övriga aktiviteter, kan det hända att direktionsvåningar och styrelserum i allt större omfattning kommer att befolkas av människor, som är skickliga i att förhandla med myndigheter och politiker.

De som är skickliga i att förhandla med myndigheter och politiker kan komma att ha ett personligt intresse av att regleringsekonomin består, eftersom det är i denna typ av ekonomi, som deras talanger kommer till sin rätt. Ju fler de blir i desto större utsträckning kommer de att påverka de olika näringslivsorganisationerna, t.ex. Industriförbundet, på ett sådant sätt att dessa intar en mer positiv hållning till regleringar än de annars skulle

ha gj0rt]). Motståndet mot en reglerings- och förhandlingsekono-

mi kan alltså komma att försvagas, och därmed minskar motståndet mot att gå ännu längre mot en alltmer svåröverskådlig sammanvävning av företagsverksamheten och verksamheten inom myndigheter och politiska organ.

4.4 Förskjutningar av horisonten

När man förflyttar sig geografiskt hamnar delar av verkligheten, som tidigare kunde observeras, utanför det direkt observerbara området samtidigt som andra delar av verkligheten blir observerbara. Man säger att horisonten förskjuts.

En sådan förflyttning behöver visserligen inte medföra att man blir omedveten om att de företeelser, som man inte längre kan observera, existerar. Det finns emellertid en viss sannolikhet för att så sker.

l) Att döma av de vittnesmål som har gjorts inför prisregleringskommittén är Industriförbundets inställning ännu efter ca lO års prisregleringspolitik starkt negativ. Måhända har negativt värderade erfarenheter ackumulerats i snabbare takt än en eventuell förskjutning av sammansättningen av beslutsfattare.

0 128 Bilaga 1

När den ekonomisk-politiska och legala miljön ändras, inträffar också horisontförskjutningar. Nya möjligheter varseblivs. Samtidigt finns emellertid också en viss sannolikhet för att man glömmer bort existensen av gamla möjligheter. Därmed blir det sannolikt att man börjar diskutera nya problem som om det system, som har skapats t.ex. med de nya regleringarna, är det enda möjliga systemet. Problemlösningen söks inom systemet.

Man brukar ibland säga att regleringar föder regleringar”. Innebörden av detta är att man försöker lösa de problem, som regleringarna kan skapa genom att införa ytterligare regleringar i stället för att avskaffa de ursprungliga regleringarna. Om man t ex. upptäcker att vissa produkters kvalitet försämras i en regleringssituation, kan denna upptäckt leda till att man börjar utfärda föreskrifter om produktkvalitet. Detta reaktionsmönster kan i så fall ha tre tänkbara förklaringar. För det första kan det tänkas att man är medveten om att det är prisregleringen som har lett till kvalitetsförsämringen men att man anser det vara så angeläget att behålla prisregleringen att man hellre går in för att reglera produktkvaliteten än att avskaffa prisregleringen. För det andra kan man visserligen förstå sambandet och inte själv anse prisregleringen omistlig men anse att man saknar mandat att ens nämna möjligheten att avskaffa prisregleringen. För det tredje kan den nya regleringen vara uttryck för att man inte förstår sambandet mellan prisregleringen och kvalitetsförsämringen och att man därför inte heller är medveten om möjligheten att avreglera. I de två sistnämnda fallen kan vi tala om horisontförskjutning. Möjligheten att avreglera aktualiseras inte helt enkelt därför att denna möjlighet inte längre hör till systemet.

Bilaga 1 129

REFERENSER

Administred Prices,Hearings before the Subcommittee on Antitrust and Monopoiy of the Committee on the Judiciary, U.S. Senate, 85th Congress, 1st Session, Washington D.C. 1957 (referens i R.E. Bea1s memorandum CNPS-52).

Axe1sson, R., Löfgren, K.G. och Ni1ss0n, L.-G., Den svenska arbetsmarknadspo1itiken, Lund (Prisma) 1979.

Bea1s, R.E., Concentrated Industries, Administered Prices and Inf1ation: Ä Survey of Recent Empirica1 Research, Councii on Nage and Price Stabi1ity, Wbmorandum nr CWPS-52, Washington D.C., June 16, 1975 (stenci1).

B1inder, A.S., Economic Po1icy and the Great Stagf1ation, New York (Academic Press) 1979.

Cagan, Ph., Changes in Recession Behavior of Nho1esa1e Prices in the 1920s and Post wor1d war II, Exp1oration in Economic Research, v01 2, No 1 (winter 1975) (referens i Beais Memorandum CWPS-52). ä Cagan, Ph., Persistent Inf1ation. Historica1 and Po1itica1 Essays, New YorR*(Co1ombia University Press)41979.

Ca1mfors, L., Lönebi1dning, internatione11 konkurrenskraft och

i

ekonomisk po1itik i Vägar_ti11 ökad vä1färd, betänkande av särski1da näringspo1itiska delegationen, Ds Ju 1979:1, Stockho1m (Justitiedepartementet/Liber) 1979, s. 113-71. I Ca1mfors, L., Prices, Nages and Emp1oyment in an Open Economy, Stockho1m (Institute for Internati0náT Economic Studies, 1 of Stockho1m) 1978 (stenci1). University

Ca1mfors, L. och Herin, J., “D0mestic and Foreign Price Inf1uences: A Disaggregated Study of Sweden, i Lindbeck, A.(ed), E Inf1ation and Emp1oyment in Open Economies, Essays by members I of the Institute for Internationa1 Economic Studies, Studies in Internationa1 Economics, v01 5, Amsterdam, New York, Oxford (North Ho11and Pub1ishing Company) 1979.

Ca1mfors, L., m.f1., Den onödiga inf1ationen, Stockho1m (Trygg- Hansa) 1976.

Car1ing, A., Industrins struktur och konkurrensförhå11anden, Koncentrationsutredningen III, Statens 0ffent1iga Utredningar 1968:5, Stockho1m 1968.

Mccracken, P., et.a1., Towards Fu11 Emp1oyment and Price Stabi1ity, Paris (OECD) 1977.

130 sou 1981:41 Bilaga 1

Dahmên, E., Har teorin för ekonomisk po1itik s1äpat mycket efter erfarenheterna av den svenska b1andekonomin? i Erfarenheter av b1andekonomin, Uppsatser och diskussioner vid Dahmên-sym- 1 posiet om den svenska b1andekonomin, Sa1tsjöbaden 18-19 okto- 1 “ ber 1976, Stockho1m (A1mqvist & Wikse11 Internationa1) 1977.

Demsetz, H., Information and Efficiency: Another Viewpoint, Journa1 of Law and Economics, V01. 12 (1969), s. 1-22.

Eckstein, 0. (ed), The Econometrics of Price Determination. Conference/October 30-31, 1970, Washington D.C., (Board of Governors of the Federa1 Reserve System and Socia1 Science Research C0unci1) 1972.

Eckstein, 0. och Fromm, G., Stee1 and Postwar Inf1ation, Study Paper No. 2 prepared in connection with the Study of Emp10yment, Growth and Price Leve1s, Joint Economic Committee, U.S. Congress, Washington, D.C. 1959 (referens i R.E. Bea1s memorandum CWPS-52).

Eckstein, 0. och Wyss, D., Industry Price Equations i The Econometrics of Price Determination (1972).

Edgren, G., Faxén, K.-0. och Odhner, C.-E., Lönebi1dning och sam- 1

hä11sekonomi, Stockho1m (Rabén & Sjögren) 1970.

1 Ekemark, I., Rea1 Finansiering och beskattning, Ekonomisk Debatt, Arg. 2, Nr. 3 (1974).

Fisher, I., The Theory of Interest as Determined by Impatience to Spend Income and Opportunity to Invest It, New York (Augustus M. Ke11y) 1961 (omtryck av 1930 års upp1aga).

Friedman, M., Inf1ation and Unemp1oyment: The New Dimension of Po1itics, London (Institute of Economic Affairs) 1977.

- av

Herin, J., Pris- och 1önereg1eringar i ut1andet en översikt

internatione11a erfarenheter, bi1aga 7 ti11 prisreg1er1ngskommitténs betänkande.

Isachsen, A.J., Inf1asjon - et u1øse1ig prob1em? 0s1o (Tanum- N0r1i) 1977.

Isachsen, A.J., “Inntektspo1itikk Og inf1asjon i Norge, Ekonomisk i

Debatt, 6 (1978) Nr. 1, s. 26-33. I Årg.

Industria1 Prices and their Re1ative Inf1exibi1ity, Senate Document 13, 74th Congress, 1st Session, Washington D.C., 1935 (referens i R.E. Bea1s memorandum CWPS-52).

Jacobsson, L. och Lindbeck, A., On the Transmission Mechanism of The Swedish Journa1 of Economics, V01. 73 Wage Change, (1972), s. 273-93.

1 131 Bilaga

Jonung, L., Uppfattad och förväntad inf1ation i Sverige, bi1aga 3 ti11 prisreg1eringskommittêns betänkande.

Jonung, L_ och Hansson, 1,, En ekonometrisk studie av prisreg1eringspo1itikens effekter på den svenska inf1ationen under 1970-ta1et, bi1aga 10 ti11 prisreg1eringskommitténs betänkande.

Laid1er, D. och Parkin, M., Inf1ation: A Survey, The Economic Journa1, V01 85 (december 1975), s. 741-809.

Leijonhufvud, A., On Keynesian Economics and the Economics of Keynes. A Study in Monetary Ana1ysis, Oxford (0xford”University Press) 1968.

Lindbeck, A. (ed), Inf1ation and Emp1oyment in Open Economies, Essays by members of the Institute for Internati0na1 Economic Studies, Studies in Internationa1 Economics, V01 5, Amsterdam, New York, Oxford (North Ho11and Pub1ishing Company) 1979.

Lindbeck, A., Imported and Structura1 Inf1ation and Aggregate Demand: The Scandinavian Mode1 Reconstructed i Lindbeck, A. (ed) Inf1ation and Emp1oyment in Open Economies (1979).

Lipsey, R.G. och Lancaster, K., ”The Genera1 Theory of the Second Best, Review of Economic Studies, October 1956, s. 11-32.

Lundberg, E., Konjunkturer och_ekonomisk po1itik, Stockho1m (Studieförbundet Nárings1iv och Samhä11e) 1953.

Lundberg, E., m.f1., Kris e11er konjunkturuppgång, Konjunkturrådets rapport 1974, Stockho1m, (Studieförbundet Närings1iv och Samhä11e) 1974.

Means, G.C., Administrative Inf1ati0n and Pub1ic Po1icy, Washington D.C. (Anderson Kramer Associates) 1959 (referens i R.E. Bea1s memorandum CWPS-52).

Means, G.C., “The Administered Price Thesis Reconfirmed, American Economic Review, Vo1. LXII, No. 3 (June 1972), s. 29?-306.

Nordhaus, w.o., Recent Deve10pments in Price Dynamics. The Econometrics of Price Determination, (1972).

Nyström, H., Retai1 Pricing. An Integrated Economic and Psycho1ogica1 Approach, Stockho1m (Ekonomiska Forskningsinstitutet) 97U.

Okun, A.M., Inf1ati0n, Its Mecanic and we1fare Costs, Brookings Papers on Economic Activity 2, 1975, s. 351-401.

Phe1ps, E.S. et.a1, Microeconomic Foundations of Emp1oyment and Inf1ation Theory, New York (w.w. Norton & Company. Inc.) 975.

132 Bilaga 1

Puttman, R., Chanda11, R.W. och Meyer, J., Price Behavior During the 1973-75 Recession, (Counci1 on Wage and Price Stabilit , Memorandum nr CWPS-II8, May 11, 1976 (stenci1).

Priser och margina1er i dag1igvaruhande1n, Statens pris- och karte11nämnd, Stockho1m, stenci1er utgivna vid o1ika tidpunkter.

Prisnivâer i dag1igvaruhande1n, Statens pris- och karte11nämnd, Stockho1m, stenci1er utgivna vid 01ika tidpunkter.

J.A., Capita1ism, Socia1ism and Democracy, London Schumpeter, (Unwin University Books) 1970 (1943).

Stig1er, J.G. och Kindah1, J.K., The Behavior of Industria1 Prices, New York (Nationa1 Bureau of Economic Research) 1970.

The Structure of the American Economy, Part I, Washington D.C. (Nationa1 Resources Committee) 1939 (referens i_R.E. Bea1s memorandum CWPS-52).

Ståh1, I., Bostadsmarknad, dispositionsformer, beskattning och finansiering, Ekonomisk Debatt, V01. 2, Bostadsextra (1974) s. 5-23. 1 Ståh1, I., Ekonomisk teori för b1andekonomin, i Erfarenheter av 1 b1andekonomin (1977), s. 37-67. 1

Söderström, H.T-son och Viotti, S., Money Wage Disturbances and i

Pub1ic Sector i 1 the Endogeneity of the in an Open Economy, Lindbeck, A. (ed), Inf1ation and Emp1oyment in Open Economies (1979).

W.L. och Crowder, W.F., The Structure of Industry, Mono- Thorp, graph No. 27, Temporary National Economic Committee, Washington D.C. (U.S. Government Printing Office) 1941 (referens i R.E. Bea1s memorandum CWPS-52).

Weiss, L., Business Pricing P01icies and Inf1ation Reconsidered“,

Journai of Po1itica1 Economy, V01. LXXIV, No. 2 (Apri1 1966), 1

s. 177-87. 1 1

Weiss, L., The Ro1e of Concentration in Recent Inf1ation, i The .

State of the 1 1970 Midyear Review of the Economy, Hearings before the Joint Economic Committee, 91st Congress, 2nd Session, Part 1, Washington D.C. 1970 (referens i R.E. Bea1s memorandum CWPS-52).

Zarnowitz, V., Unifi11ed Orders, Price Changes and Business F1uctuations, Review of Economics and Statistics, V01. XLIV, No. 4 (November 1962), s. 367-94.

S()lJ 1981:41

BILAGA 2

PRISKONTROLLENS POLITISKA EKONOMI. NÅGRA OBSERVATIONER Av Lars Jonung

*› INLEDNING

Utgångspunkten för denna bilaga är slutsatsen i bilaga l, bilaga 7 och bilaga lO att nationalekonomisk teori och empiri ger inget eller föga stöd för användningen av prisregleringar som stabilimedel att bekämpa inflation. Genomgången i biseringspolitiskt laga l av de teoretiska argumenten för och emot prisreglering som ett stabiliseringspolitiskt instrument leder till en kritisk inställning till priskontrollpolitikens möjligheter. Granskningen i bilaga 7 av pris- och löneregleringar som prövats i andra länder under l970-talet visar att dessa regleringsprogram inte haft någon märkbar dämpande effekt på den långsiktiga inflationstakten. Den ekonometriska studien i bilaga 10 av den svenska inflationstaktens bestämningsfaktorer under l970-talet kommer till det resultatet att prisregleringarna under 1970-talet inte haft någon Ä märkbar långvarig effekt på inflationstakten i Sverige.

dessa analyser förefaller priskontroller följaktligen vara Enligt ett ineffektivt medel för att begränsa inflationstakten. Politiker, såväl i regeringsställning som i opposition, har dock i de flesta industriländer förordat priskontroller som medel för att be-

*) Värdefulla synpunkter på innehållet i denna bilaga har lämnats av deltagare i det högre seminariet vid Nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet och av medarbetare vid konjunkturinstitutet. Författaren vill rikta ett särskilt tack till Eskil wadensjö för givande kommentarer. l) Priskontroller och priskontrollpolitik används här som liktydigt med prisregleringar och prisregleringspolitik.

134 Bilaga 2 sou 1981:41

kämpa prisstegringar. Kontroller har också införts i praktiskt taget samtliga OECD-länder under kortare eller längre perioder

under 1970-talet.”

När nu nationalekonomisk analys ger så lite stöd för användningen av priskontroll eller t.o.m. förkastar detta medel, vilka är då orsakerna till att prisregleringar tillgrips? Det är denna fråga som diskuteras i föreliggande bilaga. Syftet är således att studera priskontrollens politiska ekonomi, dvs. att granska vilka mekanismer som bidragit till att priskontroller utnyttjats i den ekonomiska politiken. En förståelse av priskontrollens politiska ekonomi är väsentlig eftersom nationalekonomins traditionella modeller som regel inte lämnar något utrymme för användningen av priskontroll som ett inflationsdämpande instrument. Man behöver därför uppmärksamma företeelser som inte direkt finns med i de trai ditionella modellerna för att kunna analysera och förklara före- 1 J komsten av priskontrollpolitik.

ä Bilagan består av två huvudavsnitt. Det första behandlar sambandet mellan ekonomi och politik med tonvikten på det stabiliseringspolitiska perspektivet. Detta utgör bakgrunden till det andra huvudavsnittet, vilket diskuterar priskontrollinstrumentet i det politiska systemet. De svenska och amerikanska erfarenheterna av prisregleringar under l970-talet illustrerar framställningen.

Den priskontrollpolitik som behandlas är sådan som använts i det

uttalade syftet att dämpa uppgången i den allmänna prisnivån. Den- ] na form * av priskontroll kan betecknas som inflationskontroll eller inflationsreglering. Det finns andra former av priskontroll i Sverige, inriktade på specifika marknader, såsom kreditmarknaden och marknaden för jordbruksprodukter, vilka införts med andra motiv än stabiliseringspolitiska. Litteraturen kring dessa marknadsspecifika prisregleringar berörs inte här.

l) Priskontrollpolitik är för övrigt ingen ny företeelse. Användningen av prisregleringar i syfte att bekämpa inflation har en historia som går tillbaka till antiken. Se genomgången i Schuettinger och Butler (l979).

1981:41 BiIaga2 135 sou

2 SAMBANDET EKONOMI-POLITIK

2.l Inledning

Traditionellt har nationalekonomin studerat egenskaper hos och processer på olika marknader, dvs. analyserat det ekonomiska systemet. Politiker och politiska system liksom institutioner som statsförvaltningen och rättsväsendet har befunnit sig utanför det ekonomiska studiefältet. En aktuell nationalekonomisk forskningsinriktning söker analysera samband mellan politiska och eko-

nomiska aktiviteter.1) En central tanke i denna forskning är att

det finns ett beroendeförhållande mellan de politiska och de ekonomiska systemen.

En betydande del av l970-talets forskning kring sambanden mellan ekonomi och politik har behandlat konjunkturpolitiska förhållanden. Ekonomer har utgått från modeller med tvâ sektorer: ett politiskt och ett ekonomiskt system, där det politiska systemet består av väljarna, regeringen/riksdagen och de myndigheter som genomför regeringens/riksdagens beslut, dvs. den offentliga förvaltningen. Till den politiska sektorn hör också en konstitution som anger det politiska systemets grundläggande regler. Regeringens konjunkturpolitik antas påverkad av målet att återväljas i kommande val. Väljarna förutsätts bedöma regeringen på grundval av det ekonomiska läget. De håller således regeringen ansvarig för konjunkturutvecklingen såsom denna återspeglas i bl.a. inflations-

takten och arbetslösheten.2) Se figur 2.l som ger en enkel beskriv-

ning av denna modellansats.

Ekonomer har byggt ut denna bild av sambandet mellan konjunktur-

Denna forskningsinriktning går bl.a. under beteckningen modern l) political economy eller the new political economy. Den omfattar bl.a. “public choice-teorin och element från statsve- Se t.ex. Frey {l978a)och introduktionen till whitetenskapen. ley (l980). 2) Detta antagande brukar motiveras med det allmänna genombrottet förden keynesianska konjunktursynen under efterkrigstiden. Keynesianismens budskap var i korthet att konjunkturutvecklingen kunde och följaktligen borde styras genom en aktiv stabiliseringspolitik.

136 Büaga2

politik och politiska förändringar med mer detaljerade antaganden rörande uppträdandet hos bl.a. regeringen, förvaltningen, intressegrupperna och väljarna. Den offentliga förvaltningen kan t.ex. arbeta med mål, som inte nödvändigtvis sammanfaller med regeringens. Andra faktorer än rent ekonomiska, såsom tidigare erfarenheter av partiers maktinnehav och politikers popularitet och personlighet, kan utöva ett inflytande på väljarna.

Den centrala poängen i ovanstående beskrivning är att väljarna påverkas av den stabiliseringspolitiska utvecklingen. Det finns därför incitament för regeringen att genom stabiliseringspolitik söka styra ekonomin i syfte att influera väljarnas attityder. Resonemanget ovan förutsätter en politisk konkurrens inom ramen för demokrati med regelbundet återkommande allmänna

val. politisk

2.2 Sambandet inflation-arbetslöshet

Både den teoretiska och den empiriska forskningen kring sambandet mellan konjunkturutvecklingen och konjunkturpolitiken ger inflationstakten och sysselsättningen en central roll. Många ekonomer anser att inflationen och arbetslösheten utövar ett inbetydande flytande på väljarnas attityder. Stabiliseringspolitiken är därför inriktad på att styra prisnivån och arbetslösheten. Dessa variabler förutsättes påverka den sittande regeringens popularitet på så sätt att en uppgång i inflationstakten och/eller arbetslösheten minskar regeringens politiska stöd. Resonemanget presenteras i figur 2.1.

l) Enligt vissa ekonomer bestäms de konjunkturpolitiska resultat som det politisk-ekonomiska systemet genererar i betydande utsträckning av de lagar och författningar som gäller för den politiska sektorn. En metod för att påverka de resultat som politiken når är att ändra incitamentstrukturen, dvs. regelsystemet för den politiska processen.

Bilaga 2 137

Figur 2.l Sambandet mellan ekonomisk politik och konjunkturutveckling

Politikfunktionen Riksbanken . Ekonomidep. a? Övriga ekon. pol. myndigh.

Konjunkturf I t Regeringen . Riksdagen kurvan

i

lnflation › Väljarna z Allmänheten Arbetslöshet A l Popu Iaritetsfu nktionen eller valfunktionen

Kommentar: Figuren bygger på bl.a. Frey (l978b) och (1979).

Relationen mellan inflation och arbetslöshet i politisk-ekonomiska modeller av det slag som återges i figur 2.l brukar beskrivas med den s.k. Phillips-kurvan. Denna anger ett negativt samband mellan inflationstakt och arbetslöshet. Se figur 2.2. Phillips-kurvan representerar ett bytesförhållande för stabiliseringspolitiken: skall arbetslösheten minska så måste en högre inflation bli följden; om målet för konjunkturpolitiken är att reducera inflationen

måste en högre arbetslöshet accepteras - i varje fall på kort siktJ)

l) En enkel beskrivning av den svenska Phillips-kurvan finns i Jonung och wadensjö (l980). Jämför också med presentationen i bilaga 7.

138 Bilaga 2

Figur 2.2 Sambandet inflation-arbetslöshet (Phillips-kurvan) och valcykeln

Inflation

\

\

\

Arbetslöshet Kommentar: Figuren bygger på Lindbeck (1975).

Ursprungligen formulerades Phillips-kurvan som en beskrivning på ett samband mellan enbart inflation och arbetslöshet. Sedan slutet av l960-talet har ekonomer också betonat inflationsförväntningarnas inflytande på pris- och lönebildningen. Deras argument säger i korthet att en ökning i den förväntade inflationen förskjuter Phillips-kurvan uppåt. Phillips-kurvans läge bestäms således av de rådande inflationsförväntningarna. När inflationsförväntningarna inkluderas i det ursprungliga Phillips-sambandet, får man en rad kortsiktiga Phillips-kurvor. Jämför med figur 2.2 där Phillips-kurvan III representerar en större förväntad inflation än kurvan II,som i sin tur bygger på en inflationsförväntning på en högre nivå än kurvan I.

Då inflationsförväntningarna införs i diskussionen tillkommer ett dynamiskt element. Den ekonomiska politikens utformning påverkar den tidsmässiga utvecklingen av inflationen och arbetslösheten. Under vissa förutsättningar kan det vara fördelaktigt för regeringen att planera den ekonomiska politiken för hela mandatperioden på ett sådant sätt att återvalschanserna maximeras vid valtillfället. En teori för en sådan politik illustreras i figur 2.2 och i övre delen av figur 2.3.

Bilaga 2 139

Figur 2.3 Inf1ati0nen, arbets1ösheten och den p011t1ska konjunkturcyke1n i Sverige 1969-1980. a) Den p01it1ska k0njunkturcyke1n. Schematiskt för1opp en1igt b1.a. Frey (1978aL

r. h

inflation

arbetslöshet

I I I r I l r r I r ȁr val val val val val 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 b) Faktisk utveck1ing 1969-1980 inflation Procent

.31

12-4 11- 10g_ 1 31 7_

arbets|öshet 1 \ å $

I I I I I I I I I :År val val val val val 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 Kä11a: Tabe11 3.1

140 Bilaga 2 sou 1981:41

I lämplig tid före valet inriktas konjunkturpolitiken på att reducera arbetslösheten genom en expansiv politik. Ekonomin rör sig då längs den kortsiktiga Phillips-kurvan I från utgångsläget A mot läget B i figur 2.2. Vid valet befinner sig ekonomin på väg mot B med lägre arbetslöshet och högre inflationstakt än i A en position som antas ge regeringen en större popularitet än A. Den expansiva politiken förutsätts till en början huvudsakligen ha effekt på sysselsättningen medan ökningen i inflationstakten dröjer.

Efter valet blir målet för konjunkturpolitiken att reducera inflationstakten och de som ökningen i infla-

inflationsförväntningar

tionstakten har skapat eftersom läget B är omöjligt att upprätthålla på längre sikt. Åtstramningspolitiken ökar arbetslösheten samtidigt som inflationen och inflationsförväntningarna minskar. Ekonomin återgår via den högre kortsiktiga Phillips-kurvan II till utgångsläget A, där regeringen återigen, lagom inför det kommande l valet, lägger om politiken från en kontraktiv till en expansiv l 1 inriktning. Inflationens och arbetslöshetens tidsmässiga mönster l

uppvisar här en medsols cirkelrörelse (loop) som markeras med i

pilar i figur 2.2.1)

En ekonomisk politik av ovan beskrivna typ ger i teorin upphov till politiskt betingade konjunktursvängningar, s.k. valcykler. En stabil valcykel, som skapar konstanta svängningar i inflationen och arbetslösheten, kan uppkomma under vissa restriktiva förutsättningar. Ett sådant hypotetiskt tidsmönster återges i övre delen av figur 2.3. Man kan tänka sig att regeringens försök att styra konjunkturen åstadkommer en situation där man reducerar arbetslösheten inför varje val men inte helt pressar ned inflationen och inflationsförväntningarna till utgångsläget före valet, innan nästa fas med expansiv ekonomisk politik inleds. Följden skulle då bli att inflationen ökar trendmässigt. Inflationstakten i övre delen av figur 2.3 behåller sitt zig-zag mönster men får en positiv lutning.

l) En närmare diskussion av detta mönster mot bakgrund av den svenska utvecklingen finns hos Lindbeck (19751

Bilaga 2 141 sou 1931:41

2.3 Svenska erfarenheter

Det finns vid det här laget ett betydande antal empiriska studier rörande sambandet mellan konjunkturutveckling och ekonomisk poli-

tik.]› Dessa studier, som huvudsakligen behandlar amerikanska och

engelska erfarenheter, kan grovt delas upp i tre grupper. Den ena behandlar effekterna av makroekonomiska fluktuationer på gruppen valuislag, den s.k. valfunktionen, eller på regeringens popularitet såsom den registreras i opinionsundersökningar, den s.k. popularitetsfunktionen. Se också figur 2.1.

Den andra gruppen av studier rör regeringens uppträdande, dvs. hur de ansvariga för den ekonomiska politiken söker styra ekonomin. Dessa undersökningar behandlar den s.k. politikfunktionen. Den - - testa tredje gruppen en grupp med relativt få bidrag söker fullständiga modeller över sambandet mellan ekonomi och politik. Hittills har huvuddelen av de empiriska granskningarna rört po-

pularitets- och valfunktioner.2)

I detta avsnitt presenteras några empiriska undersökningar av sambandet mellan konjunkturutveckling och politiska förändringar i Sverige, i första hand under l970-talet. Först behandlas konjunkturutvecklingens inflytande på väljarnas attityder och på valutgångar. Sedan behandlas debatten om valcykler.

i 2-3›1 Eonáenktgrens inilxtaneejå xäláerae

Det finns ett fåtal undersökningar för Sverige om hur samhällsekonomiska fluktuationer allmänhetens attityder till repåverkar och wadensjö(l979b)använder sig av gering och opposition. Jonung de opinionsundersökningar som Sifo regelbundet genomfört sedan våren l967 för att analysera hur inflationen, arbetslösheten och tillväxten i real disponibel inkomst påverkat det socialdemokra-

Se t.ex. Frey (l979), Paldam (1979) och (l98l) och Jonung l) och wadensjö (l979b). att det tillkommit ca ett hundratal 2) Paldam (l98l) uppskattar studier av detta slag under l970-talet.

142 3170802 sou 1981:41

tiska partiets popu1aritet.

De utgår ifrån fö1jande ekvation för sina empiriska beräkningar.])

S = a + b U + c P + d Y + e

där S står för det socialdemokratiska partiets popularitet såsom den mäts en1igt Sifo, U står för arbets1ösheten och P för inf1ationstakten, Y för ti11växten i rea1 disponibe1 inkomst och e är en fe1term.

De gör en rad skattningar för perioden mars 1967 - september 1976 samt för perioden oktober 1976 - augusti 1978. Den förstnämnda perioden representerar ett obrutet socia1demokratiskt maktinnehav. Den sistnämnda täcker den första regeringen Fä11din. En1igt teorin ska11 man vänta sig att arbets1öshet och inf1ation påverkar regeringens popu1aritet negativt, dvs. att koefficienterna b och 1 c är negativa. Ti11växten i disponibe1 inkomst förväntas däremot 1 1 ha ett positivt inf1ytande på den beroende variabe1n, dvs. koeffi- 1 cienten d är positiv. När socia1demokraterna befinner sig i oppo- 1

sition bör tecknen b1i omkastade. 1

Resu1taten från deras skattningar för perioden 1967:03-1976:09 visar b1.a. att såvä1 arbets1ösheten som inf1ationen och den disponib1a inkomsten har de förväntade tecknen. å En ökning av arbets- 1ösheten 1iks0m i inf1ationstakten reducerar socia1demokraternas E popu1aritet. När skattningar görs för socia1demokraterna i oppo-

1 I sition under perioden 1976:10-1978:08 inträffar en omkastning av tecknen för koefficienterna för arbets1öshet och inf1ation. I 0ppositionsstä11ning vinner så1edes socia1demokraterna i popu1aritet på en ökning i såvä1 arbets1öshet som inf1ation medan den borger1iga regeringen för1orar.

1) Denna ansats bygger på att vä1jarna har kunskap om den faktiska utveck1ingen av arbets1öshet, inf1ation och disponibe1 inkomst. Vissa forskare betonar att vä1jarnas uppfattning om det k0njunkturpo1itiska 1äget bör ges en centra1 p1ats i po1itisk-ekonomiska mode11er. Se t.ex. A1t (1979).

Bilaga 2 143

Dessa beräkningar stöder uppfattningen att makroekonomiska fluktuationer påverkar väljarnas attityder till regering och opposition Resultatet sammanfaller med slutsatserna i underi Sverige.

sökningar för andra länder som USA, England och Västtyskland.])

Det finns ett fåtal studier kring konjunktureffekter på valutsla-

gen i Sverige.2) En tidig empirisk granskning gjordes av Rydê

som belyste sambandet mellan konjunkturer och allmänna (l950) val till riksdagens andra kammare mellan l896 och l948. Han använde sig av ett politiskt index vars utveckling han sökte förklara med två konjunkturvariabler: ett aktiekursindex och ett index för jorbrukarinkomsterna. Han fann att valutgången i Sverige i fredstid hade varit starkt beroende av industrikonjunkturen men knappast av jordbrukets ekonomiska utveckling. Rydês material utnyttjades av Jonung och wadensjö(l979a) för en fördjupad analys, som bygger I testmetod än den som Rydê ursprungligen arbepå en mer avancerad tade med. De drar slutsatsen att makroekonomiska faktorer haft

ett inflytande på andrakammarvalen i Sverige.3)

ç 2- 3- 2 Regeringen; inilxtânáapå tonignttgrsn

Den första undersökningen om förekomsten av valcykler i Sverige av Lindbeck (l975). Han täcker perioden l948-l974 och presenteras l diskuterar sambandet inflation - arbetslöshet och konjunkturpolitikens möjligheter att skapa valcykler i en öppen ekonomi som den svenska. Hans slutsats är att den svenska regeringen vid vissa i val - främst l964 och l968, men även l970 och l973 lyckades med en ur valtaktisk synpunkt relativt framgångsrik konjunkturpolitik.

För en genomgång av dessa undersökningar se Frey (1979) och l) Paldam (l98ly Åkerman, professor i nationalekonomi vid Lunds univer- 2) Johan sitet, inspirerade denna forskning på l940- och l950-talet. Se Åkerman (l946). Han var en föregångare i forskningen kring relationerna mellan det ekonomiska och det politiska systemet. 3) Madsen (l980) studerar tretton val i Sverige under perioden l924-l973. Han finner att makroekonomiska fluktuationer har haft ett signifikant inflytande på valutslagen.

144 SOU 19=81=41 Bilaga 2

Han är emellertid försiktig i sin bedömning och påpekar att detta resultat kan bero på såväl tur som skicklighet. Lindbeck betonar starkt svårigheterna för regeringen att självständigt bestämma konjunkturcykelns tidsmässiga placering i en öppen ekonomi med kraftiga internationella störningar.

Förekomsten av politiskt betingade konjunktursvängningar i Sverige under 1970-talet kan lämpligen diskuteras med utgångspunkt från figur 2.3. Denna bygger på samma ansats som Lindbecks. Figuren täcker åren 1969-l980. Det schematiska förloppet för en valcykel återges i den övre delen av figuren. I lämplig tid före valet skall man vänta sig en nedgång i arbetslösheten och en uppgång i inflationstakten, orsakad av en expansiv ekonomisk politik. En tid efter valet skall sedan följa en åtstramning med fallande inflationstakt och stigande arbetslöshet.

Nedre delen av figur 2.3 beskriver den faktiska utvecklingen i Sverige under 1970-talet. Det visar sig att arbetslöshetskurvan faller något inför valen l970, 1973 och l979 och ligger konstant inför valet l976. Den stiger också efter valen 1970 och l976 men fortsätter att gå ned efter valet 1973. Den är konstant efter valet l979. Inflationen stiger före valen 1970, 1973 och l976 men faller under valåret l979. Inflationstakten är till skillnad från arbetslösheten trendmässigt stigande under hela decenniet. Den ekonomiska politiken har således inte pressat ned inflationstakten och inflationsförväntningarna så att ekonomin återgått till den ursprungliga Phillips-kurvan såsom teorin för valcykeln beskri-

vits i figur 2.2.1)

Det finns ett visst men svagt stöd för uppfattningen att den ekonomiska politikens uppläggning i Sverige påverkats av tidpunkten för riksdagsvalen enligt Lindbecks diskussion och beskrivningen i figur 2.3. Det krävs dock mer ingående och omfattande studier för att belysa denna fråga. Det skulle vara värdefullt att även

l) Madsen (1980) undersöker med hjälp av regressionsskattningar existensen av en valcykel i sysselsättningen och i de offentliga utgifterna i Sverige under åren 1951-1976. Han finner inget stöd för förekomsten av valcykler i dessa variabler.

SOU 1931:41 Bilaga 2 145

undersöka i vilken utsträckning regeringen försökt använda konjunkturpoiitiken i syfte att påverka vaiutgången. Det är möjiigt att stabiiiseringspoiitiska åtgärder vidtagits utan att dessa fått någon signifikant effekt på den faktiska konjunkturutveck-

lingen på grund av motverkande förändringar i samhä11sek0n0min.])

De svenska erfarenheterna kan sammanfattas på föijande sätt. Det finns ett gott stöd för uppfattningen att makroekonomiska storheter som inflation och arbetsiöshet påverkar väijarnas stäiiningstagande. Det är mer osäkert om och i viiken utsträckning regeringen försökt och iyckats styra konjunkturutveckiingen efter vaitaktiska måi. -

Diskussionen i detta avsnitt har byggt på uppfattningen om ett ömsesidigt beroendeförhåiiande meiian det poiitiska och det ekonomiska systemet, där huvudintresset har varit koncentrerat på arbetsiöshetens och infiationens betydelse. Prisregleringen är ett av fiera ekonomisk-poiitiska instrument som används i stabiiiseringspoiitiken. Det torde därför vara fruktbart att se förekomsten av priskontroiier i detta poiitisk-ekonomiska perspektiv. Denna tanke granskas närmare i nästföijande avsnitt.

; 1) En detaijerad empirisk undersökning av förekomsten av vai- 1 cykier i 17 OECD-iänder finns hos Paidam Hans slutsats (1979). 5 är att en poiitiskt betingad cykei existerat i dessa iänder.

PRISKONTROLLEN I DET POLITISKA SYSTEMET

3.1 Den svenska priskontrollen

Priskontroller har använts i ett uttalat stabiliseringspolitiskt

i Sverige under praktiskt taget hela l970-talet. Sedan slusyfte tet av år l970 har sådana kontroller varit ett permanent inslag

i svensk ekonomisk politik. Några politiska aspekter på dessa kontroller diskuteras här först på en aggregerad och sedan på en

disaggregerad nivå.

3.l.l friskontrollgrgdgns utveckling

Teorin för valcykeln säger att regeringen utformar stabiliserings-

förstärka inför val. Man skulle politiken i syfte att väljarstödet detta att även priskontrollgraden i vänta sig enligt resonemang den svenska ekonomin uppvisar ett valtaktiskt betingat mönster,

av prisregleringar är som störst under valár. där omfattningen Den kortsiktiga politiska fördelen av lägre inflationstakt genom

skulle värderas högre under ett valår. Under övripriskontroller välfärdsförlusterna orsakade av prisregleringar få ga âr skulle en större vikt än under valår samtidigt som den politiska vins-

inflationstakt är mindre. Åren föten av lägre genom regleringar val skulle följaktligen vara minre efter priskontrollgraden

dre. och

Den totala av priskontroller, mätt som de enligt omfattningen varornas och tjänsternas andel prisregleringslagen prisreglerade av den totala konsumtionen under l970-talet, beskrivs i tabell

3.l och figur 3.1. (Förutom prisregleringar enligt prisreglerings-

Ett samband mellan priskontroller och valtaktik diskuteras l) av utländska och löneregleringar i även i genomgången pris- 7. Jämför med slutsatsen i avsnitt 5 i bilaga7: Det bilaga förefaller sålunda som om regeringarna i flera länder lagt på konjunkturpolitiken och infört prisvaltaktiska aspekter i samband med att val varit förestående. Inför valen stopp och Frankrike år 1972 infördes prisstopp och i USA, Italien bedrev samtidigt en expansiv ekonomisk politik myndigheterna för att minska arbetslösheten. Sanma typ av åtgärder vidtogs i Storbritannien inför valet l974. Även i Sverige infördes ett under hösten 1970 i nära anslutning till val. prisstopp

148 Bilaga 2 :UU 1981:41

1agen har SPK under större de1en av 1970-ta1et genomfört en prisövervakning som i praktiken utgjort en form av prisreg1ering. Prisövervakningen har i det närmaste täckt he1a den privata konsumtionen.)En1igt tabe11 3.1 och figur 3.1 är prisk0ntr011graden högre under va1år än under året dessförinnan vid tre av fyra va1 under 1970ta1et. Ökningen i omfattningen av de prisreg1eringar som bygger på prisreg1erings1agen från året före va1året ti11 va1året är ganska 1iten från 1972 ti11 1973 och från 1975 ti11 1976. Dessutom stiger prisk0ntr011graden under året efter va1et vid tre av fyra ti11fä11en, näm1igen 1971, 1974 och 1977. Bi1den av prisk0ntr011gradens utveck1ing i figur 3.1 ger så1edes föga stöd för ett k1art va1mönster.

2 149

Kommentar: Priskontr011graden i ko1umn (2) mäter den en1igt prisande1en av tota1 konsumtion av vareg1erings1agen prisreg1erade ror som ett av månadsdata. Om SPK:s och tjänster årsgenomsnitt också inräknas i prisk0ntr011graden, är ande1en prisövervakning varor nära 100 procent under de f1esta åren av prisreg1erade 1970-ta1et. Se tabe11 3.1 i bi1aga 10.

Inf1ati0nstakten i ko1umn (3) mäts som förändringen i årsmede1-

ta] av månadsvärden.

Arbets1ösheten i ko1umn (4) mäts med re1ativa arbets1öshetsta1,

dvs. anta1et arbets1ösa i procent av arbetskraften.

150 Bilaga 2 sou 1981:41

Figur 3.1 Priskontr011graden (stap1ar), inf1ati0nstakten (he1dragen linje) och va1peri0derna under 1970-talet. Va1åren är skuggade.

Priskontroll- I f t- _

Wade % tgktaerlânâs

moi

90 80 70 60 50 40 30 20

1969 7b 71 72 få 74 75 77 78 itä 80

Kä11a: Se tabe11 3.1

sou 1981:41 Bilaga? 151

Det förefa11er att döma av figur 3.1 som att en kraftig ökning i inf1ati0nstakten medfört en ökning av priskontro11graden ungefär samtidigt e11er efter en viss tidsförskjutning. Höjningen 1977 motiverades av deva1veringarna under våren och början av hösten det året, då priskontro11graden för mars-apri1 och septemberoktober 1åg över 70 procent. Se tabe11 3.1 i bi1aga 10. Deva1veringarna i sin tur kan hänföras ti11 en a11tför snabb inhemsk inf1atioL i förhå11ande ti11 de 1änder som Sverige hö11 en fast växe1kurs ti11. Inf1ati0nen ut1öste här - fast indirekt och med en viss tidsförskjutning - en skärpning av kontr011ernas omfattning.

Löneavta1et 1978-1979 omfattade bestämme1ser om en s.k. garantiregel. Denna föreskrev omförhand1ingar om konsumentprisindex översteg vissa i förväg angivna värden under avta1sperioden. Regeringen höjde prisk0ntr011graden 1978 i syfte att hå11a inf1ationstakten inom den ram som angavs i avta1et och hindra omförhand1ingar. Den höga prisk0ntro11graden under 1979 på 62 procent förk1aras också av förekomsten av garantirege1n. Det a11männa prisstoppet och medfö1jande höga prisk0ntr011grad under våren 1980 utgjorde ett 1ed i regeringens po1itik att under1ätta en överenskomme1se i avta1sförhand1ingarna. Även de centra1a 1öneavta1en för 1980 och 1981-1982 innefattade garantireg1er.

Resonemanget kan sammanfattas på följande sätt. Den 1ångsiktiga ti11växten i den tota1a prisk0ntro11graden (omfattande de prisreg1eringar som täcks av prisreg1erings1agen) i Sverige under 1970-ta1et är associerad med inf1ationstaktens trendmässiga ti11växt. Reg1eringarna förefa11er ha ti11k0mmit som en reaktion på en stigande prisnivå. K0pp1ingen me11an avta1sförhand1ingar och priskontro11er är ett nytt ins1ag i s1utet av 1970-ta1et. Denna utveck1ing, dvs. ti11komsten av s.k. garantireg1er, har förstärkt incitamentet för regeringen att utnyttja priskontro11er. Någon k1ar va1cyke1 kan knappast skönjas (omfattande de prisreg- 1eringar som täcks av prisreg1erings1agen) under 1970-ta1et.

152 Bilaga 2

3.1.2 urvalet gv_pri§kgntrg1lerade_vargr_ogh_tlänste:

Den svenska priskontro11p01itiken under 1970-ta1et har varit baserad på 1956 års prisreg1erings1ag (1956:236). Vissa skärpningar av denna 1ag gjordes 1973 (1973:301). Förarbetena ti11 1973 års ändring utgår från att priskontro11er ska11 användas i ett sta-

bi1iseringsp01itiskt syfte.1) En1igt 1agtexten kan prisreg1e-

rande åtgärder vidtas b1.a. då det uppkommit fara för a11var- 1ig prisstegring inom riket på viktigare varu- e11er tjänsteområde.

Vi1ka principer ska11 man vänta sig som väg1edande en1igt ekonomisk teori vid urva1et av prisreg1erade områden? Den amerikanske ekonomen Char1es Cox (1980) har utveck1at en m0de11 för att besvara denna fråga. Hans mode11, som av a11t att döma är den enda inom sitt område, är intressant att beskriva här eftersom den torde vara ti11ämp1ig i betydande utsträckning på de svenska erfarenheterna.

Cox påpekar in1edningsvis att priskontro11er inte kan avskaffa inf1ation. Det ti11hör standardövningarna i ekonomisk teori att visa hur ett reg1erat pris under marknadspriset 1eder ti11 överskottsefterfrågan, ransonering på andra grunder än priset och fe1a11okering av resurser. En1igt honom saknas det däremot kunskap om hur priskontro11er mera i deta1j fungerar. Hur kommer användningen av kontro11er att variera från industri ti11 industri och vi1ka industrier kommer att kontr011eras? Vem vinner och vem för10rar på priskontro11er? Hur anpassar sig företag för att undvika e11er dämpa effekterna av kontro11er? Av dessa tre frågor söker Cox besvara den förstnämnda.

Cox utgår från att må1et för den priskontro11erande myndigheten är att maximera det po1itiska stödet mätt i röster, pengar e11er andra resurser för de makthavande po1itikerna. Han sätter 1ikhetstecken me11an den priskontro11erande myndighetens må1 och

Prisreg1ering som stabi1iserings- 1) Se departementspromemorian po1itiskt instrument (DS H 197214)-

Bilaga 2 153

regeringens.]) Han antager vidare att en nedgång i inflationstak-

ten ökar det politiska stödet och att välfärdsförlusten (deadweight loss) av regleringarna minskar det politiska stödet. Förekomsten av t.ex. köer och minskad tillgång på prisreglerade varor är således en politisk kostnad för ett kontrollprogram. Den prisreglerande myndigheten, som har en given budget, söker balansera de politiska intäkterna för varje reglerad industri eller

varugrupp

mot övervakningskostnaden och de politiska kostnaderna.4)

Cox påpekar att det inte är helt klart vilka politiska intäkter som priskontroller ger. De kan i princip vara av två slag, dels stabiliseringspolitiska, dvs. priskontroller gör inflationstakten temporärt lägre än vad den annars skulle varit, dels fördelningspolitiska, dvs. priskontrollerna används för att överföra inkomster från vissa grupper till andra. Han lämnar denna fråga öppen i sin modell men antyder att det vore värdefullt om teorin kunde utvecklas för att avgöra den relativa betydelsen av stabiliseringspolitiska och fördelningspolitiska mål. I modellen är den priskontrollerande myndighetens mål att hålla nere inflationstakten genom att dämpa prisstegringarna i olika industrigrenar, där varje industrigren har en speciell struktur. Kostnaderna för att kontrollera en industri beror på denna struktur.

Den modell som Cox bygger ger upphov till en rad testbara empiriska implikationer. Modellen förutsäger att priserna kommer att hållas lägre i de industrier vars varor och tjänster har stora vikter i det officiella prisindexet därför att effekten av priskontrollen på prisindex är proportionell till vikten. Priserna kommer att hållas mer under jämviktsprisnivån i industrier med oelastiskt utbud och mer elastisk efterfrågan därför att den väl-

l) En möjlig utveckling av modellen vore att tillåta olika målfunktioner för den prisreglerande myndigheten och regeringen. 2) På kort sikt är budgeten given för den prisreglerande myndigheten. På lång sikt kan budgeten ökas om priskontrollprogrammet förbättrar det politiska stödet för de politiker som är ansvariga för prisregleringarna. Detta är ett skäl till att den priskontrollerande myndigheten strävar efter att anpassa sig till politikernas mål.

154 Büaga2

färdsförlust dessa förhållanden förorsakar är mindre än vid elastiskt utbud och oelastisk efterfrågan. Modellen ger också en förklaring till att priskontroller blir impopulära med tiden och till att de så småningom avskaffas. När kontrollerna införs är utbudet till en början relativt oelastiskt. På längre sikt blir utbudet mer elastiskt och välfärdsförlusten ökar varför priskontrollen till slut elimineras. Modellen visar också att priserna kommer att hållas mer nedpressade under i industri-

jämviktsnivân

er som är koncentrerade, producerar homogena varor, har stabila marknadsförhållanden och har stor försäljning till den offentliga sektorn, eftersom dessa karaktäristika gör branscherna ifråga relativt lätta att övervaka. Cox genomför en rad empiriska tester för ett stort antal amerikanska industrier och finner ett stöd för sina hypoteser.

Cox drar slutsatsen att maximering av det politiska stödet är en god förklaring till den faktiska utformningen av det amerikanska regleringsprogrammet 1971-1974. Under priskontrollpolitiken hölls priserna nere där de politiska fördelarna var höga, de politiska kostnaderna låga och kostnaderna att reglera priserna låga.

Hur ser det svenska urvalet ut av varor och tjänster som varit föremål för olika kontrollåtgärder enligt prisregleringslagen under l970-talet? Vilka faktorer förklarar detta urval? En metod att besvara denna fråga vore att använda den modell och de tester som Cox presenterar. En sådan förhållandevis avancerad test ligger dock utanför ramen för beskrivningen i denna bilaga. Det finns dessutom en annan och lovande metod att tillgå för svenskt vidkommande, nämligen att granska de argument som lämnats i handelsdepartementets pressmeddelanden i samband med införandet av nya prisregleringar enligt prisregleringslagen. Den följande diskussionen utgår från tabell 3.2 som visar de varor och tjänster som varit föremål för selektiva ingripanden, förutom de mer generella kontroller som allmänt prisstopp och obligatorisk förhandsanmälan har utgjort. Tabellen bygger på en uppdelning i fem grupper: (l) livsmedel, (2) hushâllsartiklar, (3) bilar och oljeprodukter, (4) byggnadsmaterial, papper och trävaror och (5) övrigt.

Bilaga 2 155

m

pmrpcm

Aom Amm ^mN Amm ^mN

gmnm_

;mugwmum

N.\.m

m:_Lo_mmLm_;a

Nxqw o_\_m m\_m

Lwmwommmwxwmwmnmmmw

o_\o_

.:mmø_mmc_;m_mm;m_La

-

.ccmxm

;mc_xmmsmx:;np=m4

- - -

-

mA

m=_;;›;p=ms=m

en vn mN

_mume_mmupo

os .

;mngmmpmmm:w;m_mwLmm;a

m

pmmxo

mn:ø;m_mm;m_;m

.gmuzx m\mV m\__V m\__v N_\w_v m\m_v

Amy

Aom cmazp

_

.e.s Am”

awxmmnogwugmm

um__:m

-mm›g

mcopgmx

m\m_

.gmaamacwm

Awn

.e.s Amm ^mN how

;ou=;;m_om_

m\m

^N ^mN Amm - ø

Lamcwgouman

.mmpcmgma

ANN

;m_Lwxuw:m

-

o_\o_ m\m_

mN

N_\_N o_\.N

;oo

.LoLmwLp

mN

mF\_m o_\o_

omm_-mNm_

m\vN N_\_N

Lmsgow

å - -

;oo

m\wNV

- .-- A-- A-- -

Fmwgmpmsmnøcmmxm

umm_a__mu

- -

_\NNv

- -

soc_

NN mx

.mmmmsmgoaama

5 mx on NN om

Lmgamgpwmgx

mmugonm

.__=,mLm=wz

mm mx

.m_;amm_mumm»u=

mN

m__m

MN

;o;ømum= .;oxcm;h _omumm_m awxmmxnx Lo›_xm:mam

mgp

.Lmaamm umømmøz wø_m=m_m

xwuxmmuw

mwmcm m\m_V m\NV o\m_v m\Nv m\NV o\©_V mxmmv N_\_NV _ommp m\v o_\Nv o\mNv

.vv :oo m

Fpmm ;mxumu

um:m_pxuLø

;oo

acw

-Lmmo;__a

ov=m;m_mmLm_La

Amm ^mN

:uppmana

mmw__mxmuw

Aon

mn_omm:w=n_m

Lmaxzvoxamnpo

o\cm mxmp _\mN

cm_mE:ømu:m;Lnm

m_\_N

T

- - - H

Lm_LmppmnpLmam

-

wx

.;m__g=omLom

MN wN

mcmm:_;o_mm;m_;m

um;mwuxmLø

om

m_uxw_wm

.cwmcom ø.\m_V

.mv:øxumu_m;

.Lm_wm Fpxmpv ;ø_mv wxvv __\m_V

Åmv

xm_;opmmw_no

Ln+

^mN m;ø

;oLø

.couwgeo

Amx ^mN

m:mm:wLm_mwgm_xa

^oN Anm ANN

Fmemgnm

Lmqamaxzws -m..w;m=;

ppm

_\mN N_\_N

som m\vN mxem N_\_N m\«N ma

.m_Laummn;

- -

vu›xmm:omuø=gpm:mz

- - - -

gø_xwuLmmn_m:m::

Lmpmcmwu

mxm_:xmp-xmwemx

wa ;oo wN qN

xwgamzm

mx §5 «N QR

sn»

mxm+L#xm_m Lmpcgmagm

m\mFv ;charm m\m_v o_\eNV N\vNv ©\@_v N.\_NV

m=_=_muaa:

cmumh

:oo Amy

.aaopmm_La

mus?

;oLm

.cmmcrmmcmgmpmwgmwga

mom

.m;m

^NN ;pm

-aznu

;oo

A05 w\«

xm_pmEm;om

o_\pN

u

mmw

A05

øn__xmcm Lmpumwso cwprmnme

^NN - Aow

om

xmm_»

;oo

o\qN

-êwwmgwmwwmwümcwwüm

- A--

mm cm

exp Nx_

N_\_N

_mumem__

mxmv

- mN MN

ungnpms

^-- - -

N\mNV

-

w.m

.ppnx

mN

Aow en

muø;mLmm:ox

m5 QR _\_ _\_

ugmucmesox

oN

_muoEm_4 m:_»xu›z =_LømLaz m_pøuoauøz

»Funck ^_v N_\_m øpmxgw m\mV .Fnnz m\m_V m\wNV __\vNv mwçøx m\m_V .pmov xgmgu x_ons

156 Büaga2

Det kanske mest slående intrycket av tabell 3.2 är antalet prisregleringar för livsmedel och byggnadsvaror. Det är i första hand dessa grupper som varit föremål för särskilda prisregleringsåtgärder. I tabellen underskattas i vissa fall betydelsen av dessa varuområden. Regleringen beträffande elektriska hushållsapparater i grupp (2) var nära knuten till kontrollen av byggnadsvaror i grupp (4). Regleringen av lantbruksmaskiner och gödselmedel i grupp (5) motiverades med hänsyn till livsmedelsprisernas utveckling.

Vilka principer har styrt valet av varor och tjänster i tabell 3.2? De pressmeddelanden som lämnats av handelsdepartementet i samband med införandet av olika prisregleringar ger en god redovisning av preferenser och motiv som varit vägledande för de selektiva regleringarna i tabellen. En systematisk genomgång av dessa visar på olika motiv.

Den enligt tabellen höga frekvensen av regleringar av priser på matvaror och byggnadsmaterial förklaras troligen till stor del av den centrala plats i den politiska debatten som kostnaderna för livsmedel och bostad har. Dessa utgör betydande poster i hushållens

utgifter och har därmed stora vikter i konsumentprisindex1).

Det är följaktligen av intresse för de ansvariga för den ekonomiska politiken att koncentrera åtgärder till dessa varugrupper.

Pressmeddelandena från handelsdepartementet ger ett klart stöd för denna tolkning. När prisstoppet för matbröd, mjöl, en rad byggnadsmaterial, tidningspapper, hushållspapper, servietter, toalettpapper och barnblöjor infördes i mars l974 motiverade dåvarande handelsministern dessa åtgärder som en fortsättning på vår politik att söka begränsa hushållens kostnader för maten och bostaden› .Liknande argument framfördes också när matpotatisen prisreglerades i november 1975. Då hävdade det ansvariga statsrå-

l) Under l970-talet låg vägningstalet för livsmedel kring 25 procent och för bostad, bränsle och lyse något över 20 procent. De utgjorde de största enskilda posterna förutom posten “diverse. Pressmeddelande från handelsdepartementet den 8 mars l974.

sou 1981:41 Bilaga 2 157

det att de kraftiga prisstegringar som inträffat på matpotatis drabbar särskilt barnfamiljer och låginkomsttagare. Det framstår därför för regeringen som angeläget att genom reglering sänka potatispriset till en mer skälig nivå. Man kan dra slutsatsen att regleringarna av priset på livsmedel och byggnadsvaror varit betingade av fördelningspolitiska överväganden - förutom av stabiliseringspolitiska.

Fördelningspolitiska argument för kontroller dyker upp i andra former i pressmeddelandena. Priskontrollen på konserverade och djupfrysta livsmedel i mars l976 motiverades bland annat med att prisstegringarna i branschen varit betydande vilket delvis lett

till ökad lönsamhet hos företagen av vilka fleraär utlandsägda2).

Inkomstöverföring till utlandsägda företag ansågs således ickeönskvärd. En internationell fördelningspolitisk aspekt motiverade också prisregleringen på bilar i juli 1976. Enligt pressmeddelandet av den 28 juli måste beslutet ses mot bakgrund av den svenska bilmarknadens snabba expansion. Det kan självfallet inte accepteras att de svenska bilköparna via betydande prishöjningar skall stå för eventuella förluster på den internationella marknaden.

Ett annat argument som kan tolkas i fördelningspolitiska termer är att statliga ingripanden på olika områden kräver ytterligare ingripanden i form av priskontroller. Energisparstödet användes

som ett motiv för kontrollen av isoleringsmaterial i mars l9773›.

Lånen för energisparandet är en orsak till prisregleringen på

planglas och isolerrutor i augusti l9784). Subventionerna på bas-

livsmedel är motivet för prisstoppet på baslivsmedel mellan l973 och l980 samt för en rad priskontroller inom livsmedelsområdet. Liknande motiv framförs för prisregleringen av gödselmedel och

Pressmeddelande från handelsdepartementet den l8 november l975. Pressmeddelande från handelsdepartementet den 26 februari l976. Pressmeddelande från handelsdepartementet den 24 mars l977. Pressmeddelande från handelsdepartementet den 3 augusti l978.

158 Büaga2

)

iantbruksmaskiner i september 1974] . Dessa varor hade stigit i

pris och en fortsatt prisstegring sku11e påverka iivsmedeispriserna via j0rdbruksreg1eringens konstruktion.

Pressmeddeiandena pekar på några andra motiv förutom fördeiningsp01itiska. En vaniig aniedning är att kraftiga prishöjningar på varan ifråga redan har inträffat och/e11er kraftiga höjningar förväntas i framtiden. Detta skäi iigger bakom b1.a. priskontroiien på bensin och oijeprodukter, trävaror, pappersmassa och kaffe. Dessa råvaror uppvisar traditioneiit kraftiga prisfiuktuationer. Syftet med kontroiierna har varit att dämpa dessa svängningar. Förr e11er senare måste dock de svenska râvarupriserna motsvara väridsmarknadspriserna. Pressmeddeiandena återspegiar också denna insikt men stöder regieringarna med argumentet att genoms1aget på den svenska prisnivån inte ska11 bii omede1bart och fu11ständigt och/e11er att priserna befinner sig temporärt på en onorma1t hög nivå.

Priskontroiier som införs som en reaktion på redan inträffade prishöjningar kan för övrigt ifrågasättas ur ett stabiiiseringspoiitiskt perspektiv. En sådan kontroiipolitik förefaiier snarare i11ustrera tesen att det poiitiska systemet reagerar med priskontro11er för att visa att något görs för att bemöta ett probiem som uppievs som poiitiskt akut.

Mer a11mänp01itiska skäl torde också ha bidragit tiii prisregiering av vissa varor. Priskontroiien på menstruationsskydd i juli 1974 får nog betraktas som ett exempel på detta. De krav på gratis menstruationsskydd som framfördes i den poiitiska debatten medförde att priset på menstruationsskydd blev en poiitiskt uppmärksammad frága. Denna poiitisering av en tidigare opoiitisk vara bidrog ti11 ett intresse från regeringens sida som tog sig Jttryck i en prisregiering. Det är orimiigt att hävda att denna åtgärd var baserad på stabiiiseringspoiitiska överväganden, möjiigtvis kan fördeiningspoiitiska överväganden även här ha speiat en roii. 1) Pressmeddeiande från handeisdepartementet den 11 september 1974.

sou 1981:41 Bilaga 2 159

Granskningen av det urval av varor och tjänster som blivit föremål för selektiva prisregleringar enligt prisregleringslagen i Sverige l973-l980 visar att det inte finns någon klar stabiliseringspolitisk argumentering bakom regleringarna. Stabiliseringspolitiska argument framförs förvisso i huvudsak som motiv men andra grunder är också viktiga. Urvalet har framför allt varit starkt påverkat av politiska överväganden rörande inkomstfördelningen. Andra argument har också framkommit vilka delvis kan knytas till fördelningspolitiska bedömningar. Regleringar inom ett område har ibland medfört regleringar på andra områden. Hög lönsamhet har varit ett annat motiv. Politiskt känsliga varor har möjligtvis löpt en större risk att bli föremål för kontroller än opolitiserade varor och tjänster.

De svenska erfarenheterna förefaller sammanfalla med Cox argument att kontrollernas inriktning är resultatet av en process som söker maximera det politiska stödet för regeringen. Detta är tydligt fallet med de prisregleringar som motiverats med inkomstpolitiska hänsyn.

De fördelningspolitiska argumenten tycks huvudsakligen ha brukats under det socialdemokratiska maktinnehavet. Under den porgerliga regeringsperioden under l970-talet kan en starkare stabiliseringspolitisk inriktning skönjas genom att prisregleringar har använts mer generellt i form av allmänna prisstopp i samband med devalveringarna l977 och indexklausulerna l978 och l979 samt i avtalsförhandlingarna under våren 1980.

3.2 De amerikanska pris- och löneregleringarna l97l-1974

Den omfattande litteraturen kring det amerikanska pris- och löneprogrammet under åren l97l-l974 ger en rik belysning åt de politisk-ekonomiska aspekterna på kontrollpolitik och utgör ett lämpligt komplement till beskrivningen i föregående avsnitt av de svenska erfarenheterna. Det amerikanska kontrollprogrammet inleddes den l5 augusti l97l när president Nixon i ett tal till amerikanska nationen meddelade att priser och löner skulle frysas

160 Bilaga 2

under 90 dagar. Detta var en dramatisk brytning med den stabi1iseringspo1itiska traditionen i USA. För första gången i fredstid i 1andets historia användes pris- och 1önekontro11er. De infördes dessutom av en repub1ikansk po1itiker som tidigare varit hård motståndare ti11 varje form av inkomstp01itik.

Priskontro11programmet, som räckte under åren 1971-1974, genomgick en rad faser. Den första varade från augusti ti11 november 1971 och ersattes då av fas II. Fas III, som tog sin början i januari 1973, hade ti11 syfte att avskaffa k0ntr011erna. Detta miss1yckades när inf1ationstakten snabbt ökade. Resu1tatet b1ev i stä11et den s.k. Freeze II som representerade en skärpning av kontr011erna i juni 1973. Denna ersattes i augusti samma år av fas IV under vi1ken pris- och 1önek0ntro11erna gradvis e1iminerades. Den 30 apri1 1974 var de he1t avskaffade.

Den amerikanska stabi1iseringspo1itiken under åren 1971-1976 har ana1yserats ingående av B1inder (1979). Han betonar ski11naden me11an a11mänhetens och nationa1ek0nomernas syn på 1öne- och priskontro11er med utgångspunkt från opinionsundersökningar,sonigjorts av det amerikanska ga11upinstitutet, av den amerikanska a11mänhetens instä11ning ti11 k0ntro11er före, under och efter reg1eringsperioden. Me11an 1958 och 1966 var intervjupersonerna ungefär jämnt uppde1ade i två b1ock: för och emot kontro11er. Detta var en period med re1ativt 1åg inf1ation. Efter 1968 ändrades mönstret. De fem undersökningar, som gjordes med början i januari 1971, visade att en majoritet var för k0ntro11er i form av en frysning av 1öner och priser så 1änge Vietnamkriget varade. I juni 1971 gav 50 % sitt stöd ti11 en sådan po1itik, 39 % var emot och 11 % hade ingen bestämd uppfattning.

Den opinionsundersökning som gjordes några dagar efter Nixons ta1 i augusti 1971 visade att det nya programmet var känt av 91 % av intervjupersonerna, att 68 % uppskattade det, och att enbart 11 % var motståndare ti11 det. Den amerikanska a11mänhetens åsikter om k0ntr011erna undersöktes vid sex ti11fä11en under kontro11programmet me11an november 1971 och apri1 1973. Intervjupersonerna fick

Bilaga 2 161

svara om kontro11erna sku11e göras hårdare, mindre hårpå frågan da e11er behå11as oförändrade. Vid samtiiga ti11fä11en fanns en röstövervikt - och van1igtvis också en majoritet - för att förstärka De sju undersökningar, som gjordes under reg1eringarna. 1974-1978 efter det att kontro11programmet hade avskafperioden fats, mycket starkt stöd åt ett införande av nya 1önegav ett och prisreg1eringar.

B1inder (1979, s. 111) anser att ga11upundersökningarna visar att det amerikanska fo1ket kontinuer1igt krävde kontro11er i nästan år innan Nixon ti11 s1ut införde sådana, att a11mänheten önsfyra kade göra existerande reg1eringar hårdare, och att a11mänheten önskade se dem återupprättade efter deras avskaffande. En1igt B1inder vi11 a11mänheten ha 1öne- och priskontro11er när sådana

inte finns, och finns de, så ska11 de göras hârdare.1)

i stä11et hade vänt ti11 amerikanska natio- Om ga11upinstitutet sig na1ekonomer, sku11e svarsförde1ningen b1ivit ann0r1unda, tror B1inder. Han gissar att en övervä1digande majoritet av ekonomer hade motsatt kontro11er under 1960-ta1et. Tro1igtvis hade motsig ståndet i början av 1970-ta1et. Priskontro11proförsvagats något sku11e eme11ertid ha gjort nästan a11a nati0na1ekonomer grammet

kritiska mot tanken på kontro11er2 .

ut-

aspekten

Den po1itiska av priskontro11po1itiken i11ustreras märkt i Nixons (1978) memoarer. Som nämnts hade Nixon tidigare i sin karriär varit en utta1ad motståndare ti11 varje typ av 1öne- Trots detta införde han i augusti 1971 ett och priskontro11er. omfattande reg1eringsprogram. Vad förk1arar denna fu11ständiga

omsvängning?

i Sverige av SIFO i oktober 1980 1) Intervjuundersökningar gjorda våren 1981 visar för övrigt att en och under regeringskrisen av de intervjuade vi11e ha ett pris- och 1önest0pp. majoritet B1inders egen ekonometriska ana1ys av effekterna av reg1e- 1971-1974 utmynnar i en mycket kritisk s1utsats. ringarna representerar “a remarkab1e act of nationa1 Programmet se1f-f1age11ati0n. B1inder (1979, S. 132).

162 Bilaga 2 1981:41 sou

Under Nixons första år i Vita huset, dvs. 1969-1970, inf1asteg tionen och arbets1ösheten. Kongressen, som kontro11erades av demokraterna, röstade under 1970 fram en 1agstiftning som gav presidenten möj1ighet att reg1era 1öner och priser. Nixon betraktade denna 1ag som en po1itisk p1oj från demokraternas sida. Den syftade ti11 att visa att den repub1ikanska administrationen tog 0ti11räck1igt ansvar för 1andets ekonomi genom att inte använda 1agen. Nixon fruktade att om han inte gjorde så sku11e innågot, aktiviteten bidra ti11 minskad framtidstro och ti11försikt beträffande ekonomin. Han va1de därför att som ett första ti11sätsteg ta en a11sidigt sammansatt kommission för att övervaka kostnadsoch pr0duktivitetsutveck1ingen.

Den amerikanska ekonomin befann sig fortfarande i en recession i början av 1971. Nu började det po1itiska tå1amodet ta s1ut. Vita huset överöstes av krav på hand1ing. Massmediakritiken b1ev a11t häftigare. Repub1ikanska och demokratiska kongress1edamöter pressades av sina vä1jare att föres1å nya ekonomisk-po1itiska åtgärder för att bekämpa inf1ationen och arbets1ösheten. 0ffent1ig kontro11 av priser och 1öner betraktades av a11t f1er som en 1ämp- 1ig 1ösning. Nixon stretade emot. Han 1ät John Conna11y, sin ta- 1esman i ekonomiska frågor, säga bestämt nej ti11 sådana steg i s1utet av juni.

I mitten av ju1i träffade Nixon 1edande i samkongress1edamöter band med den nya Kina-p01itiken. Deras stora oro visade sig gä11a arbets1ösheten och inf1ati0nen - inte utrikespo1itiken. Efter detta sammanträffande.bestämde sig Nixon för att något måste göras - men vad? Han 1ät Conna11y utarbeta ett förs1ag. Nixon väntade sig att han sku11e föres1å något djärvt - men inte så djärvt som en t0ta1 kontro11 av 1öner och priser. Conna11y förk1arade: Jag är inte säker på att detta program kommer att Men jag fungera. är säker på att a11t mindre än detta kommer att miss1yckas.

Nixon fick också rådet att vänta ett tag och fundera. Ti11fä11et att hand1a kom oväntat en vecka senare när Storbritannien krävde att få väx1a ett do11arinnehav på 3 mi1jarder ti11 gu1d. USA:s

Bilaga2 163

ti11 framstöten sku11e få avgörande effekt på stä11ningstagande det internationeiia området. Ett krismöte sammankaiiades med iedande ekonomiska besiutsfattare. Resuitatet biev ett ekonomiskt med iångtgående effekter: USA sku11e iämna guidet och inprogram föra en 90 dagars frysning av iöner och priser.

När Nixon förberedde sitt TV-tai, funderade han på massmedias kommande reaktioner ti11 och iönefrysningen. Sku11e rubrikerna prisbii Nixon handiar eiier Nixon ändrar ståndpunkt. Det djärvt biev det förstnämnda. Han noterar med förtjusning det goda genomfick i massmedia. 90 procent av siaget, som hans kontroiiprogram ta1et. På wa11 Street steg börsmåndagens nyheter uppmärksammade sex veckor senare visade att 53 index. En opinionsundersökning av det amerikanska foiket trodde att hans ekonomisk-po1iprocent tiska åtgärder fungerade.

Probiemet b1ev sedan att avskaffa kontroiierna. Det var betydiigt än att införa dem. Mot sina rådgivares viija införde Nixon svårare 1973. Schultz, en av hans medarbetare i en ny frysning George ekonomiska sammanfattade situationen: Nu har vi åtminfrågor, a11a om att vi hade rätt i vår ursprungiiga ståndstone övertygat att iöne- och priskontroiier inte är svaret. När kontroiien punkt togs bort 1974, var infiationstakten och arbetsiösheten siutiigen än 1971. Nixon uttrycker också en viss nostaigi över den högre gam1a goda tiden före kontroiierna.

drar Nixon Han fastsiår att Viika iärdomar av kontroiiprogrammet? besiutet var poiitiskt nödvändigt och oerhört popuiärt på kort tror han det var fei. Samtidigt tar han sikt. Men på iång sikt avstånd från kontroiierna dekiarera att han också heit genom att fiiosofiskt sett var motståndare tili heia idén, men tvingades ty sig tili den av de ekonomiska och poiitiska omständigheterna.

Herbert Stein var en av Nixons närmaste rådgivare i ekonomisk- Stein (1978) har sammanfattat sina erfarenheter politiska frågor. i en uppsats som är mer av och synpunkter på kontroiiprogrammet och mindre biografisk tiii sin karaktär än behandanaiyserande

164 Bilaga 2

1ingen av pris- och 1önereg1eringarna i Nixons memoarer. Stein försöker besvara två centra1a frågor: Hur kunde en regering som var nästan re1igiöst fient1ig ti11 kontr011er införa sådana? Kunde kontr011programmets miss1yckande ha undvikits, om reg1eringarna hade administrerats på ett annat sätt e11er av andra bes1utsfattare?

Stein pekar på fyra väsent1iga faktorer som bidrog ti11 att kontro11erna infördes och att reg1eringarna b1ev 1ångvariga. Den första faktorn var 1agstiftningen i augusti 1970 som gav presidenten fu11makt (stand-by authority) att introducera pris- och 1önereg1eringar. Syftet med 1agen var he1t po1itiskt. Nixon sku11e p1aceras i en besvär1ig situation. Den demokratiska kongressen kunde sedan 1ägga ansvaret för inf1ationen he1t på presidenten. En1igt Stein fanns en a11män övertyge1se att Nixon inte sku11e använda 1agstiftningen. Om så inte hade varit fa11et, hade kongressen överhopats med krav på undantagsbestämme1ser vid utarbetandet av 1agen.

När fu11makts1agen vä1 ti11kommit, b1ev det snarast en tidsfråga när den sku11e användas. Sex månader senare, i februari 1971, kom det första ti11fä11et i samband med 1öneförhand1ingar inom byggnadssektorn. Presidenten uppmanade 1edningen för fackföreningarna att frivi11igt begränsa 1önekraven. Ledningen fruktade eme11ertid att dess stä11ning sku11e undermineras av konkurrenter inom fackföreningarna för den hände1se att en frivi11ig överenskomme1se nåddes. Di1emmat 1östes genom en f0rme11 anknytning ti11 fu11makts1agstiftningen, vi1ket skapade intrycket att fackföreningarna hade tvingats att gå med på begränsningar av 1önepås1agen. I rea1iteten kom en uppgöre1se ti11 stånd genom förhand1ingar.

I mars 1971 bad John Conna11y kongressen på administrationens vägnar att fu11makts1agstiftningen sku11e för1ängas. Argumentet var att administrationen önskade att den inte “sku11e framstå som så b1yg i sin anti-inf1ationspo1itik att den var rädd för att ha det definitiva vapnet i sitt förråd. Samtidigt försäkrade han dock att det inte fanns några som he1st p1aner på att utnyttja kontr01- 1erna. Den s1ut1iga övergången ti11 kontro11en kom sedan i augusti 1971, då Nixon införde en fu11ständig frysning av 1öner och priser.

sou 1981:41 165 Bilaga 2

Stein anser att om kongressen inte hade infört fullmaktslagen l970, så hade inte heller pris- och lönekontrollerna sett dagens ljus. Den republikanska administrationen skulle inte ha valt att vända sig till kongressen med förslag om en sådan lag och utsätta sig för de politiska risker som ett sådant steg var förknippat med. Stein tror att om kongressen verkligen varit övertygad om att presidenten tänkte använda sig av regleringar, så skulle meningsskiljaktigheterna inom kongressen medfört att någon lagstiftning inte kommit till stånd. Han drar slutsatsen att man inte skall spela politiska spel med dödliga ekonomiska instrument.

Den andra orsaken till införandet av regleringarna var enligt Stein orealistiska förväntningar om effektiviteten hos de traditionella stabiliseringspolitiska instrumenten. Den amerikanska allmänheten hade i slutet av l960-talet bibringats uppfattningen att inflationen kunde reduceras relativt snabbt och smärtfritt med hjälp av konventionell finans- och penningpolitik. Dessa förväntningar hade huvudsakligen skapats av regeringen - såväl Johnsons demokratiska som Nixons republikanska administration. Inflationen visade sig dock svårare att dämpa än vad man ursprungligen trott. Samtidigt steg arbetslösheten. De felslagna prognoserna bidrog till uppfattningen att den traditionella konjunkturpolitiken inte fungerade längre. En ny lösning behövdes och den bestod i någon typ av löne- och priskontroller. Stein pekar på faran att regeringar även idag skapar orealistiska förväntningar om stabiliseringspolitikens möjligheter. Misslyckanden riskerar då att bidra till att regleringar införs.

Den tredje faktorn bakom regleringarna står att finna i de processer som styrde opinionsbildningen i ekonomisk-politiska frågor. Stein, som här kommer in på ett relativt kontroversiellt område, anser att efterfrågan på kontroller stimulerades och kanaliserades av opinionsbildare i ledande positioner inom det politiska livet, inom massmedia och bland intellektuella. Dessa krävde att något måste göras och förslagsvis då någon typ av frivilliga överenskommelser. Därigenom gavs ett indirekt stöd åt obligatoriska och lagstadgade kontroller. Distinktionen mellan fri-

166 Bühga2

vi11ighet och tvång raderades ut. Detta bidrog ti11 en fe1aktig ekonomisk-po1itisk sk01ning av a11mänheten (miseducation of the pub1ic) som röjde mark för ett s1ut1igt införande av ob1igatoriska kontro11er.

Den fjärde faktorn i Steins ana1ys är kontro11po1itikens inneboende dynamik. Administrationen hade ursprung1igen tänkt sig att k0ntr011erna sku11e vara kortfristiga frysningen p1anerades att vara i 90 dagar. Det visade sig eme11ertid snart att det var p01itiskt och psyko10giskt 0möj1igt att avskaffa dem efter denna tidsfrist. Pris- och 1önestoppet b1ev omede1bart den mest popu- 1ära ekonomisk-po1itiska åtgärden i mannaminne. Frysningen förefö11 ha visat a11mänheten att inf1ationen kunde stoppas direkt, he1t enke1t genom ett förbud. Denna popu1aritet gjorde att reg1eringarna b1ev mycket 1ångvarigare än vad man ursprung1igen hade tänkt sig på ansvarigt hå11.

De amerikanska pris- och 1önereg1eringarna 1971-1974 har kritiserats med argumentet att de inte administrerades med ti11räck1ig entusiasm och engagemang. Fö1jakt1igen har värdet av erfarenheterna från denna po1itik ifrågasatts. Om förva1tningen av reg1eringarna 1agts i händerna på en annan administration, som hade trott mer och satsat mer på kontro11erna, så sku11e resu1tatet också ha b1ivit annor1unda en1igt detta argument.

Stein diskuterar denna ståndpunkt. Han gör en distinktion me11an att gi11a och att “tro på k0ntr011er. Det finns inget att vinna på att de som administrerar reg1eringarna gi11ar kontro11erna. Det finns snarare en betydande risk att en förtjusning på den punkten också 1eder ti11 ett överdrivet användande av kontro11er. Å andra sidan är Stein medveten om att de som administrerar prisoch 1önekontro11er - och som får en maktposition och en käns1a av betyde1se i ett sådant system - också kommer att vara positivt

instä11da ti11 kontro11er1 . De pris- och 1önekontr011erande för-

1) Stein nämner här Ga1braiths stöd för prisk0ntro11er och re- 1aterar det ti11 hans tid som 1edande priskontro11ör i Washington under andra vär1dskriget.

Bilaga 2 167 sou 1981:41

lämnades i stor utsträckning att själva utforma devaltningarna av regleringarna utan inblandning från Vita taljadministrationen huset. Kontrollbyråkratins engagemang inför sin uppgift var det

dock inget fel på1).

I sin sammanfattning drar Stein lärdomar av två slag av de amerikanska regleringarna under l970-talet. För det första går det inte att inbjuda till tankelek med regleringar utan att också drabbas av dem. För det andra kan den ineffektivitet som kontroller med inte avskaffas man anställer tillräckär förknippad genom att ligt entusiastiska kontrollbyråkrater.

Steins analys av sina erfarenheter pekar på det starka politiska elementet i löne- och priskontrollerna. Han poängterar att konvar resultatet av starkt externt tryck, dvs. trollprogrammet stark press. Han anser att det främsta hindret för en politisk återgång till nya kontroller är frånvaron av en lagstiftning liknande den som Nixon utnyttjade för att införa kontrollerna i augusti l97l.

Schultz innehade en lång rad höga positioner i Nixons ad- George ministration. Han har sammanfattat sina erfarenheter av de amerikanska löne- och prisregleringarna där han i första hand betonar ä den dynamik som finns hos ett regleringsprogram. Se Schultz och Dam (l977). Han ställer följande fråga: ”Varför är det inte möjatt planering konstruera ett enkelt konligt genom detaljerad trollprogram som kan genomföras en gång för alla för att reglera löner och priser för all framtid?

l) Ledningen för den ekonomiska politiken, vilken inräknade Nixon, Schultz och Stein, gillade inte kontrollerna, men l Stein trodde den starkt på att använda kontrollerna enligt till att reducera inflationstakten. Detta skulle dock ske på 1 å ett sådant vis att den amerikanska ekonomin inte blev en ge- › ekonomi för all framtid. Målet att så småningom nomreglerad avskaffa regleringarna var vägledande och gjorde att Stein och hans medarbetare inte önskade inrätta en stor och permanent regleringsbyråkrati.

168 2 Bilaga

Hans svar är enkelt: Varje kontrollprogram utlöser ett dynamiskt förlopp med motåtgärder, förhandlingar och förväntningar från olika grupper i samhället. Denna interaktion mellan den offentliga och privata sektorn ger upphov till en utveckling som inte går att överskåda. Kontrollprogrammet kommer under sådana omständigheter inte att förbli opåverkat - det kommer att tvingas genom en rad faser, som fallet var i USA innan det avskaffades. Ett annat viktigt problem med kontrollerna är att de, även sedan de tagits bort, har skapat förväntningar om att de på nytt kan införas.

Schultz betonar hur lätt det politiska systemet introducerar kontroller. Det skapade förväntningar om någon typ av inkomstpolitiskt paket under l970-l97l. Trycket på administrationen att göra något ökade. Samtidigt torde vissa priser ha höjts just som ett resultat av en väntad ändring i den ekonomiska politiken. Den inre dynamiken i den politiska processen drev fram Nixons frysning av löner och priser enligt Schultz.

Problemet var sedan att gå vidare efter de första 90 dagarnas frysning. Det fanns en tendens hos de myndigheter som förvaltade regleatt dem permanenta. Detta skapade en anpassning hos ringarna göra fackföreningarna och hos industrin som gav upphov till ett ändrat handlingsmönster. Nu hamnade de löne- och priskontrollerande byråkratierna i en position där de i sin tur sökte uppskatta och anpassa sig till uppträdandet hos näringslivet och löntagarna. Den här förhandlingsprocessen tenderade att skapa sina egna regler och knep, som ingen hade förutsatt när kontrollerna infördes. Samtidigt sökte kontrollbyråkratin permanenta sin ställning.

Kontrollprogrammet påverkade inte enbart den privata sektorn utan också den allmänna ekonomiska politiken, i första hand stabiliseringspolitiken. Enligt Schultz skapade förekomsten av kontroller känslan att inflationen inte var ett lika allvarligt problem som tidigare. Finans- och penningpolitiken behövde således inte göras så restriktiv som annars hade varit fallet. En jordmån skapades för en expansiv ekonomisk politik som ökade inflationstakten och motverkade syftet med regleringarna. De intressegrupper som mot-

sou 1981:41 Bilaga 2 169

satte sig en restriktiv stabiliseringspolitik sökte utnyttja kontrollerna i sin argumentation.

I sin sammanfattning framhäver Schultz hur frestande det är att införa löne- och priskontroller och hur svårt det är att bli av med dem. Hans framställning framhäver, liksom Nixons och Steins, det politiska elementet i regleringsprogrammet - men klarare än Nixon och Stein visar han hur regleringarna tenderar att få ett eget liv och utlösa processer och handlingsmönster som inte fanns med i övervägandena när kontrollerna tillkom i augusti l97l.

De ekonomisk-politiska memoarer, som Nixon, Stein och Schultz publicerat, visar klart hur den politiska processen drev fram löneoch priskontroller 3 trots att administrationen bekände sig som motståndare till dessa. Den politiska processen skapade en efterfrågan på handling: något måste göras åt inflationen. De ansvariga för den ekonomiska politiken tvingades till slut till åtgärder i form av löne- och priskontroller - även om de ansåg dessa kontroller inte vara det ekonomiska svaret på problemen. De utgjorde emellertid det politiska svaret på inflationen och därmed legitimerades regleringspolitiken.

Det saknas öppenhjärtiga självbiografier liknande Nixons, Steins och Schultz skrivna av ansvariga för den ekonomiska politiken i andra västländer, som prövat löne- och priskontroller under l970talet. Det finns föga skäl att tro att den politiska incitamentstruktur, som här beskrivits för USA, inte i stora drag också gäller för övriga demokratier. Slutsatsen bör då bli att den politiska processens funktionssätt är en central del i förklaringen till att löne- och prisregleringar införts i så många industriländer under de senaste tio åren för att möta en stigande inflationstakt.

170 Bilaga 2

3.3 Den prisregierande myndigheten

En beskrivning av priskontroiiens poiitiska ekonomi bör också uppmärksamma den priskontroiierande myndigheten. Denna utgör en s.k. reguiatory agency, dvs. en förvaitning som har ti11 uppgift att praktiskt administrera en regiering som tiiikommit genom iagstiftning. Det finns en omfattande amerikansk iitteratur om regieringsförvaitningar som också är av intresse i detta sammanhang. Denna Titteratur arbetar med några centraia hypoteser. Varje regu1atory agency utveckiar ett egenintresse kring sin verksamhet, den värnar om sitt kontroiiområde och strävar att iegitimera sin verksamhet och att utöka det genom o1ika aktioner. Ekonomer anaiyserar ofta dessa myndigheter som tiiiväxtmaximerare e11er “budgetmaximerare. Den moderna iitteraturen poängterar också iikheterna me1-

1an byråkratier och vinstmaximerande företag1›. Bägge företeeiser-

na anaiyseras såiedes med traditioneii ekonomisk teori. En beskrivning av incitamentstrukturen för en regierande förvaitning gör det därför möjiigt att förutsäga dess uppträdande.

Som rege1 befinner sig en regierande förvaitning i en konkurrenssituation med andra myndigheter om ansiag från offentiiga budgetar. Den kommer föijaktiigen att bii inblandad i ett poiitiskt spei. Offentiiga förvaitningar har ju tiiikommit genom poiitiska besiut, och deras existens är beroende av ett fortsatt poiitiskt stöd. Denna ståndpunkt sammanfattas av Schuck (1979) på föijande

visz).

Regiering (regulation) är inte bara en juridisk, administrativ och teknisk företeeise. Den är s1ut1igen och oundvikiigen också etabierats, måste den sträva efter att få fortsatt poiitiskt stöd i syfte att s1å vakt om den iagstiftning som ursprungiigen gav regieringsmöjiigheten och för att få tiiiräckiigt med budgetans1ag för att genomföra sina egna prioriteringar, kontro11era sin interna aktivitet och upprätthå11a sin externa regieringsverksamhet.

1) Se t.ex. Mue11er (1980). 2) Jämför också med Cox (1980) mode11 av prisregiering där måiet för den prisregierande myndigheten är att maximera det po1itiska stödet.

Bilaga 2 171

O1ika myndigheter har o1ika framgång i denna konkurrens beroende på b1.a. 1edningens förmåga att anpassa sig ti11 och utnyttja den po1itiska situationen. Det finns inget som säger att konkurrensen behöver vara mindre på denna marknad än på traditione11a markna-

der.])

I Sverige har statens pris- och karte11nämnd (SPK) svarat för administrationen av prisreg1eringarna under 1970-ta1et. Man kan med utgångspunkt från ovanstående mycket a11männa resonemang göra några specifika observationer kring SPK:s uppträdande. SPK syss1ade under 1960-ta1et huvudsak1igen med utrednings- och övervakningsverksamhet. Ti11komsten av prisreg1eringsp01itiken under 1970-ta-

1et har öppnat en möj1ighet ti11 ti11växt av organisationenz). En

sådan to1kning får ett genomgående stöd av de ans1agsframstä11ningar som SPK 1ämnat. Det hävdas i dessa från SPK:s sida att om prisreg1eringarna och prisövervakningen ska11 administreras så effektivt som statsmakterna kräver, då måste SPK få ökade resurser, b1.a. i form av f1er tjänster. I 1980/81 års ans1agsframstä11ning heter det t.ex. (s. 18):

Erfarenheterna har eme11ertid givit vid handen att nämndens resurser inom väsent1iga områden är oti11räck1iga för att nämnden på ett ti11fredsstä11ande sätt ska11 kunna fu11göra de uppgifter som 1agts på nämnden.

Detta resonemang återkommer i o1ika sammanhang som motiv ti11 anhå11an om resurser inte bara för områden som redan reg1eras e11er övervakas utan för en utökning av övervakningen ti11 varu- och tjänsteområden som tidigare inte varit föremå1 för någon ingående granskning från SPK:s sida (s. 18):

Se Posner (1974) som betonar att reg1erande förva1tningar varje år måste vända sig ti11 sin kapita1marknad, dvs. ti11 regering och par1ament för att få ans1ag, vi1ket förstärker konkurrensmomentet. SPK hade under 1980 cirka 200 he1tidstjänster. Av dessa var cirka 30 direkt knutna ti11 prisreg1erande verksamhet. En stor de1 av övrig pers0na1s verksamhet var också nära knuten ti11 denna aktivitet genom SPK:s utredande verksamhet.

172 Büaga2

Mot denna bakgrund begärde nämnden i ans1agsframstä11ningen för budgetåret 1979/80 en särski1d enhet för prisövervakning och utredningsverksamhet på boendeomrâdet och yrkade tota1t e1va nya tjänster härför. I ans1agsframstä11ningen för budgetåret 1980/81 begärde nämnden dessutom mede1 för en tjänst för prisövervakande och utredande verksamhet avseende frukt, grönsaker och rotfrukter. Inga resurser för dessa båda ange1ägna ändamå1 har ännu ti11förts nämnden vi1ket naturligtvis men1igt påverkat resu1tatet av nämndens verksamhet.

Inför budgetåret 1980/81 heter det (s. 19):

De begränsade persone11a resurser som stått ti11 nämndens förfogande har dock inneburit att en effektiv övervakning inte har kunnat upprätthå11as på a11a för konsumenterna viktiga varu- och tjänsteområden. I det föregående avsnittet har redovisats att väsent1iga krav på nämndens prisövervakande och utredande verksamhet inte kunnat ti11g0doses.

Resursbrist förekommer på så ange1ägna områden som bostäder, transporter, kommuna1a taxor och avgifter samt frukt och grönsaker. Effektiviteten i nämndens verksamhet över huvud taget sku11e vidare ha kunnat ökas om ti11räck1iga resurser funnits för statistiskt metodarbete och företagsekonomiska ana1yser samt om assistent- och biträdespers0na1en varit rätt dimensionerad.“

SPK anhå11er inte bara om utökade resurser i form av nyanstä11-

ningar utan pekar också på vissa ändringar i k0ntro11agstiftningen som sku11e innebära utökade kontro11möj1igheter under rubriken Långtidsbedömning i b1.a. 1981/82 års ans1agsframstä11ning. Dessa utökade möj1igheter motiveras på fö1jande vis: om regeringen

önskar en bättre fungerande prisövervakning, så bör en rad 1agändringar komma ti11 stånd. I ans1agsframstä11ningen för 1981/82 diskuteras t.ex. en för1ängning av anmä1ningstiden från en ti11 två månader vid 0b1igat0risk förhandsanmä1an (s. 93):

Erfarenheterna har visat att en förhandsanmä1ningstid på en månad i vissa fa11 är oti11räck1ig. Det gä11er främst sådana fa11 där det är motiverat att genomföra ingående ana1yser av företagets kostnads-, intäkts- och 1önsamhetssituation och där företagen behöver 1ängre tid för att förse nämnden med de erf0rder1iga uppgifterna. En för1ängning av anmä1ningstiden ti11 två månader sku11e ge nämnden bättre möj1ighet ti11 erforder1iga ana1yser vi1ket ytter1igare sku11e förbättra regeringens bes1utsunder1ag och därmed effektiviteten i samhä11ets prispo1itik. En sådan för1ängning av tiden sku11e eme11ertid inte minska SPK:s möj1igheter att medge förkortning av tidsfrister när den p1anerade prishöjningen är k1art kostnadsmässigt motiverad.

sou 1981:41 Bilaga 2 173

En annan synpunkt gäiier möjiigheten tiii prisregiering av enbart enstaka företag - en möjlighet som inte finns för närvarande (s.

92):

Eniigt prisregieringsiagen kan prisregiering införas avseende visst varu- eiier tjänsteområde. En viss prisregiering gä11er därmed för samtiiga företag som säijer den berörda varan e11er utför den berörda tjänsten.

Många av de varuområden som varit föremåi för prisregierande åtgärder karakteriseras av en marknadssituation där något e11er några dominerande företag har ett avgörande infiytande på prisbiidningen i branschen medan ett större anta1 små företag - som tiiisammans svarar för en mindre dei av den totala försäijningen på området - sin ti11 de dominerande tvingas anpassa prissättning företagens beteende. En prisregiering på ett sådant område gäiier - som nämnts - för samtiiga företag som säijer de berörda varorna. Ur administrativ synpunkt vore mycket att vinna om en prisreglering kunde utformas så att endast de marknads1edande företagen omfattas av regieringen. De administrativa regler, som följer med en prisregiering, är ofta särski1t betungande för de mindre företagen, i synnerhet om dessa finner aniedning söka dispens att överskrida gäliande stoppriser. Ur prisstabiiiseringssynpunkt sku11e det många gånger inte medföra några oiägerheter om de mindre företagen kunde undantas från en prisreg1ering. Det sku11e såiunda medföra betydande fördeiar för såväi en stor dei av företagen som myndigheterna om prisregieringslagen medgav att prisregieringar avse endast de marknadsiedande företagen i en viss

bransch.1 kunde

SPK pekar också på en utökning av prisregieringsiagens räckvidd ti11 fast egendom (s. 92):

Genom siopande av hyresregieringen har bortfa11it ett motiv för att fast egendom sku11e undantas från prisregieringsiagens räckvidd. Prisregieringsiagens beröringspunkter med SPK:s iöpande prisövervakning - som även omfattar fast egendom - och KBL respektive uppgiftsskyidighetsiagen - som föresiagits ändras så att de även omfattar fast egendom - motiverar att även prisregieringsiagens räckvidd ändras.

SPK diskuterar också möjiigheten att införa en marginairegiering med stöd av prisregieringsiagen (s. 91):

1) Dessa synpunkter kan ses som ett 1ed i att effektivisera prisregieringen. Jämför med resonemanget i Cox (1980) m0de11.

174 Bilaga 2 sou 1981:41

Den enda möjligheten att stoppa en allvarlig prisstegring på varuområden med snabbt skiftande varusortiment, som återstår, är att genomföra en marginalreglering. Oklarhet råder för närvarande om möjligheterna att införa marginalreglering med stöd av prisregleringslagen. Frågan har behandlats bl.a. i prisregleringskommittêns delbetänkande Prisstoppet på vissa baslivsmedel - en översyn. Det är angeläget att den oklarhet som för närvarande råder beträffande möjligheterna att med stöd av prisregleringslagen införa marginalreglering undanröjs på så sätt att i lagen klart anges möjligheterna till och utformningen av ingripanden i företagens marginalsättning och kalkylering. Därmed ges de politiska in- stanserna möjlighet att - i den mån de anser erforderligt ingripa på ett selektivt men samtidigt effektivt sätt i en inflationistisk prissättning.

Ovanstående citat är hämtade ur SPK:s anslagsframställning för l98l/82. SPK:s anslagsframställningar under de senaste tio åren kan tolkas som en lång lista på förslag till expansion av den prisövervakande och prisreglerande verksamheten dels i form av personalförstärkningar, dels i form av en mer omfattande lagstiftning. SPK diskuterar och pekar på lagändringar vars innebörd skul-

le vara att ge myndigheten större befogenheter] . Detta är i sig

inget anmärkningsvärt. SPK bedriver här samma budgettekniska spel som andra offentliga förvaltningar.

SPK har enligt sin instruktion bl.a. till uppgift att övervaka

prisutvecklingen och skall enligt av regeringen givna riktlinjer för prisövervakningen anmäla till regeringen om utvecklingen av prisnivån påkallar särskild åtgärd. SPK informerar således rege-

l) Ett intressant räkneexempel på vad en kraftig expansion av regleringarna skulle innebära nämns i SPK:s petita från 28/8 l97l. Här refereras till en departementsutredning som undersökte hur mycket personal som skulle behövas för en allmän prisreglering. Kalkylen bygger på att den prisreglering som infördes under andra världskriget omfattade maximalt 250 personer (under budgetåret l947/48). Detta antal torde dock inte vara tillräckligt, bl.a. därför att det finns avsevärt fler varupriser att kontrollera än tidigare. Utredningen beräknar i stället att den centrala prisadministrationen kräver en personalstyrka om ca 500 personer inklusive skriv- och räknepersonal vartill måste komma en avsevärt utbyggd fältorganisation. SPK fann dock i sin petita att detta antal inte var behövligt. (SPK:s personal omfattade cirka l60 tjänstemän centralt under hösten l970).

Bilaga2 175

ringen genom handelsdepartementet om prisförändringar som kan motivera prisregleringar. Det blir sedan regeringens sak att bestämma om någon typ av priskontroll skall införas. SPK är således ålagd en skyldighet som i realiteten representerar en viktig initiativrätt när det gäller priskontrollpolitiken. Det finns inga enkla regler för när ett ärende skall anmälas eller ej till regeringen. Den ekonomiska litteraturen kring priskontroller visar att det inte existerar någon klar kalkylmetod för vad som är ett skäligt pris och vad som är motiverade eller omotiverade pris-

höjningar1). Det ligger därför i sakens natur att utrymmet för

SPK:s egna bedömningar är betydande.

Uppställningen i appendix 2 visar att under perioden l977-l980 gjorde SPK sammanlagt l23 anmälningar till handelsdepartementet rörande företag som i sin prissättning bl.a. inkalkylerat kompensation för förväntade kostnadsökningar, minskad volym och/eller löneglidning utöver centrala avtal. Dessa förhållanden kunde var för sig ha varit ett tillräckligt argument för en reglering enligt gällande bestämmelser, dvs. enligt de riktlinjer som regeringen gav SPK i oktober l977.

Samtliga anmälningar skulle ha kunnat medföra regeringsbeslut om priskontroller. Regeringen beslöt att införa prisstopp eller högstpris på sammanlagt l2 varuområden. Ett sätt att tolka appendix 2 är att SPK har haft en förhållandevis expansionistisk attityd till prisregleringar eftersom det funnits ett skönsmässigt utrymme för SPK:s bedömningar. Det skulle kunna förklara att områden som plåster m.m. (l977-ll-22), likkistor (l978-02-l4), amerikanska bilar (l978-07-20), stearinljus (l978-l2-22) och tidningen Vi (l979-l0- 02) blivit föremål för anmälningar. En annan tolkning vore att SPK följt sin instruktion mycket bokstavstroget och anmält varje prisstegring som betraktats som ett hot mot en lugn prisutveckling.

l) På denna punkt se Grayson Jackson (l974).

176 Bilaga 2

En aspekt på SPK:s verksamhet är den särskiida infiationstoikning som finns i SPK:s pub1ikati0ner. Den bygger på några centraia moment. I SPK:s månatiiga stencii Prisutveckiingen anaiyseras infiationen som orsakad av en rad prisändringar på enskiida varor och tjänster under rubriken faktorer som påverkar prisutveckiingen. Med detta synsätt nedtonas e11er elimineras de grundiäggande orsakerna bakom infiationsprocessen såsom utvecklingen av stabiliseringspoiitiken och den a11männa efterfrågan i samhä11sekon0min. Om man i stä11et fokuserar intresset på de omedeibart registrerade varor, iiggerdet nära tiil prisstegringarna på enskiida hands att föres1åingripanden med prisregieringar för att stoppa infiationen. En sådan kortsiktig syn på infiationen kan betraktas som ett 1ed i en poiitik att motivera och iegitimera priskontroi- 1er.

En 01ig0p01istisk marknadsstruktur anförs ofta som ett viktigt argument för prisövervakningen i SPK:s ansiagsframstäiiningar. Den teoretiska och empiriska håiibarheten hos detta argument är eme1-

iertid mycket svagt 1). Ett införande av ett m0n0po1 e11er 01igop01

kan medföra en prishöjning initiait. Det ger emeilertid inte upphov ti11 inf1ati0n, dvs. en iångvariq uppgånq av den aiimänna prisnivån. I så fa11 sku11e man hävda att en kontinueriig ökning i moden kraftiga infiationen i industrinopoigraden har bidragit ti11 iänderna 1970-taiet. Något empiriskt stöd för denna toikning

under

finns Modern konjunkturpoiitisk forskning förkastar för knappast. att en hög marknadskoncentration skapar inf1aövrigt uppfattningen tion. Inf1ati0nens orsaker står att finna i uppiäggningen av den aiimänna konjunkturpoiitiken. Det är denna som är den huvudsakiiga til] ski11nader i inf1ati0nstakt me11an iänder med förkiaringen ungefär samma industrieiia struktur.

Interaktionen me11an å ena sidan SPK och å andra sidan de företag som varit föremåi för priskontroiier är en sida av prisk0ntr011inre dynamik en1igt Schuitz terminoiogi. Införandet poiitikens av priskontroller har i åtski11iga fa11 lett ti11 ett kompiicerat

1) Se t.ex. Lustgarten (1975).

SOU 1981541 Bilaga 2 177

och förhand1ingsspe1 me11an SPK och berörda företag och

utdraget före-

branscher . Dessa överläggningar har rört sig b1.a. kring tagets marknader, konkurrenssituation, kostnader, produktionsapparat, 1everantörsförhå11anden och vi1ka motiv det finns för och emot en höjning av företagets priser tiil en viss nivå. Förhand- Iingarna har utveckiats ti11 en typ av speisituation med bud och motbud där det siutiiga resuitatet bestämts av de bägge parternas relativa förhand1ingsstyrka.

1) Se Jonung (1980).

Bilaga 2 179 sou 1981:41

SLUTSATSER

Ti11gäng1iga samhäiisekonomiska utvärderingar av prisregieringspoiitik, se b1.a. bi1aga 1, bilaga 7 och bi1aga 10, pekar ganska entydigt på siutsatsen att 1öne- och priskontroiler är en ineffektiv metod att reducera inf1ationstakten. Varför har då sådana kontro11er kommit att användas under 1970-taiet i en rad industriiänder?

Det svar som iämnas i denna biiaga har ungefär fö1jande innehåii. Den poiitiska processen skapar en efterfrågan på kontro11er. Det b1ir då poiitiskt sett iönsamt att införa och utnyttja prisregieringar. Priskontroiier har vissa attraktiva drag ur ett poiitiskt perspektiv - men därmed inte nödvändigtvis ur ett samhäiisekonomiskt perspektiv. Priskontroiier kan appiiceras 0mede1bart. Regekandärmed intryck av att den gör någonting - är ringen skapa ett handiingskraftig - mot en impopuiär infiation. Kontro11er ger ett konkret och begripiigt budskap ti11 aiimänheten-väijarnaz de stigande priserna ska11 inte iängre få stiga. Infiationen ska11 stoppas e11er åtminstone begränsas genom att den heit enke1t förbjuds. Regeringen kan peka på sjäiva förekomsten av regieringar och hävda att något görs för att bekämpa prisstegringarna.

ger såiedes omedeibara poiitiska intäkter me- Priskontroiipoiitik dan de poiitiska kostnaderna inte är märkbara på kort sikt. Dessa skjuts på framtiden och är dessutom betydiigt svårare att observera och fastsiå som effekter av just prisreg1eringar. Ofta har själva införandet av prisk0ntro11er i syfte att bekämpa inf1ationen häisats med tiiifredsstäiieise från snart sagt a11a grup- Efter en tid förefaiier dock entusiasmen och per i samhäiiet. stödet att sjunka. Denna utveckiing sammanfattas i appendix 1 som behandiar priskontroliens 1ivscyke1.

En genereii âtstramningspoiitik med må1et att reducera inf1ationstakten har i stort sett det omvända tidsmönstret för de poiitiska

180 Bilaga 2

kostnaderna och intäkterna. En restriktiv konjunkturpolitik får som regel först effekter i form av en stigande arbetslöshet. En nedgång i inflationstakten inregistreras betydligt senare. De ansvariga för den ekonomiska politiken upplever således i början av ett åtstramningsprogram en stigande arbetslöshet och en förhållandevis oförändrad eller t.o.m. en stigande inflationstakt. Detta är ingen önskvärd situation för en sittande regering, särskilt inte kort före ett val. Priskontrollpolitik har således i jämförelse med en restriktiv stabiliseringspolitik - framför allt på kort sikt - klara politiska fördelar. En priskontrollpolitik kan t.o.m. användas som täckmantel för en mer expansiv politik som på sikt ökar inflationstakten.

Genomgången av den svenska prisregleringspolitiken under l970-talet visar att de selektiva regleringsingreppen har varit starkt påverkade av fördelningspolitiska överväganden. Prisregleringarna har således inte enbart varit ett medel inom stabiliseringspolitiken. Denna fördelningspolitiska tonvikt bör ses som en metod att förstärka det politiska stödet för regleringspolitiken.

Bilaga 2 181

APPENDIX 1

PRISKONTROLLENS LIVSCYKEL

Den moderna debatten om den poiitiska sektorns uppträdande har betonat förekomsten av cykier i efterfrågan på och utbudet av offent1iga e11er k011ektiva varor och tjänster (s.k. public goods). Denna diskussion kan betraktas som ett försök att skapa en dynamisk teori för dessa varor, dvs. att beskriva hur en viss vara kommer att efterfrågas i den poiitiska processen och hur det p01itiska systemet utbjuder varan i fråga. Frey (1978a) har en eiementär beskrivning av detta cykiiska föriopp. Han ski1jer på två faser. I den första fasen uppstår en icke-jämviktssituation som bidrar ti11 en poiitisk efterfrågan på handiing. K0nsumenterna-vä1jarna försöker övertyga regeringen och/e11er poiitiska partier att i utbudet av viss k011ektiv vara är önskvärd. En sådan en ökning sku11e öka poiuiariteten för de poiitiska grupper som stöåtgärd der en expansion.

I denna fas framhävs fördeiarna medan kostnadsaspekten är nedtoeftersom av kostnaderna är okänd innan ett ponad, fördelningen iitiskt bes1ut har tagits. Det finns van1igtvis också en stor enighet rörande behovet av varan i fråga. Den poiitiska efterfrågan tvingar regeringen - oberoende av dess instä11ning ti11 förs1aget - att handia. Om den inte gör något a11s, finns det en stor risk att den föriorar i väljarstöd. Regeringen och partierna kommer att tendera att vidtaga åtgärder som reiativt snabbt har effekter som är syniiga för väijarna.

I den andra fasen har det ökade utbudet av den 0ffent1iga varan lett tili kostnader som börjar b1i dominerande, samtidigt som fördeiarna inte får samma uppmärksamhet som tidigare. 01ika grupper i samhä11et söker undvika betainingsbördan genom att iägga den på andra. Det ursprungiigen re1ativt enstämmiga stödet för i fråga tenderar att försvinna. Regeringen börjar att åtgärden minska utbudet. I vissa fail har programmet ti11skapat en myndighet som har ett i verksamheten. Myndigheten söker egenintresse

182 Bilaga 2

under dessa förhållanden stöd hos intressegrupper för en fortsättning av produktionen av den offentliga varan eller tjänsten.

Frey exemplifierar sin diskussion om cykler i offentliga varor med följande fyra områden som han anser gemensamma för industriländerna i väst under efterkrigstiden: (l) (2) ekonomisk U-hjälp, tillväxt, (3) utbildning, forskning och hälsovård och (4) miljöprogram. Han menar att inom dessa områden kan man notera ett cykliskt förlopp med först en kraftig som sedan minskar efterfrågan när kostnaderna visat sig överstiga de fördelar som förväntades äV programmen .

Man kan betrakta löne- och priskontroller som en typ av kollektiv vara, som av väljarna och utbjuds av den politiska

efterfrågas

sektorn. Mycket tyder på att det är rimligt att tala om en livs-

cykel för priskontroller1 . De flesta inkomstpolitiska program som

införts i olika industriländer under efterkrigstiden har till en början fått ett positivt mottagande. Den historiska erfarenheten pekar på ett liknande mönster: själva införandet av kontroller möts av ett allmänt gillande. När så småningom kontrollerna visar sig ineffektiva eller inflationstakten minskar avskaffas regleringarna.

l) Se också Posner (1974), som kortfattat diskuterar en livscykel för administrative regulation. Regleringen och regleringsmyndigheten tillkommer när den lagstiftande församlingen vill lösa ett akut problem. Med tiden tillkommer nya problem och de existerande reglerande förvaltningarna lämnas då att utforma sin verksamhet mer eller mindre självständigt.

Büaga2 183 S()lJ 1981:41

APPENDIX 2

Företag som anmä1ts ti11 regeringen av SPK 1977-1980. De företag som anmä1ts har en1igt SPK i sin prissättning ti11 någon de1 inför förväntade kostnadsökningar, minskad ka1ky1erat kompensation utöver centraia avta1. Varje anmäv01ym och/e11er 1öneg1idning 1an kunde i sig utgöra motiv för en prisregierande åtgärd.

Varuområde där regeringen infört Tidsperiod prisstopp e11er högstpriser

Betongtakpannor 1977-12-21--1978-10-10 1978-01-27--1978-05-03 Tege1 1978-08-04--1978-10-10 P1ang1as 1978-10-24--1979-05-18 P1astg01v och biöjor 1978-10-24--1979-01-25 Mjukpapper Motorbensin, diese1bränn01ja, (o1jebo1agen) 1978-11-18--1980-09-12 eidningsoija Startbatterier 1978-11-18--1979-01-25 Kökssnickerier 1979-03-28--1980-05-16 Kaffe (branschen) 1979-05-19--1980-02-U1 1979-05-19--1979-08-31 Rumsuthyrning Befordran av gods med 1astbi1 i inrikes fjärrtrafik 1979-12-18--1980-12-31 (branschen) 1980-06-28--1980-10-21 Spånskivor

Varuområden där regeringen inte in- Datum då PM upprättats fört prisstopp e11er högstpriser

Fönstersnickerier 1977-11-16 abonnemang 1977-11-16 Dagstidningar,

Dagstidningar, 1977-12-22 Tidningspapper Reservde1ar 1978-01-30 1978-01-30 Bi1reparati0ner Likkistor 1978-02-14

S()lJ 1981:41 Bilaga 2 185

Bilreservdelar l979-05-29 Godstransporter med lastbil i fjärrtrafik l979-05-29 Veckotidningar l979-05-30 Dagstidningar l979-06-08 Personbilar l979-06-l3 Tandkräm l979-06-Zl Tvättmedel l979-06-2l l979-06-25 Färg-TV-apparater Fritidsbåtar l979-06-25 Personbilar l979-07-03 Husvagnar l979-07-23 Personbilar l979-08-l5 Plastbåtar l979-08-l5 Spånskivor l979-08-24 Färg-TV-apparater l979-09-l4 Jordbrukstraktorer l979-09-l9 Personbilar och lastbilar l979-09-20 Elektriska hushållsapparater l979-09-26 Godsbefordran med lastbil i inrikes fjärrtrafik l979-09-26 Tidningen Vi l979-lO-02 Personbils- och lastvagnsdäck l979-l0-l2 Godsbefordran med lastbil i yrkesmässig inrikes fjärr- och lokaltrafik l979-l0-l2 Veckotidningar l979-l0-l2 Byggmaterialhandeln l979-lO-l8 Tidskrifter l979-l0-l9 Personbils- och lastvagnsdäck l979-l0-23 Personbilar l979-l0-25 Frisörtjänster l979-l0-29 Tvål och schampo l979-ll-l5 Jordbrukstraktorer l979-ll-l5 Pannor, elvattenvärmare och värmeväxlare l979-ll-26 Spånskivor l979-ll-27 Reparations- och underhållsarbeten för motorfordon l979-ll-29 l979-ll-30 Oljeprodukter

186 Büaga2

E1ektriska kabiar och 1edningar i grossist1edet 1980-01-04 Reparationer av radio- och TVartik1ar 1980-01-25 Logi, maträtter och vissa drycker

BiIaga2 187 SOU 1931:41

REFERENSER

(1979), The Po1itics of Economic Dec1ine. Economic A1t, J., and Po1itica1 Behavior in Britain since 1964, Management Cambridge University Press, Cambridge.

B1inder, A.S., (1979), Economic Po1icy and the Great Stagf1ation,

Academic Press, New York.

C.C., (1980), The Enforcement of Pub1ic Price Contr01s, Cox, Journa1 of Po1itica1 Economy, s. 887-916.

B.S., (1978a), Modern Po1itica1 Economv, Martin Robertson, Frey, “““ “ Oxford.

Frey, B.S., (1978b), Po1itico-Economic Mode1s and Cyc1es,

Journa1 of Pub1ic Economics, s. 203-220.

P011t0metP1CS of Government Behavior in a Frey. 3-5-, (1979), Scandinavian Journa1 of Economics, s. 308-322. Democracy,

Jackson, C., (1974), Confessions of a Price Contro11er, Grayson Irwin, 1974.

(1980), Fa11et Gu11fiber, stenci1, Nationa1ekono- Jonung, L., miska institutionen, Lund.

L. och wadensjö, E., (1979a), Ekonomi och po1itik i Jonung, Statsvetenskap1ig Tidskrift, s. 111-117. Sverige,

L. och wadensjö, E., (1979b), The Effect of Unemp1oy- Jonung, Inf1ation and Rea1 Income Growth on Government ment, in Sweden, Scandinavian Journa1 of Economics, Popu1arity s. 343-353.

L. och wadensjö, E., (1980), Den svenska Phi11ips-kurvan,

Jonung, Skandinaviska Enski1da Bankens Kvarta1sskrift, s. 36-47.

p01itik och ut1andsberoende,

Lindbeck, A., (1975), Konjunkturer, Enski1da Bankens Kvarta1sskrift, s. 49-b1. Skandinaviska

Industria1 Concentration and Inf1ation, Lustgarten, S., (1975), American Enterprise Institute Domestic Affairs Studies,

for Pub1ic Po1icy Research, Washington.

H.J., (1980), E1ectora1 Outcomes and Macro-Economic Madsen, The Scandinavian Cases, s. 15-46 i P. white1ey, Po1icies. Economy, Sage Modern Po1itics red., Mode1s of Po1itica1 Series, vo1. 4, London.

(1980), “Power and Profit in Hierarchica1 Organi- Mue11er, D., Tidskrift, s. 293-302. sations”, Statsvetenskap1ig

of Rickard Nixon, Grosset & Nixon, R.M., (1978), The Memories

Dun1op, New York.

188 Bilaga 2

Paldam, M., (1979), Is There an Electional Cycle? A Comparative Study of National Accounts, Scandinavian Journal of Economics, s. 323-342.

Paldam, M., (1981), A Premature Survey of the Theories and Findings on Vote and Popularity Functions“, stencil, Aarhus universitet, under utgivning i European Journal of Political Research.

Posner, R., (1974), Theories of Economic Regulation, The Bell Journal of Economics and Management Science,_§T 335-358.

Rydé, K., (1950), Ekonomi och politik: Konjunkturer och allmänna val till andra riksdagens kammare i Sverige 1896-1948, Statsvetenskaplig Tidskrift, s. 323-326.

Schuck, P.H., (1979), Regulationz Asking the Right Questions, National Journal, 28 april. vol. 11, nr 17.

Schuettinger, R.L. och Butler, E.F., (1979), Centuries Forty of wage and Price Controls , Heritage Foundation, Washington.

Schultz, G.P. och Dam, K.w., (1977), “The Life Cycle of wage and Price Controls, kapitel 4 i G.P. Schultz och K.w. Dam, Economic Policy Beyond the Headlines, Norton, New York.

Stein, H., (1978), Price-Fixing as Seen by a Price-Fixer: Part II, s. 113-135 i W. Fellner, red., Contemporary Economic Problems, 1978, American Enterprise Institute for Public Policy Research, Washington.

Nhiteley, P., red., (1980), Models of Political Economy, Sage Modern Politics Series, vol. 4, London.

Åkerman, J., (1946), Ekonomiskt skeende och politiska förändringar, Lund.

BILAGA 3

UPPFATTAD OCH FÖRVÃNTAD INFLATION I SVERIGE

Av Lars Jonung

INLEDNING

Inflationsförväntingar tiiidelas en centra] ro11 i dagens forsk- Många empiriska studier drar ning kring stabiiiseringspoiitiken. s1utsatsen att infiationsförväntningar utövar ett betydande in- Iöner, sysseisättning, tiiiväxt, noflytande på infiationstakt, mineiia räntesatser och växeikurser. En rad teorier rörande de som styr infiationsförväntningarna har formuierats och processer testats under de senaste decennierna. Detta forskningsfäit har i första amerikanska ekonomer. från amerihand engagerat Argument kanska studier har sedan överförts ti11 Sverige och den svenska konjunkturpoiitiska diskussionen.

I 1970-ta1ets debatt och forskning, både i Sverige och i utiandet, effekterna av olika typer av prisregieringsåtgärder har man kring fäst stor vikt vid förekomsten av infiationsförväntningar. Detta är bland annat fa11et med förarbetena ti11 1973 års svenska 1agom prisregiering som stabiiiseringspolitiskt instrument. stiftning såväi för som mot priskontroiler har kretsat kring skii- Argument om egenskaperna hos de processer som styr infiationsda antaganden förväntningarna.

Trots den stora betyde1se som ti11skrivits infiationsförväntningarna och iönebiidningsprocessen, finns det föri pris- inget att direkt undersöka och mäta de förväntningar om sök i Sverige framtida i prisnivån som den svenska aiimänheten antas ändringar Det saknas därför ett underiag för Sverige för att hysa. empiriskt som framförts både i svenska och utbedöma många av de argument, iändska av prisregieringspoiitik. Det finns eme11erutvärderingar tid metoder för att indirekt mäta aiimänhetens infiationsförvänt- Dessa metoder är dock behäftade med svagheter, bland ningar.

190 Büaga3

annat bygger de på olika om hur allmänhetens antaganden prisförväntningar genereras. Graden av realism i dessa antaganden är emellertid föremål för debatt.

På prisregleringskommittêns initiativ genomfördes i januari 1978 en intervjuundersökning av ett representativt urval av svenska hushåll rörande deras med underinflationsuppfattning. Syftet sökningen var att kartlägga om intervjupersonernas uppfattning såväl inträffade (historiska) som kommande (framtida) ändringar i prisnivån. Målet var således att belysa både den uppfattade, historiska, och den förväntade, framtida, inflationstakten genom att söka finna numeriska värden storheter och depå dessa ras fördelning.

En central hypotes i teorierna för inflationsförväntningar säger att den förväntade inflationstakten är en funktion av den tidigare inträffade inflationsutvecklingen. Det förutsätts att allmänheten har full kännedom om redan inträffade förändringar i prisnivån, dvs. att den vet storleken på den historiska inflationstakten. Det är emellertid oklart i vilken utsträckning allmänheten faktiskt besitter korrekt information om tidigare fluktuationer i prisnivån. Prisregleringskommittêns undersökning syftade bland annat till att belysa denna fråga.

Undersökningen strävade också efter att eventuella sambelägga band mellan hushållens

inflationsuppfattning och variabler som

kön, ålder, inkomst, bostadsort och barnantal. Genom att undersökningen omfattade en mycket stor grupp av intervjupersoner mer än 8 000 svar erhölls - kan en rad grupperingar av materialet göras.

Undersökningen sökte dessutom kartlägga av osäkerhet och graden spridning i allmänhetens svar beträffande inflationsutvecklingen. I makroekonomiska studier av såväl teoretisk som empirisk karaktär, som omfattar

inflationsförväntningar, förekommer som regel

några centrala antaganden rörande hos inflationsföregenskaperna väntningarna. För det första antas att samtliga individer inom den grupp som studeras hyser identiskt lika inflationsförvänt-

Bilaga3 191

ningar. För det andra förutsättes att dessa förväntningar hyses med absolut säkerhet. Dessa bägge antaganden tas upp till diskussion mot bakgrund av resultaten från intervjuerna. Således syftade undersökningen till att belysa en rad frågor. Några av dem har inte analyserats tidigare i vare sig svenska eller utländska studier.

Denna bilaga är organiserad på följande vis. Efter avsnitt l, som utgörs av denna inledning, presenteras i avsnitt 2 kortfattat de moderna teorierna om inflationsförväntningsbildningen. I avsnitt 3 finns en genomgång av olika metoder att mäta allmänhetens inflationsförväntningar. I första hand diskuteras några amerikanska direkta mätningar av förväntningar. Mot bakgrund av avsnitt 2 och 3 behandlas sedan prisregleringskommittêns intervjuundersökning. Denna presentation omfattar de tre följande avsnitten. Det första av dessa, avsnitt 4, beskriver de svar som gavs i kvalitativa och i kvantitativa termer med hjälp av olika grupperingar. Avsnitt 5 innehåller en serie regressionsberäkningar rörande inflationsuppfattningens bestämningsfaktorer. Osäkerheten och spridningen hos samt den statistiska fördelningen för den uppfattade och förväntade inflationen analyseras i avsnitt 6. En sammanfattning av resultaten av undersökningen finns i avsnitt 7. Till sist följer samtliga tabeller, vilka utgör en väsentlig del av bilagan.

3 193 Bilaga

TEORIER FÖR PRISFURVÃNTNINGSBILDNINGEN

Under l950- och större delen av l960-talet befann sig den årliga inflationstakten i de flesta industriländer på en förhållandevis låg nivå. Under dessa decennier uppfattades som regel inte prisnivåns utveckling som ett allvarligt problem för stabiliseringspolitiken. Under l970-talet har emellertid inflationstakten varit betydligt högre än tidigare under efterkrigstiden. Som en konsekvens av den trendmässigt snabbare tillväxten i prisnivån har dagens stabiliseringspolitiska forskning i betydande utsträckning kommit att studera inflationens orsaker, dess effekter på resursallokeringen och inkomstfördelningen samt ekonomisk-politiska medel mot inflation. Man har här kommit att fästa stor vikt vid de förväntningar som olika ekonomiska enheter antas hysa rörande den framtida inflationen. Vissa ekonomer hävdar att förekomsten av allmänt hållna förväntningar om framtida är en prisstegringar av de viktigaste drivkrafterna bakom dagens inflation.

Det finns idag en mycket omfattande litteratur om prisförvänt-

ningar1›. En rad teorier har presenterats som beskriver hur pris-

förväntningar uppkommer. Dessa teorier kan uppdelas i två grupper: teorier om s.k. (l) autoregressiva förväntningar och (2) teorier om rationella förväntningar.

Den grundläggande tanken bakom teorin om en autoregressiv förväntningsbildning är att den förväntade framtida utvecklingen av prisnivån är helt grundad på den historiska utvecklingen av prisnivån. Kortfattat uttryckt: om priserna varit stigande under tidigare år, så väntar man sig också att de skall vara stigande under nästa år, har de varit sjunkande, så tror man att priserna kommer att fortsätta att falla, och har prisnivån varit konstant, så prognosti-

l) Med prisförväntningar menas i fortsättningen förväntningar rörande utvecklingen av den allmänna prisnivån. Begreppet prisförväntningar gäller således inte priset på en enskild vara eller tjänst, dvs. relativpriset. Prisnivåförväntningar vore en korrektare men något term att använda i krångligare denna framställning. I det svenska språket har förväntningar en positiv klang. Sådana associationer bör undvikas i detta sammanhang.

194 Bilaga3 sou 1981:41

serar man en konstant prisnivå för framtiden. De olika ekonomiska enheterna i samhällsekonomin bygger således sin prognos om den framtida inflationstakten tidigare prisändringar. All på enbart annan information är ointressant i detta sammanhang.

Inom ramen för den autoregressiva prisförväntningsbildningen finns olika scheman för vägningen av de historiska inflationstakterna. Tabell l beskriver några sådana typer av autoregressiva system. En enkel form av förväntningsgenerering låter den förväntade inflationstakten under den kommande tidsperioden vara en vägd å

funktion av tidigare perioders inflationstakter, där summan av l

vikterna blir ett. Här antar man som regel att de mest närliggande årens inflation får de största vikterna medan mer avlägsna perioder tilldelas mindre eller inga vikter alls.

erhålles om en i

En extrapolativ/regressiv förväntningsfunktion

korrektion för den trendmässiga utvecklingen av prisnivån intro- l

l duceras. Tabell l presenterar tre fall av extrapolativa förvänt- Å ningar där korrektionstermen har definierats som skillnaden mellan

i

det nuvarande årets inflationstakt och den trendmässiga tillväxten i prisnivån under en längre tidsperiod. Om allmänheten antages skriva fram trenden i prisutvecklingen, blir koefficienten för korrektionstermen positiv. En regressiv förväntningsbildning blir resultatet om korrektionstermens koefficient sätts mindre än noll. Då ,

förutsätts att allmänheten betraktar dagens inflationstakt som avvikande från trenden. för nästa år justeras 3 Prisförväntningen således nedåt, dämpas, med korrektionstermen. Om inflationstakten under senare år har varit trendmässigt stigande, så väntas en nedgång under nästa år enligt denna hypotes. En statisk förväntningsbildning representeras av det fall då allmänheten förväntar att nästa års inflationstakt kommer att vara lika med det nuvarande årets. Man tror således att det som hänt idag med prisnivån också skall hända i morgon.

En central autoregressiv teori, teorin om adaptiva förväntningar, säger att allmänheten utformar sin bedömning av den framtida inflationen med hänsyn till det prognosfel som den tidigare gjort, där prognosfelet är skillnaden mellan den faktiskt inträffade inflatio-

Bilaga 3 195

nen och den förväntade inflationstakten under samma period. JU större prognosfelet är desto kraftigare antages korrektionen bli. Här tillåts således allmänheten att lära av tidigare förväntningsfel till skillnad från de mer mekaniska framskrivningarna av den historiska prisutvecklingen i de olika varianterna av teorin för den extrapolativa förväntningsbildningen. Den adaptiva, e11er error-learning, förväntningsprocessen har använts i många ekonomiska studier.

Teorin om rationella förväntningar har tilldragit sig ett stort

forskningsintresse under 1970-ta1et1›. Teorin, som har sitt ur-

sprung i en studie av Muth (1961), utgör ett tungt vägande alternativ till de olika teorierna om adaptiva och extrapolativa förväntningar. Enligt denna formar allmänheten sina förväntningar om framtida prisändringar med utgångspunkt från den information som finns ti11gäng1ig vid tidpunkten för prognosen. Man utgår ifrån att de ekonomiska agenter som prognostiserar den framtida inflationen har en uppfattning av inflationsprocessen, en modell, vilken innefattar information om alla relevanta variabler, dvs. inte I bara om tidigare utan också om andra förhål1anden prisstegringar

g

såsom om den kommande ekonomiska politiken. Allmänheten antages göra om den framtida vilket

i

perfekta prognoser inflationstakten, innebär att skillnaden mellan den faktiska och

E \ prisutvecklingen

den förväntade prisutvecklingen utgörs av en slumpmässigt fördelad felterm. Rationella förväntningar blir då också optimala förväntningar i den bemärkelsen att de minimerar kvadratsummefelet i prognosen. Se också tabell 1 för en beskrivning av teorin för rationell förväntningsbildning.

Teorin om rationella förväntningar säger att all relevant information, som finns tillgänglig vid prognostidpunkten, utnyttjas. Detta bör tolkas som att ekonomiska enheter utnyttjar och söker information till dess att den förväntade avkastningen motsvarar gränskostnader för ytterligare informationsbearbetning. Här skiljer sig rationella förväntningar från autoregressiva förväntningar vilka utgår ifrån att enbart tidigare ändringar i prisnivån bestämmer den förväntade inflationstakten. Man kan sedan införa

1) Se till exempel översikterna i Barro (1976), Gordon (1977) samt Kantor (1979).

196 Bilaga 3

olika antaganden om karaktären hos den information som de enskilda ekonomiska enheterna har tillgång till. Beroende på vilka antagande som görs på den här punkten, så ger hypotesen om rationella förväntningar upphov till olika slutsatser beträffande förväntningsbildningen och effekterna av stabiliseringspolitiken. En ansats utgår ifrån att allmänheten har fullständig information, dvs. den kan exakt förutsäga den framtida inflationstakten. I korthet innebär detta att man gör en perfekt prognos med utgångspunkt från en korrekt modell över samhällsekonomin.

Den empiriska och teoretiska forskningen kring inflationsförväntningsbildningen har varit livlig under senare år. Någon klar syn-

tes kan ännu inte skönjas] ). Det torde dock stå klart att pris-

förväntningarna inte helt bildas efter ett autoregressivt schema. Den extrema versionen av denrationella förväntningshypotesen är å andra sidan knappast en realistisk beskrivning av verkligheten. Frågan som man bör söka besvara blir då hur omfattande graden av rationella element i förväntningsbildningen är.

Forskningen under senare tid har också börjat undersöka fenomen rörande spridningen av inflationsförväntningarna inom en ekonomi. Det är knappast realistiskt att vänta sig att samtliga hushåll och företag hyser exakt samma uppfattning om den framtida inflationens storlek. Praktiskt taget alla studier av

makroekonomiska

prisförväntningar av såväl teoretisk som empirisk karaktär har emellertid byggt på några, inte uttalade, centrala antaganden om egenskaperna hos prisförväntningarna med denna innebörd.

För det första förutsätts att samtliga individer i samhällsekonomin har exakt samma uppfattning om storleken på den framtida ändringen i prisnivån, dvs. alla individer hyser identiskt lika inflationsförväntningar. Det är av detta skäl som prisförväntningar i ekonomiska modeller representeras med ett enda tal. Eftersom ekonomer som regel antagit att alla hyser samma förväntade inflationstakt, finns det relativt få studier kring situationer där prisförväntningarna är olika för skilda grupper och individer.

l) Se sammanfattningar av bl.a. Kantor (l979) och Mccallum (l979).

3 197 Bilaga

För det andra antas att denna prisförväntning hyses med absoiut säkerhet. Detta innebär att prisförväntningen inte är associerad med någon bedömning av de sannolika utfa11en för olika framtida

inf1ati0nstakter1). Vad som här sagts om förutsättningarna röran-

de den förväntade inflationen gä11er också för den uppfattade inflationen. Dessutom antages imp1icit att den uppfattade inf1ati0nstakten är identisk med den faktiskt registrerade historiska infiationstakten. Direkta mätningar av prisförväntningarna hos ett urva1 av intervjupersoner ger möj1ighet att närmare granska dessa icke utta1ade antaganden i teorierna rörande prisförväntningsbildningen.

1) Se Laidler och Parkin (1975, s. 770).

sou 1981:41 Bilaga 3 199

3 MÅTT PÅ INFLATIONSFÖRVÃNTNINGAR

3.l Indirekta mätningar

Det finns en lång rad empiriska studier av ekonomiska processer där prisförväntningsbildningen ingår som ett centralt inslag. Dessa gäller områden som pris- och lönebildningen, bestämningen av den nominella räntenivån och av växelkurser, effekterna av prisregleringar och av finans- och penningpolitiska åtgärder. Ett väsentligt problem förknippat med dessa ekonometriska studier är bristen på tidsserier som direkt mäter allmänhetens prisförväntningar. Ekonomer har därför tvingats att göra specifika antaganden om den process som genererar prisförväntningar. Sedan har man konstruerat data som skall gälla som mått på allmänhetens prisförväntningar med utgångspunkt från den historiska utveckling-

en av priser och/eller andra variabler som bedömts vara av intressej)

Dessa tidsserier har sedan använts i olika ekonometriska skattningar som s.k. proxy-variabler för de faktiska inflationsförväntningarna. Denna metod för att mäta inflationsförväntningarna kan betecknas som indirekt till skillnad från direkta mätningar där man frågar ett urval intervjupersoner om deras prisförväntningar. Resultaten av dessa proxy-konstruktioner är beroende av vilken teori för prisförväntningsbildningen som bedöms vara mest realistisk eller relevant för den uppgift som man satt sig att studera.

Frånvaron av tidsserier byggda på direkta mätningar av prisförväntningarna är en bidragande orsak till att man inte kunnat klart diskriminera mellan olika teorier om inflationsförväntningsbildningen. En annan svårighet i detta sammanhang är att rationella förväntningar i sig kan innehålla ett betydande autoregressivt element. Det är således möjligt att ett system av autoregressiva förväntningar är rationella i den bemärkelsen att kunskap om pris-

l3_lE§i7EÃ:_här valt olika ansatser. Den förväztade inflationstakten

har ofta beräknats som en vägd summa av tidigare inflationstakter. I vissa studier har data från olika finansiella marknader använts, där skillnaden mellan nominella och reala räntesatser tolkats som ett mått på rådande inflationsförväntningar.

200 Bilaga3

nivåns utveckling är tillräcklig för att göra optimala prognoser eller att göra prediktioner med stor Om detta är falprecision. let, blir det utomordentligt svårt att kartlägga i vilken utsträckning som den faktiska förväntningsbildningen är autoregressiv eller rationell, även om det skulle finnas till direkta tillgång data på allmänhetens prisförväntningar,

3.2 Direkta mätningar

Det finns ett fåtal undersökningar som syftar till att direkt mäta de inflationsförväntningar som allmänheten hyser. De omfattar i första hand Carlson (1975), Carlson (1977), Carlson och Parkin (1975), Defris och Williams (1979), Foster och Gregory (l977),Knöbl (1974), de Menil och Bhalla (1975) och Nachtel (1977). Under senare tid har ekonomers intresse för denna typ av data ökat markant.

Dessa studier får betraktas som inledande av ett undersökningar relativt outforskat område. Det begränsade antalet av direkta mätningar av inflationsförväntningar står i skarp kontrast till det stora utbudet av såväl empiriska som teoretiska studier, som publicerats under 1960- och 1970-talen, och där olika antaganden om förväntningarna om den framtida utvecklingen av prisnivån ingår som centrala element i analysen.

De direkta mätningar av prisförväntningar som finns är grundade på intervjuundersökningar där ett urval intervjupersoner besvarat frågor rörande sin uppfattning om den framtida av förändringen prisnivån. Dessa undersökningar kan delas upp i två grupper beroende på valet av dataunderlag: kvantitativa och kvalitativa. Den första gruppen av studier omfattar svar som bygger på kvantitativa värden. Här anger intervjupersonerna med en siffra antingen storleken på den framtida ändringen i prisnivån eller nivån på ett visst prisindex vid en bestämd framtida Den andra tidpunkt. typen av undersökning baseras på kvalitativa svar, där intervjupersonerna säger vilket förtecken de tror att prisrörelsen kommer att ha genom svaret på en fråga av följande innehåll: Kommer priserna att stiga, sjunka eller vara oförändrade?

sou 1981:41 Bilaga 3 201

Studier som syftar till att direkt mäta prisförväntningar kan också uppdelas efter de intervjupersoner som ingått i undersökningspopulationen. Det finns en rad undersökningar som omfattat speciella populationer, som producenter och företagsanalytiker, samt undersökningar som strävat efter att kartlägga större gruppers såsom allmänhetens och konsumenters förväntningar.

3. 2-1 EYêDEiêêêillêjüäêrêêküiügêr

Amerikanska studier, som arbetat med data över prisförväntningar angivna med numeriska värden av en grupp intervjupersoner, har i regel utnyttjat den s.k. Livingston-serien. Denna serie har insamlats och konstruerats av en amerikansk ekonomisk journalist, l Joseph Livingston, som använt uppgifterna i en regelbundet publicerad bedömning av den ekonomiska utvecklingen i USA. Livingstons å serie sträcker sig tillbaka till l947. Serien har tillkommit genom att Livingston vänt sig till en grupp intervjupersoner med ett frågeformulär. Dessa angav med siffror i formuläret bl.a. vilken utveckling av det amerikanska konsumentpris- och grosshandelsprisg indexet som de väntade under den närmaste framtiden. Med ut-

i

sig I från svaren har Livingston sedan ställt gångspunkt samman uppgifter över den genomsnittligt förväntade

g

utvecklingen av prisnivån.

à Från de numeriska värdena på den prisnivå, som intervjupersonerna förväntade sig i framtiden, har sedan den förväntade tillväxten i prisnivån beräknats. Livingstons serie representerar således ett kvantitativt mått på prisförväntningarna hos intervjupersonerna. Eftersom hans data länge varit de enda tillgängliga, har ekonomer utnyttjat hans siffror i empiriska studier av prisförväntningsbildningen. Turnovsky (l970) var den förste som fäste uppmärksamhet på Livingstons statistik i en granskning av olika hypoteser för prisförväntningsprocessen. Sedan dess har Livingstons data kommit till användning bland annat i undersökningar av räntebestämningen, se t.ex. Gibson (l972) och Pyle (l972), samt av prisoch lönebildningen, se t.ex. Gordon (l977) och Turnovsky och Nachter (l972). Se också tabell 2.

sou 1981:41 202 Bilaga3

Livingstons siffror Dessa undersökningar har som regel utnyttjat

med andra statistiska serier utan någon närmare i kombination data och deras reav konstruktionen på Livingstons granskning till frånvaron av källkritik var en En orsak presentativitet. med metoder som iver att testa teorier om förväntningsbildningen

förutsätter tillgång till direkta mätningar av prisförväntningar.

inbjuder emellertid till en viss försiktighet En rad förhållanden serier, vilket framgår av en devid användningen av Livingstons Det är värdefullt att betaljerad granskning av Carlson (l977). här eftersom konstruktionen av och resulhandla hans synpunkter undersökning är intressanta

taten från prisregleringskommittêns

att med Livingstons data. jämföra

sina på följande sätt. Två gång- Livingston konstruerade uppgifter

sände han ett frågeformulär till en grupp intervjupersoer om året Denna grupp var ner som bestod av ekonomer och företagsanalytiker.

ett 50-tal Antalet inte stor. Den omfattade i genomsnitt personer. For- l - l974 var som lägst 28 och som högst 63. l svar under åren l947 ut i oktober - november och i april - maj, l muläret, som skickades l bl.a. rörande konsumentprisindex och 1 omfattade l4 till l7 frågor, också de senaste till- Livingston bifogade

grosshandelsprisindex. I

som han önskade få en prognos på. gängliga uppgifterna på de serier

{

som de trodde att prisnivån Intervjupersonerna angav det läge, tolv månader fram i tiden. Före l972 skulle ha dels sex, dels l8 månader fram de också den förväntade prisnivån 4 uppskattade * flutit in i mitten av december och i miti tiden. Sedan svaren

ten av juni månad, beräknades medelvärdet av de enskilda uppskatt- H

Dessa värden publicerades sedan kring årsskiftet och 5

ningarna.

kring halvårsskiftet.

att inte tolka Livingstons data som repre- Det finns starka skäl

de förväntningar som den amerikanska allmänheten sentativa för För det första hyst rörande den framtida prisutvecklingen. vände till en begränsad grupp av specialister. sig Livingston att en sådan grupp har bättre Man kan på goda grunder antaga utvecklingen och om kunskaper om den stabiliseringspolitiska än den breda allmänheten. För det andra den ekonomiska politiken

sou 1981:41 Bilaga 3 203

hade intervjupersonerna tillgång till data över prisnivån och andra centrala ekonomiska variabler vid intervjutillfället. Gruppens svar kan av dessa skäl förväntas uppvisa en mindre spridning och en större genomsnittlig precision än de förväntningar som allmänheten håller vid en intervju där ingen information ges om den historiska utvecklingen.

Prisregleringskommittêns undersökning har undvikit några av de problem som Livingstons statistik är behäftad med. Den svenska intervjuundersökningen vände sig till cirka 9 000 slumpmässigt utvalda hushåll. Detta är ett betydligt större och mer representativt urval än Livingstons. Vidare fick de svenska intervjupersonerna ingen information om den tidigare ändringstakten i den allmänna prisnivån eller om utvecklingen i andra samhällsekonomiska storheter såsom fallet var i Livingstons undersökningar. Det finns därför anledning att betrakta de svenska resultaten, som presenteras här, som en mer representativ beskrivning av allmänhetens prisförväntningar än Livingstons data.

Amerikanska ekonomer har förhållandevis länge känt till och använt sig av Livingstons data. Under senare år har man också börjat intressera sig för de tidsserier över den amerikanska allmänhetens prisförväntningar som konstruerats av the Survey Research Center (SRC) vid the Institute for Social Research vid Michiganuniversitetet. Detta institut är ledande inom forskningen i USA om hushålls och konsumenters attityder och förväntningar. Dessa serier har konstruerats med utgångspunkt från intervjuundersökningar rörande amerikanska konsumenters attityder och planer, de s.k. Surveys of Consumer Finances, vilka påminner mycket om statistiska centralbyråns undersökningar av de svenska hushållens inköpsplaner.

The Survey Research Center har genomfört intervjustudier av den amerikanska allmänhetens prisförväntningar sedan år 1946. Undersökningarna har varit baserade på telefonintervjuer som omfattat slumpmässigt utvalda hushåll. Detta är en helt annan metod än Livingstons, vars serier är grundade på skriftliga frågor till en begränsad population. Vidare får de personer som utfrågas av SRC ingen information om den tidigare prisutvecklingen.

204 Bilaga 3 sou 1981:41

SRC:s frågor rörande prisutvecklingen har förändrats flera gånger, något som försvårar konstruktionen av sammanhängande serier. Ursprungligen frågade man: Vad tror Du kommer att hända med priserna på de varor som Du köper - kommer de att stiga, sjunka eller förbli oförändrade? Frågan var således ursprungligen av en helt kvalitativ karaktär. Så var fallet efter diverse modifieringar fram till år l966. Från och med andra kvartalet år l966 till andra kvartalet år l977 fanns en tilläggsfråga för de intervjupersoner som svarat att de väntade att priserna skulle stiga med följande lydelse: Hur stor är den prisökning som Du väntar Dig? Naturligtvis kan ingen veta med säkerhet, men skulle Du vilja säga att priserna kommer att vara omkring l % eller 2 % högre eller 5 % eller närmare l0 % högre om ett år från nu.

Här kombinerades en kvalitativ med en kvantitativ fråga med olika svarsalternativ. Intervjupersonerna uppmanades att välja något av de förslag som intervjuarna hade nämnt. Det fanns med andra ord en styrning av svaren till alternativ som gavs av intervjuformuläret. l

Från och med tredje kvartalet år l977 ställs följande fråga: “Tror Du att priserna i allmänhet kommer att stiga, sjunka eller Å förbli oförändrade under de kommande l2 månaderna? Om svaret är att de skall stiga så kommer tilläggsfrågan. Med ungefär hur Å många procent väntar Du att skall i genomsnitt

priserna stiga under de kommande l2 månaderna? Nu har man således kommit fram j till en helt öppen fråga rörande ett numeriskt värde på infla- Å tionstakten. Intervjupersonen får själv ange storleken på den å förväntade tillväxten i prisnivån.

Denna långsamma utveckling från kvalitativa till kvantitativa frågor förklarar Juster och Comment (1978) vid SRC som en konsekvens av den sekulärt stigande amerikanska inflationstakten. Under l940-talets slut och under l950-talet var den amerikanska inflationstakten förhållandevis låg. Det föreföll därför ointressant att fråga allmänheten efter storleken inflapå den förväntade tionstakten. Här sedan inflationen ökade under l960- och

sou 1981:41 Bilaga 3 205

l970-talet önskade man emellertid få numeriska värden på den förväntade Efter en rad experiment med olika prisstegringstakten. av frågor fastnade SRC slutligen för helt öppna frågor typer rörande det numeriska värdet på den förväntade prisutvecklingen.

Denna typ av fråga motiverades med att den troligtvis gav en rättvisare bild av fördelningen av allmänhetens prisförväntningar än frågor där intervjuaren gav intervjupersonen olika numeriska värden på inflationstakten att välja mellan. Det visade sig att genomsnittsvärdet för den förväntade inflationen blev större samt att andelen vet ej svar ökade med öppna frågor.

Öppna frågor förekommer på en kontinuerlig basis från och med det tredje kvartalet l977. Det finns således ingen längre sammanhängande tidsserie bestående av numeriska värden på den amerikanska allmänhetens prisförväntningar. Juster och Comment (l978) har med utgångspunkt från intervjuundersökningar, som gällt senare tids öppna kvantitativa frågor, baklänges konstruerat en ! serie de kvalitativa med de

f genom att kedja ihop uppgifterna E kvantitativa värdena för den period där det finns data från bäg-

i ge typerna av frågor. Pâ så vis har de byggt upp en sammanhäng-

ande serie från l948 till l977.

Trots de reservationer man kan ha beträffande denna SRC-serie - 2

i den är dock den enda tillgängliga sammanhängande tidsserie som

direkt mäter den amerikanska allmänhetens - 3 prisförväntningar är det intressant att jämföra den med Livingstons data. Juster och Comment (l978) har i en sådan analys funnit att SRC-serien uppvisar ett mer sâgtandat mönster än den förhållandevis jämna utveckling som Livingstons serie har. Vidare uppvisar allmänhetens prisförväntningar en större spridning än förväntningarna hos den grupp som svarat på Livingstons enkät.

wachtel (l977) har också jämfört Livingston-serien med en serie över den amerikanska allmänhetens prisförväntningar som konstruerats från SRC-enkäterna. Hans undersökning, som är mindre omfattande än Juster och Comments studie, pekar liksom denna på

206 3 Bilaga

avsevärda skillnader mellan prisförväntningarna hos gruppen av ekonomer i Livingston-serien och prisförväntningarna hos de amerikanska hushållen.

3.2.2 Kvalitativa data

Det finns en rad intervjuundersökningar där intervjupersonerna gett kvalitativa svar beträffande den förväntade prisutvecklingen. Dessa undersökningar har vanligen ställt frågor av typen: Kommer priserna att stiga, kommer de att sjunka eller kommer de att vara oförändrade? Fördelningen av svaren över dessa tre alternativ eller förändringar i fördelningen har sedan använts som indikatorer på allmänhetens prisförväntningar. Detta mått ger således inte någon numerisk uppskattning av den förväntande inflationstakten utan en antydan om den riktning i vilken intervjupersonerna väntar sig att prisnivån kommer att röra sig.

Ekonomer har utvecklat statistiska tekniker för att överföra

l

dessa kvalitativa data till kvantitativa serier. Sådana under-

sökningar har gjorts bland annat av Carlson och Parkin (1975), 1

som utnyttjat för för

1 Gallup-data England, Knöbl (1974) Tyskland samt de Menil och Bhalla (1975) och wachtel (1977) för USA samt av Danes (1975) för Australien. Samtliga dessa studier bygger på en gemensam metod att transformera kvalitativa data till kvantitativa.

i

Man har för det första antagit att prisförväntningarna är normal- 1

fördelade. Det främsta argumentet för detta är att normalfördel-

ningen är relativt enkel att arbeta med. Några teoretiska argument för valet av fördelning har knappast introducerats. Man måste dessutom göra ett antagande om storleken i procent på den prisändring som utlöser en revidering av de existerande prisförväntningarna. Detta tröskelvärde satte till exempel Carlson och Parkin (1975, s. 129) till 1,76 procent. Siffran konstruerades genom att låta den genomsnittliga förväntade inflationstakten vara lika med den genomsnittliga faktiska inflationstakten för den period som de studerade. För USA använde Hachtel (1977, s. 373) ett tröskelvärde på 1,25 procent, medan Knöbl (1974, s. 87) valde 2 procents inflation som gränsen för känslighetsintervallet för

Bilaga 3 207 sou 1981:41

Tysk1and. Kombineras dessa bägge antaganden med information om ande1en intervjupersoner som tror att priserna kommer att stiga och ande1ens0m tror att priserna kommer att sjunka, så kan mede1värdet och standardavvike1sen för inf1ationsförväntningarna beräknas.

De transformeringar av kva1itativa data ti11 kvantitativa som gjorts är öppna för o1ika invändningar. Det är tvive1aktigt om prisförväntningarna bör beskrivas som norma1förde1ade. Detta framgår b1and annat av avsnitt 6 i denna rapport som ana1yserar den statistiska förde1ningen av de svenska hushå11ens prisförväntningar. Transformeringarna bygger också på andra förutsättningar

vi1ka kan ifrågasättas.]) Försök att överföra kva1itativa data

1 ti11 kvantitativa måste därför betraktas som en nöd1ösning i si- 1 tuationer där inga andra serier finns som direkt mäter prisför-

i

väntningarna. Ti11 försvar för de transformeringar som gjorts

U bör dock sägas att de ekonometriska studier som använt dessa da-

I ta har gett upphov ti11 goda resu1tat.

I

1 i detta avsnitt har behand1at direkta Diskussionen några mätningar av prisförväntningar, vi1ka gjorts utom1ands. Några motsvaran- I

de undersökningar finns inte för Sverige.2) Den bedömning av pris-

1 1 höst sedan utveck1ingen som konjunkturinstitutet presenterar varje 1 1950-ta1et bör dock nämnas i detta Detta är en form av sammanhang. förväntningar rörande den framtida inf1ationstakten i Sverige. Denna tidsserie används i bi1aga 11 för att studera o1ika för- ! väntningshypoteser. Dessa prognoser representerar inte den svenska a11mänhetens prisförväntningar utan inf1ationsbedömningen hos ett prognosinstitut som i en viss utsträckning torde påverkas av po-

1itiska överväganden.3)

1) Se b1and annat kritiken i Foster och Gregory (1977) samt i Defris och wi11iams (1979). 2) Ruist och Söderström (1975) har utveck1at en teknik för att transformera kvalitativa data ti11 kvantitativa data. Denna teknik, som ski1jer sig från den ansats som Car1son och Parkin (1975) m.f1. har utnyttjat, har dock inte kommit ti11 använd-

vid av Också äPPed1X 2 ning ana1ys inf1ationsförväntningar.Se

i bi1aga 4. rörande utveck1ing- 3) En ana1ys av konjunkturinstitutets prognoser en i o1ika makroekonomiska storheter finns hos Hu1tcrantz (1971).

208 Bilaga 3 sou 1981:41

3.3 Ekonometriska studier med direkta förväntningsmått

Ekonomer har som rege1 i ekonometriska studier tvingats att konstruera tidsserier över prisförväntningar med hjä1p av tidigare (historiska) inf1ationstakter. Man har utnyttjat sådana indirekta mått eftersom det har saknats sammanhängande tidsserier som direkt mäter a11mänhetens prisförväntningar. Under senare tid har också o1ika direkta mått på inf1ationsförväntningar hämtade från intervjuundersökningar använts i ekonometriska tester. Dessa kan grovt uppde1as i två grupper. Den första består av studier där direkta mätt på prisförväntningar är den beroende variabe1n, dvs. den storhet som förk1aras, den andra är undersökningar där direkta mätningar ingår som en oberoende variabe1.

Som exempe1 på den första typen av studier kan nämnas Turnovsky (1970) och Pesando (1975), vi1ka använder Livingstons data för att studera hypoteser rörande prisförväntningsbi1dningen. B1and \

annat söker de se om prisförväntningar genereras en1igt teorin om 1

ratione11a förväntningar. Jacobs och Jones (1980) använder Livingstons data för att studera hur prisförväntningar bi1das. Defris 1 och Hi11iams (1979) granskar b1and annat om prisförväntningarna är en funktion av tidigare ändringar i konsumentprisindex och i konsumenternas attityder. Turnovsky och Machter (1972) utnyttjar Livingston-serien för att granska effekterna av prisförväntningar på 1öne- och prisbi1dningen. Gibson (1972) och Py1e (1972) använder samma data för att undersöka räntebi1dningen. Juster och wachte1 (1972) utnyttjar SRC-data för att granska sambandet me11an osäkerhet, inf1ation och sparande. Se också tabe11 2 för en översikt av dessa studier.

de Meni1 och Bha11a (1975) och wachte1 (1977) utgör prov på den andra typen av studier. Se tabe11 2. de Meni1 och Bha11a (1975) kommer fram ti11 att direkta mått på prisförväntningar, som de konstruerat från kva1itativa SRC-data, förk1arar förändringar 1önenivån 1ika bra e11er bättre än de indirekta mått, här1edda ur autoregressiva system, som använts i tre studier av den amerikanska 1önebi1dningen. De visar också att serierna med direkta prisförväntningar ski1jer sig avsevärt från de indirekt konstruerade serierna.

Bilaga 3 209 sou 1981:41

Wachtel en rad tester som granskar hur väl di- (l977) genomför rekta mått härledda från SRC-data, jämpå prisförväntningarna, för sig med olika adaptiva och extrapolativa prisförväntningsför lönenivån och räntenivån. Hans schema i ekvationer prisnivån, viktigasteslutsats är att direkta mätningar av prisförväntningar som inte kan erhållas genom autoregressiva system. ger information De ekonometriska studier som baseras på adaptiva eller extrapola-

tiva förväntningar saknar således en central del av beskrivninqen Han hävdar dessutom att spridningen i av förväntningsbildningen. inom en grupp av intervjupersoner troinflationsförväntningarna men försummad, för ekonoligen är en viktig, förklaringsvariabel miskt beteende.

Man kan sammanfatta resultaten från dessa studier på följande sätt. När man använder direkta mätningar av prisförväntningarna i ekonometriska analyser så förbättras de statistiska resultaten och den ekonomiska av olika ekonomiska förlopp. Det tolkningen finns följaktligen starka skäl för att använda serier grundade på direkta observationer av prisförväntningarna istället för att in-

direkt söka härleda data genom olika a priori-antaganden.1)

Detta avsnitt samt tabell 2 täcker några studier som använder l) medelvärdet av de svar som intervjupersonerna har gett för den förväntade inflationstakten. Några undersökningar har också och fördelningen av de numeriska värden granskat spridningen inom de populationer som interpå inflationsförväntningarna vjuats. Se bland annat Defris och Williams (l979), Figlewski och wachtel (1978) samt Holden och Peel (l979).

sou 1981:41 Bilaga 3 211

PRISREGLERINGSKOMMITTENS UNDERSUKNING AV UPPFATTAD OCH FÖRVÃNTAD INFLATIONSTAKT

4.1 Intervjufrågorna

Det finns ingen undersökning av den svenska ailmänhetens uppfattning om den historiska och förväntade utvecklingen av prisnivån i iikhet med de kartiäggningar som gjorts ut0m1ands och då främst i USA. I syfte att direkt mäta ailmänhetens prisförväntningar genomfördes på prisregieringskommittêns uppdrag en intervjuundersökning under perioden den 16 januari ti11 den 23 januari 1978. Denna undersökning, som statistiska centra1byrån svarade för, var fogad ti11 en undersökning rörande hushå11ens inköpsp1aner, som genomförts kvarta1svis och som omfattar omkring 10 000 hus- 1 t håll. i enkäten behandiade bland annat hushå1- Intervjufrågorna lens p1anerade inköp av 01ika typer av varor och tjänster samt hushåilens attityder beträffande det framtida ekonomiska läget, den framtida arbetsiösheten och kreditmarknadssituationen. Prisregieringskommittêns frågor rörande prisutveck1ingen passade fö1j-

aktiigen vä1 ihop med karaktären hos de övriga intervjufrågorna.])

De fyra frågor som stä11des beträffande prisernas förändring finns ätergivna i tabe11 3. Intervjupersonerna fick först i fråga T1 ange sin uppfattning om riktningen på ändringen i prisnivån under de senaste 12 månaderna. Fyra svarsalternativ gavs: priserna har ökat, minskat, varit oförändrade samt vet ej. Den andra frågan, fråga T2, sökte få ett numeriskt värde på den uppfattade prisnivâförändringen. Det fanns aniedning att tro att många intervjupersoner snarare var viiiiga att ange ett intervaii än en exakt siffra. Av detta skäi kunde svaret på den andra frågan ges antingen med ett numeriskt värde e11er med en undre och en övre gräns för prisutveckiingen. De bägge sista frågorna, fråga T3 och T4, var konstruerade på samma sätt som de första med den skilinaden att här behandiades prisutveckiingen under de närmaste kommande 12 månaderna.

Som framgår av tabeli 3 var frågorna ämnade att ge en bild av både den uppfattade och den förväntade prisutveckiingen. Syftet med

1) Dessa intervjufrågor finns beskrivna i Statistiska meddeianden P 1978:7.2.

212 Bilagaj

denna uppläggning var att studera sambandet mellan den uppfattade l

historiska och den förväntade framtida

inflations-3

inflationstakten l takten eftersom ekonomisk teori rörande prisförväntningsbildningen ofta förutsätter ett förhållande mellan dessa variabler. Vidare syftade intervjuundersökningen till att erhålla svar i såväl kvantitativa som kvalitativa termer. Dessa svar ger ett underlag för att diskutera bland annat argument och tekniker som använts vid utländska undersökningar för att överföra kvalitativa svar till numeriska värden på prisförväntningarna.

Svaren på frågorna om prisutvecklingen har kombinerats med andra variabler som ingår i undersökningen av hushållens inköpsplaner. Detta har gjort det möjligt att kartlägga eventuella samband mellan uppfattad och förväntad inflationstakt och en rad storheter som kan tänkas vara relaterade till va-

förväntningsbildningen. Följande l

riabler är av intresse: intervjupersonens ålder, kön, bostadsort Å samt antalet barn i hushållet och hushållets inkomster. ! sammanlagda l Frågorna som ställdes rörde utvecklingen av priserna i allmänhet. Intervjupersonerna gavs emellertid ingen information om vilket prisindex som åsyftades med priserna i allmänhet. Det förefaller dock rimligt att anse att dessa priser omfattar konsumentpriserna och att konsumentprisindex följaktligen är den indexserie som är den lämpligaste mätaren av begreppet ”priserna i allmänhet. Hushåll och privatpersoner är i första hand konfronterade med de priser som ingår i konsumentprisindex såsom priser på livsmedel, bostad. |

bränsle, lyse, kläder, skor och husgeråd. Det är detta urval av E

varor och tjänster - och inte urvalet i något index som nettoprisindex, partiprisindex eller exportindex - till vilket hushållen torde associera när begreppet priserna i allmänhet nämns. Av detta skäl används det konsumentprisindex som statistiska centralbyrån producerar i den följande beskrivningen som mätaren på utvecklingen av priserna i allmänhet.

Det är emellertid knappast troligt att varje enskilt hushåll använder samma vägningsschema som det som ligger till grund för beräkningarna av det officiella konsumentprisindexet. Det är till exempel möjligt att ett hushåll, där livsmedelskonsumtionen motsvarar en relativt stor andel av hushållets utgifter, låter livs-

sou 1981:41 Bilaga 3 213

medelspriserna få bestämma uppfattningen av prisutvecklingen i stor utsträckning. Om då livsmedelspriserna har stigit snabbare än den genomsnittliga prisnivån, finns det anledning att misstänka att detta hushåll kommer att ange en högre uppfattad inflationstakt än genomsnittet för alla hushåll i undersökningen. Analysen av intervjusvaren för män och kvinnor diskuterar hur skillnader i vägningsschema kan tänkas ha påverkat den uppfattade och förväntade inflationstakten. Olika ändringar i relativa priser i kombination med skillnader i konsumtionsmönster kan således förväntas ge upphov till skillnader i inflationsuppfattningen. Detta spörsmål behandlas i avsnitt 6.2, som även tar upp frågan om varifrån hushållen får information om inflationsutvecklingen.

Intervjupersonerna erhöll inte någon upplysning vid intervjutillfället om den historiska utvecklingen av priserna i allmänhet, dvs. om hur konsumentpriserna hade förändrats under l970-talet. Sådan information skulle troligtvis ha påverkat svaren och gett en oriktig bild av hushållens uppfattning om den uppfattade och den förväntade prisändringstakten. För att kunna diskutera svaren på intervjufrågorna är det emellertid lämpligt att ha statistiköver inflationstakten under l970-talet i bakgrunden. Tabell 4 anger den årliga procentuella förändringen i konsumentprisindex under åren l972-l978. Som framgår av denna tabell varierade inflationstakten i Sverige mellan 6 och l3 procent per år under denna period. Siffrorna utgör en fortsättning på den sekulärt stigande inflationstakten i Sverige under l950- och l960-talen.

Det bör påpekas att resonemangen kring undersökningen utgår ifrån att de hushåll som blivit intervjuade, den s.k. undersökningspopu-

lationen, utgör ett representativt urval av samtliga svenska hus-

håll. Det finns dock ett visstbortfall - i det här fallet på l3,7 procent av nettourvalet. Vägran att svara på intervjufrâgorna är

den främsta bortfallsorsaken - cirka lO,3 procent av nettourvalet.]›

Detta är gängse siffror för SCBZS undersökning av hushållens in-

l) Se Statistiska meddelanden P l978:7.2 för en närmare diskussion av urvalsintervjuer och bortfall.

214 Bilaga 3

köpsplaner i vilken prisregleringskommittêns frågor om prisrörelserna i januari l978. Det vore i sig värdefullt med en stuingick

die av inflationsuppfattningen hos b0rtfallsgruppen.]) I avsaknad

av en sådan antas här att bortfallsgruppen inte skiljer sig beträffande inflationsuppfattningen från de hushåll som har svarat på frågorna. Man bör också hålla i minnet att regressionerna inte täcker de intervjupersoner som svarat vet ej.

4.2 De kvalitativa svaren

Intervjupersonerna lämnade kvalitativa svar på två frågor (Tl och

Svaren på den första frågan, som gällde hushållens uppfatt- T3). ning om prisförändringen under de senaste l2 månaderna, presenteras i tabell 5. Enligt denna tabell hade allmänheten en mycket klar av att priserna var stigande under l977. Det är uppfattning värt att notera att inte något av de mer än 8 000 svaren angav att priserna hade sjunkit under de senaste l2 månaderna. Hela 99 procent av detillfrågade ansåg att priserna stigit. En liten grupp hyste uppfattningen att priserna varit oförändrade. Det är möjligt att en del av dessa intervjupersoner har tolkat frågan som att den gällde inflationstakten - och inte handlade om prisnivån. Det är rimligt att några intervjupersoner har gjort en sådan sammanblandning mellan förändringstakt och nivå. Mindre än en halv procent av svaren utgjordes av vet ej.

Tabell 5 visar tydligt att hushållen anser att de lever i en tid med stigande priser. Inflationsprocessen har således uppmärksammats av praktiskt taget samtliga hushåll. Det faktum att ingen har angivit deflationsalternativet förstärker detta intryck. Det visade sig för övrigt att många intervjupersoner reagerade genom att bli förargade över att en så enkel eller dum fråga ställdes. Om man tänker sig att frågan ingått i en intervjuundersökning som genomfördes under en period med lägre inflationstakt eller med förhållandevis stabil prisnivå, som t.ex. under l950-talet, finns det anledning att misstänka att åtskilligt fler hushåll hade valt deflationsalternativet. \.

1) En sådan studie för vet ej svar skulle också vara gruppen av värde. Det är t.ex. möjligt att åtskilliga i denna grupp har en uppfattning oniden historiska och framtida inflationstakten men inte vågar eller vill meddela den.

317080 3 215 sou 1981:41

När man övergår från att granska a11mänhetens uppfattning om prisunder de senaste 12 månaderna ti11 att studera husutveck1ingen hå11ens om den framtida prisutveck1ingen så finner förväntningar större i svaren. En1igt tabe11 5 väntade man en något spridning - sig ett stort anta1 hushå11 omkring 92 procent stigande priser även under de närmaste kommande 12 månaderna. Detta är en siffra som ansåg att inf1ationstakten va- 1ägre än de 99 procent, under de senaste 12 månaderna. En försvinnande 1iten rit positiv väntade sig en def1ati0nistisk utveck1ing. grupp på 28 personer De svar omfattar 6 procent av tota1a ansom angav prisstabi1itet ta1et svar. Det är möj1igt att vissa hushå11 här 1iksom vid den har förväx1at inf1ationstakten med prisnivå och föregående frågan tänkt att den framtida inf1ati0nstakten. De har sig frågan gä11de då menat att ti11växten i prisnivån kommer att vara 1ika stor under de kommande 12 månaderna som den var under de närmast föregående 12 månaderna. Ande1en vet ej har också ökat i förhå11ande ti11 den första vi1ket kan to1kas som att det råder en störfrågan, re osäkerhet om den framtida än om den historiska prisutveck1ingen.

Som tidigare påpekats antar ekonomer som rege1 att a11mänhetens förväntningar om den framtida prisutveck1ingen ti11 stor de1 bygger på tidigare förändringar i prisnivån. Tabe11 5 ger stöd åt detta synsätt. Tabe11en visar näm1igen att mer än 90 procent anser att stigit under de senaste 12 månaderna och att priserna mer än 90 procent av hushå11en också tror på en inf1ation under de kommande 12 månaderna.

När de kva1itativa svaren kombineras med intervjupersonernas å1der, inkomst, kön, bostadsort och barnanta1 framkommer fö1jande bi1d:

Å1der. â1dersk1asser förefa11er ha samma uppfattning om Samt1iga den historiska vi1ket framgår av kolumn (2) i prisutveck1ingen, tabe11 6. Svaren i denna ko1umn för å1dersgrupperna 1igger vä1 sam1ade kring 99 procent. Å1dersgruppen 70-74 år har den minst frekventa bedömningen av att priserna har ökat. Svarsfrekvensen är här 97,5 procent jämfört med.den högsta ande1en på 99,7 procent 40-44 år uppvisar. Ski11naden är eme11ertid insom å1dersgruppen man svarsförde1ningen rörande den förvänte påfa11ande. Granskar

216 3 Bilaga

tade inflationstakten - kolumnerna (6) - (9) i tabell 6 - blir bilden en annan. Det finns en svagt fallande trend med stigande ålder i kolumn (6). Denna trend börjar med gruppen 45-49 år. Åldersgruppen 70-74 år står för den lägsta kvoten av intervjusvar som väntar sig en ökning av inflationstakten. Detta mönster, som även återkommer i svaren som angavs med numeriska värden, diskuteras närmare i nästföljande avsnitt. Vidare ökar osäkerheten rörande den framtida prisutvecklingen mätt i andelen vet ej med stigande ålder enligt kolumn (9) i tabell 6.

Inkomst. Det finns en svag tendens till att en stigande inkomst är associerad med ett större antal svar av typen priserna kommer att öka i tabell 7. Svarsandelen i kolumn (6) stiger från cirka 86 procent för en hushållsinkomst mellan lO-20 000 kronor om året till 95 procent för hushåll med en inkomst över 120 000 kronor om året. Någon liknande trend kan inte urskiljas för den uppfattade inflationstakten i kolumn (2) i samma tabell. Det lägsta och högsta värdet ligger där inom ett intervall på mindre än två procentenheter. Samtliga inkomstklasser har således samma uppfattade inflationstakt men olika förväntningar om den framtida prisutvecklingen. Osäkerheten om inflationstakten under de kommande 12 månaderna är lägst relativt sett i de högre inkomstgrupperna enligt kolumn (9) i tabell 7.

Kön, region och barnantal. Beträffande den uppfattade och förväntade prisutvecklingen har män och kvinnor praktiskt taget identisk fördelning av svarsprocenten. De kvantitativa svaren kommer emellertid att visa på betydande skillnader mellan könen. Hushållen i storstäderna har en något högre svarsfrekvens än hushållen i skogslänen och övriga län på frågorna om priserna har ökat och kommer att öka. De regionala differenserna är emellertid inte stora. Hushåll utan barn visar sig ha en något lägre svarsandel för prisstegringar. Även här måste skillnaderna betraktas som ringa. (Dessa beräkningar redovisas ej här i tabellform).

Resultaten för den kvalitativa delen av intervjuundersökningen kan sammanfattas på följande vis. Hushållen har i stort sett samma fördelning av svaren på frågorna rörande den historiska ut-

35103” 3 217 sou 1981:41

vecklingen av prisnivån oberoende av vilkagrupperingar som görs. Det finns emellertid markanta skillnader i svarsmönstret beträffande om den förväntade prisutvecklingen, i första hand med frågan avseende och ålder. Hushållen har vidare en klar bild på inkomst av att de befinner i en inflationsekonomi där priserna har sig varit Svaren ett gott stöd för antagandet att stigande. ger också utbredda inom alla samhällsgrupper om en det finns förväntningar stigande prisnivå i framtiden.

4.3 Svaren som angavs med ett numeriskt värde

Två frågor, T2 och T4, syftade till att ge numeriska värden i form av heltal på hushållens uppfattning av prisrörelserna. Intervjupersonerna kunde svara på dessa frågor antingen genom att ange ett exakt procenttal eller ett intervall bestående av en undre och en övre gräns för ändringen i prisnivån. Det visade sig att den första typen av svar dominerade. Omkring 4 200 i ett urval på något över 8 000 hushåll valde att svara med en enda siffra för både den uppfattade och den förväntade inflationen enligt kolumn och (6) i tabell 8. Betydligt färre - cirka 2 000 - (3) i stället ett intervall för prisrörelsen. angav

stort - Antalet vet ej på frågorna T2 och T4 var förhållandevis ungefär l 600 enligt kolumn (3) och (6) i tabell 8. Detta måste tolkas som att många intervjupersoner var osäkra om storleken på inflationstakten och att de inte önskade precisera den med ett numeriskt värde. Hushållen har således en mer bestämd kvalitativ än kvantitativ uppfattning om förändringarna i prisnivån, vilket framgår av svaren på frågorna Tl och T3 i tabell 5, där bara 31 157 personer av mer än 8 000 ansåg att de inte kunde respektive bedöma riktningen av den historiska och förväntade prisrörelsen.

Mer än hälften av de tillfrågade hushållen lämnade således ett numeriskt värde som svar på frågorna om den uppfattade och förväntade prisutvecklingen. Dessa svar uppvisar en stor spridning enligt tabell 9. Praktiskt taget alla svar ligger mellan l och 50 procents inflationstakt. Man kan därför koncentrera sig på att studera detta omrâde och utelämna övriga observationer utan

218 Bilaga 3 S()lJ 1981:41

någon större förlust. Nästan samtliga tabeller och beräkningar bygger därför i fortsättningen på svaren i intervallet l-50 procent.

Ett problem i detta sammanhang gäller behandlingen av intervjupersoner som på fråga Tl svarat att priserna har varit oförändrade eller på T3 svarat att priserna kommer att vara oförändrade. Se tabell 5. Man kan tolka dessa två svarsalternativ som att de i numeriska termer anger noll procent uppfattad eller förväntad inflation. Vid intervjuundersökningen ställdes därför inte någon följdfråga till dem som svarat med alternativet oförändrade priser på fråga Tl eller T3. Dessa intervjupersoner fick således aldrig en direkt uppmaning att ange ett numeriskt värde eller på sin uppfattade eller förväntade inflationstakt. Om _ intervall de ställts inför en sådan fråga förefaller det troligt att många inom denna grupp skulle ha svarat med ett Värde skilt från

noll.]) Troligtvis skulle många ha insett att de blandat ihop

inflationstakten med den allmänna prisnivån och önskat revidera sina svar på Tl eller T3. Eftersom det finns skäl att utgå ifrån att en person som angett att priserna har varit eller kommer att vara oförändrade i själva verket torde ha menat att inflationstakten - inte prisnivån - har varit eller kommer att vara oförändrad, har inte nollsvaren på fråga Tl och T3 tagits med i tabell 9-ll. Denna tabell täcker således bara svaren på frågorna T2 ochT4.

Detta förfarande är främst ett problem vid analysen av frågan T4 där 503 personer hade åsikten att priserna kommer att vara oförändrade som svar på fråga T3 enligt tabell 5. (Motsvarande siffra för fråga Tl är bara 42 i samma tabell). I den utsträckning som denna grupp verkligen väntade sig noll procents inflation, kommer genomsnittsvärdet för den uppfattade inflationstakten, beräknat för enbart svaren på fråga T4 i tabell 9, att vara

l) Det vore av stort intresse att en närmare undersökning

av inflationsunpfattningen hos göra e intervjupersoner som svarat

med att priserna har varit eller kommer att vara oförändrade. En sådan studie skulle kunna klargöra i vilken utsträckning som intervjupersonernablandat ihop begreppen inflationstakt och allmän prisnivå.

Bilaga 3 219

högre än det sannagenomsnittsvärdet som då också sku11e bygga som angav no11 procents inf1ation. Om såvä1 svaren på på de svar T4 för interva11et 1-50 procents inf1ation som no11svaren fråga på fråga T3 medtas i beräkningen av den genomsnitt1igt uppfattade och förväntade inf1ationstakten i tabe11 12 sjunker den förväntade inf1ationstakten med 1,17 procentenheter från 10,92 ti11 9,75 Genomsnittsvärdet för den uppfattade inf1ationstakprocent. ten eme11ertid knappast. Det fa11er från 14,53 ti11 14,39 påverkas procent.

Frekvenstabe11en över hushå11ens uppfattade inf1ationstakt i tabe11 9 är beskriven i grafisk form i tabe11 10. Diagrammet visar att svaren är kontinuer1igt förde1ade inom området 1-20 procent. De är vidare mycket starkt koncentrerade ti11 varje mu1tipe1 av fem - och särski1t då ti11 10 och 15 procent. Omkring hä1ften av svaren hänför sig ti11 något av dessa bägge a1ternativ. Detta mönster ti11 markanta stap1ar för mu1tip1er av fem ger upphov mycket i diagrammet men även för värden som 25, 30, 40 och 50 procents år1ig inf1ationstakt. Det är värt att notera att samt1iga svar som föres1og en större prisstegring än 23 procent är jämt de1bara med fem. Samma mönster återkommer också i svaren rörande den. förväntade inf1ationstakten i tabe11 9 och tabe11 11. Här är för övrigt svaren på 10 procents prisnivåförändring he1t dominerande. Omkring 1 900 intervjupersoner e11er i det närmaste hä1ften av dem som svarade med ett enda numeriskt värde va1de denna prognos.

Vi1ka egenskaper har ta1et fem som gör det ti11 ett så attraktivt svarsaiternativ? 01ika faktorer torde ha bidragit ti11 ett sådant mönster. Nivån på inf1ationstakten i Sverige under senare de1en av 1970-ta1et 1åg me11an 10-15 procent om året. Se tabe11 4. Denna nivå återspeg1as också i svarsmönstret. Hade ti11växten i prisnivån varierat ti11 exempe1 me11an 0-6 procent per år under åren före undersökningen, så kan man misstänka att svaren i större utsträckning hade bestått av mu1tip1er av två e11er tre.

220 Bilaga 3

Om Sverige i stället upplevt en period av mycket snabb inflation, liknande den i Tyskland under l920-talets hyperinflation eller den i vissa sydamerikanska ekonomier under efterkrigstiden, så skulle man vänta sig svar som bygger på 20, 25, 50 eller ännu högre tal som multipler. Den historiska inflationstakten är således en orsak till den höga frekvensen av multipler av fem.

Man kan dessutom betrakta ett svar på l0 procent som ett slags genomsnittsvärde för ett intervall som omfattar talen närmast kring 10. Detta heltal skulle således inte stå för en punktskattning utan skulle utgöra en approximation för ett intervall som går från kanske 7-8 till l2-l3 procent, där lO är medelvärdet för skattningen och därmed också den siffra som intervjupersonen väljer att lämna som sitt svar. Enligt detta resonemang bör man vänta sig relativt sett färre observationer omedelbart kring multiplerna av fem. Ett stöd för denna tolkning får man också av diagrammen, där värdena 7 och 8 är mer frekventa än 6 och 9, liksom l2 och l3 i förhållande till ll och l4.

4- 3-1

Den_yeefêzäêéginflêzienêtêkten_fênlâzz

Medelvärdet för svaren i tabell 9 utgör måttet på den genomsnittligt uppfattade inflationstakten hos hushållen i intervjuundersökningen. Denna prisstegringstakt blir l4,5 procent i tabell l2 beräknad för de svar som ligger inom intervallet l-50 procent ökning per år. Hur väl sammanfaller då hushållens genomsnittliga uppfattning om storleken på inflationstakten under de senaste 12 månaderna, dvs. under l977, med den faktiskt registrerade prisutvecklingen under samma tidsperiod? Tabell l3, som visar några olika mått på inflationstakten för december perioden februari l977-l978, ger svaret.

Två tolkningsproblem uppkommer emellertid i detta För sammanhang. det första: hur skall i allmänhet begreppet ”priser definieras? Som påpekats tidigare är det rimligt att tyda detta i termer av konsumentprisindex och således använda detta som mätaprisindex re på prisutvecklingen. För det andra: vilken tidsperiod motsva-

sou 1981:41 Bilaga 3 221

rar bäst de senaste t01v månaderna? Intervjuundersökningen gjordes under den senare hä1ften av januari 1978. Man kan då hävda att de senaste 12 månaderna omfattar tiden från den första hä1ften av januari 1977 ti11 den första hä1ften av januari 1978. Detta periodva1 har dessutom den förde1en att det finns ett konsumentprisindex beräknat över denna tidsrymd. Det finns också an- 1edning att misstänka att många intervjupersoner tänkte sig att de senaste 12 månaderna omfattade bara det föregående ka1enderâret, dvs. 1977. I så fa11 hade de prisutveck1ingen från december 1976 ti11 december 1977 i tankarna. Oberoende av vi1ken period man vä1jer så omfattar de senaste 12 månaderna nästan enbart utveck1ingen under 1977. Av detta skä1 har året 1977 använts som synonym ti11 beteckningen “under de senaste 12 månaderna e11er mer exakt, prisstegringen från januari 1977 ti11 januari 1978. På samma sätt omfattar de kommande 12 månaderna utveck1ingen under 1978, dvs. från januari 1978 ti11 januari 1979.

när man jämför den uppfattade infiationstakten i tabe11 12 med den faktiskt registrerade uppgången i priserna en1igt statistiska centra1byråns index, så måste man konstatera att hushå11en har beskrivit prisutveck1ingen under 1977 med en mycket god precision i sina kvantitativa svar med ett numeriskt värde. Den genomsnitt- 1igt uppfattade inf1ati0nstakten på 14,5 procent ski1jer sig med några få tionde1s procentenheter från ökningen på 14,2 procent av

konsumentprisindex från januari 1977 ti11 januari 1978.1) Detta

resu1tat kan förefa11a överraskande med tanke på spridningen för i tabe11erna att hushå11en svaren 9-11. Det visade sig så1edes trots spridningen - i genomsnitt har en uppfattad inf1ationstakt som 1igger mycket nära den faktiskt inträffade. Det bör också påpekas att ändringen i konsumentprisindex för januari 1978 var beräknad och pub1icerad först den 17 februari 1978, dvs. tre veckor efter det att intervjuundersökningen hade s1utförts. Information om januariindexet kan så1edes inte ha påverkat intervjusvaren.

1) Ski11naden b1ir en tionde1s procentenhet mindre om de svar på fråga T1 som angett att priserna varit oförändrade inräknas vid beräkningen av den gen0msnitt1igt uppfattade inf1ationstakten.

222 Bilaga 3

Konsumentprisindex för december 1977 och därmed inf1ationstakten från december 1976 ti11 december 1977 offent1iggjordes eme11ertid kring den 17 januari 1978. Detta kan ha haft ett visst inf1ytande på undersökningens resu1tat i den utsträckning som intervjupersonerna fick kunskap om decembersiffran. Även om man vä1jer att mäta inf1ationstakten från december ti11 december e11er från februari ti11 februari i tabe11 13 så 1igger hushå11ens uppfattade inf1ationstakt i denna undersökning mycket nära den officie11t beräknade ti11växten i prisnivån.

4.3.2 Den förväntade inf1ationstakten för 1978

Mede1värdet för de svar som angav ett numeriskt värde på den förväntade inf1ationen under de närmast kommande 12 månaderna är 10,9 procent en1igt tabe11 12. Denna siffra bör betraktas som hushå11ens prognos för prisutveck1ingen under 1978 eftersom intervjuundersökningen genomfördes i januari 1978. Hur förhâ11er sig då a11mänhetens förväntningar om prisutveck1ingen ti11den faktiskt inträffade ändringen i prisnivån? Tabe11 14 ger svaret på frågan. Den visar att den faktiska inf1ationen under 1978 - oberoende av hur den mätts i tabe11 14 - 1igger k1art 1ägre än den förväntade inf1ationstakten. Konsumentprisindex steg från januari 1978 ti11 januari 1979 med 5,9 procent medan hushå11en väntade sig en inf1ation på 10,9

procent.1) Detta är en ski11nad på fem procentenheter. Utfa11et

är nästan hä1ften av prognosen. Det 1igger dock inom interva11et för standardavvike1sen på 5,79 procentenheter.

Det bör påpekas att a11mänheten väntade sig en 1ägre inf1ationstakt under 1978 än den inf1ation som man angav som den uppfattade för 1977. A11mänheten hade så1edes korrekta förväntningar om riktningen på ändringen i inf1ati0nsnivån. Man väntade sig en nedgång från 14,5 ti11 10,9 procent, där det faktiska utfa11et b1ev 5,9

1) Om de intervjupersoner som svarat att priserna kommer att vara oförändrade på fråga T3 ink1uderas vid beräkningen av mede1värdet för den förväntade inf1ationstakten, så sjunker detta värde från 10,92 ti11 9,75 procent. Ski11naden me11an det förväntade och det faktiska utfa11et b1ir då något mindre.

Bj1aga3 223

procents inf1ati0n under 1978. Används utfa11et för december 1977 ti11 december 1978 som mått på inflationen 1igger utfa11et på 7,6 procents inf1ation betyd1igt närmare förväntningen på 10,9 en1igt tabe11 14.

Det står eme11ertid k1art att det finns en markant ski11nad me1- 1an a11mänhetens prisförväntningar för 1978 och det faktiska utfa11et. Hur bör man förk1ara den bi1d som tabe11 14 ger? Hade det funnits sammanhängande tidsserier över a11mänhetens prisförväntningar i Sverige sku11e det ha varit enk1are att svara. Nu måste eme11ertid diskussionen b1i re1ativt speku1ativ. Man kan börja med att fasts1å att förväntningsbi1dningen inte bygger på en enke1 framskrivning av den tidigare pristrenden. Detta framgår av tabe11 4 som visar hur nivån på prisstegringarna i stort sett har varit stigande under åren på 1970-ta1et. En 1injär extrapo1ation av trenden för åren 1972-1977 i tabe11 4 sku11e föres1å en inf1ati0n för 1978 på 12,8 procent för ko1umn (1) och på 13,7 procent för ko1umn (2). Det är eme11ertid möj1igt att förväntningsbi1dningen bör beskrivas med ett autoregressivt schema som omfattar ett regressivt e1ement, dvs. hushå11en väntar att en period med hög inf1ati0nstakt kommer att fö1jas av en period med 1ägre inf1ati0nstakt. Tabe11 4 sku11e kunna vara en i11ustration ti11 detta resonemang där året 1974 i ko1umn (2) fö1js av två år med en 1ägre inf1ati0nstakt än under 1974. På samma sätt sku1- 1e det kunna vara så att 1978 års prisförväntningar representerar en reky1, dvs. en reaktion ti11 inf1ationstakten under 1977, som a11mänheten då sku11e ha betraktat som 0nonna1t hög.

En he1t annan typ av förk1aring ti11 ski11naden me11an den uppfattade och den förväntade inf1ationstakten fås om man hävdar att a11mänheten baserar sina prisförväntningar även pá annan informa-

tion än enbart tidigare inträffade f1uktuationer i prisnivån. A11-

mänheten 1åter i detta fa11 sina förväntningar om den framtida infiationen påverkas av aktue11a kunskaper och prognoser rörande den ekonomiska p01itiken och det ekonomiska 1äget.

224 Bilaga 3

Många intervjupersoner måste ha varit medvetna om den strama stabiliseringspolitik som fördes under 1977 och vars fortsättning var aviserad för 1978. Den restriktiva politiken motiverades främst av betalningsbalanshänsyn och i synnerhet av en önskan att låta 1977 års devalveringar få effekt på exporten och importen i syfte att häva den s.k. kostnadskrisen. Arbetslösheten var stigande, industriproduktionen fallande och penningpolitiken betraktades allmänt som restriktiv. Den politiska debatten frammanade en bild av Sverige som en ekonomi i kris. Svaren på attitydfrågorna, som ingick i samma undersökning som prisregleringskommittêns frågor, ger ett stöd för uppfattningen att intervjupersonerna väntade sig en besvärlig ekonomisk situation under 1978. Det finns således skäl att tro att den negativa utvecklingen för den svenska ekonomin påverkade hushållens förväntningar om inflationen i en nedåtgående riktning jämfört med den uppfattade inflationstakten för 1977.

Det måste också noteras att prisförväntningarna för 1978 ligger på en hög nivå i förhållande till den registrerade inflationstakten under större delen av efterkrigstiden. Nivån på den förväntade inflationstakten kan man dock knappast betrakta som orimlig sett i perspektivet av den trendmässigt stigande inflationen

under 1970-talet.]

Nu får skillnaden mellan förväntningar och utfall för tiden januari 1978 till januari 1979 inte överdrivas i den bemärkelsen att allmänheten betecknas som en dålig prognosmakare. Givet den information om det ekonomiska läget som hushållen hade i början av 1978 var deras prisförväntningar kanske den mest realistiska bedömningen. (Jämför med diskussionen om rationella förväntningar i avsnitt 2.)

Det är kanske orimligt att vänta sig en högre grad av precision i förväntningar som sträcker sig exakt 12 månader framåt i tiden. Allmänheten gör eventuellt något slags utjämning av de förväntade utfallen. Man gör inte en skattning av vad inflationen exakt

l) Jämför också med diskussionen i bilaga 4 om utvecklingen av inflationsförväntningarna under 1978-80.

sou 1981:41 Bilaga 3 225

skulle vara från januari till januari enligt ändringen i konsumentprisindex utan snarare är prognosen något genomsnitt av t.ex. inflationstakten från december - februari till samma månader ett år senare. Denna ansats skulle jämna ut tillfälliga störningar på prisnivån som kan inträffa för en viss månad. En sådan typ av mätning ger upphov till en inflationstakt på 6,3 procent för l978, vilket är något högre än januarisiffran i tabell l4.

âE19E_2-i9_'S§'lz_ålåâä:Åülácüâåzfmâtadmft 0C Sâmzâri

barnantal

De kvantitativa svaren gör det möjligt att närmare studera variationer mellan å ena sidan den uppfattade och förväntade inflationstakten och å den andra variabler som kön, ålder, inkomst, bostadsort och barnantal. Man får dock inte tolka en eventuell samvariation som en kausal effekt av dessa sistnämnda variabler på prisuppfattningen, snarare bör man säga att dessa variabler fångar upp någon eller nâgra faktorer som utövar ett inflytande på den process som styr den uppfattade och förväntade inflationen.

Kön. Det finns markanta skillnader mellan männens och kvinnornas bedömning av prisutvecklingen i tabell 12. Kvinnorna anger en siffra för den uppfattade inflationstakten under l977 som är mer än en halvannan procentenhet högre än männens: l5,5 procent jämfört med l3,8 procent. Kvinnorna förväntar sig också en tillväxt i prisnivån för l978 som är något högre än den siffra som männen svarar med i tabellen. Mönstret återkommer i praktiskt taget alla samnanhang där en könsgruppering har gjorts.

Tabell l3 pekar på en möjlig förklaring varför kvinnorna hade en högre uppfattad inflationstakt än männen. Under l977 steg livsmedelspriserna betydligt snabbare än totalindex för konsumentpriserna. Skillnaden låg kring två till tre procentenheter. Arbetsfördelningen inom hushållen är sådan att kvinnorna ansvarar för den största andelen av inköpen, särskilt för köpen av livsmedel. En undersökning genomförd av l97l års distributionsutredning visar att i genomsnittshushållet i tätorten svarar husmor för över 60 % av inköpen oavsett om måttet var frekvens, inköps-

226 Bilaga 3

värde eller volym. Husfar utförde 21 % av inköpen enligt olika

mått.]) Dessa siffror härstammar från 1974 men det finns knap-

past skäl att tro att dagens arbetsfördelning inom hushållen har ändrats markant sedan dess.

Kvinnorna bör således äga bättre kunskap och kännedom om livsmedelspriserna än männen. Som en konsekvens av detta skall man vänta sig att kvinnornas uppfattade inflationstakt är påverkad i större grad av livsmedelsprisernas utveckling än vad männens bedömningar är. Mönstret i svaren i tabell 12 där kvinnorna konsekvent anger högre siffror än män för samtliga tre regioner - detta förhållande gäller också svaren rörande den framtida förväntade inflationstakten - kan troligtvis bäst förklaras med kombinationen att (1) livsmedelspriserna steg snabbare än övriga komponenter av konsumentprisindex under 1977 och (2) kvinnorna svarade för den största andelen av hushållens inköp av livsmedel. De demonstrationer, som genomfördes i början av 1970-talet i Sverige mot stigande priser, förefaller för övrigt i första hand ha varit organiserade av kvinnor och inriktade mot matpriserna - ett förhållande som stödjer argumenteringen här ovan.

Skillnaden mellan männens och kvinnornas uppfattade inflationstakt i tabell 13 är 1,8 procentenheter, men beträffande den förväntade inflationstakten är skillnaden mindre än hälften så stor. Kvinnorna har således reviderat sin prisuppfattning nedåt betydligt mer än vad fallet är med männen. Samma mönster återkommer för intervallsvaren i tabell 24. Här har kvinnorna i storstadslänen till och med en lägre förväntad inflationstakt än männen vilket är det enda tillfället i materialet där männen bedömer prisstegringen vara högre än vad kvinnorna gör. Denna kraftiga av nedrevidering den förväntade inflationen i förhållande till den uppfattade inflationen hos kvinnorna i förhållande till männen - bör också ses mot bakgrund av att livsmedelspriserna under 1978 steg betydligt mindre än konsumentprisindex. Som framgår av tabell 14 var dessa siffror 3,8 respektive 5,9 procent. 1) Samhället och distributionen (SOU 1975:69, S-

1501: Liknande

siffror framkommer i kapitel 5 mel-

Hushållsarbetets fordelning

lan kvinnor och män i Hur jämnstallda ar vi? Levnadsforhållandena 1975/77. Rapport nr ZÖ, SCB, Stockholm 1980:

Bilaga 3 227

ålder. Det finns ett klart samband mellan ålder och förväntad

inflationstakt i tabell l5 på så vis att den förväntade inflationstakten faller med stigande ålder. Detta förhållande illustreras även grafiskt av tabell l6. Den yngsta åldersgruppen på l8-24 år väntar sig en inflation på ll,5 procent under l978 medan den äldsta gruppen på 70-74 år förutser en prisstegring på 9,5 procent under samna tid. Dessa bägge värden utgör också extremvärdena i kolumn (4) i tabell 15. Det går emellertid inte att urskilja några markanta differenser mellan åldersgrupperna beträffande den uppfattade inflationstakten i kolumn (2) i tabell l5 samt i tabell lö. Samtliga årsklasser befinner sig med ett undantag i intervallet l4-l5 procent. Det är således tydligt E att alla åldrar har ungefär samna uppfattning om de historiska E prisrörelserna men olika bedömningar av den framtida utvecklingl en av prisnivån. Samma bild framkom för övrigt i svaren till de kvalitativa frågorna i tabell 6 och i svaren på intervallfrågorna i tabell 25.

Hur skall man tyda detta mönster? En grundläggande hypotes i de moderna teorierna om prisförväntningsbildningen är att de ekonomiska agenterna, dvs. individer, hushåll och företag, sina bygger förväntningar om framtida priser på den historiska prisutvecklingen. Enkelt uttryckt: om prisnivån har varit stigande, så väntar de sig stigande priser också i framtiden, om prisnivån har varit sjunkande så tror de på en fortsättning av denna trend. Det brukar vidare antas att de i tiden mest närliggande prisändringarna har en större vikt än tidsmässigt mer avlägsna fluktuationer i prisnivån. Information om och erfarenhet av det historiska prisförloppet blir följaktligen ett centralt element i den process förväntningarna om framtida prisrörelser. Jämför med (som alstrar framställningen i tabell l.

Detta synsätt kan användas till följande tolkning av mönstret i tabell l5 och l6. De äldre intervjupersonerna har erfarenhet av prisrörelser som sträcker sig längre tillbaka i tiden än vad som är fallet med de yngre. De äldsta intervjupersonerna kommer ihåg l920- och l930-talet då konsumentpriserna var fallande eller i stort sett stabila under många år. En 70-årig intervjuperson bör

223 Bilaga 3 sou 1981:41

minnas åtminstone prisutvecklingen under sin 20-årsålder - dvs. i slutet av l920-talet då prisnivån var svagt sjunkande - och därmed påverkas i sina prisförväntningar. De yngre årsklasserna har däremot bara upplevt efterkrigstidens trendmässigt stigande prisnivå. Mot bakgrund av detta borde man vänta sig att ju yngre intervjupersonen är, ju högre inflationsförväntningar har han eller hon. Det är också denna bild som framtonar i tabell l5 och l6 samt i tabell 6 och 25.

Detta resonemang får en schematisk illustration i tabell l7, som visar tre kurvor. Varje kurva representerar tre tänkta tidsmässiga förlopp för prisnivån. Det första förloppet, som uttrycks i kurva I, består av en trendmässigt stigande inflationstakt från ett utgångsläge med stabil prisnivå. De äldre, som upplevt en tid med förhållandevis låg inflation, låter denna erfarenhet trycka ner sina prisförväntningar i förhållande till de yngre, som enbart har information om en högre och tidsmässigt mer närliggande inflationstakt. Det är denna förklaring som applicerats på tabell l6. I det andra förloppet, kurva II, har inflationstakten varit konstant under en mycket lång tid - åtminstone under en lika lång period som de äldsta årsgrupperna använder som underlag för sina prisförväntningar. När samtliga ålderskategorier grundar sina förväntningar på identiska inflationstakter så bör det finnas ett samband mellan ålder och förväntningar såsom i kurvan II. Argumentationen för detta förlopp kan överföras till att gälla den uppfattade inflationstakten i tabell l6. Denna är i det närmaste identisk för alla åldrar, vilket enklast låter sig förklaras av att samtliga åldersgrupper exponeras för samma kunskap och information rörande inträffade förändringar i prisnivån.

Om den trendmässiga inflationstakten i Sverige skulle sjunka under det närmast kommande halvseklet, så skulle en intervjuundersökning av prisförväntningar genomförd under 2020-talet troligtvis resultera i kurvan III i tabell l7. Dagens l8-24-åringar befinner sig då i de högsta åldersklasserna. De har minnen av en kraftigare tillväxt i prisnivån än de yngre åldersgrupperna enligt antagandet att prisnivåns tillväxt har varit avtagande. Följaktligen bör också de yngsta intervjupersonerna ha de lägsta inflationsförväntningarna. Förlopp III representerar således om-

sou 1981:41 229 Bilaga 3

vändningen till det förlopp som återges av kurvan I i tabellen. Det bör påpekas att resonemanget kring tabellen förutsätter att allmänhetens prisförväntningar huvudsakligen bestämmes av den historiska utvecklingen av prisnivån.

Inkomst. Det är svårt att urskilja ett klart samband mellan hushållens inkomster och den uppfattade och förväntade inflationen i tabell l8. Samtliga inkomstklasser har ungefär samma numeriska uppskattningar. Hushåll med inkomster mellan 40 och 50 tusen kronor om året står för maximivärdena i tabellen för både den uppfattade och förväntade inflationen, men det finns föga anledning att ge detta mönster en särskild tolkning. Slutsatsen bör bli att hushållens inkomster inte är en särskilt central faktor bakom

intervjupersonernas prisuppfattning.])

Bostadsort och barnantal. Det finns en tendens till något högre siffror för tillväxten i prisnivån i svaren från storstadslänen i tabell l2 samt från barnfamiljerna i tabell 19. Skillnaderna mellan de olika grupperna i dessa bägge tabeller är emellertid inte stora. Det är därför rimligt att hävda att hushållens prisuppfattning i stort sett är oberoende av den geografiska fördelningen av bostaden och av antalet barn.

4.4 Intervallsvaren

Ett betydande antal intervjupersoner valde att svara T2 på fråga och T4 med ett intervall för prisrörelsen. Den uppfattade inflationstakten för l977 angavs med ett intervall i 27 procent av svaren och den förväntade prisstegringen i 25 procent av svaren enligt tabell 8. Dessa svar finns beskrivna i tabell 20 och 2l som återger de undre och övre intervallgränserna inom svarsområdet O till 60 procents årlig inflation. finns det bara Sammanlagt fyra svar utanför detta område. De kan följaktligen helt ignoreras.

l) Hushållens inkomst här före skatt. anges Det är möjligt att hushållens inkomst efter skatt och bidrag vore ett bättre mått i detta sammanhang.

230 Bilaga 3

Tabe11erna 20 och 21 visar k1art att de interva11 som består av mu1tip1er av fem är det van1igaste a1ternativet. För den uppfattade inf1ationstakten under 1977 är interva11et 10-15 procent van1igast med 642 svar, fö1jt av 323 svar på 15-20 procent och 183 svar på 5-10 procent. För den förväntade inf1ationstakten gä11er en något omkastad rangordning. Här dominerar interva11et 5-10 procent med 404 svar och området 10-15 procent med 393 svar. En uppfattad inf1ation på 15 procent är den mest förekomnande interva11gränsen i tabe11 20, en förväntad inf1ation på 10 och 15 procent är de van1igaste gränserna i tabe11 21. Svar där den ena av interva11gränserna är en mu1tipe1 av fem är också mycket van1iga. Det är så1edes samma mönster av mu1tip1er av fem som observerades för de svar som angavs med ett numeriskt värde i tabe11 9 som här återkommer i interva11svaren.

Resu1taten i tabe11 20 och 21 sammanfattas i tabe11 22 där en uppde1ning på män och kvinnor också har gjorts. Tabe11en anger genomsnittsvärdet för den undre och övre interva11gränsen i svaren. På så vis erhå11s ett numeriskt värde för varje interva11svar. Tabe11en visar som väntat på tyd1iga toppar för en inf1ationstakt på 8, 13 och 18 procent per år. Dessa värden erhö11s efter avrundning när interva11genomsnittet beräknats.

Hur förhå11er sig den genomsnitt1igt uppfattade och förväntade inf1ationstakten för interva11svaren ti11 motsvarande storheter för svaren som angavs med ett numeriskt värde? Tabe11 23 visar att det finns en ski11nad me11an prisuppfattningen hos dessa två typer av svar. Den uppfattade inf1ationstakten är 13,05 för interva11svaren och 14,53 för svaren som angavs med ett numeriskt värde. Motsvarande siffror för den förväntade inf1ationstakten är 9,74 och 10,92. Det finns a11tså en tendens för interva11svaren att 1igga på en något 1ägre nivå än den andra typen av svar. Ski11naden är inte stor, den 1igger me11an 1-1,5 procentenheter och befinner sig vä1 inom standardavvike1serna för de bägge formerna av svar.

Det är svårt att finna en he1t ti11fredsstä11ande förk1aring ti11 detta mönster. En möj1ighet är att de personer som vä1jer ett

sou 1981:41 Bilaga 3 231

intervall istället för en exakt siffra är försiktigare till sin läggning, en försiktighet som tar sig uttryck dels i att de svarar med ett intervall istället för den mer djärva handlingen att peka på en viss siffra, dels i att de hyser en mer dämpad prisuppfattning.

Ett annat problem i detta sammanhang är tekniken att beräkna genomsnittet för intervallsvaren i syfte att få jämförbarhet med svaren som angavs med ett numeriskt värde. Man kan inte med säkerhet utgå ifrån att detta medelvärde också är de svar som intervjupersonerna skulle välja om de tvingades att precisera sig med en siffra för prisuppfattningen. Det finns således skäl till viss försiktighet så att man inte helt likställer de bägge typerna av svarsalternativ.

Tabell 23 visar också det genomsnittliga intervallet som intervjupersonerna har svarat med. Det är något mindre för den förväntade inflationstakten än för den uppfattade inflationstakten, 3,91 respektive 4,34 procentenheter.

När man granskar samvariationen mellan å ena sidan kön, ålder, inkomst och bostadsort och å andra sidan intervallsvaren framkommer följande bild. Kvinnor uppfattar inflationstakten som klart högre än vad män gör i tabell 24. Det är således samma mönster som finns för svaren som angavs med ett numeriskt värde i tabell 12. Beträffande den förväntade inflationstakten är emellertid skillnaden mellan kvinnornas och männens uppfattning försvinnande liten i tabell 24. Kvinnorna anger som genomsnitt för hela landet en 0,23 procentenheter högre förväntad prisstegring, för storstadslänen svarar till och med kvinnorna med en lägre inflationstakt för de nästkommande 12 månaderna än männen. Ålder står i ett tydligt samband med den förväntade inflationstakten. Denna sjunker med sti-

gande ålder och når sitt lägsta värde för män i âldersklassen

70-74 år i kolumn (4) i tabell 25. Kvinnors intervallsvar följer ett liknande mönster.

Ett klart mönster för den uppfattade inflationen och åldern är inte direkt urskiljbart i tabell 25. Några tydliga mönster fram-

232 Bühga3

kommer inte heller i tabell 26 som beskriver sambandet mellan hushållens inkomster och prisuppfattning. Den största diskrepansen finns mellan män och kvinnor i inkomstklasser lägre än 40 000 kronor om året. Slutligen kan man dra slutsatsen från tabell 24 att bostadsorten knappast ger ett klart utslag på prisuppfattningen.

Om man jämför samvariationen mellan kön, ålder, inkomst, bostadsort och den uppfattade och förväntade inflationstakten i de svar som angavs med ett numeriskt värde med bilden för intervallsvaren, kan man konstatera att i stort sett samma mönster gäller för de bägge typerna av svar. Jämförelsen här ovan visar på gemensamma egenskaper hos de processer som alstrar de två formerna av svar. Denna slutsats är således ett argument för att behandla svaren som

angavs med ett numeriskt värde och intervallsvaren som relativt

likvärdiga.

sou 1981:41 3170803 233

5 EN REGRESSIONSANALYS AV INFLATIONSUPPFATTNINGENS

BESTÃMNINGSFAKTORERH

-

Det föregående avsnittet avsnitt 4 - studerade skillnader i medel-

värden för den uppfattade och förväntade inflationstakten för en rad grupperingar av de hushåll som deltog i intervjuundersökningen. Detta avsnitt studerar sambandet mellan olika bakgrundsvariabler som ålder, kön och prisuppfattningen med hjälp av regressionsanalys. Denna teknik har fördelen att man samtidigt kan undersöka inflytande från mer än en förklaringsvariabel på den beroende variabeln. När man analyserar skillnader mellan exempelvis män och kvinnor kan man alltså samtidigt kontrollera om det förekommer påverkan från andra faktorer, såsom ålder och inkomst, givet att man använder en realistisk modell. Regressionsberäkningarna är baserade på användningen av dummyvariabler. Detta är en teknik som ofta utnyttjas i samhällsvetenskaperna vid analys av samband där kvalitativa

data ingår bland förklaringsvariablerna.2)

Detta avsnitt analyserar det statistiska materialet med en additiv dummyvariabelmodell utan samspelstermer. Andra funktionsformer som en multiplikativ modell, med eller utan samspelstermer, kan också väljas. Inom ramen för prisregleringskommittêns undersökning förefaller dock en additiv regressionsmodell vara förhållandevis realistisk för att studera prisuppfattningens bestämningsfaktorer. Dessutom ger den förhållandevis lättolkade resultat.

De ekonometriska skattningarna omfattar den uppfattade och den förväntade inflationstaktens bestämningsfaktorer. Som framgått tidigare i avsnitt 4 är kön, inkomst och ålder faktorer som förefaller ha samband med prisuppfattningen. Dessa faktorer ingår därför som

l) Holgersson och Christina vid SCB har läm-

Margareta Österberg

nat vardefulla synpunkter beträffande den statistiska bearbet-

ningen 1 detta och det folgande avsnittet. 2) Regressionsmodeller med dummy-variabler används till av exempel för att studera relationen

låginkomstutredningen ålder-kön-utbild-

ning och inkomst. Se SOU l970:34 kapitel 5 samt bilaga l, som ger en utförlig introduktion till dummyvariabeltekniken. Denna har ockför

så utnyttjats analys av arbetsförmedlingarnas åtgärdsförfarande

vid av arbetslösa. placering Se kapitel l2 i SOU l978:60.

234 Bilaga 3

förklaringsvariabler i ett antal skattningar, medan barnantal, bostadsort och bostadstyp inte studeras närmare.

En vedertagen ståndpunkt inom litteraturen om prisförväntningsbildningen är att den historiska inflationstakten påverkar den förväntade inflationstakten. Jämför med presentationen av olika teorier för prisförväntningsbildningen i avsnitt 2. Av detta skäl införs också den uppfattade historiska prisutvecklingen som en förklaringsvariabel i några regressionsmodeller för den förväntade inflationstakten. Följande fyra regressionsmodeller skattas till en början.

Modell l: - + + 4

(lzl) p” +

01 31x1 32x2-+ 63x3 B4X4 91,

Modell 2: f p +

02+ B3X3+ B4X4+e°,

Modell 3:

p* +

(m) 03+ Bopu e3,

Modell 4: *

(U4) p* 31x1* 32x2* 33x3* 34x4+

04+ BUP” 94

där följande beteckningar används:

den uppfattade inflationstakten den förväntade inflationstakten - = 0 om man kön, = l om kvinna, X1 x] A medelinkomst, = l om inkomsten ligger i intervallet 50 000 -

xz

000 kronor, xz = 0 för övrigt

= hög inkomst, = l om inkomsten ligger över 80 000 kronor, X3 0 för övrigt - från ålder, denna variabel är kontinuerlig inom intervallet och med l8 till och med 74 år. = felterm, i = 1, ,__, 4,

ei

sou 1981:41 . Bilaga3 235

Regressionsberäkningar har gjorts på både ett vägt och ovägt urval av hushållen. Sammansättningen av intervjupersonerna utgör nämligen inte en exakt avbildning av samtliga hushåll, bland annat är antalet höginkomsttagare överrepresenterade. Genom att väga det ursprungliga datamaterialet med inverterade urvalssannolikheter och använda den nya datamängden i skattningarna, får man estimat som kan betecknas som mer representativa för hushållens prisuppfattning. Det visade sig emellertid attden genomförda viktningen inte påverkade resultatet av beräkningarna. De numeriska skillnaderna var mycket små, vilket illustreras av tabell 29, vilken använder både vägda och ovägda data. I övrigt rapporteras enbart resultaten av beräk-

ningar med ovägda data1).

En begränsning på variationsområdet införs genom att svar som anger en positiv inflationstakt från och med l till och med 50 pro-

cents årlig förväntad ökning analyseras medan övriga utesluts. Det-

ta är samma intervall som analyseras i avsnitt 4. Regressionsberäkningen omfattar tre grupper av svar: (l) hela materialet, (II) enbart intervallsvallen, där det numeriska värdet beräknas som genomsnittet för den övre och undre gränsen, och (III) enbart svar som angavs med ett numeriskt värde.

Tabellerna 27 och 28 presenterar regressionsskattningarna av de fyra modellerna och de tre svarsgrupperna. Skattningar där regressionskoefficienten är signifikant skild från noll på 5-procentsnivån är markerade med en asterisk.

Modell l och 2 studerar inflytandet av kön, inkomst och ålder på den uppfattade och förväntade inflationstakten. Här har de inkomssom intervjupersonerna indelats i tre grupper: en ter, uppgivit, som omfattar alternativet mindre än grupp med låginkomsttagare, l0.000 kronor till 40 001-50 000 kronor en grupp medelinkomsttagare med inkomster mellan 50 00l-80 000 kronor samt en grupp höginkomsttagare med inkomster större än 80 000 kronor. Eftersom sambandet inte föreföll starkt - se tabelprisuppfattning-inkomst lerna l8 och 26 - så syntes en noggrannare inkomstuppdelning 0fruktbar. l) Liknande har gjorts på delar av materialet som redovivägningar sades i avsnitt 4. Dessa visade inte på några skillnader mellan vägt och ovägt material.

236 Bübga3

Skattningarna av modellerna l och 2 ger i stora drag resultat som sammanfaller med dem som framgår av diskussionen i avsnitt 4. Tabell 27 visar att könskoefficienten är signifikant skild från noll för samtliga svarsgrupper i modell l rörande den uppfattade inflationstakten samt för svarsgrupp I och III i modell 2 beträffande den förväntade inflationstakten även om man som här tar hänsyn till ålder och inkomst. Det finns således en markant skillnad mellan män och kvinnor främst när det gäller bedömningen av den uppfattade inflationstakten men också av den förväntade prisutvecklingen. Könskoefficientens storlek ger ett mått på denna differens. Kvinnorna har i genomsnitt en högre bedömning av den uppfattade inflationstakten än männen. Skillnaden minskar kraftigt för den förväntade inflationstakten. Den är också mindre för intervallsvaren än för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Det finns inga signifikanta skillnader mellan olika inkomstgrupper när det gäller bedömningen av den uppfattade inflationstakten enligt tabell 27. För den förväntade inflationstakten i svarsgrupp I och III gäller emellertid att höginkomsttagarna väntar sig en högre inflation än övriga inkomsttagare.

Åldern är en signifikant variabel för den förväntade prisutvecklingen. Med stigande ålder sjunker den förväntade inflationstakten i genomsnitt för svaren med 0,05 procentenheter för varje år. En åldersdifferens på 50 år motsvaras således av en diskrepans i den förväntade inflationstakten med i genomsnitt 2,5 procentenheter. Samtliga åldersklasser har dock ungefär samma bedömning av den inträffade inflationstakten, vilket framgår av att koefficienten för åldersvariabeln i modell l är icke signifikant skild från noll i tabell 27.

Modellerna l och 2 ger upphov till mycket låga R2-värden. Detta

bör tolkas som att modellernas förklaringsgrad är låg. Information om enbart en persons kön, inkomst och ålder ger således inte underlag för en god prediktion av hans/hennes uppfattade och förväntade inflationstakt. En prognosmodell för prisuppfattningen behöver följaktligen omfatta andra förklaringsvariabler än de som är medtagna i modellerna l och 2.

Bimâa 3 237 sou 1981:41

Ett vanligt argument i litteraturen om inflationsförväntningar är att den tidigare inträffade prisutvecklingen är ett centralt argument i förklaringen av prisförväntningarna. Det är möjligt att genomföra en typ av test av denna syn genom att låta den förväntade inflationstakten förklaras av den uppfattade inflationstakten såsom i modell 3. Modell 4 låter den förväntade inflationstakten vara en funktion av både den uppfattade inflationstakten och variablerna kön, ålder och inkomst.

Skattningarna av modell 3 och modell 4 i tabell 28 visar att den uppfattade inflationstakten är en signifikant förklaringsvariabel.

Koefficientvärdet ligger kring 0,5. Förklaringsgraden mätt med R2-

värdet är markant högre jämfört med modellerna l och 2. Slutsatsen bör därför bli att det finns ett signifikant samband mellan den uppfattade prisutvecklingen och förväntningarna om den kommande.

Korrelationskoefficienten mellan den uppfattade och förväntade inflationstakten är relativt hög. Den ligger kring 0,50 för svaren som angav ett numeriskt värde och 0,61 för intervallsvaren. Anledningen till att korrelationen i tabell 28 är större för intervallsvaren än för svaren som angavs med ett numeriskt värde är troligen den följande: en intervjuperson som svarar med en uppfattad inflationstakt inom ett visst intervall har en betydande sannolikhet för att svara med en förväntad inflationstakt inom samma intervall, även om han eller hon anser att den framtida inflationstakten kommer att skilja sig från den uppfattade historiska. Denna skillnad i bedömning fångas inte upp i intervallsvaren på samma exakta sätt som svaren som omfattar enbart ett värde. Av detta skäl finns det anledning att vänta sig en större korrelation mellan uppfattad och förväntad inflation för intervallsvaren än för svaren som angavs med ett numeriskt värde.

När kön, inkomst och ålder läggs till modell 3 som ytterligare förklaringsfaktorer framkommer följande bild. Se modell 4 i tabell 23. Regressionskoefficienterna för den uppfattade inflationstakten förblir praktiskt taget oförändrade. Sanna sak gäller för

R2-värdet. Förklaringsgraden hos modell 4 är således i stort sett

238 Bilaga 3

densamma som hos modell 3. Könskoefficienten sjunker däremot i jämförelse med modell 2 och blir ej signifikant skild från noll. Detta får tolkas som att det inte finns någon skillnad mellan män och kvinnor beträffande den förväntade inflationstakten givet ett visst värde på den uppfattade inflationstakten, en viss inkomst och en viss ålder. Den process som genererar inflationsförväntningar är med andra ord relativt lika hos män och kvinnor. Koefficienten för åldersvariabeln förblir däremot oförändrat signifikant skild från noll även sedan den uppfattade inflationstakten införts som förklaringsvariabel. Jämför modell 2 med modell 4, vilket förstärker intrycket att ålder är en viktig del av förklaringen av prisförväntningarna.

Beräkningarna i tabell 27 och 28 omfattar de inflationsbedömningar som ligger i intervallet från ett till 50 procents årlig inflation. Det är möjligt att svar som ligger inom ett snävare intervall ger upphov till ett annat regressionsresultat än samtliga svar mellan ett och 50 procent. I syfte att undersöka detta har enbart svaren i intervallet 5-20 procent använts i tabell 29 för skattningar av samtliga fyra modeller. Här är även inkomstvariablerna uteslutna eftersom dessa inte tidigare haft ett lika märkbart inflytande på prisuppfattningen som ålder och kön. Antalet observationer sjunker genom nedskärningen av svaren från omkring 6 000 till omkring 5 000.

Tabell 29 visar att denna begränsning av svarsmängden inte leder

till bättre resultat i form av högre R2-värden, snarare tvärtom.

Den medför inte heller nâgra ytterligare signifikanta koefficienter för någon av förklaringsvariablerna. Bland dessa är liksom tidigare uppfattad inflationstakt och ålder de viktigaste. Resultatet är med andra ord ganska likartat det som framkom för samtliga svar i intervallet l-50 procents inflation. En Vägning av materialet i tabell 29 ger dessutom inte upphov till några slående skillnader.

Prisregleringskommittêns frågor ingick som en del i en större

undersökning rörande hushållens inköpsplaner och attityder. Denna omfattade nâgra attitydfrågor om hushållens förväntningar om

sou 1931:41 Bilaga 3 239

utvecklingen under de närmaste l2 månaderna av bl.a. den ekonomiska situationen, lånemöjligheterna och arbetslösheten. Dessa frågor beskrivs i tabell 30. I syfte att undersöka om det finns några samband mellan den förväntade inflationen och förväntningarna kring dessa ekonomiska variabler, används svaren på de tre attitydfrågorna i tabell 30 som förklaringsvariabler i följande modell:

Modell 5: f p = O! + +

Bopu B1X1+ B4x4+ Y143B+ Y243S+ Y344L+ Y444S+

+ +

Y545M 7645!) +e5

där svaret på:

fråga 43 bättre ekonomisk situation) ger 43B = l, annars 0, 43 sämre ekonomisk situation) ger 433 = l, annars 0, 44 lättare att låna) = l, annars 0, ger 44L 44 svårare att låna) ger 445 = l, annars 0, 45 minskad arbetslöshet) ger 45M = l, annars O, 45 ökad arbetslöshet) ger 450 = l, annars 0.

Svarsalternativet vet ej är således inkluderat i svarsalternativet ungefär som nu. Se modell l-4 för en beskrivning av de övriga variablerna i modell 5.

Modell 5 skattas i tabell 3l för svaren i intervallet 5-20 procents årlig inflation. tabellen Enligt är den uppfattade inflationen och ålder liksom tidigare signifikanta variabler. Detta är också fallet med de attitydsvar, som pekar på en försämrad ekonomisk situation, svårare och en högre arbetslånemöjligheter löshet. Den förväntade inflationen är alltså signifikant högre för de intervjupersoner som har förväntningar om en negativ allmän utveckling av andra makroekonomiska storheter.

Det finns knappast någon entydig tolkning av detta mönster. Intervjupersonerna anser inte att en förväntad högre inflationstakt ger en förväntad lägre arbetslöshet. En tolkning är den följande:

240 Büaga3

många hushå11 väntade sig tr01igen en åtstramning av den ekonomiska politiken i januari 1978 som en konsekvens av deva1veringarna under 1977. Denna åtstramningspo1itik sku11e under 1978 för sämra den ekonomiska situationen, göra det svårare att 1åna och öka arbets1ösheten utan att samtidigt få en dämpande effekt på inf1ationen. En annan to1kning är att de intervjupersoner som väntade sig en hög inf1ationstakt också väntade sig att de ansvariga för konjunkturpo1itiken, som en reaktion ti11 den höga inf1ationen,sku11e svara med en mer restriktiv ekonomisk po1itik. Denna sku11e i sin tur försämra det ekonomiska 1äget, begränsa kreditutbudet och minska sysse1sättningen. Med det materia1 som finns från undersökningen går det dock inte att avti11gäng1igt hur resu1taten i tabe11 31 bör to1kas. Förekomsten av tidsgöra serier sku11e i framtiden kunna kasta bättre 1jus över sambanden me11an förväntningarna rörande o1ika områden av samhä11sekonomin.

Detta avsnitt har presenterat en rad regressionsskattningar av o1ika mode11er för den uppfattade och förväntade inf1ationens bestämningsfaktorer. Åtski11iga s1utsatser har dragits. Huvudresu1tat från undersökningarna är att det finns ett signifikant samband me11an den uppfattade inf1ationstakten och den förväntade inf1ationen, vi1ket i sin tur är ett stöd för hypotesen att den uppfattade inf1ationen påverkar den förväntade.

Detta (mätt med R2-värdet) dominerar över a11a andra förk1arings-

variab1er en1igt de tester som gjorts. Demografiska variab1er som kön och å1der har också visat sig i vissa fa11 vara signifikanta förk1aringsvariab1er. Det finns en k1ar ski11nad me11an männens och kvinnornas uppfattade inf1ation. Å1dern är negativt re1aterad ti11 den förväntade inf1ationen - med stigande â1der fa11er den förväntade inf1ationstakten.

Man bör to1ka variab1erna kön och å1der och “uppfattad inf1ation som att de återspeg1ar en specifik information hos inrörande historiska utveck1ing. Det tervjupersonerna prisnivåns är sedan denna informationsmängd som bestämmer den förväntade inf1ationstakten. Resu1taten stöder så1edes i stort uppfattningen att den historiskt erfarna inf1ationen utövar ett centra1t inf1ytande på den förväntade inf1ationen.

sou 1931:41 Bilaga 3 241

OSÄKERHET, SPRIDNING OCH FÖRDELNING

Det har framgått av avsnitt 4 och 5 att intervjupersonerna har olika bedömningar av den historiska och framtida inflationstakten. Det finns betydande individuella skillnader som diskuteras här under tre rubriker: osäkerheten hos intervjupersonerna om svaren, spridningen i svaren och den statistiska fördelningen av svarsalternativen.

6.l Osäkerhet

Den enskilda vet inte exakt intervjupersonen hur prisutvecklingen har varit och hur den kommer att bli. Varje numeriskt svar som lämnas är således med en viss osäkerhet. förknippat En intervjuperson som anger ett numeriskt värde för den uppfattade eller framtida inflationen väntar sig inte med fullständig säkerhet att detta också skall visa sig vara den faktiska inflationen. Svarssiffran bör snarare betraktas som en typ av prognos för det mest troliga utfallet. Svaren är med andra ord associerade med en osäkerhet i form av en subjektiv det sannolikhetsfördelning kring numeriska värdet som den enskilde intervjupersonen har valt att uppge. Det går emellertid inte att ur materialet från intervjuundersökningen härleda och beskriva denna subjektiva sannolikhetsfördelning för varje intervjuperson.

En metod att belysa existensen av osäkerhet hos de enskilda hushållens uppfattning rörande prisutvecklingen är att studera den relativa förekomsten av vet ej svar. Denna kan tolkas som en enkel mätare av hushållens osäkerhet. Det visar att detta sig svarsalternativ är relativt sällsynt för den kvalitativa delen av undersökningen. Enligt tabell 5 utgör vet ej 0,5 procent av svaren för den uppfattade och 1,9 procent för den väntade prisutvecklingen. Osäkerheten ökar enligt denna indikator något när man går från den historiska till den framtida prisutvecklingen men den är fortfarande försvinnande liten.

Tar man steget över till de kvantitativa svaren, så stiger andelen vet ej dramatiskt. Omkring 8 200 svar om numeriskt gavs på frågan

242 sou 1931:41 Bilaga 3

värde prisutvecklingen. Av dessa svarar ca 20 på den uppfattade vet ej tabell 8 som visar fördelningen av de procent enligt tre av svar: svar som angavs med ett numeriskt värde, typerna svar som angavs med intervall samt vet ej svar, uppdelat på män och kvinnor. Samma siffra framkom också beträffande den förväntade inflationen. Osäkerheten förefaller således vara lika stor för den inträffade som för den framtida tillväxten i prisnivån enligt detta mått.

Detta är kanske förvånande eftersom man på förhand torde ha väntat att andelen vet ej skulle vara klart större när det sig gällde att förutse den framtida utvecklingen än när problemet var att bedöma redan inträffade prisrörelser. Nu ökar emellertid bortfallet mellan fråga T2 och T4 kraftigt. Antalet svar för den uppfattade inflationstakten är 8 220 och 7 594 för den förväntade inflationen. Denna nedgång bör förklaras med att inosäkerhet gör det svårare att få fram svar på tervjupersonernas om den framtida inflationsutvecklingen än om den histofrågorna riska Det finns för övrigt en markant skillnad prisutvecklingen. mellan män och kvinnor beträffande osäkerheten i svaren. Kvinnortabell 8 en mer än dubbelt så stor kvot av vet ej na har enligt svar som männen. Detta bör delvis tolkas som att kvinnor uttrycker en större osäkerhet än männen rörande prisutvecklingen.

6.2 Spridning

Som framgår av tabellerna över svaren som angavs med kvantitativa hushållen en spridning i sina svar, där värden, så uppvisar spridningen mäts med standardavvikelsen i svarspopulationerna. i de flesta tabeller över Denna finns återgiven inom parentes svaren med ett numeriskt värde. Ett annant spridningsmått, som också är av intresse i detta sammanhang, är den s.k. Variations-

som är standardavvikelsen dividerad med medelvärdet.i

koefficienten,

Standardavvikelserna i tabellerna är ungefär hälften av medelvärdvs. variationskoefficienten ligger kring 0,5. Detta är dena, ett lågt värde jämfört med de resultat för Australien som rapporteras av Defris och Williams (l979). De finner att standardavvi-

3 243 Bilaga

ke1serna och mede1värdena för prisförväntningarna är ungefär 1ika stora för åren 1973-1977. Variationskoefficienten är så1edes omkring ett. Juster och Comment (1978) fasts1år för USA att variationskoefficienten har ett värde något större än ett för perioden 1970-1977. Vissa indikationer tyder så1edes på att spridningen i den svenska studien är 1ägre än i 1iknande ut1ändska undersökningar. Man sku11e kunna to1ka detta mönster som att det finns en re1ativt sett mer uniform inf1ationsuppfattning i Sverige. Detta är dock en fråga som kräver mer ingående studier innan några definitiva s1utsatser 1åter sig dras,

Ut1ändska undersökningar som Defris och wi11iams (1979) och Nachte1 (1977) antyder att spridningen i svaren tenderar att öka med högre inf1ationstakt. Det finns ett visst stöd för denna s1utsats i tabe11erna. De visar näm1igen att svarsgrupper med höga mede1värden också har re1ativt stora standardavvike1ser. Detta innebär att variationskoefficienterna inte förändras 1ika mycket som standardavvike1serna med nivån på svaren.

Standardavvike1sen sjunker som rege1 när man går från den uppfattade ti11 den förväntade inf1ationen samtidigt som Variationskoefficienten stiger. Det finns en tendens för kvinnor att ha både en högre standardavvike1se och en högre Variationskoefficient än männen. Kvinnor har så1edes en större spridning än männen i sina svar. Andra grupperingar efter variab1er som å1der, inkomst, bostadsort och barnanta1 ger inte upphov ti11 några nämnvärda ski11nader beträffande spridningen i svaren.

Spridningen i inf1ationsförväntningarna har b1ivit föremå1 för ett såvä1 teoretiskt som empiriskt intresse i s1utet av 1970-ta- 1et. Forskare såsom Defris och Wi11iams (1979) och Wachte1 (1977) har sökt ink1udera spridningen i empiriska tester. De sistnämnda betraktar standardavvike1sen i prisförväntningarna som en mätare på osäkerheten beträffande inf1ationens utveck1ing. Om man accepterar detta synsätt, kan man konstatera att osäkerheten beträffande den uppfattade inf1ationstakten och den förväntade inf1ationstakten är ungefär av samma st0r1ek. Se ti11 tabe11 12, exempe1 där variationskoefficienten för samt1iga svar är kring 0,5 för

244 Bilaga 3

såväl den historiska som för den framtida inflationen. Detta resultat förstärker den tidigare slutsatsen att hushållen är ungefär lika osäkra om uppfattade som om förväntade prisnivåändringar.

Nu bör spridningen inte betraktas som ett mätt pä enbart osäkerhet. Förändringarna i relativpriser under en inflationsprocess är inte av samma storlek och äger inte rum vid identiska tidpunkter. Det finns samtidigt skillnader i hushållens konsumtionsmönster, vilket innebär att hushållen upplever olika inflationstakter beroende på konsumtionens sammansättning. Se t.ex. Assarssons (l977) studie för Sverige och Michaels (1979) för USA. Detta resonemang innebär att den uppfattade inflationstaktens spridning dels förklaras av olika relativprisförändringar, som påverkar hushållen på ett icke uniformt sätt på grund av skillnader i konsumtionsmönster, dels orsakas av osäkerhet.

Spridningen påverkas också av den process som styr inflationsuppfattningen. Det finns lite kunskap på den här punkten. Denna process påverkas i stort av två informationskällor, dels allmänhetens direkta erfarenheter av prisnoteringar vid köp av varor och tjänster, dels av information i massmedia om inflationsut- Vecklingen såsom den mäts med konsumentprisindex. Prisregleringskommittêns undersökning kan inte avgöra i vilken utsträckning som dessa bägge informationskanaler påverkat intervjupersonernas svar. Detta är ett område för framtida studier.

Undersökningar av spridningen i relativa prisändringar visar också - se t.ex. Parks (l978) för USA och Assarsson (l980) för Sverige - att spridningen samvarierar positivt med inflationstakten. En högre inflationstakt är således associerad med en större spridning i relativa prisändringar. Detta borde följaktligen medverka till en större spridning (mätt med standardavvikelsen) för höga medelvärden på den uppfattade inflationstakten än för lägre medelvärden. Som tidigare påpekats framkommer också denna tendens i tabellerna.

Standardavvikelserna för den uppfattade inflationstakten i bland annat tabell l2 kan jämföras med spridningen i relativprisändringarna under l977. Två mått på denna har beräknats. Standardavvikelsen var 3,64 procentenheter för de sex huvudkomponenterna i konsumentprisindex. Den var 7,94 procentenheter för samtliga 333 varor som ingick i konsumentprisindex under detta år. (Här har ingen Vägning gjorts utan samtliga varor har tilldelats samma vikt). Dessa siffror ger en grov bild av storleken på spridningen av de relativa prisändringarna.

6.3 Fördelningen av uppfattad och förväntad inflation

Som framgått av den tidigare beskrivningen finns en betydande spridning i svaren på frågorna om hushållens prisuppfattning. Detta avsnitt studerar närmare den uppfattade och förväntade inflationens statistiska fördelning. Diskussionen här anknyter till problemet att överföra kvalitativa data från prisförväntningsundersökningar till kvantitativa data som presenterades i avsnitt 3.2. Som regel har ekonomer i detta sammanhang antagit att prisförväntningarna är normalfördelade. Genom detta antagande har man kunnat använda en teknik som transformerar svar som anger riktningen på den förväntade prisändringen till svar som ger numeriska värden. Följande fråga står därför i centrum i detta avsnitt: är de numeriska svaren på den uppfattade och förväntade inflationen normalfördelade?

Chitvåmetoden används här för att testa hypotesen att den uppfattade och förväntade inflationen är normalfördelade. De numeriska värdena på intervjusvaren delas upp på ett antal klasser. Sedan studeras differensen mellan den faktiska observerade och den teoretiska (hypotetiska) frekvens som normalfördelningen är associerad med i de olika klasserna i testfunktionen.

Hypotesen att prisuppfattningen är normalfördelad testades för sex svarsgrupper: den uppfattade inflationen samt den förväntade inflationen för män, för kvinnor och för bägge könen. Resultaten av dessa tester förkastade nollhypotesen i samtliga

246 Bübga3

sex fa11, dvs. prisuppfattningen är icke norma1förde1ad i inter-

vjuundersökningen på 0,1 % signifikansnivå.1)

Frekvenstabe11erna över hushållens uppfattade och förväntade ändringar i prisnivån en1igt den grafiska framstä11ningen i tabe11erna 10-11 visar att svaren är starkt koncentrerade ti11 mu1tip1er av fem, främst ti11 a1ternativet 10 och 15 procents inf1ati0n. Man kan eme11ertid tänka sig att ett svar på t.ex. 10 procent representerar ett s1ags genomsnittsvärde för ett interva11 som omfattar ta1en närmast kring 10. Detta he1ta1 sku11e då inte stå för en punktskattning utan utgör snarare en approximation för ett interva11 som går från kanske 7-8 ti11 12-13 procent, där 10 är mede1värdet för skattningen och därmed också den siffra, som intervjupersonen väjjer att 1ämna som svar.

Om nu prisuppfattningen inte är norma1förde1ad, vi1ken förde1ning har den då? Något svar på den frågan ska11 inte 1ämnas här inom ramen för prisreg1eringskommittêns undersökning. Ut1ändska studier har för övrigt inte kommit fram ti11 något entydigt svar. Det finns ett betydande anta1 statistiska förde1ningar som sku1- 1e kunna prövas, men ingen förde1ning förefa11er på förhand 1ämp1ig av teoretiska skä1.

Ett sätt att be1ysa förde1ningens utseende är att beräkna dess 2) snedhet och excess. Dessa värden presenteras i tabe11 32 för den uppfattade och förväntade inf1ationen en1igt de svar som gavs av män, kvinnor och samt1iga. När en förde1ning är he1tsymmetrisk, såsom n0rma1förde1ningen, är snedhetsmåttet 0. Excess mäter toppigheten hos förde1ningen. Detta mått är 3,0 för nor-

ma1förde1ningen. Tabe11 32 visar att samt1iga svarsgrupper har

en positiv snedhet. Detta innebär att förde1ningarna utmärkts av många svar med 1åga värden och få svar med mycket höga värden. Detta resu1tat sammanfa11er med bi1den i tabe11 10-11.

1) Ett 1iknande resu1tat har visats för Livingstons data av Car1son (1975). Livingstons data representerar dock ett heit annat svarsmateria1 än det svenska som undersöks här. Se avsnitt 3.2. Snedhet definieras som där är det

m3/m23/2,

tredje och m3 m2 det andra centra1m0mentet. Excess e11er toppighet definieras som där är det

m4/må,

fjärde centra1momentet.

m4

Bilaga 3 247

32 visar som är Beräkningarna av excess i tabell på fördelningar

än normalfördelningen. Detta gäller för samtliga svarstoppigare Denna bild av fördelningar med positiv snedhet och grupperingar. utseende än normalfördelningen har även framkommit i mer toppigt

Carlsons (l975) undersökning av amerikanska data över prisför-

Det svenska materialet visar att den uppfattade inväntningar. flationstakten har ungefär samma snedhet och excess som den för-

väntade inflationstakten.

att kvinnor och män har olika bedöm- Det har tidigare framgått av den uppfattade och förväntade inflationstakten. De ningar också åt beträffande andelen vet ej svar. Enligt skiljer sig tabell 32 har fördelningarna för kvinnornas svar dessutom större

snedhet än männens fördelningar. Det finns således anledning att

misstänka att de svar som männen och kvinnorna lämnar kan vara

hämtade från olika fördelningar. Det är därför av intresse att

testa om det föreligger homogenitet mellan männens och kvinnornas

sätt att och förvänta inflationstakten. En sådan test uppfatta visar att fördelningarna för männens prisuppfattning skiljer sig

signifikant från kvinnornas fördelningar vid en signifikansnivå

på 0,i %.1)

Den viktigaste slutsatsen av detta avsnitt är att den uppfattade

inflationstakten följer en normalfördelning.

och förväntade inte

för de olika svarsgrupperna rörande prisuppfatt- Fördelningarna snedhet och ett toppigare utseende än norningen har en positiv

att detta är en test rörande homogenitet

l) Det bör observeras

hos två fördelningar. En annan typ av test rörande skillnader

och forvantade infla-

mellan männens och kvinnornas uppfattade

är att undersöka om uppfattade

tionstakt medelvardena for den En

och förväntade inflationstakten skiljer sig signifikant.

sig åt

sådan test visar att medelvärdena signifikant skiljer

samtliga regioner.

för den uppfattade inflationstakten for tre

detta storstads-

För den förväntade inflationstakten galler for svaren för övriga lan och skogslanen. Detta

länen men ej för varde för de svar som

resultat gäller angavs med_ett_numeri§kt

l till 50 %. Testerna ar utforda på 0,14-nivån. i intervallet

248 Bilaga 3

malfördeiningen. Fördelningarna förprisuppfattningen hos män förefa11er vara en annan än förde1ningen för kvinnornas svar. En praktisk rekommendation för ana1ysen av prisförväntningsbi1dningen är att tekniken att överföra kva1itativa prisförväntningsdata ti11 kvantitativa värden med hjä1p av antagandet om en norma1förde1ning av prisförväntningarna bör betraktas med en viss tveksamhet.

sou 1981:41 249 Bilaga 3

SAMMANFATTNING AV UNDERSUKNINGENA)

Den intervjuundersökning som presenterats här pekar på en rad resultat. Den fundamentala slutsatsen är att de svenska hushållen hyser en uppfattning om såväl den historiska utvecklingen av priserna som om den framtida utvecklingen vilken de i flertalet fall kan uttrycka i kvantitativa termer. Det är av ett grundläggande intresse för debatten om konjunkturpolitiken att kunna fastslâ detta.

Undersökningen har således visat att hushållen har vissa bedömningar rörande inflationens historiska utveckling och hyser vissa inflationsförväntningar. På detta generella plan sammanfaller resultaten med den accepterade uppfattningen inom den stabiliseringspolitiska litteraturen. En närmare granskning av resultaten visar på några nya och speciella slutsatser. Följande förhållande är av intresse.

Precisionen i prisuppfattningen. Genomsnittsvärdet för den uppfattade inflationstakten låg mycket nära den faktiskt registrerade prisändringen. Det är frestande att säga förvånansvärt nära. De g hushåll som svarade hade i genomsnitt en mycket av god bedömning

i

tillväxten i prisnivån. Det finns föga stöd för uppfattningen att allmänheten har någon typ av inflationsillusion,

E

dvs. att man inte 1 är medveten om eller är svagt medveten om förändringstakten i prisnivån. Precisionen hos allmänhetens prisförväntningar var dock inte lika god som hos den uppfattade inflationstakten. Den förväntade inflationstakten var förvisso lägre än den uppfattade, men den faktiska inflationstakten var i sin tur klart lägre än den förväntade.

Skillnader i prisuppfattningen. Undersökningen visade att det i vissa fall fanns markanta skillnader i bedömningen av prisrörelserna mellan olika grupperingar inom urvalspopulationen. De klaraste differenserna existerade mellan män och kvinnor och mellan olika åldrar. Kvinnorna hade som regel de högsta skattningarna

l) En sammanfattning på engelska av några centrala resultat av undersökningen finns i Jonung (l980).

250 Bilaga 3 sou 1931:41

av prisutvecklingen, vilket närmast kan förklaras med att kvinnor svarar för merparten av livsmedelsinköpen. Priserna på livsmedel steg snabbare än övriga komponenter av konsumentprisindex under l977. Ålder framstår vid sidan av kön som en väsentlig förklaringsfaktor. Med stigande ålder blir prisförväntningarna lägre. Den uppfattade inflationstakten var emellertid densamma för alla åldersgrupperingar. Övriga indelningar efter bostadsort, inkomst och barnantal gav inte upphov till några signifikanta skillnader i inflationsuppfattningen.

Osäkerhet. Hushållen visade en betydande osäkerhet när de skulle en numerisk skattning av prisutvecklingen, vilket framgår av göra den stora andelen vet ej svar. De kvalitativa frågorna orsakade däremot inte något liknande resultat - andelen vet ej svar var försvinnande liten. Osäkerheten föreföll dessutom vara ungefär lika stor för den uppfattade som för den förväntade inflationstakten.

i

Spridningen. Intervgupersonerna hyste olika uppfattning om infla- ; Standardavvikelsen för svarsvärdena var i de tionsutvecklingen. J fall hälften så stor bedömflesta omkring som den genomsnittliga

av inflationstakten. större skillnader i spridning

ningen Några 1

mellan olika grupper kunde inte registreras. Praktiskt taget alla

l

svar låg inom området l till 50 procents årlig tillväxt i pris- å

nivån. Inom detta intervall var multipler av fem det helt domi- l

nerande svarsalternativet. Statistiska tester visade att fördelav prisuppfattningen var normalfördelad.

ningen inte

Den uppfattade inflationstaktens betydelse. En rad ekonometriska tester klargjorde att den uppfattade inflationstakten var den mest centrala förklaringsfaktorn för den förväntade inflationstakten. Denna slutsats är konsistent med uppfattningen att prisförväntningsbilden är starkt influerad av ett autoregressivt element. Regressionsberäkningar visade också att ålder samt förväntningar om andra makroekonomiska variabler är signifikant relaterade till den uppfattade inflationstakten. Det bör också påpekas att undersökningen inte kan användas för att diskriminera mellan olika hypoteser rörande inflationsförväntningarnas tillkomst.

251 güaga 3

Det finns ingen svensk eiier utiändsk undersökning som är direkt jämförbar med den studie som presenterats här. Resuitaten från denna granskning är eme11ertid i re1evanta deiar samstämmiga med

siutsatser från oiika utiändska studier.])

Diskussionen här ovan har byggt på en enda intervjuundersökning. Det går därför inte att säga i viiken utsträckning som resultaten är av mer aiimän giltighet. Det är av största vikt att det görs kontinueriiga studier av den svenska a11mänhetens infiationsuppfattning. Tiiigången ti11 sådana serier är en förutsättning för att få ökade kunskaper om inflationsförväntningsbiidningen.

1) Den uppfattade och förväntade inf1ati0nens utveck1ing under åren 1978-1980 beiyses i biiaga 4 som också gör jämföre1ser med resuitaten som presenterades i denna biiaga.

Bilaga 3 253

TABELLER

Teorier för inf1ationsförväntningsbiTdningen . . . . . .. 2 Några ekonometriska studier som utnyttjar direkta mått på inf1ati0nsförväntningar . . . . . . . . . . . . ..258

3 Prisreg1eringskommittêns intervjuundersökning av hushå11ens uppfattning rörande den uppfattade och den förväntade prisutveck1ingen i januari 1978 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..259 4 Inf1ati0nstakten i Sverige 1972-1978 . . . . . . . . . . . . . ..26O

Hushå11ens uppfattning om prisutveck1ingen under de senaste 12 månaderna, dvs. under 1977, samt hushå11ens förväntningar om prisutveck- 1ingen under de närmaste 12 månaderna, dvs. - under 1978 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..260

E 6 Å1der och Uppfattad samt förväntad prisutveck- Svaren T1 och T3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..261

f 1ing. på fråga

7 Hushå11sinkomsten och uppfattad samt förväntad inf1ation. Svaren på fråga T1 och T3 . . . . . . . . . ..262 E 8 Förde1ningen av intervjusvaren på fråga T2 å och T4 för den uppfattade och förväntade

g prisutveck1ingen. Uppde1ning efter kön . . . . . . . . . . . ..263

9 Uppfattad och förväntad inf1ationstakt. Frekvenstabe11 för fråga T2 och T4 för svar som angav ett numeriskt värde för ökning i priser-

10 A11mänhetens uppfattning av inf1ationstakten under 1977. Frekvensdiagram för de svar som

11 A11mänhetens förväntade inf1ationstakt under 1978. Frekvensdiagram för de svar som angavs

12 A11mänhetens uppfattning om prisutvecküingen

under de senaste 12 månaderna, dvs. under 1977, samt a11mänhetens förväntningar om prisutveck- Tingen under de närmast kommande 12 månaderna, dvs. under 1978. Uppde1ning efter kön och bostadsort för de svar som angavs med ett nume-

13 Uppfattad och faktisk inf1ationstakt under december-februari 1977-1978. Svaren på fråga T2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ...268 14 Förväntad och faktisk inf1ationstakt under december-februari 1978-1979. Svaren på fråga T4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..268

- 254 Bilaga3 sou 1981:41

Sid. 15 Å1der och uppfattad inf1ati0nstakt under 1977 samt förväntad inf1ationstakt under 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde . . . . . . . . ..269 16 Å1der och uppfattad inf1at1onstakt för 1977 samt förväntad inf1ation under 1978 . . . . . . . . . . . . . . . ..270 17 Sambandet å1der och förväntad inf1ati0nstakt. Tre schematiska för1opp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..270 18 Hushâ11sinkomsten under år 1976 och uppfattningen om inf1ati0nsutveck1ingen under 1977 samt 1nf1ationsförväntningarna för 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde . . . . . . . . ..271 19 Barnanta1 och uppfattad inf1ationstakt under 1977 samt förväntad inf1ati0nstakt under 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..272 20 Den uppfattade inf1ationstakten under 1977. Frekvenstabe11 för de svar som angavs med interva11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..273 21 Den förväntade 1nf1ationstakten under 1978. Frekvenstabe11 för de svar som angavs med interva11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..274 22 Uppfattad och förväntad inf1ationstakt. Frekvenstabe11 för de svar som angavs med ett interva11 en1igt könsförde1ning .. . . . . . . . . .a . . . . . . . ..275 23 Uppfattad och förväntad 1nf1ation en1igt de 3 svar som angavs med interva11 och med ett 1 numeriskt värde. Svar på fråga T2 och T4 . . . . . . . . . . ..276 Å 1 24 Kön, region och uppfattad samt förväntad in- 1 f1ation en1igt de svar som angavs med inter-

25 Å1der och uppfattad samt förväntad inf1ationstakt för de svar som angavs med interva11.

26 Hushå11sinkomsten under år 1976 och uppfatt- i

om inf1ati0nsutveck1ingen under 1977 5 ningen samt inf1ationsförväntningarna för 1978 för de svar som angavs med ett interva11. Svar på fråga T2 och T4 .. . . . . . . . . . . . . ... . . . . . . . . . . . . . . . ..279 27 Den uppfattade och förväntade 1nf1ationstaktens bestämningsfaktorer. Skattning av mode11 1 och mode11 2 . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . . . . . . . . . . . ..280 28 Den förväntade inf1ationstaktens bestämningsfaktorer. Skattning av mode11 3 och mode11 4 . . . . . . ..281 29 Den uppfattade och förväntade inf1ationens bestämningsfaktorer. Ovägd och vägd ana1ys av svaren som angav 5-20 procents förväntad in-

Bilaga 3 255

30 Attitydfrågorna rörande den framtida ekonomiska Sid. utveck1ingen i statistiska centra1byråns undersökning av hushå11ens inköpsp1aner i januari 1978 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..283 31 Den förväntade inf1ati0nens bestämningsfaktorer för svaren som angav 5-20 procents förväntad inf1ati0n. En test av m0de11 5 - › - - - - - - - - - - - - - - - . - - - .-284 32 Snedhet och excess hos den uppfattade och för-

257 Bilaga 3 Tabe11 1. Teorier för inf1ationsförväntningsbiIdningen.

pe är den förväntade och pa den faktiska ti11växten i prisnivån,

står för den förväntade

p%+1

infiationen för perioden t+1 som hå11s vid tidpunkten t

Autoregressiva förväntningar: Förväntningar baserade på enbart tidigare inträffade prisändringar.

Genere11 form: =

p§+]

där är en vikt

g Wi p%_i wi

1: O

Extrapoiativa/regressiva förväntningar: *

p§+i :G0 “i på *°2 (på på-1)

Förväntningarna är grundade på den tidigare inträffade prisändringen, en korrektion för -

pg, pius trendutveckiingen av prisnivån, där az (pâ p%_])

är korrektionen för trenden.

Några specia1fa11:

ao = 1, = 1, 0 extrapoiering av trenden

o] 02 = 0, = 1, 0 regressiva

ao a] 02 förväntningar

= = 0, = 1 statiska

ao az a] förväntningar

Adaptiva förväntningar (error-1earning): - = B -

p§+1 på (pi pi)

Förändringen i prisförväntningarna meiian tidpunkten t och t+1, är en funktion

(på+1 på), av den tidigare periodens prognosfei,

där -

(på är progn0sfe1et

på) och B en parameter.

Ratione11a förväntningar:

Förväntningar grundas på ti11gäng1ig “re1evant information vid pr0gn0sti11fä11et dvs.inte på enbart inträffade

(It), tidigare ändringar i prisnivån.

= E

p§+1 (p%; It)

Rationelia förväntningar minimerar det förväntade värdet av skiiinaden me11an i den förväntade och den faktiska infiationstaktenz i e - 2 min E

(pt pâ)

258 3 S()lJ 1981:41 Bilaga

cowpesmcox

_

Føwuom

.^Nmm_v

corpmpcmmmga

;oo

.wncøxøam

ucm

cm=o_mm:xm_u

Loucmg compgøu

.Lmmc_cxnm;wu:::n;mp:_

.;m:n_

cm

u_Eo:oum

:U0

om

;øm=_=g=mLn%m=o_pm_»=_

.gmmrxa

.=mm=_=upwaw=p_

pm_Lo

;oo

.:øm_:u_z

.gmmuømmucmg .gmmummwpcmg cowuszmcox

mcwcwLxmon

vm__aa

Lmm_La

.wucmxmam

;pm

.Lm:m_

mo m mo mm ma wa wa wa wa

ma wa cm wa

›pwmLm_c:

Lmaxp

mu:u_pm:H

.^mmm_v

gm;

Lmuxmmww Lmuxwmwm

»ams

øxmpo

Lmm:w:u:mLnmm:omum_w:+ Lmm:w:u:mLmmm:owumFm:w Løm:m:u:m;nmm=o_uø_m:m ;øm:w:p:mLm+m:owum_+=w ;mm=_=p=wLn+m=o_pø_$=_

v_

.gmmmuoaxsmmc_:u:mLnmm:o_uø_+:w

ø

wEø____3

.cmm=_:xumu;nm;=um;mpu__

.:oumm:m_4

.;m_Lomummcw=p=m;m»m:owpmFmc_

maxmL_u Eocmm

.._m.r_ompm9:=a=m;©umt=.

mu:u_um:H

mu__mpm:øEEmm

:oo

› m

Lønppxcpz

mp___w;Lm

m;mmcw:ucmLmmm:omuø_w:_ mLøm:_=pcm;nwmcowum_»:w

m_L+ma

:wo:_=xnm;wv::

m

gugmwmom

ø ø ø ø

mp__mgw:mEsmm

_

Lw F

som som

gouxmwmm

m::_w

;mpxommm ;muxmwmw :mpxw$mm ;opxm$çø

apmv

mxwFo mx__o 3.1.0

;m_v=pm

vas

_m_uom

:wm=w=_;xmmn

som

umuwmm :w__mnøu

m

mmmH.^NNm_v

Lmm:_cu:mLnçm:o_uø_+c_

F

Lm_Lommvwp

mxm_Lpmso=oxm

om

mumgmzxpmcox

_ap;

cam_ mmm_ ma_

mc;m_u:pm

ana_ mNm_ mmm_ mmm_ mmm_ mxm_ nam.

Fwpcuøz

.m:L:on_mz

mv

mgmwz

som

umccm

Fymp F__u

Fmugumz

mo

Lmgopcmmogamg

mp.ø;m

Amazon: mEøI._._.3

.N

mmcon Lo_›m›

www

;m_Lmmmuwp

ucmrn

Lmmcmxmmmm

;oo

›p_m;w_::

;oo

__mnøh

;oo :U0 ;oo ;oo

Lnmcmg

T

apan

wLøppø$;nm ›xmo:L:P

_v=mz

›xmoc;:h

mv

mccrm

comnwø mnoumo Lmumza Fmasuøx Lmpmza mtcmo

vw

mpxm »ams

gm

.m.m

mv.

namn

mmmwu

m:oumm=__4 sugmmmmm

mpxmL_a pu_:mm

Muut

omm m

muøumm:_=p:mLnm

Ȋn

m:oumm:+_4 ngmpcmssog

ø

az_ 185

Bilaga 3 259 S()lJ 1981:41

intervjuundersökning av hus:

Tabe11 3.

Prisregieringskommittens och den for-

den

hâ11ens uppfattning rorande uppfattade

1 Januari 1978 väntade prisutveckiingen

Ti11 s1ut ska11 jag stä11a några frågor på uppdrag av prisregleringskommittên.

Hur anser Ni att priserna i a11mänhet har utveck1ats under de senaste 12 månaderna? Anser Ni att de har ökat, minskat e11er varit ungefär oförändrade? UKAT MINSKAT VARIT OFURÃNDRADE

Hur många procent anser Ni att de har ökat/minskat? INTERVALL FÅR ANGES . . . . .. procent 98 VET EJ

Hur tror Ni att priserna i a11mänhet kommer att utveck- Fråga T3 1as under de närmaste 12 månaderna? Tror Ni att de kommer att öka, minska e11er vara ungefär oförändrade? 1 UKA MINSKA VARA OFURÄNDRADE

Hur många procent tror Ni att de kommer att öka/minska? INTERVALL FÅR ANGES . . . . .. procent 98 VET EJ

Kommentar: Frågorna T1-T4 utgjorde ti11äggsfrågor i statistiska centra1byråns undersökning av hushåiiens inköpspianer i januari 1978. Det fuiiständiga frågeformuiäret samt en presentation av svaren finns i Statistiska meddeianden P 1978:7.2.

beräknad i ko1umn (2) som den år1iga procentue11a förändringen från december månad ti11 december månad ett år senare. De bägge metoderna ger i stort sett samma inf1ationstakt.

Tabe11 5. Hushå11ens uppfattning om prisutveck1ingen under de senaste 12 månaderna, dvs. under 1977, samt hushâ11ens förväntningar om prisutveck1ingen under de närmaste 12 månaderna, dvs. under 1978

Svaren på intervjufråga T1

Intervjupersoner som Anta1 I procent av to- Ä tror att: ta1a anta1et svar J

m 2)

1 1

har ökat: 8 232 99

i

priserna

Svaren på intervjufråga T3

Bilaga 3 261 Tabe11 6. Å1der och uppfattad samt förväntad prisutveckling. Svaren på fråga T1 och T3. Pr0centue11 förde1ning inom varje åldersgrupp Å1ders- Uppfattad prisutveck1ing under de Förväntad prisutveck1ing under de

0,7

snittsvärdet

är summan av k01umnerna (2)-(5) inte nödvändigtvis Kommentar: På grund av avrundning 1ika med 100. B0rtfa11en har inräknats i gruppen vet ej. Ett fåta1 perso-

ner i interva11en 17 år e11er yngre och 75 år e11er ä1dre är inte med-

tagna vid beräkningen av tabe11en.

262 Bilaga 3 S()lJ 1981 :41

.sms “ppm

N_

mfåmcgn;

...B

Lmssox

5 Ä wa ma 3 T_ .á wo Wo .wo No

mumøegmc

ä:

m=Lmm_;a :st

:måçmuogm

mn

mnmxccm

A8 3 Z å o; Nm m; Nm 3 m: 3

;musa

ppm

age,

.S

;exp

.to

som

uxmpm:o_um_»:_

mxwss

E. E .wo No ño m5 m... o I. io ?o i.

mmm:

Lw:owLoa:n;mu:H

Nám Em få 3a T8 ...s mä m.: m.: Nä

umpcw;nm

3..._ GV

:masa

.FE ;se

.ams

...oB2u:__

ugn; ...8

wummcwm

ä?

øcgwmwga

umaçwgnw

N_

av -..Ps

ppm

wo Wo Wo

wvmgucm

.s m; 0.0 f_ .to m... m5 i.

;musa 9:2,

Log»

ä.:

som

umppøçaa:

uxmpm:o_um_m:w

øx

pmårs..

:OOCOOOOOOO

Lm:om;ma:n;mp:H

.to

aazgmumsoxcm

mä m.mm N.mm _.mm N.mm m.mm q.mm N.mm m.mm «.mm pay...

vmppmmaaz

çmpmeoxcwmiwñâ

mn;ø

_

soc_

Locogx

gm

S

.N ;ma

å om_

rop E om_

om om oc om om om oo_

- cm

pmsox=H

:me:

-

ooo

wåra_

F 0_ om om cv om om om oo_ ;ms

- Bilaga 3

av intervjusvaren på fråga T2 och T4 för den uppfattade TabeH 8. Fördelningen uppdelning efter kön och förväntade prisutvecklingen.

Absolut fördelning:

inflationstakt: Förväntad inflationstakt: Svarsalternativ Uppfattad

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

(2) (3) (H) (5) (6) (1)

Svar som angavs med

ett numeriskt värde:

Svar som angavs med

intervall:

Svar: vet ej

Totala antalet svar:

Relativ fördelning:

Män Kvinnor Totalt Kvinnor Totalt

Svar som angavs med ett numeriskt värde: 55,3 % 48,2 % 52,0 % 59,0 % 51,0 %

Svar som angavs med % 23,1 % 27,6 28,2 % 21,1 intervall: 31,6

vet % 28,7 % 20,5 12,9 % 27,9 Svar: ej l3,l

l00 100 lO0 100 100 Totalt

Ovanstående tabell Kommentar: Se tabell 3 för en beskrivning av intervjufrågorna. har varit eller på tabell 9 och 22. Svar som angav att priserna bygger och att har minskat eller kommer kommer att vara oförändrade priserna från tabell 8 och 9. Det är ett mycket litet att minska är uteslutna svarsalternativet att priserantal svar som utelämnats utom vad gäller T3. Se tabell 5. Det finns anna kommer att vara oförändrade på fråga att tro att åtskilliga intervjupersoner här har blandat ihop ledning och många gånger menat att inflationstakten nivå och förändringstakt - kommer att vara oförändrad. Se resonemanget i av- - inte prisnivån

snitt 4.3.

264 Bilaga 3

Tabe11 9. Uppfattad och förväntad inflationstakt. Frekvenstabe11 för T2 fråga och T4; för svar som angav ett numeriskt värde för i ökning priserna en1igt könsuppde1n1ng

Inflationstakt Uppfattad inf1ationstakt Förväntad inf1ati0nstakt

Svar Svar T0ta1a Svar Svar Totala av av anta1et av av anta1et män kvinnor svar män kvinnor svar

/x ._a \./ (2) (3) (4) (5) (6) (7)

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 IX) -4

IKDS©SQ

l--\l-4©-'©

ON @

UOFVRJIVIVIYNJINDRJ @\D®\JO“IUIJ(›JINJ

I I

å (a.)

nano-amma:

%\I\IG1UIå-UOO

ICDS-©-JS\II\JQJI

®U1®®©UI@U1

I\)

I l

90 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. & därutöver

Summa 2970

sou 1931:41 Bilaga 3 265 Tabe11 10. A11mänhetens uppfattning av inf1ationstakten under 1977. Frekvensdiagram för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Diagrammet omfattar de svar som 11gger inom interva11et 1-50 procents ökning per år

2 3 4 5 6 7 8 910111213141516171819202122232425 30 35 40 45 50 Uppfattad inflationstakt, procent

266 Bilaga 3

TabeH H. AHmänhetens förväntade inflationstakt under 1978. Frekvensdiagram för de svar numeriskt värde. Diasom angavs med ett omfattar de svar som ligger inom grammet _ü- intervaHet 1-50 procents ökning per år

IW i??

01 2 3 4 5 6 7 8 91011121314151617181920212223242526527 30 35 40 50 Förväntad inflationstakt, procent

S()lJ 1981:41 Bilaga 3 267

Tabe11 12. A11mänhetens om prisutveck1ingen under de uppfattning senaste 12 månaderna, dvs. under 1971 samt a11mänhetens förväntningar om prisutveck1ingen under de närmast kommande 12 månaderna, dvs. under 1978. Uppdelefter kön och bostadsort för de svar som angavs ning med ett numeriskt värde. Procentue11 ökning per år. Standardavvike1sen inom parentes.

Uppfattad inflationstakt:

Bostadsort Män Kvinnor Samtliga

Storstadslän: 13.93 (5.86) 15.64 (8.53) 14.73 (7.29) Skogslän: 13.49 (5.44) 15.84 (9.85) 14.49 (7.72) övriga län: 13.71 (5.55) 15.28 (7.94) 14.35 (6.68)

Hela landet: 13.75 (5.65) 15.54 (8.58) 14.53 (7.13)

Förväntad inflationstakt:

Bostadsort Män Kvinnor Samtliga

Storstadslänz 10.64 (4.50) 11.52 (6.42) 11.04 (5.48) Skogslän: 10.22 (4.36) 11.10 (7.31) 10.60 (5.81) övriga län: 10.69 (5.65) 11.30 (6.57) 10.94 (6.05)

Hela landet: 10.58 (5.00) 11.35 (6.65) 10.92 (5.79)

Kommentar: Tabe11en omfattar de svar som 1igger inom interva11et 1-50 ökning per år en1igt tabe11 9. Anta1et procents svar som därigenom utes1utits är ut0m0rdent1igt 1itet. Svaren beträffande den uppfattade inf1ati0nstakten byg- 4 247 svar, därav 2 392 av män och ger på samman1agt 1 855 av kvinnor. Svaren rörande den förväntade inf1ationstakten omfattar 4 187 svar, därav 2 375 av män och 1 812 av kvinnor.

268 Bilaga 3

Tabe11 13_ Uppfattad och faktisk inf1ationstakt under december-februari 1977-1978. Svaren på fråga T2. Procent per år.

Uppfattad inf1a- 1 konsumentprisindex ökning ökning av livsmedelspriserna tionstakt enligt intervjuundersök- dec 1976- jan 1977- feb 1977- dec 1976- jan 1977- Feb I977ningen för 1977 dec 1977 jan 1978 feb 1978 dec I977 feb jan 1978 1978

(I) (2) (3) ((1) (5) (6) (7)

|h, 16,2 16,7 16,4

Kä11a: Ko1umn (1) se tabe11 12, övriga ko1umner statistiska centra1byrâns konsumentprisindex_

Kommentar: Vid pr0centue11a jämföre1ser över årsskiftet har frånräknats effekterna av att indexta1en justerats me11an december och januari med an1edning av b1.a. under det gångna året inträffade förändringar i konsumtionens sammansättning. Tar man hänsyn ti11 dessa justeringar b1ir som rege1 den registrerade inf1ationstakten några ti0nde1s procent 1ägre. För perioden januari 1977-1978 anger ti11 en inf1ati0nsexempe1 1ångtidsindex takt 0,2 procent mindre än i tabe11en här ovan. Undersökningsperioderna för för konsumentprisindex 1978 var den 9-15 januari samt den 13-19 februari. Intervjuundersökningen under genomfördes perioden 16-23 januari 1978.

Tabe11 14. Förväntad och faktisk inf1ationstakt under december-februari 1978-1979. Svaren på fråga T4. Procent per år.

Förväntad inflaökning i konsumentprisindex ökning av livsmedelspriserna tion enligt in-

tervjuundersök- dec 1977- jan 1978- feb 1978dec 1977- jan 1978- feb 1978ningen för 1978 dec 1978 jan 1979 feb 1979 dec 1978 jan 1979 feb 1979

(1) (2) (3) ((1) (S) (6) (7)

10,9 7,6 5,9 6,0 5,6 3,8 3›3

Kä11a: Se tabe11 13.

Kommentar: Se kommentar ti11 tabe11 13. Undersökningsperioderna för konsumentprisindex för 1979 var den 15-21 januari samt den 12-18 februari.

sou 1981:41 269 Bilaga 3

Tabe11 15. Å1der och uppfattad inf1ationstakt under 1977 samt förväntad 1nf1ationstakt under 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Standardavvike1serna inom parentes.

Uppfattad inf1at1ons- Anta1 Förväntad 1nf1at10ns- Anta1 takt under 1977 1 % svar takt under 1978 1 % svar

okn1ng per år. Anta1et svar som därigenom utes1utits är utom0rdent1igt 11tet. Tabe11en bygger på samman1agt 4 247 svar, därav 2 392 av män och 1 855 av kvinnor.

svar 1 1-17

Ett interva11et är och fyra svar 1 interva11et 75-99 år är

jnte medtagna 1 ko1umn (2). Två svar 1 interva11et 0-17 år och tre svar

1 75-99 år är inte

1nterva11et medtagna i ko1umn (4). Dessa uppgifter in-

går dock 1 genomsnittsvärdena 1ängst ned i tabe11en.

270 Bilaga 3 sou 1981:41 TabeH 16. Ålder och uppfattad inñationstakt för 1977 samt förväntad inñation under 1978. Inñationstakt 1 procent/år.

Uppfattad inflationstakt för 1977

X

Förväntad inflationstakt under 1978

I l I l | | 1 | | l l : I I I I I I I ;År I 18-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74

KäHa: Se tabeH 15.

TabeH 17. Sambandet å1der och förväntad inñationstakt. Tre schematiska för10pp

Förväntad in- Förväntad in- Förväntad inflationstakt flationstakt flatlonstakt

.Ä

\

Kommentar: Kurva I antager att 1nf1at10nstakten varit stigande. Kurva II

selçu1ärt

bygger på antagandet att inñationstakten var1t en 1âng

konetant under

tid. Kurva III förutsätter att inñationstakten var1t seku1art faHande.

sou 1981:41 Bilaga 3 271

Tabe11 18. Hushå11sinkomsten under år 1976 och uppfattningen om inf1ationsutveck1ingen under 1977 samt inf1ationsförväntningarna för 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Standardavvike1serna inom parentes.

inkomsten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppfattad genomsnitt- Förväntad genomsnitt- 1ig inf1ati0nstakt: 14,53 1ig inf1ationstakt: 10,92

Tota1a anta1et svar 4 247 Tota1a anta1et svar 4 187

Kommentar: Tabe11en omfattar de svar som iigger inom interva11et 1-50 procents ökning per år. Anta1et svar som därigenom utes1utits är utomordent1igt 1itet. Tabe11en bygger på samman1agt 4 247 svar, därav 2 392 av män och 1 855 av kvinnor. Hushå11ens inkomster omfattar 1ön, röre1seink0mster och pension innan skatten var dragen. Det före1igger endast 27 svar från gruppen ingen inkomst i ko1umn (2) och 32 svar i ko1umn (3) vi1ket i bägge fa11en motsvarar mindre än en procent av det t0ta1a anta1et svar. Uppgifterna för denna kategori i tabe11en bör därför användas med försiktighet.

272 Bilaga3

Tabe11 19. Barnanta1 och uppfattad inf1ati0nstakt under 1977 samt förväntad inf1ati0nstakt under 1978 för de svar som angavs med ett numeriskt värde. Standardavvike1sen inom parentes.

Uppfattad inf1a- Anta1 Förväntad inf1a- Anta1 tionstakt under svar tionstakt under svar 1977 1 procent 1978 i procent (1) (3) (3) (4)

Utan barn: 14,37 (7,16) 10,66 (5,74) Med barn: 14,77 (7,09) 11,28 (5,34)

Sammantaget: 14,53 (7,13) 10,92 (5,79)

Kommentar: Tabe11en omfattar de svar som 1igger inom interva11et 1-50 procents ökning per år. Anta1et svar som därigenom utes1utits är ut0m0rdent1igt 1itet. Gruppen med barn omfattar barn som ännu ej fy11t 18 âr.

o.. .LW

;wa mm

_Emuoå

Nm

mm -Lmu=_

NN w;n

.:m...wuc_

cm mN ä

mm=m

ams

Løm

33:a mgh

m3.

som

.m__mgmzm._muc_

m .kamp

...mä

gong:

av 2

...om

Nm mån

=o_uø_w:w

om som

:maåmcmäxogm

m:

mucmooga

mumauz:

S

om

.mmmw

s

;uo .En

et. F

;musa ...EJ

D

:ø__m2

mmm mmmoø

cmåøumzopumic..

m.. gmmmm_

ü som »cwuoä

z gmm

:m

muøuufaa:

om

Lmuummso

8 måBm

:om

mcmgmzs

cmppmnøk

.om m 3

Lom:mgm.._m›._wuc.

Zona»

ugmucmssox

uwgucs

o _ m m v m 0 5 m m

PSO

asså

N _ L o_ Z u_ 2 E. m.. E S. E 2 8 ä. mm om mm 8 om

274 3 SOU1981 :4l Bilaga

VgZNgvMr-ogrzouowmr-

.LW

än_

mmm>m

m

pcmuoå w

gmm

.mcmLm__mLmucr

;E5355

0_

ppm

Fm

.mmmp

ume

mom mLn

Long:

som

många

o

om

m

:o_um_w:T

som

v

Løm

mum_mu__wu

ou m

vmp:mLnm

...om ;mc

Nmw

F_ Lmm

mucmuoga

:maøpmcmâxmgm

mppmo

Fm

om

wo_ ;oo

.ucmuoga

F_ F

og

...musa cm»_me

mmm

cm

mm

Lwmm__ mggnuw

cmuxmpmcEumTEW

m__

som

mm

Lmm

w=mLm__øLmp;w

No

Lmppmmeo

vw

mumucmgnw

mgn

mv

m cm

cm__wnm»

:mo mv

nos

Lmmcm;o_pøLwucH

N o

.FN

Ugmucmssox

Zapf.

umesam

umgn

F

HMLUCD

0 N m v m 0 N m m

0_ F_ N_ mh q_ m. w_ N_ m_ m_ om mm om mm ov om

sou 1931:41 Bilaga 3 275

Tabe11 22. Uppfattad och förväntad 1nf1ationstakt. Frekvenstabe11 för de svar som angavs med ett 1nterva11 en11gt könsförde1n1ng

ONwOO

5 17 11 5 18 200 00 U1 19 _. O 20 h) _.

mooowo-Imooookooomoowmox

I\J .a

GGGTVOOGC-CUOGKOGC4-J |\J®©l\)O\©-4\J®-C)®©Cb)-4

_.n

-©®-l\)r\)f\74®\l-'U'|4-4O\

äbbwwwwmmmmmm JICA›®(D§D00®(DO\U1-Iwl\)

...r

_.1

T0ta1a antalet svar: 1 373

Kommentar: Tabe11en består av genomsnittsvärden för den undre och den övre 1nterva11gränsen som intervjupersonerna angav. Svaren har avrundats t111 närmaste he1ta1.

276 Bilaga3

Tabe11 23. Uppfattad och förväntad inf1ation en1igt de svar som angavs med interva11 och med ett numeriskt värde. Svar på fråga T2 och T4. Standardavvike1sen inom parentes.

Uppfattad inf1a- Genomsnitt1ig Förväntad inf1a- Gen0msnitt1ig tionstakt för 1977 1ängd på inter- tionstakt för 1978 1ängd på inter- Procent per år va11sområdet Procent per år va11s0mrådet Procentenheter Procentenheter (1) (2) (3) (4)

Interva11svar:

13,05 (5,64) 4,34 (2,56) 9,74 (4,81) 3,91 (2,47)

Svar med ett numeriskt värde:

14,53 (7,13) 10,92 (5,79)

Kommentar: Tabe11en omfattar de svar som angavs med interva11 be1ägna inom området 1-50 procents ökning i priserna per år. Anta1et svar som utes1utits är mycket 1ågt. Den genomsnitt1iga 1ängden på interva11området är beräknad som ski11naden me11an den övre och undre interva11gränsen för svaren. K01umnerna (1) och (2) för interva11svaren är baserade på 2 267 svar och ko1umnerna (3) och (4) på 1 888 svar. Konstruktionen av svaren med ett numeriskt värde är beskriven i kommentaren ti11 tabe11 12.

Bilaga 3 277

Tabe11 24. Kön, region och uppfattad samt förväntad inf1ati0n en1igt de svar som angavs med interva11. Svar på fråga T2 och T4. Standardavvike1sen inom parentes

Män: Kvinnor: Bostadsort Uppfattad inf1a- Genomsnittlig Uppfattad inf1a- Gen0msnitt1ig tionstakt 1977 interva11ängd tionstakt 1977 interva11ängd (11 (2) (3) (4) (5)

St0rstads1än 12,74 (5,01) 4,12 (2.53) 13,73 (6,10) 4,77 (2,72) Sk0gs1än 12,26 (4,90) 3,91 (2,25) 13,79 (7,02) 4,96 (2,91) övriga 1än 12,60 (4,76) 4,07 (2,32) 13,72 (6,93) 4,71 (2,73) He1a 1andet 12,60 (4,88) 4,06 (2,39) 13,74 (6,58) 4,77 (2,75)

Förväntad inf1a- Förväntad inf1ationstakt 1978 tionstakt 1978 Storstads1än 10,02 (4,72) 9,71 (5,01) Skogs1än 9,50 (4,71) 10,86 (6,80) övriga 1än 9,33 (3,82) 9,69 (5,23) He1a 1andet 9,64 (4,37) 9,87 (5,40)

Kommentarzse kommentaren ti11 tabe11 22. Jämför med tabe11 13 som omfattar de svar som angavs med ett numeriskt värde

278 Bilaga 3 sou 1981:41

Tabell 25. Ålder och uppfattad samt förväntad de svar som

inflationstakt for angavs

med intervall. Svar på fråga T2 och T4. Langden på intervallområdet 1 procent inom parentes

Kommentar: Tabellen omfattar de svar som angavs med intervall inom området 1-50 pro-

cents okning per är. Antalet svar som därigenom uteslutits är utomordentligt litet.

Jamfor med tabell l5 som omfattar de svar som angavs med numeriskt värde.

sou 1981:41 Bilaga 3 279

Tabe11 26. Hushå11sinkomsten under år 1976 och uppfattningen om inf1at1onsutveck- 11ngen under 1977 samt inf1ationsförväntningarna för 1978 för de svar som angavs med ett interva11. Svar på fråga T2 och T4. Längden på interva11området 1 procentenheter inom parentes.

Inkomst per år i Uppfattad inf1at10nstakt under Förväntad inf1ationstakt under 1 000 ta1 kronor 1977 1 procent: 1978 1 procent: Män Kvinnor Män Kvinnor (1) (2) (3) (4) (5) mindre än 10 12,00 (4,16) 14,21 (6,04) 9,46 (3,94) 10,42 (4,05) 10 - 20 11,07 (3,67) 14,84 (4,76) 8,92 (4,16) 10,36 (3,90) 20 - 30 11,74 (4,23) 13,66 (4,93) 8,68 (3,48) 11,56 (5,25) 30 - 40 11,52 (3,68) 14,30 (4,68) 9,45 (3,52) 10,11 (4,37) 40 - 50 13,49 (4,30) 13,31 (4,64) 9,90 (3,75) 9,55 (4,44) 50 - 60 12,33 (3,74) 14,07 (5,05) 9,04 (3,41) 9,46 (4,42) 60 - 80 12,88 (4,26) 13,90 (4,93) 9,62 (3,56) 9,77 (4,24) 80 - 100 12,88 (4,04) 13,14 (4,67) 10,40 (3,80) 10,00 (4,35) 100 - 120 12,32 (4,03) 12,43 (4,32) 9,31 (3,55) 9,40 (4,21) mer än 120 13,34 (4,26) 13,06 (4,21) 10,58 (4,30 ) 9,23 (3,47)

Kommentar: Se kommentaren ti11 tabe11 22. Jämför med tabe11 18 som omfattar de svar som angavs med numeriskt värde.

280 Bilaga 3 sou 1981:41

Jabe11 27. Den uppfattade och förväntade infiationstaktens bestämningsfaktorer. Skattning av mode11 1 och mode11 2. Standardfe1en inom parentes.

Mode11 1. Uppfattad inf1ation Mode11 2. Förväntad inf1ation Svarsgrupp: Svarsgrupp: Koefficient I II III I II III

(intercept) 13,670 13,431 13,788 11,821 12,244 11,599 *

(kön) 1,453* 0,975* 1,854* 0,285 0,159 0,374*

(inkomst) 0,143 0,161 0,014 0,338 -0,235 0,542* (inkomst) 0,003 -0,086 -0,118 0,688* 0,308 0,812*

Ik

(â1der) -0,010 -0,010 -0,005 -0,051 41,053* -0,053*

0,012 0,007 0,016 0,026 0,029 0,025 Anta1 svar 6 019 2 179 4 174 6 513 1 834* 4 679

Kommentar: Intervjusvaren har de1ats upp i tre grupper: svar, in- (I) samtiiga (II) terva11svaren och (III) svaren som angav ett numeriskt värde. Intervjupersonernas inkomster har här de1ats upp i tre kategorier: 1åg- inkomsttagare (50 000 kronor och mindre), mede1inkomsttagare (50 000 80 000 kronor) samt höginkomsttagare (mer än 80 000 kronor). Inkomstuppgifterna gä11er för hushå11ets inkomst under 1976. Intervjupersoner som uppgivit att hushå11ets inkomst är 1ika med no11 har utes1utits ur analysen. En asterisk markerar en koefficient som är signifikant ski1d från no11 på 5-procentsnivån.

281 Bilaga 3

Tabe11 28. Den förväntade 1nf1at1onstaktens bestämningsfaktorer. Skattning av m0de11 3 och mode11 4. Standardfe1en inom parentes.

M0de11 3. Förväntad 1nf1at1on M0de11 4. Förväntad 1nf1ati0n Svarsgrupp Svarsgrupp I II III I II III Koefficient

a (intercept) 3,656 3,691 3,702 5,625 5,902 5,510

ao (p”) 0,447* 0,519* 0,446* 0,445* 0,517* 0,443*

Kommentar: Se konmentar ti11 tabe11 27. pu står för den uppfattade inf1ati onstakten.

282 Bilagaj

Tabe11 29. Den uppfattade och förväntade iufêationens bestämninqs faktorer. Ovägd och vägd analys av svaren som angav 5-20 procents förväntad infiation.

(intercept) (uppfattad (kön) inf1ation) (T) (2) (3)

Mode11 1 Uppfattad inf1ati0n ovägda data vägda data

M0de11 2 Förväntad inf1ation ovägda data vägda data Mode11 3 Förväntad inf1at10n

ovägda data 0,468* vägda data 0,468*

Mode11 4 Förväntad 1nf1at10n

ovägda data 5,33 0,469* -0,029 -0,025* 0,24 vägda data 5,32 0,470* 0,010 -0,026* 0,24

Kommentar: Beräkningarna omfattar en sammans1agning av 1nterva11svaren och de svar som angavs med ett numeriskt värde, dvs. enbart svarsgrupp (III) i tabe11 27 och 28. Dessa tabe11er bygger på svaren i interva11et 1-50 procents inf1ati0n. Se kommentarerna ti11 tabe11 27.

Bilaga 3 283

Tabe11 30. Attitydfrågorna rörande den framtida ekonomiska utveck1ingen i statistiska centra1byråns undersökning av hushå11ens inköpsp1aner i januari 1978.

Fråga 43 Hur tror Ni den ekonomiska situationen b1ir i Sverige under de närmaste 12 månaderna? Tror Ni den b1ir bättre, sämre e11er ungefär som nu?

1 BÄTTRE 2 UNGEFÄR SOM NU 3 SÄMRE 4 VET EJ

Fråga 44 Tror Ni att det under de närmaste 12 månaderna kommer att vara svårare e11er Tättare att 1åna pengar i bank e11er att få kredit för avbeta1ningsköp, e11er kommer det att vara ungefär som nu?

LÄTTARE UNGEFÃR SOM NU SVÃRARE VET EJ

Fråga 45 Tror Ni att arbets1ösheten i Sverige under de närmaste 12 månaderna kommer att minska, öka e11er vara ungefär som nu?

MINSKA UNGEFÃR SOM NU ÖKA VET EJ

En närmare beskrivning av svaren på dessa frågor finns i Hushå11ens inköpsp1aner januari 1978, Statistiska medde1anden P. 1978:7.2

284 Bilaga 3

Tabe11 31. Den förväntade inf1ati0nens bestämningsfaktorer för svaren som angav 5-20 procents förväntad inf1ati0n. En test av m0de11 5.

Koefficient Ovägda data

(intercept) 4,97

(uppfattad inf1ati0n) 0,463*

(kön) -0,133

(å1der) -0,026*

(det ekonomiska 1äget b1ir bättre) 0,108

(det ekonomiska 1äget b1ir sämre) 0,406*

(det b1ir 1ättare att 1åna pengar) 0,000

(det b1ir svårare att 1åna pengar) 0,257*

(arbets1ösheten kommer att minska) -0,101

(arbets1ösheten kommer att öka) 0,304*

R2 0,25

Anta1 svar 4 733

Kommentar: För en beskrivning av frågorna se tabe11 30.

Tabe11 32. Snedhet och excess hos den uppfattade och förväntade inflationstakten

Uppfattad inf1ati0nstakt: Förväntad inf1ati0nstakt: Män Kvinnor Samtñiga Män Kvinnor Samt1iga (1) (2) (3) (4) (5) (5)

Snedhet 2,27 2,44 2,71 2,60 2,86 2,93 Excess 14,50 11,76 15,34 18,68 19,67 21,54

Kommentar: En av och

beräkning snedhet excess giordes även med en upp-

de1n1ng på skogs1än 1än. I stort sett

storstads1an, och övriga

samma b11d framkom som 1 tabe11en har ovan. Tabe11en täcker svar som angavs med ett numeriskt värde.

sou 1981:41 285 Bilaga 3

LITTERATURFURTECKNING

Assarsson, B.,(l977),0m konsumentprisindex representativitet, stencil, Nationalekonomiska institutionen, Lund.

Assarsson, B.,(l980),The Relationship between Inflation and the

Variability of Relative Price Changes: The Case of Sweden, Stencil, Nationalekonomiska institutionen, Lund

Barro, R.J.,(l976),Rational Expectations and the Role of Mone-

tary Policy, Journal of Monetary Economics, s. l-3l.

Carlson, J.A.,(l975),Are Price Expectations Normally Distribu-

ted?, Journal of the American Statistical Association, S. 749-54.

Carlson, J.A.,(l977),A Study of Price Forecasts, Annals of

Economic and Social Measurement, s. 27-56.

Carlson, J.A. och Parkin, M.,(l975),Inflation Expectations,

Economica, s. 123-38.

Cukierman, A. och wachtel, P.,(l979), Differential Inflationary Expectations and the Variability of the Rate of Inflation: Theory and Evidence, American Economic Review, s. 595-609.

Danes, M.,(l975),The Measurement and Explanation of Inflatio-

nary Expectations in Australia, Australian Economic Papers, s. 75-87.

Defris, L.V. och Williams, R.A.,(l979),The Formation of Consumer

Inflationary Expectations in Australia, Economic Record, s. l36-48.

de Menil. G. och Bhalla, S.,(l975),Direct Measures of Popular

Price Expectations, American Economic Review, s. 169-80.

Figlewski, S. och waohte1,P.,(l978),The Formation of Inflatio-

nary Expectations, stencil, New York Graduate School of Business Administration.

Foster, J. och Gregory, M.,(l977),Inflation Expectations: The

Use of Qualitative Survey Data, Applied Economics, s. 319- 29.

Gibson, w.,(l972),Interest Rates and Inflationary Expectation:

New Evidence, American Economic Review, s. 854-65.

Gordon, R.,(l977),Recent Developments in the Theory of Inflation

and Unemployment, Journal of Monetary Economics, s. 185-219.

Holden, K. och Peel, D.A.,(l979),Price Expectations: workers Ver-

sus Capitalists, Applied Economics, s. 235-40.

Hultcrantz, G.,(l97l),Prognos och ekonomisk verklighet, s. l04-63 i E. Lundberg (red.) Svensk finanspolitik i teori och praktik, Lund, l97l.

Jacobs, R. och Jones, R.,(l980),Price Expectations in the United

States: 1947-1973, American Economic Review, 5.269-77.

Jonung, L.,(l980),Perceived and Expected Inflation in Sweden,

stencil,_Nationalekonomiska institutionen, Lund, under ut-

givning i American Economic Review.

286 Bilaga 3

Juster, T. och wachtei, P.,(1972),InfTation and the Consumer,

Brookings Papers on Economic Activity, s. 71-121.

Juster, T. och TayTor, L.,(T975),Towards a Theory of Savings

Behavior, American Economic Review, s. 203-U9. Juster, T. och Comment, R.,(1978),A Note on the Measurement of Price Expectations, stencii, Institute for Sociai Research, University of Michigan. Kantor, B.,(1979),RationaT Expectations and Economic Thought, Journai of Economic Literature, s. 1422-41. Knöbi, A.,(1974),Price Expectations and Actuai Price Behavior in Germany, IMF Staff Pager , s. 83-100. Laidier, D. och Parkin, M.,(1975),Inf1ation: A Survey, Economic Journai, s. 741-809. Mc Ca1Tum, B.,(1979),The Current State of the Poiicy Ineffectiveness Debate, American Economic Review, s. 240-45.

Michaei, R.,(1979),“Variation across Househoids in the Rate of

InfTation, Journai of Money, Credit and Banking, s 32-46.

Muth, J.F.,(196T),Rationa1 Expectations and the Theory of Price Movements, Econometrica, s. 315-35. Parks, R.w.,(1978),Inf1ation and Re1ative Price Variabiiity, Journai of PoTitica1 Economy, s. 79-96.

Pesando, J.,(1975),A Note on the Rationaiity of the Livingston

Price Expectations Data, Journai of Po1itica1 Economy, s. 849-57.

Py1e, D.,(1972),0bserved Price Expectations and Interest Rates, Review of Economics and Statistics, s. 275-80. Ruist, E. och Söderström, H.,(1975),Measuring Capacity Utiiization and Excess Demand, European Economic Review, s. 369-86. Turnovsky, S.,(1970),Empirica1 Evidence on the Formation of Price Expectations, J0urna1 of the American Statistica1 Association, s. 1441-54.

Turnovsky. S. och wachter, w.L.,(1972),A Test of the Expecta-

tions Hypothesis Using Directiy Observed Hage and Price Expectations, Review of Economics and Statistics, s. 47-54.

Nachte1, P.,(1977),Survey Measures of Expected Infiation and Their Potentiai Usefu1ness, s. 361-95 i J.P.Popkin (red.) AnaTysis of Infiation 1965-1974, Cambridge, Mass. 1977.

sou 1981:41 287

BILAGA 4

INFLATIONSUPPFATTNINGEN OCH PRISREGLERINGSPOLITIKEN 1978-1980 Av Lars Jonung

*› 1 INLEDNING

I bi1aga 3 ana1yseras resu1taten från en intervjuundersökning av hushå11ens infiationsuppfattning som genomfördes i januari 1978. Frågorna i denna intervju upprepades vid fö1jande sex ti11fä11en under åren 1979-1980: januari, ju1i och oktober 1979 samt januari,

apri1 och ju1i 19801). Dessa undersökningar, som i rege1 var mindre

omfattande än den i januari 1978, behand1as här.

Före1iggande bi1aga består av två de1ar. Den första de1en beskriver utveck1ingen av inf1ationsuppfattningen, dvs av den uppfattade och förväntade inf1ationstakten, under åren 1978-1980. Tonvikten 1igger på en granskning av inf1ati0nsuppfattninqens förändrinq under perioden. Här qörs inte en 1ika deta1jerad uppde1ninq på o1ika grupper som i bi1aqa 3. Enbart ski11nader me11an män och kvinnor ana1yseras. Resu1taten från de sex undersökningarna från 1979-1980 jämförs qenomqâende med undersökningen från januari 1978.

En stor de1 av debatten om priskontro11er under 1970-ta1et har gä11t deras effekter på inf1ationsförväntningarna. Den andra de1en av bi1agan diskuterar kring frågan om eventue11a samband me11an prisreg1eringspo1itiken och den förväntade inf1ationen med utgångspunkt från beskrivningen av den uppfattade, förväntade och faktiska inf1ationens utveck1ing under åren 1978-1980. Bi1agan avs1utas med en sammanfattning av de viktigaste resu1taten.

*) Jag har fått värdefu11a kommentarer från ko11eger vid nationa1ekonomiska institutionen vid Lunds universitet och vid konjunkturinstitutet. 1) Undersökningen av hushå11ens inf1ati0nsuppfattning görs för närvarande kontinuer1igt av statistiska centra1byrån på konjunkturinstitutets uppdrag.

Bilaga 4 289

2 INFLATIONSUPPFATTNINGEN 1978-1980

2.1 De kva1itativa svaren

Exakt samma frågor användes vid de sex undersökningarna 1979-1980 som vid den första intervjun i januari 1978. är åter- (Frågorna givna i tabe11 3 i bi1aga 3.) Först fick intervjupersonen ange riktningen hos prisändringen under de senaste 12 månaderna en1igt fråga T1. Svarsförde1ningen för denna fråga vid de sju undersökningarna 1978-1980 presenteras i tabe11 2.1.

Det framgår k1art av denna tabe11 att praktiskt taget a11a hushå11 ansåg att priserna har ökat. Genomsnittet för samt1iga intervjuti11fä11en en1igt k01umn 15 i tabe11 2.1 över 1igger något 97 procent. I januari 1978 noterades den högsta siffran för detta svarsa1ternativ. Som framgår av tabe11 2.7 hade också inf1ati0nstakten en topp denna månad under perioden oktober 1977 - augusti 1980. Se även diagram 2.1.

Ande1en priserna har ökat är för de tre under undersökningarna 1979 något 1ägre än för de tre undersökningarna under 1980. Detta kan närmast förk1aras av att inf1ationstakten var betyd1igt 1ägre under 1979 än under första hä1ften av 1980. Inf1ationstakten fö11 också kraftigt under 1978 vi1ket torde ha bidragit ti11 mönstret. Frekvensen för svaren priserna har minskat och vet ej 1igger på en i stort sett oförändrat 1åg nivå me11an no11 och en procent för samt1iga undersökningar.

Av de sju undersökningarna en1igt tabe11 2.2 framgår att i fråga om den förväntade inf1ationen, dvs svaren på fråga T3, ansåg i genomsnitt mer än 90 procent av hushå11en att priserna kommer att öka under de kommande 12 månaderna. Det är genomgående en något 1ägre siffra än för svaren på fråga T1 rörande den uppfattade inf1ationen. För svaret priserna kommer att vara oförändrade finns den högsta frekvensen i apri1 1980. Svarsfrekvensen för priserna kommer att minska 1iksom för vet ej är 1åg med undantag för apri1 månad 1980 med 3,8 procent för det sistnämnda a1ter-

S()lJ 1981:41 290 Büaga4

x

w

Apsmm

-Eocmo -xnmgmvcz

eo.o mm.m wm.o

gamer: N_.Nm

oo_

pp_:m

S:

Lp»

0._ w.o oo_

o,Nm

.mguczs

-oLa pcmu 2:

omm_

mm

omm

_q

oem

_øu:

gømcwcxnmgmuca

v_»__ø

_.:n S:

m m

nu

m.o oo_

m.Nm

N..

-egg pcou S:

omm_

:mm mm

:mm:_=rmuLnw

Nm

“em

uw __;a _øp:

S: m

mcxwumcme

v.o oo_

omm_

F._

-oxg ucwo

S:

mm

ø_Fw=u:wuo»m

om

omm

_Lm==øq

_øp:

mr m

mpmmcom

w.N m.o oo_

ana_

,.o

pcwu

:ou

-cam s:

mv go»

mmm

_m

Lmaouxo

mm_

_mp:

E

m

Laws:

ø=;m:s:_ox

«,m 5.0 cap

ucwu

_.o

-oga GV

oxo_ F

cmmcw_xump:mwLa

mm

om_ omm

_øp:

E

__=n

m

.PH

cøsezm

mmm_

_.o m.« m.o oo_

-oga pcmu s: Lmpa

mmw;ç=_;wp=T

so me

wow

F_

?Lassen

Nam

_mpc

w

mcmcpuøwaaz Lmm:w:v:=;m

wa

oo_

wnm_

m.o m.o

-oxa pcmu 5

:wLmm

c

mom

Ne _m

wgmsçmo røuc

Å:

m:mpm;:mE._

vcsgm

w

.ow-wmm_

mm

“ppm

-ucmgpço

;mcom;ma:n;mucH

gm; gm; Lu:

-__wp:w;mp:H

_.N

ugmucmesog

Logp hm

mcLmm_;a ø:Lmm_;a pmxm=_s øcgmmwga

puxp pw;m øsezm

“m_Fm»

nova;

Franc»

som um

S()IJ 1981:41 Bilaga 4 291

W

uxnmxmvcz

;pm

-socoo ppmcm .musmm Lmm:_:

S:

m

w.N

ucou memo

m._ oo_

-oxm

.mgvczz

omm_

om

Nm_ mom som

__=n mmp= ^m_o

umummm

m

u_

m.o w.m oom

-oxo pcwu m.om

om

owmm

S:

mcgmumcme

mmm mom ovm

zmmcmcmmugnw

_wLQ møp=

m

mm

omm_ o.m co_

-oga pcmu ^o_o

_..

mucmssox

mo

wgøaçma

um_ mmm

ømmwzucmuoga

mao

_mu= m

ummsgmc mmm_

ucmu

:z _.N oo_

-egg

ou :mn

Lwnouxo

F,

omm m__ mmm sn»

Lava: _øp=

.mm E

mcgmcezmox

nemo

.oo m.m oo_

-egg

@._

mmw;+:wLmp:_

mmm.

=mm:__xump:m_;a

F

mmm

mm

omm

__=q _mp= m

cmeezm

wa

mmm_ Ago w.o m.m o.m co_

pcmo

se

-cam

:m;mm L__n

mmm mmm

_;m==mq

mmm

mcpc

Amo

;mm:_=p:m;p»

m

.ow-wmmm

Lømç_:n::Lø

mmm_

ucmu

Amo m.o _.m m.. oo_

-egg m._m

om m

mmm www

_Lm==mq

omm mom

m:mpm;cmEmm ;mo=_:xomLmu::

_mu=

^_o

m m

uczxm

Lmssox Lwssox Lmssox

mm

“ppm -Lpço

Lm:om;wa=nLmpcH

umxmcws

-__,u=nLmp=H

m.m

;cap ”mom mLø

Ngmpcmssox

u?

mmmnøm “m__m» mcgmmwga acLmm_ga m:Lmm_La Hmumgucm

som ppm ppm ppm ä; øsezm

292 Büaga4

nativet. Detta mönster för apri1 månad ti11skrivs i avsnitt 3 de ekonomisk-p01itiska hände1serna under våren 1980.

2.2 De kvantitativa svaren

- Två frågor fråga T2 och T4 - var ämnade att ge kvantitativa värden på hushå11ens uppfattade och förväntade inf1ation. Det fanns här tre svarsmöj1igheter en1igt uppstä11ningen i tabe11 3 i bi- 1aga 3. Intervjupersonen kunde svara med ett enda numeriskt värde, med ett interva11 e11er med vet ej. Den re1ativa förde1ningen av intervjusvaren på fråga T2 rörande den uppfattade inf1ationen och på fråga T4 rörande den förväntade inflationen finns återgivna i tabe11 2.3 och tabe11 2.4.

Dessa tabe11er tyder på en förhå11andevis konstant förde1ning av svaren. Något under 50 procent av dessa angavs med ett numeriskt värde en1igt k01umn 24 i tabe11 2.3 och tabe11 2.4. Omkring 30 procent 1ämnade svar med ett interva11 och omkring 20 procent svarade “vet ej. Det är värt att notera att en jämföre1se me11an tabe11 2.3 och 2.4 visar att den re1ativa förde1ningen av den uppfattade och förväntade inf1ationen i stora drag är gemensam.

2.2.1 Den uppfattade inf1ationstakten för svaren

som angavs_mgd_ett_numgriskt_v§rde_

Mede1värdena för de svar som angavs med ett numeriskt värde i interva11et 1-49 procents inf1ation återfinns i rad 1 i tabe11 2.5. Denna visar att den uppfattade inf1ationen fö11 från ett maximum på 14,5 procent i januari 1978 ti11 ett minimum på 9,1 procent för ju1i och oktober 1979 för att sedan stiga ti11 en nivå på 11 procent i apri1 1980 och notera en mindre sänkning ti11 10,5 procent för ju1i 1980.

Detta mönster för den uppfattade inf1ationen fö1jer grovt svängningarna i inf1ationstakten under åren 1978-1980 en1igt diagram 2.1. Det framgår av detta diagram att den faktiska inf1ationstakten sjönk k0ntinuer1igt från en topp på 14 procent i januari 1978

SOU 1981 41 Bilaga 4 293

NN N N

mmlusøm

pop ANNC i? m.Am m.AN

N. N N .N N N

E2 .öm

3_ AAAC o.: AwBC m.NN AONNC m.Am ANONC Nmmm N AmNC Nå N.NN m.om

20.52%:

Nåctgnmgmus_

Nmâäo

puwcmeocmo

N. N N N. N N

cmmcwAxumåamcfpmCc_

:m: AoAC mä Aäm: N.Nm ANNOAC A.NA AAmmC ANNN :NN ANNC Tom N.mm N.mA

mpcmooä_

.N N N N. N N

v2. AmC 0.3 N.mN N.mN ANNN Noh AANC E: m.Nm o.AN Mmmm mv

i_

.mmucmåa

NN N N .N N N

omm_ 02:.

A

?mAC AmmmC SBC

muøupøwaq:

wmmm

...mvmcws

3_ AwC 9.3 _.NN m.Nm ANNNC Nmom N AONC NS NN ANCNC N.mN ANNNC

pmuwåâ

5:a

so.:

:å NN N N N. N N

NN

AmNmAC Aåm: mmmm

:mv

:m: ANC mám N.mm ANNNC m.NA AMNMC Nmmm AmAC A43 N.Nm ANNNC N.m_ ANNMC soc..

.85

:N:

.aa

musa...?

N. N N N N N

mv...?

_mpå

:orätt:

po» m.om m.mN NNNN »oh Aw_C T3 o.Nm N.oN mmmm

ANC ä.:

mh

E9_

åWioszç

82 NN N N N. N

E.:

N

mmwå

m.: ?GC N.mN ANNNC m.mm Avom_C v_mm 5:» ?NBC w.mN ANNNC m.mN AANNC

...038

AmC ANAC NNNN

mucmuok_

s_

$La

N

_Løzzøw

2_

NN N N N. N N »um

CSC AmmNAC AmmmC owov Ami.: Aw_o_C omuo

va...

m.om Q5 ANNNC

mctåmuaa:

:m: ANC 13 N.N_ :N: ANNC A.om N.N_ NANN

coxømzn>ampcw

måmcm

umumgeo

N.. N N NN. N N

m.NN m.oN N.oN

Am_C NNNN

9% NNNN m.Nm som

.owmTmAmA

po» AMC No» Q?

soc_

å CN N N N. N N

E? å? .E3

Ama H3 AAKmC A.mN AvmmC N.mN AmA__C NNNM NN ANAC ?mv A2.: m.mN AONNC N.NN ANNNC Aomm uu

:mmctzmugnm

.insåg .sagan :måmü:

N. N N .No N N

.Nmgzcxnmgmvcs

A«mo_C

;cpåüso

:ACANNC ANNMAC AmomC mvmv :SNC A_wmC

.

:m: AAC Q3 m._m A.mA ;NN Am_C mä m.mm m.m_ Nmmm

Sw

uws

måülo;

:mimamp

3.?

»E8

;wc F;

ams

NLmm

_os_

Nøm

_uws Ume

md aug?

ö?? H

“Lmpcmseox

m:m.+_._.5:n;mp:H

=Nm

_:

mzwtiuznágwpå

måmcm mmm=m många mmm=ø

nu

:mp5 Nm_mN=N um_mp:ø

Nütwsê :Mraszc

No

Nm= som som som som

=

A_ø;mN=_ mAmNoN ”__m;mp:_ Lmm NANNON

;gm Sw Nmm “Nøm ;m5 ppm Nøm

294 Bilaga 4 S()lJ 1981:41 N N N N N N

øm__uEmm

No. .N.. N.wv m.om N.cN NN_m po» .NNV m.mN w.mN m.oN

mmm_

N N N N N N

Low

N N... N.mN Nog... ..oN .Nmmv m.mN .Nmmv mvvm N .MNV m.mN m.mN N.mN

Lømcwcxnmgmucz

Nonopxo

N N N N N N

pu_=mEo:mo

=mmc_.Nump:mco.Nø.m:.

cm: .o.V N..m .N.N.. m.Nm .mmmv N.m. .Nmmv NNNN ;Ng ANNV m.mm N.mm m.N.

No. .mv ..mN m.mw m.Nm mo.m

.mmpcmgma

N N N N N N

omm.

mumu:mLnN

N .mv N

..=q

soc_

N N N N N N

..=N

..mm.V .mmmv momm .ooN.V .ommv ..NmV

:mv

N.mm N.Nm .NNNV o.N. .m.. o.mm m.Nm N.N. .Now Lmm

;Ng .NV :N:

N N N N N N

mucøgng .øp: No. m.mN ...N ..oN mmm. Nm.. N.mN m.om N.m. mmmv

.mv No.

omm.

Np N N N N

NNN.

N N

.sax

N.NN .mNw.v N.mN .NNNV m.mN .m.o.. Nmmm o.NN .Nwmv ..mN .mwmv ..mN. vomm

ømwgm

N .mv N NN.. N.NN

.m.N

Lmuwo

..NQ

.Løzçmq

N N N N N N

ma

.NNm.. N.Nm ..mm.. .mmN. vmmm ..mm.. .NNNV .oomv mmvm __mnøu

;ms ANV N..m ..N. :N: Nm.. ..Nm N.mm o.N.

m:_:.ouaa:

:m.mm=n>;mp=N

N N N N N N

wwwu No. .mv m.mm m.NN m.m. Nam. o No. .m.. v.wv N._m m.m.

mm.

NNN. N N N

.owm_-wNm.

N N N

cmgmucosäox

m

o..m .m.m.. ...N .NNNV m.NN .mmmv Nomm .Nc... m..N ^NmoV NNNN. mmvw

Ngmscma

N ^mV x .N.. N.NN N.NN

..ø==øn

=mmc.:.muLnN

N N N N N N

om

o.mm .NNNNV N.NN .mm... m.N. .m.m. ONON .m.V N.Nm .mmN.. o.mm .NNNN N.N. .NNNV owmm

Nmmcwcxnmgmucz

cm:

ngmucmssox

ø_pø.o;

:mm .muNm .mu;m

ams

.Lmm

vas

.Løm

:ma n_

pNm_Lms:c uxmwgmszc

.=nm u:hm

mmm=m møm:m mmm:m mcm:ø

»m_cucø pm_mp:ø

w..mN...N:N;mN:. m..NN...N=NNmN=.

N.m

pm= pm=

som som som som

ppm

...mNmp:_

ppm

N._øLmp:_

..mamN

.mm vas Løm .Lmm øwmpow Løm noe Lmm .;mm m_øpoe

Bilaga 4 295

ti11 5,5 procent för februari 1979. Sedan steg den åter och 1åg på en nivå kring 13 procent under de första sju månaderna av 1980. Se också ko1umn 1 i tabe11 2.7.

Den uppfattade inf1ati0nen fö1jde så1edes den faktiska men med mindre svängningar. Detta tyder på att den uppfattade inf1ationen är trögrör1igare än de registrerade svängningarna i konsumentprisindex. När den faktiska inf1ati0nen sjönk uppstod en positiv differens me11an den uppfattade inf1ationen och den faktiska en1igt rad 3 i tabe11 2.5, dvs en överskattning. När sedan ti11växten i konsumentpriserna åter ökade, fö1jde den uppfattade inf1ationen inte med uppåt 1ika snabbt, dvs en underskattning uppstod.

gen förv§ntade_inflatignstakten

Den förväntade inf1ationstakten, beräknad som mede1värdet av svaren angivna med ett numeriskt värde i interva11et 1-49 procent, uppvisar samma fast något f1ackare mönster än den uppfattade inf1ationen en1igt tabe11 2.5, rad 4, och diagram 2.2. Inf1ati0nsförväntningarna sjönk från 10,9 procent i januari 1978 ti11 7,8 procent ett år senare. Sedan steg de ti11 en topp på 9,9 procent för januari 1980, fö1jt av en obetyd1ig nedgång ti11 nivån 9,2 och 9,3 procent för apri1 och ju1i 1980. Variationsområdet för den förväntade inf1ationen är så1edes mindre än för den uppfattade och därmed också för den faktiska.

Ski11naden me11an den förväntade och den faktiska inf1ationstakten för de tre observationer som täcks av rad 6 i tabe11 2.5 är re1ativt stor. Förväntad inf1ation är i dessa tre fa11 inte en

god prognos för den faktiska prisutveck1ingen. Differensen 1ig-

ger nära standardavvike1sen för den förväntade inf1ationen.

Det är möj1igt att den förväntade inf1ationstakten i tabe11 2.5 snarare bör betraktas som en bedömning av den 1ångsiktiga inf1ationstrenden i den svenska ekonomin e11er som starkt påverkad av

en förväntad infiationstakt för en iängre period än 12 månader.

A11mänheten undviker kanske att söka bedöma vad som är kortsikti-

296 Büaga4

SOU 1981 :41

ppm omm_

^o.mV_m.o_

_m._vNm.m

mxm_pxm_

N_

_N.m_

UME

__:w _.N- N._+ mNm+

;ma

møm:m

:ma

omm_

:o_pm__:_

^_.mVNo.__

^o._vNN.m

som

.omm_-m_m_

__;a Nm.m_ o.N- m._+

;mm

_._+

mucmoogn

.mmucwgma

omm_

__.mvxm.m

_m.mvNm.o_

Løm=_=xnwLmu==

:ma men_ a._+

&

_.N+

_._›

._.m

soc_

pm__m;mp:_

mmm_ __mnmu

^o.mmN_.m

:um

_m._VNm.w

N_.n

u_ pxo _.o+ m.o+ N.o- çmx_

:mm_mx_»øvLmucøpm

_

muLm

uøpsw;

:o_um__:_

m_m_

_m.mvx_.m _m._Vxw.w

xo.m gm

__=n m.N+ o.q- o.Nm.o+

&

uxm_LmE::

m

umwçmgpç_

;oo

m

.xou=_m_Lap:mE:m:ox

mmm_ ppm

^_.mVN_.m _m._vNw._

na;

Nm.m nos

.gm can m.m+ m._- m..-

_

pxm_pxmw

& ®._+

;ma

mmm:m

=m:o_pm__:_

;oo

mmm_

pcmuogm

__._V_m.__ ^m.mV_m.o_

pm__:m

som

:ma xo.__ m.o+

&

o.m+ m.m+ _.m+

uøp=m;p$

:m;mm

wuwE

.mnLm

mxm_pxm»

_m av av

^N.umL|_

N_ N_ N_

u«L-_ vagn_ umgcm

;mxump

:o:o_pø__:_

=o_um__=_

.uøppøçaaa

=o_pm__=_

:mm

pxm_;mE:: oummcmm =o_pm__=_ mucmssox mucmssox

=o_pm__=_

wpmøcmm

nmLV umgv vmgv umgv

=m__mnm_ .gwvmzwe

mcgmvøcws

m__mm___u:wLwp:_

mn mn mn mv

m.N

umppø_aQ= mcgmumcms xm_pxøm mcgmumcws m=w;mw__o uøp=m;pm mcgmumcwe xm_pxøm m=oLm___o m:w;m___o m:m;w___o

;mugg ;musa LQUCJ sons: N_

__mnm_ m__mx

._ .m .N .w

SOU 1981 :41 Büaga4 297

.m.m

.gm

;ma __wnmg

_ _

pcmuoga

um;

.LW

;ma .mn=__ pm__=m

nmxomgpm =o_pø_$=_

m=_Lu=mLnç

:o_um_m=_

uøpumçaa:

__m=u=muoLm

;oo

nmpummaa:

N.N

.owm_-mNm_

:oo

_.mnøp

W

mn:__

^_v

=o_pa_$=_

cmmmgvnmz

=e=_ox

uøgpm$aQ=

pm__=m

:o_pm_mc_

;oo

=ow#m_»=T

xm_pxøm xmwuxmm

xm_uxmm

_.N

sm;mm_a nm__mg .wbcwontm

KO m v M N ._ O O) m n o m v m N F o e- n- 1- r- u- F v-

298 Bilaga 4 SOU 1981 :41

usamzä

-m=o.G.mCc_

.mmwånm

umpcfxâ

å

.

...mig

85m»

czngmuçümc._cucm>xnw

E..

...oo .64

som

pmEa

çmmmêz;

:RHS

pmmfwmcwmp:

.. omm p

Cosmic_

mn

EPC

cosmre..

cmuøås .Gbps

øcgmvøcws Usäwaa:

.p

vmcws

xrämm

33 annans .Z .ma

øccmw

.zaTwzz

ma um.:

:me:

:BS

...musa

TE

m8 .. ._

F

.mfgucmgnm

cm

..m.w

v

und.

E

um.:

çozmrs_

e E:

J Du w

cmpxmumcowumic_

§29_

pmzä

umgmfms

.

umêwwsgnm _Fozpcmooga

pmzä

;m

garna,...

m_._.L

muøppmmaa:

:oo

cozorz..

cwmcEpcwågnm

| m.

m5

umpcwxgnü.

xøsxü .owcl

u m. F

:mo I. e m.

xøsxmø

Ia M

J n. w ,to m.m

5:5_

Emgmfc

.nbcøonzm

NNCDLDVMNFO

Bilaga 4 299

ga - och därmed också mer ti11fä11iga och svårprognosticerbara f1uktuati0ner kring en trend. Den 1ångsiktiga inf1ationstrenden är tro1igtvis också mer väsent1ig för hushå11ens p1anering än kortsiktiga svängningar i inf1ationen. Om detta resonemang är riktigt, 1åg den 1ångsiktigt förväntade inf1ationstakten 1978-

1980 kring 8-10 procent per år]). Siffrorna förefa11er rea1istis-

ka mot bakgrund av 1970-ta1ets inf1ationsutveck1ing. Ett större anta1 undersökningar kommer att göra det möj1igt att närmare ana- 1ysera denna t01kning.

Ski11naden me11an förväntad och uppfattad inf1ation (rad 7 i tabe11 2.5) är betyd1igt mindre än me11an förväntad och faktisk prisutveck1ing under de kommande 12 månader som förväntningen täcker (rad 6 i tabe11 2.5). Differensen me11an den förväntade och den faktiska inf1ationen under de senaste 12 månaderna före prognosti11fä11et (rad 8 i tabe11 2.5) är i genomsnitt större än me11an den förväntade och den uppfattade inf1ationen vid progn0sti11fä1- 1et (rad 7 i tabe11 2.5). Detta mönster kan t01kas som att den uppfattade inf1ati0nstakten utövar ett väsent1igt inf1ytande på förväntningsbi1dningen.

Rad 7 i tabe11 2.5 visar också att den uppfattade inf1ationen för samt1iga undersökningar 1igger över den förväntade. Differensen är eme11ertid inte särski1t stor i procentenheter räknat med undantag av undersökningen i januari 1978. Det är möj1igt att hushå11en 1åter erfarenheten av inf1ationen under den första hä1ften av 1970-ta1et, som inte var så hög som i s1utet av 1970-ta1et, få pressa ner den förväntade inf1ationstakten i förhå11ande ti11 den 0mede1bart uppfattade inf1ationen. Detta kan vara en de1 av

förk1aringen ti11 att förväntad inf1ation är 1ägre än uppfattade).

1) Jämför med Kane och Ma1kie1 (1976) som föres1år att varje individ har en uppfattning om den 1ångsiktiga inf1ati0nstakten, som påverkar hans e11er hennes kortsiktiga inf1ati0nsförväntningar. 2) En sådan t01kning överensstämmer med Frenke1s (1975) ana1ys rörande regressiva förväntningar. Se också uppstä11ningen 1 tabe11 1 i bi1aga 3.

300 Bilaga 4

Om observationerna i diagram 2.1 och 2.2 är aiimängiitiga, dvs att den faktiska inflationstakten uppvisar kraftigare svängningar än den uppfattade och förväntade,är det rimiigt att den process som styr uppfattad och förväntad infiation har ett utjämnande infiytande på konjunkturutveckiingen. Å andra sidan kan en viss trögröriighet hos den uppfattade och förväntade infiationen eventueiit bidra ti11 en specieii utformning av den ekonomiska politiken. Om en nedgång i infiationstakten initiait underskattas av aiimänheten, dvs väljarna, kan detta vara ett argument för de ekon0misk-po1itiskt ansvariga att undvika en poiitik som reducerar infiationstakten, särskiit om en sådan poiitik i övrigt är förknippad med kostnader i form av ökad arbetsiöshet och iägre tiiiväxt på kort sikt. Om dessutom en uppgång i infiationstakten tiil en början underskattas, utgör detta på kort sikt en ioçkeise för regeringen att driva en expansionistisk poiitik som ger fördeiar i form av ökad sysselsättning och högre tiiiväxt. Trögröriigheten hos den uppfattade och förväntade infiationen sku11e eniigt detta resone-

mang kunna bidra ti11 en infiationsdrivande p01itik]).

gppdg1gingen_män:kvigngr

Det finns en kiar skiiinad me11an männens och kvinnornas svar rörande den historiska såväi som den framtida infiationstakten en- 1igt undersökningen från januari 1978. Tabe11 2.6 och diagram 2.3 visar att skiiinaden minskat kraftigt vid de sex efterföijande intervjutiilfäiiena. Kvinnorna anger dock fortfarande en något högre uppfattad infiation i sina svar. Beträffande den förväntade infiationen återkommer samma mönster fast betydiigt svagare. Differensen var som störst för januari 1978. Den sjunker ti11 en nivå meiian 0,01 och 0,13 procentenheter för perioden juii 1979 - apri1 1980. iännen förväntar för första gången en högre infiation än kvinnorna i juii 1980.

Hur bör detta mönster förkiaras? I biiaga 3_betonas iivsmedeisprisernas tiiiväxt i förhåiiande tiil uppgången i det aiimänna kon-

1) Jämför med diskussionen i biiaga 2 rörande priskontroiiens poiitiska ekonomi.

Bilaga 4 301

sumentprisindexet. Kvinnor hand1ar 1ivsmede1 oftare och i större utsträckning än män. Av detta skä1 bör deras inf1ationsuppfattning vara inf1uerad av 1ivsmede1spriserna i större utsträckning än männens. Fö1jakt1igen kan ski11nader me11an männens och kvinnornas uppfattade och förväntade inflation bero på differensen me11an ti11växten av tota1index och av 1ivsmede1sprisindex.

Tabe11 2.7 visar inf1ationen under perioden oktober 1977 ti11 och med augusti 1980 en1igt konsumentprisindex och 1ivsmede1sprisindex. Ti11växten i 1ivsmede1spriserna är ti11 en början betyd1igt högre än i den a11männa prisnivån. Från mitten av 1978 ti11 och med sommaren 1980 är bi1den den motsatta. Detta mönster är fören- 1igt med to1kningen här ovan. Ski11naden me11an männens och kvinnornas inf1ationsuppfattning är störst i januari 1978 och minskar sedan kraftigt. Kvinnorna behå11er dock en högre uppfattad inf1ation än männen. Beträffande den förväntade inf1ationen är eme11ertid ski11naden he1t 0betyd1ig.

§vargn_sgm_angav§ meg_1nterva1l

Ungefär 30 procent av svaren på fråga T2 och T4 gavs med interva11. Den uppfattade inf1ationstakten för interva11svaren i tabe11 2.8 fö1jer samma mönster som svaren som 1ämnades med ett numeriskt värde i tabe11 2.5. De 1igger eme11ertid på en något 1ägre nivå. Differensen varierar me11an 1,4 och 1,0 procentenheter en1igt rad 9 i tabe11 2.8.

Intervjupersoner som vä1jer att svara med ett interva11 förefa1- 1er vara mer dämpade i sin Samma s1utsats ockbedömning. gä11er så för den förväntade inf1ationstakten för interva11svaren i tabe11 2.9. I den föregående bi1agan, där det speku1erades kring detta mönster, föres1ogs som en förk1aring att de personer som 1ämnar ett interva11svar är mer försiktiga ti11 sin än 1äggning de som s1år ti11 med ett enda numeriskt värde. Resu1tatet i tabe11erna 2.8 och 2.9 från samt1iga sju undersökningar motsäger inte denna t01kning.

302 Bilaga 4 S()lJ 1981 :41

om

^me.«VNm_.o_ ^«m.mVNmm.o_

ve.o- wc.o+

ANV

__=a

& &

av...?

Om

m«.o-

^mV

mo.o-

uxmwgmsz:

__;Q

.mwucmgmm

& & & &

ppm

so.:

va.:

^om.qVNoo.o_ ^mo.oVNoN.__ ^mm.mVN_o.o_

oo.o- m_.o-

cmxøm

&

:wmäxiâwugmvcmum

pmlcm

.coEmTE._

ax

^_m.VNow.m ^om.mVxom.m ^ww.mVNmo.m

qm.o- mo.o-

AWV

»Va

&

5.522:

.gm

mucmuoga

;ma

ax

^oN.VNNm.w ^om.mVxmo.m ^N.«VNNm.w

^mV

wumucminm

_o._- _o.o- 97_

ucmuogn_

_.=a

&

pmZmZwpc_

.to

.cwmTwmmp

ax

^mo.mVxom.m ^vm.mVxmw.m ^o_.«VxoN.N ^No.mVNqm.N

mm.o- N.o-

ANV

:ma

mvmppmwan: Lwxumu

xmmcwcxwmgmuc:

cozonmp

mA

mgoccwä_

^mm.wVNm.m_ ^oo.mVxwm.o. ^mo.mVNmm.__

ax..- NN.o-

^.V

:ma

p &

:uo :hm Am Am

msn: :minä

F;

ung-. um;-q

mcmcwt

w=m;m$$mo

md

Lo==wg ;o==_x

-___p=nLmp=_

umLV um;V

“=o_»m_$=w aosmrs_ ngmpcmssov_

cm: cm:

wmppøwgaa umpcmåm;

Ewan» m__w+

Av Am Ao

^_V ANV Amv V V V

Bilaga 4 303

Tabe11 2.7 Ti11växten i konsumentprisindex och 11vsmede1sprisindex oktober 1977 - augusti 1980. Procent per år.

Konsument- Livsmede1s- Differens prisindex prisindex (2) (1) (1) (2) (3) okt 76 - okt 77 12,2 17,0 + ,8

cow-J:

+

apr 77 apr

kD-*VV

- +

01l\f\)

1 ,4 1

\II\JOO

maj 77 maj 78 ,8

jun 77 - jun 78 u b) nu» -Iöâ u 6

ju1 77 - ju1 78 o 0 w

- I

00000 010101 ®U1OJ 1\)l\)|\) I\)OOU1

aug 77 aug 78 u o w

- @@® u »o sep 77 sep 78 u

okt 77 - okt 78

uu 0101

\l\l® Jl\)© 010101 uuo

nov 77 - nov 78

-I--I|\) utav -IOS-Jå

dec 77 - dec 78 w (a.)

jan 78 - jan 79 u u o

010101 ®O1KO #000) mao

feb 78 - feb 79

GNJKO

u u u

-II\JI\)

l mar 78 - mar 79 o o u

- o apr 78 apr 79 u v

-b-BOO

-

010101 -b\l01 -l-JINJ 00mm

maj 78 maj 79 u 0 v

jun 78 - jun 79 u IND®® u u

ju1 78 - ju1 79 u 0 .

®U1CA

-

“C301 ®OOC1 C1\IU1 000m

aug 78 aug 0 v u

7g

- -@- u v o sep 78 sep Ä

okt 78 - okt 79 l u .. u

®JJ> 01\l\l 01-13 0079- I\7(.›.)J

nov 78 - nov 79 .. .. v

dec 78 - dec 79 KOKDGJ .. u ..

jan 79 - jan 80 u .. u

_a._a_a -buåCh kOtDkO 01\I-1 00mm

feb 79 - feb 80

(JOOJTU

.. . ..

mar 79 - mar 80 .. .. UJDJOJ w

- _. 0 u apr 79 apr 80 u

-

_a...n_a 00000.) *E001 Gkøä TsO®U1 TV0000 mun-d

maj 79 maj 80 u u

jun 79 - jun 80 -o .z o

ju1 79 - ju1 80 »o 0 u

_4._a |\7|\J _a._4 3- 5.016 -JI\7 mm

- FVO.) w

aug 79 aug 80 u

Komnentarz Inf1ationstakten har beräknats som den år1iga procen-

tue11a förändringen från en månad ti11 samma månad

ett år senare.

Kä11a: A11män mânadsstatistik.

304 Bilaga 4 SOU 1981 :41

.mugg

mLoErEz_

xmucwmfaimumemå_

pxmwäzs:

EES

.p :.72 Sw

nos

mus.:

cmmctsö.

;gm

Åmnc: cwmmázmgv

.omgång

37V_

:mmwâåøcv

EmumcoEøEc_

unc.:

umxurâv

xmäfâfauccezmcox

.md

muøuumta:

:oo

ma.

mama

uxøumcowumicw

:mp3

»E25

§02.: om

cocohäåwcH mumupmwag:

3:5_

uøxumgpi

md

.mbcwonrm

QNLDLDQFJNFC

smärta

S()lJ 1981:41 nu m mv 4» 3 n. 5

omm_

-gmucw

-NLQ m.N

»mugg

N N N

A: N

.gm

__:q N.m «m.m mm.m mm.m wo.m

ma

Nm.m

_m.o- mm.o- o._+

__onmp

ø

mcwcxn .=m;mm

som

cmumcw_

N

_måumu

omm.

F

N N N

pcmooxm

;mm

mucwuoga

GV Um;

_NLa

m@.m mm.m w.m

co

_m.m mN.m _w.m

mm.o- Nm.o- m._+

p

.sax

mm_NuuN:mso:mm

wzb. Npcm

.omm_awNm_

om-o

=mm=m;mm__mLmu:w

Lmpçm

N N N

omm_

mcwcvczgå

A3

pmvmxso

_m.m Nm.m mm.m m«.m

mo.o_

_o.v

:mn _N.o- mm.o- o._+

:muxøpmcowuø_mcN

:mo

m=_=_muaa:

Lmmcwçxnmgovcz

soc_

.»m«F mans:

N

;Rim

N N

mNm_

s:

v_.m mm.N mm.m mm.m mo.m No.m

mm.o- «o.o-

;oo

pxo o._+

m:mm_un pmxuze

:§0

mvmuumuaas

wLm

.gmumszmpsmuogm

:mm

.cmggmimåmucw

Lm

mNm_

N N N

:E753

uN :ou

__mLmu:_

A8

wN.N mm.N w_.m wN.m mm.N mN.m

«o.o- mN.o-

mpwpzpmmuz

__=a m._+ :ou _.

ccppme

N

_.

ums

:mLmm__m>;mu:_

LP»

:m__os

N N N UML

mNm_ som

vøcpwwxm

mmm:m

umumLso__mLmp=_

S

mm.N

:U0

_o.w mo.m m..m mw.m Nm.m

mN.o- v._+

:mn

;m›m

«_._-

cmpxøpmcompmpwc..

:mm=mLmm$Nu

som

^muå

;pm N N N som

wNm_

_øpc

;mm

vm.« oo.« NN.v

mo.m_ cm.N_ qN.m_

wa :v

NN..- _N.o- v._+

umçxmxma

:mn mv som

pxwimsz:

pxmpmcowuøpmcm

.amvøcws

umcm_ Nm AN

mvmupmwaa:

gm

;øupmçeo umcgwgmn

-__øLmp:_

Lp» ppm

pxmpm=o_pm.$=_

vmgum

-gas ums

umg-m

m_

;oo

m__pp_:mso:ma

;ma UmE

pmvm;EomN_m

gm

cmLmm__ø>;mp=_

:mn

muLm

uøuummaa:

=m__ms mmm:m

umgv

=o_pm_»=_

nøgv

m

:m__mnø» mcxmm

nom ;§3 Lam.

uLo:=mx ;o==_x

m_.pu_:mso:wo uLøm__ø>Lmu:_

som

wN_m»__Np:n;mu:H

sme name

umppmwaas m=m;m»N_c mcmgmwmwc um=___xm pxmwgmszc

w.N

Lp» ;mm ;pm uumçm_ ;pm Lou vagga; Løm

ugmpcmeeox

wrong» Amy Avv Nmv Aov ^mV Nav

^_V ANV ANV

306 4 S()lJ 1981 :41 Bilaga

omm_ x a x

pmu;m

.gm m.m

CV m.w om.w .m.m «_.m wm.N ;ma ?_30 mo.c+ mm.o- mm.o- u

__mnmp

ucmoogm

T omm_

_ms_omn

v

GV qm.N um; mN.w mm.w o.m _m.m mo.m _w;a mm.o+ mm.ocm

p

.omm_-mmmF

.cnx wpwp

?Fem

Lmumo

omm_

Ev o.o NN.m oN.m om.m mN.m «m.m mo. . w_.o- m.o-

m=_:v=:;ø

:mn +

:mpxøumcowum_»:w

mcwcpmuagz

Lmmcwcxnmgmvzz

x x x mmm_ .=øo Lmpçm

mN.N ?V mw.N oo.N vm.m _N.m mm.m w.o+ axe oN.o+ Nm.o-

:um cmo

:uppmana

.gmpmzcopcmuoga

mnøp:m;nw

nw ana_

.=mLmm__m>Lmpc_

co__maøp

5 m mm.N mo.N m«.N mv.m _m.m Nm.m o._+ __=n vN.o- om.o-

_ cmu _

cmLømF_ø>;mp:_

mcvcxwgon

F

Low

:m__mE

ung osm_

A8 mm.e mN.o om.o ma.N oN.N m_.m m_.c-

poum;Eo_Fø;wp:m

Nv.o- ;mm ;oo :ma

pm__=m

cmuxøpmcowpmwwcw

w.m

comcmxmwçwu

^mu;m

N N & mmm_

__mnøp

wa A: qN.m «o.m Nw.m .m.m mm.m NN.q mN.o- mm.o- m._+ som

pxmwgmszc

;ma

uxøum=ompm_w:w

umcm_ ___p

“AN

nmcxmgmn

mump:m;nm

Lmm

uxm_;me=:

-=m;n$

pxmgm=o_pø_»=_

ppm

;mm__m>;op:_ cwxaucmssox

uøsum nmL-m

-Lmu:_ ;pm

mw_puw:mEo:mo

Lm vas

çmLøm__ø>Lmu=_

ums vmgv nmgv

ump=m;nu

:mv

:m__ms

m

Lmmv

:owum_»=w

una

;oc:wx

Lp;

“Lo==_x

mm

m__upw:mEo:mo

;oo

ucms mømcm

m__m$___p=n;mp=H

ams

uø»=mLnm m;w;mm»_m umcm__ø mcwgmwwwo uø=___xm

m.m ;pm ;nu ;nu ;nu ;mm vøu som ou;m

ngmpcmssox

__mnm»

AFV

sou 1931:41 307 Bilaga 4

Den genomsnittliga intervallängden varierar mellan 3 och 4 procentenheter. Den följer väl nivån ganska i inflationsuppfattningen. Till den högsta uppfattade inflationstakten är knuten det längsta genomsnittliga intervallet (januari l978), och till den lägsta förväntade inflationstakten hör det minsta intervallet (januari l979). Den här relationen skulle man vänta sig. Ju större inflationen uppfattas vara, desto större borde spridningen vara. Samma bild framkommer i relationen mellan standardavvikelsen och medelvärdet i tabell 2.5.

En uppdelning av intervallsvaren enligt kön ger upphov till i stort sett samma skillnader som för svaren som angavs med ett numeriskt värde. Den av kvinnorna uppfattade inflationstakten ligger i samtliga fall över männens i tabell 2.8. Beträffande den förväntade inflationen männens vid tre ligger av sju tillfällen högre. Den genomsnittliga intervallängden för kvinnornas svar är i samtliga undersökningar större än männens. Förklaringen till detta mönster diskuteras nedan under rubriken osäkerhet.

2.2.5 Osäkerhet

Intervjupersonerna hyser en viss osäkerhet rörande svaren på intervjufrågorna. Tabell 2.10 presenterar tre mått på osäkerheten. Det första består av andelen vet ej-svar Tl och T3 vilpå fråga ka rör riktningen på prisrörelsen. I detta måste sammanhang osäkerheten betecknas som mycket låg, bara mellan 0,5 och 3,8 pro-

cent av de tillfrågade svarade vet

ej.

Andelen vet ej-svar på fråga T2 och T4 är ett mått på osäkerheten hos de svarspersoner som svarat att har varit priserna stigande och/eller priserna kommer att stiga. Omkring 20 procent av dessa intervjupersoner anser sig så osäkra om den numeriska storleken på prisrörelsen att de väljer vet ej-alternativet. Denna kvot är relativt konstant för samtliga Det har således undersökningar. inte inträffat några större i hushållens förändringar svarsbenägenhet rörande de numeriska värdena. Se också tabell 2.3 och 2.4.

308 Bilaga 4 S()LJ 1981:41

om N N

Amv w.o me.o _m.o

__=a m._N

om

Amy

._;Q

Lmmcwcxmmgwucz

N N

w.o om.o m.m_

_._

.m.N

:hm N N

.o.N

uN mq.o 00.0

©.oN

_.N

_.mnmp __mnøp

wa

N N N

cmpxmumcowumpwc_

wa

0._ Nm.o _o.o

m.NN

;oo w

m

;oo

um; N

N N

Mono

um;

o.N mm.o .m.N

_.oN

oumu:m;nm

cuo

__mamp .N

N N N N mh

;oo

mm.o Nq.o wm.o

wa

m.o .«.o m._

m.oN

^_V

:ma m.m_

__mnmp

N

.game um;

wwøppmwaa:

wa

Fb wh mp es

...N

mx__o um;

ømwgw mmmgm ømwxm

:on

mgu Low

mmwLm.Lnw

gm»

__mnmp .m.m

mncmgmx

;mm ;DM ;mm

gm__=m

wa

__onmp

Lmmmxn

:mp=m_o_»mmoxm:oNpøwLm

;mm-=nm Lmm-=nm

:mp=w_u_mmmoxm:o_pø_Lm

;mm»=nm Løm1=no

wa

umggmxmmo omm_-wNm_

_ m

=o_pm_»=_ “=o_pø_»=_

um= uw= pm= pm= vax ua;

m__m$___p=w;mp=H

;o:=_x Lo:c_x

o_.w

_mu: Nmuc :ms Nmu: _mu= :ms

mappa»

umg=mLpm ugøpçossog

Amv Aev Amv Nov Aww

__mamN

^_v ANV ANV

Bilaga 4 309

Spridningen hos svaren som angavs med ett numeriskt värde kan också betraktas som ett mått på osäkerhet. Standardavvike1sen förefa11er variera ungefär proportione11t med nivån på mede1värdena. Variationskoefficienten är genomgående något större för kvinnor än för män. Den mest s1âende ski11naden me11an könen beträffande osäkerhet finns i frekvensen av vet ej-svar. Se tabe11 2.3 och 2.4. Här visar det sig att kvinnor genomgående har något mer än dubbe1t så hög frekvens av detta svarsa1ternativ. Kvinnorna verkar a11tså osäkrare än männen. Det är antag1igen denna osäkerhet som också ref1ekteras i större 1ängd på interva11svaren hos kvinnor än hos män i tabe11 2.8 och 2.9.

Resu1taten av de sex undersökningarna från 1979-1980, som presenteras i denna bi1aga, visar i stora drag samma bi1d som undersökningen från januari 1978, vi1ken behand1ats i bi1aga 3. Fö1jakt- 1igen får resu1taten från januari 1978 en förstärkt trovärdighet på jämförbara punkter.

4 sou 1981:41 Bilaga 4 311

PRISREGLERINGSPOLITIKEN OCH DEN FURVÃNTADE INFLATIONEN

Konjunkturp01itiken genomgick betydande förändringar under Derioden 1977-1980. En kraftig åtstramningspo1itik bedrevs under 1977. Det året deva1verades den svenska kronan i två omgångar. Inf1ationstakten pressades ned markant under 1978. Den ekonomiska po- 1itiken gjordes mer expansiv under 1978-1979. Budgetunderskotten nådde under 1979 och 1980 rekordstor omfattning. Inf1ationstakten började åter stiga under 1979 och hamnade på en förhå11andevis hög och jämn p1atå under första hä1ften av 1980. Under våren 1980 påverkades den svenska arbetsmarknaden av omfattande strejker och 10ckouter.

Prisreg1eringspo1itiska åtgärder en1igt prisreg1erings1agen kom ti11 f1itig användning under inf1ationen 1977-1980 såsom framgår av tabe11 3.1, diagram 3.1 och appendix 1. Dessa omfattade prisstopp,

högstpris och ob1igatorisk förhandsanmä1an1). A11mänt prisstopp in-

fördes vid tre ti11fä11en: apri1-maj 1977, september-oktober 1977 samt mars-maj 1980. De bägge första a11männa prisstoppen motiverades av deva1veringarna under 1977. Prisstoppet våren 1980 var en de1 av ett åtgärdspaket med må1et att få arbetsmarknadens parter att acceptera en för1ängning av gä11ande avta1. 0b1igatorisk förhandsanmä1an infördes i mars 1978 i syfte att hå11a inf1ati0nstakten under de gränser som sku11e ut1ösa 0mförhand1ingar en1igt gä1- 1ande avta1 på arbetsmarknaden. 0b1igatorisk förhandsanmä1an fanns kvar för Omkring 50 procent av den tota1a privata konsumtionen under he1a 1979. Nivån sänktes i början av 1980 ti11 kring en tredjede1 av den tota1a privata konsumtionen. Under he1a denna period gä11de också ett prisstopp på subventionerade bas1ivsmede1 omfattande cirka 5 procent av den tota1a privata konsumtionen.

Företag var dessutom medvetna om ett potentie11t hot om priskontro11er under denna period. Även om en viss produkt var undantagen från prisk0ntro11, så kunde den med kort varse1 b1i föremå1

1) Se bi1aga 5 för en närmare beskrivning av de prisreg1eringsåtgärder som täcks av prisreg1erings1agen.

312 Bilaga 4 sou 1981:41

Tabe11 3.1 Ande1en av den t0ta1a privata konsumtionen av varor och

tjänster som var prisreg1erad en1igt prisreg1erings- 1agen januari 1977 - augusti 1980. Procent.

Prisstopp varav sub- Högstpris 0b1igato- T0ta1t ventione- risk förrade bas- handsan- 1ivsmede1 mä1an (1) /\ f\3 v* (3) øx O» g

jan feb mar

uuwuuuuuuuuu

apr

maj \I\I

O*\GI\I\JO\%OWL›JQ)O\ONON vov-ømuuvvwuu ®®\J\J®-®CD®KOKOKD LDLHLHUWCDUWLHUWUWCDLHCD »ouuvuwvwvvvw UTLTIUWUWUWCNIIIUTCDCHUWLD cxmxnximoooowwookøto Oü%\l\l%-_'m®aåbdbo

jun ju1 aug sep

okt \I\.I

nov dec

jan . .. u

feb CDON .. .. ..

-b-D-b-b-lh

mar .. .. 71,1 .. apr .. v 71,1 . maj .. .. 71,1 ..

--J\IO1OWOWO'1O\ONOS U1UTG\I\J\I\I\J\I\I\J\J U1U|-(\I\J\J\I\I\I\I -DJ®\I\I\I\I\J\I\IOHON

jun .

CHUWUWUWWUTUWUWLHUWCDUT

.. 71,1 .

-J-CWGJOJCD%%%%\I\J

ju1 0 . 71,1 .. aug .. .. 71,1 .. sep . .. 71,1 .. okt .. u 42,6 .. nov .. .. 42,6 . dec _.._.. .. .. 42,6 .. jan _. u u 42,4 .. feb u »o 0 42,5 .. mar u u u 42,5 v. apr u .. u 42,5 u

ooooooooooooo U1LHUTUTU1UIG|tDCNLT1UTUT \I\I\I\I\I\I\I\JJJ>J>CQ C)$®®|\)K\)Y\)f\)f\)f\3f\)kD

maj »o u u 44,3

UWKDUWUWLDUW-b-DUTCDCD

v

\I\I\l\lCOG3®(I)O5050\- kOKOKOLO---'-'\I\J\JU1

..

LTIUWUWUTUWCTIUWCDUWLDKDUT

jun u »o 44,3 v ju1 v .. w 44,1 u aug v »o u 44,1 .. sep u u v 44,1 w okt u »o w 44,1 »o nov w u »o 44,1 »o dec v u .. 44,1 w

jan »a u 43,3 v feb u »o 34,3 u

(NKDKOUWN

mar v »o 0

-a-ø-a-I-I-I-a-I -b-P-â-BNQALH

OGCCKOKO%$

å-å-b-b®CO-DO\

apr \J\J u v v.

ONOSONONOJCOONN UWUWUWLHONOWUWQH OWONONOUONCBOWCW

maj »o u 34,3 »o jun u u 34,3 u

ju1 u w 34,3 w

aug 80 u v 34,3 9 0000

Kommentar: SPK:s prisövervakning, som inte reg1eras i prisreg1erings1agen, är ej medtagen i tabe11en. Denna form av prisreg1ering var mycket omfattande under åren 1977- 1980. Den täckte praktiskt taget he1a den privata konsumtionen. Se också bi1aqa 8.

Bilaga 4 313

cmcoissmcov_ om.:

.pmssmgmørn

fmpop

.r

:mv

cmmøuume

ø

.no

_mncm

;m m5_

mgmpmcmnp

_,=§<2mwazom<a=§<2muozow<=_.§<s_u._.ozom<_._.2<§u__.

cmmc._cv_mgm>nm.pxa

;oo :S8

mät?

.umåmwäca

m

:S9

mvmålmmgfga

m5_

:wmctbpømso .aaoamta

.ommF

_øuøEmêmmn

Tm

:omfwmcwgmpmmgmmga

.mumcmr

.Smsmzmåmml

Zmnmp

:co

cmñEcwøucmptmw

ouwöcoccoâuam

._o._m mm

Em_

mmtäw

.tassen

äZmV_

m=:2m»:_.aumme;

pmlcm

Tm xmtouwnåno .naoäza .naoäza

pcmook_

Emgmfo

om

8_

314 Bilaga 4

för prisreglering. Man kan hävda att priskontrollpolitiken i denna bemärkelse var mer genomgripande än vad som framgår av diagram 3.1 och appendix l.

l) Till bilden hör också SPK:s prisövervakning . Denna, som inte regleras i prisregleringslagen, täckte under l970-talets senare hälft praktiskt taget hela den privata konsumtionen. Prisövervakningen bör betraktas som en form av prisreglering. Följaktligen kan man hävda att åren l977-1980 var en period med mycket omfattande priskontroller.

I diskussionen under l970-talet om priskontrollers effekter spelar sambandet mellan prisregleringar och inflationsförväntningar en central roll. Priskontroller har presenterats som en metod att direkt reducera existerande inflationsförväntningar. Vilka effekter har då den svenska prisregleringspolitiken haft på allmänhetens inflationsförväntningar? För att kunna ge ett uttömmande svar på frågan bör man bl a ha tillgång till tidsserier över förväntningsbildningen från perioder såväl med som utan priskontroller för att kunna undersöka om inflationsförväntningarna påverkats av införandet av kontroller. Nu finns det i princip enbart en observation, nämligen de sju intervjuundersökningar som samtliga härrör från en längre period med priskontroller. Det går således inte att här göra en tillfredsställande test av priskontrollpolitikens effekter på inflationsförväntningarna.

Man kan ändå diskutera kring frågan om eventuella effekter av prisregleringspolitiken på inflationsförväntningarna med utgångspunkt från de resultat som framkommit i intervjuundersökningarna av allmänhetens inflationsuppfattning. Man kan tänka sig att priskontrollpolitiken påverkat den förväntade inflationstakten genom i stora drag tre effekter (l) genom ett inflytande på den faktiska historiska inflationen och därmed, via den uppfattade inflationen, på den förväntade prisutvecklingen,

l) Se bilaga 8 för en beskrivning av SPK:s prisövervakning.

2) I.en mer fullständig beskrivning kan andra indirekta effekter

av prisregleringar uppmärksammas än de som diskuteras här.

Bilaga 4 315

genom ett inflytande på den uppfattade inflationstakten och därigenom på den förväntade, genom en direkt effekt på den förväntade inflationstakten. Denna effekt skulle till exempel kunna åstadkommas genom att införandet av priskontroller av allmänheten uppfattas som en signal till att inflationen verkligen kommer att reduceras.

Resonemanget om de bägge indirekta effekterna (l) och (2) bygger på regressionsberäkningarna i bilaga 3 som visar att den förväntade inflationen påverkas av den uppfattade inflationsutvecklingen. Denna i sin tur är kraftigt influerad av den faktiska inflationen.

Diskussionen av dessa tre effekter bygger på följande enkla syn på förhållandet mellan historisk, uppfattad, förväntad och framtida inflation, där en pil markerar påverkan. Det bör påpekas att nedanstående relation är en del av en större, inte specificerad, modell av hur inflationsförväntningarna genereras i samhällsekonomin.

historisk uppfattad förväntad framtida inflation inflation inflation inflation

Prisregleringspolitikens effekter på den faktiska inflationen under slutet av l970-talet undersöks i bilaga l0. Huvudresultatet i denna är att priskontrollerna inte har haft något signifikant långvarigt inflytande på den svenska inflationstakten under dessa år. Det förefaller därför rimligt att utesluta ett märkbart inflytande enligt effekt (l) ovan.

Skulle prisregleringspolitiken haft ett sjävständigt inflytande på den uppfattade och den förväntade inflationen enligt effekt (2) och (3)? Det resultat som intervjuundersökningarna lämnar är inte tillräckligt för att besvara denna fråga. Man kan dock konstatera att den uppfattade och den förväntade inflationstakten följer den faktiska inflationen med en viss trögrörlighet. De nu-

316 Bilaga 4

meriska värden, som intervjusvaren angav befinner inte sig på någon uppseendeväckande hög e11er 1åg nivå med tanke på den faktiska inf1ati0nsutveck1ingen. En förväntad inf1ation me11an 8 och 11 procent per år under 1978-1981 bör snarast betraktas som rim1ig och rea1istisk mot bakgrund av den trendmässigt inf1atiostigande nen i Sverige och omvär1den under 1970-ta1et. Detta resonemang utes1uter dock inte att prisreg1eringspo1itiken kan ha haft ett

inf1ytande pâ den förväntade inf1ati0nen1

Beträffande den kortsiktiga utveck1ingen kan man tänka att insig förandet e11er avskaffandet av prisk0ntr011er, dvs en markant förändring i prisk0ntr011graden i k01umn 6 i tabe11 3.1, har haft en omede1bar och konstaterbar effekt på den förväntade inf1ati0nstakten så som den anges vid de 01ika intervjuti11fä11ena. De intervjuer som gjordes med ett kvarta1s me11anrum, ju1i 1979 - ju1i 1980, är intressanta att granska i detta sammanhang. Den förväntade inf1ati0nen varierar me11an 8,6 och 9,9 procent under denna tid en- 1igt tabe11 2.5. Dessa små f1uktuati0ner utgör knappast någon indikation på att prisreg1eringspo1itiska åtgärder e11er någon annan ekonomisk-p01itisk hände1se orsakat k1ara svängningar i inf1ationsförväntningarna på kort sikt.

Det går att speku1era kring en effekt i apri1 1980, som återspeg- 1as i en nedgång i frekvensen för svarsa1ternativet priserna kommer att öka samt i en uppgång för svaret priserna kommer att minska och för vet ej i tabe11 2.2. Denna tabe11 täcker svaren

1) Det har hävdats att priskontr011er direkt kan dämpa inf1ationsförväntningarna genom någon form av demonstrations- e1- 1er informationseffekter. Jämför med effekt (3) ovan. Förekomsten av reg1eringar sku11e få a11mänheten att tro att den framtida inf1ati0nstakten b1ir 1ägre än vad som annars vore fa11et. Som en fö1jd av detta kommer förväntningarna att revideras nedåt, vi1ket också sku11e bidra ti11 en 1ägre faktisk inf1ati0n. Prisk0ntr011er har eme11ertid varit ett mer e11er mindre permanent ins1ag under 1970-ta1et i Sverige utan att a11mänheten sett en nedgång i inf1ationstakten jämfört med utveck1ingen under 1950- och 1960-ta1en. Priskontr011p01itiken i den utsträckning som den överhuvudtaget uppmärksammats av a11mänheten - torde därför ha för1orat mycket av sin trovärdighet som ett mede1 mot inf1ati0nen. Fö1jakt1igen kan man starkt ifrågasätta förekomsten av någon märkbar direkt informationseffekt genom prisk0ntr011erna. Se också Jonung (1973).

sou 1931:41 Bilaga 4 317

som gavs i kvalitativa termer. I mars l980 gjorde regeringen ett utspel, det s k 6-punktsprogrammet, som syftade till att nå ett avtal med relativt låga löneökningar. Som ett led i detta paket infördes allmänt prisstopp. Se också tabell 3.l. Det är möjligt att detta utspel i kombination med prisstoppet och de pågående avtalsförhandlingarna temporärt orsakade detta mönster i aprilundersökningen. Någon effekt på den förväntade inflationen som den angavs med ett numeriskt värde i tabell 2.5 kan dock knappast registreras för april l980.

Den faktiska inflationen förefaller ha utövat det centrala inflytandet på den uppfattade och förväntade inflationen. Det är därför av intresse att närmare beskriva inflationstaktens beteende under l978-l979. Under l978 halverades praktiskt taget inflationen från l4 till 7 procent. Följande år fördubblades den från 6 procent i januari l979 till 12 procent i januari l980. Detta Vformade mönster, som återges i tabell 2.7 och diagram 2.l bör när« mast förklaras med bl.a. den allmänna stabiliseringspolitiken och den internationella konjunkturutvecklingen.

Det bör påpekas i detta sammanhang att den genomsnittliga månatliga kontrollgraden enligt kolumn 6 i tabell 3.l var ungefär lika stor för l978 som för l979 - 60 procent av den totala privata konsumtionen under l978 täcktes av olika prisreglerande åtgärder medan motsvarande siffra var 56 procent för l979. Graden av kontrollomfattning var enligt detta mått praktiskt taget densamma under de bägge åren. Prisövervakningens omfattning torde också ha varit oförändrad under denna period. Man kan således hävda att prisregleringspolitikens inflytande på inflationen hölls ungefärligen konstant under dessa två år enligt detta mått. Slutsatsen bör därför bli att andra faktorer än priskontrollerna utövade det centrala inflytandet på den faktiska inflationens svängningar och därmed också på den uppfattade och förväntade inflationens föränd-

ringar under l978-l979. Man kan förvisso inte utesluta ett

inflytande från priskontrollerna. Som tidigare poängterats visar dock skattningarna i bilaga l0 att prisregleringspolitikens inverkan på inflationstakten under l978-l979 synes vara försumbar.

Bilaga 4

SAMMANFATTNING

Presentationen i denna bi1aga av resu1taten från de sex undersökom a11mänhetens inf1ati0nsuppfattning under 1979-1980 viningarna sar att dessa på a11a väsent1iga punkter sammanfa11er med konk1usionerna från den första intervjuundersökningen från januari 1978 vi1ken beskrivs ingående i bi1aga 3. Detta innebär att ana1ysen av undersökningen från januari 1978 förefa11er mer robust än tidigare i och med att samma mönster upprepas i de föijande undersökningarna.

Denna bi1aga har också gjort det möj1igt att fö1ja den tidsmässiga utveck1ingen hos den uppfattade och förväntade inf1ationen under åren 1977-1980 ti11 ski11nad från den tvärsnittsstudie som bi1aga 3 representerar. Det framgår här som ett viktigt resu1tat att den uppfattade och förväntade inf1ationen förefa11er vara re- 1ativt trögrör1iga i förhå11ande ti11 svängningarna i den faktiska inf1ati0nstakten såsom de registreras av konsumentprisindex. Den uppfattade och förväntade inf1ationen fö1jer den faktiska fast med betyd1igt mindre amp1itud.

Den förväntade inf1ationen under åren 1978-1980 1åg i ett interva11 me11an 8 och 11 procent. En intressant fråga i detta sammanhang är då om prisreg1eringsp01itiken påverkat den uppfattade och förväntade inf1ationstakten och därmed indirekt den faktiska inf1ati0nstakten i den svenska ekonomin. Ett fu11ständigt svar på frågan kräver b1 a ingående ekonometriska tester vi1ka 1ämp1igen bör bygga på data över a11mänhetens inf1ationsförväntningar från perioder såvä1 med som utan priskontr011er.

Den mer speku1ativa diskussionen kring intervjuundersökningarnas resu1tat för 1978-1980 pekar dock mot ett negativt svar på frågan. F1era argument kan åberopas med denna innebörd. De ekonometriska testerna i bi1aga 10 visar att prisreg1eringspo1itiken inte hade någon statistiskt signifikant 1ångvarig effekt på den faktis-

320 4 SOU 1981 :41 Bilaga

ka infiationstakten under senare hä1ften av 1970-ta1et. Därmed är det föga troiigt att prisk0ntr011erna indirekt har påverkat den uppfattade och förväntade inflationstakten via den historiska inf1ati0nen.

Möj1igheten att drastiska förändringar i omfattningen av priskontro11er har påverkat inf]ationsförväntningarna på kort sikt dryftades också. Något stöd för ett sådant mönster upptäcktes inte. Eftersom prisreg1eringsp01itiken biivit något av ett permanent ins1ag i den ekonomiska poiitiken under s1utet av 1970-ta1et, bör man inte vänta sig att hushå11en reagerar märkbart inför ti11k0msten e11er avskaffandet av genereiia e11er seiektiva k0ntr011er. Den typen av åtgärder iöper snarare risken att dränkas i det ekonomisk-poiitiska informationsutbud som hushå11en är föremå1 för.

321 Bilaga 4

LITTERATURFÖRTECKNING

J.A.,(1975),Inf1ation and the Formation of Expecta-

Frenke1,

t10ns, Journa1 of Monetary Economics, s. 403-21.

Jonung, L., (1973), Prisreg1ering som stabi1iseringspo1itiskt

instrument, Ekonomisk Debatt, s. 432-440.

Kane, E. och Ma1kie1, B., (1976),Autoregressive and Nonautoregressive E1ements in Cross-Section Forecasts of Inflation, Econometrica, s. 1-16.

sou 1981:41 Bilaga 4 323

APPENDIX 1

Regeringsbes1ut rörande prisreg1erande åtgärder en1igt prisreg1erings1agen 1977-1980.

Bes1uts- Ikraft- Bes1utets innebörd datum trädandedatum (1) (2) (3) 77-03-24 77-03-25 Pappersmassa och papper m m undantas från prisstopp. 0b1igat0risk förhandsanmä1an upphävs för papper m m och införs för vissa byggnadsmateria1 för iso1eringsändamåL (SFS 1977:86)

A11mänt prisstopp införs. (SFS 1977:100)

A11mänt prisstopp upphävs. Prisstopp återinförs på de köttvaror, mejeriprodukter, mjö1 och bröd samt trävaror som var föremå1 för prisstopp vid det a11männa prisstoppets införande. 0b1igatorisk förhandsanmä1an återinförs för de varor inom områdena sågtimmer och pappersved, trävaror, kaffe, hudar och skinn samt byggnadsmateria1 som var föremå1 för förhandsanmä1ningsp1ikt vid det a11männa prisstoppets införande. \ 0b1igat0risk förhandsanmä1an för margarin återinförs dock ej. (SFS 19772262)

Prisreg1eringen på kaffe ändras från ob1igatorisk förhandsanmä1an ti11 prisstopp. (SFS 1977:582)

Prisstoppet på kaffe upphävs. (SFS 1977:636)

A11mänt prisstopp införs. (SFS 1977: 753)

A11mänt prisstopp upphävs och de prisreg1eringar som gä11de 0mede1bart före det a11männa risstoppet återinförs. (SFS 1977 770

Prisstopp införs på betongtakpannor. (SFS 1977:986)

Prisstopp införs på mur- och fasadtege1. (SFS 1978:10)

324 Bilaga 4

Bes1uts- Ikraft- Bes1utets innebörd datum trädandedatum (1) (2) (3)

78-03-18 Obligatorisk förhandsanmä1an införs för samt1iga varor och tjänster som inte omfattas av prisstopp. Samrådssky1dighet föreskrivs för samt1iga stat1iga myndigheter. (SFS 1978:90)

Prisstopp upphävs för trävaror och muroch fasadtege1. (SFS 1978:195)

Prisstopp införs på p1ang1as. (SFS 1978:641)

Prisstoppet på betongtakpannor och p1ang1as upphävs. Förhandsanmä1ningssky1digheten begränsas ti11 vissa varor inom områdena 1ivsmede1 och andra dag1igvaror, byggnadsmateria1 m m, produktionsmede1 för jordbruket, timmer, massa och papper, bi1reservde1ar, -ti11behör och husvagnar, o1jeprodukter, tidningar och tidskrifter, bek1ädnadsvaror, och

1äkemede1 m m samt vissa tjänster1 möb1§r .

(srs 1978:711)

Prisstopp införs på g01vbe1äggningsmateria1 av p1ast samt mjukpapper och b1öj0r. (SFS 1978:711)

Prisstopp införs på vissa o1jeprodukter och startbatterier. (SFS 1978:746)

Prisstoppet på mjukpapper och b1öjor samt startbatterier upphävs. (SFS 1979:2)

Prisreg1eringen på vissa o1jeprodukter ändras från prisstopp ti11 högstprisreg- 1ering. (SFS 1979:29)

Vissa varor inom områdena köttvaror och mejeriprodukter undantas från prisstoppet. (SFS 1979:46)

1) Områden som omfattas av prisstopp undantas automatiskt från förhandsanmä1ningssky1digheten.

S()IJ 1981:41 Bilaga 4 325

Bes1uts- Ikraft- Bes1utets innebörd datum trädandedatum (2) (3)

79-03-28 Prisstopp införs på köksskåp och garderobsskåp av trä. Med1emsb1ad och persona1tidningar samt sådana 01jeprodukter som omfattas av högstprisreg1eringen undantas från förhandsanmä1ningssky1digheten. (SFS 1979:114)

Samrådssky1digheten för stat1iga myndigheter begränsas ti11 vissa myndigheter.

Prisstoppet på g01vbe1äggningsmateria1 av p1ast upphävs. Prisstopp införs på h0te11rumsuthyrning och kaffe. Hund- och kattmat undantas från ob1igat0risk förhandsanmä1an. Tunga e1dningso1j0r undantas från högstprisreg1eringen. (SFS 1979:251)

0b1igatorisk förhandsanmä1an upphävs för tunga e1dningso1jor. (SFS 1979:370)

Högstprisreg1ering återinförs för tunga e1dningso1j0r. (SFS 1979:718)

Prisstoppet på hote11rumsuthyrning uppl hävs. (srs 1979:761)

Prisstopp införs på inrikes fjärrtrafik med 1astbi1. (SFS 1979:1086)

Prisstoppet på kaffe upphävs. G1öd1ampor, startbatterier, dagstidningar och organisationstidskrifter samt andra tryckeriarbeten än sådana som avser tidningar och tidskrifter undantas frân ob- 1igat0risk förhandsanmä1an. (SFS 1980:34)

A11mänt prisstopp införs. För 01jepr0dukter kvarstår dock högstprisreg1eringen. Samrådssky1dighet föreskrivs för samt1iga stat1iga myndigheter. (SFS 1980:106)

326 Bilaga 4

Bes1uts- Ikraft- Bes1utets innebörd datum trädandedatum (1) (2) (3)

80-05-17 Det a11männa prisstopnet upphävs. Prisstopp återinförs för de varu- och tjänsteområden, som omfattades av prisstopp 0mede1bart före det a11männa prisstoppet, utom för köksskåp och garderobsskåp av trä. Obligatorisk förhandsanmä- 1an återinförs för de områden som omfattades av denna reg1eringsf0rm omede1bart före det a11männa prisstoppet. Samrådssky1digheten begränsas ti11 de statmyndigheter som omfattades av samliga rådsskyldighet före det a11männa prisstoppet. (SFS 1980:267)

Kommentar: Se tabe11 3.1 för en numerisk uppskattning av de prisreglerande åtgärdernas omfattning.

sou 1981:41 327 Bilaga 4

APPENDIX 2

INFLATIONSFURVÃNTNINGARNA I SVERIGE 1971-1980

Det finns ingen tidsserie som består av direkta mått på den svenska a11mänhetens infiationsförväntningar under 1970-taiet. SIFO har sammanstä11t en månatiig serie som mäter inf1ationsförväntningarnas kva1itativa utveckTing, dvs. intervjupersoner har fått ange om de tror att priserna kommer att stiga, sjunka e11er vara oförändrade under de kommande t01v månaderna. En sådan fråga har ingått i SIFO:s månat1iga s.k. konsumentkiimatmätningar, vi1ka har gjorts regelbundet sedan januari 1971. Denna intervjuundersökning har omfattat ett anta1 frågor rörande a11mänhetens förväntningar om den framtida ekonomiska utveckiingen.

Frågan rörande inf1ationsförväntningarna har haft föijande 1yde1se:

Tror Ni att priserna under de kommande to1v månaderna på det he- 1a taget kommer att öka, minska e11er förbii ungefär desamma? 1 öka 2 Minska 3 Ungefär desamma 4 Tveksam, vet ej

I augusti 1980 ändrades frågan ti11:

Tror Ni att priserna under de kommande to1v månaderna på det he- Ta taget kommer att öka kraftigt, öka något, förb1i ungefär som nu e11er minska? 1 öka kraftigt 2 öka något 3 Ungefär desamma 4 Minska 5 Tveksam, vet ej

Svarsa1ternativet öka deiades då upp i två a1ternativ: öka kraftigt och “öka något. Den höga infiationstakten i siutet av 1970-ta1et motiverade denna ändring där öka kraftigt står för

328 Bilaga 4

en högre förväntad infiation än a1ternativet öka något.

SIFO:s undersökning har samma uppbyggnad som den intervjuundersökning prisregieringskommittên uppdrog åt SCB att genomföra 1978 beträffande hushâiiens kvaiitativa uppfattning om riktningen på den kommande prisutvecklingen. Se fråga T3 i tabeii 3 i biiaga 3. Fråga T3 upprepades under 1979-1980. Man undrar då i viiken utsträckning som SIFO:s svar sammanfaiier med SCB s svar. Tabe11 A 1 visar andeien intervjupersoner som tror att priserna kommer att öka under de kommande to1v månaderna eniigt SCB:s och eniigt SIFO:s mätningar. SCB s uppgifter är hämtade från tabe11 2.2 i biiaga 4 för de sju undersökningstiiifäiien som presenteras där. Motsvarande värde har tagits från SIFO:s intervjuer för samma månader.

Tabe11 A 1 visar att det finns en betydande samstämmighet i svaren från de bägge typerna av intervjuundersökningar, Differensen eniigt tabe11en bör bedömas som 1iten. Det finns såiedes goda skäi att betrakta SIFO:s intervjuer som jämföriiga med de mätningar som SCB har gjort åt prisregieringskommittên. En skiiinad iigger i anta1et intervjupersoner. SIFO:s undersökningar omfattar ca tusen personer medan SCB:s som regei har täckt ett större anta] intervjuer. En annan är att SCB:s undersökningar bygger på teiefonintervjuer medan SIFO:s är baserade på hembesök. Besöksintervjuer anses vara av högre kva1itê än te1efonintervjuer.

Utveckiingen under 1970-taiet för andeien intervjupersoner som tror att priserna kommer att öka under de kommande t01v månaderna eniigt SIFO:s tidsserie är beskriven i diagram A 1. Eniigt diagrammet har denna andei ökat trendmässigt under detta årtionde. Ökningen är mest markant under 1971, sedan är trenden positiv med betydande variationer uppåt och nedåt iängst trendiinjen. En kraftig nedgång inträffar 1977-1978. Denna föijs av en kraftig uppgång med början i slutet av 1978. Denna serie toikas här som en indikator 1) på inf1ationsförväntningarnas utveck1ing .

1) SIFO s serie b1ev ti11gäng1ig på ett a11tför sent stadium av framstäiiningen av denna biiaga. Någon närmare ana1ys av seriens egenskaper har därför inte kunnat göras inom ramen för prisregieringskommittêns arbete. En sådan undersökning pågår eme11ertid inom konjunkturinstitutet.

sou 1981:41 329 Bilaga 4

Diagrammet anger också inf1ationstakten under perioden 1971-1980 en1igt konsumentprisindex. Ett s1ående intryck av diagrammet är samvariationen me11an inf1ati0nstakt och inf1ati0nsförväntningar mätt en1igt de mått som finns i diagram A 1. Inf1ati0nstakten förefa11er fö1ja inf1ationsförväntningarna ganska vä1. Detta är särski1t markant under perioden 1976-1980. Nedgången i inf1ationstakten föregås då av en minskning i inf1ationsförväntningarna. På samma sätt fö1js en uppgång av inf1ati0nsförväntningarna under 1979 av en kraftig ti11växt i den faktiska inf1ationstakten.

Diagrammet bygger på konsumentprisindex som också omfattar ändringar i indirekta skatter och subventioner. Ett f1erta1 skatteändringar genomfördes under 1970-ta1et vi1ka har gett upphov ti11 betydande svängningar i konsumentprisindex. Om dessa svängningar sku11e e1imineras, är det möj1igt att en starkare samvariation me11an förväntad inf1ation och faktisk inf1ati0n b1ir resu1tatet.

Diskussionen kring inf1ationspr0cessen och prisreg1eringsp01itiken i b1and annat bi1aga 10 ti11de1ar inf1ationsförväntningarna en centra1 p1ats i inf1ati0nspr0cessen. Bi1den i diagram A 1 motsäger inte detta synsätt. Den kan to1kas som att ändringar i förväntad inf1ati0nstakt tidsmässigt föregår ändringar i den faktiska inf1ationstakten. Framtida studier får närmare de ana1ysera kausa1a för10ppen bakom diagram A 1.

330 Bilaga 4

Tabe11 A 1 Ande1en intervjupersoner som tror att priserna kommer att öka under de kommande t01v månaderna en1igt - SIFO:s SCB:s undersökningar k01umn (1) - och en1igt undersökningar - k01umn (2). Procent.

Kä11a: Ko1umn (1) är hämtad från tabe11 2.2. Ko1umn (2) är ursprungsdata en1igt SIFO s konsumentk1imatundersökningar.

SOU 1981 41 Bilaga 4 331

1.0.3 mr

o\o m_ V? N.. .F Or m w h © møu .V m N

:Eco

L - l 1 n .. 1 1 | 1 l l l 1

xmvcacaucoEamcox

Em_

coimamcocmzc_

Cwbcmo

f _ a u .. _ n _ _

-Fmvme

:må om?

mcxmomcms

_

mvcmulm

:mamåzmom

_Ou

an?

umgmgucmu

_

.mncl

mvcmesov_

GU ppm whmw

umxooåm

I . _

um...

LMUC: - m

95 Km_

umcsmnu:

ppm _

xmu:_m.r._ap:m=5mcov_

.Essex

å:

Ohms

-

.;w:o._pm.Eø

mmåv_

øcgmm.:

_

pmlcm

a

noe

ppm mhmw

ømtmmmsaez?

mufovtms

_

._85

cmpxøäcnzpmwwcH

som -

v59

mgmcwelm

_

mcåmctüme

LocomLmQFQLmpcW

.mnci ppm mhmr

mmlumcms

8st?

a

:mmøáåog

.mcwE

.r

cmemuc

än

- om :B .ot 29 Nñmw

Eon

.ucøuo._a.

_. _

wucmêEox

.w:om.wa:_._ow:_

:mr

E9595

mv Zm

x

övr.:

SEEOV_

i | .. |

O xo

cm_onc mcämca mc._mv oxoom 050m .än

00a

BILAGA 5

PRISPOLITIKENS FRAMVÄXT, UTFORMNING OCH ADMINISTRATION

1 RESUME ÖVER LAGSTIFTNING OCH UTREDNINGAR PÅ PRISOMRÅDET

Under 1900-ta1et har ett omfattande och utredlagstiftningsningsarbete förekommit på pris- och konkurrensområdet. Under de båda vär1dskrigen och krisåren därefter har ett f1erta1 1agar som möj1iggj0rt direkta ingrepp i prisbi1dningen avlöst varandra. Samt1iga dessa 1agar har varit avsedda att ti11ämpas endast under krig, krigsfara e11er andra av utom0rdent1iga, krig föran1edda förhå11anden. Här bortses då från av reg1ering prisbi1dning på särski1da områden exempe1vis jordbruksområdet och hyresmarknaden - som också under n0rma1a tider förekommit i Sverige, 1iksom i många andra 1änder.

1.1 under första och me11an- Lagstiftningen vär1dskriget krigstiden

I oktober 1914 - strax efter första utbrott - anvär1dskrigets togs en 1ag om förfogande över vissa varor vid krig e11er krigsfara. I denna förfogande1ag ingick b1.a. bestämme1ser om rätt för Kung1. Majzt att faststä11a för maximipriser de viktigaste förnödenheterna. Är 1916 bröts dessa bestämme1ser ut ur förfogandelagstiftningen och 0mbi1dades - med vissa k0mp1etteringar - ti11 en särski1d 1ag om faststä11ande av högsta pris å vissa varor vid krig, e11er andra krigsfara ut0m0rdent1iga av krig föran1edda förhå11anden m.m. 1916 års år 1918 av 1ag ersattes en ny 1ag om faststä11ande av högsta pris, som reviderades år 1920. Den som föran1eddes av förhå1-

prisreg1erings1agstiftning

1andena under och 0mede1bart efter första vär1dskriget upphörde att gä11a i februari 1921. - en- Maximiprisreg1ering på socker 1igt en särski1d författning av år 1921 - gä11de dock i ytter- 1igare drygt två år.

334 Bilaga 5

1915 och 1918 års 1agar omfattade 1ivsmede1, kreatursfoder, bek1ädnadsvar0r och 1iknande förnödenheter. Reg1eringbräns1e, en var ti11 formen en högstprisreg1ering. Högstpriser föreskrevs då priset för som omfati a11mänhet av Kung1. Hajzt någon vara tades mer än förhå11andena påka11ade. av 1agen steg väsent1igt hade även 1änsstyre1serna befogenhet att fast- I viss omfattning stä11a högstpriser inom en kommun.

Efter år 1923 och under återstoden av me11ankrigstiden förekom i syfte att reg1era den a11männa prisbi1dingen 1agstiftning Samhä11ets åtgärder inriktades i stä11et ningen. prisvårdande fria och effektiva konkurrensförhå11anden. År på att främja den första i 1925 ti11kom 1agstiftningen på kokurrensområdet 1925 om undersökning angående monooch med 1agen den 18 juni och sammans1utningar. Undersökning med stöd po1istiska företag i fem fa11, näm1igen rörande kvarnföreav denna 1ag genomfördes tagen, jästti11verkningen, sockerti11verkningen, pors1insti11verkningen samt bränn- och smörjo1jeföretagen.

1.2 under åren 1939 - 1947 Lagstiftningen

År 1939 antogs - inför hotet av ett nytt stormaktskrig - en ny näm- 1 1ag med syfte att möj1iggöra reg1ering av prisbi1dningen, 1 1 maximipris1agen den 22 juni 1939 (nr 349). Denna 1ag bygg- 1igen de ti11 väsent1iga de1ar på samma principer som prisreg1eringsunder första En1igt maximipris1agen kunde 1agarna vär1dskriget. föreskriva att vid frivi11ig försä1jning av förnöden- Konungen av vikt för befo1kningen e11er produktionen, visst het, som var (maximipris) inte fick pris som av Konungen funnits skä1igt överskridas. för att maximipris fick före- Förutsättning skrivas var att priset på förnödenheten i fråga kunde förväntas visa en stegring som - ensam e11er i förening med prisstegring förnödenheter - kunde medföra en fortgående försämring på andra kronans inhemska e11er en avsevärd nedav den svenska köpkraft sättning av befo1kningens 1evnadsstandard. En1igt maximipris1aatt faststä11a ski1da maximipriser för o1igen var det möj1igt områden 1iksom för o1ika s1ag av hande1. 1939 års ka geografiska

Bilaga 5 335

maximiprislag innehöll vidare bl.a. vissa bestämmelser om skyldighet att sälja förnödenheter med maximipris, maximipris på transport av förnödenheter med maximipris, förbud mot kombinationserbjudanden vid försäljning av förnödenheter med maximipris, skyldighet att lämna upplysning om innehav av förnödenheter med maximipris samt skyldighet att anslå prisuppgift avseende förnödenheter med maximipris.

Vid slutet av år l939 - efter krigsutbrottet - antogs ytterligare en lag på prisregleringsomrâdet, nämligen lagen den 8 december l939 (nr 838) med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen (prisregleringslag). l939 Enligt

års prisregleringslag kunde Konungen fastställa normalpris vid

frivillig försäljning eller transport av viss förnödenhet. Den säljare som tillämpade högre pris än normalpriset var skyldig att efter anmodan avge förklaring om skälen för den tillämpade prissättningen. Förutsättning för att normalpris fick fastställas var att detta befanns erforderligt för att få en fortlöpande kontroll över den allmänna prisutvecklingen. l939 års prisregleringslag innehöll vidare bl.a. vissa bestämmelser om dels tvångskartellering och nyetableringsspärr, dels uppgiftsskyldighet i syfte att möjliggöra prövning av den tillämpade prissättningens skälighet eller bedömning av den allmänna prisutvecklingen.

l939 års maximiprislag och prisregleringslag kom att gälla jämsides t.o.m. då de ersattes juni l94l, av prisregleringslagen den l3 juni l94l (nr 370). En nyhet i l94l års prisregleringslag, jämfört med l939 års lagar,var möjligheten för Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer - dvs. statens priskontrollnämnd (PKN) - att föreskriva skyldighet att anmäla priser eller prishöjningar. Anmälningsskyldigheten kunde enligt lagen utformas på tre olika sätt, nämligen dels skyldighet att ofördröjligen anmäla gällande pris, dels skyldighet att ofördröjligen anmäla prishöjningar varje gång sådana genomfördes, dels förbud mot att utan tillstånd höja förnödenhetens förrän pris en vecka efter det att säljaren inkommit med anmälan om den planerade och skälen till denna. Då anmälan prishöjningen om plane-

336 5 Bilaga

rad prishöjning inkommit till myndigheten (PKN) kunde denna om särskilda skäl förelåg - föreskriva att prishöjningen inte fick genomföras förrän upp till en månad efter den dag då anmälan inkom.

Vidare innehöll l94l års prisregleringslag en ny bestämmelse om s.k. prisocker, som stadgade att säljare av förnödenhet inte fick ta eller betinga sig vederlag som han insett eller bort inse vara med hänsyn till föreliggande omständigheter uppenbart oskäligt. Bestämmelsen om normalpris i 1939 års prisregleringslag ändrades i l94l års prisregleringslag såtillvida att normalpriset inte fick överskridas om inte säljaren fått tillstånd härtill. Bestämmelsen om maximipris omfattade i l94l års prisregleringslag, förutom förnödenheter, alla slag av transporter I och inte - som i 1939 års maximiprislag - enbart transporter av i förnödenheter med maximipris. l94l års prisregleringslag innehöll vidare - i likhet med närmast föregående lagstiftning bl.a. bestämmelser om tvångskartellering och nyetableringsspärr, kombinationserbjudanden, uppgiftsskyldighet avseende underlag för prissättningen respektive innehav av vissa förnödenheter, skyldighet att sälja förnödenhet med maximipris samt skyldighet att anslå prisuppgifter.

l94l års prisregleringslag ersattes redan följande år av prisregleringslagen den 30 juni 1942 (nr 459). I denna lag utvidgades bestämmelserna om anmälningsskyldighet, normalpris och prisocker till att omfatta - förutom förnödenheter - även vissa slag av tjänster, främst tillverkning och underhåll av förnödenheter samt transporttjänster. Vidare infördes i l942 års prisregleringslag en ny bestämmelse om utfästelsepriser. Denna bestämmelse innebar att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse om högsta pris för förnödenhet eller visst slag av tjänst, fick detta pris inte överskridas om inte myndigheten givit tillstånd till detta. De bestämmelser om maximipris, som ingick i l94l års prisregleringslag, slopades i l942 års lag. De tidigare bestämmelserna om tvångskartellering och nyetableringsspärr kompletterades i l942 års prisregleringslag med bestämmelser om vissa ytterligare åtgärder

Bühga5 337

för att hindra onödig, fördyrande me11anhande1 och andra missförhå11anden inom närings1ivet, som uppkommit ti11 av fö1jd krigsförhå11andena och medfört onödiga prisstegringar.

Med stöd av 2 § första stycket 3) 1942 års prisreg1erings1ag (förbud mot att utan ti11stånd höja priset förrän en vecka efter anmä1an) och Kung1. Majzts införde PKN a11bemyndigande mänt prisstopp per den 31 oktober 1942.

År 1943 genomfördes vissa skärpningar i 1942 års prisreg1e-

rings1ag. Genom jag den 26 februari 1943 (nr 70) ändrades bestämme1serna om förbud mot att utan ti11stånd genomföra prishöjning förrän en vecka efter det att anmä1an inkommit ti11 priskontro11nämnden så att myndigheten fick rätt att utsträcka respittiden ti11 tre månader mot tidigare en månad. Dessa bestämme1ser ändrades på nytt genom 1ag den 4 juni 1943 (nr 308) om fortsatt gi1tighet av 1942 års prisreg1erings1ag. Priskontro11nämndens rätt att i tre månader uppskjuta prishöjningar, som anmä1ts bestämme1serna en1igt om ob1igatorisk förhandsanmä1an av p1anerade prishöjningar, ersattes med rätt för Koe11er nungen myndighet som Konungen bestämmer (PKN) att föreskriva för förnödenheter och tjänster.

prisstopp Prisstoppet

fick karaktär härigenom av sjä1vständig prisreg1eringsf0rm. Med prisstopp avsågs därvid förbud för sä1jare av förnödenheter e1- 1er tjänster att överskrida det pris han ti11ämpade en viss, angiven dag. Förekom ingen försä1jning denna dag gä11de gängse pris e11er senast ti11ämpat pris. Föreskrift om prisstopp sku1- 1e medde1as att gä11a för viss tid, högst tre men kunde månader, därefter för1ängas med högst tre månader i taget. En1igt bestämme1serna om prisstopp fick förnödenheter som avsågs ersätta e11er dryga ut prisstoppade förnödenheter, och som inte så1ts före prisstoppet, inte sä1jas förrän fastprisk0ntro11nämnden stä11t ett godkänt pris, som inte fick överskridas. Vidare utvidgades 1942 års prisreg1erings1ag 1943 genom 1agen den 4 juni ti11 att omfatta a11a s1ag av tjänster samt hote11och pensionatsröre1se.

338 Büaga5

ytter1igare vissa Genom 1ag den 18 maj 1945 (nr 203) genomfördes i 1942 års Den viktigaste av dessa ändringar prisreg1erings1ag. var en ny bestämme1se om möj1ighet för Konungen e11er ändringar att förordna om sänkning av myndighet som Konungen bestämmer e11er Sådan prissänkning kunde i första stoppris godkänt pris. hand föreskrivas då förhå11anden som inverkar på prisbi1dningen ändrats sådant sätt att skä1igen borde sänkas. Förpå ett priset kunde medde1as beträffande de1s viss ordnande om prissänkning förnödenhet e11er de1s viss företagare. Förordnande om tjänst, beträffande viss företagare kunde även medde1as då prissänkning översteg det gängse priset. hans gä11ande stoppris väsent1igt

-

1942 års ersattes år 1947 av prisreg1erings1

prisreg1erings1ag gen den 30 juni 1947 (nr 303). 1947 års prisreg1erings1ag över: i stora prisreg1erings1agen efensstämde drag med den tidigare Bestämme1serna om sky1dighet att anmä1a ter 1945 års ändringar. respektive genomförda e11er p1anerade prishöjninggä11ande pris eme11ertid i 1947 års Även de tidigare bestämar saknades 1ag. att 1ämna uppgift om innehav av viss förme1serna om sky1dighet Vidare kunde - en1igt nödenhet saknades i den nya 1agstiftningen. - medde1as för 1947 års prisreg1erings1ag föreskrift om prisstopp tre månader. Bestämme1serna om sex månader i taget mot tidigare utvidgades ti11 att omfatta de1s a11a s1ag av förgodkänt pris nödenheter - såiedes inte enbart sådana som avsågs ersätta prisreg1erade förnödenheter - , de1s tjänster. S1ut1igen medgav 1947 års sänkning av stoppris i de fa11 då priset prisreg1erings1ag var högre än som kunde anses skä1igt.

efter hand med ett år åt 1947 års prisreg1erings1ag för1ängdes att i nära ett decennium gången. Denna 1ag kom härigenom gä11a i oförändrad form så när som på en mindre ändring av ti11ämp1igoch pensionatsröre1se, vi1ken genomförheten i fråga om h0te11des år 1948.

Bilaga 5 339

0ffent1iga utredningar på pris- och konkurrensområdet under 1940- och 1950-ta1en

Vid sidan av den prisreg1erings1agstiftning, som var direkt föran1edd av krisförhå11andena under och efter andra vär1dskriget, behand1ades prisfrågorna ur ett mer a11mänt perspektiv av o1ika offent1iga utredningar under 1940- och 1950-ta1en. De under 1940ta1et verkande utredningarna intresserade i första hand för sig inverkan på prisbi1dningen av i 01ika avseenden oti11fredsstä11ande konkurrensförhå11anden - b1.a. de eventue11a riskerna för m0nopo1istisk prissättning. Under 1950-ta1et kom diskussionen i högre grad än tidigare att röra sig kring möj1igheterna att motverka tendenser ti11 inf1ationistisk prisutveck1ing.

År 1940 avgav 1936 års näringsorganisationssakkunniga sitt bebetänkande Organiserad samverkan inom svenskt (SOU närings1iv 1940:35). De sakkunniga hade b1.a. haft i uppdrag att utreda utbredningen inom närings1ivet av organiserad samverkan me11an företagarna och den prisp01itik m.m. som kommit ti11 stånd på grund av sådan samverkan. Med hänsyn ti11 de ändrade förutsättningar som inträtt i och med krigsutbrottet avstod de sakkunniga från att 1ämna mer utarbetade ti11 av de behand1ade förs1ag 1ösning pr0b1emen och stannade i stä11et vid att redovisa de 1injer, som de sakkunnigas överväganden rörande eventue11a stat1iga åtgärder närmast rört sig efter. fann så- Näringsorganisationssakkunniga 1unda b1.a. att det borde ti11komma samhä11et att genom 1ämp1iga organ såvitt möj1igt förhindra att näringsorganisationer e11er företag utnyttjade sin stä11ning på ett sätt som medförde privata mon0po1vinster på förbrukarnas bekostnad. I fråga om behovet av offent1iga kontro11åtgärder framhö11 de sakkunniga att de inte haft möj1ighet att göra en a110mfattande rörande undersökning förhå11andet me11an priser och produktionskostnader i det svenska närings1ivet och därför inte kunnat bi1da sig någon uppfattning om i vi1ken utsträckning missbruk i form av för höga priser under senare år förekommit i 1andet. De sakkunniga fann eme11ertid, genom de utredningar som gjorts, att en prispo1itik kommit ti11 användning på vissa hä11, som måste betecknas som

340 sou 1981:41 Bilaga 5

missbruk av möjligheten att behärska den svenska marknaden för varuslaget i fråga. Vidare fanns, enligt de sakkunniga, exempel på att internationella monopol tagit ut höga priser på den 4

svenska marknaden. Första förutsättningen för att myndigheterna 5

skulle kunna vidtaga erforderliga åtgärder var, enligt närings- § organisationssakkunniga, tillgång till ökad kunskap om de faktiska förhållandena, bl.a. genom en förbättrad och utvidgad statistik rörande priser, kostnader och omsättning på olika områden. De sakkunniga hade mot denna bakgrund övervägt inrättandet av ett offentligt organ som, stött på erforderlig lagstiftning, skulle åt en övervakning av prisutveckling och affärsägna sig metoder inom näringsgrenar där ofullständig konkurrens rådde. Denna institution, som kunde inordnas i förslagsvis kommers- | skulle ha till att mottaga klagomål, att

kollegium, uppgift

utföra och publicera undersökningar inom områden av närings- i

livet att förhandla med J där ofullständig konkurrens rådde, och ensamtillverkare rörande deras pris- och sammanslutningar konkurrenspolitik samt att föreslå offentliga åtgärder i enskilda fall eller ändringar av gällande lagstiftning. I fråga om behovet av åtgärder mot för höga priser ansåg de sakkunni- |

ga Kungl. Majzts dittillsvarande befogenheter tillsammans med 1

det övervägda kontrollorganets verksamhet vara tillräckliga. å Vissa skäl talade dock för att Kungl. Majzt borde få rätt att ; förklara en överenskommelse ogiltig om en sammanslutning höll Först om även en sådan utvidgning av oskäligt höga priser. Maj:ts befogenheter visade sig otillräcklig för att Kungl. motverka för höga priser borde man, enligt näringsorganisationsöverväga en längre gående lagstiftning direkt riksakkunniga, tad mot för höga priser.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering angav år l946 Betänkande övervakning av konkurrensbegränsande föreangående

teelser inom näringslivet (SOU 1945:42). Kommissionens förslag

ledde till att en ny speciallagstiftning på trust- och kartellområdet utfärdades samma år, nämligen lagen den 29 juni 1946 om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringlivet (nr 448). Denna s.k. övervakningslag ersatte 1925 års under-

Bilaga 5 341

sökningslag. 1946 års övervakningslag syftade till att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringslivet genom dels registrering av konkurrensbegränsande överenskommelseri ett s.k. kartellregister, dels särskild undersökning om det fanns anledning att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning eller eljest särskilda skäl därtill förelåg. Som övervakningsmyndighet bestämdes en inom kommerskollegium nyinrättad byrå, monopolutredningsbyrån. I enlighet med efterkrigsplaneringskomnissionens överväganden fick monopolutredningsbyrån endast registrerings- och undersökningsuppgifter - inte någon exekutiv befogenhet. Enligt kommissionens uppfattning var en skarp gränsdragning av största vikt mellan den utredande verksamheten och den verksamhet, som avsåg att bedöma det framlagda materialet och att besluta formen för ett eventuellt statligt ingripande. De senare uppgifterna tillkom i Stället Kungl- Majzt och - i vissa fall riksdagen. En utveckling av övervakningsorganets uppgifter som kunde glida över i allmän priskontroll ansåg kommissionen icke önskvärd. Stor betydelse tillmättes vid kommissionens bedömning konkuroffentligheten kring rensbegränsande företeelser. Enligt kommissionens uppfattning skulle nämligen statliga åtgärder i detta över huvud sammanhang taget inte bli talrikt förekommande om tillräcklig publicitet âstadkoms.

l946 års övervakningslag gav inte till monopolutredningsbyrån uppgift att vidtaga åtgärder eller utforma om åtgärder förslag mot monopolistiska företeelser. Redan 1936 års näringsorganisationssakkunniga hade emellertid - som ovan nämnts - övervägt inrättandet av ett offentligt organ som skulle ha till uppgift att bl.a. förhandla med organisationer och företag rörande deras pris- och konkurrenspolitik samt att föreslå åtoffentliga gärder i enskilda fall eller ändringar av gällande lagstiftning. Efterkrigsplaneringskommissionen föreslog därför även i sitt betänkande att om lagstiftning frågan mot olämpliga konkurrensmetoder exempelvis bojkott, exklusivavtal och prisdifferentiering - borde utredas särskilt. En sådan utredning tillkallades i juni 1946, vilken namnet antog nyetablering

sakkunniga. Är 1951 avgav utredningen betänkandet Konkurrens-

begränsning (SOU l95l:27).

342 Bilaga 5 sou 1981:41

Nyetabieringssakkunniga behandiade i sitt betänkande b1.a. 01ika former av konkurrensbegränsning - såsom m0n0po1, karte11er, bruttoprisbindningar och diskrimination - och verkningarna därav på b1.a. prisbiidningen. Vidare föresiog utredningen en ny lag om skydd mot samhä11sskad1ig konkurrensbegränsning inom näringsiivet, inrättan- i det av en näringsfrihetsnämnd och en ombudsman för näringsfrihets-

i

frågor (NO) samt en utbyggnad av monopoiutredningsbyrån.

i

Vad beträffar prisregierande åtgärder från samhäiiets sida ansåg nyetab1eringssakkunniga att näringsfrihetsnämnden normait inte skuiie uppträda som priskontroiiorgan. När det gä11de priskarteiier e11er bruttoprisbindningar sku11e såiunda näringsfrihetsnämnden inte söka sätta några andra priser än de gäiiande utan i stäiiet inrikta sig på att häva de förekommande prisbindning-

arna om nämnden fann dem vara ti11 skada. Denna metod kunde, i

de sakkunniga, inte användas vid mer e11er mindre ofråneniigt konkurrensbegränsningar, t.ex. då ett företag hade en k0m1iga så dominerande stä11ning på marknaden att det i avsevärd grad kunde bestämma prissättningen och det inte var möjiigt e11er iämpiigt att söka undanröja denna inskränkning i konkurrensen. I sådana fa11 ansåg utredningen att endast prisk0ntro11metoden kunde användas. Utredningen föreslog därför att Kungi. Majzt sku11e kunna bemyndiga näringsfrihetsnämnden att för en tid av

högst ett år medde1a föreiäggande om de1s skyidighet för före-

att viss för * tagare e11er grupp av företagare tiiiämpa grund bestämmande av pris e11er andra affärsvi11kor, de1s högsta pris på angivna förnödenheter e11er nyttigheter, som inte fick överskridas.

Nyetabieringssakkunnigas försiag iades efter vissa omarbetningar tiil grund för iagen den 25 september 1953 (nr 603) om motverkande i vissa fa11 av konkurrensbegränsning inom näringsiivet. denna konkurrensbegränsnings1ag förbjöds fasta brutto- Eniigt och vissa slag av anbudskarteiier. I övrigt ankom det på priser det näringsfrihetsrådet att genom förhandiing söka nyinrättade undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning som kom under dess bedömning. För att förhandiing sku11e kunna upp-

Büqga5 343

tagas fordrades - utöver att visst s1ag av skad1ig verkan före- 1åg - även att konkurrensbegränsningen bestod i en karte11bi1dning e11er m0nop01situati0n. Den av nyetab1eringssakkunniga föres1agna näringsfrihetsnämnden sku11e, då förhand1ingar inte 1ett ti11 rätte1se, haft möj1ighet att medde1a 01ika s1ag av före1äggande - direkt prisreg1erande före1ägganden dock först efter bemyndigande av Kung1. Majzt. Någon sådan möj1ighet gavs eme11ertid inte åt näringsfrihetsrådet en1igt 1953 års konkurrensbegränsnings1ag.

År 1951 ti11ka11ades åtta utredningsmän med uppdrag att verkstä11a vetenskap1iga undersökningar syftande ti11 att be1ysa möj1igheterna att bevara ett stabi1t penningvärde i ett samhä11e med fu11 sysse1sättning. Utredningen, som antog namnet 1951 års penningvärdesundersökning, av1ämnade under år 1955 två de1studier, näm1igen Ut1andstransakti0nerna och den svenska ekonomin (SOU 1955:13) och Finanspo1itikens ekonomiska teori (SOU 1955:25). Penningvärdeundersökningens arbete, som avs1utades i december 1955, 1edde inte ti11 några förs1ag om ny 1agstiftning på prisp01itikens område. Fö1jande år pub1icerades en tredje de1studie, näm1igen Investeringsverksamhet och sparande. Ba1ansprob1em på 1ång och kort sikt (SOU 1956:10).

Varudistributionsutredningen (VDU) ti11ka11ades år 1953 med uppgift att utreda varudistributionen och dess rati0na1isering, huvudsak1igen såvitt angick prissättningen inom hande1n. Ti11 VDU:s uppgifter hörde b1.a. även att överväga huruvida prisövervakning och utredningsverksamhet från det a11männas sida kunde visa sig vara ändamå1sen1iga för att ti11god0se konsumenternas intresse av en viss insyn i prissättningen. I sitt betänkande Pris- och prestation i hande1n (SOU 1955;16) anförde VDU - utifrån de rent distributionsekonomiska synpunkter utredningen haft i uppdrag att beakta - b1.a. att en god hushå11ning med de gemensamma produktiva resurserna bäst uppnâddes genom en så 1ångt möj1igt rör1ig prisbi1dning. En sådan prisrör1ighet hade en1igt VDU bättre förutsättningar i ett samhä11e som befinner i något så när ekonomisk ba1ans än sig i ett samhä11e under mer e11er mindre starkt inf1ati0nstryck.

344 Bilaga 5 sou 1981:41

En priskontroll av samma typ som utövades under andra världskriget med punktvisa aktioner och förelägganden om normalpriser efter vissa standardiserade kostnadsbedömningar var enligt VDU:s åsikt inte förenligt med den rörliga prisbildning som utredningen ansåg det angeläget att främja. Punktkontroller kunde dock vara nödvändiga under särskilda omständigheter som krigsoch krissituationer o.d. Vidare fann utredningen att i den mån höga marginaler på grund av konkurrensbegränsningar förekom på vissa konsumentkapitalvaruområden, så kunde samhället här lättare än på andra områden med mer blandat varusortiment ingripa med prisreglering utan att detta skulle få ogynnsamma verkningar på handelns struktur.

En viktig förutsättning för att samhället skulle vara villigt

att satsa på fri prisbildning ansåg VDU vara att företagarna

själva accepterade priskonkurrensen som alternativ till statlig priskontroll. För att utröna i vilken utsträckning så skedde, föreslog VDU inrättandet av ett permanent organ som löpande kunde följa och studera prisutveckling och prisstruktur, publicera rapporter om prisutvecklingen och vid konstaterandet av en prisstelhet eller prisutveckling, som bedömdes vara av samhällsskadlig natur och var förorsakad av konkurrensbegränsning, anmäla förhållandet till agerande myndighet i och för åtgärder eller till Kungl. Maj:t. VDU föreslog vidare att närings frihetsrådets befogenheter att, i enlighet med 1953 års konkurrensbegränsningslag, ingripa mot otillbörliga prisbindningar Å skulle utvidgas till att - utöver kartell- och monopolfallen förhållanden under l även omfatta motsvarande oligopol. Några konkreta förslag om hur prisövervakningen och/eller priskontrollen över näringslivet skulle utformas och organiseras lämnades inte av VDU med hänsyn till att en annan offentlig utredning - l954 års priskontrollutredning - hade i uppdrag att utreda behovet av en fortsatt statlig priskontroll och grunderna för den prisreglerande verksamhet som kunde finnas erforderlig.

Priskontrollutredningen avgav i slutet av år l955 sitt betänkande Konkurrens och priser (SOU l955:45). Utgångspunkten för utredningens överväganden var att förutsättningarna för den

345 Bilaga 5

statliga prisreglering, som bedrevs med stöd av l947 års prisregleringslag, undergått betydande förskjutningar. Bestämmelserna i 1947 års lag - som genom upprepade fortförlängningar farande var i kraft - främst till att hindra och konsyftade trollera prisstegringar samt motverka oskäliga priser och vinster under tider av varuknapphet. Däremot saknades exempelvis föreskrifter som skulle ta sikte på förhållandena vid en återgång till friare prisbildning. Bestämmelserna i lagen var inte heller särskilt väl lämpade för att i ett fallande skaprisläge pa garanti för att skäliga prissänkningar skulle komna konsumenterna till godo. Genom tillkomsten av l953 års konkurrensbegränsningslag hade betingelserna för fortsatt statlig prisreglering ytterligare förändrats.

Priskontrollutredningen deklarerade som sin principiella inställning att konkurrens, om den är effektiv, är en bättre prisregulator ur samhällsekonomisk synpunkt än varje form av statlig priskontroll. Utredningen fann emellertid att man inte utan vidare kunde acceptera konkurrensteorin såsom en grund för att helt avstå från samhällelig kontroll över Det monäringslivet. derna ekonomiska livet var betydligt mera komplicerat än det som uppfyllde denna teoris förutsättningar. De avvikelser från effektiva konkurrensförhållanden som kunde tänkas motivera en statlig priskontroll var, enligt utredningen, av tvâ typer, nämligen dels rubbningar i samhällsbalansen till följd av exempelvis krigsförhållanden, internationella råvarukriser eller inhemsk inflation under en överkonjunktur med överfull sysselsättning, dels olika former av begränsningar av konkurrensen. Utredningen konstaterade vidare att priskontroll kunde medföra vissa olägenheter. Dessa olägenheter bedömdes emellertid inte vara så stora att de skulle överväga de fördelar som skulle kunna uppnås vid priskontroll motiverad av externa förhållanden, dvs. krigsförhållanden eller internationella prisstegring-

ar av typ Koreakrisen.1) Utredningen kom därför till slutsatsen

l) Utredningens genomgång av tänkbara fördelar och olägenheter av priskontroll, liksom den följande riksdagsbehandlingen av utredningens förslag, redovisas mer i detalj i kapitel 3 i denna bilaga.

346 sou 1981:41 Bilaga 5

att man i båda dessa fall borde kunna tillgripa priskontroll såsom ett medel vid sidan av generellt verkande ek0nomisk-politiska medel för att i största möjliga utsträckning bibehålla samhällsekonomisk balans trots inflationspåfrestningar. Vid inflation av inhemska orsaker borde däremot, enligt utredningen, priskontroll i regel inte tillgripas. Utredningen kunde emellertid inte bortse från möjligheten av att de inflatoriska krafterna även i det senare fallet kunde tänkas göra sig gällande med en sådan kraft, att de inte skulle kunna behärskas med generellt verkande medel, och att en statlig priskontroll då skulle kunna bidraga till att återställa den samhällsekonomiska balansen. Utredningen pâpekade därvid särskilt den psykologiska betydelse som enbart möjligheten att införa priskontroll kunde få på både företagarnas och löntagarnas handlande.

De angivna fallen då priskontroll kunde vara motiverad betraktade priskontrollutredningen som extraordinära. De skulle enligt utredningens förslag behandlas i en beredskapslag, som endast skulle tillämpas under vissa angivna förhållanden med risk för starka rubbningar i den samhällsekonomiska balansen. För normala förhållanden ansåg utredningen att man borde bygga helt på principen om konkurrensen som prisregulator. å Den typ av avvikelse från effektiva konkurrensförhållanden, som samnanhänger med konstaterade brister i konkurrensen, kunde enligt priskontrollutredningen hänföras till två orsaker,

nämligen dels bristande priskännedom och prismedvetande hos E

konsumenterna, dels av företagare eller av deras organisationer vidtagna konkurrensbegränsande åtgärder. Utredningen konstaterade att den formella möjligheten att undersöka varje typ av konkurrensbegränsning redan fanns genom l946 års övervakningslag. Den utredningsapparat som inrättats för detta ändamål hade emellertid givits otillräckliga resurser och borde, enligt priskontrollutredningen, därför nu byggas ut i syfte att dels möjliggöra ökad insyn i prisbildningen, dels skapa underlag för en målmedveten konsumentupplysning.

5 347 Bilaga

Formen för de ingripanden, som borde göras i händelse av samhällsskadlig konkurrensbegränsning, hade angivits i l953 års konkurrensbegränsningslag. Priskontrollutredningen fann att ett upphävande av gällande prisreglering enligt l947 års lag motiverade en utvidgning av konkurrensbegränsningslagen i två avseenden. Det första fallet var då den skadliga verkningen av konkurrensbegränsningen låg däri, att ett pris stod i uppenbart missförhållande till kostnaderna och rättelse inte kunde nås genom förhandling. Enligt utredningen var det nödvändigt att efter ett slopande av den allmänna priskontrollen ha kvar en möjlighet att ingripa i särskilda fall genom att fastställa ett högsta pris för förnödenheten eller tjänsten i fråga. Den andra utvidgningen, som priskontrollutredningen fann nödvändig, gällde de typer av konkurrensbegränsningar som lagen täckte. Enligt utredningen kunde priskontrollinstrumentet släppas endast om konkurrensbegränsningslagen medgav förhandlingsrätt i fråga om alla konkurrensbegränsningar - således inte endast i kartell- och monopolfallen.

1.4 l956 års lagstiftning på pris- och konkurrensområdet

Till följd av priskontrollutredningens förslag ersattes 1947 års prisregleringslag av allmänna prisregleringslagen den l juni l956 (nr 236). Allmänna prisregleringslagen är en beredskapslag, avsedd att i första hand träda i tillämpning vid krig eller krigsfara. I motsats till tidigare förekommande prisregleringslagstiftning kunde 1956 års lag emellertid även träda i tillämpning, efter förordnande av Konungen, när enligt lagens ursprungliga lydelse - det av annan orsak uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av allmänna prisläget inom riket. I övrigt anslöt allmänna prisregleringslagen nära till l947 års lag. Bland de ändringar som genomfördes kan nämnas att bestämmelserna om utfästelsepris och godkänt pris och om uppgiftsskyldighet slopades. Vidare ändrades beteckningen normalpris till högstpris. Slutligen infördes en ny bestämmelse om att Konungen kunde föreskriva att förnödenhet

fick tillhandahållas endast i visst utförande, till viss myc-

kenhet, i viss förpackning e.d., om detta erfordrades för genomförande av prisreglering.

348 5 Bilaga

I prop. l956 147 med förslag till allmän prisregleringslag m.m.

anförde departementschefen bl.a. följande:

Såsom i det föregående utvecklats bör prisreglering vara ett av de medel, som Kungl. Majzt i extraordinära lägen kan tillgripa i inflationsbekämpande syfte. I första hand skall prisreglering kunna ifrågakomma när riket är i krig eller befinner sig i krigsfara. Härjämte bör emellertid, som tidigare nämnts, prisreglering kunna begagnas även vid samhällsekonomiska rubbningar som beror av andra orsaker vare sig dessa är att hänföra till internationella eller inhemska förhållanden.

Att på ett fullt tillfredsställande sätt avgränsa de sistnämnda beredskapsfallen bjuder betydande svårigheter och det torde vara omöjligt att om vars tolkning icke 0uppnå en formulering, lika meningar inom vissa gränser kan råda. Det naturligaste torde vara att såsom utredningen gjort söka en formel, som allmänna syfte. Att i författningen försöka näruttrycker lagens mare angiva de faktorer, t.ex. varuknapphet, vilkas prisstegrande verkan lagen avser att bryta, lär knappast låta sig göra. I allt fall torde, vilken metod man än väljer, gränsdragningen för lagens användningsområde bli vansklig. Mot den formulering, varom de sakkunniga enats, kan alltså visserligen invändas att dess allmänna ordalag kan tänkas lämna visst utrymme för olika meningar om när läget är sådant att lagen ger Kungl. Majzt rätt att besluta Å andra sidan anser jag att en prisreglering. snävare avgränsning icke är lämplig. Enligt min mening torde av av lagtexten det tillräckde sakkunnigas avfattning väsentliga framgå, nämligen att prisreglering vid sidan av ligt tydligt krigs- och krigsfarefallen förutsätter ett påtagligt krisläge , med otvetydig fara för en inflationistisk prisstegring.“ 5

förslag ledde vidare till vissa änd- Priskontrollutredningens i l953 års konkurrensbegränsningslag (SFS 1956:244). De ringar viktigaste ändringarna bestod i dels att näringsfrihetsrådet att i samtliga fall då konfick möjlighet ta upp förhandling som bringades under dess bedömning befanns kurrensbegränsning medföra skadlig verkan - således inte enbart i kartell- och mo-

-, dels en ny bestämmelse om förordnande om visst nopolfallen högsta pris. Sådant högsta pris fick fastställas av Konungen då avslutats av näringsfrihetsrâdet utan att skadlig förhandling verkan av konkurrensbegränsning kunnat undanröjas, under bl.a.

förutsättning att den skadliga verkan innebar att visst pris med hänsyn till kostnaderna och övriga omständigheter var uppenbart för Förordnandet skulle vidare avse viss tid, högst högt. ett år.

BiIagaS 349

l946 års övervakningslag upphävdes och ersattes av lagen den l juni 1956 om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (nr 245). Uppgiftsskyldighetslagen ersatte även bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i 1947 års prisregleringslag, vilken utgjort grunden för den av priskontrollnämnden bedrivna prisövervakande verksamheten. Samtidigt genomfördes en viss följdändring i sekretesslagen. Genom uppgiftsskyldighetslagen ålades företagarna att efter anmaning lämna uppgift om dels i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning, dels olika förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen.

I samband med l956 års lagstiftning skedde också vissa förändringar beträffande administrationen. Genom att den direkta prisreglerande verksamheten upphävdes, försvann en av priskontrollnämndens viktigaste uppgifter och därmed fick även PKN upphöra. I stället inrättades statens pris- och kartellnämnd (SPK) som övertog PKN:s prisövervakande och -utredande uppgifter. Vidare fick - i enlighet med priskontrollutredningens förslag - monopolutredningsbyrân respektive statistiska byråns avdelning för analys av pris- och marknadsförhållanden inom kommerskollegium upphöra med sin verksamhet i samband med att dessa enheters uppgifter överfördes till det nybildade SPK. SPK fick samtidigt ansvaret för konsumentupplysningsverksamheten i prisfrå-

g0r.1)

l.5 Offentliga utredningar på pris- och konkurrensområdet under l960-talet

1956 års lagstiftning på pris- och konkurrensområdet trädde i kraft den l januari l957. Under de närmast följande åren blev pris- och konkurrensfrågorna föremål för livlig uppmärksamhet i såväl den allmänna debatten som riksdagen. Mot bakgrund av de första årens erfarenheter av SPK:s prisövervakande verksamhet tillkallades år l960 en utredning om vad som kunde göras för att åstadkomma ytterligare skärpt prisövervakning. Utred-

l) SPK s tillkomst, utveckling och uppgifter beskrivs utförligare i kapitel 7 i denna bilaga.

350 Bilaga 5 sou 1981:41

ningen fick i uppgift att behandla såväl lagstiftningen som 1 administrationen av verksamheten. Syftet var dock inte att skaå pa grundval för prisreglerande åtgärder utan att föreslå sådana 3 justeringar av lagstiftningen som skulle vara ägnade att underä lätta den erforderliga skärpningen av prisövervakningen, en efav åtgärderna mot konkurrensbegränsningar och en

fektivisering E

E förbättring av konsumenternas prismedvetande. Utredningen, som antog namnet l960 års prisövervakningskommitté, avgav år l96l 1 betänkandet Effektivare prisövervakning (SOU l96l 3).

Q

Prisövervakningskommittén erinrade i sitt betänkande om att pris- och konkurrenslagstiftningen vid olika tillfällen uppgivits vara av försökskaraktär. Dittills vunna erfarenheter kunde enligt kommittén inte sägas direkt tyda på att lagstiftningen skulle vara otillräcklig eller otillfredsställande, men 1 kommittén utgick ändå ifrån att en allmän och mera förutsatt- 3 ningslös översyn av hela problemkomplexet förr eller senare måste komma till stånd. Vad beträffar den mera begränsade översyn av lagreglerna inom ramen för gällande principer, som föll inom kommitténs utredningsuppdrag, fann kommittén inte anledning att föreslå några lagändringar. Kommitténs bidrag till en lösning av effektivitetsfrågan återfanns i stället på resursoch tillämpningsplanet. Utöver en genomgång av olika områden, där en effektivisering av verksamheten syntes möjlig, föreslog kommittên dels vissa personella förstärkningar vid prisoch kartellnämnden och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, dels ett engångsanslag för genomförandet av en riksomfattande upplysningskampanj i prisfrågor, vilket av statens konsumentrâd skulle fördelas bland intresserade studieorganisationer.

I början av år l965 tillsattes en arbetsgrupp med uppgift att inom handelsdepartementet skyndsamt utreda utformningen av den samhälleliga prisövervakningen. I en PM av arbetsgruppen för

prisövervakningsfrågor (Ds H l965:2) framförde gruppen sin

uppfattning om hur pris- och konkurrenspolitiken borde vara utformad för att bäst kunna bidra till en för konsumenterna gynnsam prisutveckling. Gruppen sökte sålunda bl.a. analysera

Bilaga 5 351

verkningarna av prisreglering och fann därvid dessa vara av en synnerligen negativ art. Däremot fann man att konkurrensen inom näringslivet skärpts väsentligt under den tioårsperiod som den gällande konkurrenslinjen tillämpats. Mot denna bakgrund ansåg gruppen det lämpligast att även i fortsättningen bedriva den svenska pris- och konkurrenspolitiken enligt den rådande konkurrenslinjen och således inte återgå till prisreglering, vare sig allmän eller partiell. Gruppen fann dock även att tendenser till kostnadsfördyrande struktur eller väl höga priser och marginaler otvivelaktigt kunde påvisas på vissa områden. Gruppen föreslog därför en rad åtgärder i syfte att effektivisera pris- och konkurrenspolitiken inom ramen för gällande lagstiftning. Bland annat pekade gruppen på behovet av en effektivisering och utbyggnad av SPK:s prisövervakande och konsumentupplysande verksamheter och föreslog för dessa ändamål betydande personalförstärkningar. Vidare uppmärksammade gruppen behovet av skärpta åtgärder mot riktpriser och andra konkurrensbegränsningar. Gruppen föreslog därför att dels de personella resurserna vid SPK och NO-ämbetet skulle förstärkas i syfte att intensifiera bekämpningen av skadligt prissamarbete, dels en särskild utredning skulle tillsättas med uppgift att utreda förutsättningslöst och bedöma riktprissystemets och i samband därmed de bindande horisontella prissättningsavtalens omfattning och verkningar.

Den av arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor föreslagna utredningen tillsattes i april 1965 och antog namnet riktprisutredningen. Följande år redovisade utredningen sina slutsatser av de genomförda undersökningarna i betänkandet Prissamverkan och konkurrens (SOU l966:48). Utredningen fann sålunda en ytterligare effektivisering av den svenska prisoch konkurrenspolitiken nödvändig men ansåg inte ytterligare förbudsbestämmelser utgöra den lämpligaste formen för detta. Någon allmän eller partiell priskontroll borde enligt utredinte förekomma under normala då det ningen förhållanden, särskilt på längre sikt - ur många synpunkter skulle ställa sig fördelaktigare att genom konkurrens söka uppnå relativt sett låga konsumentpriser och ett rikt urval av varor och

352 Bilaga 5

tjänster. Vidare borde specialregleringar, som var undantagna från konkurrensbegränsningslagens tillämpningsområde, avvecklas i möjligaste mån och i övrigt ges en klar avgränsning så att alla förhållanden, som regleringen inte direkt omfattade, kunde bedömas enligt den allmänna pris- och konkurrenspolitikens gängse normer. De områden utredningen här avsåg var bl.a. jordbruksområdet, försäljning och upplåtelse av fast egendom, bankoch försäkringsverksamhet samt samhällets övriga åtgärder i näringspolitiskt syfte såsom bebyggelseplanering och arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik. I fråga om riktprissystemet föreslog utredningen att termen riktpris utbyttes mot cirkapris. SPK s prisövervakning och undersökningsverksamhet borde enligt utredningen i högre grad utformas så att resultaten direkt kunde läggas till grund för N0:s bedömning. Företagen borde i ökad utsträckning åläggas att motivera sina prisändringar och delge nämnden sina kalkyler. Vidare föreslog utredningen att SPK:s registerverksamhet skulle effektiviseras och byggas ut, dels genom att kartellregistret utvidgades i fråga om konkurrensbegränsningar på prissidan, dels genom att ett särskilt storföretagsregister inrättades, där monopol, oligopol och större företagssammanslutningar förtecknades. För detta ändamål föreslogs en viss personalförstärkning vid nämnden. Utredningen föreslog också en förstärkning av N0:s kansli och tillskapandet av en fristående befattning som konsumentombudsman (KO).

I syfte att skapa förutsättningar för en fortlöpande utbyggnad av konsumentupplysningen i prisfrågor föreslog riktprisutredningen dels en upplysningskampanj med cirkaprisbegreppet och ökad prismedvetenhet som centralt tema, dels en förstärkning av SPK:s upplysningssektion. Det nordiska samarbetet på prisoch konkurrensområdet borde enligt utredningen intensifieras. Slutligen fann utredningen att den fortsatta utrednings- och undersökningsverksamheten på pris- och konkurrenspolitikens omrâde motiverade att en särskild planeringsenhet tillskapades med uppgift att följa de långsiktiga trenderna i utvecklingen och föranstalta om utredningar av mera generella och principiella problem på pris- och konkurrensområdet.

Bilaga 5 353

På grundva1 av b1.a. riktprisutredningens betänkande bes1öt 1967 års riksdag - i en1ighet med propositionen (1967:75) vissa åtgärder i syfte att effektivisera den stat1iga övervakningen av pris- och konkurrensförhå11andena samt prisuppi första 1ysningen, hand genom förstärkning av persona1resurserna vid N0:s kans1i och SPK. Några nya organ för nordiskt samarbete respektive planering av den fortsatta utredningsverksamheten på pris- och konkurrensomrâdet inrättades eme1- 1ertid inte i detta sammanhang.

År 1964 och år 1971 genomfördes vissa mindre ändringar i a11männa prisreg1erings1agen. Dessa ändringar, som avsåg straffsatser respektive formen för anförande av besvär, påverkade inte formerna för prisp01itiken.

1.6 1973 års ändringar i a11männa prisreg1erings1agen

En1igt en år 1972 inom hande1sdepartementet upprättad promemoria, Prisregiering som stabi1iseringspo1itiskt instrument

§Ds H 1972:4), kunde det ifrågasättas om den svenska pris-

reg1erings1agstiftningen var he1t 1ämp1igt utformad. Man borde, en1igt promemorian, överväga att komp1ettera 1agstiftningen - utan att dess rådande huvudprinciper rubbades - så att prisreg1erande åtgärder vid behov sku11e kunna sättas in snabbt och effektivt. I promemorian konstaterades b1.a. att prisstegringar genom en prisreg1ering kunde stoppas med omede1bar verkan. Därmed skapade reg1eringen en tidsfrist för va1et av de ekonomisk-po1itiska mede1 som behövde sättas in mot de bakom1iggande orsakerna ti11 prishöjningarna. En temporär prisreg1ering kunde en1igt promemorian också på 1ängre sikt verka dämpande på prisutveck1ingen. Reg1eringen kunde näm1igen genom sin omede1bara verkan på priserna de1s begränsa eventue11a kompensationskrav i kommande 1öneförhandiingar, de1s påverka eventue11a förväntningar hos närings1iv och a11mänhet om fortsatta Promemorian betoprisstegringar. nade dock att resonemanget endast avsåg kortvariga prisreg1eringar som ti11ämpades i ett 1äge då prisstegringarna berodde

354 5 Bilaga

i den samhällsekonomiska balansen, dvs. prispå rubbningar regleringar som ett instrument i konjunkturpolitiken. Enligt kunde det vidare i vissa konjunktursituationer vapromemorian ra en fördel att kunna tillgripa prisstopp inom begränsade varu- eller tjänsteområden eller tillgripa andra selektiva prismed stabiliserande syfte. Dessa åtgärder kunpolitiska åtgärder de nämligen vidtagas utan att de fick sådana negativa verkningar på sysselsättning och produktion som generella medel skulle medföra.

vissa i allmänna I departementspromemorian föreslogs ändringar den l juli

prisregleringslagen.]) Dessa ändringar genomfördes

l973 (1973:301) om ändring i allmänna prisregle- , genom lagen ringslagen.

1 Genom ändringarna kan allmänna prisregleringslagen numera träda i tillämpning då av annan orsak än krig eller krigsfara fara uppkommit för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare S varu- eller tjänsteområde. Tidigare krävdes, som nämnts, i detta sammanhang att betydande fara uppkommit för allvarlig stegring av allmänna prisläget inom riket. Vidare återinfördes två prisregleringsformer som förekommit i tidigare lagstiftning, nämligen utfästelse om högsta pris (förekom senast i l947 års lag) och obligatorisk förhandsanmälan av planerad prishöjning (förekom senast i 1942 års lag). Förhandsanmälningstiden sattes vid l973 års lagändring till en månad utan möjlighet för prisregleringsmyndigheten att förlänga denna tid.

I propositionen (l973:58) med förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen m.m. anförde departementschefen bl.a. följande.

l) Bakgrunden till ändringarna i allmänna prisregleringslagen redovisas utförligare i kapitel 4 i denna bilaga.

355 Bilaga 5

Under de senaste åren har vid ett par tillfällen uppstått behov av att tillgripa prisreglering i situationer på vilka prisregleringslagens nuvarande formuleringar möjligen inte utgör en helt adekvat beskrivning. Jag syftar på de tillfällen i augusti 1970 och i december 1972 då regeringen beslutade att prisregleringslagen skulle tillämpas och att prisstopp av viss omfattning skulle införas. Besluten om prisreglering godkändes i båda fallen av riksdagen. De förslag som läggs fram i promemorian innebär att lagens formulering närmare anpassas till den praxis som sålunda redan godtagits av riksdagen.

När tanken på prisreglering avvisats i olika sammanhang under efterkrigstiden, har frågan gällt en permanent priskontroll av den typ som fanns under kriget och åren närmast därefter. Vad frågan nu gäller är prisregleringar av en annan typ, nämligen kortvariga ingrepp i prismekanismen som ett instrument i stabiliseringspolitiken. Det finns ingenting som tyder på att sådana ingrepp skulle medföra olägenheter av det slag som kan följa av en mera permanent priskontroll. Inte heller står de i motsättning till strävandena att främja en sund och effektiv konkurrens i näringslivet. Detta arbete bör även framgent bedrivas med all möjlig kraft.

Dessa konstateranden innebär inte någon underskattning eller nedvärdering av den konkurrens med konsumenternas bästa i sikte som förekommer på marknaden och som särskilt konsumentkooperationen gjort betydelsefulla insatser för.

Vad jag nu anfört förutsätter naturligtvis att prisreglering liksom hittills tillqrips endast i undantagsfall. Jag instämmer således i de remissuttalanden som understryker att även den typ av prisreglering som här diskuteras bör tillämpas mycket restriktivt.

Det är klart att också prisregleringar av detta slag kan ha vissa nackdelar. Som påpekas i promemorian kan företagen i efterhand kompensera sig i större eller mindre utsträckning för uteblivna prishöjningar. Vid remissbehandlingen har också anförts att en utvidgad möjlighet till prisreglering i vissa lägen kan skapa förväntningar om att reglering skall införas och därigenom i och för sig driva upp takten i prisstegringen. Det kan inte bestridas att sådana risker finns. Deras betydelse bör dock inte överdrivas, eftersom de prisreglerande åtgärderna kan ges retroaktiv verkan. Vetskapen härom torde göra företagen mindre benägna att söka förekomma prisstopp e.d. Jag anser därför att dessa risker inte är så allvarliga, att man på grund av dem bör avstå från att skaffa möjligheter för samhället att använda prisreglering för att motverka en inflatorisk utveckling.

Jag delar således uppfattningen att en både till tiden och omfattningen begränsad prisreglering i vissa situationer kan vara lämplig som ett led i stabiliseringspolitiken.

356 Bilaga 5

Av förarbetena till allmänna prisregleringslagen framgår att lagen i väsentlig mån bygger på samma synpunkter som här har anförts. Förutsättningarna för lagens tillämpning är emellertid väl snävt formulerade med hänsyn till behovet av prisingrepp i ett tidigt skede inom begränsande områden. Jag förordar därför att lagtexten i detta hänseende jämkas på det sätt som föreslås i promemorian.

l.7 Offentliga utredningar på pris- och konkurrensområdet under l970-talet

I november l975 tillkallade dåvarande chefen för industridepartementet sju sakkunniga för utredning om vissa frågor rörande byggnadsmaterialindustrin. Enligt direktiven skulle de sakkunniga bl.a. utreda effekterna av koncentrations- och integrationstendenserna inom vissa delar av byggnadsmaterialindustrin samt - på grundval av en kartläggning av företagens beteende i olika avseenden göra en bedömning av för- och nackdelar av förhållandena utifrån konkurrenspolitiska, industripolitiska, sysselsättningspolitiska och företagsdemokratiska synpunkter. Vidare hade de sakkunniga till uppgift att utifrân denna allsidiga bedömning analysera och redovisa alternativa handlingslinjer som skulle syfta till att ge samhället och de anställda det inflytande som kunde visa sig motiverat för att minska eller eliminera sådana effekter som framstod som påtagligt negativa från samhälleliga synpunkter.

De sakkunniga, som antog namnet byggkoncentrationsutredningen, avlämnade år 1977 betänkandet Koncentrationstendenser inom

byggnadsmaterialindustrin(SOU l977:43). Betänkandet innehöll

dels en analys av koncentrationsutvecklingen och konkurrensförhållandena inom byggnadsmaterialindustrin, dels en kartläggning av de större företagens verksamhet. Vidare redovisades ägandeförhållandena i berörda företag och företagens beteende i olika avseenden.

Utredningens bedömning av fördelar och olägenheter med nuvarande förhållanden tog utgångspunkt i konstaterandet att utvecklingen mot färre och större enheter inom många näringsinte nödvändigtvis behövde vara av ondo. För att hävda grenar

sou 1981:41 Bilaga5 357

sig i den internationella konkurrensen kunde enligt utredningen de ofta, internationellt sett, små svenska företagen behöva gå samman i större enheter. Utredningen fann vidare att en ökad koncentration inom en viss bransch också kunde ha ett positivt värde genom att den skapade möjlighet till ökad planmässighet. Mot sådana eventuella positiva effekter fick - enligt direktiven för utredningen - ställas tänkbara negativa i form av exempelvis tendenser till monopolvinster och lägre produktivitetsökningstakt.

Byggkoncentrationsutredningen konstaterade - som utgångspunkt för genomgången av de konkurrenspolitiska problemställningarna - att den ökande koncentrationen inom byggnadsmaterialindustrin hade medfört att det inom flera områden fanns endast en eller två tillverkare. Ju färre konkurrerande som företag fanns på en marknad, desto lättare vore det, enligt utredningen, för företagen att påverka prisbildningen på marknaden. Behovet från företagens synpunkt av att reglera prissättningen inom en bransch med horisontella prisöverenskommelser hade enligt utredningen minskat och prissättningen syntes i ökande grad styras av prisledarskap etc. Då koncentrationsutvecklingen inom ett område gått så långt att endast ett eller ett par företag återstod - såsom fallet var exempelvis beträffande gipsskivor mineralull resp. uppkom frågan om på vilket sätt samhällets intressen skulle tas tillvara så att eventuella negativa effekter av koncentrationen elimineras. Utredningens genomgång av befintliga möjligheter att övervaka och reglera företagens prissättning visade på tre huvudlinjer, nämligen dels frivilliga överenskommelser av den typ som träffats mellan staten och Euroc/Cementa, dels med stöd av prisövervakning uppgiftsskyldighetslagen jämte ingripanden enligt konkurrensbegränsningslagen, dels - då allmänna prisregleringslagen satts i kraft - direkta t.ex. förhandsanmälan prisregleringar, av planerade prishöjningar.

353 Bilaga 5 sou 1981:41

mening borde det allmän- Enligt byggkoncentrationsutredningens nas inflytande över prissättningen hos företag som arbetar på marknader med hög koncentration i första hand söka uppnås geöverenskommelser mellan samhället och aktuella nom frivilliga företag. Avtalet mellan staten och Cementa kunde här enligt tjäna som förebild. Om frivilliga överensutredningens mening kommelser inte överväkunde uppnås fick, enligt utredningen, insynen kunde uppnås inom ramen för nugas om den förbättrade varande Om så icke vore fallet förutsatte prislagstiftning. byggkoncentrationsutredningen att - vid ett system baserat på - skulle komma prisregleringslagen prisregleringskommittên med förslag till de förändringar i prisregleringslagstiftningen som skulle krävas för att t.ex. medge mer permanent förhandsanmälan av prisändringar och skälen för dessa för företag på mark-

nader där koncentrationen gått långt.

I oktober l974 tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet fem sakkunniga med uppdrag att se över lagstiftningen om konkurrensbegränsning. Utredningen, som antog namnet konkurrensutredninge , avlämnade i december 1977 betänkandet §1 konkurrensbegränsningslag (SOU l978 9).

Konkurrensutredningen fann det vara uppenbart att särskild alltjämt krävs mot olämpliga följder av konkurlagstiftning inom näringslivet. För att främja ett markrensbegränsningar

nadssystem som så långt möjligt tjänar allmänna intressen bor- l

de, enligt utredningen, den nuvarande lagstiftningen skärpas kontroll av företagskon-

l

och kompletteras med ett system för centration. framlade mot denna bakgrund ett för- I Utredningen till Vidare föreslog utredslag ny konkurrensbegränsningslag. ningen viss ändring i uppgiftsskyldighetslagen, som innebar att skulle gälla också i fråga om bl.a. uppgiftsskyldigheten fast egendom.

I fråga om prispolitiken fann konkurrensutredningen en avgörande fråga vara vilken huvudlinje som väljs: regleringslinjen eller konkurrenslinjen. Utredningen konstaterade att man i Sverige sedan mitten av l950-talet bygger på konkurrenslinjen.

sou 1981:41 5 359 Bilaga

En1igt konkurrensutredningens mening innebar prisregleringarna under senare år inte att konkurrens1injen hade övergivits. De sku11e snarare ses som en de] av den kortsiktiga stabiiiseringsp01itiken under en period med kraftiga prisstegringar. Utredningen fann vidare - med tanke på det svenska närings- 1ivets starka koncentration - att en effektiv prisövervakning även i fortsättningen borde ske på framför a11t redan koncentrerade marknader. Härigenom kunde mon0p01istisk prissättning, prisstelhet och andra effekter av koncentration spåras och motverkas.

361 Büaga5

l956 ÅRS ALLMÄNNA PRISREGLERINGSLAG

Allmänna av den l juni

prisregleringslagen 1956 (nr 236)]) är

en beredskapslag, som automatiskt träder i tillämpning (l §) då riket kommer i krig. Under vissa andra kan förutsättningar regeringen förordna om tillämpning av lagens bestämmelser, nämligen dels då riket befinner sig i krigsfara, dels då av annan orsak fara uppkommit för allvarlig inom prisstegring riket på viktigare varu- eller tjänsteområde. I de senare fallen gäller att regeringens förordnande inom en månad skall underställas riksdagen. I krigsfarefallet skall förordnandet - förutsatt - till dess riksdagens godkännande gälla krigsfaran upphör. Förordnande i övriga fall skall avse viss tid, högst ett år varje gång.

De former av prisreglering som allmänna prisregleringslagen omfattar är högstpris, stoppris, utfästelse om högsta pris och obligatorisk förhandsanmälan av planerad prishöjning.

Högstpris (2 §) innebär att den som säljer viss förnödenhet eller utför viss tjänst inte utan tillstånd får överskrida det högstpris som föreskrivits för förnödenheten eller tjänsten. Högstpriset gäller således lika för alla säljare.

Stoppris (3 §, l mom.) innebär att den som säljer viss förnödenhet eller utför viss tjänst inte utan tillstånd får överskrida det pris han tillämpade en viss, i föreskriften angiven dag. Om säljaren inte sålde förnödenheten eller utförde tjänsten pâ den föreskrivna stopprisdagen gäller i stället det pris som var anse som gängse pris eller

att på stopprisdagen det

pris som säljaren senast tillämpade före stopprisdagen. Stopppris skall föreskrivas för viss tid - sex månader - och högst kan därefter förlängas med högst sex månader varje Om gång. stoppris finnes vara högre än som kan anses skäligt kan skälig sänkning av priset föreskrivas (3 §, 2 mom.). Föreskrift om sänkning av stoppris kan även avse en enstaka säljare.

l) Lagen återges i sin helhet i appendix 5:1.

362 Bilaga 5

Bestämmelsen om utfästelsepris (3 a §) innebär att om någon till som regeringen bestämmer, har gjort en utfästelse om myndighet, eller andra försäljningsvillkor, så får utfästelsen högsta pris inte frångås utan tillstånd av myndigheten.

Obligatorisk förhandsanmälan (3 b §) innebär att den som säljer viss förnödenhet eller utför viss tjänst inte utan tillstånd får förrän viss föreskriven tid - en genomföra prishöjning högst månad - efter det att han till myndighet gjort anmälan om den planerade prishöjningen och skälen för den.

Enligt prisregleringslagen kan även föreskrift meddelas om att viss förnödenhet eller tjänst inte får säljas respektive utföras om inte eller för förnödenheten eller högstpris stoppris gäller tjänsten (4 §). En sådan föreskrift kan även avse endast en enstaka säljare.

Högstpris, stoppris, sänkning av stoppris, skyldighet att förhandsanmäla planerad prishöjning och förbud mot att sälja förnödenhet eller utföra tjänst om inte högstpris eller stoppris gäller kan föreskrivas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd att överskrida högstpris eller stopppris respektive tillstånd att genomföra prishöjning utan hinder av bestämmelsen om obligatorisk förhandsanmälan beviljas av myndighet som regeringen - eller den myndighet som föreskrivit högstpriset, stoppriset respektive anmälningsskyldigheten bestämmer.

hår de olika formerna av prisreglering införts av I praktiken regeringen. Regeringen har utsett statens pris- och kartellnämnd (SPK) till administrerande myndighet utom vad gäller bank- och försäkringsverksamhet. Det ankommer sålunda på SPK att bevilja överskridande av stoppris respektive tillstånd att vid obligatorisk förhandsanmälan höja priset tidigare än en månad efter det att anmälan inkommit till nämnden. Utfästelse om högsta pris görs även till SPK. Vidare har SPK efter bemyndigande av regeringen i varje enskilt fall fastställt högstpriser inom ramen för gällande högstprisreglering.

Aiimänna prisregleringsiagen innehåiier vidare en bestämmeise om s.k. prisocker (5 §), som stadgar att den som tiiihandahålier en förnödenhet e11er tjänst inte får begära e11er mottaga ett veder- 1ag som i märkiig mån överstiger det i aiimänhet tiiiämpade priset. Vederiaget får inte he11er i övrigt vara att anse som oskäiigt med hänsyn till självkostnaden och de andra grunder som a11mänt ti11ämpas vid prissättning av Iiknande slag av förnödenheter eiier tjänster.

En bestämmeise om s.k. kombinationserbjudanden (6 §) hindrar säljare att kringgå prisregieringen genom att som viiikor för försäijning kräva att köparen samtidigt köper en icke prisregierad förnödenhet e11er tjänst.

Eniigt bestämmeiserna om s.k. tvångskarteiiering och nyetabieringsspärr (7 §) kan regeringen föreskriva att rätt att bedriva yrkesmässig handei e11er utföra viss tjänst endast ska11 ti11komma den som är medlem av viss sammanslutning e11er som tidigare bedrivit sådan handel eiler utfört sådan tjänst. Regeringen kan vidare föreskriva andra begränsningar av rätten att bedriva handei e11er utföra viss tjänst om detta behövs för att förhindra onödig fördyring av handein e11er för att undanröja missförhåiianden inom näringsiivet som ieder tili onödig prisstegring.

Myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva skyidighet för säijare att på försäijningsstäiiet ha ansiag med prisuppgifter (8 §). Myndigheten kan vidare föreskriva skyidighet för säijare att säija förnödenhet efter vikt e11er mått eiier i förpackningar märkta på visst sätt. Myndigheten kan även meddeia andra, 1iknande bestämmeiser i syfte att b1.a. motverka oskäiig prisstegring. Motsvarande bestämmeise kan även meddeias i fråga om yrkesmässigt utförande av viss tjänst. Om det för genomförande av prisregiering sku11e erfordras andra föreskrifter om att förnödenhet endast får tiiihandahåiias i visst utförande, i viss mängd, i viss förpackning e11er iiknande, så ankommer det på regeringen att förordna detta (9 §).

364 Büaga5

Vid brott mot bestämmelserna i allmänna prisregleringslagen dömes - beroende på brottets art - till dagsböter eller fängelse i högst två år (lO-l4 §§). Enligt bestämmelsen om s.k. husbondeansvar (l5 §) är arbetsgivare ansvarig för brott mot prisregleringslagen även om brottet begåtts av någon av hans anställda, förutsatt att brottet skett med arbetsgivarens vetskap och vilja. Köpare som medverkar till att säljare begår brott mot prisregleringslagen kan straffas för medhjälp om han uppsåtligen förlett säljaren till brottet (l6 §). Den som begår brott mot prisregleringslagen kan vidare förpliktas att till kronan betala värdet av avtalat eller uppburet vederlag. Detta värde kan dock nedsättas om skäl därtill föreligger (l7 §). Åtal för brott mot prisregleringslagen kan endast väckas efter anmälan eller medgivande av myndighet som regeringen bestämmer (l8 §).

Allmänna prisregleringslagen omfattar slutligen vissa särskilda bestämmelser om bl.a. vad som avses med tjänst respektive försäljning av förnödenhet (l9 §), talan mot myndig- »hets beslut (20 §), åtgärder, då prisregleringslagen upphört att äga tillämpning, mot brott som begicks då lagen var i

tillämpning (Zl §) samt bestämmelser om delgivning m.m. (22 §).

Allmänna prisregleringslagen trädde i kraft den l januari l957. Ändringar i lagen har trätt i kraft den l januari l965 (lag l964:208), den l januari 1972 (lag l97l:ll60) och den l juli l973 (lag l973:30l).

Bilaga 5 365

BAKGRUNDEN TILL 1956 ÅRS ALLMÄNNA PRISREGLERINGSLAG

3.1 Prisp01itikens inriktning under andra vär1dskriget och efterkrigsåren

Offentlig priskontr011 ti11ämpades a11tsedan s1utet av år 1939 under först krigsåren, därefter de av fortsatt varuknapphet präg1ade efterkrigsâren. Lagstiftningen på prisreg- 1eringsomrâdet ändrades under denna tid vid ett f1erta1 ti11-

fä11en.]› Prisreg1eringarna under s1utet av 1940-ta1et och

första hä1ften av 1950-ta1et ti11ämpades med stöd av 1947 års prisreg1erings1ag (1947:303, ändrad 1948:408). Den prisreg- 1erande verksamheten åvi1ade sedan år 1940 en för ändamå1et särski1t inrättad myndighet, statens prisk0ntr011nämnd (PKN).

Prispo1itiken under 1940-ta1et kom i stort att präg1as av det a11männa prisstopp, som infördes den 31 oktober 1942 och in- 1edde en period med skärpt prisreg1ering. Under 1950-ta1et förändrades betyd1igt förutsättningarna för den prisreg1erande verksamheten. Efter hand hävdes prisreg1eringen för a11t f1er varor. En1igt Majzts direktiv för Kung1. den prisreg1erande verksamheten sku11e b1.a. prisutveck1ingen fö1jas på de områden som undantogs från och främjandet prisstoppet av prissänkningar vara en centra1 punkt i verksamheten. I början av år 1956 omfattade de direkta prisreg1eringarna endast ca 10 procent av den tota1a privata konsumtionen exk1usive bostadshyror.

Frågan om prisk0ntro11ens bibehå11ande var under efterkrigsåren föremå1 för starka Vid 1946 års riksmeningsmotsättningar. dag fram1ades motionsvägen förs1ag om att den stat1iga priskontro11en sku11e bestå även sedan mera n0rma1a förhå11anden inträtt och därvid framför a11t inriktas på monop01istiskt betingad prissättning. Förs1aget avvisades dock av riksdagen, 1iks0m

1) Utveck1ingen av 1agstiftningen på prisreg1eringsomrâdet beskrivs i kapite1 1 i denna bi1aga.

366 Bilaga 5

fallet blev med framställningar från motionärer vid 1947 års om utredning av den statliga priskontrollens framtid riksdag och fortsatta organisation. I remissyttrande över de senare motionerna hävdade PKN, att borde avvecklas i priskontrollen den mån en rikligare varuförsörjning skapade förutsättningar för en sådan konkurrens, att avvecklingen kunde ske utan risk för Andra lagutskottet uttalade dock i anprisutvecklingen. slutning till samma motioner, att priskontrollen under rådande akuta inflationsfara borde bestå och att frågan om priskontrollens eventuella framtida därför var alltför tidigt uppgifter väckt. Även vid 1949 års riksdag förekom motioner om avskaffande av den prisreglerande verksamheten, vilka motiverades med att något behov av en sådan verksamhet inte längre skulle föreligga. Riksdagen avslog dessa motioner liksom senare motioner med samma yrkande.

I samband med att 1954 års riksdag behandlade frågan om förlängning av prisregleringslagen diskuterades även behovet av en fortsatt statlig priskontroll. Andra lagutskottet framhöll bl.a. att den gällande prisregleringslagstiftningen inte var avsedd att utgöra grundval för en under normala förhållanden verkande statlig Dessutom hade bl.a. den ekonomiska utvecklingen och priskontroll. antagandet av 1953 års konkurrensbegränsningslag (1953:603) ändrat förutsättningarna för den prisreglerande verksamheten. Utskottet förordade därför en förutsättningslös utredning om behovet av en fortsatt statlig priskontroll och av grunderna för den priskontrollerande verksamhet som kunde finnas erforderlig. Riksdagen be- . 1 slöt att hemställa till Kungl. Maj:t om en sådan utredning och biföll därmed samtidigt en motion i samma ämne.

3.2 1954 års priskontrollutredning

Den 17 december 1954 bemyndigade Kungl. Maj t dåvarande chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag i fråga om behovet av en fortsatt statlig priskontroll och grunderna för den prisreglerande verksamhet, som kunde finnas erforderlig. De sakkunniga, som antog benämningen 1954 års priskontrollutredning, avgav den 3 de-

367 Büaga5

cember 1955 betänkandet Konkurrens och priser (SOU 1955:45). Ut-

redningen föreslog i sitt betänkande att 1947 års prisreg1erings-

1ag sku11e ersättas av en ny a11män prisreg1erings1ag. Vidare föres1ogs vissa ändringar i 1953 års konkurrensbegränsnings1ag och att 1946 års övervaknings1ag sku11e ersättas av en ny uppgiftssky1dighets1ag. På det organisatoriska området föres10g utredningen de1s vissa persone11a förstärkningar vid näringsfrihetsombudsmannens kans1i respektive näringsfrihetsrådet, de1s inrättandet av en ny myndighet med utredande, ana1yserande och övervakande uppgifter på pris- och konkurrensområdet. Myndigheten - som även sku1- 1e svara för i prisfrågor - b1.a. erk0nsumentupp1ysning avsågs sätta PKN och m0nopo1utredningsbyrån vid kommersko11egium.

3.2.1 Förde1ar av priskontro11

en1igt priskontro11utredningen

Priskontro11utredningens förslag vi1ade b1.a. på en genomgång av tänkbara förde1ar och 01ägenheter av prisk0ntro11. De förde1ar som man en1igt utredningen kunde tänkas uppnå med priskontr011 var penningvärdevårdande syften, - att öka priskännedomen och prismedvetandet, - att förbättra närings1ivets struktur och öka utveck1ingstakten, samt - att hindra oskä1iga priser.

Priskontro11utredningen ana1yserade priskontro11en som ett penningvärdevårdande mede1 med utgångspunkt från tre o1ika fa11. I det första - det s.k. krjgsfgllgt - be1ystes de faktorer, som under krigstider erfarenhetsmässigt 1eder ti11 knapphet, och vi1ka åtgärder som i sådana fa11 sku11e vara påka11ade för att motverka prisstegringstendenser. I det andra - det s.k. kgrgakrjsfgllgt - diskuterades priskontro11en i en situation med rådande internatione11 varuknapphet på vissa viktiga produkter, som genom en därav betingad markant prisstegring via utrikeshande1n hotar att undergräva penningvärdet. Såsom exempe1 på en sådan situation nämnde utredningen förhå11andena un-

368 Bilaga 5

der Koreakrisen. I det tredje fallet - som av priskontroiiutredningen benämndes inflê§i9n_êy-inbew§*sê_9r§êker - behandiades en situation med en av främst inhemska förhåiianden betingad markant uppåtgående iöne- och prisspiral.

Vid diskussionen av krjgsfallet konstaterade priskontroiiutred-

ningen att bekämpandet av den infiationistiska prisutveckiingen i stort kunde tänkas ske på två sätt; de1s kunde samhället vidtaga åtgärder i syfte att påverka de för prisbiidningen betydeisefu11a faktorerna, dels kunde samhäilet direkt påverka prisbiidningen. De förra åtgärderna innefattade främst användandet av pen ning- och finanspoiitiska mede1 men kunde också omfatta b1.a. regiering av investeringsverksamheten, arbetsmarknaden och förbrukningen av vissa varor. Priskontrolien kunde, eniigt utredningen, knappast tänkas annat än som ett kompiement - om än i vissa iägen ett viktigt sådant - ti11 de övriga åtgärderna. Utredningen konstaterade dock att de generelit verkande medien - även om man accepterar deras grund1äggande betydeise - inte räckte ti11 för att skapa samhäilsekonomisk baians under krig e11er krigsfara. Att en prisk0ntr011 i detta Iäge kunde bidraga tili en iugnare utveckiing kunde, eniigt utredningen, bestyrkas redan med en hänvisning ti11 vunna erfarenheter av priskontr011 under krigsförhåiianden.

Utredningen framhöii i detta sammanhang särskiit att priskontroi- 1en - om köparnas ti11tr0 ti11 kontroiien var fast - inte enbart angrep sjäiva symptomen på inf1ati0nen, dvs. prisnivåns utveck- Ting, utan i hög grad även en av dess grundorsaker, förväntningarna om höjda priser. Det sku11e därför vara nödvändigt att göra de prisregierande ingreppen redan innan några nämnvärda prisökningstendenser gjort sig märkbara. Utredningen påpekade samtidigt att det inte syntes nödvändigt att samtiiga varor och tjänster infogades i ett allmänt prisstopp, för att en prisregierande verksamhet sku11e bidraga ti11 en stabii prisnivå. I de fiesta fail torde ti11räck1iga garantier för en iugn prisutveckiing kunna uppnås genom frivi11iga överenskommeiser me11an en priskontro11erande myndighet och vederbörande företag e11er branschorganisation. Det väsentiiga var, eniigt utredningen, att möjiighet fanns att snabbt göra prisreglerande ingrepp i sådana fa11, där kostnadsmässigt icke motiverade prishöjningar inträffade.

Bilaga 5 369

Priskontrollutredningens slutsatser om de priskontrollerande åt-

gärdernas betydelse i krigsfallet kunde, enligt utredningen, i

stort anses vara tillämpliga även på den situation, som uppkommer

i övergången från krigs- till fredshushâllning. Så länge de ge-

nom krigsförhållandena uppkomna allvarliga rubbningarna i den sam-

hällsekonomiska balansen inte kunnat elimineras kunde, enligt

utredningen, en prisreglerande verksamhet aktivt bidraga till

en stabilisering av prisnivån.

Vid genomgången av kgrgakrjsfallet konstaterade

priskontroll-

utredningen att de ekonomisk-politiska medel, som i första hand

borde komma till för att användning motverka genom utrikeshan-

delns prisförändringar uppkomna störningar, utförligt hade be-

lysts av l95l års

penningvärdeundersökning i betänkandet Utlands-

transaktionerna och den svenska ekonomin (SOU l955:l3). Åtgärder

i form av valutakursförändringar, exportavgifter och importsub-

ventioner samt penningoch finanspolitik kunde enligt priskon-

trollutredningen givetvis i viss utsträckning dämpa de utländska

prisimpulserna, särskilt om dessa var av mindre storleksordning. Att en statlig prisreglerande verksamhet vid större prisföränd-

ringar i utrikeshandeln verksamt kunde bidraga till samhällseko-

nomisk stabilitet framgick enligt utredningens uppfattning klart

av främst följande tre omständigheter.

“l. Det är synnerligen svårt att uppnå en gynnsam effekt med

allmänna ekonomisk-politiska i en inflatorisk åtgärder press av typ Koreakris. För att dessa skall verka måste de dämpande, insättas mycket snabbt och med en våldsam kraft. I inledningsskedet av en sådan kris är emellertid prisstegringarna begränsade till vissa varugrupper, vilka, även om de har stor betydelse i det senare endast berör förloppet, en ringa del av näringslivet. De allmänna ekonomisk-politiska åtgärderna drabbar emellertid hela näringslivet, och man löper därför risken att åstadkomma icke avsedda i andra svårigheter sektorer av näringslivet. Även om de generellt verkande medlen måste och använövervägas das vid lämpliga förefaller tidpunkter, det därför icke troligt, att man enbart med dylika medel - även med hänsyn tagen till alla deras verkningar - kan hindra de internationella prisstegringarna att slå igenom.

2. I de flesta fall kan efter en tids prishöjningar en tendens till prisfall väntas. Har man under prisstegringsperioden genom priskontroll kunnat dämpa den horisontella prisstegringseffekten, vdvs. de prisstegringar, som åtminstone till en början är en kon- ! sekvens av en stegring i import- eller exportpriserna på samma el-

sou 1981:41 370 Bilaga 5

ler liknande varor, finns gott hopp om att de inflationistiska i inte bara fördröjs utan även förhindras dragen utvecklingen att slå igenom. En fördröjning av prisstegringarna kan nämligen väntas medföra, att löntagarnas krav på ökade löner som kompensation för levnadskostnader blir mindre än vad som fördyrade skulle ha varit fallet, om den horisontella prisstegringseffekten fritt fått Av detta följer, att även göra sig gällande. kostnadsnivån för produktion och konsumtion får en den allmänna vilket kan vara av största betydelse för belugnare utveckling, varandet av landets konkurrenskraft gentemot utlandet, särskilt om priserna där senare börjar falla.

3. En begränsning av prisstegringarna är enligt utredningens åsikt av största med hänsyn även till faran för att betydelse den kumulativt pris- och lönespiralen fortsätter uppåtgående även efter det att uppgången i export- och importpriserna upphört. kan det förväntas, att en åter- Som tidigare framhållits, de före den ursprungliga prishöjningen gällande ingång till komstrelationerna för olika bransch- och löntagarkategorier kommer att eftersträvas. Eftersom lönerna är mycket trögrörliga nedåt kan en dylik strävan väntas medföra svåra inflationspåfrestunder vaningar, om inkomstutvecklingen prisstegringsperioden rit olikartad för skilda kategorier.

uttalade sålunda som sin åsikt, att en Priskontrollutredningen i ett fall som Koreakrisfallet verksamt statlig priskontroll till att samhällsekonomisk balans och att kunde bidraga skapa

förhindra en penningvärdeförsämring.

Priskontrollutredningens genomgång av jgf1gtjgg_ay_jghgm§k§

behandlade huvudsakligen det läge där en inflationisgrsaker tisk löne- och prisspiral utbildats. Utredningen konstaterade

att den fulla sysselsättningen uppenbarligen medfört en perma-

nent, tidvis kanske latent och tidvis akut prisstegringsrisk.

De inflationistiska krafterna kunde vidare, enligt utredningen,

i vissa situationer bli så starka, att de allmänna ekonomisk-

medlen inte vore tillräckliga för att säkra penningpolitiska

värdet. Särskilt gällde detta, om den samhällsekonomiska ba- 5

I lansen redan rubbats och ett efterfrågeöverskott utbildat sig.

Den inflationistiska tendensen uppstod då genom att den starka ,

i förhållande till kostnaderna efterfrågan medgav höga priser å ä och därmed övervinster. Då prisstegringen väl kom i gång, spred

lätt av sig själv, vilket i sin tur gav upphov till läng-

den sig

än vad produktivitetsstegringen Utre gående lönekrav medgav.

var av den uppfattningen att en priskontroll verksamt redningen till att stabilisera i ett läge då en kunde bidraga prisnivån

Büaga5 371

inflationistisk iöne- och prisspirai var under fu11 utveckiing. Detta sku11e eniigt utredningens uppfattning ske de1s genom priskontro11ens direkta verkan på prisnivån, de1s genom den psyko1ogiska effekt som priskontroiien fick på förväntningarna om den framtida prisutveck1ingen och därmed både på iöntagarnas och företagarnas handiande.

Den främsta verkan av priskontroil vid infiation av inhemska orsaker sku11e,en1igt priskontroiiutredningen, vara av psykoiogisk art. Förekomsten av priskontroii skulie dämpa fruktan för och förväntningarna om fortsatt prisuppgång. Detta sku11e i sin tur verka dämpande på 1öntagarorganisationernas krav, konsumenternas konsumtionsbenägenhet och företagarnas investeringsiust. Utredningen anförde dock som sin åsikt att denna psykoiogiska verkan mycket vä] kunde tänkas uppnås redan genom att möjiighet fanns att ingripa med priskontroii.

Den statiiga priskontroiiens totaia verkan på konsumenternas priskännedom och prismedvetande - och därmed på förutsättningarna för en effektiv konkurrens - vara tveksyntes priskontro11utredningen sam. Samtidigt som utredningen konstaterade att priskännedomen uppenbariigen kunde ökas genom den insyn i prisbiidningen som priskontr011 medför, tvingades utredningen även konstatera att priskontroiien kunde ha en rakt motsatt effekt vad beträffar utnyttjandet av kännedomen. En1igt utredningen låg det i sakens natur att de enhet1iga priser, som tenderar b1i en föijd av priskontroiien, kunde medföra att konsumenten automatiskt koppiade bort prisjämföre1serna me11an oiika inköpskäiior ur sin övervakning. Vidare kunde den statiiga auktorisationen av priserna i och för sig medföra att konsumenterna blev mer vi11iga att acceptera faststäiida priser.

Utredningen diskuterade vidare frågan om man i vissa fa11 kunde åstadkomma en strukture11 rationaiisering genom en statiig priskontro11. Den tankegång som resonemanget härvid baserades på var att bristande priskonkurrens sku11e kunna ersättas med en prisnedpressande priskontroii, som åstadkom samma resuitat som en priskonkurrens sku11e ha gjort. Utredningen fann att en pris-

372 Bilaga 5

kontroll kunde ha den nämnda effekten, vilket dock inte innebar att detta gällde generellt eller att en priskontroll i alla situationer var ett lämpligt medel för att åstadkomma denna effekt. Även om det i och för sig vore möjligt att undvika vissa svårigheter, som kunde vara förenade med användandet av en priskontroll som strukturpolitiskt medel, skulle man enligt utredningen därmed komma så långt från det huvudsakliga syftet med en priskontroll att det kunde ifrågasättas om administrationen härav kunde infogas i den organisation, som i övrigt erfordrades för samhällets verksamhet på prisområdet.

Frågan om priskontrollen kunde verka höjande på utvecklingsta

ten i näringslivet ansåg sig priskontrollutredningen inte gene-

rellt kunna besvara. När en hård och effektiv konkurrens råder kunde, enligt utredningens uppfattning, en statlig priskontroll inte fylla någon uppgift ur denna synpunkt. I fall då konkurrensen inte är effektiv.kunde förhållandet vara annorlunda - även om detta inte behövde vara fallet, eftersom även i såföretag dana fall ofta är utsatta för en betydande press.

Priskontrollutredningen diskuterade slutligen - vid genomgången av tänkbara fördelar av priskontroll priskontrollen som medel att förhindra dvs. oskäliga priser, dess betydelse för inkomstfördelningen i samhället. Utredningen erinrade härvid om den grundläggande principen att en effektiv konkurrens var överlägsen en samhällelig priskontroll. Med den effektiva konkurrensen följde, enligt en viss utredningen, inkomstfördelning som i stort sett fick utan accepteras bedömning av förhållandet mellan prestation och pris - endast med den korrigering som samhället åstadkom genom beskattning och socialpolitiska åtgärder. Där konkurrensen däremot inte var effektiv fann utredningen att samhälleliga kunde vara motiverade. ingripanden Bl.a. borde det vara enligt utredningen möjligt att förhindra uppenbart oskäliga priser, dvs. sådana som påtagligt avviker från vad som är kostnadsmässigt betingat eller eljest brukligt. Utredningen erinrade om att oskäliga priser i fall av bristande konkurrens i första hand förutsattes motverkas genom för-

sou 1981:41 Bilaga5 373

handlingar med stöd av l953 års konkurrensbegränsningslag, vilka skulle syfta till att för en effektiv skapa förutsättningar konkurrens. I den mån sådana förhandlingar inte ledde till resultat fann att utredningen priskontroll kunde erbjuda en möjlighet till att förhindra oskäliga priser. Syftet med priskontrollen skulle enligt utredningen i sådana fall vara att undvika eller undanröja de skadliga av konkurrensbeverkningarna gränsningen och inte att påverka inkomstfördelningen. I den mån så skedde, skulle detta vara en icke avsedd men förmodligen i detta fall gynnsam effekt.

3-2-2

91ä9§nh9§§r_êy_pri§k9n§r911_en1is§_priâkgntrqllytrçê-

ningen

Priskontrollutredningen övergick därefter till att behandla olika tänkbara olägenheter av priskontroll. Med olägenheter avsågs i detta sammanhang olägenheter sikt ur samhällepå lång lig synpunkt. Vidare bortsågs från sådana olägenheter som inte var en oundviklig följd av priskontrollsystemet som sådant utan var en följd av det priskontrollerande organets bristande kvantitativa och kvalitativa resurser. De tänkbara olägenheter som enligt priskontrollutredningen skulle kunna följa av priskontrollen var - kostnaderna för administrationen av priskontrollen, - minskad konkurrens, - minskad utvecklingstakt, - att priskontrollen kunde verka prisuppehållande, snedvridning i Varuförsörjningen, - försämrad kvalitet eller service, sämre konsolideringsmöjligheter för svenska företag jämfört med utländska, samt - snedvridande verkan på distributionens struktur.

För att bereda underlag för sin av eventuella bedömning olägenheter av priskontroll genomförde en priskontrollutredningen skriftlig företagsenkät som tillställdes ett tusental företag

374 5 sou 1931:41 Bilaga

och handel. Av de 440 företag som besvarade eninom industri käten besökte l70 i syfte att få konkreta exempel utredningen under åren l950-l955. på olägenheter av priskontrollen

faller kostnaderna för administ- Enligt priskontrollutredningen endast till del på det prisrationen av priskontrollen ringa kontrollerande Den största kostnaden faller på föreorganet. i samband med att dessa genomför särskilda utredningar tagen direkta kontakter med myndigheterna. Utredoch upprätthåller

fann det emellertid inte nödvändigt att närmare beräkna ningen storleken av kostnaderna för priskontrollen. J å Risken för minskad konkurrens till följd av priskontroll sami med dels det samarbete mellan föremanhänger enligt utredningen 5 kan framtvinga, dels möjligheten att kun-

tagare som priskontroll

dernas minskar genom den statliga auktorisationen prismedvetande Av de företag som besvarat utredningens företaqsenkät av priserna. hade endast ett fåtal givit svar som pekade på att priskontrolsamarbete med andra företag, som fortsatt även len lett till ett efter Med hänsyn till svårigheten priskontrollens upphörande. att få rättvisande svar på frågor avseende denna typ av olägen- v

het stannade priskontrollutredningen ändå vid den uppfattning-

att den samverkan framtvingar mellan företaen, priskontroll i vissa fall medför risk för en begränsning av konkurgarna, rensen när priskontrollen upphör.

för minskad erinrade utred- I fråga om risken utvecklingstakt det att uttala, om ningen om att den funnit omöjligt generellt medför fördelar eller nackdelar i detta avseende. priskontroll vara att i vissa fall haft Det troliga syntes priskontrollen till rationalisering men att den i fördelar genom att tvinga fall medfört försvåra ekonomiskt andra olägenheter genom att

befogade investeringar.

verkan illustrerades i före- Priskontrollens prisuppehållande av olika fall där företag uppgav att prissänkningtagsenkäten stånd inte funar skulle kunna ha kommit till om priskontrollen kom till uppfattningen att prisnits. Priskontrollutredningen

Büaga5 375

kontroll medförde otvetydiga risker för en prisuppehållande verkan under ett övergångsskede från starkt efterfrågetryck till nonnala avsättningsförhâllanden.

Priskontrollutredningens företagsenkät lämnade flera exempel på snedvridning av Varuförsörjningen inom tillverknings- och handelsleden genom företagens strävan att inrikta sitt sortiment mot lönsamma artiklar. Utredningen ansåg att, även om många av de lämnade exemplen kunde bero på missförstånd eller de uppgivna snedvridningarna kunde vara hänförliga till andra förhållanden än priskontroll, det insamlade materialet tillsammans med de uppställda hypotesernas sannolikhet klart visade risken för snedvridning i varuförsörjningen vid priskontroll. Det syntes i själva verket omöjligt att utforma en priskontroll så att snedvridningar undveks. Utredningen fann att dessa utgjorde ett ofrånkomligt pris, som måste betalas för de fördelar priskontrollen kunde ge, men att det inte fanns någon möjlighet att bedöma den ekonomiska betydelsen härav.

Priskontrollens verkan på kvaliteten kunde enligt utredningen i såväl som lägre kvalitet med en ta sig uttryck högre jämfört situation utan priskontroll. Utredningen fann det omöjligt att säga om priskontrollen som helhet hade haft en kvalitetsförsämrande eller kvalitetshöjande verkan. Utredningen ansåg emellertid detta vara oväsentligt, eftersom den egentliga olägenheten inte låg i att kvaliteten blev sämre utan i att den blev en an-

nan - bättre eller sämre - än vad kunderna skulle ha velat beta-

la för om de hade haft ett fritt val mellan olika kvalitets- och priskombinationer.

Frågan om svenska företags konkurrenskraft försämrats i förhållande till utländska konkurrenter - vilka skulle haft bättre möjligheter att konsolidera sig genom att kunna ta ut högre vinstmarginaler - kunde inte entydigt besvaras av utredningen. Samti-

digt som utredningen uttalade att priskontrollen kan ha verkat

till förmån för utländska konkurrenter i förhållande till svenska företag, konstaterades att inget sådant fall kunnat exemplifieras konkret.

376 Bi1a8a5 sou 1981:41

Priskontrollutredningen diskuterade slutligen priskontrollens verkan på distributionens struktur. Utredningen ansåg det otvetydigt att en priskontroll kan medföra risk för snedvridning om inte grossistmarginalerna på olika varor avvägs bl.a. med hänsyn till möjligheten av direktdistribution. Utredningen fann det 1 emellertid mycket svårt att avgöra om denna risk kan få någon praktisk betydelse vid sidan av andra faktorer, som också medför risk för samma typ av snedvridning i ett läge där priskontroll fyller någon funktion, dvs. vid stark efterfrågan. Det i samband med företagsenkäten insamlade materialet gav inte heller klart vid handen att en snedvridning skulle ha uppstått av denna anledning. Priskontrollutredningen fann det vara fullt tydligt att en snedvridning i livsmedelsdetaljhandelns marginalstruktur genom överenskommelser mellan branschen

uppkommit

och det priskontrollerande organet. Det syntes emellertid också klart att snedvridningen skulle ha kunnat undvikas om förhållandet beaktats tillräckligt. Det fanns sålunda, enligt priskontrollutredningens uppfattning, ingenting som tydde på att snedvridningen var en oundviklig följd av priskontroll.

konstaterade att Sammanfattningsvis priskontrollutredningen

priskontroll kan medföra vissa olägenheter. Dessa olägenheter bedömdes emellertid inte vara så stora att de skulle överväga I de fördelar som man kan uppnå med priskontroll i de tvâ först fallen av bristande samhällsekonomisk balans, dvs. vid angivna eller vid internationella prisstegringar av krigsförhållanden

typ Koreakrisen. Utredningen kom till slutsatsen att man i bå- 5

da dessa fall borde kunna tillgripa priskontroll såsom ett me- E

del vid sidan verkande medel av generellt ekonomisk-politiska för att i största möjliga utsträckning bibehålla samhällsekonomisk balans trots inflationspåfrestningarna. Utredningen utarbetade därför ett till beredskapslag som i dessa båda förslag fall skulle möjlighet att snabbt införa prisge myndigheterna kontroll i den omfattning förhållandena kräver.

Priskontrollutredningen kom vidare till slutsatsen att en priskontroll i regel inte bör tillgripas vid en inflation av inhemska orsaker. Utredningen kunde emellertid inte bortse från

Bilaga 5 377

möjligheten att de inflatoriska krafterna även i ett sådant fall kunde tänkas göra sig gällande med en sådan kraft, att de inte kunde behärskas med generellt verkande medel, och att en statlig priskontroll då skulle kunna bidraga till att återställa den samhällsekonomiska balansen. Utredningen påpekade särskilt den psykologiska betydelse, som enbart möjligheten att införa priskontroll kunde få på både företagarnas och löntagarnas handlande. Då det i en sådan situation kunde bli naturligt för statsmakterna att använda priskontroll som instru-

ett

ment i strävandena att skydda penningvärdet, ansåg priskontrollutredningen det vara mest praktiskt att medtaga även detta fall i beredskapslagen.

De nämnda fallens intagande i en lagstiftning av beredskapskaraktär, som endast sätts i kraft under vissa angivna förhållanden med risk för starka rubbningar i den samhällsekonomiska balansen, angav enligt utredningen att de betraktades som extraordinära fall. För normala förhållanden ansåg utredningen däremot att man borde bygga helt på principen om konkurrensen som prisregulator.

Priskontrollutredningens betänkande var enhälligt. Vid betänkandet fogades dock två särskilda yttranden, där tre av utredningens ledamöter närmare angav skälen för sitt biträdande av utredningens förslag.

3.3 Remiss- och riksdagsbehandlingen av priskontrollutredningens förslag

Utredningens betänkande remitterades för yttrande till bl.a. de centrala löntagarorganisationerna, ett flertal näringslivsorganisationer och ett antal myndigheter med anknytning till de behandlade frågorna. Utredningens principiella ståndpunktstagande, nämligen att prisreglering skulle slopas under normala förhållanden medan statens verksamhet i förevarande avseende under normala tider skulle inriktas på åtgärder som främjar konkurrensen och motverkar samhällsskadliga konkurrensbegränsningar,

378 Bilaga 5 sou 1981:41

vann allmän anslutning bland remissinstanserna. Förslagen om möjlighet att införa priskontroll vid krig eller krigsfara respektive vid rubbning i den samhällsekonomiska balansen till följd av internationella prisstegringar tillstyrktes eller lämnades utan erinran i flertalet yttranden. Förslaget om möjlighet att införa prisreglering vid inflation av inhemska orsaker var däremot föremål för stor meningsskiljaktighet. De flesta företagarorganisationerna avstyrkte uttryckligen, liksom bl.a. även Kooperativa förbundet och Sveriges lantbruksförbund. Förslaget tillstyrktes däremot av flertalet myndigheter - bl.a. bank- och fondinspektionen, kommerskollegium, priskontrollnämnden och näringsfrihetsombudsmannen - liksom av löntagarorganisationerna.

Med utgångspunkt i de förslag l954 års priskontrollutredning framlagt i sitt betänkande föreslogs i prop. l956:l47 att prisreglering inte skulle förekomma i normala tider och att den dåvarande tidsbegränsade prisregleringslagen skulle ersättas av en permanent beredskapslagstiftning med syfte att i vissa extraordinära situationer möjliggöra åtgärder för att motverka prisstegringar.

I propositionen anförde föredragande departementschefen bl.a. att han fann samhällets möjligheter, att på annat sätt effektivt verka för en sund prisbildning, vara avgörande för frågan om samhället kunde avstå från direkt prisreglering under normala tider. En ytterligare förutsättning för att avstå från prisreglering eller möjlighet därtill under mer normala tider var, enligt departementschefen, att en beredskapslagstiftning erbjöd möjlighet till snabba ingripanden när ett tillspetsat läge uppkommit eller hotar. I detta avseende knöts intresset främst till frågan om förutsättningarna för att prisreglering skall kunna tillgripas.

Erfarenheterna från andra världskriget visade, enligt departementschefens uppfattning, klart på nödvändigheten av att lagen avser lägen då riket komer i krig eller råkar i krigsfara.

Bilaga 5 379

tvekade inte heller om att prisreglering även Departementschefen vid inflationsrisk till följd av internationella prisstegringar kunde behövas som en komplettering till de finans- och penningmedlen. Mot bakgrunden av erfarenheterna från efterpolitiska krigstiden var departementschefen vidare av den bestämda uppfattatt man därvid måste ha möjlighet att med stöd av en beredningen skapslagstiftning ingripa med den snabbhet, som den av priskontrollutredningen förordade lagstiftningen skulle ge.

av inhemska orsaker borde enligt departe- Prisstegringstendenser mentschefen ofta kunna bemästras genom generellt verkande medel av finans- och penningpolitisk karaktär. Han delade därför prisuppfattning att sådana medel i första hand kontrollutredningens borde komma till användning. Departementschefen kunde emellertid inte ansluta sig till den av flera remissinstanser hävdade uppatt vid sidan av dessa medel skulle vara fattningen prisreglering utan betydelse. Inte minst möjligheten att kunna ingripa snabbt var av vikt. underströk särskilt behärvidlag Departementschefen tydelsen av att kunna förebygga såväl spekulativa prisstegringar som skärpta lönekrav till följd av fruktan för kommande prisstegringar. Dessutom ansåg departementschefen liksom priskontrollutatt enbart möjligheten att tillgripa prisreglering kunredningen de ha en sådan verkan på företagares, löntagares och psykologisk konsumenters handlande, att inflationen redan därigenom skulle motverkas. Vissa remissinstanser hade i sitt yttrande över prisbetänkande invänt, att prisreglering skulle kontrollutredningens vara ett så kraftigt ingrepp i den allmänna närings- och avtalsfriheten att den borde komma till användning blott i mycket extrema fall. Den jämförelse som härvid gjorts med förfogande- och ransoneringslagarna var emellertid enligt departementschefens inte bärande. Departementschefen ansåg därför att prinmening cipiella skäl inte borde hindra att en beredskapslagstiftning att föreskriva prisreglering till skydd för penninggav möjlighet värdet även om hotet mot detta var av rent inhemsk grund.

380 Bilaga5

Föredragande departementschefen ansåg sålunda att en förutsättning för att inte vidare bibehålla prisreglering i normala tider var införandet av en prisregleringslag av beredskapskaraktär, som gav möjlighet att reglera priserna vid krig och krigsfara samt vid risk för inflation vare sig denna berodde av internationella eller inhemska förhållanden. Departementschefen framhöll dock samtidigt att prisreglering självfallet inte skulle införas annat än då så, efter noggranna överväganden, befanns oundgängligen nödvändigt. Att på ett fullt tillfredsställande sätt i lagtexten avgränsa de beredskapsfall, som inte ägde samband med krig eller krigsfara, bjöd enligt departementschefen betydande svårigheter. Han fann sålunda att det torde vara omöjligt att uppnå en formulering, om vars tolkning inte olika meningar inom vissa gränser kunde råda. Departementschefen anförde vidare:

--- Det naturligaste torde vara att såsom utredningen gjort söka en formel, som uttrycker lagens allmänna syfte. Att i författningen försöka närmare angiva de faktorer, t.ex. varuknapphet, vilkas prisstegrande verkan lagen avser att bryta, lär knappast låta sig göra. I allt fall torde, vilken metod man än väljer, gränsdragningen för användningsområde bli vansklig. lagens Mot den formulering, varom de sakkunniga enats, kan alltså visserligen invändas att dess allmänna ordalag kan tänkas lämna visst utrymme för olika meningar om när läget är sådant att lagen ger Kungl. Majzt rätt att besluta prisreglering. Å andra sidan anser jag att en snävare avgränsning icke är lämplig. Enligt min mening torde av de sakkunnigas avfattning av lagtexten det väsentliga tillräckligt tydligt framgå, nämligen att prisreglering vid sidan av krigs- och krigsfarefallen förutsätter ett påtagligt krisläge med otvetydig fara för inflationistisk prisstegring.

Departementschefen underströk i detta sammanhang slutligen att i fredstid endast ett komhan ansåg prisreglering utgöra till medlen, och att plement de generella ekonomisk-politiska av denna art borde ske endast när det befanns prisingripanden oundgängligen nödvändigt.

Som förut anförts fann departementschefen att föredragande om prisregleringens slonande för normala förhållanförslaget den måste bedömas även mot bakgrund av samhällets konkurrensverksamhet. Priskontrollutredningen hade - vid sidan befrämjande

sou 1981:41 Bilaga 5 381

av förslaget om en ny allmän prisregleringslag - även föreslagit dels vissa ändringar i l953 års konkurrensbegränsningslag i syfte att skapa ökade möjligheter att mot konkurrensingripa begränsning, dels en ny lag om uppgiftsskyldighet rörande prisoch konkurrensförhållanden. Utredningen hade vidare föreslagit tillskapandet av en ny myndighet med uppgift att dels följa och analysera den inhemska och internationella prisutvecklingen, dels bedriva konsumentupplysning i prisfrågor, dels övervaka konkurrensbegränsningar inom näringslivet genom registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom särskilda undersökningar, dels ock utföra sådana undersökningar, som näringsfrihetsrådet och näringsfrihetsombudsmannen (NO) fann nödvändiga för sin verksamhet. Utredningen hade i samband därmed också föreslagit vissa personella av NO-ämbetet förstärkningar och närings- - som låg till frihetsrådet. Mot bakgrund av dessa förslag grund för andra propositioner till l956 års - anförde riksdag departementschefen bl.a. att de avvikelser från den effektiva konkurrensen som hade sin grund i bristande priskännedom och prismedvetande hos konsumenterna skulle motverkas genom konsumentupplysning i prisfrågor från samhällets sida.

En förutsättning för att den konsumentupplysande verksamheten skulle kunna bedrivas sätt på önskvärt var, enligt departementschefen, att samhällsorganen fick att tillräckliga möjligheter följa prisutvecklingen och omständigheterna vid prissättningen. Detta var också ett villkor för att samhället skulle kunna utöva en effektiv prisövervakning, en verksamhet som dittills bedrivits av priskontrollnämnden och som enligt priskontrollutredningens förslag skulle bli en permanent statlig uppgift. Departementschefen betonade att om man ville välja den linjen att skulle priseglering kunna tillgripas blott i extraordinära fall, var det av särskild betydelse att samhället under normala tider fick tillräcklig insyn i prisbildningen för att kunna bedöma om konkurrensen hade erforderlig effektivitet som prisregulator. Den konsumentupplysande verksamheten och prisövervakningen förutsatte, enligtdepartementschefen, att samhället fick tillräck ig insyn beträffande Detta behov prissättningen. skulle tillgodoses genom den föreslagna nya lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden.

382 Büaga5

avskaffande för normala förhållanden förut- Prisregleringens mening dessutom att statens möjsatte enligt departementschefens att mot samhällsskadliga verkningar av konkurrensligheter ingripa skulle

begränsningar utökades. Näringsfrihetsrådets behörighet

sålunda behöva utvidgas till alla slag av konkurrensbegränsinte enbart sådana som härrör från förekomsningar- således ten av kartellavtal eller monopol - i den mån de förorsakade ska-

da ur samhällets synpunkt. Vidare borde, enligt departementschefen, möjlighet skapas att direkt ingripa mot orimliga priser.

fann att det skulle vara Departementschefen sammanfattningsvis som kunde träda i tilltillräckligt med en prisregleringslag tillfällen som förut angivits, unlämpning vid de extraordinära av ett av de i det föregående beder förutsättning genomförande rörda om ökade möjligheter att ingripa mot konkurrensförslagen om prisövervakning och om begränsning, om uppgiftsskyldighet, Dessa förslag - liksom förslag om vissa orkonsumentupplysning. som bl.a. ledde till tillkomsten av

ganisatoriska förändringar

l956 års riksstatens pris- och kartellnämnd (SPK) - förelades l956:97 och l48. dag genom prop.

tre motioner i vardera av I samband med prop. l956:l47 väcktes kammare. I två av dessa motioner föreslogs en mer riksdagens restriktiv utformning av allmänna prisregleringslagen, nämligen att endast skulle kunna sättas i tillämpning vid krig lagen att bestämmelserna om tillämpning av eller krigsfara respektive motsvarande bestämmelserna i förlagen skulle ges en lydelse ransoneringslagen. I den tredje motionen fogande- respektive att skulle kunna sättas i tillämpning redan då föreslogs lagen fara för inom riket förelåg eller då det befanns prisstegring sänka eller tjänster, som var av möjlighet att priserna på varor betydelse för konsumtion och prisbildning.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (L2U l956 34) över

l956:l47 och i ämnet väckta motioner bl.a. följande. prop.

--- Det är helt i linje med den hittills förda prispolitiken avstå från när en effektiv konkurrens utövar att prisreglering Råder normala förhållanden och tillräcklig press på priserna.

sou 1981:41 Bilaga 5 383

får konkurrensen fritt verka har enligt utskottets mening prisreglering ingen funktion att fylla. Näringslivet företer emellertid i åtskilliga avseenden avvikelser från effektiva konkurrensförhållanden. För att samhället skall kunna i normala tider helt avstå från erfordras därför prisreglering en intensifiering av statens konkurrensfrämjande verksamhet. I detta hänseende har departementschefen pekat på bl.a. ökade möjligheter att ingripa mot konkurrensbegränsning inom näringslivet, prisövervakning och utvidgad konsumentupplysning. Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att förstärkning i nämnda avseenden utgör en nödvändig förutsättning för att man under normala förhållanden skall kunna slopa prisreglering.

Andra lagutskottet anslöt sig även i övrigt till vad som anförts

i propositionen och yrkade därmed avslag på de motioner som väckts i ämnet. Till utskottets utlåtande fogades två reservationer.

Den allmänna prisregleringslagen (SFS 1956:236) trädde i enlighet med propositionen och riksdagens beslut (rskr l956:295) i kraft den l januari l957.

sou 1931:41 Bilaga 5 335

4 1973 ÅRS ÄNDRING I ALLMÄNNA PRISREGLERINGSLAGEN

A11männa prisreg1erings1agen (1956:236) trädde i kraft den 1 januari 1957 och sattes första gången i ti11ämpning den 28 augusti 1970, samtidigt som prisstopp med stöd av 1agen infördes på kött, mjö1k och mejeriprodukter, och margarin vissa spannmå1sprodukter. Den 12 oktober 1970 utvidgade Kung1. Maj;t det partie11a prisstoppet ti11 ett a11mänt prisstopp. Den 12 februari 1971 hävde Kung1. Majzt prisstoppet för vissa varor och tjänster. Ytter1igare inskränkningar i prisstoppet skedde den 2 juni, 1 augusti, 13 oktober och 27 december 1971. Den 31 december 1971 utgick ti11ämpningstiden för prisreg1erings1agen utan att någon för1ängning skedde. Den 21 december 1972 bes1öt Kung1. Majzt att ånyo sätta de centra1a bestämme1serna i prisreg1erings1agen i ti11ämpning och förordnade samtidigt med stöd av 1agen om prisstopp på vissa s.k. bas1ivsmede1 från och med den 1 januari 1973. De angivna bestämme1serna i prisreg1erings1agen har genom upprepade för1ängningar med ett år i sänder varit i ti11ämpning sedan dess.

I december 1971 besvarade dåvarande hande1sministern en interpe11ation (nr 179) i riksdagen rörande b1.a. behovet av en fortsatt, eventue11t skärpt ti11ämpning av prisreg1erings1agen. Hande1sministern anförde därvid b1.a. fö1jande.

För att staten ska11 kunna ingripa med ti11räck1ig effektivitet och skyndsamhet bör a11männa ses över. prisreg1erings1agen Det kan t.ex. finnas behov av att sätta 1agen i ti11ämpning och införa prisreg1erande åtgärder på ett varu- e11er begränsat tjänsteområde utan att, såsom 1agen nu uttrycker det, betydande fara före1igger för a11var1ig av det a11männa stegring pris- 1äget i riket. Jag avser så1unda att 1åta utreda prisreg1erings- 1agstiftningen.

Den av hande1sministern aviserade utredningen av prisreg1erings- 1agstiftningen genomfördes inom hande1sdepartementet och resu1terade i december 1972 i en promemoria (Ds H 1972:4) angående prjsreg1ering som stabi1iseringsp01itiskt instrument.

386 Bühga5

4.l Departementspromemorian Prisreglering som stabiliserfngspolitiskt instrument

I departementspromemorian konstaterades inledningsvis att samhällets verksamhet i syfte att påverka prisbildningen normalt bedrevs - förutom ekonomiska politiken - efter genom den allmänna

i

i huvudsak två linjer. Dels vidtogs åtgärder som hade till syfte

att främja konkurrensen mellan företag och därmed bidraga till z

l att priserna hölls på en skälig nivå. Dels övervakades priserna

av offentlig myndighet, så att samhället fick insyn i prisbild- i

i

ningen och underlag för en upplysningsverksamhet som ökade all-

i

mänhetens priskännedom och prismedvetande. Erfarenheter under senare år gav enligt promemorian anledning att ifrågasätta, om den svenska prisregleringslagstiftningen var helt lämpligt utformad. Han borde sålunda, enligt promemorian, överväga att komplettera lagstiftningen - utan att dess gällande huvudprinciper rubbades - så att prisreglerande åtgärder vid behov kunde sättas in snabbt och effektivt.

I departementspromemorian refererades vissa undersökningar om av l970-7l års prisstopp med avseende på bl.a. vaverkningarna rusortimentet och konkurrensförhâllandena. Av undersökningarna hade inte någonting framkommit, som tytt på att varusortimentet i Sverige skulle ha förändrats under prisstoppet i en annan omän vad som kontinuerligt sker då prisbildningen i lanfattning det är fri. I syfte att belysa prisstoppets inverkan på konkurhade bl.a. undersökts utvecklingen av antalet registrerargnsgn de karteller i SPK:s kartellregister och följsamheten till dagligvaruhandelns cirkaprislistor. Några tecken på att prisstoppet över huvud taget skulle ha medfört en ökad marknadskoncentration i form av ett ökat antal karteller hade inte framkommit av undersökningarna. Vidare hade undersökningarna visat att cirkaprisföljsamheten inom dagligvaruhandeln i stort sett varit oförändrad under prisstoppsperioden som helhet. En undersökning av tillfälliga prisnedsättningar - s.k. kampanjpriser eller extrapriser - hade givit vid handen att frekvensen under prisstoppstiden varit av minst prisnedsättningar samma omfattning som tidigare. En undersökning av förekomsten

sou 1981:41

Bilaga 5 387

av rabatter vid försä1jning av hushå11skapita1varor och TVapparater hade visat att rabattgivningen på dessa varor varit van1igare år 1971 än år 1967, dock med en viss minskning i rabatternas stor1ek. I departementspromemorian konstaterades sammanfattningsvis att de refererade undersökningarna om verkningarna av prisstoppet 1970-1971 inte hade givit något under1ag för s1utsatser om att i tiden sku11e begränsade prisreg1eringar ha några nämnvärda konsekvenser i fråga om konkurrensförhå11anden, varusortiment e11er prisernas rör1ighet nedåt.

I departementetspromemorian diskuterades vidare motiv för begrän-

sande prisreg1eringar. En1igt promemorian kunde prisstegringar, genom en prisreg1ering, stoppas med omede1bar verkan. Därmed sku11e regeringen skapa en tidsfrist för va1et av de ekonomiskpo1itiska mede1 som kunde behöva sättas in mot de bakom1iggande orsakerna ti11 prishöjningarna. En temporär prisreg1ering kunde, en1igt promemorian, också på 1ängre sikt verka dämpande på prisutveck1ingen. Reg1eringen kunde näm1igen genom sin omede1bara verkan på priserna de1s begränsa eventue11a kompensationskrav i kommande 1öneförhand1ingar, de1s påverka eventue11a förväntningar hos närings1iv och a11mänhet om fortsatta prisstegringar.

I promemorian underströks eme11ertid att den förda diskussionen gä11de kortvariga prisreg1eringar som ett instrument i konjunkturpo1itiken. När den bakom1iggande k0stnadsutveck1ingen inte sammanhängde med rubbningar i den samhä11sekonomiska ba- 1ansen var, en1igt promemorian, i a11mänhet prisreg1eringar verknings1ösa och kunde t.0.m. vara o1ämp1iga.

En1igt departementspromemorian visade den svenska prisreg1eringen under åren 1970 och 1971 att en tidsbegränsad prisreg1ering kunde fungera som ett ekonomiskt-po1itiskt instrument. Även om en viss kompensation hade förekommit under år 1972 för uteb1ivna prishöjningar under prisstoppet var det, en1igt promemorian, dock uppenbart att prisstoppet hade medfört de effekter som eftersträvats, näm1igen att bryta en prisstegringsvåg och skapa

388 Bilaga 5

av ökad prisstabilitet. Detta hade enligt promemorian en period l97l kunnat föras i en anran bl.a. lett till att avtalsrörelsen atmosfär än om prisstegringarna från hösten l970 geoch lugnare nomförts och fortsatt under l97l.

I departementspromemorian diskuterades även riskerna för att i samband med en allmän konjunkturuppgång kunde prisstegringar från utlandsberoende varuområden till övriga varusprida sig områden och till branscher inom den från utländsk konkurrens sektorn. Enligt promemorian hade risken för snabba såskyddade dana spridningseffekter ökat under senare år, bl.a. genom den koncentrationen i näringslivet, den ökade branschfortgående samt utbredningen av vad som kallas adblandningen i företagen ministrativt satta priser. Det framhölls att de angivna spridi en konjunkturuppgång kunde begränsas eller helt ningsriskerna elimineras genom att man i ett tidigt skede ingrep mot prissteginom enskilda branscher eller varuområden. Ett ringstendenser sådant - i form av t.ex. begränsat prisstopp eller ingripande - kunde krav på förhandsgodkännande av planerade prishöjningar om fortsatt och 1 effektivt bryta förväntningarna prisstegring därmed eventuella på lönesidan. En påverka kompensationskrav å sådan tidigt stadium kunde, enbegränsad prisreglering på ett ligt promemorian, också minska behovet av mera omfattande åtgärder för att nå prisstabilitet och påverkade därigenom positivt de administrativa kostnaderna för såväl stat som näringsliv.

diskussion om motiv för begränsade Departementspromemorians behandlade med anledning av prisregleringar slutligen problem att det i en ekonomi med mycket ambitiös målsättning i fråga om skulle finnas samtidigt efsysselsättningspolitiken vanligen terfrågeöverskott på vissa marknader och utbudsöverskott på andra. Genom att enligt promemorian, var trögrörliga priserna, nedåt skulle prisutvecklingen på marknader med efterfrågeöverskott tendera att höja den allmänna prisnivån. Det förhållandet

att på delmarknaderna verkar i olika rikt-

konjunkturtendenserna vidare det svårt att i sådana situationer nå ningar skulle göra

SOU 1981141 Bygga 5 389

prisstabiiitet genom genereii finans- eiier penningpoiitik. Det kunde eniigt promemorian då, om man befarar a11var1ig prisstegring på något viktigt område, vara en fördei att tiligripa begränsade prisstopp eiier andra seiektiva prispoiitiska åtgärder med stabiiiserande syfte. Dessa åtgärder kunde vidtagas utan att de finge sådana negativa verkningar på sysseisättning och produktion som genereiia medei skuiie medföra. Om man kunde dämpa prisutveckiingen på överhettade deimarknader genom begränsad prisregiering så behövde inte heiler stimuierande åtgärder, som vidtogs på andra områden, medföra stora aiimänna prisstegringar.

I departementspromemorian anfördes, efter en genomgång av prisregieringsiagens förarbeten, att iagen i väsentiig mån byggde på samma synpunkter som hade utveckiats i tidigare avsnitt av promemorian. Förutsättningarna för tiiiämpning av iagen hade emeiiertid formuierats på ett sätt som inte vore heit tiiifredsstäiiande med hänsyn tili det i promemorian påvisade behovet av ingrepp i ett tidigt skede inom begränsade områden. Det framhöiis att det i dessa iägen inte aiitid torde kunna sägas föreiigga betydande fara för aiivariig stegring av det aiimänna prisiäget i iandet. Vidare borde enligt promemorian prisregieringsåtgärder kunna vidtagas redan när prisstegringstendenserna var begränsade ti11 någon eiier några viktigare branscher. Ingripande borde i sådana fal] kunna ske innan fara för också uppstått stegring av det allmänna prisiäget.

Departenentspromemorian upptog mot denna bakgrund försiag ti11 en ändrng i aiimänna prisregieringsiagen (1956:236) 1 § tredje stycket, där förutsättningarna för att sätta iagen i tiliiämpning i andra fa11 än vid krig e11er krigsfara behandias.

Eniigt iörsiaget skuiie iagen kunna sättas i tiiiämpning då det

av annan orsak uppkommit fara för a11var1ig prisstegring inom

riket på viktigare varu- och tjänsteområden. Enligt iagens dåvarande iydeise krävdes i detta sammanhang att det uppkommit betydande fara för aiivariig stegring av aiimänna prisiäget inom riket. De föresiagna ändringarna stod eniigt promemorian inte i notsättning tiii den grundsyn på prisregieringar som råd-

390 5 sou 1981:41 Bilaga

karaktär av beredskapslag bede i Sverige. Prisregleringslagens stod, vilket innebar att prisreglering skulle förekomma endast i vissa bestämda situationer. I detta sammanhang behövde, enligt alltså inte befaras några olägenheter av det slag promemorian, som kunde följa av en mera permanent priskontroll.

behandlade slutligen de olika formerna Departementspromemorian för Det konstaterades att erfarenheterna från prisreglering. 1970-7l års prisstopp inte hade givit vid handen att utformningen skulle beav reglerna om prisstopp respektive högstprisreglering höva ändras. Härutöver anfördes att det i vissa fall kunde vara lämpligt och tillräckligt att använda mindre ingripande regleeller fastställande av högstpris. I ringsåtgärder än prisstopp erinrades om att en bestämmelse avseende utfästelse promemorian om högsta pris - vilket inte fick frångås utan myndighetens tillstånd - hade ingått i den prisregleringslagstiftning som gällt t.o.m. år 1956. Denna form hade inte upptagits i l954 års pristill ny prisregleringslag. Som skäl kontrollutrednings förslag härför hänvisat till dels att prishade priskontrollutredningen kunde fastställa normalpris (högstpris) även när emyndigheten rådde mellan och näringsidkarna, dels att det nighet myndigheten var önskvärt att förenkla De skäl som sålunda anlagstiftningen. förts mot att ta upp regler om utfäst pris i allmänna prisregleansågs i departementspromemorian måhända vara giltiga ringslagen vid en omfattande men knappast vägande när det var prisreglering om sådana prisingrepp som hade diskuterats i fråga begränsade I sådana fall kunde det enligt promemorian vara en promemorian. fördel att använda av denna mindre ingripande art. Mot åtgärder denna bakgrund föreslogs en ny 3 a § i allmänna prisregleringsmed innebörden att om någon till myndighet som Konungen belagen stämmer utfästelse om högsta pris för förnödenhet eller gjort tjänst - eller eljest om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst - så får utfästelsen inte frångås

utan myndighetens tillstånd.

I promemorian erinrades vidare om att föreskrifter om skyldighet att anmäla använts i flera länder som ett prishöjningar led I Sverige kunde företagare med stöd av i prispolitiken.

Bilaga 5 391

uppgiftsskyldighetslagen (l956:245) åläggas att bl.a. lämna uppgift om ändringar av det pris han tillämpade för viss vara eller tjänst. Enligt promemorian kunde det i vissa vara lägen önskvärt att föreskriva skyldighet för att anmäla företagare prishöjningar i förväg. En sådan föreskrift kunde dock knappast meddelas med stöd av uppgiftsskyldighetslagen, då den innebar att företagaren under den bestämda tidsfristen skulle bli förhindrad att höja priset och således måste betecknas som en form av prisreglering. Mot denna bakgrund föreslogs en ny 3 b § i allmänna prisregleringslagen med innebörden att eller Konungen myndighet som Konungen bestämmer får föreskriva att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller utför viss tjänst inte utan tillstånd får genomföra förrän viss tid prishöjning - en månad - efter högst det att han hos myndighet anmält prishöjningen och skälen för den. Härutöver föreslogs vissa följdändringar i l0 och 20 §§ samt en smärre ändring i l7 § avseende nedsättning av det värde som skall utgivas till kronan av den som förövat gärning som är belagd med straff l0-l3 enligt §§ allmänna prisregleringslagen.

4.2 Riksdagsbehandlingen av förslag till ändring i prisregleringslagen

Med utgångspunkt i de överväganden och förslag, som framlades i departementspromemorian Prisreglering som stabiliseringspolitiskt instrument, förordades i prop. l973:58 att begränsad prisreglering i ökad utsträckning skulle kunna användas som ett led i stabiliseringspolitiken. I propositionen föreslogs därför att allmänna prisregleringslagen skulle ändras på i huvudsak det sätt som föreslagits i departementspromemorian. Vidare framlades i propositionen om ändrad förslag organisation av statens pris- och kartellnämnd (SPK) och om anslag till

nämnden]).

l) SPK s utveckling och organisation redovisas i kapitel 7 i denna bilaga.

392 5

Bilaga

I propositionen konstaterade föredragande departementschefen att rimlig prisstabilitet var ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Samhällets verksamhet på prisområdet omfatförhållanden tade, enligt departementschefen, under normala utöver allmänna ekonomisk-politiska medel - konkurrensfrämjande och prisövervakning. Direkt prisreglering förekom däråtgärder emot inte normalt på den allmänna varu- och tjänstemarknaden. Departementschefen erinrade om att det i departementspromemorian (Ds H l972:4) förordades att begränsad prisreglering i ökad utskulle kunna användas som ett instrument i stabilisträckning seringspolitiken och anförde fortsättningsvis följande.

Under de senaste åren har vid ett par tillfällen uppstått behov av att tillgripa prisreglering i situationer på vilka prisregleringslagens nuvarande formuleringar möjligen inte utgör en helt adekvat beskrivning. Jag syftar på de tillfällen i augusti l970 och i december 1972 då regeringen beslutade att prisregleringslagen skulle tillämpas och att prisstopp av viss omfattning skulle införas- Besluten om Prl5Ve91eVl9 godkändes i båda fallen av riksdagen. De förslag som läggs fram i promemorian innebär att lagens formulering närmare anpassas till den praxis som sålunda redan godtagits av riksdagen. Vid remissbehandlingen av departementspromemorian hade de remissinstanser som avstyrkt förslagen om ändring i allmänna prisregleringslagen främst hänvisat till de olägenheter i form av snedvridningseffekter m.m. som kunde vara förenade med prisreglering och vidare gjort gällande att den föreslagna uppmjukningen av förutsättningarna för lagens tillämpning skulle strida mot den svenskagrundsynen på samhällets verksamhet i fråga om prisbildningen, nämligen att konkurrensfrämjande åtgärder och prisövervakning vore effektivare än direkt reglering. Departementschefen anförde häremot följande.

- - - finner inte När tan- Dessa invändningar jag berättigade. ken pâ prisreglering avvisats i olika sammanhang under efterhar frågan gällt en permanent priskontroll av den krigstiden, som fanns under kriget och åren närmast därefter. Vad fråtyp gan nu gäller är prisregleringar av en annan typ, nämligen kortvariga ingrepp i prismekanismen som ett instrument i stabiliseringspolitiken. Det finns ingenting som tyder på att sådana ingrepp skulle medföra olägenheter av det slag som kan följa av en mera permanent priskontroll. Inte heller står de i mottill strävandena att främja en sund och effektiv konsättning kurrens i näringslivet. Detta arbete bör även framgent bedrivas med all möjlig kraft.

SOU19:81:41 393 Bilaga 5

Departementschefen betonade dock att vad han ovan anfört naturligtvis förutsatte att prisreglering liksom hittills endast tillgreps i undantagsfall. Departementschefen anförde vidare att också prisregleringar av detta slag kan ha vissa nackdelar, exempelvis att företagen i efterhand kompenserar sig för uteblivna prishöjningar. Vidare kunde risker finnas för att en utvidgad möjlighet till prisreglering i vissa lägen kunde skapa förväntningar om att reglering skall införas och därigenom i och för sig driva upp takten i prisstegringen. Departementschefen fann emellertid inte dessa risker så allvarliga, att man på grund av dem borde avstå från att skaffa möjligheter för samhället att använda prisreglering för att motverka en inflatorisk utveckling. Departementschefen anslöt därmed till sig uppfattningen att en både till tiden och omfattningen begränsad prisreglering i vissa situationer kunde vara som ett lämplig led i stabiliseringspolitiken och anförde vidare följande. Av förarbetena till allmänna att prisregleringslagen framgår lagen i väsentlig mån bygger på samma synpunkter som här har anförts. Förutsättningarna för lagens tillämpning är emellertid väl snävt formulerade med hänsyn till behovet av prisingrepp i ett tidigt skede inom begränsade områden. Jag förordar därför att lagtexten i detta hänseende jämkas på det sätt som föreslås i promemorian.

I fråga om formerna för sådana prisingrepp som ovan diskuterats, fann departementschefen att kortvariga inom ett eller prisstopp flera varu- eller tjänsteområden i första hand torde komna i fråga. I vissa fall kunde det, enligt departementschefen, vara lämpligt och tillräckligt att använda mindre ingripande åtgärder än de som lagen dittills medgivit. Departementschefen förordade mot denna bakgrund att departementspromemorians förslag om två nya former av prisingrepp skulle genomföras, nämligen utfästelse om högsta pris som inte får frångås utan prismyndighetens tillstånd respektive obligatorisk förhandsanmälan av planerade prishöjningar och skälen för dessa.

I anledning av propositionen väcktes fem motioner till riksdagen. I fyra av motionerna hemställdes att riksdagen måtte avslå propositionen, i vad den avsåg ändring i allmännna prisregleringslagen. I tre av de fyra motionerna förordades_vidare

394 Bilaga 5 sou 1981:41

tillsättandet av en utredning om inflationen och medel att be- I den fjärde motionen föreslogs en ändring i allkämpa denna. med innebörden att skulle kunmänna prisregleringslagen lagen na sättas i tillämpning - utöver de fall som angavs enligt den lydelsen av l § - även på viktigare varu- eller tjänsgällande teområden då det inom riket uppkommit betydande fara för allområden. I den femte motionen hemvarlig prisstegring på dessa ställdes att riksdagen vid behandlingen av propositionen skulle besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala nödvändigheten av en restriktiv användning av prisreglering som stabiliseringspolitiskt instrument.

Finansutskottet beredde - vid behandlingen av propositionen - tillfälle att över dels näringsutskottet avge yttrande propositionen såvitt gällde däri föreslagna nya former för kontroll över företagens prispolitik m.m., dels motioner i ämnet. Näringsutskottet anförde i sitt yttrande (NU l973:2y) att utskottet inte hade någon erinran mot den föreslagna ändringen i all- 1 männa prisregleringslagen. Utskottet bedömde det som värdefullt att de nya instrument för prisreglering, som infördes, gav möjlighet att ingripa mot prisstegringar på ett mera nyanserat sätt än som dittills kunnat ske. Utskottet underströk vidare vad som sades i propositionen om att det vid tillämpning av regleringsåtgärderna skulle tillses att företagen inte i onödan belastades med administrativa svårigheter. Till yttrandet fogades två avvikande meningar, den ena med innebörden att propositionen avstyrktes och att det förslag till ändring i allmänna prisregleringslagen som framlagts i den ovan nämnda fjärde motionen tillstyrktes, den andra med innebörden att utskottet tillstyrkte propositionen men samtidigt framhöll vikten av att stor restriktivitet iakttogs i fråga om användning av prisreglering som stabiliseringspolitiskt instrument.

Finansutskottet erinrade i sitt betänkande (FiU l973:20) om att utskottet hade haft anledning behandla frågor om prisstegringarnas orsaker och åtgärder för att motverka dem upprepade gånger i sammanhang med den allmänna ekonomiska politiken. Enligt utskottet syntes allmän enighet ha rått om att man borde

sou 1981:41 395 Bilaga5

eftersträva en balanserad användning av olika ekonomisk-p0litiska medel. Utskottet fann propositionens vara ett förslag steg i denna riktning och avstyrkte de motioner, som yrkat avslag på propositionen och i stället begärt en utredning om åtgärder mot inflationen.

Finansutskottet diskuterade vidare den ändring av l § allmänna prisregleringslagen som föreslagits i den ovan nämnda fjärde motionen. Utskottet fann inte skillnaden mellan

betydande fara

respektive fara för allvarlig stegring av prisläget - som vill-

kor för att skulle kunna sättas - vara särlagen i tillämpning skilt stor. Enligt utskottet skulle av fara i första graden hand vara en fråga om bedömning av prisutvecklingen framöver i tiden. Även enligt propositionens förslag skulle riksdagen liksom tidigare få ta ställning till om tillräckliga motiv förelegat för att tillämpa motionens prisreglering. Enligt förslag skulle det av lagtexten klart framgå att prisreglerande åtgärder endast fick omfatta de varu- eller där faran för tjänsteområden, allvarlig prisstegring låg till grund för att lagen hade satts i . tillämpning. Utskottet fann det att det uppenbart i ifrågavarande fall inte fanns anledning tillämpa prisregleringen på annat område än där fara för Däremot prisstegring förelåg. kunde, enligt utskottet, prisregleringen när lagen var i kraft i vissa lägen behöva utvidgas till att omfatta fler områden än det eller de som inledningsvis framstâtt som ledande i en befarad v4 prisstegringsvåg. Som redovisats i propositionen syftade lagändringen bl.a. till att i stabiliseringspolitiskt syfte på ett stadium tidigt i en konjunkturuppgång kunna ingripa mot n. prisstegringstendenser inom enskilda branscher eller varuområden och på så sätt risken för begränsa spridning av prishöjd.” ningar samt bryta om fortsatt .., förväntningarna prisstegring. I ett sådant förlopp kunde, enligt utskottet, självfallet även annat område än det primärt berörda erfordra

...unmmw...w..-›-...

ingripande. Det syntes inte utskottet vara att nödvändigt en utvidgning av prisregleringen i dessa situationer skulle kräva ett förnytt ordnande om tillämpning av lagen och därmed ny hänvändelse till riksdagen. Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund den i motio-

396 Bilagaj

nen föres1agna ändringen i a11männa prisreg1erings1agen och ti11styrkte den i propositionen föres1agna ändringen i 1 §.

Vad beträffar de i propositionen föres1agna 3 a och 3 b §§ såg utskottet det som en förde1 att i så fa11 även smidigare former för reg1eringen än exempe1vis prisstopp kunde komma i fråga. Att 1agen komp1etterades på detta sätt sku11e en1igt utskottet vara ti11 förde1 såvä1 för konsumenter som för före- Utskottet erinrade i sammahanget om att överenskomme1ser tag. hade träffats me11an pris- och karte11nämnden och branschorganisationerna i form av b1.a. högsta medgivna margina1ti11ägg på grund av avta1 om nya 1öner, i samband med att prisreg1erings1agen var i kraft under perioden 1970-71.

Finansutskottet ti11styrkte så1unda det i prop. 1973:58 framom ändring i a11männa prisreg1erings1agen och 1agda förs1aget de i an1edning av propositionen väckta moavstyrkte samtidigt tionerna. Ti11 finansutskottets betänkande fogades två reservationer med innebörden de1s att såvä1 propositionens som den 1 ovan nämnda fjärde motionens förs1ag om ändring i a11männa prissku11e avstyrkas, de1s att utskottet sku11e förreg1erings1agen orda en par1amentarisk utredning med uppgift att se över metoderna för att bemästra inf1ationen och i samband därmed föres1å eventue11t erforder1iga smärre justeringar i gä11ande prisreg- 1erings1ag.

I en1ighet med propositionen och riksdagens bes1ut (rskr 1973:154) trädde 1agen (1973:301) om ändring i a11männa prisreg1erings1agen (1956:236) i kraft den 1 ju1i 1973.

rörande inriktningen av 4.3 Finansutskottets ut1åtanden prisp01itiken

i a11männa antogs av Då 1973 års ändring prisreg1erings1agen riksdagen var - som ovan nämnts - de centra1a bestämme1serna sedan den 21 december 1972. Lagens ti11i 1agen i ti11ämpning med ett år i sänder - senast 1ämpningstid har därefter för1ängts ti11 och med den 20 december 1981. I samband med att propositio-

ner om fortsatt ti11ämpning av a11männa prisreg1erings1agen understä11ts riksdagen, har riksdagens finansutskott i sina betänkanden haft ti11fä11e att ta stä11ning ti11 hur prisreg1erings1agen ti11ämpats.

År 1973 anförde så1unda finansutskottet (FiU 1973:40), inför för- 1ängningen av prisreg1erings1agens ti11ämpning ti11 och med den 20 december 1974, b1.a. att a11män enighet torde råda om behovet av prisreg1erande åtgärder då en kraftigt stigande internati0ne11 efterfrågan e11er ett vikande utbud på råvaror 1eder ti11 snabba prisröre1ser. De i 1agen nyintagna bestämme1serna medgav en1igt utskottet därvid i vissa fa11 en smidigare ti11ämpning än de tidigare bestämme1serna. Utskottet förutsatte - medvetet om de marknadseffekter som kan uppkomma vid prisreg1eringar som gä11er 1ängre tid - att reg1eringsåtgärderna ti11ämpades smidigt och att de avveck1ades så snart det kunde ske utan större prisstegringar.

År 1974 konstaterade finansutskottet (FiU 1974:38) att ett markant ins1ag i den senaste tidens ekonomiska utveck1ing hade varit kraftiga prisstegringar på vissa varugrupper. Såvä1 konjunkturinstitutets prognos som andra bedömningar ta1ade för att prisstegringarna sku11e b1i kraftiga under 1975, även om en viss dämpning i jämföre1se med 1974 en1igt utskottet kunde väntas. En grann- 1aga uppgift för den ekonomiska po1itiken i detta käns1iga ekonomiska 1äge var, en1igt finansutskottet, att ti11se att varken de kraftiga prisf1uktuationerna på den internati0ne11a marknaden e1- 1er inhemska förhå11anden sku11e 1eda ti11 oskä1iga prisstegringar inom 1andet. Det var, en1igt utskottet, därför av vikt att Kung1. Majzt gavs fortsatt möj1ighet att vid behov använda de instrument som a11männa prisreg1erings1agen ti11handahå11er. Utskottet förutsatte att eventue11a prisreg1eringsåtgärder även framgent sku11e ti11ämpas smidigt och avveck1as så snart marknadssituationen ti11ät detta utan kraftiga prisstegringar som fö1jd. Utskottet vi11e också betona vikten av att prisövervakning skedde på ett sådant sätt att om prisstopp måste införas detta kunde ti11ämpas utan e11er i varje fa11 med så 1iten retroaktiv verkan som möj1igt.

398 Bilaga 5 sou 1981:41

År l975 fann finansutskottet (FiU 1975/76:15) att den bedömning utskottet gjort föregående år fortfarande ägde giltighet, även om riskerna för kraftiga inflationsimpulser från utlandet tycktes mindre än som var fallet ett år tidigare. Utskottet uttalade vidare bl.a. att prisreglerande åtgärder i och för sig aldrig kunde ersätta de mer traditionella stabiliseringspolitiska medlen. De kunde, enligt utskottet, däremot i vissa lägen skapa tidsmässiga möjligheter att överväga andra åtgärder för att hålla tillbaka prisstegringar. Finansutskottet underströk vikten av att pris- och kartellnämnden liksom dittills prövar framställningar om prishöjningar med största möjliga hänsyn till kostnadsutvecklingen inom olika branscher. Det var, enligt utskottet, vidare av vikt att genomförda prisregleringsåtgärder avvecklades så snart detta kunde ske utan större prisstegringar som följd. Slutligen borde, enligt finansutskottet, tillses att prisstopp normalt ej införs med retroaktiv verkan.

År l976 konstaterade finansutskottet att

l

(FiU 1976/77:4) prisstegringstakten inom landet och på flera håll i vår omvärld Ä fortfarande låg på en hög nivå även om en dämpning skett under

l

det senaste året i många industriländer. Kampen mot inflationen förblev, enligt utskottet, således en viktig uppgift för den ekonomiska politiken. Ett medel för att motverka kraftiga prisfluktuationer fann utskottet vara sådana prisreglerande åtgärder som avses i allmänna prisregleringslagen. Utskottet fann det därför vara av vikt att regeringen skulle ges fortsatt möjlighet att ingripa med hjälp av denna lag och tillstyrkte därför att tillämpningstiden förlängdes ytterligare ett år. Finansutskottet anförde fortsättningsvis följande. vill emellertid att åt-

ötskottet understryka prisreglerande

inte kan ersätta de mer traditionella

garder stabiliserings-

politiska medlen. Flera varuområden omfattas f.n. av prisstopp. Som i propositionen har prisstoppen inte inneburit

framhålls

varor har legat stilla.

att priserna på berörda Kostnadssteg-

ringarna har gjort att det varit nödvändigt att genom dispenser För att nå framgång i bekämpande av

medge olika prishöjningar.

inflationen fordras att kostnadsstegringarna kan bemästras. De åtgärderna är således inte det främsta med-

prisreglerande

let att inflationen. De kan dock i vissa ska-

for bekämpa lägen

pa tidsmässiga möjligheter att överväga andra åtgärder för att

399 Bilaga5

hålla tillbaka prisstegringar. Särskilda förhållanden i gäller fråga om prisstoppet på baslivsmedel, som ju är kopplat till subventioner för dessa livsmedel via statsbudgeten.

Finansutskottet framhöll vidare att det även fanns vissa nackde-

lar med den aktuella typen av regleringar, speciellt om prisingreppen blev långvariga. Prisingrepp borde, enligt utskottet, ses som åtgärder som tillgrips i vissa speciella situationer. I

de fall lagen tillämpas var det - framhöll finansutskottet slutligen - en självklarhet att detta sker i effektiva former.

År l977 tillstyrkte finansutskottet fortsatt av aktillämpning tuella avsnitt i prisregleringslagen utan att särgöra några skilda uttalanden om prispolitikens Utskottet beinriktning. handlade detta år prispolitiken i ett betänkande (FiU l977/78:10)

rörande den ekonomiskapolitikenoch anförde därvid bl.a. föl-

jande.

Enligt utskottets mening är prisreglering ett i vissa situationer nödvändigt medel i den ekonomiska politiken. Prisstopp har gällt i fråga om baslivsmedel alltsedan december månad 1972, ett stopp som syftat till att ge konsumenterna den fulla effekten av subventioneringen av baslivsmedel. Allmänt prisstopp har införts vid två tillfällen under året. Syftet har då varit att hindra att prisstegringarna på importvaror omedelbart förs över på inhemskt tillverkade varor. Även om prisreglerande i form av åtgärder, t.ex. inte är det främsta medlet prisstopp, i en politik för att bekämpa inflationen så är det dock ett medel. Införande viktigt av prisstopp eller andra slag av prisreglering kan sålunda vara av stor betydelse för att bryta en utveckling mot galopperande prisstegringar och ge tid för att sätta in andra åtgärder. De två allmänna under år l977 prisstoppen är exempel på situationer där prisstopp fyller en viktig funktion som komplement till långsiktiga åtgärder att rå på en hotande kostnads- och prisutveckling.

Som framhålls i propositionen finns det dock vissa nackdelar med prisregleringar av skilda slag. Särskilt gäller det om prisingreppen blir långvariga. Långvariga prisstopp kan leda till konkurrensbegränsande samarbete. Vidare bör vägas in risken för att varor som prisstoppas under lång tid försvinner från marknaden liksom att investeringarna kan bli eftersatta där på områden prisreglering råder.

Utskottet vill med det anförda ha sagt att är ett vikprisstopp tigt instrument i stabiliseringspolitiken men att utskottet inte kan ansluta sig till den oreserverat positiva syn på prisstopp som stabiliseringspolitiskt instrument som kommer till ut-

sou 1931:41 400 Bilaga 5

i motionerna med deras krav på aiimänt och totalt pristryck stopp. aiimänt prisstopp respektive prisstopp på dagligvaror. i infiationsbekämpningen bör vara att prisstegrings- Huvudiinjen tendenserna angrips vid grunden genom åtgärder som begränsar kostnadsökningar och förbättrar konkurrensen på företagens marknaderna.

En intensiv bör sjäivfaiiet bedrivas. Regeringen prisövervakning har i det syftet nu genom särskiida föreskrifter kompietterat och karteiinämndens normaia övervakning av priser och prisde nya anvisningarna skal] nämnden övervaka marginaler. Eniigt och försöka påverka prisutveckiingen så att några prishöjningar för Vidare skaii överej sker som kompensation 1öneg1idning. inriktas på att förhindra prishöjningar som vidtas vakningen som kompensation för förväntade kostnadsökningar. S1ut1igen ska11 också ta sikte på att förhindra prishöjövervakningen ningar, avsedda att kompensera för minskad försäijningsvolym. Utskottet konstaterar att det sjä1vfa11et ingår i övervakningsatt anmäia för när eniigt nämndens meskyidigheten regeringen ytteriigare åtgärder bör vidtas som kräver regeringsbesiut. ning Utskottet förutsätter sâiunda att den ansvariga myndigheten och med regeringen även fortsättningsvis föijer prisutveckiingen och att erforderiiga ytter1igare åtgärder vidtas. uppmärksamhet

Åren 1978 och 1979 tiiistyrkte finansutskottet fortsatt tili-

av aktueiia bestämmeiser i prisreg1erings1agen utan iämpning

att i respektive betänkande närmare kommentera prispoiitikens

inriktning.

År 1980 anförde utskottet (FiU 1980/81:11) b1.a. följande.

- - - Utskottet har vid ett f1erta1 ti11fä11en framhåilit att är en av den ekonomiska poiitikens viktiinfiationsbekämpningen måste föras på gaste uppgifter. Denna kamp mot prisstegringarna fronter och innefatta av såväi genereii som seiekfiera åtgärder är ett av de medei som därvid tiv natur. Prisregierande åtgärder kan komma ti11 användning.

sou 1981:41 Bilaga 5 401

REGERINGENS RIKTLINJER FÖR PRISSTOPPET

Kungl. Majzt beslöt den 6 september l973 att med verkan från den 7 september införa prisstopp på trävaror - bl.a. sågade och hyvlade trävaror, spån- och träfiberskivor, byggnads- och inredningssnickerier samt monteringsfärdiga trähus. Som stopprisdag fast-

ställdes den 2 maj 1973]). Samtidigt med prisstoppet infördes

obligatorisk förhandsanmälan av planerade prishöjningar på massaved, pappersmassa, papper och papp. Prisstopp rådde sedan den l januari 1973 på vissa subventionerade baslivsmedel - bl.a. kött, fläsk, charkuterivaror, mjölk och ost.

Samma dag som beslut fattades om prisstopp på vissa trävaror den 6 september l973 - meddelade Kungl. Majzt riktlinjer för tillämpningen av prisstoppet på trävaror. Riktlinjerna överens- › stämde i huvudsak med Kungl. Majzts riktlinjer den 5 februari 197] för tillämpningen av l970/7l års allmänna

E prisstopp, vilket

var den första som infördes med stöd av 1956 års 5 prisreglering allmänna prisregleringslag. 1973 års riktlinjer hade följande lyå l delse. E l i l. Bestämmelserna om prisstopp bör tillämpas på ett sådant sätt, att prisstegringar som påverkar konsumenterna i största möj- K liga utsträckning begränsas. Tillgången på varor som är be- § tydelsefulla för konsumenterna bör inte Snedvridf äventyras. ning av produktion och distribution bör såvitt möjligt motverkas.

2. Pris- och kartellnämndens att befogenhet medge överskridande av stoppris bör utnyttjas endast då synnerliga skäl föreligger. Fråga om sådant medgivande skall under beaktande prövas av vad som sägs under punkt l och samtliga i varje särskilt fall föreliggande Särskild får omständigheter. hänsyn tagas till följande förhållanden i den mån de visas föreligga.

a) Sysselsättningen inom företaget eller del därav kan väntas minska väsentligt, om medgivande lämnas. ej

l) Bakgrunden till l973-74 års prisstopp på trävaruområdet redo-

visas i bilaga 9, kap. 4.

402 Büaga5

är väsentligt än Det av företaget tillämpade priset lägre varor som säljs under likartade förhålpriset på jämförbara landen och fara föreligger att företaget ej längre kan tillhandahålla varan om medgivande ej lämnas.

3. När medgivande att överskrida stoppris lämnas, bör om det behövs även bestämmas, huruvida motsvarande prishöjning får i efterföljande produktions- eller handelsled. göras

Majzt föreskrev vidare, att SPK skulle anmäla till Kungl. Kungl. om utvecklingen påkallade insättandet av särskilda åtgär- Majzt, der beträffande sådana varor för vilka priset ej fick höjas utan förhandsanmälan.

Den l5 mars l974 utvidgades prisstoppet till att även omfatta mjöl, bröd, vissa byggnadsmaterial, tidningspapper, mjukpapper och blöjor. Den lD maj l974 föreskrev Kungl. Majzt att de riktl973 meddelats för av linjer, som den 6 september tillämpningen tills vidare skulle gälla även vid tillprisstoppet på trävaror, av prisstoppet på övriga varor. lämpningen

Den 3 april 1977 utfärdade regeringen förordning om allmänt prisstopp. Samma dag föreskrev regeringen dels att riktlinjerna 1973 skulle även vid av det den 6 september gälla tillämpningen allmänna dels att följande tillägg till de tidigaprisstoppet, re riktlinjerna skulle gälla tills vidare.

l. Pris- och kartellnämnden får meddela generella föreskrifter om överskridande av stoppris på importerade varor. Föreskrifterna bör innebära, att importören får överskrida stoppriset med det merbelopp, räknat i kronor och ören, som han har fått betala till följd av växelkursändringar efter den l april l977 samt att får uttagas med samma belopp i senare prishöjningen handelsled. till prishöjningen bör föreskrivas Medgivandet gälla endast under förutsättning att vederbörande säljare håller som visar grunden för prishöjningen, lätt handlingar, tillgängliga för nämnden.

sou 1981:41 Bilaga 5 403

Särski1d hänsyn vid prövning av ansökan att överskrida stopppris bör - utan hinder av vad som framgår 2 b i tidi-

av punkt

- tas

gare rikt1injer ej ti11 sådana prisski11nader på jäm-

förbara varor som har föran1etts av dispens ti11 av fö1jd växe1kursändringar.

Ti11äggen ti11 de tidigare får riktlinjerna ses mot bakgrund av att regeringen införde det a11männa prisstoppet i apri1 1977 i syfte att förhindra omotiverade och en inf1ationisprishöjningar tisk spira1 i ans1utning ti11 den nedskrivning av värdet på den svenska kronan, som samtidigt genomfördes. I en kommentar ti11

bes1utet om a11mänt prisstopp framhö11 hande1sministern att det

var ange1äget att prishöjningar på importvaror inte 1edde ti11 att svenska i motsvarande företag mån höjde priserna på hemmati11verkade produkter. Det genom prishöjningar på importerade varor

förbättrade k0nkurrens1äget för svenska så1edes produkter avsågs böra användas ti11 att b1.a. återta svenska företags marknadsande1ar på hemnamarknaden.

Det a11männa prisstoppet våren 1977 gä11de ti11 och med den 31 maj 1977. Den 18 maj 1977 utfärdade regeringen förordning

3 om prisstopp att gä11a från och med den 1 juni 1977 på vissa ä subventionerade bas1ivsmede1, mjö1 och bröd samt vissa hyv1ade och sågade trävaror vid försä1jning från I förordsågverk. ningen föreskrevs vidare ob1igatorisk förhandsanmä1an av p1anerade prishöjningar på massaved, vissa trävaror, kaffe, hudar och skinn samt vissa för byggnadsmateria1 is01eringsändamå1. I motsats ti11 vad som tidigare varit fa11et intogs re-

geringens rikt1injer för ti11ämpningen av prisstoppet vid detta ti11fä11e i förordningen om prisstopp. De föreskrifter rörande

ti11ämpningen av prisstoppet, som regeringen utfärdade den 18

maj 1977, var i sak identiska med de ursprung1iga rikt1injerna av den 6 september 1973.

Den 1 september 1977 utfärdade regeringen om a11mänt förordning

prisstopp1) mot bakgrund av den nedskrivning av svenska kro-

nans värde som bes1öts den 28 augusti 1977. Denna förordning

1) Redovisas i appendix 5:2.

404 sou 1981:41 Bilaga 5

om a11mänt innehö11 b1.a. samma föreskrifter rörande prisstopp av prisstoppet, som regeringen utfärdat den 18 ti11ämpningen maj 1977. Härutöver innehö11 förordningen föreskrifter med motsvarande innehå11 som de den 3 apri1 1977 medde1ade ti11äggen ti11 rikt1injer. Prishöjningar som var en regeringens tidigare direkt fö1jd av att importvaror genom växe1kursändringar efter å

den 26 augusti 1977 b1ivit dyrare var en1igt utta1ande i rege- 3

hösten 1977 oundvik1iga. Dessa kunringens stabi1iseringsprogram de också ses som en avsedd konsekvens av växe1kursändringen, vi1- , ken syftade ti11 att göra svenska varor mer konkurrenskraftiga i förhå11ande ti11 ut1ändska. I en1ighet med regeringens föreskrifter rörande ti11ämpningen av det a11männa prisstoppet kunde SPK så1edes utfärda en genere11 dispens med innebörden att de1s importörer fick överskrida sitt stoppris med det merbe1opp, räknat i kronor och ören, som svarade mot vad han fått e11er får beta1a ti11 fö1jd av växe1kursändringar efter den 26 augusti 1977, fick med samma be10pp i senare hande1s prishöjningar uttagas de1s1ed.

Förordningen om a11mänt prisstopp upphörde att gä11a den 31 oktober 1977. Genom regeringens förordning 1977:770 om prisstopp

m.m.]) återinfördes fr.o.m. den 1 november 1977 de prisreg1eringar

varuområden som gä11t omede1bart före det a11männa prispå vissa om prisstopp m.m., som genom bes1ut om förstoppet. Förordningen 1ängning och vissa ändringar i reg1eringarnas omfattning gä11de t.o.m. den 28 mars 1980, innehö11 samma rikt1injer en1igt 6, 7 och 8 §§ som den föregående förordningen om a11mänt prisstopp. Dessutom ti11kom en bestämme1se en1igt 9 § att SPK sku11e anmä1a ti11 om utveck1ingen påka11ar särski1da åtgärder beregeringen träffande sådana varor för vi1ka priset ej får höjas utan förhandsanmä1an.

Den 29 mars 1980 infördes a11mänt prisstopp genom regeringens förordning 1980:106. Tidigare rikt1injer en1igt 6, 7 och 8 §§ bibehö11s i den nya förordningens 7, 8 och 9 §§ med ti11äggen att de1s bestämme1serna i 7 § andra meningen och 8 § 2 avsåg

1) Redovisas i appendix 5:3.

SOU 1981241 5

inte endast varor utan dels bestämmelserna i även tjänster, 8 § första meningen och 9 § avsåg inte endast utan stoppris även högstpris.

Det allmänna prisstoppet gällde t.0.m. den l6 maj l980. Bestämmelser rörande fortsatta varuprisregleringar på vissa och tjänsteområden föreskrevs genom regeringens l980:267 om förordning

prisstopp m.m.]). De ovan nämnda riktlinjerna för det allmänna

prisstoppet återkom i den senare förordningens 9, l0, och ll §§. I en ny 12 § föreskrevs ömsesidig samrådsskyldighet mellan SPK och statens jordbruksnämnd i frågor som angår jordbruksnämndens område respektive kan ha betydelse för av bestämtillämpningen melserna om prisstopp. återkom Slutligen i l3 § den tidigare nämnda bestämmelsen i förordningen l977:770 rörande anmälan till regeringen om utvecklingen på områden, som omfattas av obligatorisk förhandsanmälan, påkallar särskilda åtgärder. En mindre ändring gjordes dock i den tidigare bestämmelsen i och med att orden sådana varor för vilka utbyttes mot sådan förnödenhet eller tjänst

v-vw-w-w-w----“*"*""^^"

för vilken.

i

v--v

-vv-*V/:rnrnv-WVIW nu

›-_›

»\iIV.*,i

w1u

-mu-.um.».»...w.,..v.v...m..-..-“.›

l) Redovisas i appendix 5:4.

SOU 1981141

UPPGIFTSSKYLDIGHETSLAGEN

6.1 Uppgiftsskyldighet enligt tidigare lagstiftning

Före tillkomsten av allmänna prisregleringslagen (1956:236) förelåg möjlighet att inhämta uppgifter om konkurrensförhållanden och prisförhållanden i näringslivet med stöd av lagen (l946 448) om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet respektive prisregleringslagen (l947:303, ändrad l948:408).

l946 års övervakningslag angav som sitt syfte att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringlivet genom dels registrering av konkurrensbegränsande överenskomnelser, dels särskild undersökning. övervakningen utövades av kommerskollegium, vars monopolutredningsbyrå särskilt hade inrättats för detta ändamål. Bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet övervakades dock av bank- och fondinspektionen respekl tive försäkringsinspektionen.

i

Enligt l946 års övervakningslag var yrkesutövare att § skyldig

i efter anmaning av övervakningsmyndighet anmäla av honom in-

å gånget eller eljest biträtt kartellavtal eller annan liknande å överenskommelse, som berörde pris-, produktions-, omsättnings- 5 eller transportförhällanden i riket. övervakningsmyndigheten kunde även utforma anmaningen så att den avsåg överenskommelse vid viss framtida tidpunkt eller överenskommelse som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod. Vid yrkesutövarens anmälan skulle fogas handlingar rörande överenskommelsens innehåll eller, om den helt eller delvis var muntlig, fullständig redogörelse för innehållet. Kartellregister skulle föras över konkurrensbegränsande överenskommelser, som anmälts eller vid å särskild undersökning kommit till övervakningsmyndighetens kännedom.

Övervakningslagen stadgade vidare att särskild undersökning kunde beslutas av övervakningsmyndigheten om denna fann anledning befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom viss

408 Bilaga 5 sou 1931:41

verksamhet eller eljest särskilda skäl förelåg därtill. Sådan undersökning kunde avse förekomsten av konkurrensbegränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsätt- A

nings- eller transportförhållanden inom riket. För att genom- E

v föra särskild undersökning kunde övervakningsmyndigheten förelägga yrkesutövaren att hålla handelsböcker, korrespondens och övriga handlingar av betydelse tillgängliga samt att i övrigt meddela erforderliga uppgifter - dock ej yrkeshemlighet av teknisk natur. Myndigheten kunde även kalla uppgiftsskyldig att inställa sig personligen. 1946 års övervakningslag innehöll slut- 1 ligen vissa allmänna bestämmelser om straff, vite m.m.

Enligt 20 § lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar1) fick handling som avsågs i

1946 års övervakningslag och som inkomnit till övervakningsmyndighet - i den mån handlingen innehöll upplysningar om yrkesutövares affärs- eller driftförhållanden, vilkas offentliggörande kunde lända honom till men - inte utlämnas förrän efy l ter 20 år såvitt inte annat bestämts av Kungl. Majzt. Sama bestämmelse gällde även handling som upprättats inom övervakningsmyndigheten. Uppgifterna i kartellregistret omfattades dock inte av detta sekretesskydd utom i fall då Kungl. Majzt på grund av särskilda skäl beslutat att så skulle vara fallet.

Med stöd av l0 § 1947 års prisregleringslag kunde priskontrollnämnden anmana yrkesutövare att dels lämna de uppgifter som myndigheten fann erforderliga för utövning av den priskontrollerande verksamheten, dels för kontroll av lämnade uppgifter eller tillämpade priser förete handelsböcker och affärshandlingar för myndigheten. Vite kunde föreläggas den som försummade att fullgöra av honom ålagd skyldighet. I 12 § stadgades straff för den som vid lämnande av uppgift sökte vilseleda myndigheten.

1) Dåvarande lydelse av 20 §, se 1953:604.

409 Bilaga 5

Vid ti11komsten av 1agen (1953:603) om motverkande i vissa fa11 av konkurrensbegränsning inom närings1ivet konstaterade föredragande departementschefen i prop. 1953:103 b1.a. att den offent1ighet kring konkurrensbegränsningarna, som hade vunnits genom 1946 års av a11t att döma hade övervakningsiag, haft goda verkningar. En1igt departementschefens var mening det eme11ertid uppenbart, att varken den av m0nopo1utredningsbyrån åstadkomna pub1iciteten e11er närings1ivets egen saneringsverksamhet kunde åstadkomma att ens f1erta1et av de enski1da som framstod konkurrensbegränsningar, som o1ämp1iga ur a11män synpunkt, verkligen av1ägsnades. Mot denna bakgrund fram1ades i propositionen ti11 i förs1ag 1ag om motverkande vissa fa11 av konkurrensbegränsning inom närings1ivet. En1igt förs1aget förutsattes denna konkurrensbegränsnings1ag komma att fungera jämsides med 1946 års 1agstiftning.

I en1ighet med 1953 års konkurrensbegränsnings1ag upprättades

ett näringsfrihetsråd med uppgift att i fråga om vissa fa11 av

konkurrensbegränsning, som bringas under dess bedömning, genom

förhand1ing söka undanröja skad1ig verkan av densamma. Vid sidan av näringsfrihetsrådet inrättades en befattning såsom ombudsman för näringsfrihetsfrågor, vi1ken fick ti11 att uppgift b1.a. göra framstä11ning ti11 näringsfrihetsrådet om förhand1ing för undanröjande av skadiig verkan av konkurrensbegränsning. Erf0rder1iga utredningar och undersökningar sku11e utföras av kommersko11egiets monop01utredningsbyrå (respektive bank- och fondinspektionen samt försäkringsinspektionen). Kommersko11egium fick med an1edning av dessa nya utredningsuppgifter en viss persone11 förstärkning.

6.2 1956 års uppgiftssky1dighets1ag

År 1956 genomfördes genomgripande ändringar i 1agstiftningen z på pris- och konkurrensområdet. Den permanenta prisövervakande i och prisreg1erande verksamhet som upprätthå11its under krigs- - senast med stöd av 1947 års prisåren och efterkrigstiden reg1erings1ag, vi1ken successivt med ett år i sänder för1ängts avskaffades. I stä11et infördes 1956 års a11männa prisreg1erings-

410 Bilaga 5 sou 1981:41

lag, vilken hade karaktären av en beredskapslag avsedd att i vissa extraordinära situationer möjliggöra åtgärder i syfte att motverka prisstegringar.

I prop. l956:l47 med förslag till allmän prisregleringslag m.m. anförde föredragande departementschefen bl.a. att han fann samhällets möjligheter att på annat sätt effektivt verka för sund vara avgörande för frågan om samhället kunde avstå prisbildning från direkt prisreglering under normala tider. Förslaget om prisslopande för normala förhållanden innebar till en regleringens början att de avvikelser från den effektiva konkurrensen som hade sin grund i bristande priskännedom och prismedvetande hos konsumenterna skulle motverkas genom konsumentupplysning i prisfrågor från samhällets sida. En förutsättning för att den konsumentuppverksamheten skulle kunna bedrivas på önskvärt sätt var, lysande enligt departementschefen, att samhällsorganen fick tillräckliga möjligheter att följa prisutvecklingen och omständigheterna vid prissättningen. Detta skulle också vara ett villkor för att samhället skulle kunna utöva en effektiv prisövervakning, en verksamhet som dittills bedrivits av priskontrollnämnden och som i föreslogs bli en permanent statlig uppgift. Vidare propositionen förutsatte prisregleringslagens avskaffande, enligt departementschefens mening, att statens möjligheter att ingripa mot samhällsskadliga verkningar av konkurrensbegränsningar utökades.

Mot bakgrund av bl.a. vad som anförts i prop. l956:l47 framlades i prop. l956:97 förslag om inrättandet av statens prisoch kartellnämnd, vilken skulle få till uppgift att svara för bl.a. dels den prisövervakande verksamhet som bedrivits av priskontrollnämnden, dels den undersökningsverksamhet och kartellregisterverksamhet som bedrivits av kommerskollegiets monopolutredningsbyrå. Pris- och kartellnämnden skulle vidare bedriva konsumentupplysning i prisfrågor. I propositionen föreslogs även en viss utvidgning av organisationen hos ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor och en förstärkning av näringsfrihetsrådet.

Bilaga 5 411

I prop. 1956:148 fram1ades förs1ag om ändring i 1953 års konkurrensbegränsnings1ag. Ändringen innebar b1.a. att näringsfrihetsombudsmannen och näringsfrihetsrådet fick befogenhet att ingripa mot skad1ig verkan av a11a s1ag av konkurrensbegränsning. I propositionen föreslogs vidare en ny 1ag om uppgiftssky1dighet rörande pris- och k0nkurrensförhå11anden samt en fö1jdändring i 1937 års 1ag om inskränkningar i rätten att utbekomma a11männa hand1ingar.

Föredragande departementschefen anförde i propositionen b1.a. fö1jande.

Den föres1agna ordningen med prisreg1ering endast i extraordinära situationer och konkurrensen som främsta prisregu1ator under norma1a tider förutsätter, såsom också framgår av vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmä1an av förs1aget ti11 ny prisreg1erings1ag, att samhä11et har möj1ighet att fö1ja närings1ivets utveck1ing för att kunna utröna huruvida konkurrensen har erforder1ig effektivitet. Det är icke ti11räck1igt att samhä11et kan --ingripa mot konkurrensbegränsningar med stöd av 1953 års 1ag. Därutöver kräves att förutsättningar finns för samhä11et att uppdaga dy1ika och utforska deras begränsningar verkan. En betinge1se härför är att det a11männa har i insyn de faktorer som påverkar såsom i fråga om priprisbi1dningen, ser, intäkter, kostnader, vinster m.m. Av betyde1se i detta sammanhang är också att från samhä11ets sida bedrives sak1ig konsumentupp1ysning i pris- och prisbi1dningsfrågor. Härigenom kan man häva e11er i varje fa11 minska sådana brister i konsumenternas kunskap om priser och prisbi1dning, som försvagar konkurrensens effektivitet. För att samhä11sorganen sku11e erhå11a den kunskap om priser och prisbi1dning, som var förutsättningen för en stat1ig prisregistrerande, prisana1yserande och konsumentupp1ysande verksamhet föres1ogs så1unda en a11män uppgiftssky1dighet för i första hand näringsidkarna. Lagen (1956:245) om uppgiftssky1dighet rörande pris- och konkurrensförhå11anden trädde - i 1ikhet med 1956 års a11männa prisreg1erings1ag och ändringarna i konkurrensbegränsnings1agen respektive sekretess1agen - i kraft den 1 januari 1957. Mindre ändringar i uppgiftssky1dighets1agen genomfördes genom 1ag (1972:763) och (1975:705).

1956 års uppgiftssky1dighets1ag - som i stor utsträckning ans1uter ti11 bestämme1serna om uppgiftssky1dighet i 1946 års

412 Bühga5

1947 års övervaknings1ag respektive prisreg1erings1ag stadgar in1edningsvis (1 §) att den uppgiftssky1dighet 1agen behand1ar i första hand avser företagare. Vidare fastst1ås att 1agen avser uppgifter som erfordras för att främja a11män kännedom om prisoch k0nkurrensförhå11anden inom närings1ivet. I vissa fa11 - då så behövs för k0ntro11 e11er fu11ständigande av uppgift som ska11 1ämnas av företagare - omfattar uppgiftssky1digheten annan än företagare. Med företagare avses (2 §) i detta sammanhang de1s den som yrkesmässigt bedriver visst, i 1agen preciserat s1ag av verksamhet, de1s sammans1utning av företagare. B1and verksamheter som inte omfattas av 1agen återfinns köp och försä1jning av fast egendom 1iksom upp1åte1se av nyttjanderätt ti11 fast egendom. Genom 1956 års ändring i 1953 års konkurrensbegränsnings1ag utgår denna 1ag från samma företagarbegrepp som uppgiftssky1dighets1agen.

Uppgiftssky1digheten inträder (3 §) efter anmaning av myndighet som regeringen bestämmer. Denna myndighet har i Kung1. Hajzts kungöre1se (1956:519) faststä11ts att vara statens pris- och karte11nämnd - utom i fråga om bank- och försäkringsväsendet. Uppgiftssky1digheten omfattar de1s konkurrensbegränsning som berör den uppgiftssky1diges verksamhet och avser pris-, produktions-, omsättnings- e11er transportförhå11anden, de1s uppgifter om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhå11anden som kan inverka på prisbi1dningen. De uppgifter som här avses är så1edes de1s sådana som 1igger ti11 grund för den 1öpande prisoch konkurrensövervakningen - häri b1.a.inbegripet karte11registret -, de1s uppgifter avsedda att utgöra under1ag för mer omfattande utredningar om prisbi1dningen och verkan av konkurrensbegränsande företee1ser. Yrkeshem1igheter av teknisk natur är dock undantagna (4 §) från uppgiftssky1digheten.

Myndigheten har rätt (5 §) att medde1a närmare föreskrifter om hur uppgiftssky1digheten ska11 fu11göras, att begära ti11gång ti11 01ika s1ag av dokumentation och att ka11a uppgifts- 1ämnaren att person1igen instä11a sig hos myndigheten. Det

sou 1981:41 5 413 Bilaga

åligger dock myndigheten att se till att företagaren inte onödigt betungas vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheten.

I 1946 års övervakningslag stadgades uttryckligen att anmaning att anmäla även kunde avse överenskommelkonkurrensbegränsning se, som föreligger vid viss framtida tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss Motsvarande bestämmelse tidsperiod. saknas i 1956 års uppgiftsskyldighetslag. 1954 års priskontrollutredning - som i sitt betänkande Konkurrens och priser

(SOU 1955:45) framlade förslag till ny uppgiftsskyldighetslag - anförde emellertid att den i 1946 års lag angivna ordningen naturligen även borde i fortsättningen. gälla Då myndigheten enligt förslaget till uppgiftsskyldighetslag fick utfärda närmare föreskrifter om uppgiftspliktens och sättet omfattning för dess fullgörande, det syntes priskontrollutredningen överflödigt att särskilt ange detta. anförde Departementschefen inte någon från avvikande åsikt utredningen i denna fråga i prop. 1956:148.

Uppgiftsskyldighetslagen innehåller vidare (6 och 7 §§) vissa

bestämmelser om vite respektive vid inställelse ersättning hos myndigheten.

Myndigheten har att föra kartellregister (8 §) över de konkurrensbegränsande överenskommelser som myndigheten inhämtar uppgift om eller på annat sätt får § kännedom om. I Kungl. Majzts § kungörelse (1956:519) stadgas att kartellregistret förs av Ä - utom i fråga om bank- och statens pris- och kartellnämnd

g försäkringsväsendet. Beslut att registrera konkurrensbegrän-

E sande överenskommelse skall meddelas dem som slutit eller biträtt överenskommelsen.

1 För myndighetens tjänstemän gäller tystnadsplikt (9 §) rörande uppgifter om drift- eller affärsförhållanden 1 inom näringslivet. 5

Uppgiftsskyldighetslagen innehåller slutligen vissa bestäm-

melser om straff (10 §), att hålla mål vid möjlighet domstol

414 Bilaga 5

inom stängda dörrar (12 §) och ta1an mot myndighets bes1ut (13 §). Avta1 me11an arbetsgivare och arbetstagare rörande 1ön och ardra arbetsvi11kor undantages från 1agens ti11ämpnings0mråde (14 §). 11 § - rörande brott mot bestämme1serna i 9 § - och 15 § - rö- - att rande ti11ämpningsföreskrifter upphörde gä11a genom 1agändringen (1975:705).

6.3 Sekretesskyddet g

En119t 20 § 1aqen (1973:249, ändrad b1.a. 1956:246) om inskränki rätten att utbekomma a11männa hand1ingar (den s.k. sekningar fick som inkommit ti11 myndighet som avses retess1agen) hand1ing i uppgiftssky1dighets1agen - e11er marknadsdomsto1en e11er näringsfrihetsombudsmannen - inte ut1ämnas förrän efter tjugo år om den innehö11 om viss företagares affärs- e11er upp1ysningar driftförhå11anden vi1kas 0ffent1iggörande kan 1ända honom ti11 men. Samma bestämme1se gä11de hand1ing som upprättats inom nynhade dock möj1ighet att utan hinder av dessa digheten. Regeringen bestämme1ser bes1uta om ut1ämnande av sådana hand1ingar som här avses.

omfattades däremot inte av det nämnda Uppgifter i karte11register Om särski1da skä1 före1åg hade dock regeringen sekretesskyddet. möj1ighet att - efter framstä11ning av vederbörande företagare - förordna e11er myndighet som avses i uppgiftssky1dighets1agen att i karte11register avseende viss överenskomme1se uppgifter inte får ut1ämnas förrän efter tjugo år.

Från och med den 1 januari 1981 har tidigare sekretess1agersatts ändrad 1980:880) stiftning av ny sekretess1ag (1980:1D0, utfärdad den 20 mars 1980. En1igt 1980 års sekretess1ag - 8 kap. i den utsträckning regeringen föreskriver 6 § - gä11er sekretess, som består i utdet, b1.a. i stat1ig myndighets verksamhet, e11er ti11syn med avseende på produkredning, prisreg1ering

tion, hande1, transportverksamhet e11er närings1ivet i övrigt,

för om enski1ds affärs- e11er driftförhå11anden, uppuppgift om det kan antas att den finningar e11er forskningsresu1tat, 1ider kan för enski1de skada om uppgiften röjs. Regeringen

Bilaga 5 415

särskilt fall förordna om undantag från sekretess som har föreskrivits med stöd av dessa bestämmelser om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Sekretess vidare - gäller enligt 8 kap. 4 § sekretesslagen för uppgift i kartellregister, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada, om uppgiften röjs, och att sekretess inte nämnvärt motverkar syftet med registret. Även i detta fall gäller att regeringen för särskilt fall kan förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas samt att sekretessen, i fråga om uppgift i allmän handling, gäller i högst tjugo år.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av den nya sekretesslagen har föreskrivits av regeringen genom särskild sekretessförordning (l980:657).

Büaga5 417

7 STATENS PRIS- OCH KARTELLNÄMND

7.l Tidigare myndigheter på pris- och konkurrensområdet

Den prisövervakande och prisreglerande verksamhet som bedrevs under andra världskriget och efterkrigsåren fram till och med år 1956 administrerades under Kungl. Majzt av statens priskontrollnämnd (PKN). PKN inrättades i april l940 och efterträdde därmed en i augusti l939 tillsatt nämnd med representanter för bl.a. producent- och konsumentintressen, kallad prissakkunniga. I viss utsträckning anförtroddes den av krisförhâllandena föranledda priskontrollerande verksamheten även åt andra centrala myndigheter. Sålunda utövade försörjningskommissionerna - dvs. statens industrikommission, statens livsmedelskommission, statens bränslekommission, statens handelskommission och statens trafikkommission - en inte obetydlig prisreglerande verksamhet vid sidan av sina försörjningspolitiska uppgifter. Vidare låg frågor rörande prissättningen på förnödenheter, som i enlighet med förfogandelagen avstods till kronan, på riksvärderingsnämnden. Statens hyresrâd och de lokala hyresnämnderna svarade för administrationen av hyresregleringen.

PKN:s instruktion ändrades respektive ersattes med ny instruktion vid ett flertal tillfällen under åren l94l till och med l953. Enligt PKN:s sista instruktion (l948:282, ändrad l953:735) skulle nämnden under Kungl. Majzt bl.a. handha ledningen av den under rádande förhållanden erforderliga av den allövervakningen männa prisutvecklingen inom landet samt vidtaga eller hos Kungl.

Majzt föreslå de átgärder,som nämnden inom sitt verksamhetsområ-

de fann pákallade. Nämnden skulle vidare lämna begärda upplysningar till andra verk och myndigheter och i övrigt - om så var möjligt - lämna dessa det biträde som erfordrades för deras verksamhet. Det álág priskontrollnämnden särskilt att - i den man sådant inte förbehállits Kungl. Maj:t eller annan myndighet - förhandla och träffa överenskommelser med näringslivsorganisationer och företag angáende prissättningen på förnödenheter eller tjänster samt att i fall av prishöjning av betydelse för den allmänna prisutvecklingen eller eljest för folkhus-

418 5 Bilaga

hållningen anmäla ärendet till Kungl. Majzt. Med avseende på av de särskilda stadgandena i l947 års prisregtillämpningen leringslag hade nämnden ett flertal åligganden, som uppräknades i instruktionen. Om nämnden i sin verksamhet fick kännedom om konkurrensbegränsning, som befanns böra bringas under nä-

ringsfrihetsrådets1)

bedömning, hade nämnden att anmäla förhålr landet till näringsfrihetsombudsmannen.

Priskontrollnämnden undergick under sin verksamhetstid betydande organisatoriska förändringar. Vid slutet av PKN:s verksamhet bestod nämnden av ordförande och tolv ledamöter jämte två vilka hade utsetts så att de kunde anses resuppleanter, olika producent- eller konsumentintressen. Vid PKN:s presentera sida fanns tidigare ett rådgivande organ med tjugo ledamöter, kallat PKN:s råd. Detta råd avskaffades dock den l juli l953. PKN:s verksamhet uppdelades ganska snart efter nämndens tillkomst sektioner eller byråer, vilkas antal och storpå olika lek kom att växla betydligt under de följande åren. Under de sista uppgick antalet tjänstemän till l40. Därefter krigsåren skedde en successiv uppbyggnad av organisationen fram till hösten l948, då personalen uppgick till 270 personer fördelade på l4 byråer. Sedermera minskades åter organisationens omfattning. År l956 personalen till 78 tjänstemän, fördelade på ett uppgick kansli, fyra fackbyråer och en utrednings- och planläggningsbyrå. Kansliet, som var indelat i en kanslisektion, en juridisk sektion, en kameral sektion och en prisövervakningssektion, handlade för nämnden gemensamma administrativa, juridiska och kamerala ärenden. Fackbyråerna omfattade en järn- och metallbyrå, en beklädnadsbyrå, en livsmedels- och kemiskteknisk byrå samt en allmän byrå för samtliga andra branscher. Fackbyråerna hade till uppgift att följa prisutvecklingen inom sina respektive områden och föreslå erforderliga prisreglerande åtgärder. Utrednings- och planläggningsbyrån utförde i anslutning till prisärendena pris- och räntabilitetsundersökningar samt kostnads- och intäktsanalyser. Vidare ålåg det denna byrå att utföra statistiska undersökningar av allmänekonomiskt intresse och att regelbundet utarbeta redogörelser för prisläget såväl inom som utom landet. l) ändrade senare namn till först marknads- Näringsfrihetsrådet rådet, därefter den nuvarande benämningen marknadsdomstolen.

Bilaga 5 419

PKN:s 1oka1a - från och organisation utgjordes ursprung1igen med år 1941 - av de1s 28 priskontor vid 1andets kristidsstyre1ser, de1s ca 1 800 prisombud vid kristidsnämnderna. Prisombuden avskaffades sedermera och priskontoren knöts ti11 1änsstyre1serna. Priskontoret för St0ckho1ms stad och 1än ans1öts eme11ertid direkt ti11 PKN. Vid slutet av PKN:s verksamhet omfattade priskontorsorganisationen samman1agt ett trettiota1 personer (exk1usive skrivpersona1).

På konkurrensområdet inrättades ett permanent utredningsorgan första gången år 1946 i och med att kommersko11egium ti11fördes en monopo1utredningsbyrå i samband med ti11komsten av 1946 års övervaknings1ag. Eniigt 1946 års 1agstiftning - och de förarbeten som 1åg ti11 grund för denna - sku11e monopo1utredningsbyråns främsta arbetsuppgifter vara att de1s registrera konkurrensbegränsande överenskomme1ser i ett karte11register, de1s utföra mer ingående undersökningar i särski1da fa11 rörande förekomsten av konkurrensbegränsning och därav föran1edd inverkan på marknadsförhå11andena (s.k. specia1undersökningar), de1s svara för sådana a11männa statistiska undersökningar, som erfordras för övervakning av förekomsten av konkurrensbegränsningar inom närings1ivet (ana1ysverksamhet). I fråga om bankoch fondverksamhet samt försäkringsverksamhet fick bank- och i fondinspektionen respektive försäkringsinspektionen uppgiften

E att svara för övervakningen i en1ighet med 1946 års 1ag. Den

vi1ken - som ovan nämnts - förutsattes ske

E ana1ysverksamhet

i vid monopo1utredningsbyrån igångsattes eme11ertid inte vid detta ti11fä11e eftersom några mede1 för sådan verksamhet inte stä11des ti11 kommersko11egiets förfogande. Först hösten å 1953 kunde en avde1ning för ana1ys av pris- och marknadsförhå11anden upprättas inom kommersko11egiets statistiska byrå. 1 I rea1iteten kom dock inte vid denna avde1ning att persona1en i någon nämnvärd utsträckning tas i anspråk för ändamå1 som sammanhängde med monopo1utredningsbyråns arbetsuppgifter.

År 1954 fick m0n0p01utredningsbyrån en de1vis ny funktion i och med ti11komsten av 1953 års k0nkurrensbegränsnings1ag och ti11skapandet av näringsfrihetsrâdet och ombudsmannen för nä-

420 Bilaga 5

ringsfrihetsfrágor. Den nya konkurrenslagstiftningen - som under de första åren gällde jämsides med l946 árs övervakningslag - förutsatte en tredelad organisation där näringsfrihetsrådet fick domarfunktionen, näringsfrihetsombudsmannen åklagarefunktionen och monopolutredningsbyrân fick svara för den objektiva utredningsverksamhet, som skulle ligga till grund för näringsfrihetsrádets och näringsfrihetsombudsmannens tilllämpning av lagen. För att monopolutredningsbyrán skulle kunna fylla sin nya uppgift som utredningsorgan fick byrån en viss personell förstärkning. År 1956 omfattade monopolutredningsbyrån 23 tjänstemän fördelade på tvâ utredningsavdelningar och ett kansli. Den ovan nämnda avdelningen för analys av prisoch marknadsförhállanden inom kommerskollegiets statistiska byrå omfattade vid samma tid 4 tjänstemän.

7.2 SPK:s tillkomst och utveckling

Vid årsskiftet l956/57 skedde betydande organisatoriska föri i och konkurrensomrädet i samband med de l ändringar pá pris- l i ändringarna i lagstiftningen pá detta omráde. l genomgripande

l

l947 ars prisregleringslag - och därmed den sedan krigsaren l i - och ersattes med l956 l kvardröjande priskontrollen upphävdes års allmänna prisregleringslag. Vidare upphävdes 1946 ars övervakningslag. I stället infördes 1956 års uppgiftsskyldighetslag och utvidgades l953 års konkurrensbegränsningslag.

förutsät- Upphävandet av den permanenta priskontrollen anságs - dvs. l956 árs allta dels att en beredskapslagstiftning - till snabba ingripanmänna prisregleringslag gav möjlighet den när ett eller hotar, dels att tillspetsat läge uppkommit samhället att under normala tider pá annat gavs möjlighet sätt effektivt verka för sund prisbildning. Avvikelser frán den effektiva konkurrensen skulle motverkas genom dels konsumentupplysning i prisfrägor, dels en permanent statlig prisövervakning. Den konsumentupplysande verksamheten och prisövervakningen förutsatte att samhället genom den nya uppgiftsfick tillräcklig insyn beträffande prisbildskyldighetslagen bl.a. för att kunna bedöma om konkurrensen hade erforningen,

sou 1981:41 Bilaga 5 421

deriig effektivitet som prisreguiator. Upphävandet av den permanenta priskontroiien förutsatte vidare att statens möjiigheter att ingripa mot samhäiisskadiiga verkningar av konkurrensbegränsningar utökades pá det sätt som skedde i 1953 genom ändringen ars konkurrensbegränsningslag.

Med aniedning av den deivis nya inriktning samhäiiets verksamhet pá pris- och konkurrensomrädet sáiunda inrättades fick, fr.0.m. den 1 januari 1957 statens pris- och karteiinämnd (SPK) som nytt sjäivständigt organ för den övervaknings- och utredningsverksamhet avseende prisbiidningen och konkurrensen inom näringsiivet, som ansågs nödvändig efter priskontroiiens avskaffande. En av den nya myndighetens blev att ombehuvuduppgifter sörja en aiimän och fortiöpande registrering av priserna för 0iika förnödenheter och tjänster. Genom sådan prisregistrering skuiie underiag erhåiias för av var särskiida bedömning anaiyser av prisbiidningen skuiie sättas in. Om en närmare undersökning befanns pakaiiad exempeivis av pris- och marginaiutveckiingen inom en bransch eiier för viss vara, av marginaiernas komponenter och förändringar i dessa eiier av marknadsförhäiiandena över huvud taget inom en bransch - skulie undersökningen verkstäilas genom SPK:s försorg. SPK skuile vidare ombesörja av registrering konkurrensbegränsande överenskommeiser och genom särskiida undersökningar söka utröna verkningarna av konkurrensbegränsning. Den nyinrättade myndigheten fick även ti11 uppgift att svara för sådan information om priser och prisutveckiing, som kunde grundas på resuitaten av dess prisregistrerande och prisanaiyserande verksamhet. Siutiigen fick SPK ti11 uppgift att som prisfungera kontroiiorgan i det faii aiimänna skuiie beprisregieringsiagen höva sättas i tiiiämpning. Det förutsattes därvid att SPK s ordinarie verksamhet kunde få begränsas för den tid prisregiering tiiiämpades.

SPK övertog såiedes i huvudsak deis de arbetsuppgifter som dittiiis ankommit på kommerskoiiegiets och monopoiutredningsbyrâ prisanaiysavdeining, deis den prisövervakande verksamhet som bedrivits av PKN. Mot denna bakgrund avveckiades såväl de nämnda enheterna vid kommerskoiiegium som PKN i och med utgången av

422 Bilaga 5

år 1956. Anta1et vid SPK bestämdes ti11 79 - att tjänstemän med samman1agt 106 tjänstemän vid de avveck1ade organen. jämföras

av SPK utövades av en styre1se, bestående av 13 1e- Ledningen damöter. Under 1eddes SPK av en överdirektör, som styre1sen 1edamot av styre1sen. Av de övriga 1edaäven var sjä1vskriven möterna representerade fem konsumenterna och fem närings1ivet. Styre1sens ordförande och vice ordförande utsågs b1and personer som varken kunde anses företräda företagarintressen e11er i

konsument- och 1öntagarintressen. Myndigheten organiserades 1

Den tred- 5 övrigt på tre utredningsbyråer och en statistisk byrå. je utredningsbyrån omfattade - förutom en utredningssektion en administrativ sektion, en pub1iceringssekti0n, en skrivcentra1 och en expedition. Det från kommersk011egium övertagna karte11registret ingick i tredje utredningsbyråns utredningssektion. I statistiska byrån ingick en kontr011sektion som de1s motsvarade priskontoret för Stockholms stad och 1än, de1s svarade för kontakterna med övriga priskontor vid 1änsstyre1serna.

SPK:s första instruktion (1956:511) hade nämnden ti11 En1igt att fö1ja utveck1ingen av och främja a11män kännedom uppgift inom närings1ivet, utom om pris- och konkurrensförhå11andena såvitt avsåg bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet. Med avseende å1åg det nämnden särski1t på prisförhâ11andena att insam1a och registrera prisuppgifter, att k1ar1ägga prisutveck1ingen genom bearbetning och sammanstä11ning av prisuppsamt att utföra rörande prisbi1dningen ingifter undersökning område där prisutveck1ingen, konkurom visst av närings1ivet rensförhå11andena e11er andra omständigheter gav an1edning ti11 detta. I fråga om konkurrensförhå11andena hade nämnden b1.a. att föra att undersöka förekomsten och karte11register, inverkan av konkurrensbegränsning inom visst område av närings- 1ivet om det fanns att befara skad1ig verkan av konan1edning e11er andra skä1 före1åg, samt att biträda kurrensbegränsning och NO med utredning i fråga som kunde vanäringsfrihetsrådet ra av betyde1se för förhand1ing en1igt 1953 års konkurrensbe- SPK sku11e en1igt instruktionen vidare bedriva gränsnings1ag.

5 423 Bilaga

k0nsumentupp1ysande verksamhet i syfte att b1.a. k1argöra rådande pris- och konkurrensförhå11anden för a11mänheten. Nämnden sku11e de1ge NO e11er annan myndighet sådant undersökningsresu1tat, som kunde föran1eda åtgärd från myndighetens sida med

avseende på pris- e11er konkurrensförhå11anden

inom närings- 1ivet. Om nämnden fann att 2 - 9 §§ 1956 års a11männa prisreg- 1erings1ag borde träda i ti11ämpning sku11e detta 0fördröj1igen anmä1as ti11 Kung1. Majzt. Nämnden sku11e instruktionen en1igt utge tidskriften Pris- och karte11fråg0r, som utöver SPK:s eget materia1 även sku11e innehå11a visst materia1 från näringsfrihetsrådet och NO. S1ut1igen att nämnden stadgades i erforder1ig utsträckning borde samråda med NO och statens institut för konsumentfrågor.

År 1961 genomfördes vissa ändringar i SPK:s instruktion, av vi1ka den viktigaste innebar att nämndens organisation utökades med en upp1ysningssekti0n. Den 1 ju1i 1965 ändrades organisationen så att 1edningen av SPK, under styre1sen, kom att utövas av en genera1direktör.

Vid årsskiftet 1965/66 ersattes 1956 års instruktion av en ny instruktion för SPK (1965:655). 1965 års instruktion ski1de sig från tidigare instruktion b1.a. genom att nämndens särski1da å- 1igganden inte 1ängre de1ades upp på sådana som avsåg å ena sidan prisförhå11anden, á andra sidan konkurrensförhå11anden. I fråga om pub1iceringsverksamheten stadgades att nämnden - vid sidan av Prisoch karte11frågor - även sku11e utge pub1ikationen Prisaktue11t. I övrigt avsåg ski11naderna me11an den nya instruktionen och den föregående mer formu1eringar än det faktiska innehå11et.

Med stöd av Kung1.Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1966 utökades SPK:s organisation den 1 september samma år med en fjärde utredningsbyrå.

År 1967 fram1ade regeringen i propositionen (1967:75) vissa förs1ag om effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet - b1.a. mot bakgrund av de överväganden riktpris-

424 Bilaga 5 sou 1931:41

gjort i sitt betänkande Prissamverkan och konkurrens utredningen (SOU 1966:44). Riktprisutredningen hade b1 a föres1agit att SPK fort1öpande borde fö1ja utveck1ingen mot ökad företagskoncentra- tion - b1.a.ti11 fö1jd av företagsköp och fusioner genom att 4 1 inrätta ett särski1t storföretagsregister. I propositionen för-

ordades att SPK sku11e upprätta ett sådant storföretagsregister 2

inom ramen för gä11ande 1agstiftning och instruktion för nämnden. Fö1jande är igångsatte SPK arbetet med upp1äggandet av storföresedan motsvarande materia1 inom koncentrationsuttagsregistret redningen över1ämnats ti11 nämnden i en1ighet med Kung1. Hajrts bes1ut den 10 maj 1968.

en ändring i SPK s instruktion som b1.a. in- År 1970 genomfördes nebar att bestämme1sen om pub1ikationen Pris-aktue11t upphävdes. att - i de fa11 Vidare infördes bestämme1sen genera1direktören ordförande och vice ordförande var förhindrade att styre1sens närvara - utövade ordförandeskapet i styre1sen. Genom en ändring i instruktionen år 1971 stadgades att nämnden sku11e biträda konsumentombudsmannen (KO) vid utredning i fråga, som kan vara av för ti11ämpningen av 1agen (1971:112) om förbud mot betyde1se 0ti11bör1iga avta1svi11kor.

SPK s verksamhet hade från nämndens ti11komst år 1957 och under he1a 1960-ta1et tyngdpunkten för1agd ti11 utredningsuppgifterna. i utredningsresu1taten informerades a11mänheten Hed utgångspunkt om konkurrensom priser och prissättningsförhå11anden. Utredningar förhå11anden respektive verkningar av konkurrensbegränsningar för N0:s och näringsfrihetsrådets (sedermera mark- 1åg ti11 grund nadsrådets respektive marknadsdomstoiens) agerande.

I augusti 1970 sattes a11männa prisreg1erings1agen i ti11ämpning infördes 1ivsmede1. Samtioch prisstopp på f1erta1et viktigare föreskrevs att SPK sku11e medde1a närmare föreskrifter för digt ti11ämpningen av prisstoppet. I oktober 1970 utvidgades prisstoppet ti11 a11mänt prisstopp. Under år 1971 avveck1ades prissuccessivt för att he1t upphöra i och med utgången av stoppet år 1971.

sou 1981:41 425 Bilaga5

För SPK innebar prisstoppet en betydande ökning av arbetsbe- 1astningen. Organisationen utökades med ett sextiotai extra anstä11da varav ca hä1ften vid SPK och häiften vid 1änsstyre1sernas priskontor. Det tota1a anta1et anstä11da därmed uppgick vid budgetârsskiftet 1971 ti11 205 vid SPK och 86 vid priskontoren. Trots de omfattande nya arbetsuppgifter som 1970-71 års prisstopp medförde för SPK kunde nämndens utredningsverksamhet fortsätta para11e11t med administrationen av prisstoppet. Under budgetåret 1970/71 färdigstä11des 43 utredningar e11er ungefär samma anta1 som tidigare âr.

Den 17 december 1971 uppdrog Kung1. Majzt åt SPK att efter prisstoppets upphörande upprätthå11a en utvidgad och intensifierad

prisövervakning.1

I SPK:s petita för budgetåret 1972/73 hemstä11de nämnden om en översyn av sin organisation. Mot bakgrund härav uppdrog Kung1. Maj:t i mars 1972 åt SPK att i samråd med statskontoret utreda frågan om nämndens organisation m.m. Utredningsarbetet 1eddes av en iedningsgrupp i vi1ken - förutom SPK och statskontoret även hande1sdepartementet och civi1departementet var representerade. I januari 1973 redovisade SPK resu1taten av den genomförda översynen. Ungefär samtidigt fram1ades i departementspromemorian Prisreg1ering som stabi1iseringspo1itiskt instru-

ment (Ds H 1972:4) förs1ag om vissa ändringar i a11männa pris-

reg1erings1agen. Kung1. Majzts proposition (1973:58) - med de1s förs1ag ti11 1ag om ändring i a11männa prisreg1erings1agen, de1s förs1ag om ändrad organisation av SPK - utgick i huvudsak från de förs1ag som framförts i SPK:s utredning respektive den nämnda departementspromemorian. Som bakgrund ti11 den föres1agna ändringen i SPK s organisation anförde föredragande departementschefen i propositionen (1973:58) b1.a. fö1jande. För egen de1 vi11 jag framhå11a att det under senare år har skett en tyngdpunktsförskjutning i nämndens verksamhet i riktning mot en mera aktiv prisövervakning. En av SPK:s huvuduppgifter kommer även

1) Den 20 oktober 1977 medde1ade regeringen komp1etterande rikt1injer ti11 uppdraget att övervaka prisutveck1ingen. Se vidare bi1aga 8.

426 Bilaga 5 sou 1081:41

i fortsättningen att vara att aktivt övervaka priser och marginaler i samtliga förädlings- och distributionsled. Syftet med verksamheten bör vara att påverka prissättningen i en för konsumenterna ---“ gynnsam riktning. Mot bakgrund av den gradvisa förändring som sålunda skett i verksamhetens inriktning fann departementschefen det ändamâ senligt att sammanföra den utredande och prisövervakande verksamheten till en särskild huvudenhet, vilken skulle indelas* fyra sakenheter. Vidare föreslogs att en särskild statistisk enhet skulle svara för - utöver statistiska frågor och ledningen av fältorganisation - även det sammanförda kartelloch storföretagsregistret, att de juridiska och administrativa uppgifterna skulle handläggas inom en särskild administrativ enhet samt att den externa informationsverksamheten skulle handläggas inom en särskild informationsenhet. Ett planeringssekretariat föreslogs knytas till verksledningen med upp-

gift att biträda denna i bl.a. planerings- och samordnings- f

frågor. Styrelsen föreslogs minskad till nio ledamöter.

De ovan nämnda förslagen i propositionen (l973 58) fastställdes - utom i vad avsåg informationsverksamheten - av riksdafrån och med den l juli l973 genom ny ingen och genomfördes struktion för SPK (l973:609). I propositionen hade beträffande SPK:s informationsverksamhet föreslagits att en del av den som SPK dittills svarat för information nämligen kampanjer samt de aktiviteter som vände av typen jämförprismärkning sig till utbildningssektorn och hade till syfte att sprida allmän konsumentkunskap med tonvikt på prisfrâgor - skulle överföras till konsumentverket. I samband därmed skulle konsumentverket tillföras dels en del av de medel som SPK disponerade för allmän upplysningsverksamhet, dels medel för ytterligare tre beslöt emellertid att den föreslagna omtjänster. Riksdagen av resurser inte skulle komma till stånd innan disponeringen en närmare utredning gjorts om förutsättningarna för och konsekvenserna av en sådan omdisponering. I november l973 bemyndigades chefen för handelsdepartementet att tillkalla en sakkunnig för den av riksdagen begärda utredningen. Den sakkunnige

sou 1981:41 Bilaga 5 427

avlämnade i oktober l974 en promemoria om informationsverksamheten vid statens pris- och kartellnämnd (Ds H l974 2). I enlighet med den sakkunniges förslag anförde föredragande departementschefen i propositionen (l975:l, bil. l2) att den dittills av SPK bedrivna informationsverksamheten gentemot studiesektorn liksom den typ av konsumentorienterade kampanjer som dittills hade bedrivits av SPK i framtiden borde vara en uppgift för konsumentverket. Detta skulle, enligt departementschefen, innebära att information som har långsiktig och utbildningsmässig inriktning skulle bedrivas av konsumentverket medan information om priser och prisutveckling i det kortsiktiga, nyhetsförmedlande perspektivet skulle tillkomma SPK. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag, vilket ledde till att SPK:s informationsenhet från och med den l juli l975 minskades med två tjänster till sammanlagt åtta tjänster. Motsvarande personalförstärkning skedde på konsumentverket. Samtidigt överfördes större delen av SPK s anslag för allmän upplysningsverksamhet till konsumentverket.

Den l juli l976 sammanfördes SPK:s administrativa byrå, statistiska byrâ och informationsenhet till en avdelning och en ny tjänst som avdelningschef inrättades vid nämnden.

7.3 Begeringens gällande instruktion för SPK

Regeringens gällande instruktion för SPK (l973:609) trädde i kraft den l juli l973. Instruktionen har ändrats vid ett

tillfälle - den l januari 1974 (l973:882)]) - med anledning

av att lagen (l97l:ll2) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor ändrade namn till lagen (l97l:ll2) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor.

Efter att ha fastslagit (l §) att allmänna verksstadgan skall

.tillämpas på SPK stadgar instruktionen inledningsvis (§ 2) att

nämnden är central förvaltningsmyndighet för frågor rörande

l) Instruktionen och ändringen i instruktionen redovisas i sin helhet i appendix 5:7.

428 Billig!” sou 1981:41

prisövervakning. Nämnden har därmed till uppgift att följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkur- _ rensförhållanden inom näringslivet. De enda omráden som undan- i tas från SPK s övervakningsuppgifter är dels bankväsendet och annan företagsamhet som bankinspektionen har tillsyn över, dels försäkringsväsendet.

I instruktionen uppräknas fortsättningsvis (§ 3) elva särskilda âligganden för SPK. Sålunda skall nämnden insamla och ana- 1 lysera uppgifter om priser och marginaler för förnödenheter och tjänster i olika förädlings- och distributionsled inom landet samt genom sammanställning av sådana uppgifter och av prisfrån utlandet klarlägga prisutvecklingen. Med förnöuppgifter denheter avses här i första hand lösöre, dvs. varor. Vidare räknas gas, vatten och elektrisk kraft som förnödenhet. Till förnödenhet räknas däremot inte fast egendom, inte heller värdepap- å per eller betalningsmedel. Med tjänst menas sådan tjänst som nåutför åt annan. Förhållandet mellan löntagon såsom företagare gare och arbetsgivare omfattas däremot inte av tjänstebegreppet i detta sammanhang.

Till SPK:s särskilda åligganden hör vidare att genom överläggningar med företag, organisationer och andra prissättare söka påverka prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning. Om prisutveckling, konkurrensförhållanden eller andra omständigheter ger anledning att undersöka prisbildningen inom visst område av näringslivet åligger det SPK att utföra sådan undersökning.

Enligt instruktionen har SPK att föra kartellregister. Om anledning finns att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom visst område av näringslivet skall nämnden undersöka förekomsten av sådan begränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden. Sådan undersökning skall även genomföras om andra skäl härför föreligger.

sou 1981:41 429 Bi/a8a5

Det åligger vidare nämnden att biträda marknadsdomstolen och NO vid utredning i fråga, som kan vara av betydelse för förhandling

enligt konkurrensbegränsningslagen. SPK skall även biträda KO vid

utredning i fråga, som kan vara av betydelse för tillämpningen av avtalsvillkorslagen.

SPK skall enligt instruktionen informera allmänheten om rådande pris- och konkurrensförhållanden. Det åligger också nämnden att delge NO eller annan myndighet sådant undersökningsresultat, som kan vara av betydelse för myndighetens verksamhet med avseende på pris- eller konkurrensförhållanden inom näringslivet. Slutligen åligger det nämnden särskilt att utan anmäla till dröjsmål regeringen då nämnden finner att bestämmelserna i 2-9 §§ allmänna prisregleringslagen bör träda i tillämpning.

I instruktionen för SPK stadgas vidare (4 §) att nämnden även i andra fall än de som nämns bland de särskilda áliggandena får utföra undersökning på uppdrag av myndighet eller offentlig utredning. För sådana andra får utredningsuppdrag nämnden begära ersättning enligt taxa som nämnden själv fastställer.

Beträffande SPK;s organisation fastslås i instruktionen (5 §) att nämnden leds av en styrelse med - utöver generaldirektören åtta ledamöter. Tillsättandet av två personalrepresentanter i styrelsen har beslutats i annan ordning och ännu inte kommit till uttryck i instruktionen. Enligt instruktionen skall tre av styrelseledamöterna utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen och tre bland personer som kan anses företräda allmänna konsument- och löntagarintressen. Ordföranden och vice ordföranden skall vara neutrala i detta avseende.

Beskrivningen av nämndens organisation på olika enheter (6 §) utgår frán situationen innan administrativa byrån, statistiska byrán och informationsenheten sammanfördes till en avdelning. I instruktionen anges särskilt de tjänstemän som förestár de olika enheterna. I övrigt tillsätts tjänster enligt personalförteckning och anställs annan personal i mån av behov och tillgång på medel (7 ê).

430 Bilaga 5

I instruktionen fastställs vidare ordningen för ärendenas hand- Nämndens styrelse har att avgöra frågor röläggning (8-l9 §§). av nämndens verksamhet och i rande omfattningen prisinsamlande bedrivas 9 vilken utsträckning denna verksamhet skall genom inhäm- S tande från beslutar vidare om av uppgifter företagare. Styrelsen av mer omfattande undersökning utom när det gal- l igångsättande efter hemställan från marknadsdomstolen, NO ler undersökningar 1 eller KO. Verkställda undersökningar skall godkännas av styrel-

sen. instruktionen ligger beslutanderätten hos styrel- ä Enligt

sen när det att fastlägga allmänna riktlinjer för upp- 3

gäller att delge annan myndighet vissa underlysningsverksamheten, samt att anmäla till regeringen när nämnden sökningsresultat finner att allmänna prisregeleringslagen bör sättas i tillämp- Styrelsen beslutar också i andra frågor som generaldirekning. tören hänskjuter till styrelsen.

skall instruktionen

Vissa personaladministrativa ärenden enligt 2

och byråcheferna 1 avgöras av generaldirektören, avdelningschefen ärenden avgörs av generaldirektören ensam. gemensamt. Uvriga J Generaldirektören har dock möjlighet att delegera beslutande- 1 rätten i visst ärende eller viss av ärenden till annan

grupp 1

tjänsteman. Instruktionen innehåller vidare bestämmelser om Å av ärenden i generaldirektörens frånvaro och om handläggning 1 föredragning av ärende m.m.

Instruktionen för SPK innehåller vissa bestämmelser om tjänstetillsättning (20 §). Generaldirektören och styrelsen förordnas av regeringen för högst sex respektive tre år. Avdelningschefer och byråchefer tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. övriga tjänster tillsätts av nämnden.

Slutligen stadgas under övriga bestämmelser (Zl §) att besked

enligt 37 § andra stycket statstjänstemannastadgan (l965 601) lämnas av nämnden i fråga om byråchef.

SPK:s nya instruktion innebar - utöver ovan nämnda ändringar i nämndens organisation - även vissa andra skillnader i för-

hållande till närmast föregående instruktion. Bland nyheterna

sou 1931:41 Bilaga 5 431

är stadgandet i den nya instruktionen att nämnden är central förvaltningsmyndighet för frågor rörande prisövervakning. Nämndens särskilda åliggande att insamla och registrera uppgifter om priser för olika förnödenheter inom landet ändrades till ett åliggande att insamla och analysera sådana uppgifter. Vidare utvidgades åliggandet till att avse såväl som priser marginaler i olika förädlings- och distributionsled. Enligt en ny bestämmelse åligger det nämnden särskilt att genom överläggningar med företag, organisationer 0chandra prissättare söka påverka prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning. Vidare fick SPK möjlighet att - utöver de utredningar som genomförs efter hemställan från NO, KO eller marknadsdomstolen - även i andra fall utföra undersökning på uppdrag av myndighet eller offentlig utredning. Ersättning för sådana uppdrag utgår enligt taxa, som nämnden fastställer. Bland de tidigare bestämmelser som saknas i l973 års instruktion märks främst den instruktionsenliga skyldigheten att utge publikationen Pris- och kartellfrågor av PKF har emel- (PKF). Utgivningen lertid fortsatt på samma sätt som tidigare även efter den l juli l973.

7.4 SPK:s arbetsuppgifter

7-4-1 EEi§§!§E!êEDiD9

SPK:s prisövervakande verksamhet har under åren l972-l980 bedrivits i enlighet med dels instruktionen för SPK, dels regeringsuppdraget från december l97l - med kompletterande riktlinjer från oktober l977 - att övervaka prisutvecklingen. Den närmare innebörden härav framgår av bilaga 8. För prisövervakningen fr.0.m. år l98l gäller nya riktlinjer av den l8 december l980.

7-4-2 Admini§:rê§i9n_êy_pri§r991§rin9êr

Genom l956 års allmänna prisregleringslag får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva högstpris eller stoppris då lagen är i tillämpning. Den som fastställt högstpris respektive meddelat föreskrift om stoppris får bestämma på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd

432 sou 1031;41 Bilaga5

att överskrida detta pris. Gäller stoppris får regeringen eller som regeringen bestämmer under vissa förutsättmyndighet ningar föreskriva skälig sänkning av priset.

Utfästelse om högsta pris enligt prisregleringslagen 3 a § bestämmer. Vidare får görs till myndighet som regeringen rege- I eller som regeringen bestämmer meddela före-

ringen myndighet 1

i

skrifter i enlighet med allmänna prisregleringslagen om obliga- Den 1 torisk förhandsanmälan av planerade prishöjningar (3 b §).

som meddelat sådan föreskrift äger bestämma hos vilken myncighet anmälan skall och på vilken myndighet det skall angöras

innan ar- 1 1

komma att pröva fråga om tillstånd att höja priset

mälningstiden gått ut. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger även föreskriva att försäljning av förnödenhet m.m. inte får ske om inte högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten (4 §). Slutligen kan myndighet som regering- i en bestämmer meddela vissa bestämmelser om anslag med prisupp- l 4 gifter m.m. enligt 8 § allmänna prisregleringslagen. å

4 Vilken som skall avses vid tillämpning av de ovan myndighet nämnda bestämmelserna i allmänna prisregleringslagen bestäms

i

i samband med att regeringen utfärdar förordning om prisstoppeller andra former av prisreglering. I den senaste förordningmeddelar sålunda 1 en om prisstopp m.m. (l980:267) regeringen föreskrifter om stoppris, högstpris respektive obligatorisk förhandsanmälan av planerade prishöjningar. Vidare stadgas att förhandsanmälan skall hos SPK och att fråga om tillszánd göras att överskrida eller högstpris respektive att höja pristoppris set utan hinder av bestämmelserna om obligatorisk förhandsanmälan prövas av SPK. Regeringen föreskriver i förordningen om prisstopp m.m. också att utfästelse om högsta pris - i enlighet med pris- SPK samt att SPK meddelar beregleringslagen 3 a § - görs till stämmelser som avses i 8 § allmänna prisregleringslagen och de för av förordföreskrifter i övrigt som behövs verkställigheten ningen.

m.m. föreskriver regeringen vidare I förordningen om prisstopp vilka som skall gälla vid SPK:s tillämpning av prisriktlinjer

sou 1981:41 Bilaga 5 433

stoppet och prövning av fråga om medgivande att överskrida

stoppris eller högstpris.]

I fråga om sänkning av stoppris föreskrivs i förordningen om prisstopp m.m. att SPK, såvitt avser vissa får köttvaror, pröva fråga om sådan föreskrift eller sådant tillstånd som avses

i 3 § 2 mom. allmänna prisregleringslagen.

Högstprisreglering har i vissa fall införts genom att regeringen bemyndigat SPK att fastställa vid av vissa högstpris försäljning varor. Ändring av högstpriser under rådande högstprisreglering har därvid skett genom att i särskild regeringen ordning uppdragit åt SPK att fastställa nya - i uppdraget preciserade - högst-

priser. I andra fall har högstpriser direkt fastställts av regeringen genom förordning om prisstopp m.m.

Tillämpningen av bestämmelserna i allmänna prisregleringslagen har således preciserats dels i regeringens förordningar om pris-

stopp m.m., dels i olika uppdrag och bemyndiganden av regeringen till SPK. Härutöver styrs tillämpningen av bestämmelser enligt allmänna prisregleringslagen av kungörelsen (l956:6l2) med till-

lämpningsföreskrifter till allmänna prisregleringslagen (appendix 5:6).

I tillämpningsföreskrifterna anges inledningsvis (l §) att sådana ändringar i

försäljningsvillkor, kvalitet, vikt eller

volym på standardförpackade varor m.m., som i realiteten innebär att ett tas ut för högre pris likvärdig vara eller tjänst,.skall betraktas som prishöjning vid tillämpning av allmänna

prisregleringslagen. Vidare innehåller föreskrifter-

na vissa bestämmelser (2 - 4 §§) rörande ansökan om tillstånd att överskrida eller stoppris högstpris respektive ansökan om fastställande av högstpris. Prisföreskrifter och andra bestämmelser som meddelas

enligt allmänna prisregleringslagen skall

offentliggöras på visst sätt (5 §). I tillämpningsföreskrifterna anges (6 §) att SPK är den myndighet som skall göra anmälan

l) Regeringens riktlinjer för prisstoppet redovisas i kapitel 5 i denna bilaga.

434 Bilaga 5

eller lämna medgivande till åtal för brott som omnämns i Har allmän åklagare fått kännel0-l3 §§ prisregleringslagen. brott skall ärendet efter utredning skyndsamt andom om sådant mälas till SPK (7 §).Slutligen innehåller tillämpningsföreskrifterna vissa bestämmelser (8 och 9 §§) om expeditionslösen respektive föreskrifter för tillämpningen av allmänna prisytterligare regleringslagen.

av rådande innebär således SPK:s administration prisregleringar bl.a. att nämnden behandlar ansökningar om dispens att överskrieller Vidare tar SPK emot da gällande stoppriser högstpriser. där förhandsanmälningar av planerade prishöjningar på områden råder. Efter bemyndigande elobligatorisk anmälningsskyldighet kan SPK också fastställa högstpris ler uppdrag av regeringen föreskriva av stoppris. Vidare övervakar respektive sänkning nämnden efterlevnaden av prisregleringarna.

l973-0l-0l--l979-l2-3l har SPK totalt behandlat Under perioden 7 700 dispensansökningar i samband med rådande prisregledrygt tablå 7.l har av det totaringar. Som framgår av nedanstående dvs. helt bifallits la antalet ansökningar ca 2 600, 33 procent, och ca 2 200 eller 28 procent delvis bifallits.

Tablå 7.l Antalet ansökningar om dispens att överskrida gällande eller under perioden l973-0l-0l-stoppriser högstpriser l979-l2-3l fördelade efter åtgärd

7 804 Antal inkomna dispensansökningar ärenden 7 742 Antal avgjorda därav helt bifallna 2 560 delvis bifallna 2 l97 l 500 ej bifallna lämnade utan åtgärd eller utan erinran m.m. l 485 ärenden 62 Antal ej avgjorda

som avslagits av SPK - motsvarande Av de l 500 dipsensansökningar av det totala antalet ansökningar - har ca 215 eller 19 procent

Bilaga 5 435

knappt 3 procent av totala antalet ansökningar överklagats hos regeringen. I l7 fall har regeringen med ändring av SPK:s beslut helt eller delvis bifallit ansökan - i flertalet av fallen mot

bakgrund av att företagen presenterat nytt material som inte lagts till grund för SPK:s tidigare beslut. Återstående överklagandeären-

l

den har avslagits eller lämnats utan åtgärd av regeringen.

l

l Under perioden l973-0l-0l--l979-l2-3l har något över 28 000 förhandsanmälningar om planerade prishöjningar på varor under obligatorisk förhandsanmälan i enlighet med 3 b § allmänna prisregleringslagen kommit in till SPK.

i

i av dispensansökningar

Behandlingen under prisstopp och högstpris- 1 reglering respektive förhandsanmälningar när obligatorisk anmälningsskyldighet råder har ett nära samband med SPK:s prisöverva-

i

kande verksamhet. I praktiken bedrivs den i organisatoriskt hän- 5 seende integrerat med prisövervakningen. Mot bakgrund av den öka-

i

de arbetsbelastning administrationen av rådande prisregleringar medför har regeringen beviljat SPK medel för av 30 anställning extra tjänstemän för uppgifter i samband med prisregleringarna.

I övervakningen av efterlevnaden av prisregleringarna sker i första

i

hand genom att SPK löpande följer prisutvecklingen på reglerade varu- och tjänsteområden. Om någon avvikelse i förhållanuppmäts

i de till den med hänsyn till eventuellt lämnade dispenser förvän-

e tade prisutvecklingen görs närmare av orsakerna till undersökning

i avvikelsen. Vidare övervakas efterlevnaden av prisregleringarna

genom stickprovskontroller som i allmänhet genomförs av länsstyrelsernas priskontor på uppdrag av SPK. Slutligen mottar såväl SPK som priskontoren anmälningar om ifrågasatta överträdelser av

gällande prisregleringar. Varje anmälan om misstänkt prisöverträdelse blir föremål för undersökning, vilken i allmänhet genomförs av priskontoret i det aktuella länet. För uppgifter i samband med rådande har länsstyrelserna prisregleringar av regeringen beviljats medel för totalt Zl extra tjänstemän vid priskontoren.

Erfarenheterna av SPK:s övervakning av efterlevnaden av prisregleringarna är att överträdelser förekommit i endast begränsad

436 Bilaga 5

omfattning. Påträffade överträdelser har i allmänhet varit oavoch rättats till efter påpekande. Endast i ett litet ansiktliga tal fall har överträdelserna varit uppsåtliga eller resultatet av oaktsamhet som inte kunnat betecknas som ringa. Som framgår av tablå 7.2 har under åren l973-l979 totalt 903 anmälda prisöverträdelser behandlats av SPK, varav sammanlagt l0 anmälts till åtal.

Tablå 7.2 Av SPK behandlade prisöverträdelser under åren l973-l979

l973 l974 l975 l976 l977 l978 l979 Totalt l973l979

Antal anmälningar om prisöverträdelse som inte föranlett nå- 25 ll9 37 43 47 l8 l9 308 gon åtgärd resulterat i skriftlig erinran om skyldigheten att noggrant iakttaga prisstoppsbestämmelserna 58 l24 6l l37 53 40 ll2 585 - överlämnats till allmän åklagare för vidare åtgärd l0

Totalt antal av SPK behandlade 85 247 99 l80 l02 58 l32 903 anmälningar

7- 4-3 Egnlsyrrenêêyêrxêknins

Som led i SPK:s konkurrensövervakande verksamhet registrerar nämnden konkurrensbegränsande överenskommelser i ett kartellregister. Vidare för nämnden ett storföretagsregister.

l956 års skall register föras över Enligt uppgiftsskyldighetslag överenskommelser, om vilka uppgift lämnas konkurrensbegränsande eller som myndigheten på annat sätt får kännedom om. Skyldigheten att föra detta kartellregister åvilar - i enlighet med nämndens instruktion - bank- och försäkringsverksamhet. SPK, utom vad gäller

Bilaga 5 437

Sedan år l947 - då kartellregisterverksamheten påbörjades vid den för bl.a. detta ändamål inrättade vid kommonopolutredningsbyrån merskollegium har totalt ca 3 650 kartellavtal och andra konkurrensbegränsande överenskommelser införts i kartellregistret. Ett betydande antal av de under åren registrerade överenskommelserna har efter hand antecknats som upphävda. Vid halvårsskiftet l980 kvarstår ca l l50 registreringar av konkurrensbegränsande överenskommelser i kartallregistret.

Storföretagsregistret inrättades - som tidigare nämnts - mot bakgrund av föredragande stadsrådets uttalande i propositionen (l967:75) att tyngdpunkten inom konkurrensbegränsningsområdet i viss mån förskjutits från kartellavtal mellan fristående företag till bedömning av monopol- eller oligopolbildningar. Det syntes enligt departementschefen att lämpligt SPK fortlöpande följde utvecklingen mot ökad företagskoncentration genom bl.a. företagsköp och fusioner. Departementschefen förordade därför att det i riktprisutredningens betänkande (SOU l966:48) framlagda förslaget om ett storföretagsregister inom ramen för genomfördes gällande lagstiftning och instruktion för SPK.

Arbetet med storföretagsregistret har i huvudsak inriktats på två områden. Dels har undersökningar genomförts för att konbelysa centrationsutvecklingen inom det svenska näringslivet, dels har årliga kartläggningar av företagsköp och fusioner gjorts.

I storföretagsregistret har registrerats bl.a. samtliga företag eller koncerner i Sverige med minst 500 årsanställda. Totalt fanns vid halvårsskiftet l980 ca 375 sådana koncerföretag respektive ner registrerade i storföretagsregistret. Varje i registret ingående företagskoncern har därvid räknats som en registrering, även om i många fall ett stort antal företag ingår i koncernen.

Den senaste mätningen av marknadskoncentrationen inom tillverknings- och importledet färdigställdes av SPK år l972. Inom ramen för storföretagsregistret har även mer begränsade koncentrationsmätningar inom olika sektorer av näringslivet genomförts. Storföretagsregistret redovisar vidare årligen genomförda företagsköp och fusioner inom näringslivet i särskilda rapporter.

438 Bilaga 5

7-4-4 Utreéninsâyêrkêâmhet

instruktionen för SPK åiigger det nämnden särski1t att En1igt b1.a. utföra rörande prisbi1dningen inom visst områundersökning de av närings1ivet, om prisutveckiing, konkurrensförhå11anden e11er andra omständigheter ger an1edning ti11 det. Om an1edning finns att befara verkan av konkurrensbegränsning inom skad1ig visst område av näringsiivet e11er e1jest skä1 före1igger, ska11 nämnden undersöka förekomsten av sådan begränsning och därav föraniedd inverkan produktions-, omsättnings- e11er transpå pris-, instruktionen å1igger det SPK att biportförhå11anden. En1igt träda HD och NO vid utredning i fråga, som kan vara av betyde1se för (1953:603) om motverkande i vissa förhand1ing en1igt 1agen fa11 inom närings1ivet. Vidare å1igger av konkurrensbegränsning det nämnden att biträda KO vid utredning i fråga, som kan vara av för av 1agen (1971:112) om förbud mot 0betyde1se ti11ämpningen avta1svi11kor. Nämnden får - en1igt instruktionen - även skä1iga i annat fa11 än som här nämnts utföra undersökning på uppdrag av e11er utredning. Ersättning för utförda uppmyndighet offent1ig utgår en1igt taxa, som nämnden faststä11er. drag

av mera omfattande undersökning - utom i Frågor om igångsättande fa11 när framstä11ning om sådan undersökning gjorts av MD, NO e11er KO - avgörs en1igt instruktionen av SPK:s styre1se. Av styrom godkännande av verkstä11da undersöke1sen avgörs även frågor

ningar.

bedrivs med ha1vårsvisa ut- SPK:s utredningsverksamhet i eniighet redningsp1aner som faststä11s av nämndens styre1se. I utrednings-

redovisas de1s vid p1aneringsperi0dens början pågående p1anerna de1s utredningar som är under p1anering, de1s de ututredningar som nämnden under har under överväredningar p1aneringsperioden Ett in1eds i a11mänhet med att nämnden gande. utredningsprojekt under Då nämnden, mot under viss tid har projektet övervägande. kommit fram ti11 om/utredningen bakgrund av gjorda överväganden, och i så fa11 hur den bör 1äggas upp - och har ska11 genomföras att avde1a erforder1iga resurser för utredningsprojekmöj1ighet tet - den egent1iga planeringen. Som resu1tat av propåbörjas där b1.a. bakjektp1aneringen utarbetas en p1aneringspromemoria metod och genomförande, disposition av resu1grund och syfte,

sou 1981:41 Bilaga 5 439

tatredovisningen samt tidsplan för utredningen anges. Planeringspromemorian fastställs av nämndens styrelse, varefter genomförandet aw utredningen kan påbörjas. När utredningen avslutats redovisas utredningsresultaten i en särskild rapport, som godkänns av SPK:s styrelse.

l Nämndens utredningar publiceras i en löpande utredningsserie.

1 Vidare presenteras utredningarna regelmässigt dels genom pressmeddelanden, dels i nämndens tidskrift, Pris- och kartellfrågor (PKF).

En väsentlig uppgift för SPK:s utredande verksamhet är att klarlägga de struktur- och konkurrensförhâllanden inom näringslivet som har betydelse för SPK såsom central prisövervakande myndighet. Nämndens begränsade resurser har emellertid medfört att utredningsverksamheten i stor utsträckning fått inriktas på dagsaktuella och akuta problem, bl.a. som led i nämndens pris- och konkurrensövervakande verksamhet. De analyser av lönsamhet och resultatutveckling som i samband härmed erfordras har gjort utredningarna alltmer omfattande och komplicerade.

Vissa utredningar upprepas periodiskt och är avsedda att, som ett led i SPK:s prisövervakning, bl.a. mäta utvecklingen av priser och pålägg inom vissa varu- och tjänsteområden.

Åtskilliga av nämndens utredningar genomförs efter hemställan från NO och ligger till grund för N0:s och marknadsdomstolens bedömningar och ställningstaganden i enlighet med konkurrensbegränsningslagen. Utredningar efter hemställan från KO - avsedda att till för ligga grund tillämpningen av avtalsvillkorslagen har hittills genomförts i endast ett fåtal fall. Vidare genomförs vissa utredningar på uppdrag av regeringen eller efter hemställan från andra myndigheter respektive offentliga utredningar.

Som framgår av nedanstående tablå 7.3 har antalet färdigställda utredningar under åren l965-1979 varierat mellan 27 och 52 utredningar per år. Antalet utredningar som genomförts efter hemställan av NO har i allmänhet svarat för i storleksordningen en

440 Bilaga 5 sou 1981:41

tredjedel av det totala antalet färdigställda utredningar, även om betydande variationer mellan olika år föreligger i detta avseende. Som framgår av tablån har antalet färdigställda utredningar per år varit i genomsnitt något lägre under åren l97l-l979 än under åren l965-l970. Skillnaden är dock inte av den storleken att den kan anses peka på att omfattningen av SPK:s utrednings-

verksamhet skulle haft en tendens att minska under den redovisa- l

de perioden. över huvud taget måste antalet färdigställda utredning-,

ar betraktas som ett mycket otillförlitligt mått på utredningsverksamhetens omfattning, mot bakgrund av att en omfattande och djupgående branschundersökning kan kräva mångdubbelt större resurser än exempelvis ett förhållandevis enkelt leveransvägransfall. Ett närmare studium av SPK:s arbetsredogörelser från mitten och slutet av 1960-talet visar också att många av de där upptagna utredningarna utgörs av enklare prisundersökningar av en typ som under mitten av l970-talet löpande genomförs som led i prisövervakningen utan att redovisas som särskilda utredningsprojekt.

Tablå 7.3 Antal av SPK färdigställda utredningar under perioden l965 - l979 1965 l966 1967 l968 l969 l970 l97l 1972 Initierade av SPK 33 26 24 28 34 33 27 22

Efter hemställan av NOa 14 14 14 s 15 e 9 n

- - - - - - - 4 KO Efter hemställan av annan myn- 2 l 3 2 3 - l dighet eller offentlig utredning l - - - - - 8 2 l På uppdrag av regeringen

Totalt antal . färdigställda 48 42 39 39 5l 52 38 39 5 utredningar l973 l974 l975 l976 l977 l978 l979 Initierade av SPK l9 2l 20 20 l8 20 24 Efter hemställan av NO l2 4 7 15 l0 6 l0 KO - - - - l - - Efter hemställan av annan myn- 2 l - - 2 l l dighet eller offentlig utredning - l l - - - - På uppdrag av regeringen Totalt antal färdigställda utredningar 33 27 28 35 3l 27 35 a En här redovisad under år l965 för utredning genomfördes näringsfrihetsrådets räkning.

sou 1981:41 Bilaga 5 441

Variationerna i de enstaka utredningsprojektens omfattning - och därav följande variationer i den tid en utredning vid given resursinsats tar att genomföra - kan således göra antalet ett visst år färdigställda utredningar till ett osäkert mått på utredningsverksamhetens omfattning. Av tablå 7.4 nedan framgår antalet utredningar under arbete vid början av åren 1972-1980. Då SPK:s nuvarande planeringssystem infördes år l972 föreligger inte motsvarande uppgifter för tidigare år. Genom en omläggning av planeringsperioderna avser uppgifterna för åren l972-1975 läget den l januari och följande år läget den l april respektive år. Som framgår av tablån var antalet utredningar under arbete något högre vid början av åren 1974-1980 än vid början av åren 1972-1973. Bortses från utredningar under övervägande - som binder endast en mycket begränsad del av utredningsresurserna - framstår utredningsverksamheten som i stort sett konstant under perioden.

Tablå 7.4 Antalet utredningsprojekt under arbete vid SPK under perioden 1972 - 1980 (avser läget den l januari under åren 1972 - l975 och läget den 1 april under åren 1976 - 1980)

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 Pågående utredningar 3l 3l 29 32 25 33 32 29 30 Utredningar under planering 15 8 13 7 17 8 16 19 20 Utredningar under övervägande 3 9 22 23 12 21 16 10 6 ! Totalt antal utredningar under arbete 49 48 64 62 54 62 64 58 56 (därav pågående eller under planering) (46) (39) (42) (39) (42) (41) (48) (48) (50)

1 E

Som tidigare nämnts har från och med början av 1970-talet en tyngd- * punktsförskjutning skett i SPK:s verksamhet från registrerande och utredande verksamhet mot en mer aktiv prisövervakning. Det ovan redovisace materialet från SPK ger inte stöd för den ibland framförda uppfattningen att den relativa tyngdpunktsförskjutningen skulle medfört kvantitativ någon mer betydande minskning av SPK:s utredningsverksanhet.

442 Bilaga 5

7.4.5 Informationsverksamhet

En1igt instruktionen för SPK ska11 nämnden informera a11mänheten om rådande pris- och konkurrensförhâ11anden och de1ge näringsfrihetsombudsmannen och annan myndighet sådant undersökningsresu1tat, som kan vara av betyde1se för myndighetens verksamhet med avseende på pris- och k0nkurrensförhå11andena inom närings1ivet. Regeringen har dessutom, i sitt uppdrag ti11 SPK den 17 december 1971 att upprätthå11a en utvidgad och intensifierad prisövervakning, â1agt nämnden att fort1öpande underrätta regeringen och informera a11mänheten om pris- och margina1utveck1ingen inom de övervakade områdena_ Motsvarande föreskrift återfinns även i regeringens rikt- 1injer för prisövervakningen av den 18 december 1980.

Som tidigare nämnts skedde år 1975 en viss överf1yttning av ansvaret för konsumentupp1ysning i prisfrågor från SPK ti11 konsumentverket (Kov). En1igt nuvarande ansvarsförde1ning me11an dessa båda myndigheter svarar SPK för information om priser och prisutveck1ing i det kortsiktiga, nyhetsförmed1ande perspektivet medan KoV - som centra1 området förva1tningsmyndighet på det k0nsumentpo1itiska ansvarar för sådan information som har en mera 1ångsiktig och utbi1dningsmässig inriktning. Detta innebär b1.a. att den tidigare av SPK bedrivna informationsverksamheten gentemot studiesektorn 1iksom brett upp1agda kampanjer avsedda att höja konsumenternas prismedvetande numera ska11 fa11a under KOV:s ansvarsområde.

SPK:s informationsverksamhet omfattar b1.a. pub1ikationsverksamhet, information ti11 nyhetsmedia, regiona1a och 1oka1a kontakter samt information om prisreg1erande åtgärder.

I tidskriften Pris- och karte11frågor (PKF) återges nämndens utredningar fu11ständigt e11er i sammandrag. Även bes1ut och åtgärder av N0 och MD redovisas. Vad gä11er marknadsdomsto1en återges enbart bes1ut en1igt KBL. Ärenden en1igt marknadsförings1agen och avta1svi11kors1agen refereras i den av konsumentverket utgivna tidskriften Konsumenträtt & ekonomi (tidigare K0:s tidskrift Konsumentombudsmannen). PKF distribueras ti11 ca 1 200 beta1ande prenumeranter. Varje årgång omfattar tio nummer varav två dubbe1nummer.

Bilaga 5 443

SPK:s utredningar publiceras i en löpande utredningsserie. Vissa av utredningarna åsätts ett pris medan andra tillhandahålls intresserade utan kostnad. I vissa fall understöds försäljningen av utredningsrapporter av särskilda marknadsföringsåtgärder genom SPK s informationsenhet.

Månadsrapporten Prisutvecklingen bygger, som tidigare nämnts, på nämndens fortlöpande prisövervakande verksamhet och redovisar utvecklingen av priser och handelsmarginaler. Rapporten, som tillställs alla intresserade utan kostnad, klargör bl.a. vilka företag som genomfört prisändringar av betydelse för den allmänna prisutvecklingen och redovisar även jämförelser mellan utvecklingen i Sverige och vissa andra länder. Ca 6 000 exemplar av rapporten distribueras varje månad till mottagare utanför nämnden.

I kvartalsrapporten Oljemarknaden publiceras uppgifter om utvecklingen på den internationella och den inhemska oljemarknaden. Härutöver publicerar nämnden årligen sin verksamhetsberättelse samt vid olika tillfällen broschyrer om SPK:s verksamhet och om priser och prisutveckling.

SPK:s information till nyhetsmedia sker i första hand genom pressmeddelanden. I första hand informerar SPK genom pressmeddelandena om den månatliga prisutvecklingen i samband med publiceringen av månadsrapporten, om innehållet i färdigställda utredningar samt om registrerade konkurrensbegränsande överenskommelser. Vid vissa tillfällen arrangerar nämnden presskonferenser. Informationsenheten samarbetar löpande med KoV:s tidning Råd och Rön.

I syfte att utveckla de regionala och lokala kontakterna förser SPK bl.a. länsstyrelsernas priskontor samt de kommunala konsumentnämnderna och konsumentsekreterarna med informationsmaterial producerat av nämnden. SPK:s informationsenhet samarbetar fortlöpande med KOV:s kommunenhet.

444 Bilaga 5 S()lJ 1981:41

Information om prisreglerande åtgärder publiceras i första hand i SPK:s författningsserie SPKFS, där bl.a. regeringens förordningar om prisstopp m.m. och SPK:s tillämpningsföreskrifter återges. Vidare informeras allmänheten om viktigare ändringar i prisregleringens omfattning genom annonser i dagspress och viss fackpress.

7.5 SPK:s organisation

SPK leds under en styrelse av en generaldirektör som samtidigt är styrelsens ordförande. Styrelsen omfattar sammanlagt elva ledamöter. Av ledamöterna skall tre företräda företagarintressen och tre allmänna konsument- och löntagarintressen. Två ledamöter är personalrepresentanter och företräder SPK:s personal. Bland de återstående tre ledamöterna utses - utöver ordföranden - en vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall varken företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen.

Under generaldirektören organiseras nämnden på tre enheter, nämligen en avdelning för pris- och konkurrensövervakning samt utredande verksamhet, en avdelning för administration, statistik och information samt ett planeringssekretariat. Vidare står ett göromålsförordnande som avdelningschef till generaldirektörens förfogande.

BYQQIDÃDQQE_fär_Priå:_99D_EQDEEEEELQÖYEEYQIEDÃDQ-êêmêüêrêêêüäê

verksamhet har till uppgift att på olika varu- och tjänsteområden

dels övervaka pris- och marginalutvecklingen samt administrera förekommande prisregleringar, dels undersöka struktur- och konkurrensförhållandena. Avdelningen omfattar fyra byråer som svarar för verksamheten inom följande varu- och tjänsteområden.

Första byrån:

Järn- och metallprodukter, trävaror, byggnadsmaterial, monteringsfärdiga trähus, massa och papper, emballage, läkemedel, kemikalier och kemisk-tekniska artiklar.

445 Büaga5

Andra byrån:

Oijeprodukter, biiar och övriga transportmedel, maskiner och redskap för iantbruket, hushâiismaskiner och radiooch tv-apparater jämte reparationsverksamheten för dessa produkter, grafiska produkter samt transporter.

Tredje byrån:

Livsmedei, dryckesvaror, tobaksvaror, fodermedei, restaurangoch kafêverksamhet samt hote11-, pensionats- och campingverksamhet.

Fjärde byrån: i i Textiivaror, skor och möbier, deiar av fritidssektorn såsom ä i sport-, foto- och musikartikiar samt sådana tjänster som inte är knutna ti11 specieiia varuområden, t.ex. eiström. E

i ê!Q§10iE9§D-f§E_êQ@iQi§E!ê§i9Dz-âêêäi§§iE_9Eh_iEf9E@ê§i9D har ti11

att

E uppgift på oiika sätt understödja och sprida information om

nämndens och konkurrensövervakande

E

pris- samt utredande verksam- { het. Avdeiningens tre enheter har föijande arbetsuppgifter. l

Administrativa byrån I handiägger juridiska, administrativa och ekonomiska ärenden samt I svarar för den interna informationen och utbiidningen samt nämndens biaiiotek. I byråns arbetsuppgifter ingår b1.a. att ansvara

E

I för utfarmningen av tiiiämpningsföreskrifter i ansiutning tiii i av regeringen besiutade prisregleringar, att handiägga prisöverträdeiser etc.

Statistiska byrån

fungera^ som statistisk serviceenhet vid pianering och genomförande av SK:s utredningar. Byrån har ansvaret för de statistiska metoder som används i nämndens verksamhet samt för biankettut-

446 Bilaga 5

formning och datarutiner. Vidare insamlar, analyserar och sammanställer byrån uppgifter om priser som underlag för nämndens månatliga rapporter över prisutvecklingen i konsumentledet. Byrån hand- 1 har kartell- och storföretagsregistren och leder uppgiftsinsam- g 5 lingen och butiksregistreringen inom nämndens fältorganisation, dvs. länsstyrelsernas priskontor och nämndens fältsektion inom Stockholms län.

Informationsenheten

svarar för utåtriktad information om nämnden och dess verksamhet. Inom enheten redigeras och utges nämndens periodiska och andra publikationer.

biträder verksledningen med beredning av Elanerjngssekretarjatçt 1

i första hand sådana ärenden där målfrâgor utgör ett väsentligt 2

inslag liksom sådana ärenden som berör flera enheter inom nämnden. l

Sekretariatet samordnar arbetet med verksamhetsplaner samt svarar för av verksamhetsplanerna. Vidare den löpande uppföljningen svarar sekretariatet för samordning av rationalisering och metodutveckling och för analyser av prisutvecklingen samt utarbetar nämndens månatliga rapport över prisutvecklingen. Sekretariatet medverkar också vid överläggningar med företag och organisationer inom ramen för den löpande prisövervakningen.

SPK s organisation omfattar under budgetåret l980/8l sammanlagt l74 tjänster. Härtill kommer dels 30 extra tjänster som ställts till SPK:s förfogande för uppgifter 1 samband med gällande prisdels 3 extra tjänster som ställts till SPK:s förforegleringar, gande för granskning och prisövervakning inom ramen för jordbruksavtalet.

omfattar under l980/8l en hand- SPK:s fältorganisation budgetåret Av dessa var l5 anställda vid läggande personal på 90 personer. statistiska byråns fältsektion - och ingick därmed i den ovan re-

dovisade vid SPK - medan 75 var anställda vid länssty-

personalen Av de 75 handläggarna vid priskontoren var re]§grna§_prj§k9gtgr. 2l särskilt anställda för uppgifter i samband med rådande prisregleringar.

SOU 19181141 447 Bilaga 5

APPENUIX 5:1

A11män prisreg1erings1ag (1956:236, ändrad 1964:208, 1971:1160 och 1973:301)

!r§9ryn91i9-1y9§l§9 Nyy§ren9§_lx9§1§§

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung, göra att Vi,

med riksdagen veter1igt: , funnit

gott förordna som fö1jer.

In1edande bestämme1ser

1 §

Kommer riket i krig, sk01a bestämme1serna i 2-9 §§ träda i ti11ämpning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avs1utandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets s1ut, att bestämme1serna icke vidare sk01a ti11ämpas; dock att vad nu sagts ej ska11 gä11a, i den mån bestämmeiserna a11tjämt sk01a äga ti11ämpning på grund av förordnande en1igt andra e11er tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda bestämme1ser sko1a ti11ämpas. Sådant förordnande ska11, vid äventyr att det e1jest förfa11er, inom en månad understä11as riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet ska11 bestå. B1ir förordnandet icke inom två månader från det understä11ningen skett av riksdagen gi11at, är detsamma förfa11et. Upphör krigsfaran, ska11 förordnandet av Konungen upphävas.

Har av annan orsak uppkommit be- Har av annan orsak fara uppkommit tydande fara för a11var1ig steg- för inom a11var1ig prisstegring ring av a11männa pris1äget inom riket varu- e11er på viktigare

1) Prop. 1956:147; LZU 34; Rskr 295.

448 Bilaga 5

Urêervnslimlxeslêe U!\1êEêD9§-°_1X9ê1§§

riket, äger Konungen förordna tjänsteområde, äger Konungen föratt vad i 2-9 §§ stadgas, he1t ordna att vad i 2-9 §§ stadgas, e11er de1vis, ska11 under viss he1t e11er de1vis, ska11 under tid, högst ett år varje gång, viss tid, högst ett år varje gång, äga tiliämpning. Förordnandet äga tiilämpning. Förordnandet ska11 inom en månad e11er, om ska11 inom en månad e11er, om riksdagssession icke pågår, in- riksdagssession icke pågår, inom om en månad från början av näst- en månad från början av nästkomkommande session understä11as mande session understäilas riksriksdagen. Vad i andra stycket dagen. Vad i andra stycket sägs sägs om påfö1jden, därest under-om påföijden, därest understä11stä11ning ej sker e11er riksda- ning ej sker e11er riksdagen ej gen ej inom två månader gi11ar inom två månader gi11ar förordförordnandet, ska11 äga motsva- nandet, ska11 äga motsvarande rande ti11ämpning i fa11 som ti11ämpning i fa11 som nu avses. nu avses. (Lag 1973:301)

Under tid, då bestämme1se i 2-9 §§ äger ti11ämpning, skola även däremot svarande stadganden i 10-22 §§ ti11ämpas.

On prisreg1ering

2§

Konungen e11er myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva visst pris, som prövas skä1igt, att gä11a såsom högstpris vid frivi11ig försä1jning av viss förnödenhet e11er frivi11igt utförande av viss tjänst.

Högstpriset må icke överskridas med mindre sä1jaren e11er den som utför tjänsten erhå11it ti11stånd därti11. Den som faststäiit högstpriset äger bestämma på vi1ken myndighet det ska11 ankomma att beviija sådant tillstånd.

3§

1 mom. Konungen e11er myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att den som frivi11igt sä1jer viss förnödenhet e11er frivi11igt utför viss tjänst icke må utan ti11stånd överskrida det pris å förnödenheten e11er tjänsten, vilket han ti11ämpade å dag som i föreskriften angives, e1ler, om han då icke så1de förnö-

5(31) 1981:41 Bilaga 5 449

Ursergnsliátlvéelês Uuyêrênée-_lxéelêe

denhet eller utförde tjänst varom fråga är, det pris, som den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han före nämnda dag senast tillämpat (stoppris). Sker efter den i föreskriften angivna dagen överlåtelse av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet eller utföres tjänst som i föreskriften avses, skall dock såsom stoppris för den nye innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående innehavaren högst ägt uttaga.

Föreskrift om stoppris meddelas att gälla för viss tid, högst sex månader. När skäl äro därtill, må tiden förlängas, varje gång med högst sex månader. Den som meddelat föreskrift om stoppris äger n bestänma på vilken myndighet det skall ankomma att

l

bevilja tillstånd till överskridande av

i stoppriset.

l 2 mom. Gäller

stoppris beträffan-

l de viss förnödenhet eller

tjänst

l och finnes priset vara högre än l som kan anses skäligt, äger Ko-

i nungen eller myndighet som Ko-

nungen bestämmer föreskriva skälig sänkning av priset. Sådan föreskrift må jämväl meddelas beträffande allenast viss person som tillhandahåller förnödenhet eller tjänst.

Föreskrift som i första stycket säqs gäller under den tid stoppr är gällande. Det fastställpriset

l da priset

må icke överskridas utan tillstånd av myndighet som

i

Konungen bestämmer. 3 a §

Har någon till myndighet som Konungen bestämmer gjort särskild utfästelse om högsta pris, som han skall tillämpa på förnödenhet eller tjänst, eller eljest om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst, må utfästelsen ej frångås utan myndighetens tillstånd. (Lag l973:30l)

450 Bilaga 5

Ur§9ryn91i9-1v9sl§§ N9!§r§n9e_1v9§1§§

3b§

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt utför viss tjänst ej må utan tillstånd höja priset på förnödenheten eller tjänsten förrän viss tid efter det att han hos myndighet gjort anmälan om prishöjningen och skälen för den. Tiden må bestämmas till högst en månad.

Den som meddelat föreskrift enligt första stycket äger bestämma hos vilken myndighet anmälan skall göras och på vilken myndighet det skall ankomma att pröva fråga om tillstånd att vidtaga prishöjning utan hinder av föreskriften. (Lag l973:30l)

4§

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss tjänst utföras eller erbjudas med mindre högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten eller tjänsten. Sådan föreskrift må jämväl meddelas beträffande allenast viss person som tillhandahåller förnödenhet eller tjänst.

5§

Ej må någon vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst begära eller mottaga vederlag, som i märklig mån överstiger det i allmänhet tillämpade priset eller som eljest är att anse såsom oskäligt med hänsyn till självkostnaden och de grunder i övrigt, som allmänt tillämpas vid prissättning å liknande slag av förnödenheter eller tjänster.

S()lJ 1981:41 Bilaga 5 451

Urâarynslistlzéêlêç Uyy§r§n9§-lx9§1§e

6§

Får enligt denna lag visst pris för förnödenhet eller tjänst icke överskridas, må ej, i vidare mån än som överensstämmer med offentlig myndighets anordning, såsom villkor för förnödenhetens försäljning eller tjänstens utförande fordras att jämväl annan förnödenhet inköpes eller annan tjänst tages i anspråk, ej heller att eljest avtal slutes eller förbindelse avgives rörande annat än det parti av förnödenheten eller den tjänst varom fråga ar.

7§

Konungen äger föreskriva, att rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet eller yrkesmässigt utföra viss tjänst skall tillkomna endast l) den som är medlem av viss sammanslutning; 2) den som före viss dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första stycket under l) avses, skall, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten eller utföra tjänsten medgivas jämväl den, som förbinder sig att ställa sig till efterrättelse de villkor som i anledning av denna lag uppställts för medlem av sammanslutningen beträffande rätten att köpa eller sälja förnödenheten eller utföra tjänsten. Föreskrift, som i första stycket under 2) avses, må meddelas endast när särskilda skäl äro därtill.

I den mån så finnes erforderligt för att hindra onödig fördyring av handeln med viss förnödenhet eller eljest för att undanröja

452 5 sou 1981:41 Bilaga

Ur§2run91i9_1x9§1§§ ü9yar§n9§_1x9§1§9

missförhållanden inom näringslivet, vilka uppkommit i följd av de i l § angivna förhållandena och medföra onödig stegring av priset å viss förnödenhet eller tjänst, äger Konungen meddela föreskrift om begränsning på annat sätt än förut i denna paragraf är sagt av rätten att yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten eller yrkesmässigt utföra tjänsten.

8 §

Myndighet som Konungen bestämmer äger beträffande yrkesmässig försäljning av viss förnödenhet meddela särskilda bestämmelser angåå försäljnings- 1 ende skyldighet att ställe hava anslag med prisuppgif- 5 ter av viss beskaffenhet samt angående skyldighet att sälja förnödenheten efter vikt eller mått eller, där förnödenheten saluföres förpackad, i förpackningar märkta på visst sätt, så ock annan dylik bestämmelse, som må vara ägnad att motverka oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning av förnödenheten.

Vad i första stycket är stadgat skall i tillämpliga delar gälla 5 även i fråga om yrkesmässigt ut- Q förande av viss tjänst.

9 §

Erfordras för genomförande av prisreglering, utöver vad i 8 § sägs, föreskrift att förnödenhet må tillhandahållas endast i visst utförande, till viss myckenhet, i viss förpackning eller dylikt, ankommer på Konungen att förordna därom.

Om straff m.m.

l0 §

Den som vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst uppsåtli-

Bilaga5 453

LJr§9r9n91i9_1x9§1§§ U!YêE§D9§_1Y9§1§§

gen begär eller mottager vederlag efter högre pris än som är medgivet i föreskrift eller tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, så ock den som för förnödenhet eller tjänst, vilken han avser att utnyttja i yrkesmässig förvärvsverksamhet eller som han, yrkesmässigt eller eljest, avser att mot vederlag överlåta till annan, uppsåtligen betalar eller erbjuder sig att betala sådant högre pris, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Till enahanda straff dömes den, Till enahanda straff dömes den som uppsåtligen bryter mot 5 el- som uppsåtligen bryter mot 3 a, ler 6 § eller mot föreskrift el- 5 eller 6 § eller mot föreskrift ler villkor som avses i 4, 7 el- eller villkor som avses i 3 b, 4, ler 9 §. 7 eller 9 §. (Lag l973:30l)

ll § Har brott varom förmäles i l0 § icke förövats i yrkesmässig förvärvsverksamhet eller eljest i vinningssyfte och är brottet att anse som ringa, dömes till dagsböter.

l2 § Är brott som i 10 § sägs att an- Är brott som i l0 § sägs att anse se som grovt, skall dömas till som grovt, skall dömas till fängfängelse eller till straffarbe- else i högst två år. te i högst två âr. (Lag l964 208) Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen avsett att bereda sig otillbörlig vinst av betydande storlek, om gärningsmannen begagnat vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.

l3 §

Förövas gärning som i 10 § sägs av oaktsamhet och är ej oaktsamheten att anse som ringa, straffes med dagsböter.

S()lJ 1981:41 454 Bilaga 5

Ur§9r9n9119_1x9e1§s N9!§r§né§_1xé§1§§

Är brottet grovt, dömes ti11 fänge1se i högst ett år e11er dagsböter.

14 §

Åsidosätter någon uppsåt1igen e1- 1er av oaktsamhet bestämme1se, som medde1ats jäm1ikt 8 §, staffes med dagsböter.

15 § Husbonde ansvarar för sådant i 10-14 §§ 0mförmä1t brott, som bee11er i hans gås av hans husf01k arbete antagen person, 1iks0m vore brottet begänget av honom sjä1v, där brottet skett med hans vetskap och vi1ja.

16 §

Har köpare av förnödenhet e11er mottagare av tjänst medverkat ti11 sådant i 10-13 §§ omförmä1t brott, som förövats av sä1jaren e11er den som ti11handahå11it tjänsten, och är han ej en1igt vad där stadgas underkastad ansvar, må han för sin medverkan straffas a11enast om han uppsåt1igen för1ett denne ti11 brottet. Vad nu sagts ska11 äga motsvarande ti11ämpning å sä1jare i fråga om köpares brott mot föreskrift e11er vi11kor som avses i 7 §.

17 § förövat som Har någon förövat gärning, som Har något gärning, 10-13 §§ är be1agd med en1igt 10-13 §§ är be1agd med en1igt ska11 han, där ej sär- straff, ska11 han, där ej särstraff, ti11 annat ski1da förhå11anden ti11 annat ski1da förhå11anden att ti11 föran1eda, förp1iktas att ti11 föran1eda, förp1iktas värdet av avta1at kronan utgiva värdet av avta1at kronan utgiva e11er veder1ag e11er, e11er uppburet veder1ag. Det väruppburet an1ed- de som ska11 må dock om synner1iga skä1 giva utgivas viss de1 av ve- nedsättas, om skä1 därti11 förening därti11, der1aget. 1igger. (Lag 1973:301)

455 Bilaga 5

LJr§r2run91i9_1x9§1§§ twy§r§n9e-lx9§1§§

18 §

Brott varom förmäies i 10-13 §§ må av a11män åk1agare åtaias a1- 1enast efter anmä1an e11er medgivande av myndighet som Konungen bestämmer.

Särskiida bestämmelser

19 §

Med tjänst avses i denna 1ag verksamhet, som någon, yrkesmässigt e11er e1jest, sjä1vständigt utför för annans räkning. Lika med utförande av tjänst anses utövande av sådan hote11- e11er pensi0natröre1se, för vi1ken fordras myndighets ti11stånd, så ock upp1åte1se av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försä1jning av förnödenhet anses över1åte1se e11er upp- 1åte1se av förmögenhetsrättighet av immaterie11 art, så ock upp1åte1se av rätt att å fastighet avverka skog e11er där taga torv, 1er, grus, sten e11er annat, som icke är att hänföra ti11 fastighetens van1iga avkastning.

Vad i denna 1ag sägs om försä1jning och utförande av tjänst ska11 gä11a även där veder1aget ska11 utgå i annat än penningar.

20 §

över bes1ut som myndighet medde- Ta1an mot bes1ut som myndighet 1at jämiikt 2, 3, 4 e11er 8 § mä medde1at jäm1ikt 2, 3, 3 a, 3 b, ta1an föras hos Konungen genom 4 e11er 8 § föres hos Konungen besvär, som sko1a ingivas ti11 genom besvär. Utan hinder av därvederbörande statsdepartement. över förd k1agan ska11 myndighe- Utan hinder av däröver förd k1a- tens bes1ut 1ända ti11 efterrätgan ska11 myndighetens bes1ut te1se, om ej annor1unda förordiända ti11 efterrätte1se, om ej nas. änd- (Lag 1973:301, tidigare annor1unda förordnas. rad genom 1ag 1971:1160)

5 456 Bilaga

Ur§er9n91i9_1y9§1§§ Uv!êr§n9@_1v§§1§§

21 §

Vad 1 denna 1ag stadgas om brott, som begåtts under tid då 2-9 §§ sk01a ti11ämpas, skall gä11a även efter det nämnda bestämme1ser upphört att äga ti11lämpning.

22 §

Konungen äger medde1a bestänme1ser om de1givning, genom kungörelse e11er ann0r1edes, av föreskrift varom stadgas i 2-4 och 7-9 §§ så ock i övrigt medde1a de närmare bestämme1ser som erfordras för ti11ämpning av denna lag.

Denna 1ag träder i kraft den 1 januari 1957.

Där 1 1ag e11er författning hänvisas ti11 bestämme1se 1 prisreg- 1erings1agen den 30 juni 1947 (nr 303) ska11 hänvisningen i stä11et avse motsvarande stadgande 1 denna 1ag.

Bilaga 5 457

APPENDIX 5:2

REGERINGENS FÖRORDNING 1977:653 OM ALLMÄNT PRISSTOPP

Svensk

författningssamling Eâäsâst

w

SFS 1977: 653 Utkomfrån trycket Förordning om allmänt den I sept. l977 prisstopp;

utñirdzid den I september I977.

Regeringen föreskriver följande. l § Den som frivilligt säljer förnödenhet eller frivilligt utför tjänst får ej utan tillstånd överskrida det pris på fömödcnheten eller tjänsten som han tillämpade den 26 augusti 1977 eller. om han vid denna tidpunkt icke sålde förnödenheten eller utförde tjänsten. det pris som då var att anse som gängsepris eller som han dessförinnan senast tillämpat (stoppris). Om stoppris i fall där rörelse har överlåtits efter dag som angesi första stycket finns bestämmelser i 3 § l mom. allmänna prisregleringslagen l 1956: 236).

2 § Statsmyndighet får ej besluta om höjning av taxa eller avgift. avseende sâdan förnödenhet eller tjänst som tillhandahålles av myndigheten eller annan och som omfattas av denna förordning. utan att samråd har ägt rum med statens pris- och kanellnämnd. Blir ej nämnden och myndigheten ense. skall myndigheten hänskjuta frågan till regeringen.

3 § Denna förordning gäller ej verksamhet som är föremål för bankinspektionens eller försäkringsinspcktionens tillsyn. Ytterligare undantag från tillämpningen av denna förordning får meddelas av pris- och kanellnämnden.

4 § Fråga om tillstånd att överskrida stoppris prövas av pris- och kartellnämnden.

5 § Pris- och kartellnämnden meddelar bestämmelser som avses i 8§ allmänna prisregleringslagen (1956:236) och de föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpningen av denna förordning.

6 § Pris- och kanellnämnden bör tillämpa bestämmelsernaom prisstopp på ett sådant sätt, att prisstegringar som påverkar konsumenterna i största möjliga utsträckning begränsas. Tillgången på varor som är betydelsefulla för konsumenterna bör ej äventyras. Snedvridning av produktion och distribution bör såvitt möjligt motverkas.

7 § Pris- och kartellnämndens befogenhet att medge överskridande av stoppris bör utnyttjas endast då synnerliga skäl föreligger. Fråga om så-

458 Bilaga 5

8131977105] dant lllL\lgI\.|ll(lL \k.|ll r-IUHH under hC-lhllllltlk at vad som hllgx i (tå 04h sutnlllgu i xzujc sinxkill full furcliggaintlc tvmståindighcter. Särskild hilnsyn far tagas nll fuljnntle ftvrhnlluuidcni den mån de visas föreligga. nämligen I. att s) xselsåtltningcninom företaget eller del därav kan väntas minska väsentligt. om medgivande ej liimnas. 2. att det av företaget tillämpade priset är väsentligt lägre än priset på jämförbara varor som säljes under likartade förhållanden och fara föreligger att företaget ej längre kan tillhandahålla varan om medgivande ej lämnas.

8 § När medgivande att överskrida stoppris lämnas. bör om det behövs även bestämmas.huruvida motsvarande prishöjning får göras i efterföljande produktions- eller handelsled.

9 § Pris- och kartellnämnden får meddela allmänna föreskrifter om överskridande av stoppris på importerade varor. Föreskrifterna bör innebära, att imponören fär överskrida stoppriset med det merbelopp, räknat i kronor och ören. som han tätt eller får betala till följd av växelkursändringar efter den 26augusti 1977 samt att prishöjningen fär uttagas med sammabelopp i senare handelsled. Medgivandet till prishöjningen bör föreskrivas gälla endastunder förutsättning att vederbörande säljare haller handlingar, som visar grunden för prishöjningen. lätt tillgängliga för nämnden. Vid tillämpningen av 7§ 2 bör hänsyn ej tagas till sådanaprisskillnader på jämförbara varor som har föranletts av dispens till följd av växelkursändringar.

Denna förordning träder i kraft den 2 september 1977 och gäller till och med den 3l oktober l977. Prishöjningar, som sker med stöd av beslut som regeringentidigare har meddelat, får dock genomföras. Genom förordningen upphäves förordningen (1977: 262) om prisstopp m.m. De stoppriser som gällde enligt den upphävda förordningen skall dock fortfarande gälla för förnödenhet som avsesi nämnda förordning.

På regeringensvägnar

STAFFAN BURENSTAM LINDER

Lars Jonson (Handelsdepanementet)

Norstedts Tryckeri, Stockholm t977

Bilaga 5 459

APPENDIX 5: 3

REGERINGENS FÖRORDNING 1977: 770 OM PRISSTOPP i-LM;

Svensk

författningssamling

SFS 1977:770 Förordning Utkom från trycket den 25 oktober 1977 om prisstopp m. m.;

utfärdad den 20 oktober 1977.

Regeringen föreskriver följande.

l § Den som frivilligt säljer sådan förnödcnhet eller frivilligt utför sådan tjänst som anges i bilaga l till denna förordning får ej utan tillstånd överskrida det pris pa förnödenheten eller tjänsten som han tillämpade den dag som anges i bilagan eller. om han då icke sålde fömödenheten eller utförde tjänsten, det pris som da var att anse som gängse pris eller som han dessförinnan senast tillämpat (stoppris). Om stoppris i fall där rörelse har överlátits efter dag som anges i första stycket finns bestämmelser i 3 § l mom. allmänna prisregleringslagen (1956: 236).

2 § Den som yrkesmässigt säljer fömödenhet som anges i bilaga 2 till denna förordning får ej utan tillstånd höja priset på fömödenheten förrän en månad efter det att han hos statens pris- och kanellnämnd har gion anmälan om prishöjningen och skälen för den.

3 § Fråga om tillstånd att överskrida stoppris eller att vidtaga prishöjningen utan hinder av 2 § prövas av pris- och kartellnämnden.

4 § Utfástelse som avses i 3 a § allmänna prisregleringslagen (1956: 236) göres till pris- och kartellnämnden.

S § Pris- och kartellnämnden meddelar bestämmelser som avses i 8 §allmänna prisregleringslagen (1956: 236) och de föreskrifter i övrigt som behövs för verkställigheten av denna förordning.

6 § Ptis- och kartellnämnden bör tillämpa bestämmelserna om pdsstopp på ett sådant sätt. att prisstegringar som påverkar konsumenterna i största möjliga utsträckning begränsas. Tillgången på varor som är betydelsefulla för konsumenterna bör ej äventyras. Snedvridning av produktion och distribution bör såvitt möjligt motverkas.

7 § Pris- och kartellnämndens befogenhet att medge överskridande av stoppris bör utnyttjas endast dit synnerliga skäl föreligger. Fråga om sådant medgivande skall prövas under beaktande av vad som sägs i 6 § och

460 5 Bilaga

SFS 1977: 770 samtliga i varje särskilt fall föreliggande tvmstiindigheter. Särskild hLinsyn får tagas tiil följande förhållanden i den man de visas föreligga. niimligett I. att sysselsättningen inom företaget eller del därav kan väntas minska väsentligt. om medgivande ej lämnas. 2. att det av företaget tillämpade priset är väsentligt lägre lin priset på jämförbara varor som säljes under likartade fürhallantlen och fara föreligger att företaget ej längre kan tillhandahallzi varan om medgivande ej lämnas.

8 § När medgivande att överskrida stoppris lämnas. bör om det behövs även bestämmas. huruvida motsvarande prishöjning fâr göras i efterföljande produktions- eller handelsled.

9 § Om utvecklingen pakallar särskilda åtgärder beträffande sådana varor för vilka priset ej får höjas utan förhandsanmälan. skall pris- och kartellnämnden anmäla detta till regeringen.

Denna förordning träder i kraft den l november 1977och gdller till och med den 20 december 1977. Sådant stoppris på fömödenhet eller tjänst i bilaga l som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla. Anmälan enligt 2 § förordningen (1977:262) om prisstopp m. m. eller utfástelse enligt 4 § samma förordning skall anses likställd med anmälan enligt 2 § eller utüistelse enligt 4 § denna förordning.

På regeringens vägnar

GÖSTA BOHMAN

Lars Jonson (Handelsdepanementet)

Bilaga 5 461

APPENDIX 5:4

REGERINGENS FÖRORDNING 1980:267 OM PRISSTOPP lvLM.

Svensk ®

författningssamling

ää E

SFS 1980: 267 Utkom från trycket Förordning den 16 maj 1980 om prisstopp m. m.;

utfärdad den 14 maj 1980.

Regeringen förskriver följande.

l § Den som frivilligt säljer sådanfömödenhet eller frivilligt utför sådan tjänst som anges i bilaga l till denna förordning fär ej utan tillstånd överskrida det pris pa förnödenheten eller tjänsten som han tillämpade den dag som angesi bilagan eller. om han då icke sålde förnödenheten eller utförde tjänsten. det pris som då var att anse som gängse pris eller som han dessförinnan senast tillämpat (stoppris). Om stoppris i fall där rörelse har överlatits efter dag som anges i första stycket ñnns bestämmelser i 3 § I mom. allmänna prisregleringslagen (1956:236).

2 § Den som yrkesmässigt saljer sådan förnödenhet eller yrkesmässigt utför sadan tjänst som anges i bilaga 2 till denna förordning och för vilken inte galler prisstopp enligt l § får ej utan tillstånd hüja priset på förnödenhcten eller tjänsten förrän en manad efter det att han hos statens pris- och kartellnamnd har gjort anmälan om prishöjningen och skälen för den. Pris- och kanellnämnden får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten. 3 § Vid frivillig försäljning av sådanförnödenhet som angesi bilaga 3 till denna förordning skall i bilagan upptaget pris gälla som högstpris. Högstpriset far ej överskridas om inte säljaren har fått tillstånd till det.

4 § Fråga ont tillstånd att överskrida stoppris eller högstpris eller att vid-

taga pnshöjning utan hinder av 2 § prövas av pris- och kartellnämnden.

5 § Pris- och kartellnämnden får. såvitt avser köttvaror som angesi bilaga l till denna förordning. pröva fråga öm sådan föreskrift eller sådant tillstånd som avses i 3 § 2 mom. allmänna prisregleringslagen (1956: 236).

6 § Utfástelse som avses i 3 a § allmänna prisregleringslagen (1956: 236) göres till pris»och kanellnämnden.

7 § Statlig myndighet som angesi bilaga 4 till denna förordning får inte höja taxa eller avgift avseende egen eller annans verksamhet eller föreslå

462 Bilaga 5

SFS 1980: 267 sådan höjning utan att samråd har ägt rum med pris- auchkartellnämnden. l de fall myndigheten sjalv fastställer sådan taxa eller avgift skall myndigheten hänskjuta frågan till regeringen. om myndigheten och nämnden inte blir ense.

8 § Pris- och kanellnämnden får meddela bestämmelser som avses i 8 § allmänna prisregleringslagen (l956: 236) och dc föreskrifter i övrigt som behövs för verkställigheten av denna förordning.

9 § Pris- och kartellnämnden bör tillämpa bestämmelserna om prisstopp på ett sådant sätt. att prisstegringar som påverkar konsumenterna i största möjliga utsträckning begränsas. Tillgången på varor och tjänster som är betydelsefulla för konsumenterna bör ej äventyras. Snedvridning av produktion och distribution bör Såvitt möjligt motverkas.

10 § Pris- och kartellnämndens befogenhet att medge överskridande av stoppris och högstpris bör utnyttjas endast då synnerliga skäl föreligger. Fraga om sådant medgivande skall prövas under beaktande av vad som sägsi 9 § och samtliga i varje särskilt fall föreliggande omständigheter. Särskild hänsyn får tagas till följande förhallanden i den man de visas föreligga. nämligen l. att sysselsättningen inom företaget eller del därav kan väntas minska väsentligt. om medgivande ej lämnas. 2. att det av företaget tillämpade priset är väsentligt lägre än priset på jämförbara varor eller tjänster som säljs under likartade förhållanden och fara föreligger att företaget ej längre kan tillhandahålla varan eller tjänsten. om medgivande ej lämnas.

ll § När medgivande att överskrida stoppris eller högstpris lämnas. bör om det behövs även bestämmas.huruvida motsvarande prishöjning får göras i efterföljande pr0duktions› eller handelsled.

12 § Pris- och kartellnämnden skall vid tillämpningen av bestämmelserna om prisstopp samråda me statensjcirdbruksriämnd i frågor som angår jordbruksnämndens verksamhetsområde. Jordbruksnämnden skall vid hattdläggningav frågor som kan ha betytdelse för tillämpningen av bestämmelserna om prisstopp samråda med prisoch kartellnämnden.

13 § Om utvecklingen påkallar särskilda åtgärder beträffande sådan förnödenhet eller tjänst för vilken priset ej får höjas utan förhandsanmalan. skall pris- reh kartellnämnden anmäla detta till regeringen.

Bilaga 5 463

Denna förordning träder i kraft den l7 maj 1980 och gäller till och med SFS 1980: 267 den 16 november l980. Sådant Sloppris på förnödenliel eller tjänst i bilaga l som har bestämts enlig! äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla. Tidigare gjord anmälan enligt 2 § förordningen (1977: 770) om prisslopp m. m. eller utfastelse enligt 4 § samma förordning skall anses likställd med en anmälan enligt 2 § eller utfástelse enligt 6 § denna förordning. Sådan tidigare anmälan ellcr utfáslelse skall anses vara gjord den 17 maj 1980.

På regeringens vägnar

STAFFAN BURENSTAM UNDER

Sven Norberg (Handelsdepanementet)

465 Bilaga 5

APPENDIX 5:5 Lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (l956:245, ändrad l972:763 och l975:705)

Vi GUSTAV ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung,

göra veterligt: att Vi, med riksdagen] ), funnit gott förordna som

följer.

l §

Företagare är skyldig att i enlighet med vad i denna lag stadgas lämna de uppgifter som erfordras för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet.

Där på grund av särskilda förhållanden så är nödigt för kontroll eller fullständigande av uppgift som skall lämnas av företagare, är jämväl annan skyldig lämna uppgifter på sätt och i den utsträckning som stadgas för företagare.

2§

Med företagare förstås i denna lag envar som yrkesmässigt tillverkar, köper eller säljer viss förnödenhet, driver rörelse för utförande av viss tjänst åt annan, utövar försäkringsrörelse eller rörelse, avseende in- och utlåning av penningar eller handel med in- eller utländskt mynt eller med värdepapper, överlåter eller upplåter av immateriell förmögenhetsrättighet art, upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller utövar sådan hotell- eller för pensionatrörelse, vilken fordras myndighets tillstånd. Med företagare likställes sammanslutning av företagare.

1) Prop. 1956:148; L2U 35; Rskr 296.

466 Bilaga 5

3§

att till myndighet som regeringen bestämmer ef- Företagare åligger ter anmaning lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkurrensbegränsning, som berör hans verksamhet och har avseende på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden, samt i övrigt om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen.

Uppgiftsskyldighet enligt denna lag innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk natur.

5§

Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldighetens omfattning samt om sättet och tiden för dess fullgörande medddelas av myndigheten.

Myndigheten må därvid förelägga företagare att enligt meddelade anvisningar tillhandahålla konkurrensbegränsande avtal, handelsböcker, korrespondens och andra handlingar. Uppgiftsskyldig må jämväl kallas att inställa sig inför myndigheten.

Myndigheten skall iakttaga att företagare icke onödigt betungas vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheten.

6§

Efterkommes icke anmaning att lämna uppgift, må myndigheten förelägga den försumlige lämpligt vite.

Vite må ock utsättas vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 5 §.

sou 1981:41 Bilaga 5 467

7§

Den som efter ka11e1se eniigt 5 § instäiier inför sig myndigheten, äger därför uppbära ersättning eniigt grunder som faststäiias av regeringen.

8§

över konkurrensbegränsande överenskommeiser, om vi1ka iämuppgift nas eiier myndigheten eijest erhåiier kännedom, skaii föras register (karteiiregister).

Om besiut att registrera överenskommeise ska11 oförmyndigheten dröjiigen underrätta dem som siutit e11er biträtt överenskommelsen.

Med överenskommelse jämstäiias stadgar, antagna av sammansiutning av företagare, samt av sådan sammansiutning eijest utfärdade bestämmeiser eller föreskrifter.

9§

Vad någon i eller för tjänst e11er uppdrag hos myndigheten erfarit rörande drift- e11er affärsförhåliande inom näringsiivet må icke yppas i vidare mån än som är erforderligt för e11er tjänstens uppdragets fuiigörande.

10 §

Den som uppsåtiigen eiier av oaktsamhet, som ej är ringa, underiåter att inom föreiagd tid iämna uppgift denna eniigt 1ag eiier vid uppgiftsskyidighetens lämnar fuiigörande oriktig uppgift, straffes med dagsböter.

Är brottet grovt, dömes tiil fängelse i högst ett år eller dagsböter.

468 Büaga5

12 §

Förekommer vid d0msto1 må] om utdömande av vite, som utsatts en- 1igt 6 §, e11er om brott, varom förmä1es i 10 e11er 11 §, och finnes må1ets offentiiga hand1äggning kunna för någon medföra skada av affärs- e11er driftförhå11ande, må d0mst01en förgenom yppande ordna, att målet ska11 handiäggas inom stängda dörrar.

13§

Ta1an mot myndighets bes1ut en1igt denna lag föres hos regeringen.

14§

å överensk0mme1se me11an arbets- Denna 1ag äger icke ti11ämpning och arbetstagare angående arbetsiön och andra arbetsvi11k0r. givare

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957.

Genom denna 1ag upphäves 1agen den 29 juni 1946 (nr 448) om övervakning av konkurrensbegränsning inom närings1ivet.

Bilaga 5 469

APPENDIX 5:6

TILLÃIÅPNINGSFÖRESKRIFTER TILL ALLMÄNNA PRISREGLERINGSLAGEN

SVENSK

FÖRFATTNINGSSAMLING

1956 - Nr 612 och 613 Utkom m.. trycket den31 dec.1956

Nr 612

KUNGL. MAJ2TS KUNGÖRELSE

med tillämpningsföreskrifter till allmänna prisregleringslagen den 1 juni 1956 (nr 236);

given Stockholms slot! den 21 december 1956.

Kungl. Maj:t har funnit gott att, med stöd av 22 § allmänna prisregleringslagen den 1 juni 1956 (nr 236), förordna som följer.

1 §. Såsom höjning av priset å förnödenhet skall vid tillämpning av bestämmelserna i allmänna prisregleringslagen anses varje sådan förändring i försäljningsvillkoren eller i förnödenhetens kvalitet eller, där förnödenheten säljes i standardförpackning, i den förpackade förnödenhetens vikt eller volym eller i förpackningens kvalitet, som innebär att för förnödenheten utlages högre pris än det förut tillämpade. Såsom höjning av priset å tjänst skall anses varje sådan förändring i betalningsvillkoren eller i fråga om sättet för tjänstens utförande eller, därest särskild ersättning eller maskiner uttages för materialier eller för användningen av redskap eller för andra omkostnader eller utgifter i samband med tjänstens utförande, i fråga om grunderna för ersättningens uttagande, som innehiir att för tjänsten uttages högre pris än det förut tillämpade.

2 §. I ansökan om tillstånd att överskrida högstpris eller stoppris skall lämnas dels uppgift om det pris, sökanden vill tillämpa, och dagen då prishöjningen avses skola genomföras, dels ock fullständig redogörelse för skälen till denna. Ansökningen skall vara åtföljd av noggranna kostnadskalkyler. Avser ansökningen tillstånd till överskridande Iika innehålla av stoppris, skall ansökningen tilluppgift om det för sökanden gällande priset.

3 §. Utgör föreskrift, som meddelats enligt 4 § allmänna hinder för tillhandahållande prisregleringslagcn, av viss förnödenhet eller tjänst, skall på ansökan av den, som önskar tillhandahålla förnödenheten eller tjänsten, pris så snart ske kan fastställas högstför densamma. Ansökan skall vara åtföljd av noggranna kostnadskalkyler.

4 §. Ansökan som avses i 2 och 3 §§ må för näringsidkare, tillhörande viss branschorganisation, ske genom organisationen. 361-567024. Svenskförfattningssamling 1956.Nr 612och613

470 sou 1981:41 Bilaga 5

5 §. Prisföreskrift eller annan bestämmelse som meddelas enligt allmänna prisregleringslagen skall delgivas genom kungörande i Svensk författningsi densamling eller, om den meddelas av :myndighet som utger cirkulärserie, na. Bestämmelsen eller underrättelse om dess meddelande skall dessutom Om så finnes ändailppläsas i radio och införas i en eller flera tidningar. skall den tillika anslås på lämpliga platser inom kommun, som målsenligt, beröres av föreskriften. Avser sådan bestämmelse allenast ett mindre antal näringsidkare och erhålla dessa del av bestämmelsen genom skriftliga meddelanden eller i annan betryggande ordning, skall vad i första stycket sägs icke gälla.

6 §. I den mån Kungl. Llajzt ej annorlunda förordnar skall det ankomma pa statens pris- och kartellnämnd att göra anmälan eller lämna medgivande till åtal för brott, varom förmäles i 10-13 §§ allmänna prisregleringslagen.

7 §. Har allmän åklagare erhållit kännedom om brott, som avses i 10-13 §§ allmänna prisregleringslagen, skall åklagaren efter verkställd utredning skyndsamt anmäla ärendet till den myndighet, som har att lämna medgivande till åtal för brottet. 8 §. Å expeditioner i ärenden. som rör åtgärder enligt allmänna prisregleringslagen, skall expeditionslösen icke utgå.

9 §. De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av prisföreskrift eller annan bestämmelse som meddelas enligt allmänna prisregleringslagen, utfärdas av den myndighet, som meddelat bestämmelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1957. Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttcrmera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Várt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 21 december 1956.

GUSTAF ADOLF (L. s.) (Finansdepartementet) G. E. STRÃNG

Bilaga 5 471

APPENDIX 5:7

REGERINGENS INSTRUKTION FÖR SPK a

Svensk

författningssamling

SFS 1973: 609 Kungl. Majzts instruktion Utkom från trycket för statens pris- och kartellnämnd; den 26 juni 1973

given Stockholms slott den 5 juni 1973.

Kungl. lwlajn har funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelse 1 § Allmänna verksstadgan (1965: 600) skall tillämpas på statens prisoch kartellnämnd.

Uppgifter 2 § Nämnden är central förvaltningsmyndighet för frågor rörande prisövervakning och har till uppgift att följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet med undantag av bankväsendet och annan företagsamhet, över vilken bankinspektioncn har tillsyn, samt försäkringsväscndct. 3 § Det åligger nämnden särskilt att insamla och analysera uppgifter om priser och marginaler för förnödenheter och tjänster i olika förädlings- och distributionsled inom landet, att genom sammanställning av sådana uppgifter samt av prisuppgifter från utlandet klarlägga prisutvecklingen, att genom överläggningar med företag, organisationer och andra pris- Sättare söka påverka prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning, att utföra undersökning rörande prisbildningen inom visst område av näringslivet, om prisutveckling, konkurrensförhållanden eller andra omständigheter ger anledning till det, att föra kartellregister, att, om anledning finns att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom visst område av näringslivet eller eljest skäl föreligger, undersöka förekomsten av sådan begränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden, att biträda marknadsdomstolen och näringsfrihetsombudsmannen vid utredning i fråga, som kan vara av betydelse för förhandling enligt lagen (1953: 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet, att biträda konsumentombudsmannen vid utredning i fråga, som kan

5 472 Bilaga

SFS 1973: 609 vara av betydelse för tillämpningen av lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, att informera allmänheten om rådande pris- och konkurrensförhållanden, att delge näringsfrihetsombudsmannen eller annan myndighet sådant verkundersökningsresultat, som kan vara av betydelse för myndighetens samhet med avseende på pris- eller konkurrensförhållanden inom nä» ringslivet, att, då nämnden finner att bestämmelse i 2-9 §§ allmänna prisregleanmäla det ringslagen (1956: 236) bör träda i tillämpning, utan dröjsmål till Kungl. Maj:t. 4 § Nämnden får även i annat fall än som avsesi 3 § utföra undersökför ning på uppdrag av myndighet eller offentlig utredning. Ersättning utförda uppdrag utgår enligt taxa, som nämnden fastställer.

Organisation S § Nämnden ledes av en styrelse. Ledamöter av denna är en generaldirektör och åtta andra ledamöter, som Kungl. Majzt utser särskilt. Bland ledamöterna förordnar Kungl. Maj:t en ordförande och en vice ordförande. När ordföranden och vice ordföranden är hindrade att närvara, utövas ordförandeskapet av generaldirektören. som Styrelsens ordförande och vice ordförande utses bland personer, icke kan ansesföreträda vare sig företagarintressen eller konsument- och kan anlöntagarintressen. Tre av ledamöterna utses bland personer, som ses företräda företagarintressen, och tre bland personer, som kan anses företräda allmänna konsument- och löntagarintressen. 6 § Generaldirektören är chef för nämnden. Inom nämnden finns en avdelning, vilken består av fyra byråer, för pris- och konkurrensövervakning samt utredande verksamhet, en statistisk byrå, en administrativ byrå, en upplysningsscktiort, ett planeringssekretariat. Avdelningen föreslås av en avdelningschef, varje byrå av en byrâchef samt upplysningssektionen och planeringssekretariatet av var sin avdelningsdirektör. _ Avdelningschefen är generaldirektörens ställföreträdare. 7 § Hos nämhden är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförmedel. teckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på 1 mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita experter och sakkunniga.

Ärendenas handläggning

8 § Av styrelsen avgöres 1. frågor rörande omfattningen av nämndens prisinsamlande verk-

5 473 Bilaga

samhet och den utsträckning i vilken denna verksamhet skall bedrivas ge- SFS 1973: 609 nom inhämtande av uppgifter från företagare, 2. frågor om igångsättande av mera omfattande undersökning, utom i fall när framställning om sådan undersökning gjorts av marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen eller konsumentombudsmannen, 3. frågor om godkännande av verkställda undersökningar, 4. frågor om allmänna riktlinjer för upp]ysningsverksamheten, S. frågor om delgivande med annan myndighet av undersökningsresultat av betydelse för myndighetens verksamhet med avseendepå pris- och konkurrensförhâllandcn inom näringslivet, 6. frågor om huruvida bestämmelse i 2-9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956: 236) bör träda i tillämpning, 7. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen.

9 § Styrelsen är beslutför när minst fem ledamöter, bland dem generaldirektören eller hans ställföreträdare, är närvarande. När ärende av större vikt handlägges, bör om möjligt samtliga ledamöter närvara. Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Är styrelseärende så brådskande att styrelsen icke hinner sammanträda för behandling av ärendet, avgöres detta genom meddelanden mellan minst fem ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden och generaldirektören eller hans ställföreträdare. Kan ärendet icke lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut, som fattas enligt detta stycke, skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

10 § Generaldirektören, avdclningschefen och byråcheferna avgör gemcnsamt 1. frågor om läkarundersökning, djsciplinär bestraffning, åtalsanmälan, flyttningsskyldighet eller avstängning från tjänstgöring, 2. frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag. Om omröstning i fråga som avsesvid 1 finns särskilda bestämmelser. Som nämndens beslut i fråga som avsesvid 2 gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som generaldirektören biträder.

11 § Annat ärende än som avses i 8 eller 10 § avgöres av generaldirektören ensam. I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt annan tjänsteman än generaldirektören att avgöra ärende eller grupp av ärenden, som ej är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på generaldirektören.

12 § När generaldirektören är hindrad att utöva sin tjänst, utövas den av hans ställföreträdare. Demie inträder efter beslut av generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av visst ärende eller viss grupp av ärenden.

5 474 Bilaga

SFS 1973: .609 13 § Uppkommer hinder för såväl generaldirektören som dennes ställföreträdare, fullgöres generaldirektörens åligganden av den byråchef generaldirektören bestämmer.

14 § I generaldirektörens frånvaro får ej fattas beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller utan hans medgivande vidtagas åtföreskrifter eller gärd, som rubbar eller ändrar av nämnden meddelade tillämpade grunder. Första stycket gäller även vid ledighet på generaldirektörstjänsten, till dess Kungl. Majzt bestämmer annat.

15 § Ärende avgöres efter föredragning, som ankommer på avdelningschefen, byråchef, chefen för upplysningssektionen, chefen för pla- I arbetsordncringssekretariatet eller på särskilt förordnad föredragande. ning eller genom särskilt beslut får medges, att ärende som handläggs enligt 11 § avgöres utan föredragning. Generaldirektören får övenaga beredning och föredragning av ärende. eller Avdelningschefen, byråchef, chefen för upplysningssektionen chefen för planeringssekretariatet får närvara när ärende som hör till hans arbetsområde föredrages av annan.

16 i§ Avdelningschefen och samtliga byråchefer bör om möjligt närvara vid föredragning och avgörande av viktigare författningsfråga eller viktigare fråga om organisation, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter, fråga om förslag till anslagsframställning hos riksdagen eller annan fråga av större ekonomisk betydelse samt fråga om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad A 26.

17 § Om någon som närvarit vid den slutliga handläggningen av ärende eller föredraganden har skiljaktig mening, skall denna antecknas.

18 § Under tjänsteresa eller vid annat tillfälle, när ärende är så brådskande att föredragande ej kan tillkallas, får generaldirektören utan föredragning meddela beslut som icke kan uppskjutas utan olägenhet.

19 § Generaldirektören, avdelningschefen, byråchef, chefen för uppefter belysningssektionen eller chefen för planeringssekretariatet eller, slut av generaldirektören, annan tjänsteman får infordra förklaring, upp.lysning eller yttrande i ärende hos nämnden.

Tjänstetillsâttning 20 § Generaldirektören förordnas av Kungl. Majzt för högst sex år. och Styrelsens övriga ledamöter förordnas för högst tre år. Ordförande vice ordförande förordnas för samma tid. Annan tjänst på löneplan C tillsättes av Kungl. Majzt efter anmälan av generaldirektören. Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av nämnden.

Bilaga 5 475

SFS 1973: 609 Övriga bestämmelser 21 § Besked enligt 37 § andra stycket statstjänstemannastadgan (1965: 601) lämnas av nämnden i fråga om byråchef.

Denna instruktion träder i kraft den 1 juli 1973, då instruktionen (1965: 655) för statens pris- och kartellnämnd skall upphöra att gälla. Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 5 juni 1973.

GUSTAF ADOLF (L. S.) KJ ELL-OLOF FELDT (Handelsdepartementet)

Svensk författningssamling

SFS 1973: 882 Kungl, Majgts kungöreke Utkom från trycket d” “ d°°° 1973 om ändring i instruktionen (1973: 609) för statens pris- och kartellnämnd; utfärdad den 7 december 1973.

Kungl. Majrt förordnar att i 3 § instruktionen (1973: 609) för statens pris- och kartellnämnd orden lagen (1971: 112) om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor skall bytas ut mot lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.

CARL GUSTAF BERTIL LÖFBERG (Handelsdepartementet)

BILAGA 6

VISSA RÃTTSLIGA FRÅGOR VID TILLÄMPNING AV PRISREGLERING Av hovrättsassessor Staffan Sandström

INLEDNING1)

Med begreppet prisreglering avses här de priskontrollerande som kan vidtas med stöd åtgärder av gällande lagstiftning allmänna prisregleringslagen (l956:236, ändrad senast l973: 301, PL) samt därtill anslutande författningar. Den prisövervakning som SPK bedriver enligt instruktion och regeringsuppdrag behandlas således inte i detta sammanhang. I bilaga 5 har lämnats en utförlig redogörelse för bestämmelserna på prisregleringsområdet. Till denna redogörelse hänvisas här.

Prisregleringskommittêns allmänna uppgift är att klarlägga huruvida de prisregleringsåtgärder som har vidtagits och den prisövervakning som har bedrivits sedan år l972 har haft åsyftad verkan. Enligt direktiven står det därutöver kommittén fritt att komma med förslag till eventuella förbättringar av det nuvarande systemet för prisövervakning och prisreglering. Att göra en generell översyn av den nuvarande lagstiftningen omfattas inte av utredningsuppdraget. En sådan översyn är en mycket omfattande arbetsuppgift som skulle kräva en särskild utredning.

En rad frågor av principiell eller praktisk natur kan diskuteras när det gäller nuvarande prisregleringslagstiftnings syfte, funktionssätt och tillämpning. Vissa av dessa frågeställningar har granskats översiktligt för att pröva om det finns underlag för att föreslå ändringar på enskilda punkter i lagstiftningen. Granskningen visar dock

l) I bilagan har beaktats förhållandena t.o.m. november l980.

478 Bilaga 6 sou 1981:41

att i allmänhet har en koppling dels till varandra, frågorna dels till den övergripande frågeställningen om vilket syfte och vilken plats i den ekonomiska politiken som en prisreglebör ha. Det gäller därvid också frågan i ringslagstiftning vilka och marknadssituationer samhället skall ha rätt lägen att gripa in i företagens prissättning.

Mot denna bakgrund framstår det som mindre lämpligt att kommittén lägger fram förslag till detaljändringar i det nuvarande regleringssystemet. Lagstiftningens ålder och den ekonomiska utvecklingen efter år l956 talar för att de som kan komma att bedömas som önskvärda sker inom ändringar ramen för en samlad översyn av hela systemet för prisreglering m.m. Också utan att detaljändringar aktualiseras synes det vara ofrånkomligt med en sådan översyn. Det kan tillläggas att frågan huruvida statsmakterna bör använda prisreglering under mer normala förhållanden givetvis står öppen. Denna fråga kan prövas mer ingående på grundval av bl.a. prisregleringskommittêns arbete.

I förevarande bilaga lämnas en redovisning för nämnda granskning. Redovisningen syftar till att vara ett mer konkret underlag för ställningstagande till behovet av en särskild översyn vid fortsatt tillämpning av prisreglering.

Till en viss grad har granskningen omfattat en tolkning av vad som kan antas vara innebörden av gällande rätt. Vidare berörs mer kortfattat några frågeställningar som kan uppkomma i anslutning till prisregleringslagens skilda rekvisit.

På vissa redovisas ett mer utförligt material. Dit punkter hör frågorna om huruvida huvudformerna för priskontroll en- PL får avse endast säljarnas marginaler i stället för ligt hela samt begränsas till endast ett visst eller vissa priset säljled. Vidare ställs frågan huruvida prisregleringen kan differentieras, exempelvis så att skilda högstpris sätts för olika delar av landet. En annan fråga är om prisregle-

sou 1981:41 Bilaga 6 479

ringen får begränsas ti11 viss de1 av Iandet (regi0na1reg1ering) e11er ti11 en e11er f1era sä1jare av en förnödenhet men inte a11a.

Pâ dessa punkter återges här det materiai som har framlagts i prisreg1eringsk0mmittêns delbetänkande (Ds H 1978:2) Prisstoppet bas1ivsmede1 på vissa en översyn. Framstä11ningen har därvid något byggts ut. Därutöver behandlas b1.a. frågan huruvida prisreglering som har införts kan få inverkan på dessförinnan träffade avtal. Särski1t tas upp avtal med s.k. indexk1ausu1.

Bilaga 6 481

LAGSTIFTNINGSARBETET PÅ PRISREGLERINGSOMRÅDET

I anslutning till de båda världskrigen växte på detta område fram en rad lagar. Deras givna är kristidsförhållanbakgrund dena och syftet att snabbt bemästra akuta behov. I vissa fall fungerade lagarna jämsides, ibland med överlappning. Efter hand tillkom vissa nya regleringsformer, stundom för att senare slopas. Gradvis skedde på detta sätt i olika avseenden en utvidgning respektive beskärning av regelsystemet. Detta blev särskilt påtagligt under andra världskriget.

Förändringarna gjordes ofta i den formen att äldre lag helt upphävdes och ersattes av en ny kristidsförfattning med delvis samma innehåll. I åtskilliga fall vandrade äldre regler över till en ny lag, ofta utan synbar förändring av saklig art. Under denna process tunnas tillkommande förarbetsuttalanden påtagligt ut. Av betydelse är då givetvis att lagstiftningsarbetet måste fortgå under krisförhållanden. Till detta kan läggas att en provisorisk år l939 författning på väsentliga punkter byggde på regler hämtade från l9l8 års lagstiftning. Denna i sin tur grundades på en rad föregångare, varav den första tillkom under krisförhâllandena år l9l4.

Det anförda skulle kunna betraktas som historiska fakta utan betydelse i dagsläget. Men det förhåller sig så att l956 års nu gällande lagstiftning i fråga om prisregleringsformerna i mångt och mycket bygger på de tidigare lagarna, senast en lag från år l947. Den utredning som tog fram underlag för l956 års lagstiftning, l954 års redopriskontrollutredning, visade i betänkandet (SOU l955 Konkurrens 45) och priser inte några mer ingående överväganden i tillämpningsfrågor utan hänvisade i huvudsak till l947 års lag. Den påtagliga förändring som utredningen föreslog och statsmakterna införde var att omvandla till en prisregleringslagstiftningen beredskapsförfattning. Liksom tidigare har den i övrigt fullmaktskaraktär, dvs. ger i första hand regeringen befogen-

482 Bilaga 6

heter att på ski1da sätt ingripa i företagens prissättning

när så är påka11at.

som kom ti11 i ans1utning ti11 det andra De ski1da 1agar vär1dskriget samt därefter var b1.a. fö1jande:

om faststä11ande av högsta pris å vissa Lagen (1939:349)

förnödenheter (maximipris1agen), pr0p.1939:289.

med vissa bestämme1ser rörande reg1ering Lagen (1939:838)

av den inhemska prisbi1dningen (prisreg1erings1agen),

prop. 1939:58.

(1941:370), prop. 1941:217. Prisreg1erings1agen (1942:459), prop. 1942:337. Prisreg1erings1agen Lagen (1943:308) om fortsatt gi1tighet av prisreg1erings- 1agen (1942:459), prop. 1943:240.

Lagen (1945:203 om fortsatt gi1tighet av prisreg1erings- 1agen (1942:459 , prop. 1945:17.

(1947:303), prop. 1947:257. Prisreg1erings1agen prop. 1956:147 A11männa prisreg1erings1agen (1956:236),

om ändring i a11männa prisreg1erings1agen Lagen (1973:301) (1956:236), prop. 1973:58.

Av det anförda framgår att förarbetena ti11 PL på en rad ger föga 1edning för rättsti11ämpningen. praktiska punkter Väg1edande vid to1kningen av PL b1ir mot denna bakgrund när den synes jämförbar och omib1and ä1dre 1agstiftning ti11 antagande att ändring i ständigheterna ger an1edning ti11 vad som en gång utta1ats inte har varit förhâ11ande att föravsedd. I 1ängden ter det sig 0ti11fredsstä11ande Ti11 detta kommer att såvä1 arbetena är så knapphändiga. som arbete tog

ä1dre 1agstiftning prisk0ntro11utredningens

sikte i ans1utning ti11 situationer med varupå prob1em kriser. Prisreg1ering i brist ti11 fö1jd av extraordinära under 1970-ta1et möter ti11 de1 det 1äge som har rått än dem som har redovisats i samandra praktiska prob1em och den nuvarande 1agstiftningen. En band med den ä1dre att få fram mer utför1iga och mindre översyn av PL i syfte

SOU 1981141 6

åiderdomiiga uttalanden om innebörden i bestämmelserna på området ter sig därför önskvärd oavsett om prisregiering framdeies kommer att användas i större eller mindre omfattning än för närvarande.

Vid en översyn av PL får givetvis prövas också frågan hur föreskrifter om prisregiering och prisövervakning bör utformas iagtekniskt med hänsyn ti11 regeringsformen.

sou 1931:41 Bilaga 6 435

ALLMÄNT OM FURUTSÄTTNINGARNA FÖR ATT TILLÄMPA ALLMÄNNA PRISREGLERINGSLAGEN (1956:236)

PL är ständigt i kraft. Dess karaktär av beredskapslagstiftning visar sig däri att de grundläggande bestämmelserna i 2-9 §§ måste träda i tillämpning för att få användas. Så sker automatiskt om riket kommer i krig. Vid krigsfara fordras ett särskilt beslut som sätter bestämmelse i 2-9 §§ i tillämpning. Regeringen är ensam behörig därvidlag. Först sedan ett sådant beslut, som har förordningsform, har fattats får regleringsmöjligheten i den aktuella paragrafen tillämpas. När bestämmelse i 2-9 §§ äger tillämpning, skall också mot bestämmelsen svarande föreskrift i lagens återstående del, l0-22 till- §§, lämpas.

Också i en annan situation får sätta i tillregeringen lagen lämpning, nämligen då det av annan orsak uppkommit fara för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde. Denna lydelse fick bestämmelsen år l973. Dessförinnan var alltsedan år 1956 förutsättningen den att betydande fara uppkommit för av det allmänallvarlig stegring na prisläget inom riket. För en närmare redovisning av bl.a. bakgrunden till den ursprungliga och senare hänlydelsen visas här till bilaga 5.

Speciella krav måste alltså vara uppfyllda för att regeringen under fredsförhållanden skall få sätta lagen i tillämpning. Genom årliga beslut av regeringen med godkännande av riksdagen har den numera varit i tillämpning alltsedan den Zl december l972. Trots sin beredskapskaraktär har PL således under rätt lång tid kommit att vara ett stående inslag bland de ekonomisk-politiska medlen. En sådan utveckling mot en permanent tillämpning av lagen är från rättslig synpunkt i längden otillfredsställande och bidrar till den tidigare redovisade uppfattningen att en fortsatt användning av prisreglering synes göra det ofrânkomligt med en lagöversyn. Här skall nämnas vissa faktorer som kan behöva utredas

486 6 Bilaga

och övervägas vid en omprövning.

Till en början kan man diskutera skillnaden mellan reglering av krigssituationer samt fredstidssituationer. I det första hänseendet kan det tänkas finnas behov av en moderniserad avsedd för extraordinära förhållanberedskapslagstiftning den. Därvidlag kan det krävas en anpassning till den översyn som numera har skett beträffande bestämmelserna på ransonerings- och förfogandeområdena.

I det andra hänseendet har man att röra sig med vad som kan vara att bedöma som en mer permanent, för fredsförhållanden avsedd och prisreglering. Exempelvis kunde prisövervakning vid en fortsatt användning av priskontroll m.m. i en särskild lagstiftning regleras grunderna för samhällets prissamt den centrala prismyndighetens funktion och övervakning medel när det gäller bl.a. prisövervakning. Vidare styrande skulle i en sådan kunna lämnas föreskrifter om lagstiftning som fick tillämpas i vissa givna situationer. prisingripanden Vilka dessa skulle vara och förutsättningarna för att få inmåste därvid utredas. Man rör sig här på ett område gripa som har beröringspunkter med åtgärder för att hindra s.k. Här avses då vad som kan betraktas som monopolprissättning. oskäligt hög prissättning på marknader med hög koncentra- Åtgärder mot detta kan vidtas med stöd av den tionsgrad. nuvarande konkurrensbegränsningslagstiftningen. Det kan förhålla sig så att gränsen mellan denna lagstiftning och prisbehöver övervägas närmare. regleringslagstiftningen

En särskild fråga att uppmärksamma är vilka förutsättningar som bör gälla för den faktiska tillämpningen av PL, dvs. för ett beslut om exempelvis prisstopp på visst varuområde. har berörts att speciella krav måste vara uppfyllda Tidigare för att regeringen skall få sätta den nuvarande lagen i Först därefter kan om så behövs föreskrifter tillämpning. om bl.a. högstpris eller prisstopp utfärdas på området. Däremot anges inte i lagen när det i det enskilda fallet

sou 1981:41 Bilaga 6 487

skall anses motiverat med t.ex. prisstopp i fråga om visst varuslag eller viss typ av tjänst. En vägledning därvidlag ger naturligtvis lagens syfte och karaktär samt arten av de omständigheter som motiverar att lagen är i tillämpning. Detta hindrar inte att bedömningen av de aktuella fallen ibland kan vara svår, eftersom den prishöjning mot vilken ett ingripande övervägs inte alltid måste vara av sådan vikt som krävs för att sätta lagen i tillämpning. Här möter speciella tillämpningsfrågor då som under det senaste årtiondet samhällsekonomin har kännetecknats av stigande inflation.

I sammanhanget bör nämnas att departementschefen vid lagstiftningens tillkomst år l956 anförde (prop. l956:l47 5.60) att det inte borde ifrågakomma att då göra några uttalanden om vilka varor eller varugrupper som i ett fall borde givet beröras av prisreglering. Självfallet var emellertid, uttalades det, att prisreglerande åtgärder inte fick ges större omfattning eller göras mer ingripande än som nödvändigtvis betingades av den föreliggande situationen.

Rent tekniskt kan det här röra sig om bl.a. två olika situationer. Den ena är att sätts lagen i tillämpning därför att fara föreligger för allvarlig prisstegring på visst viktigare varu- eller Att just detta område därefter

tjänsteområde.

blir s föremål för prisreglering är naturligt. Den andra situationen är att lagen har satts i tillämpning av sådant skäl och att det därefter kommer upp fråga om att prisreglera också annat område än det som har legat till för att grund lagen satts i tillämpning. Om denna situation uttalade finansutskottet (FiU l973:20) vid behandlingen av

proposi-

tionen l973:58 med förslag till lag om ändring i allmänna prisregleringslagen (l956:236) m.m. att prisregleringen, när lagen var i kraft, i vissa lägen kunde behöva utvidgas till att omfatta fler områden än det eller de som inledningsvis framstått som ledande i en befarad prisstegringsvåg. Lagändringen syftade enligt utskottet bl.a. till att i stabiliseringspolitiskt syfte på ett tidigt stadium i en

488 Büagaá

konjunkturuppgång kunna ingripa mot prisstegringstendenser inom enskilda branscher eller varuområden och på så sätt begränsa risken för spridning av prishöjningar samt förväntningarna om fortsatt prisstegring. I ett såbryta dant kunde, enligt utskottet, självfallet även anförlopp nat område än det primärt berörda erfordra ingripande. Det utskottet inte vara nödvändigt att en utvidgning av syntes i dessa situationer skulle kräva ett nytt prisregleringen förordnande om tillämpning av lagen och därmed ny hänvändelse till riksdagen.

uttalas i nämnda proposition att kortvariga in- Samtidigt grepp i prismekanismen som ett instrument i stabiliseringsförutsätter att prisreglering liksom dittills politiken endast i undantagsfall. Tillämpningen avses vara tillgrips mycket restriktiv.

Den önskvärda restriktiviteten torde i praktiken förutsätta ett urval där endast särskilt angelägna fall föranleder De principer som bör ligga till grund för prisreglering. urvalet förtjänar att övervägas vid en översyn av PL. Utbudet av varor och tjänster är ju oerhört omfattande och för berörda företag varierar kraftigt i skilda prisläget Vidare är vikten för samhället av det höjningssituationer. berörda utbudet starkt skiftande. Också försörjningssynpunkter och andra omständigheter kommer in i bilden.

Även om principen alltså bör vara en restriktiv tillämpning samt kortvariga ingrepp har på grund av speciella förhållanden två områden blivit föremål för längre tids prisreglering. På baslivsmedelsområdet har sålunda prisstopp gällt sedan den l januari 1973. Den 22 oktober 1980 upphörde prisstoppet till större delen och ersattes i den delen med en förhandsanmälningsskyldighet. Prisstoppet hängde samman med subventioner via statsbudgeten i syfte att hålla prisutvecklingen i konsumentledet nere. Pâ oljeområdet infördes vidare från och med den 18 november 1978

sou 1981:41 Bilaga 6 489

prisstopp. Den 6 februari 1979 ersattes prisstoppet av en högstprisreglering som avskaffades med verkan fr.o.m. den l3 september l980.

Något av en mellanform mellan prisstopp och prisövervakning utgör den skyldighet som kan åläggas den som yrkesmässigt säljer viss vara eller yrkesmässigt utför viss tjänst att inte utan särskilt tillstånd höja priset förrän viss tid, högst en månad, efter det att den planerade höjningen har anmälts till viss myndighet liksom skälen för höjningen. Denna förhandsanmälningsskyldighet syftar till att göra det möjligt för i första hand den prisövervakande myndigheten att utreda och bedöma om ett fortsatt ingripande krävs för att hindra viss prishöjning. Funktionellt kan förhandsanmälningsskyldigheten sägas svara mot ett prisstopp under upp till en månads tid. Denna tid kan inte förlängas. Fastän skyldigheten genom tidsbegränsningen ofta är mindre ingripande än ett prisstopp kan det finnas skäl att vid en översyn närmare överväga förfarandets funktion och plats i ett system där prisstopp skall utgöra undantagsåtgärder. I praktiken har nämligen förhandsanmälningsskyldighet behövt tillgripas på ganska vidsträckta områden under tämligen lång tid.

sou 1981:41 491 Bilaga 6

PRISREGLERINGSLAGENS RÃCKVIDD I VISSA AVSEENDEN

4.l Innebörden av vissa begrepp m.m.

4.1.1 förnödgnhet gch_§j§n§t

De prisreglerande åtgärder i form av högstpris, prisstopp, utfästelsepris och förhandsanmälningsskyldighet som PL omfattar kan användas i fråga om vad som beskrivs som förnödenheter och tjänster.

Under begreppet förnödenhet, som inte definieras i lagtexten, brukar man inbegripa lösöre (omfattande också varor), gas och vatten men inte pengar och andra betalningsmedel och inte heller aktier, obligationer och andra värdepapper.

Vidare räknas elektrisk kraft som förnödenhet1). Utanför be-

greppet faller fast egendom. Lika med försäljning av förnödenhet anses enligt vad som anges i 19 § PL överlåtelse eller upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell art och vidare upplåtelse av rätt att på en fastighet avverka skog m.m.

Med avses enligt l9 § PL verksamhet

tjanst som någon, yrkes-

mässigt eller eljest, självständigt utför för annans räkning. Lika med utförande av tjänst anses utövande av sådan hotelleller pensionatsrörelse för vilken fordras myndighets tillstånd samt vidare upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet (exempelvis s.k. leasing).

Av det anförda följer att PL:s tillämpningsområde inte omfattar försäljning av fast egendom samt, med några smärre undantag, inte heller upplåtelse av nyttjanderätt till fast

l) Jfr Dahlin, Dahlgren, Prisregleringslagen och priskontrollen, Stockholm l945, s.l6, samt om begreppet förnödenhet i konkurrensbegränsningslagstiftningen SOU l978:9 s. l3l.

492 Büagaá

egendom. Motsvarande begränsningar gä11er för ti11ämpningen av 1agen (1953:603) om motverkande i vissa fa11 av konkurrensbegränsning inom näringslivet samt 1agen (1956:245) om uppgiftssky1dighet rörande pris- och konkurrensförhå11anden. Konkurrensutredningen har i sitt betänkande (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsnings1ag föres1agit ändring därvid1ag så att fast egendom kommer att omfattas av konkurrens- och uppgiftssky1dighets1agstiftningen.

Om de föres1agna ändringarna genomförs aktua1iseras vid en översyn av PL vad som numera bör gä11a i fråga om prisreg1ering avseende fast egendom. Man kan härvid1ag peka på PL:s beröringspunkter med SPK:s 1öpande prisövervakning, som ska11 omfatta även fast egendom, samt med 1agstiftningen om konkurrensbegränsning och uppgiftssky1dighet. Ti11 bi1den hör att hyresreg1eringen som fanns vid PL:s ti11komst har upphört.

Vid angivande av den förnödenhet som ska11 omfattas av exempe1vis prisstopp krävs givetvis en adekvat beskrivning som avgränsar varan från andra produkter som inte ska11 b1i föremå1 för prisreg1ering. I praktiken har de prisreg1erade områdena i a11mänhet avgränsats med hjä1p av beskrivningarna i 1agen (1977:975) med tu11taxa, som innehâ11er den internatione11t nyttjade s.k. Brysse1nomenk1aturen.

Avgränsningen av prisreg1erade områden med hjä1p av tu11taxan kan ib1and erbjuda vissa svårigheter. Brysse1nomenk1aturen är uppbyggd efter ett system som mer anknyter ti11 produkternas råvaruinnehå11 än ti11 deras användningsområde. Härigenom har - å ena sidan - 1ikartade produkter som ti11verkas av ett och samma företag ib1and förts ti11 he1t 01ika tu11taxenummer. Å andra sidan kan ett tu11taxenummer inrymma produkter som med avseende på användningsområde, distribution och ti11verkande företag är he1t o1ika. De varuområden som varit föremå1 för prisreg1erande åtgärder har ib1and 1ättare kunnat definieras i a11männa termer med hänvisning

Bilaga 6 493

till användningsområde eller tillverkningsbransch än med hänvisning till råvaruinnehåll. Behovet av att kunna hänvisa till exakta definitioner på de varor som omfattas av en reglering har

emellertid lett till att tulltaxan används vid avgränsningen

av det prisreglerade området. Det kan vara av värde att vid en översyn av PL pröva dessa avgränsningsfrågor ytterligare.

Även andra frågor rörande förnödenhetsbegreppet kan diskuteras. Föreskrifter om prisstopp innebär att säljare inte får överskrida det pris på en vara eller en tjänst som han tilllämpade på dag som anges i föreskrifterna (s.k. stopprisdag). Den som då inte sålde sådan vara eller utförde sådan tjänst som det är fråga om får i stället inte överskrida det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som vederbörande före nämnda dag senast tillämpat.

Den nu redovisade bestämmelsen utgår bl.a. från att det rör sig om försäljning av en produkt som har funnits på marknaden på stopprisdagen. Här kan det emellertid i praktiken uppstå tillämpningsproblem i den formen att produkten till innehåll, sammansättning, utformning eller på annat sätt förändras så att det behöver övervägas om det föreligger en efter stoppprisdagen tillkommen ny produkt som alltså inte omfattas av prisstoppet.

Att i en lagtext eller dess förarbeten ge entydiga avgränsningsregler på denna punkt låter sig knappast göras. Det synes dock vara dags att mot bakgrund av de praktiska erfarenheterna på detta område närmare pröva de principer som kan vara att tillämpa. Här bör framhållas att i ll § SPK s

tillämpningsföreskrifter (SPKFS l980:5, ändrad senast l980:

l0) m.m. angående prisstopp anges att varor som börjat tillhandahållas inom landet efter prisstoppsdagen inte omfattas av prisstoppet. Härmed avses, anges det, antingen helt ny vara eller importerad vara som inte saluförts tidigare inom landet. Mindre omfattande, icke väsentlig ändring i utförande eller sammansättning av en förut saluhållen vara medför, uttalas det vidare, inte att varan blir att anse som ny.

494 Bilaga 6

Vidare det i ll § föreskrifterna att i de fall en anges börjar saluföra en vara han tidigare inte salusäljare fört och denna vara redan finns till salu på marknaden varan inte räknas som ny i ovanstående bemärkelse. Som på sådan vara skall enligt ll § gälla det pris stoppris som är att anse som gängse pris på orten.

Det ligger i sakens natur att speciella identitetsproblem eftersom tjänsters beskaffenhet uppstår på tjänsteområdet helt annat sätt än produkters kan varieras för att på ett passa den enskilde köparen. Eftersom prissättningen anpassas till detta kan det ibland saknas möjlighet att relatera ett utbud till ett tidigare. Som exempel kan tas entrenytt prenadområdet.

4.1.2 Qejinitigngr_av_otillåtna åtgärder

I PL:s bestämmelser om högstpris, stoppris, utfästelsepris och förhandsanmälningsskyldighet beskrivs vissa konkreta som bestämmelserna förbjuder. Påföljd för överträåtgärder som finns i 10-16 delse av PL anges i straffbestämmelserna §§ PL. Beskrivningarna av vad som träffas av straff är på vissa punkter något annorlunda formulerade än de förbudsregler som sanktioneras. Vissa tillämpningsfrågor uppstår i ansluttill förbuden och straffreglerna. Åtal för brott mot PL ning har under lagens tillämpningstid varit sparsamt förekommande. ger därmed föga vägledning för hur Domstolspraxis straffbestämmelserna rätteligen bör tolkas i skilda avseenden. Också andra tolkningsfrâgor i anslutning till förem.m. kommer upp i den praktiska tillskrifterna om högstpris I vissa situationer blir det en fråga för regelämpningen. att avgöra hur de materiella rekvisiten i 2-3 b §§ PL ringen skall förstås.

Här skall översiktligt nämnas reglernas innehåll och vissa praktiska situationer som kan aktualiseras.

sou 1981:41 495 Bilaga 6

Enligt 2 § PL kan föreskrivas visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom högstpris vid frivillig av viss försäljning förnödenhet eller frivilligt utförande av viss Vidatjänst. re anges att högstpriset inte får överskridas med mindre säljaren eller den som utför tjänsten erhållit tillstånd därtill.

Av det anförda till följer en början att det skall vara fråga om frivillig försäljning vare sig den sker yrkesmässigt eller inte. Att privatpersoner således träffas av en högstprisreglering torde bero på att det är den allmänna i bristprisnivån lägen m.m. som man har avsett att så långt som möjligt skydda mot inflationsdrivande prissättningsbeteenden.

I motsats till begreppet torde frivillig stå exekutiv försäljning samt vidare prestationer som utförs såsom en rätts-

ligt ålagd skyldighet, tvångsprestati0ner.])

I tillämpningen har beträffande kommunala prestationer ansetts att vad som åligger kommunen som ett obligatorium inte omfattas av bl.a. högstprisreglering. Däremot anses PL i princip omfatta annan kommunal ekonomisk verksamhet. Också statlig ekonomisk verksamhet bedöms i princip täckas av PL. Skilda meningar kan dock råda om läget när verksamheten har blivit föremål för prisreglering e.d. i särskild författning. Så sker inte sällan genom att eller regeringen viss myndighet har befogenhet att fastställa taxa för verksamheten. Oberoende av frågan om PL:s tillämpning i dessa fall torde dock gälla att regeringen i allmänhet har administrativ kompetens enligt regeringsformen att styra statliga myndigheters prissättning i deras ekonomiska verksamhet.

Ett högstpris gäller alltså vid försäljning. Vad som förbjuds

1)Jfr Dahlins m.fl. anförda s. 24 f.f.

arbete,

496 Bilaga 6

i 2 § PL är ett överskridande av högstpriset när tillstånd till detta saknas. Straffbestämmelsen i l0 § åter träffar enligt vad som anges där det förfarandet att någon vid tillhandahållandet av vara eller tjänst begär eller mottar vederlag efter högre pris än som är medgivet i föreskriften om högstpris.

Redan en begäran om sådant pris (offert) kan således vara straffbar. Av detta torde följa att exempelvis försäljning inte behöver ha skett eller avtal om detta ha kommit till stånd för att straffbarhet skall inträda. Med utgångspunkt i detta synes vidare gälla att begreppet tillhandahållande av vara eller tjänst inte skall tolkas så att exempelvis varan måste ha överlämnats för att brott skall föreligga. Med tillhandahållande avses (prop. l956 l47 s. 77) försäljning eller saluhållande av vara eller det att någon utför eller erbjuder sig att utföra den prisreglerande tjänsten. Däremot kan det kanske diskuteras hur bestämmelsen slår i det läget att säljaren ännu inte är i besittning av den egendom för vilken han begär vederlag efter ett för högt pris.

Också mottagandet av vederlag efter ett för högt pris är straffbart, tydligtvis oberoende av om en uttrycklig begäran har framställts eller ej.

Begreppet överskrida i högstprisbestämmelsen torde därmed avse detsamma som att begära eller motta vederlag. Själva avtalsslutandet har lämnats utanför den direkta beskrivningen av vad som är straffbart även om det i sig kan anses vara en form av överskridande, respektive omfattas av begreppet begära.

Straffbestämmelsen i l0 § PL täcker även förfaranden som inte nämns i högstprisbestämmelsen, nämligen köparens beteende vid yrkesmässig verksamhet liksom när vidareförsäljär avsedd. På denna punkt följer av bestämelsen att ning

sou 1981:41 Bilaga 6 497

straff kan drabba den som betalar eller erbjuder sig att betala för högt pris för förnödenhet eller tjänst som han avser att utnyttja i yrkesmässig förvärvsverksamhet eller som han yrkesmässigt eller eljest avser att mot vederlag överlåta till annan. Såvitt avser förnödenhet anges i förarbetena (prop. l956:l47 s. 77) att den som förvärvar eller erbjuder sig att förvärva denna träffas av straffbudet. Härmed torde dock inte avses att förvärvet lägga som sådant eller erbjudandet .om detta till grund för vad som är en överträdelse.

I själva lagtexten anges ju betalningen respektive betalningserbjudandet.

Vad som sägs om högre pris än som är medgivet i föreskrift,

dvs. författning, gäller även sådant högre pris som kan ha medgivits i särskilt tillstånd till överskridande av högstpriset.

För straffbarhet enligt de berörda reglerna gäller därutöver bl.a. vissa subjektiva krav på uppsåt eller oaktsamhet.

Också bestämmelsen om prisstopp avser frivillig försäljning av viss förnödenhet respektive frivilligt utförande av viss tjänst. Det överskridande som förbjuds avser det pris på förnödenheten och tjänsten som vederbörande tillämpade på dag som anges i föreskriftent Bestämmelsen, som har berörts

tidigare med avseende på vad som kan vara nya produkter, innehåller ytterligare regler som inte behandlas här. Straffbestämmelserna är desamma som beträffande högstpris.

Av intresse i sammanhanget är hur man skall tolka begreppet tillämpa. Det torde ligga i sakens natur att med detta i första hand får förstås att vederbörande begär eller mottar visst vederlag för varan eller tjänsten. Här rör det om sig åtgärder i anslutning till individuella försäljningstransaktioner. Det synes därutöver kunna antas att begreppet tilllämpa tar sikte på själva saluhållandet till visst bestämt pris på prisstoppsdagen även om köpare inte fanns just den

498 6 Bilaga

dagen.])

finns i PL de förut be- Vid sidan om högstpris och prisstopp rörda bestämmelserna i 3 a § om utfästelsepris och i 3 b § om förhandsanmälningsskyldighet. De mot dessa svarande som beträffande de straffbestämmelserna i l0 § PL har inte först berörda getts en i viss mån prisregleringsformerna karaktär. Vad som straffbeläggs är att man självständig mot föreskrift eller villkor bryter mot 3 a § respektive som avses i 3 b §.

bl.a. att om någon Reglerna i 3 a § om utfästelsepris anger till viss myndighet gjort särskild utfästelse om högsta som han skall tillämpa på förnödenhet eller tjänst pris eller annars om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst, utfästelsen inte får frångås utan myndighetens tillstånd.

En förutsättning för straffansvar är alltså att vederbörande frångår utfästelsen. Bestämmelsen är i huvudsak (se prop. l973:58 s. 37) utformad efter förebild av tidigare pris-

Med ett frångående torde få förstås

regleringslagstiftning. i första hand att överskrids (jfr prop. l945:l7 s. 5). priset Med detta kan i sin tur vara att förstå redan en begäran med tanke röranom högre pris, på hur straffbestämmelserna och stoppris är utformade. Andra former av de högstpris av utfästelsen kan gälla ordningen i övrigt frångående alltså utöver prissättningen - för försäljning av förnöden-

heten eller utförande av tjänsten.

Det kan framhållas att föreskrifterna om utfästelsepris inte uttryckligen har begränsats till frivillig försäljning. Inte heller har krav på yrkesmässighet. I det uppställts sistnämnda hänseendet torde det dock ligga i sakens natur

. N 1) Jfr Dahlins m.fl. anforda arbete, s. 38.

Bilaga 6 499

att det knappast blir aktuellt att privatpersoner lämnar prisutfästelse enligt 3 a § PL.

Enligt bestämmelsen om

förhandsanmälningsskyldighet i 3 b §

PL får i första hand regeringen föreskriva att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller utför viss yrkesmässigt tjänst inte får utan tillstånd höja priset på förnödenheten eller tjänsten förrän viss tid efter det att han hos myndighet har gjort anmälan om prishöjningen och skälen för den. Tiden får bestämmas till en månad. högst

För straffbarhet krävs alltså att priset höjs utan tillstånd innan tidsfristen har ut. löpt Medan beskrivningen av det straffbara beträffande högstpris och stoppris i visst avseende anges vara begäran om eller mottagande av visst vederlag samt motsvarande rörande beskrivning utfästelsepris avser ett frångående av utfästelsen rör det sig här om rekvisitet höja. Det torde få antas att begreppet höja i likhet med vad som synes straffbart beträffande de övriga av dessa prisregleringsformer omfattar såväl en begäran om som ett mottagande av vederlag liksom även saluhållande till visst pris oberoende av avslut.

Vid beräkningen av tidsfristens slut liksom i övrigt kan också andra frågor Hit uppkoma. hör hur man skall se på situationen att avtal till ett utan högre pris tillstånd träffas under fristen men med leverans efter dess utgång. Det synes få antas att detta är en enligt PL otillåten handling. En annan fråga är den huruvida fristen kan anses börja löpa när anmälan om prishöjning sker men utan att skäl för denna anges. Med hänsyn till lagtextens torde så utformning icke vara fallet. Har åter skäl men dessa är

angetts ofull-

ständiga tål det att diskuteras vad som är PL:s innebörd. För äldre rätts vidkommande har det i litteraturen ansetts att en tidigare bestämmelse med frist om en vecka torde ha haft den innebörden att väntetiden inte skulle räknas med

utgångspunkt i en ofullständig anmälan.])

Tyåe Dahlins m.fl.anförda arbete, s. 37.

500 6 SOU 1931:41 Bilaga

Vad som här har redovisats rörande vissa materiella föreskrifter och därtill knutna straffbestämmelser i PL antyder att det kan vara önskvärt att vid en översyn av lagen huruvida det är möjligt att förenkla reglerna. I vart pröva fall kan det vara lämpligt att nå en högre grad av överensstämmelse mellan kriterierna i de skilda paragraferna. Här liksom i övrigt gäller vidare att det synes vara ändamålsenligt att skapa fylligare förarbeten till vad som skall vara gällande bestämmelser.

I PL:s föreskrifter anges i allmänhet inte vilken räckvidd lagen har i territoriellt avseende. Ett undantag är l § tredje stycket PL som rör de tidigare nämnda fredstidsförutför att sätta lagen i tillämpning. Det fordras sättningarna därvidlag att det har uppkommit fara för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde. Trots att någon territoriell begränsning inte görs i övrigt i PL torde det få förutsättas att lagen i princip inte är avsedd att vid försäljning direkt på export. Inte tillämpas heller torde den svenska lagstiftningen ha räckvidd som täcker det utländska säljare tar ut av svenska impris portörer.

4.2 Frågan om marginalreglering

Bakgrund

Med handelsmarginal avses den skillnad mellan en återföroch försäljningspris som avser att täcka säljares inköpsåterförsäljarens kostnader och vinst. Handelsmarginalen utexklusive moms, dvs. som skillnaden mellan trycks vanligen försäljningspriset (exkl. moms) och inköpspriset (exkl. moms). Det faktiska som handlaren måste lägga på det faktiska pålägg moms) för att uppnå det pris som konsumeninköpspriset (inkl. ten betalar inkluderar således även moms på handelsmarginalen.

sätten att beräkna det slutliga försäljnings- De vanligaste är genom respektive prgcgntu;

priset §,k,_kronor-Åörespålägg

sou 1981:41 Bilaga 6 501

/örespålägg avses att ett visst, till beloppet fastställt pålägg appliceras på inköpspriset (exkl. moms). Handelsmarginalen (exkl. i kronor moms) räknad och ören förblir detta enligt system således oförändrad vid eventuella

leverantörsprisändringar. Däremot kan givetvis

kronor-/örespålägget ändras om återförsäljaren finner detta motiverat med hänsyn till behov av kostnadstäckning eller ökad vinst.

Procentuella pålägg innebär att återförsäljaren beräknar sitt försäljningspris genom att multiplicera inköpspriset med ett s.k. omräkningstal. Detta innebär att handelsmarginalen översatt i kronor och ören - ökar vid leverantörsprishöjningar.

Äldre förarbetsuttglanden samtjlutsgtser

mm.

Till belysning av frågan huruvida prisreglering får avse marginaler i stället för det totala bör priset redovisas det följande.

I den tidigare prisregleringslagstiftningen användes till en

början begreppen normalpris och maximipris. Den principiella skillnaden mellan dem var att under vissa förutsättningar normalpriset kunde medan maximipriset

överskridas, var abs0lut.1)

År 1941 föreslogs (prop. l94l:2l7 s. 41) i fråga om normalpris den ändringen i förhållande till då gällande prisregleringslag (1939:838) att fastställt vid straffannormalpris svar inte fick utan tillstånd överskridas.

I det förslag av priskontrollnämnden som låg till grund för

i) .Jfr Dahlins m.fl. anförda arbete s. 45.

502 Bilaga 6

bl.a. l94l:2l7 s. 40 ändringen uttalades följande (prop.

0.f.):

vara möjligt att tillämpa nor- Det bör enligt nämndens mening även i fall, där med hänsyn till en malprisbestämmelsen i sorter och kvaliteter en mycket stark differentiering av normalpris icke är lämplig eller möjlig. fixering i detalj

I sådana fall bör prissättningen kunna bindas genom fast-

som t.ex. i form av ett fixeställandet av en normalkalkyl, binder försäljningspriset inrat tillägg till fabrikspriset på råvaror och om handeln, eller som alltefter prisläget

löner noga angivet sätt fixerar prissättningen. på ett

uttalade bl.a.: Departementschefen

den från vissa håll ifrågasatta sammansmältningen Beträffande

av normalpris och maximipris till en gemensam prisreglerings-

till en början anmärka, att dessa prisformer form vill jag och att anledning i kunna fylla i viss mån skilda uppgifter

fall saknas att frånhända sig de anpassningsmöjligheter

vart som ett bibehållande av båda prisformerna erbjuder.

av vad priskontrollnämnden anfört angående möjlig- I anledning fastställa en norheten att reglera prissättningen genom att framhålla, att något direkt hinder malkalkyl, vill jag endast

icke synes mig föreligga. Spörsmot en sådan prissättning skall angivas torde emellertid målet på vad sätt normalpriset för bedömande från fall till fall. få bli föremål

av en

År l942 utfärdades efter förslag priskontrollnämnden

Denna grundades i väsentny prisregleringslag (l942:459).

Att en ny lag antogs motive-

liga delar på den förutvarande.

av de ändringar och tillägg som skedde. rades med omfattningen

års angivna nor- I fråga om det i 3 § l94l prisregleringslag

endast den ändringen att 3 § kunde malprisförfarandet gjordes

bara om viss förnödenhet utan också tillämpas, inte i fråga

vid utförandet av vissa tjänster. Om maximiprisbestämmelsen

uttalade (prop.-1942:337 s. 25) departementschefen:

under den tid, prisregleringslagen därefter Erfarenheterna torde emellertid hava visat, att efter varit i tillämpning,

av det nya normalprisbegreppet maximipriset tillskapandet att fylla. Med hänsyn härtill icke längre har någon funktion bibehålla ett stadgande, som och då man icke bör i lagen

sou 1931:41 6 503 Bilaga

icke kan väntas bliva ti11ämpat, att maximiti11styrker jag prisbestämme1sen utgår ur 1agen.

Vad departementschefen hade ti11styrkt fö1jdes vid 1agstiftningen.

Är 1943 skedde om fortsatt genom 1ag (1943:308) gi1tighet av prisreg1erings1agen (1942:459) på f1era punkter betyde1sefu11a ändringar. Dock berördes inte bestämme1sen om n0rma1pris, intagen i 3 § sistnämnda 1ag, av ändringarna. Dessa innebar i sin såvitt tur, här är av intresse, att då infördes den bestämme1se om stoppris som i a11t väsent1igt kvarstår i nuvarande 1ag. Tidigare hade endast funnits en form av för1ängt förhandsanmä1ningsförfarande. I fråga om innebörden av prisst0ppsbestämme1sen, som hade föres1agits av priskontr011nämnden, anförde denna b1.a. (prop. 1943:240

S. 23):

Det bör jämvä1 framhållas, att hinder icke 1ärer möta att en- 1igt bestämme1serna i ifrågavarande för 1agrum sätta prisstopp de i ett pris ingående de1arna, så att exempe1vis en ti11verkare icke får vid sin ka1ky1ering av priset å en produkt utgå från högre arbets1öner materia1priser, e11er margina1er än dem som han vid tidpunkten för prisstoppets införande räknat med för samma e11er 1iknande s1ags vara. Margina1erna sk01a därvid räknas abs01ut, dvs. i kronor e11er ören.

Departementschefen fann det nödvändigt att sjä1va prisstoppbegreppet gavs annan innebörd än som då gä11de samt ansåg att nämndens därvid förs1ag i princip torde böra godtas. Däremot gjorde han inte något utta1ande som nämnden i på den punkt det nyss återgivna anförandet hade aktua1iserat.

År 1945 gjordes på nytt ändringar i 1942 års prisreg1erings-

1ag, också nu på initiativ av prisk0ntro11nämnden. Såvitt här är i fråga skedde dock ingen ändring i förhå11ande ti11

bestämme1serna om stoppris och norma1pris. Nämnden utta1ade förutom annat att en fortsatt stat1ig prisk0ntro11 b1ev nödvändig under övergångstiden ti11 fredshushå11ning, b1.a. för att hindra sådant som kunde komma att verka i hög grad

504 Bilaga 6

Ytterligare anförde bromsande på prissänkningsprocessen.

nämnden (prop. l945:l7 s. 37):

som torde kunna tillämpas i En form av normalprisreglering, än för närvarande, är fastställandet av större omfattning regleras härvid efter viss normalkalkyler. Prissättningen för omkostnader, fabrikation eller formel och marginaler försäljning fastläggs som normalpris.

för och gross- och detaljhandeln Man kan sålunda importhandeln att procentuella eller absoluta marginafastställa, gällande viss formel beräknat mellanting) skola tilller (eller efter Denna regel bör dock lämpas på senaste återanskaffningspris. utan vidare individuellt. I annat i allmänhet icke tillämpas kanske icke att stimufall konmer vederbörande företagare till I varje fall måste man tänka sig leras billiga inköp. då t.ex. enstaka lyckats få in möjligheten att, importörer lämna dispens från skyldigheten att sänka en vara billigt, skall sänkas, vilket får bero på om återpriset. Om priset kan tänkas ske till det nya anskaffning i större omfattning bör detta ske generellt, så att de initiativlägre priset, ha en relativ fördel av sin inrika företagarna åtminstone

sats.

i viss utsträckning till- Normalkalkylmetoden kan sannolikt även gentemot fabrikanter. Nämnden har så pass riklämpas att det i regel bör vara relativt haltigt kalkylmaterial, sänkas i överensstämmelse lätt att kontrollera, om priserna sänkta och bränsle. I den mån med t.ex. priser på råmaterial äro nödvändiga och normalkalkylingrepp i prisbildningen bör nämnden ha möjlighet att fastställa metoden är lämplig sätt, att kompensation för evenen normalkalkyl på sådant kostnader av annan art, t.ex. tuellt samtidigt stegrade

löner, icke ges.

om vad Diskussion kan utan tvivel i många situationer uppstå I tveksamma fall få företagarna som är återanskaffningspris. hos nämnden inhämta besked därom. För genom förfrågningar kan man även tänka sig, att nämnden från vissa stapelvaror tid till tid offentligen meddelar de priser, som företagen

ha att lägga till grund för sina kalkyler.

Departementschefen anförde (s. 46-47) på denna punkt:

av normalkalkyler Normalprisreglering genom fastställande uttalat, kunna vinna ökad

torde, såsom priskontrollnämnden

under Livsmedelskommissio-

användning prissänkningsperioden.

då normalkalkylen anknyter till nen har beträffande de fall, funnit det önskvärt att det pris, återanskaffningspriset, som skall till grund för kalkylen, fortlöpande angives läggas Ett förfaringssätt torde även av priskontrollnämnden. dylikt särskilt i sådana fall, då enligt min mening vara önskvärt

SOU 1981241 Bilaga 6

inköpspriset är mycket växlande. Är åter inköpspriset mera enhetligt torde försäljningspriset böra automatiskt följa återanskaffningspriset, eftersom under en prissänkningsperiod fördelarna med normalkalkylmetoden bättre därigenom komma till sin rätt. På sätt priskontrollnämnden uttalat, bör emellertid dispens från att sänka skyldigheten försäljningspriset kunna medgivas, därest viss importör lyckats få in ett varuparti särskilt billigt.

I de fall då normalkalkyler fastställas för företagare torde, i den mån så befinnes erforderligt och lämpligt, kalkylen kunna anknytas till råvaru- och bränslekostnaderna m.m. utan samtidigt hänsynstagande till mindre förändringar i lönekostnaderna.

Prisregleringslagen av år l942 ersattes år l947 av en ny

prisregleringslag (1947:303). Därvid gjordes på förslag av

priskontrollnämnden en rad regeländringar i förhållande till

vad som hade gällt tidigare men dock inte på någon punkt som

här är av intresse. Det kan tilläggas att nämnden i visst

sammanhang uttalade (prop. l947:257 s. 23) att man vid nor-

malprisreglering kunde gå fram endast på två vägar, antingen

genom att bestämma ett fixt pris eller binda genom att priset

genom en kalkylmetod.

Genom lag (l948:408) år l948 skedde viss ytterligare ändring

i prisregleringslagen (1947:303). Ändringen saknar betydelse

i detta sammanhang.

Är l955 lämnade l954 års priskontrollutredning i betänkandet

(SOU l955:45) Konkurrens och priser förslag till ny allmän

prisregleringslag, avsedd för extraordinära förhållanden. Ut-

redningen uttalade bl.a. följande (s. ll5):

Vid ett ingripande i prisreglerande det syfte ligger närmast till hands att granska särskilda arprissättningen för_de tiklar, som föres i marknaden, och på grundval av det resultat, som därvid framkommer, fastställa för dessa. normalpris Detta förfaringssätt bjuder såväl ur det allmännassom ur den enskilde företagarens synpunkt vissa fördelar framför andra metoder att genomföra en prisreglering, även om det i många fall är förenat onekligen med tillämpningssvårigheter. Pristypen normalpris kan därför knappast avvaras utan bör bibehållas i den tilltänkta beredskapslagstiftningen. Utredningen anser dock att själva helt beteckningen normalpris ej

506 Büagaö

vad som härmed åsyftas utan föreslår, att den utbytes täcker

mot den mera talande benämningen ”högstpris”.

så varierande, att det Inom många områden är prissättningen endast med svårighet där tillämpa en beicke eller går att stämmelse om högstpris. En och samma förnödenhet eller tjänst

kan betinga olika pris inom skilda orter i riket, och denna

härrör oftast icke blott ur tillfälligheter utan prissättning rot i förhållanden, som kräver det största beaktande har sin vid en prisreglering. Olikheter i prissättningen kan bero t.ex. av service, som företagen lämnar sina kunder, elpå den grad viss förnödenhet eller tjänst erbjudes i olika anler på att kvaliteter. De nu anförda exemplen torde till tal former eller är ogörligt att en fullo visa, att det i praktiken genomföra

enbart genom att fastställa högstpriser på de prisreglering förnödenheter och tjänster, som föres i marknaden. Möjlighet

finnas att regleringen efter mera måste därjämte genomföra så att prismyndigheten åtminstone i någon generella linjer, befrias från uppgiften att sätta ett särskilt pris omfattning vara eller tjänst. Detta syfte nås för närvarande på varje om prisstopp, vilka såsom nyss nämnts genom bestämmelserna att generellt åses vid läget en viss dag innebär, priserna men att har möjlighet att medge avvikelser. prismyndigheten som benämnes får därför betecknas Även den pristyp, stoppris, såsom oundgänglig i en blivande beredskapslagstiftning.

anförde (prop. l956:l47 s. 69 o.f.): Departementschefen

formerna för överensstämmer den Vad beträffar prisreglering med nu gällande Prislåsföreslagna lagen i princip regler. av fastställda priser och ning skall ske genom skilda typer till bestämmelserna härom anknyter stadganden, som åsyftar över marknaden, som förutsättes för att skapa den kontroll att effektiva prisingripanden skall kunna göras.

de direkta innebär de sak- Vad först gäller prisingripandena förslag i huvudsak en översyn av de nuvarande reglerkunnigas har uppnåtts. Förslaget upptar såna, Betydande förenklingar lunda endast två av normerat pris, högstpris och stopptyper avser att pris, mot ett flertal i nu gällande lag. Högstpris normalpris. Stoppriset har diersätta den nuvarande pristypen

rekt övertagits från nu gällande lag.

förordade att lagen utformades så att de Departementschefen

stoppris kom till användföreslagna pristypernahögstprisoch

Detta innebar bl.a. att den då förekommande bestämmelning.

inte fick någon motsvarighet i PL. I sen om utfästelsepris

till föreskriften om högstpris i 2 § specialmotiveringen

nämnda lag anförde departementschefen i propositionen

sou 1981:41 507 Bilaga 6

(l956:l47 s. 74):

Denna paragraf, som innehåller de närmare bestämmelserna om högstpris, ansluter nära till det i 3 § gällande prisregleringslag förekommande stadgandet om normalpris. Skillnaden består - förutom i den ändrade - blott att benämningen däri, det i nuvarande lagtext nyttjade ordet icke företagare längre begagnas såsom beteckning för den vilken utför tjänst åt annan. anser väl Beteckningen högstpris jag vald och bättre än normalpris ägnad att uttrycka prisformens funktion.

Vidare uttalades i specialmotiveringen till bestämmelsen om

stoppris i 3 § bl.a. följande:

De i förslaget upptagna bestämmelserna om stoppris överensstämmer därför i allt väsentligt med motsvarande i regler 6 § gällande prisregleringslag. Jämkningarna i bestämmelsernas ordalydelse har i huvudsak till syfte att åstadkomma viss formell överensstämmelse med straffbestämmelserna i l0 § av förslaget. Vidare har, av skäl som anförts vid 2 §, den i nuvarande lag nyttjade termen företagare ersatts med annat uttryck.

Ytterligare ändringar av gällande prisregleringslag skedde år

l973. Som underlag fanns då bl.a. en inom handelsdepartementet

upprättad promemoria (Ds H l972:4) samt remissyttrandena över

den. Förutom annat återinfördes prisregleringsformerna ut-

fästelsepris och förhandsanmälningsförfarande. Mot denna bak-

grund bör något redovisas deras förhistoria.

Bestämmelsen om utfästelsepris leder sitt till ursprung lagstiftning under åren l9l4-l9l8. I lagen den 30 april l9l8 om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m.m. fanns den intagen i 5 §. År l939 fördes den in i 5 § maximiprislagen (l939:349). Dess närmare innebörd berördes därvid inte (se prop. l939:289 s. 29). Senare togs en liknande bestämmelse in i 7 § prisregleringslagen (l94l 370) utan närmare kommentar (se prop. l94l:2l7 s. 50). Utan saklig fick ändring den en något annorlunda vid avfattning inplacering i 3 § prisregleringslagen (l942:459), prop. l942:337 s. 27. Ytterligare en ändring

skedde genom lagen5l945:203) om fortsatt

giltighet av prisregleringslagen (l942:259), prop. l945:l7 s. 58-60. Utan omvandling fördes bestämmelsen om utfästelsepris senare in i 4 § prisregleringslagen (l947:303), prop. l947:257.

508 Bilaga 6

förarbetena vägledning i frågan huru- De nu berörda ger inte

vida bedömdes kunna användas beträffande utfästelsepris

marginaler. På förslag av 1954 års priskontrollutredning

bestämmelsen år 1956, b1.a. för att förenkla lagslopades

stiftningen (se prop. 1956:147 s. 65 och 69).

åter tillkom ursprungligen i Förhandsanmälningsförfarandet 1941 års prisregleringslag (1941:370). I 2 § första stycket

bl.a. att det kunde föreskrivas att den som yrkesangavs sålde viss förnödenhet inte fick utan tillstånd höja mässigt förrän en vecka förflutit från det han förnödenhetens pris med anmälan om den tillärnade prishöjningen och inkommit skälen därtill. Hade anmälan inkommit kunde, om särskilda

skäl tiden utsträckas till en månad. Bestämmelsen förelåg, fördes utan ändring in i nästföljande författning, pris- Vid ändringen påföljande år regleringslagen (1942:459). erhöll den utan närmare motivering (se prop.l943: (1943:308) den lydelsen att föreskrift kunde gå ut på att 240 s. 33-34) en vecka innan av priset var avsedd att vidtagas minst höjning och skälen därtill. I anmäla den tillärnade prishöjningen gavs bestämmelsen inte någon prisregleringslagen (1947:303) enär den bedömdes vara obehövlig (se prop. motsvarighet, - 1947:257 s. 25).

förarbetena i Inte heller de nu berörda ger någon vägledning

frågan om marginalreglering.

till 1973 års ändring uttalas (prop. 1973:58 I förarbetena

om uts. 37) att bestämmelsen i 3 a § prisregleringslagen

i huvudsak hade utformats efter mönster av 4 § fästelsepris

Vidare återgavs i 1947 års prisregleringslag (1947:303).

ett uttalande av konsumentverket att enligt dess (s. 30 o.f.)

borde överenskommelse kunna gälla hela prispolitiken mening

inom en bransch eller ett enskilt företag och inte endast

om högsta pris eller ordningen för försäljning. frågan borde i samband därmed kunna träffas om kalöverenskommelser

då man därigenom kunde framkyleringsregler, ansåg verket,

vid sänkning av inköpspriser eller tvinga prissänkningar

taxor och avgifter. Länsstyrelsen i Östergötlands offentliga

om inte borde ändras så län ifrågasatte prisregleringslagen

att därav klart framgick att den även möjliggör marginal-

som särskilt för varugrupper med starkt skiftande stopp,

varusortiment kunna vara en lämplig form av reglering. syntes

sou 1981:41 Bilaga 6 509

Departementschefen uttalade (s. 38):

I konsumentverkets remissyttrande har anförts att överenskom-

melse som avses i denna paragraf bör kunna gälla hela prispolitiken i en bransch eller ett företag och även kalkyleringsregler. Med hänsyn till lagändringarnas begränsade syfte vill

jag dock inte förorda en sådan utformning av bestämmelsen.

I fråga om förhandsanmälningsförfarandet gjordes inte uttalan-

den som belyser marginalfrågan.

Utöver de redovisade förarbetena är i sammanhanget av intresse

vissa uttalanden i den förut berörda Där anlagkommentaren.

förs, med sikte år 1945,

på läget följande.”

När man talar om stoppris, tänker man troligen först och främst på det så att säga utåt och inte synliga priset på de olika kostnadsposter, som ingår däri. Hinder torde emellertid icke möta att föreskriva med avseende prisstopp jämväl å nämnda poster, så att exempelvis en producent icke får vid

sin kalkylering av priset å en viss förnödenhet räkna med högre materialpriser, arbetslöner eller marginaler än han tidigare beräknat för samma eller liknande förnödenhet. slags Denna metod är den enda framkomliga, då det gäller t.ex.

vissa beställningsarbeten, som - ehuru av samma slag - förete så stora skiljaktigheter i utförandet, att något standardpris icke kan âsättas desamma. Såsom exempel härpå kan nämnas sådana husbyggen, som icke utföras efter standardmodell. Vad som

nedan sägs om stoppris bör således även gälla om nämnda stopp-

kalkyl.

Utformningen av ett normalpris2›

kan ske på olika sätt. Främst ifrågakommer metoden med ett exakt till beloppet angivet pris. Den är speciellt lämplig, då föremålet för är prisregleringen av en bestämd standard. I vissa fall förutsätter metoden, att särskilda kvalitetsbestämmelser vilka skola utfärdas, fyllas för att skall normalpriset få uttagas, eller att klassificering sker av olika förekommande kvaliteter med olika höga normalpris för var och en av dem. I sistnämnda fall kunna

till beloppet exakta fastställas för normalpriser varje kvalitet, eller också kan dylikt fastställas for den pris bästa kvaliteten och priserna för övriga kvaliteter bestämmas genom fastställande av ett visst procentuellt reduktions-

1) . . Dahlins m.fl. anforda arbete, s. 37 och 45.

2)Motsvarar nuvarande högstpris.

510 Büagaö

tal. Det är härvid av betydelse, att en särskild uppsamlingsgrupp inrättas för sådana sorter, vars kvalitet är svårbestämbar. Då en mycket stark differentiering i sorter eller kvaliteter förefinnes, är stundom en fixering i detalj av normalpriset icke lämplig eller möjlig. I sådana fall kan prissättningen bindas genom fastställandet av en mer eller mindre fullständig normalkalkyl. Härvid kan exempelvis en viss normalmarginal fixeras, antingen i form av ett pålägg å ett visst grundpris, t.ex. ett importpris, beräknat cif svensk hamn, eller såsom en rabatt å utförsäljningspriset, eller också kan en viss formel fastställas för beräkning av olika kostnadselement. såsom råmaterial, distributionskostnader och löner.

I fråga om bedömningen av vad som sålunda har förekommit kan sägas följande.

När det först gäller får uttalandet i den berörda

högstpriset

lagkommentaren ett stöd i vad departementschefen anförde år 1941 (prop. 1941:217 s. 40 o.f.). Anförandet måste rimligen ges den innebörden att det var ett lämplighetsavgörande huruvida normalpris skulle anges genom normalkalkyl.

Mot denna bakgrund synes det finnas fog att tolka 1941 års lagstiftning i fråga om normalpris så att detta i princip kunde bestämmas i vart fall i två former. Den ena innebar ett - - i kronor och ören fastställt uppåt orörligt högsta pris som visst led fick utta. Den andra bestod i någon form av marginalreglering som betog ett säljled möjlighet att för en bestämd vara över viss högsta gräns höja den marginal som beräknades på kostnaderna. Det högsta priset var därigenom rörligt eftersom kostnadsökningar kunde få tas ut - vilket inte var fallet i fråga om ett i pengar bestämt högsta pris. Från det prisreglerade ledets sida innebär dock marginalregleringen dels att rådighet saknades över marginalens storlek, dels också att minskade eller ökade anskaffningskostnader slog igenom vid vidareförsäljningen.

Lagstiftningen år 1942 synes inte kunna anses ha inneburit någon ändring i fråga om den i 1941 års förarbeten uttryckligt erkända rätten att - inom ramen för vad som var lämp-

Bilaga 6 511

- 1igt reg1era prissättningen genom n0rma1ka1ky1.

År 1943 gjordes i 1942 års prisreg1erings1ag endast ändringar som inte berörde norma1prisförfarandet.

Att den här redovisade t01kningen av 1941 års 1agstiftning - och innebörden av därefter gjorda ändringar synes sak1igt

vä1grundad bestyrks ytter1igare av vad departementschefen

a11mänt utta1ade vid 1945 års 1agstiftning om norma1prisreg1ering genom faststä11ande av n0rma1ka1ky1er.

Inte he11er den nya prisreg1erings1agen år 1947 kan rim1igen sägas innebära att man - såvitt nu är av intresse gjorde någon ändring i förhå11ande ti11 vad som dessförinnan på denna punkt hade varit gä11ande rätts innebörd. Ti11 denna s1utsats 1eder, förutom verkstä11da också ändringars karaktär, priskontr011nämndens i propositionen (1947:257 s. 23) återgivna utta1ande om norma1prisreg1ering i två formcr, antingen fixt pris e11er bindning av priset genom en ka1ky1metod.

Ändringen år 1948 berör inte frågan om norma1prisreg1ering. Vidare kan erinras om vissa föreskrifter rörande n0rma1priser i form av b1.a. deta1jhande1smargina1er som statens prisk0ntr011nämnd utfärdade år 1948.

Bestämme1serna finns intagna i nämndens medde1ande nr 1064 om högsta priser å måttbestä11d konfektion, 1önk0nfekti0n och måttbestä11d 1önk0nfektion. Samt1iga priser var med stöd av Kung1. Majrts bemyndigande den 28 februari 1947 faststä11da såsom norma1priser. för a11 konfektion N0rma1priset av y11etyp bestämdes i fråga om deta1jhande1n i form av margina1. Därvid angavs för ski1da varus1ag gä11ande procentsatser, vi1ka sku11e utgöra deta1jhande1ns orabatterade på1ägg på det fabrikspriset.

När det sedan s1ut1igen gä11er nuvarande 1ag framgår med a11 tyd1ighet av förarbetena att det därvid införda högstprisför-

512 Bilaga 6

farandet i sak endast avsågs ha den innebörden att normalprisnamn. Av detta följer med betraktande av omregleringen bytte ständigheterna att vad som dittills hade utgjort gällande rätt naturligen kan antagas ligga till grund också för nämnda förfarande.

Med den teknik som användes vid lagstiftningen år l956 är det nödtvunget - ehuru otillfredsställande - att tolka lagens innebörd med ledning av den tidigare lagstiftningen. En sådan tolkning ger mot bakgrund av det anförda stöd för uppfattatt fastställande av högstpris på en viss vara eller ningen tjänst enligt 2 § PL kan ske i form av normalkalkyl (marginalreglering), när så är lämpligt.

är läget mer oklart. Som har

I fråga om stopprisförfarandet

framhållits tidigare kom bestämmelsen till år l943 på förslag erinrade om möjligheten att av priskontrollnämnden som bl.a. sätta prisstopp i fråga om kalkylering (marginaler). Departementschefen, som ansåg att nämndens förslag till bestämmelse inte Nåi princip borde godtas, uttalade sig på denna punkt. gon praxis som är vägledande i dag synes inte föreligga.

De tidigare återgivna uttalandena i en lagkommentar i fråga m.m. sluter nära an till vad om stoppris avseende kalkylering nämnden sålunda hade anfört. Något uttryckligt stöd har dessa uttalanden dock inte i lagstiftningens förarbeten. Å andra sidan kan frågan inte ha lämnats obeaktad vid beredningen av lagstiftningsärendet år l943, eftersom nämndens förslag till för lagstiftningen och dess uttalande om låg underlag rörande har återgivits i l943 års propoprisstopp kalkylering sition. Till detta kommer att det framstår som oegentligt att en på avvikande

ge åt stopprisregelns prisbegrepp denna punkt

tolkning än vad som får antas gälla beträffande högstprisföreskriften. För en sådan avvikelse borde under förhandenvarande finnas ett uttalat stöd i l943 års omständigheter förarbeten. Men ett sådant saknas, som har framgått av det anförda.

Bilaga 6 513

Mot denna bakgrund får ledning hämtas i lagens och funksyfte tionssätt. I äldre förarbeten har (jfr 4.4) betonats dess karaktär av fullmaktslag, som alltså för anger yttergränser vad som får i fråga tillämpas om myndighetsutövning mot enskilda. Härvid får man inte än vad som behövs för gå längre att upprätthålla vad lagen vill uppnå. PL medger på denna punkt att säljare vid straffansvar att inte åläggs gå utöver visst pris. Meddelas inte för dispens kostnadsökningar drabbas alltså berörda företag som inte får höja priset. Med hänsyn till detta får det sägas i sakens natur att ligga när det framstår som tillräckligt från - det priskontrollsynpunkt måste vara möjligt att begränsa till tvånget en låsning av säljarnas marginaler. Därmed binds endast att öka möjligheten vinsten. När återanskaffningskostnaden är det dock stiger vid en marginalreglering i princip möjligt att som kompensation höja priset i den mån som följer av att underlaget för marginaluttaget har vuxit i kronor räknat.

Den nu berörda tolkningen synes inte blott och förnaturlig enlig med rättssäkerheten. Därmed undviks också en inkonsekvens som inte kan ha varit avsedd, att nämligen samspelande regler om högstpris och stoppris på identiska punkter ges stridiga tolkningar.

Läget kan vara något mer osäkert beträffande de âr l973 införda bestämmelserna om utfästelsepris och förhandsanmälan. Här får erinras om departementschefens uttalande nämnda är rörande kalkylering i samband med överenskommelse om hela prispolitiken i en bransch eller ett enskilt - som företag föremål för utfästelse. Han ville inte förorda en sådan utformning av bestämmelsen, med hänsyn till lagändringarnas begränsade syfte. Därvid kan det ha framstätt som opåkallat att i fråga om isolerade bestämmelser - låta det komma till uttryck i lagtexten vad som kan vara generellt tillämpbart inom det regelsystem i vilket dessa bestämmelser infogades. Av betydelse för bedömningen är också att föreskrifterna .om utfästelsepris och förhandsanmälan inte rim-

6 514 Bilaga

ligen kan antagas böra tolkas så att den givna yttre formen måste framtvinga en mer långtgående prislåsning än som är i sig påkallat från allmän synpunkt. Rätt goda skäl talar därför för ståndpunkten att nämnda priskontrollformer kan i sama mån som högstpris och stoppris avse marginaler vid tillämpning av PL.

4.2.3 Missa tekniska_frågp:_vig margihalreglgring

Vid en översyn av PL synes det vara påkallat att närmare vad som bör gälla i fråga om marginalreglering. Om överväga blir att marginalreglering skall kunna förebedömningen komma finns det vidare åtskilliga tekniska frågor att ta till. Några av dessa skall antydas här. ställning

huruvida räknad i Man kan exempelvis fråga sig marginalen kronor och ören skall vid marginalprisstopp beräknas med i det faktiska inköpspriset för varje berört utgångspunkt exemplar av varan eller från det senast tillämpade inköpspriset för varuvarianten i fråga.

Den förra av dessa principer skulle innebära att företaget i allmänhet fick till en början räkna fram vilken marginal som föreligger på olika delar av dess inneliggande lager. Inköpspriserna ändras ju många gånger från ett inköpstillfälle till ett annat. Försäljningspriset vid en viss tiddäremot är vanligen detsamma, oavsett om det berörda punkt ingått i en tidigare leverans - som kan ha varuexemplaret haft ett annat inköpspris än de senast inköpta exemplaren eller en senare. Från praktisk synpunkt är det nämligen tänkbart att tillhandaknappast på samma försäljningsställe hålla samma produkt till olika priser. Därmed kommer man över till att vid denna beräkningsprincip säljarens totala får utgöras av ett vägt genomsnitt av de sålunda marginal framräknade marginalerna för olika partier av den av margiberörda varan. Den på detta sätt framräknade nalregleringen stoppmarginalen blir således lika med säljarens genomsnitt-

Bilaga 6 515

liga marginal på marginalstoppdagen.

Den senare av de båda principerna för beräkning av stopp-

marginal skulle utgå från ett för enhetligt inköpspris hela det inneliggande av den berörda lagret varan, nämligen det senast tillämpade inköpspriset. Beräkningstekniskt är det givetvis enklare att fastställa stoppmarginal enligt denna metod. I tider med stigande inköpspriser ger metoden en lägre stoppmarginal på inneliggande varulager än den förra, vid sjunkande inköpspriser blir förhållandet det omvända.

Ett ytterligare alternativ - som närmast ansluter sig till den senare av de nämnda beräkningsmetoderna - är att basera

stoppmarginalberäkningen på varans återanskaffningspris. Vid

en snabb prisstegring skulle denna beräkningsmetod emeller-

tid kunna ge extrema resultat, t.ex. om

âteranskaffningspriset

översteg säljarens försäljningspris på marginalstoppsdagen så att den framräknade marginalen blev negativ.

Det anförda kan exemplifieras med några räkneexempel som visar effekterna av olika beräkningsgrunder.

Utgångspunkten är att varan säljs för 100 kr. Det inneliggande lagret härrör från fyra olika inköpstillfällen och fördelar sig med 25 % vardera på dessa inköpsposter. Inköpspriset har under perioden successivt från stigit 60 till 90 kr.

Period 1 2 3 X1 ) 2)

4 ø Återanskaffning Förs.pris 100 100 100 100 400 100 100 Marginal 40 30 20 10 1-00 25 - 10 Ink.pris 50 70 80 90 300 75 110

De varor som köpts först ger sålunda en marginal, vid försäljning för 100 kr., på 40 kr- medan marginalen på de senast inköpa varorna endast blir l0 kr. Totalt har varulagret kostat 300 kr. i inköp och värderas till försäljningspris till 1 5 . TOtclt.

Genomsnitt.

516 6 Bilaga

blir 25 kr. per sålt 400 kr. I genomsnitt marginalen antas ha fortsatt att exemplar. Inköpspriset i exemplet senaste och uppgår nu stiga efter det inköpstillfället ll0 kr. Om varor som inköps i dag fortfarande skulle till till försäljningspriset l00 kr. skulle säljaren säljas av en förlust per försålt exemplar. De drabbas på l0 kr. förutsätter att marginalstopp införts följande exemplen 4 och att fortsätter till successivt efter period inköpen under 5-8. Exemplen avses stigande inköpspriser perioderna visa vilken och vilket försäljningspris företaget marginal olika beräkningsprinciper efter period kan tillämpa enligt vid denna tidpunkt antas 8. Det inneliggande varulagret helt härröra från under perioderna 5-8. inköp

A: Genomsnittsmarginal på varje vara Exempel

På marginalstoppsdagen tillämpade företaget en genomsnitts- Det första exemplet baseras på marginal på 25 kr. per vara. att denna genomsnittsmarginal skall tillämpas på principen varje såld vara under marginalstoppet.

5 6 7 8 Z ø Period l35 l45 155 165 600 l50 Förs.pris 25 25 25 25 l00 25 Marginal ll0 l2O l30 l40 500 l25 Ink.pris

successivt har stigit under den tid Genom att inköpspriset för inneliggande varor inköptes och den stoppade marginalen varor fastställts till 25 kr. kommer enligt denna samtliga att variera från l35 beräkningsprincip försäljningspriset till förtill 165 kr. på de varor som samtidigt utbjudes

säljning.

B: Genomsnittsmarginal över sortimentet Exempel

I det andra frångås principen att en enhetlig exemplet skall på varje vara i sortimentet. stoppmarginal tillämpas

sou 1931:41 Bilaga 6 517

Företaget varierar i stä11et margina1en så att vara varje som utbjuds ti11 åsätts försäljning samma försä1jningspris. Den genomsnitt1iga marigna1en räknad på he1a sortimentet är dock - 1iksom i exempe1 A - densamma som rådde på margi-

na1stoppsdagen.

Exempe1 C: Återanskaffningsprincipen

Det tredje exemp1et baseras på återanskaffningsprincipen. Detta innebär att företaget vid beräkning av stoppmargina1en har att utgå från det återanskaffningspris för varan som gä11de på margina1st0ppsdagen. Eniigt de ovan angivna förutsättningarna var återanskaffningspriset vid denna tidpunkt 110 kr. och det ti11ämpade försäijningspriset 100 kr. Den margina1 har att företaget ti11ämpa en1igt

återanskaffningsprincipen b1ir så1edes -10 kr.

Period 5 6 7 8 Z ø Förs.pris 100 110 120 130 460 115 Marginai -10 -10 -10 -10 -40 -10 Ink.pris 110 120 130 140 500 125

Liksom i exempei A framkommer här 01ika för priser varor som samtidigt utbjuds ti11 försäijning. Återanskaffningsprincipen kan dock varieras så att företaget genom 01ika margina1 på de inneiiggande varorna uppnår samma försäijningspris och en genomsnitt1ig margina1 på -10 kr. Även om det va1da exempiet kan synas extremt ger återanskaffningsprincipen den iägsta t0ta1margina1en av de här redovisade beräkningsprinciperna vid successivt stigande inköpspriser. Vid fa11ande inköpspriser b1ir förhå11andet det motsatta.

518 Bilaga 6

Exempe1 D: Senaste inköp

I det sista exemp1et baseras st0ppmargina1en på den som uppnådes för det senaste varuinköpet per margina1 Som framgår av de iniedande förutmargina1st0ppsdagen. uppgick denna marginai ti11 10 kr. sättningarna

5 6 7 8 Z. ø Period 120 130 140 150 540 135 Förs.pris 10 10 10 10 40 10 Margina1 110 120 130 140 500 125 Ink.pris

Även denna princip kan varieras så att samma försä1jningsåsätts varor. Genom att ti11ämpa margipris påsamt1iga naien för det senast inköpta varupartiet som stoppmargiän som var na] uppnår företaget en 1ägre tota1margina1 fa11et på marginaistoppsdagen vid stigande inköpspriser. Vid fa11ande inköpspriser uppnås en högre margina1.

Vid sidan av dessa tekniska aspekter får vid en översyn att k0ntro11era efteruppmärksammas frågan om möj1igheten 1evnaden av prisreg1ering som avser margina1er.

Det får ti11äggas att diskussionen inte har tagit sikte innebörd i fråga om ski1da beräkningsmetoder på PL:s metod som vid en avvägning me11an samhä1e11er på vi1ken 1ets och enski1das intressen ter sig befogad. I princip med nuvarande utformning ett bes1ut torde 1agstiftnings innebära att varje säijare 1åses vid om margina1stopp den metod han sjäiv tiiiämpar på stoppdagen för margina1e11er annat pås1ag i samband med prissättningen på varor som företaget ti11handahå11er. Den 1ämnade red0göre1sen endast ti11 att något konkretisera praktiska syftar probiem.

Bilaga 6 519

4.3 Frågan om prisreg1ering begränsad ti11 visst e11er vissa sä1j1ed

Det kan ib1and synas ti11räck1igt att införa prisreg1ering endast i ett sä1j1ed inom produktion e11er distribution. Samtidigt bör det vara en bärande princip att inte ge prisreg1eringsåtgärder större omfattning än nödvändigt. Därför har det intresse att redovisa i vad mån PL kan tänkas medge att prisreg1ering införs endast i visst e11er vissa sä1j1ed men inte i övriga 1ed.

Om norma1pris utta1ade (prop. 1941:217 s. 42) departementschefen vid 1941 års 1agstiftning b1.a.:

Att uppdraga några a11männa reg1er för vi1ket e11er vi1ka 1ed i produktionen och distributionen, som norma1prissättningen bör avse, torde icke 1ämp1igen 1åta sig göra; avgörandet härutinnan torde få träffas från fa11 ti11 fa11 under beaktande av branschens beskaffenhet och de företee1ser på marknaden, med vi1ka man närmast vi11 komma ti11 rätta.

Vid den senare 1agstiftningen har den aktue11a frågan inte berörts i förarbetena. Å andra sidan har inte förekommit något i övrigt som antyder att ändring på denna punkt avses gä11a vid t01kningen av högstprisrege1n, numera intagen i 2 § a11männa prisreg1erings1agen (1956:236). Därför och med beaktande av 1agens syfte och funktionssätt finns det grund för antagande att bes1ut om högstpris 1ag1igen kan begränsas ti11 visst e11er vissa 1ed inom produktionen e11er distributionen. Här bör också hänvisas ti11 vad som utta1as i det fö1jande.

Beträffande st0pprisbestämme1sen, som ti11k0m år 1943, krävs, - för ett k1ar1äggande av möj1igheten att begränsa ti11- 1ämpningen ti11 visst e11er vissa 1ed - att man beaktar vad som gä11de före år 1943.

520 Bilaga 6

Vid år 1941 på förs1ag av pris-

1agstiftningen ti11k0m

k0ntro11nämnden den förut nämnda bestämme1sen i 2 § första

Bestämme1sen innestycket prisreg1erings1agen (1941:370). bar att - efter särski1t bes1ut - den som yrkesmässigt

förnödenhet inte fick utan ti11stånd höja förså1de viss förrän en vecka förf1utit från det han nödenhetens pris prishöjningen och inkommit med anmä1an om den ti11ärnade

skä1en därti11.

ti11 anförde (prop. 1941:217 I motiveringen förs1aget av de befogenheter som s. 32) nämnden att ti11ämpandet

kunde differentieras a11t efter behov. föres10gs givetvis

Föreskrift om anmä1ningssky1dighet kunde, en1igt nämnden,

av en vara, i i ett fa11 få gä11a endast producenterna

ett annat fa11 grossisterna. Frågan uppmärksammades

vid remissbehand1ingen. Departementschefen ytter1igare

utta1ade (s. 35) på denna punkt.

i sakens att bestämme1serna i förevaran- Det 1igger natur, de paragraf - vi1ket för övrigt gä11er he1a prisreg1e- - måste ti11ämpas med a11 urski1jning och sårings1agen beträffande andra varor 1unda inte bringas i ti11ämpning än dem, för vi1ka e11er andra 1ed av varuförmed1ingen bestämme1serna anses erforder1iga och kunna ti11ämpas. omfattar förs1aget eme11ertid förnödenheter Principie11t - ehuru bestämme1serna i praktiken torde av a11a s1ag beträffande för befo1kfinna användning huvudsak1igen e11er produktionen viktigare varor samt gä11er ningen a11a 1ed av den yrkesmässiga försä1jningen.

- i samband med punktvisa ändringar i sak Ar 1942 infördes

av tidigare reg1er - en ny prisreg1erings1ag (1942:459).

och prisstopp viss tid efter anmä1an I fråga om n0rma1pris

som här kan ha betyde1se. Av skedde inte någon ändring

är vidare att när år 1942 en bestämme1se om utfäste1vikt

form departementschefen anförde sepris gavs mer s1ut1ig hinder inte torde före- (prop. 1942:337 s. 27) att något

å viss vara efter 01ika metoder 1igga att reg1era priset

för ski1da 1ed av omsättningen. Vad departementschefen

ovan får därför hade utta1at år 1941 och som har återgetts

sou 1981:41 351484 6 521

antas gälla också vid av l942 års tolkningen lag.

När år l943 på förslag av priskontrollnämnden en bestämmelse om prisstopp infördes, slopades den skyldighet att inte höja priset som dittills var förbunden med anmälningsförfarandet. Skyldighet att göra anmälan en vecka före prishöjning infördes dock.

Nämndens ändringsförslag grundades enligt vad som framgår av förarbetena l943:240 (prop. s. 22 0.f.) dels på att den tidrymd under vilkeh prisstoppet kunde verka måste anses vara för kort och att det krävdes en möjlighet till permanent prisstopp. Dels fanns nämnden vissa enligt tekniska brister i dittillsvarande lagstiftning. Dessa brister saknar intresse i det nu aktuella sammanhanget.

Departementschefen fann (s. 29) att nämndens i förslag princip borde godtas och att sålunde borde prisstoppet innebära ett förbud att höja över priset tidigare tillämpad eller eljest gällande nivå samt borde kunna fortbestâ under en längre tidsperiod.

I förarbetena till l943 års berörs lagstiftning inte i någon form frågan huruvida det nya stopprisförfarandet - i likhet med förutvarande viss prisstopp tid efter anmälan - kunde begränsas till visst eller vissa led.

Lagstiftningen år l943 skedde i form av ändringar i 1942 års lag. Vad som därvid har förekommit ger inte fog för att i fråga antagande om stoppris endast beträffande visst eller vissa led någon ändring har varit avsedd beträffande vad som departementschefen år l94l hade uttalat gällde hela den dåvarande prisregleringslagen: Bestämmelserna fick inte i tillbringas lämpning beträffande andra led av varuförmedlingen än dem, för vilka bestämmelserna ansågs erforderliga.

522 Büagaö

Denna s1utsats framstår som än mer berättigad när man

beaktar det i att en ram1agstiftning inte natur1iga form kräva att tvångskan på grund av sin yttre antagas måste göras mer vidsträckta än som behövs ingripanden för att uppnå 1agens syfte.

har frågan inte berörts i för- Vid senare 1agstiftning arbetena. Vad som förekommit i övrigt ger dock utrymme att också kan begränsas ti11 för s1utsatsen stoppris vissa 1ed. Detta har också ti11ämpats i visst e11er Så1unda infördes den 1 september 1976 prisstopp praxis. trävaror vid försä1jning från sågverk. på vissa

När det gä11er den år 1973 återinförda reg1eringsformen inte någon väg1edning i utfäste1sepris ger förarbetena huruvida begränsning ti11 visst 1ed kan ifrågafrågan som utfäste1seprisbestämme1sen har utkomma. På sätt formats med anknytning ti11 en individua1iserad person det dock kunna vara uppenbart att sådana torde sägas inte bara är möj1iga utan också i vissa begränsningar fa11 förbundna med sjä1va ti11ämpningen av nödvändigt

bestämme1sen.])

Inte he11er i fråga om förhandsanmä1an en1igt 3 b § pris-

rättssäkerhetsskä1 e11er andra omreg1erings1agen synes ta1a mot den natur1iga to1kständigheter av betyde1se att begränsning kan ske ti11 visst sä1j1ed. ningen

1) erinras om att när förut gä11ande \Det kan på denna punkt fick sin mer s1ut1iga form år rege1 om utfäste1sepris utta1ade 1942:337 s. 27) 1942 departementschefen (prop. att hinder inte torde före1igga att reg1era priset något å viss vara efter o1ika metoder för ski1da 1ed av om- - nära ti11 1942 sättningen. Rege1n år 1973 ans1uter års avfattning.

sou 1981:41 Bilaga 6 523

4.4 Frågan om differentierad, regional respektive individuell prisreglering

I fråga om högstpris kan det finnas behov av att medge differentierade priser inom olika regioner, beroende exempelvis på skilda transportkostnader. Liksom beträffande prisreglering endast i visst säljled kan det vidare komma upp fråga om att införa prisreglering bara inom viss del av landet. I tider med varuknapphet kan det t.ex. aktualiseras att prisreglera storstadsregionerna. Prisreglering i form av bl.a. prisstopp beträffande endast visst företag på en marknad med flera säljare av en vara är också något som ibland ansetts kunna ha intresse från inflationsbekämpande och administrativ synpunkt eftersom prisreglering som avser endast det dominerande företaget på en marknad i allmänhet leder till att övriga företag måste hålla samma pris som det prisreglerade företaget.

Mot denna bakgrund redovisas här vad som kan ha betydelse för tolkningen av PL:s innebörd i de nu aktuella avseendena.

4.4.1 Lagstiftningen t.o.m. år 1941

Till belysning av frågeställningen krävs en kortfattad redogörelse för lagstiftningen före år l94l.

Under första världskriget utfärdades skilda lagar rörande bl.a. maximipris, sist genom lagen den 30 aprii 1918 om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föraniedda förhållanden m.m. Enligt denna lag ägde Konungen, där så prövades nödigt, i erforderlig omfattning förordna, att vid frivillig försäljning av vissa varor skäligt, av Konungen bestämt pris inte fick överstigas. Sådant högsta pris kunde, ändock att varans beskaffenhet var lika, enligt lagen bestämmas olika för särskilda delar av riket samt för olika slag av handel.

524 Bilaga 6

utformades på denna punkt i Maximiprislagen (l939:349) likhet med l9l8 års lag. I 2 § andra stycket förstnämnda att maximipris å förnödenhet fick fastlag föreskrevs för riket eller visst område av riket och fick, om ställas förhållandena därtill föranledde, bestämmas olika för särskilda områden, så ock för olika slag av handel. Departemenschefen uttalade l939:289 s. 28) härvidlag att (prop. det dock var att maximipris i regel borde fastuppenbart ställas för riket i dess helhet.

Samma år utfärdades den första prisregleringslagen, lagen med vissa bestämmelser rörande reglering av den (l939:838) inhemska prisbildningen (prisregleringslagen). Den innehöll bl. för att fastställa sådant i det a. befogenhet Konungen omnämnt normalpris som utan straffansvar kunde föregående överskridas. anförde (prop. 1939:58 s. 25) Departementschefen bl. a. att var om en fullmaktslag som endast definierade fråga för Konungens befogenheter. Vidare tillade (s. 27) han gränsen att borde kunna bestämmas olika normalpriset uppenbarligen för olika områden samt för olika slag av handel.

Vid l94l års lagstiftning på prisregleringsområdet upphävdes l939 och prisregleringslag. I l94l års års maximiprislag prisregleringslag (l94l:370) intogs en maximiprisbestämmelse i huvudsak motsvarande stadgandet i 2 § andra stycket maximi- Därvid ströks dock den tidigare föreprislagen (l939:349). skriften om att fick fastställas för riket eller maximipris visst område av riket samt bestämmas olika för särskilda områden och för skilda slag av handel. Om detta uttalade (prop.

l94l:2l7 s. 46-47) departementschefen:

till är densamma, som vid till- Anledningen uteslutningen föranledde till att komsten av gällande prisregleringslag motsvarande bestämmelser då icke upptogos i sistnämnda lag, eller att en fullmaktslag endast avser att ange yttergränserna för Kungl. Majzts befogenheter och att sålunda av lagföljer, att inom den angivna ramen de stiftningens egen natur befogenheterna få utnyttjas i den om- Kungl. Majzt tillagda och på det sätt, som prövas erforderligt och lämpfattning ligt.

sou 1981:41 6 525 Bilaga

Såvitt gä11de det n0rma1pris med straffsanktion som föres10gs år 1941 gjorde departementschefen inte något utta1ande i frågan om n0rma1pris kunde faststä11as för viss region. Däremot utta1ade (prop. 1941:217 s. 35 och 42) han, som förut redovisades beträffande prisstopp efter anmä1ningsförfarande samt n0rma1pris, att reg1eringen kunde inskränkas ti11 visst 1ed i produktionen e11er distributionen.

Mot bakgrund av departementschefens utta1anden de1s år 1939, de1s i samband med maximiprisbestämme1sen år 1941 måste antagas att 1941 års 1ag i fråga om de däri intagna prisingripandena medgav begränsning ti11 visst område av riket. Det bör då understrykas att vid denna tidpunkt ännu inte hade införts möj1ighet ti11 permanent prisstopp.

En annan fråga som kommer upp tar sikte på om det en1igt 1941 års 1ag var ti11åtet att differentiera högstprisreg1ering som täckte he1a 1andet.

När det straffsanktionerade n0rma1priset infördes år 1941 utta1ades 1941:217 (prop. s. 38) vid remissbehand1ingen att en varas utförsä1jningspris måste variera på 01ika p1atser i 1andet med hänsyn ti11 att transportkostnaderna är o1ika stora. Vid faststä11ande av n0rma1pris måste därför, framhö11s det, hänsyn tas ti11 detta och det torde i de f1esta fa11 inte vara möj1igt att, med bortseende från de varierande fraktkostnaderna, bestämma samma n0rma1pris att gä11a över he1a 1andet. Det anförda föran1edde inte direkt svar något från departementschefen. Denne utta1ade (s. 42) dock att det syntes 1ämp1igt att över1åta åt centra1 kristidsmyndighet e11er, efter dess bemyndigande, 10ka1 myndighet att göra av förhå11andena påka11ade 10ka1a e11er differentietemporära ringar av ett av Kung1. Majzt faststä11t n0rma1pris.

Mot denna bakgrund får antagas att 1941 års 1ag medgav differentiering beträffande motsvarigheten ti11 nuvarande högstpris.

526 Büagaö

Däremot saknas i den hitti11s redovisade 1agstiftningen samt i dess förarbeten stöd för att det sku11e år 1941 vara ti11- 1åtet att begränsa de i förevarande sammanhang aktue11a prisformerna ti11 endast viss e11er vissa företagare - i annan form än som fö1jer av att en geografisk begränsning kunde iakttas. I stä11et synes 1941 års 1agstiftning bygga på den förutsättningen att reg1eringen vä1 kunde begränsas ti11 viss vara och därvid1ag visst 1ed och viss region men å andra sidan måste omfatta a11a sä1jare av varan inom 1edet e11er regionen.

4.4.2 Lagstiftningen efter år 1941

Att den senare 1agstiftningen inte bör anses innebära ändring i fråga om rätten att inskränka prisreg1ering ti11 visst 1ed har berörts förut. Därmed återstår att pröva vad som ska11 anses vara gä11ande rätt beträffande differentierad prisreg1ering respektive prisreg1ering endast avseende viss region e11er viss e11er vissa sä1jare.

4.4.2.1 Differentierad prisreg1ering

I fråga om differentierad saknas i förarbe-

högsprisreg1ering

tena ti11 senare 1agar väg1edande utta1anden. Vid to1kningen av den nuvarande bestämme1sen i 2 § prisreg1erings1agen är dock inte 0väsent1igt att den i här betyde1sefu11a de1ar utgör en efterbi1d av 1941 års bestämme1se. Vad som har förekommit i 1agstiftningsarbetet me11an åren 1941 och 1956 ger inte bi1den av att någon ändring har åsyftats. Av vikt är vidare att en fu11makts1ag i a11mänhet måste förutsättas kunna inom sin givna ram användas på det från a11män synpunkt mest 1ämp1iga sättet. Därvid måste behörig hänsyn tas ti11 enski1das intressen, exempe1vis i fråga om att kostnaden för återanskaffning av en produkt ski1jer sig regiona1t.

Sett ur denna synvinke1,0ch då 1agens avfattning inte strider mot detta,mâste rim1igen kunna antas gä11a att differentierad

Bilaga 6 527

högstprisreglering får förekomma. Exempelvis kan det inte vara lämpligt att beträffande en vara med starka lokala prisskillnader fastställa ett för hela landet gällande högstpris. Detta skulle omedelbart - till besvär för berörda enskilda och myndigheter tvinga fram en bred omgång dispensärenden, om inte priset sattes till det Stöd högsta förekommande. i praxis finns också

på denna punkt.]›

På grundval av bemyndigande av regeringen (SFS l975:970) fastställde SPK genom beslut den l5 mars l976 nya högstpriser på matpotatis. Särskilda grundpriser angavs och vidare förekom bl. a. sorttillägg och

förpackningstillägg. Därtill fick utom

för viss del av landet ett göras områdestillägg. Detta varierade i storlek mellan fem geografiskt avgränsade områden.

Till följd av den individuella karaktär stoppriset har saknar frågan om differentiering betydelse för denna prisregleringsform. Det motsvarande synes på liknande grund gälla i fråga om utfästelsepris. Också beträffande förhandsanmälan torde

differentieringsaspekten sakna intresse.

4.4.2.2 Prisreglering endast inom en del av landet

Frågan huruvida prisreglering får ske blott inom visst geografiskt område men inte i övriga delar av landet synes inte uppstå beträffande Däremot utfästelsepris. bör den prövas såvitt avser övriga prisformer.

Vid tillkomsten av l942 års prisregleringslag (1942:459) skedde i normalprisbestämmelsen ingen ändring som här är av intresse. uttalande i frågan Något om regionalreglering gjordes inte rörande denna bestämmelse och ej heller beträffande den då i en särskild föreparagraf intagna skriften om utfästelsepris, som i sak haft sin motsvarighet

l) Också den högstprisreglering i fråga om oljeprodukter som har gällt t.0.m. den 12 september l980 innebar en differentiering.

528 Büagaá

i 1939 års maximipris1ag. I fråga om utfäste1sepriset synes dock, som nyss har berörts, avsaknaden av utta1anden på denna punkt fö1ja av prisformens särski1da art.

Vidare kan anmärkas att när år 1943 ditti11svarande bestämme1se om prisstopp efter förhandsanmä1an ersattes med en föreskrift om permanent prisstopp frågan om regi0na1 reg1ering inte berördes. Andra prob1em stod i stä11et i b1ickpunkten. Framhå11as kan att utta1ade (prop. 1943: departementschefen 240 s. prisstoppet hädanefter torde böra betraktas 29) att som en självständig prisreg1eringsf0rm avsedd för sådana områden, där prisreg1ering i annan form inte kan e11er inte anses böra komma ti11 stånd. Det torde dock få antagas att han därmed närmast avsåg varuområden.

år 1943 (prop. 1943:240) berörde inte n0rma1pris- Ändringen bestämme1sen. Inte he11er ändringar år 1945 i prisreg1erings- 1agen (1942:459), såvitt nu är i fråga, avsåg föreskrifterna om n0rma1pris och prisstopp. Utta1anden som rör regi0na1reg1ering gjordes inte vid dessa ti11fä11en.

År 1945 anförs i den förut berörda 1agkommentaren;])

är, att n0rma1pris kan faststä11as med o1ika be10pp Uppenbart e11er efter o1ika grunder för en och samma förnödenhet e11er tjänst inom särski1da de1ar av 1andet, 1iksom dess ti11ämpkan begränsas ti11 viss 1andsde1. I förstnämnda ningsområde hänseende spe1a b1. a. transportkostnaderna stor r011. Den sistnämnda möj1igheten motiveras av att prisutveck1ingen kan o1ika inom ski1da de1ar av 1andet med i rege1 gesta1tas i de större städerna än i starkare orisstegringstendenser 1andet i övrigt.

1) Dah1ins m.f1. anförda arbete, s. 46.

sou 1981:41 Bilaga 6 529

I 1947 års prisreg1erings1ag (1947:303) intogs de tidigare reg1erna om norma1pris, prisstopp och utfäste1sepris sak1igt oförändrade utan att frågan om regiona1reg1ering berördes.

Ändringen av 1947 års 1ag år 1948 (SFS 1948:408) saknar betyde1se i sammanhanget.

I betänkandet Konkurrens (SOU 1955:45) och priser gör 1954 års priskontro11utredning inte något utta1ande om gä11ande rätts innebörd i fråga om regiona1reg1ering. Inte he11er sägs på denna punkt något om vad den nya 1agstiftning utredningen föres10g därvid1ag sku11e ha för innebörd. Det bör dock framhá11as att som tidigare har nämnts de av utredningen föres1agna bestämme1serna en1igt vad utredningen utta1ade (s. 166-167) nära s1öt an ti11 då gä11ande bestämme1ser.

I propositionen med förs1ag ti11 (1956:147) a11män prisreg1erings1ag tas inte någon av de nu berörda frågorna upp. Departemenschefen utta1ade (s. 74 o.f.) rörande att högstpris paragrafen ans1öt nära ti11 gä11ande rege1 om n0rma1pris samt beträffande stoppris att detta i a11t överensväsent1igt stämde med motsvarande reg1er i då gä11ande 1ag.

När förhandsanmä1ningsförfarandet återinfördes år 1973 berördes inte de här diskuterade regiona1a aspekterna.

Mot denna bakgrund synes det stå öppet vad som är gä11ande rätts innehå11 på denna punkt. I sig kanske goda skä1 ta1ar för den uppfattning som uttrycktes i förarbetena åren 1939 och 1941, 1át vara den utveck1ing som därefter har skett. Någon tråd som kan fö1jas i det senare 1agstiftningsarbetet saknas dock, ti11 ski11nad mot vad som är fa11et med b1. a. reg1ering rörande margina1er. Väsent1igen b1ir det därmed en fråga huruvida nuvarande 1ag kan på denna punkt bedömas ange b10tt den yttersta gränsen för regeringens befogenhet. En1igt en sådan mening vore det kanske möj1igt med regi0na1reg1ering. Mot detta star en annan t01kning som är tänkbar, näm1igen att

530 Bilaga 6

lagens varurelation samt kanske också konkurrenshänsyn inte medger annat än generella ingripanden, som dock kan begränsas till visst säljled och vara differentierade i fraga om högstpris inom de olika delarna av landet. Härvid kan erinras om att fredstidsförutsättningen för lagens tillämpning är att fara uppkamnit för allvarlig prisstegring inom riket pá viktigare varu- eller tjänsteomráde.

Mot denna bakgrund framstår det som en mer öppen fraga vad som är möjligt enligt PL i fråga om regionalreglering.

4.4.2.3 Prisreglering avseende endast viss eller vissa säljare

PL medger visserligen i nägra fall individuella ingripanden. Exanpelvis kan enligt 3 § 2 mom. första stycket föreskrift meddelas beträffande allenast viss person i fråga om skälig sänkning av pris på förnödenhet eller tjänst för vilken stopppris gäller.

Vidare kan helt naturligt utfästelsepris avse blott visst eller vissa företag men inte alla inom en bransch. Därutöver mäste dock antagas - i överensstämmelse med vad som har bedömts vara l94l års lags innebörd - att lagen är förnödenhets- och tjänsterelaterad. Genom PL:s inriktning pá viss förnödenhet eller tjänst och genom att förarbetena inte ger stöd för annat synes stå klart att högstpris och stoppris i princip träffar alla san tillhandahåller förnödenheten eller tjänsten i fråga. Härvidlag kan en selektiv priskontroll med ingripanden mot individuella säljare inte anses vara möjlig enligt PL. Det förhållandet att regleringen kan begränsas till visst led och att högstpris antas kunna differentieras synes inte ändra den antagna principen i väsentligt avseende.

Däremot kan det beträffande förhandsanmälan finnas andra synpunkter att beakta som utan att ändra en princip om likabehandling medger att små företag inte belastas onödigtvis.

sou 1981:41 531 Bilaga 6

4.5 Tillämpning av indexavtal vid m.m. prisreglering

4.5.l gakgrugd_

Avtal med indexklausul innebär vanligtvis att säljare och köpare kommer överens om ett visst grundpris för varan eller tjänsten jämte framtida till beloppet okända indexbaserade pristillägg till eller prisavdrag på detta grundpris, beroende pá den framtida indexutvecklingen. Det slutliga priset utgörs i allmänhet av grundpris samt vid olika tillfällen utfallande prisjusteringstillägg eller är -avdrag. Grundpriset känt för parterna vid avtalstillfället. Pristillägg (eller avdrag) pá grund av indexutlösningar går inte att i avtalet fastställa till beloppet.

Indexbaserad prissättning betecknas ibland som en fonn av administrativ prissättning som varken baseras pá rådande efterfrágeförhållanden eller på faktiskt inträffade kända kostnadsändringar för den individuelle säljaren. Index kan tillämpas i prissättningen på i huvudsak tvá sätt, nämligen dels som underlag för ändring av det till bestämda beloppet fasta pris till vilket en vara eller en tjänst bjuds ut (offererade priser), dels för att i enlighet med leveransavtal i efterhand justera avtalade grundpriser.

De index som används vid indexbaserad är i prissättning första hand officiella index som i allmänhet beräknas och publiceras av statistiska centralbyrån Vidare beräknar (SCB). olika branschorganisationer index till för medlemmarledning nas prissättning. Slutligen förekomner det att vissa officiella råvaruprisnoteringar och liknande används på samma sätt som index i prissättningssammanhang.

Enligt SPK:s erfarenheter har indexbaserade prissättningssystem betydligt större utbredning idag än vid den nuvarande pris- och konkurrenslagstiftningens tillkomst i mitten av 1950-talet. lndexbaserad prissättning är vanligare vid

532 Bilaga 6

av producentvaror än vid försäijning av konsumentförsäljning varor. Särskilt utbredd denna fonn av prissättning vara synes inom bi. och aniäggningsverksamhet samt vid föra. byggnadssäijning av produktionsmedel ti11 industrin.

Det anförda en början an1edning att stä11a frågan ger ti11 prisstopp, som införs hur prisregieringsätgärder, exempeivis vid viss inverkar träffade avtai. tidpunkt på dessförinnan Här kan det röra sig om sâväi tili beloppet bestämda prestationer som avta] med grundpris och indexkiausui. Förarbetena

till den nu gäilande prisregieringslagstiftningen ger ingen vägiedning på denna punkt. Däremot har i iagstiftningsarbetet behandiats frågan om prisregieringens inverkan på 1940-taiet pä redan träffade avtai.

4.5.2 Äidre förarbetsuttaianden

I förarbetena ti11 den prisreg1erings1ag som infördes år 1942 anförde dåvarande priskontro11nämnden bi. a. (1942:459) föijande (prop. 1942:337 s. 28 f).

Vid tiiiämpningen av de hittiiis faststäiida nonnaipriserna har tveksamhet från aiimänhetens sida om viika avförsports tai som träffats av prisbestämmeiserna. Med aniedning härav hava iivsmedeiskomnissionen och priskontro11nämnden gemensamt utfärdat ett meddeiande i ämnet, intaget i kommissionens cirkuiär nr 457/1941. Sedan det i meddeiandet först fastsiaatt faststäiiande av normaipris å viss vara innebär, att gits, de meddeiade nonnaiprisbestämneiserna skoia iakttagas vid a11a försäijningsavtai, som ingås efter tidpunkten för bestäwneisernas ikraftträdande, heter det vidare: Har däremot före nämnda tidpunkt avtai ingåtts om försäijning tili visst av visst bestämt parti e11er av viss i avtaiet angivet pris bestämd myckenhet av varan i fråga, äga normaiprisbestämneiserna icke I sådant fa11, som sist nämnts, får tiiiämpning. säijaren uppbära betaining efter det i avtaiet angivna aiitsá även om ieverans av det försâida partiet e11er den priset, försâida myckenhet sker först efter det normaiprisbestämneiserna trätt i kraft och det i avtalet angivna priset överstiger normaipriset. I meddelandet behandias av äidre avtal aiienast sådana, som äro fu11t bestämda sáväi med avseende á kvantitet som

sou 1981:41 Bgagaö 533

i fraga om pris. Fraga uppstår dä, hur saken ställer sig beträffande sádana äldre avtal, som icke äro pa dylikt sätt fullt bestämda, utan som exempelvis avse försäljning av hela produktionen” av viss förnödenhet eller för leverans dylikt ä tidpunkt,s0m inträffar efter prisbestämmelsernas ikraftträdande. Ett lika svar för alla fall torde icke kunna givas. Är kvantiteten helt obestämd,och kan tolkningen av avtalet samt omständigheterna vid dess ingående icke giva om kvantitillräckliga fingervisningar tetens storlek, torde normalprisbestämmelserna - varmed i det följande likställes maximiprisbestämmelser - vara tillämpliga. Är kvantiteten däremot fullt bestämd, men har prisfrägan lämnats öppen (5§ lagen om köp och byte av lös egendom), lärer väl normalpriset komma att betraktas som gällande pris. Huruvida det sist sagda gäller, därför att normalprisbestämmelserna äga tilllämpning eller emedan normalpriset får anses sásom skäligt pris enligt nyssnämnda lagrum, torde kunna lämnas därhän. Gränsfall kunna givetvis även förekomma, som bereda svårigheter vid lösning av det här behandlade spörsmålet.

Fråga är nu om det finnes tillräckliga skäl för att olikställa avtal, som ingåtts före prisbestämmelsernas ikraftträdande och som ásyfta leverans först därefter, och avtal, som slutits efter nämnda tidpunkt. Nämnden förmenar, att sä icke är förhållandet. Den stöder sig därvid främst på det faktum, att det förekommit fall, där försäljning av viss förnödenhet uppenbarligen kommit till stånd på en tidigare tidpunkt just för att söka undvika tillämpningen av ett blivande normalpris. För att stävja tendenser i sädan riktning synes det nämnden erforderligt att göra undantag från den ur allmänna rättsgrundsatser härledda regeln, att ett fastställt normalpris endast á avtal, äger tillämpning som ingås efter prisbestämmelsernas ikraftträdande, och föreskriva, att om avtal träffats därförut, bestämmelserna likväl skola tillämpas, därest leverans sker först efter sistnämnda tidpunkt. Vad här sagts gäller givetvis även om utförande av tjänst. Vid utformningen av en föreskrift av nyss angiven innebörd har nämnden funnit en jämförelsebestämmelse i dansk rätt, nämligen i en kungörelse den 20 december l940 om maximipriser ä gagnvirke av barrträd m.m. Kungörelsens 2 § lyder: De fastsatte Maksimalpriser gaelder for alle Gavntraeeffekter af Naaletrae, der leveres eller udbringes fra Skove og Plantager m.m. efter denne Bekendtgdrelses Ikrafttraeden, uanset om der for de paagaeldende Effekter forinden Bekendtgdrelsens Ikrafttraeden maatte vaere aftalt eller betalt hojere Priser end de nu fastsatte Maksimalpriser. Den danska bestämmelsen är ju mycket långtgående och bör enligt nämndens förmenande ej helt accepteras. I den av nämnden föreslagna bestämmelsen göres sålunda med hänsyn till bl.a. straffbestämmelsernas utformning undantag för det fall, att betalningen - varmed avses full betalning - erlagts före prisbestämmelsernas ikraftträdande. Enahanda bör enligt nämndens mening förhållandet vara, om betalningen visserligen erlagts först därefter, men den rätteligen skolat erläggas före nämnda tidpunkt. Nämnden förutsätter såsom uppenbart, att prisbestämmelserna icke böra äga tillämpning, om köparen eller den åt vilken tjänsten

6 S34 Bilaga

skall utföras genom något sitt átgörande föranlett, att leveransen eller tjänsten, som rätteligen skulle hava utförts före ikraftträdande, ej kunnat fullgöras i rätt prisbestämmelsernas tid. Vidare bör det anmärkas, att därest det är fråga om delleveranser eller en tjänst, som skall utföras under en längre tidsendast skola gälla beträffande sådan period, prisbestämmelserna leverans eller tjänst, som utföres efter prisbestämmelsernas ikraftträdande. Priskontrollnämnden föreslog i anslutning till vad nämnden så-

lunda anfört att i prisregleringslagen skulle tas in ett stad-

gande av följande lydelse:

Har avtal om försäljning av förnödenhet eller utförande av för vilken normalpris fastställts, träffats innan tjänst, bestämmelserna därom trätt i kraft, skola nämnda bestämmelser ändock där i anledning av avtalet förnödenäga tillämpning, heten avlämnas eller tjänsten utföres efter bestämmelsernas ikraftträdande, dock att vad nu sagts icke skall gälla, där för förnödenheten eller tjänsten erlagts eller betalningen skolat erläggas före sistnämnda tidpunkt.

I remissyttrandena kom delade meningar till uttryck angående

av de av priskontrollnämnden föreslagna bestämmelserlämpligheten

na(a.pr0p.s.29ff.).Atskilliga remissinstanser avstyrkte förslaget

Föredragande statsrådet anförde (s. 33 f.):

kan det vara förenat med vissa olägenheter att med- Onekligen delade icke äga tillämpning å sådana avtal, prisbestämmelser som ingåtts före bestämmelsernas utfärdande. Dessa olägenheter, vilkas betydelse dock icke bör överskattas, få vägas mot de nackdelar som äro förenade med den motsatta principen dvs. att prisbestämmelserna skulle gälla även i fråga om redan men ännu icke fullgjorda avtal. Härvid är till ingångna en början att märka - vilket även under remissförfarandet understrukits - att en dylik retroaktiv tillämpning av bestämmelserna skulle innebära ett avsteg från allmänt till- Vidare må framhållas, att den förelämpade rättsgrundsatser. slagna retroaktiva lagtillämpningen skulle drabba ej blott sådana avtal, som må hava tillkommit i syfte att kringgå en förväntad prisreglering, utan även lojala försäljningsavtal i den mån dessa innehölle prisbestämmelser avvikande från de genom prisregleringen fastställda. Med hänsyn härtill synes förslag icke böra bifallas med mig priskontrollnämndens mindre av det nuvarande systemet äro starkt olägenheterna framträdande. Vad i ärendet förekommit synes knappast giva belägg för att så skulle vara fallet. Jag finner mig därfor icke kunna förorda en regel, enligt vilken meddelade prisbestämmelser skulle äga tillbakaverkande kraft. principiellt Ej heller finner jag mig böra biträda det i ett par remissyttranden framkomna förslaget, att meddelade prisbestämmelser

sou 1931:41 Bilaga 6 535

skulle äga retroaktiv verkan, då omständigheterna i det särskilda fallet därtill föranledde. En dylik bestämmelse synes vara alltför godtycklig till sina verkningar bl.a. med hänsyn till svårigheterna att avgöra om visst avtal tillkommit i syfte att kringgå en förväntad prisreglering eller icke.

Till undanröjande av tvekan angáende lagstiftningens innebörd i nu förevarande avseende synes det lämpligt, att i övergångsbestämmelserna till lagen upptages en bestämmelse att meddelad prisföreskrift eller avgiven prisutfästelse icke äger tilllampning i fråga om sådant dessförinnan ingånget avtal om köp eller om utförande av tjänst, i vilket vederlaget blivit till beloppet bestämt.

Övergångsbestämmelsen såvitt nu är ifråga fick följande lydelse:

Föreskrift jämlikt 3 § eller utfästelse jämlikt 4 § eller sådant villkor beträffande högsta pris, som i anledning av denna lag uppställts i samband med meddelande av föreskrift enligt 5 §, skall icke äga tillämpning i fråga om avtal om köp eller utförande av tjänst som slutits innan föreskriften trädde i kraft eller utfästelsen eller villkoret blev gällande, såvida i avtalet vederlaget blivit till beloppet bestämt.

Övergångsbestämmelser med liknande innehåll togs in i senare lagstiftning (l943:308, 1945:203 och 1947:303).

Prisreglering som infördes med stöd av l942 års lagstiftning omfattade således inte avtal som slutits före det regleringen trädde i kraft (blev gällande). Det sagda gällde under förutsättning att vederlaget blivit till beloppet bestämt. Frågan huruvida betalning respektive leverans hunnit ske före ikraftträdandet torde därmed ha saknat betydelse. Innebörden av och skälen för det uppställda kravet på ett till beloppet fastställt vederlag låter sig inte fastställas med säkerhet även om innehållet i priskontrollnämndens i propositionen (s. 28 f) redovisade framställning ger visst underlag för bedömningen. I lagstiftningsärendet synes frågan om just indexavtal inte ha prövats särskilt.

Det finns anledning att närmare redovisa hur frågan om indexklausuler har bedömts i rättstillämpningen vid tolkning av vad som kan anses vara gällande rätt.

536 Bilaga 6

4.5.3 Tillämpningen m.m.

I SPK s tillämpningsföreskrifter i anledning av de under 1970-talet av regeringen beslutade prisregleringarna anges i fråga om prisstopp (se senast 8 § SPK:s tillämpningsföreskrifter (SPKFS l980:5) m.m. angående prisstopp) följande.

Har säljare och köpare före den dag respektive prisstopp trädde i kraft träffat avtal om att visst till beloppet fastställt pris skall gälla från och med denna dag eller dag därefter omfattas avtalet icke av prisstoppet. Härav följer icke att köpare vid försäljning i senare led också får höja sina priser utan härför erfordras tillstånd av SPK.

I fråga om avtal med indexklausul tillämpar SPK detta på det avtalade s.k. grundpriset. Nämnden grundar detta på att nämnda pris är till beloppet bestämt. De indextillägg som vid fortlöpande leveranser tas ut vid olika tidpunkter efter prisstoppets ikraftträdande är enligt SPK:s bedömning däremot inte att anse som fastställda till beloppet då avtalet träffades. Avtalet i de delar som rör de framtida indextillläggen omfattas därför enligt SPK av prisstoppet. Detta kommer till uttryck i följande anvisningar (se senast lO § SPK:s nämnda tillämpningsföreskrifter).

Beträffande tillämpningen av indexklausuler i gällande avtal avseende vara som omfattas av prisstoppet gäller, att stopppris icke får överskridas utan särskilt tillstånd, oberoende av om avtalet slutits före eller efter prisstoppet.

I tillämpningsföreskrifter angående allmän skyldighet att anmäla planerade prishöjningar tog SPK till en början in anvisningar rörande indexklausuler liknande dem som angetts för prisstopp. I l0 § nämnda föreskrifter (SPKFS l978:2) uttalades sålunda:

Beträffande tillämpningen av indexklausuler i kontrakt avseende vara som omfattas av anmälningsskyldigheten gäller - oberoende av när kontraktet ingåtts - att prishöjning på grund av indexklausul icke får ske utan särskild anmälan i den ordning som föreskrivits.

537 Bühgaö

I skrivelse den 5 april l978 till Sveriges Industriförbund anförde SPK följande:

Ifråga om avtal med indexklausuler gäller följande.

Anmälningsskyldigheten avser utlösning av index baserat på avtal.

Anmälningsskyldigheten kan anses fullgjord om anmälan innehåller uppgifter om

tillämpad indexbestämnelse prishöjningens storlek V tidpunkten då prishöjningen avses bli genomförd, och kostnadsökningar som indexutlösningen avser att täcka.

SPK anförde vidare i skrivelsen till förbundet att det för

företag vars försäljning i betydande utsträckning regleras genom indexavtal kan vara svårt att när index i varje särskilt fall utlöses särredovisa kostnadsändringar m.m. SPK förklarade sig i sådana fall vara beredd att på initiativ av berört

företag ta upp överläggningar med detta i syfte att nå fram till en för såväl företaget som myndigheten tillfredsställande ordning för anmälningsskyldighetens fullgörande.

I SPKFS l978:3 gjordes en ändring av l0 §. I ett nytt andra stycke till paragrafen vissa fall angavs då anmälningsskyldighet inte skulle föreligga. lO § andra stycket SPK:s tillämpningsföreskrifter fick därvid följande lydelse som började tillämpas den l8 mars l978:

Anmälningsskyldighet föreligger inte beträffande prishöjning

på grund av utlösning av avtalat indextillägg som l. var känt den l7 mars l978 och som skulle ha utgått om avtalsparterna nämnda dag fullgjort sina prestationer eller 2. avser beställningsarbeten som inte utförs efter standardmodell och där den avtalade tiden för leverans eller färdigställande överstiger sex månader.

Punkten l ändrades genom SPKFS l978:6 till att avse indexändring t.o.m. mars månad l978.

538 Büagaö

Numera (SPKFS 1980:5, ändrad senast 1980:10) anges i ll §

SPK:s tillämpningsföreskrifter m.m. angående skyldighet att

anmäla prishöjningar följande:

Beträffande av indexklausuler i gällande avtal tillämpningen avseende vara som omfattas av anmälningsskyldigheten gäller oberoende av när avtalet ingåtts - att prishöjning på grund av indexklausul icke får ske utan särskild anmälan i den ordning som föreskrivits.

Anmälningsskyldighet föreligger dock inte beträffande prispå grund av utlösning av avtalat indextillägg som avhöjning ser beställningsarbeten som inte utförs efter standardmodell och där den avtalade tiden för leverans eller färdigställande överstiger sex månader.

Från företrädare för näringslivet har kritik framförts mot

tillämpningen i fråga om indexklausul. Bland annat anförde

Mekanförbund i skrivelse den 27 september 1977 till Sveriges SPK beträffande tillämpningen av prisstopp följande:

Vid ett avtal med prisjusteringsklausul som träffats före uppkommer frågan vad som är avtalat pris och vad prisstoppet som är stoppris. Vår uppfattning i denna fråga är att avtalat och stoppris skall utgöras av det i avtalet angivna pris inklusive den prisjusteringsklausul som är knuten grundpriset - skall till detta pris grundpris och prisjusteringsklausul således ses som en odelbar enhet. har i detta samman- Grundpriset än att vara utgångspunkten för hang inte någon annan uppgift en på index baserad beräkning av ett framtida slutligt pris. kan också ligga mycket lång tid - kanske år - till- Grundpriset baka. Om detta grundpris skulle anses såsom stoppris och inte ses i sammanhang med prisjusteringsklausulen, skulle således i det dominerande antalet fall förutsättningarna för avtalet helt undanryckas. Detta kan naturligtvis inte anses acceptabelt och skulle innebära, att ett civilrättsligt till fullo helt bindande avtal punkt skulle sättas åt på en avgörande sidan genom en näringsrättslig föreskrift.

Det har under hand framkommit, att det är tveksamt om vår i föregående stycke angivna uppfattning om den riktiga tillämpav avtal med prisjustering är i överensstämmelse med ningen vad som anges i ti1lämpningsföreskrifternas 9 §. Däri anges, att avtal träffat före den 2 september 1977 inte omfattas av om avtalet innehåller ett ”visst till beloppet prisstoppet fastställt pris. Vi hemställer om ett klarläggande av hur detta uttryck skall tolkas. Om vår ovan beskrivna uppfattning vad avser grundpris med prisjusteringsklausul såsom avtalat inte accepteras av SPK, hemställer vi att nu pris/stoppris

sou 1981:41 Bilaga 6 539

gäiiande tiiiämpningsföreskrifter omgående ändras, så att avtai med prisjusteringskiausui, som träffats före prisstoppsdagen, jämstäiis med övriga avtai eniigt 8 § och uttryck1igen undantas från prisstoppet.

Vi viii för övrigt även ifrågasätta om inte det i 8 § förekommande uttrycket ”visst tiii beioppet faststäiit pris i detta sammanhang går utöver begreppet tillämpat pris” (stoppris) och såiedes inte har stöd i förordningen om a11mänt prisstopp 1 §.

Det skuile från SPKs sida kunna hävdas, att de av oss angivna probiemen skulle kunna iösas genom att berörda företag söker och erhâiier dispens. Detta är inte tiiifyiiest, beroende på det synneriigen stora antai transaktioner av detta siag som dagiigen förekommer inom nära nog varje verkstadsföretag. En genereii iösning måste därför förordas.

SPK anförde med aniedning av skriveisen föijande:

Föreiigger avtal med indexkiausui och har säijare före prisstoppsdagen tiiiämpat - förutom grundpris - ett indextiilägg är grundpris jämte tiiiämpat indextiiiägg säijarens stoppris. Av detta föijer att om något indextiiiägg inte har utgått det avtaiade grundpriset utgör säljarens stoppris. När det gä11er vissa bestäiiningsarbeten exempeivis speciaikonstruerade maskiner och aniäggningar med 1ång ieveranstid och som inte utförs efter standardmode11 - kan emellertid en strikt ti11iämpning av det nu sagda komma att framstå som obiiiig.

Med aniedning härav medger SPK att stoppris för denna specie11a typ av varor och tjänster får beräknas med utgångspunkt från grundpriset jämte sådant avtaiat indextiiiägg som var känt prisstoppsdagen och som sku11e ha utgått om säijaren

nämnda dag hade fuiigjort sin prestation.1)

SPK:s besiut föran1edde Sveriges Industriförbund att i skriveise den 2 januari 1978 ti11 SPK b1.a. anföra föijandez

Prisjusteringar tiiiämpas vaniigen då offert-, avtaisoch/e11er ieveransdag inte sammanfaiier i tiden. Prisjusteringar är vanligt förekommande vid iånga ieveranstider och vid

1) Med uttrycket känt torde avses att indexnoteringen i fråga var pub1icerad (oavsett om den biivit faktiskt tiiiämpad av avtaisparterna genom debitering, betalning e.d.).

540 Bilaga 6

osäkra kostnads- och prisförhållanden. Då prisjustering tilllämpas kan slutpriset, med ett förenklat betraktelsesätt, sägas bestå av två komponenter, nämligen grundpris jämte därtill hörande prisjusteringstillägg eller avdrag.

Den främsta orsaken till att prisjusteringar är så vanligt förekommande torde vara att de avtalsslutande parterna genom användande av prisjusteringsklausuler i viss utsträckning kan bortse från svårkalkylerade framtida kostnader. Grundpriset kan baseras kalkyleringstidpunkten kända kostnadsfakpå vid torer. En stor del av de framtida kostnaderna regleras genom en mellan säljaren och köparen överenskommen index.

Användande av prisjusteringsklausul fördelar risken mellan Den överenskomna fördelningen medför att ingen av parterna. pga den osäkerhet som råder vid parterna gör någon förtjänst avtalstillfället. Genom att köparen godkänner en prisjustehar han således tagit på sig en del av risken för den ring framtida kostnadsutvecklingen. Under prisstopp övergår emellertid risken från köpare till säljare, då säljaren inte har rätt att utlösa index under prisstoppet. Vid återkommande prisstopp tvingas säljaren därför beakta denna riskförskjutning vid beräkning av grundpris.

Om prisstopp dels leder till ökad osäkerhet mellan köpare och säljare om vilka kostnader som skall ingå i grundpriset dels leder till att grundpriset inrymmer en större kompensation för risk än vad som annars skulle vara fallet synes detta i överensstämma med statsmakternas intentioner. Det ringa grad att klarlägga SPKs inställning till denna synes angeläget fråga.

Tillämpningen av indexklausuler i kontrakt är av väsentlig betydelse för ett stort antal industriföretag. Då SPKs tilllämpningsföreskrifter under prisstoppsperioder åsamkar företagen avsevärda problem är det nödvändigt att nu gällande regler utsätts för en genomgripande översyn.

I en skrivelse den Zl februari l978 utvecklade Sveriges Industriförbund sin ståndpunkt ytterligare. Enligt förbundet borde SPKs medgivande ifråga om varor och tjänster som inte är av standardmodell även avse sådana varor och tjänster som är av standardmodell. I skrivelsen anförde förbundet vidare

bl. a. följande:

Regeringen har att fatta beslut vid vilken tidpunkt prisstoppet skall träda i kraft. Av detta följer att tillämpsom i realiteten medför att prisstoppet får ningsföreskrifter större retroaktivitet än vad regeringen avsett inte kan Detta är särskilt allvarligt mot bakgrund av att de accepteras.

sou 1981:41 541 Bilaga 6

index som van1igen ti11ämpas, bygger på vid prisstoppsti11fä11et kända kostnadsförändringar.

Då det inte finns hinder mot att använda författningsen1igt index fram ti11 prisstoppsdagen, anser förbundet att 10 § i SPKs ti11ämpningsföreskrifter (SPKFS 1977:6) ska11 ges fö1jande 1yde1se.

Har sä1jare och köpare före prisstoppsdagen träffat avta1 med prisjusteringsk1ausu1, innebärande att ti11 be1oppet faststä11t grundpris vid 1everanstidpunkten ska11 justeras med hänsyn tagen ti11 förändring i index, får index ti11ämpas fram ti11 prisstoppsdagen om inget annat av avta1et. framgår Indexförändring som inträffar under prisstoppsperioden får så1edes ej ti11ämpas utan särski1t ti11stând.

I samband med de a11männa prisstoppen under apri1-maj respek-

tive september-oktober 1977 angav SPK efter över1äggningar med Svenska Byggnadsentreprenörföreningen fö1jande:

Med hänsyn ti11 den specie11a karaktären beträffande 1977 års a11männa prisstopp har nämnden inte att erinra mot att något avta1ade indexk1ausu1er i entreprenadkontrakt för ti11ämpas månaderna apri1 och maj samt september och oktober 1977 ti11 den de1 de avser entreprenadindex H 63, index V avseende vägoch brobyggnadsentreprenader samt bostadsstyre1sens s.k. värderingskoefficient.

Förarbeten ti11 nuvarande PL antyder inte hur föreskrifter om

prisstopp e.d. inverkar på dessförinnan träffade avta1, b1. a. indexavta1. Som i en rad andra hänseenden ankommer det

ytterst på domst01arna att s1á fast vi1ken räckvidd 1agen har i detta avseende.

Har före införandet av prisstopp avta1 träffats med ti11 be- 1oppet bestämt pris torde det stå k1art att inte reg1eringen träffar avta1et oavsett om beta1ning har hunnit er1äggas e11er inte. Inrymmer avta1et 1ika1edes ti11 bestämda be1oppet framtida prishöjningar synes dessa utan vidare få tas ut även om de inträffar under prisstoppstid. Att o1ika av t01kningar PL kan diskuteras när det sedan gä11er priser som inte är

bestämda ti11 be1oppet framgår av det redovisade materia1et. Ska11 en ny 1agstiftning område bör också övervägas på detta de nu diskuterade frågorna be1ysas.

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

. HS 90: Hälsorisker. S. . HS 90: Ohälsa och vårdutnvttjande. S. . HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. . HS 90: Utgångspunkten och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. . Ny arbetstidslag. A. . Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. . Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. . Översyn av sjölagen 1. Ju. . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. . Datateknik i verkstadsindustrin. I. . Datateknik i processindustrin. l. . lnrikesflyget under 1980-talet. K. . Nârradio. U. . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju . Film och TV i barnens värld. U. . Industrins datorisering. A. . Minskat tobaksbruk. S. . Översyn av radiolagen. U. . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbete IlI. H. . Sjukersättningsfrågor. S. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. . Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagförslag, specialmotiveringar. S. . Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. . Forskningens framtid. U. . Forskarutbildningens meritvårde. U. . Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. . Fluor i kariesförebyggande syfte. S. . Effekter av investeringar utomlands. l. . Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. . Sjukresor. S. . Begravningsverksamheten. Kn. . Företags obestånd ll. B. . Om hets mot folkgrupp. A. . Svenk krigsmaterielexport. H. . Prisreglering mot inflation? H. . Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommundepartementet Översyn av sjölagen 1. [8] Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Grundlagsfrågor [15] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] Socialdepartementet Hälso- och sjukvård inför 90-talet.1.Hälsorisker.[1]2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4, Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av -nissbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbuk. [18] Sjukersättningsfrågor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1.Omsorger om vissa handikappade. [26] 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagförslag, specialmotlveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Sjukresor, [35]

Kommunikationsdepartementet lnrikesflyget under 1980-talet. [12]

Budgetdepartementet Företags obestånd ll. [37]

Utbildningsdepartementet Enhetligt huvudnannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i banens värld. [16] Översyn av radiulagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildnlngens situation. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28]

Handelsdepartementet Internationellt petentsamarbete lll. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisreglaringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mo: inflation? Bilagor 1-6. [41]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag [5] Industrins datorisering. [17] Om hets mot fokgrupp. [38]

Industridepartementet *Data- och elektnnikkommittén. l. Datateknik i Verkstadsindustrin. [10]2. Datateknik i processindustrin. [11] Effekter av investeringar utomlands. [33]

Anm. Siffrorna hom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

_.›W›\. :çvnwp:

. s. å... å? .ry/kr , ;se

..

ämuwâ..,r