Översyn av rättegångsbalken : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

n

av

Öxçersyn

_ _

LATTEGÄNGSBALKEN

a?

Processen)

TINGSRÃTT

Del A

Lagtexf och

sammanfattning

De|betön|ande av röttegöngsutredningen

Sfülwå

/OÖ

Statens offentliga utredningar EE 1982:25 @ Justitiedepartementet

Översyn

av

l

rättegångsbalken

Processen i

tingsrätt

Del A och

Lagtext sammanfattning

Delbetänkande av rättegångsutredningen Stockholm 1982

Omslag Johan Ogden Jernström Offsettryck AB

lSBN ql- 6 2-0 §75! ?z - 6 at)

lSSN 0375-2s0x LiberTryck, Stockholm 1982 187492

Till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Rättegängsutredningen tillsattes efter bemyndigande av regeringen i februari 1977 och påbörjade sitt arbete i mars samma år. Utredningen får härmed

överlämna delbetänkandet (SOU l982:25-26) Översyn av rättegångs-

balken l Processen i tingsrätt. I arbetet med betänkandet har såsom ledamöter av utredningen deltagit numera Gullnäs, ordförande, chefsrådmannen Ella landshövdingen Ingvar Ericsson Köhler, länsåklagaren Sten Styring, advokaten Lars Laurin, föreståndaren John Thörngren (fr. 0. m. den 6 december 1978). lantmästa-

ren Lennart Sandberg (fr. 0. m. den 10 januari 1979), f. d. kommunalrådet

Arvid Persson (avliden i december 1978) samt kontoristen Kerstin Edmark (avliden i juni 1978). Som sakkunniga har i arbetet deltagit kammarrättspresidenten Nils Olof Wentz och lagmannen Lennart Wasteson (båda fr. o. m. den 5 september 1977). Som experter har deltagit advokaten Curt Blomkvist (fr. 0. m. den 10 juni 1977), numera länsåklagaren Jan Lindegård (fr. o. m. den 5 september 1977) samt professorn Per Henrik Lindblom (fr. o. m. den 28 mars 1978). Sekreterare har varit hovrättsassessorerna Peter Fitger och Lars Eklycke samt Tony Junestad (fr. o. m. den 1 maj 1978 t. o. m. den 3 november 1980) och Ann-Louise Eksborg (fr. o. m. den 21 september 1981). I betänkandet har vi inte beaktat lagändringar, propositioner m. m. som kommit ut av trycket efter den 1 mars 1982. I fråga om den språkliga utformningen av de helt nyskrivna kapitlen i förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken (41-47 kap.) har samråd ägt rum med statsrådsberedningen. Till betänkandet fogas reservationer av Ella Ericsson Köhler, Sten Styring samt särskilda av Ella Ericsson Köhler, Nils och John Thörngren yttranden Olof Wentz, Jan Lindegård och Per Henrik Lindblom. fortsätter med frågor rörande bl. a. processen i Utredningsarbetet överrätt.

Stockholm i april 1982

Ingvar Gullnäs Ella Ericsson Köhler Sten Styring Lars Laurin

John Thömgren Lennart Sandberg /Peter Fitger Lars Eklycke Ann-Louise Eksborg

SOU l982z25

till

Innehållsförteckning rättegångsutred-

delbetänkande 1982:25-

ningens (SOU

l

Översyn

Pro-

26)

av

rättegångsbalken

cessen i

tingsrätt

DeIA (sou 1982:25)

Förkortningar m.m. 12

Författningsförslag

Sammanfattning

Del B (SOU l982z26)

l Inledning

l Direktiven m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Urredningsarbetets bedrivande

2.1 överläggningar med domare, åklagare, advokater mfl. 17

2.2 Samråd med andra utredningar l7 2.3 lnhämtad statistik 18 2.4 Tidigare avlämnade promemorior l8 2.5 Behandlingen av vissa frågor rörande förundersökningsförfarandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Avgivna remissyttranden 2.7 Avgränsning av betänkandet

ll Kort historik, nuvarande ordning ihuvuddrag och vissa reformkrav 2l

Inledning 2l

Historik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rätregångsbalken 5.1 Vissa grundläggande principer 5.2 RB:s formella uppbyggnad

6 Innehåll

5.3 RB:s betydelse utanför rättegången i tvistemål och brottmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

Övriga lagar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

6.1 Småmålslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 6.2 Lagsökningslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 6.3 Handräckningslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

6.4 Ärendelagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

6.5 Ordningsbot och strafföreläggande . . . . . . . . . . . . 30

Reformkrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

Allmänna överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Bakgrunden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Smâmälslagen som en utgångspunkt för reformer . . . . 41

9.1 lnledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 9.2 Förarbetena till småmålslagen . . . . . . . . . . . . . . . 43 9.3 Vissa statistiska uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 9.4 Allmänna erfarenheter av småmålslagen . . . . . . . . . 46 9.5 Erfarenheter av småmålslagens kostnadsregler . . . . . 48 9.6 Samhällets kostnader för småmålsförfarandet . . . . . . 57 9.7 Utländska erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 9.8 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

10 Förhållandet mellan olika former för rättegång . . . . . . 62

10.1 Förhållandet mellan olika former för egentlig tvistemålsrättegång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 l0.2 Förhållandet mellan olika former för summarisk rättegång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 10.3 Förhållandet mellan tvistemålsrättegången och summarisk rättegång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 10.4 Förhållandet mellan tvistemålsrättegången och rättegången enligt ärendelagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 10.5 Gemensamma ansökningar i stället för tvistemålsprocess? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 10.6 Förhållandet mellan olika former för brottmålsrättegång 78 10.7 Förhållandet mellan tvistemålsrättegången och brottmålsrättegången . . . i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80

ll Allmänna principer för rättegången.: _vtlreförlopp . . . . . 81 ll.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 11.2 Dispositiva tvistemål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 ll.2.l Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . 81 l 1.2.2 Uppdelningen i förberedelse och huvudförhandling och ändamålet med förberedelsen . . . . . . . . 82 ll.2.3 Avvägningen muntlighet-skriftlighet . . . . . . 85

Innehåll 7

l 1.2.4 Vad får utgöra processmaterial? I 1.2.5 Särskilda åtgärder för att göra processen mer effektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 1 1.2.6 Några terminologiska och lagtekniska frågor 91 11.3 lndispositiva tvistemål och brottmål . . . . . . . . . . . 91 l 1.3.1 Behovet av förberedelse i förenklad form 92 l 1.3.2 Behovet av annan förberedelse 92 l 1.3.3 Avvägningen skriftlighet-muntlighet i indispositiva tvistemål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 1 1.3.4 Införande av en möjlighet att avgöra brottmål på handlingarna 97 1l.3.5 Vad får utgöra processmaterial? 98 l 1.3.6 Särskilda åtgärder för att göra processen mer effektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99

12 Rätrens materiella funktion i målen 101

|2.1.5 Reformbehovet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 l2.l.6 Viss nyare utländsk lagstiftning 109

|2.1.7 Inledande överväganden 110

12.l.8 Rättens ansvar för utredningen i olika typer av mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111 12.1.9 Andra allmänna slutsatser rörande processledningens omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 12.1.l0 Närmare om materiell processledning i dispositiva tvistemål 120 l2.l.l 1 Närmare om materiell processledning i indispositiva tvistemål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 l2.1.l2 Närmare om materiell processledning i brottmål 130 12.2 Förlikningsverksamheten i dispositiva tvistemål vid tingsrätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 l2.2.1 Inledning 137 12.2.2 Gällande rätt 139 12.2.3 Reformbehovet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 l2.2.4 Förlikningens för- och nackdelar . . . . . . . . . 140 l2.2.5 Allmänna utgångspunkter för en reform 141 l2.2.6 Vilka typer av förlikning bör rätten medverka till? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144 l2.2.7 I vilka typer av mål är förlikningsförsök lämpliga? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.8 Tidpunkten för förlikningsverksamhet 12.2.9 De yttre formerna för rättens förlikningsverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l2.2.10 Särskild medling . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Förprocessuell serviceverksamhet

8 Innehåll

I2.3.1 Inledning l2.3.2 Närmare om serviceverksamheten i småmål . . 163

12.3.3 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165

IV Överväganden rörande vissa särskildafrâgor . . . . . . . . 171

13 Tvistemâlsprocessen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 13.1 Tingsrätts domförhet m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 13.l.1 Inledning och bakgrund . . . . . . . . . . . . . . 171 13.l.2 Domförhet i huvudförhandlingsmål . . . . . . . 173 13.l.3 Lättnader i omedelbarheten vid huvudförhandling inför ensamdomare . . . . . . . . . . . . . . . . 176 l3.1.4 Domförheten när mål avgörs på handlingarna . 177 I3.I.5 Domförhet i mål om små värden . . . . . . . . . 178 13.2 Forumprövningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 l3.2.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 13.2.2 Omfattningen av våra reformförslag . . . . . . . 181 13.23 Forumfrâgan under förberedelse i förenklad form . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183

l3.2.4 Överflyttning av mål från en tingsrätt till en an-

nan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 13.3 Parallella rättegångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190 13.4 Förberedelse i förenklad form och avgörande efter summarisk prövning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 l3.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 l3.4.2 Den summariska processen i normala fall . . . . 196 13.4.3 En summarisk bevisprövning i vissa fall . . . . . 202 13.5 Särskilt om handräckningslagen . . . . . . . . . . . . . . 207 13.6 Rättegångskostnadernaidispositiva tvistemål . . . . . . 212 I3.6.I Vissa allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . 212 l3.6.2 Kostnadsminskning genom åtgärder mot försumlig processföring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 13.6.3 Kostnadsminskning genom frånvaro av biträden . 2 I 5 13.6.4 Ansvaret för rättegângskostnaderna . . . . . . . 220 1.3.6.5 Kostnadsfrågan i mål om jämkning av underhållsbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 l3.6.6 Bör rättshjälp omfatta ansvaret för motpartskostnaderna? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 13.7 Handläggningen av mål som innehåller såväl dispositiva som indispositiva moment samt vissa frågor rörande interimistiska yrkanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240 l3.7.I Blandade mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240 13.7.2 Vissa frågor rörande interimistiska yrkanden m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244

14 Brottmålsprocessen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 14.1 Förundersökningsprotokollets ingivande till rätten . . . 248 l4.1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248

Innehåll 9

l4.l.2 Skäl _för att domaren tar del av förundersökningsprotokollet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249 l4.l.3 Skäl mot att domaren tar del av förundersökningsprotokollet 250

l4.l.4 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 l

14.2 Förhör vid huvudförhandling med medtilltalade m.fl. 259 I4.2.l Problemställningen . . . . . . . . . . . . . . . . . 259

|4.3.5 Utredningen om mâlsägandeanspråken . . . . . 279 143.6 Något om de brottstyper som kan komma i fråga för en särskilt snabb handläggning . . . . . . . . . . 281 l4.3.7 Olika modeller för en snabbare hantering av brottmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.3.8 Alternativ tilljourdomstol . . . . . . . . . . . . . 143.9 Sammanfattande synpunkter

15 Gemensamma frågor l5.l Uppenbart ogrundade ansökningar l5.l.l lnledning l5.l .2 Bakgrund

l5.l.3 Överväganden

15.2 Vissa tvångsmedel l5.2.l lnledning l5.2.2 Sanktionsformer av ekonomiskt slag . . . . . . . l5.2.3 Utdömande av vite 152.4 Hämtning 15.3 Användning av telefon i rättegång 15.4 Vissa frågor angående beräkning av klagotid m.m. 15.4.l lnledning l5.4.2 Gällande rätt l5.4.3 Tid för överklagande av dom på handlingarna l 5.4.4 Vadeanmälan 15.5 Förenklad dom

V Det fortsatta reformarbetet

Vl K ostnadsfrâgor

Vll Specialmorivering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken lnledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l kap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll Vlll Reservationer och särskilda yttranden Reservationer

Innehåll 11

Reservation av Sten Styring . . . . . . . . . . . . . . 609 Reservation av John Thörngren . . . . . . . . . . . . 6I0 Särskilda yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 610 Särskilt yttrande av Ella Ericsson Köhler . . . . . . . 6I0 Särskilt yttrande av Nils Olof Wentz . . . . . . . . . 611 Särskilt yttrande av Jan Lindegård . . . . . . . . . . 613 Särskilt yttrande av Per Henrik Lindblom . . . . . . 616

IX Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 619

1 Viss nu gällande lagtext . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 619 1.l 42-47 kap. rättegångsbalken . . . . . . . . . . . 619 1.2 Lagen (l974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 637

2 Domstolsverkets rapport (198129) Försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång . . . . . . . . . . . 642

3 Rättegångsutredningens undersökning av tingsrätternas handläggning av dispositiva tvistemål utom smámâlsamt brottmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 653

4 Statistiska undersökningar av mål enligt småmålslagen 673

Förkortningar

m.m.

Lagar RB Rättegångsbalken RP om införande Lagen (1946:804) av nya rättegångsbalken

Ärendelagen Lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden Lagsökningslagen Lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande Småmålslagen Lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden

Handräckningslagen Handräckningslagen (1981 :847)

Citerad litteratur

Gärde Gärde, N. m.f1.: Nya rättegångsbalken jämte lagen om dess införande med kommentar, Stockholm 1949 Rättegång I Ekelöf, Per Olof: Rättegång, första häftet, 6:e upplagan, Stockholm 1980 II - andra Rättegång Rättegång, häftet, 6:e upplagan, Stockholm 1980 III - Rättegång Rättegång, tredje häftet, 4:e upplagan, Stockholm 1980 IV - Rättegång Rättegång, fjärde häftet, 4:e upplagan, Stockholm 1977 V - femte Rättegång Rättegång, häftet, 5:e upplagan, Stockholm 1979 Rättegång VI Welamson, Lars: Rättegång VI, 2:a upplagan, Stockholm 1978

Översynspromemorian Departementspromemorian (Ds Ju 1976:8) Översyn av rättegångsförfaran-

det vid allmän domstol

Övriga förkortningar

dir Direktiv Ds B Budgetdepartementets departementsserie Ds Ju J ustitiedepartementets departementsserie

Förkortningar m.m.

JO Riksdagens ombudsman (justitieombudsmannen) JuU Utlåtande av riksdagens justitieutskott LU Utlåtande av riksdagens lagutskott NJA Nytt juridiskt arkiv, del l PTOP proposition rskr riksdagsskrivelse SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning TSA Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att nuvarande 1 kap. 8 och 9 §§, 6 kap. 12 och 13 §§, 10 kap. 21 §, 12 kap. 24 §, 13 kap. 4 §, 20 kap. 15 §, 27 kap. 17 §, 28 kap. 15 §, 31 kap. 12 §, 37 kap. 4 och 5 §§, 38 kap. 9 §, 40 kap. 13, 15 och 20 §§, 42-47 kap. samt 59 kap. 9 § skall upphöra att gälla, dels att de nuvarande rubrikerna närmast före 42 och 45 kap. samt rubrikerna till 5 och 41 kap. skall utgå, dels att i 50 kap. 4, 9 och 23 §§, 55 kap. l4§ och 58 kap. 1 § ordet sanningsförsäkran skall bytas ut mot ordet ed, dels att nuvarande 1 kap. 1-6 §§ skall betecknas 2 kap. 1, 2, 4, 6, 7 respektive 8 §, att nuvarande 2-4 kap. skall betecknas 3, 4 respektive 5 kap., att nuvarande 5 kap. 1-9 §§ skall betecknas 6 kap. 1-9 §§, att nuvarande 6 kap. 1- ll §§ skall betecknas 6 kap. 10-20 §§ och att nuvarande 41 kap. 1-4 §§ skall betecknas 35 kap. 15- 18 §§, dels att rubrikerna närmast före 1 kap. skall sättas närmast före 2 kap., dels att 2 kap. 4 §, 5 kap. 2 §, 6 kap. 15, 17 och 18 §§, 7 kap. 4 §, 9 kap. 5, 8 och 9 §§, 10 kap. 17, 18 och 20 §§, 11 kap. 4 och 5 §§, 12 kap. 4 och 9 §§, 13 kap. 3, 5 och 7 §§, 14 kap. 3, 4, 5 och 7 §§, 17 kap. 1-4, 7- 10 och 12 §§, 18 kap. 2, 8,13 och 14 §§, 19 kap. 7 §, 20 kap. 1 och 8-10 §§, 21 kap. 2 och 12 §§, 22 kap. 4-6 §§, 23 kap. 18 och 22 §§, 24 kap. 12 och 13 §§, 30 kap. 1, 2, 4, 6-8 och 10 §§, 32 kap. 6 och 7 §§, 33 kap. 1-3, 5 och 6 §§, 34 kap. 1 och 2 §§, 35 kap. 8, 13 och 14 §§, 36 kap. 1, 5, 7, 13 17-20 och 22-23 §§, 37 kap.1-3§§, 38 kap. 6 §, 39 kap. 2 och 3 §§, 40 kap. 10, 11 och 16 §§, 49 kap. l och 7 §§, 50 kap. l, 15 och 24 §§, 51 kap. 1, 11 och 15 §§, 52 kap. 1 §, 53 kap. 1 och 2 §§, 54 kap. 1 §, 59 kap. 1 och 5-8 §§ samt rubrikerna till 1, 6, 9, 13, 20 och 37 kap. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas tjugosex nya paragrafer, l kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 3 och 5 §§, 9 kap. 10 §, 10 kap. 8 a och 18 a §§, 12 kap. 14 a §, 14 kap.7 a §, 20kap. l a, 1 boch 12 a §§,22kap. 1 a §,31 kap. l aoch 1 b §§, 33 kap. 10 §, 41 kap. 1-9 §§ och 51 kap. 23 a §, nya rubriker närmast före

Senaste lydelse av 1 kap. 8 § 1969:244, l kap. 9 § 1969:244, 6 kap. 13 § 1974: 573, 20 kap. 15 § 1954:432, 37 kap. 5 § 1977:1020, 38 kap. 9 § 1980:101, 42-47 kap. se bilaga nr 1, 50 kap. 4§ 1963:149, 50 kap. 9§ 1963:149, 58 kap. l § 1975:670, 59 kap. 9§ 1968:193.

Författningsförslag 15

1, 41 och 45 kap., nya rubriker till 2 och 4l kap. samt sex nya kapitel, 42-47 kap., av nedan angivna lydelse, dels att i balken närmast före 6 kap. l § skall införas rubriken ”Offenti lighet”, närmast före 6 kap. 6 § rubriken ”Tolk”, närmast före 6 kap. 9 § rubriken ”Upprätthållande av ordning vid sammanträde, närmast före 6 kap. l0§ rubriken Protokoll, närmast före 6 kap. l9§ rubriken Aktbildning och dagbok, närmast före 35 kap. l § rubriken Allmänna bestämmelser och närmast före 35 kap. l5§ rubriken ”Bevisning till framtida säkerhet”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser

l kap. Om allmän underrätt l kap. Om balkens tillämpningsområde m.m.

1§ Denna balk gäller för rättskipning och rättsvård vid allmän domstol.

2§ Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna balk, gäller den bestämmelsen, om ej annat sägs i balken.

2 kap. Om tingsrätt

3§ Vid tingsrätt handläggs tvistemål och brottmål.

Som tvistemål handläggs, om ej annat sågs i 22 kap., mål om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes. Som tvistemål handläggs också annat mål som inte skall handläggas som brottmål. Vissa tvistemål skall enligt 41 kap. 4 § handläggas som blankettmål.

Som brottmål handläggs

I. mål om ansvar för brott,

2. mål om åtgärd enligt 21-28 kap. i anledning av misstanke om brott,

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3. mål som avses i 38 kap. brottsbalken,

4. mål om förverkande till det allmänna eller annan särskild rättsverkan i anledning av brott,

5. mål om utdömande av förelag! vite och

6. mål för vilket bestämmelserna om allmänt åtal skall ha motsvarande tillämpning.

Mål som avses i tredje stycket 4 och 5 skall ifråga om handläggningen anses gälla brott för vilket ej föreskrivs svårare påföljd än böter.

4§ Tingsrätt är i tvistemål domför Tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än med en lagfaren domare, om ej anfyra lagfarna domare må ej sitta i nat följer av vad nedan sägs. rätten. I brottmål skall tingsrätt bestå av Vid huvudförhandling består tingsen domare och nämnd. rätt av tre lagfarna domare. Förlagfaren Kan i målet be- handlingen får dock hållas inför enhuvudfärhandling räknas kräva minst fyra veckor, må dast en lagfaren domare, om det är dock två domare och tillräckligt med hänsyn till målets lagfarna nämnd sitta i rätten. omfattning och svårighetsgrad. Om målet inte är av enkel beskaffenhet, Tingsrätt är domfär med en lagfa- gäller detta dock endast om parterren domare na samtycker.

vid måls avgörande utan huvudfor- Om huvudförhanding i målet kan handling, beräknas kräva minst fyra veckor, får rätten bestå av fyra lagfarna dovid annan handläggning, som ej mare. sker vid huvudförhandling eller syn å stället, När mål avgörs på handlingarna skall tingsrätt bestå av tre lagfarna vid sådan huvudfärhandling i tviste- domare, om part begär det eller rät-

mål, som hålles i förenklad form, ten finner det nödvändigt. Även om

begär att tre domare skall delpart vid huvudförhandling och syn å taga, får målet avgöras av en lagfastället i mål om brott för vilket icke ren domare, om målet är av enkel

är stadgat svårare straff än böter. beskaffenhet.

Senaste lydelse av förutvarande l kap. 3 § 1975:1288.

Författningsförslag 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse I blankettmål består tingsrätt av en domare. Denne behöver inte vara lagfaren. 5§ Tingsrätt är i brottmål domför med en lagfaren domare och nämnd vid huvudförhandling i mål om brott. för vilket föreskrivs svårare påföljd än böter. Detsamma gäller när sådant mål skall avgöras på handlingarna genom dom. Om huvudförhandling i målet kan beräknas kräva minst fyra veckor, får ytterligare en lagfaren domare ingå i rätten.

I annat fall är tingsrätt i brottmål

domför med en lagfaren domare.

5 kap. 2 § Domare, som avses i l kap. 2 §, 2 Domare, som avses i 2 kap. 2 §, 3 kap. 3 § eller 3 kap. 4 §, utnämnes kap. 3 § eller 4 kap. 4 § utnämns av av regeringen. Revisionssekretera- regeringen. Revisionssekreterare re utnämnes eller förordnas av re- utnämns eller förordnas av regegeringen. ringen. 6 kap. Om domstols protokoll 6 kap. Om ordningen vid domstol

l5§ I protokoll skall antecknas utsaga I protokoll skall antecknas berätav vittne, sakkunnig, part under telse som någon lämnar underförsanningsförsäkran eller målsägan- hör i bevisningssyfte, i den omfattde, då han höres i anledning av ning berättelsen kan antas vara av åklagarens talan, i den omfattning betydelse i målet. Detsamma gäller utsagan kan antagas vara av bety- rättens iakttagelser vid syn på stäldelse i målet, samt vad rätten vid let. syn å stället iakttager. Första stycket gäller inte berättelse av tilltalad i brottmål. Vid i hovrätt Vid huvudförhandling i hovrätt huvudförhandling vare ej att i protokollet an- behöver uppgift enligt första stycket

nödigt

tecknas utsaga eller iakttagelse, antecknas endast om anteckningen som nu sagts, med mindre anteck- kan antas bli av betydelse vid fulldärav kan bliva av följd till högsta domstolen. Vid huning antagas betydelse vid fullföljd till högsta vudfärhandling i högsta domstolen Senaste lydelse av förutvarande 4 kap. 2 § 1974:573.

l 8 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse domstolen. Ej heller vare sådan an- behöver sådan anteckning inte göteckning nödig vid huvudförhand- ras. ling i högsta domstolen.

l7§ Protokollet över förhandling Protokollet skall, över förhandling skall

innan förhandlingen avslutas, er- slutligt aifattas innan förhand-

hålla slutlig avfattning. Då proto- När protokollet är lingen avslutas. kollet är uppsatt, skall ordföran- skall ordföranden anteckuppsatt, den å protokollet göra anteckning na detta på protokollet. därom. Sedan utsaga, som enligt 6 § skall När berättelse, som enligt 15 § antecknas i protokollet, uppteck- skall antecknas i protokollet, har nats, skall den uppläsas eller till- upptecknats, skall den läsas upp fälle pá annat sätt lämnas att eller tillfälle på annat sätt lämnas granska uppteckningen samt den att granska uppteckningen. Vidare hörde tillfrågas, om han har något skall den hörde tillfrågas, om han att erinra mot innehållet. Erinran, har något att erinra mot innehållet. som ej föranleder ändring, skall En erinran, som inte föranleder antecknas. Därefter må uppteck- ändring, skall antecknas. Uppningen ej ändras. Har utsagan teckningen får sedan inte ändras. först efter granskningen anteck- Om berättelsen har antecknats i nats i protokollet, skall uppteck- protokollet först efter granskninningen biläggas handlingarna. gen, skall uppteckningen fogas till handlingarna som en bilaga. 18 § Rätten äge förordna, att utsaga av Berättelse som någon lämnar vid part, målsägande, vittne eller sak- förhör i bevisningssyfte får tas upp kunnig skall i stället för att anteck- genom stenografi eller på fonetisk nas i protokollet upptagas genom väg i stället för att antecknas i prostenografi eller på fonetisk väg. I tokollet. Detsamma gäller sådan denna ordning må ock upptagas sammanfattning av berättelse, som sammanfattningen av utsago, av- avser det som kan antas vara av seende vad som kan antagas vara betydelse i målet. av betydelse i målet. Stadgandet i 8§ andra stycket i Bestämmelsen i 1 7§ andra stycket detta kapitel skall i tillämpliga de- i detta kapitel gälleri tillämpliga lar gälla beträffande utsago, som delar berättelse, som tagits upp geupptagits genom stenograñ, även- nom stenografi, och sammanfatt-

som beträffande på fonetisk väg ning av berättelse, som upptagits på upptagen sammanfattning av ut- fonetisk väg.

saga. Stenograf utses av rätten. Ej må den anlitas som stenograf, vilken till saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans l Senaste lydelse av förutvarande 6 kap. 9 § 1979:289.

Författningsförslag 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Vad i 5 kap. 7 § är stadgat om tolk äger motsvarande tillämpning beträffande stenograf, som utsetts av rätten. Sådan stenograf har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen betalas av allmänna medel. Bestämmelser om återgivande i vanlig skrift av vad som upptagits enligt denna paragraf meddelas av regeringen.

7 kap. 4 §I

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller distriktsåklagare. Riksåklagaren är dock allmän Riksåklagaren är dock allmän åklagare vid hovrätt i mål som av- åklagare vid hovrätt i mål som avses i 2 kap. 2 § första stycket. ses i 3 kap. 2 § första stycket.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, fullföljts endast av enskild part får må åklagartalan där, efter riks- åklagartalan där, efter riksåklagaåklagarens förordnande, föras av rens förordnande, föras av lägre lägre åklagare. åklagare. Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

9 kap. Om straff och vite 9 kap. Om straff, vite och hämtning

5§2 Den som vid sammanträde inför Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller fo- rätten stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter tograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. har meddelats med stöd av 5 kap. 9§, döms till böter. Till samma 9 §, döms till böter, högst ettusen straff döms den som muntligen in- kronor. Till samma straff döms för rätten eller i rättegångsskrift den som muntligen inför rätten eluttalar sig otillbörligt. ler i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

8§3 Då enligt denna balk vite föreläg- När enligt denna balk vite föreges part eller annan, bestämme rät- läggs part eller annan, skall rätten ten vite tilI belopp, som med hänsyn bestämma vitesbeloppet sa att det Senaste lydelse 1981:1311 till hans ekonomiska kan antas förmå honom att följa förhållanden 1 Senaste lydelse 1980:262 och omständigheterna i övrigt kan föreläggandet. Beloppet skall fast- 3 Senaste lydelse 1981:828

20 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

antagas förmå honom att iakttaga ställas också med hänsyn till målets

föreläggandet. Vite må ej bestäm- omfattning och beskaffenhet i öv-

mas under tio kronor eller över fem- rigt. Därjämte skall beaktas vilka tusen kronor. Har vite utdömts och kostnader som kan uppstå för statsförelägger rätten nytt vite, må vitet verket om föreläggandet inte följs. bestämmas till högre belopp, dock ej Närmare bestämmelser om vitesbeöver tiotusen kronor. Vitesföreläg- lopp meddelas av regeringen. gande skall delgivas den som föreläggandet avser.

Bestämmelserna i första stycket om Staten får inte föreläggas vite. högsta vitesbelopp gäller ej i fråga om föreläggande enligt 15 kap. 3 §.

Vite må ej föreläggas, då strajf är Vitesföreläggande skall delges den utsatt. Ej heller må vite föreläggas som föreläggandet avser. kronan. Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

9§

Är i denna balk straff utsatt i böter, Har, när fråga uppkommer om ut-

dock ej dagsböter, vare lägsta bö- dömande av vite, ändamålet med

tesstraff tio kronor och högsta fem- vitet förfallit, får vitet inte utdömas.

hundra kronor. Detsamma gäller om någon vid vite har förelagts att inställa sig vid sammanträde och detta inställs av annan orsak än att den som förelagts vitet har uteblivit.

När vite döms ut får jämkning ske, om underlåtenheten att följa vitesföreläggandet inte orsakat sådana olägenheter som förutsattes när vitet bestämdes eller underlåtenheten berott på ursäktligtförbiseende.

Har vite dömts ut får jämkning ske i fråga om annan ersättningsskyldighet gentemot statsverket som åvilar den som förpliktats utge vitet.

l0§ Skall någon hämtas till sammanenaste lydelse 1964:166. träde inför rätten, får han, om ej

Författningsförslag 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse annat följer av vad nedan sägs, inte omhändertas tidigare än att han kan inställas omedelbart till sammanträdet.

Har hämtningsförsök förut misslyc-

kats eller finns det annars på grund

av vad som är känt om den som skall hämtas särskild anleding därtill, fär rätten eller polismyndighet besluta, att han för hämtningens genomförande får omhändertas tidigare än vad som följer av första stycket.

Den som omhändertagits enligt andra stycket är skyldig att i avvaktan på inställelsen stanna kvar på polisstation eller annan plats som bestäms av polismyndigheten. Han är dock inte skyldig att stanna kvar mer än sex timmar, om inte rätten beslutat om längre tid. Beslut av rätten får avse högst aderton timmar. Vid prövning av fråga om skyldighet att stanna kvar skall särskilt beaktas vilka olägenheter det kan antas medföra att den, som skall hämtas, inte är närvarande vid sammanträdet.

10 kap. 8a§ I tvist mellan näringsidkare och konsument rörande vara eller tjänst som tillhandahâllits för huvudsakligen enskilt bruk får näringsidkaren sökas där konsumenten har sitt hemvist.

17 § Ej vare på grund av vad i detta Rätten är ej på grund av vad i lkapitel stadgas rätten behörig att 16 §§ sägs behörig att ta upp upptaga :

l. tvist, som skall upptagas av an- l. tvist, som skall tas upp av annan nan myndighet än domstol eller av myndighet än domstol eller av sär- Senaste lydelse I98l 2828.

22 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

särskild domstol eller enligt lag el- skild domstol eller omedelbart enler författning skall omedelbart ligt lag skall prövas av skiljemän, prövas av skiljemän;

2. tvist, som skall väckas vid viss 2. tvist, som avses i 9 eller l0 §, om domstol, om denna enligt lag eller tvisten väcks vid annan domstol än författning är ensam behörig att där sägs, eller upptaga sådan tvist;

3. tvist, som enligt lag må upptagas 3. tvist för vilken det i annan lag

allenast av vissa särskilda tingsrät- finns särskilda bestämmelser om

ter, om tvisten väckes vid annan vid vilken eller vilka domstolar tadomstol; lan skall väckas.

4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes vid annan domstol;

5. äktenskapsmål;

6. tvist. som angår utmätt egendom eller giltigheten av lösöreköpsavhandling och för vilken behörig domstol är särskilt stadgad; eller

7. tvist, som är av beskaffenhet att

kunna utan stämning upptagas av domstol. Ej heller må på grund av vad i detta Ej heller får på grund av vad i detkapitel stadgas talan väckas vid ta kapitel sägs talan väckas vid domstol av annan ordning än den domstol av annan ordning än den som för tvistens upptagande är i som för tvistens upptagande är i lag föreskriven; vad nu sagts gälle lag föreskriven. Vad nu sagts gäller dock ej tvist, som avses i 13 §. dock ej tvist, som avses i 13 §. Yrkande om kvittning för ford- Yrkande om kvittning för fordran ran må icke upptagas av domstol, får inte tas upp av domstol, som

som enligt första stycket ej ägt upp- enligt första stycket ej haft rätt att

taga tvist angående samma ford- ta upp tvist angående samma fordran. ran.

l8§ Är rätten av annan grund än i l7 § Är rätten av annan grund än i 17 § sägs obehörig att upptaga tvist, sägs obehörig att ta upp tvist, som som där väckes, skall tvisten dock där väcks, skall tvisten dock anses anses väckt vid rätt domstol, om ej väckt vid rätt domstol, om ej sva-

Författningsförslag 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse svaranden i rätt tid gjort invänd- tanden i rätt tid gjort invändning ning om domstolens behörighet el- om domstolens behörighet. ler uteblivit från första inställelsen eller, då förberedelsen är skriftlig, underlåtit att inkomma med svaromål. Har svaranden uteblivit eller underlåtit att inkomma med svaramål, skall kärandens uppgift om de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, tagas för god, om svaranden erhållit del därav och anledning ej förekommer. att den är oriktig. Tingsrätt är utan hinder av vad i denna balk eller annan lag sägs alltid behörig att ta upp mål till handläggning vid förberedelse i förenk-

lad form och att isamband därmed

avgöra målet,

I. om tvisten är sådan att den får tas upp av tingsrätt,

2. om tvisten gäller betalning i anställningsförhållande eller

3. om tvisten gäller fordran för av-

gift till huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning eller för allmänt värmesystem.

l8a§ Är rätten obehörig att ta upp ett till rätten inkommet mål, skall rätten överlämna målet till annan allmän domstol, fastighetsdomstol eller arbetsdomstolen, om sådan domstol är behörig och om sökanden begär det eller det är uppenbart att sökanden önskar att målet överlämnas. Om i stället statens va-nämnd är

behörig i fall som nu sagts, skall

rätten överlämna målet till nämnden.

Beslut som rätten fattat före måls

överlämnande skall anses upphävt,

24 Författningsförslag SOU l982z25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse om inte annat bestäms i samband med överlämnandet.

Om överlämnande sker, skall talan anses väckt när ansökningen kom in till den rätt som först handlagt målet.

20§ Meddelas i högre rätt beslut, var- Meddelas i högre rätt beslut, varigenom lägre rätt förklaras icke igenom lägre rätt förklaras icke vara vara behörig att upptaga mål, som behörig att ta upp mål, som där där väckts, äge den högre rätten på väckts, får den högre rätten på yryrkande av part hänvisa målet till kande av part hänvisa målet till

lägre rätt, som finnes behörig. lägre rätt som är behörig.

Hava skilda domstolar genom be- Har skilda domstolar genom beslut, som vunnit laga kraft, funnits slut, som vunnit laga kraft, funnits obehöriga, äge högsta domstolen, obehöriga, får högsta domstolen,

om någon av dem finnes behörig, om någon av dem är behörig, på

på ansökan av part hänvisa målet ansökan av part hänvisa målet till till den domstol, av vilken målet den domstolen. bort upptagas. I fråga om behörighet att ta upp mål, som på grund av högsta domstolens förordnande enligt 14 kap. 7 a § skall förenas i en rättegång, gäller vad högsta domstolen bestämmer.

ll kap. 4§ Bevis, att den som i rättegång upp- Bevis, att den som i rättegång uppgives vara part eller vill föra talan ges vara part eller vill föra talan som part eller ställföreträdare för som part eller ställföreträdare för

part är behörig, erfordras ej, med part är behörig, behöver ges in till mindre rätten finner bevis böra fo- rätten endast om rätten anser att ett

retes. klarläggande är nödvändigt.

I blankettmål skall kärandens uppgifter i fråga om behörighet god-

tas, om det inte finns särskild an-

ledning anta att de är oriktiga.

5§ Part skall vid huvudförhandling i Part är skyldig att infinna sig perunderrätt eller hovrätt infinna sig sonligen vid sammanträde

Författn ingsförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse personligen, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för I. om annan part begärt det och utredningen. Vid huvudförhandling närvaron inte är uppenbart obehövi högsta domstolen vare part skyldig lig eller

att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utred- 2. om det kan antas att sammanträ-

ningen. I underrätt skall part ock dets syfte därigenom främjas.

infinna sig personligen vid muntlig

förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främjas. Vid annan förhandling än nu

nämnts vare part skyldig att infinna sig personligen, om det finnes erfor-

derligt. Vad nu sagts om parts skyldighet Vad nu sagts om parts skyldighet att infinna sig personligen gälle att infinna sig personligen gäller ock parts ställföreträdare. Ära fle- också parts ställföreträdare. Finns ra ställföreträdare, äge rätten be- det flera ställföreträdare, får rätten stämma, vilken eller vilka skola in- bestämma vilken eller vilka av dem

finna sig. Äger part ej själv föra sin som skall infinna sig.

talan, vare han dock skyldig att in-

finna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utred-

ningen. Är part eller ställföreträdare skyl- Är part eller ställföreträdare skyldig att infinna sig personligen, dig att infinna sig personligen, skall meddele rätten förordnande där- rätten meddela förordnande om om. detta.

4§ Står någon till domare, som vid Den, som står isâdant förhållande målets behandling är ledamot av som avses i 5 kap. 12 § till någon rätten, i sådant förhållande, som som vid mâlets behandling är leavses i 4 kap. 12 §, mä han ej bru- damot av rätten, får inte vara omkas som ombud i målet. Ej heller bud i målet. Detsamma gäller den må någon brukas som ombud, om som tagit befattning med saken han tagit befattning med saken som domare eller befattningshavasom domare eller befattningshava- re vid domstol eller som ombud re vid domstol eller som ombud för motparten. för motparten.

12 kap. 9§ Skriftlig fullmakt skallföretes ihu- Skriftlig fullmakt skall ges in i orivudskrift, när ombudet första ginal, när ombudet första gången gången vid rätten för talan i målet. vid rätten för talan i målet. Den

26 Författningsförslag SOU [982225

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse som uppträder som ombud för kåranden i blankettmål behöver ge in

fullmakt endast om särskilda skäl

föreligger.

Är, då fullmakt skall företes, sådan Är fullmakt ej tillgänglig, när så-

icke tillgänglig, skall rätten giva dan skall ges in, skall rätten ge omombudet tid att förete den; vad nu budet tid att ge in den. Vad nu sagts gölle eji fråga om vade- eller sagts gäller dock inte i fråga om missnöjesanmälan. Finnes upp- missnöjesanmälan. Om uppskov skov olägligt, må rätten fortsätta är olägligt, får rätten fortsätta med med handläggningen av målet, handläggningen av målet, dock dock utan att däri meddela dom utan att däri meddela dom eller eller slutligt beslut. Utfärdas full- slutligt beslut. Utfärdas fullmakt, makt skall behörigheten anses in- skall behörigheten anses innefatta nefatta vad ombudet tidigare åt- vad ombudet tidigare företagit i gjorti rättegången. rättegången.

Finner rätten ovisst, huruvida Finner rätten ovisst, huruvida å fullmakt är rik- parts underskrift på fullmakt är parts underskrift tig, må rätten medgiva anstånd för riktig, får rätten medge anstånd för ovisshetens undanröjande. att ovissheten skall kunna undanröjas.

Skriftlig fullmakt skall i huvudskrift eller styrkt avskrift bifogas akten.

l4a§ Den som på grund av bestämmelsen i9 § första stycket utan ingiven fullmakt uppträder som ombud skall anses ha behörighet enligt 14 § första stycket.

13 kap. Om föremål för talan och 13 kap. Om föremål för talan talans våckande

3§ Väckt talan må icke ändras. Kä- Väckt talan får inte ändras. Käranranden åge dock den får dock

1. på grund av omständighet, som l. på grund av omständighet, som inträffat under rättegången eller inträffat under rättegången eller först då blivit för honom känd, först då blivit för honom känd, kräva annan fullgörelse än den, kräva annan fullgörelse än den, varom talan väckts; om vilken talan väckts,

2. yrka fastställelse enligt 2 § andra 2. yrka fastställelse enligt 2 § andra stycket; samt stycket,

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. kräva ränta eller annan tilläggs- 3. kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvud- förpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen, så ock eljest fram- förpliktelsen, och ställa nytt yrkande, såvitt det stöder sig på väsentligen samma 4. framställa om det nytt yrkande, grund. stöder sig på väsentligen samma grund.

Väckes yrkande, som avses i 2 eller Ändrar käranden sin talan genom 3, sedan målet företagits till huvud- att framställa yrkande enligt första förhandling, och kan yrkandet ej stycket 2-4 sedan huvudförhandutan olägenhet prövas i målet, må ling påbörjats eller målet på annat det avvisas. Ej må sådant yrkande sätt företagits till avgörande, skall väckasi högre rätt. det nya yrkandet avvisas, om det inte utan olägenhet kan prövas i

målet. Ändring av talan enligt förs-

ta stycket 2-4 är inte tillåten i högre rätt.

Såsom ändring av talan anses icke, Såsom ändring av talan anses inte, att käranden beträffande samma att käranden beträffande samma sak inskränker sin talan eller, utan sak inskränker sin talan eller, utan att saken ändras, åberopar ny om- att saken ändras, åberopar ny omständighet till stöd för sin talan. ständighet till stöd för sin talan.

5§ Återkallar käranden sin talan, se- Återkallar käranden sin talan, sedan svaranden i svaromål, dan svaranden ingått ingått i svaromål, och är saken sådan, att förlikning och är saken sådan att förlikning därom är tillåten, skall, om sva- därom är tillåten, om svaskall, randen yrkar det, målet dock prö- randen yrkar det, målet dock prövas. vas. Sådan rätt till prövning föreligger dock inte när målet handläggs

vid förberedelse i förenklad form

enligt 42 kap.

Är saken ej sådan, som i första Är saken ej sådan, som i första stycket sägs, och återkallar käran- stycket sägs, och återkallar käranden, sedan dom fallit, utan svaran- den, sedan dom fallit, utan svarandes samtycke sin talan, vare åter- dens samtycke sin talan, år återkallelsen utan verkan. kallelsen utan verkan.

7§ Överlåter käranden det, varom Överlåter käranden det som tvisten tvistas, å annan, må denne utan ny gäller, får förvärvaren övertaga kästämning övertaga kärandens ta- randens talan i målet sådan denna lan i målet sådan denna vid hans är vid hans inträde i rättegången.

28 Författningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse inträde i rättegången är; om överlâtarens skyldighet att svara för rättegângskostnad gälle vad i 18 kap. 10 § stadgas.

Sker överlåtelse å svarandens sida, Sker överlåtelse på svarandens simå den, å vilken överlåtelsen skett, da får förvärvaren i svarandens i svarandens ställe inträda i målet, ställe inträda i målet, om käranden om käranden samtycker därtill. samtycker.

Har överlåtelse, som nu sagts, å Har överlåtelse, som nu sagts, ägt någondera sidan ägt rum, vare rum på någondera sidan, är förvärden, å vilken äverlâtelsen skett, på varen på motpartens yrkande skylmotpartens yrkande skyldig att ef- dig att efter kallelse inträda som ter kallelse inträda som part i rät- part i rättegången. tegången.

l4 kap. 3§ Vill svaranden till gemensam Vill svaranden till gemensam handläggning väcka talan mot kä- handläggning väcka talan mot käranden angående samma sak eller randen angående samma sak eller sak, som har gemenskap med den- sak, som har gemenskap med denna, eller rörande fordran, som kan na, eller rörande fordran, som kan gå i avräkning mot kärandens, och gå i avräkning mot kärandens, sker det före huvudförhandlingen, skall målen handläggas i en rätteskola målen handläggas i en rätte- gång. Käromål, som sålunda förgång. Käromål, som sålunda för- enats med huvudkäromålet, är enats med huvudkäromålet, är genkäromål. genkäromål.

4§ Vill någon, som ej är part i rätte- Vill någon, som inte är part i rättegången, till gemensam handlägg- gången, till gemensam handläggning väcka talan mot båda parter- ning väcka talan mot båda parterna eller endera om det, varom tvis- na eller en av dem om det, som tas, och sker det före huvudför- tvisten gäller, skall målen handläghandlingen, skola målen handläg- gas i en rättegång. gas i en rättegång.

5§ Vill part, om han tappar saken, Vill part, om han förlorar målet. mot tredje man framställa åter- mot tredje man framställa återgångskrav eller anspråk på skade- gångskrav eller anspråk på skadestånd eller annat dylikt, äge han, stånd eller annat dylikt, får han till Senaste lydelse l970:l002. innan målet företages till huvudförgemensam handläggning med hu-

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

handling, till gemensam handlägg- vudkäromålet väcka sin talan mot ning med det målet väcka sin talan tredje man. mot tredje man. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, om tred- Om tredje man i anledning av den je man i anledning av den utgång utgång saken kan få mellan partersaken kan få mellan parterna vill na vill väcka talan mot någon av mot någon av dem eller båda väc- dem eller båda sådant angående ka talan angående sådant anspråk. som sägs i första anspråk stycket, får han väcka denna talan till gemensam handläggning med huvudkäromålet.

7§ Ej må ifall, som avses i 1-6§§, Mål, som avses i l-6 §§, får förmål förenas, med mindre målen enas, endast om målen handläggs väckts vid samma domstol och vid samma domstol och denna är denna är behörig samt för målen behörig samt samma rättegångssamma är tillämp- form rättegångsform är tillämplig för målen. lig. Väcks talan som avses i 3-5 §§ sedan huvudförhandling påbörjats eller huvudkäromålet företagits till avgörande får rätten handlägga målen särskilt, om de inte utan olägenhet kan handläggas i samma rättegång. Detsamma gäller om part väcker talan som avses i 3 eller

5 § efter det att tiden för yttrande

över slutföreläggande enligt 43 kap. ll § har gått ut.

§

Handläggs mål, som avses i 1- 6 §§, vid skilda domstolar av samma ordning fär högsta domstolen

efter ansökan av part eller anmälan

av tingsrätt eller hovrätt förordna att målen skall förenas i en rättegång vid någon av domstolarna, om en sådan ordning har väsentliga fördelar och ej innebär betydande olägenhet för någon part. Om det är lämpligt, får den domstol, som skall handlägga målen, åter särskilja dem.

Beslut som rätten fattat i sådant

mål, som på grund av högsta dom-

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse stolens förordnande överlämnas från en domstol till en annan, skall gälla om inte den domstol, dit målet överlämnats, bestämmer annat.

17 kap. 1§ Rättens avgörande av saken sker Rättens avgörande av saken sker genom dom. Annat rättens avgö- genom dom, om stämning har utrandeträffas genom beslut. Beslut, färdats. varigenom rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig, så En tingsrätts dom skall betecknas som förenklad dom, om den medock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt, är slutligt be- delas slut.

1. efter förberedelse i förenklad form enligt 42 kap. eller

2. på grund av en parts underlåtenhet att följa ett föreläggande enligt 43-47 kap. vid påföljd av sådan dom.

Sådana avgöranden som ej skall ske genom dom träffas genom beslut. Beslut, genom vilket rätten skiljer saken från sig, samt högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt, är slutligt beslut.

2§ Dom skall, om huvudförhandling Om huvudförhandling har hållits, vid råtten ägt rum, grundas å vad skall domen grundas på vad som vid I förekommit vid förhandlingen. I förhandlingen förekommit. domen må ej deltaga domare, som domen får ej deltaga domare som ej övervarit hela huvudförhandling- inte varit med om hela förhandlinghål- en. Om ny huvudförhandling har en. Har ny huvudförhandling lits, skall domen grundas å vad hållits, skall domen grundas på

därvid förekommit. vad som förekommit vid den. Ifall

som avses i 44 kap. 13 §får domen grundas även på den utredning som

har inhåmtats efter huvudförhand-

lingen. Då mål avgöres utan huvudför- När mål avgörs på handlingarna, handling, skall domen grundas å skall domen grundas på vad hand-

SOU I982 :25 Författningsförslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vad handlingarna innehålla och el- lingarna innehåller och vad som i jest förekommit i målet. övrigt förekommit i målet.

Andra stycket gäller också när mål skall avgöras vid huvudförhandling i parts utevaro.

3§ Dom må ej givas över annat eller Dom får inte ges över annat eller mera, än vad part i behörig ord- mera än vad part i behörig ordning ning yrkat. Är saken sådan, att för- yrkat. Är saken sådan att förlikdärom är tillåten, må dom likning ning därom är tillåtemfår dom inej grundas å omständighet, som ic- te grundas på omständighet, som ke av part åberopats till grund för part inte har åberopattill grund för hans talan. sin talan.

Ifall som avses i 41 kap. 7 § andra

stycket får talan ogillas utan hinder av vad som sågs i första stycket.

Dom enligt 44 kap. 18 eller 19 §, som ej är förenklad, får grundas även på sådan omständighet som ej åberopats av part.

4§i

Ãro i en rättegång flera käromál Om i samma rättegång finns flera

och kunna de särskiljas, må dom käromål, som kan särskiljas, får givas över något av dem, ehuru dom ges över något av dem trots handläggningen angående de övri- att handläggningen av de övriga ga icke avslutats. Över huvudford- inte avslutats. Över huvudfordran ran och fordran, som åberopas till och fordran, som åberopas till kvittning, må dömas allenast i ett skall dömas kvittning, samtidigt, sammanhang. Medgives käromålet om inte förenklad dom skall ges

till någon del, må särskild dom gi- över huvudfordran enligt 42 kap.

vas över det som medgivits. 4 § andra stycket. Medges käromålet till någon del, får särskild dom ges över det som medgivits.

Underlâter part att ifråga om viss del av målet iaktta föreläggande som förenats med påföljd av förenklad dom, får sådan dom ges särskilt i den delen enligt bestämmelserna i 42-44 kap.

32 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

skall avfattas och Dom skall avfattas skriftligen och Dom skriftligen i skilda angiva: i skilda avdelningar ange avdelningar

samt tid och ställe l. domstolen samt tid och ställe l. domstolen för domens meddelande; för domens meddelande,

samt deras ombud el- 2. parterna samt deras ombud el- 2. parterna ler biträden; ler biträden,

3. domslutet; 3. domslutet,

in- och in- 4. parternas yrkanden och 4. parternas yrkanden vändningar samt de omständighe- vändningar samt de omständighesamt ter på vilka de grundas, samt ter, varå de grundas;

med uppgift om vad 5. domskälen med uppgift å vad i 5. domskälen målet är bevisat. som är bevisat i målet.

rätts dom i den mån Högre rätts dom skall, i den män Högre skall, det innehålla det behövs, innehålla redogörelse

finnes erforderligt,

redogörelse för lägre rätts dom. för lägre rätts dom.

dom talan

Äger part fullfölja talan mot Om part har rätt att fullfölja

eller söka skall i do- mot dom eller begära återupptaåtervinning, vad han där- av målet, skall i domen anmen givas till känna, gande Om underrät- har att iaktta. vid har att iakttaga. ges vad han därvid telse, som tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 §.

8§2 kä- Förenklad dom behöver inte vara Tredskodom, dom, varigenom

randens talan av uppdelad i skilda avdelningar. bifalles på grund

svarandens medgivande, samt dom, varigenom högre rätt fastställer lägre rätts dom, må utfärdas i förenklad form. Dom högre rätt fastvarigenom ställer lägre rätts dom behöver innehålla domskäl endast om de avviker från domskälen iden överklagade domen.

9§3

skall över- Innan dom beslutas, skall över- Innan dom beslutas,

Senaste lydelse 1976:567. hållas, om flera domare

hållas. läggning 2 Senaste lydelse 1976:567. läggning deltar i avgörandet. 3 Senaste lydelse 1976 :567.

Författningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Då huvudförhandling ägt rum, När mål avgörs efter huvudför-

skall samma eller sist nästa helgfria handling, skall om möjligt dom gedag överläggning hållas och, om nast beslutas och avkunnas. Avdet kan ske, dom beslutas och av- kunnandet sker genom att domens

kunnas. Erfordras på grund av må- huvudsakliga innehåll återges.

lets beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande, Finner rätten på grund av málets må rätten besluta anstånd därmed; beskaffenhet att det är nödvändigt domen skall dock, om ej synnerligt att uppskjuta domens beslutande

hinder möter, skriftligen avfattas eller avfattande, får domen avkun-

och meddelas inom två veckor efter nas senare eller meddelas genom förhandlingens avslutande. Av- att hållas tillgänglig på rättens kunnas ej domen vid huvudför- kansli. Om ej synnerligt hinder

handlingen, skall den avkunnas vid möter, skall domen finnas tillgäng-

annat rättens sammanträde eller lig på rättens kansli senast två vecock meddelas genom att den hålles kor efter förhandlingens avslutantillgänglig å rättens kansli; vid hu- de. Vid förhandlingen skall lämnas vudförhandingen skall underrättel- upplysning om tiden och sättet för se givas om tiden och sättet för domens meddelande. domens meddelande.

Vad nu sagts om måls avgörande När mål avgörs på handlingarna, efter huvudförhandling gälle ock, skall dom meddelas genom att sna-

då mål vid sammanträde rast hållas tillgänglig på rättens avgöres ”i” för muntlig förberedelse. kansli.

eljest mål utan huvudför- Part skall tillställas kopia av domen Avgöres

handling. skall, så snart ske kan, så snart den finns tillgänglig på rät-

överläggning hållas samt domen tens kansli. I fråga om högre rätts

beslutas, skriftligen avfattas och dom behöver dock redogörelse för

meddelas. Meddelandet skall ske lägre rätts dom inte tas med. Kopia att domen hålles tillgänglig av förenklad dom, som meddelats i genom å rättens kansli. Underrättelse om anledning av att part uteblivit från tiden för meddelandet skall senast sammanträde eller underlåtit att samma dag avsändas till parterna. yttra sig behöver inte tillställas den parten.

A vkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.

l-lar skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på samma tid och sätt som domen.

När mål avg/arts, skall skriftlig underrättelse om utgången i målet snarast givas parterna.

34 Författningsförslag

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

l0§ Dom skall uppsättas särskilt och Dom skall sättas upp särskilt och underskrivas av de lagfarna doma- undertecknas av de lagfarna domare, som deltagit i avgörandet. re, som deltagit i avgörandet. I blankettmål undertecknas domen av den domare som avgjort målet. Rättens domar skola, ordnade i Förenklad dom, som meddelas i

nummerföüd efter tiden för deras samband med dom, skall tas upp i

meddelande, för varje år samman- domen. föras till en dombok.

l2§ Vad i 2 och 9 §§ är stadgat om dom Bestämmelserna i 2 §, 7§ tredje äge motsvarande tillämpningi frá- stycket och 9 § gäller även i fråga ga om slutligt beslut. Å sådant be- om slutligt beslut. Bestämmelserna slut skola ock bestämmelserna i 7 i 7 §första och andra styckena samt och 10 §§ tillämpas, om frågans l0§ skall tillämpas, om frågans beskaffenhet fordrar det. Medde- beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutligt beslut i samband med las slutligt beslut i samband med dom, skall det upptagasi domen. dom, skall det tas uppi domen.

Äger part fullfölja talan mot slutligt Om slutligt beslut inte har satts upp

beslut eller göra ansökan om åter- särskilt, skall rätten tillställa part upptagande, skall i beslutet givas underrättelse om innehållet i beslutill känna, vad han därvid har att tet i stället för kopia av detta. iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts be- Om det slutliga beslutet endast inslut, stadgas i 54 kap. 14 §. nebär att målet avskrivits i anledning av återkallelse gäller inte 7 § tredje stycket. Inte heller behöver den som återkallat ansökan tillställas kopia av eller underrättelse om beslutet.

18 kap. 2§ Angår målet rättsförhållande, som Angár målet rättsförhällande, som enligt lag ej ma” bestämmas annor- enligt lag ej får bestämmas på anledes än genom dom, mä förord- nat sätt än genom dom, får förordnas, att vardera parten skall bära nas att vardera parten skall bära sin rättegángskostnad. sin rättegängskostnad.

VI mål mellan näringsidkare och konsument rörande vara eller tjänst, som tillhandahållits för hu-

Författningsförslag 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vudsakligen enskilt bruk, skall vardera parten bära sin kostnad, om näringsidkaren vinner men konsu-

menten haft skälig anledning att få

tvisten prövad. Om konsumenten vid någon tidpunkt under rättegången bort komma till insikt om att hans talan inte kunde bifallas, skall vad nu har sagts tillämpas endast beträffande de kostnader som uppkommit dessförinnan.

8§l Ersättning för rättegångskostnad Såsom rättegángskostnad ersätts

skall fullt motsvara kostnaden för parts arbete, tidsspillan och utgif-

rättegångens förberedande och ta- teri anledning av lans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden l. förhandling med motpart för skäligen varit påkallad för tillvara- biläggande av tvistefråga med tagande av partens rätt. Ersättning omedelbar betydelse för partens skall ock utgå för partens arbete och talan, tidsspillan i anledning av rättegängen. Såsom åtgärd för rätte- 2. rättegângens förberedande och gångens förberedande anses förhandling för biläggande av tviste- 3. utförande av talan i målet. fråga som har omedelbar betydelse för partens talan. Kostnad är ersättningsgill endast om den skäligen varit behövlig för att tillvarata partens rätt.

Ersättning för rättegångskostnad Ersättning för rättegångskostnad

skall även innefatta ränta efter sex skall innefatta ränta enligt 6 § rän-

procent från dagen då målet avgö- telagen (1975:635) frán dagen för res till dess betalning sker. målets avgörande.

Rättegångskostnad i mål som av-

görs efter förberedelse enligt 42

kap. ersätts enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma gäller rättegångskostnad i mål, vilket endast på grund av begäran enligt 4] kap. 8 § tredje stycket 3 förberetts enligt 43 kap. men vilket avgjorts till kärandens fördel utan att svaranden angett några skäl

mot bifall till käromålet. Senaste lydelse 1981 :74l.

36 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 § Skall kostnad för bevisning eller Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd enligt rättens beslut annan åtgärd enligt rättens beslut utgå av allmänna medel eller utgi- utgå av allmänna medel eller utges vas av parterna en för båda och av parterna solidariskt, gälleri fråbåda för en, gällei fråga om skyl- ga om skyldighet att återbetala sådighet att återgå/da sådan kostnad dan kostnad vad i detta kapitel vad i detta kapitel stadgas om rät- sägs om rättegångskostnad. Om tegångskostnad. Skola parterna parterna skall bära var sin rättebära var sin rättegångskostnad, gångskostnad, får rätten förordna, må förordnas, att kostnaden skall att kostnaden skall fördelas med fördelas med hälften å vardera. hälften på varje part. Har av all- Har av allmänna medel utgått männa medel utgått kostnad för kostnad för parts hämtande till parts hämtande till rätten, skall rätten, skall kostnaden återgäldas kostnaden återbetalas av parten. av parten.

Har fråga om ersättning av allmän-

na medel uppkommit först efter det

att målet avgjorts, skall utdömd kostnad stanna på statsverket. Om skyldighet att ersätta statsver- Om skyldighet att ersätta statsverket kostnad i anledning av att part ket kostnad i anledning av att part åtnjutit rättshjälp är särskilt stad- åtnjutit rättshjälp är särskilt föregat. skrivet. Statsverkets kostnader för medling enligt 43 kap. 21 § skall stanna på statsverket.

l4§2 Part, som vill erhålla ersättning för Part, som vill ha ersättning för räträttegångskostnad, skall, innan tegångskostnad, skall framställa handläggningen avslutas, fram- sitt yrkandeinnan handläggningen ställa yrkande därom och uppgiva, avslutas. Han skall därvid uppge vari kostnaden består. Gör han det vari kostnaden består. I mål som

ej, äge han ej därefter tala å den kan avgöras efter förberedelse iförkostnad, som uppkommit vid sam- enklad form skall käranden fram-

ma rätt; dock må part, även om ställa sitt yrkande i ansökan enligt yrkande ej framställts, erhålla rän- 41 kap. _1 § elleri skrivelse enligt 42 ta som avses i 8 § tredje stycket kap. 6 § andra stycket och svaran-

samt ersättning för utskrift av rät- den sitt yrkande isvaromål enligt 42

tens dom eller slutliga beslut. kap. 2 §.

Part, som ej har framställt sitt yrkande om ersättning för rätte- Senaste lydelse 1972:430. 2 Senaste lydelse 1973:240. gångskostnad inom den tid som an-

Författningsförslag 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ges i första stycket, får ej vidare föra talan om den kostnaden. Han får dock även utan yrkande tillerkännas ersättning för ansökningsavgijft enligt 41 kap. 4 § samt sådan ränta som avses i 8 § tredje stycket.

Rätten skall, om det inte på grund av andra stycket eller av annan anledning är obehövligt, bereda part tillfälle att framställa yrkande om ersättning för rättegångskostnad och yttra sig över motparts kostnadsyrkande. Vad nu sagts gäller inte part som gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet som medför att målet skall avgöras enligt 44 kap. 18 eller 19 §. Då rätten avgör målet, meddele Rätten skall självmant pröva frågor

rätten samtidigt beslut angående om tillämpningen av bestämmelser-

rättegångskostnader: så ock ifråga, na i 1 - 13 §§, om inte detta är obesom avses i 13 § första stycket. In- hövligt på grund av att ersättningsgår i ersättning för rättegångskost- yrkande har medgivits. Beslut i sånad arvode till ombud eller biträ- dan kostnadsfråga som avses i det-

de, skall arvodets belopp angivas. ta kapitel skall, utom ifall som sägs

i 13 § andra stycket, meddelas när rätten avgör målet. Ingår i ersättning för rättegångskostnad arvode till ombud eller biträde, skall arvodets belopp anges.

19 kap. 7 §1 Har, sedan stämning delgivits den Domstol förlorar inte sin behörighet misstänkte, ändring intrått i förhål- att handlägga mål på grund av att

lande, som betingat domstolens be- förhållande som haft betydelse för bärighet, vare domstolen ändock behörigheten ändrats efter det att

behörig. stämning delgivits den tilltalade. Har allmänt åtal upptagits av viss Har allmänt åtal väckts vid viss

domstol och är även annan dom- domstol och framkommer att den

stol behörig, äge den förra domsto- tilltalade är åtalad även vid annan len, om synnerliga skäl äro därtill, domstol, skall den ena domstolen på framställning av åklagaren för- på åklagarens begäran överlämna ordna, att målet skall överflyttas till målet till den andra domstolen, om

den senare domstolen. Beslut eller det inte är olämpligt. I annat fall får

annan åtgärd av den förra domsto- domstol överlämna mål till annan Senaste lydelse 1954:432.

38 Fötfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse len vare gällande, till dess den domstol, om åklagaren begär det domstol, dit målet överflyttats, för- och särskilda skäl föreligger. Domordnar annat. stol får inte överlämna mål till domstol av annan ordning. Beslut, som

rätten fattat före måls överlämnan-

de, skall gälla om inte den domstol, dit målet överlämnats, bestämmer annat. 20 kap. Om rätt till åtal och om 20 kap. Om åtal och om málsäganmålsägande de

1§ Fråga om ansvar för brott må ej av Fråga om ansvar för brott får tas rätten upptagas, med mindre åtal upp av rätten endast om åtal för för brottet väckts. Rätten äge dock brottet väckts. Rätten får dock utan åtal upptaga fråga om ansvar utan åtal ta upp fråga om ansvar för förseelse i rättegången. för rättegângsfärseelse. Bestämmelserna i denna balk om åtal gäller även i fråga om talan i mål som avses i 2 kap. 3 § tredje stycket 3-6. Den mot vilken talan riktas i sådana mål betecknas som svarande. Om sådan svarande gäller vad som är föreskrivet om misstänkt och tilltalad.

la § Väckt åtal får inte ändras. Såsom ändring av åtal anses inte att den som för talan om brottet beträffande samma gärning inskränker åtalet eller åberopar annat lagrum eller ny omständighet till stöd för detta. Å talet får genom .tilläggsåtal utvidgas att avse annan gärning, om rät-

ten finner det lämpligt. Tilläggsåtal

får inte väckas i högre rätt. Nytt åtal får inte väckas mot den tilltalade för gärning, för vilken han redan står under åtal.

lb§ Om tilläggsåtal väcks eller om det i

annat fall framkommer att vid sam-

Författningsförslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ma domstol handläggs flera skilda

åtal mot någon, skall åtalen handläggas i en rättegång. Ãtalen skall dock handläggas särskilt om det är till fördel för den tilltalade eller för handläggningen eller annars är lämpligt. Målen får inte handläggas särskilt, om det skulle innebära väsentliga olägenheter för bestämmandet av påföljd.

Har åtal väckts mot flera för brott,

som har samband med varandra, får åtalen handläggas i en rättegång, om det har fördelar för handläggningen och även i övrigt är lämpligt. Å talen skall särskiljas när

det finns anledning till det.

Sådant åtal, som rätten inte är behörig att handlägga, får inte förenas med annat åtal.

8§ Målsägande må ej väcka åtal för Målsägande får väcka åtal för brott, som hör under allmänt åtal, brott, som hör under allmänt åtal, med mindre han angivit brottet och endast om åklagaren beslutat att åklagaren beslutat, att åtal ej skall inte åtala. äga rum. Har åklagare väckt talan, äge måls- Har åklagare väckt talan, får målsäganden biträda åtalet; han må äganden biträda åtalet. Han får ock i högre rätt fullfölja talan. också fullfölja talan i högre rätt. Utan hinder av vad i första stycket Utan hinder av vad i första stycket sägs må målsägande väcka talan sägs får målsägande väcka talan om ansvar för falskt eller obefogat om ansvar för falskt eller obefogat åtal, falsk angivelse eller annan åtal, falsk angivelse eller annan osann tillvitelse angående brott. osann tillvitelse angående brott.

Har tilltalad såsom målsägande väckt sådan talan om ansvar som avses i tredje stycket, skall denna talan, om det kan ske, handläggas i samma rättegång som åtalet mot honom. Målsägande är den, mot vilken Målsägande är den, mot vilken brott är begånget eller som därav brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada. blivit förnärmad eller lidit skada. l Senaste lydelse 1964:166.

40 Författningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Bestämmelserna i denna balk om målsågande gäller även ifråga om annan, som utan att vara målsågande eller åklagare har rätt att föra talan i brottmål.

9§ Sedan dom fallit, må ej allmänt Allmänt åtal får inte läggas ned efåtal nedläggas. ter det att dom meddelats. Nedlägges allmänt åtal på den Läggs allmänt åtal ned därför att grund, att tillräckliga skäl, att den tillräckliga skäl inte längre föreligmisstänkte är skyldig till brottet, ej ger för antagande att den tilltalade föreligga, må målsäganden överta- är skyldig till brottet, skallfrikänga åtalet; han skall dock hos rätten nande dom meddelas, om den tillgöra anmälan därom inom den tid, talade yrkar det. högst en månad, som av rätten beståmmes, sedan han erhöll vetskap

om nedlåggandet. Övertager ej

målsäganden åtalet, åge han icke därefter väcka åtal för brottet; om den tilltalade yrkar det, skall frikännande dom meddelas.

lO § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ om Bestämmelserna i 8§ om rätt för rätt för málsäganden att väcka åtal målsäganden att väcka åtal gäller eller övertaga väckt åtal gäller icke inte i fråga om brott, som i uti fråga om brott, som i utövningen övningen av tjänsten eller uppdraav tjänsten eller uppdraget har be- get har begåtts av gåtts av

l. statsråd,

2. justitieråd eller regeringsråd,

3. någon av riksdagens ombudsmän eller någon som har tjänstgjort i hans ställe,

4. någon annan befattningshavare, mot vilken enligt riksdagsordningen eller annan författning endast något av riksdagens utskott eller annat riksdagsorgan är behörigt att besluta om åtal för sådant brott, eller

Senaste lydelse 1981 ;|312. 5. justitiekanslern eller den som har tjänstgjort i hans ställe.

Författningsförslag 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12a§ Om rätten enligt 4 7 kap. 7 eller 10 § förklarat åtal vara förfallet, har málsäganden förlorat sin rätt att föra ny talan om brottet.

2l kap. 2 §1

Den misstänkte vare i mål om all- Den misstänkte är skyldig att inmänt åtal skyldig infinna sig per- finna sig personligen vid huvudsonligen vid huvudförhandling i förhandling underrätt, dock ej om anledning saknas att ådöma annan brottspå- 1. om annan part begärt det och följd än böter och hans närvaro till- närvaron inte är uppenbart obehövlika kan antagas vara utan betydel- lig eller se för utredningen. I mål om enskilt

åtal skall den misstänkte infinna sig 2. om det behövs för att målet skall

personligen vid dylik förhandling, kunna avgöras. om hans närvaro ej kan antagas Vid sammanträde för förberedelse sakna betydelse för utredningen. Vid i hovrätt enligt 45 kap. 13 § skall den misshuvudförhandling tänkte närvara personligen, om

skall den misstänkte infinna sig per-

sammanträdets syfte därigenom sonligen, om han av underrätten dömts främjas. till fängelse i minst sex månader för brottet eller anledning förekommer till ådömande av sådan påföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare

den misstänkte skyldig att infinna

sig personligen, om hans närvaro

finnes erforderligfär utredningen. I

underrätt skall den misstänkte ock

infinna sig personligen vid muntlig

förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främjas. Vid annan förhandling än nu

nämnts vare han skyldig att infinna

sig personligen, om hans närvaro

finnes erforderlig.

Lider den misstänkte av sinnessjuk-

dom eller sinnesslöhet och finner

rätten, att hans hörande skulle vara

utan gagn, erfordras ej att han infinner sig personligen. I Senaste lydelse 198! :2l4.

Fätfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Är den misstänkte skyldig att in- Är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, meddele rät- finna sig personligen, skall rätten ten förordnande därom. meddela förordnande om detta.

Då den misstänkte ej är skyldig att När den misstänkte inte är skyldig infinna sig personligen, må hans att infinna sig personligen, får talan föras ombud. Om hans talan föras genom ombud. 1 genom ombud gälle vad i 12 kap. är stad- fråga om ombüd gäller 12 kap. gat.

12§ I mål som endast avser rättens åtgärd beträffande en redan ådömd påföljd fär brott, skall den tilltalade anses som häktad, om han är intagen i kriminalvårdsanstalt. Vid handläggning i högre rätt skall den tilltalade anses som häktad, om han år intagen i kriminalvårdsanstalt på grund av den lägre rättens dom.

22 kap. l a § När det i denna balk ges regler om handläggning av enskilt anspråk betecknas den som för sådan talan som målsägande och den mot vilken talan riktas som svarande. Om sådan svarande gäller vad som är föreskrivet om tilltalad.

4§ Om rätt för den tilltalade eller an- Handläggs i samband med åtal tanan, mot vilken målsäganden för lan om enskilt anspråk gäller i den talan, eller för tredje man att till delen 11-13 kap., 14 kap. 5 och gemensam handläggning med åta- 8-13 §§ samt 17 kap. i stället för let väcka talan, som avses i 14 kap. motsvarande regler för brottmål. 5 §, äge vad i nämnda lagrum är Om annan än den för brott missstadgar motsvarande tillämpning. tänkte är svarande i fråga om det enskilda anspråket, gäller 15 kap. i stället för motsvarande regler för brottmål. Rättens avgörande av saken i mål om enskilt anspråk sker genom

Färfattningsförslag 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse dom. Om sådant avgörande meddelas i samband med dom i ansvarsdelen skall det tas upp i den domen.

5§ Har talan om enskilt anspråk upp- I mål om enskilt anspråk, som tagits till behandling i samband handläggsi samband med åtal, får med åtalet. äge rätten, när skål äro saken inte avgöras förrän rätten avdärtill, förordna, att talan skall som gjort ansvarsfrågan, om inte det ensärskilt mål handläggas i den för skilda anspråket medgivits. tvistemål stadgade ordningen. Kan talan om det enskilda språket inte prövas i samband med åtalet utan att prövningen av åtalet fördrojs i väsentlig mån eller föreligger annars särskilda skäl, får rätten besluta att talan om det enskilda anspråket skall avskiljas och i fortsättningen handlâggas som tvistemål.

6§ Nedlägges eller avvisas åtal eller Nedläggs eller avvisas åtal eller förklaras målsäganden hava förlo- förklaras enskilt åtal vara förfallet, rat sin rätt att tala å brottet, förord- skall talan om det enskilda anspråne rätten, om part yrkar det, att ket i fortsättningen handläggas talan om det enskilda anspråket som tvistemål, om talan inte återskall som särskilt mål handläggas i kallas. den för tvistemål stadgade ordningen. Framställes ej sådant yrkande, skall talan i målet anses färfallen. Återkallar part sin talan angående det enskilda anspråket, sedan motparten ingått i svaromål, skall, om denne yrkar det, talan dock prövas. Framställes ej sådant yrkande, skall talan i målet anses förfallen.

23 kap. 18 §1 Då förundersökningen kommit så långt att någon skäligen misstänks för brottet, skall han, då han hörs, underrättas om misstanken. Den misstänkte och hans försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som har förekommit vid under- Senaste lydelse l98l 21294,

44 Författningsförslag SOU 1982 :25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sökningen. De har vidare rätt att ange den utredning de anser önskvärd och i övrigt anföra vad de anser nödvändigt. Underrättelse härom skall lämnas eller sändas till den misstänkte och hans försvarare, varvid skäligt rådrum skall beredas dem. Åtal får inte beslutas, innan detta har skett.

Begär den misstänkte, att förhör På begäran av den misstänkte eller skall hållas med någon eller att an- hans försvarare skall förhör eller nan utredning skall förebringas, annan utredning äga rum, om det skall begäran efterkommas, om det kan antas vara av betydelse för unkan antagas att åtgärden skulle dersökningen. Om en sådan begåäga betydelse för undersökningen. ran avslås, skall skälen för detta anges. Avslås framställningen, skola skälen därför angivas. Innan åklagaren beslutar i fråga om åtal, får han hålla ett särskilt sammanträde med den misstänkte eller hans försvarare, om det kan antas vara till fördel för åtalsbeslu-

tet eller för sakens fortsatta hand-

läggning i övrigt.

22 § Förundersökning enligt detta kapi- Föreligger tillräckliga skål för åtal tel är, om tillräckliga skäl för åtal även utan förundersökning, behöändock föreligga, ej erforderlig be- ver sådan inte ske ifråga om träffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgat, l. brott för vilket inte föreskrivs eller beträffande brott, som avses i svårare påföljd än böter, 45 kap. 2 § första eller andra stycket. Ej heller är förundersökning er- 2. brott för vilket åtal sker genom forderlig i mål om brott, som avses tilläggsåtal enligt 20 kap. I a §, i 3 kap. 3§ och 7 kap. 4§ andra stycket, med mindre anledning fö- 3. brott för vilket åtal sker muntlirekommer till ådömande av annan gen enligt 45 kap. l § andra stycket påföljd än böter. eller

4. brott som avses i 4 kap. 3 § och 7 kap. 4§ andra stycket, om inte anledning förekommer till ådömande av annan påföljd än böter.

Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersök- Senaste lydelse 1975:670. ning enligt detta kapitel ägt rum.

Fötfattningsförslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap. 12 §1

Åklagaren skall, om inte den an- Åklagaren skall, om inte den an-

hållne friges, senast dagen efter hållne senast efter friges, dagen den, då beslut om anhållande den, då beslutet om anhållande meddelades eller då den anhållne meddelades eller då den anhållne enligt 8 § inställdes till förhör, av- enligt 8§ inställdes till förhör, till låta framställning till rätten om rätten insända ansökan om hans hans häktande. Behövs det ytterli- häktande. Behövs det ytterligare gare utredning för prövning av utredning för av häktprövning häktningsfrågan, får åklagaren ningsfrågan, skall ansökningen invänta med framställningen. Den sändas så snart det kan ske. Om skall dock avlåtas så snart det kan inte insänts inom

ansökningen fem ske och senast på femte dagen efter dagar efter den, då beslutet om an-

den, då beslutom anhållande med- hållande meddelades eller den andelades eller den anhållne inställ- hållne inställdes för skall förhör, des för förhör. Görs inte framställ- den anhållne omedelbart friges. ning enligt vad som nu har sagts, skall den anhållne omedelbart fri- När ansöker om häktåklagaren ges. ning skall han snarast möjligt per

telefon meddela rätten att ansökan

gjorts.

I samband med framställningen I samband med att ansökan om skall till rätten samt till den anhåll- till rätten samt häktning görs skall ne och hans försvarare överlämnas till den anhållne och hans försvaprotokoll eller anteckningar över rare lämnas om de omuppgifter vad dittills förekommit under förun- ständigheter på vilka yrkandet om dersökningen i den mån de har be- häktning förhör grundas. Begärs tydelse för prövningen av häkt- med annan än den anhållne skall ningsfrâgan. Rätten kan dock med- lämnas om det. Så snart uppgift ge att överlämnandet får anstå viss det kan ske skall vidare till rätten kort tid. Pâkallas förhör med an- lämnas om den anhållnes uppgift nan än den anhållne, skall ock och om särlevnadsomständigheter uppgift lämnas därom. skilda som har beomständigheter tydelse för fråga om ytterligare utredning bör inhämtas rörande den anhållnes personliga förhållanden.

I samband med att ansökan

görs

skall vidare till den anhållne och hans försvarare överlämnas protokoll eller anteckningar över det som förekommit under förundersökningen i den mån det har betydelse för prövningen av häktningsfrâgan. Senaste lydelse 1981:1294.

46 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l3§

När ansökan om Då framställning enligt 12 § inkom- åklagare ingett skall så snart ske kan, häktning, skall rätten så snart ske mit, rätten, om hinder kan, och, om synnerligt hinder ej och, synnerligt ej mö-

hål- möter, sist på fjärde dagen efter det

ter, sist å fjärde dagen därefter i häktningsfrågan. att rätten meddelande från la förhandling genom

Utsättes att hål- åklagaren fick kännedom om an-

huvudförhandling las inom hålla förhandling i en vecka, sedan framställ- sökningen må dock, Utsättes huvudningen inkom, om ej rät- häktningsfrågan. ten ñnner särskild bö- förhandling att hållas inom en vecförhandling

ra med ka efter meddelandet, får dock, om

äga rum, förhandlingen anstå till ej rätten finner att särskild förhuvudförhandlingen. handling bör äga rum, med förhandlingen anstå till huvudför-

handlingen.

30 kap.

1§

Rättens av saken sker Rättens avgörande av saken sker avgörande dom. Annat rättens avgö- genom dom. Sådana avgöranden genom rande träffas genom beslut. Beslut, som ej skall ske genom dom träffas annorledes beslut. Beslut, vilket varigenom rätten än ge- genom genom nom från rätten saken från sig, samt dom skiljer saken sig, så skiljer ock högre rätts beslut i fråga, som högre rätts beslut i fråga, som dit är slutligt beslut. dit fullföljts särskilt, är slutligt be- fullföljts särskilt,

slut. Avgörande i fråga som avses i 2 kap. 3 § tredje stycket 2 träffas ge-

nom beslut.

2§

Om har hål- Dom skall, om huvudförhandling huvudförhandling vid rätten å vad lits, skall domen grundas på vad ägt rum, grundas vid förekommit. I som förekommit vid förhandlingen. förhandlingen domen som I domen domare, som må ej deltaga domare, får ej deltaga hela huvudförhandling- inte varit med om hela förhandlingej övervarit hål- en. Om ny huvudförhandling har en. Har ny huvudförhandling skall domen å vad hållits, skall domen grundas på lits, grundas

därvid förekommit. vad som förekommit vid den. Ifall

som avses i 46 kap. 12 §får domen

även på den efter huvud-

grundas inhåmtade utredförhandlingen ningen.

Då mål utan huvudför- När mål avgörs på handlingarna, avgöres skall domen grundas å skall domen grundas på vad handhandling,

Författningsförslag 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vad handlingarna innehålla och el- lingarna innehåller och vad som i jest förekommit i målet. förekommit i målet. övrigt

4§

Handläggas i en rättegång flera Om i samma rättegång finns flera

åtal, må dom givas beträfande nå- åtal, som kan dom särskiljas, får got av dem, ehuru handläggningen ges över något av dem trots att angâende de övriga icke avslutats. handläggningen av de övriga inte Avse åtalen samme tilltalade, må avslutats. sådan dom dock ej givas med mindre synnerliga skäl äro därtill.

6§2

Har den tilltalade erkänt gärning- Har den tilltalade erkänt gärningen och bestäms till brottspäföljden en och bestäms brottspåföljden till annat än fängelse eller till fängelse annat än fängelse eller till fängelse i högst sex månader, får domen i högst sex månader, behöver doutfärdas i förenklad form. Dom, men inte vara uppdelad i skilda avvarigenom högre rätt fastställer delningar. Dom varigenom högre lägre rätts dom, får också utfärdas rätt fastställer lägre rätts dom bei förenklad form. höver innehålla domskäl endast om de avviker från domskälen i den Förs i målet talan om enskilt anöverklagade domen. språk i anledning av brott, gäller vad som sägs i första stycket första meningen endast om den tilltalade medger anspråket eller om rätten

finner saken vara uppenbar.

7§3

Innan dom beslutas, skall över- Innan dom skall beslutas, överläggning hållas. Ingå nämndemän om domare

läggning hållas, flera

i rätten, framställe ordföranden el- deltar i avgörandet. ler, om målet beretts av annan lag-

faren domare, denne saken och vad

lag stadgar därom.

Då huvudförhandling ägt rum, När mål huvudföravgörs efter

skall samma eller sist nästa helgfria handling, skall om möjligt dom gedag överläggning hållas och, om nast beslutas och avkunnas. Avdet kan ske, dom beslutas och av- kunnandet sker genom att domens kunnas. Finnes rådrum för domens innehåll Finhuvudsakliga återges. beslutande eller avfattande ound- ner rätten av målets bepå grund gängligen erforderligt, må rätten Senaste lydelse 1956:587. skajfenhet att det är nödvändigt att 2Senaste lydelse 1981:1093. besluta anstând 3 Senaste lydelse 1976:560. därmed; domen uppskjuta domens beslutande eller

SOU l982z25 48 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hinder domen avkunnas skall dock, om ej synnerligt avfattande, får och med- senare eller meddelas genom att

möter, skriftligen axfattas

då den tilltalade är häktad, hållas tillgänglig på rättens kansli. delas, en vecka och iannat inom Om synnerligt hinder möter,

inom fall ej två veckor efter förhandlingens skall domen finnas tillgänglig på

Avkunnas vid rättens kansli senast två veckor elavslutande. ej domen skall den av- ler, om den tilltalade är häktad, en huvudförhandlingen, kunnas vid annat rättens samman- vecka efter förhandlingens avslueller ock meddelas att tande. Vid förhandlingen skall träde genom den hålles å rättens lämnas upplysning om tiden och tillgänglig kansli; vid huvudfärhandlingen sättet för domens meddelande.

skall underrättelse givas om tiden och sättet för domens meddelan-

de.

mål utan huvudförhand- När mål avgöres på handlingarna, Avgöres så snart ske kan, över- skall dom meddelas genom att snaling, skall, hållas samt domen beslu- rast hållas tillgänglig på rättens läggning

avfattas och medde- kansli.

tas, skriftligen las. Meddelandet skall ske genom Den tilltalade skall tillställas kopia att domen hålles tillgänglig å rät-

av domen så snart den finns till-

tens kansli. Underrättelse om tiden gänglig pä rättens kansli. De avdelför meddelandet skall senast samningar av domen som innehåller ma dag avsändas till parterna. 4 uppgifter enligt 5 § första stycket A vkunnande av dom må ske genom och 5 behöver dock inte tas med.

av domslutet och skä- Åklagare samt målsägande som

återgivande meddelande av talan om ansvar skall tillställas

len jämte fullföljds- fört

av sådan dom som inte har hänvisning. kopia avkunnats.

Har mening förekommit, skall denna meddelas parterna på skiljaktig samma tid och sätt som domen.

När mål avgjorts, skall skriftlig underrättelse om utgången i målet snarast givas den tilltalade.

8§

skall särskilt och Dom skall sättas upp särskilt och Dom uppsättas doma- undertecknas av de lagfarna domaunderskrivas av de lagfarna re, som deltagit i avgörandet. re, som deltagit i avgörandet.

Rättens domar skola, ordnade i

nummerföljd efter tiden för deras

meddelande, för varje år sammanföras till en dombok.

Författningsförslag 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 § Vad i 2 och 7 §§ är stadgar om dom Bestämmelserna i 2 och 7 §§ gäller äge motsvarande tillämpningi frå- även i fråga om slutligt beslut. Bega om slutligt beslut. I den mån ej stämmelserna i 5 och 8 §§ skall tillannat föreskrivits med stöd av 14 §, lämpas om frágans beskaffenhet skola ock bestämmelserna i 5 och fordrar det. Meddelas slutligt be- 8 §§ tillämpas å sådant beslut, om slut i samband med dom, skall det frâgans beskaffenhet fordrar det. tas upp i domen. Meddelas slutligt beslut i samband med dom, skall det upptagasi domen.

Äger part fullfölja talan mot slut- Om part har rätt att fullfölja talan

ligt beslut eller göra ansökan om mot slutligt beslut eller begära återupptagande, skall i beslutet gi- återupptagande av målet, skall i vas till känna, vad han därvid har beslutet anges vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som att iaktta. tillika skall meddelas i hovrätts be- Om slutligt beslut inte har satts upp slut, stadgas i 54 kap. 14 §. särskilt, skall rätten tillställa part underrättelse om innehållet i beslutet i stället för kopia av detta.

Om det slutliga beslutet endast innebär att målet avskrivits i anledning av återkallelse gäller inte andra stycket. Inte heller behöver den som återkallat ansökan tillställas kopia av eller underrättelse om beslutet.

31 kap. la§ I mål, som endast angår rättens åtgärd beträffande en redan ådömd påföljd för brott, skall kostnaden för offentlig försvarare och för annan rättshjälp åt den tilltalade stanna på statsverket.

lb§ Har fråga om ersättning av allmän-

na medel uppkommit först efter det

att målet avgjorts, skall utdömd kostnad stanna på statsverket. Senaste lydelse 1969:101.

50 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 kap. 6 § Underlåter den som enligt rättens Om den som underlåtit att enligt

beslut skall infinna sig vid rätten rättens beslut inställa sig vid rätten

eller eljest fullgöra något i rätte- eller företa åtgärdi rättegången vigången att ställa sig det till efterrät- sar att han har laga förfall för sin telse och förekommer anledning, att underlåtenhet, skall denna inte lehan har laga förfall, skall underlå- da till påföljd eller på annat sätt tenheten icke leda till påföljd eller läggas honom till last i rättegångeljest läggas honom till last i rätte- en. gången. Kan det på grund av särskild omständighet antas att den som gjort sig skyldig till underlåtenhet enligt första stycket har laga förfall, skall han beredas tillfälle visa sådant förfall. Rätten skall därvid uppskjuta frågan om utdömande av påföljd eller annan åtgärd på grund av underlåtenheten.

7§ Är i denna balk föreskrivet, att den Ãri denna balk föreskrivet, att den som vill fullfölja talan skall inom som vill fullfölja talan skall inom viss tid anmäla missnöje eller vad viss tid anmäla missnöje eller ineller inkomma med vade-, be- komma med vade-, besvärs- eller svärs- eller revisionsinlaga eller revisionsinlaga eller vidtaga anvidtaga annan åtgärd för talans nan åtgärd för talans fullföljande, fullföljande, och visas före ut- och visas före utgången av den tigången av den tiden laga förfall, den laga förfall, skall den rätt, vid utsätte den rätt, där åtgärden skall vilken åtgärden skall företas, bevidtagas, ny tid. stämma ny tid. Vad nu sagts äge motsvarande till- Vad nu sagts gäller också om laga lämpning i fråga om ansökan om förfall visas före utgången av tid för återvinning eller återupptagande. ansökan om återupptagande.

33 kap. l§ Ansökan, anmälan eller annan in- Inlaga skall innehålla de uppgifter

laga i rättegång skall innehålla som behövs för att identifiera parter

uppgift å domstolen samt parternas och ställföreträdare och för att unnamn och hemvist. derlätta delgivning i målet. Har part vidtalat ombud att företräda Parts första inlaga i rättegången honom skall uppgift lämnas om skall innehålla å hans per- denne. Närmare bestämmelser om Senaste lydelse 1973:240. uppgift

Författningsförslag 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sonnummer och postadress. Vidare vilka uppgifter som skall lämnas bör angivas partens yrke och tele- meddelas av regeringen.

fonnummer samt de övriga omstän-

digheter, som äro av betydelse för delgivning med honom. l-Iar part vidtalat ombud att företräda honom, skola ombudets namn, post-

adress och telefonnummer angivas.

Stämningsansökan bör tillika inne- Om uppgifterna i en ansökan är hålla uppgift å svaranden i de hän- ofullständiga eller oriktiga i fråga seenden som sägs i andra stycket. om svaranden skall denne lämna riktiga uppgifter till rätten. Behövs tolk skall part anmäla det till rätten. Sker ändring i förhållande, som Sker ändring i förhållande, som part sålunda uppgivit, skall parten part sålunda uppgett, skall parten utan dröjsmål anmäla det till rät- anmäla det till rätten. ten.

2§ Dåfrån part inkommen inlaga eller Inlaga bör vara undertecknad av annan handling skall delgivas, ålig- parten eller ombud för honom. Inlage parten att vid handlingen foga ga som inte är undertecknad skall

styrkt avskrift därav. Skall delgiv- bekräftas av parten eller ombudet

ning ske genom rättens försorg och genom undertecknad handling, om

erfordras för delgivningen flera av- rätten begär det.

skrifter, vare part skyldig att till- Inlaga eller annan handling skall handahålla dem. Tillhandahålla ej åtfäljas av kopia för motpart, om part avskrift, som nu sagts, ombeinte rätten bestämmer annat. sörje rätten på partens bekostnad handlingens avskrivande.

3§ Inlaga eller annan handling anses ha inkommit till rätten den dag då handlingen eller avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen är innesluten, anlänt till rätten eller kommit behörig tjänsteman till handa. Underrättas rätten särskilt om att telegram till rätten anlänt till telegrafanstalt, anses telegrammet ha inkommit redan när underrättelsen nått behörig tjänsteman. Kan det antagas att handlingen eller avi om denna viss dag avlämnats i rättens kansli eller avskilts för rätten på postanstalt, anses den ha inkommit den dagen, om den kommit behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag. Senaste lydelse 1973:240.

52 Författningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Telegram eller annat meddelande som ej är undertecknat skall bekräftas av avsändaren genom undertecknad handling, om rätten begär det. 5§ Tredskodom delges genom rättens Förenklad dom delges genom rätförsorg endast tens försorg om den innebär att fordran fastställs att utgå med särom den innebär att fordran fastskild förmånsrätt i lös eller fast ställs att utgå med särskild föregendom eller om part beviljats mánsrätt i lös eller fast egendom, allmän rättshjälp. om den part som yrkat tredskodomen begär det, eller

om part beviljats allmän rättshjälp. 6§2 Vad i 5, 12 och 15 §§ delgivnings- Vad som sägsi 5, 12 och 15 §§ dellagen (1970:428) är stadgar gälle ej givningslagen (1970:428) gäller ej delgivning av stämning i brottmål. delgivning av stämning i brottmål. Stämning isådant brottmål som endast angâr förverkande av beslagtagen egendom får dock delges enligt 15 § delgivningslagen. Stämning i tvistemål ma ej delgivas Stämning i tvistemål får delges enenligt 12 § delgivningslagen med ligt 12 § delgivningslagen endast mindre anledning förekommer att om det kan antas att den sökte avden sökte avvikit eller eljest håller vikit eller på annat sätt håller sig sig undan. undan.

10§3 Skall någon som vistas utom riket delges föreläggande, får rätten underlåta att förelägga vite, om delgivning annars inte kan ske i den främmande staten. Föreläggandet

skall vid den fortsatta handlägg-

ningen av målet anses jämställt med vitesföreläggande.

34 kap. 1§ Senaste lydelse 1981:828. Senaste lydelse 1970:429. Fråga om hinder för mâlets uppta- Rätten skall självmant beakta rät- Förutvarande 10 § upphävd genom 1970:429. gande skall av rätten företagas, så tegängshinder om ej annat sägs.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

snart anledning förekommer dår- Fråga om rättegångshinder skall

till. tas upp så snart det finns anledning

till det. Rätten får dock underlåta Råttegångshinder skall av rätten att ta upp sådan fråga till prövning självmant beaktas, om ej annat är om prövningen skulle förorsaka stadgat. kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande tillfrågans betydelse. Finner rätten att det föreligger rättegångshinder skall talan avvisas.

2§ Vill part göra invändning därom, Vill part göra invändning om att att rätten icke är behörig att uppta- rätten inte är behörig att ta upp ga målet, skall han framställa in- målet, skall han framställa invändningen då han första gången vändningen när han första gången skall vid rätten föra talan i målet. skall föra talan i målet. I tvistemål Var han av laga förfall hindrad att vid tingsrätt behöver dock invänddå göra invändningen, skall han ningen inte framställas förrän parframställa den, så snart ske kan, ten första gången skall föra talan sedan förfallet upphörde. Under- vid förberedelse enligt 43 kap. eller låter part att inom tid, som nu dessförinnan begär att målet återsagts, framställa invändningen, upptas. vare hans rätt därtill förfallen. Hade parten laga förfall för att ej göra invändningen inom rått tid, skall han framställa den så snart

det kan ske efter det att förfallet

upphörde. Underlåter part att inom tid, som nu sagts, framställa invändningen, har han förlorat rätten att få en sådan invändning prövad.

35 kap.

Bevis skall, då huvudförhandling Bevis skall, då huvudförhandling hålles, upptagas vid denna, om ej, hålls, upptas vid denna, om inte enligt vad därom är stadgat, bevis beviset enligt särskilda bestämmelmå upptagas utom huvudförhand- ser får upptas utom huvudförhandlingen. Hålles ej huvudförhand- lingen. Bevis som inte upptas vid ling eller skall bevis eljest upptagas huvudförhandling skall upptas på utom huvudförhandling, må beviset lämpligaste sätt vid den domstol upptagas vid samma rätt eller vid där målet är anhångigt eller vid annan domstol. annan domstol.

54 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l3§ Bevis, som upptagits utom huvud- Hälls huvudförhandling, skall beförhandlingen, skall upptagas även vis, som upptagits tidigare, tas upp vid denna, om sådant upptagande på nytt, om detta är av betydelse i

finnes vara av betydelse i målet och målet och det inte föreligger hinder

hinder därför ej längre föreligger. mot att ta upp beviset. Har i mål, som fullföljts till högre Har i mål, som fullföljts till hovrätt, vid lägre rätt vittne eller sak- rätt, i tingsrätt hörts vittne, sakkunnig eller part under sannings- kunnig eller part eller hållits syn på försäkran hörts eller syn å stället stället, behöver beviset tas upp på

hållits, erfordras ej, att beviset upp- nytt endast om det är av betydelse

tages ånyo, med mindre högre rätt för utredningen eller om part yrkar

finner det vara av betydelse för ut- det och upptagandet inte saknar

redningen eller ock part yrkar det betydelse. I högsta domstolen skall

och upptagandet ej finnes sakna bevis som tagits upp av lägre rätt

betydelse. I högsta domstolen må tas upp på nytt endast om synnerlidock sådant bevis upptagas ånyo, ga skäl föranleder det. allenast om synnerliga skäl äro därtill. Då bevis ej ånyo upptages, skall Då bevis inte tas upp på nytt, skall beviset förebringas genom proto- beviset förebringas genom protokoll och andra handlingar rörande koll eller på annat lämpligt sätt. bevisupptagningen.

14§ Ej må berättelse, som någon skrift- Berättelse, som någon skriftligen ligen avgiviti anledning av redan lämnat i anledning av rättegång, inledd eller förestående rättegång, eller uppteckning av berättelse, eller uppteckning av utsaga, som i som i anledning av rättegång lämanledning av sådan rättegång av- nats inför åklagare eller polismyngivits inför åklagare eller polis- dighet eller eljest utom rätta, får myndighet eller eljest utom rätta, åberopas som bevis i rättegången åberopas som bevis, med mindre endast det är särskilt medgivet eller rätten på grund av särskilda omständig- 1. om det är särskilt medgivet, heter finner, att det må tillåtas. 2. om den som lämnat berättelsen inte kan förhöras vid eller utom huvudförhandling eller

3. om rätten, med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, vad som kan antas stå att vinna med ett så-

Författningsförslag 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse dant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter, finner att det bör tillåtas.

36 kap. 1§ Envar, som icke är part i målet, må Var och en, som inte är part i målet, höras som vittne; i brottmål må får höras som vittne. dock mâlsäganden icke vittna, även om han ej för talan. I brottmål får dock vittnesförhör inte äga rum med någon som åtalats för den gärning förhöret gäller eller för försök, förberedelse,

stämpling, anstiftan eller medhjälp

till denna eller för annan gärning, som har omedelbart samband med gärning som nu sagts. Detsamma gäller annan som är skäligen misstänkt för sådan gärning och som enligt 23 kap. 18 § underrättats därom. Vad som sägs i andra stycket om den som åtalats skall också gälla den som fått ett strafföreläggande, ett föreläggande av ordningsbot eller åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § eller enligt 1 eller 6 § lagen (1964:167) om behandling av unga lagöverträdare. [fråga om förhör med någon som sägs i andra eller tredje stycket gäller 37kap. [fråga om rätt till ersättning för inställelse vid huvudförhandling gäller dock 36 kap. 24 §. Vid kallelse till huvudförhandling och utevaro från sådan förhandling gäller bestämmelserna om tilltalad i 46 kap. i tillämpliga delar.

5§ Den som till följd av 2 kap. 1 eller Den som till följd av 2 kap. l eller 2§ eller 3 kap. l § sekretesslagen 2§ eller 3 kap. l § sekretesslagen (1980:100) eller bestämmelse, till (1980:100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa vilken hänvisas i något av dessa Senaste lydelse 1981:510.

56 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagrum, ej äger lämna uppgift må lagrum, inte har rätt att lämna ej höras som vittne därom utan uppgift får inte höras som vittne tillstånd från den myndighet i vars därom utan tillstånd från den verksamhet uppgiften har inhäm- myndighet i vars verksamhet upptats. giften har inhämtats. Ej heller må advokat, läkare, tand- Advokat, läkare, tandläkare, läkare, barnmorska, sjuksköter- barnmorska, sjuksköterska, kuraska, kurator vid familjerådgiv- tor vid familjerådgivningsbyrå, ningsbyrå, som drives av kommun, som drivs av kommun, landstingslandstingskommun, församling el- kommun, församling eller kyrklig ler kyrklig samfällighet, eller deras samfállighet, eller deras biträden biträden höras angående något, får inte höras som vittnen angående som på grund av denna deras ställ- något som de blivit anförtrodda elning förtrotts dem eller de i sam- ler på annat sätt fått kännedom om band därmed erfarit, med mindre isin verksamhet. Vad nu sagts gäldet är i lag medgivet eller den, till ler dock inte om uppgift får lämnas vilkens förmån tystnadsplikten enligt lag eller om den, till vilkens gäller, samtycker därtill. förmån tystnadsplikten gäller, medger att uppgiften lämnas. Rättegángsombud, biträde eller Rättegångsombud, biträde, förförsvarare må ej höras som vittne svarare eller sådan medlare, som om vad för uppdragets fullgörande förordnats enligt 43 kap. 21 §, får förtrotts honom, med mindre par- inte höras som vittne om något som ten medgiver, att det må yppas. en part har anförtrott honom för fullgörande av uppdraget, om inte parten medger att uppgiften lämnas. Utan hinder av vad i andra eller Utan hinder av vad som sägsi andtredje stycket sägs vare annan än ra eller tredje stycket är annan än försvarare skyldig att avgiva utsa- försvarare skyldig att lämna uppga i mål angående brott, för vilket gifteri mål om brott, för vilket inte icke är stadgat lindrigare straff än är stadgat lindrigare straff än fängfängelse i två år. else i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom [fråga om tystnadsplikt för präst

svenska kyrkan är särskilt stadgat. inom svenska kyrkan finns särskil-

Präst inom annat trossamfund än da bestämmelser. Präst inom annat svenska kyrkan eller den som i så- trossamfund än svenska kyrkan eldant samfund intager motsvaran- ler den som i sådant samfund intar de ställning må icke höras som vitt- motsvarande ställning får inte höne om något som han vid enskilt ras som vittne om något som han skriftermål eller under själavår- fått kännedom om vid enskilt skrifdande samtal i övrigt har erfarit. termål eller under själavårdande samtal i övrigt. Den som har tystnadsplikt enligt 3 Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap 3 § tryckfrihetsförordningen, kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§ radioansvarighetslagen (1966: 9§ radioansvarighetslagen (1966: 756), l § lagen (1978:480) om an- 756), 1 § lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med svarighet i försöksverksamhet med närradio eller 11 § lagen närradio eller 11 § lagen (1981:509) om ansvarighet för ra- (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar må höras som vitt- diotaltidningarfâr höras som vittne om förhållande som tystnads- ne om förhållande som tystnadsplikten avser endast i den mån det plikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer. föreskrivs i nämnda paragrafer.

7§ Är den som skall höras som vittne Vittne skall vid vite föreläggas att

tillstädes vid rätten, vare han skyl- infinna sig till sammanträde vid

dig att genast avlägga vittnesmål. I rätten. Om det kan antas att vittnet

annat fall skall vittne

skriftligen inte följer ett sådant föreläggande, kallas. fär rätten i stället förordna att han skall hämtas till sammanträdet. l vittneskallelse skall intagas upp- I kallelse till vittne skall lämnas begift om parterna och målet samt tid hövliga uppgifter om målet och i och ställe för inställelsen ävensom i korthet anges vad förhöret gäller. korthet angivas, vad vittnesförhöret gäller. Tillika skall erinras om innehållet i 20, 23 och 25 §§.

13 § Ed må ej avläggas av Ed får ej avläggas av

1. den som är under femton år; l. den som är under femton år eller eller

2. den som på grund av sinnes- 2. den som på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan sjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten av själsverksamheten inrubbning

finnes sakna insikt om te förstår

erforderlig edens betydelse. betydelsen av ed. Ej heller må i brottmål ed avläg- I brottmål får ed inte heller avläggas av någon den tilltalade närstå- gas av mâlsägande, som skall höras ende, som avses i 3 §. enligt detta kapitel, eller av den som är närstående till den tilltalade på det sätt som avses i 3 §.

l7§ Vittne höres av rätten. Med rättens Förhör med vittne leds av parterna, tillstånd må dock vittne höras av om ej särskilda skäl föranleder anhärvid höres vittnet först parterna; nat. Förhöret inleds av den part 1 Senaste lydelse 1975:1288.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av den som åberopat vittnet, som har begärt förhöret. Har båda part, bestämmer och därefter av motparten. parter begärt förhöret, rätten vid behov vilken av dem som skall inleda förhöret.

Vittnet bör uppmanas att i ett sam- Vid förhöret skall först tillfälle beremanhang avgiva sin berättelse. Se- das vittnet att på egen hand eller, dan denna avgivits, må rätten och om det behövs, med stöd av frågor parterna ställa frågor till vittnet. ge sin berättelse i ett sammanhang. Vittnet bör, om det ej framgår av Därefter får ytterligare frågor stälvittnets berättelse, tillfrågas, huru las. vittnet erhållit kännedom om det, varom vittnet yttrat sig. vilka sitt innehåll, Ledande frågor får ej ställas, om Frågor, genom inte särskilda skäl talar det.

sin form eller sättet för deras fram- för

ställande till visst svar, må Rätten skall avvisa frågor, som inbjuda ställas, med mindre särskilda uppenbart inte hör till saken eller ej därtill. Rätten skall som är förvirrande eller skäl föranleda på annat avvisa frågor, som uppenbart ej sätt otillbörliga. höra till saken eller som äro förvirrande eller eljest otillbörliga.

l8§ Förekommer att vittne i Om det kan antas att vittne av anledning, närvaro av rädsla eller annan rädsla eller annan orsak inte fritt parts orsak sanningen, el- berättar sanningen på grund av ej fritt utsåger ler hindrar part vittne i hans berät- parts eller åhörares närvaro, får

telse genom att falla vittnet i talet rätten förordna att parten eller

eller annorledes, äge rätten förord- åhöraren inte får vara närvarande na, att parten ej må vara tillstådes vid förhöret. under förhöret. Sedan parten åter förekallats, skall Vittnesberåttelse, som lämnats efvittnets berättelse uppläsas; parten ter förordnande enligt första stycäge därefter ställa frågor till vitt- ket, skall återges i behövlig omfattnet. ning när parten eller åhöraren åter år närvarande. Part skall beredas tillfälle ställa frågor till vittnet.

l9§ Är vittne av sjukdom, vistelse å av- Förhör med vittne får äga rum utlägsen ort eller annan orsak ur om huvudförhandling

stånd att infinna sig vid huvudför- 1. om vittnet inte kan infinna sig handlingen eller finnes vittnes in-

vid sådan förhandling, ställelse medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, må för- 2. om en inställelse vid sådan förhör med vittnet enligt rättens beslut handling medför kostnader eller

Fötfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse rum utom som inte står äga huvudförhandling- olägenheter i rimligt en. Kan vittne på grund av sjukdom förhållande till förhörets betydelse

ej infinna sig, skall vittnet höras där eller

vittnet vistas. 3. om det, på grund av att beslut i

viss fråga skall fattas under förbe-

redelsen eller eljest med hänsyn till omständigheterna, är av synnerlig vikt att vittnesförhöret tas upp före huvudförhandlingen. Vid avgörande av fråga om vittnesförhör utom huvudförhandling skall rätten beakta möjligheterna att för-

höra vittnet per telefon enligt 44

kap. ll § eller 46 kap. 11 §. Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning äga rum i anslutning till förhör enligt första stycket.

20§ Uteblir vittne, som kallats, dömes Underlåter vittne att följa föreläg-

vittnet till böter. Uppskjutes målet gande att infinna sig vid rätten,

till annan dag, må vittnet vid vite skall rätten, om inte begäran om föreläggas att den dagen komma vittnesförhör återkallas eller målet tillstädes. Uteblir vittnet ånyo, dö- avgörs, förelägga högre vite eller mes vittnet till utgivande av vite el- förordna att vittnet skall hämtas till ler, om vite ejförlagts, till böter. rätten.

Vittne, som ej är tillstädes, då målet företages till handläggning, må efter rättens beslut hämtas till det rättegångstillfället. Hämtas ej vittnet då och meddelas ej vitesförläggande, äge rätten förordna, att vittnet skall hämtas till senare rättegångstillfälle. Då vittnet hämtats till rätten, skola böter eller vite för hans

underlåtenhet att infinna sig vid det

rättegångstillfället ej ådömas.

22§ I fråga om vittne, som avses i 13 § Reglerna i detta kapitel om vitesföförsta stycket, skola reglerna i 20 reläggande och om häkte gäller inte

Färfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och 21 §§ ej tillämpas; sådant vitt- vittne, som avses i 13 § första stycne må dock hämtas till rätten. ket. Sådant vittne får däremot hämtas till rätten. A vstår den som åberopat vittne från vittnets hörande eller kommer eljest frågan därom att förfalla, må ej

därefter enligt 20 eller 21 § straff

ádömas vittnet eller tvångsmedel användas mot honom.

23§ Gör vittne sig skyldigt till försum- Gör vittne sig skyldigt till försummelse eller tredska, som avses i 20 melse eller tredska, som avses i 20 eller därav rätte- eller 21 §, och vållas därav rätte- 21 §, och vállas gångskostnad för part, äge rätten, gångskostnad för part, skall rätten även om yrkande därom ej fram- på yrkande av part förplikta vittnet ställts, vittnet att i den att i den omfattning, som finnes förplikta som finnes er- skälig, ersätta kostnaden. Har omfattning, skälig, sätta kostnaden. Har även part av även part av rätten förpliktats att rätten förpliktats att ersätta mot- ersätta motparten sådan kostnad sådan kostnad och har par- och har parten betalt ersättningen, parten ten utgivit ersättningen, äge han av har han rätt att av vittnet få ut vad vittnet utbekomma vad vittnet för- vittnet förpliktats betala. pliktats utgiva. Vad nu sagts om vittnes skyldighet att ersätta parts kostnad äge motsvarande tillämpning beträffande kostnad, som orsakats för statsverket.

med part under 37 kap. Om förhör med 37 kap. Om förhör part sanningsförsäkran

l§ I tvistemål må för vinnande av bevis Annan part än åklagare får höras i under sanningsförsäkran bevisningssyfte. I tvistemål får såförhör eller med dant förhör äga rum under ed. Föräga rum med ena parten båda. höret skall därvid om möjligt begränsas till sådan omständighet Part under san- som är av särskild betydelse i målet. må påkalla förhör ningsförsäkran såväl med sig själv som med motparten.

Författningsförslag 61

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Den som enligt 36 kap. 13 § första Förhör med part leds av parterna, icke må vittnesed stycket avlägga om ej särskilda skäl föranleder anmå ej höras under sanningsförsäk- nat. Färhöret inleds av den part som ran. har begärt förhöret. Har båda parter begärt förhöret, bestämmer rätten vid behov vilken av dem som skall inleda förhöret. Därvid skall i brottmål uppgiften anförtros åklagaren, om ej särskilda skäl talar för att försvararen inleder förhöret.

Vid förhöret skall först tillfälle beredas parten att på egen hand eller, om det behövs, med stöd av frågor ge sin berättelse i ett sammanhang. Därefter får ytterligare frågor ställas.

Ledande frågor får ej ställas, om inte särskilda skäl talar för det. Rätten skall avvisa frågor, som uppenbart inte här till saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga.

3§ Innan part sin berättelse, avgiver Vid förhör enligt detta kapitel skall skall han avlägga denna försäkran: i övrigt 36 kap. 9 § andra stycket, 10 § första stycket, 13 § första styc- Jag N.N. lovar och försäkrar på heder ket, 16 §, 1 7 § tredje stycket samt 18 och samvete, att jag skall säoch 19 §§ tillämpas. ga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra. Vid förhör under ed skall, förutom Sedan de lagrum anges i första stycket, 36 part avlagt försäkran, erinre rätten honom kap. 5 och 6 §§, 8 § andra stycket, om vikten därav. 11 § samt 14 och 15 §§ tillämpas.

1 brottmål skall, förutom de lagrum som anges i första stycket, 36 kap. 24 och 25 §§ tillämpas i fråga om ersättning till målsägande, som kallats till förhör i anledning av åklagarens talan.

Vid tillämpning av de bestämmelser som anges i första -tredje styckena skall vad som sägs om vittne anses gälla part.

62 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 kap. 6 §

Möter synnerligt hinder mot uppta- Upptagande av bevis genom av bevis skriftlig handling får äga rum utgande genom skriftlig handling vid huvudförhandlingen, om huvudförhandling må enligt rättens beslut beviset uppl. om handlingen inte kan företes tagas utom huvudförhandlingen. eller vid sådan förhandling

2. om upptagande vid sådan förhandling medför kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till åtgårdens betydelse.

Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning äga rum i anslutning till bevisupptagning enligt första stycket.

39 kap. 2 §

Ãr med be- rum utom huvudförhänsyn till föremålets Syn får äga

skaffenhet eller av annan anledning handling

av synnerlig vikt, att syn hålles före 1. som inte kan hållas vid synen huvudförhandlingen, eller kan syn sådan förhandling, eljest ej lämpligen hållas vid huvudförhandlingen, må den enligt rät- 2. om syn vid sådan förhandling tens beslut äga rum utom huvudförmedför kostnader eller olägenheter handlingen. som inte står i rimligt förhållande till synens betydelse eller

3. om det, på grund av att beslut i

viss fråga skall fattas under förbe-

redelsen eller eljest med hänsyn till omständigheterna, är av synnerlig vikt att synen hålls före huvudförhandlingen.

3§ Vid må, ehuru den äger rum Om det är av synnerlig vikt för utsyn även får även annan handutom huvudförhandlingen, redningen, om det rum i anslutning till

annat bevis upptagas, finnes läggning äga

erforderligt, för att syftet med synen syn enligt 2 §. skall vinnas.

Förfa ttningsfärslag 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 kap. 10 §

Då sakkunnig höres muntligen, foretages förhöret av rätten. Med rättens tillstånd må dock sakkunnig höras av parterna. Rätten och parterna äge ställa frågor till den sakkunnige. Rätten skall avvisa frågor, som uppenbart ej höra till saken eller som äro förvirrande eller eljest otillbörliga. Har den sakkunnige avgivit skrift- I samband med förhör med sakkun-

ligt utlåtande, må, om rätten finner nigfårskriftligt utlåtande, som han

det lämpligt, utlåtande! helt eller avlämnat, läsas med rättens upp delvis uppläsas. tillstånd.

ll§ Vad i 36 kap. 7 § första stycket, 9 § Vad som sägs i 36 kap. 9§ andra andra stycket samt 15, 18 och [9 §§ stycket, 15 § och 17- 19 §§ om vittär stadgat om vittne skall äga mot- ne skall tillämpas också ifråga om svarande tillämpning beträffande sakkunnig. sakkunnig.

l6§ Gör sakkunnig sig skyldig till för- Gör sakkunnig till försig skyldig summelse eller tredska, som avses summelse eller som avses tredska, i 12, 13 eller 14 §, och vållas därav i 12 eller 14 §, eller uteblir sakkunrättegángskostnad för part, äge nig, som kallats till förhör, och vålrätten, även om yrkande därom ej las därav rättegångskostnad för framställts, förplikta den sakkun- part, skall rätten på yrkande av nige att i den omfattning, som fm- part förplikta den sakkunnige att i nes skälig, ersätta kostnaden. Har den omfattning, som ñnnes skälig, även part av rätten förpliktats att ersätta kostnaden. Har även part ersätta motparten sådan kostnad av rätten att ersätta förpliktats och har parten utgivit ersättning- sådan kostnad och har motparten en, äge han av den sakkunnige ut- parten betalt ersättningen, har han bekomma vad denne förpliktats rätt att av den ut sakkunnige få utgiva. vad denne förpliktats att betala. Vad nu stadgats om sakkunnigs skyldighet att ersätta parts kostnad äge motsvarande tillämpning beträjfande kostnad, som orsakats för statsverket.

Författningsförslag

Föreslagen lydelse

Fjärde avdelningen

Om i tingsrätt

rättegången

I Om rättegången i tvistemål

41 kap. Om inledande av rättegång

Väckande av talan

l § Talan skall väckas genom skriftlig ansökan hos rätten. Talan anses väckt har kommit in till rätten. när ansökningen

2 § Ansökningen skall innehålla l. bestämt yrkande, 2. redogörelse för de omständigheter som yrkandet grundas på, uppställda efter sitt sammanhang och om möjligt i numrerade punkter, 3. uppgift om de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis samt 4. uppgift om sådana omständigheter som medför att rätten är behörig, om behörigheten inte framgår av ansökningen i övrigt. växel eller check, bör handlingen i

Åberopas löpande skuldebrev,

original eller kopia fogas till ansökningen.

3 § Om det kan antas att det inte föreligger någon tvist mellan parterna, behöver 2 § första stycket 2 inte vara utförligare än redogörelsen enligt som krävs för att man skall kunna fastställa vad saken gäller. Uppgift om bevis enligt 2 § första stycket 3 behöver då inte heller lämnas. I vilka fall yrkande om ersättning för rättegångskostnad skall tas upp redan i ansökningen framgår av 18 kap. 14 §.

4§ Den som bedriver inkassoverksamhet för vilken fordras tillstånd enligt 2 § inkassolagen (1974:182) skall för ansökan enligt 3 § använda särskild blankett som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Om det främjar en ändamålsenlig handläggning får regeringen eller blankett får användas även av andra som myndigheten medge att sådan i större omfattning driver in fordringar. eller myndigheten får meddela föreskrifter om använd- Regeringen ningen av blanketter. Har ansökan kallas målet i denna balk blankettmål, gjorts på blankett så länge målet handläggs enligt 41 eller 42 kap. eller 44 kap. 19 §.

5 § Föreskriven ansökningsavgift skall betalas när ansökningen görs. eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock Regeringen medge att avgiften i blankettmål betalas i efterskott.

Färfattningsförslag 65

Föreslagen lydelse 6 § Är ansökningen så ofullständig att den inte kan läggas till grund för rättegång eller har ansökningsavgiften inte betalats, skall rätten förelägga sökanden att avhjälpa bristen vid påföljd att ansökningen annars avvisas. Om det är uppenbart att föreläggandet inte kommer att följas, behöver föreläggande inte utfärdas. I sådant fall får rätten genast avvisa ansökningen.

Stämning

7 § Om ansökningen inte avvisas, skall rätten, i mål där det finns svarande, genast utfärda stämning. Stämningen skall tillsammans med ansökningen och vid denna fogade handlingar delges svaranden. Är det uppenbart att kärandens framställning strider mot allmänt kända förhållanden eller att den inte innehåller laga skäl för käromålet eller att käromålet av annan anledning är ogrundat och kan bristen inte avhjälpas genom åtgärd som avses i 43 kap. 6 §, behöver stämning inte utfärdas. I sådant fall skall rätten genast avgöra målet genom dom.

Formen för förberedelse

8 § När stämning utfärdas skall rätten ta ställning till om målet skall förberedas i förenklad form enligt 42 kap. eller vid annan förberedelse enligt 43 kap. Mål där förlikning om saken är tillåten och som inte gäller fastställelse huruvida visst rättsförhållande består eller inte består skall förberedas enligt 42 kap., l. om käranden begär sådan förberedelse eller 2. om det kan antas att en förberedelse i förenklad form är tillräcklig och käranden inte begär annan förberedelse. I annat fall skall mål förberedas enligt 43 kap.

9 § Finns det inte någon svarande i målet, skall rätten förbereda målet enligt 43 kap., om målet ej kan avgöras genast.

42 kap. Om förberedelse i förenklad form

l § Vid förberedelse i förenklad form skall svaranden i stämningen föreläggas att avge svaromál, vid påföljd att käromålet annars kan bifallas helt eller delvis. Den tid inom vilken svaromålet skall ha kommit in skall bestämmas till två veckor från delgivningen av stämningen, om det inte finns anledning att föreskriva kortare eller längre tid. Av föreläggandet skall framgå hur stora rättegångskostnader svaranden kan åläggas att betala om käromålet bifalls helt.

66 Färfattningsförslag SOU l982z25

Föreslagen lydelse 2 § Svaromålet skall vara skriftligt. En svarande som begär att få svara muntligen skall dock tillåtas detta, om inte särskilda skäl talar för att svaromålet avges skriftligen.

3 § Svaromålet skall innehålla bestämda uppgifter om svarandens inställning till kärandens yrkande. Om svaranden motsätter sig bifall till ansökningen, skall han ange sina skäl. Svaromålet bör ta upp de invändningar om rättegångshinder som svaranden vill göra. Har käranden grundat ansökningen på löpande skuldebrev, växel eller check, skall de skriftliga bevis som svaranden vill åberopa ges in till rätten inom tiden för avgivande av svaromål. Av 18 kap. 14 § framgår att svaranden, om han vill ha ersättning för sina rättegångskostnader, skall yrka sådan ersättning i svaromålet.

4 § Målet skall avgöras enligt 44 kap. 19 § genom dom eller förenklad dom, om svaranden 1. inte har avgivit svaromål, 2. i sitt svaromål inte har tagit ställning till kärandens yrkande eller 3. i sitt svaromål inte har anfört sådana skäl mot bifall som kan vara av betydelse vid prövning av saken. Har käranden sin ansökning på löpande skuldebrev, växel grundat eller check och har i samband med ansökningen fordringsbeviset givits in till rätten i original eller kopia, skall förenklad dom meddelas, om svaranden sannolika skäl för sitt bestridande. Sådan dom skall ej anfört dock inte meddelas, om svaranden har visat skriftlig handling av nyss angivet slag som bevis för en fordran som kan användas till kvittning eller käranden medger att en sådan fordran finns.

5 § Rätten skall på lämpligt sätt söka undanröja sådana ofullständigheter eller oklarheter som påverkar frågan om saken kan avgöras efter förberedelse i förenklad form.

6 § Om deti svaromålet anges skäl som medför att målet inte kan avgöras käranden att, vid påföljd att målet annars genast, skall rätten förelägga avskrivs, inom viss tid ange om han vill att handläggningen av målet skall fortsätta. _ Önskar käranden att handläggningen fortsätter, skall han skriftligen utveckla sin talan och därvid yttra sig över vad svaranden anfört. Han skall även lämna uppgifter om de bevis han åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Rätten får förelägga käranden att skriftligen lämna de uppgifter som behövs enligt andra stycket vid påföljd att ansökningen annars avvisas.

7 § Begär käranden att handläggningen skall fortsätta och är en fortsatt förberedelse nödvändig, skall målet förberedas enligt 43 kap. Om käranden utan att begära sådan förberedelse inskränker sin talan eller åberopar någon ny omständighet, får rätten utfärda ett nytt föreläggande för svaranden att avge svaromål som avses i l §.

Författningsförslag 67

Föreslagen lydelse 43 kap. Om annan förberedelse Allmänna bestämmelser

l § Vid förberedelse enligt detta kapitel skall klarläggas l. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som parterna grundar sin talan på, 2. vad parterna är oense om, 3. vilka bevis som skall förebringas och vad som skall styrkas med varje bevis, 4. om ytterligare utredning eller andra åtgärder skall vidtas före målets avgörande och 5. om det finns förutsättningar för förlikning.

2 § Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Efter samråd med parterna skall rätten snarast möjligt upprätta en plan för målets handläggning, om det inte är obehövligt på grund av målets beskaffenhet.

3 § Mål förbereds genom sammanträde, skriftväxling eller annan handläggning. Om det är lämpligt får olika former av förberedelse förenas. Sammanträde skall hållas, om det kan antas att förberedelsens syfte därigenom främjas. Sammanträdet skall hållas per telefon, l. om det är lämpligt med hänsyn till sammanträdets ändamål och Övriga omständigheter eller 2. om inställelse inför rätten skulle orsaka kostnader eller olägenheter, som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av den fråga som föranlett sammanträdet, och ändamålet med sammanträdet ändå kan antas bli i väsentlig mån uppnått. Vad som sägs om sammanträde i 8- 18 §§ gäller inte sammanträde som hålls per telefon.

4 § Om målet skall förberedas enligt detta kapitel utan föregående förberedelse i förenklad form, skall rätten i stämningen förelägga svaranden att avge svaromål. Rätten bestämmer om svaromålet skall lämnas skriftligen eller vid sammanträde. Svaromålet skall innehålla l. de invändningar om rättegångshinder som svaranden vill göra, 2. bestämda uppgifter om svarandens inställning till kärandens yrkanden, 3. om kärandens yrkanden inte medges, grunden för svarandens inställning med yttrande över de omständigheter som käranden grundar sin talan på och med angivande av de omständigheter som svaranden vill anföra samt 4. uppgift om de skriftliga bevis som svaranden åberopar, om de övriga bevis som han är beredd att ange och om vad som skall styrkas med varje bevis.

68 Författningsförslag

Föreslagen lydelse Svaranden skall, även om han förelagts att avge svaromål under förberedelse i förenklad form, föreläggas att avge svaromål enligt första stycket, om förberedelsens syfte därigenom främjas.

5 § Under den fortsatta förberedelsen skall parterna snarast ange alla de ytterligare omständigheter som de vill anföra, yttra sig över vad motparten anfört samt slutligt bestämma yrkanden och grunder. De skall också, i den mån det inte skett tidigare, lämna uppgift om de bevis som de vill åberopa och om vad de vill styrka med varje bevis samt yttra sig om behovet av ytterligare utredning. Varje part är skyldig att under förberedelsen lägga fram av honom åberopade skriftliga bevis, som han inte redan företett. Han är också skyldig att på framställning av motparten lämna uppgift om sitt innehav av skriftliga bevis och föremål som har betydelse som bevis. Parterna skall före ett sammanträde sätta sig in i saken på sådant sätt att något ytterligare sammanträde för förberedelse om möjligt inte behövs.

6 § Rätten skall, allt efter målets beskaffenhet, se till att tvistefrågorna blir klarlagda, att parterna anger allt de vill åberopa och att i övrigt de åtgärder vidtas som behövs för att förbereda målet för avgörande.

7 § Är saken sådan att förlikning därom är tillåten, skall rätten, i den mån det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter, verka för att parterna förliks. Rätten får inte fortsätta förlikningsverksamhet, om det framgår att någon av parterna vill ha målet prövat.

Förelägganden och påföljder

8 § Om svaranden i ett mål där förlikning om saken är tillåten skall avge skriftligt svaromål enligt 4 § första stycket, skall rätten förelägga honom att göra detta vid påföljd att förenklad dom annars kan meddelas mot honom. Parter i sådana mål får även i andra fall föreläggas att yttra sig skriftligen vid sådan påföljd.

9 § Om det skall hållas sammanträde i ett mål, där förlikning om saken är tillåten, skall rätten förelägga parterna att inställa sig vid påföljd att förenklad dom annars kan meddelas mot den som uteblir. Varje part som skall infinna sig personligen skall föreläggas vite.

10 § Om det skall hållas sammanträdei ett mål, där förlikning om saken inte är tillåten, skall käranden föreläggas att inställa sig vid påföljd att hans talan annars förfaller. Om käranden skall infinna sig personligen, skall rätten också förelägga vite. Svaranden skall alltid föreläggas vite. Om det kan antas att sammanträdets syfte blir i väsentlig mån uppnått trots en parts utevaro, skall parten föreläggas att inställa sig vid påföljd att sammanträdet kan hållas även om han uteblir.

Författningsförslag

Föreslagen lydelse 1 l § Är saken sådan att förlikning därom är tillåten, får en part föreläggas att slutligt bestämma sin talan (slutföreläggande), om det är nödvändigt med hänsyn till hur parten utfört sin talan tidigare under målets handläggning. Efter det att tiden för yttrande har gått ut, får parten inte åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis, om han inte gör sannolikt att han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att åberopa omständigheten eller beviset.

12 § Om båda parterna uteblir från ett sammanträde som inte avser bara rättegångsfrågor, skall målet avskrivas.

13 § Om en part uteblir från ett sammanträde till vilket han förelagts att inställa sig vid påföljd av förenklad dom, skall sådan dom meddelas, om den närvarande parten yrkar det och sådan dom inte är utesluten på grund av bestämmelserna i 44 kap. 18 eller 19 §. Om en part underlåter att följa ett föreläggande att yttra sig skriftligen vid påföljd av förenklad dom, skall sådan dom meddelas enligt vad som sägs i första stycket om motparten yrkar det. Yrkas inte förenklad dom i fall som avses i första och andra styckena, skall målet avskrivas. Om det är svaranden som underlåter att följa ett föreläggande, skall dock rätten på kärandens begäran utfärda ett nytt föreläggande till svaranden. Underlåter denne att följa även det nya föreläggandet och yrkas inte förenklad dom, skall målet avskrivas.

14 § En part skall anses ha följt ett föreläggande att yttra sig skriftligen endast om han avgivit ett yttrande som bestämt visar hans inställning till de frågor som föreläggandet avser eller om föreläggandets syfte ändå kan anses tillgodosett i väsentlig mån. Gäller föreläggandet svaromâl enligt 4 § första stycket, skall det anses tillräckligt att svaranden bestämt anger sin inställning till kärandens yrkanden och, om han motsätter sig att dessa bifalls, skäl som kan vara av betydelse vid prövning av saken.

15 § Uteblir käranden från ett sammanträde i mål, där förlikning om saken inte är tillåten, skall målet avskrivas, om käranden förelagts att inställa sig till sammanträdet vid påföljd att hans talan annars förfaller.

16 § Underlåter en part att följa ett vitesföreläggande enligt detta kapitel, skall rätten, om partens närvaro är nödvändig, förelägga högre vite. I mål, där förlikning om saken inte är tillåten, får rätten i stället besluta att parten skall hämtas till rätten.

17 § Om en part som blivit förelagd att infinna sig personligen vid ett sammanträde uteblir eller inställer sig endast genom ombud, får sammanträdet ändå hållas, om det främjar förberedelsens syfte. Detsamma gäller om rätten beslutat att en part skall hämtas till sammanträdet men det visar sig att hämtning inte kan ske. Har en part förelagts att inställa sig till sammanträdet vid sådan

70 Föcfattningsförslag

Föreslagen lydelse påföljd som sägs i 10 § andra stycket, får sammanträdet hållas även om han uteblir.

18 § I förelägganden som avser endast rättegångsfrågor får rätten inte att målet avgörs genom förenklad dom eller att talan ange som påföljd förfaller. Sådana frågor får avgöras även om parterna eller någon av dem underlåter att inställa sig till sammanträde eller att yttra sig skriftligen.

Förberedelsens avslutande

19 § Är det till fördel för handläggningen av målet, skall rätten innan förberedelsen avslutas göra en skriftlig sammanfattning av parternas ståndpunkter, såsom de uppfattas av rätten. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig över sammanfattningen. Om sammanträde hålls, skall om möjligt sammanfattningen göras och parternas yttrande inhämtas vid sammanträdet.

20 § Förberedelsen är avslutad, när i behövlig utsträckning parternas ståndpunkter har klarlagts, uppgifter om bevisning lämnats och förberedande åtgärder i övrigt vidtagits. När förberedelsen avslutats, skall rätten snarast avgöra målet. Om någon del av målet kan avgöras särskilt, får målet i denna del företas till avgörande trots att förberedelsen i övrigt inte avslutats.

Medling

21 § Rätten får under förberedelsen av mål, där förlikning om saken är tillåten, förordna särskild medlare, om det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och det finns anledning anta att kostnaderna för att lösa tvisten kan minskas väsentligt genom medlingen. Om någon av parterna motsätter sig att medlare förordnas, får förordnande inte ske. Rätten skall bestämma inom vilken tid medlingen skall avslutas.

22 § Medlaren skall till rätten fortlöpande redovisa sina åtgärder i målet. Sedan medlingen avslutats, skall medlaren till rätten redovisa de resultat som uppnåtts under medlingen.

23§ Medlaren har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt.

44 kap. Om avgörande av mål

Allmänna bestämmelser

l § Rätten skall se till att varje mål blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver.

Författningsförslag 71

Föreslagen lydelse 2 § Mål avgörs på handlingarna eller efter huvudförhandling. Uppkommer under denna handläggning behov av ytterligare förberedande åtgärder skall bestämmelserna om förberedelse tillämpas. Huvudförhandling skall hållas, l. om muntlig bevisning skall tas upp eller syn på stället skall äga rum, 2. om det av annat skäl behövs för utredningen, 3. om någon av parterna begär det och förhandling inte är uppenbart obehövlig eller 4. om målet, på grund av att någon part uteblir från ett sammanträde, skall avgöras enligt 44 kap. 18 eller 19 § genom förenklad dom eller dom.

Avgörande på handlingarna

3 § När ett mål avgörs på handlingarna, skall föredragning ske, om flera domare deltar i avgörandet eller rätten annars finner det lämpligt. Innan målet avgörs, skall varje part, om det inte är obehövligt, beredas tillfälle att yttra sig över det som tillförts målet genom annan än honom själv och att slutföra sin talan. Vad nu sagts gäller dock inte motpartens yrkande om förenklad dom.

Huvudförhandling

4 § Huvudförhandling hålls antingen särskilt eller i omedelbart samband med sammanträde för förberedelse. Huvudförhandlingen skall genomföras utan onödiga uppehåll och så långt som möjligt i ett sammanhang. Om huvudförhandlingen inte kräver mer än tre dagar, skall den genomföras inom loppet av en vecka. I andra fall skall förhandlingen pågå minst tre dagar per vecka. Om det finns särskilda skäl får dock uppehåll göras i större omfattning än vad som nu har sagts. Ny huvudförhandling skall hållas, om uppehåll i förhandlingen gjorts i sådan omfattning att syftet med en i ett sammanhang genomförd huvudförhandling väsentligen gått förlorat. Vid ny huvudförhandling skall målet företas till fullständig handläggning enligt dettakapitel.

5 § Är saken sådan att förlikning därom är tillåten, skall rätten förelägga parterna att inställa sig till huvudförhandling vid påföljd att förenklad dom annars kan meddelas mot den som uteblir. Varje part som skall infinna sig personligen skall också föreläggas vite. Om saken är sådan att förlikning därom inte är tillåten, skall rätten förelägga käranden att inställa sig till huvudförhandlingen vid påföljd att hans talan annars förfaller. Om han skall infinna sig personligen, skall rätten också förelägga vite. Svaranden skall alltid föreläggas vite. Kan det antas att en part, som skall infinna sig personligen, inte följer ett vitesföreläggande, får rätten besluta att han skall hämtas till förhandlingen.

72 Författningsförslag

Föreslagen lydelse I förelägganden som avser endast rättegångsfrågor får rätten inte ange som påföljd att målet avgörs genom förenklad dom eller att talan förfaller. Sådana frågor får avgöras även om parterna eller någon av dem underlåter att inställa sig.

6 § Huvudförhandlingen skall ställas in, l. om någon part vars personliga närvaro behövs har uteblivit eller inställt sig endast genom ombud, 2. om någon annan vars personliga närvaro behövs inte har infunnit sig eller 3. om det visar sig att det finns något annat hinder för att företa målet till avgörande. Förhandlingen får dock hållas, om det kan antas att hindret kommer att undanröjas utan att ny huvudförhandling behöver hållas.

7 § Om huvudförhandlingen ställs in, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning, när den som skall höras finns tillgänglig, 1. om det kan antas att bevisningen inte behöver eller inte kan tas upp på nytt vid huvudförhandling i målet eller 2. om det kan antas att den som skall höras inte kan infinna sig vid huvudförhandling i målet utan kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till förhörets betydelse. Är det av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning äga rum i anslutning till bevisupptagning enligt första stycket.

8 § Vid huvudförhandlingen skall i här angiven ordningsföljd 1. parterna framställa sina yrkanden och kort ange sin inställning till motpartens yrkanden, 2. parterna utveckla sin talan och yttra sig över vad motparten anfört, 3. bevisningen förebringas och 4. parterna slutföra sin talan. Förhör med parterna enligt 37 kap. skall äga rum innan annan muntlig bevisning tas upp rörande den omständighet som förhöret gäller. Avvikelser från ordningsföljden enligt första och andra styckena får ske om rätten finner det lämpligt med hänsyn till omständigheterna i målet.

9 § Vid huvudförhandling får parterna inte ge in eller läsa upp inlagor eller andra skriftliga anföranden. Avvikelser från detta får ske, om det underlättar förståelsen av ett anförande eller i övrigt är till fördel för handläggningen.

10 § Hålls huvudförhandling i mål, där förlikning om saken är tillåten, får parterna inte vid förhandlingen åberopa omständigheter eller bevis,

som de inte åberopat under förberedelsen, om det kan antas att de dröjt

med åberopandet i otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet.

SOU 1982 :25 73

Författningsförslag

Föreslagen lydelse l l § Bevisning får vid huvudförhandling tas upp per telefon, l. om det med hänsyn till bevisningens art, vad bevisningen gäller och övriga omständigheter inte är till nackdel för utredningen eller 2. om det annars skulle kostnader uppkomma eller olägenheter, som inte står i rimligt förhållande till bevisningens betydelse, och ändamålet med upptagningen kan antas bli i väsentlig mån uppnått.

l2§ Rätten får förordna att skriftliga bevis skall anses upptagna vid huvudförhandlingen utan att de läses upp vid denna. Sådant förordnande får ges endast om parterna medger det, rättens ledamöter tagit del av bevisen och rätten med hänsyn till särskilda omständigheter finner det lämpligt. När huvudförhandlingen hålls i omedelbart samband med sammanträde för förberedelse, skall vad som förekommit vid detta anses ha förekommit även vid huvudförhandlingen, utan att det behöver upprepas vid denna. Vad nu sagts gäller inte om rätten förordnar annat. Om huvudförhandlingen hålls inom så kort tid från ett förberedelsesammanträde att syftet med en i ett sammanhang genomförd huvudförhandling blir tillgodosett även om det som förekom vid sammanträdet inte upprepas vid huvudförhandlingen, behöver ett sådant upprepande inte ske. Vad nu sagts gäller endast om rätten med parternas samtycke bestämmer det.

13 § Om rätten vid huvudförhandlingens slut eller därefter, innan dom eller slutligt beslut meddelats, finner att det föreligger sådana ofullständigheter eller oklarheter i utredningen som rätten genom fråga eller på annat sätt bort avhjälpa, får rätten förordna om fortsatt eller ny huvudförhandling. Kan en sådan förhandling antas medföra kostnader eller olägenheter, som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse, får rätten efter samråd med parterna besluta att utredningen skall inhämtas på annat lämpligt sätt.

Parts utevaro

14§ Om båda parterna uteblir från huvudförhandlingen, skall målet avskrivas.

l5§ Om ena parten uteblir från huvudförhandlingen i ett mål där förlikning om saken är tillåten, skall förenklad dom meddelas, om det är tillåtet enligt 18 eller 19 §. Detta gäller endast om den närvarande parten yrkar förenklad dom. Framställs inte sådant yrkande, skall målet avskrivas.

16 § Om käranden uteblir från huvudförhandlingen i ett mål, där förlikning om saken inte är tillåten, skall målet avskrivas. Uteblir svaranden får målet avgöras om saken kan utredas tillfredsställande i svarandens

Författningsförslag

Föreslagen lydelse utevaro och käranden yrkar att målet avgörs. Framställs inte något sådant yrkande skall målet avskrivas. Första stycket skall tillämpas även i fall när rätten beslutat att svaranden skall hämtas till förhandlingen men det visar sig att hämtning inte kan ske.

17 § Om en part, som blivit förelagd att infinna sig personligen vid huvudförhandlingen, underlåter att följa föreläggandet, skall rätten, om inställelse av annan orsak inte målet avgörs eller frågan om personlig förfaller, förelägga högre vite. Om saken är sådan att förlikning därom inte är tillåten, får rätten i stället besluta att parten skall hämtas till rätten. Första stycket skall tillämpas också när svaranden i ett mål, där förlikning om saken inte är tillåten, förelagts att inställa sig personligen eller genom ombud.

Förenklad dom

18 § Om förenklad dom skall meddelas mot käranden, skall käromålet Förenklad dom får inte meddelas om svaranden medgivit käroogillas. målet eller om käromålet av annan anledning är uppenbart grundat. I sådana fall skall målet avgöras genom dom.

19 § Om förenklad dom skall meddelas mot svaranden skall käromålet bifallas. Förenklad dom får inte meddelas om det av skäl som anges i 41 att käromålet är ogrundat. I sådana kap. 7 § andra stycket är uppenbart fall skall målet i stället avgöras genom dom.

20 § Den part, mot vilken förenklad dom meddelats, har rätt att efter ansökan hos tingsrätten få målet återupptaget. Ansökningen skall göras inom en månad från den dag då domen delgavs honom eller skriftligen helt eller delvis verkställdes mot honom. Har den förenklade domen föranletts av att parten underlåtit att följa ett föreläggande att avge svaromål eller att inställa sig till sammanträde, skall i ansökningen anges sådana skäl för ändring av domen som kan vara av betydelse vid en prövning av saken. Har domen föranletts av att underlåtit att följa något annat föreläggande, skall sökanden i parten ansökningen bestämt ange sin inställning till de frågor som föreläggandet avser eller eljest yttra sig på sådant sätt att föreläggandets syfte kan anses tillgodosett i väsentlig mån. Har sökanden inte uppfyllt föreskrifterna i andra stycket, skall rätten honom att avhjälpa bristen vid påföljd att ansökningen annars förelägga avvisas. Ansökningen skall avvisas om parten tidigare har beviljats återupptagande av målet.

Författningsförslag

Föreslagen lydelse

II Om i brottmål

rättegången

45 kap. Om inledande av rättegång och om förberedelse vid allmänt åtal

Väckande av åtal

1 § Åtal skall väckas genom skriftlig ansökan hos rätten, om ej annat följer av vad som sägs nedan. Åtalet anses väckt när ansökningen har kommit in till rätten. Åtal för förseelse i rättegång får under rättegången väckas muntligen inför rätten. Detsamma gäller åtal för annat brott som förövats under sammanträde inför rätten samt tilläggsåtal, om rätten med hänsyn till brottets beskaffenhet, utredningen och andra omständigheter finner det lämpligt.

2 § I ansökningen skall anges l. den gärning för vilken ansvar yrkas samt tid och plats för denna, 2. det lagrum som är tillämpligt för gärningen samt den rättsliga beteckning som denna kan ha, 3. erkännande och andra bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis, 4. särskilt yrkande om förverkande av egendom, annan särskild rättsverkan eller utvisning, om åklagaren vill framställa sådant yrkande och detta kan ske redan i ansökningen, 5. kostnad för bevisning under förundersökning eller för blodundersökning, om återbetalningsskyldighet kan åläggas den tilltalade, 6. den tid under vilken den tilltalade är eller har varit anhållen, häktad eller tagen i förvarsarrest på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet, om sådant frihetsberövande har förekommit, 7. reseförbud, om sådant har ålagts och fortfarande består, 8. beslag, om sådant har verkställts och fortfarande består och 9. omständigheter som medför att rätten är behörig, om behörigheten inte framgår av ansökningen i övrigt.

3 § Åklagaren skall i ansökningen ange sin inställning till frågan om

huvudförhandling skall hållas samt till frågan om den tilltalade skall vara personligen närvarande vid sådan förhandling. Anser åklagaren att endast böter eller villkorlig dom eller sådana påföljderi förening bör komma i fråga eller att rätten bör förordna enligt 34 kap. l § första stycket l brottsbalken, skall också detta anges.

4§ I ansökningen skall dessutom anges l. omständigheter som ger bakgrunden till gärningen eller på annat sätt är ägnade att närmare belysa denna, dock endast om det med hänsyn till utredningens omfattning eller beskaffenhet behövs för att främja handläggningen av målet, 2. sådan grund för bestridande av ansvar som den tilltalade tydligt

framfört under förundersökning,

Förfatrningsförslag

Föreslagen lydelse 3. den tilltalades inkomst- och förmögenhetsförhållanden, om det finns anledning anta att påföljden kommer att bestämmas till dagsböter, 4. den tilltalades levnadsomständigheter, om det finns anledning anta att påföljden blir svårare än böter, 5. särskilda omständigheter som har betydelse för frågan om ytterlibör inhämtas angående den tilltalades personliga förhålgare utredning landen, 6. särskilda omständigheter som medför att skriftlig eller muntlig förberedelse enligt detta kapitel bör ske och 7. särskilda omständigheter som kan medföra att en huvudförhandling tar längre tid i anspråk än vad ansökningen i övrigt ger anledning anta.

5 § Uppgiftsskyldigheten enligt 4 § kan helt eller delvis fullgöras genom att åklagaren till rätten ger in protokoll eller anteckningar från förundersökningen. Uppteckningar från förhör får dock ges in endast om angivit att han anser att målet kan avgöras utan huvudåklagaren förhandling eller om annars särskilda skäl föreligger.

6 § Skriftliga handlingar som åklagaren åberopar som bevis skall ges in till rätten i den mån det lämpligen kan ske. Detsamma gäller sådan utredning om den tilltalades personliga förhållanden som åklagaren inhämtat och som bör vara tillgänglig för rätten.

7 § Ansökan i brottmål som avses i 2 kap. 3 § tredje stycket 3 -6 skall i stället för uppgifter enligt 2-4 §§ innehålla l. bestämt yrkande, 2. redogörelse för de omständigheter som yrkandet grundas på, 3. uppgift om de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis samt 4. uppgift om sådana omständigheter som medför att rätten är behörig, om behörigheten inte framgår av ansökningen i övrigt.

Väckande av talan om enskilt anspråk

8 § Om en målsägande, i samband med åtal för brott, vill föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, skall talan väckas genom skriftlig ansökan hos rätten, om talan inte får väckas på annat sätt enligt vad som anses väckt när ansökningen har kommit in till rätten. sägs nedan. Talan Sedan åtal väckts, får talan mot den tilltalade väckas muntligen inför rätten, om rätten med hänsyn till utredningen och andra omständigheter finner det lämpligt. Om åklagaren enligt 22 kap. 2 § utför målsägandens talan, skall anspråket om möjligt framställas samtidigt med att åtalet väcks.

9 § Ansökningen skall innehålla bestämt yrkande samt behövliga uppgifter om grunden för anspråket.

SOU l982:25 77 Författningsförslag

Föreslagen lydelse I ansökningen skall lämnas uppgift om de bevis som åberopas till stöd för det enskilda anspråket och vad som skall styrkas med varje bevis.

Åberopas en skriftlig handling som inte redan finns hos rätten, skall

handlingen ges in om det lämpligen kan ske.

10§ I fråga om ansökningar som är så ofullständiga att de inte kan läggas till grund för rättegång, gäller 41 kap. 6 §.

Stämning och förberedelse

11 § Om en ansökan som avser åtal eller enskilt anspråk tas upp till prövning, skall rätten genast utfärda stämning. Stämningen skall tillsammans med ansökningen delges den tilltalade. Stämning behöver ej utfärdas om talan väckts muntligen vid sammanträde. I fråga om sådan talan angående enskilt anspråk som är uppenbart ogrundad av skäl som anges i 41 kap. 7 § andra stycket, gäller vad som där sägs.

12 § Om huvudförhandling skall hållas, skall rätten i stämningen kalla

den tilltalade till förhandlingen. Är det av särskilda skäl inte möjligt att bestämma tid för huvudförhandling redan när stämning skall kallelsen utfärdas snarast utfärdas, möjligt därefter.

13 § l samband med att stämning utfärdas skall rätten ta ställning till om målet behöver förberedas för att det skall kunna snabbare och avgöras

för att en huvudförhandling skall kunna genomföras

på ett ändamålsenligt sätt. Vid förberedelsen skall klarläggas parternas och grunståndpunkter derna för dessa, vilka bevis som skall förebringas och vad som skall styrkas med varje bevis samt vilka övriga åtgärder som skall vidtas före målets avgörande. Vid förberedelsen får rätten den tilltalade förelägga att avge skriftligt svaromål. Förberedelse får också ske genom ytterligare skriftväxling eller annan handläggning. Om det finns särskilda skäl, får sammanträde hållas.

14 § Svaromålet skall innehålla l. de invändningar om rättegångshinder som den tilltalade vill göra, 2. bestämda om den tilltalades uppgifter inställning till åklagarens och målsägandens yrkanden, 3. om den tilltalade har någon invändning mot ett yrkande, grunden för denna inställning, 4. uppgift om de bevis som åberopas och om vad som skall styrkas med varje bevis samt 5. uppgift om behovet av ytterligare utredning.

78 Färfattningsförslag

Föreslagen lydelse den tilltalade att huvudförhandling skall hållas, skall detta Begär anges i svaromålet. att under förberedelsen lägga fram av honom Varje part är skyldig bevis, som han inte redan företett. Han är också åberopade skriftliga skyldig att på framställning av motparten lämna uppgift om sitt innehav av skriftliga bevis och föremål som har betydelse som bevis.

l5§ Förs talan om enskilt anspråk i samband med åtalet, får rätten förelägga en enskild part att avge svaromål eller på annat sätt yttra sig skriftligen vid påföljd att målet om det enskilda anspråket avgörs genom förenklad dom. Underlåter parten att följa ett sådant föreläggande, och 19 §§ i tillämpliga delar. gäller 43 kap. 13 och 14 §§ samt 44 kap. 18

l6§ Om sammanträde skall hållas, skall de parter som bör närvara kallas att inställa sig. Skall en part infinna sig personligen, skall 46 kap. 5 § första stycket tillämpas.

17§ Underlåter pan att följa ett föreläggande att infinna sig någon personligen vid ett sammanträde, får detta ändå hållas, om det främjar förberedelsens syfte. Rätten får besluta att en part, som underlåtit att infinna sig personliskall hämtas till rätten. gen vid sammanträdet,

skall rätten 18 § När nödvändiga åtgärder enligt detta kapitel vidtagits, målet. får snarast avgöra Om någon del av målet kan avgöras särskilt, målet i denna del företas till avgörande trots att förberedelsen i övrigt inte avslutats. Om den tilltalade är berövad friheten såsom anhållen eller häktad, skall huvudförhandling hållas eller målet på annat sätt företas till avgörande inom en vecka från den dag då åtalet väcktes, om det inte är nödvändigt med längre uppskov på grund av åtgärder som avses i detta eller andra Har den tilltalade anhållits eller kapitel omständigheter. häktats efter åtalets väckande, skall tiden räknas från den dag då beslutet om frihetsberövande verkställdes. Har den tilltalade ålagts reseförbud och delgivits beslut om detta, skall huvudförhandling hållas inom en månad från den dag då åtalet väcktes, om det inte är nödvändigt med längre uppskov på grund av åtgärder som eller andra Har den tilltalade delavses i detta kapitel omständigheter. om reseförbud efter åtalets väckande, skall tiden räknas givits beslutet från den dag delgivningen skedde.

Stämning genom åklagare

19 § Rätten får i den omfattning det är lämpligt tillåta åklagare att själv utfärda stämning och att i samband därmed utfärda kallelser enligt 36 kap. 7 § och 46 kap. 5 §.

Författningsförslag

Föreslagen lydelse När en åklagare utfärdar stämning, skall han lämna rätten och den tilltalade uppgifter enligt 2-5 §§ eller 7 §. skall vidare iaktta

Åklagaren

vad som anges i 6 §. Om stämningen innefattar talan om enskilt anspråk, skall åklagaren lämna rätten och den tilltalade uppgifter enligt 8 §. Stämningen skall med därtill hörande uppgifter delges den tilltalade. Talan anses väckt när delgivning skett. Bevis om delgivningen skall tillställas rätten.

46 kap. Om avgörande av mål vid allmänt åtal Allmänna bestämmelser

1 § Rätten skall se till att varje mål blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver.

2 § Mål avgörs efter huvudförhandling eller på handlingarna. Uppkommer under denna handläggning behov av ytterligare förberedande åtgärder, skall bestämmelserna om förberedelse tillämpas. Huvudförhandling skall hållas, l. om det inte är obehövligt för utredningen, 2. om muntlig bevisning skall tas upp eller syn på stället skall äga rum, 3. om det finns anledning att döma till annan än någon påföljd villkorlig dom eller böter eller sådana påföljder i förening eller 4. om åklagaren eller den tilltalade begär det. Med de påföljder som anges i andra stycket 3 skall likställas förordnande enligt 34 kap. 1 § första stycket l brottsbalken. Detta gäller dock inte, om i samband med förordnandet villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff skall förklaras förverkad. Har den tilltalade inte erkänt gärningen, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om det är uppenbart att förhandling inte behövs.

Avgörande på handlingarna

3 § När ett mål avgörs på handlingarna, skall föredragning ske, om flera domare deltar i avgörandet eller rätten annars finner det lämpligt. Innan målet avgörs, skall varje part, om det inte är obehövligt, beredas tillfälle att yttra sig över det som tillförts målet genom annan än honom själv och att slutföra sin talan.

Huvudförhandling

4 § Huvudförhandling skall genomföras utan onödiga uppehåll och så långt som möjligt i ett sammanhang. Om huvudförhandlingen inte kräver mer än tre dagar, skall den genomföras inom loppet av en vecka. I andra fall skall förhandlingen pågå

Författningsförslag

Föreslagen lydelse minst tre dagar per vecka. Om det finns särskilda skäl får dock uppehåll göras i större omfattning än vad som nu har sagts. Ny huvudförhandling skall hållas, om uppehåll i förhandlingen gjorts i sådan omfattning att syftet med en i ett sammanhang genomförd huvudförhandling väsentligen gått förlorat. Vid ny huvudförhandling skall målet företas till fullständig handläggning enligt detta kapitel.

5 § Parterna skall kallas till huvudförhandlingen. Varje part, som skall infinna sig personligen, skall föreläggas vite. Om det kan antas att parten inte följer ett sådant föreläggande, får rätten i stället besluta att han skall hämtas till Är den tilltalade berövad friheten såsom förhandlingen. anhållen eller skall rätten besluta att han skall inställas till häktad, förhandlingen. _ Förs talan om enskilt anspråk i samband med åtalet, skall rätten förelägga en målsägande vars talan inte utförs av åklagaren samt den tilltalade att inställa sig till huvudförhandlingen vid påföljd att målet om det enskilda annars kan avgöras genom förenklad dom. anspråket

6 § Huvudförhandlingen skall ställas in, närvaro behövs har uteblivit eller l. om någon part vars personliga inställt sig endast genom ombud, närvaro behövs inte har infunnit 2. om någon annan vars personliga sig eller för att företa målet 3. om det visar sig att det finns något annat hinder till avgörande. Förhandlingen får dock hållas, om det kan antas att hindret undanröjs utan att målet behöver företas till ny huvudförhandling.

7 § Om huvudförhandlingen ställs in, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning, när den som skall höras finns tillgänglig, l. om det kan antas att bevisningen inte behöver eller inte kan tas upp på nytt vid huvudförhandling i målet eller 2. om det kan antas att den som skall höras inte kan infinna sig vid i målet utan kostnader eller olägenheter som inte står huvudförhandling i rimligt förhållande till förhörets betydelse. Är det av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning äga rum i anslutning till bevisupptagning enligt första stycket.

8 § Vid huvudförhandlingen skall i här angiven ordningsföljd framställa samt kort ange sin inställning till l. parterna sina yrkanden motpartens yrkanden och grunden för denna, och målsäganden utveckla sin talan och den tilltalade 2. åklagaren beredas tillfälle att yttra sig med anledning av vad de anfört, och den tilltalade höras och annan bevisning före- 3. målsäganden

bringas,

om den tilltalades personliga förhållanden 4. utredning förebringas och 5. parterna slutföra sin talan.

Författningsfärslag 81

Föreslagen lydelse Förhör med parterna enligt 37 kap. skall äga rum innan annan muntlig bevisning tas upp rörande den omständighet som förhöret gäller. Avvikelser från ordningsföljden enligt första och andra styckena får ske om rätten finner det lämpligt med hänsyn till omständigheterna i målet.

9 § Vid huvudförhandling får parterna inte ge in eller läsa upp inlagor eller andra skriftliga anföranden. Avvikelser från detta får ske, om det underlättar förståelsen av ett anförande eller i övrigt är till fördel för handläggningen.

l0§ I fråga om sådan del av målet som gäller enskilt anspråk får parterna vid huvudförhandlingen inte åberopa omständigheter eller bevis, som är av betydelse endast i denna del och som de inte åberopat under förberedelsen, om det kan antas att de dröjt med åberopandet i otillbörligt syfte eller av grov vårdslöshet.

ll § Bevisning får vid huvudförhandling tas upp per telefon, 1. om det med hänsyn till bevisningens art, vad bevisningen gäller och övriga omständigheter inte är till nackdel för utredningen eller 2. om det annars skulle uppkomma kostnader eller olägenheter, som inte står i rimligt förhållande till bevisningens betydelse, och ändamålet med upptagningen kan antas bli i väsentlig mån uppnått.

12§ Rätten får förordna att skriftliga bevis skall anses upptagna vid huvudförhandlingen utan att de läses upp vid denna. Sådant förordnande får ges endast om parterna medger det, rättens ledamöter tagit del av bevisen och rätten med hänsyn till särskilda omständigheter finner det lämpligt.

13 § Om rätten vid huvudförhandlingens slut eller därefter, innan dom

eller slutligt beslut meddelats, fmner att det föreligger sådana ofullstän-

digheter eller oklarheter i utredningen som rätten genom fråga eller på annat sätt bort avhjälpa, får rätten förordna om fortsatt eller ny huvudförhandling. Kan en sådan förhandling antas medföra kostnader eller olägenheter, som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse, får rätten efter samråd med parterna besluta att utredningen skall inhämtas på annat lämpligt sätt.

Parts utevaro

14 § Om åklagaren uteblir från huvudförhandlingen, skall förhandlingen ställas in. Om en part, som blivit förelagd att infinna sig personligen vid huvudförhandlingen, underlåter att följa föreläggandet skall rätten, om inte målet avgörs eller frågan om personlig inställelse av annan orsak förfaller, förelägga högre vite eller besluta att parten skall hämtas till rätten.

82 Författningsförslag

Föreslagen lydelse 15 § Kan saken utredas tillfredsställande, får målet avgöras trots att den tilltalade inte är personligen närvarande vid huvudförhandlingen, l. om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, fängelse i högst tre månader, Villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening, 2. om den tilltalade, sedan stämning delgivits honom, har avvikit eller håller sig undan på sådant sätt att han inte kan hämtas till huvudförhandling eller 3. om den tilltalade lider av sinnessjukdom eller sinnesslöhet och hans närvaro på grund därav inte är nödvändig. I fall som avses i första stycket l får fängelse ådömas endast om den tilltalade tidigare har underlåtit att infinna sig vid huvudförhandling i målet. Har tilläggsåtal väckts efter det tidigare frånvarotillfället, får fängelse ådömas endast om det fanns anledning att döma till fängelse för de gärningar som åtalet avsåg innan tilläggsåtalet väcktes. Med de påföljder som anges i första stycket l skall likställas förordnande enligt 34 kap. l § första stycket l brottsbalken. Detta gäller dock inte, om i samband med förordnandet villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff skall förklaras förverkad i fråga om en strafftid som överstiger tre månader. I fall som avses i första stycket 2 får målet avgöras även om den tilltalade inte har delgivits kallelse till förhandlingen.

16 § Förs talan om enskilt anspråk i samband med åtalet, skall målet om det enskilda anspråket avskrivas om båda parterna uteblir från en huvudförhandling. Uteblir endast den ena parten, skall förenklad dom meddelas enligt bestämmelserna i 44 kap. 18 eller 19 §, om den närvarande parten yrkar det och sådan dom inte är utesluten på grund av samma bestämmelser eller på grund av bestämmelserna i 22 kap. 5 §. Vid tillämpningen av bestämmelserna i 44 kap. 18 och 19 §§ skall rättens avgörande i ansvarsfrågan anses innebära att det enskilda anspråket i motsvarande del är uppenbart grundat eller ogrundat. Framställs inte något yrkande om förenklad dom, skall målet avskrivas.

17 § Rättegångsfrågor får avgöras även om parterna eller någon av dem underlåter att inställa sig till huvudförhandling.

47 kap. Om enskilt åtal Väckande av talan

l § Vill en målsägande väcka åtal skall han göra det genom ansökan hos rätten. I fråga om sådan ansökan gäller 45 kap. l och 2 §§. Om målet är sådant som anges i 2 kap. 3 § tredje stycket 3-6 gäller 45 kap. 7 § i fråga om ansökningens innehåll. . Under rättegången får den tilltalade muntligen inför rätten väcka

Författningsförslag 83

Föreslagen lydelse talan mot målsäganden eller åklagaren om ansvar för falskt eller obefogat åtal, falsk angivelse eller annan osann tillvitelse angående det brott som rättegången gäller, om rätten finner det lämpligt.

2 § Är brottet sådant att målsäganden får väcka åtal endast om åklagaren beslutat att inte åtala, skall bevis om beslutet fogas till ansökningen. Om bevis inte ges in, skall rätten förelägga målsäganden att avhjälpa bristen vid påföljd att ansökningen annars avvisas.

3 § Vill målsäganden i samband med åtal föra talan om enskilt anspråk i anledning av brott skall han göra ansökan hos rätten. I fråga om sådan ansökan gäller 45 kap. 8 § och 9 § första och andra styckena.

4 § Är ansökningen så ofullständig att den inte kan läggas till gmnd för rättegång gäller 41 kap. 6 §.

Stämning

5 § Om ansökningen tas upp till prövning, skall rätten genast utfärda stämning. Stämningen skall tillsammans med ansökningen och vid denna fogade handlingar delges den tilltalade. Stämning behöver ej utfärdas, om talan väckts muntligen vid sammanträde. I fråga om åtal eller talan angående anspråk som är uppenbart ogrundade av skäl som anges i 4] kap. 7 § andra stycket, gäller vad som där sags.

Förberedelse

6 § Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. I fråga om sådan förberedelse gäller 43 kap., om ej annat följer av vad som sägs nedan. Vid tillämpningen av 43 kap. gäller bestämmelser som avser käranden i stället målsäganden och bestämmelser som avser svaranden i stället den tilltalade. Väcks talan muntligen vid ett sammanträde skall förberedelse äga rum om det behövs.

7 § Har målsäganden väckt åtal eller biträtt åtal skall han kallas att inställa sig till sammanträde vid påföljd att åtalet annars förfaller. Uteblir målsäganden skall åtalet förklaras vara förfallet om den tilltalade yrkar det. I annat fall skall målet avskrivas.

8 § Om den tilltalade är berövad friheten såsom anhållen eller häktad

gäller 45 kap. 18 § andra stycket. Har den tilltalade ålagts reseförbud och delgivits beslut om detta gäller 45 kap. 18 § tredje stycket.

84 Författningsförslag

Föreslagen lydelse Avgörande av mål

9 § I fråga om avgörande av mål gäller 46 kap., om ej annat följer av lO §. Vad som sägs i 46 kap. om åklagaren skall i stället tillämpas på den målsägande, som väckt åtal eller övertagit åtal. Bestämmelser som avser målsägande gäller endast sådana målsägande som för talan om enskilt anspråk.

10 § Även om målsäganden har begärt huvudförhandling, behöver någon sådan inte hållas om det är uppenbart obehövligt. Om huvudförhandling skall hållas, skall den målsägande som väckt åtal eller övertagit åtal kallas att inställa sig till förhandlingen vid påföljd att åtalet annars förfaller. Uteblir målsäganden skall åtalet förklaras vara förfallet, om den tilltalade yrkar det. l annat fall skall målet avskrivas. Om båda parter uteblir från en huvudförhandling, skall målet avskrivas.

Återupptagande av målet

ll § Har åtalet förklarats vara förfallet, har målsäganden rätt att efter ansökan hos tingsrätten få målet återupptaget. Ansökan skall göras skriftligen inom en månad från den dag då talan förklarades vara förfallen. Ansökningen skall avvisas om målsäganden tidigare har beviljats återupptagande av målet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 kap. 1 § Talan mot underrätts dom skall fö- Talan mot tingsrätts dom skall föras genom vad. ras genom vad. Den, mot vilken tredskodom givits, Part, mot vilken förenklad dom giäge ej fullfölja talan mot domen; vits, får ej fullfölja talan mot doom hans rätt till återvinning i an- men. [fråga om hans rätt till åter-

ledning av sådan dom är stadgar i upptagande av målet finns före-

44 kap. 9 §. skrtfteri 44 kap. 20 §.

Har part, sedan tvist uppkommit Har part, sedan tvist uppkommit angående sak, varom förlikning är angående sak, varom förlikning är tillåten, utfäst sig att ej fullfölja tillåten, utfäst sig att ej fullfölja talan mot domen, lände det till ef- talan mot domen, skall utfästelsen terrättelse; utfästelse, som gjorts gälla. Har utfästelsen gjorts före före domen, vare dock ej gällande, domen gäller den dock endast om med mindre motsvarande utfástel- motsvarande utfástelse gjorts av se gjorts av motparten. motparten.

Författningsförslag 85

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ Har underrätt förklarat domare jä- Talan får inte föras mot beslut varvig eller ogillat jäv mot särskild le- igenom tingsrätt damot av nämnd eller bifallit begäran om rättshjälp ät misstänkt i 1. förklarat domare jävig, brottmål, skall vid underrättens beslut förbliva. 2. ogillat jäv mot särskild ledamot av nämnd,

3. bifallit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller

4. överjlyttat mål enligt 10 kap. 18a § eller 19 kap. 7§.

50 kap. 1§ Vill part vädja mot underrätts dom Vill part vädja mot tingsrätts dom i tvistemål, skall han inom en vecka i tvistemål, skall han till tingsrätten från den dag, då domen gavs hos inkomma med vadeinlaga. Inlagan underrätten anmäla vad. Rätten skall ha kommit in inom tre veckor pröve genast, om anmälan rätteli- från den dag då domen meddelagen gjorts. des, om inte annat följer av vad som sägs nedan. Part, som anmält vad, skall inom Har målet avgjorts på handlingartre veckor från den dag, då domen na, skall vadeinlagan ha kommit in gavs, fullfölja vadet genom att till till tingsrätten inom sex veckor från underrätten inkomma med vadein- den dag då domen meddelades. laga.

l5§2 Om huvudförhandling ägei övrigt [fråga om huvudförhandling skall vad som i I kap. 9 § samt 43 kap. i övrigt 44 kap. 1, 4, 6, 7 och 9- 1 -6 och 10- 13 §§ ärstadgat mot- 11 §§, 12 §första stycket samt 13 § svarande tillämpning; om kallelse gälla. till uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för part gälle dock 14 § i detta kapitel.

24§ Har, då tredskodom givits, den som Har sedan tingsrätt meddelat föryrkat sådan dom vädjat mot domen enklad dom den ena parten vädjat, och upptages av motparten gjord skall hovrätten visa målet åter till l Senaste lydelse 1979:242. ansökan om återvinning, skall mâ- tingsrätten, om handläggningen 1 Senaste lydelse 1969:244.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse let av hovrätten visas åter till un- där på motpartens begäran återderrätten att handläggas i sam- upptagits enligt 44 kap. 20 §. band med återvinningsmålet.

51 kap.

Vill part vädja mot underrätts dom Vill part vädja mot tingsrätts dom i brottmål, skall han inom tre vec- i brottmål, skall han till tingsrätten kor från den dag, då domen gavs, inkomma med vadeinlaga. Inlatill underrätten inkomma med va- gan skall ha kommit in inom tre deinlaga. veckor från den dag, då domen meddelades, om inte annat följer av vad som sägs nedan. Har målet avgjorts på handlingarna, skall vadeinlagan ha kommit in till tingsrätten inom sex veckor från den dag då domen meddelades.

ll§ Finner hovrätten erforderligt, att yttrande inhämtas av sakkunnig, skriftligt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eller besiktning, bevis utom huvudförhandlingen eller annan förberedande åtgärd upptages vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål meddelas. Vill part, att åtgärd, som nu sagts vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos hovrätten. Finnes i mål om allmänt åtal förundersökningen böra fullständigas eller, om förundersökning ej ägt rum, sådan böra företagas, äge hovrätten meddela åklagaren föreläggande därom. l5§ Om huvudförhandling ägei övrigt [fråga om huvudförhandling skall vad i 1 kap. 9 § samt 46 kap. 1-5, i övrigt 46 kap. 1, 4, 6, 7 samt 9- 7, 9, 11, 13 och 16 §§ är stadgar 13 §§ gälla. motsvarande tillämpning; om kallelse till uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för part gälle

dock 14 § i detta kapitel.

Då mål utsättes till fortsatt eller ny

huvudförhandling, äge hovrätten förordna om de åtgärder, som finnas lâmpliga, för att målet vid den Senaste lydelse 1969:244. förhandlingen skall kunna slutfö-

Författningsförslag 87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ras. Om sådan åtgärd gälle vad i 10- 12 §§ i detta kapitel stadgas.

23a§ Har sedan tingsrätt meddelat färenklad dom över enskilt anspråk den ena parten vädjar, skall hovrätten visa målet angående det enskilda anspråket åter till tingsrätten, om handläggningen av det enskilda anspråket där âterupptagits enligt 44 kap. 20 §.

52 kap. l§ Vill någon anföra besvär mot un- Vill någon anföra besvär mot derrätts beslut, skall han inom två tingsrätts beslut, skall han inom veckor från den dag, då beslutet två veckor från den dag, då beslumeddelades, till underrätten in- tet meddelades, till tingsrätten inkomma med besvärsinlaga. Har komma med besvårsinlaga. Om beslut under rättegången medde- beslut under rättegången inte har lats annorledes än vid sammanträ- avkunnats vid ett sammanträde de för förhandling, skall dock be- och det inte heller vid ett sammansvärstiden räknas från den dag då träde tillkännagivits när beslutet klaganden erhöll del av beslutet. kommer att meddelas skall dock Klagan över beslut om någons besvärstidcn räknas från den dag,

häktande eller kvarhållande i håk- då klaganden fick del av beslutet.

te eller om åläggande av reseför- Klagan över beslut om någons bud eller i fråga, som avses i 49 häktande eller kvarhállande i häkkap. 6 §, är inte inskränkt till viss te eller om åläggande av reseförtid. bud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 §, är inte inskränkt till viss tid. Om skyldighet att anmäla missnöje med beslut, som avses i 49 kap. 3 § eller 4 § första stycket, l, 2, 3, 7, 8 eller 9, stadgas i nämnda kapitel.

53 kap. 1§ I tvistemål, som skall upptagas I tvistemål, som upptas av hovrätt omedelbart av hovrätt, äge vad om som första domstol, skall 41 -44 rättegången vid underrätt är i 42- kap. tillämpas. Ansökan om åter- 44 kap. stadgat motsvarande till- upptagande enligt 44 kap. 20 §förslämpning. ta stycket skall dock ske hos hovrätten. Senaste lydelse 1981:1294.

88 Författningsförslag SOU 1982 :25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ I brottmål, som skall upptagas I brottmål, som upptas av hovrätt omedelbart av hovrätt, äge vad om som första domstol, skall 45 kap. rättegången vid underrätt är i 45- 1-18 §§ samt 46 och 47 kap. till- 47 kap. stadgat motsvarande till- lämpas. lämpning; i dylikt mål gälle dock I stället för den tid av en vecka följande avvikelser: som i 45 kap. 18 § andra stycket föreskrivs för hållande av huvud- 1. Hovrätten äge ej uppdraga åt förhandling i mål, vari den tilltalaåklagaren att utfärda stämning. de är anhållen eller häktad, skall dock gälla en tid av två veckor. 2. Hovrätten äge för målets bere- Ansökan om återupptagande enligt dande i stämningen förelägga den 44 kap. 20 § eller 47 kap. Il § skall tilltalade att till hovrätten inkomma ske hos hovrätten. med skriftligt genmäle. Genmälet skall med därvid fogade handlingar delgivas åklagaren. Finnes för målets beredande ytterligare sknftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Rätten äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväbtlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig.

3. I stället för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 §, 46 kap. 11 §och 47 kap. 22 § är föreskriven för hållande av huvudförhandling i mål, vari den tilltalade är anhållen eller häktad, skall gälla en tid av två veckor.

4. Förekommer ej anledning till ådömande av annan påföljd än böter, äge hovrätten företaga målet till avgörande utan huvudförhandling; därom gälle vad i 51 kap. 22 § stadgats.

54 kap. 1§ Talan mot hovrätts dom skall föras genom ansökan om revision.

Den, mot vilken tredskodom givits, Part, mot vilken förenklad dom giäge ej fullfölja talan mot domen; vits, får ej fullfölja talan mot do- Senaste lydelse 1964:166. om hans rätt till återvinning i anled- men.

Färfattningsförslag 89

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

ning av sådan dom är stadgar i 44 kap. 9 § och 53 kap. I §. Har part, sedan tvist uppkommit Har part, sedan tvist uppkommit angående sak, varom förlikning är angående sak, varom förlikning är tillåten, utfäst sig att ej fullfölja tillåten, utfäst sig att ej fullfölja talan mot domen, lände det till ef- talan mot domen skall utfästelsen terrättelse; utfästelse, som gjorts gälla. Har utfästelsen gjorts före före domen, vare dock ej gällande, domen gäller den dock endast om med mindre motsvarande utfästel- motsvarande utfástelse gjorts av se gjorts av motparten. motparten.

59 kap.

Dom, som vunnit laga kraft, skall på besvär av den, vilkens rätt domen rör, på grund av domvilla undanröjas:

1. om målet upptagits, ehuru där- l. om målet i strid med 34 kap. I § emot förelegat rättegångshinder, tagits upp trots att det förelegat ett som vid fullföljd högre rätt haft att rättegångshinder, som vid fullsjälvmant beakta; följd högre rätt haft att självmant i beakta,

2. om rätten ej varit domför; 2. om rätten ej varit domför,

3. om domen givits mot någon, 3. om domen givits mot någon, som ej varit rätteligen stämd och ej som skulle ha varit stämd men ej heller fört talan i målet, eller ge- stämts på rätt sätt och ej heller fört nom domen någon, som ej varit talan i målet, eller genom domen part i målet, lider förfång; någon, som ej varit part i målet, lider förfång,

4. om domen är så mörk eller 4. om domen är så oklar eller ofullständig, att därav ej framgår, ofullständig, att det ej framgår hur huru i saken dömts; eller rätten har dömt, eller

5. om i rättegången förekommit 5. om i rättegången har förekomannat grovt rättegångsfel, som kan mit annat grovt rättegångsfel, som antagas hava inverkat på målets kan antas ha inverkat på målets utgång. utgång.

5§ strafföreläggande, som godkänts strafföreläggande eller förelägav den misstänkte, skall efter be- gande av ordningsbøt, som godsvär undanröjas: känts av den misstänkte, skall efter besvär undanröjas Senaste lydelse 1959:257.

90 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l. om godkännandet icke kan an- l. om godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring; ses som en giltig viljeförklaring,

2. om vid ärendets behandling fö- 2. om vid ärendets behandling förekommit sådant fel, att föreläg- rekommit sådant fel, att föreläggandet bör anses ogiltigt; eller gandet bör anses ogiltigt, eller

3. om föreläggandet eljest ej över- 3. om föreläggandet annars ej ensstämmer med lag. överensstämmer med lag.

Har strafföreläggande undanröjts, Har föreläggande undanröjts får må ej därefter för samma gärning därefter inte för samma gärning dömas till eller föreläggas svårare dömas till eller föreläggas svårare straff. påföljd.

6§ Den som vill besvära sig över Den som vill besvära sig över strafföreläggande skall till den strafföreläggande eller förelägganunderrätt, som ägt upptaga åtal för de av ordningsbot skall till den

brottet, inkomma med besvärsinla- tingsrätt som haft att ta upp åtal för

brottet ge in skriftlig ansökan om ga. undanröjande avföreläggandet. Besvär skola föras inom ett är, se- [fråga om innehållet i ansökan gäldan åtgärd för verkställighet av fö- ler 45 kap. 7 §. reläggandet företags hos den misstänkte. Om besvär, som nu sagts, äga i övrigt bestämmelserna i 52 kap. 2, 3 och 5- 12 §§ motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället underrätten.

7§2 Om fullföljd av talan mot underrät- I mål om undanröjande av straffötens beslut i anledning av besvär reläggande eller föreläggande av över strafföreläggande äga be- ordningsbot är allmän åklagare stämmelserna i 49 och 52 kap. mot- motpart till den bötfällde. svarande tillämpning. Har ansökan gjorts av åklagare gäller 45 och 46 kap. i fråga om handläggningen av målet. Har ansökan gjorts av den bötfällde gäller 4 7 kap. ifråga om handläggningen av målet. Därvid gäller bestämmelse som avser målsäganden i stället den bötfällde. Talan skall Senaste lydelse 1966:249. 1 Senaste lydelse 1966:249. anses utgöra åtal.

Förfhttningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mot hovrättens beslut må talan ej Mot hovrättens beslut får talan ej föras. föras.

8§ I mål, som avses i 6 eller 7 § äger I mål som avses i 7§ får rätten rätten, när skäl äro därtill, förord- förordna att vidare åtgärd för na, att till dess annorlunda föreskri- verkställighet av föreläggandet tills ves, vidare åtgärd för verkställig- vidare inte får ske. het av strajföreläggandet ej får äga rum.

Senaste lydelse |966:249.

Sammanfattning

av arbete

Inriktningen rättegångsutredningens

I direktiven för vårt arbete uttalas att vår uppgift är att göra en översyn av rättegångsförfarandet och att vi därvid bör utgå från att de för rättegångsbalken (RB) utmärkande grundsatserna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration alltjämt skall gälla. Vår huvuduppgift är att väga samman dessa grundsatser med de krav som processekonomi, praktiska hänsyn och hushållning med rättsväsendets resurser ställer. Utredningsarbetet bör enligt direktiven i första hand ta sikte på sådana avsnitt av regelsystemet där en revision kan bidra till att göra förfarandet mera flexibelt samt såvitt möjligt snabbare och billigare utan att befogade rättssäkerhetskrav sätts åt sidan. En ledstjärna för översynen bör alltså vara att förfarandet skall präglas av ett ökat hänsynstagande till hur förhållandena gestaltar sig i det enskilda målet. Direktiven innehåller också vissa anvisningar om konkreta reformf rågor och en uppmaning att särskilt studera erfarenheterna från tillämpningen av lagen (197428) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen). Enligt de ursprungliga direktiven skulle översynen i främsta rummet inriktas på rättegången i underrätt. Genom tilläggsdirektiv har vi sedermera fått i uppdrag att också göra en översyn av bl.a. processen i överätterna. Det finns anledning betona att vissa i RB behandlade ämnen faller utanför vårt uppdrag. Hit hör t.ex. bestämmelserna om förundersökning (23 kap.). Detsamma gäller olika säkerhetsåtgärder (15 kap. och 24-28 kap.). Även delgivningsbestämmelserna faller utanför uppdraget. Enligt direktiven bör vi inte heller företa någon formell översyn av balkens terminologi, bortsett från vad som krävs för att fullgöra utredningsuppdraget. Inte heller den allmänna frågan om vad som skall stå i lag eller förordning bör tas upp i vidare män än som följer av uppdragets begränsade karaktär. Det bör i detta sammanhang nämnas att man inom justitiedepartementet år 1978 på vårt initiativ tillsatte en särskild arbetsgrupp (den s.k. förundersökningsgruppen) med uppgift att behandla frågor om rationalisering av förundersökningsförfarandet. Gruppen har redovisat

sina förslag i promemorian (Ds Ju 1979:15) Översyn av utred-

ningsförfarandet i brottmål.

Sammanfattning 93

Avgränsningen av den nu avslutade

utredningsetappen

Det nu framlagda betänkandet är främst inriktat på tingsrättsprocessen. På grund av RB:s konstruktion kommer emellertid många av de förslag vi lägger fram att gälla även för överrättsprocessen. Problem som

är specifika för överrätterna behandlas däremot praktiskt taget inte alls

i detta betänkande. Av olika skäl har vi funnit det lämpligt att behandla också vissa frågor som direkt gäller tingsrättsprocessen först i en senare etapp av utredningsarbetet. Som exempel på sådana frågor kan nämnas de i direktiven uppmärksammade frågorna om kompetensfördelningen mellan bl.a. tingsrätt i vanlig sammansättning och fastighetsdomstol och om ökad befogenhet för domstol att själv rätta uppenbara fel i ett avgörande. En närmare redovisning beträffande vilka frågor som kvarstår till ett senare skede av vårt arbete återfinns i avsnitt V.

Olika att nå med

vägar syftet översynen

Det huvudsakliga målet för översynen - att skapa en billig, snabb och rättssäker process kan givetvis inte nås med användning av en enda metod. Det kan heller inte nås utan svåra avvägningar mellan olika och ofta oförenliga intressen. Mycket allmänt uttryckt gäller det att anpassa rättegångsförfarandet till den utveckling på olika områden som ägt rum under de drygt trettio år som gått sedan balken trädde i kraft. Ett sådant konstaterande ger emellertid inte någon nämnvärd ledning för besvarandet av frågan vilka vägar man bör beträda för att nå det angivna målet.

En av de vägar som anvisas i direktiven är en ökad flexibilitet i

lagstiftningen. Önskemål om en reform i denna riktning har ofta framförts, enligt vår mening med fog. RB ger i åtskilliga hänseenden små möjligheter att anpassa förfarandet till de särskilda omständigheterna i det enskilda målet. En förklaring härtill kan vara att det, när balken tillkom, gällde att radikalt bryta med den äldre ordningen. Det är också lätt att konstatera att all processrättslig reglering av modernare slag, t.ex. f örvaltningsprocesslagen och småmålslagen, präglas av en mycket större flexibilitet. Vi har därför i vårt arbete låtit strävandena mot ökad flexibilitet inta en framträdande plats. Ett område där det kan finnas anledning överväga mer flexibla regler är avvägningen mellan skriftlig och muntlig rättegång. Den äldre rättegångsbalken präglas av skriftlighet. RB bröt radikalt mot denna ordning. Muntligheten kom nästan att framstå som ett självändamål. Också i denna del har nya tendenser kommit till uttryck i modernare lagstiftning, bl.a. i småmålslagen. Det är inget tvivel om att muntligheten har stora fördelar, bl.a. därför att många parter har svårt att uttrycka sig i skrift. bör det emellertid Enligt vår mening nu vara möjligt att i ökad utsträckning tillämpa ett rent skriftligt förfarande. Oavsett huruvida regelsystemet bygger på flexibla regler eller ej, beror förloppet av en rättegång alltid på de medverkandes - inte agerande

Sammanfattning

minst domstolarnas. Det är emellertid en ofta diskuterad fråga i vilken utsträckning rätten får eller bör ingripa. Ytterst är det en fråga om domstolens roll i samhället. Detta gäller främst den materiella processled- Även i denna har ett nytt synsätt kommit till uttryck i ningen. fråga småmålslagen. Liknande tendenser är vanliga i många andra länder. Effektiviteten i rättegången kan ökas väsentligt genom en starkare materiell från rättens sida men hänsyn måste naturligtvis tas processledning till målens olika karaktär. Domstolens roll kommer till synes också i andra sammanhang än när det gäller den materiella processledningen. En rättegång behöver således i en dom. Parterna kan ofta vara mer betjänta av - och i inte utmynna - Detta förhållande har uppmärkverkligheten önska en uppgörelse. sammats även i RB, men rättens förlikningsverksamhet har fått en ganska roll. Småmålslagen har också i denna del inneburit en undanskymd framflyttning av positionerna. Praxis i fråga om hur långt rätten får gå är högst skiftande. Rättens processledning gäller inte bara materiella frågor. Den gäller också formella frågor. Vi talar i betänkandet om rättens inflytande på Inom ramen för detta ämne faller den förut rättegângens yttre förlopp. nämnda frågan om avvägningen mellan muntlighet och skriftlighet. Men hit hör framför allt sådana som planeringen av olika åtgärder i frågor val av olika förelägganden och över huvud taget alla frågor som målet, kan påverka fortgången av handläggningen av målet. Vi har ägnat stor - dvs. bestämd, uppmärksamhet åt frågor av detta slag. En effektiv pådrivande, bevakande ledning motverkar s.k. långrotning och minskar såväl samhällets som parternas kostnader för rättegångarna. Ett av de hjälpmedel som står rätten till buds i dess processledande verksamhet är möjligheten att tillgripa sanktioner. RB innehåller regler t.ex. tredskodom, böter, viten och om många olika typer av sanktioner, ansvar för vissa kostnader. Vi har eftersträvat att göra sanktionssystemet effektivare. för Detta kan ske bl.a. genom att vidga tillämpningsområdet sanktioner, att på olika sätt skärpa innebörden av befintliga genom sanktionerna och genom nya typer av sanktioner. Domstolarnas verksamhet har naturligtvis påverkats av den rationalisering på bl.a. kontorsteknikens område som skett sedan RB tillkom. Detta har i stort sett kunnat ske utan ingrepp i balken. Enligt vår mening har man emellertid försummat att utnyttja ett av de mest vanliga tekniska telefonen. Vi tog redan år 1978 initiativet till en hjälpmedlen, nämligen

försöksverksamhet med användning av telefon i rättegång. Försöksverk-

- som bedrivits en särskild - har gett så goda samheten enligt lag resultat att det enligt vår mening är motiverat att i balken införa särskilda av telefon i rättegång. Det är möjligt att i en regler om användning användbart framtid även TV-teknik kan bli ett praktiskt hjälpmedel t.ex vid hörandet av vittnen som befinner sig långt från den lokal där - men tekniken exklusiv rättegången äger rum är ännu så länge alltför för att förtjäna speciella regler i RB. Ett i våra direktiv särskilt uppmärksammat ämne är rättegångskostnadema. Det viktigaste i detta sammanhang är att hålla nere de totala kostnaderna - kostnader utan även kostnaderdvs. inte bara parternas

Sammanfattning

na för domstolen - och flertalet av våra förslag i betänkandet är framlagda i detta syfte. Även frågor om vem av parterna som slutligen skall svara för kostnaderna tilldrar sig emellertid ett betydande intresse. En av de frågor som förtjänar särskild uppmärksamhet är om och i så fall i vilken utsträckning lagstiftaren genom kostnadsreglerna eller på annat sätt - bör styra utvecklingen när det gäller medverkan av advokat eller biträde. Vi har också haft anledning att gå in på frågor om hur kostnadsaspekter påverkar konsumenters möjlighet att komma till sin rätt. Till kostnadsfrågorna hör även rättens kontroll över anspråken på ersättning för rättegångskostnader. En utredning inom processrättens område måste ofrånkomligen ägna stor uppmärksamhet åt rättssäkerhetshågør. Strävandena att skapa en billigare och snabbare process måste - som också antytts i direktiven avvägas mot rättssäkerhetskraven. Vi har emellertid också haft anledning att överväga mer specifika rättssäkerhetsfrågor, dvs. reformfrågor där höjandet av rättssäkerheten varit det primära. En sådan fråga är den ofta diskuterade frågan om domaren före huvudförhandlingen bör ha tillgång till

förundersökningsprotokollet. Men även vissa andra frågor

kan hänföras till samma grupp. Till rättssäkerhetsfrågorna vill många räkna även det refonnkrav som brukar innefattas i kravet på s.k. jourdomstolar. Vi har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att förutsättningslöst pröva frågan om inrättande av sådana domstolar. I direktiven har uppmärksammats att RB kan behöva ses över också i mer formella hänseenden men det sågs att vi inte bör ta på oss den uppgiften i vidare mån än som krävs för att fullgöra utredningsuppdraget. Även om vi alltså inte har haft som någon huvuduppgift att ägna oss åt mer Iagtekniska frågor har vi inte kunnat avstå från att i ganska många hänseenden jämka på systematiken i balken. Förslagen uppbärs genomgående av syftet att underlätta tillämpningen av lagstiftningen. En fråga som enligt vår mening är av mycket stor betydelse gäller samordningen mellan olika processformer i dispositiva tvistemål. Det finns f.n. fem sådana processformer, nämligen betalningsföreläggande, lagsökning och handräckning samt process enligt småmålslagen och enligt RB. De tre förstnämnda kan sammanfattas under begreppet summarisk process. I våra direktiv framhålls att småmålslagens regler om förfarandet i stort sett slagit väl ut och att det därför finns anledning att pröva om inte samma regler kan tillämpas också för andra kategorier av tvistemål. Det sägs också att vi bör överväga om småmålslagen bör inarbetas i RB. Innebörden av det nyss anförda är att vi bör överväga en samordning av processen enligt småmålslagen och processen enligt RB. För en sådan reform talar många skäl. Den är också ganska lätt att genomföra. Vid en närmare analys av erfarenheterna från tillämpningen av småmålslagen finner man emellertid ganska snart anledning att vidga blickfåltet. En av anledningarna är att det i många fall skulle vara en bättre utväg - för både parterna och samhället - om man i stället anlitade den summaris-

ka processen. Övervägandena bör därvid utgå från att en sammansmält-

ning av betalningsföreläggande och lagsökning till en enda processform

Sammanfattning

i denna riktning har redan är både möjlig och högst önskvärd. Förslag

lagts fram (Summarisk process, Ds Ju 1977:5).

Om summarisk process ofta är ett från effektivitetssynpunkt överlägset alternativ till en process enligt småmålslagen eller RB måste nästa att överlämna åt käranden (sökanden) att efter fråga bli om det är rimligt fritt skön och utan någon ledning från lagstiftarens sida välja den pro-

cessform han önskar. Vi har funnit anledning ställa den nyss angivna frågan bl.a. också mot av vår iakttagelse att reglerna för de olika processformerna bakgrund verkan av delvis är ganska olika (t.ex. i fråga om forumprövningen, passivitet, rättegångskostnader), vilket kan bidra till att valet av processform grundas på irrationella faktorer. två faktorer, som enligt vår mening talar för att man bör Ytterligar av de olika processformerna, är dels att den överväga samordningen summariska bör kunna göras ännu mer effektiv än den är i processen i dag mycket ofta erbjuder ett dag, dels att den summariska processen för den fortsatta enligt småmålslagen eller RB. dåligt underlag processen Idealet är en effektiv summarisk i ett process som, när den inte resulterar avgörande, ger ett gott underlag för den fortsatta processen. rättsvård sker enligt Också den process som i ärenden om s.k. frivillig ärendelagen är värd uppmärksamhet när man överväger samordningen mellan olika främst därför att ärendelagen delvis kan processformer, sägas reglera en specialprocess. Våra överväganden i de nu antydda frågorna har kommit att i viss mån Detta beror delvis på lagtekniska omstänsätta sin prägel på förslagen. digheter. Enligt vår mening är förslagen emellertid av stor betydelse från bl.a. från processekonomisk synpunkt och från rättsmånga synpunkter, De allra flesta av våra förslag är oberoende av översäkerhetssynpunkt. om en helt samordnad process i dispositiva tvistemål. vägandena

Förslagen

Inledning

Delbetänkandet upptar förslag till ändringar av omkring 250 paragrakan vi i denna sammanfattning inte presentera alla fer i RB. Självklart att koncentreras till de dessa förslag. I stället kommmer framställningen i betänkandet. Vi kan naturligtvis inte mera betydelsefulla nyheterna heller de skäl som gjort att vi stannat för en viss fullständigt återge har vi valt att återge förslagen i en lösning. För att skapa en överblick ordning. Vi följer alltså inte kapitelordnågorlunda systematiserad av förslagen innebär att ningen. Den valda formen för vår presentation vi ibland måste återkomma eller hänvisa till näraliggande sakförhållanden i skilda avsnitt. Särskilt är detta fallet beträffande vårt förslag

rörande en enhetlig tvistemålsprocess.

En enda processform för tvistemål

vid Som vi tidigare har angett finns det f.n. många olika processformer tingsrätt. Systemet är svåröverskådligt för många och den stela gräns-

Sammanfattning 97

dragning som finns mellan de olika processformerna leder i dag ofta till egendomliga resultat. Såvitt gäller förhållandet mellan småmålslagen och RB har redan i våra direktiv väckts frågan om ett infogande av småmålslagen i RB. Ett sådant infogande kan givetvis rent tekniskt ske utan att man åstadkommer någon saklig ändring för någon typ av mål. Vi har emellertid funnit att man på många punkter kan för alla mål dra nytta av de erfarenheter man vunnit genom tillämpningen av småmålslagens bestämmelser, som i flera hänseenden ger uttryck för betydligt modernare uppfattningar än de som präglar RB. I flera processuella frågor anser vi sålunda att småmålslagens regler kan tas som riktlinjer för en reglering som gäller alla tvistemål. Detta är också naturligt med tanke på att tvisteföremålets värde är en dålig mätare på ett måls svårighetsgrad och inte heller i sig ger någon antydan om i vad mån det är lämpligt med ett formlöst förfarande eller ett mera bundet. Man kan dock, som vi strax skall beröra, påstå att en viss skillnad bör gälla i fråga om behovet av förlikningsinitiativ från rättens sida beroende på om tvisteföremålets värde är mycket lågt eller högt. Även till vissa kostnadsregler i småmålslagen och därmed förenade biträdesfrågor skall vi återkomma i det följande. Innan vi redovisar våra förslag bör några ord sägas också om ärendelagen. Den lagen tillskapades samtidigt med RB för att klara handläggningen av vissa ärenden avseende annat än rättskipning, nämligen det som brukar kallas rättsvård. Orsaken till att ärendelagen infördes var att RB:s krav på bl.a. förberedelse och huvudförhandling inte passade för de berörda ärendena. Enligt vår mening finns det inte någon naturlig skiljelinje mellan ärenden angående rättsvård och mål angående rättskipning. Om man, på sätt vi strax skall återkomma till, inom RB-processens ram öppnar möjligheter till avgöranden på handlingarna försvinner de skäl som motiverade ärendelagens tillkomst. Vi föreslår därför att ärendelagen upphävs och att ärendena i fortsättningen handläggs enligt reglerna i RB för tvistemål. Detta innebär en återgång till vad som gällde före RB:s införande.

l departementspromemorian Summarisk process (Ds Ju 1977:5) före-

slogs att de tre summariska processformerna, nämligen betalningsföreläggande, lagsökning och handräckning, skulle sammanfogas till ett institut benämnt lagsökning. Detta förslag hade betydande fördelar, bl.a. för de fall i vilka en kärande på grund av nuvarande gränser mellan de skilda processformerna måste ge in flera ansökningar. Det processuella regelsystemet blir också betydligt enklare om en sammansmältning sker. Med det hittills sagda har vi velat visa att det behövs bara en enda summarisk processform och en enda form för egentlig tvistemålsprocess. Vi skall i det följande redovisa våra överväganden i frågan om förhållandet mellan summarisk och egentlig process. Den frågan berördes inte alls i den förut nämnda departementspromemorian. Enligt vår mening kan man i betydande mån öka effektiviteten i systemet genom en reglering som bygger på ett mera genomtänkt förhållande mellan summarisk och egentlig tvistemålsprocess. Vi menar bl.a. att man resursmässigt måste se hela tvistemålsprocessen som en totalitet.

.98 SOU l982:2S Sammanfattning

Om man till att börja med ser på de fall som enligt nu gällande regler från början behandlas i egentlig tvistemålsprocess är det särskilt värt att notera att processen ofta får ett faktiskt förlopp som är snarlikt det som kunnat åstadkommas inom ramen för den summariska processen. Detta gäller särskilt många mål enligt småmålslagen, vilka avgörs genom tredskodom sedan svaranden underlåtit att ge in ett skriftligt svaromål. Vid process enligt RB får tredskodom meddelas endast när en part underlåtit att inställa sig till förhandling. Även dessa fall liknar emellertid många gånger den summariska processens fall. En liknande parallellitet föreligtvistemål avskrivs på grund av återkallelse sedan ger när ett egentligt svaranden först på ett sent stadium av processen har gjort rätt för sig. Fall av nu angivna slag bör om möjligt inte belasta den egentliga tvistemålsfrämst därför att en sådan hantering är avsevärt dyrare än hanteringen, den summariska. Käranden bör i stället få sitt mål avklarat genom den summariska processen som utgör ett enkelt instrument för att åstadkomma verkställbara avgöranden i de enkla, i egentlig mening inte tvistiga, fallen. Också i många av de fall som med nu gällande regler inledningsvis handläggs i den summariska processen framstår en efterföljande egentlig tvistemålsprocess som en onödigt omständlig omgång. Detta gäller främst de många fall i vilka svaranden bestrider utan motivering (s.k. blankt bestridande). I de särklassigt vanligaste summariska fallen, nämär ett sådant bestridande ligen de som avser betalningsföreläggande, tillräckligt för att käranden/ sökanden skall tvingas gå vidare till egentlig tvistemålet inleds i tvistemålsprocess för att få sin rätt. Det egentliga sådana fall oftast på ett uselt underlag eftersom kärandens ursprungliga summariska ansökning är kortfattad, svaromålet blankt och kärandens begäran om hänskjutande till rättegång ytterst kortfattad. vår uppfattning är den främsta orsaken till olägenheterna i Enligt förhållandet mellan summarisk och egentlig process att man ställer alltför låga krav på svaromålen. Vårt förslag innebär att målet skall avgöras till svarandens nackdel om han i svaromålet inte anger sådana skäl mot bifall till käromålet vilka kan vara av betydelse vid prövning av saken. Bl.a. för att motverka risker för att en svarande kommer till korta därför att han har svårt att uttrycka sig i skrift har vi samtidigt infört en möjlighet för svaranden att yttra sig muntligen i processen. De ökade kraven på svaranden bör enligt vår mening stimulera käranden att i ökad omfattning anlita den summariska processen. Den summariska processen kan genom vårt förslag över huvud taget bli ägnad att från den ordinära tvistemålsprocessen sortera bort fler fall som egentligen endast Till de nu angivna fördelarna kommer att det i avser betalningstredska. de bestridda fallen blir mer meningsfullt för käranden att - om han av svaromålet sin ansökönskar gå vidare - med anledning komplettera ning innan den läggs till grund för en egentlig tvistemålsrättegång. - Den summariska processen som med nu gällande regler kan sägas vara misslyckad i de konkreta fall i vilka ett blankt bestridande sker -kommer med vårt förslag att antingen leda till ett avgörande eller också kunna tjäna som ett viktigt led i förberedelsen av målet för ett senare avgörande i den egentliga tvistemålsprocessen.

Sammanfattning

Om man vill dels komma till rätta med alla de fall i vilka käranden med nu gällande regler väljer egentlig tvistemålsrättegång i stället för summarisk process eller tvärtom, dels få till stånd en ordning i vilken den summariska processen i de bestridda fallen kan utnyttjas rationellt som ett led i den egentliga förberedelsen av målet, är den lösning som ligger närmast till hands att integrera de båda typerna av process. Den summariska processen kommer därvid att utgöra ett normalt inledningsskede i den dispositiva egentliga tvistemålsprocessen. En sådan lösning har enligt vår mening många fördelar och knappast några nackdelar. Den bör därför väljas. Det är emellertid uppenbart att inte alla dispositiva tvistemål är lämpliga för en sådan handläggning. Den summariska processen står i dag inte öppen för alla typer av mål och den bör inte göra det heller i fortsättningen. Dessutom bör man naturligtvis inte utnyttja den summariska processen om det redan på förhand kan uteslutas att den skulle resultat. Lika ge något viktigt är det att integrationen av summarisk process och egentlig tvistemålsprocess inte leder till att den förra processformen blir onödigt komplicerad.

Uppbyggnaden i stort av en integrerad tvistemålsprocess

En första fråga som måste besvaras är om alla dispositiva tvistemål inledningsvis skall handläggas i en form som motsvarar den summariska processen. Av de dispositiva tvistemålen vid tingsrätt är det f.n. endast två typer som är helt undantagna från de summariska processmöjligheterna. Det är mål där fastställelsetalan förs och mål om skadestånd. I mål av det förra slaget bör av flera skäl nuvarande ordning behållas. När det gäller mål angående skadestånd har vi ett annat synsätt. Sådana mål måste f.n. prövas i egentlig tvistemålsprocess men kan där föranleda tredskodom vid svarandens passivitet, alltså en situation som liknar den vilken föreligger vid summarisk process. Vi menar att man lika gärna kan pröva skadeståndsfrågorna i en summarisk skriftlig omgång. Givetvis finns det också många andra dispositiva mål som inte bör gå den summariska vägen. I många större mål kan det vara uppenbart att en summarisk handläggning bara skulle innebära en meningslös omgång. Enligt vår mening måste man tillmäta kärandens uppfattning i fråga om valet av förberedelseform en stor betydelse. En uttrycklig begäran om viss handläggningsform bör respekteras. Käranden vinner inte några fördelar genom att i onödan förbigå det summariska skedet. Hans ersättning för rättegångskostnader blir i stort sett densamma oavsett handläggningsform, om svaranden inte bestrider ansökningen. Med dessa utgångspunkter har vi funnit att en integrerad tvistemålsprocess bör byggas upp. Inom ramen för en sådan process skall enligt vårt förslag i princip alla dispositiva tvistemål passera ett skede som motsvarar den summariska - som i processen. Syftet med detta skede kallas förberedelse i förenklad form förslaget är att avskilja de mål i vilka tvist inte föreligger. någon egentlig Om ett mål inte avgörs i det summariska skedet och käranden (sökanden) önskar föra saken vidare skall förberedelse äga rum enligt regler som i stora delar motsvarar de

Sammanfattning

som nu gäller om förberedelse. När förberedelsen är avslutad, regler skall målet avgöras. har vi funnit lämpligt att fördela bestämmelserna för Lagtekniskt tvistemål på fyra kapitel, nämligen 41 kap. (om inledande av rättegång), 42 kap. (om förberedelse i förenklad form), 43 kap. (om annan förbereoch 44 avgörande av mål). Bestämmelserna i det delse) kap. (om till har - liksom motnuvarande 41 kap. har flyttats 35 kap. Kapitlen svarande kapitel i fråga om brottmål, dvs. 45-47 kap. fått en helt ny

lydelse. Som redan antytts är bestämmelserna om den nya tvistemålsprocessen - RB:s nuvarande - efter att liksom regler uppbyggda principen förfarandet är indelat i ett förberedande skede och i ett därpå följande skede då målet avgörs. Att ett mål skall förberedas i behövlig omfattning innan det avgörs är väsentligt för hela rättegångens effektivitet. Enligt är det, inte minst från en fördel att i vår mening pedagogisk synpunkt, en formell uppdelning av handläggningen i ett förfarandereglerna göra stadium för målets förberedande och ett för dess avgörande. Vi har alltså i denna del inte följt småmålslagens mönster. I 41 kap. finns bestämmelserna om inledande av rättegången, dvs. bestämmelser om ansökan, dess innehåll och rättens inledande behandling av ansökningen. Kapitlet innehåller också bestämmelser om uppav målen i sådana som skall förberedas i förenklad form enligt delning 42 kap. och sådana som redan inledningsvis skall förberedas på annat sätt enligt 43 kap. Vissa mål behöver inte alls förberedas före avgörandet. Detta gäller främst en del av de nuvarande domstolsärendena. En av käranden framställd begäran om handläggning enligt 42 eller 43 skall Vissa mål får dock förberedas i kap. i princip respekteras. aldrig förenklad form 42 kap. Det gäller mål där fastställelsetalan förs enligt och mål i vilka förlikning om saken inte är tillåten (indispositiva mål). I övriga fall skall den enklare handläggningsformen enligt 42 kap. väljas, om det kan antas att en förberedelse i förenklad form är tillräcklig. Om mål som förberetts enligt 42 kap. inte kan avgöras till kärandens fördel av sådan förberedelse, kan käranden begära att målet tas på grundval upp till förberedelse enligt 43 kap. Oavsett om målet förberetts enligt 42 eller 43 kap. skall målet avgöras enligt bestämmelser i 44 kap. Om mål avgörs på grund av att en part underlåtit att följa ett föreläggande eller underlåtit att inställa sig betecknas rättens som förenklad dom. Denna term innefattar såväl avgörande de nuvarande tredskodomarna som de nuvarande summariska avgöranoch handräckning samt bevis i mål om dena (utslag i mål om lagsökning betalningsföreläggande).

Närmare om den summariska processen Det vi hittills processform i tvistemål får inte tolkas sagt om en enda så att alla mål skall handläggas efter samma regler eller så att någon av målen inte skulle vara avsedd. Tvärtom anser vi att det är gruppering högst väsentligt att man gör en gruppering men den bör mycket starkare än den nuvarande uppdelningen i t.ex. lagsökningsfall, betalningsföre-

SOU 1982 :25 101 Sammanfattning

läggandefall och handräckningsfall ta sikte på möjliga förenklingar när det gäller rättens hantering av målen. De mål som härvid tilldrar sig det största intresset är de enkla mål av masshanteringskaraktär som ges in av professionella ombud med mycket stor vana eller av borgenärer med stor verksamhet. Det gäller Lex. flertalet inkassobyråer och ett antal större borgenärer av typen kommunala energiverk eller parkeringsbolag. Omkring 80 % av de summariskt handlagda målen kan antas höra hit. Mål av den nu angivna typen är oftast problemfria från handläggningssynpunkt och samtidigt finns det möjligheter att på ett enkelt sätt arrangera en övergripande samhällskontroll på annat sätt än som kan ske genom domstolarna, nämligen genom datainspektionens medverkan. Inspektionen utövar tillsyn över att de berörda ombuden och borgenärerna fullgör sina skyldigheter på det inkassostadium som brukar föregå varje kravmål och enligt vår uppfattning kan man fullfölja tankarna bakom inkassolagen genom att låta dem gälla också den efterföljande summariska process som blir nödvändig i de fall betalning inte sker frivilligt. Vi menar således att mål som ges in av de berörda ombuden och borgenärerna bör hanteras i en enklare ordning och vi har valt att kalla de mål som är av detta slag för blankettmål, en term som definieras i 41 kap. 4 § i vårt förslag. Förenklingarna av processen sker längs två vägar. Dels erbjuds de som använder föreskriven blankett möjligheter till vissa förenklingar när det gäller fullmakter, behörighetsbevis och avgiftsbetal-

ning, dels kommer för blankettanvändningen att gälla vissa regler som

i stort sett syftar till att åstadkomma en god efterlevnad av den summariska processens bestämmelser. Reglerna förutsätts bl.a. få det innehållet att borgenärerna eller ombuden åläggs att fullgöra vissa processuella skyldigheter (t.ex. att komplettera ansökningar etc.) utan en anmaning i varje enskilt fall. Vi förutsätter att handläggningsrutinerna i blankettmålen mycket snart kommer att anpassas till ADB-rutiner. I ett tidigare avsnitt har vi berört vissa förslag vilka syftar till att från det egentliga tvistemålsområdet sortera bort sådana fall som inte passar där. Vi lägger fram ytterligare förslag med den inriktningen och vi skall här i korthet redogöra för några av dem. Om det under ett summariskt skede av en process finnes tveksamt huruvida ett bestridande skall anses hindra att målet avgörs summariskt, skall rätten enligt vårt förslag skriftligen eller per telefon undanröja oklarheten. Detta leder till ett visst merarbete under det summariska skedet av processen men förslaget ligger väl i linje med våra förslag i Vi menar att det är bättre övrigt. nämligen att satsa vissa ytterligare resurser på den summariska processen om man därigenom kan undgå att satsa motsvarande eller större resurser på en egentlig tvistemålsrättegång, vilket skulle vara alternativet. Ett liknande synsätt har vi när det gäller rättens verksamhet för att efter ett eventuellt bestridande från svaranden få käranden att komplettera ansökningen innan målet går vidare till egentlig tvistemålshantering. Vi menar att en sådan komplettering måste ske och att kraven på käranden måste sträcka sig minst lika långt som om denne begärt att få målet redan inledningsvis handlagt i en egentlig rättegång. Vi föreslår att rätten skall kunna avvisa ansökningen

Sammanfattning

om käranden inte följer ett föreläggande att komplettera ansökningen till en tillfredsställande nivå. Vi vill redan nu nämna att rättens arbete med att få ansökningarna kompletterade inte behöver bli särskilt betungande. Detta hänger samman med att omkring 80 % av de summariska fallen kan beräknas bli blankettmålsfall, vilka inte kommer att kräva mycket av kompletterande åtgärder från rättens sida. Andra regler med det förut angivna syftet gäller bl.a. de talrika fall i vilka man med det nuvarande regelsystemct måste låta målet gå vidare till egentlig process därför att parterna inte är överens om kostnaderna för den summariska rättegången eller därför att parterna är oense i mera formella hänseenden. Dessa mål bör kunna klaras av genom att man i motsats till vad som nu gäller tillåter en förnyad summarisk omgång.

Ökat utrymme för avgörande av mål utan huvudförhandling

gällande regler finns endast mycket begränsade möjligheter för Enligt tingsrätterna att avgöra mål utan huvudförhandling, dvs. efter ett skriftligt förfarande. Grovt sett kan man säga att tvistemål som följer RB:s regler alltid måste avgöras efter huvudförhandling, så snart parterna är oeniga i något hänseende. Småmålslagen öppnar däremot möjligheter till ett rent skriftligt förfarande även i tvistiga fall. När ett brottmål skall avgöras i sak är huvudförhandling - bortsett från vissa undantagsfall obligatorisk. Muntlig handläggning är i regel dyrare än skriftlig. Enligt vår mening bör man därför ta till vara de möjligheter som finns att -undvara huvudförhandlingar i de fall där muntligheten framstår som onödig. Vi anser att man i såväl tvistemål som brottmål kan avsevärt öka utrymmet för skriftlig handläggning, dvs. för att avgöra mål på handlingarna, utan att rättssäkerhetsaspekterna åsidosätts. - och brottmål - förut- En grundläggande för tvistemål gemensam sättning för att ett avgörande på handlingarna skall få ske bör enligt vår mening vara att huvudförhandling inte behövs för utredningen i målet. Huvudförhandling skall enligt förslaget således alltid hållas när muntlig bevisning - t.ex. ett vittnesmål - skall tas upp eller när det är till fördel för utredningen att parterna får muntligen utveckla sin talan eller plädera. Vidare föreslås parterna få ett mycket stort inflytande över valet av handläggningsform. l brottmål skall huvudförhandling alltid hållas, om I tvistemål föreslås rätten däremot få vissa någon part begär förhandling. möjligheter att i uppenbara fall gå emot en parts begäran om huvudförhandling. När det gäller brottmål måste det också vara en förutsättning förfarandet skall få tillämpas att det inte kommer i för att det skriftliga fråga att ådöma mer ingripande påföljd. I sådana fall behövs huvudförhandlingen nämligen praktiskt taget alltid för att lämplig påföljd skall kunna bestämmas. Avgörande på handlingarna föreslås därför kunna ske endast när det inte är aktuellt att döma till annan påföljd än Villkorlig dom och/ eller böter. Ett sådant avgörande kan enligt förslaget också äga rum i vissa fall när rätten skall förordna att en tidigare ådömd påföljd skall avse ytterligare brott. En annan förutsättning för avgörande på handlingarna bör i brottmål principiellt sett vara att den tilltalade erkänt

l03 Sammanfattning

gärningen. Föreligger inte något erkännande, får huvudförhandling un-

derlåtas endast om det är uppenbart att förhandling inte behövs.

Effektivare ledning av processen från rättens sida

Som vi tidigare nämnt har vi sett som en av våra främsta uppgifter att överväga på vilka sätt rättens ledning av rättegångsförfarandet kan effektiviseras. En förbättrad processledande verksamhet, som syftar till att åstadkomma snabbare och billigare avgöranden, innefattar såväl materiella som formella frågor. Ett av de viktigaste och mest omdiskuterade ämnena på processrättens område de senaste decennierna är frågan om rättens materiella processledning, dvs. frågan i vad mån rätten skall vara aktiv för att berika eller begränsa processmaterialet. En översyn av gällande regler om materiell processledning har enligt vår mening tett sig befogad av flera skäl. Dels är det naturligtvis angeläget att överväga om nuvarande regler är ägnade att garantera en effektiv process. Dels är en översyn behövlig med hänsyn till att praxis f.n. är mycket skiftande inom domarkåren. Ytterligare ett skäl för en översyn är att RB och småmålslagen innehåller olika regler för materiell processledning. En utgångspunkt för en diskussion om materiell processledning måste enligt vår mening vara rättens slutliga ansvar för utredningens fullständighet. I dispositiva tvistemål (de flesta

förmögenhetsrättsliga mål) är det

på grund av parternas avtalsfrihet i stort sett deras egen sak att bestämma vilken omfattning processen skall få och vilken som skall ske. utredning Man brukar tala om att

förhandlingsprincipen skall tillämpas. I dessa

mål måste därför processledningen i princip begränsas till att utröna vad part verkligen vill i rättegången. Men i de indispositiva tvistemålen (främst familjemålen) och i brottmålen måste rätten anses ha ett beroende beskaffenhet på målets visst slutligt ansvar för att utredningen blir tillräcklig. Processledningen måste då kunna gå längre än i de dispositiva målen och inriktas på att få fram erforderlig utredning, om parterna inte förmår det själva. Materiell processledning för att i är, som vi tidigare nämnt, väsentlig olika hänseenden effektivisera Men en aktiv rättegången. processledning är också förenad med vissa risker. Domaren kan, om han hjälper den ena parten, utsätta sig för motpartens misstanke om partiskhet. Denna risk kan motverkas på flera sätt. Vidare är parterna de som normalt bäst kan målet. Griper domaren in i utredningen på ett olämpligt sätt, är det risk att rättegången inte hålls inom de ramar parterna avsett. Han bör därför normalt låta parterna själva sköta målet i första hand, och själv ingripa bara om det behövs. För de dispositiva tvistemålens del är processledningens mål som sagt att ta reda på parternas vilja. Men med hänsyn till vikten av att domstolen uppfattas som objektiv och till risken för onödigt vidlyftiga eller snedvridna processer bör ganska snäva sättas för domarens gränser undersökningsplikt. När det gäller parternas yrkanden och åberopanden bör domaren normalt ingripa bara för att avhjälpa otydlighet eller ofullständighet eller för att utröna nära till hands liggande omständig-

Sammanfattning

heter, där det framstår närmast som ett misstag att part inte gjort något yrkande eller åberopande. När det gäller bevisningen bör domaren söka få varje bevistema och verka för att principen om det bästa bevismedlet tillämpreciserat pas. Han bör i uppenbara fall kunna tala om att part behöver bevisa sina påståenden och att åberopad bevisning är otillräcklig. I de indispositiva tvistemålen har rätten, som redan nämnts, ett större ansvar för utredningen. Trots detta bör man kunna tillämpa i stort sett samma principer som i dispositiva mål. Rätten bör även i indispositiva mål vara aktiv först om parterna inte själva tar fram tillräcklig utredning. Normalt bör rättens initiativ ta formen av påpekanden för parterna. Däremot bör rätten föranstalta om utredning endast som sista själv utväg. Även i brottmålen bör förhandlingsprincipen normalt tillämpas. Rätten bör i princip ingripa endast mot otydligheter och ofullständigheter och söka rätta till vad som framstår som förbiseenden från parternas sida. Rättens ansvar för utredningens fullständighet bör, liksom i de indispositiva tvistemålen, föranleda ingripanden endast i den mån parterna inte själva är aktiva. Det ligger i sakens natur att rätten får ägna särskild uppmärksamhet åt den tilltalades behov av processledning, så att rättsförluster för denne undviks i möjligaste mån. Generellt sett kan avsikten med den föreslagna ordningen i fråga om - materiell processledning såvitt avser alla målkategorier sägas vara att uppmuntra de f.n. mest passiva domarna till ökad aktivitet och att verksamhet. För de samtidigt sätta gränser för de mest aktiva domarnas dispositiva tvistemålens del innebär förslaget att processledningens omsom domaren fattning skall ligga på en nivå mellan den processledning f.n. förutsätts utöva i mål som handläggs enligt RB och den processsom enligt intentionerna bakom smämålslagen skall förekomma ledning i småmål. Det betonas i förslaget att processledningen alltid bör ske öppet. Domaren får alltså inte använda s.k. förtäckta ordalag vid utövningen av sin processledning. Processledningsreglerna bör inte göras formellt beroende av om parterna företräds av ombud. Närvaron av ombud och deras juridiska får i stället som automatiskt det kunnande bli omständigheter reglerar faktiska behovet av processledning. Våra överväganden har sammanfattats i en regel som ålägger rätten att under förberedelsen av tvistemål allt efter målets beskaffenhet se till att att parterna och tvistefrågorna blir klarlagda, anger allt de vill åberopa vidtas som behövs för att förbereda målet till att i övrigt de åtgärder När det gäller avgörandestadiet föreslås för såväl tvistemål avgörande. som brottmål en bestämmelse, enligt vilken rätten skall se till att varje mål blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver. Ett som har nära samband med den materiella proämne, och som även det varit föremål för livlig diskussion, är cessledningen frågan om omfattningen av rättens förlikningsverksamheti dispositiva

tvistemål, eller med andra ord frågan i vad mån rätten skall i dessa mål

vara aktiv för att söka åstadkomma en frivillig uppgörelse mellan parter-

Sammanfattning 105

na. Även i denna del föreligger flera starka skäl för en översyn av gällande regler. Sålunda finns f.n. olika regler i detta hänseende i RB och i småmålslagen. I den sistnämnda lagen föreskrivs en mer omfattande förlikningsaktivitct från rättens sida än i mål som handläggs enligt RB. Även en starkt skiftande praxis inom domarkåren utgör ett starkt skäl för en översyn av gällande regler. En del domare förliker nästan alla sina mål. Det förekommer vidare att domare verkar för förlikning i mindre lämpliga situationer och på olämpligt sätt. Det finns emellertid även domare som nästan aldrig gör någon ansträngning för att få ett mål förlikt, trots att det framstår som lämpligt. Enligt vår mening är det lagstiftarens uppgift att söka åstadkomma en mer enhetlig praxis på detta område. På grund av de mycket skiftande förhållanden som råder i olika mål är det omöjligt att i lagtext närmare precisera hur rätten bör förfara i olika situationer. En lagregel får därför hållas mycket allmän, men i stället kompletteras med omfattande motivuttalanden. Någon särskild regel för mål om mindre värden är enligt vår mening inte befogad. Liksom i fråga om materiell processledning gäller att det saknas tillräckliga skäl att dra någon gräns mellan olika mål beroende på tvisteföremålets värde. En grundläggande utgångspunkt när det gäller omfattningen av rättens förlikningsverksamhet bör enligt vår mening vara att domstolarnas huvuduppgift är rättskipning i mer inskränkt bemärkelse, dvs. domstolarna skall i princip endast medverka till sådana lösningar på inkomna tvister som står i överensstämmelse med gällande civilrättslig eller annan lagstiftning på området. En viktig uppgift för domstolarnas avgöranden är att verka handlingsdirigerande för samhällsmedlemmarna i allmänhet. Om domaren skall verka för en förlikning mellan parterna, följer av det nu sagda att han bör inrikta sig på att uppnå ett resultat som så nära som möjligt ansluter till vad en tänkt dom i målet skulle innehålla. Endast om särskilda skäl föreligger, bör domaren enligt vår mening föreslå en förlikning trots att den klart strider mot exempelvis gällande civilrättslig lagstiftning. En sådan situation kan föreligga när skälen för förlikning är mycket starka. Detta kan vara fallet t.ex. i vissa tvister om mycket små värden och i tvister där parternas framtida relationer är särskilt viktiga. Med utgångspunkt från det nu sagda tar vi upp frågan om i vilka mål det är lämpligt att rätten inleder förlikningsförsök. Det finns vissa grupper av mål där förlikning i stort sett inte bör aktualiseras av rätten. En grupp är juridiskt klara mål. En annan grupp är mål där en part säger ifrån att han inte vill vara med om förlikning. Ytterligare en grupp, där förlikningsinitiativ ofta framstår som olämpliga, utgörs av vissa mål vari en dom endast kan innebära antingen att käromålet helt bifalls eller att det helt ogillas. I alla andra mål än dem som nu nämnts får rätten göra en totalbedömning av om det är lämpligt att förlikningsinitiativ tas. I denna bedömning bör man väga in bl.a. rättegångskostnadernas storlek i förhållande till vad tvisten gäller. Förlikningsinitiativ bör enligt vår mening normalt sättas in mot slutet av förberedelsen, när yrkanden och grunder är klarlagda och det kan överblickas vad som är stridigt i målet och vilken bevisning som finns.

106 Sammanfattning

Det kan dock i vissa situationer vara befogat att börja förlikningsförsöken betydligt tidigare. Vad slutligen angår formerna för domstolens förlikningsarbete anser vi att domaren bör vara oförhindrad att själv ta upp förlikningsfrågan med parterna. Om parterna är villiga att förhandla under domarens ledning, kan det ofta underlätta en förlikning om domaren redogör för förutsättningarna för en uppgörelse. Han bör kunna uppskatta rättegångskostnadernas ungefärliga storlek, för den händelse målet går till dom, och bör även kunna diskutera de rättsliga frågorna i målet. Han bör också vara oförhindrad att lägga fram egna förlikningsförslag. Men han måste agera på ett försiktigt sätt, så att inte han utsätter sig för risk att anses partisk. Kort uttryckt kan tanken bakom den föreslagna regleringen av rättens förlikningsverksamhet sägas vara att vissa element från RB:s och småmålslagens regler smälts ihop till en enhet. Från RB behålls kravet på en prövning i det enskilda fallet om målet är lämpligt för förlikning. Men har målet gått igenom detta test och befunnits lämpligt, skall domaren ges stor frihet att verka för förlikning, efter mönster från vad som f.n. gäller i småmål. Våra överväganden när det gäller rättens förlikningsverksamhet utmynnar i en regel, enligt vilken rätten, i den mån det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter, under förberedelsen av ett dispositivt tvistemål skall verka för att parterna förliks. Vi föreslår också en uttrycklig bestämmelse om att rätten inte får f ortsätta förlikningsverksamhet, om det framgår att någon av parterna vill ha målet prövat. I vissa fall kan de gränser som måste sättas för domarens aktivitet på förlikningsområdet hindra att han kan åstadkomma en frivillig uppgörelse mellan parterna, trots att en sådan framstår som sakligt sett befogad från olika synpunkter. I sådana fall kan det vara lämpligt att rätten förordnar en fristående särskild medlare, som kan angripa problemen på ett avsevärt mer förutsättningslöst sätt än domaren. En möjlighet att utse en sådan medlare finns redan enligt nu gällande regler, men används ytterst sällan. Enligt vår mening finns det inte så få fall där man kan anta att en särskild medlare har goda förutsättningar att få till stånd en upplösning av tvisten till en betydligt lägre kostnad än om målet skulle gå till dom i vanlig ordning. Det behöver inte alltid gälla en förlikning av hela tvisten. l vissa fall kan även en upprensning av målet genom att uppgörelsen träffas i vissa delar vara av stort värde som ett medel i strävandena att begränsa rättegångskostnaderna. Med tanke på de mål där processekonomiska vinster av det nu nämnda slaget kan uppnås, finns det enligt vår mening skäl att uppmuntra till en ökad användning av institutet särskild medlare. Vi föreslår i detta syfte att medlare skall få rätt till ersättning av allmänna medel för sitt arbete. I gengäld bör medlare få förordnas endast om det i det enskilda fallet finns skäl att anta att totalkostnaden för att lösa tvisten kan minskas väsentligt genom medlingen. Vi föreslår också vissa regler som avser att göra medlarens verksamhet så effektiv som möjligt. Våra förslag i fråga om materiell processledning, för-

Sammanfattning 107

likningsverksamhet och medling innebär att nuvarande regler på dessa områden byggs ut och preciseras. Syftet med detta är bl.a. att klart uttrycka rättens ansvar i fråga om ledningen av rättegången. Vi föreslår flera andra regler som avser att medverka till att detta syfte uppnås. Som exempel kan nämnas att i kapitlet om annan förberedelse (43 kap.) föreslås en preciserad regel om vad som skall klaras ut under förberedelsen. Enligt denna skall bl.a. parternas yrkanden och grunder preciseras, uppgifter om bevisning lämnas, behovet av ytterligare utredning klarläggas och möjligheterna till förlikning prövas. Vidare sägs att rätten har skyldighet att driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. En särskild regel ger uttryck för principen att parterna inte har rätt att påkalla längre uppehåll i handläggningen utöver vad som följer av reglerna om vilandeförklaring. I syfte att åstadkomma ett snabbt avgörande av målet föreslås rätten vidare få en principiell skyldighet att snarast möjligt efter anhängiggörandet av ett mål upprätta en plan för málets handläggning. En sådan plan skall upprättas i samråd med parterna och skall innefatta inte endast en tidsplanering utan rätten bör i planen även sätta sig in i vilka frågor det är som skall lösas i målet. Även när förberedelsen kommit in i ett senare stadium är det självfallet angeläget att rätten ser som sin uppgift att handläggningen snarast kan inriktas på ett avgörande. Vi föreslår därför en regel enligt vilken rätten åläggs att mot slutet av förberedelsen göra vad vi i motiven kallar en summing-up, alltså en sammanfattning av parternas ståndpunkter i målet, såsom de uppfattas av rätten. Parterna skall sedan få tillfälle att yttra sig över sammanfattningen. Förberedelsen är därefter i princip avslutad och målet skall avgöras. En summing-up är av värde inte bara som ett medel att tvinga fram ett initiativ från rättens sida att avsluta förberedelsen, utan även därför att den ger parterna möjlighet att kontrollera att rätten uppfattat deras ståndpunkter på ett korrekt sätt.

Ökad flexibilitet i regelsystemet

Som vi tidigare nämnt har en av huvudinvändningarna mot det nuvarande rättegångsförfarandet enligt RB varit att det ansetts lämna ett alltför litet utrymme för att anpassa handläggningen till förhållandena

i det enskilda målet. Åtskilliga av våra förslag syftar till att tillmötesgå

kritiken på denna punkt. I det följande skall några av dessa förslag redovisas. Vi har redan berört den föreslagna utvidgningen av möjligheterna att avgöra mål på handlingarna, dvs. utan att hålla huvudförhandling. Det bör i detta sammanhang bara tilläggas att vi även när det gäller förberedelseskedet i tvistemål föreslår en mer nyanserad reglering än den som f.n. finns i RB i fråga om avvägningen mellan skriftlig och muntlig handläggning. Sammanträde för förberedelse skall enligt förslaget sålunda hållas, om det kan antas att förberedelsens syfte därigenom främjas. Under förberedelse i förenklad form är handläggningen däremot i princip skriftlig enligt förslaget. För brottmålens del föreslås en uttrycklig möjlighet till skriftlig och i vissa fall muntlig förberedelse. Det bör här

Sammanfattning

ånyo påpekas att vi föreslår att i RB införs regler som gör det möjligt att i vissa fall ersätta muntliga inställelser med telefonsamtal. RB präglas i hög grad av vad man brukar kalla koncentrations- och omedelbarhetsprinciperna, vilka i huvudsak innebär att domen i huvudskall grundas endast på vad som läggs fram vid en förhandlingsmål huvudförhandling, som hålls inom loppet av en så kort tidsrymd som möjligt. Vi föreslår uppmjukningar i dessa principer i flera hänseenden, men vi vill samtidigt betona att det i de allra flesta fall är en fördel för möjligheterna att åstadkomma en materiellt riktig dom att principerna upprätthålls. Det normala bör således även framgent vara att det material som skall ligga till grund för avgörandet av ett mål skall läggas fram omedelbart vid en huvudförhandling. Avsteg från detta bör få göras när skäl starkt talar för det och det dessutom kan ske processekonomiska utan att möjligheterna minskar att komma fram till en materiellt riktig dom i målet. Enligt nu gällande ordning finns vissa möjligheter att vid en huvudförhandling underlåta att upprepa det som har sagts vid ett förberedelsesammanträde. Detta gäller i fråga om det som nu kallas huvudförhandling i förenklad form. En sådan förhandling kan hållas i omedelbart samband med ett sammanträde för förberedelse eller inom 15 dagar från ett sådant sammanträde. Vi föreslår att den strikta femtondagarsgränsen mjukas upp. Rätten och parterna föreslås få ökade möjligheter att med till förhållandena i det enskilda fallet bestämma i vad mån man hänsyn kan underlåta att vid huvudförhandlingen upprepa det som sades vid det föregående förberedelsesammanträdet. En strikt femtondagarsgräns gäller f.n. också i fråga om tillåtna uppehåll i en huvudförhandling. Har uppehåll gjorts i sammanlagt mer än 15 måste tas om från början. Även i detta dagar huvudförhandlingen hänseende föreslår vi en flexibel regel som gör det möjligt för rätten och att ta hänsyn till förhållandena i det enskilda målet. Principen parterna bör dock enligt förslaget vara att huvudförhandlingen skall pågå på ett så koncentrerat sätt som möjligt, vid långvariga huvudförhandlingar i regel minst tre dagar per vecka. Enligt nu gällande regler i RB måste all skriftlig bevisning som åberopas föredras vid huvudförhandlingen i målet. Vi föreslår regler som gör det möjligt att underlåta sådan föredragning, om rättens ledamöter tagit del av bevisningen i förväg, parterna medger det samt rätten med hänsyn till särskilda omständigheter finner det lämpligt. Principen bör enligt förslaget alltjämt vara att muntlig bevisning skall tas upp omedelbart inför rätten vid huvudförhandlingen, eftersom möjligheterna till en meningsfull bevisprövning då är bäst. Vi föreslår att man i ökad utsträckning får möjlighet att i stället ta upp bevisningen - under förberedelsen eller vid en utom huvudförhandlingen antingen som inställs - skäl starkt huvudförhandling om processekonomiska talar för det och syftet med bevisupptagningen ändå blir i allt väsentligt uppnått. Vidare föreslår vi en försiktig uppmjukning av förbudet mot att i rättegång åberopa s.k. skriftliga vittnesberättelser. Vi föreslår att reglerna om huvudförhandlingens gång mjukas upp, så att rätten får större möjlighet än i dag att välja en handläggningsordning

Sammanfattning

som passar i det enskilda fallet. Vidare föreslås den tilltalade i brottmål få en uttrycklig rätt till s.k. kompletterande sakframställning. Som en uppmjukning av omedelbarhetsprincipen föreslår vi slutligen

att rätten i vissa fall, när det efter huvudförhandlingens slut uppdagas ett

behov av att komplettera processmaterialet, bör ha möjlighet att inhämta ytterligare behövlig utredning på ett enkelt sätt, t.ex. genom telefonsamtal. Detta gäller dock endast när utredningen är av ringa omfattning. I annat fall får fortsatt hållas.

huvudförhandling

Ytterligare ett förslag som medger ökat hänsynstagande till förhållandena i det enskilda målet gäller rättens domförhet i tvistemål. F.n. består rätten i mål som handläggs enligt RB av tre domare vid huvudförhandling. Rätten är dock domför med en enda domare vid huvudförhandling i förenklad form, dvs. en huvudförhandling som hålls inom kort tid från avslutandet av ett förberedelsesammanträde. Enligt vår mening finns det inga skäl att knyta domförheten till sådana rekvisit. Det avgörande måste i stället vara det enskilda målets svårighetsgrad. Vi föreslår därför en regel, enligt vilken rätten vid huvudförhandling är domför med endast en lagfaren domare, om detta är tillräckligt med hänsyn till målets omfattning och svårighetsgrad. Om målet inte är av enkel beskaffenhet, krävs dock parternas samtycke för att målet skall få avgöras av en enda domare. Någon särskild domförhetsregel för mål om - av det slag som f.n. finns i småmålslagen - bör enligt vår små värden mening inte uppställas. Även i tvistemål som skall avgöras på handlingarna knyts enligt förslaget domförheten till målets beskaffenhet. Presumtionen föreslås dock i dessa fall vara att en enda domare kan avgöra målet. Endast om någon part begär det eller rätten finner det nödvändigt skall målet avgöras av tre domare. I blankettmål skall rätten enligt förslaget alltid bestå av en enda domare, som inte behöver vara lagfaren. Vidare föreslår vi en uppmjukning av den nu gällande regeln att frågor om processhinder alltid skall prövas före frågor rörande själva saken. Förslaget i denna del - som är motiverat av processekonomiska faktorer - innebär att rätten i vissa fall får underlåta att ta ställning till en svårbedömd fråga om processhinder om det ändå är uppenbart att käromålet skall ogillas. Liksom vi förordar att man inte skall behöva hålla huvudförhandling om sådan inte är nödvändig, föreslår vi att rätten över huvud taget inte skall behöva höra svaranden om detta inte behövs. Om sålunda en ansökan är uppenbart ogrundad och bristen inte kommer att kunna rättas till under processen, tjänar det nuvarande obligatoriska kravet på svarandens hörande inte något praktiskt syfte. Enligt vårt förslag skall rätten i dessa fall kunna ogilla käromålet utan att rätten först utfärdat stämning på svaranden. Ett praktiskt när det gäller brottmålen problem är att rättegångarna genom tilläggsåtal (dvs. med nu gällande terminologi utvidgning av åtal) eller av andra skäl - ofta blir onödigt omfattande, vilket medför att avgörandet av målen uppskjuts. Som regelsystemet i dag är uppbyggt är möjligheterna att dela upp handläggningen i olika räztegângar ofta begränsade. Vi föreslår vissa klargörande regler som bör leda till att hand-

l 10 Sammanfattning

bättre än f.n. kan ordnas på ett rationellt sätt utan att det läggningen behöver medföra svårigheter att bestämma en lämplig påföljd. När det gäller avskrivning av brottmål efter det att åklagaren lagt ned åtalet är det f.n. ett praktiskt problem att rätten först måste fråga målsom denne vill överta åtalet, innan målet kan avskrivas. Vi föreäganden slår att regelsystemet förenklas så att målsäganden i det angivna läget inte behöver höras.

Sanktioner som medel att effektivisera förfarandet

En effektiv sanktion för att förmå en part i ett dispositivt tvistemål att i rättegången är att ge honom ett föreläggande vid uppfylla en prestation eller - - dom. påföljd av tredskodom, med vår terminologi förenklad Enligt RB kan ett sådant föreläggande ges endast när det gäller inställelse till förhandling, medan man i småmål även kan förelägga part att avge vid påföljd av förenklad dom. Vi föreslår att sistett skriftligt yttrande nämnda införs i fråga om samtliga dispositiva tvistemål. På möjlighet samma i förenklad form bör inte sätt som när det gäller förberedelse alltför av ett skriftligt yttrande. För att den låga krav ställas på kvaliteten skall undgå förenklad dom bör det alltså enligt förslaget inte förelagde räcka med ett blankt bestridande e.d. Liksom enligt gällande rätt finns det enligt vårt förslag möjlighet atti vissa fall avgöra mål genom ett materiellt grundat avgörande, när en part uteblir från huvudfärhandling. För tvistemålens del inskränker sig denna - - till indismöjlighet enligt förslaget liksom enligt gällande praxis där tillfredsställande utredning kan förebringas även positiva tvistemål, utan partens medverkan. På brottmålssidan följer vi förslagen i en nyligen framlagd proposition på området (prop. 1981/ 822105), vilken grun- Detta innebär att brottmål das på en av oss framlagd promemoria. föreslås kunna utan den tilltalades närvaro vid huvudavgöras om det inte kommer i fråga att ådöma annan påföljd än förhandling, dom eller skyddstillsyn, eller - under vissa förutsättböter, Villkorlig - ett kortare ningar fängelsestraff. Till hör också vissa regler om kostnadsansvar för sanktionssystemet försumliga parter m.fl. Våra förslag i den delen redovisas i det följande under rubriken Vissa frågor om rättegångskostnader”. En speciell typ av sanktioner är preklusionsregler, dvs. regler som avskär en part från vissa rättigheter. Det finns redan nu flera sådana regler i balken. I syfte att ge domstolarna effektivare vapen i händerna mot försumliga eller obstruerande parter föreslår vi en helt ny regel. Enligt förslaget kan rätten under förberedelsen i dispositiva tvistemål ge part vad vi kallar ett sluqfäreläggande. Med detta menar vi ett föreläggande för parten att slutligt bestämma sin talan i processen, både i vad avser Efter det att tiden för yttrande över ett yrkanden, grunder och bevisning. sådant föreläggande har gått ut, har parten enligt förslaget i princip inte rätt att åberopa nya grunder eller ny bevisning till stöd för sin talan. Han drabbas med andra ord av en är

preklusionspåföljd. Slutföreläggande

enligt förslaget avsett att användas endast när det, med hänsyn till det sätt på vilket parten tidigare under processen utfört sin talan, finns

lll Sammanfattning

särskild anledning till det. Denna typ av preklusion är alltså avsedd att drabba bara sådana parter som försöker förhala ett avgörande eller som uppsåtligen eller av försumlighet bedriver en illojal processföring. Preklusionen bryts enligt förslaget, om parten kan visa giltig ursäkt för sitt dröjsmål med att åberopa den nya grunden eller den nya bevisningen. Det finns f.n. en preklusionsregel i RB, enligt vilken part vid huvudförhandlingi tingsrätten inte får åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis under pågående huvudförhandling, om det kan antas att dröjsmålet med åberopandet skett i otillbörligt syfte. Enligt vårt förslag utsträcks denna preklusion till att gälla även vid grov vårdslöshet. För domstolsarbetets effektivitet är det väsentligt att planerade och förberedda förhandlingar kan genomföras. Som förhållandena är f.n. måste många förhandlingar inställas därför att parter och andra som skall närvara inte infinner sig. Nuvarande sanktioner som främst består i viten och rättegångskostnadsansvar när det gäller parterna samt böter och skadestånd när det gäller vittnen och sakkunniga fungerar inte tillfredsställande. Vi föreslår ett enhetligt sanktionssystem byggt på vitesinstitutet. Vitena förutsätts enligt vårt förslag bli avsevärt högre än idag och lägst motsvara de kostnader som den uteblivna inställelsen orsakar statsverket. Ett taxesystem förutsätts bli fastställt genom särskild förordning. - Även reglerna om utdömande av vite effektiviseras i flera hänseenden. I vissa fall - särskilt när det rör sig om s.k. bötesimmuna personer räcker det ofta inte med ekonomiska sanktioner av vitets typ. I de flesta sådana fall finns det redan med nu gällande regler möjligheter till hämtning. Vi föreslår att hämtningsinstitutet effektiviseras så att polis- - om det behövs - kan få tillåtelse att omhänderta den myndighet som skall hämtas redan dagen före förhandlingen.

Förslag som

huvudsakligen gäller rättssäkerhetsfrågor

Enligt nu gällande regler skall åklagaren i samband med att åtal väcks ge in hela protokollet från förundersökningen till rätten. Denna ordning motiveras dels av att rätten behöver uppgifter från förundersökningen för att kunna vidta åtgärder inför målets avgörande och dels av att rätten skall kunna kontrollera att förundersökningen varit tillräckligt ingående. Man hari olika sammanhang framfört kritik mot de gällande bestämmelserna i detta hänseende, främst med argumentet att domaren - när han läser förundersökningsprotokollet riskerar att få en förutfattad mening om den tilltalades skuld. Vidare innebär den omständigheten att förundersökningsprotokollet alltid ges in att domstolarna belastas med en hel del onödigt material, eftersom rätten i många - främst erkända - mål inte har behov av att ta del av protokollet. Det är emellertid känt att många domare aldrig tar del av förundersökningsprotokollet eller gör det i bara mycket begränsad utsträckning. Utvecklingen för brottmålens del har under de senaste decennierna av flera skäl gått åt det hållet att ansvaret för utredningens fullständighet mer och mer lagts på parterna. Rättens behov av att genom förundersökningsprotokollet kontrollera om utredningen i målet är tillräcklig har

l l2 Sammanfattning

i praktiken minskat radikalt. Under sådana förhållanden bör det enligt vår mening vara möjligt att överge den nuvarande ordningen, där hela förundersökningsprotokollet alltid ges in till rätten, och i stället tillgodose det övriga informationsbehov rätten kan ha före huvudförhandlingen på annat sätt. Det som från rättssäkerhetssynpunkt framstår som särskilt betänkligt med nuvarande är att rätten får tillgång även till material som ordning rör icke åtalade brott. Sådant material bör enligt vår mening aldrig få ges in och behöver heller inte ersättas av något annat. Möjligen är detta innebörden redan av gällande rätt. Risken för att domaren får en förutfattad mening i målet genom att ta del av förundersökningsprotokollet är svår att närmare ange. Den beror på i vilken grad domaren studerat protokollet, på målets natur, på domarens Vad som kan person och på många andra omständigheter. är under bara uppteckningarna från vara farligt” alla omständigheter förhör som under förundersökningen hållits rörande den åtalade brotts- Det är främst sådana uppteckningar som i princip inte bör få ligheten. ges in. Undantag får enligt förslaget göras om ett mål skall avgöras på eller om annars särskilda skäl föreligger. Andra delar av handlingarna än de nu nämnda bör i princip alltid få ges förundersökningsprotokollet m. Förundersökningsprotokollet ger ofta domaren behövliga upplysi olika hänseenden. Det kan gälla bakgrunden till den åtalade ningar brottsligheten. Det kan också gälla den tilltalades inställning till åklagarens påståenden. För att kompensera det bortfall av information till rätten, som ibland blir följden av att vissa delar av förundersökningsprotokollet inte får ges in, föreslår vi att åklagaren åläggs att i den mån det behövs lämna information på annat sätt. Detta kan ske genom att åklagaren i vissa fall i sin stämningsansökan presenterar en del ytterligare uppgifter utöver själva gärningsbeskrivningen. Detta bör komma

i fråga framför allt i mål om mer komplicerad brottslighet. Åklagaren

bör i sådana fall i ansökningen ange sådana omständigheter som ger bakgrunden till gärningen eller på annat sätt är ägnade att belysa denna. Vidare bör han normalt sett ange sådan grund för bestridande av åtalet som den misstänkte framfört under förundersökningen. Han tydligt skall också i mån av behov ange särskilda omständigheter som har av tidsåtgången vid en huvudförhandling och betydelse för beräkningen för behovet av personutredning m.m. Genom den föreslagna ordningen läggs något mer arbete på åklagarna i samband med väckandet av åtal. Vi tror dock att detta merarbete efter kommer att visa sig vara av ringa omfattning. Arbetet en övergångstid måste dessutom alltid innebär samtigöras, förr eller senare. Förslaget digt att rättssäkerheten i brottmålsprocessen ökar genom att rätten före till material som kan föregripa den huvudförhandlingen inte får tillgång prövning av åtalet som skall ske vid förhandlingen. Vidare får rätten på och koncist till de uppgifter man behöver för att ett klart sätt tillgång kunna bedöma bl.a. behovet av förberedande åtgärder före en huvudförhandling. Juristdomaren och nämndemännen blir också mer likställda om målet, vilket kan antas stärka när det gäller förhandskunskaper

Sammanfattning

garantierna för att nämnden blir insatt i målets alla problemställningar. Som förut nämnts har vi inte gjort någon översyn av de kapitel i RB som behandlar säkerhetsåtgärderna. När det gäller häktningsreglemas utformning, föreslår vi emellertid en justering som innebär att häktningstiderna i vissa fall kan bli något kortare än i dag. Ett som - utom annat - också har vissa förslag rättssäkerhetsaspekter gäller bevisprövningen vid summarisk process. Med nu gällande regler kan en summarisk bevisprövning göras när svaranden bestrider en ansökan om lagsökning eller en handräckningsansökan. Bevisprövningen, som har gammal hävd när det gäller lagsökning och handräckning, kan i vissa fall komma i strid med t.ex. den moderna konsumentlagstiftningen. Bevisprövningen är också i många fall ganska omotiverad. Ibland vinner man inte något på att en bevisprövning har skett. Tvärtom finns det en risk för att vissa svarande missbedömer situationen och underlåter att gå vidare med målet till en rätte-

egentlig

gång trots att detta skulle ha varit befogat. I avsnitt l3.4.3 har vi ytterligare utvecklat de skäl som talar emot en summarisk bevisprövning i vissa fall. Vårt förslag innebär att vi har inskränkt utrymmet för en summarisk bevisprövning till sådana mål i vilka käranden till stöd för sin ansökning åberopar ett löpande skuldebrev, en växel eller en check. l fråga om krav grundade på sådana handlingar är nämligen olägenheterna av en summarisk bevisprövning inte lika framträdande som i övriga fall, t.ex. när kontrakt av olika slag åberopas.

Forumreglerna

Frågorna om hur RB:s forumsystem bör vara utformat för att bäst tjäna sitt syfte kommer vi att ta upp mera allmänt först i ett senare betänkande. De förslag vi nu lägger fram avser nästan helt och hållet den summariska processen. I sådan process skall rätten enligt nu gällande regler självmant pröva sin behörighet på grundval av i princip samma forumregler som gäller för den egentliga processen. Vi menar att det inte spelar någon större roll vilken domstol som handlägger målet summariskt eftersom processen i princip är skriftlig. För den summariska processens del upptar vårt förslag därför den huvudregeln att målet får tas upp av tingsrätt om tingsrätten eller någon annan tingsrätt är behörig enligt de vanliga reglerna. Enligt vissa sekundära regler skall den summariska processen vid tingsrätt liksom f.n. också omfatta bl.a. vissa arbetsrättsliga mål. En nyhet som inte har anknytning bara till forum vid summarisk process är att en tingsrätt som inte är behörig att handlägga ett tvistemål får rätt att överlämna målet till annan tingsrätt. Man undgår genom förslaget den nuvarande omgången med avvisning och ny ansökan till behörig domstol. En annan fråga med forumanknytning som vi tar upp i betänkandet gäller hanteringen av vissa mål som drivs samtidigt vid skilda domstolar men gäller i stort sett samma problem. De senaste åren har det förekommit åtskilliga parallella rättegângar av det angivna slaget. Enligt vår innebär det nuvarande uppfattning systemet, där varje domstol handläg-

l l4 Sammanfattning

resursslöseri. Vi föreslår att det läggs i högsta ger sitt mål, ett betydande domstolens hand att efter ansökan av part eller anmälan av domstol besluta att mål som har nära samhörighet skall handläggas gemensamt vid en av domstolarna. En förutsättning för att högsta domstolen skall målen är enligt vårt förslag att sammanläggning kunnat få sammanlägga ske om målen varit anhängiga vid endast en domstol. Det krävs vidare att sammanläggningen har väsentliga fördelar och att den inte innebär betydande olägenhet för någon part.

Bevisningsreglerna

Flera reformer som berör RB:s bevisningsregler (35-40 kap.) har nämnts i det föregående. Här skall ytterligare ett par förslag i denna del beröras. Enligt gällande regler får målsäganden i brottmål inte vittna, oavsett om han för talan i målet eller ej. Vi anser att de skäl som talar för undantag från vittnesreglerna har bärkraft endast när det gäller målsä-

som för talan i målet. Övriga målsägande skall därför enligt

gande förslaget behandlas som vittnen. De får dock inte avlägga ed. Vi föreslår en till praxis anpassad reglering av hur vittnesförhöret skall gå till. Huvudregeln är att parterna själva leder förhöret. Enligt nu gällande regler har rätten möjlighet att under ett vittnesförunder att vittnet hör ålägga en part att lämna rättssalen, förutsättning kan antas låta sig påverka av partens närvaro. Vi föreslår en möjlighet för rätten att ålägga även åhörare, som stör vittnesförhöret på motsvarande sätt, att lämna rättssalen under förhöret. När det gäller partsförhör föreslår vi gemensamma regler i 37 kap. RB för såväl tvistemål som brottmål. Där regleras alltså förhör med parter i tvistemål och tilltalade i brottmål. Vi föreslår en samt med målsägande uttrycklig möjlighet att förhöra parter i tvistemål även utan sanningsförsäkran. Ordet sanningsförsäkran föreslås f .ö. utbytt mot termen ed. Ett stort praktiskt problem med nu gällande regler är på vilket sätt s.k. medtiIItaIade och likställda skall förhöras i en rättegång som inte direkt Det gäller att åstadkomma en ordning som gäller dem själva som parter. är acceptabel både från effektivitetsynpunkt och från rättssäkerhetssyn- Vi föreslår en reglering som innebär att vissa kategorier av förpunkt. hörspersoner skall undantas från reglerna för vittnesförhör och i stället förhöras i stort sett enligt reglerna för tilltalad i brottmål. Förslaget gäller sådana som - utan att vara parter vid den aktuella förhandpersoner - förbelingen åtalats för den gärning förhöret gäller eller för försök, redelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till samma gärning eller för annan gärning som har omedelbart samband med gärning som nu sagts. Detsamma föreslås gälla för den som är skäligen misstänkt för en gärning som nu sagts och som har underrättats om misstanken enligt 23 kap. 18 § RB. Vad som sagts om åtalade skall enligt förslaget också gälla sådana som har fått ett strafföreläggande eller ett föreläggande om ordningsbot, liksom den som har fått åtalsunderlåtelse enligt de särskilda bestämmelser som finns därom.

ll5 Sammanfattning

Vissa frågor om rättegångskostnader

Som tidigare nämnts anser vi det viktigaste vara att hålla nere de totala rättegångskostnaderna. Flertalet av våra förslag har detta syfte. Också de egentliga kostnadsreglerna kan givetvis - utformade på ett lämpligt sätt verka i samma riktning, särskilt i tvistemål. Redan nu finns det t.ex. vissa regler om att den som är försumlig i en tvistemålsprocess kan ådra sig ett särskilt kostnadsansvar. Dessa regler tillämpas emellertid alldeles för sällan och det är svårt att ñnna ett botemedel mot detta. Enligt vår mening kan en effektiviserad kostnadskontroll vara ett medel men detta förutsätter en större aktivitet från rättens sida vid prövningen av anspråk på ersättningar av olika slag. Enligt vårt förslag får rätten inte låta en kostnadskontroll vara beroende av att någon av parterna tar upp frågan. l stället kan rätten alltid göra en ofñcialprövning av kostnadsyrkandena i målet (om dessa ej formligen medgetts). I vårt förslag betonas att denna prövning också skall omfatta sådana frågor som t.ex. huruvida ett ombud utfört onödigt arbete genom att han överarbetat målet. I den mån en ombudsmedverkan varit onödig skall arvode till ombudet inte vara en ersättningsgill kostnad. Däremot upptas i vårt förslag inte någon motsvarighet till smâmålslagens generella regel om att køstnaderfär ombudsarvoden inte är ersättningsgilla. Enligt vårt sätt att se har nämligen en sådan regel betydligt större nackdelar än fördelar. - tillsammans med vissa Regeln syftar regler i rättshjälpslagen - till att tvistefrågor i mål om små värden skall kunna avgöras utan medverkan av juridiskt biträde. Denna ordning är givetvis eftersträvansvärd. Eliminerandet av en medverkan av juridiska biträden får emellertid inte ses som ett självändamål. Till nackdelarna med småmålslagens kostnadslösning hör att många parter har svårt att förutse processens utgång eller att över huvud taget processa, om de inte får anlita juridiskt biträde. När man ser på kostnadsbilden måste man också ha i tankarna att det kan vara billigare för statsverket om ett mål kan klaras av förlikningsvägen genom att en part beviljas rättshjälp med biträdesförordnande än om målet handläggs av domstol som småmål. Ännu billigare för statsverket kan det bli om ett rättshjälpsbiträde får parten att avstå från en process som han inte har utsikter att vinna. Till andra nackdelar med småmålslagens kostnadsregler hör bl.a. att gäldenärer kan missbruka reglerna för att tillskansa sig orättmätiga betalningsanstånd eller andra otillbörliga förmåner. I viss mån ersätts småmålslagens kostnadsregel i vårt förslag av en kostnadsregel av konsumentskyddskaraktär som bättre svarar mot det ursprungliga syftet med den svenska småmålslagsreformen. Småmålslagen härstammar nämligen från ett förslag till konsumentprocesslag och avsåg att ge konsumenter det stöd som behövs för att de skall våga processa mot näringsidkare. Regeln i vårt förslag innebär att konsumenten får full ersättning för sina rättegångskostnader (inklusive ombudsarvode) om han vinner, medan kostnaderna kvittas, om han förlorar trots att han hade skälig anledning att processa. Endast i de fall där konsumenten inte bara förlorar utan man t.o.m. kan påstå att han saknat anledning att processa får han stå för båda parternas kostnader. Regeln i vårt förslag kan sägas bottna i den obalans som generellt sett råder

l 16 Sammanfattning

mellan konsumenter och näringsidkare. I korthet vill vi beröra också en annan kostnadsfrâga. Genom tilläggsdirektiv har vi fått i uppdrag att se över vissa frågor om rättegångskostnad i mål om jämkning av underhållsbidrag till barn. I våra överväganden uttalar vi bl.a. att vissa skäl talar för att man ålägger vårdnadshavare som i sådant mål ett ansvar för sådana kostnader som annars skulle processar komma att åvila barnet. En reform i enlighet därmed anser vid dock inte ankomma av att kvitta kostnaderna i mål på oss. Vi pekar på möjligheten av det berörda slaget men en sådan möjlighet skulle enligt vår uppfattning innebära en kostnadskrävande reform som vi inte anser oss kunna skulle vidare komma att avse endast en lägga fram förslag om. Reformen del av alla de fall i vilka ett ansvar för rättegångskostnader kan komma att åvila ett barn. En bättre lösning skulle vara att ändra reglerna om i vilka fall staten skall återkräva rättshjälpskostnaderna i nu berörda fall. Av bl.a. statsfinansiella skäl avvisar vi i betänkandet tanken på att låta rättshjälp omfatta ansvaret för møtpartskostnaderna. om rättegångskostnadsansvaret i brottmål kommer vi att be- Frågor handla först i ett senare betänkande (se avsnitt V).

Enskilda anspråk

Enskilda anspråk på skadestånd i anledning av brott handläggs i de flesta fall gemensamt med brottmålet. Att så sker har många fördelar. kan i allmänhet klara sig utan eget ombud genom att Målsäganden åklagaren för hans talan. För domstolen blir det fråga om en rättegång i stället för två. Målet blir snabbare avgjort. I många fall måste dock med nuvarande regler talan om det enskilda anspråket avskiljas till särskild handläggning i den för tvistemål föreskrivna ordningen. Detta kan ha flera orsaker. En vanlig orsak är att den tilltalade uteblir från förhandmen ej tvistemålet kan avgöras trots utevaron. Vi ling och att brottmålet föreslår att rätten i den angivna situationen skall förplikta den tilltalade att utge skadestånd i enlighet med reglerna för de nuvarande tredskodomarna. Även i övrigt föreslår vi regler som syftar till att minska behovet tvistemålsdelen från brottmålet. Bl.a. föreslår vi vissa av att särskilja preciseringar i fråga om vilka regler som skall gälla i olika situationer som kan uppstå medan brottmålet och tvistemålet handläggs gemensamt. Vi föreslår också en allmän regel om att talan om det enskilda inte får särskiljas utan att vissa angivna förutsättningar föreanspråket ligger. Det kan tilläggas att den s.k. förundersökningsgruppen ägnade stor uppmärksamhet åt frågan om behandlingen av enskilda anspråk på förundersökningsstadiet. Vi har utgått från att riksåklagaren och rikspolisstyrelsen tar upp frågan och medverkar till att de enskilda anspråken under förundersökningen. Målet bör vara ägnas ökad uppmärksamhet att åklagarna i ökad utsträckning och i själva verket i de allra flesta fall kan föra målsägandens talan och att anspråken endast i undantagsfall behöver avskiljas till tvistemål beroende på dålig utredning.

Sammanfattning ll7

Vissa frågor om överklagande

Som tidigare nämnts har vi i princip skjutit av upp behandlingen frågor som avser överrättsförfarandet till en senare etapp av vårt arbete. Ett par frågor som rör möjligheterna till överklagande av tingsrätts dom och beslut har det emellertid varit nödvändigt att lösa redan i detta betänkande. En sådan fråga är hur klagotiden skall beräknas när det gäller domar i mål som avgjorts på handlingarna, dvs. utan att

huvudförhandling

hållits. Nuvarande system med en klagotid av tre veckor från domens dag medför alltför stora risker för rättsförluster därigenom att parterna i vissa fall inte hinner få del av domen i god tid före klagotidens utgång. Ett systern med delgivning av alla domar av det nu aktuella slaget - efter mönster från -

förvaltningsprocessen skulle medföra avsevärda effek-

tivitetsförluster. Vi har stannat för en lösning som enligt vår mening balanserar rättssäkerhets- och

effektivitetsaspekterna på ett godtagbart

sätt och som innebär att klagotiden i de aktuella fallen skall vara sex veckor från den dag domen meddelades. Vi föreslår också vissa justeringar i reglerna om beräkning av klagotid när det gäller tingsrätts beslut under rättegången. De nuvarande om vadeanmälan reglerna är svåra att anpassa till de ovan redovisade förslagen rörande klagotidens beräkning. Mot bakgrund härav, och med hänsyn till att institutet vadeanmälan knappast fyller någon praktisk funktion, föreslår vi att det helt avskaffas.

J ourdomstolar

Som tidigare nämnts har vi genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att

förutsättningslöst pröva frågan om inrättande av s.k. jourdomstolar.

Jourdomstolsinstitutionen torde av många uppfattas som en anordning som leder till att dom kan fällas om inte omedelbart så åtminstone i nära anslutning till brottet. Uppfattad på detta sätt skulle en ord-

emellertid

ning med jourdomstolar innebära allvarliga avsteg från grundläggande principer i vår nuvarande

brottmålsrättskipning, i varje fall om jour-

domstolarna förutsätts få ett málunderlag som inte är endast helt obetydligt. En jourdomstolsreform förutsätter förenklingar i fråga om reglerna för och åtals väckande.

förundersökning Den förutsätter också att ökade

resurser satsas på polis- och åklagarsidan. Under alla omständigheter rör det sig enligt vår uppfattning om ett mycket begränsat antal mål som skulle kunna avgöras av jourdomstolar. Rättens tid skulle antagligen inte kunna utnyttjas rationellt ens om man begränsade reformen till att gälla storstadsdistrikten i samband med helger. Ett system med jourdomstolar skulle vidare kräva stora kostnader bl.a. för domares och advokaters

jourtjänstgöring. Det måste dessutom leda till att andra mål eftersätts,

om man inte tillför ytterligare resurser. Med det hittills sagda har vi inte velat utesluta att man genom ändring-

ar i reglerna om förundersökning för vissa fall kan förkorta tiden mellan

brott och dom. En översyn av dessa regler faller emellertid utanför vårt uppdrag.

l 18 Sammanfattning

är det främst bedömningar som Enligt vår mening kriminalpolitiska tankarna Vi anser oss inte kunna bedöligger bakom på jourdomstolar. ma i vad mån kriminalpolitiska eller andra skäl skall väga så tungt i fråga bör trots de stora om de berörda målen att jourdomstolar genomföras kostnader och andra nackdelar det skulle föra med sig.

Lagtekniska frågor

har avseende reglerna i Vissa lagtekniska ändringar på de nuvarande I RP finns dels vissa bestämmelser som RB:s promulgationslag (RP). under efter RB :s införande, dels vissa bestämbehövdes en övergångstid bl.a. avseende processen i mål om melser av mer permanent karaktär, mål om förverkande och mål om förändring av utdömande av vite, De bestämmelser i RP som är av permanent karaktär påföljd i brottmål. har i vårt i stor utsträckning arbetats in i RB. Den enda bestämförslag melse av sådan karaktär som inte berörs av vårt förslag är 20 § RP.

Denna bestämmelse kommer vi att behandla i en senare etapp av reform- Innebörden av värt förslag är att RP kommer att avsevärt förlora arbetet. och åtminstone fram bör kunna upphävas i praktisk betydelse längre eller i varje fall starkt begränsas till sin omfattning. med den nyss nämnda har En lagteknisk fråga som har sammanhang allmänna som inte är definierade i RB. avseende på vissa begrepp inte RB klart huruvida ett mål skall handläggas som Sålunda utsäger tvistemål eller brottmål. Inte heller finns det någon allmän regel i balken om hur dess bestämmelser förhåller i andra lagar. sig till bestämmelser Bestämmelser av den nu angivna karaktären borde enligt vår mening i ett inledande i balken. Eftersom balken f.n. inte ha upptagits kapitel innehåller sådant har vi skapat ett utrymme för de önskade något kapitel i nuvarande l -5 kap. bestämmelserna genom att flytta bestämmelserna

får delvis anses ha en provisorisk karaktär. till 2-6 kap. Denna lösning

En mer total av RB kan kräva nya omredigeringar men även om översyn så blir fallet kommer det säkert att vara en tillgång att l kap. i balken ger för olika bestämmelser av allmän karaktär. utrymme torde av det redan anförda avser delbetänkandet Som ha framgått endast i RB. Frågor om ikraftträdande- och Övergångsbestämändringar har i stort sett lämnats utanför melser samt behövlig följdlagstiftning detta betänkande. betänkandet antas, innebär det Om våra förslag i det nu framlagda De förslag vi betydande förenklingar i det processuella regelsystemet. En för tvistemål innebär redovisat under rubriken enda processform helt kan upphävas. Detta gäller bl.a. sålunda att ett flertal processlagar småmålslagen, lagsökningslagen, ärendelagen och handräckningslagen. rör det När det gäller RP kan avsevärda förenklingar göras. Sammanlagt sig om 100- 150 paragrafer som kan upphävas. Med hänsyn till omfattningen och vikten av de förslag vi lägger fram att ett ikraftträdande av den nya lagstiftningen inte kan har vi förutsatt av år 1983. Denna i förening med det ske före utgången omständighet _._._.. lä i avsnitt V redovisat några delar statsñnansiella med förtur.

ellllQHÄWrlåin

av betänkandet s m kan behandlas

v-sn-zeslg

s z

___ Yålü ”lQEjHS _,

Statens

offentliga utredningar 1982

Kronologisk förteckning

. Real beskattning. B. . Real beskattning. Bilaga 1-3. E. . Real beskattning. Bilaga4-6. B.

UYÅUN-I

. Tandvården under 80-talet. S. . De förtroendevalda ikommuner och landstingskommuner. Kn. . Sockernäringen. Jo. . Talböcker-utgivning och spridning. U. . Videoreklamfrågan. Ju.

-JOKDWNJO

. Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. Bo. . Sanering efter industrinedläggningar. Bo.

...a

. Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på Iäkararbetskraft. S. . Statlig fondförvaltning m. m. E. 13. Kommunalföretaget. Kn. 14. Tillväxt eller stagnation. E. 15. Internationella företag i svensk industri. I. 16. Skatt på energi. B. 17. Skatt på energi. Bilagor. B. 18. Förvärvsarbete och föräldraskap. A. 19. Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. U. 20. Kommunerna och näringslivet. Kn. 21. En effektivare vite. Ju. 22. Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. Jo. 23. Fritidsboende. Bo. 24. Vidgad länsdemokrati. Kn. 25. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen itingsrän. Del A. Lagtext och sammanfattning. Ju.

Statens 1982

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Vidaoreklamfrågan. [8] Ett effektivare vite. [21] Rättegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. [25]

Socialdepartementet Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbetskraft. [11]

Ekonomidepartementet Statlig fondförvaltning m. m. [12] Tillväxt eller stagnation. [14]

Budgetdepartementet Realbeskattningsutradningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga 1-3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4-6. [3] Energiskattekommittén. 1. Skatt på energi. [16]2.Skatt på energi. Bilaor. [17]

Utbildningsdepartementet Talböcker-utgivning och spridning. [7] Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19]

Jordbruksdepartementet Sockernäringan. [6] Svensk amatörboxning och skadevarkningarna. [22]

Arbetsmarknadsdepartementet Förvärvsarbete och föräldraskap. [18]

Bostadsdepartementet Ny plan- och bygglag. Remissammanstâllning. [9] Sanering efter industrinedläggningar. [10] Fritidsboende. (23)

lndustridepartementet Internationella företag i svensk industri. [15]

Kommundepartementet De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. [5] Kommunalföretaget. [13] Kommunerna och näringslivet. [20] Vidgad länsdemokrati. [24]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

l! ISBN 91-38-06972-5

AL|berF0rlag

ISSN O375-25OX Allmänna Förlaget