Vapenfriutbildningen i framtiden

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

VAPEN FRIUTBILDN IN GBP I FRAMTIDEN

gBetänemde 2k/ 1983 års

Värnpliktsutbildningskommitté

SME

WE

Statens

offentliga utredningar

ää 1986:30 %

Försvarsdepartementet

Vapenfriutbildmngen

i framtiden

Betänkande av års värnpliktsutbildningskommitté

1,983

Stockholm 1986

Omslagsfoto Bertil Bergen ISBN 91-38-09179-8 ISSN 0375-250X Liber Tryck AB Stockholm 1986 609107

Till Statsrådet och chefen för

försvarsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 22 juni 1983 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med sex ledamöter med uppdrag att se över värnpliktsutbildningen. tillkallades samma dag som ledamöter i Med stöd av bemyndigandet kommittén Roland Brännström, tillika ordförande, Margareta Hem- Hans Lindblad, Per Petersson, Nils T Svensson och Anders mingsson, Svärd. Hans Lindblad entledigades under hösten 1984 från uppdraget och Lars Nicander förordnades att vara ledamot av kommittén. om kommitténs ledamöter samt om kommit- Vissa övriga uppgifter och sekreterare redovisas i bilaga 1. Kommitténs sakkunniga, experter

tén arbetar under namnet 1983 års vämpliktsutbildningskommitté (VK-83).

Vi har i betänkandena ”Värnplikten i framtiden” (SOU 1984:71) och i samhället (SOU 1985:36) redovisat våra överväganden ”Värnplikten om hur värnpliktsutbildningen bör bedrivas. I enlighet med regeringens tilläggsdirektiv till kommittén 1984-03-29

(Dir 1984:15) har vi därefter övervägt hur utbildningen av vapenfria

tjänstepliktiga bör utformas och dimensioneras. Vi har tidigare publice-

rat en undersökningsrapport kallad Vapenfria tyckerm” (Liber 1986)

och överlämnar härmed ett betänkande kallat ”Vapenfriutbildningen i framtiden” ( ). l betänkandet är vi eniga om framlagda förslag utom avseende en delfråga. Lars Nicander har därför till betänkandet f ogat en reservation. Lars Nicander har också till betänkandet fogat ett särskilt yttrande. Vårt arbete med de övriga frågor som omfattas av regeringens tilläggsdirektiv till kommittén har påbörjats.

Stockholm i februari 1986

Roland Brännström

Margareta Hemmingsson Lars Nicander

Per Petersson Nils T Svensson

Anders Svärd

/Christer Glaumann

/ Björn Wakman

Innehåll Skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet Sammanfattning

Gällande vapenfrilag . . . . . 17

Systembeskrivning . . . . . . 27

Vår grundsyn på vapenfri tjänst . . . . . . . 45

Meningsfull utbildning . . . . . . . . 55

6 Innehåll

Övriga utgångspunkter för framtida organisation av

utbildningen . . . . . . . . . . . . . . . 63 6.1 Bakgrund till nu gällande bestämmelser m.m. . . . 63 6.2 Prioriteringar av personella resurser inom totalförsvaret 65 6.3 Antalsprognos, fördelning m.m. . . . . . . . . . 66 6.4 Avvägning mellan grundutbildning och repetitionsutbild-

6.5 Vapenfrias upplevelser och attityder . . . . . . . 68 6.6 Fördelning genom ”direktöverföring” av vissa vapenfria . 71

Vissa utbildningsområden . . . . 73 7.1 Vapenfriutbildning inom civilförsvaret 73 7.2 Vapenfriutbildning vid luftfartsverket 82 7.3 Vapenfriutbildning vid statens järnvägar 83 7.4 Vapenfriutbildning vid statens vattenfallsverk 83 7.5 Vapenfriutbildning genom styrelsen för internationell utveckling . . . . . . . . 84 7.6 Vapenfriutbildning vid televerket . . . 85 7.7 Vapenfriutbildning av hälso- och sjukvårdspersonal 86 7.8 Vapenfriutbildning för kommunernas krigsorganisation . 92

Modeller för utformning av vapenfriutbildningen 99 8.1 Några förutsättningar . . . . . . . 99 8.2 Teoretiska modeller för grundutbildning lOl 8.3 Vissa överväganden 106 8.4 Begränsande faktorer 107

Utbildningens framtida organisation . . . . . lll

9.1 Uttagning av vapenfria till krigsuppgift och utbildning 111

9.2 överväganden angående framtida utbildningsområden ll7

9.3 Allmänna överväganden angáende organisation av utbildningen l22 9.4 Inledande allmän grundutbildning 126 9.5 Grundläggande befattningsutbildning 130 9.6 Praktisk befattningsutbildning 131 9.7 Ledarskapsutbildning . . . . . . . . . . . 133 9.8 Sammanfattande beskrivning av framtida utbildningsor-

ganisation . . . . . . . . 134

9.9 Organisation i vapenfriskolor 139 9.10 Kostnader 146

9.11 överväganden angående möjliga konsekvenser av våra

förslag l49

10 Tjänstgöringstiden 155

utbildningstildn

10.1 Differentierad . . . . . 155

10.2 överväganden angående utbildningstidens längd 155

sou 1986:30 Innehåll 7

11 Handledarnas roll, m.m. . . . . . . . . 161 utbildning 11.1 Handledarnas roll . . . . . . . . . . . . . . 161

. . . . . . . . . . . . . . . . 162 11.2 Organisation . . . . . . . . . . . . . 162 11.3 Handledarutbildning 11.4 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . 164

1 1.5 handledarna, utbildning m.m. 164

överväganden angående

12 av vapenfriutbildningen . . . . . . . . 165 Ledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 12.1 Nuläge

12.2 Överväganden angående nämndens för vapenfriutbild-

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 ning roll . . . . . . . . . . . . 168 12.3 Departementstillhörighet 12.4 kostnadsfördelning . . . . 169

överväganden angående

. . . . . . . . . . . . . 170 12.5 Organisationsöversyn

13 m.m. . . . . . . 171 Vapenfria tjänstepliktigas förmåner . . . . . . . . . . . . 171 13.1 Tillämpat förmånssystem 13.2 Kommentarer till de olika förmånsområdena . . . . 171

13.3 förmåner . . . . 175

överväganden angående vapenfrias

177 13.4 Ansvarssystemets tillämpning på vapenfria tjänstepliktiga

Reservation . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179

Särskilt . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 yttrande

1 1983 års värnpliktsutbildningskommittés ledamöter, Bilaga . . . . . . 183 sakkunniga, experter och sekretariat 2 K ommittédirektiv Dir 1983:51 . . . . . . . . 187 Bilaga Kommittédirektiv Dir 1984:15 . . . . . . . . 193 Bilaga 3 Bilaga 4 Statistik rörande ansökningar om vapenfri tjänst och m.m. 1966-1984 . . 197 anmälningar om vapenvägran 5 . . . . . 211 Bilaga Tabellbilaga

Bilaga 6 Instruktion för nämnden flörvanenfriutöildning. . . 219

Sammanfattning

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är därför att i alla lägen och i former som vi själva väljer bygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling. Sveriges alliansfria politik stödd på ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar utgör en viktig del av det nordiska säkerhetspolitiska mönstret. Vi använder begreppet totalförsvar som en sammanfattning av alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landets försvar mot yttre hot och ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela det omställda samhället. Totalförsvaret måste därför vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyldighet. En av dessa former för tjänstgöringsskyldighet är vapenfri tjänst. Lagen om vapenfri tjänst anger att värnpliktig kan erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring, om det kan antagas att bruk av vapen mot annan är så oförenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse att han icke kommer att fullgöra värnplikten. Vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra tjänst i verksamhet, som är betydelsefull för samhället under beredskap och i krig. Skulle Sverige komma i krig blir alla resurser i samhället ansträngda. De flesta funktioner i samhället måste anpassas till krigsförhållandena. Viktiga funktioner som bland andra räddningstjänsten, hälso- och sjukvården och omsorgen om handikappade, barn och äldre måste fortsätta att fungera på- en rimlig kvalitativ nivå. Det blir då mer angeläget än någonsin att resurserna tillvaratas så väl som möjligt. De vapenfria tjänstepliktiga är under dessa förhållanden en viktig resurs. För att de under beredskap eller i krig skall kunna göra fullvärdiga och effektiva humanitära insatser finns tvá huvudförutsättningar:

10 Sammanfattning

Den första är att det är klarlagt vilka uppgifter de vapenfria skall kunna lösa och var detta skall ske - en förberedd inplacering i vårt krigsorganiserade totalförsvar. När det gäller formerna för de vapenfrias inplacering i krigsorganisationen anser vi att de skall krigsplaceras inom civilförsvarsorganisationen, vid vissa statliga myndigheter, hos sjukvårdshuvudmännen eller i sina hemkommuner. Begreppet krigsplacering har ibland ifrågasätts. Vi har övervägt att använda ett annat ord. Krigi ordet krigsplacering“ uttrycker, som vi ser det, ett tillstånd när vissa uppgifter i samhället skall utföras inte ett engagemang i eller ställningstagande till krigshandlingar. Begreppet används i många sammanhang. Vi ser därför ingen anledning att använda ett annat ord just när det gäller de vapenfria. Med hänsyn till de stora behoven under beredskap eller i krig menar vi att den utbildning som i fred kan ges vapenfria tjänstepliktiga skall leda till krigsplacering. Utbildningen bör vara målinriktad mot denna krigsplacering. Den andra förutsättningen är att de vapenfria fått en målinriktad utbildning för sina uppgifter. Vapenfriutbildning anordnas för närvarande av statliga, landstingskommunala och kommunala myndigheter samt vissa organisationer. För utbildningen av de vapenfria tjänstepliktiga ansvarar nämnden för Vapenfriutbildning. Vi har funnit att utbildning av vapenfria tjänstepliktiga i framtiden bör prioriteras inom följande områden: civilförsvarsverksamhet, sjukvård jämte socialt och fysiskt omhändertagande av nödställda samt av barn och åldringar, transporter till lands och i luften, elkraftsförsörjning, telesamband samt de delar av kommunal verksamhet som är en förutsättning för tidigare nämnda verksamheters genomförande. Den tjänstgöring, som för närvarande har huvudsaklig inriktning på fredstjänst, bör således enligt vår mening i princip inte äga rum i framtiden.

Vi föreslår att utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga i framtiden skall organiseras med grundutbildning och repetitionsutbildning. Grundutbildningen skall omfatta introduktion, lika för alla vapenfria tjänstepliktiga (cirka en vecka), - allmän i huvudsak grundutbildning, lika för alla vapenfria tjänstepliktiga (tre eller fyra veckor), - med teoretisk grundläggande befattningsutbildning, och praktisk utbildning (för de flesta vapenfria fyra till tio veckor), - under till praktisk befattningsutbildning, handledning syftande lämpliga erfarenheter i befattningen (under resten av tjänstgöringstiden).

Vi föreslår att introduktionen och den allmänna grundutbildningen för de flesta vapenfria skall bedrivas centraliserat vid tre vapenfriskolor placerade med en vardera i södra, mellersta och norra Sverige,

Sammanfattning 1 1

sou 1986:30

att den befattningsutbildningen, utifrån vad som är

grundläggande

skall genomföras vid valämpligast för respektive befattningsgrupp, penfriskolorna eller hos vissa myndigheters utbildningsorganisationer, skall genomföras decentraliatt den praktiska befattningsutbildningen vissa landsting och kommuner. serat hos vissa statliga myndigheter,

Efter grundutbildningen skall krigsplacering ske av de vapenfria tjänstepliktiga inom endera den statliga myndighet där de grundutbildats, eller i inom civilförsvarsorganisationen, hos sjukvårdshuvudmännen hemkommun. Vid den krigsplacerande myndigheten den vapenfries skall repetitionsutbildningen genomföras. bör - inom de ramar som jämförelser med värn- Utbildningstiden längd ställer upp - bestämmas av hur lång tid som pliktsutbildningens krävs för att nå utbildningsmálen. Detta kan variera beroende på utbildningens innehåll och avsedd krigsplacering. Vi föreslår att den totala tjänstgöringsskyldigheten (grund- och repetitionsutbildning) i fred skall vara högst 520 dagar för de vapenfria

tjänstepliktiga.

Vi föreslår att för vapenfria tjänstepliktiga skall dif-

grundutbildningen

ferentieras samma sätt som för värnpliktsutbildningen. De på i princip bör därför uttas till en av tre olika kategorier med olika lång vapenfria Grundutbildningen bör omfatta

grundutbildningstid.

- för vapenfria som utbildas till ledande befattningar (kategori K) minst 390 och högst 415 dagar, - som utbildas till arbetsledande och andra kvalificeför vapenfria rade befattningar (kategori L) minst 340 och högst 365 dagar, för övriga vapenfria (kategori M) minst 290 och högst 315 dagar.

Vi föreslår att grundutbildningen av vapenfria skall organiseras på olika linjer enligt följande sammanställning:

Linje Befattningsutbildning Avsedd krigsplacering vid/ hos

Statens räddningsverk Inom civilförsvars- Civilförsvarslinjer organisation Brand- och räddnings- Luftfartsverket Inom civilförsvarslinje organisation Reparatörslinjer Statens järnvägar Vid statens järnvägar Televerket Vid televerket Statens vattenfallsverk Vid statens vattenfallsverk eller kraftbolag Statens vattenfallsverk Vid statens vattenfalls- Driftlinje verk eller kraftbolag l-lälso- och sjukvårds- Landsting Hos sjukvårdshuvudmännen linje Undersköterskelinje Ett landsting Hos sjukvårdshuvudmännen Várdbiträdeslinje Vissa landsting Hos sjukvårdshuvudmännen

Sammanfattning

Linje Befattningsutbildning Avsedd krigsplacering vid/ hos

Omsorgslinjer Vapenfriskolor och Inom kommunerna vissa kommuner Sveriges kristna ung- lnom kommunerna domsråd Tekniska förvaltnings- Vapenfriskolor och Inom kommunerna linjer vissa kommuner Vissa kommuner Inom kommunalt brandväsende

Med den utformning av vapenfriutbildningen vi föreslår blir det i framtiden lättare att vid behov variera antalet som utbildas år. vapenfria varje Alla vapenfria får i framtiden vissa gemensamma i baskunskaper brand- och räddningstjänst, samt sjukvård om säkerhetspolitik och totalförsvar. får en högre och jämnare kvalitet. Utbildningen De vapenfria ges därmed bättre för att kunna förutsättningar lösa sina uppgifter under beredskap och i krig. De vapenfria skall alltså genomföra repetitionsutbildning hos de myndigheter vid vilka de krigsplaceras. inom de civila delar- Myndigheterna na av totalförsvaret har både olika förutsättningar och former för övningsverksamhet. Repetitionsutbildningen för de vapenfria kommer därför att få många olika former. Vi framlägger därför inga detaljförslag om repetitionsutbildningen. Vi framhåller dock av att de betydelsen vapenfrias kompetens och färdigheter i sina krigsbefattningar hålls uppe genom en kontinuerlig och systematisk repetitionsutbildning. De förslag vi framlägger angående utbildningen bedöms leda till ett behov av en starkare styrning av verksamheten. Vi föreslår därför ändringar i instruktionen för nämnden för vapenfriutbildning. Vi föreslår också att myndighetens organisation skall ses över. Förslagen till inriktningen av vapenfriutbildningen till att öka syftar kvaliteten i utbildningen för att den resurs de vapenfria tjänstepliktiga utgör skall tillvaratas bättre. Förslagen innebär för kostnadsökningar utbildningen. Vi framlägger också vissa förslag till besparingar i nuvarande utbildningssystem. Totalt innebär dock våra vissa kostförslag nadsökningar. Nuvarande utbildning ger inte det kompetenstillskott till totalförsvarets krigsorganisation som är önskvärt. Kostnaderna för verksamheten är alltså höga i förhållande till resultaten. En begränsad kostnadsökning som bedöms bättre ge en avsevärt måluppfyllelse är enligt vår mening väl motiverad.

l arbetets bedrivande

Uppdraget och_

1.1 Direktiven

Regeringen beslöt 1983-06-22 att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda värnpliktsutbildningen. Kommittédirektiven återfinns som bilaga 2. Regeringen har därefter 1984-03-29 beslutat att utfärda tilläggsdirektiv till kommittén. Dessa återfinns som bilaga 3. Direktiven anger som huvudinriktning, att kommittén bör ha stor frihet att pröva olika möjligheter till förändringar av vapenfriutbildningen utan att kravet att den vapenfria tjänsten skall fullgöras i verksamhet som är av betydelse för samhället under beredskap och i krig eller att de grundläggande förutsättningarna för den vapenfria tjänsteplikten i övrigt ändras. Direktiven anger dock att kommitténs förslag bör innebära lägre kostnader per utbildad vapenfri. Direktiven framhåller att möjligheten till vapenfri tjänst är ett uttryck för vårt samhälles hänsynstagande till att bruk av vapen mot annan kan vara så oförenligt med en värnpliktigs allvarliga personliga övertygelse att han inte kan fullgöra värnplikten. Vapenfri tjänst skall fullgöras i verksamhet som är av betydelse för samhället under beredskap och krig. En utgångspunkt för kommitténs överväganden bör enligt direktiven vara att grundutbildningen på sikt skall kunna påbörjas senast tredje året efter det att tillstånd till vapenfri tjänst har lämnats. Då någon säker prognos över det årliga antalet nya vapenfria inte kan göras för längre tidsperioder bör särskilt beaktas att vapenfriutbildningens kapacitet relativt snabbt skall kunna ökas eller minskas utan att stora kostnader eller administrativa svårigheter uppstår. Vidare är det vår uppgift att överväga den totala tjänstgöringstiden för de vapenfria tjänstepliktiga och fördelningen mellan grundutbildning och repetitionsutbildning, liksom en ytterligare differentiering av tjänst- - utöver vad nämnden göringstiderna för vapenfriutbildning fått i uppdrag att genomföra - beroende på slag av utbildning m. m. I detta sammanhang bör även granskas de problem som tillgodoräknande av tidigare fullgjord tjänstgöring kan medföra vid övergång mellan värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst. Vårt uppdrag omfattar inte prövningsprocessen av tillstånd till vapenfri tjänst.

14 Uppdraget och arbetets bedrivande

1.2 Arbetets bedrivande

Vårt egentliga arbete med detta uppdrag påbörjades i december 1984. Vår arbetsplan omfattade i stort EI studier av förutsättningar, styrande krav och faktorer samt bakgrundsdata, El övergripande resonemang om de vapenfria tjänstepliktigas roll och vapenfritjänstgöringen som funktion i samhället, I] allmänna överväganden om vapenfriutbildning och EI överväganden av systemlösningar.

Vi hari vårt arbete studerat de olika funktionerna i vapenfriutbildningen genom att följa den tidsaxel med vilken olika åtgärder och förhållanden kan beskrivas enligt figur l. Vi har efter chefens för försvarsdepartementet medgivande, i samverkan med statistiska centralbyrån och under medverkan av ett antal utbildningsanordnare, genomfört en undersökning av vapenfria tjänstepliktigas attityder till och upplevelser av tjänstgöringen. Undersökningsresultaten har i januari 1986 publicerats i en särskild rapport kallad ”Vapen-

fria tycker...” (Liber 1986).

De berörda arbetstagarorganisationerna, Sveriges centrala Värnpliktsråd och sedermera även Vapenfria arbetsgruppen har i en referensgrupp kontinuerligt följt och framfört synpunkter på vårt arbete. Med detta betänkande redovisar vi våra överväganden och förslag angående vapenfriutbildningen i framtiden. Vårt arbete enligt kommittédirektiven är därmed avslutat i detta avseende. Arbetet med de frågor och förslag som ytterligare omfattas av regeringens tilläggsdirektiv angående frikallelse av värnpliktiga har påbörjats.

och arbetets bedrivande 15

Uppdraget

Uttagning till vapenfri tjänst

Grundutbildning Allmän Grund- Praktisk grundut- läggande befattningsbildning befattnings- utbildning utbildning

Krigsplacering

Repetitionsutbildning _:.__:?.;___r___;_?::._ Vidmakthållande Omskolning

Fortsatt Krigsplacering Omkrigsplacering

Uppgifter under beredskap och i krig

Figur 1. Principskiss över vapenfrias tjänstgöring.

2 Att få

vapenfri tjänst

2.1 Gällande

vapenfrilag

Grunden för att få vapenfri tjänst framgår av l § i lagen om vapenfri tjänst (SFS 1966:413 med ändringar) enligt följande:

”Värnpliktig äger enligt denna lag erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring, om det kan antagas att bruk av vapen mot annan är så oförenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse att han icke kommer att fullgöra värnplikten. Värnpliktig som erhållit tillstånd till vapenfri tjänst benämnes vapenfri tjänstepliktig (l978:524).

Samma lag anger i l0§ att “ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst prövas av vapenfrinämnden...

Ansökningsförfarandet regleras av l - 3 §§ kungörelsen med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga (SFS 1966:414) med ändringar 1971 och l984):

”Ansökan om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring inges till inskrivningsmyndigheten eller truppregistreringsmyndigheten. Fullgör sökanden värnpliktstjänstgöring inges dock ansökningen till förbandschefen, som vidarebefordrar ansökningshandlingarna till truppregistreringsmyndigheten (197l:l0l).” ”Ansökan skall vara skriftlig och innehålla de skäl sökanden vill åberopa”. ”Intyg och andra handlingar som sökanden önskar åberopa skall bifogas ansökningen (l984:73).

Värnpliktig som vid tillfället för ansökan om vapenfri tjänst fullgör värnpliktstjänstgöring skall i de flesta fall hemförlovas i avvaktan på vapenfrinämndens beslut.

Prövningsförfarandet regleras av 4-7 §§ i den ovan angivna kungörelsen med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga:

”Vapenfrinämnden skall förordna särskild utredare att biträda vid inhämtande av underlag för prövning av ansökan att fullgöra va-

18 Att fâ vapenfri tjänst

penfri tjänst, om ej nämnden finner detta vara uppenbart obehövligt (l978:602).” ”Utredaren skall kalla sökanden till samtal. Vid samtalen skall sökanden informeras om förutsättningarna för att få vapenfri tjänst och få upplysning om bestämmelserna för denna tjänst. Sökanden skall ges möjlighet att för utredaren redogöra för skälen till att han inte vill bruka vapen mot annan. Utredaren skall till vapenfrinämnden lämna en skriftlig redogörelse över vad sökanden uppgivit vid samtalet 0984:73). Sökanden bör innan ärendet avgörs beredas tillfälle att till vapenfrinämnden skriftligen bekräfta sin inställning till vapenbruk och förklara att han är villig att fullgöra vapenfri tjänst. Han bör därvid om möjligt förete intyg från person, som kan antagas ha god kännedom om sökandens förhållanden. I intyget skall anges att sökanden inför denna person har upprepat sin inställning till vapenbruk enligt villkoren i 1 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. I de fall där nämnden är tveksam i sin bedömning, skall sökanden beredas tillfälle att bli muntligen hörd av nämnden (1978:602).”

Besvär över vapenfrinämndens beslut kan anföras hos regeringen.

2.2 i vapenfrinämnden Handläggningen

Vapenfrinämnden sammanträder två ä tre gånger i veckan året runt och 30 - 40 ärenden avgörs vid varje sammanträde. Antalet har successivt ökat fram till 1983 då antalet var ansökningar 4.495 stycken. För 1984 var antalet 3.986 och för 1985 4.079. De närmaste åren väntas antalet ansökningar ligga på motsvarande nivå. Detta innebär att inte fullt tio procent av en grundutbildningsomgång värnpliktiga kan antas komma att söka vapenfri tjänst.

Handläggningsgången för en ansökan om vapenfri tjänst framgår av figur 2.

Att vapenfri 19 få tjänst

Txdsátgång Vapenfriansökan skrivs av den värnpliktige och Två á tre veckor sänds in till det värnpliktskontor han tillhör för vidarebefordran till vapenfrinämnden

Vapenfriansökan registreras hos vapenfrinämnden. Nâgotvarierande på grund av bostadsort, I genomsnitt inom fyra á fem veckor Utredare förordnas

Normalt inom Utredning verkställs (utredningssamtal + mölighet Något varierande. för sökanden att yttra sig över referatet) fyra á lem veckor

kansli kommunicerar ärendet Fyra veckor. varav tre veckor är den Vapenfrinämndens sökandes tid för att avge yttrande (dvs. den värnpliktige får en möjlighet att yttra sig i de fall utredaren inte tillstyrkt)

Beredning av ärendet Fyraáfem veckor

Beslut på sammanträde En á två veckor med vapenfrinämnden

Protokoll upprättas. Beslutet expedieras (bland annat till sökanden) Totalt mellan lem och sex månader

Bifall Avslag som överklagas

Nämnden för vapenfriut- REGEFNNGEN bildning ansvarar för ut- (besvärsärenden handlägges tagning. utbildning m. m. i försvarsdepartementet) av vapenfria tjänstepliktiga

Figur 2. Handläggningsgång för ansökan om vapenfri tjänst.

20 Att få vapenfri tjänst

2.3 Antal

vapenfriärenden

Utvecklingen av antalet ansökningar om vapenfri tjänst och antalet tillstånd illustreras medgivna av figur 3. Mer fullständiga uppgifter om antalet vapenfriärenden m. m. återfinns i tabellerna 15 - 24 i bilaga 4.

ll

4000-

3000-

I I 2000-

,I

I I

1§ÖZ1I

1000- ti- Ansökningar I =- Bifall /\ / \ I N / Figur 3. Ansökningar om / och tillstånd till vapenfri I I l 1 I I r ; l l l tjänst 1966 - 1984.

Under år 1984 avgjordes 4.276 ärenden av vapenfrinämnden. 1 drygt 71 procent (3.026) av fallen bifölls ansökan, 22 procent (957) avslogs och sju procent (293) avskrevs av olika anledningar. Besvär anfördes hos regeringen över 306 av de 957 avslagen. Regeringen prövade 231 sådana besvär och ändrade vapenfrinämndens beslut i

13 fall, dvs. i drygt fyra procent av de avgjorda besvären. (Resterande

ärenden avskrevs eller överlämnades till vapenfrinämnden för ny handläggning m.m.). Jämfört med 1983 ökade under 1984 den totala andelen sökande med religiösa motiv med cirka tre procent,jämnt fördelat på bifall och avslag. Av alla dem som ansökte om vapenfri tjänst var det cirka 36 procent som anförde skäl” och cirka ”religiösa 64 procent som anförde ej religiösa skäl”. (De ansökningar som avskrevs finns ej uppdelade på skäl.) Av dem som hade anfört religiösa skäl för sin ansökan var det cirka 93 procent som fick bifall och cirka sju procent som fick avslag. Av dem

sou 1986:30 Att få vapenfri tjänst 21

som anfört icke religiösa skäl för ansökan var det cirka 67 procent som fick bifall och cirka 33 procent som fick avslag. Av dem som fick bifall på sin ansökan var det 44 procent som hade anfört religiösa skäl för sin ansökan och 56 procent som anfört ”ej religiösa” skäl. Av dem som fick sin ansökan om vapenfri tjänst avslagen var det elva procent som hade anfört religiösa skäl och 89 procent som hade anfört ”ej religiösa skäl. Handläggningstiden från det att en ansökan registrerats vid vapenfrinämndens kansli till dess nämndens beslut expedierats var under hösten 1985 i genomsnitt fem månader. Med det oförändrade antal ansökningar som kan förväntas under de närmaste åren beräknas 3.000 till 3.500 värnpliktiga per år komma att erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst. Någon långtidsprognos i egentlig bemärkelse för den framtida ansökningsfrekvensen kan emellertid inte göras på grund av vapenfrifrågornas speciella karaktär. De värnpliktigas till inställning vapenbruk sådan denna tar sig uttryck i ansökan om vapenfri tjänst påverkas av opinionsströmningar på grund av händelser såväl inom som utom landet.

2.4 Kort historik

Genom åren har såväl tjänstgöringens innehåll som tjänstgöringstiden växlat för värnpliktiga som erhållit vapenfri tjänst. Den första provisoriska lagstiftningen om vapenfri tjänst kom till stånd 1920. Innan dess hade man vid truppförbanden alltsedan 1902 använt de värnpliktiga, som av samvetsskäl vägrade fullgöra vapentjänst, till annan lämplig tjänstgöring vid förbandet, företrädesvis handräcknings- och expeditionstjånst. Tjänstgöringstiden var densamma för dessa som för övriga värnpliktiga. Från och med tillkomsten av lagen (1920:303) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, har innehållet och tiden för den vapenfria tjänsten genomgått de huvudsakliga förändringar som framgår av det följande.

1920 års provisoriska lag

Innehåll Tjänstgöringstid

A) Om samvetsbetänkligheterna av- Ordinarie tid + 25 procent, dvs.: såg tjänstgöring med vapen: - Handräcknings- eller expedi- 394 dagar + 99 dagar = 493 dationstjänst vid krigsmakten. gar för värnpliktiga i allmänhet, - 514 dagar + 129 dagar = 643 dagar för studenter och likställda.

22 Att få vapenfri tjänst

Innehåll Tjänstgöringstid

B) Om samvetsbetänkligheterna av- Ordinarie tid + 50 procent dvs.: såg tjänstgöring vid krigsmakten: - Civilt arbete för statens räkning 394 dagar + 198 dagar = 592 vid dagar för värnpliktiga i allmän- - het, Vattenfallsstyrelsen, - - Domänstyrelsen, 514 dagar + 258 dagar = 772 - Uppsala universitets skogs- dagar för studenter och likställförvaltning, da. - Riksantikvarieämbetet.

För att förebygga simulering från de värnpliktigas sida var man helt överens om att tjänstgöringstiden för de vapenfria borde vara betydligt längre än för övriga värnpliktiga. Departementschefen anförde därvid som princip att man borde utgå från det högsta dagantal som enligt värnpliktslagen kunde åläggas de särskilda kategorier (värnpliktiga i allmänhet, studenter och likställda) till vilka även de vapenfria skulle höra. Därefter skulle dagantalet ökas med en fjärdedel respektive hälften. Tjänstgöringen skulle fullgöras i en följd för att man därigenom skulle få ut största möjliga nytta av den vapenfries arbetsskicklighet.

I 925 års lag

Innehåll Tjänstgöringstid

A) Om samvetsbetänkligheterna av- Ordinarie tid + 90 dagar, dvs.: såg tjänstgöring med vapen: - Tjänstgöring vid krigsmakten i 140 dagar + 90 dagar = 230 da- _ gar för värnpliktiga i allmänhet, handräckningstjänst - expeditionstjänst, 260 dagar + 90 dagar = 350 da- _ gar för studenter och likställda. yrkestjänst (för Studenter och likställda).

B) Om samvetsbetänkligheterna av- Ordinarie tid + l20 dagar, dvs.: såg tjänstgöring vid krigsmakten: _ Civilt arbete för statens räkning

(1140 dig.” or varnpi ngfâlgaf. tiga 1 a man- :Hzáo

vid

hågar

- - Vattenfallsstyrelsen, 260 dagar + l20 dagar = 380 - dagar för studenter och likställ- Domänstyrelsen. da.

Genom lagen (1925:338) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, kom de provisoriska bestämmelserna i huvudsak att permanentas. Emellertid innebar försvarsbeslutet samma år en kraftig avkortning av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga. Samtidigt utfärdades föreskrifter om att de vapenfria skulle tillföras ersättningsreserven med 140 dagars tjänstgöringstid mot 200 dagar för andra

Att få vapenfri tjänst 23

sou 1986:30

värnpliktiga. Jämfört med den normala tjänstgöringstiden för värnplikblev därför det verkliga påslaget bara 30 respektive 60 tiga i vapentjänst dagan Som följd av krigsutbrottet genomfördes 1940 vissa lagändringar. Sålunda bestämdes att de som enligt lagen om samvetsömma fått tillstånd till civilt arbete också skulle vara skyldiga att tjänstgöra för sådant arbete inom det militära försvaret både under krig och fred. Tjänstgöi allmänhet och 100 ringstiden utökades med 40 dagar för värnpliktiga

och likställda. Ökningen omfattade alla värnpliktiga.

dagar för studenter

1943 års lag

Innehåll Tjänstgöringstid Sjukvárdstjänst vid krigsmakten. Ordinarie tid + 150 dagar, dvs.: Tjänstgöring vid luftskyddet (från 450 dagar + 150 dagar = 600 da- 1944 civilförsvaret). gar. - Expeditions-, yrkes- och handräckningstjänst eller civilt arbete vid krigsmakten. - Civilt arbete utom krigsmakten för statens eller kommuns räkning.

Iden utredning som föregick lagen (1943:121) om vapenfria värnpliktiga aktualiserades frågan om vilken utbildning de vapenfria skulle genomgå och de därmed avsedda tjänstgöringsuppgifterna. Man konstaterade att alla medborgare på olika sätt skulle komma att dras in i det moderna - hade blivit totalt och krävde ett totalförsvar i vilket kriget kriget också de vapenfria skulle ingå. För medborgarnas uppgifter i krigssamhället behövdes utbildning i fredstid. Den utbildning och tjänstgöring som förordades för de vapenfria skulle avse främst det allmänna luftskyddet med inriktning mot brand-, röjnings-, räddnings-, reparationsoch sjukvårdstjänst. Även den militära sjukvården framhölls som ett lämpligt tjänstgöringsområde. Synpunkterna vägdes in i lagen. Beträffande tjänstgöringens längd för de vapenfria uttalades bland annat att tiden borde vara så anpassad, att den lämnade en om möjligt garanti mot simulering utan att därför framstå som ett betryggande straff. Man föreslog därför en förlängning av tjänstgöringstiden med 120 dagar. Departementschefen ansåg emellertid för sin del att påslaget var tillräckligt för att avhålla från missbruk och förordade en knappast förlängning med 150 dagar. Förlängningen motsvarade en tredjedel av den tjänstgöringstid som gällde för värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringstiden för de vapenfria kom genom konstruktionen av 1943 års lag automatiskt att följa förändringarna för andra värnpliktiga. Således fick de vapenfria 1948 en tjänstgöringstid av 360 dagar. Med 1952 av värnpliktstiden blev tjänstgöringstiden för de vaändringarna 525 dagar. Denna tjänstgöringstid gällde till ändring gjordes penfria med 1966 års vapenfrilag.

24 Att få vapenfri tjänst

sou 1986:30

I 966 års lag

Innehåll Tjänstgöringstid Tjänst som är betydelsefull för samhäl- 540 dagar let, såsom brandtjänst inom civilförsvaret, reparationstjänst vid järnvägarna, statens vattenfallsverk eller televerket, hälsovårds- eller sjukvårdstjänst inom det allmänna civila medicinalväsendet och ekonomi- eller expeditionstjänst vid statlig eller kommunal förvaltning.

Som allmänna riktlinjer för den vapenfria statsmakterna tjänsten utgick vid 1966 års lagstiftning från de förhållanden, som kunde råda under krigstid i ett samhälle för totalförsvar. organiserat De förutsättningar som därvid kom att ligga till grund för tjänstgöringen enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst kan sammanfattas enligt följande: - i såväl freds- Uppgifterna som krigstid skulle vara sådana, att samvetsskäl mot att fullgöra dem inte rimligen kunde åberopas av någon. - Tjänstgöringen under krig borde avse betydelsefulla uppgifter för samhället. - Uppgifterna borde väljas inom områden där personalförstärkning behövdes. - Fredstjänstgöringen skulle användas för en effektiv och ändamålsenlig utbildning för krigsuppgifterna. - För övriga värnpliktiga gällande uttagningsprinciper och tjänstgöringsvillkor borde i huvudsak tillämpas även för de vapenfria.

Den vapenfria tjänsten skulle vidare i princip inte kunna anordnas vid försvarsmakten. Dock kunde tjänstgöring få äga rum där om den vapenfrie förklarat sig villig till det. Till en början var man inte beredd att godta u-lands- eller fredskårtjänst som alternativ för vapenfria. Efter en särskild utredning infördes dock l97l en möjlighet att inom ramen för både värnpliktstjänstgöringen och den vapenfria tjänsten genomgå vad som kom att kallas biståndsoch katastrofutbildning. Från och med l982 slopades denna utbildningsmöjlighet som alternativ tjänstgöring. Istället infördes ett system som innebar att en vapenfri, som tjänstgjort i biståndsarbete utomlands, kunde få tillgodoräkna den tjänstgöringen som fullgjord del av grundutbildning som vapenfri. Möjligheten kvarstår och har l982 kompletterats genom att även genomgången allmän kurs i u-landskunskap vid Sandöskolan numera kan tillgodoräknas som del av vapenfriutbildningen. Efter en översyn av vapenfrilagstiftningen bestämdes 1978 att den vapenfrie skulle i verksamhet, fullgöra tjänst som är betydelsefull för

sou 193630 Att få vapenfri tjänst 25

samhället under beredskap och i krig (Jmfr ”Rätten till vapenfri tjänst, SOU 1977:7). Tjänstgöringen skulle ske hos statlig, kommunal, landstingskommunal myndighet eller hos förening eller stiftelse som regeringen bestämmer. Bestämmelsen gäller fortfarande. Den sammanlagda tjänstgöringstiden avkortades 1971 till 450 dagar för flertalet vapenfria. Därigenom kom antalet dagar nära att överensstämma med den totala utbildningstid som gällde för värnpliktiga uttagna till underbefäl. För dem med viss kvalificerad vapenfriutbildning kvarstod den längre tjänstgöringstiden ytterligare något år. [samband med en fortsatt allmän avkortning av utbildningstiden för värnpliktiga l976 minskades även vapenfriutbildningen till nu gällande 420 dagar. Detta motsvarar vad som kan åläggas värnpliktiga som uttagits till gruppbefäl inom armén inklusive tiden för repetitionsutbildning. I jämförelse med andra värnpliktiga har tjänstgöringstiden för de vapenfria fram till 1966 alltså förlängts med någon procentsats eller andel. Till en början har också den enskildes inställning till tjänstgöring med vapen eller tjänstgöring vid krigsmakten påverkat tjänstgöringstiden. Motivet till förlängningarna har uttryckligen angivits vara ett medel för att förebygga simulation. Från och med 1966 har tjänstgöringstiden för de vapenfria mer bestämts med hänsyn till vad som ansetts behövas för att nå en viss utbildningsnivå.

3 Systembeskrivning

3.1 Nuvarande utbildningsorganisation

3.1.1 Nämnden för vapenfriutbildning

Nämnden för vapenfriutbildning som 1983-01-01 bildades under arbetsär enligt sin instruktion ett lednings- och tillmarknadsdepartementet synsorgan vad det gäller utbildningen. Ansvaret för vapenfriutbildningen utövades tidigare av arbetsmarknadsstyrelsens vapenfrisektion. Nämndens organisation och huvuduppgifter framgår av figur 4.

Styrelse Direktör

Planeringenhet Administrativ enhet Tjänstgöringsenhet Antal tjänster: 4 Antal tjänster: 7 Antal tjänster: 10

Huvuduppgifter: Huvuduppgifter: Huvuduppgitter: Frågor rörande Frågor rörande Frågor rörande k utredning k personal k registrering k utbildning *k ekonomi k redovisning k planering k juridik *k uttagning *k information k förvaltning k inkallelser k tillsyn av vapen- k föreskrifter k enskilda vapenfrifriverksamhet k medinflytande ärenden Figur 4. Nämndensför k krigsorganisation k krigsplacering vapenfriurbildning organisation

ordförande är chefen för nämnden för vapenfriutbildning. I Styrelsens styrelsen ingår representanter för politiska partier, civilförsvarsstyrelfackliga organisationer och kommunförsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bundet.

28 S ystembeskri vning

Det åligger nämnden för vapenfriutbildning särskilt att föra register över vapenfria tjänstepliktiga, avgöra vilket slag av tjänstgöring som de vapenfria tjänstepliktiga skall fullgöra, efter samråd med utbildningsanordnarna bestämma plats och tidpunkt för tjänstgöring, meddela riktlinjer för utbildningen av de vapenfria tjänsteplikti- 8a, godkänna av utbildningsanordnarna upprättade utbildningsplaner, utöva tillsyn över utbildningen och tjänstgöringen i övrigt, efter samråd med vederbörande myndighet svara för krigsplacering av vapenfria tjänstepliktiga.

Nämndens för vapenfriutbildning hela instruktion (SFS 1982: 1278) återfinns som bilaga 6.

3.1.2 Uttagningsförfarandet

Efter det att vapenfrinämnden fattat beslut om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst handläggs ärendet vid nämnden för vapenfriutbildning med i huvudsak steg enligt figur 5.

Utbildningen sker därefter hos utbildningsanordnare.

S ystembeskri Vning 29

Handläggningstid Vapenfrinämndens beslut överlämnas till nämnden för vapenfriutbildning

lnskrivningsresultat m. m. inhämtas från Inom två átre månader värnpliktskontoret

Den vapenfrie får information från nämnden för Inom sex månader vapenfriutbildning. Genom ett frågeformulär inhämtas kompletterande upplysningar från den vapenfrie

Materialet bereds för Uttagning till tjänstgöring

Uttagning sker i samråd med utbildningsanordnare

Den vapenfrie erhåller besked om preliminär uttagning och ges möjlighet att framföra synpunkter

Fastställd uttagning med besvärshänvisning till Inom tolv månader värnpliktsnämnden meddelas den vapenfrie

i Beräknas kunna páböriasinom 24 månader Den vapenfrie får inkallelse till tjänstgöring, regel fyra till sex månader före inryckning

Figur 5. Handläggning vid nämnden för vapenfriutbildning.

30 Systembeskrivning

3.1.3 Utbildningsanordnare

Utbildningen anordnas av statliga och kommunala myndigheter samt hos två ideella organisationer - Svenska röda korset och Sveriges kristna ungdomsråd. Utbildningen inom kommunerna och organisationerna påbörjades under l970-talet. Antalet utbildningsplatser har allt sedan dess ökat väsentligt hos dessa utbildningsanordnare. De nuvarande utbildningsanordnarna och antalet vapenfria som planlagts för grundutbildning de senaste åren framgår av följande sammanställning:

Tabell I Antal vapenfria Utbildningsanordnare 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 - 25 25 Arbetsmarknadsstyrelsen

Överstyrelsen för ekonomiskt - - 144 Landsting

Av sammanställningen framgår omfattningen av antalet utbildningsplatser åren 1983/84, 1984/85 samt 1985/86 enligt tjänstgöringsplanen. Vidare redovisas antal vapenfria i primärkommunerna samt summerade antal avseende 1981/82 och 1982/83. Härav kan utläsas att antalet utbildningsplatser sedan budgetåret 1981/82 till 1985/86 ökat med cirka 450. Erfarenheten har visat att det faktiska antalet utnyttjade utbildningsplatser är cirka tio procent lägre än vad tjänstgöringsplanen utvisar.

S ystembeskrivning 31

De primärkommuner inom vilka grundutbildning av vapenfria skett de senaste åren och antalet vapenfria som utbildats framgår av följande sammanställning: Tabell 2

Kommun Administrerar även Antal vapenfria tbmmmg f” 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 Bollnäs (Ovanåker, Ljusdal) 40 45 45 20 25 20 Borlänge

Järfälla

De tolv kommuner som anges inom parentes har vapenfria från ”huvudkommunen” i praktiktjänstgöring, medan administration och utbildning av huvudkommunen. Genom överenskommelser mellan de ombesörjs berörda kommunerna regleras de ekonomiska och praktiska förhållandena.

3.1.4 Utbildningens innehåll

Utbildningen har kommit att utformas enligt två olika syften: vilken för att dels utbildning syftar till att ge den vapenfrie kunskaper i en befattning i utbildningsanordnarens krigsorganisation unfungera der beredskap och i krig och dels ”utbildning” inriktad på fredstida tjänstgöring hos utbildningsanordnaren med krigsplacering inom civilförsvaret efter kompletterande utbildning under den första repetitionsutbildningen. Utbildningen hos de statliga myndigheterna och organisationerna av varje myndighet efter deras speciella behov. Under 1984 planeras utfärdade nämnden för vapenfriutbildning direktiv angáende en allmän grundutbildning hos de statliga myndigheterna och organisationerna. Avsikten en likvärdig i var att garantera samtliga vapenfria utbildning totalförsvarskunskap, sjuk- och olyckfallsvård samt brandkunskap.

32 S ystembeskri vning

Denna allmänna grundutbildning skall enligt nämndens för vapenfriutbildning anvisningar genomföras för alla vapenfria vid de angivna utbildningsanordnarna sedan hösten 1985. Utbildningen inom kommunerna sker för närvarande inom områdena barn- och äldreomsorg samt skola och fritid. Hur utbildningen fördelas på olika utbildningsområden och kommuner framgår av tabell 27 i tabellbilagan 5. Av tabell 27 framgår bland annat att endast cirka tio procent av de vapenfria utbildas inom äldreomsorgen. (Det låga antalet avspeglar eventuellt de vapenfrias låga intresse för denna tjänstgöring i förhållande till barnomsorg och skola, samt kanske även attityderna i kommunerna.) Utbildningen planeras av de kommunala utbildningsanordnarna själva. Planerna redovisas därefter för nämnden för vapenfriutbildning för godkännande. Fram till 1980 var de för granskning och tillsyn av utbildningen och dess genomförande avsatta resurserna mycket begränsade inom den dåvarande vapenfrisektionen inom arbetsmarknadsstyrelsen. En aktiv samordning av utbildningen genomfördes för första gången 1983 när nämnden för vapenfriutbildning och de kommunala utbildningsanordnarna enades om anvisningar för den kommunala utbildningen.

Den för verksamheten i kommunerna gemensamma utbildningsplanen omfattar fem delkurser enligt principbilden i figur 6.

Gemensamt för alla vapenfria som utbildas i primärkommuner

Introduktion Grundutbildning

Delkurs 1 Delkurs 2 En vecka Två veckor

Anpassat efter betattningens innehåll: ----t

7 I Betaltnings- Tillämpad Befattnings- | I II

i

utbildning tjänstgöring utbildning

l

L _ _ _ _ _ ._ __ J Delkurs 3 _Delkurs4 En vecka En vecka

Tillämpad övning Figur 6. Princip för utbiIdningsp/aner. Delkurs 5

S ystembeskrivning 33

Utbildningens mål anges enligt anvisningarna för kommunal utbildningsplan för vapenfria tjänstepliktiga enligt följande: ”Utbildningens övergripande målsättning är att ge vapenfria tjänstepliktiga grundläggande kunskaper om och träning i sin uppgift och funktion inom kommunens verksamhet under beredskap och krig.” I anvisningarna anges vidare att grundutbildningen omfattar totalt 290 - 310 dagar. Utbildningen inleds med fyra veckors huvudsakligen teoretisk undervisning, varav tre veckor är gemensamma för alla vapenfria inom kommunen. Därefter tjänstgör den vapenfrie under cirka tre månader inom sin befattning. Så följer en veckas fördjupning av befattningsutbildningen. Efter resterande tjänstgöring inom befattningen avslutas utbildningen med en veckas tillämpad övning.” Inriktningen av verksamheten är därmed avsedd att vara gemensam medan genomförandet (främst tidsföljden mellan de olika momenten) kan varieras efter lokala förutsättningar. De olika delkursernas mål och innehåll enligt samma anvisningar framgår av följande sammanställning:

Delkurs 1: Introduktion

Delkursens mål är att ge information om planeringen av den vapenfria tjänsten och dess villkor på utbildningsorten.

Delkursen omfattar följande moment: - information om kommunen utbildning och tjänstgöringsförhållanden - ekonomiska och sociala förhållanden under tjänstgöringen hälsoundersökning fysisk träning - information från nämnden för vapenfriutbildning medinflytandeverksamheten arbetsmiljö - vissa bestämmelser för den vapenfrie hos utbildningsanordnaren.

lntroduktionskursen omfattar 40 timmar

Delkurs 2: Grundutbildning

Delkursens mål är att ge den vapenfrie baskunskaper inom områden som har betydelse för hans allmänna funktion inom kommunens verksamhet under beredskap och i krig.

Delkursen omfattar följande moment: - totalförsvarets funktion och den vapenfries i roll - kommunens beredskapsplanering - introduktion till studiecirkel i försvarskunskap sjuk- och olycksfallsvård brandskydd - reaktioner under psykiska beredskap och krig.

Grundutbildningskursen omfattar 80 timmar.

34 Systembeskrivning sou 193530

Delkurs 3: Befattningsutbildning I

Delkursens mål är att ge den vapenfrie baskunskaper inom det befattningsområde där han skall tjänstgöra.

Delkursen omfattar moment enligt ett av nedanstående alternativ:

A. Barnomsorg socialtjänstlagen socialnämndens organisation och uppgift - och uppgift barnomsorgens organisation - barnets utvecklingsfaser barnpsykologi - barn med särskilda behov - invandrarbarn - inom barnomsorgen pedagogik - hälsolära

Barnomsorgskursen omfattar 40 timmar.

B. Skolverksamhet socialtjänstlagen - socialnämndens och uppgift organisation - och uppgift den obligatoriska skolans organisation - skolålderns psykologi - skolans pedagogik - invandrarbarn - elevvârdsarbete

Skolverksamhetskursen omfattar 40 timmar.

C. Fritidsverksamhet

socialtjänstlagen - socialnämndens och uppgift organisation - fritids- och kulturverksamhet inom kommunen utvecklingspsykologi - fritidsverksamhetens pedagogik - samarbete hem - skola - fritidsverksamhet - barn med särskilda behov - invandrarbarn

Fritidsverksamhetskursen omfattar 40 timmar.

D. Äldreomsorg

socialtjänstlagen - socialnämndens och uppgift organisation - och uppgift äldreomsorgens organisation - åldrande biologiskt - åldrandets psykologi - åldrande och de sociala relationerna

Systembeskrivning 35

- till åldrande attityder - att möta döden

Äldreomsorgskursen omfattar 40 timmar.

Delkurs 4: Befattningsutbildning II

Delkursens mål är två: - att ge den vapenfrie fördjupade kunskaper inom befattningsområdet utifrån de praktiska erfarenheter han fått under ett par månaders tillämpad utbildning och - att använda sina befattningskunskaatt ge den vapenfrie förmåga per i en situation av beredskap och krig.

Delkursen av utbildningsanordnaren utifrån planeras - erfarenheter och uppkomna behov under tillämpningsutgjorda bildningens första tre månader, - roll inom kommunens beredskapsorganisation och befattningens - den vapenfries kommande krigsplacering.

Delkursen omfattar 40 timmar.

Delkurs 5: Tillämpad övning

Delkursens mål är att ge den vapenfrie möjlighet att använda sina utformad efter den situation som kan befattningskunskaper i en övning uppstå under beredskap och i krig.

Delkursen omfattar följande moment: - att utifrån kommunens beredskapsplanläggning sätta sig in i a/ de egna arbetsuppgifterna, b/ för lokaler, utrustning, verksamhetens igångsättplanerna ning m.m. - planläggningen med inslag av moment i övning grundad på eller skadefall, sjukvård m. m. brandskydd, olycks- - till civilförsvaret med avseende övning med anknytning på utrymning, alternativt mottagande av utrymmande.

inom kommunerna har denna till- På grund av rådande planeringsläge lämpade övning endast kunnat genomföras som försöksverksamhet.

3.1.5 roll

Vapenfriadministratörernas

hos utbildningsanordnaren som handlägger frå- Den befattningshavare gor rörande de vapenfrias tjänstgöring m.m. kallas vapenfriadministratör. Administratören bör ha god kunskap om totalförsvaret, de sociala och ekonomiska villkor som gäller för vapenfria samt andra förhållanden som råder under värnpliktstjänstgöring.

36 Systembeskrivning

Vapenfriadministratören (eller annan som utbildningsanordnaren utser) ansvarar bland annat för: D personalredovisning, vilket bland annat innebär att - i samråd med nämnden för vapenfriutbildning ta ut vapenfria för tjänstgöring, - ansvara för

tjänstgöringsrapportering till nämnden för vapenfri-

utbildning, föra tillrättavisningskort över de vapenfria. D personalsocial verksamhet omfattande bland annat att - besluta om tjänstledighet för vapenfria, ge aktivt stöd till vapenfria för att stimulera till meningsfull fritidsverksamhet, - stöd åt enskilda ge kurativt vapenfria. D budget- och ekonomiadministration omfattande bland annat att - ansvara för utbetalning av ekonomiska ersättningar till vapenfria, - administrera de vapenfrias ledighetsresor m.m., - ansvara för den kvartalsvisa ekonomiska redovisningen till nämnden för vapenfriutbildning. D samordning av vapenfriverksamheten med övrig verksamhet hos utbildningsanordnaren, anskaffa lärare till moment i utbildningen, utbilda handledare samt förmedla kontakter mellan de vapenfria och nämnden för vapenfriutbildning. D utbildnings- och verksamhetsplanering. Planera uppläggning och genomförande av utbildningen. Lämna förhandsinformation till inkallade vapenfria om lokala tjänstgöringsförhållanden. Följa upp och utvärdera vapenfriverksamheten samt ta fram underlag för att hålla verksamheten á jour.

I normalfallet finns en vapenfriadministratör vid varje utbildningsmyndighet. Dessa är anställda och avlönas av respektive utbildningsmyndighet. Uppgiften som vapenfriadministratör varierar i omfattning vid de olika utbildningsenheterna mellan heltid och mycket begränsad tid. Nämnden för vapenfriutbildning anordnar årligen administratörskonferenser samt viss utbildning för nytillkomna vapenfriadministratörer.

3.1.6 Handledarnas roll

För den dagliga kontakten med de vapenfria ansvarar den lokala handledaren. Handledaren skall ha god kunskap om vad vapenfri tjänst innebär och vilken funktion de vapenfria har hos utbildningsanordnaren. Vidare skall han/hon ha erforderliga kunskaper om regler m. m. som gäller för den vapenfria tjänsten. Handledare i kommunerna är oftast tillsynslärare inom skolan eller föreståndare vid daghem, ålderdomshem etc. Vid statliga myndigheter är det oftast arbetsledare som är handledare för vapenfria. I enstaka fall är uppgifterna som handledare för vapenfria reglerade så att de ingår i befattningshavarens ordinarie arbetsuppgifter och till exempel skrivits in i en Så är dock oftast inte

befattningsbeskrivning.

S ystembeskrivning 37

fallet utan uppgiften åläggs lämpad befattningshavare för en viss tid eller en viss vapenfri som en tillkommande uppgift. Handledaren har ett stort ansvar för att verksamheten under den praktiska befattningsutbildningen skall fungera väl. För närvarande genomförs inte utbildning av handledare i tillräcklig omfattning. I normalfallet får för närvarande handledaren en halv dags introduktion och en årlig uppföljning på cirka en dag. Handledaren har därutöver regelbundet återkommande kontakter med vapenfriadministratören, i bästa fall i form av personliga besök. Något särskilt handledararvode eller motsvarande ersättning för uppgiften utgår normalt inte.

3.2 De vapenfria tjänstepliktiga

I tabellbilagan (bilaga 5) återfinns sammanställningar av data om de vapenfria tjänstepliktiga. Av tabell 23 framgår hur summan vapenfria i november 1983 (32.66l) fördelar sig efter ålder och län. Fördelningen redovisas antalsmässigt och procentuellt av det totala antalet (32.66l). Även de vapenfrias procentuella andel av hemlänets befolkning redovisas. Därav framgår exempelvis hur de vapenfria är förhållandevis fler i Jönköpings, Örebro och Västerbottens län och hur låga procenttalen är i södra Sverige. Även antal och procentuell fördelning på åldersklasserna redovisas. Av tabell 24 kan man utläsa att antalet vapenfria den l november 1984 var totalt 35.160. Man kan också studera ökningen från november 1980 (totalt 23.090) genom att avläsa de tre uttagna uppgifterna oktober 1981, juli 1982 och november 1983. l sista kolumnen har de tre årens ökning summerats. Summan tillkomst under tre år är 9.859, vilket ger en genomsnittlig ökning per år på cirka 3.300. Av tabellen framgår också att de årliga avgångarna under de närmaste 10 åren (till och med födda 1945) understiger 1.000 (att ställas mot den sannolika årliga ökningen på cirka 3.000). I tabell 25 redovisas de vapenfria som kallats in under 1984 efter åldersfördelning och kvarstående tjänstgöringsskyldighet. Vapenfria tjänstepliktiga med högst 200 dagar kvar av de 420 har ofta fullgjort värnpliktsutbildning. De kan även ha fullgjort all militär repetitionsutbildning men är ändå tjänstgöringsskyldiga som vapenfria eftersom minsta antalet dagar för dessa är 75 oavsett hur lång militär tjänst som fullgjorts. Anmärkningsvärt är att så stor andel (45 procent) av de vapenfria tjänstepliktiga i ålderslägena 31 - 47 år tillhör kategorin som har en längre kvarvarande tjänstgöringsskyldighet. Eftersom redovisningen enligt denna tabell endast finns för ett budgetår bör inte alltför långtgående slutsatser dras om fördelningen över en längre tidsperiod. Av intresse är dock konstaterandet att förhållandet mellan dem med kort kvarvarande tjänstgöringsskyldighet och dem med lång tjänstgöringstid nu och sedan flera år är omkring 25 respektive 75 procent.

38 S ystembeskrivning

3.3 Antal tjänstgöringsdagar

För budgetåret 1983/84 disponerades 650.000 tjänstgöringsdagar för Vapenfria och för budgetåret 1984/85 tilldelades nämnden för vapenfriutbildning totalt 700.000 dagar. Av dessa tillkom 50.000 för att möjliggöra en tidigare inryckning till vapenfri tjänst för sådana vapenfria tjänstepliktiga som eljest skulle vara arbetslösa. För 1985/86 disponeras 700.000 tjänstgöringsdagar. För 1986/87 och för de närmast följande åren omfattar nämndens för vapenfriutbildning nuvarande planering 700.000 dagar.

3.4 Kostnader

3.4.1 Totala kostnader för utbildningen

Kostnader för den Vapenfria utbildningen redovisas över två separata anslag under tionde huvudtiteln. Anslaget B 14 avser nämndens för vapenfriutbildning förvaltningskostnader. För budgetåret 1985/86 har anvisats 4.513.000 kronor. Över anslaget B 15, Vapenfria tjänstepliktiga, bestrids kostnaderna för utbildning och förmåner till de Vapenfria. Medlen disponeras av nämnden för vapenfriutbildning och länsstyrelserna (vad avser familjebidrag) enligt särskilda föreskrifter. För budgetåret 1985/ 86 har totalt anvisats ett förslagsanslag på l01.075.000 kronor, där 84800000 kronor har anvisats för förmåner åt Vapenfria, ll.608.000 för familjebidrag, 325.000 för fritidsstudieverksamhet och särskild hjälpverksamhet samt 4.342.000 till ersättning för utbildningskostnader m. m. (inklusive bidrag till Vapenfria arbetsgruppers verksamhet).

3.4.2 Bidrag till utbildning och administration

Statlig myndighet är skyldig att utan särskild ersättning anordna utbildning av Vapenfria. Regleringsbrevet anger att ersättning för kostnader i samband med utbildning och administration av Vapenfria kan utgå från statsverket till annan utbildningsanordnare än statlig myndighet såsom kommunal myndighet, landstingskommunal myndighet och ideell organisation. Om särskilda skäl föreligger kan även statliga affärsdrivande verk erhålla viss kompensation i de fall vapenfriverksamheten medför merkostnader. Ersättningar till utbildningsanordnare får uppgå till högst 3.000 kronor per vapenfri som utbildas. Sedan budgetåret 1979/80 har denna anslagspost funnits för att täcka vissa utbildnings- och administrationskostnader hos utbildningsmyndigheterna. Vid den första fördelningen av bidragssumman (cirka 3 miljoner kronor) föreslog arbetsmarknadsstyrelsen en fördelning om 3.000 kr per vapenfri till kommuner och organisationer samt ett lägre bidrag till statens vattenfallsverk (2/3 av 3.000) och televerket (1/2 av 3.000). Arbetsmarknadsdepartementet fastställde den föreslagna fördel-

Systembeskrivning 39

har senare tillkommit och har ningen, som sedan följts. Statensjärnvägar efter en överenskommelse med arbetsmarknadsstyrelsen erhållit samma bidrag som kommunerna. De lägre bidragen till statens vattenfallsverk, televerket och senare också postverket motiverades ursprungligen av lägre utbildningskostnader än vad statens järnvägar har samt en större faktisk nytta av de vapenfria tjänstepliktiga under den tillämpade tjänstgöringen. Utöver dessa bidrag över nämndens för vapenfriutbildning anslag utbetalas för landstingens utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal särskilda bidrag över socialstyrelsens anslag E 21 under femte huvudtiteln.

3.5 Utbildningstider

Utbildningstiden har de senaste åren omfattat 320 dagars grundutbild- Regeringen föreskrev i februning och 100 dagars repetitionsutbildning. ari 1984 att utbildningstiden skulle differentieras med hänsyn till tjänstart. Genomsnittlig skall dock vara 300

göringens grundutbildningstid

dagar utan väsentliga avvikelser.

Från och med utbildningsåret 1985/86 gäller följande utbildningstider:

Tabell 3

Grundutbild- Repetitions- Totalt För tjänstgöring vid Ungefärligt antal vapen- ningsdagar utbildnings-

Sveriges kristna ungdomsråd 1 10

Övriga statliga myndigheter (även landsting) 817 276-310 110- 144

3.6 Krigsplacering

Vapenf ri tjänstepliktig skall fullgöra tjänst i verksamhet som är betydelsefull för samhället under beredskap och i krig. av ett antal Krigsplacering av vapenfria tjänstepliktiga genomförs Som stöd för krigsplaceringsarbetet ankrigsplacerande myndigheter. vänder nämnden för vapenfriutbildning värnpliktsverkets ADB-system. Följande myndigheter är krigsplacerande myndigheter för vapenfria: arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, postverket, socialstystatens järnvägar, statens naturvårdsverk, starelsen, statens hundskola,

40 Systembeskrivning

tens vattenfallsverk, televerket, Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och primärkommuner. Även vid Svenska röda korset krigsplaceras vapenfria. Vapenfria som krigsplaceras vid statens naturvårdsverk, i kommunerna eller hos Svenska röda korset kvarstår i denna krigsplacering under tio år, varefter de överförs till civilförsvaret. Vapenfria vid utbildningsmyndigheter som enbart grundutbildar (sekundärmyndigheter) överförs till civilförsvarsstyrelsen för ytterligare utbildning och krigsplacering. Krigsplacerande myndighet fattar beslut om krigsplacering och krigsutseende. Nämnden organisationens för vapenfriutbildning verkställer krigsplaceringarna och genomför krigsorganisatoriska förändringar genom databearbetning. När nämnden för vapenfriutbildning verkställer krigsplaceringarna uppdateras databasen med krigsplaceringstermer. Krigsplaceringsorder utsänds till den enskilde vapenfrie genom nämndens för vapenfriutbildning försorg med vissa undantag. Vapenfria som överförts till civilförsvaret erhåller krigsplaceringsorder genom respektive länsstyrelses försorg. Hälso- och sjukvårdspersonal erhåller krigsplaceringsbesked genom socialstyrelsens försorg. Vapenfria som utbildats i kommuntjänst erhåller efter utryckningen besked om att de är krigsplacerade i sin hemkommun.

Övriga krigsplaceringshandlingar såsom Personaltabell krigsplace-

ring, Krigstjänstgöringsorder, Personaltabell inmönstring och Lista över personal disponibla för krigsplacering framställs av nämnden för vapenfriutbildning och tillställs krigsplacerande myndighet. Två gånger årligen initierar nämnden för vapenfriutbildning krigspla-

ceringsarbetet genom framtagande av krigsplaceringshandlingar som

översänds till krigsplacerande myndigheter för åtgärd. Här utgör civilförsvarsstyrelsen ett undantag genom att använda sig av ett eget datasystem. I nämndens för vapenfriutbildning databas framgår med en särskild markering vilken personal som överlämnats till civilförsvaret. Vapenfria tillhörande hälso- och sjukvårdspersonal överlämnas till socialstyrelsen. Dessa Vapenfria markeras sätt på ett särskilt i databasen.

Från det ideala förhållandet att alla grundutbildningsmyndigheter borde vara krigsplacerande finns för närvarande undantag, nämligen att kriminalvårdsstyrelsen, luftfartsverket, riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, styrelsen för internationell utveckling och Sveriges kristna ungdomsråd inte har egen krigsorganisation eller inte har vapenfria i sin krigsorganisation, varför deras grundutbildade vapenfria tjänstepliktiga tillförs civilförsvaret och att Vapenfria tjänstepliktiga hos statens naturvårdsverk, Svenska röda korset och primärkommunerna krigsplaceras hos egen myndighet i tio år, varefter de överförs till civilförsvaret för repetitionsutbildning och ny krigsplacering.

Följande sammanställning visar vissa utbildningsanordnares procentuella andel av den planerade vapenfriutbildningen för 1985/86 samt

Systembeskrivning 41

hos vilka myndigheter de vapenfria som grundutbildas är tänkta att krigsplaceras och repetitionsutbildas. Repetitionsutbildning förekommer dock ännu ej vid alla angivna myndigheter.

Tabell 4

Grundutbildning vid Andel av pla- Krigsplacering nerad grund- och repetitionsutbildning. utbildning Procent av 2.433 vapenfria 1985/86 Arbetsmarknadsstyrelsen, Civilförsvars- 38 Hos egen mynstyrelsen, Postverket, Socialstyrelsen, Sta- dighet tens hundskola, Statens järnvägar, Statens vattenfallsverk, Televerket,

Statens naturvärdsverk, Kommuner, 36 Hos hemkommu- Svenska röda korset nen eller egen myndighet i 10 år (ej repetitionsutbildning) och därefter inom civilförsvaret

Kriminalvårdsstyrelsen, Luftfartsverket, 26 Civilförsvaret Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, Styrelsen för internationell utveckling, Sveriges kristna ungdomsråd

I tabell 4 anges att krigsplacering sker hos hemkommunen” eller hos egen myndighet i tio år. Med hemkommun avses den vapenfrie tjänstepliktiges hemkommun oavsett utbildningsort. Med ”hos egen myndighet” avses grundutbildningsmyndigheten (eller -organisationen). Tidsbegränsningen, tio år, motiveras av att de vapenfria har återstående repetitionsutbildning som för närvarande genomförs hos annan myndighet, nämligen inom civilförsvaret. För civilförsvarets del innebär denna planering ett årligt tillskott av vapenfria tjänstepliktiga intill år 1990 om cirka 600 och därefter, dvs. då tio-årsutfallet inträder, ytterligare cirka 800. Dessa antal skall läggas till den årliga grundtilldelning civilförsvaret erhåller genom de drygt 800 vapenfria som fullgjort hel eller del av militär grundutbildning. De vapenfria tjänstepliktiga som överlämnas till civilförsvaret kallas till inskrivningssamtal av länsstyrelserna. Eftersom inte alla vapenfria tjänstepliktiga vid dessa inskrivningssamtal ansetts fylla de kvalifikationskrav som uppställts av civilförsvaret erhålls ett antal vapenfria tjänstepliktiga i retur till nämnden för vapenfriutbildning. Civilförsvarsstyrelsens programplan för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga som fullgjort grundutbildningen som vapenfri eller inom försvarsmakten omfattar - 1990/ för programplaneperioden 1986/87 91 cirka 980 vapenfria årligen. Denna planering innebär ett totalt tillskott till civilförsvaret om cirka 4.900 vapenfria under perioden.

42 S ystembeskrivning

Det preliminära antalet vapenfria som kommer att vara krigsplacerade i kommunerna uppgår, då tio årsklasser vapenfria tillförts, totalt till cirka 6.000. Av tabell 26 i tabellbilagan 5 framgår den länsvisa fördel-

ningen av dessa vapenfria. Beräkningarna bygger på en årlig total för-

delning av 3.000 vapenfria från 1980. Uppbyggnaden av kommunernas organisation under beredskap och i krig pågår. Antalsmässiga behovsuppgifter föreligger inte ännu.

Övriga myndigheters krigsorganisation för vapenfria uppgår för när-

varande till sammanlagt cirka 22.000, varav 2.500 inom primärkommunerna. Eftersom ett flertal krigsplacerande myndigheter tillkommit först på senare tid och då flera av de övriga nyligen utökat sin krigsorganisation varierar uppfyllnaden i hög grad. Den nuvarande uppfyllnaden av dessa 22.000 krigsbefattningar för vapenfria uppgår till cirka 40 procent. Hos flera av de krigsplacerande myndigheterna sker redan nu årligen avgångar vid 47 års ålder. Eftersom de äldsta åldersklassema i det totala vapenfrikollektivet är mycket små de närmaste tiotalet år kommer emellertid ökningen i krigsorganisationen att obetydligt understiga antalet nyutbildade vapenfria. Först när krigsorganisationen blivit uppfylld kommer antalet avgående 47-åringar att öka så att nyrekryteringen balanseras. l detta fall utgör civilförsvaret ett undantag därigenom att de avgående vapenfria 47-åringarna i regel kan kvarstå i organisationen som civilförsvarspliktiga.

4 för vårt arbete

Några grunder

4.1 Bakgrund

1 vårt samhälle skall totalförsvaret vara en funktion av demokratiska beslut och rättigheter. Det innebär bland annat att det finns en skyldighet att i värnpliktens form solidariskt och efter förmåga medverka i försvaret av vår rätt att själva utforma vårt samhälle. Det innebär också att det, i respekt för dem som funnit att bruk av vapen är oförenligt med deras allvarliga personliga övertygelse, finns en möjlighet att i stället erhålla

tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst.

överväganden i frågor som rör de vapenfrias utbildning och Många kan naturligtvis göras helt oberoende av överväganden i tjänstgöring andra frågor. För att inte helt orimliga situationer skall uppstå, eller helt förslag skall komma fram, har vi dock funnit det verklighetsfrämmande att bland annat med motsvarande nödvändigt göra vissa jämförelser grundfrågor när det gäller de värnpliktiga. Vi har alltså funnit att vi inte kan se de vapenfria tjänstepliktiga och deras tjänstgöring som en verksamhet som är oberoende av resten av samhället. Vi väljer därför att behandla vapenfriutbildningen som en del av det totalförsvar som är uppbyggt för att omfatta alla medborgare och alla funktioner av samhället. Vi väljer därför också att tydligt redovisa de jämförelser med värnplikten m.m. som ligger med i våra överväganden. Som grund för många av våra överväganden har vi haft de bedömningar, kring vilka 1978 års försvarskommitté enades, och de värderingar som uttalades i 1982 års försvarsbeslut samt - i de avseenden dessa på den principiella nivån är relevanta - de överväganden och ställ-

ningstaganden vi tidigare gjort under vårt arbete med värnpli_ktsutbild-

ningen. Dessa har redovisats i våra tidigare betänkanden ”Värnplikten i framtiden” (SOU 1984:71) och ”Värnplikten i samhället” (SOU 1985:36).

4.1.1 1982 års försvarsbeslut

Från 1982 års försvarsbeslut har vi i tidigare betänkanden bland annat angivit följande: Vår säkerhetspolitik syftar primärt till att vara fredsbevarande och att hålla vårt land utanför krig. Försvarsorganisationen skall tjäna dessa

44 Några grunder för vårt arbete

syften. Ett efter våra förhållanden starkt försvar är en viktig del av vår säkerhetspolitik. Vi måste för omvärlden göra troligt att vi verkligen är beredda att försvara vår frihet genom att hävda vårt territorium och våra gränser. Vårt territorium är stort. Våra sjö- och landgränser är långa. I förhållande härtill är befolkningstalet lågt. Befolkningen är fördelad på tätbefolkade områden och glesbygder. De senare återfinns inom väsentligen områden med landgräns till våra grannar. Om hela vårt land skall kunna försvaras och våra gränser hävdas måste en i förhållande till folkmängden stor försvarsorganisation kunna mobiliseras. 1978 års försvarskommitté anförde i sitt första betänkande att den allmänna värnplikten är av största betydelse för försvarsviljan och för att manifestera vår vilja att säkra landets trygghet mot yttre hot. Den är enligt kommittén också en nödvändig grund för att tillgodose försvarsmaktens behov av personal och möjliggöra att försvarsmakten tillförs civil erfarenhet.”

4.1.2 Vår grundsyn på värnplikten

Vi har i allt väsentligt anslutit oss till vad som ovan redovisats ur 1982 års försvarsbeslut. Som vår grundsyn på värnplikten har vi i tidigare betänkande bland annat uttalat följande: Den allmänna värnplikten skapar ett försvar med en stark folklig förankring. Genom alla mäns medverkan i försvarsorganisationen skapas allmänhetens insyn i denna, och därmed den självkritiska granskning av organisationen som bidrar till fortsatt utveckling och anpassning till de i vårt samhälle allmänt rådande värderingarna. Samtidigt bidrar den med de kunskaper om försvarets uppgifter i samhället som är nödvändiga för en allmän förståelse för och uppslutning bakom säkerhetspolitiken och vår vilja att försvara vårt samhälle. Ett alternativ till allmän värnplikt, ett mer eller mindre rent yrkesförsvar, innebär risker för att försvarsorganisationen isolerar sig från samhället i övrigt. Detta kan leda till att normer och värderingar, som utvecklas i en sådan organisation, kan komma att stå i motsats till det samhälle försvaret skall tjäna. Utvecklingen i vissa länder ger exempel på de risker som är förenade härmed. Den allmänna värnplikten i den utformning den givits i vårt land innebär bland annat en skyldighet för de värnpliktiga att genomgå grundutbildning som skall leda fram till lämplighet för krigsplacering i en befattning inom ett visst förband eller typ av förband. Solidariteten i vårt demokratiska samhälle kräver att vi anpassar samhällets krav på den enskilde medborgaren till hans/hennes möjligheter och förmåga. Från den allmänna värnplikten skall därför de enskilda frikallas eller befrias för vilka utkrävandet av denna plikt skulle medföra orimliga påfrestningar. Dessa värnpliktiga skall i stället allt efter sin förmåga beredas möjligheter att göra en insats för landet inom andra delar av vårt totalförsvar. Detta, av hävd och i alla försvarsordningar elementära, hänsynstagande ingår i den allmänna värnpliktens grundidé och utgör inte något avsteg från denna. (SOU 1985:36 sid 19).

Några grunder för vårt arbete 45

4.2 Vår

grundsyn på vapenfri tjänst

Vi har också redan i betänkandet ”Värnplikten i framtiden” uttalat att ”I vissa fall måste andra för samhället viktiga principer få väga tyngre än värnplikten. Ett exempel är att individer, för vilka bruk av vapen utgör en olöslig moralisk konflikt ges möjlighet till vapenfri tjänst inom en annan del av totalförsvaret än försvarsmakten” (SOU 1984:71 sid 65). Enligt vår mening är möjligheten att fullgöra vapenfri tjänst i stället för värnplikt inte en alternativ form av värnplikt. Den är undantaget från huvudregeln, vilket markerar samhällets vilja att respektera dem, för vilka bruk av vapen mot annan är oförenligt med personlig övertygelse. Den vapenfria tjänsten är för dem en form av att fullgöra den yttersta skyldigheten att efter förmåga medverka i att försvara rätten för oss själva att som nation utforma vår framtid. För undvikande av missförstånd finns det i detta sammanhang anledning att framhålla (och närmare redovisa) vår syn på vad vi anger som skyldigheten att efter förmåga medverka i försvaret av vårt samhälle. Vi

utgår därvid från den helhet av säkerhets- och försvarspolitik kring

vilkas grunder enighet under lång tid kunnat uppnås i riksdagen. Denna kan sammanfattningsvis sägas syfta till att bevara vår nations självständighet. Ett av medlen för detta är ett i fred förberett totalförsvar. Den militära delen av totalförsvaret har de traditionella uppgifterna att med militära medel försvara landet mot angrepp. De civila delarna av totalförsvaret har många och varierande uppgifter. Gemensamt för de flesta civila delarna av totalförsvaret är att de kan karakteriseras som de delar av fredssamhället som måste fungera för att trygga samhällets viktigaste funktioner under beredskap eller i krig. Några av formerna för detta är att rädda, skydda eller ta hand om medborgare i nöd eller med hjälpbehov. Begreppet totalförsvar markerar således den omställning som hela samhället tvingas till under beredskap eller i krig. Begreppet är lika mycket en beskrivning av en situation som ett uttryck för en organisationsstruktur eller vissa verksamheter. Att medverka i att försvara vårt samhälle genom en insats i totalförsvaret är således enligt vår mening inte ett ställningstagande till krigshandlingar eller ens till frågan om våld. Det är däremot en, under annorlunda former organiserad, solidarisk medverkan i det för påfrestningar utsatta samhället och de värderingar detta gett uttryck för. Skyldigheten att medverka i totalförsvaret är därför också en skyldighet att medverka i att försvara bland annat rätten att under vissa förutsättningar avstå från bruk av vapen mot annan. I krig blir alla samhällets funktioner ytterst ansträngda. Det är då mer angeläget än någonsin att resurserna tillvaratas så väl som möjligt. Många viktiga funktioner som brand- och räddningsorganisationer, vårdsystem, distributionssystem osv. blir mycket ansträngda. För att dessa skall fungera på en kvantitativt och kvalitativt rimlig nivå måste tillgången till kompetent personal säkerställas. De vapenfria tjänstepliktiga är en i detta sammanhang betydelsefull

46 Några grunder för vårt arbete

resurs. De kan i fred ges utbildning inklusive praktisk träning under tjänstgöringen som gör det möjligt för dem att under beredskap eller i krig kunna göra fullvärdiga och effektiva insatser.

4.3 Allmänna överväganden inför det fortsatta arbetet

Av den översikt av den vapenfria tjänstens utveckling som redovisats i avsnittet 2.4 framgår att den vapenfria tjänsten genom tiderna kanske mer behandlats som ett sätt att fylla upp en undantagsform för tjänstgöring med visst innehåll än som en funktion i samhället som tillmätts ett eget värde. Det för närvarande tillämpade systemet för vapenfria tjänstepliktigas tjänstgöring i fred kan sägas vara präglat av många års osäkerhet om syftet med verksamheten, om utvecklingen, brist på samordning och oklarhet om beslutsvägar m.m. De ”vapenfria värnpliktiga och sedermera vapenfria tjänstepliktiga har i stor utsträckning kommit att betraktas som en allmän arbetskraftstillgång. Detta blir särskilt tydligt när det gäller den fredstida tjänstgöringen. Ett antal exempel på uppgifter som under utbildningsåret 1984/ 85 ålagts vapenfria tjänstepliktiga har redovisats för oss. Av den undersökning av vapenfrias attityder till tjänstgöringen m.m. som vi låtit statistiska centralbyrån genomföra framkom att 60 procent av de vapenfria tror att de huvudsakligen utför uppgifter som någon annan ändå skulle ha utfört. Endast 18 procent av de vapenfria under utbildning vet var de avses bli krigsplacerade. Vi konstaterar att det för närvarande föreligger en klar disproportion mellan egentlig utbildning och faktiskt arbete under grundutbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga. Vi konstaterar att det i stor utsträckning föreligger brister i sambandet mellan utbildning och avsedda uppgifter i krig . Skälen härför är främst att nuvarande system för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga har utvecklats ur ett antal genom åren delvis motstridiga beslut. Sammanfattningsvis kan det sägas att främst följande frågor genom åren påverkat utformningen av systemet:

l/ Hur lång tjänstgöringen skall vara:

Detta avgörs endera av nödvändig tid för utbildning till angivna uppgifter eller av en jämförelse med utbildningstiden för värnpliktiga.

2/ Vilket tjänstgöringens mål skall vara:

Detta avgörs av statsmakternas grundsyn på de vapenfrias tjänstgöring.

3/ Vad tjänstgöringens innehåll skall vara:

Detta avgörs av - behov av utbildning för vissa uppgifter, - i krig, behov av personal för vissa uppgifter

vårt arbete 47

Några grunder för

personalbehov i fred, - i fred, de vapenfrias attityd till olika uppgifter i krig respektive -tillgång till utbildningsplatser, utbildare m.m.

Dessa frågor och alla deras delfrágor har vid olika tider haft olika betydelse vid utformningar av vapenfriutbildningen. Det ingår inte i vårt uppdrag att pröva rätten till vapenfri tjänst eller prövningsförfarandet. Vi diskuterar därför i det följande ett antal principfrågor utifrån deras inverkan på utformningen av utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga och under förutsättningen att vapenfri tjänstepliktig i enlighet med vapenfrilagen 2 § skall fullgöra tjänst i verksamhet som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig.

4.3.1 Utbildning eller tjänstgöring

Lagen om vapenfri tjänst anger att vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra tjänst. Den administrerande myndigheten har senare kallats nämnden för vapenfriutbildning. I förordningen anges att tjänstgöring skall omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning samt att utbildning sker hos utbildningsanordnare. Mellan begreppen tjänstgöring och utbildning kan en viss motsättning föreligga. Vi använder i detta betänkande begreppen enligt följande definitioner: Med tjänstgöring avses den tjänstgöringsskyldighet som med stöd av vapenfrilagen kan åläggas vapenfri tjänstepliktig. Tjänstgöringsskyldighet bör enligt vår mening föreligga i fred för utbildning och under beredskap eller i krig för fullgörande av uppgifter i krigsorganisation (krigstjänstgöring). Med utbildning avser vi den verksamhet som bör pågå under de vapenfria tjänstepliktigas tjänstgöring i fred.

4.3.2 Tjänstgöringstidens längd

Frågan om tjänstgöringstidens längd för de vapenfria kan principiellt ses på två delvis helt motstridiga sätt. Tillspetsat uttryckt kan man på ett sätt se på tjänstgöringstiden som en fråga om hur lång tid som minst erfordras för att bibringa en vapenfri tjänstepliktig de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för att han skall kunna lösa en viss uppgift. I ytterlighetsfallen innebär det att till exempel en operationsassistent eller en teleingenjör knappast behöver någon utbildning alls för att kunna anses kompetent att på ett tillfredställande sätt kunna lösa uppgifter på ett sjukhus respektive vid televerket i krig. Dessa skulle alltså, i och med att de medges tillstånd till vapenfri tjänst, i stort sett kunna befrias från tjänstgöringsskyldighet i fred. Det andra sättet att se på tjänstgöringstiden innebär att man utgår ifrån att det inte får löna sig i tjänstgöringstid att begära vapenfri tjänst i förhållande till att fullgöra värnplikt. I konsekvens härmed bör vapenfria tjänstepliktiga alltid åläggas minst samma tjänstgöringsskyldighet

48 Några grunder för vårt arbete

som den de skulle haft som värnpliktiga. Så har tidigare varit fallet i Sverige. Det är även vanligt i andra länder. Frågorna om vapenfri tjänst behandlas för närvarande av Europarådets huvudkommitté för mänskliga rättigheter för att enligt nuvarande planer bli föremål för rekommendation av rådet. Under arbetet har bland annat frågan om längden på vapenfri tjänst i förhållande till militärtjänst diskuterats. Gällande vapenfrilag innebär att Värnpliktig som ansöker om vapenfri tjänst blir föremål för ett särskilt prövningsförfarande. Om han uppfyller enligt lagen givna kriterier för att få vapenfri tjänst beslutar vapenfrinämnden att medge honom tillstånd att fullgöra sådan. Det är således inte en fråga om ett fritt val för den enskilde om han skall fullgöra värnplikt eller vapenfri tjänst. Så länge nuvarande prövningsförfarande finns kvar kan vi inte se några sakskäl för att till exempel belasta den vapenfrie med en avsevärt längre tjänstgöringstid än värnpliktsutbildningstiden. Tjänstgöringstidens längd bör enligt vår mening i stället i första hand vägas mot målet att ge en utbildning för att lösa kvalificerade uppgifter i ett krigsorganiserat samhälle. Vi kan samtidigt inte bortse ifrån att det skulle leda till orimliga förhållanden om vapenfriutbildningen ges en sådan utformning att den ijämförelse med värnpliktsutbildningen framstår som attraktiv till exempel med hänsyn till tjänstgöringstidens längd. Vi menar därför att tjänstgöringstidens längd primärt bör bestämmas utifrån bedömd tidsåtgång för att nå utbildningsmålet för respektive befattning men inom de ramar som kortaste respektive längsta tjänstgöringstid för värnpliktiga utgör.

4.3.3 Krigsplacering

Redan 1964 års utredning rörande vapenfria värnpliktiga angav i sitt betänkande Vapenfri tjänst följande: Om Sverige skulle bli indraget i krig måste man räkna med, att detta kommer att få karaktären av ett totalt krig. Erfarenheterna från andra världskriget visar bl.a. hur man genom en hänsynslös hemortsbekämpning sökte lamslå folkförsörjningen och åstadkomma så stora förluster bland civilbefolkningen, att folkets motståndsvilja knäcktes. I en sådan situation, då ingen samhällsfunktion torde kunna undgå att beröras eller påverkas av krigsförhållandena, måste alla resurser samordnas till försvar för samhällets fortbestånd och skydd för befolkning- - - ens liv och egendom (SOU 1965:71 sid 28). Vad som då anfördes gäller i ännu högre grad idag. Samhället har utvecklats till att bli alltmer sårbart. Få delar av samhället kan vara oberörda om landet tvingas in i beredskapstillstånd eller krig.

4.3.4 Begreppet krigsplacering

På de flesta myndigheter, institutioner och inte minst på många företag har redan i fred lagts krav att de genom planering och andra åtgärder skall förbereda anpassning till beredskapsläge eller krig. Oftast sker

vårt arbete 49

Några grunder för

detta genom att en särskild krigsorganisation förbereds. Ett vitalt moment i denna krigsplanering är vad som med civil personaladministrativ terminologi kan kallas alternativ inklusive chefsbemanningsplanering försörjningsprogram och program för alternativ tjänstekompetens dvs. att så långt detta är möjligt planera för att det finns rätta personer med rätta kompetenser för de uppgifter de annorlunda förhållandena kräver. I alla sammanhang används för att utrycka individens roll i denna process begreppet krigsplacering. Ordet är möjligen ursprungligen taget ur huvudsakligen militär terminologi men används nu allmänt. Det används för att uttrycka läkares, sjuksköterskors, biskopars, predikanters, tjänstemäns, arbetares och många andras planerade i uppgifter händelse av beredskap eller krig. Krigsplaceringen är ofta kopplad till andra administrativa beslut såsom till exempel till uppskov från värnpliktstjänstgöring för att säkerställa bland annat humanitära funktioner i samhället. Ledet krigi ordet krigsplacering uttrycker en tids (eller rättare tillstånds-) bestämning när uppgifterna skall utföras - inte ett engagemang i krigshandlingar. Det har i viss debatt framförts att vapenfria inte borde krigsplaceras inom totalförsvaret. Vi har stor respekt för de vapenfrias moraliska/ etiska ställningstagande. Vi förstår och respekterar också den moraliska/etiska innebörden i ställningstaganden från vissa vapenfria som innebär att de som yttersta konsekvens av sina ställningstaganden till frågan om bruk av vapen mot annan inte heller kan tänka sig att på annat sätt direkt eller indirekt medverka till stridshandlingar. Att mot denna bakgrund hävda att man inte kan acceptera en krigsplacering torde dock enligt vår mening mera vara en fråga om bristande kunskaper om samhällets funktioner under beredskap och i krig än om allvarlig övertygelse. - i betydelsen skyldig att bege Att bli utbildad för en krigsplacering sig till en viss plats och där fullgöra vissa uppgifter - är inte en mer aktiv insats för landets militära än någon annan under

försvarsansträngningar

samma situation gjord arbetsinsats inom landet. Det enda som kan vara av betydelse för ett moraliskt ställningstagande bör som vi ser det vara uppgifternas beskaffenhet och innehåll. Uppgifterna har när det gäller vapenfria tjänstepliktiga i första hand humanitär karaktär. Det kan till exempel handla om att skydda och rädda liv eller att ge särskilt utsatta grupper av medborgare såsom barn och åldringar vård och omsorg. Vi har övervägt att söka ett annat ord för ”krigsplacering”. Vi har inte funnit att detta vore meningsfullt. Vi anser i stället att de missförstånd som synes ha uppstått bör klaras ut för framtiden. Detta kan ske genom en väsentligt förbättrad utbildning av de vapenfria tjänstepliktiga inom ramen för information om svensk säkerhetspolitik och totalförsvarsuppunder lysning grundutbildningen. Lika viktig är en ökad och förbättrad information om den vapenfries egna krigsuppgifter och krigsplacering i ett framtida utbildningssystem.

50 vårt arbete

Några grunder för

4.3.5 Krigsplacering eller ej

l händelse av krig kommer hela vårt samhälle att påverkas. Ett fåtal verksamheter kan pågå precis som vanligt. Vissa verksamheter kan inte alls och får läggas ned. Andra funktioner måste ställas om till fortgå På många andra funktioner blir mycket begränsad krigsverksamhet. effekten av omställningarna den motsatta - verksamheten måste ökas avsevärt. Dessutom tillkommer verksamheter som normalt inte bedrivs i fred. I många fall innebär omställningen under beredskap eller krigsverkoch till verksamhet under andra samhet en övergång till andra metoder förhållanden än den normala fredsverksamheten. Mobiliseringen av försvarsmakten tar stora resurser ur samhället i anspråk både när det och material. Fordon, specialmaskiner osv. mobiliseras. gäller personal Den direkta omställningen av vissa verksamheter till krigsorganisation medför också konsekvenser i andra verksamheter. Omställningen av sjukvårdsorganisationen innebär till exempel att viss hälso- och sjukmobiliseras till försvarsmaktens organisation. Den innevårdspersonal bär också en avsevärd omprioritering mot akutsjukvård (främst operaoch decentralisering av verksamheten. Att behovet av tionskapacitet) hälso- och sjukvårdspersonal blir stort är självklart. Andra konsekvenser är att behoven av personal för Sjuktransporter ökar liksom behovet av för att möjliggöra för hälso- och sjukvårdspersonal att träda barnomsorg i tjänst. På motsvarande sätt ökar behoven starkt av personal för omsorgsverksamhet, för åldringsvård m.m. Vi utgår ifrån att de som beviljats vapenfri tjänst ansökt om denna som en konsekvens eller etiskt till av ett eget moraliskt ställningstagande grundfrågan om bruk av vapen mot annan och att de inte vill undandra insats i en situation då allas medverkan erfordras. sig en personlig Vi har i vårt tidigare betänkande ”Värnplikten i samhället” uttryckt det så att den allmänna värnplikten - - - innebär krav på alla manoch på alla funktioner i samhället att solidariskt och liga medborgare efter förmåga bidra till försvaret.” (SOU 1985:36 sid 21). Den vapenfria tjänsten är ett uttryck för vårt demokratiska samhälles för det etiska/ moraliska ställningstagande mot att bruka vapen respekt mot annan som vissa medborgare gjort. Enligt vår mening innebär inte detta att krav för den skull inte kan ställas på de vapenfria tjänstepliktiga att solidariskt och efter förmåga och med de restriktioner som accepten av den vapenfria tjänsten innebär, ställa sig till förfogande för i samhället under beredskap och i krig angelägna uppgifter. av de vapenfria tjänstepliktiga är som vi ser det en Krigsplacering funktion av den planering som syftar till att under de extrema förhållandena under beredskap och i krig rädda liv och nödställda, ge handikappade, barn och åldringar den omvårdnad och den hjälp de är i behov av till att hålla funktioner i och att även på andra sätt medverka viktiga samhället igång. De i framtiden cirka 35.000 vapenfria tjänstepliktiga är sammanlagt resurs för att lösa dessa uppgifter. Det är därför enligt vår en viktig närmast en självklarhet att denna resurs skall tillvaratas och dess mening

vårt arbete 51

Några grunder för

användning under beredskap och i krig noga planeras. De vapenfria tjänstepliktiga bör därför krigsplaceras.

4.3.6 Frikallelse Våra principiella ställningstaganden till krigsplacering av de vapenfria tjänstepliktiga och ianspråktagande av dem under beredskap eller i krig bygger på det nuvarande förhållandet att även den vapenfries tjänstbarhet (före beslutet om vapenfri tjänst) har prövats vid militär inskrivningsprövning. De tänkbara krigsbefattningarna för vapenfria tjänstepliktiga är, som grupp betraktade, vare sig mer eller mindre fysiskt eller psykiskt krävande än de flesta militära krigsbefattningar. En variation mellan olika befattningar kommer naturligtvis att finnas. Vi ser dock ingen anledning att ställa kraven annorlunda på de vapenfria tjänstepliktiga än på de värnpliktiga. Beslut om vapenfritjänst och uttagningen som vapenfri utgör ingen omprövning av tjänstbarheten. Den som av tjänstbarhetsskäl inte kan krigsplaceras som vapenfri bör därför - av samma förskäl som om han inte kan krigsplaceras inom svarsmakten - hellre frikallas än genomföra grundutbildning som inte kan leda till krigsplacering.

4.3.7 Personalreserv Det är för oss en inte obetydlig svårighet i utredningsarbetet att planeringen av den framtida kommunala beredskapsorganisationen inte hunnit vinna stabilitet. På grund härav finns ett stort antal osäkerhetsfaktorer om detaljinriktning, organisationslösningar och dimensionering. Vi kan därför inte med någon större exakthet göra motsvarande bedömningar av behoven av vapenfria för krigsplacering i kommunerna. Vi har därför tvingats att inskränka oss till den bedömningen att de totala personalbehoven väsentligt kommer att överstiga antalet vapenfria tjänstepliktiga. Antalet vapenfria att utbilda varierar något mellan åren och kan inte prognostiseras med större exakthet. Antalet tillgängliga utbildningsplatser kan av praktiska och ekonomiska skäl variera något mellan åren. Under hela den tid den vapenfrie är tjänstepliktig inträffar ett antal avgångar på grund av dödsfall, sjukdom, uppskov m. m. Inte ens i övrigt under helt ideala förhållanden är det därför realistiskt att planera för en utbildning mot ett exakt antal givna krigsbefattningar. På samma sätt som för de värnpliktiga bör det därför finnas en viss möjlighet att placera utbildade vapenfria i personalreserv under en viss tid i avvaktan på krigsplacering i befattning. Personalreserven bör givetvis minimeras. Vi ser den dock som ett praktiskt instrument för att bland annat kunna skapa en flexibel utbildningsorganisation.

4.3.8 Vissa undantag

Vi är medvetna om att det inom vapenfrikollektivet liksom inom värnpliktskollektivet finns - och troligen även framledes kommer att finnas

52 Några grunder för vårt arbete

en liten grupp som, trots att de inte kan betraktas som frikallelsefall, på grund av personliga förhållanden eller andra skäl inte är lämpliga att direkt krigsplaceras. I den militära organisationen finns en så stor bredd bland krigsbefattningarna att vissa individuella hänsyn kan tas. När det gäller krigsplaceringen av vapenfria torde, på grund av att organisationen är mindre och av flera andra skäl, dessa möjligheter vara begränsade i varje fall under en övergångstid. Vi kan därför inte bortse från att det - i strid med våra principiella ställningstaganden ovan - övergångsvis kan finnas behov av att en begränsad grupp vapenfria tjänstepliktiga fullgör tjänst som inte direkt leder till krigsplacering i befattning. Dessa bör tills vidare placeras i personalreserv i avvaktan på att den kommunala beredskapsplaneringen blivit fullt utbyggd. Dessa vapenfria bör senare vid repetitionsutbildning omskolas” till lämplig krigsuppgift. Alternativt kan de så småningom överföras till att disponeras av länsarbetsnämnd på samma sätt som för närvarande sker med så kallade merbehovsvärnpliktiga ur försvarsmakten. Vi vill dock framhålla att vi ser det ovan skisserade förfarandet som ett undantagsförfarande. Vi förutsätter att det tillämpas med stor restriktivitet.

4.4 Mål för

vapenfriutbildningen

Vi har tidigare framhållit att samhället under beredskap och i krig tvingas till omfattande omställningar. Vi har också pekat på att många uppgifter tillkommer och att många verksamheter skall fortgå men under väsentligt andra förhållanden. För att lösa sådana under beredskap och i krig för samhället betydelsefulla uppgifter har vi framhållit att de vapenfria tjänstepliktiga är en viktig resurs. I den mån det är fråga om att bara ersätta arbetskraft som faller bort ur civila verksamheter på grund av försvarsmaktens mobilisering finns andra grupper i samhället att tillgå. För enbart syftet att effektivast möjligt fördela den tillgängliga arbetskraften torde det även i krig finnas mer effektiva system genom de ordinarie arbetsmarknadsorganen än ett sytem med vapenfri tjänst. Vi ser därför i detta sammanhang inte de vapenfria primärt som en arbetskraftresurs.

4.4.1 Förutsättningar

För gruppen vapenfria tjänstepliktiga gäller att

7- 1/ de vapenfria redan i fred är individvis identifierbara,

2/ de vapenfria redan i fred är disponibla för utbildning,

3/ till följd av de ovan angivna förhållandena är det för samhället möjligt att redan i fred på ett effektivt sätt planera för hur de vapenfrias insatser bäst skall tillvaratas under beredskap och i krig.

sou 1986:30 Några grunder för vårt arbete 53

Det blir mot denna bakgrund närmast en effektivitetsfräga i planeringen av de vapenfrias insatser att avgöra till vad de vapenfria skall utbildas. En översiktlig jämförelse visar att vapenfrikollektivet inte skiljer sig från värnpliktskollektivet när det gäller inskrivningsdata. Man kan alltså utgå ifrån att de vapenfria som kollektiv har samma fysiska och psykiska normalfördelning som de värnpliktiga och samma sammansättning av kunskaper och färdigheter. Det finns också anledning att anta att det inom vapenfrikollektivet finns en andel individer som vid inskrivningsprövningarna bedömts befälslämpliga till följd av personliga egenskaper, ledarbegåvning och erfarenheter. Vi har, som tidigare nämnts, inte funnit det möjligt att vid avvägningen av tjänstgöringstiden för de vapenfria bortse från jämförelsen med tjänstgöringstiden enligt värnpliktslagen. Utan att här gå närmare in på tjänstgöringstidens längd kan vi dock konstatera att en icke obetydlig tid står till förfogande för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga. Det är därför från effektivitetssynpunkt naturligt att i fred i första hand utbilda vapenfria för uppgifter under beredskap eller i krig för vilka en längre utbildning erfordras. Vi vill framhålla att vi inte ser detta som ett sätt att fylla ut de vapenfrias tjänstgöringstid utan som en effektivitetsfråga. Det kan helt enkelt inte vara rimligt att inom andra delar av samhället avsätta resurser för att utbilda personal för krigsuppgifter samtidigt som vapenfria fullgör tjänst - och drar avsevärda kostnader - som inte leder till angelägen utbildning. Personalbehov som kräver kort utbildningstid kan på motsvarande sätt tillgodoses på annat sätt. För dessa behov bör av samma effektivitetsskäl inte utbildning av vapenfria ske. Dessa våra ställningstaganden är alltså i första hand en fråga om prioritering av utbildningsresurser. Dess konsekvenser är dock väsentliga eftersom de samtidigt innebär rättvisa utbildningsförhållanden.

4.4.2 Mål

Mot bakgrund av ovanstående anser vi att utbildningen i fred av de vapenfria skall ha följande mål:

E1 Vapenfriutbildningen syftar till att ge de vapenfria tjänstepliktiga den utbildning som de behöver för att i krigsbefattning kunna lösa uppgifter under beredskap och i krig.

l konsekvens härmed anser vi att utbildningen bör utformas så att den E] ger de vapenfria de kunskaper och de färdigheter som de behöver för att lösa uppgifterna i en viss eller vissa befattningar i vilka de kan krigsplaceras, l El ger de vapenfria de kunskaper och färdigheter som behövs för att de skall kunna skydda sig själv och medverka till att skydda och rädda andra, D ger de vapenfria de kunskaper om svensk säkerhetspolitik och om totalförsvarets uppgifter och funktioner som behövs för att de skall få förståelse för och effektivt skall kunna medverka i totalförsvarets civila delar.

Problem i nuvarande

5 utbildningssystem

I direktiven för denna del av vårt arbete har regeringen angivit en rad som vi skall försöka lösa. Dessa rör bland annat utformning och problem av utbildningen av vapenfria, ökad flexibilitet och andimensionering när det gäller utbildningskapacitet, fördelning mellan passningsförmåga grund- och repetitionsutbildning och differentiering av de vapenfrias

tjänstgöringstider. I vår problemanalys har vi beaktat underlag som lämnats oss av olika intressenter i vapenfriutbildningen, bland andra ledningsorganet nämnden för vapenfriutbildning, de olika utbildningsanordnande myndigheterna och organisationerna, samt från de vapenfria själva. Inte minst har varit vad de sistnämnda redovisat, nämligen upplevelsen från viktigt i utbildningen. Vi har, som redovisas i de vapenfrias sida av problem följande kapitel, gjort en särskild undersökning av de vapenfrias attityder till och upplevelser av den genomgångna utbildningen.

5.1 Mål för verksamheten

Nu gällande lag om vapenfri tjänst (SFS 1966:413) anger ingen annan för verksamheten än att de vapenfria skall tjänstgöra i målsättning verksamhet som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig. för att svara för verksamheten har dock Den myndighet som organiserats kallats nämnden för vapenfriutbildning. Kungörelsen med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga tjänstepliktig skall under sin tjänst- (SFS 1966:414) anger att ”Vapenfri göring erhålla en effektiv och ändamålsenlig utbildning för det slag av tjänstgöring han skall fullgöra”. inte finns någon målsättning för Eftersom det i vapenfrilagen angiven kan den citerade föreskriften inte relateras till annat än tjänstgöringen den aktuella En enskild vapenfri skall fredstjänstgöringssituationen. erhålla en effektiv och ändamålsenlig utbildning i således till exempel naturvårdstjänst - inte för de uppgifter i vilka han avser ianspråktas under beredskap eller i krig.

5.2 Meningsfull utbildning

Vi har deñnierat mål för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga enligt vad vi tidigare redovisat i kapitel 4 Några grunder för vårt arbete.

56 Problem i nuvarande utbildningssystem

- I problemanalysen har vi funnit en helt grundläggande fråga nämligen att om vapenfriutbildning skall bedrivas, så bör den vara meningsfull. Med detta menar vi att man bör inte bedriva en verksamhet om den inte leder till ett godtagbart resultat sett mot bakgrund av målen för verksamheten (eller de mål som bör gälla). Vapenfriverksamheten kan från dessa utgångspunkter granskas utifrån flera olika ambitionsnivåer för verksamheten. Som en lägsta möjlig sådan ambitionsnivå kan, med samma resonemang som vi i tidigare kapitel fört angående mål för vapenfriutbildningen, målen för verksamheten antas vara att de vapenfria under minst lika lång tid som de värnpliktiga skall fullgöra tjänst i verksamhet som är betydelsefull för samhället under beredskap och i krig. Vi har konstaterat att det för närvarande i såväl statlig och kommunal verksamhet som i vissa organisationer bedrivs verksamheter helt under förutsättningen att vapenfria tillförs som arbetskraft. Målen kan i dessa fall anses den -

uppfyllda enligt lägsta möjliga ambitionsnivån de

vapenfria ”fullgör tjänst”. Något egentligt samband med tänkt verksamhet under beredskap eller i krig finns inte. Det är dock angeläget att z framhålla att detta icke är normalförhållandet. Sett mot denna den lägsta möjliga ambitionsniván för verksamheten framstår det dock som orimligt att så gott som alla kostnader för verksamheten belastar statsverket medan hela det tillskott till verksamheten som de vapenfrias arbete utgör tillgodogörs myndigheten/ organisationen. Sett utifrån den avsevärt högre ambitionsnivån att tjänstgöringen skall innebära målinriktad utbildning som skall ge kompetens i angivna krigsbefattningar eller grupp av krigsbefattningar konstaterar vi att måluppfyllnad endast sker i vissa delar av verksamheten. lnte heller i dessa kan de av oss angivna målen nâs helt med nuvarande utbildning. Utifrån den information vi inhämtat är vår totalbedömning den att vapenfriverksamheten bara till mindre del varit meningsfull i denna bemärkelse intill de senaste åren. Sett i termer av samlat kompetenstillskott till totalförsvarets krigsorgansiation har resultatet av verksamheten således varit mindre gott. Enligt vår mening så kan man betrakta nedlagda kostnader för verksamheten som näst intill bortkastade om man inte kan få ett resultat av vapenfriutbildningen som innebär ett resurstillskott till totalförsvarets krigsorganisation genom att merparten av de vapenfria kan få en krigsplacering, som de är väl utbildade för. Våra förslag när det gäller utbildningssystemet bör ses mot bakgrund av detta grundläggande problem.

5.3 Splittrad och varierande resultat inriktning

Vapenfriutbildningen genomförs idag hos 40 utbildningsanordnare - 15 inom statliga myndigheter, två inom organisationer, 18 inom kommunerna och fem inom landsting. Många av utbildningsanordnarna utbildar få vapenfria. Utbildningsanordnarna genomför utbildningen själva. Förutsättningarna för genomförandet är mycket olika.

Problem i nuvarande utbildningssystem 57

Statliga myndigheter som utbildar vapenfria till den egna krigsorganisationen har normalt en egen etablerad utbildningsorganisation inriktad på kvalificerad utbildning inom ett eller flera befattningsområden. Statliga myndigheter utan egen krigsorganisation saknar oftast sådan utbildningsorganisation och har fått anskaffa lokaler, lärare och läromedel inför varje utbildningstillfälle. Flertalet av dessa statliga myndigheter har haft merparten av sina vapenfria inom expeditionstjänst. l kommuner genomförs utbildningen och tjänstgöringen i vissa utvalda utbildningskommuner. Krigsplacering skall ske inom befattningsområdet främst i den vapenfries hemkommun. Valet av utbildande kommuner har oftast skett genom initiativ från den enskilda kommunen. Nyttan av den fredstida tjänstgöringen har därvid varit styrande. Däremot har planeringen för den teoretiska befattningsutbildningen inom kommunerna genomgått en väsentlig kvalitetshöjning sedan anvisningar för kommunal utbildningsplan fastställdes av nämnden för vapenfriutbildning 1983. Utbildningsinnehållets inriktning har därmed samordnats och målsättningen för denna del av utbildningen klargjorts. Erfarenheterna har dock visat på klara skillnader i möjligheterna för att genomföra utbildningen på en kvalitativt jämn nivå. Utbildningsanordnarna har här blivit beroende av egna eventuella tidigare erfarenheter av utbildningsplanering, tillgången till lärare och den egna kommunens ekonomiska prioritering av verksamheten. Trots den gemensamma inriktningen har därför genomförandet blivit av mycket olika kvalitet. Inom kommunerna har tjänstgöringen inriktats på barn- och äldreomsorg samt skol- och fritidsverksamhet. Även när det gäller verksamhetsinriktningen synes nyttan av den fredstida tjänstgöringen i större utsträckning vara styrande än behov i kommunernas krigsorganisation. Detta styrks bland annat av de svar ett stort antal av nuvarande kommunala utbildningsanordnare gett på frågor om utbildningsorganisationen. l dessa anges till exempel särskilt att de vapenfria sprids ut på så många tjänstgöringsställen som möjligt för att de skall bli rättvist fördelade på olika institutioner. Av samma skäl undviker man i många kommuner att ha fasta utbildningsplatser på institutioner vid vilka olika vapenfria utbildas flera år i rad. Härigenom går all möjlig kontinuitet i handledningen förlorad. Utbildnings- och administrationsbidrag har utgjort 3.000 kronor per vapenfri och år och har beviljats för samtliga kommuner samt helt eller delvis till vissa av övriga utbildningsanordnare. I övrigt har utbildningsanordnarna själva finansierat utbildning och administration av sin vapenfriverksamhet, men också kunnat dra nyttan av det kostnadsfria arbetskraftstillskott som de vapenfria tjänstepliktiga utgör. Utbildningsanordnarnas vilja och möjlighet att prioritera ekonomiska och personella resurser för utbildningen av de vapenfria har därmed varit styrande för med vilken kvalitetsinriktning verksamheten bedrivits. Detta har medfört att vapenfria fått sin utbildning under mycket skiftande förhållanden. En likvärdig kvalitet bland alla utbildningsanordnare har inte kunnat uppnås. Detta är särskilt allvarligt när det gäller utbildningens inledande faser med bland annat ämnen som är av avgörande

58 Problem i nuvarande utbildningssystem SOU 1386:30

betydelse för den vapenfries möjlighet att förstå sin roll i totalförsvaret. Handledningen har också varit av mycket skiftande kvalitet. Det hör för närvarande till undantagen att handledarna fått mer än några timmars grundläggande information om vissa vapenfrifrågor. Vissa utbildningsanordnare - men långt ifrån alla - har uppmärksammat behovet av att handledarna får en sådan utbildning att de själva förstår bakgrund till och syftet med vapenfriutbildningen för att kunna omsätta detta under tillämpningstjänstgöringen. Någon systematisk utbildning förekommer dock inte.

5.4 Avsaknad av författningsreglering av

tjänstgöringstider

Vapenfri tjänstepliktig är enligt vapenfrilagen 5§ skyldig att för sin utbildning tjänstgöra minst 395 och högst 420 dagar. Tjänstgöringen utgörs enligt samma paragraf av grundutbildning och repetitionsutbildning. Regeringen har med vapenfrikungörelsen l2§ bestämt att tjänstgöringstiden för vapenfri tjänstepliktig är 420 dagar. Denna tid skall enligt samma kungörelse minskas med den tid under vilken den vapenfrie fullgjort tjänstgöring enligt 27 § 1 mom värnpliktslagen. Tiden för den vapenfria tjänstgöringen får dock icke bli kortare än 75 dagar. Hur den ålagda tjänstgöringstiden om 420 dagar fördelas mellan grund- och repetitionsutbildning och vissa andra delfrågor är dock ej författningsreglerade. Avvägningen mellan grund- och repetitionsutbildning och därmed också det faktiska uttaget av tjänstgöringstid har därmed kommit att överlämnas till verkställighetsmyndigheten. Med hänsyn till vilket omfattande ingrepp pliktlagstiftningen måste anses utgöra i en enskild medborgares liv är detta förhållande förvånande - särskilt i jämförelse med att värnpliktigas utbildningstider detaljreglerats i lag. Tiden för grundutbildning har således kommit att styras av vad som i nuläget närmast kan betecknas som ”hävd”. 1973 års vapenfriutredning angav i sitt betänkande ”Rätten till vapenfri tjänst att ”F. n. tjänstgör de vapenfria i regel 345 dagar såsom grundutbildning. Till detta kommer tre repetitionsövningar om vardera 25 dagar”. (SOU 1977:7 sid 119). Arbetsmarknadsstyrelsen har därefter fastställt en avkortning av grundutbildningstiden till 320 dagar. Med ett regeringsuppdrag har regeringen under 1983 ålagt nämnden för vapenfriutbildning att göra en viss differentiering av tiderna för grundutbildning. Tjänstgöringstiden skall dock enligt detta uppdrag i genomsnitt vara 300 dagar och de olika tjänstgöringstiderna skall ej väsentligt avvika från 300 dagar.

med

Åläggande

5.5 enligt lag ijämförelse resurser

Enligt regleringsbrevet 1985/86 (arbetsmarknadsdepartementet) ”får antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria uppgå till högst 650.000. Där-

Problem i nuvarande utbildningssystem 59

utöver får högst 50.000 dagar tas i anspråk för att inkalla arbetslösa som har uttagits till vapenfri tjänst och som annars skulle ha blivit föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För inkallelse av de sistnämnda anges särskilda handlingsregler angående samverkan med arbetsmarknadsverket. Nämnden för vapenfriutbildning disponerar således 650.000 tjänstgöför normalplanerad utbildning. Det är för närvarande cirka ringsdagar 3.000 vapenfria som skall utbildas årligen. Av dessa är det omkring 2.200 som skall fullgöra hel grundutbildning och därefter all repetitionsutbild- För enbart grundutbildning av dessa 2.200 vapenfria åtgår alltså ning. 2.200 x 300 = 660.000 tjänstgöringsdagar. Resterande av de cirka 3.000 vapenfria har som värnpliktiga tidigare

fullgjort längre eller kortare del av militäriutbildning och har varierande

kvarvarande som - dock alltid tjänstgöringsskyldighet vapenfria minst 75 dagar. Omkring hälften av dessa vapenfria, som inte har all tjänstgöringsskyldighet som vapenfria kvar, har endast fullgjort en mindre del av militär De har således en avsevärd kvarvarande tjänstgrundutbildning. göringsskyldighet för grundutbildning som vapenfria. Härutöver föreligger en tjänstgöringsskyldighet för repetitionsutbildför samtliga vapenfria. Vi konstaterar att det för närvarande är ning ovanligt att någon mer omfattande tjänstgöringstid för repetitionsutbildning kan tas ut. Även om man helt bortser från behovet av tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning måste man konstatera att det föreligger en kraftig avvikelse mellan det antal tjänstgöringsdagar för vapenfria som vapenfrilagen ger möjlighet att ålägga dem och det antal dagar som disponeras för utbildning.

5.6 Låg utnyttjandegrad i krigsorganisation

Sedan har det framhâllits att de vapenfria i stor omfattning skall länge tilldelas civilförsvaret för krigsplacering. Därigenom skulle civilförsvaret tillföras ung personal i stället för den äldre-rekrytering som görs i samband med den årliga överföringen från försvarsmakten till totalförsvarets civila delar - den så kallade 47-årsfördelningen. Två kategorier vapenfria tillförs årligen civilförsvaret, dels ett mindre antal (för närvarande cirka 135) som fullgör fullständig grundutbildning hos civilförvaret (cirka 290 dagar), dels övriga (cirka 1.500) som redan fullgjort militär grundutbildning eller grundutbildning som vapenfria hos annan utbildningsanordnare. Eftersom en särskild uttagning inklusive en viss lämplighetsbedömsker av all civilförsvarspersonal, tas emellertid en avsevärd del av ning huvud inte i anspråk av civilförsvaret. Största de vapenfria över taget bortfallet vid inskrivningen till civilförsvaret bland dem vars uppstår eller är sådan att en placering i civilförsvaret inte yrke yrkesutbildning bedöms stämma överens med grundprincipen rätt man på rätt plats”. borde få sin ”rätta inom annan Dessa vapenfria plats” (krigsplacering) del av totalförsvaret. Detta är emellertid inte möjligt att förena med ett

60 Problem i nuvarande utbildningssystem

krav på fullgörande av återstående tjänstgöringsdagar. Då dessa vapenfria kan komma att uppgå till ett icke obetydligt antal är det i nuläget ett allvarligt problem att det för närvarande inte finns fler alternativ till krigsplacering.

Splittrad ledning

Lednings- och ansvarsförhâllandena är med nuvarande organisation av vapenfriutbildningen komplexa och i väsentliga delar oklara. Nämnden för vapenfriutbildning har enligt sin instruktion ansvar för registrering m.m. av de vapenfria tjänstepliktiga samt ett visst tillsynsansvar. Myndigheten saknar dock såväl direktivrätt angående utbildningens innehåll och genomförande som sanktionsmedel gentemot utbildningsanordnarna. Utbildningsanordnarnas ansvar för verksamheten är för närvarande oreglerat. Härigenom har som yttersta konsekvens den situationen uppkommit att den av statsmakterna genom lagen om vapenfri tjänst ålagda tjänstgöringsskyldigheten för vapenfria kommit att ”prioriteras bort” av en enskild myndighet. Det måste anses otillfredsställande att det förekommer att en vapenfri tjänstepliktig, för vilken mer än halva tjänstgöringsskyldigheten återstår, ianspråktas för tolv eller 24 dagars grundutbildning och för ett fåtal dagars repetitionsutbildning. Av främst ekonomiska skäl genomförs för närvarande den mycket begränsade allmänna vapenfriutbildning, för vilken nämnden för vapenfriutbildning nu utfärdat anvisningar, bara till vissa delar. Nämnden för vapenfriutbildning försätts därmed i en sorts förhandlingsläge. Ytterst innebär detta att utbildningsanordnarna fritt kan välja att ta emot vapenfria för utbildning eller ej utifrån kortsiktiga avvägningar av omedelbar nytta i förhållande till kostnader. För nämnden för vapenfriutbildning medför detta i sin tur val mellan tjänstgöring på utbildningsanordnarens villkor (utan föreskriven utbildning) eller eventuell brist på tjänstgöringsplatser.

5.8 Oklara kostnader

i De synliga utgifterna för vapenfriutbildningen ligger på statsbudgeten i direkta ersättningar till de vapenfria och andra omkostnader under tjänstgöringstiden. Idag är utbildningssystemets kostnader i stora delar dolda under myndigheters, kommuners, landstings och andra organisationers budgetar för i första hand andra ändamål. Satsningarna varierar starkt. På grund av att någon enhetlig redovisning av vare sig verksamhet eller kostnader inte finns tillgänglig har det dock inte varit möjligt att närmare verifiera detta påstående. Någon egentlig redovisning av utbildningsanordnarnas kostnader för vapenfriverksamheten har därför inte varit möjlig att få fram från huvuddelen av de nuvarande utbildningsanordnarna. Det uppges dock

Problem i nuvarande utbildningssystem 61

allmänt att kostnaderna skulle överstiga de för närvarande utgående utbildningsbidragen. Bland de kostnadsposter vi kan antaga återfinns hos alla utbildningsanordnare ingår lön och sociala kostnader, vissa resor m. m. för vapenfriadministratör. Schablonmässigt beräknat täcker nuvarande utbildningsbidrag för en vapenfri ungefär kostnaderna för en femtiondedels handläggartjänst - dvs. understigande vad som motsvarar en arbetstimme Som jämförelse kan nämnas per vecka och vapenfri. att en kompaniadjutant på militärt förband brukar svara för administrationen av IOO till 200 värnpliktiga - dvs. omräknat omkring 10 - 20 minuter per vecka och Värnpliktig. Kostnaderna för vapenfriverksamheten måste rimligen på samma sätt som i de flesta andra fall kunna ställas i förhållande till resultat av verksamheten - dvs. i förhållande till hur väl målen uppfyllts. Vi anser att om vapenfriutbildning skall anordnas så bör utbildningskosta tillräckligt mycket för att utbildningen skall bli systemet- tillåtas meningsfull och kunna leda till krigsplacering.

för framtida

Övriga

utgångspunkter organisation av utbildningen

6.1 till nu bestämmelser m. m;

Bakgrund gällande

Enligt lagen om vapenfri tjänst 2 § skall vapenfri tjänstepliktig fullgöra som är betydelsefull för samhället under beredskap tjänst i verksamhet och krig. Tjänstgöringen skall ske hos statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet eller hos förening eller stiftelse som regeringen bestämmer. erhöll nuvarande lydelse efter beslut av 1977/78 års riks- Paragrafen av proposition 1977/ dag (FöU 1977/78:28, rskr 371) med anledning 782159. uttalade chefen för försvarsdepartementet bland an- I propositionen nat följande: ”För vapenfri tjänstgöring inom totalförsvaret i allmän mening har utredningen (se ”Rätten till vapenfri tjänst” SOU 1977:7, vår anfört att det föreligger ett anmärkning) att det inte är nödvändigt dokumenterat beredskapsinnehåll men att tjänstgöringen skall anses som angelägen ur samhällets synpunkt. Utredningen har också föreslagit för tjänstgöringsalternativ som inte leder till att möjligheter öppnas Enligt min mening kan de vapenfria inte undandra sig krigsplacering. i krigssamhällets verksamhet. Det finns dessutom ett klart deltagande behov av de vapenfrias deltagande i totalförsvaret i allmän mening. Utredningens förslag - att den som beviljas vapenfri tjänst skall göra en för samhället - bör därför tjänst som är betydelsefull enligt min mening till att den vapenfrie skall fullgöra tjänst i verksamhet som är preciseras betydelsefull för samhället under beredskap och krig. Denna grundläggande principiella syn på den vapenfria tjänsten som sådan kan enligt och breddning av min mening väl förenas med en angelägen utökning i förhållande till nuvarande ordning.

_tjänstgöringsalternativen

Enligt min mening bör huvudalternativet för den vapenfria tjänsten vara utbildning och tjänstgöring inom civilförsvaret. Nya plaalltjämt bör dock skapas inom olika vårdsektorer m. m. i samceringsalternativ band med kommunal och landstingskommunal beredskapsplanläggoch krig bör om möjligt ske ning. Placering i tjänst under beredskap inom det område där utbildning och tjänstgöring har skett i fred. Med anledning av vad flera remissinstanser har anfört vill jag uttala att all utbildning och tjänstgöring för vapenfria bör läggas upp så att det klart att den syftar till att skapa en personalresurs för beredframgår

64 Övriga utgångspunkter för framtida organisation

skaps- och krigssituationer och inte att ge en myndighet eller en organisation ett personaltillskott i fredstid” - (sid 109 l 10). l kungörelsen (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga har regeringen förordnat att vapenfri tjänst skall anordnas som

(1) civilförsvarstjänst hos civilförsvarsstyrelsen, (2) reparationstjänst hos statensjärnvägar, statens vattenfallsverk eller televerket, (3) hälso- och sjukvårdstjänst vid statliga, kommunala eller landstingskommunala sjukvårdsinrättningar, (4) jordbrukstjänst inom jordbrukets blockorganisation, (5) brand- och räddningstjänst hos luftfartsverket, (6) socialtjänst hos kommunal myndighet eller hos Svenska röda korset eller Sveriges kristna ungdomsråd, (7) tjänstgöring inom det kommunala skolväsendet, (8) expeditionstjänst hos statlig eller kommunal myndighet eller hos Svenska röda korset eller Sveriges kristna undgdomsråd, (9) ekonomi- och underhållstjänst hos statlig eller kommunal myndighet, (10) naturvårdstjänst hos statens naturvårdsverk och domänverket.

Den allmänna kurs i u-landskunskap som anordnas av nämnden för u-landsutbildning kan ingå som del av den vapenfria tjänsten. I betänkandet säkerhetspolitiken och totalförsvaret, behandlade 1978 års försvarskommitté användningen av de vapenfria värnpliktiga inom totalförsvaret enligt följande: ”Kommittén understryker vikten av att för totalförsvaret angelägna personalbehov i ökad omfattning kan tillgodoses med vapenfria tjänstepliktiga. Det är enligt kommitténs mening därutöver nödvändigt att öka ansträngningarna att utnyttja vapenfria tjänstepliktiga i den kommunala verksamheten under krig. Kommittén anför fortsättningsvis att statens järnvägar, luftfartsverket, socialstyrelsen, televerket och statens vattenfallsverk har en väl planlagd beredskapsorganisation samt förutsättningar att administrera, utbilda, krigsplacera, repetitionsöva och vid behov inkalla till tjänst. Denna verksamhet bör enligt kommittén fortsätta i minst samma omfattning som hittills. De vapenfria som fredsutbildas inom kriminalvårdsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, statens naturvårdsverk, SIDA och Sveriges kristna ungdomsråd, sammanlagt omkring 400, bör enligt kommittén, med ändring av hittillsvarande ordning, påbörja sin tjänstgöring med civilförsvarsutbildning för att därefter gå till respektive myndighet för fredstjänstgöring. Den inledande civilförsvarsutbildningen skall vara sådan att de vapenfria efter avslutad fredsutbildning direkt skall kunna disponeras för krigsplacering inom civilförsvaret” (Ds Fö 1981 :l sid 118 - 122).

Övriga utgångspunkter för framtida organisation

6.2 av resurser inom

Prioriteringar personella

totalförsvaret

Med betänkandet ”Prioritering av personella resurser inom totalförsvaret” (Ds Fö l985:2) har en sakkunnig framlagt förslag till hur prioriteringar av utnyttjadet av personalen skall ske mellan totalförsvarets olika verksamheter. Utredaren anför bland annat att 1982 års försvarsbeslut innebär att hotet om ett överraskande angrepp och en samtidigt påbörjad krigsorganisering skall ligga till grund för personalplaneringen. De för försvarsansträngningarna krigsviktiga verksamheterna inom totalförsvaret skall därför enligt utredaren ges företräde vid personaltillgångarnas fördelning. Utifrån dessa principer amger vidare den sakkunnige de verksamheter som bör ges högsta prioritet, därnäst i prioritet eller räknas till övrig krigsviktig verksamhet, vilken skall prioriteras före annan verksamhet i samhället. Med ändring i förordningen den 30 augusti 1984 har regeringen 1985- 09-05 förordnat om riktlinjer för prioriteringen av personal till olika verksamheter inom totalförsvaret. Den prioriterade verksamheten fördelas på tre prioriteringsgrupper enligt följande. Prioriteringsgrupp 1 - sådana verksamheter som krävs för en snabb uppbyggnad av motståndsförmågan hos totalförsvaret i ett inledande skede. Prioriteringsgrupp 2 - verksamheten som erfordras för att bygga upp samhällets motståndskraft och som möjliggör fortsatt motstånd under lång tid. Prioriteringsgsrupp 3 - Övrig krigsviktig verksamhet.

6.2.1 Överväganden

Vi har prövat vilka verksamheter som kan vara möjliga (och lämpade) för att utbilda och krigsplacera vapenfria inom. Vi har därvid utgått ifrån de inom regeringens prioriteringsregler angivna verksamheterna. Vi har naturligen i första hand uteslutit verksamheter inom det militära försvaret. Vi har också uteslutit de verksamheter som har sådana direkta kopplingar till det militära försvaret att medverkan i dem kan tänkas komma i konflikt med de vapenfrias grundläggande ställningstaganden. Detta innebär att vi undersökt huruvida vapenfria bör krigsplaceras och utbildas inom följande högprioriterade områden: civilförsvarsverksamhet, sjukvård jämte socialt och fysiskt omhändertagande av nödställda samt av barn och åldringar, transporter till land, till sjöss och i luften, drivmedels- och elkraftsförsörjning, telesamband, postal verksamhet, väghållning, livsmedelsproduktion och distribution samt de delar av \ kommunal verksamhet som är en förutsättning för tidigare nämnda verksamheters genomförande. Alla dessa områden är i princip möjliga för att komma ifråga för

66 Övriga utgångspunkter för framtida organisation SOU I986:30

krigsplacering och utbildning av vapenfria tjänstepliktiga. Utöver dessa grundläggande prioriteringar måste dock hänsyn vid varje tidpunkt tas \ till det faktiska behovet av vapenfria. Detta bland annat av påverkas möjligheterna att fylla krigsorganisationen för totalförsvarsmyndigheterna och kommunerna med de ordinarie anställda. I förhållande till riktlinjerna avseende prioritering av personella resurser inom hela totalförsvaret har vi därför undantagit vissa verksamhetsområden till vilka personalbehoven bäst tillgodoses av andra personalgrupper eller genom uppskovsförfarande eller dylikt. Vidare måste hänsyn tas till antalet vapenfria som finns tillgängligt för att utbilda och krigsplacera. Vi har bland annat av dessa skäl utgått från att det för den tid som nu kan överblickas inte är aktuellt att utbilda och krigsplacera vapenfria i funktionerna transporter till sjöss, drivmedelstjänst och postal verksamhet.

6.3 m. m.

Antalsprognos, fördelning

Någon mer exakt prognos över framtida antal vapenfria kan ej göras eftersom det slutliga antalet vapenfria att utbilda är beroende både av enskildas initiativ i form av antalet ansökningar om vapenfri tjänst och av vapenfrinämndens tillståndsprövning. Erfarenheterna tyder också på att strömningar i samhället tidvis i avsevärd grad kan påverka antalet som söker vapenfri tjänst. Vi har i våra fortsatta överväganden utgått från nuläget med omkring 4.000 ansökningar om vapenfri tjänst årligen, varav cirka 3.000 medges vapenfri tjänst. Av dessa skall omkring 2.200 fullgöra hel grundutbildning och all repetitionsutbildning. Cirka 800 har när de medges tillstånd till vapenfri tjänst endast begränsad kvarvarande tjänstgöringsskyldighet på grund av att de fullgjort delar av eller hel militär grundutbildning. En mindre grupp av dessa har även fullgjort en eller flera militära repetitionsövningar. Andelen vapenfria som således har begränsad kvarvarande tjänstgöringsskyldighet varierar dock något mellan åren. Längden på den resterande tjänstgöringsskyldigheten för de vapenfria som inte fullgör hela grundutbildningen som vapenfri tjänstepliktig varierar. Någon kontinuerlig statistisk uppföljning av dessa tjänstgöringstider finns ej tillgänglig. De under 1984 tjänstgörande vapenfria som inte fullgjorde hel grundutbildning fördelas dock med avseende på tjänstgöringstiden så att ungefär hälften av dem har mindre än 120 dagars tjänstgöringsskyldighet kvar, en fjärdedel har upp till 150 dagar kvar och den resterande har upp till 200 dagar kvar. En utförligare fördelning av fjärdedelen dessa vapenfria återfinns i tabell 25 i tabellbilagan. De vapenfria fördelar sig geografiskt ojämnt över landet Av alla vapenfria är 21 procent bosatta i Stockholms län, nästan tio procent i

Göteborgs- och Bohus län och omkring fem procent vardera i Östergötlands län, Jönköpings län, Malmöhus län, Älvsborgs län, Örebro län och

Västerbottens län. En mer utförlig fördelning framgår av tabell 23 i tabellbilagan.

Övriga utgångspunkter för framtida organisation 67

Av samma tabell framgår att även räknat i andel av befolkningen är fördelningen av de vapenfria olika över landet. Sålunda är det fler av länsbefolkningen i Uppsala län, Jönköpings län och Örebro län som är vapenfria än i övriga län.

6.4 Avvägning mellan grundutbildning och

repetitionsutbildning

Vapenfriutbildningen är för närvarande fördelad mellan grundutbildning och repetitionsutbildning med i huvudsak samma fördelning som den som gäller värnpliktiga. Totalt 420 dagars tjänstgöringsskyidighet fördelas för huvuddelen av de vapenfria på 300 dagars grundutbildning och l20 dagars repetitionsutbildning. Variationer förekommer för grundutbildningen från 276 till 345 dagar med motsvarande justeringar av repetitionsutbildningen. Hela tjänstgöringstiden för repetitionsutbildning tas för närvarande inte i anspråk utom i undantagsfall. Någon egentlig samträning av förband” eller grupper som på samma sätt som inom försvarsmakten kan överföras till en krigsorganisation eller på något annat sätt tillvarata samträningseffekten under grundutbildningen förekommer ej när det gäller grundutbildningen av vapenfria. För utformningen av grundutbildningen föreligger därför inte nägon organisatorisk styrning i detta avseende. Beroende av hur fast en framtida kommunal beredskapsplanering kan komma att bli på läng sikt kan ett visst samträningsmoment få ökad betydelse när det gäller repetitionsutbildningen i framtiden. Grundutbildning drar till följd av de för statsverket tidigare utfallande förmånerna till de vapenfria lägre kostnader än repetitionsutbildning. Även de administrativa engångskostnaderna för inkallelse, introduktion osv. blir lägre ju färre inkallelsetillfällen som kommer ifråga. Både erfarenheter och vissa undersökningar tyder på ett samband mellan stigande ålder vid grundutbildningstillfället och ökande avgångar. Dessa skäl talar för att det vore till fördel för rationaliteten i verksamheten att fördela en större del av disponibel tjänstgöringstid till grundutbildningen. Vi utgår ifrån att de vapenfria i framtiden skall utbildas mot en planerad krigsbefattning. Grundutbildningen blir därmed en befattningsutbildning. Den vapenfrie skall därför uppehålla kompetensen för denna befattning i ett tjugofemtal år. Alternativt skall han under denna tid omskolas och tränas in i annan befattning vid minst ett tillfälle.

6.4.1 Överväganden

I framtiden bör förutsättningarna för en meningsfull repetitionsutbildning av den absoluta majoriteten vapenfria öka avsevärt i och med att kommunernas beredskapsplanering vinner stabilitet och övningsverksamhet genomförs. Med en rent schematisk fördelning innebär nuvarande drygt 100 för repetitionsutbildning disponibla dagar, att den vapenfrie kan planeras

68 Övriga

utgångspunkter för framtida organisation

för till exempel en repetitionsövning om ungefär 20 dagar vart fjärde år efter grundutbildningen. Med utgångspunkt från att repetitionsutbildningen är avsedd att säkerställa att den vapenfrie skall uppehålla kompetens i befattning synes det intervallet mellan utbildningstillfällena rimligt. Vi ser inga skäl att generellt förorda någon annan avvägning mellan grund- och repetitionsutbildning innan dess att systemen utvecklats och vunnit stabilitet. Vi vill dock inte utesluta att denna fråga bör omprövas när så skett. Vi föreslår därför att nämnden för vapenfriutbildning ges i uppdrag att särskilt följa denna fråga.

6.5 Vapenfrias och upplevelser attityder

6.5.1 Undersökning

För att bredda underlaget för vissa av våra bedömningar har vi låtit undersöka de vapenfria tjänstepliktigas egen syn på det nuvarande utbildningssystemet. Undersökningen omfattar främst frågor om de vapenfrias upplevelser av och attityder till utbildningen och till vissa förhållanden under och i samband med denna. Undersökningen genomfördes vintern 1984/85 av statistiska centralbyråns i utredningsinstitut samarbete med nämnden för vapenfriutbildning och kommitténs sekretariat. Undersökningen har redovisats i en särskild som ijanuari rapport 1986 överlämnats till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet. (Vapenfria tycker..., rapport från 1983 års värnpliktsutbildningskommitté, Liber 1986).

6.5.2 Uppläggning

Undersökningen genomfördes i form av en enkät med 44 frågor. Samtliga typer av utbildningsanordnare var representerade. Bland statliga myndigheter återfanns civilförsvarsstyrelsen, luftfartsverket, postverket, riksantikvarieämbetet, socialstyrelsen, statens järnvägar, statens naturvårdsverk, statens vattenfallsverk och televerket. Kommunala utbildningsanordnare fanns representerade i form av skolor samt dag- och ålderdomshem och bland ”övriga” återfanns Svenska röda korset. Totalt besvarades enkäten av 404 vapenfria. Då undersökningen är att betrakta som en totalundersökning kan undersökningsresultatet anses som tillförlitligt. Överbefälhavaren genomförde 1981 en brett upplagd undersökning avseende sociala och ekonomiska värnpliktigas betingelser under grundutbildningen. Detta har möjliggjort vissa jämförande studier mellan vapenfria och värnpliktiga.

6.5.3 Vissa resultat

I detta avsnitt redovisas i det följande några av de, som bakgrund till vårt arbete, viktigaste undersökningsresultaten.

Övriga utgångspunkter för framtida organisation

Vapenfrias sociala situation

De vapenfria är i genomsnitt något äldre än de värnpliktiga då de genomgår grundutbildning. Av de vapenfria är det mer än en fjärdedel som är 22 år eller äldre. De vapenfria har också genomsnittligt högre skolutbildning bakom sig än de värnpliktiga. Dubbelt så många vapenfria (l 8 procent) är gifta eller sammanboende jämfört med de värnpliktiga. Det är också fler vapenfria än värnpliktiga som bor ihop med barn (fyra procent). Det är däremot vanligare att värnpliktiga har ett arbete att återvända till efter fullgjord tjänstgöring än att de vapenfria har det.

Tid mellan beslut om vapenfri tjänst och inryckning

hälften av de vapenfria som genomförde grundutbildningen vin- Drygt tern 1984/85 hade ryckt in inom ett år efter det att de erhållit beslutet om tillstånd till vapenfri tjänst. För resten av dessa vapenfria finns en spridning från ett år till mer än fyra år mellan beslut och inryckning.

Tid mellan inkallelse och inryckning

Mer än hälften av de vapenfria hade fått inkallelseordern inom tre till fem månader före inryckningen. Drygt en tredjedel hade dock fått ordern kortare tid än tre månader före inryckningen. Ungefär en femtedel av de vapenfria hade begärt anstånd. I denna var de högskolestuderande dominerande. grupp

Tjänsten

De vapenfria har i uttagningsprocessen möjlighet att till nämnden för vapenfriutbildning framföra önskemål om tjänst. Vid valet av önskemål om tjänst hade det för cirka 70 procent varit tjänstens innehåll som varit avgörande. För 13 procent var det tjänstgöringsorten som varit avgörande för valet.

Informationen

Om informationen om möjligheten att få fullgöra vapenfri tjänst tyckte - i sam- 45 procent av de vapenfria att denna varit bristfällig särskilt band med den militära inskrivningen. Det var fler (56 procent) som var nöjda med den information om själva tjänstgöringen de fått före inryckningen.

Den teoretiska utbildningen

Undersökningen visar att mer än hälften av de vapenfria bortåt slutet av sin utbildning ansåg att de inte fått tillräckliga kunskaper om sin egen

roll i totalförsvaret. Övriga var i stort sett nöjda med denna utbildning.

Då det gäller utbildningen i övrigt tyckte i stort sett hälften av de vapenfria att de fått ”lagom mycket” utbildning i försvarskunskap, sjukoch olycksfallsvård samt brandkunskap.

70 Övriga utgångspunkter för framtida organisation

De vapenfria med högre skolutbildning var mer kritiska än övriga. De vapenfria som tjänstgjorde vid kommuner och landsting var betydligt mer kritiska än de som tjänstgjorde vid statliga myndigheter och organisationer.

Den praktiska utbildningen

Undersökningen visar att utbildningssituationen är mycket varierande för de vapenfria. Även handledningen under den praktiska utbildningen varierar. Åtta procent av de vapenfria ansåg att de inte fått någon handledning alls, lika många tyckte att handledningen varit dålig medan 34 procent tyckte att den varit bra. Resten svarar ”både och. Många vapenfria har under tjänstgöringen mött olika uttryck för en nedvärderande attityd från andra på tjänstgöringsplatsen och i något fall till och med från arbetsledare. Nästan var femte vapenfri tyckte inte att kontakterna med handledaren har fungerat bra eller ens ganska bra. På en fråga om uppgifterna känts meningsfulla på tjänstgöringsplatserna svarade 41 procent ”ja” och 50 procent ”både ja och nej. Många har i enkäten i mycket beskrivande ordalag kritiserat sina uppgifter. Nio procent svarade att uppgifterna ej varit meningsfulla. Undersökningen visar att det var 60 procent av de vapenfria som upplevt att de under tjänstgöringen mest varit en extra arbetskraft. Endast 25 procent ansåg att de utbildats för sin krigsuppgift. Något mer än hälften av de vapenfria trodde dock att de kan ha nytta av vapenfriutbildningen för att få civilt arbete.

Förhållanden under utbildningen

Undersökningen visar att även förhållandena under tjänstgöringstiden i hög grad varierar för de vapenfria. Tjänstgöringstiderna varierar mellan mindre än 35 och upp till 48 timmar per vecka. Schemalagd tjänstgöring är vanlig (25 procent). Boende, utspisning m. m. är också mycket olika. En tredjedel uppgav att de bodde i logement. Alla övriga bodde i anvisad eller egen lägenhet. Majoriteten (87 procent) hade fått matersättning för att själva ordna kosthållet.

K rigsplacering

Av de vapenfria var det 18 procent som visste var de skulle komma att krigsplaceras. Huvuddelen visste det alltså inte. På en fråga om det är riktigt att de vapenfria skall krigsplaceras svarade 47 procent ja, 22 procent ”nej” och 31 procent ”vet ej”.

Totalvägran

En stor andel (38 procent) av de vapenfria hade funderat på att totalvägra. Om de vapenfria skulle ställas inför möjligheten att göra om grundutbildningen så skulle en procent välja militär utbildning, åtta procent skulle totalvägra och de övriga skulle fortfarande välja vapenfri tjänst.

Övriga utgångspunkter för framtida organisation

av vissa

6.6 Fördelning genom ”direktöverföring”

vapenfria

eller drygt 400 av dem som medges tillstånd att Uppemot 15 procent har fullgjort huvuddelen av eller hela den milifullgöra vapenfri tjänst Den för dem återstående är tära grundutbildningen. tjänstgöringstiden kort. Huvuddelen av den när det gäller grundutbildning jämförelsevis återstående för dessa skall genomföras i form tjänstgöringsskyldigheten av repetitionsutbildning. kunna fördelas till verksamheter inom Dessa vapenfria skulle i princip totalförsvaret där de under sin första repetitionsövning kan “omskoi vilken de sedermera kan kvarstå och vidmaktlas” till en befattning, hålla sitt kunnande under påföljande övningstillfällen. Befattningar för sådana vapenfria med kortare utbildningstid torde i första lämpade hand finnas inom civilförsvaret. Särskild yrkesutbildning såsom inom hälso- eller inom kyrkliga samfund kan i så fall motivera och sjukvård Nuvarande av de särbehandling som ej här berörs närmare. inriktning insats inom totalförsvaret (bland annat enligt 1978 års förvapenfrias svarskommitté) motiverar att dessa vapenfria i första hand disponeras inom civilförsvaret. Genom en sådan direktöverföring skulle dessa vapenfria för resterande tid de är tjänstepliktiga komma att ”hanteras” som civilförsvarspliktiga i stället för som vapenfria tjänstepliktiga. För den fortsatta av dessa ”överförda” vapenfria måste användningen i så fall uppställas sådana regler att ansvaret för deras fortsatta ianspråktagande inom totalförsvaret, inklusive fullgörandet av dem âliggande repetitionsövningsskyldighet, blir entydigt fastlagt.

6.6.1 Överväganden

om fördelning till civilförsvaret skulle kunna Vi har övervägt göras under den förutsättningen att de vapenfria enligt civilförsvarsstyrelsens närmare föreskrifter skall disponeras inom civilförsvarets krigsorganisation eller dess reserver och där fullgöra återstående tjänstgöringsskyl-

De skulle i så fall utgå ur nämndens för vapenfriutbildning

dighet. ansvarsområde. Detta skulle antecknas i nämndens register. Vi har funnit att vissa rationalitetsskäl kan tala för en sådan lösning. Smärre administrativa skulle till exempel kunna uppnås förenklingar inom civilförsvarets organisation genom att vapenfria tjänstepliktiga därmed ej skulle finnas kvar som en särskild kategori. Vi gör emellertid den bedömningen att rättviseskäl såväl inom vapensom jämfört med de värnpliktiga starkt talar emot att olika frigruppen formella lösningar tillämpas när det gäller de vapenfria tjänstepliktigas Vi är därför inte beredda att föreslå särlöstjänstgöringsförhållanden. av vapenfria under andra formella ningar för överföring tjänstepliktiga villkor. Önskvärda administrativa förenklingar bör enligt vår mening kunna uppnås utan sådana formella ändringar.

7 Vissa

utbildningsomrâden

Från de utgångspunkter vi redovisat i föregående kapitel har vi funnit anledning att särskilt beröra vapenfria tjänstepliktigas utbildning och tjänstgöring inom vissa områden.

7.1 Utbildning av inom civilförsvaret vapenfria

7.1.1 Tillförsel av vapenfria till civilförsvaret

tjänstepliktiga

Tillförsel av vapenfria sker i princip på två sätt. Dels tillförs vapenfria som skall fullgöra hela sin tjänstgöring (grundutbildning och repetitionsutbildning) vid civilförsvaret och dels tillförs vapenfria som fullgör sin repetitionsutbildning vid civilförsvaret efter fullgjord grundutbildning som vapenfri hos annan utbildningsanordnare. Till denna senare kategori hör också vapenfria som fullgjort viss militär grundutbildning innan de sökt och beviljats vapenfri tjänst.

7.1.2 Allmänt

En utredning, som genomfördes gemensamt av civilförsvarsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen efter ett riksdagsbeslut 1978 (prop 1977/ 78: l 59) om ändring av vapenfrilagen, ledde till att ett förslag om en mer systematiserad utbildning för vapenfria tjänstepliktiga, som tilldelades civilförsvaret, förelades regeringen 1979. Efter förslag från civilförsvarsstyrelsen gav regeringen styrelsen i uppdrag att på försök genomföra viss av vapenfria 1979/80 - 1980/81. grundutbildning budgetåren 1 programplanen för 1982/87 angav civilförsvarsstyrelsen, i avvaktan på 1978 års försvarskommittés slutbetänkande, sin inriktning för den framtida vapenfriutbildningen. Först genom programplanen för 1983/ 88 har styrelsen på ett mera systematiserat sätt kunnat planera för vapenfriutbildningen under hela programplaneperioden. En målsättning att cirka 2.000 vapenfria skulle utbildas årligen frân och med 1986/87 bedömdes då som realistisk. En av civilförsvarsstyrel- - sens målsättningar föryngring av krigsorganisationen skulle därmed till del kunna förverkligas. Genom utbildning av yngre vapenfria tjänstepliktiga skulle kostnaderna för utbildningen kunna minskas i det längre perspektivet.

74 Vissa utbildningsområden

Försvarsbeslutet l982 innebar att vapenfriutbildningen i stort skulle den högsta ekonomiska nivån som redovisats av genomföras enligt civilförsvarsstyrelsen i programplan 1982/87. För att detta skulle vara möjligt måste dock eftergifter göras beträffande utbildningens längd.

Ändringarna innebar i stort

att utbildningstiden för gruppchef och ställföreträdande gruppchefi undsättningspluton för vapenfria överförda från luftfartsverket minskades från tre till två veckor, - för gruppchef och ställföreträdare i ABCatt utbildningstiden tjänst minskades från åtta a tolv veckor till i genomsnitt sex veckor, - i undsättningspluton minskades att utbildningstiden för manskap från sex till två veckor.

Av programplan 1986/91 för civilförsvaret framgår bland annat i momentet 5.3.3 Utbildning av vapenfria tjänstepliktiga, att enligt nuvarande bedömning de i tidigare programplaner beräknade årliga volymerna på vapenfria tjänstepliktiga (cirka 2.000 vapenfria per år) överskattats. att ”tilldelningen nämnden för I programplanen anges vidare enligt vapenfriutbildning beräknas för närvarande kunna ske med cirka 1.500 1986/87 - 1990/91. vapenfria per år under programplaneperioden Detta innebär en bedömd tilldelning under perioden på totalt cirka 7.500 vapenfria. Av den årliga tilldelningen till civilförsvaret gör cirka l50 vapenfria hela sin grundutbildning (276 dagar) inom civilförsvarsstyrelsens verk-

samhetsområde. Övriga vapenfria fördelas till länsstyrelserna för in-

skrivningsprövning. På grund av hinder av olika slag (lämplig för annan utlandsvistelse m. m.) skrivs cirka 30 procent av beredskapsuppgift, dessa inte in utan återredovisas till-nämnden för vapenfriutbildning. blir således cirka 980 vapenfria per år. Totalt blir Nettotilldelningen detta under programplaneperioden cirka 4.900 vapenfria. De i civilförsvarsstyrelsens programplan för 1985/90 föreslagna volymerna för vapenfriutbildning framgår av tabell 5.

Tabell 5

Antal vapenfria tjänstepliktiga per år Under perioden Kategori 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 Befäl 925 l 075 1 075 l 075 l 075 5 225 Manskap 775 925 925 925 925 4 475 Summa l 700 2 000 2 000 2 000 2 000 9 700

Den inledningsvis nämnda mellan civilförsvarsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamma utredningen föreslog också att en grundläggande utbildning skulle tillkomma av befäl för undsättningsplutoner omfattande 40 veckor. Av dessa skulle 14 veckor utgöra grundläggande utbildning följd av praktikutbildning i 26 veckor vid särskilt

SOU [986230 Vissa utbildningsomrâden 75

utvalda brandförsvar. Bland annat denna utbildning blev föremål för särskilda försök, vilka fick ett positivt utfall. Av främst ekonomiska skäl har denna utbildning dock inte kunnat inrymmas i civilförsvarsstyrelsens långsiktiga planering. Vapenfria som skrivs in i civilförsvaret utbildas inom hela ordinarie utbildningssystemet. l detta finns inlagt befattningskurser enbart avsedda för Vapenfria. Vapenfria som grundutbildas inom civilförsvarsstyrelsen får sin utbildning inom ledningstjänst, förråds/underhållstjänst och servicetjänst. Vapenfria som grundutbildas inom civilförsvaret överlämnas färdigutbildade till länsstyrelserna med förslag på lämplig placering i krigsorganisationen. I civilförsvarsorganisationen krigsplacerade Vapenfria deltar i övningsverksamheten på lokal nivå på samma sätt som övrig civilförsvarspersonal, dvs. maximalt tio dagar under en period om fyra år.

7.1.3 Utbildning av Vapenfria med hel grundutbildning och

repetitionsutbildning

Denna kategori tas ut av civilförsvarsstyrelsen i samråd med nämnden för vapenfriutbildning. Styrande för uttagningen är de krav som civilförsvarsstyrelsen ställer upp för att vederbörande skall kunna tillgodogöra sig kommande utbildning och därpå följande krigsplacering i viss befattning. Uttagningen, som från och med utbildningsåret 1985/86 omfattar cirka 135 Vapenfria per år, sker manuellt med hjälp av vid nämnden för vapenfriutbildning tillgängliga handlingar, bland annat personposter och frågeformulär. Denna uttagning omfattar dock inte uttagning till krigsuppgift inom civilförsvaret. Denna görs enligt gängse rutiner vid inskrivning först efter det att ”grundutbildning” genomförts. Det är enligt civilförsvarsstyrelsen önskvärt att uttagningen sker maskinellt med beaktande av för skilda befattningar uppställda kvaliñkationskrav, allt sett mot krigsorganisationens krav. Civilförsvarsstyrelsen anmäler antalsmässigt behov, inkallelsetider m. m. till nämnden för vapenfriutbildning som svarar för rutiner i samband med inkallelser, in- och utryckningsresor, anstånd m. m. Aktuella utbildningstider m.m. för de Vapenfria som grundutbildas hos civilförsvarsstyrelsen framgår av sammanställningen i tabell 6.

Utbildningen på ledningstjänstlinjen omfattar i stort lednings- ochgsam-

bandstjänst, undsättning och sjukvårdstjänst. Utbildningen på förråds-/underhållstjänstlinjen omfattar i stort mobilisering, sjukvårdstjänst, underhåll och förrådshållning. Utbildningen i servicetjänst omfattar viss utbildning inom ordinarie utbildningssystem.

76 Vissa utbildningsomrâden

Tabell 6

Utbildnings- Utbildning Utbild- Antal Antal Avsedd linje för ningstid vapenfria vapenfria placering Befatt- per år en- 1985/86 ningskurs/ ligt plan enligt civilpraktisk försvarstjänstgö- styrelsens ring plan Lednings- Stabstjänst 14 veckor/ 50 50 Stabsassistent tjänst 26 veckor i fáltstab Förråds- Underhálls- 6 veckor/ 25 25 Gruppchef/ och under- tjänst 34 veckor ställföreträhållstjänst dare i förrådsgrupp, materielgrupp, transportgrupp Service- Enligt 2-3 veckor/ 25 40 Beroende på tjänst särskilda 37-38 vec- typ av befattbestäm- kor ningsutbildmelser ning. Expedi- - - 23 Enligt tionstjänst särskilda bestämmelser

7.1.4 Utbildning av vapenfria med begränsad kvarvarande

tjänstgöringsskyldighet

Dessa vapenfria utgörs av flera olika kategorier sett utifrån hur den tidigare tjänstgöringen fullgjorts. Alla dessa vapenfria har på ett eller annat sätt fullgjort hela eller del av sin grundutbildning.

De olika kategorierna som överförs till civilförsvaret är för närvarande följande:

(a) Vapenfria som fullgjort grundutbildning vid kriminalvårdsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, statens naturvårdsverk, styrelsen för internationell utveckling, Svenska röda korset, och Sveriges kristna ungdomsråd (sammanlagt cirka 250 vapenfria per år). (b) Vapenfria som fullgjort sin grundutbildning vid luftfartsverket. Luftfartsverkets krigsorganisationsbehov tillgodoses genom kvarhållande av inneliggande åldersklass om beredskap eller krig skulle inträffa (sammanlagt cirka 375 vapenfria per år). (c) Värnpliktiga, som efter att helt eller delvis fullgjort sin militära tjänstgöring söker och får vapenfri tjänst, tilldelas oftast civilförsvaret. Den som fullgjort värnpliktstjänstgöring med minst 227 tjänstgöringsdagar räknas för närvarande som vapenfri under repetitionsutbildning vid kortare tjänstgöring inom civilförsvaret (sammanlagt cirka 800 vapenfria per år).

Vissa utbildningsomrâden 77

(d)Vapenfria som fullgjort grundutbildning vid kommuner planeras att överföras till civilförsvaret efter cirka tio års krigsplacering i respektive kommun. ifrågavarande överföring har ännu inte skett, men beräknas påbörjas budgetåret 1989/90 eller året därpå (sammanlagt cirka 700 vapenfria per år). (e) Vapenfria som fullgjort sin grundutbildning vid nämnden för u-landsutbildning (ett fåtal vapenfria per år).

Årligen i maj månad framställer nämnden för vapenfriutbildning läns-

visa datalistor på vapenfria som skall överföras till civilförsvaret. Listorna överlämnas till civilförsvarsstyrelsen för distribuering till respektive länsstyrelse. Förtecknad personal ”öronmärks” för att ej återkomma vid nästa listutskrivning. Respektive länsstyrelse använder listan som underlag för kallelse till inskrivningssamtal och för âterredovisning till nämnden för vapenfriutbildning via civilförsvarsstyrelsen. g Efter inskrivningssamtal skrivs den vapenfrie in på viss linje i civilförsvarets utbildningssystem för att senare genomföra fack- och/eller befattningsutbildning vid någon av civilförsvarets utbildnings- och förrådsanläggningar. Inskrivning innebär att den vapenfrie förs in i civilförsvarets personalredovisningssystem. Efter genomförd utbildning krigsplaceras den vapenfrie av länsstyrelsen och fullgör övning om cirka två ä tre dagar vart annat eller vart fjärde år. Sammanlagt kommer årligen uppemot 1.500 vapenfria att överlämnas till civilförsvaret för inskrivning. Omkring 30 procent av dessa tas ej i anspråk utan âterredovisas till nämnden för vapenfriutbildning. Nettotilldelningen blir således cirka 1.000 vapenfria per âr. Anledningen till att cirka 500 vapenfria återredovisas uppges vara att länsstyrelsen vid inskrivningssamtalet bedömer att hinder för inskrivning föreligger som till exempel utlandsvistelse, att den vapenfrie är lämplig för annan beredskapsuppgift eller av annat skäl ej är lämplig att ianspráktas inom civilförsvaret. En sammanställning av länsstyrelsernas rapporter över av vapenfria kallade till inskrivning under budgetåret 1984/85 visar ett utfall enligt tabell 7. Enligt överenskommelse mellan nämnden för vapenfriutbildning och civilförsvarsstyrelsen kallar länsstyrelsen (utfärdar inkallelseorder) till civilförsvarsutbildning från och med 1985-07-01. Kallelse till utbildning av vapenfria inskrivna i civilförsvaret sker således på samma sätt som för civilförsvarspliktiga. Utbildningen av vapenfria med begränsad kvarvarande tjänstgöringsskyldighet sker i princip enligt följande: Vapenfria som efter inskrivningssamtal vid länsstyrelse bedöms lämpliga för placering inom civilförsvarets krigsorganisation utbildas inom civilförsvarets ordinarie utbildningssystem i vilket finns inlagt specialinriktad utbildning för vapenfria tjänstepliktiga. Länsstyrelserna skall i första hand placera in vapenfria på denna utbildning. Beroende på lämplighet och kvalifikationer kan dock vapenfria i princip utbildas

78 Vissa utbildningsomrâden Tabell 7

Anmärkning: Tabellen är hämtad ur civilförsvarstyrelsens föredragningspromemoria 1985-10-22. För tabellens innehåll svarar civilförsvarsstyrelsen.

inom hela (för närvarande 13 olika linjer), vilket utbildningssystemet också utnyttjas av länsstyrelserna. m. m. framgår av följande sammanställning av kort- Utbildningstider tidskurser som är speciellt inriktade på vapenfria:

Tabell 8

Utbildnings- Utbildning Utbildningstid Avsedd linje för placering

Sambands- Stab 2 veckors fackkurs Stabsassistent tjänst 4 veckors befattningskurs

6 veckor Observations- 2 veckors fackkurs Gruppchef/ ställgrupp 3 veckors befattnings- företrädare kurs

5 veckor Stab 2 veckors befattnings- Stabsbiträde i kurs enheter (lntegrerad kurscivillörsvarsplikliga/vapenfria) Undsättnings- Räddnings- 2 veckors befattnings- Räddningsmantjänst grupp kurs skap Brandgrupp 2 veckors befattnings- Brandman kurs Sjukvárds- Samaritgrupp 2 veckors befattnings- Samarit tjänst kurs Specialtjänst Specialpluton 2 veckors fackkurs Gruppchef/ ställ- 3 veckors befattnings- företrädare i spekurs cialgrupp

5 veckor

i

Vissa utbildningsområden 79

Det bör observeras att ovan angiven utbildning är specifik för vapenfria tjänstepliktiga som utbildas inom civilförsvaret. Utbildning kan dessutom i princip ske i alla förekommande civilförsvarslinjer inom utbildningssystem 80 om civilförsvarsstyrelsens kvaliñkationskrav uppfylls.

7.1.5 Planerade utbildningsvolymer

Som framgår tidigare beräknas den årliga tillkomsten av vapenfria till civilförsvaret enligt senaste tillgängliga programplan att vara cirka 1.500 per år, varav cirka 100 med hel grundutbildning. Uppskattade utbildningsvolymer under programplaneperioden 1986/91 enligt programplanen framgår av följande sammanställning: Tabell 9

Kategori Utbild- Budgetår och planerat antal vapenfria respektive ningstid antal elevdagar i veckor 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91

Ledningstjänst 14 + 26 50/ 1 3900 50/13900 50/13900 50/13900 50/13900 Förråds-/ Underhållstjänst 6+34 25/6950 25/6950 25/6950 25/6950 25/6950 Servicetjänst 3 +37 25/6950 25/6950 25/6950 25/6950 25/6950 Summa - 100/ 100/ 100/ 100/ 100/ grundutbild- 27800 27800 27800 27800 27800 ning Ordinarie 2 + 6 980/ 980/ 980/ 980/ 980/ utbildnings- 19800 19800 19800 19800 19800 system - - -- 980/ 980/ 980/ 980/ 980/ R - 19800 19800 19800 19800 19800

utiffågåggs

Totalt 1080/ 1080/ 1080/ 1080/ 1080/ 47600 47600 47600 47600 47600

I civilförsvarets krigsorganisation är för närvarande cirka 5.100 vapenfria krigsplacerade.

7.1.6 Utvecklingsmöjligheter

Civilförsvarsstyrelsen har under vårt arbete uttalat sin syn på möjligheterna att öka tillförseln till krigsorganisation av vapenfria som genomfört sin grundutbildning (cirka 300 dagar) i civilförsvaret. ”Under budgetåret 1983/84 studerades möjligheterna att upprätta så kallade beredskapsstyrkor bestående av långtidsvapenfria. Uppgiften för dessa styrkor skulle vara att förstärka räddningstjänsten i fred vid svåra nödlägen. Grundutbildningen skulle primärt avse undsättningstjänst för placering i civilförsvarets undsättningsplutoner, främst som befäl på gruppchefsnivå. Uppställda kvaliñkationskrav kunde dock inte tillgodoses i tillräcklig omfattning (volymmässigt) i en årspopulation om cirka 2.400 vapenfria. Härom var såväl civilförsvarsstyrelsen som nämn-

80 Vissa utbildningsområden

den för vapenfriutbildning överens. Styrelsen anser därför att förutsättningarna inte nu föreligger att framföra förslag om införande av ifrågavarande verksamhet.” Frågan om möjligheterna att grundutbilda vapenfria för civilförsvarets hemskyddsgrupper togs samtidigt upp särskilt enligt följande: ”Civilförsvarsstyrelsen har uttalat att hemskydd är till sin idé den mest lokalanknutna verksamheten som civilförsvaret organiserar. Uppgiften att vara hemskyddsgruppchef förutsätter att vederbörande vid uttagningen uppfyller vissa bestämda krav som till stor del bygger på arbetslivserfarenhet och naturlig fallenhet för ledarskap. Med anledning härav finner styrelsen det mindre lämpligt att långtidsutbilda vapenfria i unga år för denna verksamhet. Däremot synes det enligt civilförsvarsstyrelsen finnas ett mycket stort behov av att långtidsutbilda vapenfria för kommunernas behov i krig inom bland annat social- och omsorgsverksamheten. Det är en verksamhet som kommer att påverka skyddsplanernas möjliga tillämpning - indirekt alltså en civilförsvarsuppgift som är kommunal.” (Civilförsvarsstyrelsen 1985-02-15 238-270/85.)

7.1.7 Statens

Ny utbildningsorganisation: räddningsverk

Enligt riksdagens beslut skall statens räddningsverk inrättas 1986-07-01. Det nya räddningsverket ersätter civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd samt övertar vissa uppgifter från bland andra sjöfartsverket. Genom organiserandet av räddningsverket understryks totalförsvarsprincipen på detta område, dvs. att den som har ansvaret för en verksamhet i fred också skall ha det i krig. Genom denna integration skapas förutsättningar för en ökad effektivitet och de samlade resurserna ger möjlighet till en högre ambitionsnivå vad gäller dagens olika verksamhetsfält. Integrationen förutsätts genomföras så långt möjligt både i den centrala verksamheten och i utbildningen. Den angivna samordningen förutsätts också ge möjligheter till rationaliseringsvinster. Samtidigt med att räddningsverket bildas struktureras ledningen av de civila delarna av totalförsvaret om. Verksamheten indelas i funktioner med ansvariga myndigheter. Räddningsverket blir ansvarig myndighet

för funktionen civilförsvar. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar får

vidgade samordningsuppgifter och ombildas till Överstyrelsen för civil beredskap. Denna blir ansvarig myndighet för funktionen civil ledning och samordning som innefattar centrala myndigheter, civilbefälhavarna, länsstyrelser och kommuner. Detta innebär bland annat att Överstyrelsen för civil beredskap för regeringen skall presentera en samlad perspektivstudie samt svara för viss samordning av programplaneringen inom de civila delarna av totalförsvaret. Räddningsverket har i proposition 1984/852161 beskrivits enligt följande: ”Statens räddningsverk skall vara central myndighet för befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fred och krig. Vidare skall verket svara för samordningen av samhällets verksamhet inom dessa områden. Räddningsverket skall även ansvara för att planeringen av räddnings-

SOU l986:30 Vissa utbildningsomrâden 81

tjänstens organisation och materielanskaffning utformas så att olika räddningsorgan kan samarbeta effektivt såväl i fred som i krig. Uppgifter ifråga om samordning av beredskapsplanläggning mot kärnkraftsolyckor skall ankomma på verket som central myndighet. Vidare skall verket ha funktionsansvar för civilförsvaret, dvs. ha den centrala ledningen av civilförsvarsversamheten och övervaka krigsplanläggningen och beredskapsåtgärderna. Verket skall ha ett tillsynsansvar inom det övriga verksamhetsområdet. Forsknings- och utvecklingsarbete samt återföring av erfarenhet får en framskjuten roll. Räddningsverket skall planera och genomföra utbildning och Övning inom verksamhetsområdet. Räddningsverkets utbildningsverksamhet riktar sig mot dels civilförsvarspliktiga, dels yrkesutövande räddningstjänst- och skorstensfejeripersonal. Utbildningstiden är med hänsyn till arbetsuppgift och befattning av varierande längd. Utbildningen kommer i huvudsak att bedrivas på verkets skolor och på kommunalt brandförsvar. Utbildningen leds av en utbildningsenhet i räddningsverket. Denna har produktionsansvar för den externa utbildningen inom fredsräddningstjänsten och civilförsvaret. Enheten planlägger och bestämmer innehåll för av verket bedriven fredskompetens- och civilförsvarsutbildning samt fort- och vidareutbildning. Utbildningen genomförs enligt fastställda direktiv i huvudsak på räddningsverkets skolor eller vid kommunalt brandförsvar med resurser för utbildning. Enheten planerar elevantagning till fredsräddningsutbildningen samt utfärdar anvisningar för rekrytering av civilförsvarets personal. Regionala och lokala spel och övningar läggs upp och genomförs i samråd med berörda myndigheter och organisationer. Verkets skolor i Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö svarar för genomförandet av fredskompetens- och civilförsvarsutbildning, för fortoch vidareutbildning samt civilförsvarsövningar. Skolorna svarar för vård och underhåll av civilförsvarsmateriel. Civilförsvarets nuvarande utbildningsanläggning i Katrineholm är av utredningen om organisation av statens räddningsverk föreslagen att avvecklas per 1988-07-01. Skolorna svarar för en huvuddel av verkets produktion utbildning, övningar och materielhantering. Det är vid skolorna som räddningsverket i första hand möter sin marknad och får en kvalitativ bedömning av sin verksamhet. De har en regional spridning och en sådan storlek att det är motiverat med en självständigare ställning än vad som idag är fallet. Denna ökade självständighet får sitt uttryck i att cheferna för skolorna direkt underställs generaldirektören och får ökade befogenheter vad gäller verksamhetsplanering, ekonomi och personalansvar.”

7.1.8 Slutsatser

Inriktningen i 1982 års försvarsbeslut och statsmakternas senare uttalanden kan när det gäller vapenfriutbildningen för civilförsvaret sammanfattas som att en kvantitativ ökning bedömts som angelägen för att på så sätt påskynda civilförsvarets föryngring.

82 Vissa utbildningsomrâden

Den vapenfriutbildning som bedrivs inom luftfartsverkets brand- och räddningsverksamhet fyller denna funktion. Cirka 375 vapenfria ges här kvalificerad grundutbildning och kan efter denna direkt överföras till civilförsvarets krigsorganisation för att repetitionsutbildas inom denna. Av de totalt cirka 135 vapenfria som årligen grundutbildas inom civilförsvarets egen organisation ges cirka 75 systematisk grundutbildning och kan efter denna krigsplaceras och repetitionsutbildas inom civilförsvaret. Resterande 60 ges två veckors utbildning och tjänstgör därefter endera i biträdesuppgifter i utbildningsproduktionen utan samband med egen utbildning eller i ren handräckningstjänst bland annat vid centrala myndigheter och regionala organisationer. De är avsedda att efter grundutbildningen krigsplaceras inom civilförsvaret. Av för närvarande nästan 1.100 vapenfria, som årligen av nämnden för vapenfriutbildning tilldelats civilförsvaret, tillvaratas drygt hälften och ges några veckors utbildning medan resterande inte skrivs in i civilförsvaret. Av dessa vapenfria är det hälften som har avsevärd del av tjänstgöringsskyldigheten kvar. Däri ingår bland annat den grupp som avbrutit militär grundutbildning och som på så sätt får sin faktiska tjänstgöringstid avsevärt reducerad. (Jfr tabell 25 i tabellbilagan 5). Civilförsvarets behov kan uppenbart och i överensstämmelse med civilförsvarsstyrelsens bedömningar till stor del bättre tillgodoses på annat sätt än genom utbildning av vapenfria. För vapenfria tillgänglig kan uppenbart inte utnyttjas fullt ut för meningsfull ututbildningstid bildning. Den nuvarande vapenfriutbildningen inom civilförsvaret bör enligt vår mening därför omprövas. Den bör i de avseenden den för närvarande inte leder till avsett resultat upphöra och bör till resterande del omorganiseras för att bli effektivare.

7.2 Vapenfriutbildning vid luftfartsverket

Vid luftfartsverket utbildas årligen cirka 375 vapenfria i fem omgångar om 75 vapenfria till flygplatsbrandmän. Utbildningstiden är för närva-

rande 3l0 dagars grundutbildning samt 35 dagars repetitionsutbildning

i direkt anslutning till grundutbildningen (totalt 50 veckor). Utbildningen av de vapenfria inleds med en sex veckors lång kurs på brand- och räddningsskolan på Arlanda. I denna ingår totalt någon dags allmän grundutbildning utöver introduktion. Efter den centraliserade kursen vid brand- och räddningsskolan fördelas de vapenfria ut till olika flygplatsers räddningsorganisation. På respektive flygplats ges de vapenfria inledningsvis en två å tre veckors lokalt anpassad fortsättningskurs på brand- och räddningsutbildningen. Storleken på omgångarna vid brand- och räddningsskolan dimensioneras av utbildningsförhållandena och tillgång till kvalificerad utbildningsutrustning såsom släckfordon. Utbildningen av vapenfria vid brand- och räddningsskolan är för budgetåret 1985/86 kostnadsberäknad till 20.000 kronor per vapenfri. Den fortsatta utbildningen på respektive flygplats kostar 15.000 kronor per vapenfri. Huvuddelen av utbildningskostnaderna är personal- och materialkostnader.

Vissa utbildningsområden 83

7.3 vid statens

Vapenfriutbildning järnvägar

Inom statensjärnvägar och för verkets krigsorganisation utbildas årligen 96 vapenfria. Vapenfriutbildningen sker på tre olika linjer. Dessa är inriktade på reparation och underhåll av teleförbindelser, reparation och underhåll av elnätet och reparation och underhåll av signalnätet. Vid telelinjen utbildas årligen två omgångar om 24 vapenfria med inryckning i februari respektive september. Utbildningen omfattar tolv

veckor på SJ-skolan i Ängelholm. Därefter fördelas de vapenfria över

landet för resten av tjänstgöringstiden som är förlagd till handledd praktik inom ett av statens järnvägars driftområden. Vid signallinjen utbildas dessutom årligen tvâ omgångar om 16 vapenfria med inryckning i februari respektive september. Utbildningen omfattar tio veckor på SJ-skolan och resterande tjänstgöringstid i handledd praktik. Vid ellinjen utbildas årligen en omgång om 16 vapenfria med inryckomfattar tio veckor på SJ-skolan och ning i september. Utbildningen resterande tjänstgöringstid i handledd praktik. I de tio respektive tolv veckornas utbildning vid SJ -skolan ingår totalt åtta dagars introduktionsutbildning inklusive olycksfallsvård, brandskydd och totalförsvarsupplysning (bland annat visning av en film). Vapenfriutbildningen vid SJ-skolan är under huvuddelen av tiden organiserad i åtta-mannagrupper med var sin lärare eller under vissa moment i två-mannagrupper. Tillämpade klasstorlekar är dimensionerade efter speciallektionssalar m.m. och är ej flexibla. Vapenfriutbildningen vid SJ-skolan kostar budgetåret l985/ 86 totalt 3,3 miljoner kronor fördelade på personal för utbildningen med 1,3 miljoner kronor, material med 0,3 miljoner kronor och lokaler, administration m.m. med l,7 miljoner kronor dvs. 35.000 kronor per vapenfri.

7.4 vid statens vattenfallsverk

Vapenfriutbildning

Inom statens vattenfallsverk utbildas vapenfria vid verkets utbildningsanläggningar i Åsbro och Jokkmokk. Vapenfriutbildningen är vid dessa organiserad som särskilda kurser för vapenfria med två kurser per år vid vardera skolan. Vid Åsbroskolan utbildas 40 vapenfria i vardera kursen till ledningsreparatörer. Tyngdpunkten är i fackutbildningen lagd på provisoriska reparationer av elnätet. Utbildningen vid Åsbroskolan omfattar två veckors introduktion och allmän vapenfriutbildning (brand- och räddning, sjukvård och totalförsvarsupplysning) samt 6,5 veckors fackutbildning. Tillämpad utbildning sker därefter under handledning vid ett flertal kraftföretag över hela landet. Kostnaderna för Vapenfriutbildningen vid Åsbroskolan uppgår bud- 1985/86 till kronor - dvs. omräknat till 21.000 getåret l,7 miljoner kronor per vapenfri.

i

84 Vissa utbildningsområden

[Jokkmokksskolan utbildas 32 vapenfria i varje kurs till driftbiträden. Utbildningen är inriktad på att eleverna skall kunna utföra driftövervakning vid kraftstationer inom hela kraftindustrin. Utbildningen omfattar 2,5 veckors introduktion och allmän vapenfriutbildning samt 10,5 veckors fackutbildning. De vapenfria fördelas därefter till praktisk befattningsutbildning under handledning vid kraftbolag över hela landet. l största möjliga utsträckning tillämpas ”närahemma-principen”. Vapenfriutbildningen vid Jokkmokksskolan kostade budgetåret 1985/86 cirka två miljoner kronor vilket innebär cirka 33.000 kronor per vapenfri.

7.5 Vapenfriutbildning för genom styrelsen

internationell

utveckling

7.5.1 Bakgrund

Riksdagen beslutade 1970 om inrättande av en bistånds- och katastrofutbildning. Den skulle syfta till att skapa en reservkår för rekrytering av svensk personal för bilateralt och multilateralt utvecklingssamarbete. Den skulle också syfta till att öppna möjligheter att komplettera den tekniska kontingenten i beredskapsstyrkan för FN-tjänst och sätta upp särskilda kontingenter för katastrofhjälp samt slutligen att ge vidgade möjligheter för enskilda organisationer att rekrytera personal för biståndsinsatser och katastrofhjälp. Beslutet anslöt till vad 1968 års utredning om biståndsutbildning hade föreslagit om att värnpliktiga, som hade särskilda förutsättningar och fyllde vissa grundläggande krav, skulle beredas tillfälle att inom ramen för värnplikten och den vapenfria tjänsten genomgå denna särskilda bistånds- och katastrofutbildning. Den militära grundutbildningen för värnpliktiga och motsvarande tjänst för vapenfria ersattes därmed av en utbildningsgång som avsågs vara inriktad på utvecklingssamarbete och katastrofmsatser. Den skulle vara så utformad att den kunde utgöra grund för krigsplacering inom totalförsvaret. l och med riksdagens beslut 1981 reformerades u-landsutbildningen avsevärt. Föredragande statsrådet anförde i prop 1980/812117 bland annat att ”Då den allmänna u-landsutbildningen nu föreslås avkortad till en termin och då katastrofutbildning inte kommer att ingå i kursen, är det inte längre möjligt att behålla den allmänna u-landskursen som ett alternativ till värnpliktstjänstgöring. Däremot bör den allmänna u-landskursen kunna ingå som en del av utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga. Jag förutsätter att totalt cirka 30 vapenfria tjänstepliktiga kan beredas utrymme vid de två årliga kurserna vid Sandöskolan. Ett krav för antagning måste dock vara att de vapenfria tjänstepliktiga avslutat en yrkesutbildning, vars inriktning bedöms vara lämplig för u-landstjänstgöring. Därigenom ökar förutsättningarna att u-landsutbildningen kommer till användning i u-landstjänst”. Därmed etablerades det nu tillämpade systemet som sammanfattat

Vissa utbildningsomrâden 85

innebär att en vapenfri som antas till u-landsutbildning får tillgodoräkna dessa fyra månader som del av grundutbildning. Han beviljas därefter anstånd. Om han inom ett år därefter påbörjat u-landstjänstgöring får han fortsatt anstånd med vapenfritjänstgöringen. Efter två års u-landstjänstgöring kan han hos regeringen begära att u-landstjänstgöringen skall tillgodoräknas honom som grundutbildning vapenfri tjänst. Möjligheten att i enskilda fall tillgodoräkna u-landstjänstgöring som en del av den vapenfria tjänsten lagreglerades samtidigt. U-landsutbildningen för vapenfria tjänstepliktiga skall efter en försöksperiod på fem år utvärderas under 1986.

7.5.2 Erfarenheter

U-landstjänstgöring som en form av Vapenfriutbildning har hittills under försöksperioden omfattat en till tre vapenfria vid varje kurs vid Sandöskolan - dvs. högst sex per år. En eller två vapenfria om året har hittills begärt att få tillgodoräkna u-landstjänstgöring som vapenfri tjänst. Denna tjänstgöringsform är behäftad med ett stort antal problem. Att allt biståndsarbete inte kan tillgodoräknas framgår redan av propositionen (1980/81 :l 17) vari framhålls att det bör vara fråga om anställning i u-land som fredskårsdeltagare, volontär eller i därmed jämförbar tjänst. Biståndsarbete kan bedrivas i många skiftande former och hos ett flertal organisationer. Viss tveksamhet i fråga om vilken typ av biståndsarbete som skall få tillgodoräknas har hittills förelegat. Detta har medfört svårigheter att lämna entydig information till vapenfria, som hört sig för om sina möjligheter för att få tillgodoräkna tid i biståndsarbete. Förslag till riktlinjer har dock nyligen utarbetats. Det mycket begränsade antal vapenfria som är aktuella för denna speciella form av tjänstgöring vållar för närvarande en avsevärd administration och ett omfattande utredningsarbete i varje enskilt fall.

7.5.3 Slutsatser Det kan inte ankomma på oss att bedöma denna verksamhets effekt som biståndsverksamhet. Vi konstaterar dock, att som en form av vapenfritjänstgöring är den administrativt avvikande och svârhanterlig trots att den berör ett fåtal individer. Sedd mot de mål vi föreslår för framtida utbildning av vapenfria tjänstepliktiga saknar den helt koppling till verksamheter som är betydelsefulla för samhället under beredskap och i krig. Som vapenfri tjänst är u-landsutbildningen en både dyrbar och ineffektiv tjänstgöringsform och bör därför utgå.

7.6 vid televerket

Vapenfriutbildning

För televerkets krigsorganisation utbildar teleskolan i Stockholm l10 vapenfria i elva omgångar om tio vapenfria. En av dessa omgångar om

I

86 Vissa utbildningsomrâden

tio vapenfria utbildas till underhållsmän, radio”. Övriga utbildas till

telereparatörer. Utbildningen är organiserad som rullande utbildning. Den inleds med två veckors allmän Vapenfriutbildning vilken genomförs vid Bagartorpsförläggningen Solna. Därefter följer fem veckors salsbunden utbildning vid teleskolan och 2,5 veckors uteutbildning. Följande elva veckor är organiserade som praktiktjänst i grupper om fem vapenfria med en handledare per grupp. För resterande del av tjänstgöringstiden fördelas de vapenfria ut för praktisk sluttjänst på teleområdena med per år cirka 40 stycken i Stockholmsområdet och 60 stycken i övriga landet. Utbildningen av vapenfria motsvarar helt utbildningen av nyanställda telereparatörer. Tillämpad klasstorlek är beroende av specialsalar m.m. och är ej flexibel. Vapenfriutbildningen vid televerket är budgetåret 1985/86 kostnadsberäknad till 3,1 miljoner kronor fördelade med 2,7 miljoner kronor på lärarkostnader och 0,4 miljoner kronor på material varav fordonskostnader är den dominerande posten. Utbildningen kostar således 3l.000 kronor per vapenfri.

7.7 Vapenfriutbildning av hälso- och

sjukvårdspersonal

7.7.1 Behov

Stor brist väntas i krig på hälso- och sjukvårdspersonal dvs. läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, tandläkare, apotekare, hälsovårdsinspektörer, laboratorieassistenter, vårdbiträden och medicintekniker. Socialstyrelsen samordnar därför allt civilt utnyttjande av sådan personal. Socialstyrelsen är för närvarande också utbildnings- och krigsplacerande myndighet för vapenfria tjänstepliktiga inom hälso- och sjukvårdsområdet i såväl vård- och sjuktransporttjänst som i expeditionsoch teknisk tjänst. Någon egentlig behovsberäkning avseende vapenfri tjänstepliktig personal inom organisationen för den civila hälso- och sjukvården i krig kan inte göras. Behovet kan identifieras som minst lika stort som all tillgänglig yrkesutbildad personal. Av hela vapenfrikollektivet är det totalt cirka 9.000 vapenfria som med nuvarande tillförsel kan komma att utbildas inom hälso- och sjukvården. Av dessa beräknas cirka 2.000 bli utbildade för krigsplacering vid operationsannex. Resterande vapenfria avses utbildas för att förstärka personalresurserna vid andra delar av beredskapssjukhusorganisationen och inom primärvården.

7.7.2 Nuvarande utbildning

Grundutbildningen av vapenfria tjänstepliktiga inom socialstyrelsens ansvarsområde omfattar för närvarande:

Vissa utbildningsomrâden 87

EI Vapenfri hälso- och sjukvårdspersonal, dvs. vapenfria som i sitt civila yrke har en hälso- eller sjukvårdsutbildning (till exempel läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, tandläkare, apotekare, hälsovårdsinspektörer, laboratorieassistenter, vårdbiträden, medicintekniker) El Vapenfria som saknar utbildning/erfarenhet för sin kommande krigsplacering och som under grundutbildningen - inom sjuk- eller omsorgsvård, genomgår vårdbiträdesutbildning - utbildas/ i medicinteknisk tjänstgör verksamhet, - verksamhet, utbildas/tjänstgöri miljömedicinsk utbildas/tjänstgör i expeditionsverksamhet.

Som hälso- och sjukvårdspersonal uttas vapenfria bland 36 olika yrkesgrupper. Bland dessa återfinns läkare, blivande läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. I gruppen ingår också apotekare, tandläkare, tandsköterskor, farmaceuter, hälsovårdsinspektörer, kuratorer, optiker, hörselvårdsassistenter, sjukgymnaster, psykologer, logopeder, sjukhuspräster och veterinärer och andra, som i dagligt språkbruk inte betecknas som sjukvårdspersonal.

De vapenfria som togs ut till socialstyrelsen under 1984 fördelar sig på yrken enligt följande: Läkare 7 Medicine studerande, AT-läkare 12 Tandläkare l Laboratorieassistent 5 Optiker l Sjuksköterska 9 Sjukgymnast 3 Undersköterska 18 Mentalskötare 6 Barnsköterska 2 Ambulansförare 3 Sjukvårdsbiträde 3 Vårdbiträde (omsorgsvård) 7 Psykolog l Medicintekniker l Ortopedist l

Dessutom togs 96 vapenfria utan tidigare yrkesutbildning ut till sjukvårdsbiträdesutbildning och 22 vapenfria till vårdbiträdesutbildning för omsorgsverksamhet. Utbildningen är för närvarande planerad till att årligen omfatta: -- cirka 100 vapenfria med läkarutbildning. Tjänstgöringen skall i princip fullgöras inom bristområden i fredssjukvárden och i krigsorganisationen samt som medverkan i beredskapsplanering. - cirka 75 vapenfria med övrig hälso- och sjukvårdsutbildning. Tjänstgöringen fullgörs inom hälso- och sjukvårdsområden med utplacering över hela landet. - cirka ut- 25 vapenfria med medicinteknisk- och miljömedicinsk

88 Vissa utbildningsområden

bildning samt expeditionspersonal. Tjänstgöringen fullgörs inom socialstyrelsen, hälso- och sjukvårdsområdet samt närstående områden med utplacering över hela landet. Ansvarig för planering, genomförande och administration är socialstyrelsen. - cirka 140 vapenfria i vårdbiträdesutbildning inom sjukvård och omsorgsvård. Utbildning och tjänstgöring sker inom fem landsting. Ansvaret för planering, genomförande och administration fördelas på socialstyrelsen, nämden för vapenfriutbildning och respektive landsting.

Den årliga verksamheten är planerad att omfatta cirka 300 vapenfria i grundutbildning under 300 dagar vardera samt cirka 40 vapenfria i repetitionsutbildning under cirka 30 dagar vardera. Under programplaneperioden räknar socialstyrelsen med att cirka 2.000 vapenfria inklusive vapenfri hälso- och sjukvårdspersonal kommer att fullgöra sin grundutbildning samt att cirka 200 vapenfria kommer att repetitionsutbildas. De vapenfria avses under sin tjänstgöring allt efter behov att erhålla utbildning för deras kommande krigsplacering inom den civila hälsooch sjukvården.

Övervägande antalet vapenfria läkare, annan hälso- och sjukvårds-

personal samt vapenfria med teknisk inriktning och i expeditionsbefattning får för närvarande ingen särskild utbildning för avsedd verksamhet under krigsförhållanden, vilket är en klar brist. Socialstyrelsen avser därför att under programplaneperioden påbörja sådan utbildning för dessa grupper av vapenfria. Utbildning av vapenfria till vårdbiträde (mentalskötare) sker för närvarande i fem landsting. Utbildningen är organiserad som särskilda kurser för vapenfria inom vårdskolorna i Lycksele, Kållered, Jönköping, Halmstad och Kalmar. Utbildningen följer helt ordinarie utbildningsplaner för respektive skolor. Utbildningen omfattar tio veckors teoretisk undervisning på skolan och tio veckors praktik på vårdavdelningar. Den är organiserad i klasser om 16 vapenfria. I denna utbildning ingår ingen allmän vapenfriutbildning.

Vårdbiträdesutbildningens omfattning framgår av följande sammanställning:

Landsting Vårdskola Antal kurser Inriktning per år x 16 elever Västerbottens läns Lycksele 2 Vårdbiträde Göteborgs- och Bohus läns Kållered 2 Mentalskötare Jönköpings läns Jönköping 2 Vårdbiträde Hallands läns Halmstad 1 Vårdbiträde Kalmar läns Kalmar 2 Vårdbiträde

Vissa utbildningsomrâden 89

- Denna utbildning kostar landstingen ungefär 250.000 kronor per kurs dvs. cirka l6.000 kronor per vapenfri. Av kostnaderna per kurs är cirka 200.000 kronor lärarlöner och resten material och hyror m.m. (Kostnaderna finansieras delvis genom utbildningsbidraget från nämnden för vapenfriutbildning med 3.000 per vapenfri och särskilda bidrag från socialstyrelsen. Dessa utgår med 3.000 kronor per vapenfri för utbildning samt med 5.000 kronor per kurs för introduktionsutbildningen. Dessutom utgår ett extra administrationsbidrag med 2.000 kronor per vapenfri från socialstyrelsen. Sammanlagt får alltså ett landsting 133.000 kronor per kurs.) - I förutsättningarna för inkallelser av vapenfria läkare kommer förutom den civila sjukvårdens behov i krig av olika specialinriktade läkare - även att beaktas fredssjukvårdens brist på läkare inom vissa landstingsområden. För att utbildning av vapenfria skall kunna genomföras inom hälsooch sjukvårdssektorn är socialstyrelsen beroende av sjukvårdshuvudmännens medverkan. Möjligheterna att engagera sjukvårdshuvudmän i vapenfriutbildningen och -tjänstgöringen och därmed sammanhängande administration påverkas enligt socialstyrelsen av de kostnader som huvudmannen åsamkas i samband härmed och det statsbidrag som utgår för huvudmannens medverkan i verksamheten. Bidragen är avgörande för planeringen och genomförandet av vapenfriutbildningen. Administrativa uppgifter och genomförandeuppgifter i samband med vapenfria som uttas till vårdbiträdesutbildning har under ett antal år successivt överförts till vissa sjukvårdshuvudmän. Från och med 1984- 07-01 har socialstyrelsen träffat en överenskommelse med nämnden för vapenfriutbildning och fem landsting som innebär att nämnden och landstingen svarar för genomförande av utbildning för och administration av denna kategori vapenfria. Socialstyrelsen svarar för den övergripande planeringen. Beträffande övriga vapenfria (hälso- och sjukvårdspersonal, vapenfria i teknisk tjänst och expeditionstjänst) svarar socialstyrelsen tills vidare för hela verksamheten (planering, genomförande och administration) i avvaktan på regeringens beslut i fråga om eventuell annan inriktning.

7.7.3 Utbildningsinsatser under programplaneperioden m. m.

Utbildningsinsatser planeras av socialstyrelsen under programplaneperioden enligt följande sammanställning:

Utbildning Antal vapenfria cirka

Introduktionsutbildning 2 000 Vårdbiträdesutbildning inom sjukvård, omsorgsoch handikappvård 700 Ambulansutbildning och utbildning till förare av handikappbuss 90

90 Vissa utbildningsomrâden

Utbildning Antal vapenfri a cirka Sjukhusadministrativ utbildning och expeditionstjänst 100 Utbildning i medicinsk verksamhet 50 Utbildning i hälsoupplysning för hälso- och sjukvárdspersonal 60 Praktisk tjänstgöring för hälso- och sjukvårdspersonal samt expeditions- och teknisk personal l 000 Repetitionsutbildning 200

7.7.4 ”Kö” till utbildning

Med den nu tillämpade definitionen av hälso- och sjukvårdspersonal tillförs för närvarande och sedan en följd av år socialstyrelsen cirka 200 vapenfria årligen. Socialstyrelsens resurser för vapenfriutbildningen, men främst för administration av densamma har dimensionerats för en mindre volym än vad som årligen tillförs. Härigenom har en viss balans uppstått. På ”väntelista för att få fullgöra vapenfri tjänst fanns i oktober 1984 vapenfria enligt sammanställningen i tabell 10:

Tabell 10

Kategori Antal med kvarvarande grundutbildning och repetitionsutbildning Medicine studerande och

Utöver i tabellen upptagna finns på ”väntelistan” cirka 20 medicine studerande eller AT-läkare samt cirka 120 läkare med kvarvarande tjänstgöringstid motsvarande endast repetitionsutbildning. Nuvarande dimensionering av vapenfriutbildningen inom hälso- och sjukvårdsområdet enligt avsnittet 7.7.2 och den för programplaneperioden planlagda utbildningsverksamheten enligt avsnittet 7.7.3 bygger på nuläget med ”väntelista för främst yrkespersonal, dvs. läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. Dimensioneringen av ”utbildningslinjerna” bygger enligt planerna på en totalavvägning mellan väntelistornas” storlek och socialstyrelsens resurser för att främst administrera fördelning av tjänstgöringsplatserna och för den löpande administrationen av de vapenfria under tjänstgöring.

Vissa utbildningsområden 91

7.7.5 överväganden

Vi drar följande slutsatser: D Nuvarande och för programplaneperioden planerade utbildningsinsatser motsvarar inte framtida utbildningsbehov när det gäller redan yrkesutbildad personal såsom läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. D Den vårdbiträdesutbildning som för närvarande organiseras hos vissa landsting är den för framtiden till volymen största utbildningen inom hälso- och sjukvårdsområdet. D Resten av den nuvarande utbildningen inom hälso- och sjukvårdsområdet omfattar i huvudsak individvis placering till tjänstgöring av ett fåtal vapenfria i varje yrkesgrupp. På grund av de mycket små volymerna inom respektive yrkeskategori saknar denna utbildning egentlig betydelse för personalplaneringen inom hälso- och sjukvårdsområdet. D Det nuvarande problemet med ”väntelista” för vapenfriutbildning inom hälso- och sjukvården påverkar inte framtida systemlösning.

Vi gör utifrån ovan redovisade slutsatser följande ställningstaganden: Det akuta problemet med ”väntelista för vapenfriutbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet bör lösas genom att utbildningsverksamheten så snart detta kan ske prioriteras om enligt följande:

l/ Utbildningen av vårdbiträden i landstingen bör bedrivas oförändrad. Den påverkar ej och påverkas ej heller direkt av följande ställningstaganden. 2/ Utbildning av läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden ges högsta prioritet och utökas tills dess att väntelistan avvecklats för dessa grupper.

3/ Uttagningen av vapenfria till socialstyrelsen stoppas så snart detta

kan administreras av nämnden för vapenfriutbildning utom vad avser för utbildning enligt l/ och 2/ ovan.

4/ Uttagningen av för närvarande på ”väntelistan” placerade vapenfria som inte uttagits till vårdbiträdesutbildning enligt 1/ ovan och som inte har särskild yrkeskompetens enligt 2/ ovan omprövas genom punktinsats av resurser i samverkan mellan socialstyrelsen och nämnden för vapenfriutbildning. Så många som möjligt av dessa ges annan och inkallas genom nämndens för vapenfriutbildning föruttagning sorg till utbildning enligt denna nya uttagning så snart detta är möjligt. Vapenfriutbildningen av övrig personal till befattningar inom hälso- och sjukvården saknar på grund av de små volymerna reell betydelse för personalplaneringen inför beredskap och krig. Dessa behov kan bättre tillgodoses på annat sätt. Vapenfriutbildningen bör därför för framtiden koncentreras dels till redan yrkesutbildad personal och dels till vårdbiträdesutbildning.

i

92 Vissa utbildningsomrâden

Brist kan under beredskap och i krig väntas på kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal. I gruppen av vapenfria finns ett mindre antal som redan är yrkesutbildade vårdbiträden. Den Vapenfriutbildning dessa för närvarande kan erbjudas är tjänstgöring inom annan specialitet. För att bidra till kompetensuppbyggnad i krigsorganisationen föreslår vi att dessa vapenfria under sin vapenfritjänstgöring utbildas till undersköterskor. Detta kan ske under i huvudsak lika villkor som den nu vid vårdskolor bedrivna utbildningen till vårdbiträde.

7.8 för kommunernas

Vapenfriutbildning

krigsorganisation

7.8.1 Kommunal krigsorganisation

I enlighet med 1982 års försvarsbeslut övertar kommunerna 1987-01-01 ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig på lokal nivå. Den kommunala beredskapsplanläggningen regleras i lagen om kommunal beredskap (1963:64) och civilförsvarslagen (omtryckt 1984:1026). Mot bakgrund av vad provplanläggningskommittén - Civilförsvaret och kommunerna föreslagit i sina två betänkanden (Ds Fö 1983: 10 och SOU 1984:57) och riksnämndens för kommunal beredskap anvisningar m.m. pågår för närvarande ett omfattande planläggningsarbete. Detta skall vara slutfört 1986-12-31.

Den kommunala planläggningen bör enligt provplanläggningskommittén omfatta

1 övergripande ledning av verksamheten under beredskap och i krig

2 kommunal information

3 civilförsvarsverksamhet 3.1 skyddsplan 3.2 räddningsplan 3.3 personal- och underhållstjänstplan

socialtjänst skolverksamhet

OOQONUI-h

kollektiv utspisning

kristidsförvaltning kommunalteknisk verksamhet 8.1 elförsörjning 8.2 gas- och värmeförsörjning 8.3 Vattenförsörjning och avlopp 8.4 reservanordningar 8.5 gatu- och väghållning 8.6 renhållning

Vissa utbildningsomrâden 93

9 miljö- och hälsoskydd 10 hamnrörelse l l övrig verksamhet (exempelvis Flyktingmottagning m. m.)

Härtill kommer personalplanläggning vars syfte är att - hos kommunen efter försvarsmaktens och kartlägga personalläget civilförsvarets mobilisering, - behovet tillgodose av personal för den verksamhet som kommunen skall kunna fullgöra under beredskap och i krig.

Utifrån ansvarsprincipen inom totalförsvaret - att var och en som har en uppgift i fred skall lösa denna även i krig om uppgiften då skall behållas - har varje kommun att själv välja den krigsgoda möjligheter organisation och den uppgiftsfördelning som är lämplig utifrån kommunens egna förutsättningar.

7.8.2 Vissa uppgifter i kommunernas krigsorganisation

l det följande beskrivs några av kommunens krigstida uppgifter översiktligt utifrån de tidigare redovisade exemplet på krigsplanläggning.

Ledning

Kommunstyrelsen är under beredskap och i krig det högsta ledningsorganet för verksamheten inom kommun. Uppgifterna är härvid att inrikta verksamheten mot de för tillfället viktigaste behoven, samordna verksamheten inom kommun, samverka med andra lokala myndigheter och organ samt fördela befintliga resurser. Kommunkansliet bör under kommunstyrelsen svara för ledning och samordning av all på kommun ankommande totalförsvarsverksamhet. Kansliet svarar även för personal- och posttjänst samt befolkningsregistrering.

Informationsverksamhet

Under beredskap och i krig kan förutses att behovet av snabb och korrekt information ökar kraftigt, till exempel information till allmänheten om nya och förändrade förhållanden. Områden där ökad information får stor betydelse är ransonering, - kommunalteknisk försörjning, till exempel el, vatten och värme, kommunikationer, - social service och civilförsvarsverksamhet (skyddssökning, utrymning/ inkvartering m.m.).

C i vilförsvarsverksamhet

Huvuddelen av denna verksamhet genomförs av en civilförsvarsorganisation, som tillförs kommunen vid beredskap. Den direkta ledningen

94 Vissa utbildningsomrâden

utövas under kommunstyrelsen av en civilförsvarsstab. Vissa delar av civilförsvarsverksamheten kan bedrivas av andra kommunala förvaltningar. Detta gäller främst åtgärder som rör iordningsställande av skyddsrum och anordnande av skyddade utrymmen, viss försörjning av civilförsvarsorganisaionen samt förläggning och utspisning av nödställda.

Kommunalteknisk verksamhet m. m.

Den kommunaltekniska försörjningen omfattar el-, gas, värme-, vattenförsörjning och avlopp. Därtill kommer gatu- och väghållning, materialtjänst, drivmedels- och bränsletjänst, transporter och röjningstjänst. Tekniska kontorets inriktning bör vara att lägst klara den kommunaltekniska försörjningen för individens överlevnad.

Social verksamhet

Omsorgsverksamheten inom socialtjänsten (till exempel barn-, äldreoch handikappomsorg) fortsätter att vara viktiga arbetsuppgifter för socialkontoret. Omhändertagande av hemlösa från egen och annan kommun samt flyktingar liksom utbetalning av krigshjälp/ekonomiskt bistånd är exempel på tillkommande viktiga arbetsuppgifter liksom samverkan med primärvården.

Skolverksamhet

Skolverksamheten under beredskap och i krig omfattar grundskole- och gymnasieutbildning. Utbildning i gymnasieskola skall bedrivas i den utsträckning förhållandena medger. Skolstyrelsen skall ansvara för förplägnadstjänst såsom anskaffning av livsmedel, utspisning m.m. Detta gäller förutom skolelever även civilförsvarsorganisationen. Det kan övervägas att inordna versamheter inom vissa förvaltningar, till exempel fritids- och kulturnämndsverksamhet, under skolstyrelsens ansvar.

K ristidsförvaltn ing

Kommun skall bland annat lämna biträde åt det ekonomiska försvarets myndigheter för att trygga försörjningen av livsmedel och andra viktiga förnödenheter. En viktig uppgift är därvid att medverka vid ransonering av bränsle, drivmedel, livsmedel och andra dagligvaror. Ransonering av främst bränsle och drivmedel kan också bli nödvändig i fred.

Övrig verksamhet

Bostadsproblem i form av trångboddhet, sanitära missförhållanden m.m. kan under beredskap och i krig bli mycket stora. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kommer att behöva utöva omfattande tillsyn och ägna stor uppmärksamhet åt bostadshygieniska frågor. Detsamma gäller be-

Vissa utbildningsomrâden 95

träffande renhållning, smittrening samt kontroll och besiktning av livsmedel. Medverkan i åtgärder för skydd mot ABC-stridsmedel kan också bli nödvändig. Kommunen skall också kunna stödja den kyrkliga kommunen med transport av civila döda och genom att anordna bårstationer, registrera döda samt iordningsställa begravningsplatser, i de fall den fredstida begravningsorganisationen är otillräcklig.

Övriga verksamheter, som inte omfattas av planläggningsskyldighet,

men som kommun bedömer angelägna under beredskap och i krig planläggs enligt kommunens bestämmande. Exempel på sådana verksamheter är lokaltrafik samt fritids- och kulturverksamhet. l övrig verksamhet bör också inrymmas de verksamheter som bedrivs av kommunala bolag, exempelvis renhållning och fastighetsförvaltning.

Sammanfattningsvis kan förändringarna av en kommuns uppgifter under beredskap och i krig åskådliggöras enligt figur 7.

Vissa uppgifter utgår, såsom projektering och byggande De flesta uppgifter som kommunen har i fred skall lösas även under beredskap och i krig Vissa uppgifter övergår till andra förvaltningar, såsom kulturverksamhet

Vissa uppgifter tillkommer, såsom civilförsvarsverksamhet Figur 7. Kommunernas och kristidsförvaltning uppgifter ifred respektive under beredskap och i krig.

7.8.3 Personalbehov för kommunal verksamhet i krig

Provplanläggningskommittén genomförde 1983 provplanläggning i 22 kommuner och 1984 i fyra kommuner. Erfarenheterna av denna provplanläggning har redovisats i betänkandena Kommunerna och Civilförsvaret” (Ds Fö 1983:10) och ”Kommunerna i totalförsvaret” (SOU 1984:57). När det gäller behov och tillgång på personal för krigsuppgifterna rekommenderar provplanläggningskommittén i första hand att ordinarie fredstjänstgörande personal så långt detta är möjligt skall planeras att även i krig fullgöra motsvarande uppgifter. Starkt sammanfattat har erfarenheterna för några av de planlagda områdena visat följande:

i

96 Vissa utbildningsomrâden

Socialtjänst

Socialtjänstens olika mål är desamma under beredskap och i krig som i fred. Med hänsyn till de förhållanden som kan komma att råda i krig måste verksamheten koncentreras till de mest angelägna områdena. Hit hör bland andra omsorgsverksamheten i vilken en betydande volymökning kan väntas. Kraven på att verksamheten bedrivs så säkert som möjligt kan medföra omlokalisering. Omsorg om barn och ungdom, omsorg om äldre och handikappade samt barn för vård eller boende kan väntas bli personalkrävande. I provplanläggningskommitténs utkast till planeringsanvisningar anges bland annat att i krig är det nödvändigt att systematiskt försöka motverka risken för att barnen drabbas av inre kaos. Det är därför nödvändigt att än mer än i fredstid försöka ge barnens dagliga liv en fast struktur och ett bestämt innehåll. De grundläggande principer som angetts för barn inom barnomsorgen bör tillämpas även för något äldre barn. Alla kommuner bör planera för att barnen om möjligt får stanna kvar i skolan även på fritiden. I planläggningen bör uppmärksammas att en del ungdomar kommer att få stora svårigheter att klara sig själva. Detta gäller bland andra de ungdomar som är Omhändertagna i olika vårdformer inom socialtjänsten eller inom hälso- och sjukvården. Ungdomar med fysisk- eller psykisk funktionsnedsättning kan också vara i behov av särskilda insatser. Det är viktigt att personal som har kunskap om barns behov har huvudansvaret för barn även i krig. Personalen bör ha kunskap om barns reaktioner i svåra situationer. I personalplanläggningen bör observeras att arbetstiderna kan förlängas och att personalbehoven komtydligen mer att öka på grund av dygnet-runt-vistelse och på grund av att fler barn skall tas omhand. Kommunens ansvar för beredskapsplanläggningen av omsorgen om äldre omfattar samtliga ålderspensionärer inom kommunen oavsett om de i fred utnyttjar någon form av service eller bistånd. Kommunen har samma ansvar för personer som har någon form av funktionsnedsättning. Även utvecklingsstörda måste räknas till denna grupp. Med äldreomsorg avses här social hemtjänst och serviceboende med eller utan helinackordering för ålderspensionärer. En del av dessa personer har även behov av hemsjukvård eller långtidssjukvård. Omsorgen om personer med funktionshinder - - tar ofta i handikappomsorgen anspråk insatser av samma art. Under beredskap och i krig sammanfaller oftast de äldres och de handikappades behov, varför insatserna från socialtjänsten och hälso- och sjukvården - särskilt primärvården måste samordnas. Samordningen kan bland annat komma till uttryck i en gemensam planering för att tillgodose äldres och handikappades sociala och medicinska behov. Under beredskap och i krig kommer en betydande av utskrivning patienter att ske från akutsjukvården. Bland sådana patienter kommer att finnas en grupp av ålderspensionärer som inte är i behov av akutsjukvård men väl behöver vård och hjälp. Hela denna grupp kommer att ha behov av sociala hemtjänstens bistånd. Underlag för denna planläggning lämnas av sjukvårdshuvudmannen.

sou [986130 Vissa utbildningsområde): 97

Det är inte uteslutande rörelsehindrade eller sängbundna personer som är i behov av hjälp. Ytterligare personer som i fredstid inte erhåller bistånd kommer att vara i behov av detta under beredskap och i krig. Utvecklingsstörda, synskadade m.fl. behöver till exempel också hjälp att ta sig ur och från bostaden vid skyddssökning. De fredstida hjälpbehoven ändras och utökas därmed ytterligare till exempel genom att personer som i fred klarar sig själva under nattetid under beredskap och i krig behöver hjälp dygnet runt. För en grupp handikappade - de psykiskt utvecklingsstörda - har landstinget ett särskilt vårdansvar enligt omsorgslagen. Jämsides härmed har kommunen ansvar enligt socialtjänstlagen även för dem som får hjälp och stöd enligt omsorgslagen. En strävan inom socialtjänsten är att dessa grupper i största möjliga utstäckning skall kunnna bo kvar i sin invanda miljö även om en funktionsnedsättning ger upphov till efterfrågan på olika former av stöd. Omfattande omflyttningar och uppbrott från etablerade sociala miljöer kan innebära allvarliga störningar och medföra risker för social och medicinsk ohälsa och bör därför undvikas. Inom riskområden kan verksamheten dock bara fortsätta om skyddsrum finns och skyddssökning kan ske på ett betryggande sätt. Omlokalisering till provisoriska lokaler kommer därför att bli nödvändig i viss mån samtidigt som en viss ökning av behov av institutionsboende kan öka. Ordinarie personalkategorier inom den primärkommunala omsorgsverksamheten utgör basen för kommunernas personalplanering. Genom de utökade och ändrade behoven krävs avsevärda resursförstärkningar.

Skolverksamheten

Huvudprinciperna för kommunernas planering av skolverksamheten i krig kan sägas vara att grundskolans verksamhet skall bedrivas med de jämkningar i tim- och kursplaner som kan behövas. Gymnasieskolans verksamhet skall bedrivas i den utsträckning som förhållandena medger. Personalbehovet skall i första hand tillgodoses med den personal som är anställd i fred. Brist på framförallt lärare bedöms bli stor. Denna brist är avsedd att täckas genom omfördelning av lärare från andra skolformer, pensionerade lärare och andra personer med pedagogisk vana, men även genom bistånd av organisationer och med utnyttjande av gymnasieelever för delar av den obligatoriska undervisningen.

Gatu- och väghållning m. m.

Inom planeringsområdena gatu- och väghållning, gas- och värmeförsörjning, Vattenförsörjning och avlopp samt miljö- och hälsoskydd (renhållning) är förhållandena likartade i de avseendena att det dels kan erfordras akuta reparations- (underhålls-) insatser och att det dels kan föreligga brist på personal med utbildning på tunga fordon, specialfordon och tunga arbetsmaskiner. Den kommunala beredskapsplaneringen pågår och skall i princip vara avslutad 1986-12-31. Det är för närvarande inte möjligt att med

98 Vissa utbildningsomrâden

större noggrannhet bedöma kommunernas samlade personalbehov i de många olika krigsfunktionerna.

7.8.4 Slutsatser

Vi är medvetna om att ytterligare behov av personal till olika kommunala krigsfunktioner kan komma att redovisas. I enstaka kommuner kan också behoven pâ grund av olika lokala förutsättningar komma att prioriteras annorlunda. Vi drar dock följande slutsatser: E] Det är ett drygt tusental vapenfria tjänstepliktiga per år, som kan vara aktuella för grundutbildning för krigsplacering i kommuner. Detta antal understiger kommunernas samlade, för deras krigsorganisation utökade, behov av utbildad personal. E] Bland de kommunala verksamheter inom vilka vapenfriutbildning vore möjlig bör av effektivitetsskäl i utbildningen en prioritering ske. Vi prioriterar bland dessa omsorgsverksamhet och teknisk verksamhet. E] I ett senare skede, när kommunernas krigsplanering har avslutats, kan behoven av vapenfria till dessa verksamheter identifieras bättre. Först då föreligger förutsättningar för en mer långsiktig avvägning mellan dessa utbildningsområden avseende den framtida utbildningen.

7.8.5 Vapenfriutbildning hos Sveriges kristna ungdomsråd

Sveriges kristna ungdomsråd är ett ekumeniskt samarbetsorgan för 17 kristna ungdomsförbund med totalt cirka 240.000 föreningsanslutna barn och ungdomar. Sveriges kristna ungdomsråd är för närvarande utbildningsanordnare för ll0 vapenfria tjänstepliktiga per år och bedriver en i huvudsak rationell och kvalitativt bra utbildning, inriktad på ungdomsledarfunktioner bland barn, ungdomar och socialt utslagna. Efter genomförd grundutbildning krigsplaceras den vapenfrie för närvarande i civilförsvaret. Sveriges kristna ungdomsråd fyller idag och även framledes ett stort behov som utbildningsanordnare på grund av sin religiösa och sociala inriktning på verksamheten. En förutsättning för en framtida verksamhet är enligt vår mening dock att den fredstida utbildningen ges en sådan inriktning att den leder till en krigsplacering inom prioriterad verksamhet under beredskap och i krig. Med vissa anpassningar till den kommunala befattningsutbildningen, kan de vapenfria som utbildas vid Sveriges kristna ungdomsråd med fördel krigsplaceras i primärkommun.

8 Modeller för utformning av

vapenfriutbildningen

8.1 förutsättningar Några

Vi har tagit ställning för att utbildningen av de vapenfria skall ske mot en viss krigsplacering. Grunderna för ställningstaganden till de olika sakmålen för och innehållet i utbildningen bör därför vara befattningsanalyser och på dessa grundade kravbeskrivningar enligt den modell som vi redovisar i följande kapitel. Vi har också tagit ställning för att grundutbildningen av de vapenfria skall omfatta vissa för alla vapenfria gemensamma delar såsom information om svensk säkerhetspolitik och totalförsvar, Självskydd m. m. som vi kallat allmän grundutbildning. Vi har slutligen också tagit ställning för att nuvarande avvägning mellan grund- och repetitionsutbildning tills vidare bör kvarstå.

Från dessa utgångspunkter ser vi det naturligt att D grundutbildningen bör inriktas för att ge allmän grundutbildning och befattningsutbildning, El repetitionsutbildningen bör inriktas på att vidmakthålla kompetens för befattningen eller E! innebära ”omskolning till annan krigsbefattning.

När det gäller grundutbildningen kan den således delas upp i följande för samtliga typbefattningar gemensamma komponenter:

Introduktionen inleds direkt vid och

introduktion inryckningen

_ omfattar bland annat hälsoundersökmng, information om vapenfriverksamheten, för-

Sgâfâen

vapenfrias måner och ansvar, den kommande utbildningen, vapenfria tjänstepliktigas funktion under beredskap och i krig, medinflytande samt allmän introduktion till utbildningsorten. Tidsátgången för introduktionen bedöms till en vecka.

_ Den allmänna grundutbildningen bör, liksom in- Allmân grund- . . .. . troduktionen vara lika for alla vapenfria. Som exutbüdning empel på hur den kan läggas upp beskrivs i det cirkafyra veckor följande vad vi anser bör ingå i detta utbildningsblock. Ämnet totalförsvarskunskap bör behandlas ingående. Det skall ge den vapenfrie allmän information om landets totalförsvar, dess säkerhetspo-

100 Modeller för utformning av vapenfriutbildningen

litik, den vapenfries roll och funktion i totalförsvaret, den kommande utbildningsanordnarens roll i totalförsvaret samt information om den vapenfries egen kommande krigsplacering. Samtliga vapenfria bör få grundläggande kunskaper om sjukvårdens organisation under beredskap och i krig samt grundläggande kunskaper om omhändertagande av sjuka och skadade. På samma sätt bör samtliga vapenfria fâ orientering om räddningstjänstens funktion under och i krig samt kunskap och träning

beredskap

i Självskydd, räddning och brandtjänst . Under de sista dagarna bör en övning genomföras där den vapenfrie skall ges tillfälle att samordnat träna samtliga moment som ingår i den allmänna grundutbildningen. För den allmänna grundutbildningen bedöms, med ovan skisserat innehåll, behovet vara fyra veckors utbildningstid.

Den grundläggande befattningsutbildningen kan G"dä99°"d° omfatta teoretiska och praktiska delar direkt styrbefattningsutbildning da av befattningsanalysen för respektive krigsbecirka tre till fattningar elva veckor Den skall inriktas mot den vapenfries kommande arbetsuppgifter i den funktion han kommer att ha som krigsplacerad. Till skillnad mot introduktionen och den allmänna grundutbildningen är därmed utbildningsinnehållet inte gemensamt för samtliga vapenfria. Genom att den grundläggande befattningsutbildningen görs gemensam för grupper av vapenfria tillgodoses krav pá jämnare och högre kvalitet i utbildningen. Den grundläggande befattningsutbildningen bör kunna variera i längd utifrån de specifika krav de olika befattningstyperna uppställer. Som ett exempel pá sådan utbildning bör grundläggande befattningsutbildning för vapenfriutbildning till kommunal omsorgsverksamhet bland annat omfatta socialtjänstlagen, socialnämndens organisation och uppgifter, barn- och äldreomsorgens organisation och uppgifter samt människans biologiska och psykiska reaktioner under beredskap och krig. Vidare bör i förhållande till den allmänna grundutbildningen fördjupade kunskaper om kommunens uppgifter och organisation i krig, samverkande organ m.m. meddelas. En sådan relativt bred omsorgsutbildning torde utgöra en grund att bygga vidare pá. Den bör, när de kommunala behoven är slutligt klarlagda, ge goda möjligheter till ett flexibelt utnyttjande av de vapenfria i den kommunala krigsorganisationen. Den exemplifierade utbildningen bedöms omfatta minst tre veckors utbildningstid inklusive utnyttjande av kvällstjänster. Som ettjämförande exempel kan nämnas att brandmannautbildningen vid luftfartsverkets brand- och räddningsskola omfattar cirka sex veckors fackutbildning (inklusive allmänna ämnen för vapenfria). Dessa sex veckor följs därefter upp av två till tre veckors fortsatt grundläggande utbildning på respektive flygplatser. Den grundläggande befattningsutbildningen för brand- och räddningspersonal motsvarar således åtta till nio veckor.

Modeller för utformning av vapenfriutbildningen 101

Praktisk befattningsutbildning skall omfatta handledd inom för krigsbe-

cggtitiåçngs_

tillämpningstjänstgöring fattningen adekvat praktikområde. ugbudning resterande tid Utöver ovan redovisade utbildningsblock är det önskvärt att ytterligare ett block som omfattar tilllämpningsövning under krigsliknande förhållanden tillförs. För närvarande föreligger dock svårigheter att skapa lämpliga övningsförutsättningar inom många av de aktuella tjänstgöringsområdena. En viss brist pá lämpliga övningsledare föreligger också. Vi avstår därför i detta sammanhang från att räkna med detta block. Modeller för att organisera utbildningen måste vidare ta hänsyn till antalet befattningar eller åtminstone befattningsfamiljer eller -typer som de vapenfria skall utbildas till eller inom. Vi utgår i det följande från helt förutsättningslösa resonemang utöver ovan angivna grunder. För att inledningsvis renodla idéerna bortser vi i analysen av modeller från de avvikande förhållanden som uppstår för vapenfria, som på grund av tidigare fullgjord militär utbildning inte skall genomgå hela grundutbildningen.

8.2 modeller

Teoretiska

för grundutbildning

8.2.1 Individuell

utbildning

De vapenfria har varierande bakgrund, kunskaper, färdigheter och intressen. Det teoretiska antalet möjliga krigsbefattningar för vapenfria överstiger många gånger antalet vapenfria. För att tillgodose de flesta vapenfrias personliga önskemål om tjänstgöringen och kanske viktigare för att tillvarata vars och ens speciella egenskaper skulle utbildningen kunna organiseras helt individuellt. Vid uttagningen ges då var och en sin uttagning och anvisas en lämplig utbildningsanordnare som svarar för hela grundutbildningen enligt en av utbildningsanordnaren och den vapenfrie upplagd utbildningsplan enligt ñgur 8.

V

Introduktion Allmän grundutbildning Grundläggande befattningsutbildning Praktisk befattningsutbildning Figur 8. Modell: individuell utbildning

102 Modeller för utformning av vapenfriutbildningen

Modellen har fördelar enligt ovan. Ytterligare en fördel är att modellen i kvantitativt avseende inte har några begränsningar när det gäller flexibilitet. Utpräglade nackdelar är att utbildningen blir ytterst splittrad, svåröverskådlig, svårkontrollerad och till följd härav kostnadskrävande främst i administrativt avseende. Modellen har likhet med delar av det nuvarande systemet.

8.2.2 Gruppvis organiserad individuell utbildning

För att i någon mån bibehålla fördelarna med modellen för individuell utbildning och samtidigt minska kostnaderna, kan de vapenfria organiseras i grupper hos de tänkta utbildningsanordnarna enligt figur 9. Det är främst de administrativa kostnaderna som därmed minskas. Figur 9 Modell: Gruppvis organiserad indivduell utbildning.

Introduktion Allmän grundutbildning Grundläggande befattningsutbildning Praktisk befattningsutbildning

Modellen har samma nackdelar som modellen med rent individuell utbildning förutom att de administrativa kostnaderna kan minskas något.

8.2.3 Styrd gruppvis organiserad individuell utbildning

För att i någon mån bibehålla fördelarna i ovan beskrivna modeller men ändå öka bland annat kontrollerbarheten kan modellen utvecklas så att vissa moment styrs till att vara lika, oberoende av utbildningsanordnare enligt figur l0. Figur 10 Modell: Styrd gruppvis organiserad individuell utbildning.

lntro- Allmän grund- Grundläggande befattningsutbildning duk- utbildning Praktisk befattningsutbildning tion

Modeller för utformning av vapenfriutbildningen 103

Utbildningsavsnitten Introduktion och Allmän grundutbildning kan till exempel genom föreskrifter ges likartat innehåll och med fördel genomföras gemensamt för varje grupp vapenfria. Modellen har vissa likheter med nuvarande utbildningsorganisation. De för tidigare beskrivna modeller angivna nackdelarna minskas något men kvarstår.

8.2.4 Styrd gruppvis organiserad utbildning

För att ijämförelse med modellerna ovan öka kontrollerbarheten och den administrativa effektiviteten i utbildningen kan man vid uttagningen ge avkall dels på inriktningen att ta hänsyn till de vapenfrias personliga önskemål och dels i större utsträckning koncentrera utbildningsintill ett givet antal krigsbefattningstyper. Introduktion och riktningen allmän grundutbildning kan då göras lika för alla och organiseras gruppvis genom utbildningsanordnarna enligt figur ll. Den grundläggande befattningsutbildningen kan ges en ökad stabilitet och göras mer lika inom varje grupp hos respektive utbildningsanordnare.

J

Grundläggande Praktisk grund- betattningsutbildning betattningsutbildning utbildning Figur lI Styrd gruppvis organiserad utbildning. Modellen påminner om nuvarande utbildningsorganisation. Dess föroch nackdelar kan anses närmare beskrivna i kapitlen 3 Systembeskrivning och 5 Vissa problem i nuvarande utbildningssystem. Dess mer uppenbara brister är att den är svåradministrerad, svårkontrollerad och erfarenhetsmässigt visat sig innebära mycket ojämn kvalitet i utbildningen.

8.2.5 Helt centraliserad utbildning

För att helt tillgodose behoven av att styra utbildningen kan - delvis som motsats till tidigare skisserade modeller utbildningen i stället organiseras centraliserat. Den mest utpräglade formen torde vara i form av en vapenfriskola som lokaliseras till ett etablissement med lämpliga utbildningsanordningar. Momenten Introduktion och Allmän grundut-

104 Modeller för utformning av vapenfriutbildningen

bildning kan då organiseras helt lika för alla. Den grundläggande befattningsutbildningen kan enligt figur 12 organiseras helt lika för varje ”utbildningslinje” eller grupp.

Grundläggande Praktisk befattningsbefattningsutbildning utbildning

Pam*

duk- Sit??? §é.“a2?n?$g9§“e

befattningsutbildning utbildning Utbildning

Grundläggande Praktisk befattningsbefattningsutbildning utbildning Figur 12 Modell: Helt centraliserad utbildning. De största svårigheterna som uppstår i denna modell är att genomföra den praktiska befattningsutbildningen i skolmiljö. Den torde på de flesta lämpliga utbildningslinjer bli konstlat övad och svår att göra meningsfull. Modellen har vidare de uppenbara nackdelarna med att en skola för alla vapenfria blir mycket stor. Oberoende av var i landet skolan placeras uppstår höga resekostnader för de vapenfrias hemresor samt stora behov av fritidsaktiviteter m. m. Även övriga sociala effekter blir för de vapenfria omfattande. Ytterligare en nackdel är att en skolas kvantitativa flexibilitet blir begränsad. Modellens nackdelar kan minskas om utbildningen i stället centraliseras till tvâ eller möjligen tre skolor. Vissa administrativa stordriftsfördelar går dock därmed förlorade. Den största nackdelen svårigheterna att på ett meningsfullt sätt genomföra den praktiska befattningsutbildningen - kvarstår dock.

8.2.6 Delvis centraliserad utbildning

För att tillvarata fördelarna i modellen med helt centraliserad utbildning och samtidigt söka motverka dess nackdelar kan utbildningen organiseras så att de för centralisering mest lämpade delarna genomförs i en eller flera vapenfriskolor. Den praktiska tillämpningstjänstgöringen kan därefter genomföras hos ett valfritt antal utbildningsanordnare enligt figur l3.

Modeller för utformning av vapenfriutbildningen 105

Praktisk befattningsutbildning

Grundläggande befattnings- befattningsutbildning

Praktisk

utbildning Praktisk befattningsutbildning

Praktisk befattningsutbildning

l

i Allmän Grundläggande tro grund- befattnings- Praktisk befattningsutbildning utbildning

l

utbildning Praktisk belattningsutbildning

Praktisk befattningsutbildning

Grundläggande I befattningsutbildning

befattnings-

“taktisk

utbildning Praktisk befattningsutbildning

Figur 13 Delvis centrali- Modellen har samma fördelar som tidigare beskrivna varianter av cen- serad utbildning traliserad verksamhet enligt ovan. Flexibiliteten i systemet ökar dock något. En svårighet kan vara att skapa tillgång till lärare m.m. för de olika utbildningslinjernas specifika behov. En annan nackdel är att modellen kräver investeringar för speciallokaler och utrustning för den grundläggande befattningsutbildningen och att det föreligger en viss risk att dessa inte kommer att utnyttjas fullt ut. Härigenom uppstår ett antal avvägningsproblem mellan hur många linjer man har ”råd” att anordna, behoven av olika linjer och ytterst av kvaliteten i utbildningen vid olika linjer.

8.2.7 Delvis centraliserad och fackvis centraliserad utbildning

För att tillvarata fördelarna i modellen med centraliserad utbildning och att samtidigt motverka dess nackdelar kan utbildningen organiseras som helt centraliserad till en eller flera vapenfriskolor för utbildningsavsnitten Introduktion och Allmän grundutbildning enligt figur 14. De vapenfria förs därefter över till fackvis centraliserad utbildning i grundläggande befattningsutbildning. Dessa kan organiseras i lämpligt antal och på olika platser. Genom samverkan med andra utbildningsanordnare kan bland annat investeringskostnaderna hållas nere och specialistkompetens hos lärare m. fl. kan uppehållas. De vapenfria placeras därefter i lämpliga grupper ut till anordnare av praktisk befattningsutbildning. Under förutsättning att skolorna inte lokalmässigt ”byggs fast” kan modellen ange avsevärd flexibilitet när det gäller antalet elever per år.

106 Modeller för utformning av vapenfriutbildningen

Praktisk befattningsutbildning

4 Grundläggande befattnings- Praktisk befattningsutbildning utbildning

Praktisk befattningsutbildning Allmän

30;

grundut-

“än

bildning _ _ _ _ P raktisk befattningsutbildning

4 Grundläggande befattnings- Praktisk befattningsutbildning utbildning m_ Praktisk befattningsutbildning Allmän

go;

grundutbildning

tiän

_ g , _ Praktisk befattningsutbildning . Grundläggande befattnings- Praktisk befattningsutbildning utbildning m_ M Praktisk befattningsutbildning Allman tro_ grundut- duk_ tion bndmg Praktisk befattningsutbildning

4 Grundläggande _ . _ _ befattnings- Praktisk befattningsutbildning Figur 14 Delvis centra/b Utblmning semd cemm

och/ack?” Praktisk befattningsutbildning

Iiserad utbildning.

8.3 Vissa överväganden

8.3.1 Principiellt

Vi har, utifrån de i många avseenden förutsättningslösa skisserna till olika modeller för organisation av utbildningen, kunnat enas om vissa principiella ställningstaganden.

Vi menar att vapenfriutbildning i framtiden bör utformas så att följande krav i första hand tillgodoses: D En allmän skall - grundutbildning lika för alla vapenfria ge en god grund för de vapenfrias förståelse för deras egen roll i samhället under beredskap och i krig. Den allmänna grundutbildningen skall därför omfatta bland annat orientering om svensk säkerhetspolitik och om totalförsvaret. Den skall vidare ge alla vapenfria en gemensam grund av kunskaper för att kunna skydda sig själva och för att kunna bistå sjuka, skadade och nödställda. L] En grundläggande befattningsutbildning skall under grundutbildningen ge den vapenfrie de kunskaper och färdigheter han behöver

SOU l986:30 Modeller för utformning av vapenfriutbildriingen 107

för att under beredskap och i krig kunna upprätthålla en eller flera befattningar i krigsorganisationen av för samhället betydelsefulla verksamheter. El En praktisk befattningsutbildning skall under grundutbildningen ge den vapenfrie möjlighet att under kvalificerad handledning i tillämpad form befästa kunskaperna och öka färdigheterna för tjänstgöring under beredskap och i krig. El Repetitionsutbildning genomförs hos den myndighet vid vilken den vapenfrie krigsplaceras. Utbildningens omfattning och tidsplanering måste anpassas till krav som ställs för att den vapenfrie skall uppehålla de kunskaper och färdigheter som erfordras för att han skall fylla sin funktion under beredskap och i krig i avsedd krigsorganisation. EJ Utbildningen skall organiseras så att den med upprätthållande av kvalitativa krav på innehållet kan skapa förutsättningar för största möjliga administrativa effektivitet.

Mot dessa krav torde en modell enligt avsnittet 8.2.7 med delvis decentraliserad och fackvis centraliserad utbildning bäst svara.

8.3.2 Fördjupad analys

Det finns naturligtvis ett visst administrativt, traditionellt och praktiskt organisatoriskt arv att beakta vid utformningen av framtida utbildningsde flesta av skisserade modeller, valt system. Vi har, efter att ha förkastat att fördjupa analysen av en modell som i stort motsvarar den enligt avsnittet 8.2.7 skisserade med delvis centraliserad och därefter fackvis centraliserad utbildning. Den fortsatta analysen beaktar även arvet” och många av de ytterligare förutsättningar och påverkande faktorer som förbisetts i tidigare modellskisser.

8.4 Begränsande faktorer

Det för närvarande tillämpade utbildningssystemet kan sammanfattningsvis sägas ha uppkommit ur en utveckling som i stor utsträck- - eller liknande bedömning oberoende av krigsorganisationsbehov - varit att hitta tillräckligt många fredsningar styrd av svårigheter tjänstgöringsplatser för vapenfria. Av nuvarande utbildningsanordnare saknar vissa egen krigsorganisation. Hos vissa krigsplaceras vapenfria tjänstepliktiga under en tioårig provisorieperiod. Dessa krigsplaceringar sker ej mot given krigsorganisation utan mot ett mer allmänt arbetskraftsbehov. Totalt är det för närvarande cirka 40 procent av de vapenfria som krigsplaceras i överensstämmelse med vad de utbildats för. Civilförsvarsstyrelsen, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och televerket är de av nuvarande utbildningsanordnare som både har fast planerad krigsorganisation och etablerade utbildningsorganisationer inom vilka vapenfria tjänstepliktiga utbildas. Luftfartsverkets krigsorga-

108 Modeller av i

för utformning vapenfriutbildningen

nisation innebär att inneliggande årsklass vapenfria kvarhålls vid m0bilisering. Även luftfartsverket har en etablerad utbildningsorganisation.

3.4.1 Behov” i förhållande till ”tillgång”

Bedömt som en allmän arbetskraftstillgång är ”behovet” av vapenfria i krig i princip lika stort som hela arbetskraftsbortfallet på grund av mobiliseringar plus det tillkommande arbetskraftsbehovet i prioriterade och krigsomställda verksamheter - dvs. mycket stort. ”Behovsbedömningar måste därför göras mot bakgrund av ”tillgång” på vapenfria, prioriteringar av verksamhetsområden och av behov av utbildning för tänkta Därutöver uppgifter. bör även en rimlighetsbedömning ske av rationaliteten i att utbilda för uppgiften eller om den efterfrågade kompetensen kan tillgodoses på annat sätt. Utöver de tjänstgöringsställen som nu används för vapenfriutbildning, och övriga i olika sammanhang tidigare nämnda möjliga tjänstgöringsställen, kan såväl kvantitativt som kvalitativt större eller mindre behov av vapenfria finnas i ett stort antal av samhällets verksamheter i krig. Bland många andra kan som exempel nämnas behov av tillsynsmän/ reparatörer inom fastighetsdrift och ett antal liknande underhållsfunktioner, transportväsendets behov av utbildade förare och personal för underhåll, de flesta myndigheters behov av expeditionspersonal, hela livsmedelsnäringens behov av ersättningspersonal i lantbruket, livsmedelsindustrin och distributionskedjorna etc. Dessa behovslistor kan göras mycket omfattande. Vi konstaterar att samhällets behov av allmän arbetskraft i krig endast i ringa grad kan tillgodoses med vapenfria tjänstepliktiga. Som utbildade för speciella uppgifter är de vapenfria däremot en väsentlig resurs.

8.4.2 De vapenfria

tjänstepliktiga

Vapenfrikollektivet är begränsat. Såvida inte antalet vapenfria ökas avsevärt minskas därmed möjligheterna till fri av de vadisposition” penfria bland annat av följande två, till de vapenfria själva hänförliga faktorer:

l/ För många, för utbildning av vapenfria lämpliga, befattningar ställs i första hand fysiska prestationskrav. De cirka 2.200 vapenfria tjänstepliktiga som för närvarande är aktuella för hel grundutbildning motsvarar i huvudsak tvärsnittet av unga svenska män. De är således normalfördelade vad gäller fysisk och psykisk prestationsförmåga. Detta innebär bland annat att vid inskrivningen bedöms sju till åtta procent klara mycket höga fysiska och psykiska prestationskrav. Ytterligare en grupp bedöms klara höga fysiska och psykiska krav. Den aktuella gruppen vapenfria som är lämpliga/möjliga att tas ut exempelvis till utbildning för de mest krävande befattningarna är således totalt runt 20 procent av alla vapenfria. Detta innebär att den

Modeller för utformning av vapenfriutbildningen 109

faktiska tillgången på vapenfria att årligen utbilda till sådana befattningar är begränsad till omkring 440 stycken.

2/ För ytterligare ett antal befattningar ställs kunskaps- eller färdighetskrav för att utbildningen skall kunna genomföras inom rimlig utbildningstid. På samma sätt, som ovan beskrivits när det gäller befattningar med höga fysiska krav, begränsas således den faktiska möjligheten att ta ut vapenfria till mer kvalificerad teknisk tjänst till cirka 440 stycken på grund av de vapenfrias utbildnings- och yrkesinriktning.

8.4.3 Rationalitet i utbildningen

För ett antal befattningar som i och för sig vore lämpade att i krig bemanna med vapenfria ställs sådana speciella yrkes- eller utbildningskrav att endast enstaka vapenfria per år kan vara aktuella för uttagning till dem. Med variationer mellan de olika befattningsgrupperna eller befattningarna uppstår då endera eller en kombination av följande situationer:

l/ Det tillskott till det totala behovet som de vapenfria utgör är så litet att det inte framstår försvarbart att anordna utbildningen i förhållande till övriga åtgärder som måste vidtas för att lösa personalfrågan i stort i den aktuella krigsorganisationen.

2/ Det antal som skall utbildas är så litet att utbildningen blir orimligt kostsam eller inte kan genomföras med rimlig kvalitet.

8.4.4 Överväganden/

prioriteringar

Vi har i avsnittet 6.2 redovisat att vi ansluter oss till de övergripande prioriteringar som gjorts i frågan om utnyttjande av personella resurser i samhället under beredskap och i krig. Vi gör inom dessa inga andra prioriteringar. Vi konstaterar dock principiellt att det i samhället i krig uppstår nya eller förändrade behov av för vissa uppgifter utbildad personal som inte tillgodoses på annat sätt. De vapenfria tjänstepliktiga utgör en identifierad grupp som kan åläggas en förhållandevis lång tjänstgöringstid. Vi finner därför att utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga skall ges den inriktning som är den för samhället mest rationella. Vapenfria skall därför i första hand utbildas till befattningar under beredskap och i krig inom för samhället angelägna områden som kräver jämförelsevis lång utbildning och till vilka behoven primärt inte tillgodoses på annat sätt.

8.4.5 ”Arvet” i förhållande till uppbyggnad av nya system

Den nu tillämpade vapenfriutbildningen innebär ett organisatoriskt idémässigt och traditionellt arv från vilket man inte helt kan bortse vid

1 10 Modeller för utformning av vapenfriutbildningen .

överväganden av utformningen av framtida utbildningssystem. Vi finner ingen anledning att föreslå ändringar för ändringens skull och vill inte heller förorda absolut likhet för likhetens skull. Att göra förändringar medför dessutom i de flesta fall kostnader. Vi anser det därför angeläget att söka tillvarata de erfarenheter och redan utvecklade system för utbildning som låter sig inordnas i den helhet som vår grundsyn på vapenfriutbildningen skapar.

8.4.6 Överväganden

Mot ovan redovisade bakgrund gör vi följande översiktliga analys: EJ Antalet fysiskt och psykiskt högpresterande vapenfria motsvarar inte totalförsvarets behov av brand- och räddningspersonal. Antalet närmar sig dock luftfartsverkets fredsbehov och verkets utbildningskapacitet för vapenfria som utbildas i brand- och räddningstjänst. Dessa vapenfria kan utan egentligt omskolningsbehov och efter endast begränsad kompletteringsutbildning krigsplaceras direkt i kvalificerade befattningar inom civilförsvarsorganisationen. El Antalet vapenfria som är lämpade för uttagning till kvalificerad teknisk tjänst understiger statens järnvägars, statens vattenfallsverks och televerkets sammanlagda behov av vapenfria och den tillgängliga utbildningskapaciteten. Dessa vapenfria krigsplaceras direkt i respektive verks krigsorganisationer. E] Antalet vapenfria med yrkesutbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet understiger väsentligt landstingens behov. Dessa vapenfria kan krigsplaceras direkt i sjukvårdshuvudmännens krigsorganisation. El Den nu i vissa landsting anordnade utbildningen av vapenfria till vårdbiträden utgör ett värdefullt kompetenstillskott till hälso- och sjukvården under beredskap och i krig. El Summan av dessa redovisade behov uppgår till mer än 1.100 vapenfria. De angivna verksamheterna innefattas i den grupp av för samhället angelägna verksamheter som enligt vad som redovisats i avsnittet 6.2 prioriterats högst. Vi ser ingen anledning att i nuläget föreslå att väl etablerade former för befattningsutbildning, vilka uppfyller de krav och i övrigt svarar mot de kriterier vi uppställt för vapenfriutbildningen, skall upphöra eller genomgå väsentliga förändringar.

Våra fortsatta överväganden angående vapenfria som skall genomföra hel grundutbildning koncentreras därför till att inordna dessa redan etablerade utbildningsformer i ett framtida system och till att utveckla utbildningssystem för övriga vapenfria.

9 Utbildningens framtida organisation

9.1 av till och

Uttagning vapenfria krigsuppgift utbildning

9.1.1 Nuvarande uttagningsförfarande

Med det nu tillämpade uttagningsförfarandet sker, med undantag av viss registerhantering och uttag av inskrivningsresultat från värnpliktskontoren, de flesta åtgärder manuellt vid nämnden för vapenfriutbildning. Huvudmomenten i uttagningsprocessen framgår av sammanställningen i avsnittet 3.1.2. Med nu tillämpat system sker Uttagningen till en viss tjänstgöring i fred. Krigsplacering följer i många fall - men inte alltid - som en senare konsekvens av genomgången utbildning.

9.1.2 Uttagning till krigsuppgift

Uttagning sker alltså för närvarande till en viss tjänstgöring för grundutbildning. Vi har inte kunnat finna något entydigt samband mellan behoven i krig och uttagningen. Vi har uttalat att utbildningen i princip skall ske mot krigsuppgiften. Av detta följer att uttagn inge n bör ske mot kriterier på lämplighet i en definierad krigsuppgift och utbildningen skall ske som en funktion av denna - dvs. omfatta de kunskaper och erfarenheter vilka som komplement till färdigheter i övrigt erfordras för att den vapenfrie skall kunna fullgöra uppgifterna i krig. Vi har konstaterat att samhället under beredskap och i krig kommer att bli ansträngt och att alla resurser därför måste tillvaratas. Vi har med hänsyn till den bedömda bristen på resurser i en sådan situation funnit anledning att uttala vissa prioriteringar. Dessa är gjorda mot en bedömd behovssituation. Uttagningen av vapenfria tjänstepliktiga till krigsuppgifter bör i möjligaste mån ske mot denna definierade behovssituation och ur denna definierade kravspecifikationer.

9.1.3 Uttagning till befattning eller befattningstyp

Vapenfrikollektivet är begränsat till sin volym. Mängden för vapenfria möjliga krigsuppgifter är stor. Uppgifterna kan vara starkt varierande.

l 12 Utbildningens framtida organisation

Ett fullt utvecklat system med kravspecifikationer för varje möjlig krigsuppgift skulle därför omfatta ett mycket stort antal krigsbefattningar. Antalet krigsbefattningar skulle till och med väsentligt överstiga antalet årligen för grundutbildning tillgängliga vapenfria tjänstepliktiga. En allför detaljerad kravspecifikationsnivå skulle därför lätt kunna leda till en utomordentligt komplicerad uttagningsprocess och till en synnerligen splittrad utbildningssituation. Med hänsyn till dessa praktiska begränsningar bör uttagning i stället i viss omfattning ske mot befattningstyper. Befattningstyp definieras här som ett samlingsbegrepp för likartade enskilda befattningar. Kravspecifikationerna kan därmed begränsas till vad som är väsentligt för ifrågavarande befattningstyp. De tas fram ur befattningsbeskrivningar. Dessa skall i sin tur bygga på befattningsanalyser. Den enskildes förutsättningar för att bli uttagen till en viss befattningstyp bestäms av hans kvalifikationer för att tillgodogöra sig utbildningen. Kvaliñkationerna jämförs med uppställda krav. Förutsättning för uttagning är att kvalifikationerna inte underskrider kravnivåerna. Krav och kvalifikationer skall uttryckas i samma termer. Krav skall inte ställas inom områden där enskildas kvalifikationer inte låter sig bestämmas på ett godtagbart sätt. Befattningsanalyser, befattningsbeskrivningar och kravspecifikationer är första steget i uppbyggnaden av ett nytt uttagningssystem. Ett exempel på en möjlig sådan kedja framgår av figur l5. När kraven deñnierats återstår att avgöra hur informationen om den enskildes kvalifikationer skall inhämtas. Sådan information erhålls nu från inskrivningsprövningarna. Vid behov kan denna kompletteras med uppgifter om särskilda kunskaper, studieinriktning, intressen och personliga önskemål. Sådana uppgifter inhämtas för de värnpliktiga vid inskrivningsförrättningen. För vapenfria sker det även med en särskild förfrågan efter det att vapenfrinämndens medgivande till vapenfri tjänst föreligger. Det bör även övervägas om vapenfrinämnden redan i samband med prövningsförfarandet kan aktualisera vissa uppgifter från inskrivningsprövningen. Krav och kvalifikationer avstäms mot varandra så att kraven blir realistiska med avseende på den population som skall fördelas (uttas) och så att befattningstyper finns tillgängliga för att alla prövade skall kunna beredas plats. Erfarenhetsmässigt har nämnda jämförelse föranlett kravsänkningar i förhållande till utbildande myndigheters anspåk. Detta får kompenseras av utbildningens innehåll. Uttagning sker efter det att de enskildas kvalifikationer jämförts med föreliggande krav. Antalsmässiga behov anger ramen för uttagningarna. I möjligaste mån tas därvid hänsyn till den vapenfries personliga önskemål om befattningstyp, plats för utbildningen/ tjänstgöringen och år för utbildningens påbörjande. Föreligger synnerliga personliga skäl skall från fall till fall och enligt särskilda regler kunna prövas om eftergifter i kraven skall kunna medges.

BEFATTNINGSFAMILJ: REPARATIONS- OCH UNDERHÅLLSTJÄNST

TYPBEFATTNING: Kommunikation El-tjänst

Hjälpare i elreparationslag Reparera och underhålla - Kontaktledningar - Hjälpkraftsanläggningar - Lågspänningsanläggningar

UTBILDNINGSBESKRIVNING

Tjänstgörings- SJ Antal dagar: 300 alternativ: Reparatör-el

Introduktion Enligt normalplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . .. 1 vecka

Allmän grund- Enligt normalplan , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . .. 4 veckor utbildning

Grundläggande Elektrisk tågdrift, ledningars uppbyggnad, 10 veckor befattnings- ledningsunderhåll. allmänt arbetarskydd, utbildning elsäkerhet, kontaktledningens funktion och uppbyggnad. redskap-verktyg-instrument, gasskärning, Iågspänningsinstallationer. bangårdsbelysning, växelvärme, arbetsmiljö, säkerhetstjänst.

Praktisk Innebär att biträda elområdets personal vid 28 veckor beiattnings- reparations- och ombyggnadsarbeten på utbildning kontaktledningsanläggningar hjälpkraftsanläggningar bangårdsbelysningsanläggningar

Placering sker på skilda orter i landet

KRAVSPECIFIKATION

SYN: 0.5-0,9 UTBILDNING: GYMNASIAL UTBILDNING HÖRSEL: Normal fyraårig teknisk linje FÄRGSINNE: -tvåårig el-teleteknisk linje SYNFÄLT: - eller lämplig motsvarande LJUSSINNE: utbildning.

§ELñÄKNESRf§EâDE5

,. ÅTERSTÅENDE GRUNDUTBILDNINGSTID: MINST 300 DAGAR FvslKg 6 PROVGRUPp 5 HINDER FÖR VISSA KÖRKORT; B SJUKDOMAR och SYMPTOM: Ej utan särskilt medgivande (diabetes, epilepsi)

Figur 15. Exempel på befarmingsbeskrivning m.m.

i

l 14 Utbildningens framtida organisation

9.1.4 Kategoriindelning

De vapenfria utgör i psykiskt och fysiskt hänseende ett tvärsnitt av yngre svenska män. Även med avseende på deras tidigare militära uttagning utgör de i stort sett ett tvärsnitt. Det är därför rimligt att utgå ifrån att bland dem som medges vapenfri tjänst kommer det även i fortsättningen att finnas omkring fem procent som tidigare givits en militär uttagning till kompanibefäl, cirka fem procent som uttagits till plutonsbefäl och omkring 25 procent som uttagits till gruppbefäl eller E-värnpliktiga. [gällande vapenfrilag görs inga uppdelningar av de vapenfria vare sig utifrån uppgifter eller med avseende på tjänstgöringstidens längd. Det finns således endast kategorin vapenfri tjänstepliktig. Den i lagen angivna totala tjänstgöringsskyldigheten är lika för alla. Tjänstgöringsskyldigheten under grundutbildningstiden kan dock för närvarande variera mellan 276 och 345 dagar i huvudsak beroende av utbildningsanordnarnas behov av årstäckning av personal med flera i huvudsak utbildningsoberoende skäl.

överväganden

De vapenfria är, som vi grovt sammanfattat ser det, rätt utbildade en viktig resurs i samhället under beredskap och i krig. Det är därför naturligt att ställa krav på att denna resurs skall tillvaratas så väl som möjligt. Vapenfria som är lämpade för utbildning till krigsbefattningar som arbetsledare (och chefer) bör därför ges sådan utbildning. Likaså bör av samma skäl vapenfria som är lämpade härför ges den mer kvaliñcerade utbildning som erfordras för krigsbefattningar av specialisttyp. Att utbildnings- och författningsmässigt betrakta och beskriva hela vapenfrikollektivet som en grupp leder lätt till att denna, i planeringen och i andra avseenden, kommer att på ett icke önskvärt sätt hanteras som en homogen grupp. Vi har erfarit att detta för närvarande sker i vissa bedömningar av vad vapenfria är lämpliga att utbildas till, till exempel inom civilförsvaret. Alltför grova generaliseringar kan leda till en statisk syn på utbildningen och utbildningssystemen. Detta medverkar i sin tur till att vare sig utbildningen eller tillvaratagandet i totalförsvaret blir effektivast möjliga. Som grund för planeringen av utnyttjandet av de vapenfria i olika myndigheters krigsorganisation bör krigsbefattningarna för vapenfria delas in i kategorier. Dessa kategorier kan samtidigt användas som grund för effektivare planering av utbildningen och som grund för differentiering av utbildningstiderna. Det är omkring 2.200 vapenfria per år som skall fullgöra hel grundutbildning. Därtill kommer omkring 400 vapenfria som skall fullgöra stor del av grundutbildning samt ytterligare 400 som skall fullgöra kort grundutbildning och/ eller endast repetitionsutbildning. En långtgående differentiering i många kategorier skulle med hänsyn till det förhållandevis ringa antalet vapenfria skapa administrativa problem. I ett system med differentierade utbildningstider skulle bland annat orimligt många in- och utryckningstillfällen att administrera uppstå. En viss samman-

Utbildningens framtida organisation 115 *

slagning av tänkbara kategorier bör därför ske för att förenkla systemet så långt detta är möjligt utan att avsikterna med kategoriindelningen går förlorade.

Förslag

Vi föreslår att krigsbefattningarna (eller grupper av krigsbefattningarna) för de vapenfria tjänstepliktiga indelas i tre kategorier benämnda K, L och M. (Benämningarna har valts analogt med benämningarna på värnpliktskategorierna och för att enkelt kunna passa in i olika administrativa rutiner.) Till kategorien K skall föras de befattningar som kräver den längsta utbildningstiden - dvs. chefsbefattningar och vissa specialistbefattningar. Till kategorien L skall föras arbetsledande krigsbefattningar och specialistbefattningar som kräver längre utbildningstid än befattningar i allmänhet. Till kategorien M förs övriga krigsbefattningar för vapenfria.

9.1.5 Uttagning till kategori

För att de möjliga effekterna av den kategoriindelning vi föreslår skall kunna utnyttjas i uttagningen och för differentiering av utbildningstider m.m. krävs att den enskilde vapenfrie också ges en uttagning till en viss kategori.

9.1.6 Författningsändring

Den av oss föreslagna kategoriindelningen och därmed differentieringen av utbildningstiderna för vapenfria tjänstepliktiga kräver ändring i nu gällande vapenfrilag samt vissa följdförfattningar. Vi föreslår därför att vapenfrilagen 4 § skrivs om så att intentionerna i följande utkast till ny lagtext införs:

Förslag till viss ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

4 § Vapenfri tjänstepliktig skall uttagas för utbildning

a) till befattning eller grupp av befattningar i kategorierna K, L eller M,

b) vid utbildningsmyndighet eller annan utbildningsanordnare.

Vapenfri tjänstepliktig som avses i 2 § första stycket skall uttagas för den utbildning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall hänsyn tagas till den tjänstepliktiges önskemål. Vapenfri tjänstepliktig får icke åläggas att tjänstgöra inom försvarsmakten om han icke förklarat sig villig därtill. Nämnden för vapenfriutbildning beslutar om uttagning enligt

l 16 Utbildningens framtida organisation

första stycket. Nämnden harøockså tillsyn över vapenfria tjänste-

pliktigas utbildning och tjänstgöring.

Den militära uttagningen sker efter en omfattande prövning vid inskrivningen. Uttagningen till värnpliktiga befälskategorier grundas bland annat på den så kallade befälslämplighetsskattning som gjorts av inskrivningspsykologen. Denna befäIslämplighetsskattning grundas framför allt på de uppgifter den prövande själv lämnat om sig före och under en intervju med inskrivningspsykolog. Eftersom den prövande vid inskrivningen inte har några militära erfarenheter kan befälslämplighetsskattningen inte bygga på bedömda ledarbeteenden i stridssituationer. Den är därför en prognos utifrån civila erfarenheter och kan i lika hög grad avse civilt ledarskap som militärt befäl. Den kunde också lika gärna ha kallats ledarskapsbedömning” eller liknande i stället för befälslämplighetsskattning. Uttagningen av den vapenfrie tjänstepliktige skall enligt vår mening ske oberoende av tidigare militär uttagning, utifrån aktuella förutsättningar och mot befattning/uppgifter som vapenfri. För att skapa underlag för bästa möjliga uttagningar bör dock tillgänglig information utnyttjas. Den bedömning av den vapenfries lämplighet och förmåga som befäl/ledare som ligger till grund för uttagningen till värnpliktigt befäl är sådan information. Vapenfri, som tidigare getts militär uttagning som värnpliktigt befäl, bör därför - om inte ändrade förhållanden föranleder en annan prövning väsentligt regelmässigt ges en sådan uttagning som Vapenfri att hans bedömda kvalifikationer för mer kvalificerade befattningar tillvaratas. Som princip bör därför vapenfri,-som tidigare givits militär uttagning till kompani- eller plutonsbefäl, som Vapenfri tjänstepliktig i första hand tas ut till befattning eller grupp av befattningar i kategori K. Vapenfri som tidigare givits militär uttagning till gruppbefäl, bör på motsvarande sätt i första hand ges uttagning som Vapenfri tjänstepliktig kategori L.

Övriga vapenfria uttas till kategori M.

9.1.7 Datorstöd vid uttagning

Uttagning av vapenfria tjänstepliktiga innebär att omkring 3.000 vapenfria årligen skall uttas till ett givet antal befattningstyper. Vi bedömer antalet framtida befattningstyper till färre än 30. Detta arbete skulle väsentligt underlättas om det baseras på datorstöd. Systemlösningen torde kunna göras väsentligt enklare än uttagningssystemet för värnpliktiga, där volymen är större och antalet påverkande faktorer är betydligt flera och mera komplexa. Systemet kan eventuellt bearbetas i Värnpliktsverkets dator, vilket underlättar informationsöverföringen av inskrivningsresultat. Med här angiven utformning blir uttagningsförfarandet av vapenfria ett rent personaladministrativt arbete som i sig också innebär en fortlöpande anpassning av krav och kvalifikationer till efter hand förändrade eller tillkommande befattningstyper. Systemets uppbyggnad fordrar sär-

framtida organisation 117

Utbildningens

skild resursinsats, som bör tillföras nämnden för vapenfriutbildning. Även i ett datoriserat förfarande måste rutiner finnas inbyggda för manuell uttagning, enklast exemplifierat av befattningar inom hälsooch sjukvården. Genom den förändrade uttagningsprocessen och utnyttjande av datorstöd bör handläggningstiden för uttagning kunna avkortas, vilket kan bidra till att förkorta tiden mellan beslut om vapenfri tjänst och inryckning till grundutbildning.

9.1.8 Förslag

Vi föreslår att det nuvarande uttagningsförfarandet vid nämnden för vapenfriutbildning ses över i avsikt att förenkla uttagningsarbetet och i den omfattning så beñnns lämpligt basera detta på datorstöd. Resursbehovet för systemuppbyggnad bör av nämnden för vapenfriutbildning beräknas och medel härför äskas i samband med ordinarie budgetarbete. För arbetet med befattningsanalyser, vilka måste göras oberoende av hur en datorbaserad tillämpning sedermera utformas, bör nämnden för vapenfriutbildning tillföras resurser.

9.2 Överväganden angående framtida

utbildningsområden

Utifrån de huvudsakliga prioriteringar och övriga förutsättningar som redovisats ovan förordar vi att de vapenfria tjänstepliktiga i första hand i framtiden utbildas och krigsplaceras inom följande, ej inbördes prioriterade, verksamhetsområden civilförsvarsverksamhet, hälso- och sjukvårdsverksamhet, transportverksamhet. elkraftförsörjning, telesamband, kommunal omsorgsverksamhet och viss kommunal teknisk verksamhet.

l det följande lämnas kommentarer till och vissa detaljförslag inom dessa områden. Volymuppgifterna avser grundutbildning och är att betrakta som ”cirkatal. Tidigare nämnda prioriterade områden som ej bedöms lämpliga för vapenfriutbildning, berörs även, samt skälen till att dessa undantas.

9.2.1 Civilförsvarsverksamhet

Med Civilförsvarsverksamhet avses här civilförsvarets krigsorganisation inklusive den kommunala räddningstjänsten. Behovet av att åstadkomma en ”föryngring” av krigsorganisationen talar för ett ökat uttag av vapenfria för utbildning för civilförsvarsverksamhet i krig. Civilförsvarets behov kan dock i stor utsträckning karak-

118 Utbildningens framtida organisation

täriseras som behov av yrkesutbildad personal med civil yrkeserfarenhet. Civilförsvarets utbildningssystem är, generellt uttryckt, uppbyggt för att under begränsad tid ”komplettera” sådana civila kunskaper och erfarenheter. ”Kompletteringen” innehåller då utbildning i för krigsbefattningen specifika områden. Personalbehoven tillgodoses i huvuddelen av civilförsvarets befattningar bäst med denna rekryteringsprincip. Det finns i civilförsvarets krigsorganisation således endast ett litet antal befattningar till vilka grundrekrytering och hel grundutbildning av vapenfria är lämplig och rationell. För vapenfria med kort kvarvarande tjänstgöringsskyldighet kan däremot utbildning för civilförsvaret vara lämplig.

grenar Anmärkning: På grund av defmitionsproblem kan exakt antal för grundutbildning ej anges i kategorien övriga tjänstegrenar. I huvudsak avses här vapenfria som för närvarande benämns som korttidare” - dvs. vapenfria som tidigare fullgjort hel eller större delen av militär grundutbildning.

9.2.2 Hälso- och sjukvårdsverksamhet

Med hälso- och sjukvárdsverksamhet avses här landstingens krigsorganisation för vilken socialstyrelsen har programansvar. Med tanke på det stora behovet i krigsorganisationen är varje kvaliñcerad resursförstärkning önskvärd. Antalet tillgängliga vapenfria tjänstepliktiga med adekvat utbildning för direkt medicinal verksamhet är emellertid begränsat. Med hänsyn till denna brist bör om möjligt grundutbildningen av vårdbiträden ökas.

Funktion Grundutbildningsvolym Utbildnings-v myndighet

9.2.3 Transportverksamhet

Med transportverksamhet avses här transporter i luften, till sjöss och till lands och stödfunktioner till dessa.

Utbildningens framtida organisation

Transporter i luften

Vapenfriutbildning bedrivs för närvarande inom brand- och räddningstjänst vid luftfartsverket. Denna utbildning sker på ett i huvudsak rationellt och kvalitativt bra sätt och bör därför bibehállas. Efter genomförd grundutbildning vid luftfartsverket skall den vapenfrie liksom hittills i civilförsvarets undsättningsorganisation och då främst krigsplaceras inom brandtjänst. Behov av en utökning föreligger med hänsyn till krigsorganisationens behov.

Funktion Grundutbildningsvolym Utbildningsmyndighet Nuvarande Föreslagen framtida Brand- och rädd- 375 410 Luftfartsverket ningstjänst

Transporter till sjöss

Vapenfriutbildning bedrivs för närvarande inom Sjöräddningen men i så liten omfattning att den inte kan anses rationell. Något behov av vapenfri personal föreligger inte i krigsorganisationen eftersom denna samorganiseras med marinen. Denna utbildning är därför inte lämplig och bör läggas ner.

Funktion Grundutbildningsvolym Utbildningsmyndighet Nuvarande Föreslagen framtida Sjöräddning 18 0 Sjöfartsverket

Transporter till lands

omfattar bland annat enheter för Statens järnvägars krigsorganisation reparation och underhåll av bansystemet. ett behov av utbildad inom denna Det föreligger vapenfri personal Utbildningen bedrivs på ett i huvudsak rationellt och krigsorganisation. kvalitativt bra sätt. En ökning av utbildningen skulle med hänsyn till behoven kunna vara välmotiverad men tillgången på tekniskt utbildade är begränsad. Utbildningen bör därför bibehållas. vapenfria

Funktion Grundutbildningsvolym Utbildningsmyndighet Nuvarande Föreslagen framtida och 100 100 Statens järnvägar Reparationsunderhållstjänst

120 Utbildningens framtida organisation

9.2.4 Drivmedelsförsörjning

Inga vapenfria tas i dagsläget ut till denna Verksamhetsgren. Försörjning av drivmedel tillhör de prioriterade verksamhetsområdena men det föreligger svårigheter att i fred fmna former för utbildning av vapenfria. Personalbehoven tillgodoses mer effektivt sätt. på annnat

Elkraftförsörjning

Med elkraftförsörjning avses här statens vattenfallsverks och övriga kraftbolags krigsorganisation för elkraftförsörjning i krig. Det föreligger ett behov av utbildade vapenfria i krigsorganisationen. Utbildningen bedrivs på ett i huvudsak rationellt och kvalitativt bra sätt. En viss ökning av vapenfriutbildningen skulle vara motiverad eftersom behov finns. Tillgängliga utbildningsresurser dock inte en ökmedger ning av antalet vapenfria. Dessutom är tillgången på vapenfria med lämplig teknisk bakgrund begränsad. Utbildningen bör således vara kvar i nuvarande omfattning.

Funktion Grundutbildningsvolym Utbildningsmyndighet

9.2.6 Telesamband

Med telesamband avses här televerkets krigsorganisation.

Funktion Grundutbildningsvolym Utbildningsmyndighet Nuvarande Föreslagen framtida Reparations- och 110 ll0 Televerket underhållstjänst

Krigsorganisationens behov motiverar en ökning av antalet vapenfria. Utbildningen bedrivs på ett i huvudsak rationellt och kvalitativt bra sätt. Televerket anser dock att dess utbildningsresurser inte räcker till för att genomföra utbildningen i ökad omfattning. Dessutom är tillgången på tekniskt utbildade vapenfria ej tillräcklig i dagsläget. Utbildningen bör vara kvar i nuvarande omfattning.

Utbildningens framtida organisation 121

9.2.7 Postal verksamhet

Med postal verksamhet avses här postverkets krigsorganisation. Några egentliga behov av denna utbildning föreligger inte med hänsyn till behov i krigsorganisationen. Utbildningen bör upphöra.

Funktion Grundutbildningsvolym Utbildningsmyndighet Nuvarande Föreslagen framtida Brevbärning m.m. 25 0 Postverket

9.2.8 Väghållning

Med väghållning avses här Vägverkets krigsorganisation. Till detta område tas inga vapenfria ut för närvarande. Vägverket saknar en utbildningsorganisation som är lämplig för vapenfria. Vägverket ser inte heller för närvarande något behov av vapenfria till krigsorganisationen.

9.2.9 Livsmedelsproduktion- och distribution

Behoven av välutbildad ersättningspersonal är stora såväl i lantbrukets blockorganisation som i distributionsledet. När det gäller lantbruksutbildning är volymen lämpliga vapenfria för liten för att meningsfull utbildning skall kunna organiseras rationellt. (Inom hela kollektivet av vapenfria är i dagsläget cirka 30 st jordbruksutbildade.) När det gäller distribution är bristen störst på förare till tunga fordon och i viss mån till specialfordon. Förhållandena är i detta avseende inte annorlunda än inom någon annan del av hela transportsektorn. Verksamhet bedrivs inom detta område i mycket liten utsträckning inom offentlig verksamhet. Stora svårigheter föreligger därför att organisera vapenfriutbildning.

9.2.l0 Kommunal verksamhet

Med kommunal verksamhet avses här primärkommunernas krigsorganisation. I och med att civilförsvaret 1987-01-01 övergår till den så kallade organisation 80 Kommunal och personalbehoven i denna identifierats fullt ut blir det med säkerhet ett ökat behov av att tillföra vapenfria till verksamheten i kommunerna. Ser man kommuntjänsten som civilförsvar ”i dess vidaste mening” bör en ökning av vapenfria till denna verksamhet vara välmotiverad.

122 Utbildningens framtida organisation

Funktion Grundutbildningsvolym Utbildningsmyndighet Nuvarande Föreslagen framtida Omsorgsverksam- 400 800 Kommuner het 110 110 Sveriges kristna ungdomsråd Teknisk förvaltning 0 500 Kommuner

9.2.l1 Verksamhet som föreslås ej finnas kvar i

fortsättningen

Av ovan redovisade detaljförslag framgår att vissa tjänstegrenar (verksamheter) som för närvarande finns för vapenfrias tjänstgöring ej längre avses komma ifråga som prioriterade för vapenfriutbildning. Dessa tjänstegrenar är: - Expeditionstjänst - Naturvårdstjänst - Hundförartjänst - Postiljontjänst - Sjöräddningstjänst - Biståndsutbildning

Myndigheter där tjänstgöring inom ovan redovisade tjänstegrenar idag förekommer och som i så fall inte kommer ifråga i framtiden är: arbetsmarknadsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, postverket, riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, statens hundskola, statens naturvårdsverk, styrelsen för internationell utveckling, Svenska röda korset och nämnden för u-landsutbildning. Tjänstegrenen expeditionstjänst förekommer för närvarande vid flera av de myndigheter som vi ovan angivit som lämpliga utbildningsanordnare inom prioriterade utbildningsområden. Det finns därför anledning att påpeka att de prioriteringar vi ovan redovisat avser utbildningsområden till vilka behov bedöms finnas i krig. De avser ej angivna myndigheters verksamhet i fred. Expeditionstjänst bör således i framtiden inte heller organiseras vid dessa myndigheter liksom inte heller servicetjänst vid civilförsvarsstyrelsen.

angående

9.3 Allmänna

överväganden organisation av utbildningen

De principer vi angett för utformningen av den framtida vapenfriutbildningen påverkas inte av utbildningstidens längd. De organisatoriska förutsättningarna för övervägandena av den praktiska utformningen av utbildningen av vapenfria är emellertid väsentligt olika när det gäller tre huvudgrupper vapenfria enligt följande:

Utbildningens framtida organisation 123

l/ Vapenfria som skall genomgå hel grundutbildning och all repetitionsutbildning. 2/ Vapenfria som, på grund av att de fullgjort del av militär grundutbildning, endast skall genomgå del av grundutbildning och all repetitionsutbildning som vapenfria.

3/ Vapenfria som, på grund av att de fullgjort hel militär grundutbild- - och ibland även del(ar) av repetitionsutbildningen - endast ning har begränsad kvarvarande tjänstgöringsskyldighet som vapenfri.

Vi diskuterar därför i det följande utformningen av utbildningen för dessa tre huvudgrupper var för sig.

9.3.1 Utbildning av vapenfria med hel grundutbildning och all

repetitionsutbildning

Utifrån de prioriteringar och övriga allmänna överväganden vi tidigare redovisat och de överväganden vi redovisat i föregående kapitel, konstaterar vi att det finns en tillgång på cirka 2.200 vapenfria per år som skall genomföra hel grundutbildning och all repetitionsutbildning. Inom denna totala tillgång finns det endast ett visst antal vapenfria med inskrivningsvärden, som gör dem lämpade för uttagning till vissa befattningar, för vilka höga fysiska och psykiska krav ställs tillsammans med krav på viss utbildningsinriktning. Detta antal högpresterande vapenfria motsvarar utbildningskapacitet och behov hos de av nuvarande utbildningsanordnare, som både har fast planerad krigsorganisation och etablerade utbildningsorganisationer inom vilka vapenfria tjänstepliktiga utbildas. Dessa är statens järnvägar, statens vattenfallsverk och televerket. Resterande antal såväl fysiskt som psykiskt högpresterande vapenfria motsvarar i stort luftfartsverkets utbildningskapacitet för vapenfria som utbildas till brandmän. Luftfartsverkets krigsorganisation innebär för närvarande att innelig-

gande årsklass vapenfria kvarhålls vid mobilisering. (Vi har i detta

sammanhang uppmärksammat särskilda problem. Dessa har underhand tagits upp med chefen för flygvapnet och påverkar tills vidare inte utbildningsförutsättningarna för vapenfria.) Även luftfartsverket har en etablerad utbildningsorganisation. De vapenfria som utbildas hos luftfartsverket kan direkt överföras till krigsplacering i civilförsvaret. Vi har redan tagit ställning till att vi inte ser någon anledning att föreslå avsevärda förändringar i redan väl fungerande organisationer. Vad avser vapenfriutbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet anser vi att den bör ges så hög prioritet att utbildning skall bedrivas trots vissa svårigheter att göra detta på det mest rationella sättet. När det gäller övriga vapenfria som skall ges hel grundutbildning och all repetitionsutbildning anser vi att de i framtiden skall utbildas för primärkommunernas behov inom verksamhetsområdena omsorgsverksamhet och viss teknisk verksamhet.

Med hänvisning till den kraftigt splittrade utbildningssituation som

124 Utbildningens framtida organisation

för närvarande föreligger bör utbildningen koncentreras och göras mer enhetlig. För att nå dessa syften anser vi att utbildningen av de vapenfria i huvudsak skall organiseras i vapenfriskolor enligt vad vi skisserat i kapitel 8 Modeller för utformning av vapenfriutbildningen.

För att tillvarata arvet i form av etablerade väl fungerande utbildningsformer föreslår vi att utbildningen för vapenfria, som skall fullgöra hel grundutbildning och repetitionsutbildning, organiseras enligt följande: El Alla vapenfria med hel grundutbildning ges introduktionsutbildning och en inledande allmän grundutbildning vid särskilt organiserade vapenfriskolor. EI Nuvarande utbildning vid luftfartsverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och televerket omvandlas till befattningsutbildning och bibehålls med i stort nuvarande inriktning och omfattning. Nuvarande av civilförsvarsstyrelsen anordnad vid linje utbildning för stabsassistenteri fältstab omvandlas till befattningsutbildning och bibehålls med i stort nuvarande inriktning och omfattning. Den inom dessa utbildningar nu organiserade allmänna grundutbildningen överförs därmed till vapenfriskolorna. Under förutsättning att allmän grundutbildning kan organiseras hos någon eller flera av dessa utbildningsanordnare så att den till omfattning och innehåll motsvarar den utbildning som organiseras vid vapenfriskolorna och detta kan ske till lägre kostnader än vid vapenfriskolorna bör nämnden för vapenfriutbildning kunna uppdra åt den eller dessa utbildningsanordnare att för nämndens räkning genomföra sådan utbildning. El Nuvarande av socialstyrelsen anordnad utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal bibehålls i huvudsak men ges en fastare struktur. En viss för all sjuk- och hälsovårdspersonal gemensam befattningsutbildning bör organiseras. Marginell utbildning av små yrkesgrupper bör av rationalitetsskäl upphöra. Den av vissa landsting anordnade vårdbiträdesutbildningen bibehålls i huvudsak som befattningsutbildning. För att bidra till att öka kompetensen i hälso- och sjukvården bör för redan yrkesutbildade vårdbiträden en utbildning till undersköterska anordnas efter modell av vårdbiträdesutbildningen enligt ovan. El För kommunernas behov organiseras vapenfriutbildningen med en viss gemensam befattningsutbildning vid vapenfriskolorna med efterföljande praktisk tjänstgöring i utbildningskommuner. De närmare övervägandena angående utbildningens organisation behandlas i följande avsnitt.

9.3.2 Utbildningen av vapenfria med del av

grundutbildning

och

repetitionsutbildning

Ett exempel på fördelningen på kvarvarande tjänstgöringskyldighet för de vapenfria som på grund av att de fullgjort viss värnpliktsutbildning

Utbildningens framtida organisation 125

bara har begränsad kvarvarande tjänstgöringstid och därför inte skall fullgöra hel grundutbildning framgår av sammanställningen i tabell 25 i bilaga 5. Sammanfattningsvis är det drygt 400 vapenfria som årligen skall ges avsevärd del av - men inte hel - grundutbildning med senare följande repetitionsutbildning. De vapenfria i denna kategori har tidigare fullgjort viss militär grundutbildning. Det finns därför anledning att utgå ifrån att varken deras fysiska eller psykiska status lägger hinder i vägen för annan utbildning. Vi föreslår att grundutbildningen för denna grupp organiseras enligt följande: E] Yrkesutbildad hälso- och sjukvårdspersonal ges introduktions- och allmän grundutbildning enligt föregående avsnittet. Vid placeringen till praktisk befattningsutbildning beaktas den kortare tjänstgöringstiden vid val av tjänstgöringsplats.

EI Övriga vapenfria ur denna grupp som har en tydlig civil utbildnings-

eller yrkesbakgrund, som gör dem särskilt lämpade för en viss uttagning, utbildas tillsammans med vapenfria med hel grundutbildning. Vid utplaceringen till praktisk befattningsutbildning beaktas den kortare tjänstgöringstiden vid val av tjänstgöringsplats. El För kommunernas behov ges vapenfria ur denna grupp utbildning mot kommunernas tekniska förvaltning i krig. Utbildningen organiseras som en i förhållande till deras tidigare militära grundutbildning anpassad introduktion och allmän grundutbildning samt en viss gemensam grundläggande befattningsutbildning. El För vapenfria i denna grupp bör en utbildningslinje till underhållspersonal inom kommunal brandgrupp enligt organisation 80 Kommunal anordnas. Utbildningen för dessa vapenfria organiseras som en i förhållande till deras tidigare militära grundutbildning anpassad introduktion och allmän grundutbildning samt en viss gemensam grundläggande befattningsutbildning. Fortsatt grundläggande befattningsutbildning och praktisk befattningsutbildning kan därefter genomföras vid vissa kommuners brandförsvar. Krigsplacering bör ske i respektive hemkommuners brandförsvars krigsorganisation. El För denna kategori av vapenfria torde som ovan angivits inte föreligga omfattande hinder för utbildning. Ett mindre antal vapenfria ur denna kategori bör därför ges introduktion och allmän grundutbildning (som dock kan anpassas efter tidigare genomgången militär grundutbildning) varefter de vid räddningsverkets skolor bör ges utbildning för krigsplacering i civilförsvaret. Denna utbildning bör i första hand organiseras i särskilda kurser för vapenfria för att möjligheterna att ge dessa elever en (i förhållande till de flesta civilförsvarspliktiga) längre och mer kvalificerad utbildning skall tillvaratas. Den nuvarande av civilförsvarsstyrelsen organiserade utbildningen på linje för gruppchefer (ställföreträdare) i förrådsoch underhållstjänst är lämpad att bedrivas som sådan utbildning.

126 Utbildningens framtida organisation

9.3.3 Utbildning av vapenfria med begränsad

tjänstgöringsskyldighet

Det är drygt 400 vapenfria årligen som på grund av att de fullgjort större del av värnpliktsutbildningen endast skall fullgöra liten del av grundutbildning och/eller repetitionsutbildning såsom vapenfria. För dessa vapenfria med en återstående tjänstgöringsskyldig under 120 dagar bör utbildningen i första hand organiseras inom statens räddningsverk. Eftersom den kvarvarande tjänstgöringsskyldigheten alltid uppgår till minst 75 dagar bör utbildningen organiseras som särskilda kurser för vapenfria. Den bör med hänsyn till tidigare allmänmilitär utbildning omfatta tillämpliga delar av den allmänna grundutbildning som vi anser skall vara gemensam för alla vapenfria samt lämplig befattningsutbildning för civilförsvarets krigsorganisation. För att dessa vapenfria verkligen skall kunna tillföras krigsorganisationen bör befattningsutbildning inte ske till ”smala” tjänstegrenar inom vilka länsstyrelserna kan få svårigheter att utnyttja de vapenfria. Denna utbildning bör därför inriktas på att med fördjupad kvalitet och bredd i utbildningen göra de vapenfria lämpade för alternativa befattningar inom de största tjänstegrenarna och bör planeras till att som absolut minimum omfatta 40 dagar - dvs. till i stort den vid tidpunkten för 1982 års försvarsbeslut bedömda utbildningstiden för manskap i undsättningspluton.

9.4 Inledande allmän grundutbildning

9.4.1 Utbildningen

Vi har i det föregående kommit fram till att en principmodell med en delvis centraliserad allmän grundutbildning och en fackvis centraliserad grundläggande befattningsutbildning bör vara grunden för fortsatta överväganden. Vi har också redovisat att den allmänna grundutbildningen, inklusive introduktion, bör ha en längd av fem veckor. Den allmänna grundutbildningens omfattning kan naturligtvis diskuteras och även i olika delar göras till föremål för jämförelser med till exempel delvis motsvarande utbildning för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga. Som grund för vårt ställningstagande till utbildningens omfattning har vi utgått ifrån de vapenfria tjänstepliktigas specifika utbildningsförutsättningar. Det militära försvaret har en för den enskilde väl definierad funktion under beredskap och i krig. Det civila totalförsvaret, inom vilket den vapenfrie krigsplaceras, är ett område som de flesta saknar kunskaper om. Det är dessutom ett mycket komplext område innehållande verksamheter från ett stort antal skilda ansvarsområden. För att förstå det civila totalförsvaret måste man därför ha kunskaper om hur samhället fungerar även under fred. Många av de vapenfria krigsplaceras inom funktioner vilka kräver individuella ansvars- och ställningstaganden. Detta markeras redan un-

Utbildningens framtida organisation 127

der utbildningstiden, då den vapenfrie oftast gör sin praktiska befattningsutbildning inte i en grupp av vapenfria, utan tillsammans med arbetslag vid civila arbetsplatser. Uppgifterna vid dessa organisationer är oftast inte primärt inriktade mot krigsförhållanden. Den vapenfrie har därför dessutom i många fall svårare att se en omedelbar motivation till sin utbildning och kommande krigsplacering. Även med mycket ambitiöst upplagd framtida handledarutbildning kommer den vapenfrie att i huvudsak tjänstgöra i en fredsinriktad miljö med handledare som inte har detta som sin huvuduppgift. Detta bör jämföras med att den värnpliktige under hela sin utbildningstid har lärare/handledare just för denna verksamhet och som fortlöpande under hela utbildningstiden kan fånga upp frågeställningar och diskussioner om till exempel säkerhetspolitiken, motivation för utbildningen etc. Allt detta gör den vapenfrie i behov av kunskap, för att få insikt i hur det civila totalförsvaret fyller samhällets och individens behov under beredskap och i krig. Kunskap ger insikt. Insikt ger motivation. En väl motiverad och utbildad vapenfri blir en resurs inom totalförsvaret. Det ankommer inte pâ oss att utforma detaljerade kursplaner för Vi ger i det följande exempel på den inriktning vi anser att utbildningen. utbildningen bör få. Vi ger också exempel på den omfattning vi anser olika moment bör ha. Vi markerar därmed den betydelse vi tillmäter olika utbildningsmoment i den allmänna grundutbildningen av de vapenfria. Exempel på ”vissa moment i kursplan” för den allmänna grundutbildanser bör vara gemensam för alla ning som vi, med vissa anpassningar, vapenfria redovisas i det följande:

Totalförs varskunskap

- Sveriges säkerhetspolitik - Vad innebär och krigstillstånd för samhället i ett beredskapsstort? - ansvarsområden Totalförsvaret, dess organisation och skilda - Totalförsvarets för individens och samhällets överlevbetydelse nad under beredskap och i krig - Samverkansformer inom totalförsvaret - Samhällets för beredskap och krig planering O lagstiftning O särskilda behov O befintliga resurser - vad innebär det? Krigsplacering, - De vapenfrias roll inom totalförsvaret - Ansvarsområden inom vilka vapenfria krigsplaceras - Den egna utbildningsmyndighetens roll inom totalförsvaret - Den egna krigsplaceringen - Folkrätt - en allmän översikt - Vapenfrias folkrättsliga status - dels generellt och dels specifikt i den kommande krigsplaceringen

128 Utbildningens framtida organisation SOU l986:30

- Alternativa motståndsformer - konsekvenser

Omfattning 7 dagar = 56 utbildningstimmar

Vi finner anledning att särskilt beröra frågan om utbildning i civilmotständ. I en del av freds- (försvars-) debatten har, både i Sverige och i flera andra länder, alternativa motståndsformer tagits upp. Utbildning i ”civilmotstånd” har nämnts både som alternativ till värnplikt i väpnat försvar och som alternativ till eller som inslag i vapenfriutbildning. Dessa frågor har ingående behandlats av motståndsutredningen i dess betänkande “Kompletterande motståndsformer (SOU 1984:10) samt av folkrättskommittén med betänkandet Folkrätten i krig” (SOU 1984:56). Vi avstår därför från att här redovisa motståndsutredningens och folkrättskommitténs överväganden. Vi hänvisar i stället till angivna betänkanden. Vi konstaterar dock att begreppsbilden inte är helt entydig i den allmänna debatten. Den folkrättsliga situationen för till exempel en vapenfri tjänstepliktig som under krig eller ockupation engagerar sig i någon form av ickemilitärt motstånd kan bli komplicerad vare sig hans motstándshandlingar omfattar våld eller ej. Vare sig i Haag- eller Genêvekonventionerna eller i Tilläggsprotokoll I finns några regler som har direkt anknytning till civilmotståndsbegreppet. Som non-kombattant riskerar den exempliñerade vapenfrie att vara ställd utan starkare folkrättsligt skydd och i stället bli behandlad som spion eller sabotör enligt främmande makts regler. I vår grundsyn har vi markerat att de vapenfria tjänstepliktiga inte kan anses stå utanför det totalförsvar som vårt samhälle ställs om till i händelse av krig. Genom pliktlagsförhållandet kräver vi att de vapenfria efter förmåga skall medverka i för samhället viktiga funktioner. Med samma principresonemang som gäller för de värnpliktiga menar vi att kravet på den enskilde att efter förmåga medverka motsvaras av ett krav på samhället att ge den enskilde förutsättningar för denna medverkan. En av dessa förutsättningar är adekvat utbildning. Vårt land har anslutit sig till internationella överenskommelser om regler för bland annat humanitet i krigföringen. Det innebär att Sverige förbundit sig att följa regler och så långt möjligt göra innebörden av dem känd för alla medborgare som kan komma att ställas inför situationer där kännedom om gällande folkrättsliga regler erfordras. De folksrättsliga reglerna berör såväl stridande som icke stridande, och såväl militära som civila personer. Det är enligt vår mening önskvärt att de vapenfria i händelse av krig aktivt engagerar sig i de motståndsformer som - med respekt för deras ställningstagande till bruk av vapen - är möjliga. I utbildningen av de vapenfria bör därför, gemensamt för alla, ingå moment som behandlar alternativa motståndsformer såsom så kallat civilmotstând. Denna utbildning bör samtidigt för de vapenfria klargöra deras folkrättsliga situation och eventuella konsekvenser av tänkbart handlande.

SOU I986:30 Utbildningens framtida organisation 129

Sjuk- och olycksfallsvârd

- under fred Sjukvårdens organisation - Sjukvårdens organisation under beredskap och i krig Olycksfall, första hjälpen Förebyggande hälsovård, hygien Sjukvård, bland annat med inriktning mot epidemiologiska risker under beredskap och i krig - reaktioner under Psykiska beredskap och i krig

Omfattning 6 dagar = 48 utbildningstimmar

Brand- och räddningskunskap

I Risker för civilbefolkningen under beredskap och i krig - och funktion Räddningstjänstens organisation under beredskap och i krig - Brandoch räddningskunskap - Räddning praktiska övningar Självskydd - ABC-stridsmedel, kännedom, personligt skydd m.m.

Omfattning 5 dagar = 40 utbildningstimmar

Tillämpningsövning

Övning där ovanstående moments kunskaper integreras.

Omfattning 2 dagar = 16 utbildningstimmar

Uppföljning och utvärdering

Genomgång och avslutning av den gjorda övningen. Kursavslutning och utvärdering.

Omfattning l dag = 8 utbildningstimmmar.

9.4.2 Överväganden angående organisation av introduktions-

och allmän

grundutbildning

introduktionen och den allmänna grundutbildningen kan organiseras under mer eller mindre centraliserade former. Den kan också organiseras mer eller mindre hårt sammanknuten med den grundläggande befattningsutbildningen. Den grundläggande befattningsutbildningens inriktning styrs i stor utsträckning av de behov som kommunerna kommer att redovisa 1987- 01-01 för organisation 80 Kommunal. Det har därmed inte varit möjligt för oss att låta en framtida inriktning av denna nu slutligt påverka organisationsutformningen. Vi har dock utgått ifrån att de alternativ vi tagit fram måste ha utvecklingsmöjligheter för en i framtiden mer diffe-

130 Utbildningens framtida organisation SOU l986:3O

rentierad fackvis centraliserad grundläggande befattningsutbildning. Vi har prövat alternativ som innebär att varje statlig utbildningsanordnare åläggs att organisera denna utbildning och alternativ som innebär centralisering genom samordning av denna utbildning för vissa statliga utbildningsanordnare. Vi har när det gäller utbildningen mot kommunernas krigsorganisationsbehov prövat alternativ som innebär centralisering (regionalisering) till vissa kommuner. Detta skulle innebära att introduktion och allmän grundutbildning behöver organiseras en eller några få gånger per år hos varje utbildningsanordnare. Vi har funnit att, på grund av de små utbildningsvolymer det här är fråga om, ger sådana lösningar inte underlag för att på ett rationellt sätt skapa vare sig lärarkompetens eller förenklade rutiner för att administrera denna utbildning. I de tekniskt inriktade statliga utbildningsanstalterna som kan komma ifråga för vapenfriutbildningen blir den allmänna grundutbildningen en mycket ”udda verksamhet. Att bygga upp utbildningsanordningar för till exempel brand- och räddningsutbildning hos varje utbildningsmyndighet torde inte kunna komma i fråga. Detta är i och för sig Önskvärt men blir till följd av de små utbildningsvolymerna inte rationellt. Sambruk med andra myndigheters anläggningar blir därför nödvändig. Vi föreslår därför att introduktion och allmän grundutbildning för i princip alla vapenfria tjänstepliktiga skall organiseras vid särskilda vapenfriskolor underställda nämnden för vapenfriutbildning. Det är dock enligt vår mening olämpligt att i nuläget (innan ställning slutligt tagits till utformningen av en annorlunda systemlösning för vapenfriutbildningen) i detalj styra formerna för hur denna för alla vapenfria gemensamma utbildning skall organiseras i samtliga fall. Olika dellösningar kan i vissa fall vara rationella. Rationaliteten i dessa påverkas dock bland annat av var de tre vapenfriskolorna lokaliseras. Frågorna bör slutligt avgöras i samband med att lokaliserings- och organisationsfrågorna för vapenfriskolorna slutbehandlas.

9.5 Grundläggande befattningsutbildning

9.5.1 Utbildningen

Den grundläggande befattningsutbildningen skall ge den vapenfrie teoretiska och praktiska baskunskaper och färdigheter som grund för den fortsatta praktiska befattningsutbildningen, mot huvudmålet krigsplacering i befattning. Den grundläggande befattningsutbildningen bör dock också ge den utbildning som erfordras för att den vapenfrie skall kunna fungera i fredsmiljön på tjänstgöringsstället under den praktiska befattningsutbildningen.

Utbildningens framtida organisation

9.5.2 överväganden angående den grundläggande

befattningsutbildningen

Den grundläggande befattningsutbildningen kan även den organiseras mer eller mindre centraliserat. Vi har tagit ställning för att en modell med fackvis centraliserad grundläggande befattningsutbildning bäst motsvarar både kraven på kvalitet och effektivitet i utbildningen. Den grundläggande befattningsutbildningen bör för vapenfria, som skall utbildas för de statliga verkens behov, därför i första hand organiseras inom respektive verks utbildningsorganisationer. Grundläggande befattningsutbildning för hälso- och sjukvårdspersonal bör som hittills och med viss utökning organiseras inom landstingens etablerade utbildningsorganisation när det gäller utbildning till och av vårdbiträden. För övrig sjuk- och hälsovårdspersonal bör en viss grundläggande befattningsutbildning nyorganiseras inom en av vapenfrisko- Ioma. När det gäller grundläggande befattningsutbildning för vapenfria för kommunernas krigsorganisation finns inga motsvarande utbildningsorganisationer att tillgå. Utbildningen måste därför nyorganiseras. Vi har översiktligt studerat alternativa former för detta. Ett alternativ skulle innebära att uppgifterna lades på en eller flera kommuner eller på något statligt verk. Alla sådana lösningar medför ett stort antal problem med huvudmannaskap och ersättningsfrågor. Ingen sådan lösning har heller visat sig ekonomiskt klart fördelaktig. Vi föreslår att grundläggande befattningsutbildning för vapenfria för kommunernas behov i princip vid de vapenfriskolor vi för-

organiseras

ordar skall organiseras. Det bör dock ankomma på nämnden för vapenfriutbildning att vid den slutliga utformningen av denna utbildning för de olika utbildningslinjerna välja de lämpligaste formerna av samarbete med utbildningsanordnare. Det bör till exempel vara möjligt att organisera vissa delar av en sådan utbildning genom köp av tjänster från en kommunal myndighet.

9.6 Praktisk befattningsutbildning

Vårt förslag till utformning av utbildningen innebär för så gott som alla vapenfria som skall genomgå grundutbildning, att utbildningen innefattar ett block med praktisk befattningsutbildning. Den praktiska befattningsutbildningen är avsedd att ge den vapenfrie tjänstepliktige tillfälle att tillämpa och därmed befästa inhämtade kunskaper. Den skall samtidigt ge honom möjlighet att både bredda och fördjupa sina kunskaper inom befattningsområdet. Under beredskap och i krig kommer i de flesta fall omständigheterna under vilka verksamheten skall bedrivas att bli betydligt svårare både psykiskt och praktiskt. Den praktiska befattningsutbildningen bör bidra till att genom medverkan i många uppgifter och många olika situationer ge den vapenfrie den erfarenhet som han behöver för att kunna fungera i befattningen under beredskap eller i krig.

132 Utbildningens framtida organisation

De erfarenheter av situationer och problemlösningar som vi menar att de vapenfria behöver i sin utbildning kan bara förvärvas genom praktiskt deltagande i verksamheten. Olika former av undervisning kan ge bra förberedelse inför olika situationer. Erfarenhet kan bara uppnås genom att vara med. De flesta av de riktigt svåra situationer som kan uppkomma under beredskap eller i krig kan av etiska eller praktiska skäl inte övas reellt. En bra förberedelse för att kunna handla i dessa situationer är dock att ha tränat i de under fred mer “normala” problemsituationer som uppstår i verksamheten. Ett mål för den praktiska befattningsutbildningen i grundutbildningen av vapenfria tjänstepliktiga bör därför formuleras som att den vapenfrie bör ges tillfälle att medverka i alla inom verksamheten på tjänstgöringsplatsen förekommande uppgifter som av säkerhetsskäl eller motsvarande inte kräver särskild kompetens eller legitimation.

9.6.1 Praktisk vid

befattningsutbildning statliga

utbildningsanordnare

För de vapenfria som utbildas för krigsplacering inom statens järnvägars, statens vattenfallsverks och televerkets krigsorganisationer finns redan etablerade former för praktisk befattningsutbildning inom respektive organisationer. Detta gäller även för vapenfria som grundutbildas inom luftfartsverket men senare krigsplaceras inom civilförsvaret.

9.6.2 Praktisk befattningsutbildning för hälso- och

sjukvårdspersonal

För hälso- och sjukvårdspersonal är utifrån grundprioriteringarna huvudinriktningen för praktisk befattningsutbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet given. Detta är emellertid en mycket mångfacetterad verksamhet. För läkare och sjuksköterskor kan den praktiska befattningsutbildningen ses endera som en fördjupning av egen specialitet eller som en breddning av kompetensen. Behoven av personalförstärkningar i händelse av krig bedömdes av utredningen om sjukvård i krig bli störst inom kirurgi, anestesi, röntgen och primärvård (SOU 1982:42 sid 13 l). Det bör ankomma på socialstyrelsen att, liksom tidigare, avgöra vapenfria läkares, sjuksköterskors och undersköterskors placering till praktisk befattningsutbildning. Bedömda behov i krig bör i första hand vara avgörande för placeringen.

9.6.3 Praktisk befattningsutbildning i primärkommuner

Vi föreslår att utbildningen av vapenfria för krigsplacering i kommunerna tills vidare skall koncentreras till omsorgsområdet. Vi föreslår också att den inledande grundutbildningen och grundläggande befattningsutbildningen skall organiseras centraliserat vid vapenfriskolor. Våra motiv

Utbildningens framtida organisation 133

för detta förslag är huvudsakligen att på ett rationellt sätt skapa en kvalitativt och innehållsmässigt jämn grundutbildning. De vapenfria skall därefter placeras hos utbildningsanordnande kommun för praktisk befattningsutbildning under resterande tjänstgöringstid. Inom nuvarande utbildningssystem har en modell utvecklats så att ett antal kommuner som utbildningsanordnare svarar för utbildning även för kringliggande kommuner. Modellen har många fördelar. Jämnt fördelade över kommunerna utgör antalet aktuella vapenfria att utbilda färre än fyra per kommun. Rätt fördelade till egen kommun blir antalet vapenfria starkt varierande och slumpmässigt varierande mellan åren. Den etablerade modellen innebär ett slags regionalisering av utbildningen. Vi vill framhålla att syftet med den praktiska befattningsutbildningen skall vara att ge den vapenfrie både tillfälle att tillämpa och befästa kunskaper och tillfälle att bredda och fördjupa kunskaperna. På tjänstgöringsplatserna måste därför ställas krav att de kan motsvara befattningsutbildningens syften. Under den praktiska befattningsutbildningen bör de vapenfria också ges en systematisk fortbildning i de ämnen/ områden som behandlats under den grundläggande befattningsutbild-

ningen. Detta kan effektivast ske om rimligt stora grupper av vapenfria

kan ”samlas ihop” för denna verksamhet. Vi har i avsnittet 3.1.5 ovan beskrivit de nuvarande vapenfriadministratörernas roll. Även denna funktion torde effektivast kunna upprätthållas mot större grupper av vapenfria hellre än mot ett fåtal. Den praktiska befattningsutbildningen i kommunerna bör i framtiden anordnas regionaliserat genom att nämnden för vapenfriutbildning överenskommer med ett begränsat antal kommuner om att kommunerna som anordnare av praktisk befattningsutbildning tar emot vapenfria. Antalet kommuner med vilka överenskommelse skall träffas bör inte fixeras. Det bör ankomma på nämnden för vapenfriutbildning att träffa överenskommelse med så många kommuner som erfordras för att skapa ett stabilt utbildningssystem som samtidigt medger en viss flexibilitet beträffande antalet vapenfria som skall utbildas varje år. Bland de faktorer, som bör bedömas vid val av kommuner, bör i första hand möjligheterna att ställa lämpliga tjänstgöringsplatser till förfogande beaktas men även möjligheterna att anordna förläggning av godtagbar standard, utspisning av samtliga mål och vidta andra praktiska åtgärder till rimlig kostnad.

9.7 Ledarskapsutbildning

De vapenfria är när det gäller tidigare militär uttagning i huvudsak normalfördelade. Detta innebär att omkring tio procent av dem tidigare uttagits till kompani- eller plutonsbefälsvärnpliktiga och omkring 25 procent till gruppbefäls- och E-värnpliktiga. Vi har uttalat att vi anser att det är naturligt att ställa krav på att den resurs de vapenfria utgör skall tillvaratas så väl som möjligt. I konsekvens med detta har vi föreslagit att

134 Utbildningens framtida organisation

den tidigare gjorda bedömningen av befälslämplighet skall beaktas vid uttagningen som vapenfri. I konsekvens med dessa ställningstaganden anser vi att vapenfria som uttas till chefs- och ledarbefattningar bör ges en adekvat ledarskapsutbildning. Intill dess att befattningsanalyser gjorts av krigsbefattningarna för vapenfria saknas underlag för mer detaljerade ställningstaganden till hur en sådan ledarskapsutbildning bör utformas och organiseras. Rent allmänt menar vi dock att den ledarskapsutbildning som inom försvarsmakten utvecklats för de plutonsbefälsvärnpliktiga med lämpliga anpassningar bör kunna ligga till grund för utvecklingen av en motsvarande utbildning för vapenfria kategori K. Det bör ankomma på nämnden för vapenfriutbildning att så snart detta, med hänsyn till nuvarande osäkerhetsfaktorer, är möjligt initiera utvecklingen av en sådan utbildmng.

9.8 Sammanfattande beskrivning av framtida

utbildningsorganisation

Vi har tagit ställning för att utbildningen av de vapenfria tjänstepliktiga i framtiden skall målinriktas och utformas så att den omfattar en för alla vapenfria lika utformad introduktion, en för alla vapenfria i huvudsak lika utformad allmän grundutbildning, en för alla vapenfria inom varje utbildningsområde i huvudsak lika grundläggande befattningsutbildning, - samt praktisk befattningsutbildning till krigsbefattningen anpassad repetitionsutbildning.

Våra olika förslag till utformning och organisation av den framtida utbildningen av de vapenfria tjänstepliktiga sammanfattas schematiskt av ”systembilden i figur 16. Som planeringsinriktande exempel för den slutliga utformningen av utbildningsplanen redovisar vi i det följande områdesvisa mer detaljerade kommentarer till hur grundutbildningen skulle kunna utformas i ett antal utbildningslinjer med varianter enligt följande:

Civilförsvarslinje

Det bör åläggas statens räddningsverk att anordna befattningsutbildning av vapenfria avsedda att krigsplaceras inom civilförsvaret. Primärt avsedd för vapenfria som skall genomgå hel grundutbildning och all repetitionsutbildning bör utbildning anordnas som ger grundläggande befattningsutbildning i centraliserad form och därefter praktisk befattningsutbildning vid länsstyrelserna. Denna utbildning skall leda till krigsplacering inom civilförsvaret som stabsassistent i fältstab (eller motsv). För vapenfria med kvarvarande tjänstgöringsskyldighet motsvarande del av grundutbildning och all repetitionsutbildning, bör utbildning

Utbildningens framtida organisation 135

Civiliö. .jer _ e.: i” m; s torräds och underhällnungslianst

- övriga, del avgrundutbildning

Brand- och räddningslinie

Reparalörslinjer y järnvägar - teie

- ei Driminie, el Hälso- och sjukvårdslinie ,J - yrkespersonai r: r Vårdbüf” j

1;... «----- .«. ----›N ›«----V Undersköterskelinje --;7 Omsorgslinjer //1

- kommuner

b. 7 - Sveriges kristna ungdomsråd ñ/ Tekniska törvallningslinjer 7 - hel grundutbildning I ,

- del av grundutbildning J

Materielundemållsllnje - del av gundutbildning

i 1 I I I 0 10 20 30 40 veckor Ailmän grundutbildning Grundläggande befattningsutbildning DPraktisk befattningsutbildning Figur 16. Översikt över framtida vapenfriutbildning.

136 Utbildningens framtida organisation

anordnas som en grundläggande befattningsutbildning och praktisk befattningsutbildning och som leder till krigsplacering inom civilförsvaret som gruppchef (ställföreträdare) i förrådsgrupp, materielgrupp eller transportgrupp. Statens räddningsverk bör vidare åläggas att för vapenfria med be-

gränsad kvarvarande tjänstgöringsskyldighet anordna utbildning som

leder till krigsplacering inom civilförsvaret i ytterligare befattningar än ovan angivna. Denna utbildning bör i första hand organiseras i särskilda kurser för vapenfria, för att möjligheterna att ge dessa elever en, i förhållande till de flesta civilförsvarspliktiga, och mer kvalificerad längre utbildning skall tillvaratas. Denna utbildning bör omfatta introduktion och allmän grundutbildning anpassade med hänsyn till tidigare fullgjord del av militär grundutbildning samt lämplig befattningsutbildning.

Brand- och räddningslinje

Det bör åläggas luftfartsverket att organisera befattningsutbildning inom brand- och räddningstjänst för vapenfria. Den allmänna torde grundutbildningen för dessa vapenfria kunna anpassas så att brand- och räddningsutbildningen utgår ur den allmänna grundutbildningen. Grundläggande befattningsutbildning bör ske i huvudsak enligt nu tillämpade utbildningsplaner vid brand- och räddningsskolan på Arlanda, varefter de vapenfria fördelas till praktisk

befattningsutbildning vid flygplatser.

För att av beredskapsskäl skapa årstäckning bör vapenfria utbildas i endera fyra eller sex omgångar det beredper år. För att kompensera skapsbortfall som den utökade allmänna grundutbildningen skapar och samtidigt öka utbildningen mot krigsorganisationens behov, bör antalet vapenfria i denna utbildning utökas med 30 å 40 stycken i förhållande till nuvarande utbildningsvolym. Vi är medvetna om att kostnaderna för utbildningen därmed ökar något. I detta fall konstaterar vi dock att de vapenfrias insatser under utbildningstiden måste tillmätas ett sådant avsevärt värde i luftfartsverkets beredskapsorganisation att verket bör bära även denna ökade kostnad.

Reparatörslinje, järnväg

Statens järnvägar bör åläggas att anordna befattningsutbildning av va-

penfria inom reparations- och underhållstjänst med varianterna el-, signal- och teleutbildning.

Grundläggande befattningsutbildning bör anordnas av statens järn-

vägars utbildningsanstalt varefter de vapenfria placeras ut till praktisk

befattningsutbildning inom statens järnvägars organisation.

Reparatörslinje, elkrajftförsörjning

Statens vattenfallsverk bör åläggas att anordna av befattningsutbildning vapenfria inom reparations- och underhållstjänsten för elkraftsförsörjningen.

Utbildningens framtida organisation 137

Grundläggande befattningsutbildning bör anordnas vid statens vattenfallsverks egna utbildningsanläggningar varefter de vapenfria placeras ut till praktisk befattningsutbildning.

Driftlinje, elkraftförsörjning

Statens vattenfallsverk bör åläggas att anordna befattningsutbildning av vapenfria inom driftstjänst för elkraftförsörjningen. bör omfatta grundläggande befattningsutbildning som Utbildningen organiseras av statens vattenfallsverk, varefter de vapenfria placeras ut till praktisk befattningsutbildning vid statens vattenfallsverks eller kraftbolags driftanläggningar.

Reparatörslinje, telesamband

Det bör åläggas televerket att anordna befattningsutbildning av vapenfria för reparations- och underhållstjänst av telenätet. Grundläggande befattningsutbildning bör ske inom televerkets utbildningsorganisation varefter de vapenfria placeras ut till praktisk befattningsutbildning inom televerket.

Hälso- och sjukvârdslinje

För redan yrkesutbildade läkare, sjuksköterskor och undersköterskor bör vapenfriutbildning organiseras enligt följande: Nämnden för vapenfriutbildning bör organisera introduktion och allmän grundutbildning för denna linje enligt avsnittet 8.1 med undantag för där angiven sjukvårdsutbildning, vilken torde kunna utgå för dessa kategorier. Introduktion, allmän grundutbildning och grundläggande befattningsutbildning kan med fördel organiseras som särskilda kurser för hälso- och sjukvårdspersonal vid en av vapenfriskolorna. Socialstyrelsen bör åläggas att anordna grundläggande befattningsutbildning och praktisk befattningsutbildning för denna linje. Den grundläggande befattningsutbildningen bör för de tre kategorierna gemensamt omfatta utbildning i hälso- och sjukvårdens krigsorganisation, samverkande delar av samhällets krigsorganisation m. m. Det är sannolikt att även vissa grundläggande delar av rent fackmässig utbildning i hälsooch sjukvård i krig kan genomföras gemensamt. Katastrofmedicinska aspekter bör betonas liksom brand- och räddningsövningar och liknande. Inom de tre varianterna som naturligen uppkommer bör fackmässiga fördjupningar ske. Denna, den redan yrkesutbildade hälso- och sjukvårdspersonalen, bör därefter placeras ut till praktisk befattningsutbildning i form av tjänstgöring. Den bör konsekvent ske inom de prioriterade specialiteterna på ett sådant sätt att den vapenfries användbarhet i krigsuppgifter breddas inom prioriterade specialiteter. Vid placeringen av läkare till praktisk befattningsutbildning är det

138 Utbildningens framtida organisation

enligt vår mening lämpligt att detta sker med beaktande av behoven av läkare i olika regioner på samma sätt som nu sker.

Undersköterskelinje

Nämnden för vapenfriutbildning bör överenskomma med ett landsting om anordnande av undersköterskeutbildning för redan yrkesutbildade vårdbiträden. Denna utbildning bör på samma sätt som den befintliga vårdbiträdesutbildningen inordnas i en sjukvårdshuvudmans ordinarie utbildningsverksamhet. Introduktion och allmän grundutbildning bör kunna inordnas i denna utbildning på linje för yrkespersonal inom hälso- och sjukvärdsverksamhet enligt ovan.

Vårdbiträdeslinje

Nämnden för vapenfriutbildning bör som nu överenskomma med vissa sjukvårdshuvudmän om anordnande av vårdbiträdesutbildning för vapenfria. Socialstyrelsen bör inom ramen för sin huvuduppgift medverka i planeringen av denna utbildning och utöva fackmässig tillsyn av denna. Introduktion och med hänsyn till kommande sjukvårdsutbildning anpassad allmän grundutbildning bör ges som särskilda kurser vid en eller flera av vapenfriskolorna.

Omsorgslinje

Nämnden för vapenfriutbildning bör anordna viss utbildning av vapenfria för kommunernas behov av personal i den kommunala omsorgsverksamheten under beredskap och i krig. Utbildningen bör omfatta introduktion och allmän grundutbildning. Utbildningen bör vidare omfatta en grundläggande befattningsutbildning. Introduktion, allmän grundutbildning och för linjen grundläggande befattningsutbildning bör organiseras vid vapenfriskolorna. De vapenfria som uttagits till denna utbildning bör därefter placeras ut till praktisk befattningsutbildning inom áldringsvård, handikappvård eller barnomsorg i ett begränsat antal kommuner, som åtagit sig att fungera som regionala centra för sådan praktisk befattningsutbildning. Det bör ankomma på nämnden för vapenfriutbildning att utvälja och träffa erforderliga överenskommelser med lämpliga kommuner. Som en variant på denna linje bör tills vidare den utbildning som Sveriges kristna ungdomsråd för närvarande anordnar finnas kvar. Denna utbildning bör anpassas till att omfatta grundläggande befattningsutbildning och praktisk befattningsutbildning. Utbildningen bör inriktas på åldringsvård, handikappvård och barnomsorg och ges ett sådant utbildningsinnehåll att de vapenfria kan krigsplaceras direkt i primärkommuner.

Utbildningens framtida organisation 139

Teknisk förvaltningslinje

När kommunernas personalbehov för krigsorganisationen bättre kunnat identifieras bör en linje för utbildning av vapenfria för teknisk tjänst i kommuner samma modell som ovan beskriven omorganiseras enligt sorgslinje. Som en variant av teknisk förvaltningslinje bör i första hand avsedd för vapenfria med del av grundutbildning och all repetitionsutbildning snarast organiseras till underhålls-/ materielman i möjligt utbildning kommunal brandgrupp enligt organisation 80 Kommunal. För denna variant bör en till tidigare genomgången allmänmilitär grundutbildning anpassad introduktions- och allmän grundutbildning Vidare bör en kortare gemensam grundläggande befattorganiseras. endera organiseras vid en av vapenfriskolorna eller att ningsutbildning kommunalt brandförsvar eller annan uttjänsten köpes från lämpligt bildningsorganisation. De vapenfria kan därefter placeras ut för praktisk befattningsutbildning vid brandförsvaret i ett begränsat antal kommuner som åtar sig att fungera som regionala centra för sådan utbildning.

9.9 i

Organisation vapenfriskolor

9.9.1 Förutsättningar

I våra grundläggande diskussioner om organisation av de inledande faserna av vapenfriutbildningen har vi utgått från den allmänna grundinklusive introduktion av de vapenfria. Detta innebär att utbildningen, konstruktionen av organisationsalternativ utgår från att en eller flera mer eller mindre kontinuerligt skall utbilda vapenfria i vapenfriskolor inledande fem-veckorskurser. Till detta skall - dock inte för alla va- - kunna en grundläggande befattningsutbildning av penfria knytas minst tre veckors omfattning. För de diskussioner om dimensionering av vapenfriskolor som vi för i det följande har vi tvingats göra vissa förenklade antaganden. Vi har utgått från en ram av cirka 1.400 vapenfria tjänstepliktiga per år som enligt ovan skall ges introduktion och allmän grundutbildning enligt normalplanen. Härtill kommer cirka 800 vapenfria som med hänsyn till befattningsutbildning kan ges en något avkortad allmän efterföljande grundutbildning samt omkring 400 vapenfria som på grund av tidigare allmänmilitär utbildning kan ges en något avkortad allmän genomförd grundutbildning. Vi utgår från att avkortningarna i båda fallen görs med en veckas utbildningstid. Resterande omkring 400 av de totalt 3.000 vapenfria per år är inte aktuella för utbildning vid vapenfriskolorna eftersom vi föreslår att skall åläggas att i särskild ordning utbilda dem för statens räddningsverk civivilförsvarets krigsorganisation. De kan därvid under effektiva formotsvarande delar av introduktion och mer ges utbildning tillämpliga allmän grundutbildning.

140 Utbildningens framtida organisation

Dimensioneringen av en eller flera vapenfriskolors verksamhet påverkas främst av den inriktning befattningsutbildningen ges. Denna styrs av hur beredskapsplaneringen läggs upp och av personalbehoven i kommunerna. Vi har för säkerhets skull utgått från ett maximialternativ för kommunvolymen på 1.400 vapenfria. Detta är ett något förenklat antagande som senare måste anpassas till faktiska behov, men bland annat övergången 1987-01-01 till organisation 80 Kommunal talar för en ökning av behovet i kommunerna av vapenfria tjänstepliktiga. Som ytterligare en av utgångspunkterna för dessa överväganden redovisas i ñgur 17 de vapenfrias fördelning över landet civilområdesvis. Vi redovisar i tabell 23 i tabellbilagan 5 fördelningen av dessa värden på län.

Övre Norrlands civilområde 7 °/o

Nedre Norrlands civilområde 7 °/o

Bergslagens civilområde 11 °/o Östra civilområdet 37 °/o

Västra civilomrädet 26 °/o

Södra civilområdet 12%

Figur 17. De vapenfrias fördelning på civilområden.

Vi har översiktligt studerat flera olika Det finns regionindelningar. dock många praktiska, organisatoriska och nackdelar systemmässiga med att avvika från de indelningar i civilområden och län som finns etablerade och till vilka så gott som all annan planering är anknuten. Vi har därför förkastat dessa övriga alternativ.

Utbildningens framtida organisation 141

Den med hänsyn till utbildningsvolymen teoretiskt sett minsta centraliseringsgrad som vore tänkbar år en civilområdesvis organiserad utbild- ning då knappast organiserad i form av självständiga skolor utan snarare som en kompletterande uppgift på andra utbildningsorgan. Vi har funnit det praktiskt olämpligt att organisera utbildningen civilområdesvis. Däremot anser vi att det vore möjligt att organisera utbildningen om behovet för två civilområden slås ihop och genomförs gemensamt (övre och nedre Norrlands, östra och Bergslagens samt södra och västra civilområdena). Detta alternativ innebär således att centraliserad allmän grundutbildning genomförs vid tre regionala skolor, en för vardera norra, mellansverige och södra Sverige. Härutöver har vi tittat på ett alternativ med två vapenfriskolor och studerat ett alternativ med endast en vapenfriskola. De olika alternativen diskuteras i det följande. För dessa mer översiktliga redovisningar använder vi elevveckor som mått och beräkningsgrund. Som underlag för beräkningarna har vi använt värden enligt följande sammanställning i tabell ll.

Tabell ll

Linjer Antal Elevveckor Elevveckor Elevveckor vapenfria för Intro- för Allmän för Befattcirka duktion grundutbild- ningsutbildning ning Civilförsvar - 50 1 4 0 stabstjänst - förråds- och under- 25 l 3 0 hållstjänst

elkraftförsörjning För yrkespersonal 184 1 3 2 inom hälso- och sjukvård

domsråd Kommunal teknisk 100 l 4 3 förvaltning Kommunal teknisk 200 l 3 2 förvaltning Kommunal teknisk- 200 1 3 0 förvaltning

Det är således cirka 2.600 vapenfria som vid vapenfriskolorna skall ges introduktionsutbildning. Av dem skall cirka 1.400 ges hel allmän grund-

142 Utbildningens framtida organisation SOU 1986530

utbildning och cirka 1.200 kan ges en, med hänsyn till kommande befattningsutbildning eller till tidigare genomgången allmänmilitär utbildning, något avkortad allmän grundutbildning. Cirka 900 av de vapenfria skall vid vapenfriskolorna ges en tre veckors befattningsutbildning och cirka 380 en två veckors befattningsutbildning. Det skall starkt framhållas att dessa för befattningsutbildningen angivna tiderna är minimitider. Det år sannolikt att ytterligare utbildningsbehov kan komma att utvecklas. Omräknat i elevveckor innebär detta i något avrundade tal för introduktion cirka 2.600 veckor, för hel allmän grundutbildning cirka 5.600, för avkortad allmän grundutbildning cirka 3.600, för befattningsutbildning cirka 3.500 eller totalt cirka 15.300 elevveckor. Detta kan i sin tur rent matematiskt fördelas på cirka 510 klasser eller klassrumsveckor om 30 elever.

9.9.2 Alternativet en vapenfriskola

Vi har bedömt att det vore möjligt att centralisera den allmänna grundutbildningen till i extremfallet en vapenfriskola för hela landet. Rent matematiskt kan antalet elevveckor fördelas på 30-mannagrupper till cirka 510 klassrumsveckor. Detta skulle - fortfarande rent matematiskt kunna fördelas på tio parallella klasser på en året runt fullbelagd vapenfriskola. Ett verkligt antal klassrumsveckor är dock högre med hänsyn till helger, semestrar m.m.

Tabell 12 Civil Antal Antal områden vapenfria elevveckor cirka cirka Alla 2 600 10 500

9.9.3 Alternativet två vapenfriskolor

Alternativet innebär att man slår ihop utbildningen för det norra och mellersta området, dvs. övre Norrlands, nedre Norrlands, Östra och Bergslagens civilområden, om man jämför med närmast föregående alternativ. Utbildningen i södra området behålls oförändrad i förhållande till detta alternativ. Strikt fördelade efter hemort fördelas de vapenfria på den norra regionen med cirka 62 procent eller omkring 1.860 vapenfria och på den södra regionen med 38 procent eller omkring 1.140 vapenfria. Detta innebär att den norra skolan rent matematiskt bör dimensioneras för omkring 9.000 elevveckor och den södra för cirka 5.000 elevveckor.

Utbildningens framtida organisation 143

9.9.4 Alternativet tre vapenfriskolor

I detta alternativ förutsätts tre regionala utbildningar för grundläggande vapenfriutbildning organiseras. Grundförutsättningen är att upptagningsområdet för respektive utbildning blir vardera två civilområden. Fortfarande strikt fördelade efter hemort fördelas de vapenfria på de möjliga regionerna enligt tabell 13.

Tabell 13

Region Civilområden Antal Antal elevvapenfria veckor cirka cirka Norra och nedre Norrlands 420 2 300

Övre

Mellersta Ostra och Bergslagens l 440 7 200 Södra Södra och västra l 140 5 700

Om man delar upp den norra vapenfriskolans utbildningsbehov i klassavdelningar på cirka 30 vapenfria räcker tillgången inom området till två parallella klasser. Skolans möjliga kapacitet är då ej fullt utnyttjad. Det är ganska uppenbart att någon självständig vapenfriskola inte kan komma ifråga för en sådan marginell verksamhet. Verksamheten måste endera hängas på någon annan existerande lämplig verksamhet eller kompletteras med annan verksamhet. Samma slutsatser kan i viss mån dras för utbildningen i det södra området. Om man vill stärka underlaget för utbildningsverksamhet i norra området kan elevunderlaget minskas i det mellersta området. Detta kan försämra möjligheterna till en självständigt bedriven verksamhet där. Beroende på slutliga val av anläggningar bör dock en viss Överföring kunna ske främst från den mellersta regionen till den norra för att optimera anläggningsutnyttjandet. Organisation och resurser för dessa tre vapenfriskolor måste situationsanpassas till vilken annan verksamhet den anknyts till eller till vilken verksamhet som tillförs skolan.

9.9.5 Överväganden

Den totala volymen vi har att arbeta med är liten vare sig den räknas i vapenfria eller utbildningsveckor. I våra studier av olika alternativ enligt avsnittet 8.4 har vi funnit att en utbildning centraliserad till en utbildningsorganisation i landet bland annat skulle innebära vissa ”stordriftsfördelar”. En något billigare elevdagskostnad blir en följd av att stora volymer av utbildningen centraliseras till ett utbildningsetablissement och att samutnyttjande med annan statlig verksamhet sker. Sett från rationalitetssynpunkt torde således en organisation med en centraliserad vapenfriskola vara att föredra. Studierna har också visat att modellen med en vapenfriskola också kan ge negativa konsekvenser. Några av dessa är följande: - Svårigheter att praktiskt kunna åstadkomma den effektivaste formen av så kallad rullande utbildning vid skolan på så sätt att den

144 Utbildningens framtida organisation

efterföljande grundläggande respektive praktiska befattningsutbildningen infaller på tidpunkter som är mest lämpad för denna utbildning. En uppdelning på fler utbildningsorter skulle i detta hänseende skapa ett bättre planeringsutrymme för nämnden för vapenfriutbildning och kommunerna. - En alltför hårt reglerad rullande intagning skulle troligtvis också innebära inryckningstidpunkter som skulle kollidera med det civila skolväsendets terminsindelning med en ökad frekvens anstånd som följd. Vi hänvisar i detta hänseende till de ställningstaganden vi redovisat i denna fråga i betänkandet Värnplikten i samhället (SOU 1985:36). - Lokalisering till en utbildningsort blir kostsam ur resesynpunkt och medför större risk för sociala störningar inom vapenfrikollektivet. - Erfarenheterna av inom försvarsmakten stora tidigare mycket utbildningsanstalter för kort centraliserad utbildning är inte heller helt goda. Det ligger avgjorda pedagogiska och sociala nackdelar i att en sådan verksamhet i allför hög grad präglas av stordrift och ”löpandebandverksamhet”.

Av dessa skäl finner vi att en lokalisering av den centrala utbildningen till en ort inte är att föredra. Vi har därför övervägt alternativen med två respektive tre utbildningsregioner. Ett alternativ med tvâ vapenfriskolor enligt vad ovan skisserats minskar den totala rationaliteten i verksamheten samtidigt som nackdelarna endast delvis begränsas. Alternativet innebär till exempel fortfarande att en avsevärd andel vapenfria har långa resvägar utan att detta kan motiveras av utbildningsskäl eller krigsorganisationens behov. I alternativet med tre regioner har studierna den nuvarande följt indelningen i civilområden (se ovan). I alternativet med tre skolor kan elevunderlaget i den norra regionen bli av så ringa omfattning att det rationella i att lokalisera en utbildning dit kan komma att ifrågasättas. De utbildningsmässiga och utbildningssociala förutsättningarna blir dock bättre i ett alternativ med tre skolor än i övriga alternativ.

För våra fortsatta överväganden har vi därför valt följande utgångspunkter:

l/ Vapenfriutbildningen bör organiseras i den lägsta grad av centralisering som ger rimliga effekter på rationalitet i organisationen i förening med rimlig kvalitet på utbildningen - dvs. i tre skolor med i princip rekryteringsområden motsvarande för var och en två civilområden.

2/ För att utjämna underlaget för de tre skolorna skall i viss utsträckning överföring kunna ske mellan regionerna.

Även regionalpolitiska aspekter kan tillföras dessa överväganden.

Utbildningens framtida organisation l45^

De olika kombinationer av introduktion, allmän grundutbildning och grundläggande befattningsutbildning som kan förekomma blir i viss mån styrande för hur utbildningen organiseras i kurser. Vid en rimlig fördelning på tre skolor och med beaktande av kravet att hålla samman introduktionen och allmän grundutbildning där så är möjligt uppstår utifrån vårt schablonmaterial 525 klassrumsveckor å 30 elever. Härmed har en överkapacitet för 790 elevveckor, motsvarande cirka 150 vapenfria, planerats. Under förutsättning att omfördelning sker till den norra skolan och viss omfördelning även till den södra skolan från den mellersta regionen kan utbildningen organiseras med E] vid den norra skolan tre parallella klassavdelningar under hela året samt ytterligare en klassavdelning under del av året, E! vid den mellersta skolan fem parallella klassavdelningar under hela året, E] vid den södra skolan fyra parallella klassavdelningar under hela året.

Den särskilda, för målgrupperna anpassade, allmänna grundutbildning som bör organiseras för vapenfria som skall utbildas inom hälso- och sjukvårdsområdet torde med fördel kunna anordnas som särskilda kurser för denna personal inom ramen för vapenfriskolornas verksamhet. Denna utbildning kan koncentreras till vapenfriskolan i den norra regionen. Vi har också pekat på möjligheterna att komplettera verksamheten genom att till en eller flera av skolorna föra ”annan verksamhet. Vi föreslår i det följande att nämnden för vapenfriutbildning åläggs ett uppdrag att systematiskt genomföra handledareutbildning. Denna verksamhet kan med marginella merkostnader för resor koncentreras till vapenfriskolan i den norra regionen, vilket ytterligare ökar underlaget för denna skola. Med beaktande av dessa möjliga kompletteringar av elevunderlaget för organisation av centraliserad vapenfriutbildning förordar vi att den inledande grundutbildningen av vapenfria organiseras i tre vapenfriskolor. Dessa bör placeras med en vardera i tre regioner motsvarande övre och nedre Norrlands civilomráden, östra och Bergslagens civilområden samt södra och västra civilområdena.

9.9.6 Lokalisering

Vi anser att det inte är meningsfullt att mera ingående diskutera lokalisering av de tre vapenfriskolorna förrän ställning tagits till systemutformningen. För att pröva genomförbarheten i våra förslag har vi dock översiktligt studerat vissa lokaliseringsmöjligheter och/ eller utbildningsetablissement. Vi har granskat vissa för tillfället omgående disponibla militära etablissement som tänkbara för förläggning av vapenfriutbildningen. Dessa etablissement är dock rationella att driva endast vid stora volymer. De kan endast bli aktuella i alternativet ”en vapenfriskola för hela landets behov.

146 Utbildningens framtida organisation

Även ett antal andra militära alternativ har studerats men inte funnits ändamålsenliga, endera på grund av deras geografiska belägenhet eller på grund av att ombyggnads- och upprustningskostnaderna därvidlag skulle bli alltför stora. Vi har också infordrat uppgift från civilförsvarsstyrelsen angående tänkbart nyttjande av landets fem förråds- och utbildningsanläggningar. Det har därvid visat sig att anläggningarna i Sandö, Rosersberg, Skövde och Revinge har en bedömd beläggning för framtiden inom statens räddningsverks eget utbildningsområde som omöjliggör ett utnyttjande för vapenfriutbildningen. Vad gäller anläggningen i Katrineholm anger däremot programplan 1986/91 för statens räddningsverk att behov av en anläggning där ej föreligger efter 1988-04-01. Denna programplans bedömningar av behoven av elevdagar för utbildning av vapenfria för civilförsvaret understiger dock väsentligt de av civilförsvarsstyrelsen för oss redovisade behov och understiger även de av oss för framtiden beräknade behoven. Det ankommer dock inte på oss att överväga var inom statens räddningsverks organisation den utbildning skall organiseras, som verket åläggs att genomföra. Vi har också prövat om det vore möjligt och rationellt att för introduktion och allmän grundutbildning utnyttja de statliga totalförsvarsmyndigheternas utbildningsetablissement. Närmast har då statens järnvägar, statens vattenfallsverk och televerket varit i åtanke då dessa redan idag utbildar vapenfria inom sina specialomráden. Det har emellertid visat sig att den erbjudna kapaciteten inte har varit tillräcklig för att bedriva utbildningen i den omfattningen och till den ekonomi som bedöms acceptabel. Vi har haft underhandskontakter med huvuddelen av de kommuner som för närvarande är utbildningsanordnare för vapenfriutbildningen. Härutöver har bland andra ett antal kommuner spontant till kommitténs ledamöter och sekretariat framfört synpunkter och lämnat visst underlag. Vi har därvid kunnat konstatera att det inom vardera av de av oss föreslagna regionerna finns flera orter, där förutsättningarna för etablering av en vapenfriskola bedöms goda genom att orten uppfyller krav på goda kommunikationer, rimlig storlek för att kommunen skall vara möjlig och lämplig som utbildningsanordnare, tillgång till viss service etc. samt att lämpliga förläggningar och utbildningslokaler m.m. finns tillgängliga utan omfattande investeringar.

9.10 Kostnader

9.10.l Olika slag av kostnader

De totala kostnaderna för vapenfriutbildning kan principiellt indelas i tre huvudgrupper. Dessa är 1/ kostnader för administration, registrering, uttagning etc. av de vapenfria samt ledningsverksamhet. 2/ Tjänstgöringsdagsberoende kostnader säsom dagersättning, förläggning, utspisning osv. inklusive familjebidrag m.m.

framtida organisation 147

Utbildningens

3/ Kostnader för utbildning såsom kostnader för lärare, handledare och utbildningsmaterial.

9. 10.2 Bedömningar

Våra förslag till framtida utformning och organisation av vapenfriutbildningen påverkar inte direkt huvuddelen av de löpande kostnaderna i den första gruppen ovan. Som konsekvenser av våra förslag kan omprioriteringar av verksamheten inom nämndens för vapenfriutbildning kansli behöva ske. Några egentliga kostnadsökningar förutser vi inte i detta sammanhang. Under en systemuppbyggnadsperiod kan dels konsulter behöva anlitas för systemering m.m. och dels nämndens kanslis ledningsresurser behöva förstärkas. Detta kan ske genom projektanställning eller motsvarande och bedöms omfatta som längst en tid av tre år till en årlig kostnad av högst 250.000 kronor.

De i den andra ovan angivna gruppen inordnade kostnaderna (de tjänstgöringsdagsberoende kostnaderna) kan delvis påverkas av våra förslag till ändrad organisation av utbildningen. Basförmånerna till de vapenfria såsom dagersättning, sjukvård, familjebidrag m. m. berörs ej. För de flesta av de förmåner som enligt värnpliktsförmånsförordningens huvudregler är avsedda att utgå in natura, men som för närvarande utgår som ekonomisk kompensation till de vapenfria, kan kostnaderna sänkas. Beroende på de slutligt valda lösningarna föreligger stor osäkerhet om vilket ett möjligt besparingsutfall kan bli. Vi inskränker oss därför till att i detta sammanhang redovisa vissa möjligheter enligt följande:

D För förläggning av vapenfria betalas idag upp till 550 kronor per vapenfri och månad, med en total årlig utgift om l 1,2 miljoner kronor (utfall budgetåret 1984/85). Genom att våra förslag medger att kollektiv förläggning används i betydligt större utsträckning än för närvarande kan förläggningskostnaderna reduceras.

EI De vapenfria uppbär för närvarande snarare som regel än som undantag matersättning. Genom de kollektiva lösningar vi föreslår torde i stället måltider kunna utspisas i betydligt större utsträckning. Härigenom torde en viss besparing kunna ske.

Våra förslag innebär organiserandet av vapenfriskolor vid vilka viss centraliserad utbildning skall bedrivas samt förlängning av centraliserade delar av utbildningen. De elevdagsberoende kostnaderna bedöms därigenom totalt sett minska. Resterande tjänstgöringsdagsberoende kostnader omfördelas för den tid centraliserad utbildning pågår från att utgå som olika former av kontanta bidrag och ersättningar till att utgå som identifierbara kostnader i de olika skolornas driftbudgetar. - För den tredje gruppen av kostnader dvs. de rena utbildningskostnaderna - innebär våra förslag kostnadsökningar. Våra förslag innebär

148 Utbildningens framtida organisation

utbildningsmässigt en avsevärd ambitionshöjning såväl kvantitativt som kvalitativt. Introduktion och allmän grundutbildning omfattar enligt vårt förslag 25 undervisningsdagar under fem veckor för huvuddelen av de vapenfria och 20 undervisningsdagar under fyra veckor för vissa vapenfria. Totalt skall omkring 2.600 vapenfria årligen genomgå denna utbildning. Dessa kan matematiskt fördelas på klassavdelningar med vardera fyra respektive fem veckors utbildningstid. Den av oss föreslagna utbildningen omfattar nästan 500 klassveckor bunden utbildning vid vapenfriskolorna. Erfarenheter från civilförsvarets utbildningsverksamhet visar att det oftast erfordras två lärare/utbildningsledare per klassavdelning för denna utbildningsverksamhet. För att täcka sjukdom och övrig frånvaro är 2,5 den enligt civilförsvaret erfarhetsmässigt lämpliga planeringsschablonen. Varje lärare kan med samma erfarenhetsmässiga schablonberäkning utnyttjas för undervisning 38 veckor per år. Omräknat innebär detta ett behov av cirka 1.250 lärarveckor. För denna utbildning erfordras således schablonmässigt 33 lärare/ utbildningsledare. Kostnaderna för denna personal beräknas till cirka 4,9 miljoner kronor per år. Det skall mycket starkt framhållas att redovisade kostnader avser schablonberäkningar. Antalet lärare/utbildningsledare är på motsvarande sätt en planeringschablon och ej ett organisationsförslag. En stor del av lärarkapaciteten kan genom utnyttjande av timlärare och genom samarbete med andra utbildningsanordnare som till exempel vårdskolor tillgodoses utan att anställningar görs. Organiserandet av tre vapenfriskolor kräver utöver redovisade lärarresurser lokal ledning och visst administrativt stöd. Våra studier visar att till vardera skolan erfordras chef, utbildningsplanering, utbildningsservice, kassafunktion, vapenfriadministratör och kontorsservice - dvs i storleksordningen sju tjänster till en totalkostnad för de tre skolorna om 3,2 miljoner kronor. Vidare tillkommer lokalhyror och andra löpande kostnader med omkring 8 miljoner kronor. (Vi redovisar här inte kostnader för utspisning och förläggning m.m. vid vapenfriskolorna. Dessa kostnader är tidigare redovisade som tjänstgöringsdagsberoende kostnader.) Den sammanlagda direkta kostnaden som svarar mot de kvantitativa och kvalitativa ambitionshöjningar vi föreslår uppgår således till cirka 16,1 miljoner kronor. Från denna kostnad bör räknas belopp motsvarande det nu till utbildningsanordnarna utgående utbildningsbidragen med cirka 3,8 miljoner kronor. Schablonmässigt beräknat medför våra förslag till framtida system för vapenfriutbildningen således merkostnader på totalt drygt 12 miljoner kronor.

9.l0.3 överväganden angående kostnader

En övergripande bedömning av de aktuella alternativen ger vid handen att man för en merkostnad på omkring tolv miljoner kronor skulle kunna åstadkomma en bra utbildning av vapenfria i denna form. Vi bedömer

Utbildningens framtida organisation 149

att detta är en ganska ringa resursinsats för att få ut effekt av den utbildning som för närvarande är starkt ifrågasatt. Tolv miljoner kronor motsvarar omkring tio procent av de direkta utgifterna för vapenfria tjänstepliktiga. De kvalitativa vinsterna i förhållande till de beräknade merkostnaderna måste anses så stora att det är angeläget att den föreslagna utbildningen kommer till stånd.

Överväganden angående möjliga konsekvenser

av våra förslag

9.1 l. l Utgångspunkter

Våra principiella ställningstaganden till vapenfriutbildningens inriktning innebär i stark sammanfattning att vi ser de vapenfria tjänstepliktiga som en viktig resurs i det till beredskaps- eller krigsförhållanden omställda samhället, att för att denna resurs skall tillvaratas effektivt skall de vapenfrias tjänstgöring under dessa förhållanden organiseras genom att de vapenfria krigsplaceras, att de vapenfria skall ges utbildning för dessa uppgifter.

Våra principiella ställningstaganden till samhällets ianspråktagande av de vapenfria innebär i sak inte några förslag till ändringari förhållande till statsmakternas tidigare ställningstaganden i dessa frågor. Våra förslag till inriktning och utformning av vapenfriutbildningen i framtiden innebär snarast ett konsekvent genomförande av riksdagens uttalade intentioner. De kan dock upplevas som förändringar ijämförelse med delar av nuvarande verksamhet. Våra ställningstaganden till formerna för hur de vapenfrias ianspråktagande under beredskap och krig bör organiseras genom krigsplacering utgör inte heller någon förändring i förhållande till statsmakternas tidigare ställningstaganden. l förhållande till nuläget kan de dock upplevas som förändringar. Vi kan dock inte bortse ifrån, att för en liten grupp medborgare är det oacceptabelt att ens som vapenfria fullgöra tjänstgöring som syftar till deras ianspråktagande under krigsförhållanden. De är för den skull beredda att vägra all motsvarande tjänstgöring i samhället. Vi kan inte heller bortse ifrån att, med den utformning vapenfriutbildningen genom åren har fått, många för närvarande i verkligheten genomför grundutbildning som vapenfri utan att komma i kontakt med möjliga krigsuppgifter. Det förekommer också att den vapenfrie därefter inte blir krigsplacerad alls eller blir krigsplacerad i en organisation som inte repetitionsövas eller rentav kan ifrågasättas om den kommer att verka under beredskap eller i krig. Ett antal vapenfria har genom att begära sig till vissa utbildningsanordnare kunnat acceptera vapenfri tjänst under nuvarande förhållanden (som inte konsekvent leder till krigsplacering) som en egen moralisk kompromiss. För dem kan våra förslag till framtida inriktning av vapen-

150 Utbildningens framtida organisation

friutbildningen framstå som skärpningar av förutsättningarna för tjänstgöringen. Det finns inget underlag för närmare bedömningar av hur denna grupp vapenfria slutligt ställer sig till utbildning som leder till krigsplacermg.

9.1 1.2 Bakgrund

En mindre grupp värnpliktiga och vapenfria vägrar att fullgöra vare sig värnplikt eller vapenfri tjänst -- så kallade totalvägrare. Under 1984 var det 283 värnpliktiga som vägrade fullgöra värnplikt (vägran jämlikt 68 § värnpliktstjänstgöringskungörelsen). Av dessa var l80 stycken (85 procent) förstagångsvägrare som vägrade vid grundutbildningen. Av de 283 vägrarna var det 85 stycken (30 procent) som tidigare ansökt om vapenfri tjänst. Under 1984 var det vidare totalt 89 vapenfria som vägrade fullgöra ålagd tjänst (vägran jämlikt 26 § vapenfrikungörelsen). Av dessa var det 77 stycken som vägrade vid grundutbildningen. Av dessa 77 var det 64 stycken som var förstagångsvågrare. Sammanlagt var det alltså 372 värnpliktiga eller vapenfria tjänstepliktiga som totalvägrade. Utöver de ovan redovisade vägrarna anmäldes samma år 833 värnpliktiga för rymning och 80 vapenfria för utebliven inställelse. Dessa så kallade förstagångsrymmare kan enklast beskrivas som den grupp som endera inte inställde sig alls till beordrad tjänstgöring eller inte kom tillbaka” efter ledighet. Skälen till varför dessa rymde finns ej systematiskt kartlagda på ett sådant sätt att de låter sig beskrivas här eller så att de kan bli föremål för analyser eller slutsatser. Rent erfarenhetsmässigt kan dock konstateras att det i denna grupp finns en avsevärd andel vars rymning snarare kan karakteriseras som konsekvens av tillfälligheter i de enskildas sociala situation än som överlagda beslut om totalvägran. I gruppen finns till exempel psykiatriska sjukdomsfall och missbrukare i akuta tillstånd, värnpliktiga som inte kan lösa akuta sociala problem m.m. Det är således inte korrekt att betrakta denna grupp som totalvägrare. Av den mindre gruppen om 283 värnpliktiga egentliga totalvägrare är det 85 stycken som tidigare ansökt om vapenfri tjänst. Hur dessa fördelats på skäl för sin ansökan om vapenfri tjänst är ej känt. De 372 totalvägrarnas skäl för sin vägran finns ej systematiskt kartlagda. Enskilda vägrare har dock för olika handläggare redovisat sina ställningstaganden. Det är därför rent erfarenhetsmässigt noterat att det i denna grupp finns ett antal både värnpliktiga och vapenfria som vägrar till följd av ett överlagt beslut. Det kan därvid konstateras att bland dessa finns ett antal som vägrar på grund av rent ekonomiska skäl och ett antal som vägrar av sociala skäl. Utanför den grupp som medges vapenfri tjänst är det således ett förhållandevis litet antal som totalvägrar av egentliga etiska eller moraliska skäl. Omfattningen av attityder av det slag som här diskuteras är mycket

framtida organisation 151

Utbildningens

svåra att kartlägga eller mäta. Felkällorna kan vara många och attityder kan förändras över tiden. Medvetna om dessa brister har vi i den undersökning av de vapenfrias attityder till vapenfriutbildningen vi låtit genomföra ändock tagit upp frågeställningen. Undersökningsresultaten tyder på att det även inom vapenfrikollektivet finns en grupp som uppfattar nuvarande former för vapenfri tjänst som en egen moralisk Detta styrks av vissa kommentarer till undersökningen och kompromiss. en del svar på öppna frågor i densamma. Det är enligt undersökningen uppemot tio procent av de vapenfria som svarar att om de fick välja igen idag skulle de överväga att totalvägra i stället. Frågan är ställd mot bakgrund av de vapenfrias nuvarande tjänstgöringsförhållanden. Det är sannolikt att det i denna med formerna för deras grupp finns en andel vars svar styrts av missnöje fredstjänstgöring enligt nuvarande system och inriktning.

9.1 1.3 Diskussion av alternativ

[debatten om den vapenfria tjänsten och även som en del i fredsdebatten har ibland frågorna om krigsplacering och alternativa tjänstgöringsformer tagits upp. Det har till exempel framförts att den, som på grund av att han upplever sig komma i konflikt med sin allvarliga moraliska, etiska eller religiösa övertygelse, totalvägrar inte skall dömas för denna vägran om han förklarar sig beredd att fullgöra annan tjänst i samhället. En sådan uppfattning har bland annat getts visst stöd i skriften ”Ett

brev från biskoparna i fredsfrågan” (Verbum 1985) i vilken man hänvi-

sar till biskopsmötets tidigare uttalanden att så kallad samhällstjänst utan krigsplacering borde inrättas som tjänstgöringsalternativ. I ett annat uttalande har en biskop i en skrift i fredsfrågan uttalat att det borde finnas vapenfriutbildning som leder till krigsplacering “utanför totalförsvaret”. Vi hänvisar till vad vi i kapitel 4 som grunder för våra ställningstaganden utförligare har anfört om krigsplacering som funktion och som Vi hänvisar också till vad vi i samma kapitel anfört om totalbegrepp. försvaret i dessa båda avseenden. Vi vill dock ytterligare utveckla dessa resonemang något. ”Det svenska totalförsvaret omfattar alla de åtgärder som krävs för att förbereda landets försvar inför yttre hot och för att ställa om samhället till kris- och krigsförhållanden. I sådana situationer omfattar totalförsvaret strängt taget hela det omställda samhället” (proposition 85/86: 100 sid 61). Beredskapsförberedelsena omfattar i stort sett all offentlig verksamhet. Förordningen om vissa statliga myndigheters beredskap (SFS 1977:55) delar in myndigheterna i myndigheter vars verksamhet skall under krig och vid krigsfara och myndigheter vars verkupprätthållas samhet ej skall upprätthållas under krig. För de förstnämnda skall bland annat finnas krigsorganisation och krigsplaceringsplan. För de sistnämnda skall finnas avvecklingsplan. Även vid dessa myndigheter skall finnas för vissa uppgifter. Lagen (l964:63) om krigsplacerad personal kommunal beredskap och lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap reg-

152 Utbildningens framtida organisation

lerar beredskapsförberedelser inom primärkommuner, landsting och kyrkliga kommuner. För att garantera tillgång till personal till olika delar av samhället även under beredskap och i krig finns ett antal pliktlagar. Svenska män omfattas av värnplikt mellan 18 och 47 års ålder, vapenfria omfattas av tjänsteplikt enligt värnpliktslagen. Alla svenska medborgare omfattas av civilförsvarsplikt mellan l6 och 65 års ålder. Hälso- och sjukvårdspersonal omfattas av en särskild tjänsteplikt mellan 16 och 70 års ålder. Ytterligare särskilda lagar omfattar polismän, veterinärpersonal m.fl. Allmän - - - ”envar från och med tjänstepliktslag ålägger slutligen det kalenderår, varunder han fyller sexton år, till och med det kalenderår, varunder han fyller sjuttio år, att efter föreläggande av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd antaga och utföra sådant arbete, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva (allmän tjänsteplikt). (SFS 1959:83 §9). Den sistnämnda lagen har ingen begränsning avseende medborgarskap utan omfattar även icke svenska medborgare. Skyldigheten för varje medborgare (och ytterst även icke svenska medborgare som vistas i landet) att efter förmåga och vid behov medverka i totalförsvaret är alltså absolut. Vapenfri tjänst är en form för undantagande från värnplikt för dem för vilka bruk av vapen mot annan är oförenligt med hans allvarliga personliga övertygelse. Tillståndet till Vapenfri tjänst är alltså ett ställningstagande till bruk av vapen och påverkar inte grundfrågan om skyldigheten att medverka i samhället. Att krigsplacera vapenfria utanför totalförsvaret skulle innebära att krigsplaceringen skedde i verksamheter som i förhållande till samhällets situation under beredskap eller i krig bedömts som mindre angelägna. Krigsplacering i dessa verksamheter skulle därför ske i organisationer som endera inte skall upprätthållas alls eller vars verksamhet minskas under dessa förhållanden. Att krigsplacera vapenfria utanför totalförsvaret skulle dessutom innebära att ett antal verksamheter som nu bedömts lämpliga som krigsplaceringsalternativ för vapenfria utesluts. Bland sådana placeringsalternativ inom totalförsvaret” som därmed skulle komma att uteslutas kan nämnas kyrklig verksamhet (både inom svenska kyrkan och inom de flesta samfund), sjukvård, barnavård, åldringsvård och brand- och räddningsväsende. Vi har svårt att tro att ”vapenfriutbildning” som skulle bedrivas mot i första hand verksamheter som inte är angelägna att upprätthålla under beredskap och i krig kan göras meningsfull för de vapenfria. Att låta vapenfria fullgöra ”samhällstjänsf” eller annan form av tjänstgöring skulle innebära att de fritogs från värnplikt och tjänsteplikt som Vapenfri i fred och i krig. Den enskilde skulle därmed omfattas av civilförsvarsplikt (möjligen av särskild tjänsteplikt) och av allmän tjänsteplikt. Rent teoretiskt skulle därmed ytterst den situationen kunna uppstå att en enskild som till följd av samvetsbetänkligheter inte vill fullgöra vapenfri tjänst i stället kan åläggas tjänst till exempel inom vapenindustrin. För att undvika varje form av tänkbar samvetskonflikt måste dessa medborgare fritagas från alla former av tjänsteplikt. - dvs. ställas eller ställa sig helt utanför samhällssolidariteten i en för samhället

Utbildningens framtida organisation 153

svår situation. Att begränsa resonemangen om tjänstgöringsskyldigheten till enbart verksamheten i fred innebär endast att från både de enskildas och samhällets sida skjuta upp ställningstagandena till dessa frågor.

9.1 1.4 Sammanfattande överväganden

Det ingår inte i vårt uppdrag att föreslå förändringar i de grundläggande förutsättningarna för den vapenfria tjänsten. Vår analys av möjliga konsekvenser av våra förslag till den framtida utformningen av vapenfriutbildningen har dock lett till att vi i de ovan redovisade avseendena haft anledning att överväga att till regeringen framlägga förslag om översyn av de grundläggande förutsättningarna. Vi har funnit att försök att för vissa värnpliktiga söka varianter av vapenfri tjänst eller andra tjänstgöringsformer utanför det system för vapenfriutbildning vi föreslår skulle leda till orimliga konsekvenser. Framför allt skulle det rubba principen att skyldigheten för varje medborgare att efter förmåga och vid behov medverka i totalförsvaret är absolut. Vi är därför inte beredda att föreslå översyn av dessa förhållanden. Enligt vår mening torde exemplifierade och andra inslag i debatten om den vapenfria tjänsten i viss utsträckning grundas på missförstånd eller bristande upplysning. En debatt om de vapenfrias roll och uppgifter i totalförsvaret kan vara ett värdefullt inslag i den politiska debatten om säkerhetspolitiken och totalförsvaret liksom ett komplement i diskussionen om fredsarbetet. Vi ser det som angeläget att de vapenfrias eget och dem närstående organisationers engagemang i dessa frågor tillvaratas. Det är därför också angeläget att syftet m.m. med vapenfri tjänst samt de vapenfrias roll och uppgifter i totalförsvaret klargörs liksom konsekvenserna för samhället och den enskilde av en vägran att medverka i samhället under beredskap eller i krig. Vi finner i detta sammanhang anledning att erinra om vad vi under rubriken ”Information om säkerhetspolitik och försvarsupplysning” anförde i betänkandet “Värnplikten i samhället (SOU 1985:36 kap 10). Vi förordade där en Ökad satsning på information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret. För att motverka sådana missförstånd som vi ovan hänvisat till föreslår vi att nämden för vapenfriutbildning ges i uppdrag att och resurser för att i samverkan med övriga berörda myndigheter utöka informationen till allmänheten (särskilt berörda organisationer) om de vapenfrias roll och uppgifter i totalförsvaret. Vi förutsätter att nämnden för vapenfriutbildning i anslutning till övergång till det av oss föreslagna utbildningssystemet riktar information till i utbildningsverksamheten engagerade myndigheter. Vi föreslår också att vapenfrinämnden ges i uppdrag och resurser för att i samverkan med nämnden för vapenfriutbildning utarbeta information om de vapenfrias roll i totalförsvaret, deras uppgifter och utbildning att riktas till sökande av vapenfri tjänat.

SOU l986:30 155

10 Tjänstgöringstiden

Gällande vapenfrilag anger att Vapenfri är skyldig att för sin utbildning tjänstgöra minst 395 och högst 420 dagar och att tjänstgöringen utgörs av grundutbildning och repetitionsutbildning (Vapenfrilagen 5 §). Tjänstgöringstiden är alltså för närvarande i huvudsak lika lång för alla. Någon uppdelning på grund- och repetitionsutbildning görs ej i vapenfrilagen. I vapenfrikungörelsen anges att vapenfri får tillgodoräkna sig tjänstgöringstid som värnpliktig. Dock får tiden för den vapenfria tjänstgöringen icke bli kortare än 75 dagar (SFS 1966:414 15 §).

10.1 Differentierad utbildningstid

Utbildning till ledarbefattningar och specialistbefattningar är, uttryckt i generella termer, mer tidskrävande. För att skapa erforderligt tidsutrymme för de mer tidskrävande utbildningarna, som vi anser bör anordnas, finns två handlingsvägar. Dessa är att endera förlänga den för alla lika långa utbildningstiden så att den räcker även för de mest vapenfria tidskrävande utbildningarna, eller att differentiera utbildningstiderna för vapenfria tjänstepliktiga på samma sätt som redan gjorts för värnpliktiga. En förlängd utbildningstid för alla vapenfria innebär ökade kostnader. En sådan lösning skulle också strida mot vårt principiella ställningstill att utbildningsbehoven primärt skall vara styrande för uttagande bildningstiden. Vi förordar därför att utbildningstiderna för de vapenfria differentieras utifrån de kriterier vi har föreslagit. För att inte skapa ett administrativt alltför svårhanterligt system har vi begränsat vårt förslag till tre kategorier.

10.2 Överväganden angående utbildningstidens längd

Vår första har Vi har övervägt utbildningstidens längd. utgångspunkt därvid varit att den i första hand bör bestämmas av de ramar som innehåll sätter upp genom den tid som erfordras för att nå utbildningens utbildningsmålen. Vapenfri tjänst är en form för undantag från värnplikten. I övervägan-

156 Uänstgäringstiden sou 1986:30

dena av utbildningstidens längd har vi därför inte kunnat bortse från jämförelser med värnpliktsutbildningens längd. Detta gäller särskilt grundutbildningen. För F- och G-värnpliktiga är grundutbildningstiden fastställd till minst 220 och högst 350 dagar. Den vanligaste är för utbildningstiden dessa kategorier 227 dagar (i armén). I jämförelsen med utbildningstiderna för värnpliktiga anser vi att grundutbildningstiden för vapenfria måste anpassas så att det inte kan framstå som lönsamt” att få vapenfri tjänst dvs. tjänstgöringsskyldigheten som vapenfri skall normalt inte omfatta kortare tid än vad den skulle ha gjort för honom enligt värnpliktslagen. På grund av den splittrade ledningsbild som för närvarande finns när det gäller vapenfriutbildningen finns ingen systematisk uppföljning gjord av behoven av tid för olika vapenfriutbildningar. Vissa erfarenheter talar dock för att nuvarande tjänstgöringstid med omkring 300 dagar för huvuddelen av de vapenfria är lämplig. Den nuvarande grundutbildningstiden omfattar alltså omkring 42 veckor (300 dagar). Den schemabundna utbildningen kan av dessa 42 veckor för närvarande omfatta från någon vecka upp till 20 veckor av denna tid. Våra förslag innebär att tiden för grundläggande utbildning utökas till att omfatta åtta ä tio veckor för de flesta vapenfria. Våra förslag till ändringar i inriktningen av utbildningen kan komma att påverka bedömningarna av tidsbehov för olika utbildningar. Nämnden för vapenfriutbildning bör därför ges ett uppdrag att särskilt följa upp dessa frågor och till regeringen anmäla eventuella förändringar i behoven.

l0.2.l Förslag till

författningsändring

Genom att många av de vapenfria inte krigsplaceras i en särskilt inrättad krigsorganisation utan i organisationer tillsammans med personal av många andra kategorier kommer förutsättningarna för och betingelser-

na under repetitionsutbildningen att variera kraftigt. Övningar alltifrån

några dagars längd upp till flera veckor kan bli aktuella. Även övningsintervallen kan variera. Vi har därför funnit att det vore olämpligt att i författning detaljreglera repetitionsutbildningen i vare sig längd eller antal övningstillfällen. Tjänstgöringsskyldigheten för vapenfria bör därför uttryckas som en högsta tjänstgöringsskyldighet för utbildning i fred. I huvudsak av rättviseskäl i jämförelse med de värnpliktiga men också för att säkerställa att ett visst minimum av den ålagda tänstgörings- skyldigheten tas ut som grundutbildning har vi dock funnit att inom denna högsta tjänstgöringsskyldighet bör även tiden för grundutbildningen regleras. Som ett ytterligare skäl för att längden på grundutbildningen bör regleras har vi noterat att det, så länge detta ej har skett, är formellt - och ibland även praktiskt- oklart huruvida en enskild vapenfri fullgör grundutbildning eller repetitionsutbildning. Med nuvarande utbildningsorganisation spelar detta i och för sig mindre roll sett enbart ur utbildningssynpunkt. Vid tillämpningen av värnpliktsförmånsförord-

Tjänstgöringstiden

ningen är det dock av avgörande betydelse om den enskilde fullgör grundutbildning och skall uppbära dagersättning eller om han fullgör repetitionsutbildning och skall uppbära dagpenning.

Vi föreslår att nuvarande 5 § l st. vapenfrilag ändras enligt följande:

5§ Vapenfriutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsutbildning. Vapenfri tjänstepliktig är skyldig att för sin utbildning i fred tjänstgöra sammanlagt högst 520 dagar. Tjänstgöringen i fred omfattar grundutbildning och repetitionsutbildning.

Vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

tjänstepliktig kategori K minst 390 och högst 415 dagar, tjänstepliktig kategori L minst 340 och högst 365 dagar, tjänstepliktig kategori M minst 290 och högst 315 dagar.

Detta vårt förslag innebär för vapenfria i de föreslagna kategorierna K och L en förlängning av utbildningstiden för dessa kategorier i förhållande till nuläget. Detta innebär en utökning av det totala antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria med cirka 20.000 dagar per år, vilket i viss mån kostnadsmässigt balanseras av den förkortning av grundutbildningstiden för huvuddelen av de vapenfria som vårt förslag ger möjlighet till.

l0.2.2 Repetitionsutbildning är angelägen

Vi vill i anslutning till ovan redovisade överväganden angående utbildningstidens längd framhålla den betydelse vi tillmäter repetitionsutbildningen. Huvuddelen av de vapenfria genomgår grundutbildningen före ZS-årsåldern. De är avsedda att kunna vara verksamma i sina uppgifter i krigsorganisationen under normalt mer än 20 år. För att de inte skall förlora sina kompetens för krigsbefattning erfordras repetitionsutbildning. Vi uttalar som vår mening att det är angeläget att, för uppehállande av kompetensen även i dessa delar av totalförsvaret, systematiserad repetitionsutbildning organiseras för de vapenfria tjänstepliktiga och att sådan repetitionsutbildning verkligen genomförs.

10.2.3 Tillgodoräknande av värnpliktstjänstgöring

Enligt 15 § 2 st. kungörelsen (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga skall tjänstgöringstiden (420 dagar) minskas med den tid under vilken den vapenfrie fullgjort tjänstgöring i form av värnpliktsutbildning. Tiden för den vapenfria tjänstgöringen får dock inte bli kortare än 75 dagar (minimitiden). Den på detta sätt beräknade återstående tjänstgöringstiden påverkar den vapenfries uttagning till tjänstgöring. Vapenfria med återstående tjänstgöringstid i intervallet 75 - 190 dagar uttas antingen till Civilförsva-

158 Uänstgöringstiden sou 1986:30

ret eller - för dem som hänförs till hälso- och sjukvårdsp-ersonal - till socialstyrelsen. De med något längre tid än 190 dagar ges för närvarande

regelmässigt uttagning till postverket. Övriga kan ges uttagning till andra

utbildningsanordnare. Nämnden för vapenfriutbildning beräknar den återstående tjänstgöringstiden och bestämmer uttagningen. Antalet sådana ärenden uppgår till drygt 800 per år.

l0.2.4 Tillgodoräknande av vapenfri tjänst

142 § kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m. sägs att tjänstgöringstiden i form av värnpliktsutbildning (alltså grund- och repetitionsutbildning sammantaget) skall minskas med den tid under vilken den värnpliktige fullgjort vapenfri tjänst. Tiden för värnpliktstjänstgöringen får dock inte blir kortare än vad som skulle återstått för honom som vapenfri. Enligt värnpliktsverkets tillämpningsföreskrifter (PRF kap. 3:409) skall minskningen tas ut på det sätt som är lämpligast med hänsyn till den värnpliktiges uttagning. Den som inte har någon tjänstgöringstid att tillgodoräkna får i regel tillbaka den militära uttagning han hade innan

vapenfritillståndet. Övriga placeras företrädesvis i bevaknings- eller de-

påtjänst. Värnpliktsverket beräknar den återstående tiden och bestämmer den värnpliktiges uttagning. Ärendena har under flera år varit få, omkring något tiotal årligen. Under 1985 har dock antalet sådana ärenden ökat och uppskattas bli ett femtiotal. Underlaget är dock för litet för att några bestämda slutsatser skall kunna dras härav. Med hänsyn till den kortare tjänstgöringstid som därvid kan åläggas den värnpliktige är det emellertid inte alltid möjligt att på denna tid - bland annat - för hinna ge tillräcklig utbildning vapenutbildning den avsedda krigsbefattningen. Tidigare fullgjordes återstående tjänstgöringstid i handräckningstjänst utan krav på krigsplacering. Den numera (sedan 1983-07-01) införda utbildningen i bevaknings- eller depåtjänst syftar däremot till sådan placering. För att i dessa fall ge allmän soldatutbildning och erforderlig vapenutbildning för krigsplacering i bevaknings- eller depåtjänst åtgår cirka 100 dagar.

10.2.5 av tid

Överväganden angående tillgodoräknande

Vid en övergång från värnpliktstjänstgöring till vapenfri tjänst och omvänt får den värnpliktige/vapenfrie tillgodoräkna sig tiden för tidigare fullgjord tjänstgöring. I båda fallen finns alltså bestämmelser om den minsta återstående tjänstgöringstid som likväl kan tas ut. Minimitiden för den som får tillstånd till vapenfri tjänst är därvid bestämd med hänsyn till vad som behövs för att ge erforderlig utbildning. För den som gjort vapenfri tjänst ger minimitiden däremot uttryck för att det inte i något fall får ”löna sig att återgå till vanlig värnpliktstjänstgöring.

sou 1986:30 159

Tjänstgäringsziden

Denna skillnad bör ses mot bakgrund av att den som begär att få sitt tillstånd till vapenfri tjänst återkallat, utan vidare medges detta. Den vapenfrie disponerar alltså över möjligheten att lämna den vapenfria tjänsten och behöver bara avvakta vapenfrinämndens beslut om återkallelse. Beroende på vilken militär uttagning han sedermera erhåller, kan han komma att åläggas en längre tjänstgöringsskyldighet än vad som ålegat honom som vapenfri. Detta kan den enskilde möjligtvis uppfatta som en orättvisa. Det är emellertid allmänt godtaget att uttagning till olika värnpliktskategorier medför olika tjänstgöringsskyldighet. Vi finner inte anledning att föreslå andra regler för beräkning av tjänstgöringstid.

ll Handledarnas

roll, utbildning m.m.

1 l. l Handledarnas roll

Vi har i ett föregående avsnitt angett mål och vissa förutsättningar för den praktiska befattningsutbildningen. Vi har samtidigt konstaterat, att den enda realistiska formen för att organisera utbildningen på ett sätt som ger de vapenfria erfarenheter och kunskaper som de kan omsätta i uppgifter i krigsorganisationen är att låta dem medverka i befintliga verksamheter. Detta innebär alltid en balanssituation mellan ytterligheterna att å ena sidan göra de uppgifter någon anställd skulle ha gjort och att å andra sidan stå utanför verksamheten och bildlikt eller i värsta fall bokstavligt titta på. De vapenfria skall under pressade förhållanden under beredskap och i krig kunna göra fullvärdiga självständiga arbetsinsatser eller på ett fullgott sätt kunna ingå i arbetslag. De vapenfria skall utbildas inom verksamheter som med få undantag är nya för dem. För att de vapenfria mot denna bakgrund skall få en praktisk befattningsutbildning som ger de erfarenheter och kunskaper som är nödvändiga för krigsuppgifterna och för att utbildningen samtidigt skall bli så stimulerande och motiverande för dem att utbildningen ger önskade resultat krävs en systematisk och kvalificerad handledning ute på de olika tjänstgöringsplatserna. Den undersökning av de vapenfrias upplevelser av och attityder till utbildningen som vi låtit statistiska centralbyrån visade att genomföra, det var en minoritet av de vapenfria som upplevde sina uppgifter som meningsfulla. Det var 45 procent av gruppen som kände sig utnyttjad och 60 procent som upplevde sig mest som extra arbetskraft. Hela åtta procent tyckte sig inte ha fått någon handledning alls, åtta procent tyckte att den varit dålig, 50 procent svarade ”både och” och 34 procent tyckte att handledningen varit bra. I undersökningen tillfrågades de vapenfria också om attityder och fördomar de mött på tjänstgöringsplatsen. visade att Undersökningen det var vanligt att de vapenfria tyckte sig ha mött negativa attityder. Vanligast bland dessa var upplevelsen av att den vapenfrie har den lägsta statusen på arbetsstället. Det var 40 procent av alla vapenfria som svarade att de upplevt denna attityd. Att ”arbetsgivaren” inte betraktar den vapenfrie som en del av totalförsvaret var också en vanlig attityd. Den hade upplevts av 25 procent av de vapenfria. Attityder som att de

162 Handledamas roll, m.m.

utbildning

vapenfria ”fyller ingen uppgift men någonstans ska dom väl vara när dom inte gör lumpen” uppgav sig tolv procent ha mött. Att de vapenfria betraktas som lite underliga eller avvikande och/eller att de är fega - karlar var också attityder som många hade mött. inga riktiga Det skall framhållas att många av de vapenfria i undersökningen bara har positiva erfarenheter från tjänstgöringen att berätta om. Exemplen - som återfinns i rapporten ovan och de ytterligare beskrivningar - markerar dock betydelsen av att de Vapenfria tycker... tydligt vapenfria och hela vapenfriutbildningen ges en god introduktion på för den praktiska befattningsutbildningen. Det tortjänstgöringsställena de vara nödvändigt att personal på tjänstgöringsställena ges en viss information om vapenfriutbildningens syften och om förutsättningarna för den praktiska befattningsutbildningen. Ansvaret för att så sker samt naturligtvis för att den vapenfrie själv introduceras på tjänstgöringsstället bör åvila handledaren.

11.2 Organisation

Som handledare för vapenfria tjänstepliktiga bör i första hand väljas som på ett naturligt sätt kan förena denna uppgift med sina personer ordinarie uppgifter i praktiskt arbetsledande ställning. Det är naturligtvis inte möjligt att i detta sammanhang mer exakt ange vilka befattningssom bör komma Vi havare i olika organisationer ifråga som handledare. vill dock betona vikten av handledarens roll. Han eller hon bör inte bara vara, som en vapenfri beskrivit rollen i undersökningen, “en som man alltid kan ringa till. För att bidra till effektivitet i utbildningssituationen bör handledningmed god kontinuitet. Vi tar därför avstånd från förfaranen organiseras den som, i enlighet med vad som redovisats för oss som förekommande, innebär att handledaruppgiften mer eller mindre systematiskt flyttas mellan olika personer. För att effektivisera handledningen kan det ofta vara lämpligt att en handledare i normalfallet svarar för mer än en vapenfri. I enstaka fall torde verksamheten kunna i särskilda lag eller grupper av organiseras När så sker kan det vara naturligt att särskild arbetsledare för vapenfria. sådan grupp ersätter speciella handledare.

1 1.3 Handledarutbildning

Handledarna måste - utöver egna yrkeskunskaper - för att kunna planera utbildningen själva ha goda kunskaper inom de områden som vi anser viktiga för de vapenfria - dvs. huvuddelen av vad vi föreslår skall ingå i introduktions- och allmän grundutbildning för alla vapenfria. Systematisk handledarutbildning bör därför organiseras av nämnden för vapenfriutbildning. På längre sikt bör genomgången sådan handledarutbildning ställas som ett krav på den som åläggs detta uppdrag. Det bör ankomma på nämnden för vapenfriutbildning att närmare

Handledarnas roll, utbildning m.m. 163

utforma denna utbildning. Som utgångspunkter för planeringen kan det dock anges att under en grundläggande utbildning för handledare för vapenfria bör alla de områden ingå som vi angett skall ingå i allmän grundutbildning för vapenfria. Vi vill även framhålla betydelsen av att handledarna ges goda kunskaper om egen organisations krigsorganisation och om de förhållanden denna skall verka i under beredskap och i krig. Vidare bör som grund för en jämn och hög kvalitet i utbildningen frågor om planering och genomförandet av den praktiska befattningsutbildningen ingå i handledarutbildningen. Som en bieffekt i detta sammanhang, men som en viktig effekt vid andra bedömningar, byggs genom en sådan handledareutbildning successivt en avsevärd kunskapsbank upp hos myndigheterna och i kommunerna. Därmed skapas samtidigt kompetens för den kommunala krigsplaneringen. Vi vill även framhålla en annan aspekt på betydelsen av att handledarna har dessa kunskaper om totalförsvaret och de vapenfrias roll i detta. Undersökningen av de vapenfrias upplevelser av och attityder till utbildningen visade, som ovan refererats, att en stor andel av de vapenfria upplevt sig möta fördomar och förnedrande attityder ute på tjänstgöringsplatsen. Enligt vår mening bör det ankomma på handledarna att introducera den vapenfrie på tjänstgöringsstället. Introduktionen skall på sedvanligt sätt omfatta upplysningar om tjänstgöringsställets uppgifter, organisation etc. liksom praktiska upplysningar om tjänstgöringstider, måltider och liknande, som den vapenfrie inledningsvis behöver veta för att fungera i verksamheten. I denna introduktion ingår naturligen också presentation av personalen och andra kontaktskapande åtgärder. Det bör i lika hög grad ankomma på handledaren omvänt att introducera vapenfriutbildningen på tjänstgöringsstället. Det bör i denna introduktion ingå att för ”arbetskamrater” och andra berörda informera om mål m.m. för den vapenfries tjänstgöring. Härigenom kan på grund av okunskap negativa attityder till de vapenfria undanröjs. Vi bedömer det framtida behovet av handledare till omkring 1.000. Den nuvarande omsättningen bland handledarna är mycket hög. Våra förslag till en ändrad inriktning för vapenfriverksamheten bör i förening med föreslagen handledarutbildning kunna nedbringa omsättningen. Försiktigt bedömd utifrån erfarenheter av nuvarande system kan en omsättning på 25 procent väntas. Det årliga resursbehovet för handledarutbildning kan därför med viss osäkerhet bedömas behöva dimensioneras för omkring 250 elever per år. Uppgiften att genomföra handledarutbildningen kan med fördel inordnas i vapenfriskolorna. Det bör vid den slutliga utformningen av dessa övervägas att koncentrera handledarutbildningen till en av vapenfriskolorna för att åtminstone under en längre uppbyggnads- och stabiliseringsperiod skapa likvärdighet i utbildningen. En koncentration skulle samtidigt öka de praktiska möjligheterna till ett snabbt utvecklingsarbete inom detta område. Med hänsyn till den begränsade elevvolym det här är fråga om är det

164 Handledarnas roll, utbildning m.m.

mindre realistiskt att försöka genomföra utbildningen starkt decentraliserad för att till exempel göra besparingar på reskostnader, eftersom huvuddelen av eleverna ändå måste resa. Det är därför möjligt att - med iakttagande av att vissa merkostnader uppstår - förlägga handledarutbildningen till norra vapenfriskolan”. Därmed ökas dennas underlag för lärare och administration samtidigt som delar av anläggningen kan utnyttjas bättre.

11.4 Kostnader

Mer exakt kan kostnaderna för handledarutbildningen inte beräknas förrän alternativ för dess inplacering i vapenfriutbildningssystemet un-

dersökts närmare. Överslagsberäkningar anger dock en kostnadsnivå.

Vi utgår ifrån att ordinarie arbetsgivare bestrider lönekostnaderna för eleverna i handledarutbildningen. Nämnden för vapenfriutbildning bör bestrida lärar- och kurskostnader samt resor och traktamenten för eleverna. Hela handledarutbildningen bedöms behöva omfatta omkring tre veckors utbildningstid. (Dessa kan organiseras som en-, två- eller treveckorskurser.) Utbildningen ”kostar” således 3.750 elevdagar vilka i 25-mannagrupper kan fördelas på 30 klassrumsveckor. Rese- och traktamentskostnader uppskattas till cirka 2,5 miljoner kronor. De för denna utbildning tillkommande lärar- och kurskostnaderna uppskattas under förutsättning att i övrigt befintligt etablissement och viss administration kan merutnyttjas till under 0,3 miljoner kronor.

Överväganden angående handledarna,

utbildning m.m.

Handledarna under den praktiska befattningsutbildningen spelar en avgörande roll för kvaliteten i utbildningen och för hur de vapenfria uppfattar utbildningen. De måste därför ägnas stor uppmärksamhet. Huvuddelen av delfrågorna om hur handledarna utses och hur uppgiften inordnas i ordinarie arbetsuppgifter osv. är förhandlingsbara. De måste således bli föremål för överläggningar mellan arbetsmarknadens berörda parter. Det bör ankomma på nämnden för vapenfriutbildning att initiera samtal om så samlade lösningar som möjligt inom arbetsmarknadens olika sektorer. Med hänsyn till den betydelse vi tillmäter handledarnas roll är det enligt vår mening angeläget att dessa erbjuds adekvat utbildning för uppgiften. Vi föreslår att regeringen ger nämnden för vapenfriutbildning i uppdrag att och resurser för att anordna sådan utbildning. Enligt vår mening är det nödvändigt att denna utbildning genomförs oberoende av vilken Organisationsform för vapenfriutbildningen som i övrigt slutligt väljs.

sou 1986:30 165

12 Ledningen

av

vapenfriutbildningen

Nuläge

Det åligger för närvarande nämnden för vapenfriutbildning att jämlikt instruktionen särskilt

l föra register över vapenfria tjänstepliktiga 2 avgöra vilket slag av tjänstgöring som de vapenfria tjänstepliktiga skall fullgöra 3 efter samråd med utbildningsanordnarna bestämma plats och tidpunkt för tjänstgöring meddela riktlinjer för utbildningen av de vapenfria tjänstepliktiga

xloxu-A

godkänna av utbildningsanordnarna upprättade utbildningsplaner utöva tillsyn över utbildningen och tjänstgöringen i övrigt efter samråd med vederbörande myndighet svara för krigsplacering av vapenfria tjänstepliktiga

Kostnaderna för nämndens för vapenfriutbildning verksamhet redovisas under tionde huvudtiteln i statsbudgeten. Besvärsärenden rörande beslut om tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst handläggs inom försvarsdepartementet. Ärenden rörande lag om vapenfri tjänst, kungörelse om vapenfriutbildning m. m. handläggs inom försvarsdepartementet. Ärenden rörande uttagning till och anstánd med tjänstgöring handläggs av nämnden för vapenfriutbildning med värnpliktsnämnden under försvarsdepartementet som besvärsinstans. Ärenden om frikallelse handläggs av värnpliktsverket. Alla ärenden rörande värnpliktsförmåner handläggs inom försvarsdepartementet. De vapenfria tjänstepliktiga skall jämlikt lagen om vapenfri tjänst uppbära samma förmåner som de värnpliktiga. Besvärsärenden rörande förmåner till enskilda vapenfria tjänstepliktiga handläggs dock inom arbetsmarknadsdepartementet. Ärenden rörande antagande av utbildningsanordnare enligt nuvarande ordning avgörs av nämnden för vapenfriutbildning med undantag för frågor om antagning av organisationer som utbildningsanordnare. Dessa frågor avgörs av regeringen och handläggs i försvarsdepartementet. Beslut om storlek på utbildningsbidrag till dessa utbildningsanordnare fattas inom arbetsmarknadsdepartementet. Statlig myndighet är enligt kungörelsen med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga (SFS 1966:414) skyldig att inom sitt verksam-

166 av

Ledningen vapenfriutbildningen

hetsområde anordna vapenfri tjänst. Organisationer och kommuner är antagna som utbildningsanordnare. 1973 års vapenfriutredning anförde i betänkandet ”Rätten till vapenfri tjänst angående tjänstgöringsalternativ bland annat följande: ”F.n. råder den ordningen att någon skyldighet att mottaga vapenfri för utbildning och tjänstgöring inte föreligger för statliga och kommunala organ, utan arbetsmarknadsstyrelsen har att förhandla sig fram till placering av dem som enligt lag skall ha vapenfri tjänst. En sådan ordning är inte tillfredsställande. Utredningen föreslår att för lämpade utbildningsmyndigheter stadgas skyldighet att anordna utbildning och tjänstgöring för vapenfria. Detta bör gälla såväl statliga myndigheter (inkl. affärsdrivande verk) som kommunala och landstingskommunala myndigheter” (SOU 1977:7 sid 110). Nuvarande lagstiftning reglerar denna fråga i vapenfrikungörelsen (SFS 1966:414) i 9 § där det anges att vapenfri tjänst skall anordnas inom vissa områden och i 10 § som stadgar skyldighet för statlig myndighet att anordna verksamhet inom sitt verksamhetsområde. Situationen är således fortfarande den att skall-satsen i 9 § i flertalet fall endast kan bli verklighet om nämnden för vapenfriutbildning i förhandlingar lyckas komma fram till en överenskommelse om placering av vapenfria. Skall nämnden för vapenfriutbildning ha möjlighet att genomföra verksamheten i enlighet med de angivna riktlinjerna och mot det mål som uppsatts för verksamheten krävs att nämnden kan ”ålägga lämpade utbildningsmyndigheter att anordna befattningsutbildning och tjänstgöring i den omfattning som verksamheten kräver. Detta bör principiellt gälla för samtliga de utbildningsmyndigheter (statliga, affärsdrivande, kommunala och landstingskommunala) som bedöms bäst lämpade för att utbilda mot ett prioriterat behov inom totalförsvaret. Kostnaderna för utbildning inom civilförsvaret bestrids från anslag under fjärde huvudtiteln. Kostnaderna för den vapenfriutbildning som anordnas av statens järnvägar bestrids för närvarande över verkets resultatbudget. Kostnaderna för av statens vattenfallsverk och televerket anordnad vapenfriutbildning belastar likaså för närvarande verkens respektive resultatbudget. Kostnaderna för vapenfriutbildning anordnad av landstingen bestrids till viss del genom utbildningsbidrag från nämnden för vapenfriutbildning och till huvuddelen genom utbildningsbidrag från socialstyrelsen från anslag under femte huvudtiteln.

12.2 nämndens för

Överväganden angående

vapenfriutbildning roll

Vi konstaterar att uppfattningen om ledningen för utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga är mycket splittrad. De nuvarande förhållandena kan sägas vara starkt präglade av många års ”lappverk” av uppbyggnad av den tillämpade utbildningsorganisationen. Valet av praktiska lösningar på olika problem synes också ha kommit

av vapenfriutbildningen 167 Ledningen

och utatt präglas av den osäkerhet om vapenfriutbildningens syften som rått under olika tider. Olika inslag i debatten om de formning vapenfrias (och totalvägrarnas) attityder synes också ha inverkat på valet av lösningar mer än överväganden av utbildningsmålen. Som skäl för att om vapenfriutbildningen tidigare handlagts inom arbetsmarkfrågorna att styrelsens omfattande erfarenhet av nadsstyrelsen angavs till exempel yrkesväglednings- och yrkesutbildningsverksamhet gör den synnerligen lämplig att svara för uttagning, utbildning och fördelning till tjänstgöring även av vapenfria (SOU 1965:71 sid 88). De åtgärder som vidtagits sedan nämndens för vapenfriutbildning tillkomst har förbättrat måluppfyllnaden. Vi har dock kunnat konstatera att det fortfarande finns en klar differens mellan de av statsmakterna i gällande vapenfrilag och dess förarför vapenfriverksamheten och dess tillbeten angivna målsättningarna lämpning. Vi anser att man bör anlägga en helhetssyn på ianspråktagandet av de vapenfria under beredskap och i krig. av nämnden för vapenfriutbildning innebär, så vitt vi Organiserandet kunnat erfara, mer en organisationsöversyn än ett systematiskt anläggande av en sådan helhetssyn på verksamheten. och utbildning av de vapenfria är del- Frågorna om krigsplacering funktioner av beredskapsplaneringen i stort. De är på så sätt direkt avhångiga av övriga avvägningar inom totalförsvaret. De är till följd av samverkansbehoven beroende av övriga civila totalförsvarsmyndigheters planering. för detta är att samlade av Vi anser att en förutsättning bedömningar utbildningsbehoven och -verksamheten görs i planerings- och styrningsprocessen. Nämndens för vapenfriutbildning verksamhets- och ekonomiska plabör därför inordnas i försvarets planerings- och nering enligt vår mening ekonomisystem. Ledningsbilden är alltså idag splittrad. Nämndens för vapenfriutbildning ställning i förhållande till nuvarande utbildningsanordnare är ej helt klar. Nämndens styrmöjligheter är inte tillräckliga för att skapa en effektiv Våra förslag till hur utbildningen av de utbildningsorganisation. vapenfria skall utformas och organiseras i framtiden syftar sammanfattat till att etablera ett system som på ett rationellt sätt ger de vapenfria den utbildning som är önskvärd för att den resurs de vapenfria utgör skall tillvaratas effektivt i samhället under beredskap och i krig. och administrera denna behövs enligt För att organisera utbildning vår mening en samlad ledning av utbildningsverksamheten. Vi föreslår att nämndens för vapenfriutbildning roll stärks genom att nämndens ansvar för utbildningsverksamheten klargörs. Detta bör ske i nämndens för vapenfriutbildning instruktion så att genom ändringar följande intentioner omsätts i lämpliga bestämmelser:

El Vapenfriutbildningen skall ledas av nämnden för vapenfriutbildning. Nämnden bör därför ges den direktivrätt och den tillsynsskyldighet som erfordras för att nämndens ledningsansvar skall vara klart.

168 Ledningen av vapenfriutbildningen

i

E] I konsekvens med vad ovan sagts bör det ankomma för

på nämnden vapenfriutbildningen att avgöra hur utbildningen skall organiseras mot de mål vi uppställt för utbildningen och inom de ramar för densamma vi skisserat. En funktion av detta är att det bör ankomma på nämnden för vapenfriutbildning att träffa de överenskommelser som erfordras för organisation av utbildningen - dvs. motsvarande nuvarande förfarande för antagande av utbildningsanordnare.

Departementstillhörighet

Vissa skäl har tidigare talat för den nuvarande ordningen för vapenfriutbildningens högsta ledning. I betänkandet ”Vapenfri tjänst anger 1964 års utredning rörande vapenfria värnpliktiga att Den kritik som från de vapenfrias sida ofta riktas mot det nuvarande uttagnings- och tjänstgöringssystemet tycks delvis vara psykologiskt betingad. Det faktum, att uttagningen till olika former av vapenfri tjänst bestämmes av försvarsdepartementets kommandoexpedition och registrering och inkallelse sker genom militär myndighets leda till försorg, synes ibland uppfattningen, att den vapenfria tjänsten utgör en del av det militära systemet eller står under direkt eller indirekt påverkan av krigsmakten. Ytterligare näring för denna uppfattning erhålles genom att de vapenfria i straffrättsligt hänseende behandlas enligt samma regler, som gäller för värnpliktiga i vapentjänst. Även om det borde vara möjligt att genom upplysning om de faktiska förhållandena och motiven för nuvarande kunna rätta förekomordning mande missuppfattningar, anser dock skäl utredningen psykologiska tala för, att ärenden, som rör de vapenfrias uttagning och tjänstgöring bör handläggas av andra myndigheter.” (SOU 1965:71 sid 34). I konsekvens härmed överfördes registreringen m.m. av de vapenfria till arbetsmarknadsstyrelsen och huvuddelen av ärenden därmed till arbetsmarknadsdepartementet. Som en följd härav redovisas nämnden för vapenfriutbildning under arbetsmarknadsdepartementet. Vi har under vårt arbete erfarit att den nuvarande medför ordningen vissa olägenheter. Vad gäller såväl enskilda ärenden som förmånsfrågor m.m., där lika regelsystem skall tillämpas, innebär den nuvarande ordningen att det stora flertalet ärenden handläggs inom försvarsdepartementet medan ett mindretal ärenden som ”udda” ärenden handläggs inom arbetsmarknadsdepartementet. Väsentligare är dock att denna uppdelning av det högsta ledningsansvaret troligen kommit att bidra till den splittring i synen på vapenfriutbildningen som vi kunnat konstatera finns. Målsättningen för vapenfriutbildningen skall enligt vår mening vara att de vapenfria skall utbildas för att kunna krigsplaceras i befattningar inom totalförsvaret. Verksamheten bör därför och bedrivas utifrån planeras en helhetssyn på totalförsvaret. Huvuddelen av den samordning med andra verksamheter som är angelägen när det gäller vapenfriutbildningen rör andra verksamheter inom totalförsvaret. Den övergripande planeringen och handläggningen

Ledningen av vapenfriutbildningen 169

av huvuddelen av de därav uppkomna ärendena sker inom försvarsdepartementet. Vad gäller planeringsprocessen har vi redan tidigare föreslagit att nämndens för vapenfriutbildning planerings- och budgetarbete skall inordnas i försvarets planerings- och ekonomisystem. , Det ankommer av hävd icke på en kommitté att framlägga förslag som rör regeringskansliets interna arbete. Vi finner det dock lämpligt att föreslå att regeringen gör frågorna om vapenfriutbildningens ”departementstillhörighet” till föremål för uppmärksamhet.

Överväganden angående kostnadsfördelning

Som framgår av avsnittet 12.1 bestrids kostnaderna för vapenfriutbildningen för närvarande på ett antal olika sätt. Detta förhållande innebär nackdelar. Ett direkt problem är att många olika redovisningssystem tillämpas. Många reella kostnader är också redovisningsmässigt indirekta. Härigenom blir de verkliga kostnaderna för verksamheten mycket svåra att särredovisa eller att ens mäta. De totala kostnaderna för vapenfriutbildningen består av två huvudgrupper av kostnader. Den första av dessa är de tjänstgöringsdagsberoende kostnaderna - dvs. i huvudsak kostnader för olika förmåner till de vapenfria såsom dagersättning, familjebidrag, förläggning, utspisning etc. - Den andra huvudgruppen är utbildningskostnader dvs. kostnader för lärare, övningsledare, utbildningsmaterial m.m. I denna grupp ingår också kostnader för utbildningslokaler, administration av utbildningen och liknande.

För att skapa möjligheter för en rimlig uppföljning och överblick över dessa kostnader och samtidigt öka möjligheterna för ekonomisk styrning och ledning föreslår vi följande principiella fördelning av kostnaderna: D Alla tjänstgöringsdagsberoende kostnader betalas av nämnden för vapenfriutbildning. D Nämnden för vapenfriutbildning bestrider utbildningskostnaderna för introduktion, allmän grundutbildning och grundläggande befattningsutbildning. D Utbildningsmyndigheterna står för utbildningskostnaderna för praktisk befattningsutbildning. Dessa kostnader anses kompenserade av det faktiska tillskott till verksamheten som de vapenfrias insatser under detta utbildningsskede måste tillerkännas. D Utbildningsmyndigheterna svarar för utbildningskostnaderna för repetitionsutbildningen.

Utbildningskostnader för centraliserad handledarutbildning bör bestri-

das av nämnden för vapenfriutbildning inklusive rese- och traktamentskostnader för eleverna. För lönekostnader (motsv.) för eleverna i sådan utbildning bör dock ordinarie arbetsgivare ansvara. Med denna principlösning avser vi att utöver vad ovan angivits skapa ett enklare system, en klarare gränsdragning och en förenklad administration genom att nuvarande administration av bidrag utgår.

vapenfriutibildningen

170 Ledningen av

Lösningen innebär samtidigt att samhällets kostnader för denna utbildning för beredskaps- och krigsförhållanden i huvudsak betalas av statsmedel i konsekvens med förhållandena för så gott som all annan sådan verksamhet som ålagts kommuner och landsting.

12.5 Organisationsöversyn

Våra förslag påverkar på många sätt det interna arbetet inom nämnden för vapenfriutbildning. I vissa avseenden medför förslagen utökningar av myndighetens nuvarande uppgifter. l många fall innebär denna ökning snarast en ökad delegering av beslutskapaciteten till nämnden för vapenfriutbildning. Detta torde i faktisk arbetsbörda på nämndens kansli snarast innebära minskningar i förhållande till nuläget. Ett ökat utnyttjande av datorstöd och förenklingar av de administrativa rutinerna som en följd av minskningen av antalet beslutsnivåer torde kunna innebära att resurser i viss mån kan frigöras. Vi kan i nuläget inte förutse det exakta resursbehovet vid nämndens för vapenfriutbildning kansli eftersom detta blir beroende av vilka variationer av lösningar som slutligt väljs. Vi finner det lämpligt att föreslå att, så snart statsmakterna kunnat ta ställning till våra förslag till system för vapenfriutbildningen, nämndens för vapenfriutbildning kansli görs till föremål för en organisationsöversyn. Det kan vara lämpligt att samtidigt pröva nämndens organisatoriska status som nämnd. Den förändrade ställning för myndigheten vi föreslår och de därmed ändrade uppgifterna för dess kansli kan tala för lämpligheten av att den originella lösningen med en nämnd som myndighet, som har en styrelse, i vilken nämndens kanslichef är dess ordförande, omprövas. Som en direkt konsekvens av den förändrade inriktningen av vapenfriutbildningen som vi föreslår, bör även sammansättningen av det framtida ledningsorganet omprövas. I och med våra förslag till målinriktning av verksamheten bortfaller till exempel de arbetsmarknadspolitiska aspekternas betydelse i ledningsorganet. Det är enligt vår mening lämpligt att den parlamentariska representationen ökas.

sou 1986:30 171

13 förmåner

Vapenfria tjänstepliktigas

m. m.

13.1 Tillämpat förmånssystem

Av vapenfrilagen 8 § a) framgår att vapenfri tjänstepliktig är berättigad till samma förmåner i samband med tjänstgöring som enligt Värnplikts- Detsamma gäller vapenfris rätt till falagen (33 §) ges till Värnpliktig. och ersättning vid dödsfall samt för skada och sjukdom som miljebidrag han ådrar sig under tjänstgöring. I vapenfrikungörelsen l8 § anges att värnpliktsförmånsförordningen skall beträffande förmåner till vapenfri tjänstepliktig i den tillämpas mån regeringen inte medddelar särskilda bestämmelser. Sådana bestämmelser har inte meddelats. Ledighet från vapenfri tjänstgöring skall beviljas på samma grunder 17 §. Följaktligen skall som för värnpliktig enligt vapenfrikungörelsen tillförordningen med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal lämpas. I fråga om särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag skall enligt för nämnden för vapenfriutbildning samma bestämregleringsbrevet melser tillämpas som gäller för värnpliktiga, dvs. regeringens förordning härom. om skadereglering inom försva- För värnpliktiga gäller förordningen ret m.m. Denna som reglerar bland annat ersättning för förordning, glasögon och klocka, omfattar ej Vapenfria tjänstepliktiga. Det i förhållande till de värnpliktiga jämförelsevis lilla antalet vapenfria tjänstepliktiga skall alltså ha samma förmåner som de värnpliktiga. Vi har erfarit att detta förhållande, med hänsyn till de praktiska förhållanden de vapenfria tjänstgör under, skapar vissa administrativa problem. Tilllämpningen av givna förmånsregler har av samma skäl utvecklats till att variera. Vi granskar i det följande de vanligaste förmånsformerna som orättvist var för sig på ett sådant sätt att det kan upplevas både inom vapenfrikollektivet och gentemot de värnpliktiga.

13.2 Kommentarer till de olika förmånsområdena

Samtliga här angivna belopp avser under 1985 utgående förmåner.

172 Vapenfria m.m. tjänstepliktigasförmâner

Resor

Vapenfri är berättigad till samma reseförmåner som Värnpliktig. Proportionellt sett är kostnaderna desamma i båda grupperna. Tjänstgöringsförhállandena medför att vapenfria i stor utsträckning medges ersättning för förläggningsresor. På grund av att grupperna vapenfria är jämförelsevis små på de olika tjänstgöringsplatserna kan ändringar i värnpliktsförmånssystemet vålla orimligt omfattande administration när det gäller de vapenfria.

Förplägnad

Fri förplägnad utgår till värnpliktig under tjänstgöring samt under inoch utryckningsdagar. Värnpliktig erhåller förplägnadsersättning i stället för fri förnär han har tillstånd plägnad att själv svara för sin förplägnad eller i samband med tjänstledighet eller sjukdom. Förplägnadsersättningen är 30 kronor per dag. I de fall värnpliktig under tjänstgöring och tjänsteresa inte kan erhålla fri förplägnad utgår måltidsersättning. Beloppen är för frukost 20 kronor, för lunch 30 kronor och för middag 40 kronor. Det här ovan redovisade gäller även för vapenfria. Därtill kommer för de vapenfria en matersättning om 50 kronor per dag (alla dagar i veckan) i de fall då utbildningsanordnaren inte tillhandahåller mat in natura. Konsekvensen av detta skapar problem inom vapenfrikollektivet. Då en vapenfri blir sjuk, och inte vistas i sin ordinarie förläggning, så dras

nämligen 50-kronan in och förplägnadsersättning i stället, dvs. 30 utgår

kronor per dag. Dessutom finns här rättvisekravet gentemot den värnpliktige så till vida att vapenfri kan utnyttja ett eventuellt överskott till annat än mat.

Förläggning

Endast i ett fall används kollektiv av vapenfria i ett särskilt förläggning etablissement. Detta är den så kallade i Solna. Bagartorpsförläggningen Denna utgörs av ett ”baracklägef” som tidigare använts som så kallad AMS-förläggning och omfattar förläggningsbaracker med små tvåbäddsrum, gemensamt kök för självhushållning och gemensamma hygienutrymmen. En barack innehåller dagrum med en obemannad cafeteria och administrationsutrymmen. Vidare finns inom området baracker med samlings- och lektionssalar, styrketränings- och motionsutrymmen med bastu samt kontorsutrymmen. Etablissementet används som förläggning för alla som vapenfria tjänstgör vid televerket i Stockholmsområdet samt dessutom för vapenfria vid andra statliga myndigheter i Stockholmsregionen. Sammanlagt är cirka 200 vapenfria förlagda i Bagartorpsförläggningen. Etablissementet ägs” av arbetsmarknadsstyrelsen och administreras av televerket. Kostnaderna bestrids helt av nämnden för vapenfriutbild-

Vapenfria tjänstepliktigasförmâner m.m. 173

ning. Vid etablissementet finns en av televerket anställd föreståndare samt lokalvårdare. De nuvarande årliga kostnaderna för Bagartorpsförläggningen uppgår till 1,2 miljoner kronor fördelade på hyra med 245.000 kronor, personalkostnader med 620.000 kronor och övriga driftskostnader inklusive visst underhåll med 390.000 kronor. Per förlagd vapenfri innebär detta cirka 520 kronor per månad. Beloppet torde genom besparingar i driften och servicenivån kunna minskas. Utöver Bagartorpsförläggningen förekommer kollektiv förläggning för de vapenfria som tjänstgör vid luftfartsverket. Dessa förläggningar är anordnade i förläggningsbaracker vid brand- och räddningsskolan på Arlanda respektive på de olika flygplatserna. Huvuddelan av de vapenfria är förlagda i ordinära familjelägenheter. De flesta bor inte mer än två vapenfria i varje rumsenhet. Till lägenheterna finns i allmänhet dagrum och möjligheter till tillagning av måltider. Några liknande förhållanden vad avser förläggningar förekommer inte på värnpliktssidan annat än i sällsynta undantagsfall. Utbildningsanordnarna erhåller i dag maximalt 550 kronor per månad och vapenfri för att täcka förläggningskostnaderna. I realiteten utgår maximibeloppet till de flesta utbildningsanordnare. Kostnader överstigande 550 kronor per månad kan medges efter särskild framställan till nämnden för vapenfriutbildning. Då utbildningsanordnaren ej kan anvisa förläggning eller den vapenfrie av medicinska skäl inte kan utnyttja kollektiv förläggning medges i många fall vapenfri att bo i egen bostad. Om han jämlikt familjebidragslagen uppbär bostadsbidrag för den egna bostaden och han har högre hyreskostnader än dem som bostadsbidraget täcker, utgår ersättning för att täcka den resterande delen och därmed förläggningskostnaden. Sådan ersättning utgår dock med högst 550 kronor per månad. För detta förfarande finns idag inget författningsstöd.

Beklädnad

Hel beklädnadsersättning utgår med 200 kronor per månad. Detta tilllämpas på samma sätt för båda grupperna. För vapenfria utgår dock beklädnadsersättning regelmässigt vare sig fria skyddskläder erbjuds i tjänsten eller ej.

Hälso- och sjukvård

Sjukvård och tandvård erhåller vapenfri i samma utsträckning som den värnpliktige. Eftersom vapenfri är hänvisad till den allmänna sjukvården tillämpas av praktiska skäl systemet med ”egensjukskrivning” högst 3 dagar. Egensjukskrivningen uppfattas ofta av den vapenfrie som en fördel. Detta skall dock vägas mot bristen på tillgång till omedelbar vård samt tillsyn, dvs. skillnaden i omsorg mot vad den värnpliktige erhåller.

174 Vapenfria m.m. tjänstepliktigasfärmáner

Familjebidrag

Vi har avseende familjebidragslagens tillämpning inte funnit nâgra fall som i jämförande hänseende är specifika för vare sig vapenfria eller värnpliktiga.

Försäkringar

För båda grupperna gäller det statliga personskadeskyddet, lag om ersättning vid ideell skada samt grupplivförsäkring. Tillämpningen är densamma vare sig man är vapenfri eller Värnpliktig.

Sakskada - klocka

glasögon,

I fråga om skador på egna glasögon, klockor m.m. har regeringen reglerat frågorna om ersättning för i tjänsten skadade föremål genom en särskild förordning när det gäller de värnpliktiga. Sådan förordning saknas för de vapenfria. Nämnden för vapenfriutbildning tillämpar dock försvarets bestämmelser vid dessa skador. Förhållandet bör regleras genom författningsändring.

Särskild hjälpverksamhet

I förordning från regeringen stadgas om Särskild ekonomisk hjälp och flyttningsbidrag till värnpliktiga”. Denna ekonomiska hjälp är avsedd att tillgodose under tjänstgöringen uppkomna särskilda behov, som inte kunnat förutses. Hjälpen kan utges som lån eller bidrag. Tillämpningen av förordningen sker på samma sätt inom grupperna vapenfria och värnpliktiga och innebär inga problem.

Övningstid

För värnpliktiga gäller att övningstid uttas för hela utbildningstiden med i medeltal 48 timmar per vecka. Härutöver får cirka tio lördagar/söndagar tas i anspråk för övningar. Dessutom kan vid behov kompletterande utbildning äga rum för värnpliktiga. Enligt vapenfrihandboken gäller samma regler för de vapenfria. Dock kan av praktiska skäl utbildningsanordnaren anpassa arbetstiden för den vapenfria till den, som gäller för myndighetens anställda (motsv.) personal. För den vapenfrie har tidigare - till skillnad mot för den värnpliktige - funnits möjlighet att ta ut kompensationsledighet för tjänst på annars arbetsfri dag eller för tid utöver 48 timmar under en period om åtta veckor. Regeln förorsakade administrativa problem samt hade en negativ inverkan på förståelsen för att den vapenfrie gör tjänst enligt en pliktlag. Regeln utgick 1985-07-01. Kompletterande utbildning förekommer endast undantagsvis för de vapenfria.

yänstepliktigasförmâner m.m. 175 Vapenfria

-

Övningsuppehåll Uänstgöringsuppehåll

När det gäller övningsuppehåll för den värnpliktige är detta reglerat av regeringen, överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna, både vad gäller antalet dagar samt tidpunkten för uttagandet.

Övningsuppehållet är för den vapenfrie av nämnden för vapenfriut-

bildning bestämt i antal dagar. Beträffande förläggningen av dagarna för tjänstgöringsuppehåll har regeln varit den att 50 procent av antalet dagar bestämdes av utbildningsanordnaren och resterande del av den vapenfrie själv. Både för den vapenfrie och för utbildningsanordnaren uppstod på grund av denna regel problem vid bestämmande om hur dagarna skulle Dessa dagar korn bland annat på ett felaktigt sätt in som ”förnyttjas. i samband med tjänstledighetsansökningar. Regeln uthandlingsbara” gick 1985-07-01.

Övriga ledigheter

Om tjänstledighet samt permission stadgas i tjänstereglementet för försvarsmakten. Enligt vapenfrikungörelsen skall den vapenfri beviljas ledighet på samma grunder som den värnpliktige. Så sker också.

Fritidsverksamhet

Den värnpliktige kan (efter förbandschefs bestämmande) erhålla 600 kronor i bidrag för enskilda studier. Därutöver kommer han i åtnjutande av de trivselpengar som förbandsnämnden beslutar om samt de fritidsaktiviteter som finns på förbandet. Den vapenfrie kan på samma sätt erhålla de 600 kronorna. Om vapenfria själva ordnar en studiecirkel (motsv.) kan bidrag utgå med maximalt 50 kronor per deltagare. För de vapenfria som bor kollektivt erhåller utbildningsanordnaren 100 kronor per vapenfri som ett fritidsbidrag, avsett för bland annat tidningar, radio- och TVavgifter m.m. För den vapenfries fysiska träning finns ett särskilt bidrag om 150 kronor per vapenfri. Detta utbetalas till utbildningsanordnaren.

förmåner

13.3 Överväganden angående vapenfrias

är i

De vapenfria tjänstgör under pliktlag. Tjänstgöringsförhållandena

grunden jämförbara med dem under vilka värnpliktiga tjänstgör. att vapenfria tjänstepliktiga är berättigade till Vapenfrilagen stadgar samma förmåner i samband med tjänstgöringen som ges till värnpliktiga. Av sammanställningen ovan framgår att till vapenfria utgår i praktiken annorlunda och i vissa fall betydligt bättre förmåner än till värnpliktiga. till att detta förhållande kunnat är att de En trolig förklaring uppstå vapenfrias tjänstgöringsförhållanden inom nuvarande utbildningssys-

176 Vapenfria m.m. tjänstepliktigas förmåner

tem är splittrade och därmed svåra att administrera. Man har därför valt lösningar som varit enklare att administrera. Ett antal av de nuvarande förmånerna saknar formell grund. Med hänsyn till de starka inslagen av rättviseresonemang, som alltid präglat och fortfarande debatten präglar om värnpliktsförmånerna, måste det framstå som stötande att vapenfria av administrativa skäl och i vissa fall utan formell erhåller bättre grund förmåner än de värnpliktiga. Fri förläggning, fria måltider och fria kläder är som Värnpliktsförmå-

ner avsedda att utgå in natura. De ersättningsregler som finns är avsedda

för att ge kompensation då förmåner in natura undantagsvis ej kan utgå. En stort antal av de Vapenfria tjänstgör vid institutioner eller institutionsliknande organisationer där måltider redan serveras. Det kan icke vålla avsevärda svårigheter att låta de Vapenfria äta vid dessa. På vissa tjänstgöringsplatser serveras dock bara lunch. Problemet är detsamma för ett avsevärt antal värnpliktiga som tjänstgör på ”udda” tjänstgöringsplatser. Det har så gott som undantagslöst för alla dessa gått att lösa utspisningsfrågan genom avtal med närliggande restaurang eller institution även om kostnaderna i dessa fall ibland blivit högre än vid normal vid militärrestaurang. Totalt utspisning sett fler värnpliktiga än Vapenfria är förlagda till sådana ytterförläggningar m. m., där färdiglagad frukost inte serveras. Problemet har för dessa kunnat lösas

genomiatt

livsmedel tillhandahålls för ”självhushållning”. För att minska kostnaderna för vapenfriförmånerna men även av rättviseskäl, i förhållande till de värnpliktiga, bör Värnpliktsförmånsförordningens (försvarets civilförvaltnings kungörelse) bestämmelser om

beklädnadsersättning följas. Detta innebär, att om den vapenfrie erhål-

ler skyddskläder eller tjänstedräkt skall inte hel beklädnadsersättning utgå. Om skor inte ingår i fria kläder skall beklädnadsersättning för skor utgå med för närvarande 45 kronor per månad. l den mån underkläder ej tillhandahålls skall ersättning utgå med 48 kronor per månad. Vi anser att en övergång till att tillhandahålla måltider in natura bör ske så snart detta är möjligt. Vi förutsätter att alla Vapenfria förses med lämpliga skyddskläder eller annan tjänstedräkt i de miljöer sådana är lämpliga. Värnpliktsförmånsförordningens regler bör tillämpas. Vi anser att när framtida utbildningssystem närmare utformas skall

kollektivförläggning av de Vapenfria regelmässigt planeras. I avvaktan

på detta bör denna form eftersträvas. Vi anser att begreppet matersättning bör slopas - endast förplägnadsersättning bör förekomma. Storleken på ersättningen bör liksom hittills fastställas av myndigheterna (nämnden för vapenfriutbildning och försvarets civilförvaltning). Vi anser med hänsyn till principen om fri förläggning, att tillämpningen att den vapenfria erhåller kostnadstäckning för egen bostad är principiellt riktig i de fall förläggning inte kan erbjudas genom utbildningsanordnarnas försorg. Då detta problem även kan uppstå för värnpliktiga föreslår vi att man ändrar författningarna. Vi anser att de särskilda bidragen om 150 kronor för per vapenfri fysisk träning och l00 kronor per vapenfri för tidningar m.m. skall tas

Vapenfria tjänstepliktigasförmâner m.m. 177

bort. Att administrera särskilda bidrag för just dessa verksamheter vållar orimliga administrativa kostnader i förhållande till effekt. Utgifterna

bör behandlas som övriga utbildningskostnader.

Till vapenfria kan ett särskilt bidrag för studiecirkelverksamhet utgå. Vi anser att det kan slopas. Värnpliktiga saknar denna förmån. Speciellt när det gäller förläggning och fria kläder är de nuvarande förhållandena i stor utsträckning en funktion av nuvarande val av tjänstgöringplatser. Även när det gäller andra för vapenfria speciella förmåner och för vapenfria speciella tolkningar av allmänna regler har dessa tillkommit som anpassningar till tjänstgöringsförhållandena i nuvarande utbildningssystem. Med den förändrade inriktning våra förslag till framtida utbildningssystem innebär ökar möjligheterna att söka mer kostnadseffektiva lösningar i dessa frågor.

Ansvarssystemets tillämpning på vapenfria

tjänstepliktiga

l3.4.l Nuvarande bestämmelser

Vapenfrilagen innehåller vissa straffregler. En vapenfri tjänstepliktig, som olovligen avviker eller uteblir från sitt tjänsteställe, kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader (14§ vapenfrilagen). Om en vapenfri tjänstepliktig av försummelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktionen m.m., kan han dömas till böter eller, vid grovt brott, fängelse i högst ett år (16 §). Om ett brott som avses i 14 eller 16 §§ kan anses som ringa, kan den värnpliktige i stället för straff meddelas tillrättavisning i form av varning, extratjänst eller utegångsförbud. Brott som avses i 14 och 16 §§ prövas av domstol i en vanlig brottmålsprocess, medan tillrättavisning kan bestämmas av vissa arbetschefer. Dessa beslut kan på begäran av den vapenfrie omprövas av tjänstgöringsmyndigheten eller av nämnden för vapenfriutbildning. För värnpliktiga finns för närvarande ett annat ansvarssystem i vilket rätten att utdöma bestraffning ligger på de militära cheferna. Dessa har därvid i vissa fall skyldighet att lämna över målet till allmän åklagare för vidare åtgärder. Lindrigare förseelser kan beivras genom tillrättavisning som beslutas av den värnpliktiges kompanichef.

Reformförslag

I proposition l985/86:9 lämnas på grundval av militäransvarkommitténs betänkande ”Nytt militärt ansvarssystem” (SOU 1983:2) förslag till en omfattande reform av det militära straff- och disciplinsystemet. Huvuddraget i förslaget är, att förseelser i tjänsten av försvarsmaktens militära personal beivras genom en disciplinpåföljd som meddelas i administrativ ordning genom beslut av tjänstgöringsmyndigheten. I

178 Vapenfria tjänstepliktigasförmâner m.m. SOU [986230

fredstid skall systemet dock inte omfatta den anställda personalen, för vilken i stället disciplinbestämmelserna i lagen om offentlig anställning blir tillämpliga. Vanliga förseelser i tjänsten av värnpliktiga skall enligt propositionen kunna föranleda varning, extratjänst, utegångsförbud eller löneavdrag. Tjänstgöringsmyndighetens beslut om disciplinpáföljd föreslås kunna till allmän domstol som därvid skall handlägga fallet inte överklagas som ett brottmål utan som ett domstolsärende. Allvarligare överträdelser av reglerna om värnplikt, till exempel långvarig utevaro från tjänsten, skall också i fortsättningen bedömas som brott (värnpliktsbrott).

13.4.3 Överväganden

Om förslagen i propositionen 1985/86:9 antas av riksdagen, finns det enligt vår mening anledning att anpassa ansvarsbestämmelserna för de vapenfria till de nya reglerna för värnpliktiga. I propositionen föreslås att de värnpliktigas centrala förtroendeorgan (Sveriges centrala värnpliktsråd) får särskilda medel för att kunna bistå värnpliktiga i disciplinärendena. Medel härför bör också komma de vapenfria till del.

sou 1986:30 179

Reservation

av ledamoten Lars Nicander

Jag reserverar mig mot kommitténs ställningstagande till tjänstgöringstidens längd för de vapenfria. Kommittén föreslår att grundutbildningen för vapenfria - som i dag normalt är 300 dagar för samtliga - skall differentieras med hänsyn till vilken militär befattning den vapenfrie från början uttagits till. De vapenfria indelas enligt förslaget i tre kategorier: kategori K för plutons- och kompanibefälsuttagna, kategori L för gruppbefälsuttagna och kategori M för meniga. Så långt är det bra. Det är dels rimligt att man inte skall ”tjäna dagar på att få vapenfri tjänst, dels kan olika vapenfria utbildas på mer relevanta och kvalificerade befattningar än tidigare. Vad jag vänder mig emot är antalet dagar för de olika kategorierna. l stället för att differentiera vapenfrikollektivet utifrån de grundutbildningsdagar som gäller i dag, vill kommittén i stället förlänga den genomsnittliga utbildningen genom att låta 300 dagar bli en ”bottennivå”. Jag har också noterat att detta är tvärtemot vad regeringen ansåg i frågan om en differentiering så sent som i februari 1984, då man föreskrev att den genomsnittliga utbildningstiden skall vara 300 dagar utan väsentliga avvikelser. Jag vill därför förorda det alternativa förslag som under utredningsarbetets gång diskuterats, där dagantalet för var och en av de tre kategorierna är 30 dagar lägre, dvs. kategori K minst 360 och högst 390 dagar, kategori L minst 310 dagar och högst 340 dagar samt kategori M minst 260 dagar och högst 290 dagar. Detta alternativ innebär ändå ett genomsnittligt påslag på 40 dagar per vapenfrikategori i förhållande till motsvarande värnpliktskategori, varför kommittémajoritetens önskemål om att vapenfri tjänst inte skall löna sig är väl tillgodosett. Rent principiellt är även detta förfarande ologiskt så länge prövningsförfarandet kvarstår. Partierna i kommittémajoriteten ställer ju samtliga upp bakom prövningsförfarandet. Trots det litar man inte på denna prövning, utan lägger ändå på extra lång tid som en ytterligare ”prövning enligt någon form av strafftänkande. Det är också ologiskt i förhållande till hela den inriktning som kommittéarbetet haft - att ta tillvara de vapenfria som en samhällsresurs och göra utbildningen meningsfull. Det finns till exempel inga kvalifi-

180 Reservation

cerade utbildningsmoment som motiverar att en miniminivå på 300

dagar är ”lämplig”. Snarare är fallet det motsatta. Man bygger därmed in det terapimoment, som hela utredningsarbetet syftat till att få bort. Jag vill här hänvisa till kommitténs eget resonemang på denna punkt i avsnitt 4.3.2. Den ytterligare kostnad på cirka 12,5 miljoner kronor som kommittémajoritetens 30 extra dagar kostar, riskerar också att gå ut över antalet repetitionsövningstillfällen för de vapenfria erfarenhetsmässigt är det ju detta område som först drabbas av statsmakternas besparingar. Jag anser det klart väsentligt att dessa repetitionsövningstillfällen verkligen genomförs i den omfattning som krävs. Till exempel för att en vapenfri som är krigsplacerad i en kommuns tekniska förvaltning vattenverk, fjärrvärme m. m. - ständigt är förtrogen med sina uppgifter. Sammanfattningsvis anser jag att kommittémajoritetens förslag till tjänstgöringstid är principiellt felaktigt, ologiskt och dyrt. Jag förordar i stället det alternativa förslag som ovan angetts.

sou 1986:30 181

Särskilt

yttrande

av ledamoten Lars Nicander

När regeringen gav värnpliktsutbildningskommittén i uppdrag att studera de vapenfrias utbildning i ett större perspektiv, hade det enligt min mening varit naturligt att beakta alla komponenter i sammanhanget. Genom de direktiv som utredningen haft att följa, ligger frågan om prövningsförfarandet nu utanför 1983 års värnpliktsutbildningskommittés ramar. Detta är olyckligt då viktiga principresonemang för olika - effekten av helt slopat prövningsutbildningsmodeller till exempel förfarande - därmed aldrig kan fullföljas.

1 Bilaga

1983 års

Värnpliktsutbildningskommittés

ledamöter, sakkunniga, experter

och sekretariat

Kommittens ledamöter

Namn Förordnad Entledigad Roland Brännström 1983-07-01 ordförande, ledamot av riksdagen Margareta Hemmingsson 1983-07-01 vid förordnandet ersättare för ledamot av riksdagen, sedermera ledamot av riksdagen Hans Lindblad 1983-07-01 1984-08-31 vid förordnandet f.d. ledamot av riksdagen, numera ledamot av riksdagen Lars Nicander 1984-.09-01 redaktör Per Petersson 1983-07-01 vid förordnandet ledamot av riksdagen, numera f.d. ledamot av riksdagen Nils T Svensson 1983-07-01 ledamot av riksdagen Anders Svärd 1983-07-01 vid förordnandet ledamot av riksdagen, numera f.d. ledamot av riksdagen

Kommitténs sakkunniga och experter

1983 års arbetar med flera områden med

värnpliktsutbildningskommitté

delvis olika För de olika arbetsfaserna har kommitténs sakinriktning. därför arbetat i olika med delvis olika kunniga och experter grupper sammansättning. I arbetet med kommitténs första betänkande Värnplikten i framtiden” (SOU 1984:71) medverkade följande sakkunniga och experter:

184 Bilaga 1

Uppgift Namn Förordnad Entledigad sakkunnig Bengt Gustafsson 1983-07-01 1984-09- 14 departementsråd/ sedermera generallöjtnant sakkunnig Bertil Creutzer 1983-07-01 generalmajor sakkunnig Carl-Henrik Gåsste 1983-07-01 1985-09-16 överste av l. graden expert Björn Andersson 1983-07-01 1984-09-14 major expert Håkan Karlström 1983-07-01 1985-09-16 departementssekreterare expert Rolf Holmquist 1983-08-15 hovrättsassessor/ sedermera departementsrád expert Kerstin Thoursie 1983-09-01 1985-09- 16 departementsråd expert Hans Wärn 1983-09-15 1984-09-14 överstelöjtnant expert Håkan Jarmar 1983-1 1-01 organisationsdirektör expert Karin Balsvik 1984-02-02 1985-09-16 kanslirád

l arbetet med kommitténs betänkande Värnplikten i samhället”

(SOU 1985:36) medverkade följande sakkunniga och experter: Uppgift Namn Förordnad Entledigad sakkunnig Bertil Creutzer 1983-07-01 generalmajor sakkunnig Carl-Henrik Gåsste 1983-07-01 1985-09-16 överste av 1. graden expert Håkan Karlström 1983-07-01 1985-09-16 departementssekreterare expert Rolf Holmquist 1983-08-15 hovrättsassessor/ sedermera departementsråd expert Kerstin Thoursie 1983-09-01 1985-09-16 departementsråd expert Håkan Jarmar 1983-11-01 organisationsdirektör expert Karin Balsvik 1984-02-02 1985-09-16 kansliråd expert Sven-Eric Andersson 1984-09-10 major expert Ingela Holmberg 1984-09-10 byrádirektör expert Herman Jentzen 1984-10-01 departementssekreterare

Bilaga I 185

I arbetet med detta betänkande har följande sakkunnige och experter medverkat:

Uppgift Namn Förordnad Entledigad sakkunnig Bertil Creutzer 1983-07-01 generalmajor expert Rolf Holmquist 1983-08-15 hovrättsassessor/ sedermera departementsråd expert Håkan Jarmar 1983-1 1-01 organisationsdirektör expert Sven-Eric Andersson 1984-09-10 major expert Ingela Holmberg 1984-09-10 byrádirektör expert Bo Hemborg 1984-09-01 kanslirád expert Kjell Ström 1984-09-17 direktör expert Herman J entzen 1984-10-01 departementssekreterare expert Peter Strömberg 1984-11-01 1985-02-01 departementssekreterare expert Per Öhman 1985-02-01 departementssekreterare

I kommitténs påbörjade arbete med översyn av frikallelse av värnpliktiga medverkar följande sakkunnige och experter:

Uppgift Namn Förordnad Entledigad sakkunnig Ingvar Rittsél 1985-10-01 generalmajor expert Rolf Holmquist 1983-08-15 hovrättsassessor/ sedermera departementsråd expert Sven-Erik Andersson 1984-09-10 major expert Ingela Holmberg 1984-09-10 byrådirektör expert Herman Jentzen 1984-10-01 departementssekreterare

Kommitténs sekretariat

I kommitténs sekretariat medverkar: sekreterare Christer Glaumann, avdelningsdirektör biträdande sekreterare Björn Wakman, byrádirektör assistent Gwen Bjellfors, assistent expert Åke Silander, avdelningsdirektör

sou 1986:30 187

2 Bilaga

Kommittédirektiv Dir 1983 :51

Översyn

av värnpliktsutbildningen

Dir 1983:51 Beslut vid regeringssammanträde 1983-06-22 Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Thunborg, anför.

Bakgrund

Den svenska säkerhets- och försvarspolitiken förutsätter att vi har ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar. I 1982 års försvarsbeslut (prop. 198l/82:102, FÖU 1981/82:18, rskr l981/82:374) slog riksdagen fast att det svenska totalförsvaret måste vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Av största betydelse är att varje medborgare allt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodoses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgöring såsom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och andra former för tjänstgöringsskyldighet. Principen om allmän värnplikt för män har en lång tradition i Sverige och utgör grunden för vårt militära försvar. Den allmänna värnplikten innebär också en garanti för att den militära försvaret förblir folkligt förankrat. För att ge trovärdighet åt vår vilja och förmåga att försvara hela det svenska territoriet krävs ett militärt försvar med ett stort antal krigsförband av hög kvalitet. Endast genom den allmänna värnplikten kan ett tillräckligt antal soldater tillföras krigsorganisationen. Förbandens kvalitet beror främst på förbandens och soldaternas utbildning och utrustning. Den allmänna ekonomiska utvecklingen har medfört ökade krav på besparingar inom det militära försvaret. Den snabba militärtekniska utvecklingen gör att anspråken på resurser för anskaffning av modern och ändamålsenlig materiel kan antas öka i framtiden. Alla möjligheter att minska kostnaderna på olika områden måste därför tillvaratas. Genom det senaste försvarsbeslutet har riksdagen fastställt omfattande förändringar av försvarsmaktens fredsorganisation i syfte att frigöra resurser för krigsorganisationens behov. Ett effektivt utnyttjande av resurserna är nödvändigt för att kunna nå de mål som angivits för olika verksamheter inom försvaret. Detta gäller inte minst utbildningen av

188 Bilaga 2

värnpliktiga, som direkt och indirekt svarar för en betydande del av de sammanlagda försvarskostnaderna.

Nuvarande värnpliktsutbildningssystem

Den nuvarande värnpliktsutbildningen är i huvudsak utformad enligt det system, det s.k. VU 60-systemet, som beslutades av riksdagen år 1966 (prop. 1966:106, 2 LU 1966:48, rskr 1966:271) och innebär bl.a. följande. Utbildningen omfattar grundutbildning och repetitionsutbildning. Grundutbildningen syftar till att utbilda den värnpliktige så att han kan placeras i en viss befattning inom krigsorganisationen (krigsplacering). Repetitionsutbildningen syftar till att vidmakthålla de värnpliktigas förmåga och öva krigsförbanden. Grundutbildningen består av allmänmilitär utbildning, befattningsutbildning och förbandsutbildning. Den allmänmilitära utbildningen är likartad för alla värnpliktiga. Befattningsutbildningens längd varierar med hänsyn till utbildningsbehovet för varje typ av krigsbefattning, och ger också utrymme för befälsutbildning av dem som är befälsuttagna. Förbandsutbildningen, som avslutar grundutbildningen, omfattar övningar i krigsorganiserade förband. Så långt möjligt överförs enheter som samtränats under grundutbildningen därefter till krigsorganisationen. Mot bakgrund av att behovet av utbildningstid varierar mellan befatt-

ningarna i krigsorganisationen har de värnpliktiga allt efter utbildnings-

behovet indelats i olika kategorier. Utbildningstiden för en viss kategori kan dessutom variera mellan och inom försvarsgrenarna. Utbildade värnpliktiga tillförs krigsorganisationen enligt en långsiktig plan. Efter grundutbildningen krigsplaceras flertalet värnpliktiga vanligen i fältförband eller andra enheter där tjänstgöringen är fysiskt krävande. Omkrigsplacering sker efterhand till mindre krävande förband. En relativt betydande omfördelning av värnpliktiga sker från försvarsmaktens krigsorgansiation till totalförsvarets övriga delar, främst civilförsvaret. Repetitionsutbildningen består av krigsförbandsövningar för alla, och andra övningar för främst vissa befäl och för vissa meniga med befattningar som är viktiga från beredskapssynpunkt m.m. Antalet krigsförbandsövningar är för den värnpliktige högst fem. Beroende på i vilken befattning och vid vilket krigsförband den värnpliktige är krigsplacerad kan övningens längd variera mellan en och fem veckor. Vissa ändringar i det ursprungliga VU 60-systemet har skett. Efter 1972 års försvarsbeslut har förkortade grundutbildningstider tillämpats. Numera är grundutbildningstiden för meniga kategori G och F (ungefär hälften av de värnpliktiga) ca 7,5 månader, och för meniga kategori E och gruppbefälsuttagna (ungefär en tredjedel av de värnpliktiga) ca 10 månader. För plutonsbefäls- och kompanibefälsuttagna (ungefär en tiondel av de värnpliktiga) är utbildningstiden ca 12 eller 15 månader. Inom flottan är utbildningstiderna längre för alla kategorier. Efter hand har även andra ändringar av grundutbildningen genomförts, bl.a. har utbild-

Bilaga 2 189

ningstiderna ytterligare differentierats och möjlighet till obligatorisk kompanibefälsuttagning införts. Från år 1980 har repetitionsutbildningen modifierats. Modifieringen innebär att krigsförbandsövningarnas längd numera differentieras med hänsyn till de olika krigsförbandens uppgifter, organisatoriska förhållanden och utbildningsbehov. Grund- och repetitionsutbildningen kan vidare numera samordnas tidsmässigt på annat sätt än tidigare. Grundutbildningen kan avslutas med en särskild förbandsövning, grundläggande krigsförbandsövning (GKÖ). Till en sådan övning inkallas för repetitionsutbildning den personal som tillsammans med grundutbildningskontingenten skall utgöra ett krigsförband. På så sätt kan krigsförbandet i sin helhet övas. Genom 1982 års försvarsbeslut har begreppet handräckningstjänst ersatts med bevaknings- och depåtjänst. Alla värnpliktiga som tas ut till sådan tjänst skall kunna krigsplaceras. Under utbildningsåret 1983/84 planeras 38.000 värnpliktiga rycka in till grundutbildning i armén. 6.250 i marinen, och 4.650 i flygvapnet, alltså sammanlagt ca 50.000 värnpliktiga. Fram till utbildningsåret 1991/92 minskar värnpliktskullarna successivt till ca 46.000 värnpliktiga. Under utbildningsåret 1983/84 planeras ca 1 16.000 värnpliktiga rycka in till repetitionstjänstgöring med ungefär samma fördelning mellan försvarsgrenarna som för grundutbildningen. Repetitionsutbildningens omfattning ett visst år beror på hur många och vilka krigsförband som skall övas det året.

Värnpliktsutbildningens kostnadsutveckling

Kostnaderna för värnpliktsutbildningen är svåra att definiera och avgränsa. Med en relativt snäv definition kan kostnaderna för värnpliktsutbildningen anses omfatta endast utgifter för värnpliktsförmåner (kontantersättning, fria resor, sjukvård samt familjebidrag), livsmedel, personlig utrustning och ammunition. Dessa kostnader är direkt beroende av den allmänna värnpliktens tillämpning och torde inte i någon avgörande grad vara möjliga att sänka på något annat sätt än genom minskning av värnpliktsutbildningens totala volym. De indirekta kostnaderna för värnplitksutbildningen, i första hand löner till utbildande befäl och kostnaderna för förläggning av värnpliktiga, bör dock kunna påverkas genom utbildningens utformning och ett effektivare utnyttjande av olika anläggningar. En starkare inriktning mot utbildning i den miljö där krigsförbanden skall verka bör dessutom kunna medföra besparingar i fredsorganisationens kostnader för anläggningar m.m.

Ökade krav på beredskap

Den nuvarande värnpliktsutbildningen är i huvudsak utformad för effektiv utbildning av de soldater som skall tillföras krigsorganisationen, och för bevarande av deras kunskaper och färdigheter. Vid införandet av

190 Bilaga 2

det nuvarande systemet togs stor hänsyn till förhållandena i samhället i övrigt, bl.a. till den under 1960-talet rådande ordningen inom undervisningsväsendet. Även om utbildningen har anpassats till beredskapskrav så innebär inriktningen mot effektivitet i utbildningen att antalet tillgängliga förband som är användbara för beredskapsinsatser varierar kraftigt under året, beroende på grund- och repetitionsutbildningens rytm. I prop. 1982/83:l00 (bilaga 6 s. 36) anförde dåvarande försvarsministern beträffande det militära försvarets fortsatta utveckling bl.a. följande. Det faktum att angrepp kan sättas in mot oss med kortare varsel än tidigare ökar kraven på en väl fungerande underrättelsetjänst samt på att det militära försvaret kan mobiliseras snabbt och i huvudsak är stridsdugligt direkt efter mobilisering. Det krävs också ökad förmåga till stridsinsatser med fredsorganisationens resurser för att vår beredskap skall inge respekt och förtroende i omvärlden. Vi måste därför kunna visa att vi har möjligheter_ till och är beredda att variera styrkan i vår beredskap i takt med lägets krav.

Åtgärder för att förbättra beredskapen i dessa olika avseenden har

vidtagits som en följd av 1982 års försvarsbeslut. Bl.a. skall särskilda plutoner grundutbildas för uppgifter inom insatsberedskapen. Det finns emellertid anledning att pröva ytterligare anpassningar av utbildningssystemet i syfte att förbättra grundberedskapen att möta olika former av incidenter och öka flexibiliteten i insatsberedskapen.

Tillkallande av en kommitté

Mot bakgrund av det anförda samt de förändringar som samhället har genomgått sedan VU 60-systemet utformades bör inför nästa större försvarsbeslut, som planeras till våren 1987, värnpliktsutbildningens innehåll och utformning övervägas särskilt. Värnpliktsutbildningens utformning är av avgörande betydelse för det militära försvaret och kan inte isoleras från övriga överväganden om det militära försvarets framtida struktur. Ett slutligt förslag avseende värnpliktsutbildningen efter budgetåret 1986/87 kan därför lämnas först av den kommitté som avses få i uppdrag att lämna ett samlat förslag avseende totalförsvarets fortsatta utveckling inför 1987 års försvarsbeslut. Underlag för detta beslut skall bl.a. lämnas av överbefälhavaren i form av en perspektivplan del B. l denna skall för alternativa ekonomiska nivåer lämnas förslag avseende konkreta handlingsvägar för det militära försvarets fortsatta utveckling, i vilka värnpliktsutbildningens utformning utgör en väsentlig del. Med hänsyn till värnpliktsutbildningens betydelse för samhället och den enskilde förordar jag att en särskild kommitté tillkallas för att överväga och lämna förslag om utgångspunkter för de fortsatta övervägandena avseende värnpliktsutbildningens utformning inför 1987 års försvarsbeslut. För att kunna utgöra underlag för regeringens anvisningar för det fortsatta perspektivplanearbetet i dessa hänseenden bör kom-

Bilaga 2 l9l

mittén i huvudsak ha slutfört sitt arbete under våren 1984. Men hänsyn till frågans vikt bör kommittén få en parlamentarisk sammansättning. Kommittén bör vid arbetets påbörjande och vidare under arbetets gång informera berörda arbetstagarorganisationer och bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter.

Kommitténs arbetsuppgifter

När det gäller den närmare inriktningen av kommitténs arbete vill jag som angelägna frågor framhålla följande. Eftersom angrepp kan inledas mot oss med relativt kort varsel ställs högre krav än tidigare på vår förmåga till snabba insatser med olika typer av förband året runt. Av samma skäl bör våra möjligheter att variera beredskapen, antalsmässigt, tidsmässigt och geografiskt, ökas. Kommittén bör därför klarlägga hur värnpliktsutbildningssystemet skall utformas för att dessa krav bättre skall kunna tillgodoses med fredsorganisationens resurser, grundutbildningsförbanden och de till repetitionsutbildning inkallade krigsförbanden. Den moderna syn på ledarskap och samverkan som fortlöpande utvecklas inom försvarsmakten bör tillsammans med de värnpliktigas högre utbildningsnivå göra det möjligt att ge de värnpliktiga ett väsentligt större ansvar för sin utbildningssituation än tidigare. Kommittén bör därför överväga hur värnpliktsutbildningen skall utformas för att ta tillvara de möjligheter till effektivare utbildning och besparingar som kan skapas genom att ge de värnpliktiga ett ökat ansvar för genomförandet av olika utbildningsmoment inom ramen för deras egen utbildning. Kommittén bör i denna fråga samråda med befälsbehovsutredningen (Fö 1982:10). Med hänsyn till att väsentliga besparingar under överskådlig tid måste göras inom fredsorganisationen bör kommittén överväga hur utformningen av värnpliktsutbildningen kan förenas med detta. Kommittén bör särskilt beakta möjligheterna att samordna utnyttjandet av utbildningsresurser mellan försvarssgrenarna och att ytterligare differentiera utbildningstiderna för olika kategorier och befattningar. Kommittén bör vid sina överväganden om utbildningens utformning ta hänsyn till den förväntade utvecklingen av antalet inskrivningsskyldiga efter 1986/87, och därvid även pröva behovet av värnpliktiga inom olika verksamhetsområden. Kommittén bör ha stor frihet att inom ramen för de grundläggande principerna i VU 60-systemet föreslå förändringar i grund- och repetitionsutbildningen. Förutom att kommitténs förslag bör medföra lägre sammanlagda kostnader för värnpliktsutbildningen skall förslaget tillgodose följande krav. Principerna om allmän värnplikt för män skall ligga fast. Omfördelning av personal från försvarsmakten till det övriga totalförsvarets skall ske enligt i huvudsak nuvarande principer. Grund- och repetitionsutbildningen skall utformas så att olika slags förband i högre grad än f.n. blir tillgängliga för incident- och insatsberedskap under hela året. Krigsorganisationen skall i största möjliga utsträckning tillföras enheter som

192 Bilaga 2 SOU l986:30

har samövats under grundutbildningen. Repetitionsutbildningssystemet skall medge samträning av högre krigsförband. In- och utryckningstidpunkterna skall i rimlig utsträckning anpassas till de värnpliktigas civila studier och arbetsmarknaden. Utbildningen skall medge rekrytering av både män och kvinnor till yrkesbefäl.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig att D tillkalla en kommitté med högst 6 ledamöter med uppdrag att utreda värnpliktsutbildningen, D utse en av ledamöterna att vara ordförande, D besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

sou 1986:30 193

3 Bilaga

Kommittédirektiv Dir 1984: l 5

Tilläggsdirektiv till kommittén för av översyn värnpliktsutbildningen (Fö 1983:01)

Dir 1984:15 Beslut vid regeringssammanträde 1984-03-29. Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Thunborg, anför.

Inledning

I direktiven till kommittén för översyn av värnpliktsutbildningen (Fö 1983:01) angav jag att kommittén i huvudsak bör ha slutfört sitt arbete under våren 1984 för att dess överväganden och förslag om värnpliktsutbildningens utformning skall kunna utgöra underlag för det fortsatta arbetet inför 1987 års försvarsbeslut (Dir. 1983:51). Dennainriktning av kommitténs arbete, som med hänsyn till den relativt korta tiden för arbetet innebär att övervägandena bör avse mer övergripande frågor, skall fortfarande gälla. Jag har dock funnit att kommittén, som har antagit arbetsnamnet 1983 års värnpliktsutbildningskommitté (VK-83), även bör se över dels utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga, dels den nuvarande ordningen för frikallelse från värnpliktens fullgörande. Kommitténs överväganden och förslag i dessa frågor bör kunna redovisas efter det att kommittén i huvudsak har slutfört sitt arbete i övrigt, om så bedöms lämpligt ur arbetssynpunkt. Kommittén skall dock ha avslutat sitt arbete helt under år 1985.

Utbildning av vapenfria

Möjligheten till vapenfri tjänst är ett uttryck för vårt samhälles hänsynstagande till att bruk av vapen mot annan kan vara så oförenligt med en värnpliktigs allvarliga personliga övertygelse att han inte kan fullgöra värnplikten. Vapenfri tjänst skall fullgöras i verksamhet som är av betydelse för samhället under beredskap och krig. Den vapenfria tjänstgöringen har utformats så att den i huvudsak skall vara jämförlig med värnpliktstjänstgöringen när det gäller tjänstgöringsskyldighetens omfattning, ekonomiska förmåner, anståndsregler m.m. Förutsättningarna för att få tillstånd till vapenfri tjänst och formerna för

194 3

Bilaga

sådan tjänst regleras i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst och i kungörelsen (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tjänstepliktiga. Vapenfri tjänst omfattar grundutbildning och repetitionsutbildning 420 dagar och skall ske hos statliga, kommunala eller om sammanlagt landstingskommunala myndigheter eller hos föreningar eller stiftelser bestämmer. Nämnden för vapenfriutbildning ansvarar som regeringen för redovisning m.m. av vapenfria tjänstepliktiga och för att vapenfri utbildning anordnas i den omfattning som behövs. Riksdagen beslutade år 1978 (prop. l977/78zl59, FöU 28, rskr 371) om ändringar i vapenfrilagstiftningen som innebar dels ökade möjligheter att få tillstånd till vapenfri tjänst, dels fler tjänstgöringsområden för de vapenfria. Därefter har det årliga antalet tillstånd till vapenfri tjänst ökat från ca 1 200 år 1977 till ca 3 500 år 1982. Antalet utbildningsplatser har inte ökat i samma takt. En. får de som beviljas vapenfri tjänst ofta vänta lång tid innan de kan börja sin grundutbildning. 1 syfte att minska har regeringen den 9 februari 1984 uppdragit åt detta problem nämnden för vapenfriutbildning att sänka och differentiera grundutkommer ett bildningstiden för de vapenfria tjänstepliktiga. Härigenom att kunna kallas in till grundutbildning. Nämnden större antal vapenfria för vapenfriutbildning skall senast den 1 juni 1984 till arbetsmarknadsdepartementet redovisa vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av uppdraget och när detta beräknas vara helt genomfört. Utredningen om sjukvården i krig har i sitt betänkande (SOU 1984:42) Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och krig tagit upp frågan om utbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom hälso- och sjukvårdsområdet. Utredningen föreslår en översyn och förenkling av nuvarande bestämmelser. När det gäller den närmare inriktningen av kommitténs arbete i detta avseende vill jag, efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, framhålla följande. Kommittén om hur utbildningen av bör överväga och lämna förslag vapenfria tjänstepliktiga skall utformas och dimensioneras. En utgångspå sikt skall kunna påbörjas senast punkt bör vara att grundutbildningen tredje året efter det att tillstånd till vapenfri tjänst har lämnats. Då någon säker prognos över det årliga antalet nya vapenfria inte kan göras för längre tidsperioder bör särskilt beaktas att vapenfriutbildningens kapacitet relativt snabbt skall kunna ökas eller minskas utan att stora kostnader eller administrativa svårigheter uppstår. Vidare bör kommittén överväga den totala tjänstgöringstiden för de tjänstepliktiga och fördelningen mellan grundutbildning och vapenfria repetitionsutbildning, liksom en ytterligare differentiering av tjänstgöringstiderna - utöver vad nämnden för vapenfriutbildning fått i uppdrag att genomföra - beroende på slag av utbildning m.m. l detta som tillgodoräknande av sammanhang bör även granskas de problem kan medföra vid övergång mellan värntidigare fullgjord tjänstgöring pliktstjänstgöring och vapenfri tjänst. Olika organisationer har uttryckt intresse för att utbilda vapenfria. Kommittén bör pröva handläggningsordningen vid framställningar av sådana ärenden. Kommittén bör ha stor frihet att pröva olika möjligheter till föränd-

Bilaga 3 195

ringar av vapenfriutbildningen utan att kravet att den vapenfria tjänsten skall fullgöras i verksamhet som är av betydelse för samhället under beredskap och krig eller de grundläggande förutsättningarna för den vapenfria tjänsteplikten i övrigt ändras. Kommitténs förslag bör innebära lägre kostnader per utbildad vapenfri.

Frikallelse av värnpliktiga

Enligt värnpliktslagen (1941:967) skall den som till följd av lyte, stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig svaghet eller annan dylik orsak är oduglig till krigstjänst frikallas från värnpliktens fullgörande (3 §). Beslut om frikallelse fattas av inskrivningsnämnden vid inskrivningsförrättningen (12 §), eller av värnpliktsverket eller den myndighet som värnpliktsverket bestämmer (19 §). Beslutet kan överklagas hos värnpliktsnämnden (21 § resp. 22 §). Nämndens beslut kan inte överklagas (24 §). I kungörelsen (1969:379) om inskrivning och redovisning av värnpliktiga och i kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m. (29-34 §§) har regeringen meddelat föreskrifter för prövningsförfarandet och handläggningen i övrigt i samband med frikallelsebeslut. Värnpliktsverket har i samråd med bl.a. försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarets forskningsanstalt utfärdat detaljerade tillämpningsföreskrifter. I riksdagsmotionen 1982/ 8321251 påstås att ett överskott av värnpliktiga minskas genom att värnpliktiga vid inskrivning oriktigt stämplas som psykiskt sjuka. Den medicinska prövning som sker vid inskrivning av värnpliktiga och som ligger till grund för beslut om tjänstbarhet som värnpliktig, innefattar även en bedömning av den värnpliktiges psykiska status. Vid behandlingen av motionen fann försvarsutskottet inte att prövningsförfarandet medvetet använts för att minska något överskott av värnpliktiga. Utskottet konstaterade dock att uppfattningarna om det nuvarande systemet avseende nämnda bedömning går starkt isär. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den betydelse som de bedömningar som görs vid inskrivningen kan ha för enskilda värnpliktiga ansåg försvarsutskottet att regeringen bör låta utvärdera och se över den nuvarande ordningen för frikallelser och att uppgiften kunde anförtros t.ex. 1983 års värnpliktsutbildningskommitté. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (FÖU 1983/84:5, rskr 51). Jag anser att en sådan översyn är önskvärd, av de skäl som försvarsutskottet redovisat, och finner liksom utskottet att ett sådant uppdrag ligger inom det område som värnpliktsutbildningskommittén studerar i övrigt. Kommittén bör med bibehållande av den innebörd som den allmänna värnplikten har givits i 1 och 3 §§ värnpliktslagen utreda vilken ordning som bör gälla betr. frikallelser och föreslå de ändringar som kan behövas i den nuvarande ordningen.

196 Bilaga 3

Hemställan Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare har lämnats till 1983 års värnpliktsutbildningskommitté i enlighet med vad jag nu har anfört. Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)

4 Bilaga

Statistik rörande om vapenfri ansökningar

och om

tjänst anmälningar vapenvägran

-

m. m. 1966 1984 .

Försvarsdepartementet har i samverkan med berörda myndigheter sammanställt och bearbetat statistik rörande ansökningar om vapenfri tjänst, anmälningar om rymning från och vägran att fullgöra värnpliktstjänst eller vapenfri tjänst. Materialet omfattar perioden 1966 - 1984. För den som är intresserad av statistik för tidigare perioder hänvisas till tidigare vapenfriutredningar (SOU 1942:15, SOU 1965:71 och SOU 1977:7). Som bakgrund till tabellmaterialet kan nämnas att årligen 45. å 50.000 rycker in till militär grundutbildning. Värnpliktsverket sammanställer årligen särskild inskrivningsstatistik.

Kommentar till tabellerna

Från och med 1977-04-01 avbröts handläggningen inom regeringskansliet av besvärsärenden angående vapenfri tjänst och ärenden rörande anmälan om vägran att fullgöra värnplikt eller vapenfri tjänst (jfr SFS 1977:79, ändrad SFS 1977:1012) i avvaktan på proposition med anledning av 1973 års vapenfriutrednings betänkande ”Rätten till vapenfri tjänst” (SOU 1977:7). I propositionen 1977/782159 föreslog regeringen ändringar inom vapenfrilagstiftningens område. Lagändringarna trädde i kraft den l juli 1978 (jfr SFS 1978:524), och handläggningen av vapenfriärenden och ärenden rörande värnpliktsvägran återupptogs. Ovannämnda tillfälliga avbrott i handläggningen har påverkat det statitiska underlaget för åren 1977 - 1979. De tabeller som främst berörs är tabellerna 16 och 19.

Tabell 14

Antalet avgjorda ärenden respektive år korresponderar inte med antalet ansökningar dessa år. Till och med år 1971 översteg antalet inkomna ansökningar kraftigt antalet avgjorda ärenden. Under åren 1972 och 1973 avgjordes dock en stor del av ärendemängden, och den tidigare uppkomna balansen minskade. Den markanta ökningen av antalet ansökningar år 1977 förklaras till en del av att en ovanligt stor del av det totala antalet inkomna ansökningar utgjordes av ansökningar från sådana som tidigare sökt vapenfri

198 Bilaga 4

tjänst och fått avslag. Således hade inte mindre än 427 av de sökande mellan 1977-04-01 och 1977-12-31 tidigare erhållit avslag på begäran om vapenfri tjänst. Antalet under motsvarande tid år 1976 var 189. Avskrivna ärenden är bland andra sådana där sökanden återtagit sin ansökan, blivit frikallad m.m.

Tabell 15

Uppdelningen i motivgrupper har gjorts efter vad den sökande själv har i sin ansökan eller under utredningen. Sökande med huvudsakuppgett ligen religiösa motiv är relativt lätta att urskilja, varför dessa har hänförts till en kategori. Andra motiv för sökande är svårare att renodla. En av sökande med politiska, etiska eller andra motiv är i uppdelning många fall inte möjlig att göra, varför samtliga huvudsakligen icke religiösa motiv har sammanförts till en kategori. Det bör påpekas att antalet inkomna ansökningar inte direkt korresponderar med antalet avgjorda ansökningar. Detta gör att man bör vara försiktig med alltför långtgående jämförelser mellan åren.

Tabell 16

Uppgifterna för åren 1966 - 1969 är behäftade med en viss osäkerhet men torde, utom i enstaka fall, vara riktiga. Med avses huvudsakligen ärenden som inkommit efter ej prövning besvärstidens utgång och därför ej upptagits till prövning. De ärenden där beslutet och ärendet överlämnats till vapenfrinämnden för upphävts avser bland andra sådana fall där utredningssamtal av olika ny prövning skål inte kommit till stånd. Med avses ärenden där regeringsbeslut i sakfrågan varit ej åtgärd obehövligt. Det kan gälla ärenden där ansökan har återtagits, där vederbörande blivit frikallad eller eljest något inträffat som lett till att frågan om vapenfri tjänst blivit inaktuell.

Tabell 17

Anmälan om sådan vägran som här avses har till och med 1984-03-31 ingivits till arbetsmarknadsdepartementet. Regeringen har sedan till och med detta datum beslutat om den vapenfrie på nytt skall inkallas eller inte. Rutiner och praxis härför har i allt väsentligt anslutit till vad som gäller vid fall av vägran av Värnpliktig (jfr kommentarerna till tabell 19). Från och med 1984-04-01 beslutar nämnden för vapenfriutbildning om ny inkallelse för vapenfria tjänstepliktiga som vägrat fullgöra tjänstgöring eller som uteblivit från inställelse. Beslutsförfarandet när det gäller att tills vidare inte inkalla en vapenfri tjänstepliktig ligger fortfarande hos regeringen (arbetsmarknadsdepartementet). Med repetitionsutbildning avses repetitionsutbildning efter fullgjord vapenfri grundutbildning samt sådan kortare utbildning som vapenfri genomgår inom civilförsvaret om han på grund av tidigare fullgjord värnpliktstjänstgöring endast har skyldighet att tjänstgöra kortare tid.

Bilaga 4 199

Tabell 18

Beträffande medlemmar tillhörande samfundet Jehovas vittnen, beslu- Sedan anmälan inkommit till tas i varje enskilt fall om vidare inkallelse. beträffande sådan Värnpliktig föranstaltas om utredvärnpliktsverket ning rörande hans anslutning till samfundet. I de fall sådan anslutning klart konstateras beslutar värnpliktsverket att tills vidare eller för viss tid inte inkalla den värnpliktige.

Tabell I 9

Här avses endast beträffande värnpliktiga (således inte anmälningar tjänstepliktiga eller värnpliktiga som tillhör samfundet Jehovapenfria vas vittnen). När en Värnpliktig vägrat att fullgöra vad som åligger honom (lydnadsbrott) och det kan antas att han inte kommer att fullgöra tjänstgöringen skall han omedelbart hemförlovas, jämlikt 67 § kungörelsen (SFS 1969:380, ändrad 1978:603) om värnpliktigas tjänstgöring m.m. Förhållandet skall, jämlikt 68 § nämnda kungörelse, anmälas till regeringen (från och med 1984-04-04 till värnpliktsverket) och till åklagare. R ymning innebär att en Värnpliktig är frånvarande från tjänstgöringen en tiondel av inkallelsetiutan giltigt skäl. När frånvarotiden överstiger den hemförlovas den värnpliktige i sin frånvarojämlikt 38 § kungörelsen (SFS 1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m. Förhållandet skall, jämlikt 68 § nämnda kungörelse, anmälas till regeringen (från och med 1984-04-01 till värnpliktsverket) och till åklagare. hemförlovats av lydnadsbrott eller Sedan den värnpliktige på grund får han inte inkallas till ny tjänstgöring förrän beslut meddelats rymning med anledning av anmälan. Värnpliktsverket avvaktar dom i brottmälet och beslutar sedan om den värnpliktige får inkallas på nytt. Regeringen beslutar med stöd av 46 § l värnpliktslagen om att den värnpliktige tills vidare inte skall inkallas till värnpliktstjänstgöring.

Tabellerna 20 och 21

Tabellerna 20 och 21 torde kräva vissa ytterligare kommentarer. 1-lär mellan avslag på vapenfriansökningar och anmälbelyses relationerna ningar om vägran av värnpliktiga. Som tidigare har nämnts avbröts handläggningen av vapenfribesvär att fullgöra under och anmälningar om vägran värnpliktstjänstgöring tiden 1977-04-01 - 1978-06-30. Under denna tid samlades således ett stort antal oavgjorda besvärsärenden (cirka 300) och anmälningsärenden (cirka 1.500) för beredning och beslut med början under andra halvåret 1978. Siffrorna för 1978 och 1979 i tabell 20 kolumnerna 3 och 4 kan därför inte jämföras med kolumnvärden från tidigare år. Det bör vidare observeras att en viss tid förflyter mellan avslaget på en vapenfriansökan och inkallelsen till värnpliktstjänstgöring. Det angivna nettoantalet avslagna ansökningar (kolumn 4) kommer således vad gäller inkallelsetidpunkt i realiteten att spridas under flera år framåt i tiden. Genom att så många år ingår i serien torde emellertid denna felfaktor

200 Bilaga 4

reduceras. I tabell 2l har relationerna mellan avslag på vapenfriansökningar och förstagângsvägrare belysts. Härvid elimineras den felkälla som ligger i dubbelräkning av anmälningar rörande andra- och tredjegångsvägran där vederbörande tidigare sökt vapenfri tjänst. Slutligen bör observeras att det förekommer fall där rymning och vägran sker omväxlande, exempelvis så att en Värnpliktig först anmäls för rymning och vid ett senare tilfälle anmäls för vägran. l tabellen har en sådan anmälan om vägran redovisats som en andragängsvágran. « Eftersom rymningar började anmälas till regeringen först 1978-07-01 finns dock en viss osäkerhet i detta hänseende i materialet.

Tabell 22

Tabellen visar hur första-, andra- och tredjegångsvägrare fördelat sig vid grund- och repetitionsutbildning åren 1966 - 1984.

S()LIl986:30 Bilaga 4 201

-

mmm mmN mmm com mom NmN mem mmm mmm mmN mmm mNN NNm mee mNe emm mmm omm

msszm

N N N N N N N N N N N N N N N m m

-u=mcøNN

J

-_uwaoL m=_=c._a

mmN mmm mmm Nmm mom mmm meg mmm mom emN SN Nmm än omm NNm omm mmN mmm

uNg«:oqø›

NNNN

uNgm:mmø›

N N

-

uuxu›g=N

NNm Nom mmm Nmm Nom mmm mmm mNo mmm mNN ss mNm mNm Nmm vom mmN mvN mmN

-cczgm -vNNaN:

uuxuNg=N

m=_=

N N N N N N N N N N N

NNN»

mme mom mmm mmm

ouzwwum

com mmm oem mov meo mmN

usmm

NNm vNm mNm QNN eeN NmN NS 8.. mmN

-;e›x m:uNun

N N m v m N N N N N N N N N N N N

u=Nmoa o

Ncouogm

e.N m.m

m.NN

o.m m.m 3

e.mN

m.m m.m e.m e.m m.m e.m

m.NN m.mN m.mN m.NN NN:

a:›NgNm›

mcoucawcwgmcmmu..

mN mm

NNN emN mmm Nmm mmv mom eNN mmN .m2 vom mmm Nmm emm mmm mom mmN

so Nøu=

ucwuoga

m.m m.m

m.NN m.mm c.Nm m.me m.Nm N.mN c.mm m.mm m.mm Nam m.Nm ...B N.mN m.mN N.mN m.NN v.NN

gum=_:xmm:m

mcNm›

...amctämmcø

m

mmN meN Nem mmm omm NmN mmm mmm Nmm mom o.: NNm NS mmm mmm Nmm mmm omm.

Nuu= N N N

øvgommø mmm

N.Nm

ucouogm

m.vm m.mm m.mm m.Nm m.mN e.mm m.Nm m.mm m.mv m.Nm m.Nm m.em ...E m.em m.mm m.em m.om

65:05:.

._a._N mNN Nmo Nmm mNm mom emm emm mmN Nmm mom mNN âN NeN ms mNm mNm Nme mmm mNm

»mamma NuN:

:ocsm:_;m:wma›

N N N N N N N N N N m m N m

NNGUCEwCTCNNwQc

_g»:ømc cuvcogw

mNN oNN mmm mmm Nmm mmm mom mmm Nme Nmm 2: mmN :m Nmm mmm mem mmN mmN

csezm øogomm

NNN

› -›ø N N N N N m m N N N N N m m e e e v

.

:kb

-Ngm=omø

mmm mmm mmm

cwucsmc

mmm mmm mmm mmm NNm mmm Nom mmN moN mmN mNN mmN mvN

o=Eox:N

NNN m2 m3

uxmmcu ;øm=N:

.va N N N N N N N N N N N m m m e e e m

.NNN

mmmN mmmN mmmN mmmN ommN NmmN NmmN mmmN vmmN mmmN mmmN mmmN ommN NmmN NmmN mmmN emmN

:back

ga

E.:

202 Bilaga 4 S()LJl986:30

No_m__wN

c.NN e.NN N.oN o.N N.eN N.oN

.NN

N.eN N.NN N.om N.ee N.NN N.NN N.NN N.NN N.mo N.NN

Naga...

NNNNNN

NN

N=ouo.N NNNNNNNN

o.Nm N.No N.NN N.oN o.eN N.NN N.NN N.oN o.NN N.NN N.NN N.mm N.NN N.NN N.m N.NN

dum..

acuuoå

e.NN m.No N.No o.NN N.No

Nm_m__oN

N.mm N.mm m.Nø N.NN

NN NN NN

N.NN NNNN N.NN N.NN N.NN N.NN N.Nø

NNN

NN NNN ooo NNN owe NNN .NN NNN eNN NNN NNN Noa NNN NNN mNm NNN Nmm

N=NNo›_Noe

?få

N N N N N N N N N N N N N N

N.Ne N.ee N.Ne N.Ne N.eN N.NN N.oN o.NN N.NN N.NN N.om

ucmuoå

N.N N.NN N.NN N.NN N.NN

^ø:›w;xmø

NNNNNNu=›==

:S525 No_m__oz

NNN NNN Nom NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN oeN mNm NNN Nav NNN NNN

:få .C33

N N N N N N N N

v.oN o.eN

N.m

o.mN N.oN N.Ne N.Ne

N.N

N.Ne N.ee ø.om N.NN N.NN N.NN N.NN

ucouoå

N.NN N.NN N.NN N.NN

.m.›.3

.

mN_N

N

ooN NNN Nvm NNN omN NNN NNN Neo Nmm NNN NNN NNN NNN oNm NNN NNN NNN Nmm

;HSN N N N

:muzøgm

NNNNNN

ucouoå

N.NN m.Nm .NN N.NN N.NN N.Ne N.No N.No N.NN m.Nm .Nm N.oo N.NN N.NN N.NN N.NN o.mN w.øN o.NN

0056:5

NNNNNN

:ovzogm

eNN NNo NaN mNN Nee NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN New mNo NNN mNm Nm: Nmm NNN

?få

N N N N N N N N N N N N N N

Neo mwN NNN

øogcnmå

NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN

u_cuoh

NNN NNN NNN NNN NNN

25:a

N N N N N N N N N N N N N N N e N N

.

e.N o.N e.N e.N e.N N.N

N=ouoNN

e.NN N.oN

N.N N.N N.N N.N N.N

N.NN N.NN N.NN N.NN

o

N.NN

:munen:

ø=›_..:.m› :mvcugm

N NN NN

NNN eøN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN

NNN=

_guzmau

øvLonmm

NNN oNN NNN NNN oNm Nan Nmo moN NNN Nwv NNN owN Now vNm NNN NNN NNN mmN NNN

øøøuøh ?den :accmå

.ma N N N N N N N N N N N N N N N N N N

oomN oNmN eNmN emmN

.N22

NNNN NNNN NNNN

En

NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN

Bilaga 4 203

A:

m.o o.N o.m

m.oH

a.e

ucouoga

m.m_

Å_ ;nu

:ø__oe

m=_=cmw.u=ø=

zu

umcmnu

o

m. od nu Na mg

gwu _øu=

.

_;»=oau› =om=.gomog

ucooogm

o.m n.e m.ø w.m «.m m.s m.m m.m o.m m.

N.q_ N.mg m.._ _._H A.ea m.od m.›_

o ..«

m=_=›n.g ugmmum

__wu

wuzowmcø

.mmm .om_ .Nm_

o N c m

om me du av mm mm NN AN mw om om md

nu nu _øu=

umcmnu

m.m m.«N u_esox=_ ucouogm

m.em N.Nm u.mm m._m e.dm m.Nm o.mm N.em N.Nw m.em e.wN m.om s.oo m.m› N._w ...m

o

som

N

:ov=mgmmgmmoa

mm_m›

_;%=oam›

o m u_m

oo mm om

www man

Nm .m

emu omm man man om_ amd

cuocogm

mm. “mm ou” “mg

_øu=

u:_mmn _._u

..o,_aaau

e pm

øvgonm›ø ucouogm

m.m o.o ø.o N.v m.v N. o.m N.m m.m N.m N.m N.m o.m

›.om o.mm

o m Ä.”

o »cm

s=wum.._a

m=mc=Ew:_Lu:omc›

___u

__mu_m ugcum

o o e A u m N m

m_ og ed ma m_ o_ mm Na M.

mom

m_

_mu:

=um=_»mmw;

ø

uuu

.E3275

m .m

Lø.ø«=oseox

.umm .NNm

mean.

o

.m.mm .«mm.

u=mum___u

mmm

mm ms

mmm som cum omm oem Nam Nm_ Hmm

.En

pøu=

Nm_ u_m N._

;o›n

›

moc;onm›ø .øxgmum

om

uuåmeos

...u

.Stoiuamu ...ztmimaøu

uo›_mu9=

o

:om:_;omm;

=mm=_gwmwL

mmm

me mm

omm maa

Na

man com

mama

aan mmm osm mmm cam omm

man .mñoá

MN_ e.. Nm_ EG

mceoxz_

m

Lm›moa

...mmå

ø

_.=n

uogm_ø;

p__u :pp 5.5 _ .p

wocgpcxgoum

- -›ø

uu_Lxm›ø

-:m

-_gu:wac›

ou=u_.aggo»m

sm›mmm 0629.5

N

oas mmm mmm Nñmd

Lam:_:xnm

ocg mew och mao acc com man “em cNm Noa Nma

;oåucuåox

mango»

dem “Nm .ma

gøgouzmêsox

“ma

:massa: ccmøpm

d g d a m g

›

.ma

...au um

gq um om gavs: H .§5 ..x=_ ._x=H N

com” Roma mom_ oem_ emma mmm_ mxm_ emo_ msm_ msmg nmm_ mama osm_ omm_ _mmM mmm” mmm_ ?maa

.punch

HNø_

Ad Am .m .o .N

204 Bilaga 4

u_aNoN

om

-øqog -m:o_u uN_au=

mN

m=_=

:a›_Naou: omNmNNmum=_

-uN_au:

mm

-oczgo m=_=

N

NNcNoN

o 0 m m N o 0

NN NN mN mN 3 oN NN eN mN NN mN

.

.mm

-vNNau=

o o o o o o N N N N o o N o o o o N

-mco_u

wgaLmw›mm:wmcLv:

u_› nanm; m=_=

.No

NNeN NNeN NeeN NoNN NmmN

-uN_au=

N m

uvczgm

o m

.mmm

o o m. NN NN mN NN 3

u_ m=_=

:omNwgnm:=x_;N=wam›

Nam=mnu:mnø›

u_uNoN

0 o m

NN oN eo mN Nm mN Nm om å NN mN mm mm mm Ne eN

o

= : .u

w;ø;mm›mm:wmonuogu

uugmm -m=o_N -uN_au:

ugøLmm›mm=mmuum;©m

nanm;

m

m=_=

o o o N m N N N N m N N N N N N

u_›

c m oN

oN

-uN_au=

o 0

New

oscmNv_u

m

-u==;m

NN mN am øN mm eN Nm mN ...N oN vN Nm en Nm Nm eo

m=_=

um : 2 =

u_

m e à N

som

em_uN_Naoum=maN

Ncouoga

uNo=

acmacox

ø.o N.N m.« m.m o.N o.N o.e än m; m.N v.N m.N e.N m.N

cwuzom

N.” N.N N.N

uNouoN

o ...á

.Nx:N

Nøuzø

: u. u_

mcøvwm

N ›a

Nm

›a

=w›m

um:o_Noamg mo=_:oN_na=

o o o N.o m.o m.o ø.o m.o m.o v.N N... o m.o m.o N.o N.o m.o .o m.o

ucmuogm -:_ucoN

v_›

c_gN:oaø›

N_aN zoucøm

um=oNN_umaø; m=_=u._ap=

:ugmw

o o c N 0 N n N m N N o m e N N N m

NN

Nmu=

›o

øuzmsêoxøgom

=a;mw›

›ø

-uN_au=c:=Lm

o;uLmm›mm=mmonuogu

-=_u:oxmm:_=

«.m m.N m.o m.N m.N

N.oN

o N.N NJ N.m N.m e... e; m.N e.m N.m m.m o.N N.m

se N

v_›

ucooogm cmucmm

: .N u.

-vN_au=c==;m

=øgmm›

;cm=_:Nms= ;mLmu:Nx:N.

m=_= o 0

Nuu=

8 mN No av Nm mN mm om 3 NN ve mm No No NN me NN

um .. 3 N.

m m å o o

oN om em om mo om me

uNøNoN

ä No NN 2 Ne Ne Nø mm eN om

Nuucø

.NN

.NN=N ._ N.

NNmncN

com. NumN 82 oNmN NNmN NNmN mNmN eNmN mNmN oNmN mNmN ommN NwmN NmmN mømN

g

mom_ E2 22 omm_

NN

Bilaga 4 205

m

:umwmi

mc

§33

ma

...EEuPE

;ømztämscø

.En

mo

ø

m5... må ma_ mg: Nå 1a 1a 18 ma_ Q2 .En 3a må Q3 ...mm ...ä Q2

:oo

:UUCMPMUOQE

...mmcwcpmäcls

uzouogn

mø

W393? amiácm

_ »En

v

mggmsm

:om_oLoo==g_;w=maø›

v 2.5

ucouoä

-sms

muouzupumø_

e.. m.. m; g; m; m.. e.. o; m... 3 o; m... u; 3

wscmiwsgnø.

m5 3

Lumcwcpwêå

E.

3.3.5 L255,

:om_mgomcaxmmz_gnmumcmnamux_EE?

w

:må

NN

. AN

om

m

mo

Lmecc

.Eozxuoum ;mfoêâumma

m2 m.: a: a: m: SN ZN .å ...NN S_ om; m: e: v2 en SN SN

E...

3.3.2 .ämFE

m

au

.uousiumå muzuâsmuøe

3:53.

gnåoåwe mgosoq 323cc...

›ø

.H .EES

m3 o.: å... s.. m8 Sw m8 2a S... a_ z: m: os. se s: så ä»

.ämctåwså

mmtmå

H

2 s 2 ü 2 2 2 8 S 2 2 2 2 z 2 2 2

cxfmozåuommzcnfloz

cocuu?

omumcaå

?_32 :magen ._03

_

.nu

82 82 E2 :S 22 22 E2 22 E2 E2 S2 22 82 S3 22 82 §2 .EÃTH

:camp

;d Ã

206 Bilaga 4

umcwnu

-amg

m.mm m.mm m.em m.mm m.mm m.mm m.em

:omwo: Lømcmc mçmuogq

.omm

v

_;m=oan› .omm

ammm. ;ua

»mmm m

omm mmm mmm

umnuoh

m

mmm mmm mmm mom

.øcgommøacu

mm mm m m m m m m

mgømmumu

umLu:ooø›

mcmcommaus

:ommagmmcammmcmmmmumcmmmmmm__a=Lm

mm

-mgomumuwaoz

mmm omm man mom mom mom

som mmmu

:oo

cwmmocm

-uzocago mcmcomma gmgmucmseox

mmgøozmcemz

mm mmm mmm omm mmm mmm mmm .mm

cm_um_ma:;m›

:oo

mm. om

omm mmm omm moo mao mmm mmm

umcuo» .Quad

eo

mzmcvmmauzmcommmmwawg

m m m

mm

um

mmmomummmm

.E.O.L%

mmmmsmm gummäaemumao -mcomummoaog

o o

mm mm om om mm mm mm om om me em om mm mm mm om om

m=_=u._am=

møu=

ov:agom umgmm mmm

mmm_›

:U0

mogna

o_›

em_um__m=.m›

oas umucøm

avcogo

-emmamzuzagm

m

ae mo

omm mmm emo mmm omm mmm mom mea mmm mmm mmm mmm mme emm mmm vem

møu=

m=mmmogoo==m_sm=ømn›

oo=ø;on NLMEEÄL

ocsozw

mc.:

ocmcogogmm

›ø O_

E0

om

=u.mm›

oo:nnwm› acouoga

o.o o.m

mmçmnu

e.mm m.om m.vm m.mm m.om o.mm v.mm e.me m.me m.on o.mm m.mm m.mm o.mm ø.mm m.mm o.om

»mmm mmom

Lmmcmcmwsca

ummmco

m

ao mm

mmm.

møucø

mm

ogmmmumh _gm=mgu›

uvmøu;ø›x

o m

om mm mo mm

mmm mmm mmm emm mmm mmm omm emm mmm

uummsce

man moe mmm mmm

mau:

Lum=_=.we=

mm.

omømmomum

LU©

umøuo»

mm

mmm

mmomm .Mmmm

anv

øomuxmmowumcmnu

om

omm mmm mmm men mem mom men mmm mmo omm mee mmm omm omm mmm

mau: mmm

xmummmmpm

.mm

ummvcm m›mm=mx=m

mmmaum

;

mmmm mmm_ mmom ommm ommm mmmm mmmm mmmm mmm_ mmm. mmmm mmam ommm mmmm oomm mmmm momm mmmm vomm aa mm

mm

Bilaga 4 207

ummscm

›m

o.mm o.mm ø.mm m.om m.mm m.mm m.mm u.mm m.mm m._m o.Nm o.om m.om m.mm m.mm m.mm o,_m

›u

o.oo_

M...

mmucøouumc gcmcmcxømcø Lømzmcxnmcø

:ugmm›

ucmuogm ø=mu_m›ø

øeeoxcm

mcucøouuoc

so

ucmumm

m

_øpc

gøm=_:

mm

Nam eme mmm mom mem mmm omm mmm “me mmm mmm Hud man mmm cum mmm mmm

› uxu_

uw› -ma

-mmecc

›c

men

o.mm o.mm _.mm m.mm m.mm m.om o.um m.mm m.mm w.mm m.om o.mm m.oo N.mm ø.mm N.mm e.em o.om

o.oo_

;mv øxu_ -:omm›

ucouogm

m

muucø game.:

uxmw

mm

amcmmu

gcm:_:mmE= muzugmagwu

Awwom

g

.mmmw

me

wxummu

mmm

dm

omw vmm mmm mmm com mmm mmm mmm mmm man mmm Neu mmm

_;m _øu:

m=ø;mm›v

›a

mcuccouuoc Lmmcmcxnmca

»mamma

o.o 0._ o.m

o.N_ w.N_ m.mH m.mm m.m. m.mm m.mm m.Ne e.me d.mN o.m_ o.vm m.mN m.mN m.m_ m.om

ucouogm ø:mø_m›e

oo=ngnn;mco›

_Lm:mma›

ø m

-cc o.o o.N

e.mN m.oN m.cN m.mm _.mm o.mm .Nm e._q ø._e m.øm o.Nm _.mm m.mm c.mm m.mm m.mm o.om

;mc

gømcmcmms

mm

ucwuogm

uxnm

sommmgomczxmmzmgnmamcmauwux_mm:Lm›

.menu _En

gcm:_:_mE=

.Nw_N

o _

.NoN_

ogømmcmu

om om mm

emm

Nm

Nm_ mmm mmm mom .ae mwe m_N em_ mm_ me_

_mu=

u=mmmammmmm›m

m

:cm g

.uoum .Nmmm

me

man mmm mem uvm men mmm mao omm mmm mmm omm mmm

Lumcmcmme

mm o__ mom _« H e

_

m _øu: .sn

.vmm .vmm

mm

m=ou=sm:_;m:mma›

.Mmmm .Mmmm

m

m:ma_m›m

oem mmm mmm mmm mmo emo mmm mmm mmm mmm mmm omm vem

gumzmc

ocg .em _mm

-ouumz -xnmce

uxmmsmn

.musa

.ccgummøaøu .ø=Lw._maaa

_ H _

_ N .dm m

.mmm

c o q m

uømog .mmou

M_ om e_ m_ mm om m_ Nm m_

cos

comzmg u=__a._a

gømzmzmmscu

;m›moa

mmm» mmm»

› m.m

mmmogomsmn

.munen

Logmusmeâox gwgøucmeeox

cmucsmcmgm gumzmcxnmcc

|=maa›

m

møu= com mmm mmm omm mao mvo mmm mom omm mmm Nam omm mmm mmm Nam mmm

.mm

ø=mømm›c

_em

_ g A ao:

›

.ou um om mm

mmonom

mmm_ mmm_ mmm_ mom* omm_ mmmm mmm” mmmm omm_ mmm_ mmm_ mmm_ emo_ mmm_ emma Hmmm mmm_ amma mmm_

gu .H .N Am

208 Bilaga 4 S()lJ 1986:30

upmscø

oas

o.ma H.mN N.mN o.em n.eN ø.mw w.om N.Nm

›u ø

e.mm _.mm N.mø ø.om m.ma m.mm n.om e.e› o.mm e.mm

uaumgnu

gcmcpcxnmcø

_au:mouuo: gømcpcxnmcm

øeeoxc_ uzouoga m=mm_m›ø

pøucøouuwz

eo

=cgmm›mm=mm

N

mm

nam gme d_m ewa maa mom cum mao mao som Now cmu “me mao cam

a:mu_m Lmm=_=

_m. _om

› oxo_ _cu=

:cm

-:mau›

-goa ;wo

Lam:_:_ws:u

-mmcwmøumgnu

mac_

›o

^=m;mm›.

Qo

m.Nm m.oN m.oN 0.5» o.oN _.Nm e.AN m.NN m.mN

:Ö

N..N N.mo H.om m.mm o.eh e.oe A.mw m.5o o.om

»gem

ucouogm cm;mm›

:øLmm›mm=wmøum

.uu eo

;mm:_:_ms: wu=mLnnLoum› um=wnu_gu

øgøo_v_a

o

_cu: ANNNN

me “N

mwu mmm mmm mmm qmm gem cam “au mm_ osd mm” Nm_ No_ NN_ oxå

›m

:mm_o;nm::xmm=_gomumcwnumux__z:;w›

;øm=_=xnm=ø

uxnm

_mp:coaum=

o.A m.N

uzmuoga a:mø_m›u

âo

m.eH m.eA m.«N m.oN o.oN m.mN

m.a

m.mN

N.m o.e

e.__ m.c_ «.m_ N.. «.ed

:øgmw›mm:mmaumLnu

N..ñ

o;øm_o_u

-m=_=.me:a

-aumgnu

os u.N

m.mN e.oN m.mN e.NN e.oN o.mN N.Nm

c

ø.N« m.om m.me N.e «.mm w.mm m.mm _.mm _.NN N.oN

umcmna

se

:cgmm›mm:mm

wv:øLnagovu›

ucouogm

eo

.coca

m

gm

gum=_:_mE=

mo

_g»=ø;u›

o H

_uu: .Naga

nu am om om eo me

sms

mo

www men

NN

u=_moammm_mu

o_N

än

eo_ _m_ eo” “Nu

ux__s

se

-cc

amumgmu

o

.msam

oc aa

mmm Nmo mxo mom owe .Nm mmm mom omm omm man omm Neu ømu m.N

gum:_:_we -am›mm=mm

m Q

_cu=

:c;mm›mm:

eo :ng

.u_m .u_m

m=os:sm=_;u:oac›

s

m=mu_m›ø

.m.oo .menn

uouuoz

oo_ Hem oem maa mac emo omm omm mao .Nm omm vem

Lama.:

mo_ møm

wmuumgou

-xnmcc

“NN N__

.musa

.ø=go_puanu .øcgmppuaøa

_ . g

E0

.Hm

vas

_

.mmm

o

-omog

e N N m

.moon

o. m_ og eg md m_ o_ m_ N_ m_

=mm=_g ø=..u»_a gmmon

___u ppwa

› 1a

;mm=_=_mE= ompwgcusaa

gmgmucoeeox

:S3

Logcucmeeox

-=oam›

:mu:sm=_ga gum=_:xnm:w

N

mem omx mms mao mom oas oNm som man

ø:mø_m›ø

oo_ .em “Na Hm_ _mm “NN “em Nam “mm

.mm _ _ _ ä..

›

om mm Om

emma

.punch

08_ Nomñ maa_ acw_ osa_ NNma mxm_ mmm_ _maH

g

Hmm_ våga msm_ øxm_ Nxm_ msn_ mmm_ mmm” ena_ Am .m am

SOU 1986 230 4 209

Bilaga

m=_=u__a»=u==.m

ogmgmw›mm:mmonvo;w

.oammma

.gu_ .mmm

o o o m N

.mom .som .w_e .mun

_øu= .mN__ .emma .Nme_

mm om mm o_

u_›

w;c;mmmm:mmmoLmnu

-agucm

m=_=u._a»=m=o_u_umamL

›ø

:mm_m;mm::xmux__m:;m›

ogaLmm›mm=mm

o.o o.o o.o e.e o.o N.m M.. o.a d.e o.m _.A «.m e.m 5.0 ø.H m.e m.N e.m m.m

ucwuogm

m

›mLø›

o o o _ c N N m m e .oo e a N m m m q

_au:

__

m u_›

mLmLmm›mm=wmøLuc

Am

No

›u

ummcmmegucm

m.Nm «.Nm

m=_=u__au=u==La

N.mm m.om N.mm H.øm m.mm e.em o.mm o.mo m.mm e.mm m.mm o.ea m.mm

o.oo_ o.ooa o.oo. o.oo_

ux_.smn

ucuuogm o;agmm›

w;c;mw›mm=wmmu;wnu wgngmwsmmzwmmsgmnw

_ m

Aomm_

g_ ww No mm om

mmm man

än Nm

mm* mm_ Hmm ev_ _N_ Noa mo_

_mp:

H6 c_›

u;cLmm›mm=wmmnvm;u

|..|

N :§3 m v

ogøgmwmm:wmuumgnu

m:_=c._au=m=o_»_uoao;

ä.. ›u

o.o o.o _.md m._“ a.N_ N.e_ N.m _.m o.a o.m_ u._a 5.» _.m a.N u.m m.m m.m_ øga> ›a..u I:l

v.e_

om

;oo _.N_

uzouosa

Am G C

umgvzm

o

.omm

c

Na mm om Na mm om ce mm oo om m_ N_ nu mm em mm

ogøgmwma:wmuum;nm

u_› _øu=

.uuumgwm

ogøgmm›mm:wmuogmnm

-..- -..u l:|

›m

e

-mmcwmøumgnu

m=_=u__au=u==;m

o.o

m.Na m.oo m.mm H.ñm m.mm m.gm m.dm e.om o.Nm m.mm m._m a.em m.mm m.om emma m.ew

m:_=_øvLnu

o.oo_

om

ucøuogm ogøsmm›

_ m ä m

c

_uu= .gwen

.mm ce Nm

u_› mmm mao omm Nov mom mmm com Nee omw men man nam m.N Now omg

›cgc

-..- -..u |..|

gm

amma Nomd mmma mNmH mama

_.uau»

mmm_ mmm_ osm_ dnmu Nsm_ mao_ cum” oNm_ _Nm_ osm_ omm_ Ham_ Nam_ emo_ AH S .m

5 Bilaga

Tabellbilaga

I denna särskilda bilaga redovisas sammanställningar rörande de vapenfrias åldersfördelning och tjänstgöringsförhållanden enligt innehållsförteckning nedan.

Innehållsförteckning:

Tabell 1 Alla vapenfria fördelade på län och födelseár 23 2 Antal vapenfria fördelade på åldersklasser november 1980 samt senare ökningar (intill 1983-11-30) 24 3 Vapenfria med begränsad tjänstgöringsskyldighet som var inkallade till tjänstgöring 1984 fördelade på kvarvarande Uänslgöringsskyldighet 25 4 Preliminärt antal vapenfria som kommer att vara krigsplacerade i kommuner 1990 fördelade länvis 26 5 Antal vapenfria 1984 fördelade på utbildningsområden inom kommunerna 27

212 Bilaga 5 sou 1986:30 Tabe11 23. Vapenfria tjänstep1iktiga 1 november 1983 fördelade på län och föde1seår FÖDD Å8 C 0 E F G H I K L M N 0 P år

Bilaga 5 213 Tabe11 23. Vapenfria tjänstep1iktiga i noveber 1983 fördelade på län och föde1seår R - S T U H X Y Z AC BD SUMMA 1) EÖDD ar

wwxnmmwmwmm 15 9 392

Totalt 1200 963 1773 917 981 984 1082 340 1540 765 32661 --

2) 3,7 2,9 5,4 2,8 3,0 3,0 3,0 1,0 4,7 2,3 % 3) 0,44 0,34 0,65 0,36 0,34 0,34 0,41 0,25 0,63 0,39 %

0,29

1) Vapenfriko11ektivets procentue11a förde1ning på å1dersk1asser

2) Vapenfriko11ektivets pr0centue11a förde1ning 1änsvis 3) Vapenfriko11ektivets procentue11a ande1 av hem1änets befo1kning per 1983-12-31

2 l 4 Bilaga 5 S()LJl986:30

TabeH 24. Anta1 förde1ade på åIder-sklasser november 1980

vapenfria samt senare ökningar (intiH 83-11-30)

80-11-12 81-10-15 82-07-01 83-11-30 80-11-12 TiHkomner 83-11-30 bifa11 Född Anta] _ $_umma 83-12-01--

vapen- Ökning Ökning Okning Okning 84-11-01

år fria

1935 288 -- -- - 288 - 288 36 346 -- 1 -- 1 - 347 37 372 6 2 -- 8 38 378 6 6 2 14 39 421 4 4 10 18 40 423 10 6 9 25

41 438 12 8 12 32 42 583 14 7 15 36 43 689 23 4 25 52 44 731 19 20 33 72 45 811 21 16 35 72

46 932 35 13 41 89 47 1.056 28 21 49 98 48 1.269 26 20 47 93 49 1.177 36 26 50 112 50 1.254 51 25 56 132 2.846

51 1.193 44 19 55 118 52 1.221 50 29 55 134 53 1.069 51 28 75 154 54 1.032 63 27 89 179 55 1.086 92 34 86 212

56 1.141 94 75 119 288 57 1.199 124 76 111 311 58 1.239 150 83 158 391 59 1.156 304 125 168 597

Bilaga 5 215

som var Tabe11 25. Vapenfria med begränsad tjänstgöringssky1dighet inkallade ti11 1984 förde1ade på kvarvarande tjänstgöring tjänstgöringsskvldighet

216 Bübga.5

Tabe11 26. Preliminärt anta1 vapenfria i kommuner 1990 krigsp1acerade

(10-årsk1asser, tota1t 6.000) förde1ade 1änsvis.

Län Pre1iminär ande1 Pre1iminärt Nuvarande utbi1dningsan0rdnande av a11a vapenfria anta1 kommuner. som krigsplacerats i kommunen

AB 21,8 1.390 Stockho1m, Haninge, Järfä11a, Sundbyberg, Upp1ands-Bro

Bilaga 5 217

Tabe11 27. Vapenfria som tjänstgör inom kommuner hösten 1984 förde1ade på

utbi1dningsområden

Kommun Anta1 Förde1ning på tjänstgöringsa1ternativ

vapenfria

eniigt Barn- Äldre- Skol- Fritids Övrigt

tjänst- omsorg omsorg verksam- verksamgöringsplan het het 1985/86

45 10 8 27 - - Bollnäs B0r1änge 20 9 - 9 - 2 35 15 - 20 - - Gnosjö 70 25 - 25 20 - Göteborg 45 17 - 26 - 2 Haninge

Norrköping 20 3 1 10 1 Nybro

Uppsa1a

6 Bilaga

Instruktion för nämnden för

vapenfriutbildning

Svensk

författningssamling

@

man

E435!

SFS 1982: 1278 Utkom från trycket

Förordning den 7 januari 1983

med instruktion för nämnden för vapenfriutbildning;

utfärdad den 9 december 1982.

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelse Allmänna (1965:600) skall tillämpas på nämnden för 1 § verksstadgan vapenfriutbildning.

Uppgifter 2 § Nämnden har till uppgift att svara för uttagning till tjänstgöring, och redovisning av vapenfria tjänstepliktiga. Uttagningen av registrering till tjänstgöring skall ske iverksamhet som är vapenfria tjänstepliktiga betydelsefull för samhället under beredskap och krig.

3 § Det åligger nämnden särskilt att 1. föra register över vapenfria tjänstepliktiga, 2. avgöra vilket slag av tjänstgöring som de vapenfxia tjänstepliktiga skall fullgöra, 3. efter samråd med utbildningsanordnarna bestämma plats och tidpunkt för tjänstgöring, 4. meddela riktlinjer för utbildningen av de vapenfria tjänstepliktiga, 5. godkänna av utbildningsanordnama upprättade utbildningsplaner, 6. utöva tillsyn över utbildningen och tjänstgöringen i övrigt, 7. efter samråd med vederbörande myndighet svara för ktigsplacering av vapenfiia tjänstepliktiga.

4 § Nämnden företräder staten inom sitt verksamhetsområde om inte annat följer av särskilda föreskrifter.

220 Bilaga 6

SFS 1982: 1278 Organisation 5 § Nämnden leds av en styrelse som består av åtta personer. I styrelsen ingår nämndens chef som är ordförande. I chefens frånvaro inträder chefens ställföreträdare som ordförande. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer.

6 § Hos nämnden finns personal enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita utomstående för särskilda uppdrag. För nämndens chef skall finnas en ställföreträdare, som utses av chefen.

7 § Till nämnden är knuten en samrådsgmpp med företrädare för viktiga intressenter i vapenfrifrågor och en expertgrupp för medicinsk rådgivning rörande tjänstbarhetsprövning.

Ärendenas handläggning 8 § Av styrelsen avgörs l. viktigare författningsfrågor, 2. viktigare frågor om nämndens organisation och arbetsformer, 3. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse, 4. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar. åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning. 5. frågor om vilka myndigheter som skall svara för de vapenfria tjänstepliktigas utbildning, 6. frågor om fastställande av föreskrifter för vapenfri tjänst, 7. andra frågor som nämndens chef hänskjuter till styrelsen.

9 § Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs. skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta enar sig om. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. I 15 kap. 7§ lagen (1976: 600) om offentlig anställning och i 26§ anställningsförordningen (1965:601) finns särskilda bestämmelser om omröstning i vissa personalfrågor.

10 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan ordföranden och minst fyra andra ledamöter. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på detta sätt, får ordföranden besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

11 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av nämndens chef ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver

prövas av chefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges

i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

Bilaga 6 221

12 § När nämndens chef är förhindrad att utöva sin tjänst utövas den av SFS 1982: 1278 hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av chefen även i övrigt i chefens ställe vid behandlingen av vissa ärenden eller grupper av ärenden. När både nämndens chef och chefens ställföreträdare har förhinder, utövas chefens tjänst av den som chefen bestämmer. I den ordinarie chefens frånvaro får dock inte fattas sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan chefens medgivande får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med föreskrifter som styrel-

sen har meddelat eller grunder som den tillämpar.

13 § Årendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt ll§ andra meningen avgörs utan föredragning. Föredragningen av ett ärende ankommer på en särskilt förordnad föredragande. Nämndens chef får överta beredningen och föredragningen av ärenden som skall avgöras av styrelsen.

14 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig tjänst m.m. följer att nämndens befogenhet att besluta kan vara begränsad i vissa hänseenden.

15 § Om någon som har deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende eller föredraganden i samband med beslutet anmäler skiljaktig mening, skall denna antecknas. Detsamma gäller om skiljaktig mening som anmäls av den som nämndens chef har anmodat att närvara vid föredragningen.

16 § Nämndens chef får utan föredragning meddela beslut som inte utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa sig.

17 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena. På samma sätt kan bestämmas att beslut som rör de vapenfria tjänstepliktiga och som annars skulle fattas av nämnden får fattas av utbildningsanordnarna.

Tjänstetillsättning m. m.

18 § Tjänsten som chef för nämnden tillsätts av regeringen.

Andra tjänster tillsätts av nämnden.

19 § Andra styrelseledamöter än nämndens chef samt ersättarna för ledamöterna förordnas av regeringen för högst tre år.

Besvär 20 § Utbildningsanordnares beslut som har samband med utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga överklagas hos nämnden genom besvär. Nämndens beslut i sådant ärende får inte överklagas.

222 Bilaga 6 sou 1986:30

S S 98 F 1 2: 1278 . . . ., Denna förordmng träder 1 kraft en vecka efter den dag, da förordmngen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

På regeringens vägnar

ANNA-GRETA LEIJON Lars Lunning (Arbetsmarknadsdepanememet)

4 Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

Statens offentliga utredningar 1986

Kronologisk förteckning

. Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbildningen. Ju. . En treårig yrkesutbildning - riktlinjer, U. En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. U. Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo.

äøøsøweww

Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. Militära skyddsomráden. Fö. Soliditet och skälighet i törsäkringsverksamheten. Fi. Ny lönegarantilag. A. , Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, författningsförslag. U. . Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m.m. U. . Datorer, sårbarhet, säkerhet. Fö. . Påtöl d för brott 1. Lagtext och sammanfattning. Ju. . Påföld för brott 2. Motiv. Ju. . Påföl d för brott 3. Bilagor. Ju. . Vägar till effektiv energianvändning. l. . Framtid i samverkan. Del 1. C. . Framtid i samverkan. Del 2. C. . Aktuella socialtjänstfrágor. S. . Barns behov och föräldrars rätt. S. . Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning. S. . Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. Fi. . Aktiers röstvärde. Ju. . lntegritetsskydd l informationssamhället. Ju. . Kontroll av livsmedel. Jo. Åklagarväsendets lokala organisation m.m. Ju. . Folkets främsta företrädare. Ju. . Folkstyralsen under krig och krigsfara. Ju. . Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boendeinflytande m.m. Ju. . Vapenfriutbildningen i framtiden. Fö.

i

Statens offentliga 1986 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översynav rättegångsbalken2. Högstadomstolen och rättsbildningen.[i] Pâföld för brott l. Lagtextoch sammanfattning.[13] Påföld för brott 2. Motiv. [14] Påföld för brott 3. Bilagor.[15] Aktiars röstvärde.[23] integritetsskyddi informationssamhället.[24 Åklagarvâsendetslokalaorganisationm.m. [ 6] Folketsfrämstaföreträdare. 27] Folkstyrelsenunderkrig och rigsfara.[28] Fastighetsbildning4. Förrâttningsförfarandeoch boandeinflytande m.m. [29]

Försvarsdepartementet Militära skyddsområden.[7] Datorer,sårbarhet.säkerhet. 12] Vapenfriutbildningeni framti en. [30]

Socialdepartementet Allmännasocialtjänstfrågor.[19] Barnsbehovooh föräldrarsrätt. [20] Barnsbehovoch föräldrarsrått - sammanfattnin, [21]

Finansdepartementet Soliditet och skäligheti försäkringsverksamheten. [8] Riksbankenoch riksgäldsfullmäktige.[22]

Utbildningsdepartementet Entreårigyrkesutbildning- riktlinjer. [2] Entreårigyrkesutbildning- beskrivningar,förslag.[3] Enklareskolförfattningar.Del1.Sammanfattning,författningsförslag. [10] Enklareskolförfattningar.Del2. Motiv m.m. [11]

Jordbruksdepartementet Kontroll av livsmedel.[25]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny _arantilag [9]

Bostadsdepartementet R- * ” umitténs ^* Sammau _ [4] Bostadskommitténsslutbetänkande.Del 1. 5 BostadskommitténssIutbetânkan-lu.Del2. 6

Industridepartementet Vägartill effektiv energianvändning.[16]

Civildepartementet Framtidi samverkan.Del 1. 17 Framtidi samverkan.Del 2. 18

Anm. ,Siffrornainom klammerbetecknarutredningensnummeri den kronologiskaförteckningen.

BlBL. KUNGL.

198641529 STOCKHOLM

Liber ISBN 91 -38-091 79-8 .llmänna ISSN o375-250x Förlaget