Arbetsdomstolen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

So

Statens

offentliga utredningar

1988:30

ggg

@ Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsdomstolen

Betänkande av

éD-utredningen

Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/7 39 96 30 Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

kan beställa Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08f7 63 23 20 Telefontid 8” - 12°” (externt och internt) 08/763 10 05 12°” - l6°° (endast internt)

ISBN 91-38-10175-0 REGERINGSKANSLIETS ISSN 0375-250X OFFSETCENTRAL Stockholm 1988

_3-

Till Statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 19 februari 1987 bemyndigade regeringen statsrådet Anna-Greta Leijon att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över reglerna för rättegången i arbetstvister.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 19 februari 1987 som särskild utredare numera Justitiekanslern Hans Stark. Att som sakkunniga biträda utredaren förordnades förbundsjuristen Kerstin Gustafsson, TCO, juristen Lars Sundberg, L0, f.d. direktören Carl Erik Vos, SAF, och sektionschefen Ylva Drevhammar, landstingsförbundet. Att som experter biträda utredaren förordnades numera departementsrådet i försvarsdepartementet Ann-Louise Eksborg och sekreteraren i AD hovrättsfiskalen Marianne Holmberg. Genom beslut den 19 februari 1987 förordnades numera hovrättsassessorn Annika Lundius att vara sekreterare i utredningen. Anne Baxter har varit utredningens assistent.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet ( ) Arbetsdomstolen.

AD-utredningen har härmed slutfört sitt uppdrag.

Stockholm i juni 1988

Hans Stark

/Annika Lundius

FÖRKORTNINGAR AD Arbetsdomstolen LRA Lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister MBL Lagen (1976:580) om medbestämnande 1 arbetsHvet LOA Lagen (1976:600) om offentlig anstäHning RB Rättegångsba) ken prop. proposition

.rvñyw-u

_11_

SAMMANFATTNING

Enligt våra direktiv skall den övergripande målsättningen för översynen av LRA:s regler vara att minska AD:s befattning med principiellt mindre viktiga mål så att domstolens särskilda sakkunskap tas till vara på ett ändamålsenligt sätt samt att AD:s arbete underlättas och förenklas.

Mot bakgrund av resultaten från en omfattande kartläggning av AD:s mål, handläggningsformer och avgöranden samt tingsrätternas avgöranden, mål och fullföljdsfrekvensen avseende arbetstvister har vi behandlat frågan om behovet av en reform av rättegångsordningen för arbetstvister i avsnitt 3. I denna del behandlar vi också AD:s roll som specialdomstol för arbetsmarknadens tvister samt förutsättningarna för att domstolen skall klara sina uppgifter och vilka utgångspunkter lagstiftaren vid utformningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen haft beträffande hur AD skall bedriva sin verksamhet. Vi har sedan vi klarlagt förutsättningarna för vårt arbete kunnat konstatera att det är nödvändigt att förbättra AD:s arbetssituation. Vi har funnit att detta i första hand bör ske genom att måltillströmningen begränsas. En sådan begränsning bör främst avse domstolens befattning med mål som från arbetsrättslig synpunkt eller av andra skäl är att betrakta som mindre viktiga.

_12_

En begränsning av måltillströmninggg

Vi har funnit att det finns tre sätt att begränsa tillströmningfrån LRA:s tillen av mål till AD. Grupper av mål kan undantas rätten till överprövning i AD av mål som fulllämpningsområde, från tingsrätt kan begränsas och grupper av mål som nu följs instans kan föras över till prövning av handläggs av AD i första med bibehållen rätt till fullföljd till AD tingsrätt

av det första alternativet, som vi avhandlat i Vid övervägande avsnitt har vi funnit två grupper av mål vars arbets- 4.2.2, är av underordnad betydelse, varför prövningen rättsliga inslag LRA:s bestämmelser. Detta kan ske i annan ordning än enligt mål som rör tillämpningen av lagen om rätten till arbetsgäller tagares uppfinningar, s.k. uppfinnarmål, och mål om hyresvillkor vilka i kollektivavtal. I den förstnämnda gruppen av reglerats mål är det tekniska inslaget så väsentligt att dessa mål enligt vår prövas i den ordning som gäller för uppfattning lämpligare vissa patentmål vilka nu handläggs i en särskild sammansättning av Stockholms som första domstol. Hyresmålen har vi tingsrätt som gäller för sådana ansett i stället bör prövas i den ordning inte i kollektivavtal. Den mål där hyresvillkoren reglerats som man uppnår härigenom är begränsning av måltillströmningen dock marginell. Den är dock väl motiverad utifrån syftet att undanta mål som inte behöver domstolens särfrån AD:s prövning skilda sakkunskap.

en mycket hög fullföljdsfrekvens kan konstateras På grund av att under de senaste sex åren, över 70 procent, i arbetstvister som inte funnit det meningsfullt att avgjorts av tingsrätt, har vi endast överväga om någon grupp av nål som AD prövar som första domstol i stället kan föras över till prövning i tingsrätt. Först om någon åtgärd kan vidtas för att bemåste övervägas, rätten till i AD. Vi har i avsnitt 4.2.3 gränsa överprövning av rätten till i behandlat frågan om en begränsning överprövning AD. I direktiven har i denna del tagits upp två möjliga sätt. Nämligen antingen att bibehålla det nuvarande tvåinstanssystemet

_13_

och införa regler om prövningstillstånd vid över klagande av tingsrätternas avgöranden eller att genomföra ett treinstanssystem även på arbetstvistområdet genom att införa hovrätt som fullföljdsinstans mellan tingsrätt och AD och krav på att prövningstillstånd beviljats för en fullständig prövning i AD. Vi har övervägt båda alternativen och funnit att det sistnämnda alternativet i och för sig skulle på ett effektivt sätt minska antalet fullföljda mål som AD skulle få pröva. Ett system med ytterligare en instans skulle emellertid på ett inte acceptabelt sätt förlänga processtiden, vilket inte står i överensstämmelse med att en snabb handläggning varit en viktig förutsättning vid utformningen av de materiella reglerna inom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Vi har i stället stannat för att en ordning med ett bibehållande av den nuvarande instansordningen, men med krav på prövningstillstånd för att få en fullständig prövning i AD, är den lämpligaste ordningen. Vi är av den uppfattningen att en sådan ordning om den innefattar vida dispensgrunder, med även rätt till ändringsdispens, uppfyller befogade krav på rättssäkerhet. Med hänsyn till att AD, enligt vad som framkommit vid kartläggning av domstolens avgöranden, fastställer i huvudsak mer än 80 procent av tingsrätternas domslut, bör en ordning med en begränsning av rätten till överprövning få en god effekt på antalet fullföljda mål som AD får pröva fullständigt. Eftersom vi anser att det är en stor fördel om bestämmelserna är konse-

kventa bör enligt vår uppfattning reglerna om att det fordras

prövningstillstånd göras så generella som möjligt och avse alla mål även besvärsmål som fullföljs till domstolen. Ett prövningstillstånd skall avse domen eller beslutet i dess helhet.

Vi har, vilket vi tagit upp i avsnitt 4.2.4, sedan vi funnit ett sätt att begränsa rätten till överprövning i AD övervägt om någon grupp av mål som AD handlägger som första domstol i stället kan föras över till prövning 1 tingsrätt. Vi har vid dessa överväganden tagit hänsyn till att AD:s huvudfunktion består i att pröva de tvister där arbetsmarknadens organisationer bedömer det vara av vikt att just få ett avgörande från AD. Vi har därvid som ett led i övervägandena diskuterat olika konkreta för-

-14-

med företrädare för de huvudorganisationer som har förslag vid utseende av ledamöter i AD. Vi har undersökt tre slagsrätt huvudalternativ till ändring av bestänlnelserna om AD:s behörighet att pröva mål som första domstol.

om någon kategori av mål lämpligen kan föras Vi har övervägt över till prövning i tingsrätt. Den grupp av mål som vi därvid aktuell är anställningsskyddsmålen eftersom bedömt kunna vara andra som också skulle ge effekt, nämligen kollektivavgrupper talstvister och tvister rörande tillämpningen av MBL, är av ett intresse för arbetsmarknadens organisationer och av så centralt intresse att en reform avseende så principiellt arbetsrättsligt dessa mål är otänkbar. Vid en närmare analys och efter diskusledamöter har vi emellertid kunnat sioner med organisationernas konstatera att tvister rörande arbetstagares anställning eller rörande skadestånd som grundas på ett påstående att en uppsägeller ett avskedande vilat på felaktig grund anses ofta ning oavsett om det kan sägas att målet rymmer mycket betydelsefulla, För organisationerna och deras medlemmar någon prejudikatfråga. ter det närmast som en självklar sak att en anställningssig som inte kunnat lösas genom förhandlingar skall skyddstvist kunna hänskjutas direkt till AD. Vi delar organisationernas uppfattning att man inte bör särbehandla anställningsskyddsmål. har vi således inte funnit vara lämplig. En sådan lösning

Vi har även övervägt att begränsa AD:s behörighet som första domstol genom att ändra reglerna för partsställningen på så sätt att man undantar mål där enskild arbetsgivare - undantaget staten och kommunerna - är kärande eller svarande. En sådan reform skulle emellertid få till följd att tingsrätten kunde få mål att där det blir fråga om att tolka en kollektivavtalsbestämr pröva melse. Även mål som gäller förhandlingsvägran eller föreningsskulle vid en sådan reform kunna komma under rättskränkning Vi har inte funnit det acceptabelt att tingsrätts prövning. sätt som kan uedföra att ändra AD:s behörighetsregler på ett från som första domstol undantas tvister som är av AD:s prövning att det är av vikt att AD direkt får avgöra tvisden karaktären ten.

-15-

Som ett tredje alternativ har vi övervägt att låta AD själv avgöra om en tvist skall prövas av AD som första domstol eller hänvisas till tingsrätt. AD skulle om man bedömde att en tvist saknade principiellt intresse från arbetsrättslig eller annan synpunkt överlämna målet till tingsrätt för prövning. Vid en genomgång av ett antal inkomna mål under 1987, varvid vi försökt uppskatta hur många mål som kunde tänkas överlämnas till tingsrätt, har vi emellertid kunnat konstatera att effekten av en sådan reform inte kan antas bli särskilt stor. Om man även beaktar att prövningen av om tvisten skall överlämnas också kräver resurser, är detta alternativet inte effektivt ur aspekten att begränsa AD:s arbetsbörda.

Vi har således inte funnit någon ordning som effektivt skulle begränsa AD:s prövning av tvister som första domstol och samtidigt bibehålla ett system där arbetsmarknadens organisationer har rätt att få de tvister prövade i AD som första domstol där organisationerna bedömer en sådan prövning som väsentlig.

Vi har även, vilket vi tagit upp i avsnitt 4.2.5, om övervägt vissa besvärsmål, som är utan kan föras arbetsrättsligt inslag, över till prövning i allmän domstol. Vi har därvid funnit att en klart avgränsbar grupp av besvärsmål av gäller överprövning tingsrätts beslut rörande interimistiskt förordnande inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen. Dessa mål har ett klart arbetsrättsligt inslag. För andra besvärsmål i AD är det emellertid i allmänhet så att prövningen inte alls rör någon arbetsrättslig fråga eller att bedömningar med arbetsrättsligt inslag är av underordnad betydelse. vår mening är överinstanser- Enligt na inom det allmänna domstolsväsendet sett bättre generellt lämpade att pröva dessa besvärsmål. Prövningen av dessa besvärsmål bör därför flyttas över till de allmänna domstolarna. Till AD bör endast part kunna fullfölja talan mot beslut angående arbetsrättsliga interimistiska förordnanden. Härigenom begränsar man tillströmningen av besvärsmål till AD med omkring 70 procent.

-16..

Som en ytterligare åtgärd för att minska AD:s arbetsbörda har vi, vilket behandlas i avsnitt 4.3, övervägt om AD:s arbete kan förenklas. Vi har därvid föreslagit att ordförandens behörighet att vidta åtgärder på domstolens vägnar bör utvidgas i några hänseenden. Ordföranden bör själv kunna avgöra vissa bevisfråkunna hänvisa mål till tingsrätt när förutsättningar härför gor, föreligger enligt LRA:s bestämmelser och utdöma vite när kallelse vid sådan påföljd utfärdats. Vi har även övervägt om AD:s att sammanträda i dess mindre sammansättning med tre möjligheter humanomñmmmomenMumtñhvummamawwnoch arbetstagarsidan, kan utvidgas men stannat för att en sådan reform inte skulle tillgodose befogade rättssäkerhetskrav när det är fråga om en rättegångsordning där part i vissa tvister endast har tillgång till en rättegång. Vi har vidare ansett att en sådan reform, med hänsyn till vårt förslag om en begränsning av rätten till överprövning i AD, inte skulle bli nämnvärt effektiv på grund av att flertalet mål som skulle vara lämpade för en sådan prövning härigenom inte kommer att prövas fullständigt av domstolen. Vi har således inte funnit skäl att utvidga AD:s domförhet i tresammansättning.

En .a_v_^2

Vi har inte med säkerhet kunnat beräkna utfallet av de åtgärder, som vi nu redovisat. Dessa berör emellertid i huvudsak endast de mål som AD prövar som fullföljdsinstans, vilka endast utgör om- 30 procent av det totala antalet mål, och som dessutom är kring de mål som är minst arbetskrävande. Vi har därför uppskattat att dessa reformer ger en arbetsbesparing av omkring 10 procent. Denna arbetsbesparing har vi bedömt vara otillräcklig, varför AD, vilket vi behandlar i avsnitt 4.4, enligt vår uppfattning även måste förstärkas. Det är emellertid om man skall förstärka AD av vikt att domstolen inte utvidgas så att man riskerar att det uppstår svårigheter med att upprätthålla en enhetlig rättstillämpning eller att rekrytera framstående ledamöter. Samtidigt är det önskvärt, på grund av de i dag mer differentierade målty-

_17_

perna och den praxis som utvecklats inom skilda rättsområden, att AD i större utsträckning kan anpassa sin sammansättning efter målens tyngd och principiella betydelse än vad nuvarande sammansättningsregler ger utrymme för.

Vi har därvid övervägt olika alternativ till att förstärka AD men stannat för att en utvidgning av domstolen ned en fjärde ordförande i kombination med delvis ändrade sammansättningsregler för domstolen är det sätt som bäst uppfyller de förutsättningar som vi uppställt för en förstärkning av AD. AD bör enligt vår tillföras en fjärde ordförande samtidigt som uppfattning sanlnansättningsreglerna ändras på följande sätt. Domstolens sjusammansättning ges, för mål som är av principiellt intresse på arbetsrättens område eller som annars är av stor betydelse för arbetsmarknadens parter, en ändrad sammansättning. I dessa mål skall i domstolen, utöver den ordförande som har målet på sin rotel, ingå någon av de tre andra ordförandena som då ersätter den ledamot med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden. I denna sammansättning skall den av de två ordförandena vars mål är uppe till prövning upprätthålla ordförandeskapet vid huvudförhandlingen, varigenom man bibehåller ordförandenas i alla avseenden lika ställning i den dömande verksamheten. Genom denna förstärkning av AD ökar domstolens kapacitet att sköta de förberedande åtgärderna vid måls handläggning och att avgöra mål i AD:s normala sjusammansättning och tresamman- Samtidigt höjer man AD:s kompetens vid prövningen av sättning. eller i annat avseende viktiga mål och får även en principiellt för kontinuitet och en enhetlig rättstillämpning vid garanti prövningen av dessa tvister.

Övriga frågor

Vi har även övervägt om AD:s behörighet kan utvidgas till att beslut i vilket vi beavse att överpröva lönegarantiärenden, i avsnitt 4.5. AD:s förhållandevis lilla handlat Med hänsyn till och att vi bedömer det som att det skulle bli fråga organisation

_13-

stort antal mål i förhållande till domstolens om ett mycket har vi ansett att det saknas utrymme för en sådan kapacitet ordning.

en teknisk av LRA, som behandlas i Vi har även gjort översyn har främst mot bakgrund av avsnitt 4.6. Denna översyn gjorts omfattande som skett av RB:s regler för de relativt ändringar tvistemål. Vi har därvid utifrån de rättegången i dispositiva som införts i RB delvis anpassat rättegången i AD efter nyheter dessa nya regler.

Vi har även sett över de bestämmelser som reglerar AD:s handvid tvist om fredsplikt. Vi läggning av interimistiska yrkanden har vid funnit att reglerna i MBL och LOA 1 dessa överväganden detta avseendet bör göras enhetliga så att även interimistiskt tillåtlighet kan meddelas enligt beslut i fråga om stridsåtgärds LOA:s regler.

-19-

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:371)1 om rättegången i arbetstvister Härigenom föreskrivs i fråga mn lagen om rättegången i arbetstivster dels att nuvarande 2 kap. 2-8 §§ Samt 4 kap. 13-16 §§ skall betecknas 2 kap. 5-11 §§ respektive 4 kap. 16-19 §5, dels att nya 2 kap. 5, 6, 8 och 9 §§ samt 4 kap. 16, 17 och 18 §§ skall ha följande lydelse, dels att 2 kap. 1 §, 3 kap. 1, 6, 7, 8 och 9 §§, 4 kap. 3, 5, 8, 9, 10 och 12 §§ samt 5 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 kap. 2, 3 och 4 §§, samt 4 kap. 13, 14 och 15 SS.

1 1977:530. Lagen omtryckt

-2o-

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

2 kap. 1 S

som Arbetsdomstolen skall som Arbetsdomstolen skall och första domstol upptaga och första domstol upptaga tvist som väcks av avgöra mål som gêllgr avgöra :Mmm:- eJ lâtlriásêie- 1. tvist om kollektivavtal, sLaLzm_a_n1s_2§12r1:Llg__a_v msäeismâégm 25111 .S12annan arbetstvist som mskqüsmüixálg. .målet gl avses i lagen (1976:580) om QÃUE medbestännunde i arbetsli-

1. tvist om kollektivavtal vet, annan arbetstvist som eller om arbetstvist i övrigt, gg avses i lagen (1976:580) §; kollektivavtal gäller mellan medbestämmande i arbetslivet, parterna,

i annat fall, 2. arbetstvist i övrigt §4 grbgtstvist arbetstagare som me: Löcusâsitrminsexst gm enskild mellan beröres av tvisten sysselkollektivavtal gäller enskild sättes i arbete som avses parterna g]]g5_gtt av med kollektivavtal vilket arbetstagare som beröres i arbe- arbetsgivaren är bunden av. tvisten sysselsättes te som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av.

är behörig enligt första stycket även när kol- Arbetsdomstolen lektivavtal tillfälligt inte gäller.

Gemensamt med arbetstvist sams..f§°i.ât.e_el_lgr. .ångra me: får .h_an.1lêss§_s._ .även annan anäe§§t!i§t_m§ll2n

_21_

ämtqoqe_ 1053128 Eâfsslümlmäásâ.

sawwr-*J1er_._§_i5a_pêt§sñ›. .om gqmgççlen med hänsyn till EEF§_1DÅI_LQEVL _osh (övriga. oin- SJTÃQQLQRQFPLF. .fllnâlâ 55x16. hinüåsgunø .Limvlig , .När ska .diücULfl:e_1L9gqr. .kan dmâtolen [äger _sêrskiuiê Wäeflt.

Z §

,man som uses 1 1 S få: icke väfdsas vid arbetsdmøsteken av annan part_ ;än

1. agbetsgivqrorgqnisqtioqi 2: aQ$I§Fê2ê!QI9@UÅåÃEÄ9E; slLr ê;-ê_:11eLS1L!1Lâ..-S21 .själv s1utit kollegtiygytql.

3 5

Arbetsqomstolen är §]]tip

m...

m.. behörig a.t_t. 59m fâráta . ,A d0msto1_up›.t§.9§ 92h. .axqêrê tvist om stridsåtszLêÅnq.: . 4 5

_GEWGGSÅWE FLed_âtüäâtxisfg. s_9v1›..er11_i_9t 1.13 .SS ska limit? SL115_ Qâh. .axaârss âY érbâtsdomssøkán. får hand- 1§ggas även anqgn arbets-

_gg_

Eäres.1sa9:1_1y.d§1.ss 1w_@r5!§_1x.1e1§e

mä: mliâugmw_ :L132:

mse__eqt_e:_gn_.d2rnitüe.n

med. Månsan. ,Lill u§r9,!2i.n1e_n

och ävriqa_ omsténäshstsr

.üxzmet en.§Å1ârL_

lämplig_- gesäll

före* i 91e ÄLLLUAEEEQEEE 512: .sicüke

5 S

Annan arbetstvist än som Annan arbetstvist än som avses i l:§_§§_ska11 upptaavses i l_§ skail upptagas gas och avgöras av tingsoch avgöras av tingsrätt. rätt.

Taian som avses i ;:§_§§ och Taian som avses i lV§ och som föres av arbetsgivarsom föres av arbetsgivare, slutit koiiektiv- e11er arbetstagarorganisasom sjäiv eiier av arbetsgivar- tion för egen dei får väckas avtai, vid tingsrätt i stället för e11er arbetstagarorganisavid arbetsdomstolen. Är tion för egen dei får väckas i stäiiet för svaranden organisation, vid tingsrätt Är eiier sku11e eniigt 4 kap. vid arbetsdomstoien. 5 § andra stycket organisasvaranden organisation, tion ha stämts in om tvisten eller skuiie en1igt 4 kap. hade väckts vid arbetsdom- 5 § andra stycket organisastoien, får det dock ske tion ha stämts in om tvisten enbart med stöd av sådant hade väckts vid arbetsdomfår det dock ske avta1 som anges i 10 kap. stoien, 16 S rättegångsbalken. endast med stöd av sådant avtai som anges i 10 kap. 16 S rättegångsbaiken.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lvdelse

I arbetstvist enligt första eller andra stycket får arbetsgivaren sökas vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist.

Arbetsdomstolen är överrätt Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt g_§ uppta- i mål som enligt §_§_upptagits vid tingsrätt och gägi- gits vid tingsrätt, om talan från fullföljes. fullföljs mot

1. dom i målet ellgr 2. beslut_mgg stöd av bestämmelse i lag som rör

förhållandet mellan arbets-

givare och arbetstagare angående förordnande för tiden intill det slutliga avgörandet i målet.

I andra fallgär hovrätt överrätt.

Att i arbetsdomstolen talan Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot i visst fall kan föras mot beslut, som meddelats av beslut, som meddelats av annan myndighet än tings- annan myndighet än tingsrätt, föreskrivs j_l2 kag. rätt, föreskrivs i lagen 70 och 71 §§ jordabalken och (1969:93) om begränsning av i lagen (1969:93) om be- samhällsstöd vid arbetskongränsning av samhällsstöd flikt. vid arbetskonflikt.

Nuvarande Föreslagen lydelse lydelse

8 S

Har talan väckts vid tings- Har talan väckts vid tingsav medlem i arbetsgi- rätt av medlem i arbetsgirätt var- eller arbetstagarorgavar- eller arbetstagarorganisation och kan organisanisation och kan organisation enligt 1-3 §§ och 4 tion enligt 1_§_och 4 kap. vid 5 S föra denna talan 5 S föra denna talan kap. vid arbetsdomstolen, skall arbetsdomstolen, skall orgaberedas tillnisationen beredas tillfälle organisationen föra fälle att uppge om den vill att uppge om den vill föra talan där. Detsamma talan där. Detsamma gäller gäller när tvist om kolleknär tvist om kollektivavtal av den tivavtal väckts vid tingsväckts vid tingssrätt rätt av den som har varit som har varit medlem i armedlem i arbetsgivar- eller betsgivar- eller arbetstaarbetstagarorganisation som garorganisation som slutit därvid slutit avtalet. Förklarar avtalet. Förklarar därvid organisationen att organisationen att den vill den vill föra talan vid föra talan vid arbetsdomstomålet överlämnas arbetsdomstolen, skall målet len, skall överlämnas dit. dit.

än som Har i annat fall än som Har i annat fall mål, avses i första stycket mål, avses i första stycket skall som enligt 1-3 §§ skall som enligt ;_§ upptaoch avgöras av gas och avgöras av arbets- upptagas arbetsdomstolen, väckts vid domstolen, väckts vid tingstingsrätt, skall det på rätt, skall det på yrkande till yrkande av part överlämnas av part överlämnas till arbetsdomstolen. Har arbetsdomstolen. Har målet och målet avgjorts av tingsrätt avgjorts av tingsrätt och därifrån fullföljts till därifrån fullföljts till arbetsdomstolen, skall det arbetsdomstolen, skall det

_25_

Nuvarande lydelse föreslagen lydelse

på yrkande av part företagas på yrkande av part företagas till handläggning som om till handläggning som om talan väckts där. talan väckts där.

9 S

Har talan väckts vid arbets- Har talan väckts vid arbetsdomstolen av medlem i ar- domstolen av medlem i arbetsgivar- eller arbetsta- betsgivar- eller arbetstagarorganisation som slutit garorganisation som slutit avtalet, och förklarar ej avtalet, och förklarar ej organisationen att den vill organisationen att den vill föra talan där enligt l_§ föra talan där enligt 1-3 SS och 4 kap. 5 S skall målet och 4 kap. 5 S skall målet på yrkande av part hänvisas på yrkande av part hänvisas till tingsrätt som är behö- till tingsrätt som är behörig. Detsamma gäller om rig. Detsamma gäller om arbetsdomstolen i annat fall arbetsdomstolen i annat fall finner sig icke vara behörig finner sig icke vara behörig enligt l_§_att pröva talan enligt 1-3 SS att pröva som har väckts där. talan som har väckts där.

Meddelas i arbetsdomstolen Meddelas i h§grg_r§tt bebeslut, varigenom viss slut, varigenom viss tingstingsrätt förklaras icke rätt förklaras icke vara vara behörig att upptaga behörig att upptaga mål som mål som har väckts vid har väckts vid tingsrätten, tingsrätten, skall arbets- skall högre rätt på yrkande domstolen på yrkande av part av part hänvisa målet till hänvisa målet till annan annan tingsrätt som är behötingsrätt som är behörig. rig.

Har skilda domstolar genom Har skilda domstolar genom beslut som vunnit laga kraft beslut som vunnit laga kraft funnits obehöriga, skall funnits obehöriga, skall

we-..

pnmnumm...

_26_

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arbetsdomstolen, om den högre rätt om den finner finner någon av dem vara behörig, någon av dem vara av part hänvisa behörig, på ansökan av part på ansökan hänvisa målet till den målet till den tingsrätt, som bort som bort upptaga målet. tingsrätt, upptaga Sådan ansökan skall Sådan ansökan skall göras målet. inom en månad från den inom en månad från den dag göras sist meddelade då det sist meddelade besludag då det beslutet vann laga kraft. tet vann laga kraft.

om domstolens bris- Bestännmlserna i denna paragraf gäller ej, tande beror på att målet ej skall handläggas enligt behörighet denna lag.

3 kap 152

består av Arbetsdomstolen består av Arbetsdomstolen ordförande, högst högst fyra ordförande, högst högst tre vice ordförande samt fyra vice ordförande samt fyra sexton andra ledamöter. sexton andra ledamöter.

Ledamot skall vara svensk medborgare och får ej vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § eller i konkurstillstånd föräldrabalken utan av förvaltaruppdraget. Innan begränsning ledamot tar säte i arbetsdomstolen, skall han ha avlagt domar-

ed.

För annan ledamot än ordförande skall finnas högst tre ersättare. Vad i denna lag sägs om ledamot gäller även ersättare, om ej

annat särskilt anges.

Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för tre år.

2 Första prop. 1987/88:150 andra stycket lydelse enligt stycket lydelse enligt prop. 1987/88:124.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt högst sex och lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 S deltager högst tre och lägst en. Av de ledamöter som avses i 3 S deltager högst fyra och lägst två, lika många för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.

I mål som är av grincigiellt intresse inom arbetsrättens

Qøägâjllâ: av 5101M-

delse_j§§_grbgt§marknadens garter skal1_dock i stället för en ledamot med särskild insikt i förhållandena gå arbetsmarknaden ytterligare sn_ :Lréfârands 6911:1131betsdomstolen.

Arbetsdomstolen är även domför med ordförande samt en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.

1- vid 1. vid

hgcuqfâmaqljasi avgörandgJgLg@l som

mål som saknar betydelse för saknar betydelse för ledning ledning av rättstillämpning- av rättstillämpningen och en och även i övrigt är av även i övrigt är av enklare enklare beskaffenhet, beskaffenhet, 2- vid

xigsxsäranqsgLmålJateLr g. annan handläggning

huvudförhandljng, som ej sker vid huvudför- §. vid annan handläggning handling. som ej sker vid huvudförhandling.

Vill någon ledamot vid hand- Vill vid handnågon ledamot läggning enligt andra styck- läggning enligt tredje et att mål skall avgöras att mål skall stycket avgö-

-z3_

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller viss fråga prövas av ras eller viss fråga prövas domstolen i den sammansätt- av domstolen i den sammani första sättning som förskrivs i ning som föreskrivs stycket gäller hans mening första gl1g§;ggg§g stycket som domstolens beslut. gäller hans mening som domstolens beslut.

Vid behandling av frågor om

grövningstillstånd skall

arbetsdomstolen bestå av tre ledamöter,_ordförande samt gg ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan. Om en av ledamöterna vill bevilja_gr§_ningstillstånd skall hans mening g§lla som arbetsdomstolens beslut. Ordföranden

kan G095 92m ,lLexuiepLt

yêxrlnsêüllsjámh

Ordförande får ensam på Ordförande får ensam på arbetsdomstolens vägnar arbetsdomstolens vägnar företa förberedande åtgärder företa förberedande åtgärder samt meddela beslut om av- samt skrivning av mål. meddela beslut om av- 3, Under förberedelse som avses skrivning, i 4 kag. 9 S får ordförande även

3 Senaste lydelse 1981:831.

_29_

NuvaraLhâJsxdslze Föreslagenglydelse

ll pröva yrkande om kvar- gl pröva yrkande om kvarstad, stad, gl meddela beslut om avvi- meddela beslut om avvig; sande av mål, om det är sande av mål, om det är uppenbart att rättegångshin- uppenbart att rättegångshinder föreligger, der föreligger, Q; meddela tredskodom, g:_avvj§g bevisning enligt 3: meddela dom över yrkande §§›kap:JZ_§_r§ttegångsbalsom har medgivits eller En.: eftergivits, ;§_pänvisa_m§l_enligt›2 kap. 5_. stadfästa förlikning. gM§_l_st. till behörig simmat; Q; meddela tredskodom, Z; meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits, §4 stadfästa förlikning. §L_utdöma vite som_f§rg1ggt§ gart_gl1gr vittne_1 rättegång.

8 S

Handläggning som avses i 7 §, Förberedande åtgärder och första stycket kan enligt handläggning som avses i 7 § ordförandens uppdrag också ka nmlstsnüiájsu ombesörjas av annan lagfaren enligt ordförandens uppdrag tjänsteman vid domstolen, också ombesörjas av annan vilken, förordnats därtill lagfaren tjänsteman vid av domstolen. domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.

-3o-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelgg

9 S

Finner arbetsdomstolen vid Finner arbetsdomstolen vid till dom eller överläggning till dom eller överläggning beslut den rådande meningen beslut den rådande meningen avvika från rättsgrundsatsen avvika från rättsgrundsatsen eller lagtolkning som den eller lagtolkning som den senast kan domsto- senast antagit, kan domstoantagit, len i den sammansättning som len i den sammansättning som föreskrivs i 6 S första föreskrivs i 6 S första förordna att målet eller andra stycket förordna stycket eller viss i målet uppkommen att målet eller viss i målet skall av uppkommen rättsfråga skall rättsfråga avgöras domstolen i dess helhet. avgöras av domstolen i dess helhet.

När mål eller viss däri uppkommen fråga avgöres av arbetsdomstolen i dess helhet, skall alla ledamöter eller ersättare för dem deltaga i avgörandet. Av de ledamöter eller ersättare som har utsetts efter förslag av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet deltager dock endast en.

Avgörande som avses i andra stycket kan fattas utan huvudförhandling.

4 kap 3 S

Dom får grundas endast på vad som förekommit vid huvudförhandling inför arbetsdomstolen och vad handlingarna i målet innehåller. Avgöres mål utan huvugjörhandling, grundas domen på

Nuvarande lvdelse §§reslagen_lvdel§ç

vag_hang1ingarna innehåller

och vad som eljest har förekommit i målet.

Dom skall meddelas så snart det kan ske. Den skall underskrivas av dem som deltagit i avgörandet. Avskrift av domen skall utsändas till parterna samma dag som domen meddelas.

Vad som i första och andra Vad som i första stvckgt styckena föreskrivits om dom föreskrivits om dan äger äger motsvarande tillämpning motsvarande tillämpning på på slutligt beslut. beslut. slutligt

5 S

I tvist om kollektivavtal I tvist om kollektivavtal kan organisation, som slutit kan organisation, som slutit avtalet, väcka och utföra avtalet, väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen talan vid arbetsdomstolen för den som är eller har för den som är eller har varit medlem i organisatio- varit medlem i organisationen. I annan arbetstvist som nen. I annan arbetstvist som anges i g_kag;_l_§ kan aranges i _2__|_gp_._1i_§_§kan betsgivar- eller arbetsta- arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, som avses i garorganisation som avses i 6 S lagen (1976:580) om 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet medbestämmande i arbetslivet väcka och utföra talan vid väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för medlem i arbetsdomstolen för medlem i organisationen. Vad som organisationen. Vad som finns föreskrivet om part finns föreskrivet om part beträffande jävsförhållande, beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hö- personlig inställelse, hörande under sanningsförsäk- rande under sanningsförsäkran och andra frågor som rör ran och andra frågor som rör

-32-

EEXQEQQQE Jxdslss Eârssjgaen lxqelss

bevisningen ska11 även gä11a bevisningen ska11 även gä11a den för vilken organisatio- den för viiken organisationen för talan. nen för taian.

taian vid arbetsdomsto1en mot medlem e11er för- Vi11 någon föra utvarande medlem i organisation som avses i första stycket, i motsvarande fa11 som anges där även organisationen inskall stämmas. Organisationen kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne ej själv utför sin talan.

gäller även om Vad som i denna paragraf sägs om organisation av fiera sådana organisationer. Med nedlem avses sammanslutning därvid såväi de ansiutna som deras med1emmar. organisationerna

8 S

Den som vili väcka taian vid arbetsdomstoien ska11 hos domstoien göra skriftiig ansökan om stämning på motparten.

L_5.§ä__i.'lS$â_"_$§k_â"_.5L1l Lämnade. .uypse .v34 .han yrkar samt_31e_oqm§tän_dime.tsr. oseom när! åägtojzâtjeil) städ får XLEQGQQE:,KÄFÅFWEUskêN ÄYEYLEREQÅ$ ÃKEEFÄTEE Av

§gvi§_gggJ5gLåber0gar. aLÖkAVLâKâlI ,framgå .de

mänüqhstçn 59m gör_ dommlsn. .bshüiaa Aaáákün .tzör

åEEQlâ-LQEEÅKEUH 19a

bevi s 59m _kin2n9e_n.inr1e,h.a:-. Ansökan ska11_vgradondgr- :cgcLrmLu _wsadsnsr EELQEQUAL

Nuvarande_lxgç1sg E§W§å1§9§9 lxåêlââ

Förekommer ej anledning att Förekommer ej att anledning avvisa ansökan, skall dom- avvisa ansökan skall domstostolen utfärda stämning på len utfärda stämning på svaranden att svara på käro- svaranden att svara på käromålet. målet. Svaranden_f_år _förglåüäülâäélâdiâllââü ges

sxerqnlâl ,ärligt Gåtan-li r§_tt_esån9ss_tz91_k.çn mi. »ämm

att trggskodom annar§_kgg klurigt; meddelas _gigg- H95-

Utfärdas stämning, skall Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga förberedelse i målet äga rum. Arbetsdomstglgn bestäm- rum. mer efter omständigheterna_1 vilken mån förberedelsen skall vara muntlig_e]jgr skrift1_g.

Till muntlig förberedelse skall part och ställföretgäg, dare för part kallas att infinna sig_person1j enL_gm det kan antagas att förberedelsen därigenom främjas. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.

Uteblir båda parterna eller Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde en av dem från sammanträde för muntlig förberedelse för muntlig förberedelse

Nuvaranáeuqüss Eêntzslgssn .mig

gäller vad som föreskrivs i el ler HQdsrIÅEeC LirLmn

rätte- att 44 kap. l_gçh,g“§§ att j§lg§Lj§reläggande gångsbalken. Finner domsto- §!..1T_f_*:1l9e_3!9.â.$\. arornå.l len med hänsyn till tvistens :rid värmas; s! :mmm eller andra gäller vad som föreskrivs i art omständigheter i målet att yg3ggdg_gm 44 kap- Lz. åaållåâ tredskodom bör bifallas, rättegångsbalken. Finner ej skall domstolen domstolen med hänsyn till

gå ggn_ti11-

tvistens art eller andra itádjâ :senast Râüâüå yrkande i stället omständigheter i målet att vidtaga åtgärder för fortsatt förberedelse, tredskodom ej bör meddelas, om detta kan antagas vara skall domstolen gg den andre till utredningen, ggrtgn så yrkar i stället gagn för utsätta målet till vidtaga åtgärder för forteller Framstäl- satt förberedelse om detta huvudförhandling. les sådant av kan antagas vara till gagn ej yrkande skall målet avskri- för utredningen, eller utparten, vas. sätta målet till huvudförgrjnran om_attg@lgt handling. Framställes ej kluzsâtzâsegenljrséâlsøqçm skall intagas i_kal1glse sådant yrkande av parten, till skall målet avskrivas. sammanträdet, om domstolen finner att sådan 12åföl51j§tJ12v3r9 kan

kemlirâsg

Underlåter svaranden vid skriftlig förberedelse att inkomma med utsättes målet till huvudförhandling, om icke fortsatt svaromål, förberedelse kan antagas vara till gagn för målets utredning.

Sedan förberedelsen avslutats, skall arbetsdomstolen företaga målet till avgörande så snart det kan ske.

Navara 24e. _lxáelse §ä@sl_a9sn._u9_e1§e

Mål avgöres efter huvudförhandling. Domstolen får avskriva

dock

eller avvisa mål, meddela tredskodom och dom över yrkande, som medgivits eller eftergivits, samt stadfästa utan att förlikning hålla huvudförhandling.

Domstolen får även i annat Domstolen får även i annat fall än som avses i andra fall än som avses i andra stycket företaga mål till stycket företaga mål till avgörande utan huvudförhand- avgörande utan huvudförhandling, om part begär det och ling, om part begär det och domstolen med hänsyn till domstolen med hänsyn till tvi stens art och övriga tvistens art och övriga omtändigheter finner det omständigheter finner det lämpligt. Mot parts bestri- lämpligt. ot parts bestridande får mål dock icke dande får utan mål dock inte §1M2t1i_9e...s_käl avgöras i avgöras i denna ordning. denna ordning.

Talan mot tingsrätts dom Talan mot tingsrätts dom eller beslut fullföljes i eller beslut mgg_§t§q_gv arbetsdomstolen genom vad DQüÅWEL-*ÅJÄLQQÅMÃLÖK eller besvär enligt vad som

Erhâiisnqgs sälen _swis-

föreskrivs i 49 kap. rätteaixâte .een gtátâäürâ gångsbalken. Talan skall

:tnsâsnágiátgümdiiär

fullföljas på sätt och inom .tiden .in§i.1.l...ds§_slü1i9e tid som anges i 50 kap. 1 ful lföl éüåñêüqâiüfllüâlâ? och 2 §8 eller 52 kap. 1 5 jes i arbetsdomstolen genom rättegångsbalken. vad eller besvär enligt vad som föreskrivs i 49 kap. rättegångsbalken. l_andga ,till Ã!1_LfÃLiâ-§_t_êlê1_l. hovrätt; Talan skall fullföljas på sätt och inom tid

-36-

Föreslagen 1xde1sg Nuvarqqqâlmelss 1 och som anges 1 50 kap. 2 §§ eHer 52 kap. 1 S rättegångsba1 ken .

13 S

:ammo: 5 inssrüwâ _gem_

eller 925112 iiflüâ

ü..â_l°i$.d°_'§E°_l§'1l.Li°_aE

2021220315: .21

mån ämm:

Lä [å om _i_!1.t_e.1r9e_t249v1§t_°le2

mgqqägtmtügnáöxuru;

ç.i,1_1_s1å_r1d_; 521m:

stêJl s ênnên §09!! ,Ealên mot. .avsiêrandei-

Prövni Q9_-°»_1-i1_1.5_t_å!!.l. .Izçhjâvz

ma: LSE:

varisegor! gammal.

Ht me: QQEEQEG.:

L .fLåsg en:_mgqqâLaqe_2:61-

nirxaaâülâsâvg .skäl 5_4 kap;

11_ §..a_r1d_t1.sugs-Laga .Lâê

rêiiâsânaâülmgâüii

HJJÄEEIÄQQ ?BEL

14 S

grövniggsti Llstånq får m_e_d-

QQLÃS_ åügêâ? 9.7.

_1__-_ ass ;r:_êv .vilat .får leg-

nirzs §1 .cätçstijlêrmqiniee

att talan »vävas ax âñbåfâ dgmstmeng

-37-

üülâfânáê, 1..x1e_1§_e Eâcââiâsân_ 1143153

2-_ pytt _xizqtgti.,.ts_1a.n_s_

prâyuing hä? 270095121 .begvqelze gwen se: ,MÅL 29! det. ä: ÃCÃQEQFJ.

§;›anledning_förek0mmer_ti11 §ndringHj4gg§_s1ut_xgrti11 Uüüâfiüêü kqnsnü_eugt

1-, 9st .arma ,färelmec s1.r1r1e:1_i9«3_.s.ki1att EGÃVA salem_

1 5 S

Lmsê. vitjsagLu .i :adam nes! _EL*Å?LEÃEF@LÃQ_.QE .zei §91 .either ifråssegiuvjiáláeq s! _talzrzgeriüe :xtem an! att. 26.12,9 mâüüålâlääåä dom .glimtar .bältet mus_ 2! .grggtâqqrmlsn .EEEE .new 45122. meqdgtazmvlgma- :iluánsä 92h :ELVLQLHÅ

em _iEEQPEÃILELJLe 11512;

;i .§1

16 S

I fu11fö1jds1n1agan ska11 I fu11fö1jdsin1agan skal] uppges det avgörande mot uppges det avgörande mot v11ket talan fu11fö1js, den vi1ket ta1an fu11fö1js, den ändring häri som yrkas âggj ändring häri som yrkas ggg grunderna för den fu11fö1jda grunderna för den fullföljda

-38-

EÄCQS-_Lâüâü LvjleLss

Nuvaraüqâjxqâlês

skall lämnas talan _samt de omständigheter_ talan. Uppgift §91 åQQFQPÅStill ,sådär om de bevis som åberopas

BFÄEMSEÅTJ-ÅEQ ,Siam

till stöd för denna talan :t: skall även mgqggLas. Uppgift och vad som skall styrkas lämnas om de bevis som åbemed varje särskilt bevis. till stöd för denna bevis som ej ropas Skriftligt skall talan och vad som skall tidigare förebragts med varje särskilt med full- styrkas inges samtidigt bevis. Skriftligt bevis som Inlagan skall följdsinlagan. förebragts skall av den som ej tidigare vara undertecknad samtidigt med fulltalan eller av inges fullföljer Inlagan skall följdsinlagan. hans ombud. vara undertecknad av den som

fullföljer talan eller hans

ombud.

vadekäranden i inlagan även I mål som fullföljs genom vad skall förhör med vittne eller sakkunnig att förnyat uppge om han vill att syn skall hållas. skall äga rum eller förnyad eller part

17 S

Avvisas ej den fullföljda

EBJLÃÖIQEQEÃC _ertaetsdom-

2932121912 391%: b.5951

beh? vs :ec.m_å,1§.§s..2ste.4_a_n-

de.

.Lr1â1.:911.itmf_áut_s..sem

üåêåallêüâlêrüäâ.,ütâ

att inkomna med ljggas

_sgifzüsmsrvjálgimâl

§9m._f.uJLf_ö_l1§1-=_n2mAes.@r

5531.1,moipecteugm _anled-

.39_

Nuvaram1s_.Lme_1-°›_e _Eiiâeägsen Mias:

Qnseimns_1t_§_hiå!r§_n2n9m övgrnbesvärenigföreläggas gtt_ig5ggmg_mçd skriftlig ÃQCUÅFÅGQ- utan EEE ernqtpgr- ,tea .lämna illfâlhs. a): fjtlglena, .S49 får_ ändring 21 .9:r2s_i_ms§:êi§_t_en.$ beêlui

,iålüláüåt M5 -E3121

Har tingsrätten avslagit yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet, kan arbetsdomstolen omedelbart meddela sådant förordnande att gälla till dess annorlunda förordnas. Har tingsrätten bifallit yrkande

som nu sagts, kan arbetsdomstolen omedelbart förordna att tings-

rättens förordnande ej längre skall gälla.

18 S

Sedan målets beredande Sedan målets beredande avslutats skall arbetsdom- avslutats, skall arbetsdomstolen företaga målet till stolen gm grövninggtillstånd avgörande så snart det kan beviliats företaga målet ske. till avgörande så snart det kan ske.

Mål som fullföljs genom vad får företagas till avgörande utan huvudförhandling, om ej muntlig bevisning skall förebringas eller eljest särskilda skäl föranleder annat.

Mål som fullföljs genom besvär företages till avgörande utan huvudförhandling.

_40_

Nuvarande_1xde1se Föres1agen ivdelse

5 kap. 1 S

i 4 kap. Vad som föreskrivs i 4 kap. Vad som föreskrivs 7 S äger motsvarande till- 7 S äger motsvarande tiili arbetstvist som Iämpning i arbetstvist som iämpning med stöd av väck-

med stöd av g_kap: g 5 väck- g_kag._§m§

es vid tingsrätt. es vid tingsärt.

koiiektivavtal, som slutits av andra än Förekommer an1edning att för av tvisten i parterna i måiet, har betydeise prövningen som siutit ko11ektivavta1et beredas ti11målet, skall de parter fä11e att yttra sig i måiet.

_41_

Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet att 41 och 69 §§ skall ha följande lydelse.

Elyitâfüê 153g Melissa gäss

41 §1

Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får icke vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om avtalet har ingåtts av organisation och denna ej i behörig ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden har till ändamål

1. att utöva påtryckning i tvist om kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i tvist huruvida visst förfarande strider mot avtalet eller mot denna lag, Z. att åstadkomma ändring i avtalet, som är avsedd att sedan 3. att genomföra bestämmelse, tillämpas avtalet har upphört att gälla, eller

1 Senaste lydelse 1984:817.

_42-

Mmm .Lxsâslsg Ejâgüm .l3!$1§1.§©

4. att annan, när denne icke själv får vidtaga stridsåtstödja gård.

Första hinder för arbetstagarorganisation att i stycket utgör ej besluta blockad för att utveckla betalning av behörig ordning klar och förfallen fordran på lön eller annan ersättning för utfört arbete.

Oavsett om kollektivavtal gäller får en arbetsgivare inte såsom eller som ett led i en stridsåtgärd hålla inne lön stridsåtgärd eller annan ersättning för utfört arbete som har förfallit till Såsom olovlig stridsåtgärd betraktas också att arbetalning. håller inne till betalning förfallen lön eller annan betsgivaren ersättning för utfört arbete med anledning av att arbetstagarna deltar i strejk eller annan stridsåtgärd.

Uggkommer tvist gg viss stridsåtgärd är tillåten, få åtgärden _inte vidtas förrän_tvisten slutligt grövats.

69 S

Föreskrifterna i 33-35 ggg Föreskrifterna i 33-35, 39 och 41 §§ hjndrarAigtg be- 39 §§ utgör_1gkg“hjgggr_ggt beslut slut 15 kap. rätteenligt 15 kap. rätte- enligt gångsbalken. gångsbalken.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:600) om offentlig anställning

att 3 kap. 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse .EörsskrJLLen 13521152

Uppkommer tvist i fråga Uppkomner tvist i fråga huruvida viss stridsåtgärd huruvida viss stridsåtgärd är tillåten enligt denna är tillåten denna enligt lag, får åtgärden ej vidtalag får åtgärden inte vidtas gas förrän tvisten har ay- förrän tvisten slutligt gjorts slutligt. .nriâvatsf-a Denna fåneâkrtft ni nävar ,inte bsnsalnn enligt. 1.5 kap- rättesånssbnliáeix;

_45_

Försiag tiH Lag om ändring i iagen (1949:345) om rätten tiil arbetstagares uppfinningar

Härigenom föreskrivs att i iagen skaii införas en ny §, 9 § av

följande iydeise.

Nuvarande iyqelaâ üfåâhâgâf? UsAeL-ss

9 S1

I_ mål. gm mämzninseu .ax denna .las Stockhoims tingsrätt behörig domstol. vid pröyningen av sådant mål skw Lirsârättên oc!) boy.r§tt ha den sammansättning 59m .etnsqsztts 3116 och .67 S§ patentiagen (1967g837).

1 Förutvarande 9 § upphävd genom lag 1976:191.

Förslag till Lag om ändring 1 jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken

dels att nuvarande 12 kap. 72 S skall upphöra att gälla, dels att 12 kap. 71 och 73 SS skall ha följande lydelse.

guvarande lydelse Eâvzezlâasân lxdsLs

Hyrestvister som inte enligt Hyrestvister som inte enligt 69 S skall prövas av hyres- 69 S skall prövas av hyresnämnd skall tas upp av den nämnd skall tas upp av den fastighetsdomstol inom vars fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belä- område fastigheten är belägen. ggr tvisten kollektiv- gen. âv§âI“e11et_tilläm221n9.21 ett sådant avtal i fall som avses i 67 S andra stycket skall den dock tas upp av arhetsdomstolen eller en tingsrätt enligt vad som

1 Senaste lydelse 1987:242.

lydelse 52531299! lyeelse üqxârande

föreskrivs i James. om i

(1974:371) rättegången

arbetstvister.

med anledning av tillfällig upplåtelse un laga domstol i tvister av fordon finns bestämav hus eller del av hus för uppställning Beträffande laga domstol melse i 10 kap. 10 S rättegångsbalken. som skall prövas enligt lagsökningslagen i hyrestvister (1981:847) finns bestämmel- (1946:808) eller handräckningslagen ser i dessa lagar.

Ett överklagande som avses i Ett överklagande som avses i 70 S tas upp av bostadsdom- 70 S tas upp av arbetsdagstolen. Besvärshandlingen stolen, om saken r§r kgllgkskall ges in till hyresnämntivavtal eller tillämpning den. av sådant avtal i_fall_§gg avses i 67 S andra stycket, och i annat fall av bostadsdomstolen. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

I hyrestvister som avses i I hyrestvister som avses i 49 eller 54 S och i mål an 49 eller 54 S och i mål om åtgärdsföreläggande enligt åtgärdsföreläggande enligt 16 S andra stycket eller om 16 S andra stycket eller om utdömande av vite enligt utdömande av vite enligt 62 S skall vardera parten 62 S skall vardera parten svara för sin rättegångs- svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, kostnad i bostadsdomstolen om inte annat följer av 18 om

eJ.l_e›:__att›_e:s.99m§19k2›

inte annat följer av 18 kap. kap. 6 S rättegångsbalken.

6 S rättegångsbalken.

_49_

Försiag till Förordning om ändring i förordningen (1974:589) med instruktion för arbetsdomstoien

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1974:589) med instruktion för arbetsdomstolen att 10, 11 och 13 SS ska11 ha föijande 1yde1se

ygggrgnge lydelse Föresiagen 1yde1se

10 S

Ordförande 1eder beredningen Ordförande 1eder beredningen av de må1 som ti11de1ats av de må1 som tilldeiats . honom och ska11 om ej sär- honom och skall om ej särskilda skä1 föran1eder annat ski1da skäl föranieder annat delta i må1ets handiäggning delta i må1ets hand1äggning och aüâême- och 99.19% ÖHQÅE_@Å°_ZLQV i å 251g .Lis Eesâ ê.v,9ätên.).e_-

_50-

Lårsslêqen lydelse ägarens!? slyéel §9.

11 §1

vad som föreskrives i 3 kap. 8 § Sekreterare svarar, enligt i arbetstvister, för beredning lagen (1974:371) om rättegången honom samt biträder i och föredragning av mål som tilldelats de riktlinjer och i den vid målets handläggning enligt övrigt bestämmer. Sekreterare får dock ej omfattning som ordföranden

1. avvisa ombud eller biträde,

för underlåtenhet att 2. utdöma vite eller annan påföljd

iakttaga föreläggande,

3. avvisa utredning,

4. besluta om syn,

för någons medverkan i mål, 5. förordna om ersättning

rättshjälp eller besluta i frågor 6. avslå ansökningar om allmän rättshjälpslagen (1972:429). om byte av biträde enligt

Sekreterare får hålla munt- Sekreterare får hålla muntförhör med lig förberedelse, stadfästa lig förberedelse, meddela tredskoeller annan eller upp- förlikning, part förhör med part

taga bevis utom huvudför- ggmLjEüjg

om ordföran- eller annan eller upptaga handling endast mål förordnat bevis utom huvudförhandling den i visst endast om ordföranden i att så skall ske. visst mål förordnat att så

skall ske.

1 Senaste lydelse 1982:95.

_51-

Mqranáe lydel se Lötâålâiê! lxdglse

Sekreterare skall hålla ordföranden underrättad om målen samt, när anledning förekommer, inhämta besked om åtgärder som bör vidtagas. Om mål eller däri uppkommen fråga fordrar skyndsamt avgörande skall sekreteraren genast anmäla detta för ordföranden.

Notarie tjänstgör som protokollförare vid muntlig förberedelse och biträder i övrigt i sekreterares arbete enligt ordförandes närmare bestämmande.

13 s?

Mål eller däri uppkommen fråga skall upptagas till prövning så snart det kan ske

1. när skyndsam handläggning föreskrives i lag eller annan

författning,

2. när målet rör pågående stridsåtgärd eller förhandlingsvägran,

3. när fråga är om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet,

4. när fråga är om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken,

5. när fråga är om återförvisning av mål till tingsrätt enligt 50 kap. 24 § rättegångsbalken,

6. när fråga är om pröv- 6. när fråga är om prövningstillstånd enligt gg ningstillstånd enligt g_kap.

kap- 12 §,.,”ÅEF9Qå_U_9-5.Då1k3,: .13 S. lasse!! .(_19.75s._37\1) em

rättegången i arbetstvis- ?QI- 2 Senaste lydelse 1987:970.

-5z-

i den ordning de kommit I övrigt upptages målen till prövning eller särskilda omständigheter in, om ej må1ets beskaffenhet föran1eder annat.

_53_

1 UTREDNINGENSUPPDRAGOCH ARBETE

Regeringen beslöt den 19 februari 1987 att tillkalla en särskild utredare för att se över rättegångsordningen för arbetstvister i syfte att i första hand undersöka hur AD:s befattning med principiellt mindre viktiga mål kan minskas och den särskilda sakkunskap som finns i domstolen i motsvarande mån lättare tas till vara. Utredaren skall även i övrigt föreslå som kan åtgärder underlätta och förenkla AD:s arbete.

Arbetet skall vara slutfört senast våren 1988.

Direktiven till AD-utredningen återges i sin helhet i bilaga 1.

Arbetet inleddes med en kartläggning av AD:s mål, avgöranden och handläggningsformer samt antalet arbetstvister, avgöranden och

fullföljdsfrekvensen i arbetstvister som handlagts i tingsrätt.

Kartläggningen avsåg en tidsperiod av sex år.

Sedan kartläggningen färdigställts sammanträffade utredaren med företrädare för arbetsmarknadens huvudorganisationer L0, SAF, TCO, landstingsförbundet, kommunförbundet och SACO/SR samt med rättschefen i civildepartementet för att diskutera resultaten av

kartläggningen och möjliga åtgärder för att uppnå utredningens

syften. Utredaren har i samma avseende vid ett flertal tillfällen även sammanträffat med AD:s tre ordförande. För att vinna ytterligare kunskap om bakgrunden till den höga måltillströmningen till AD och diskutera olika alternativ till lösningar har

_54_

med dels företrädare för advokatkåren, även hållits två hearings

med erfarenhet av arbetstvister. dels tingsrättsdomare

arbete att AD:s ar- Sedan utredningen under sitt uppmärksammat

svår har utredningen i januari 1988 betssituation var ytterst

förstärkning av domfram ett förslag till en provisorisk lagt reform av rättegångsstolen i avvaktan på en mer genomgripande innebär att domstolen tillförts en ordningen. Förstärkningen

heltidsanställd vice ordförande.

-55-

2 KORT HISTORIK, NUVARANDEORDNING OCH TIDIGARE REFORMARBETEN

2.1 inledning

Rättegångsordningen för arbetstvister regleras i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, LRA, som infördes 1974. Genom en hänvisning i denna lag gäller att om inte särskilt föreskrivits i LRA är rättegångsbalkens, RB:s, om regler rättegången i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten, tillämplig. Vilka mål som enligt den nuvarande ordningen handläggs i AD bestäms i första hand av LRA:s tillämpningsområde. AD handlägger arbetstvister både som fullföljdsinstans och som första domstol. I båda fallen är AD sista instans och dess avgöranden kan inte överklagas.

Vi kommer i det följande att först redovisa en kort historik över AD och processen i domstolen och sedan redogöra för den nuvarande ordningen avseende LRA:s tillämpningsområde samt för reglerna som bestämmer fördelningen av mål mellan och tingsrätt AD som första instans. Vi kommer även att för AD:s redogöra nuvarande sammansättningsregler. Vi kommer därefter redovisa tidigare reformer av rättegångsordningen för arbetstvister.

- 56..

2-2 Lüâtqralk

den 1 januari 1929 genom tillkomsten av 1928 års AD inrättades dvs. lagen om kollektivkollektivavtalsrättsliga lagstiftning, om arbetsdomstol. Domstolens huvudsakliga uppavtal och lagen om tolkning och tillämpning av var att behandla tvister gift fredskollektivavtal och tvister angående kollektivavtalslagens Domstolen bestod till en början av ordföranpliktsbestämmelser. ledamot samt två SAF-ledamöter de, vice ordförande och tredje Den första större förändringen bestod i och två LO-ledamöter. i domstolen 1947. I mål där att TCO bereddes representation ersattes i var part på arbetstagarsidan tjänstemannaorganisation den ena av L0-ledamöterna av en TCO-ledamot. fortsättningen att sluta kollektivavtal för Fr.o.m. år 1966 öppnades möjlighet Detta ledde till att den de offentliganställda tjänstemännen. blev representerad i AD på i princip offentliga arbetsgivaren

motsvarande sätt som tjänstemannasidan.

före 1974 års reform av lagen om ar- Rättegången i AD reglerades

som innehöll om domstolens sammansättning, betsdomstol regler

förutsättningar för fastställelsetalan, organisations forum, talan för medlem samt förhandling som rättegångs rätt att föra kortfattade regler om förfarandet. Forumregförutsättning jämte arbetstvister i huvudsak att endast mål där lerna innebar för kollektivavtalsregler hörde under AD själva tvistepunkten gällde prövades i allmän medan andra mål om anställningsförhållanden

domstol.

i arbetstvister infördes De nuvarande reglerna om rättegången

den 1 juli 1974 genom tillkomsten av LRA. Den väsentligaste

1974 var att det tidigare gällande förändringen som genomfördes i arbetstvister avskaffades dualistiska systemet inom processen i den ordningen att tvister som och i stället infördes princip och förening av arbetsgivare eller rörde arbetstagarorganisation eller förening skulle handläggas medlem i sådan organisation medan tvister rörande direkt vid AD som första och enda domstol skulle först handläggas vid tingsrätt oorganiserade arbetstagare

_57_

för att därifrån kunna fullföljas till AD som andra och sista instans. År 1977 vidtogs vissa mindre förändringar av LRA, som i huvudsak innebar att organiserad arbetstagare som inte fick stöd av sin organisation hänvisades att i första hand väcka talan vid tingsrätt.

2 - 3 N_uxa›:a.n9e_ .QEEÅES

AD:s behörighet att uppta en tvist till prövning bestäms ytterst av LRA:s tillämpningsområde. Genom LRA:s regler om fördelningen av mål mellan tingsrätt och AD anges AD:s behörighet att pröva en tvist som första domstol och som fullföljdsinstans. Dessa regler är nära knutna till LRA:s bestämmelser om organisations rätt att föra talan för medlem och tidigare medlem av organisationen. Vi redovisar först LRA:s tillämpningsområde och därefter bestänmelserna om fördelningen av mål mellan tingsrätt och AD. Vi redogör sedan för AD:s sammansättning.

2.3.1 LRA:s tillämpningsområde

Enligt huvudregeln i 1 kap. 1 S LRA är lagen tillämplig på tvister om kollektivavtal och andra tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare s.k. arbetstvister. En

kollektivavtalstvist kan avse dels kollektivavtalet som sådant,

dels bestämmelser i avtalet, vilkas verkningar är avsedda att stanna på organisationsplanet, samt avtalets verkningar på enskilda anställningsförhållanden. Med tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare avses tvister rörande frågor som har uppkommit i ett anställningsförhållande, dvs. tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare i denna deras egenskap. Huvudregelns formulering överensstämmer med den formulering som finns i MBL för att ange denna lags tillämpningsområde, vilket innebär att en arbetstvist även avser tillämpningen av regler i MBL som inte direkt angår ett anställningsförhållande utan rör frågor om t.ex. information eller förhandling om ut-

_53_

av arbetsgivarens verksamhet i stort. I övrigt gäller vecklingen de flesta som reglerar förhållandet mellan aratt av de lagar innehåller en erinran om att mål om betsgivare och arbetstagare av lagen skall handläggas enligt LRA. Även om tillämpningen inte förekommer, som exempelvis är fallet någon sådan hänvisning beträffande lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppskall ändå en tvist rörande tillänpningen av bestämfinningar, i LRA:s bestämmelser om tvisten melser lagen handläggas enligt grundar sig på ett anställningsförhållande.

Från den nu redovisade huvudregeln i 1 kap. 1 S har i 2 S av vissa arbetstvister undantagits från lagens tillämpkapitlet ning. Man har undantagit fem kategorier av mål nämligen specialkonkurs- mål om skadestånd i mål, mål enligt och ackordslagen, av brott, mål om ersättning för yrkesskada samt mål om anledning vissa offentliga anställningsförhållanden.

Med specialmål avses tvister som skall handläggas av vissrtingsrätt eller av tingsrätt i annan sammansättning än vad som anges i och patenttvister samt RB. Exempel härpå är arrendetvister bestämmelser i 24 S MBL och hyrestvister. På grund av särskilda 12 kap. 67 och 71 SS i jordabalken är emellertid hyrestvister inte generellt undantagna från arbetstvistlagens tillämpningsom- Genom dessa bestämmelser kan nämligen vissa frågor som råde. i jordabalken regleras genom kollektivavtal, som på regleras arbetstagarsidan godkänts av central arbetstagarorganisation, när det är fråga om hyresförhållande som beror på anställning. av hyresvillkoren i ett En hyrestvist som gäller tillämpningen sådant kollektivavtal omfattas enligt 12 kap. 71 S jordabalken i de fall tvisten inte skall prövas av LRA:s tillämpningsområde av hyresnämnd. När hyresnämnd har att pröva sådan tvist gäller tredje stycket i sanna bestämmelse att AD är fullföljdsenligt instans.

att skall behöva hänvisa mål till AD För att undvika tingsrätt som handläggs av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen eller ackordslagen (1970:847) har dessa mål undanta- (1921:225)

_Sy_

gits från LRA:s tillämpningsområde. Undantaget beror framför allt på det särskilda förfarande som gäller för prövning av konkursfordringar. Dessa prövas i den s.k. jävsprocessen vari endast avgörs den rätt som tillkommer fordringen i konkursen. Med hänsyn till att det tillämpas delvis andra regler i jävsprocessen än vad som gäller för rättegången i allmänhet har det inte ansetts att arbetstvister när konkurslagens bestämmelser tillämpas skall handläggas i den särskilda ordning smn gäller för arbetstvister i allmänhet. Tvister som handläggs med tilllämpning av ackordslagen har av samma skäl undantagits från LRA:s tillämpningsområde.

Med hänsyn till att skadeståndsanspråk, som har sin grund i ett brottsligt handlande, med stöd av RB:s bestämmelser kan handläggas vid allmän domstol i samband med åtal för brottet har från LRA:s tillämpningsområde undantagits arbetstvister som avser skadeståndsanspråk där talan förs i samband med åtal för brott.

På grund av att man vid LRA:s tillkomst ansåg att mål om yrkesskada knappast hade sådana arbetsrättsliga inslag som gjorde det motiverat att de föll inom lagens tillämpningsområde och att dessa mål bedömdes ofta vara utredningsmässigt svårbemästrade har även dessa mål hänförts till kretsen av mål som undantagits. När en sådan tvist rör kollektivavtals rätta innebörd handläggs emellertid tvisten enligt LRA.

Till sist har vissa undantag gjorts för tvister som rör arbetstagare med statligt reglerad anställning eller anställning hos riksdagen när tvisten gäller fråga som rör tillsättning av tjänst eller tjänstgöringsskyldighet enligt bestämmelser i LOA. Vidare så har tvister som rör dessa arbetstagare samt arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning undantagits från LRA:s tillämpningsområde när tvisten rör en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det enligt denna föreskrivs att beslut i frågan får överklagas i annan ordning.

_eo_

är av den beskaffenheten att LRA är Frågan huruvida en tvist För domstolen gäller att tillämplig skall AD ta upp självmant. att tvisten utgör en ardet alltid är en processförutsättning

betstvist.

av mål är tillämpliga RB:s bestämmelser i 14 kap. om förening

En förutsättning är emelleräven i rättegången i arbetstvister.

aratt mål som skall handläggas gemensamt utgör tid samtliga i Genom en särskild bestämmelse i 1 kap. 1 § 2 st. betstvister. till av mål ut- LRA har dock möjligheten gemensam handläggning

med hänsyn till utredningen sträckts på så sätt att om rätten kan parterna i en omständigheter finner det lämpligt och övriga behandlade i även få andra rättsliga mellanhavanden arbetstvist till bestämmelsen är avsiksamma rättegång. Enligt förarbetena som hand att det skall vara fråga om nellanhavande ten i första att det ter sig har sådant samband med anställningsförhållandet behandlas samtidigt med och ändamålsenligt att frågan naturligt

arbetstvisten.

tingsrätt och AD 2.3.2 Fördelningen av mål mellan

som skall prövas av arbetstvister I 2 kap. 1 § i LRA anges vilka Tillsammans med bestämmelsen i 2 § i AD som första domstol.

skall tas upp sanna kapitel, som anger att andra arbetstvister av mål mellan AD bestäms fördelningen och avgöras av tingsrätt, i arbetstvister som Enligt 3 § är AD överrätt och tingsrätt. därifrån. AD:s domar och av tingsrätt och som fullföljs avgjorts

beslut får enligt 4 S inte överklagas.

som första domstol är dels parts- Avgörande för AD:s behörighet talan, samt vilket slag ställningen i målet dvs. vem som väcker är att AD som första domav tvist det är fråga om. Grundtanken av organisation och som stol skall pröva mål som anhängiggörs

eller i varje fall kollektivavtalsreglerade avser kollektivavtal är att det i första hand är arbetsmarkförhållanden. Principen

som efter genomförda tvisteförhandlingar nadens organisationer

_51_

tillåts att väcka talan direkt i AD oberoende av om tvisten uppkommit i förhållandet mellan enskilda anslutna arbetsgivare och arbetstagare eller uppstått direkt nellan en arbetsgivaroch arbetstagarorganisation. Dessa grundläggande principer för fördelningen av arbetstvister mellan AD och tingsrätt bygger på organisationernas rätt att företräda sina medlemmar och på arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas rätt att som parter i kollektivavtal, för den egna sidans räkning och med verkan för de egna medlemmarna, bestämma över kollektivavtalets rätta tolkning. En regel med nära anknytning till behörighetsreglerna i andra kapitlet är således bestämmelsen i 4 kap. 5 § LRA med föreskrifter om organisations rätt att väcka och utföra talan för en medlem eller i vissa fall en förutvarande medlem och om organisations rätt att på svarandesidan och kärandesidan stå som medpart till en medlem eller förutvarande medlem.

AD har att som första domstol ta upp tvister där talan väcks av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal. Med arbetsgivar- och arbetstagarorganisation avses, som definierats i 6 S MBL, en sammanslutning av arbetstagare eller arbetsgivare som enligt sina stadgar har att ta till vara sina medlemmars intressen i förhållande till arbetsgivaren respektive arbetstagarna. Med organisation har vidare i lagbestämnelsen jämställts på arbetsgivarsidan enskild arbetsgivare som förhandlar och träffar kollektivavtal för egen räkning såsom staten och kommunerna samt enskild arbetsgivare som träffar s.k. hängavtal dvs. ett avtal varigenom en arbetsgivare förbinder sig att tillämpa det kollektivavtal som träffats mellan organisationerna i deras respektive bransch eller verksamhet i övrigt. Andra enskilda arbetsgivare än sådana som har träffat kollektivavtal för egen räkning har att vända sig till tingsrätt som första domstol, vare sig arbetsgivaren tillhör en arbetsgivarorganisation och är bunden av kollektivavtal som organisationen träffat eller arbetsgivaren är oorganiserad och kollektivavtalslös. Enskilda arbetstagare, organiserade eller oorganiserade som för talan för egen del i en arbetstvist

F_

-52-

Dock skall när att väcka talan vid tingsrätt. är också hänvisade medlem i en arbetsgivar- eller enskild medlem eller förutvarande

för talan för egen del beaktas de regler arbetstagarorganisation rätt att i LRA:s 4 kap. 5 S som säkerställer organisationernas

föra den enskildes talan. om de så vill

är av bety- Utöver de nu redovisade reglerna om partsställningen

att en arbetstvist som första delse för AD:s behörighet pröva om. Det fordras utöver vilket slag av tvist det är fråga domstol är uppfyllt att målet gäller att kriteriet om partsställningen eller en annan arbetstvist som avses en tvist om kollektivavtal under förutsättning att i MBL eller en arbetstvist i övrigt

eller att en enskild arkollektivavtal gäller mellan parterna

i arbete som som berörs av tvisten, sysselsätts betstagare, som arbetsgivaren är bunden av. avses med kollektivavtal

avses som det anges i MBL ett skriftligt Med kollektivavtal eller arbetsgivare och avtal mellan arbetsgivarorganisation

om anställningsvillkor för arbetstagare arbetstagarorganisation mellan arbetsgivare och arbetstaeller om förhållandet i övrigt

om kollektivavtal menas tvist om kollektivavtagare. Med tvist eller rätta innebörd, tvist huruvida lets giltighet, bestånd

mot kollektivavtal och tvist om påföljd visst förfarande strider mot kollektivavtal. Tvist om kolav ett förfarande som strider

enbart en tvist mellan parter som är lektivavtal avser vidare

eller varit bundna av kollektivavtal.

annan arbetstvist som avses i MBL Vidare så skall mål som gäller är tvister om av AD som första domstol. Exempel härpå prövas eller om den i om den allmänna förhandlingsrätten föreningsrätt,

MBL föreskrivna fredsplikten.

även andra arbetstvister som är AD behörig att pröva Slutligen arbetstagarorganisation eller av arbetsgivar- eller anhängiggörs kollektivavtal under av enskild arbetsgivare som har träffat

nellan parterna eller förutsättning att kollektivavtal gäller

-53-

att en enskild arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal som arbetsgivaren är bunden av. Kravet på att kollektivavtal skall gälla är därvid redan uppfyllt när enbart t.ex. kollektivavtal med förhandlingsordning gäller mellan organisationerna på ömse sidor till vilka enskilda arbetsgivare som berörs av tvisterna är anslutna eller när kollektivavtal gäller enbart på organisationsplanet. Därmed behöver inte med nödvändighet kollektivavtal gälla mellan de parter som omedelbart berörs av den aktuella tvistefrågan och på svarandesidan behöver kollektivavtal inte gälla för alla medparter. Det räcker med att kollektivavtal gäller för en organisation som är svarande enligt 4 kap. 5 § 2 st. Enligt 2 kap. 1 § 1 st är AD alltså behörig om kollektivavtal gäller nellan parterna i det ifrågavarande målet. Tvisten behöver inte i och för sig röra någon bestämmelse i kollektivavtalet eller i övrigt vara en kollektivavtalstvist.

Enligt 4 kap. 5 S LRA som är av betydelse för AD:s behörighet att ta upp en tvist som första domstol och som reglerar organisations rätt att föra talan för medlem eller den som varit medlem gäller följande: När ett kollektivavtal, som är normalfallet, gäller samtidigt för de organisationer på ömse sidor som har träffat avtalet och för de medlemmar av organisationerna som är verksamma inom avtalets tillämpningsområde har organisationen rätt att väcka talan i AD och utföra denna för medlemmen och att uppträda som medpart på svarandesidan och därvid utföra medlemmens talan om denne inte själv gör det. För medlem som lämnat en organisation men som fortfarande är bunden av kollektivavtal som gäller för organisationen har organisationen fortfarande rätt att uppträda som part i en rättegång avseende en tvist om kollektivavtalet, som berör den förutvarande medlemmen. Detsamma är fallet efter det att kollektivavtalet har upphört att gälla för medlemmen, om tvisten gäller ett kvarstående anspråk som grundas på kollektivavtalet. I dessa två sistnämnda fall är AD behörig som första domstol enligt 2 kap. 1 S 1 st. 1 p. LRA. Om det däremot uppkommer en annan tvist än en kollektivavtalstvist mellan den förutvarande medlemmen och dennes enskilde motpart i

_54-

inte rätt att uppanställningsförhållandet har organisationen

träda som part i tvisten.

att en arbetstvist även Bestämmelsen om att AD är behörig pröva

nellan nen visserligen inte gäller parterna när kollektivavtal

som sysselsätts i arbete tvisten berör en enskild arbetstagare

vilket arbetsgivaren är bunden av, som avses med kollektivavtal,

att undvika en från föreningsrättsliga har tillkommit i syfte

särbehandling av minoritetsorganisationer. synpunkter olämplig

även tvister som rör oorganiserade Denna regel täcker nämligen

som tillhör kollektivavtalslösa arbetstagare och arbetstagare

arbetar i ett arbete på vilket organisationer, om arbetstagaren

som binder honom i förtillämpar kollektivavtal arbetsgivaren En till andra arbetstagare och deras organisationer. hållande

kan med stöd av 4 kap. 5 S väcka talan minoritetsorganisation

medlemmars räkning om dessa arbetar på en arbetsplats hos AD för

mellan arbetsgivaren och annan arbetsdär kollektivavtal gäller medlemom avtalet tillämpas på ifrågavarande tagarorganisation i 2 kap. 1 § att en arbetsgivamar. Omvänt innebär bestämmelsen

har rätt att hos AD väcka re som själv träffat kollektivavtal

mot en enskild arbetstagare som är medlem i en minoritetstalan

men arbetar inom tillämpningsomorganisation eller oorganiserad

har träffat. rådet för det kollektivavtal som arbetsgivaren

1 § 2 st. är AD behörig som en bestämmelse i 2 kap. Enligt inte gäller om det råder första domstol även när kollektivavtal

mellan parterna i kollektivavtalslöst tillstånd s.k. tillfälligt

en rättstvist.

arbetstvister som inte AD är Såsom tidigare redovisats skall

tas av att som första domstol upp och avgöras behörig pröva att ex officio pröva sin Liksom AD har en tingsrätt tingsrätt.

att ta upp och avgöra en arbetstvist. behörighet

intresse och med begrän- I avsikt att mål av mindre principiellt

synpunkt skall kunna tas upp sad betydelse från arbetsrättslig

som enligt 1 S har i 2 kap. 2 S 2 st. i LRA parter av tingsrätt

_55_

får väcka talan direkt hos AD givits att i stället möjlighet vända sig direkt till tingsrätt. I detta sammanhang är dock att beakta att på grund av att regeln i 4 kap. 5 § LRA inte ger organisationen en rätt att föra talan för medlem vid tingsrätt kan organisationen vid en process i denna instans endast biträda medlennnn med stöd av en rättegångsfullmakt som rättegångsbiträde. Utöver den valmöjlighet i 2 kap. 2 § 2 st. i LRA finns det inte möjlighet för att över part förfoga reglerna om fördelning av arbetstvister mellan AD och tingsrätt.

Vad gäller överklagande av ett tingsrättsavgörande i en arbetstvist som tingsrätt tagit upp till skall överklaprövning varje gande enligt regeln i 2 kap. 3 § 1 st. ske hos AD, vare sig det är fråga om ett slutligt avgörande genom dom eller slutligt beslut eller annat beslut som överklagas särskilt. För det fall part hänvisats till fel fullföljdsinstans anger 2 kap. 7 S att om hovrätt eller domstolen finner att ett högsta mål rätteligen skulle ha fullföljts till AD skall målet överlämnas till denna domstol. Det är dock att märka att de allmänna i 58 och reglerna 59 kap. RB om extraordinära rättsmedel är tillämpliga även i fråga om tingsrättsavgöranden i arbetstvister. Ansökan om resning och återställande av försutten tid skall således göras hos högsta domstolen. Däremot skall besvär över domvilla i mål som har blivit rättskraftigt avgjort av tingsrätt anföras hos AD.

2.3.3 Reglerna om AD:s sammansättning

De särskilda reglerna om AD:s sammansättning bygger på tanken att arbetsmarknadens parter skall i domstolen ges representation vid sidan av juristdomaren för att bidra med sakkunskap om förhållandena på arbetsmarknaden och de rättsuppfattningar som har utbildats där. Det har gällt att skapa en sammansättning san gör att AD genom sina ledamöter får en förankring hos organisationerna på arbetsmarknaden och därmed förtroendet hos dem vilkas tvister domstolen i första hand har att pröva.

_55_

ledamöter i AD uppgår enligt nu gällande Det totala antalet

i LRA, till 22 stycken, vilka regler, som återfinns i 3 kap.

vice ordförande, tre ledamöordförande, tre fördelar sig på tre samt ter med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden

I en av tretton ledamöter från arbetsmarknadens organisationer.

som träder i kraft den 1 juli riksdagen nyligen antagen lag,

vice ordförande utökats till fyra. har emellertid antalet 1988, är de tre ordförandena heltidsanställda. Av domstolens ledamöter

är fram till den 1 förstärkning av domstolen Som en provisorisk

ordförandena heltidsanställd. Övriga juli 1989 även en av vice

och utför uppdraget ledamöter har andra heltidssysselsättningar

i AD bredvid sina ordinarie arbetsuppgifter. som ledamot

samt ersättare för vice ordordförandena och vice ordförandena

erfarna i domarvärv. I skall vara lagkunniga och vara förande i alla avseenden likden dömande verksamheten är ordförandena

har vid förfall för ordförande kompeställda. Vice ordförande

i ordförandens ställe. De andra tens att i alla avseenden träda

de s.k. tredje männen, skall ha tre ämbetsmannaledamöterna, Något krav särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden.

dessa befattningar finns inte. avseende på domarkompetens

sammanträder med sju ledamöter. Huvudregeln är att AD normalt

dominerande vad avser de mål Sjusammansättningen är också klart

domstol. I denna större sammansättsom prövas av AD som första

ledamöter variera mellan fem och sju kan emellertid antalet ning alltid är sju ledamöter. Av ledaäven om det nästan uteslutande

en vara ordförande och en vara arbetsgivarmöterna måste alltid Inte fler än tre får vara ledamot respektive arbetstagarledamot.

fler än fyra får vara ledmöter på ämbetsmannaledamöter och inte

Beträffande sistnämnda gäller arbetsgivar- och arbetstagarsidan.

för vardera sidan. Att också kravet att lika många måste närvara

förekommer ytterst sällan som AD sammanträder med sex ledamöter

för vice ordförande eller tredje t.ex. vid plötsligt förhinder

är sällsynt. Formellt kan domstomannen. Även femsammansättning

två arbetsgivar- och len med ordförande samt vardera då uppträda

men vanligare är tre ämbetsmannaledamöter arbetstagarledamöter

_57-

samt vardera en ledamot från arbetsgivar- respektive arbetstagarsidan.

Utöver den nu redovisade huvudregeln är AD under vissa förutsättningar domför även i en mindre sammansättning bestående av tre ledamöter. I denna sammansättning består domstolen av ordförande och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Domstolen är i denna sammansättning behörig att avgöra mål efter huvudförhandling, som saknar betydelse för rättstilllämpningen på domstolens verksamhetsområde och som i övrigt är av enklare beskaffenhet. Som exempel på mål av denna beskaffenhet har i förarbetena nämnts mindre komplicerade anställningsskyddsmål och lagtillänpningsmål av liknande natur. I den mindre sammansättningen kan även domstolen avgöra mål utan huvudförhandling och fatta vissa beslut under rättegång, som t.ex. interimistiska beslut.

2-4 TJÖGJZQare stsfocmqräsáts!

Före 1974 års refonn av rättegångsordningen för arbetstvister kunde tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare prövas av såväl AD som allmän domstol. Sun huvudregel gällde att tvister om kollektivavtal samt tvister som gällde tillämpningen av vissa lagar beträffande arbetstagare, vars anställningsförhållande reglerades av kollektivavtal, prövades av AD som första och enda domstol medan övriga arbetstvister handlades i de allmänna domstolarna. Detta dualistiska system ansågs inte vara tillfredsställande. För att uppnå en enhetlig rättstillämpning i arbetstvister tillkom LRA.

Den väg som valdes för att tillgodose önskemålet för reformen var att låta vissa slag av arbetstvister handläggas av AD som första och enda domstol medan övriga arbetstvister fick handläggas i tingsrätt för att sedan därifrån kunna utan begränsning fullföljas till AD.

_68_

var att utvidgningen av A025 vid 1974 års reform Utgångspunkten inte fick medföra att domstolens karaktär av prövverksamhet arbetstvister gick förloför principiellt viktiga ningsinstans av domstolens verksamhet skulle ligga på de rad. Tyngdpunkten hade ett intresse av att få prövade och mål som organisationerna bedrivas i sådan form att i domstolen kunde ingå framarbetet trädande företrädare för arbetsmarknadens organisationer.

till nämnda förutsätt- Det ansågs vid 1974 års reform med hänsyn och enda domstol skulle kunna ningar otänkbart att AD som första eller att AD endast skulle bli handlägga samtliga arbetstvister skulle sista instans. Att en prövning av kollektivavtalstvister

kunna ske i någon instans av annat organ än AD, som särskilt unöjligt. Man hade tillskapats för detta ändamål, ansågs inte att AD som första domstol fick stannade därför för den lösningen

i stort sett de mål som enligt den dåvarande ordningen handlägga arbetstvister först fick hörde under domstolen och att övriga innan de efter överklagande fick prövas handläggas av tingsrätt

av AD.

hovrätterna I förarbetena till LRA togs frågan upp om att införa som inte skulle avgöras av AD som som mellaninstans i de tvister vissa skäl talade för en sådan lösenda domstol. Man fann att införa hovrätterna som mellaninstans och någon ning. Genom att till AD skulle man få garantier för form av tillståndsprövning blev överbelastad med överklagade mål och att att domstolen inte

AD inte behövde ta befattning med mål av mindre principiellt Domstolens speciella karakintresse ur arbetsrättslig synpunkt.

tär skulle på så sätt inte riskeras.

delade emellertid inte de farhågor som fram- Departementschefen skulle kunna förändras om inte hovfördes om att AD:s karaktär valdes. Man uppskattade att endast ett begränrättsalternativet arbetstvister skulle fullföljas till AD och påpekade sat antal att i tvistemålen om mindre värden skulle en dispensprövning

i AD . De överklagade tvister som AD skulle göra en företas i bedömdes därför bli relativt få. Därutöfullständig prövning

_59_

ver föreslogs att regeln om fullföljd till AD skulle förenas med en bestämmelse om att de fullföljda målen om någon muntlig bevisning inte förebringades, eller annat särskilt skäl förelåg skulle kunna avgöras på handlingarna i en mindre sammansättning med ordförande och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Detta skulle enligt departementschefen bidra till att det tillskott av överklagade mål, som skulle bli följden av att AD gjordes till andra i stället för tredje instans, inte skulle påverka AD:s arbetsbörda i någon större utsträckning. Det påpekades även att många arbetstvister, såsom anställningsskyddstvisterna, var av sådan beskaffenhet att ett treinstanssystem skulle kunna medföra en inte godtagbar tidsutdräkt. Vidare så ansågs önskemålet om en enhetlig rättstillämpning tala emot hovrättsalternativet. De nu nämnda skälen ansågs vid en avvägning väga tyngre än de skäl som talade för att införa hovrätterna i instansordningen och lagstiftaren stannade för ett tvåinstanssystem men påpekade att om utvecklingen skulle ta en annan riktning än den som bedömts som sannolik fick frågan om lämpligaste ordningen för avgörande av arbetstvister tas upp till förnyat övervägande.

Alternativet med ett tvåinstanssystem med regler om tillståndsprövning för att begränsa rätten att fullfölja talan till arbetsdomstolen godtogs inte med motiveringen att en princip i vår rättsordning var att ett mål skulle kunna prövas i sak i åtminstone två instanser.

Även möjligheten att koncentrera handläggningen av arbetstvisterna till ett visst antal underrätter, som exempelvis en tingsrätt i varje län, avhandlades i 1974 års lagstiftningsarbete. En sådan ordning menade man skulle i och för sig främja en enhetlig rättstillämpning och bibringa dessa domstolar en specialkunskap för arbetstvister, men ansågs inte motiverad med hänsyn till att det övervägande antalet arbetstvister som skulle komma att avgöras av underrätt bedömdes vara av enklare beskaffenhet.

_70_

Den 1 juli 1977 genomfördes vissa ändringar av LRA. Ändringarna föranledda av att man då kunde konstatera att tillväxten i var till AD hade blivit avsevärt större än vad måltillströmningen man beräknat vid 1974 års reform. Man räknade även med en yttertillväxt i måltillströmningen på grund av att MBL hade ligare trätt i kraft vid av 1977. Med hänsyn till den osäkeringången het om hur den framtida målutvecklingen skulle som då förelåg gestalta sig ansåg man inte att några genomgripande förändringar av AD:s verksamhet skulle övervägas. De åtgärder som vidtogs innebar inte heller några radikala ingrepp i den dåvarande regleringen av rättegången i arbetstvister.

Den statistiska som föregick 1977 års lagändring visautredning andelen mål som inkom till AD utgjorde en de att överklagade relativt andel av domstolens totala antal mål. Under blygsam t.ex. 1976 beräknades den ha utgjort 11 procent. Mot denna bakoch att de överklagade målen bedömdes bereda domstolen grund mindre arbete än de mål som AD handlade som första och enda domstol skäl föreligga att föra in hovrätterna ansåg man inte som instans mellan och AD. Möjligheten att införa tingsrätterna i de mål som fullföljdes från tingsrätterna till dispensprövning arbetsdomstolen angavs inte som ett alternativ.

för att komma till rätta med den kraftiga ökningen av Åtgärderna antalet mål i AD inriktades i stället på att justera lagens så att tingsrätt kunde bli första instans för kompetensregler vissa mål som då handlades av AD som första och enda domstol samtidigt som vissa ändringar företogs i AD:s domförhetsregler.

Sammanfattningsvis resulterade 1977 års ändringar av kompetensi att AD som första domstol fick pröva enbart mål som reglerna stämts in eller eller av av arbetsgivar- arbetstagarorganisation som själv hade slutit kollektivavtal om målet gällarbetsgivare de tvist om kollektivavtal eller tillämpning av MBL eller arunder att stod i kolbetstvist i övrigt förutsättning parterna lektivavtalsförhållande till varandra eller tvisten berörde enskild som sysselsattes i arbete på vilket arbetsarbetstagare

-71-

givare tillämpade kollektivavtal som han var bunden av. Denna ändring innebar att mål som stämdes in av enskilda medlemmar i organisation utan stöd av organisationen, oorganiserade arbetsgivare utan kollektivavtal eller av enskild oorganiserad arbetstagare skulle höra till tingsrätt. De ändrade behörighetsreglerna för AD kombinerades med en möjlighet för part, som hade rätt att vända sig till AD, att i stället välja tingsrätt som forum.

Ändringarna i domförhetsreglerna innebar i huvudsak att AD gavs uñjlighet att företa vissa enklare mål till huvudförhandling i en mindre sammansättning med ordföranden och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan. AD gavs även möjlighet att i mål som domstolen prövade som första domstol företa målet till prövning i sak på handlingarna om det med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter fanns lämpligt.

_.73_

l 3 BEHOVET AV EN REFORH

Grunddragen i reglerna för AD:s sammansättning har varit oförändrade alltsedan domstolen inrättades för snart sextio år sedan. I domstolen ingår ledamöter med mycket olika bakgrund och erfarenhet. Gemensamt för ledamöterna är att de på grund av sin verksamhet och intresseinriktning har särskild sakkunskap inom arbetslivet.

1 AD:s normalsammansättning ingår fyra ledamöter, de s.k. organisationsledamöterna, som är yrkesverksamma inom arbetsmarknadens organisationer, två såsom arbetsgivarföreträdare och två såsom arbetstagarföreträdare. Genom långvarigt arbete i ledande ställning inom centrala arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer har de förvärvat en djupgående, praktisk erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor av de mest skilda slag. Två ledamöter, ordföranden och vice ordföranden, är erfarna i domararbete och har särskilt kunnande på det arbetsrättsliga området på grund av utbildning och erfarenhet samt inte minst genom ett på detta rättsområde inriktat speciellt intresse. En ytterligare ledamot har särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden utan att företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.

Genom att i lag föreskriva att AD-skall vara sammansatt av ledamöter med den nu beskrivna bakgrunden har lagstiftaren velat skapa förutsättningar för att domstolen skall kunna leva upp till högt ställda krav på kvalitet i dömandet. Härvid har den

_74_

varit att domstolen skall ha den sammangivna utgångspunkten som är viktiga för domstosättning som bäst tjänar de uppgifter

len.

för AD som prejudikatinstans är att leda En central uppgift inom arbetsrätten. Härigenom främjas en enheträttsutvecklingen utvecklas tolkningen av den arbetsrättslilig rättstillämpning, och utbildas det på praxis grundade arbetsga lagstiftningen rättsliga normsystemet.

av AD:s roll som prejudikatinstans kan inte överskat- Betydelsen lika för domstolen är emellertid tas. En minst viktig uppgift kvalitet utan dröjsmål att genom domar som accepteras genom sin som är av särskild betydelse för arbetsmarknalösa de tvister och därmed för arbetslivet i dess helhet. Dessa dens parter tvister rör framför allt förenings- och förhandlingsrätten,

och tillämpning av kollektivavtal, fredsplikten på tolkning principiella innegrund av lag och avtal, anställningsskyddets Tvisterna kan emelhåll samt medbestämmandets grundprinciper. avsnitt av arbetsrättsområdet. Erfarenhelertid röra även andra visar att tvisterna i det enskilda fallet kan vid en objekten principiellt sett. De tiv bedömning te sig mindre betydelsfulla emellertid för domstolen därigenom att avgörandet blir viktiga tillmäts stor betydelse på arbetsmarknaden.

i dömandet med en stor snabbhet i Föreningen av en hög kvalitet för att AD skall kunna på ett rikhandläggningen är nödvändig som konfliktlösare på arbetsmarknaden. Det torde tigt sätt verka en allmänt omfattad åsikt att domstolen under årens lopp vara sina på ett förtjänstfullt sätt. och alltjämt fullgör uppgifter till det anseende som dom- Häri ligger förklaringen grundmurade

stolen har på arbetsmarknaden.

Från skilda håll har emellertid under senare år pekats på förallvarligt försvåra för domstolen hållanden som är ägnade att att de krav som med fog kan ställas på verksamheten. tillgodose Främst har brukat framhållas att domstolen nödgas ägna alltför

-75-

stor del av resurserna åt att pröva mål av ringa intresse ur arbetsmarknadens synvinkel. Som exempel nämns ofta mål som kräver en tidsödande bevisprövning utan att tvisten har något nämnvärt arbetsrättsligt intresse och utan att domen har betydelse för andra än målets enskilda parter. Den anförda iakttagelsen har obestridligen fog för sig och bekräftas lätt vid en granskning av AD:s domar.

Vid tillskapandet av den nuvarande ordningen med en specialdomstol inom arbetsrättens område, som prövar flertalet mål som första och enda domstol, utgick man från att arbetsmarknadens parter i stor utsträckning skulle lösa uppkommande tvister förhandlingsvägen och till AD hänskjuta endast tvister som är av principiellt intresse eller annars av stor betydelse för arbetsmarknadens organisationer. Man förutsatte således att förhandlingarna nellan parterna skulle bedrivas på ett sådant sätt att AD:s resurser främst togs i anspråk för att avgöra tvistefrågor mellan parterna där det för parterna var av ett särskilt intresse att få ett avgörande av just AD. Vidare utgick man från att de tvister som hänsköts till AD skulle under förhandlingen bli väl förberedda för den kommande rättegången. Vid vår kartläggning av AD:s arbete har vi kunnat konstatera att under senare år ett ökande antal mål avskrivs sedan parterna genom domstolens medverkan förlikts. Bakgrunden till att det förhåller sig så går det inte att säkert klarlägga. I diskussionen har anförts att mål som hänskjuts till AD är sämre förberedda än tidigare. Det har även pekats på att det inte sällan förekommer att mål stäms till AD väsentligen i syfte att få en förlikning till stånd som inte kunnat uppnås vid förhandlingen. Enligt denna uppfattning skulle alltså förhandlingsförfarandet fungera sämre nu än tidigare. Det är svårt att avgöra om det ligger något i denna kritik och, om så är fallet, vad en sådan utveckling skulle kunna bero på. Vi vill dock starkt understryka betydelsen för AD:s verksamhet av ett väl fungerande förhandlingssystem. Arbetsmarknadens parter har ett ansvar för att tvisteförhandlingarna bedrivs på sådant sätt att måltillströmningen till AD i möjligaste mån begränsas och att rättegången i AD underlättas.

_75_

att domstolen nödgas ägna stor del av sina Det förhållandet som inte är viktiga för arbetsmarknaden resurser åt uppgifter för AD i flera hänseenden. Domstolen får får negativa verkningar stor arbetsbörda. Detta kan på två sätt inverka negaen alltför Domstolen kan frestas att ägna mindre resurser tivt på dömandet. målet med fara för att kvaliteten i dömandet åt det enskilda kan också få svårigheter att avgöra inkomna sjunker. Domstolen in. Därmed stiger målbalanmål i samma takt som nya mål flyter sen med ökad handläggningstid som följd.

har AD alltsedan ikraftträdandet av 1974 Enligt vår uppfattning för arbetstvister under återårs reform av rättegångsordningen haft en alltför stor arbetsbörda. Tidvis kommande tidsperioder har detta medfört en ansträngd arbetssituation som i sig utgjort att inte skall kunna fullen fara för arbetsuppgifterna på sikt sätt. Under årens har regelsystemet förändgöras på rätt lopp att lätta AD:s arbetsbörda och domstolens resurser rats i syfte har i stort sett visat sig vara har byggts ut. Dessa åtgärder men periodvis har domstolen trots de vidtagna åtgärtillfyllest derna haft ett alltför ansträngt arbetsläge.

Sedan mitten på 1980-talet har arbetssituationen ytterligare för AD. Som närmare beskrivs i det följande har arförsämrats betsbördan ökat kraftigt i jämförelse med slutet av 1970-talet

av 1980-talet. Detta har skapat ett synnerligen och början för domstolen. verkningarna av det ökade ogynnsamt arbetsläge redan tidigt på hösten 1985 då målflödet gjorde sig gällande arbetsbördan ökade för domstolen. Detta har visserligen kraftigt medfört att de höga kvalitetskraven har eftergivits. Som inte i det har emellertid balansläget, uttryckt i beskrivs följande försämrats I avvaktan på att en mer absoluta tal, kraftigt. reform för arbetstvister kan långsiktig av rättegångsordningen numera, som en provisorisk åtgärd i komma till stånd tjänstgör att minska de tre ordförandenas alltför stora arbetsbörda, syfte en av vice ordförandena på heltid i domstolen.

_77_

En alltför stor arbetsbörda i AD drabbar omedelbart domstolens

kansli och sekreterarna i domstolen. Det visar sig mycket svårt sikt På ett särskilt sätt blir _/ att på kort vidga kapaciteten. även de tre ordförandena belastade vid ett ökat målinflöde. vilar på ord- Detta beror dels på att en stor del av målarbetet förandena såsom att leda beredningen av målen och personligen, till domar, dels på att de att utarbeta de slutliga förslagen praktiska möjligheterna att bereda ordförandena någon mera pålättnad i arbetsbördan är starkt begränsade ned de lagtaglig V regler som gäller.

Emellertid en alltför stor arbetsbörda i AD även övriga påverkar ledamöters arbetssituation negativt. Dessa ledamöter är mycket

hårt i sin dagliga verksamhet och kan i allmänhet engagerade inte åt AD i ett läge när måltillströmningen kräägna ökad tid ver fler Följden blir att ersättare måste förhandlingsdagar. anlitas. Dessa besitter inte alltid den erfarenhet som är önsk- För kontinuiteten i dömandet är det dessutmn en klar olävärd. ledamotskapet i AD utövas av alltför många personer. genhet att Från AD:s kansli har upplysts att det periodvis har varit svårt att finna ersättare vid förfall för vissa ledamöter.

ordinarie

En för domstolen farlig verkan av att alltför mycket tid ägnas som inte tillhör domstolens viktigare och åt arbetsuppgifter centrala består däri att den uppfattningen kan vinna uppgifter insteg att rollen som ledamot i AD inte längre är så betydelse- Detta kan i sin tur leda till att ledamöter inte kan knyfull. varit bruklig. En tas till domstolen på den nivå som hittills sådan utveckling skulle även på kort sikt vara mycket skadlig

för domstolen.

en kartläggning av AD:s mål, avgöran- Utredningen har genomfört under åren 1982 t.om. 1987. Genom den och handläggningsformer bekräftas att måltillströmningen till AD ökat kartläggningen under de senaste åren. Särskilt under år 1986 var det väsentligt av mål då antalet inkomna mål uppgick en kraftig tillströmning för år 1987 är emellertid nästan till närmare 400. Målsiffran

_78_

lika 357 mål. Denna siffra skall jämföras hög och uppgår till med att det under senare hälften av 1970-talet i genomsnitt domstolen. Att antalet inkomna mål på inkom drygt 300 mål till både de mål som domstolen prövar som lång sikt ökar gäller första domstol och de mål som fullföljs till AD. Om man gör en tillbaka till 1975 av dessa två grupanalys för en tidsperiod av det totala antalet mål finner man att gruppen pers andelar mål till AD ökat sin andel kraftigt. Deras andel fullföljda de första tre åren efter reformen av rättegångsordningutgjorde men hade 1987 stigit till nämnare 30 en 1974 omkring tio procent

procent.

har medfört att domstolens balanser Den ökade måltillströmningen åren successivt ökat. Sedan reformen av under de tre senaste 1974 har AD normalt vid utgången av varje år rättegångsordningen haft en arbetsbalans av drygt 100 mål, men hade vid utgången av antal mål i balans innebär att domsto- 1987 219 mål. Detta stora ökar. Samtidigt medför den höga balansen lens handläggningstider Trots att domstolen hållit en mycket i sig en ökad arbetsbörda. hög arbetstakt, som man inte kan utgå från kan upprätthållas under en längre period, har balanserna ökat på ett sätt som inte att handläggningstiderna sträcks är acceptabelt med hänsyn till Alltsedan AD:s tillkomst har det varit utmärkande för domut. har varit mycket korta. På arstolen att handläggningstiderna bedöms den skyndsamma handläggningen av målen vara betsmarknaden

synnerligen betydelsefull.

inställer huruvida de senaste årens Självfallet sig den frågan som inte bör ökade måltillströmning endast är något tillfälligt svar föranleda åtgärder med långsiktiga verkningar. Något säkert kan inte utvecklingen på sikt påverkas av faktorer ges eftersom är svåra att förutse. Emellertid anser vi på vars verkningar under en så lång tidsperiod som grund av att utvecklingen pågått kan uppställa att måltillströmtre år att man som förutsättning oförändrad eller t.o.m. ökande, om inte åtgärder ningen blir vidtas varigenom belastningen på domstolen går ned. I detta redovisats, att sammanhang kan också omnämnas, vad som tidigare

J79-

AD allt sedan reformen av rättegångsordningen för arbetstvister 1974 under ett flertal perioder haft en svår arbetssituation men att denna särskilt under de senaste åren förvärrats.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen är uppbyggd utifrån förutsättningen att en tvist skall komma till ett snabbt avgörande. Exempel härpå är anställningsskyddslagens bestämmelse on att vid tvist om uppsägnings giltighet anställningen består till dess tvisten slutligt avgjorts. Det finns även andra exempel på regler där ett snabbt avgörande förutsätts. AD har tidigare haft en sådan arbetssituation att man kunnat uppfylla kravet på korta handläggningstider även om det periodvis inneburit att ledamöter, sekreterare och personalen i övrigt måst göra en mycket stor arbetsinsats. I nuläget har emellertid arbetssituationen i domstolen under flera år varit sådan att man haft avsevärda svårigheter att hålla jämna steg med antalet inkomna mål. Målen kan inte längre avgöras inom den tidsram som lagstiftaren förutsatt vid utformningen av lagreglerna och som parterna också har rätt att förvänta sig. Denna situation skall ses mot bakgrund av att det egentligen är önskvärt att AD har en viss marginal i sin verksamhet för att kunna möta eventuella toppar i måltillströmningen eller för att åstadkomma en extremt snabb handläggning av vissa mål som på grund av sin särskilda karaktär fordrar ett snabbt avgörande.

Med det nuvarande arbetsläget är det i längden inte för möjligt AD att uppfylla lagstiftarens och parternas krav på korta handläggningstider för de tvister san kommer in till domstolen och än mindre att hålla någon beredskap för situationer då AD:s resurser på grund av exempelvis en pågående avtalsrörelse behöver ställas till arbetsmarknadsparternas förfogande i särskild utsträckning. Denna situation skall ses mot bakgrund av att AD är en prejudikatdomstol, som skall ha utrymme att ägna särskilda insatser åt de mål som är av prejudikatvärde inom domstolens rättsområde. Det är av stor vikt att domstolens arbetsläge är sådant att man kan vidmakthålla den höga kvalitet som i dag anses vara utmärkande för domstolens avgöranden.

-80-

är arbetsläget i AD sådant att det Såsom framgår av det anförda att åtgärder vidtas för att förbättär oundgängligen nödvändigt Reformarbetet måste i första hand ra domstolens arbetssituation. Domstoiens befattinriktas på att begränsa måltillströmningen. synpunkt eHer av andra ning med må] som från arbetsrättsHg skäi är att betrakta som mindre viktiga måste begränsas. Härigeatt på ett bättre sätt fuHgöra nom ges domsto1en nnöjiigheter och den särski1da sakkunskap som finns i domstosina uppgifter len kan bättre tas ti11 vara.

_31_

4 ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN

4-1 meeting:

Det finns i princip tre alternativ när det gäller att begränsa måltillströmningen till AD. Grupper av mål kan undantas från LRA:s tillämpningsområde. Detta innebär att målen i stället handläggs av tingsrätt med möjlighet till överklagande hos hovrätt och i sista hand hos högsta domstolen. Ett annat alternativ är att begränsa rätten till överprövning i AD av de mål som fullföljs från tingsrätterna. Ett ytterligare alternativ är att föra över grupper av mål som nu handläggs av AD i första instans till tingsrätt med bibehållen rätt till fullfölja till AD. Vart och ett av dessa alternativ, som inte utesluter varandra, har vi övervägt.

Den genomförda kartläggningen av AD:s mål och avgöranden har

visat att det är de till AD fullföljda målen som ökat mest. Ökningen är betydande såväl i absoluta tal som procentuellt. Denna utveckling skall ställas mot det förhållandet att antalet arbetstvister som handläggs av tingsrätterna inte har ökat i motsvarande grad.

En analys av bakgrunden till den ökade tillströmningen av fullföljda mål till AD har visat att fullföljdsfrekvensen för arbetstvister som prövats av tingsrätt är ytterst hög och betydligt högre än vad som gäller för tvistemål i allmänhet. Under de senaste sex åren har fullföljdsfrekvensen - med undantag för ett

-82 _

år - varit över 70 procent och under de senaste två åren t.o.m. Denna höga fullföljdsfrekvens motsvaras inte av över 80 procent. AD har under samma tidsperiod i mer någon hög ändringsfrekvens. av målen i huvudsak fastställt tingsrättens domän 80 procent Av vilket skäl fullföljdsfrekvensen för arbetstvister är slut. säkert anges. Möjligtvis kan förså exceptionellt hög kan inte vara att till en specialdomstol med stort klaringen tillgången anseende inom rättsområdet innebär att parterna tror att tvisten inte får en riktig prövning förrän den prövats av denna domstol. Även det förhållandet att flertalet tvister som tingsrätterna prövar är anställningsskyddsmål där utgången i målet har stor för den enskilde kan utgöra ett skäl till den betydelse parten höga fullföljdsfrekvensen.

Av den nu redovisade kartläggningen har vi dragit den slutsatsen att försöka målatt det skulle vara föga meningsfullt begränsa tillströmningen till AD endast genom att föra över någon av de som första domstol till i målgrupper som AD prövar prövning tingsrätt som första instans. AD skulle ändå på grund av den höga fullföljdsfrekvensen med stor sannolikhet få pröva tvisterna. I stället slutsatsen att ett instanssystem med har vi dragit en fullföljdsfrekvens över 70 procent och en så låg ändringsfrekvens som det är fråga om inte fungerar tillfredsställande. är under sådana förhållanden misslyckat ur den Instanssystenmet att slutinstansen ändå får pröva flertalet mål utan synvinkeln att detta är motiverat med hänsyn till att underrättens avgöransedan vi övervägt om de är felaktigt. Vi har mot den bakgrunden, det finns från LRA:s tillämpnågon grupp mål som kan undantas i första hand inriktat oss på frågan om rätten till ningsområde, därefter övervägt om överprövning i AD kan begränsas och först att föra över någon grupp av mål till prövning i det är möjligt tingsrätt som första domstol.

om några åtgärder kan vidtas beträffande Vi har även analyserat för att förbättra domstolens arbetssi- AD:s handläggningsformer tuation.

_33_

Vi har sedan försökt analysera utfallet av åtgärderna för att minska arbetsbördan och därefter övervägt om domstolen därutöver behöver förstärkas och på vilket sätt det i så fall bör ske.

Vi har även i enlighet med direktiven övervägt om LRA:s tillämpningsområde kan utvidgas så att AD blir behörig att överpröva avgöranden i lönegarantifrågor. Vi har också gjort en teknisk översyn av LRA och då även sett över reglerna för AD:s handläggning av interimistiskt yrkande rörande parts bundenhet av fredsplikt.

4.2 Åtgärder för att

begränsa måltillströmninggn

4.2.1 Inledande synpunkter

AD:s behörighet att pröva en tvist bestäms ytterst av LRA:s tillämpningsområde. Vi har i vår analys av vilka åtgärder som kan vidtas för att reducera måltillströmningen till AD först undersökt om LRA:s tillämpningsområde i något avseende kan begränsas. Vi har undersökt om det finns någon eller några grupper av mål som inte huvudsakligen rör arbetsrättsliga och som frågor därför kan föras bort från AD. Vi har därvid funnit att det finns två grupper av mål, som lämpligare i en annan ordprövas ning än enligt LRA, nämligen mål om hyresförhållanden som reglerats i kollektivavtal och tvister enligt lagen om arbetstagares uppfinningar. Den begränsning av måltillströmningen som man uppnår genom att undanta dessa mål från LRA:s tillämpningsområde är i och för sig marginell på grund av att det rör om ett sig ytterst ringa antal mål. Emellertid anser vi en sådan reform ändå vara av vikt med hänsyn till betydelsen av att från AD:s prövning undanta mål som inte behöver domstolens särskilda sakkunskap.

Som redovisats i avsnitt 4.1 har vi på grund av den höga fullföljdsfrekvensen från tingsrätt till AD inte funnit det meningsfullt att endast se om någon grupp av de mål som AD prövar som

_34_

domstol i stället kan föras över till prövning i tingsförsta domstol utan att vidtas för att rätt som första någon åtgärd till i AD. Vi har därför sett det begränsa rätten överprövning att i första hand begränsa denna rätt för som en huvuduppgift minska måltillströmningen i AD. Med hänsyn till att därigenom har vi ansett att en sådan åtgärd den låga ändringsfrekvensen effekt fullföljda mål som AD skulle få en avsevärd på antalet En sådan reform ligger också i ;skulle få pröva fullständigt. skall vara att begränsa linje med att inriktningen på översynen med mål som är utan principiellt arbetsrättsligt AD:s sysslande

intresse.

Vi har därefter analyserat om någon grupp av tvister kan prövas

som första instans i stället för av AD. Vi har av tingsrätt funnit att en sådan reform endast skulle vara meningsfull därvid effekt om reformen och ge en verklig på måltillströmningen, inriktas mot någon av de tre stora kategorier av mål som AD anställningsskyddsmål, kollektivavtalstvishandlägger, nämligen MBL. Vid en närmare undersökning har vi ter eller mål enligt kunnat konstatera att, om AD skall vara bibehållen emellertid funktion att vara specialdomstol och slutinsin ursprungliga parter har ett särskilt stans för de mål som arbetsmarknadens för att föra intresse av att få prövade, saknas förutsättningar av mål till prövning i tingsöver någon av dessa tre grupper att det inte finns någon del av rätt. Det har även visat sig som är genom något så när enkla regler nñjlig dessa målgrupper kunna föras över till tingsrätt. För att avgränsa och som skulle ter det sig helt främmande med en ordarbetsmarknadens parter att en tvist som inte kunnat lösas vid lokal ning som innebär eller central förhandling enligt kollektivavtalets förhandlingsinte skulle kunna hänskjutas direkt till AD:s prövning ordning utan skulle först behandlas av tingsrätt. Denna inställning

måste enligt vår mening respekteras.

nu redovisade förhållanden så bestäms även tillström- Förutom AD av i vilken omfattning domstolen är fullningen av mål till led i arbetet har vi därför även gjort en följdsinstans. Som ett

översyn av om någon grupp av de överklagade mål som nu handläggs av AD som fullföljdsinstans i stället kan fullföljas till hovrätt. Vid denna översyn har uppmärksamheten kommit att främst inriktas på besvärsmålen, med hänsyn till att i dessa mål någon arbetsrâttslig fråga mera sällan är uppe till bedömning.

4.2.2 En begränsning av LRA s tillämpningsområde

Ett sätt att begränsa tillströmningen av mål till AD är att begränsa LRA:s tillämpningsområde. Vi har undersökt om det finns någon eller några ytterligare grupper av aroetstvister än de sun redan är undantagna från LRA:s tillämpningsområde där det skulle vara motiverat att prövningen sker i annan ordning än enligt rättegångsordningen för arbetstvister. Vi har funnit två kategorier av mål där inslaget av arbetsrättslig fråga i tvisten oftast är av underordnad betydelse och där huvudfrågan i målet är sådan att domstolen lämpligen bör ha en annan sammansättning. Detta gäller mål som rör tillämpningen av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar och mål om hyresvillkor vilka reglerats i kollektivavtal. I den första gruppen av tvister är oftast de tekniska frågorna och värderingsfrågor dominerande medan i den senare gruppen de hyresrättsliga frågorna är mest framträdande. Dessa två typer av tvister förekommer också mycket sällan i AD. Det är fråga om mindre än ett mål om året, vilket innebär att domstolen inte förvärvar någon större erfarenhet av de tekniska respektive hyresrättsliga frågor som är uppe till prövning.

Lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar reglerar under vilka omständigheter och i vilken utsträckning en arbetsgivare äger rätt till uppfinningar, som en arbetstagare gör i samband med anställning hos honom. Lagen avser endast här i Sverige patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. I lagen finns bestämmelser om arbetstagarens rätt till ersättning för vad han avstår till arbetsgivaren och om vad arbetstagare och arbetsgivare har att iaktta gentemot varandra, då lagen är tillämplig. Det finns i lagen även bestämmelser om

_.86_

nämnd för arbetstagares uppfinningar. en statlig nämnd, statens som är sju till antalet, utses av regering- Nämndens ledamöter, utses bland som inte företräder en. Tre av ledamöterna personer återstående ledamöterna två partsintressen, medan av de fyra

skall arbetsgivarsidan och två arbetstagarsidan. representera ordförande skall vara lagkunniga och ha Ordförande och vice ledamoten skall ha särdomarerfarenhet. Den tredje opartiske av patenträttsliga och därmed skild insikt i och erfarenhet att i förbundna frågor. Nämnden har i uppgift avge utlåtanden vilka dock inte är bindande frågor som rör lagens tillämpning, Arbetsför De flesta reglerna i lagen är dispositiva. parterna.

har på privatjänstemannaområdet genom

marknadsorganisationerna hithörande på annat sätt än som kollektivavtal reglerat frågor De kollektivavtal som finns inom området föreskrivs i lagen. föreskriver också att om enighet inte kan nås mellan parterna

tvisten får hänskjutas till skiljenämnd.

av lagen om rätten till arbetstagares Mål som gäller tillämpning förekommer sällan i AD eller i tingsrätt, uppfinningar ytterst har att sådan tvist san första domstol. som i vissa fall pröva delvis sin grund i att arbetsmarknadens Detta har naturligtvis av arbetsmarknaden valt att träffa organisationer för en del motsvarande frågor. Genom att dessa avtal avtal som reglerar undandras tvisterna från AD. De få mål innehåller skiljeklausul innebär oftast ett stort arbete, som AD får upp till prövning det om svåra tekniska övervilket har sin grund i att är fråga

har betydelse för bedömningen om vad som skall väganden vilka ersättning för uppfinningen. I AD:s sammananses vara skälig teknisk sakkunskap. Vi anser det därför sättning ingår ingen i en annan ordning där vara lämpligare att låta dessa mål prövas

behovet av en teknisk sakkunskap kan tillgodoses.

I vissa mål som gäller tillämpningen av patentlaspecificerade är Stockholms tingsrätt behörig domstol. Tingsgen (1967:837) mål domför med fyra ledamöter, av vilka två rätten är i sådant och två tekniskt sakkunniga. Överrätt är skall vara lagfarna sådant mål är domför med tre lagfarna och två hovrätt som i

_87_

tekniskt sakkunniga ledamöter. Med hänsyn till det tekniska inslaget och även att lagens tillämpning anknyter till huruvida uppfinningen är patenterbar i Sverige anser vi det vara en lämplig ordning för prövning av tvister som gäller tillämpning av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar att dessa mål handläggs av Stockholms tingsrätt i den sammansättning som angetts i patentlagen. På samma sätt som gäller för mål som handläggs enligt denna ordning skall hovrätt vara överinstans med den i patentlagen angivna särskilda sammansättningen. Vid en sådan ordning skall möjligheten att inhämta yttrande rörande lagens tillämpning från statens nämnd för arbetstagares uppfinningar kvarstå. Nämnden komner vid en sådan ordning som vi nu föreslår att genom sin representation för arbetsmarknadens organisationer att även i fortsättningen fylla en viktig funktion. Den nu föreslagna nya ordningen för prövning av tvister enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar innebär ingen ändring i AD:s behörighet att pröva tvister som gäller tillämpningen eller tolkningen av bestämmelse i kollektivavtal inom samma område som lagen reglerar. Inte heller avses någon begränsning av AD:s behörighet att pröva sådan tvist som grundar sig på vad som kan ha överenskommits i dylika frågor i ett enskilt anställningsavtal.

Genom en sådan ordning som vi föreslår uppnår man en mer ändamålsenlig sammansättning för dessa särskilda s.k. uppfinnarmål. Vad avser AD:s arbetssituation är emellertid denna reform av ytterst marginell betydelse. Reformen är i stället huvudsakligen motiverad av att AD endast skall pröva tvister där dess särskilda sakkunskap fyller en väsentlig funktion.

En annan grupp av tvister där vi också anser AD som prövningsinstans vara mindre ändamålsenlig är mål angående hyresvillkor vilka reglerats i kollektivavtal. I dessa mål är det hyresrättsliga inslaget framträdande.

Enligt LRA:s huvudregel i 2 §, som reglerar vilka målkategorier som undantagits från lagens tillämpningsområde, skall tvister

_88_

av viss tingsrätt eller av tingsrätt i särskild som handläggs inte rättegângsordningen för arsammansättning prövas enligt mellan arbetsgivare och betstvister även om det rör förhållandet Beträffande hyrestvister har emellertid på grund arbetstagare. av en särskild i MBL och i jordabalken gjorts undantag reglering bestämmelserna i MBL och jordabalken från huvudregeln. Enligt kan nämligen vissa frågor som behandlas i jordabalken regleras som på arbetstagarsidan godkänts av central genom kollektivavtal Sådana hyresvillkor får även under arbetsgivarorganisation. vissa i jordabalken angivna förutsättningar tillämpas på hyressom sysselsätts i arbete som avses med avtagäst/arbetstagare let. att genom kollektivavtal ersätta jordabalkens Möjligheten främst frågor om hyressättning och hyresbestämnelser gäller bestämmelser och LRA gästs besittningsskydd. Enligt jordabalkens skall tvist som rör sådana bestämmelser i kollektivavtal prövas för arbetstvister i stället för, att enligt rättegångsordningen beträffande andra hyrestvister, av fastighetsdomstol som gäller eller i de fall det är fråga om besvär över hyresnämnds beslut

av bostadsdomstolen.

inslaget klart domine- Enligt vår mening är det hyresrättsliga rande i dessa tvister även om frågorna reglerats genom kolleksom prövats av tivavtal. I de fall där det är fråga om tvist instans är det föga motiverat att AD är hyresnämnd som första i stället för bostadsdomstolen. På samma sätt fullföljdsinstans heller att det finns skäl att inte låta tingsrätt anser vi inte i den särskilda sammansättning som pröva övriga hyrestvister av sådana mål. Det förhållandet att hyresfinns för prövningen villkoret genom kollektivavtal väger inte så tungt att reglerats det motiverar en särskild prövning enligt rättegångsordningen

för arbetstvister.

En reform avseende dessa hyrestvister är på samma sätt som gäl-

ler de s.k. främst motiverad av att AD:s särskiluppfinnarmålen inte en funktion på grund av att tvisda sammansättning fyller av ett annat särskilt rättsområde för vilka det ten domineras finns prövningsinstanser med särskild sakkunskap.

_39_

4.2.3 En begränsning av rätten till överprövning i AD

Fullföljdsfrekvensen i arbetstvister sun avgjorts av tingsrätt genom dom har på senare år i allmänhet legat över 70 procent och under de två sista åren t.o.m. över 80 procent. Denna höga frekvens motsvaras inte, som redovisats i avsnitt 4.1, av någon hög ändringsfrekvens beträffande tingsrätternas avgöranden. Här den nuvarande processordningen genomfördes räknade man med en fullföljdsfrekvens av omkring tio procent och att AD skulle få pröva ca 30 överklagade mål om året. Man poängterade också att domstolens huvudsakliga uppgift alltjämt skulle vara att pröva de tvister som var av betydelse för arbetsmarknadens parter. Man utgick från att AD, som prejudikatinstans för arbetsrättsliga tvister, skulle ha tyngdpunkten i sin verksamhet lagd på prövningen av de tvister som hade prejudikatvärde eller var av särskilt intresse för arbetsmarknaden. Verkligheten har emellertid visat sig bli en annan. AD har ett långt större antal fullföljda mål att pröva och utrymmet för att lägga ner en stor arbetsinsats på sådana mål som AD ursprungligen inrättades för att pröva har begränsats. Dessa omständigheter och AD:s svåra arbetssituation leder till att man måste överväga att begränsa rätten att få mål överprövade i AD. Det är inte rimligt att en prejudikatdomstols resurser tas i anspråk i så stor utsträckning som nu sker för prövning av mål som saknar prejudikatintresse. Med hänsyn till att mer än 80 procent av underrätternas avgöranden i huvudsak fastställs är en fullständig prövning i AD av alla fullföljda mål inte heller erforderlig av rättssäkerhetsskäl.

Vid bedömningen av hur en begränsning av rätten till överprövning skall utformas har vi övervägt två alternativ, nämligen antingen att bibehålla det nuvarande tvåinstanssystemet och införa regler om prövningstillstånd vid överklagande av tingsrätternas avgöranden eller att genomföra ett treinstanssystem även på arbetstvistområdet genom att införa hovrätt som fullföljdsinstans mellan tingsrätt och AD. Även i det senare alter» nativet skulle en fullständig prövning i AD förutsätta att prövningstillstånd beviljas.

-9g_

med det sistnämnda alternativet med hovrätt En reform i enlighet och AD skulle på ett mycket effeksom instans mellan tingsrätt antalet fullföljda mål som AD skulle ha att tivt sätt minska till om till AD

pröva. Som förebild regler prövningstillstånd

som gäller för tvistemål i allkunde man då använda de regler från hovrätt till domstolen. Det mänhet vid fullföljd högsta emellertid flera starka skäl mot en sådan ordning. föreligger

i tingsrätt har nämligen visat Kartläggningen av arbetstvisterna har en längre handläggningstid än vad som att dessa tvister i allmänhet. Ett så stort antal som en gäller för tvistemål än fjärdedel av arbetstvisterna har en längre handläggningstid ses mot bakgrund av att den absolut största ett år. Detta skall handlägger utgörs av gruppen av arbetstvister som tingsrätterna där de materiella reglerna förutsätter ett anställningsskyddsmål snabbt avgörande av tvisten.

av hovrätt som instans mellan tingsrätt och AD Ett införande innebära en ytterligare avsevärd förlängskulle ofrånkomligen som handning av processtiden för den grupp av arbetstvister i första instans. Hovrätternas arbetssitualäggs av tingsrätt mål har för närvarantion är ansträngd och många betydelsefulla Särskilt gäller detta för de en alltför lång handläggningstid. Även om man för arbetstvister införde förtursregler tvistemål. inte lösas. Redan nu finns det så många kategoskulle problemet med vilka arbetstvisterna skulle rier av mål som är förtursmål, att arbetstvisterna trots få konkurrera om förhandlingsutrymmet, inte skulle få en tillräckligt snabb behandling. en förtursregel kan vetskapen om På grund av de materiella reglernas utformning ofta kan bli långdragen medföra risk för rättsatt en process härav avstår från process eller förlust genom att part på grund ett som han tror är oriktigt. Ett från att överklaga avgörande införande av hovrätt som instans mellan tingsrätt och AD skulle

medföra att man ändrade en viktig förutsättning för således av de materiella reglerna i t.ex. anställningsutformningen resultat är enligt vår mening svårt att skyddslagen. Ett sådant

acceptera.

-9]_-

Skillnaden i rättegångsförfarandet mellan grupper av mål som prövas av AD i första instans och den grupp av mål som prövas av tingsrätt i första instans, skulle öka väsentligt, om för den senare målgruppen hovrätt skulle bli mellaninstans. För dessa mål skulle förändringen få enbart negativa verkningar. Utöver den nackdel som ligger i de kraftigt förlängda handläggningstiderna kan också pekas på de ökade kostnader som skulle uppstå beträffande denna målgrupp för parterna och för domstolsväsendet.

Ett bibehållande av det nuvarande tvåinstanssystemet men med regler om krav på prövningstillstånd för den som vill få ett tingsrättsavgörande överprövat i AD skulle ha ett flertal fördelar. Med en sådan ordning skulle inte tiden för att få en tvist avgjord förlängas utan i stället kunna förkortas, vilket med hänsyn till de materiella reglernas utformning skulle vara av stort värde för både arbetsgivar- och arbetstagarparter. Prövningen av arbetstvisterna skulle dessutom komma att ligga kvar i de instanser som skaffat sig en betydande erfarenhet av den rättsliga materian och där tingsrätterna, efter vad som framgår av den låga ändringsfrekvensen, skaffat sig en god kompetens på området. Ett ytterligare argument är att vid en tvist parternas kostnader och besvär hålls på en rimlig nivå.

Mot ett tvåinstanssystem med begränsad rätt till överprövning i andra instans skulle kunna invändas att en sådan ordning inte uppfyller befogade rättssäkerhetskrav. Tidigare har utgångspunkten i den svenska rättsordningen varit att varje mål alltid skall kunna prövas fullständigt i minst två instanser. Avsteg från denna ordning gjordes emellertid 1974 när lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, småmålslagen, infördes. Lagen ansågs då vara en mycket radikal nyhet, som senare skulle utvärderas. Småmålslagen har enligt en nyligen genomförd reform upphävts och en del av dess regler inarbetats i RB. I sak har därvid reglerna om krav på prövningstillstånd för att få ett mål prövat i hovrätt bibehållits oförändrade. Prövningstillstånd för överprövning i hovrätt kan enligt dessa regler beviljas av det

_gg_

skälet att anledning finns till ändring av tingsrättens avgöranoch i sådana fall där det föreligger de samt i prejudikatfall extra ordinära skäl för en överprövning. Man kan i dag konstai fråga om tvistemål av

tera att reglerna om prövningstillstånd

mindre värden överlag anses ändamålsenliga. Det görs numera inte

att skulle stå i strid med rättssäkerheten. gällande reglerna

Av stor betydelse för om ett tvåinstanssystem med en begränsning kraven på rättssäkerhet är av rätten till överprövning uppfyller utformas. Dispensgrunderna i hur reglerna för dispensprövningen bör vara vida och innefatta inte bara preett tvåinstanssystem utan även ändringsdispens. Som förebild kan man judikatdispens för tvistemål om mindre värden. använda de regler som finns bör emellertid med hänsyn till de Utöver dessa dispensgrunder förhållanden som gäller inom arbetsrätten, bl.a. på särskilda av ett kollektivavtals betydelse för andra än de tvistande grund finnas en möjlighet till intressedispens, dvs. dispens parterna, av intressen som ligger utanför det när en prövning är betingad målet. Den närmare utformningen av dispensgrunifrågavarande derna kommer vi att utveckla i specialmotiveringen.

Ett dispenssystem som även innefattar ändringsdispens ger enligt metod att begränsa AD:s prövning i de vår mening en hanterlig ter sig onödig. Vid bedömfall där en fullständig överprövning huruvida en begränsning av prövningen i andra ningen av frågan instans till en dispensprövning kan godtas från rättssäkerhetsatt vad rättssäkerhetsfrågan gäller är synpunkt kan konstateras huruvida rättssäkerheten behöver ha en fullman av hänsyn till i AD även när en sådan prövning - såvitt kan ständig prövning bedömas på grundval av tingsrättsmaterialet och klagoskriften I detta avseende kan man först konstatera framstår som onödig. erbjuder en god grundval för ett disatt tingsrättsförfarandet Tyngdpunkten i processen ligger i tingsrätten pensförfarande. och processmaterialet skall i denna instans ha presenterats uttömmande. I ett system med ändringsdispens kommer en dispensatt innefatta en fullständig föredragning av materialet prövning ledamöter som har stor erfarenhet av inför mycket kvalificerade

_93_

rättsområdet. Denna ordning innebär att eventuella misstag som begås i tingsrätt upptäcks vid dispensföredragningen. I själva verket innebär en så kvalificerad dispensprövning med rätt till ändringsdispens att det egentligen inte sker något avsteg från tvåinstanssystemet. Om man utformar reglerna för dispensprövningen på så sätt att prövningen sker i AD:s mindre sammansättning med tre ledamöter och att det fordras enighet bland ledamöterna för att avslå dispens, tillgodoses enligt vår mening kraven på rättssäkerhet i tillräcklig utsträckning.

Man kan enligt vår uppfattning inte med fog göra gällande att ett system med prövningstillstånd som utformas på det sätt som nu har angivits skulle innebära en ökad risk för oriktiga avgöranden. Ett sådant system är också förenligt med den av Sverige ratificerade Europakonventionen. Enligt konventionen föreligger inga förpliktelser för de fördragsslutande staterna att garantera en rätt till överprövning i högre instans. Om man emellertid tillhandahåller en överprövning i överrätt måste det garanteras att detta förfarande inte strider mot vad som fastställts för det primära domstolsförfarandet enligt konventionens regler. Genom att i ett dispensförfarande överrätten inte har någon befogenhet att ändra underrättsavgörandet behöver förfarandet inte uppfylla de krav som konventionen uppställer för förfarandet i första instans.

Enligt vår mening är det inte motiverat att alltid ha en rätt till prövning i två instanser endast av det skälet att part önskar ha en möjlighet att, för det fall han inte är nöjd med utgången, få tillfälle att argumentera för sin sak vid ytterligare en rättegång. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i underrätterna och allt relevant processmaterial skall förebringas i denna instans. Möjligheten att föra in nytt processmaterial i överinstansen är också begränsad genom bestämmelsen i 50 kap. Z5 S RB. I de mål som AD prövar som första och enda instans är parterna för övrigt hänvisade att lägga fram och argumentera för sin sak vid endast ett rättegångstillfälle.

-g4_

funnit att övervägande skäl talar för att begrän- Vi har således till i AD genom att bibehålla tvåinstanssa rätten överprövning och införa om prövningstillstånd för den som förfarandet regler vill ett till AD. överklaga tingsrättsavgörande

den kompetens som tingsrätterna numera besitter Med hänsyn till område har vi inte ansett det befogat att såsom på arbetsrättens föreslå att av arbetstvister i framförts i debatten prövningen skall koncentreras till vissa domstolar. En sådan tingsrätterna skulle inte heller i linje med rätteordning för övrigt ligga som bl.a. har till syfte att minska gångsutredningens förslag inom de allmänna domstolarna. specialiseringen

En utgångspunkt för dispenssystemet bör vara att begränsningarna i fråga om rätten till fullständig överprövning i AD ges en så räckvidd bör gälla både generell som möjligt. Begränsningen vademål och besvärsmål, även om det kan sättas i fråga an man i besvärsmålen på grund av att gör några effektivitetsvinster För vissa besvärsmål kan dessa överlag handläggs skriftligen. om det är lämpligt med man i och för sig ställa sig tveksam till av rätten till Detta gäller sären begränsning överprövning. skilt besvär över beslut under rättegången där det kan vara om beslut i vissa procedurfrågor, som exempelvis när jäv fråga mot domare ogillats eller fråga är ansvar för rättegångsförseelse eller av fullföljdstalan i huvudsaken. Emellertid avvisning föreslår till vilket vi återkommer i avsnitt 4.2.5, att vi, dessa besvärsmål i stället skall fullföljas i hovrätt. Dessa besvärsmål kommer således, om vårt förslag i denna del godtas, i LRA. Fullföljd till AD i inte att omfattas av dispensreglerna besvärsmålen konner enligt vårt förslag endast att avse beslut rörande interimistiskt förordnande enligt den arbetsrättsliga Dessa beslut för lagstiftningen. bör av samma skäl som anförts av rätten till överprövning i AD av vademålen och en begränsning med hänsyn till intresset av ett konsekvent uppbyggt dispenssystem omfattas av en begränsning av rätten till överprövning.

om krav på prövningstillstånd skall endast

Undantag från regeln i de fall där i samband med talan mot domen talan även gälla

-95-

förs mot ett beslut vari en invändning om jäv mot domare ogillats. Med hänsyn till att dispensgrunderna är vida skall ett meddelat prövningstillstånd gälla det överklagade avgörandet i dess helhet. En ordning med möjlighet att bevilja partiellt prövningstillstånd är inte befogad i ett sådant dispenssystem som vi föreslår.

De mål om mindre värden som fullföljs till AD och som enligt nuvarande regler handläggs enligt RB:s särregler an prövningstillstånd för tvister om mindre värden skall enligt vårt förslag nu i stället omfattas av de särskilda dispensreglerna i LRA. Dessa överensstämmer i huvudsak med RB:s dispensregler varför* det skulle vara omotiverat att låta AD för vissa mål tillämpa RB:s bestämmelser. Den föreslagna sammansättningen i AD vid dispensprövningen och omröstningsreglerna för denna prövning är också identiska med nu gällande regler för i dispensprövningen mål om mindre värden. De särskilda regler i 18 kap. RB om ersättning för rättegångskostnader i mål om mindre värden föreslås även i fortsättningen bli tillänpliga i AD i om mål om fråga mindre värden som handläggs av AD som fullföljdsinstans.

Med en begränsning av rätten till överprövning i AD av det nu redovisade slaget bör man med hänsyn till den låga ändringsfrekvensen uppnå att AD:s prövning begränsas till endast en dispensprövning i ett betydande antal mål. En sådan reform innebär en arbetsbesparing för domstolen att man förenklar AD:s sysslande med de tvister där en fullständig överprövning ter onösig dig. Man uppnår som följd härav också ett mer ändamålsenligt utnyttjande av AD:s begränsade resurser.

4.2.4 En begränsning av AD:s behörighet att pröva mål som första domstol

Den ökade arbetsbördan i AD har, som tidigare redovisats, även sin grund i att antalet mål som AD prövar som första domstol ökat under senare år. Dessa mål är med hänsyn till tvistefrågans

_96_

i allmänhet avsevärt mera komplicerade än de fullbeskaffenhet följda målen. Som exempel kan nämnas mål om kollektivavtalstolkeller jämställdhet. Mål av dessa ning, föreningsrättskränkning är ofta återkommande mål som AD prövar som första domstol slag endast bland fullföljda mål. De mål men förekommer undantagsvis som första domstol kräver dessutom mera förberesom AD prövar än de fullföljda målen. Arbetet med domen blir också delsearbete De mål som AD prövar som första domstol är mera komplicerat. mera arbetskrävande för domstolen än de fulldärför betydligt AD har en liten Även en mindre ökföljda målen. organisation. som första domstol får därför förning av de mål som AD prövar återverkningar på domstolens arbetsbörda. hållandevis kraftiga

Vill man förbättra AD:s arbetssituation måste man även överväga som första domstol i stälom några av de mål som AD handlägger till i tingsrätt. Som tidigare anlet kan överföras prövning detta att man inför en ordning med getts förutsätter emellertid för de fullföljda målen, eftersom AD i annat

prövningstillstånd

fall ändå med stor sannolikhet får pröva tvisten.

en faktor som måste beaktas när man överväger om man Ytterligare kan vidta beträffande de mål som AD handlägger några åtgärder består i som första domstol är att en av AD:s huvudfunktioner där arbetsmarknadens organisationer bedömer att pröva de tvister att få ett i frågan just från AD. det vara av vikt avgörande Bakom detta tanken att en ganska stor del av organisaligger tionernas tvister skall lösas mellan parterna förhandlingsvägen till AD endast hänskjuter tvister som är av och att parterna intresse eller av annan anledning av stor betydelprincipiellt se.

övervägt om Vi har mot bakgrund av nu angivna förutsättningar för AD som första domstol kan ändras på behörighetsreglerna sätt så att man begränsar det antal tvister som domstolen något får pröva i denna ordning.

har tagit sikte främst på tre skilda huvudal- Våra överväganden av bestämmelserna om AD:s behörighet att ternativ till ändring

-97-

pröva mål som första domstol. Det mest närliggande huvudalternativet har varit att avgränsa någon kategori av mål som lämpligen kan föras över till tingsrätt. Ett andra huvudalternativ har varit att ändra reglerna för vem som får uppträda som part i mål som handläggs av AD som första domstol. Ett tredje huvudalternativ har varit att införa en regel varigenom öppnas möjlighet för AD att pröva huruvida en till AD instämd tvist skall av prövas AD som första domstol eller om tvisten lämpligen skall överlämnas till tingsrätt för prövning. Vart och ett av de tre huvudalternativen kan varieras inom vida gränser. Alternativen går också delvis i varandra.

Som ett led i våra överväganden har vi diskuterat olika konkreta förslag till lösningar med företrädare för de huvudorganisationer som har förslagsrätt vid utseende av ledamöter i AD. Dessa överläggningar har bedrivits förutsättningslöst och har varit mycket ingående. I överläggningarna har från huvudorganisationernas sida deltagit såväl ledande företrädare för organisationerna som specialister i arbetsrätt. I det följande lämnas en översiktlig redovisning av de förslag till lösningar som har diskuterats och de olika skäl som har anförts under diskussionen.

AD handlägger som första domstol främst tre stora kategorier av mål, nämligen kollektivavtalstvister, anställningsskyddstvister och tvister rörande tillämpningen av MBL. Övrig lagstiftning inom arbetsrätten är endast uppe till prövning i ett fåtal mål om året. Skall man uppnå någon effekt genom att undanta någon kategori av mål måste man således inrikta sig på någon av de tre nämnda huvudkategorierna. Vi har övervägt om det är möjligt att hänvisa någon av dessa målgrupper till prövning i tingsrätt som första domstol. Den enda grupp som vi därvid bedömt kunna vara aktuell är anställningsskyddsmålen eftersom de andra två grupperna är av ett så centralt intresse för arbetsmarknadens organisationer och av så principiellt arbetsrättsligt intresse att en reform avseende dessa mål är otänkbar.

_98_

I första hand har övervägts huruvida hela gruppen anställningsskulle kunna föras över till tingsrätt. En sådan ordskyddsmål skulle innebära en stor avlastning av mål för AD. Inom ning målgruppen anställningsskyddsmål som AD prövar som första domstol förekomster onekligen ett flertal mål som inte kan sägas vara av principiellt arbetsrättsligt intresse och som väsentligen är av utredningskaraktär. Vid en bedömning med utgångspunkt från att en prejudikatinstans kan vissa skäl anföras AD utgör för att hänvisa anställningsskyddsmålen till tingsrätt, vilket skulle innebära att målen skulle prövas av AD endast om prövningstillstånd beviljas. Enligt vår mening är emellertid uppenbart att måste bedömas ur en vidare synvinkel än som nu frågan har angetts. Arbetsmarknadens parter tillmäter tvister som gäller av anställningsskyddslagen synnerligen stor tillämpning Tvister rörande arbetstagares anställning eller röbetydelse. rande skadestånd som grundas på ett påstående att en uppsägning eller ett avskedande vilat på felaktig grund anses ofta mycket betydelsefulla, oavsett om det kan sägas att målet rymmer någon För organisationerna och deras medlemar ter prejudikatfråga. det sig närmast som en självklar sak att en anställningsskyddstvist som inte kunnat lösas genom förhandling lokalt och centralt skall kunna hänskjutas direkt till AD. Vi delar den uppsom sålunda har framförts och menar att det inte finns fattning något beaktansvärt skäl att behandla målgruppen anställningspå ett principiellt annat sätt än andra grupper av arskyddsmål betstvister som prövas av AD som första domstol. Vi anser alltså att det inte är möjligt att föra över hela gruppen anställningsskyddsmål till tingsrätt.

Vi har diskuterat alternativet att föra över till tingsrätt sådana anställningsskyddsmål som endast gäller skadestånd, medan målen vari förs ogiltighetstalan skulle prövas av AD som första domstol. Även en sådan ordning skulle emellertid uppfattas som ett stort ingrepp i nuvarande ordning. Det kan också anföras betänkligheter mot att part genom uppläggningen av sin talan kan vilken domstol som blir behörig att pröva tvisten som avgöra första domstol. Vi har funnit att inte heller detta alternativ är någon framkomlig väg.

_gg_

Som ett andra huvudalternativ har vi övervägt om man kan begränsa AD:s behörighet som första domstol genom att ändra reglerna för partsställningen. Vi har analyserat utfallet av om man undantog mål där enskild arbetsgivare - undantaget staten och kommunerna - är kärande eller svarande. På samma sätt som enskild arbetstagare är hänvisad till att först få sin sak prövad i tingsrätt kunde man tänka sig att enskild arbetsgivare skulle få föra talan i tingsrätt. Vid en närmare analys av innebörden av en sådan reform kan man emellertid konstatera att i en stor del av dessa mål är det en arbetstagarorganisation som ansöker om stämning på arbetsgivare som slutit s.k. hängavtal. Hängavtalet hänvisar undantagslöst till något av de centrala kollektivavtalen på arbetsmarknaden. Genom hänvisningen blir kollektivavtalet gällande mellan arbetstagarorganisationen och den enskilde arbetsgivaren. I en tvist mellan dessa parter kan det därför bli fråga om att tolka en kollektivavtalsbestämmelse i det centrala avtalet. Att få en sådan tvist under tingsrättens som prövning första domstol skulle vara olämpligt och medföra att man undantog ett antal mål från AD:s prövning som är av den karaktären att det är av vikt att AD direkt får avgöra tvisten. Det förhåller sig också så att många mål vari enskild är arbetsgivare part gäller förhandlingsvägran eller föreningsrättskränkning. Både förhandlings- och föreningsrätten är grundläggande rättsprinciper inom den svenska arbetsrätten. Vi har inte funnit det acceptabelt att ändra AD:s behörighetsregler på ett sätt som kan medföra att från AD:s prövning som första domstol undantas tvister som rör någon av dess frågor.

Som ett tredje huvudalternativ har vi övervägt att låta AD själv avgöra om en tvist skall prövas av AD som första domstol eller hänvisas till tingsrätt. En lagregel skulle kunna införas i LRA som innebar att AD inte var skyldig att som första instans handlägga mål som uppenbart saknade principiellt intresse från arbetsrättslig eller annan synpunkt. För det fall domstolen bedömde att en tvist inte uppfyllde de i i bestämmelsen förangivna utsättningarna skulle tvisten kunna överlämnas av AD till tingsrätt för prövning. Prövningen av om ett mål bör överlämnas till

-100-

då ske i AD:s tresammansättning med en ledamot tingsrätt skulle och arbetstagarsidan. För ett måls från vardera arbetsgivardet fordras ett enigt beslut i frågan. Med överlämnande skulle skulle man i princip erhålla en individuell en sådan ordning i fråga om varje tvist. För att få en mer bestämd uppprövning skulle bli av en sådan reform har vi fattning av hur utfallet under år 1987 gått igenom samtliga inkomna mål för en tidsperiod och försökt göra en uppskattning av hur många mål som kunde överlämnas till tingsrätt. Vid denna undersöktänkas konma att emellertid kunnat konstatera att om samma argument ning har vi beträffande de tidigare två redovisade alternativen som anförts av om ett mål skall överäven kommer att hävdas vid bedömningen till blir lättnaden för AD med en sådan reform länas tingsrätt Om man även beaktar att en prövning av om inte särskilt stor. kräver vissa resurser ter sig detta tvisten skall överlämnas vara effektivt ur aspekten att begränsa AD:s aralternativ inte Vi har även funnit att en sådan reform kan inge bebetsbörda. med hänsyn till att man kan utgå från att en orgatänkligheter endast ansöker om stämning i mål vid AD där organisanisation anser det vara av vikt att tvisten kommer tionen för egen del domstol. För organisationen kan under AD:s prövning som första att AD sedan beslutar att överlämna det te sig anmärkningsvärt målet till prövning i tingsrätt.

av vad som ovan redovisats, inte kunnat Vi har, som framgår som effektivt skulle begränsa AD:s prövning finna någon ordning domstol och samtidigt bibehålla ett system av tvister som första har rätt att få de tvister där arbetsmarknadens organisationer domstol där organisationerna bedömer en prövade i AD som första sådan prövning som väsentlig.

utan arbetsrättsligt inslag överförs till 4.2.5 Besvärsmål i allmän domstol prövning

den nuvarande för arbetstvister handläg- Enligt processordningen alla mål där ett tingsrättsavgöranger AD som fullföljdsinstans

-101-

de i en arbetstvist överklagas. Detta gäller vare sig det är fråga om ett slutligt avgörande genom dom eller beslut slutligt eller ett beslut som överklagas särskilt.

Principen är att tingsrättens avgöranden överklagas genom besvär, om talan förs utan samband med talan mot en dom. Förenklat uttryckt föranleder en talan som inte till någon del gäller en sakprövning i tingsrätten ett besvärsmål i AD. Ett besvärsmål rör oftast processuella beslut av skilda slag som har meddelats under rättegången i tingsrätten utan att målet har prövats i sak. Som exempel kan nämnas beslut i fråga om rättshjälp, beslut om kvarstad eller liknande provisorisk åtgärd eller beslut om utdömande av vite eller om ersättning till vittne. Besluten kan vara av mångskiftande natur. Ett besvärsmål kan också gälla ett slutligt beslut av tingsrätten, exempelvis ett beslut varigenom tingsrätten avvisar målet på grund av rättegångshinder.

En klart avgränsbar grupp av besvärsmål av gäller överprövning tingsrättens beslut rörande interimistiskt förordnande inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen. Som exempel på lagparagrafer angående sådana förordnanden kan nämnas 69 S MBL, 34-36 SS LAS, 12 S förtroendemannalagen och 17 kap. 2 och 3 SS LOA.

Det bör anmärkas att bestämmelsen i 69 S MBL har en formellt sett annan innebörd än de övriga nämnda paragraferna. Bestämmelsen i 69 S MBL kan sägas undanröja ett hinder mot ett interimistiskt beslut med stöd av 15 kap. RB medan övriga paragrafer innefattar en från 15 kap. RB fristående, för självständig grund interimistiskt förordnande. Det viktiga i detta sammanhang är emellertid att samtliga de nämnda paragraferna utgör exempel på regler varigenom besvärsmål om interimistiska förordnanden inom ramen för den arbetsrättsliga låter lagstiftningen sig avgränsas från andra besvärsmål om provisoriska förordnanden.

Typiskt för besvärsmålen om interimistiska förordnanden inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen är att prövningen

-102-

inslag. Det är enligt vår mening uppenhar ett arbetsrättsligt av dessa mål bör ske i AD och inte av hovbart att prövningen som har hand om sakprövningen av rätterna, dvs. av den domstol tvister rörande den arbetsrättsliga lagstiftningen.

För andra av besvärsmål i AD är situationen väsentligt typer om dessa mål är det i allmänhet så att prövannorlunda. I fråga fråga eller att bedömningen inte alls rör någon arbetsrättslig med arbetsrättsligt inslag är av underordnad betydelse. ningar saknar avgörandena i dessa mål Praktiskt sett undantagslöst från arbetsrättslig synpunkt. Enligt vår principiell betydelse sakkunskap inom arbetslivet som AD mening komner den särskilda av de nu aktuella måbesitter inte till sin rätt i prövningen råder det sett ingen tvekan om len. Enligt vår mening generellt inom det allmänna domstolsväsendet - hovrätatt överinstanserna terna och i förekonmande fall högsta domstolen - generellt sett

att besvärsmål i allmänhet inom arbetsär bättre lämpade pröva sanrnansatt special domtvistprocessen än AD såsom en särskilt

stol.

till AD och minska AD:s För att begränsa måltillströmningen särskilda sakkunskap inte komsysslande med mål där domstolens sin rätt bör man enligt vår mening flytta över prövning mer till arbetsrättsliga inslag till av besvärsmål som är utan påtagliga Till AD bör endast part kunna fullfölja de allmänna domstolarna. interimistiska förordtalan mot beslut angående arbetsrättsliga

nanden.

är det inte att överprövningen av Enligt vår mening nödvändigt och liknande typer av beslut i process- och ersättningsfrågor

i saurna domstol som är överinstans i fråga om

besvärsmål sker av de arbetsrättsliga sakfrågorna. Oftast har överinprövningen i de allmänna domstolarna en samnansättning som är mer stanserna för av besvärsmål i allmänhet. lämpad prövning

som vi nu föreslår kan möjligtvis invändas Mot en sådan ordning det innebär handläggningsmâssiga nackdelar att prövningen att

-103-

sker i skilda domstolar i de fall då det samtidigt som AD prövar domen i sak förs en särskild talan mot ett i domen intaget beslut. En önskvärd ordning skulle naturligtvis vara att låta de besvärsmål handläggas av AD där talan samtidigt har fullföljts i själva huvudsaken. En sådan ordning skulle dock inte vara acceptabel på grund av att man inte kan ha en ordning där om frågan ett besvärsmål skall vara underkastad en dispensprövning i AD eller prövas i hovrätt utan någon begränsning av rätten till överprövning blir beroende huruvida domen överklagas i sak eller ej. Vi är emellertid av den uppfattningen att det är om fråga ett mycket fåtal mål där det kan vara en nackdel att prövningen sker i skilda domstolar och att de svårigheter som uppstår i dessa mål kan lösas på ett ganska enkelt sätt.

I de fall där man främst kan ifrågasätta hur handläggningen skall ske är när besvär anförts avseende i mål ersättningsfrågor vari part har rättshjälp. Reglerna för allmän torde rättshjälp emellertid enligt vår uppfattning ge utrymme för den domstol, som prövar målet i sak och avgör vem som skall svara för rättegångskostnaderna och kostnaderna för rättshjälpen, att när ersättningsfrågan inte slutligt avgjorts ange för det fall detta är lämpligt parts ersättningsskyldighet utan angivande av belopp. Detta kostnadsansvar kan även om skäl finns kvotanges i delar. Den domstol som prövar ersättningsfrågan bör sedan genom avräkning kunna bestämma vilket belopp parts ersättningsskyldighet uppgår till. Ett sådant förfarande förutsätter att domstolarna håller varandra underrättade om de beslut som fattas i frågor som har betydelse för bestänmandet av ersättningsskyldigheten för rättshjälpen. En sådan skyldighet redan föreligger enligt rättshjälpsförordningen.

Vid en avvägning mellan de fördelar en reform av nu angiven innebörd avseende besvärsmålen skulle innebära för AD och den i sällsynta fall mindre funktionella handläggningen av enstaka besvärsmål som skulle uppstå har vi funnit att fördelarna väger avsevärt mycket tyngre. AD har nämligen såsom påvisats i det föregående en ytterst besvärlig arbetssituation där varje åtgärd

-104-

för att måltillströmningen är viksom kan genomföras begränsa av de besvärsmål som saknar arbetsrättstig. En överflyttning skulle innebära att man kan begränsa tillströmningen ligt inslag till 70 procent samtidigt som AD:s av besvärsmål AD med omkring särskilda sakkunskap tas till vara på ett mer ändamålsenligt

sätt.

4.3 Andra åtgärder för att förenkla AD:s arbete

vi hur man kan begränsa tillströmningen av Förutom att övervägt mål till AD har vi sett över om arbetsbesparingar kan uppnås förenkla domstolens handläggning av inkomna mål. Vi genom att har mn ordförandens behörighet att vidta åtgärder på övervägt och om reglerna för när AD kan domstolens vägnar kan utvidgas ett mål i tresammansättning kan göras generösare. Även pröva andra åtgärder har övervägts.

av ordförandens behörighet innebär att övriga En utvidgning ledamöter avlastas arbete och att man sparar in föredragnings- Detta medför också att det förberedande och förhandlingstid. sekreterarna i domstolen förenklas. Ett arbetet som åligger alternativ som har övervägts är att efter förebild av RB:s regler om huvudförhandling i förenklad form i dispositiva tvistemål ordförandens behörighet till att pröva och avgöra mål i utvidga förfarande. Vi har emellertid funnit att en sådan ett förenklat

skulle stå i överensstämmelse med syftet att ha en

ordning inte med särskild sakkunskap inom rättsområdet och specialdomstol även vara mindre lämpligt när det är fråga om en prejudikatdomfår för andra än stol vars avgöranden många gånger betydelse Vi har därför våra överväganden till parterna själva. begränsat att av ordförandens behörighet att på domstoavse en utvidgning lens vidta förberedande åtgärder vid måls handläggning. vägnar Ordföranden bör enligt vår uppfattning få en vidgad möjlighet beslut i om vilken bevisning som skall tillåtas. att fatta fråga avvisa RB:s regler bör ordföranden Beslut att bevisning enligt Emellertid anser vi med hänsyn till de själv kunna fatta.

-105-

mycket snäva kriterier som gäller vad avser att tillåta ny bevisning i överrätt samt att denna fråga i många fall kan få för betydelse bedömningen av omett mål skall beviljas dispens att ordföranden inte skall ges behörighet att avvisa ny bevisning som åberopas i mål som fullföljts till AD. Ordföranden bör däremot få behörighet att själv hänvisa mål till tingsrätt i de fall då förutsättningarna härför föreligger enligt LRA:s regler. Ordföranden bör även själv kunna utdöma vite när kallelse vid sådan påföljd utfärdats.

Vi har även övervägt om AD:s möjligheter att samnanträda i den mindre sammansättningen med tre ledamöter, ordföranden och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan, kan utvidgas. En sådan reform måste emellertid bedömas utifrån om det uppfyller befogade krav på rättssäkerhet samt om det medför någon arbetsbesparing för AD. Enligt de nuvarande reglerna kan domstolen avgöra mål utan huvudförhandling och fatta vissa beslut under rättegång i den mindre samansättningen. I denna sanmansättning kan AD även hålla huvudförhandling för avgörande av mål som saknar betydelse för ledningen av rättstillämpningen på domstolens verksamhetsområde och som i övrigt är av enklare beskaffenhet. Frågan om en utvidgning av de nu redovisade förutsättningarna skall bedömas mot bakgrund av att vi föreslår en begränsning av rätten till överprövning i AD av till domstolen fullföljda mål. Denna reform innebär att antalet mål som är av den karaktären att de skulle vara lämpliga att pröva i AD i en mindre sammansättning komer att minska. De flesta av de mål som beviljas dispens torde vara av det slaget att prövning bör ske i domstolens sjusanlnansättning. Redan detta gör att man kan ifrågasätta om det överhuvudtaget, med en rättegångsordning som den vi föreslår, föreligger något behov av att ändra de nuvarande reglerna. Utöver det nu anförda skälet gäller vad avser de mål som AD prövar som första domstol att det från rättssäkerhetssynpunkt, på grund av att part endast har rätt till prövning i

en instans, är befogat med restriktiva regler för användningen

av domstolens mindre sanlnansättning. Med en sådan rättegångsord

-106-

försäkras en hög kvalitet på prövningen i ning måste parterna som de har tillgång till. Med hänvisning till den enda instans två skälen föreslår vi inte någon utvidgning av de nu redovisade AD:s domförhet i tresanrnansättni ng.

Bestänlnelsen om förutsättningarna för när AD i tresanlnansättning sätt att någon begränsning kan avgöra mål är utformad på sådant inte föreligger, om situationen är sådan av tillämpningsområdet målet skall utan huvudförhandling. Enligt vår uppatt avgöras saknas det skäl att behandla mål som avgörs efter förefattning annorlunda än mål som avgörs efter huvudförhandling. dragning har också i AD:s praxis fått gälla vid val Sanna förutsättningar av i vilken sanunansättning ett mål skall avgöras. Det bör etneläven framgå av lagregeln att förlertid enligt vår uppfattning är desamma för ett måls avgörande i tresammanutsättningarna sättning oavsett sättet för målets avgörande.

om det finns några andra åtgärder som kan Vi har även övervägt vidtas för att förenkla AD:s arbete. Enligt de nuvarande reglerförordna annan lagfaren tjänsteman vid domstona kan domstolen len att hålla nuntlig förberedelse. Så sker också genom att domstolen förordnar sekreterare i AD, som förvärvat tillräcklig inom arbetsrättens område, att hålla förberedelse i erfarenhet bestänunelserna i LRA kan emellertid sekreteravissa mål. Enligt vid ett sådant förordnande även få behörighet att re i AD inte meddela tredskodom eller i dom stadfästa på domstolens vägnar Detta innebär att handläggningen vid en förlikning. många gånger förberedelse blir onödigt komplicerad. Domstolens sådan muntlig att förordna annan lagfaren tjänsteman inom domstolen behörighet bör därför till att även avse förordnande att i visst utvidgas mål meddela tredskodom eller i dom stadfästa förlikspecifierat ning.

-107-

4.4 En förstärkning av AD

4.4.1 Iniedning

Verkningarna för AD:s arbetsiäge av de åtgärder som vi föreslagit i avsnitten 4.2 och 4.3 kan inte uppskattas med någon säkerhet. Man kan exempeivis inte förutse i hur många mål AD kommer att beviija dispens e11er vilka resurser en dispensprövning fordrar. Det är också svårt att uppskatta vad ett mål som fullföijts ti11 AD arbetsmässigt innebär jämfört med ett må1 som AD har att pröva som första domsto1. En sådan uppskattning måste b1i skönsmässig och bygger inte på något statistiskt material utan endast på vår egen erfarenhet samt vad som uppgetts för oss av dem som arbetar i AD.

De reformer vi föresiagit i de föregående avsnitten berör i huvudsak endast de må1 som fuiiföljs ti11 AD. Detta beror på, som vi redovisat i avsnitt 4.2.4, att vi inte funnit någon möj- 1ig väg att i någon nämnvärd utsträckning begränsa tiilströmningen av må1 som AD prövar som första domstol. De enda åtgärder som föresiås i syfte att begränsa AD:s arbetsbörda avseende denna grupp av mål gäller må] som avser tiiiämpningen av iagen om arbetstagares uppfinningar och må1 som gäiier hyrestvist där hyresvi11koren reglerats i ko11ektivavta1. De må1 som AD prövar som första domstol utgör den absolut största gruppen av arbetstvistmåi, ca 70 procent av det totaia antaiet må1. Dessa måi är dessutom mest arbetskrävande ned hänsyn tili att de ofta rör kompiicerade tvister. Man brukar uppskatta att de genereilt fordrar minst en dubbeit så stor arbetsinsats som de fullföijda måien.

Från denna utgångspunkt har vi uppskattat att de i avsnitten 4.2 och 4.3 föresiagna reformerna ger en arbetsbesparing av omkring tio procent. Att utfa11et inte biir större beror på att de må] som AD prövar som första domsto1 i stort sett ograverat kommer att 1igga kvar i domstoien.

-108-

Behovet av och förutsättningarna för en förstärkning av 4.4.2 AD

tio procent innebär onekligen vid En arbetsbesparing på omkring oförändrat tillflöde av mål till AD att domstolens arbetssiett tuation förbättras. Frågan är emellertid om en sådan arbetsbeär tillräcklig för att långsiktigt lösa AD:s arbetssisparing tuation. Som vi nämnt i avsnitt 3 kan man inte säkert förutsäga i AD. Man kan endast försöka närmare analysera målutvecklingen årens och se om dessa uppgifter kan de senaste målutveckling för ett om någon tendens. Vi har drautgöra underlag antagande att man bör förutsätta att målantalet i framgit den slutsatsen kommer att ligga på samma höga nivå eller tiden förmodligen t.o.m. öka något om åtgärder inte vidtas.

under ett flertal år hållit en mycket hög arbetstakt som AD har att domstolen under en längre tid kan man inte kan utgå från Måltillströmningen till domstolen har emellertid upprätthålla. varit domstolen trots denna höga arbetstakt varit så hög att att under senare år bygga upp balanser. Enligt vår upptvungen skall målet vara att för AD skapa ett sådant arbetsläge fattning att man i domstolen kan hålla en normal arbetstakt och ändå ha

en viss marginal för att möta en tillfälligt ökad arbetsbelastmål, vilket vi anser vara nödvänning. Om man vill uppnå detta av omkring tio procent inte tilldigt, är en arbetsbesparing räcklig. Enligt vår uppskattning motsvarar den arbetsbesparingen

endast den arbetsinsats utöver det normala som AD i dag upprätthåller. Vill man även uppnå ett arbetsläge där AD inte behöver balanser och även har en viss marginal i sin bygga upp några verksamhet måste ytterligare åtgärder vidtas. Efersom vi inte

kunnat finna möjliga vägar att minska måltillströmytterligare

eller rationalisera domstolens arbete kvarstår endast att

ningen förstärka AD på något sätt.

för att avgöra tvister om kollek- AD tillskapades ursprungligen . Därefter domstolens behörighet successivt tivavtal vidgades lagstiftning för att sedan genom 1974 års reform genom särskild

-109-

av rättegångsordningen för arbetstvister bli behörig att antingen som första domstol eller som fullföljdsinstans handlägga alla arbetstvister. När man 1974 införde den nuvarande rättegångsordningen för prövning av arbetstvister ville man avskaffa det tidigare gällande dualistiska systemet enligt vilket arbetstvister prövades slutligt såväl i AD som i högsta domstolen för att uppnå en enhetlig rättstillämpning på arbetsrättens område. Man

antog då att endast ett begränsat antal mål skulle fullföljas

från tingsrätterna och att av de tvister som AD var behörig att pröva som första domstol en stor del skulle lösas mellan parterna förhandlingsvägen. Man antog vid 1974 års reform att organisationerna till AD endast skulle hänskjuta tvister som var av principiellt intresse eller av annan anledning var av stor betydelse. Verkligheten har emellertid blivit en annan. Som redovisats i avsnitt 4.2.3 fullföljs till AD långt fler mål än vad man antog 1974 och organisationerna har bedömt betydligt fler tvister vara lämpliga att hänskjuta till AD än vad man utgick från när man utformade domstolens nuvarande organisation. Dessutom förekommer det ett ganska stort antal mål där enskild arbetsgivare är part och där några egentliga förhandlingar mellan parterna överhuvudtaget inte förekommit innan tvisten kommer under AD:s prövning. Ett annat moment i målutvecklingen som inte kunnat förutses är följande. I mitten av 1970-talet trädde ett flertal nya lagar i kraft inom det arbetsrättsliga området, bland dem främst anställningsskyddslagen den 1 juli 1974 och lagen om medbestämmande i arbetslivet den 1 januari 1977. Detta innebar naturligtvis att ett stort antal tvister inom den nya lagstiftningens område kom under AD:s prövning. Emellertid har inte, som man haft anledning att räkna med, antalet tvister sjunkit efter ett inledande skede. Anställningsskyddsmålen är exempelvis lika talrika som tidigare trots att det i dag från AD finns en mycket rik praxis inom detta rättsområde.

En begränsning av rätten till överprövning i AD av mål som fullföljs från tingsrätt innebär att domstolens sysslande med en fullständig prövning i dessa mål inskränks och att ett delvis nytt moment i AD:s arbete införs genom att domstolen kommer att

-110-

i inte utsträckning syssla med dispensprövning. De oväsentlig för en rätt till överprövning 1 AD av de nya förutsättningarna målen och även de mycket skiftande mål som AD i dag fullföljda som första domstol gör det önskvärt att ge AD en möjligprövar het att i större utsträckning kunna anpassa sin sammansättning efter målets karaktär och principiella betydelse.

om AD:s sammansättning bygger på tanken att arbetsmark- Reglerna i domstolen vid sidan av nadens parter skall ges representation för att bidra med sakkunskap om förhållandena på juristdomarna arbetsmarknaden och de rättsuppfattningar som har utbildats där. Man har velat skapa en sammansättning som gör att AD genom sina ledamöter får en förankring på arbetsmarknaden och dänned förtroende hos dem vilkas tvister domstolen i första hand har att Genom att AD:s ledamöter hämtats bland framträdande förepröva. trädare för har AD kunnat uppträda med den organisationerna auktoritet som varit nödvändig för att dess avgöranden skall vinna på arbetsmarknaden. Vid 1974 års reform och även respekt vid senare reformer har det därför tillmätts stor betydelse att AD inte så mycket att domstolens ledamöter inte kan utvidgas hämtas från den begränsade av framstående företrädare för grupp som är en garanti för AD:s höga kvalitet och organisationerna, anseende. Det har också tidigare framhållits att det är av vikt hålls inom den ram att man inte riskerar att AD:s organisation en enhetlig rättstillämpning. Av samma skäl har AD inte indelats olika Ledamöterna cirkulerar inom domstolen i så på avdelningar. stor utsträckning som möjligt. Dessa nu nämnda förutsättningar för reformer är lika giltiga och väl som utgjort grund tidigare i dag. Att man upprätthåller detta arbetssätt är en så viktiga förutsättning för att domstolen skall kunna vidmakthålla en hög kvalitet i dömandet.

Förutsättningarna för en förstärkning av AD kan sammanfattas på så sätt att domstolen inte får utvidgas så att man riskerar att det uppstår svårigheter med att upprätthålla en enhetlig rättstillämpning eller att rekrytera framstående ledamöter. Samtidigt föranleder de i dag mer differentierade måltyperna och den

-111-

praxis som utvecklats inom skilda rättsområden att det är önskvärt att AD i större utsträckning kan anpassa sin sammansättning efter målens tyngd och principiella betydelse än vad nuvarande sammansättningsregler ger möjlighet till.

4.4.3 Olika alternativ till en förstärkning av AD

De alternativ som man kan tänka sig och som vi övervägt är att utvidga AD med en fjärde ordförande eller att ändra vice ordförandetjänsten i domstolen till en heltidstjänst eller i sista hand att utvidga AD med en fjärde ordförande men att kombinera detta med delvis ändrade samansättningsregler bl.a. i syfte att underlätta för domstolen att upprätthålla en enhetlig rättstilllämpning. Vi har övervägt samtliga alternativ och stannat för att det sistnämnda alternativet är det som bäst uppfyller förutsättningarna för en förstärkning av AD inom dess nuvarande organisation.

Enligt LRA:s nuvarande regler uppgår det totala antalet ledamöter i AD till 23 stycken, vilka fördelar sig på tre ordförande, fyra vice ordförande, tre ledamöter med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden samt tretton ledamöter från arbetsmarknadens organisationer. De tre ordförandena samt, som en provisorisk förstärkning, även en av vice ordförandena är heltidsanställda medan övriga ledamöter har andra heltidssysselsättningar och utför sitt uppdrag som ledamot i AD bredvid sina ordinarie arbetsuppgifter. Vid förfall för ordförande är endast vice ordförande kompetent att i alla avseenden träda i ordförandens ställe. I den dömande verksamheten är de tre ordförandena likställda.

Enligt huvudregeln sammanträder AD normalt med sju ledamöter, vilket även är den sammansättning som klart dominerar avseende de mål som AD prövar som första domstol. Under vissa förutsättningar är AD domför i en mindre sammansättning med tre ledamöter, ordförande och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan. I denna sammansättning är AD behörig att avgö-

-112-

huvudförhandling, om målet saknar betydelse för ra mål efter verksamhetsområde och om det i rättstillämpningen på domstolens är av enklare beskaffenhet. AD kan även i den mindre övrigt mål utan huvudförhandling och fatta sammansättningen avgöra vissa beslut under rättegången.

förstärka AD skulle vara att göra som skett vid Ett sätt att reformer nämligen att utöka domstolen med ytterligare tidigare En sådan lösning skall emellertid ses mot baken ordförande. den nuvarande ordningen ordförandena är i grund av att enligt likställda i den dömande verksamheten, vilket alla avseenden att en ordförande tjänstgör tillsammans med en innebär aldrig Detta förhållande ställer särskilda krav på annan ordförande. mellan ordförandena för att domstolen skall kunna samverkan en enhetlig rättstillämpning. Kraven på denna samupprätthålla samt den tid som måste tas i anspråk härför har emellerverkan i takt med att antalet ordförande blivit fler. Skulle tid ökat domstolen med en fjärde ordförande och bibehålla man nu utöka skulle detta medföra att ännu oförändrade sammansättningsregler avsättas till samverkan mellan ordförandena samtimer tid fick att samordna verksamheten digt som de praktiska svårigheterna vår skulle risken vara skulle bli större. Enligt uppfattning stor för att domstolen med så många ordförande som fyra ganska inte skulle klara av en i alla situationer tillfredsställande AD:s rättstillämpning. Av dessa skäl har vi samverkan vad avser den slutsatsen att en ordning som enbart innebär att dragit en ordförande inte uppfyller de domstolen utökas med ytterligare för att AD skall kunna bibehålla sin krav som måste uppfyllas i dömandet och sin auktoritet inom arbetslivet. höga kvalitet

alternativ har vi även övervägt att ändra Som ett ytterligare till en heltidstjänst i domstolen. Härivice ordförandetjänsten helt sätt bli tillgänglig för genom skulle denne på ett annat och kunna på ett effektivt sätt arbetsuppgifter i domstolen avlasta ordföranden en del av bl.a. den förberedande handläggskulle i ett sådant fall även ningen av målen. Vice ordförande helt annat ansvar för domskrivningen, som är en kunna ta ett

-113-

tung arbetsuppgift för ordföranden. Denna lösning är också den vi valde när vi föreslog en provisorisk förstärkning av AD i avvaktan på att en mer långtgående reform av rättegångsordningen för arbetstvister kunde träda i kraft. Vid en närmare analys av innebörden av en reform ned vice ordförandetjänsten på heltid i domstolen har vi emellertid funnit att det finns skäl som talar emot en sådan permanent ordning. I dag rekryteras vice ordförandena från en grupp av högt kvalificerade jurister vilka oftast har höga tjänster inom statsförvaltningen. En förutsättning för att man kunnat rekrytera från denna grupp av kvalificerade jurister har varit att vice ordförandeskapet i AD är en sysselsättning som upprätthålls bredvid dennes ordinarie arbetsuppgifter. Eftersom vice ordföranden är den enda ledamot som har full kompetens att i alla avseenden ersätta ordförande är det av stor vikt att dessa ledamöter har en hög juridisk kompetens. AD:s ordförande har också många gånger rekryterats från gruppen av vice ordförande. Om man permanent skulle låta vice ordföranden tjänstgöra på heltid i AD är det vår uppfattning att man i ett väsentligt avseende skulle ändra förutsättningarna för donstolen. Till dessa tjänster kan man då inte räkna med att få jurister på den nivå som det är fråga om i dag. Detta skulle utgöra en betydande nackdel för domstolen. Särskilt måste beaktas att det är en vice ordförande som träder i ordförandens ställe vid förfall för denne. På vice ordförandena bör därför i princip ställas samma kompetenskrav som på ordförandena. Vi har således funnit att det inte är lämpligt att permanent förstärka AD genom att ändra vice ordförandetjänsten till en heltidstjänst. En sådan ordning skulle enligt vår mening kunna inge betänklighet avseende rättssäkerheten.

4.4.4 En utvidgning av AD med en fjärde ordförande och ändrade sammansättningsregler

Vi har således komnit fram till att de nu redovisade alternativen att utvidga domstolen med en ytterligare ordförande eller att ändra vice ordförandetjänsten till en heltidstjänst är lös-

-114-

Vi har i stället som av olika skäl inger betänkligheter. ningar av AD med en ordförande kan komövervägt om inte en utvidgning

som ger domstolen en bineras med ändrade sammansättningsregler

sammansättningen efter målets svårigökad möjlighet att anpassa och samtidigt på ett enkelt hetsgrad och principiella betydelse sammansättning i vissa sätt instrument att genom sin ger AD ett Den ordning vi mål upprätthålla en enhetlig rättstillämpning.

dessa villkor är att AD tillförs en tänkt oss för att uppfylla

ordförande men med delvis ändrade sammansättningsregler fjärde målen som saknar betydelse för rättsför domstolen. De enklare

HHmmmwnüdmuMwsmüumammümemmüüsmmm

skall som i dag prövas i komplicerade anställningsskyddsmål,

tresammansättning. Domstolens sjusammansättning ges domstolens mål en ändrad sammansättning. För de mål emellertid för vissa

intresse mnråde eller som är av principiellt på arbetsrättens

är av stor betydelse för arbetsmarknadens parter som annars

i domstolen utöver den ordförande som har målet på sin skall

och som berett målet till huvudförhandling, ingå någon av rotel Den av de två ordförandena vars mål de tre andra ordförandena.

skall ordförandeskapet vid är uppe till prövning upprätthålla

Genom en sådan ordning bibehåller man ordföhuvudförhandlingen. i alla avseenden lika ställning i den dömande verksamrandenas

heten. Som tredje ledamot skall vid denna sjusammansättning

vice ordförande. Mål som inte är av principiellt tjänstgöra av annan särskild betydelse för arbetsmarknaden intresse eller att målet skall prövas i AD:s och som inte är av den karaktären

tresammansättning, prövas på samma sätt som i dag i AD:s normala

sjusammansättning.

ordförande ökar domstolens Genom att AD tillförs en ytterligare

de förberedande åtgärderna vid måls handkapacitet att sköta mål i AD:s normala sjusammansättning och läggning och att avgöra sammansättningsreglerna för tresammansättning. Genom de ändrade

eller i annat sjusammansättningen vid prövningen av principiellt

vid av avseende viktiga mål, höjer man AD:s kompetens avgörandet

som man härigenom på ett enkelt sätt skapar dessa mål samtidigt och en enhetlig rättstillämpning vid garanti för kontinuitet

-115-

prövningen av dessa tvister. I dessa tvister kan den andre ordföranden också ta mer aktiv del i domskrivningen än vad som i dag är möjligt med endast en utanför domstolen stående vice ordförande.

Vid ett närmare övervägande av domstolens sammansättning i övrigt vid en sammansättning med två ordförande har vi ansett att vice ordförande skall tjänstgöra som tredje ledamot. Denna lösning har vi stannat för främst av två skäl. Genom att för de viktigaste målen ändra AD:s sammansättning till att bestå av två ordförande stärker man inflytandet i domstolen för de jurister som har denna arbetsuppgift som sin heltidstjânstgöring. En sådan ordning tycker vi är till fördel genom att, som redovisats tidigare i detta avsnitt, det utgör en garanti för kontinuiteten och enhetligheten i domstolens rättstillämpning samtidigt som man genmn att den andre ordföranden finns tillgänglig i domstolen ger ökade möjligheter till tankeutbyte mellan ordförandena vid handläggningen av målet och domskrivandet. Emellertid innebär denna i och för sig fördelaktiga starka konstellation för ordförandena att det finns ett behov av att delvis som motvikt i domstolens sammansättning låta ingå en kvalificerad utifrån komnande jurist som självständigt kan hävda sin uppfattning. Denna roll kan mycket väl upprätthållas av de kvalificerade jurister som i dag tjänstgör som vice ordförande. Med hänsyn till betydelsen av en sådan kombination har vi stannat för att det är av större vikt att vice ordförandenas ställning inte försämras i domstolen än att den tredje ledamoten bibehåller sin ställning. Ett ytterligare argument för den ordning vi nu föreslagit är att vice ordföranden är den ende ledamot i domstolen som fullt ut har behörighet att ersätta ordförande vid förfall. Det är på grund härav av vikt att man ser till att dessa ledamöter får delta i prövningen av alla de mål som AD handlägger så att de förvärvar erfarenhet av AD:s verksamhet i dess helhet.

De mål som enligt vårt förslag skall prövas i sammansättningen med två ordförande är mål som är av principiellt intresse på arbetsrättens område eller av annan särskild betydelse för ar-

-116-

Till denna kategori hänförs flertalet betsmarknadens parter. mål om fredsplikt och föreningsrätt kollektivavtalstolkningsmål, mål rörande tillämpningen av den arbetsrättsliga samt viktigare vid bedömningen av om ett mål skall lagstiftningen. Av betydelse är un det finns en väl utföras till denna särskilda kategori som tvisten rör.

vecklad praxis inom det lagstiftningsområde

Exempelvis är enligt vår bedömning det normala anställningshänföra till denna särskilda grupp. Ytterskyddsmålet inte att för till vilken kategori ligare ett faktum som är av betydelse är om domstolens avgörande av tvisten får ett mål skall föras

för andra än de enskilda parterna. Exempel härpå är betydelse där AD:s avgörande av tvisten får mål om kollektivavtalstolkning I normalfallet bör betydelse för alla som är bundna av avtalet. ett kollektivavtalstolkningsmål föras till den grupp av därför sammansättning med två ordförande. mål som prövas i domstolens som att ett mål, utan att det är Även ett sådant förhållande väcker stor uppmärksamhet bör särskilt rättsligt komplicerat, kunna föranleda att tvisten hänförs till gruppen kvalificerade

Även mål som rör de grundmål. Exempel härpå är strejkmålen. för arbetsmarknadsparternas förhållande till läggande reglerna och föreningsrätten är varandra såsom tvister om fredsplikten skall skiljas ut för en prövning i mål som enligt vårt förslag sammansättning. Bedömningen av till vil- AD:s mest kvalificerade ett mål skall föras skall göras av den ordförande ken kategori Mot ordförandens beslut i sammanpå vars rotel målet handläggs. skall talan inte kunna föras. Detta utesluter sättningsfrågor föreskriver att ordföranden dock inte att AD i sin arbetsordning För före ett beslut kan samråda med organisationsledamöterna. sammansättning skall komma att ordningen med en ny kvalificerad bör ordförandena som tjänstgör tilltill sin rätt på bästa sätt sammans varieras efter ett särskilt schema.

i de kvali- Den nu föreslagna nya regeln om AD:s sammansättning avsedd att vara begränsad till de mål som ficerade målen är inte har att domstol. Denna samansättning domstolen pröva som första av mål som fullföljts från kan även förekomma vid prövning ordförandens bedömning, är att häntingsrätt när målet, enligt

-117-

föra till den kvalificerade gruppen av mål. Den ändrade regeln om AD:s sammansättning inverkar inte på frågan om ett måls prövning vid huvudförhandling i sjusammansättning skall ske i domstolens s.k. särskilda sammansättning eller allmänna sammansättning. Avgörande för denna fråga är, oavsett om i Abzs sammansättning skall ingå två ordförande eller en ordförande, huruvida målet huvudsakligen har betydelse för endast visst förhandlingsområde respektive om målet är av allmän betydelse för förhållandena på arbetsmarknaden.

Den nu föreslagna förstärkningen innebär att domstolens kapacitet att avgöra mål utökas. Förslaget innebär dock inte någon ökad belastning på övriga ledamöter. Antalet förhandlingar kon» mer inte att öka i den utsträckning att det för närvarande finns skäl att utöka antalet övriga ledamöter i domstolen.

Med hänsyn till att det utökade antalet ordförande inte innebär någon förändring av relationerna mellan antalet ledamöter som vid domstolens sammanträde i plenum deltar från arbetsgivar- och arbetstagarsidan eller medför att organisationsledamöterna kommer i minoritet i förhållande till de övriga ledamöterna medför åtgärden inte att någon ändring behöver vidtas i den bestämmelse i lagen som reglerar AD:s sammansättning vid sådant sammanträde.

Genom en förstärkning av AD med en fjärde ordförande och delvis ändrade sammansättningsregler för domstolen på det sätt som vi föreslagit uppnår man enligt vår mening en ökad kapacitet för domstolen att avgöra inkomna mål samtidigt som man för de mest kvalificerade målen stärker domstolens kompetens samt gör det möjligt för domstolen att genom sin sammansättning i de principiella målen upprätthålla en kontinuitet i dömandet och en enhetlig rättstillämpning.

-118-

för en utvidgning av AD:s behörighet till att 4.5 Utrymmet överpröva beslut i lönegarantiärenden

har vi att även överväga om det finns någon I direktiven ålagts av mål som lämpligare handläggs enligt rättegångsordningen grupp arbetstvister. Särskilt har omnämnts att det bör övervägas för inte vore ändamålsenligt att låta avgöranden i lönegaranom det i AD. Denna fråga har även varit uppe till tifrågor överprövas i lönegarantiutredningen som i betänkandet Ny löneövervägande uttalat att starka skäl talar för att garantilag (SOU 1986:9) rör bör sådana arbetstvister som ytterst lönegarantiersättning har emellertid på kunna överprövas i AD. Lönegarantiutredningen av att man ansåg det oklart huruvida AD hade utrymme för grund överinstans för ytterligare målgrupper lämnat frågan att vara att övervägas vidare i ett annat sammanhang.

Den nuvarande instansordningen för prövning av lönegarantiären-

och hovrätt. Hovrättens beslut kan den är kronofogdemyndighet inte Denna ordning gäller när krav på ersättning överklagas. gällande i konkurser enligt lagen om statlig lönegaranti görs I övriga konkurser prövas i dag krav utan bevakningsförfarande. av konkursförvaltaren och vid tvist inom på sådan ersättning i den s.k. Hur prövningen i konkursförfarandet jävsprocessen. framtiden skall ske av krav på ersättning enligt den statliga

är för närvarande under övervägande inom regerings lönegarantin som därvid övervägs är att låta krokansliet. Ett alternativ krav enligt den nofogdemyndighet pröva samtliga på ersättning inte möjstatliga lönegarantin. På grund härav är det således för tid framöver uppskatta vilken arbetsligt att någon längre innebära för AD om man införde en ordning ned börda det skulle rätt till i AD av lönegarantiärenden. Om man emelöverprövning från den nuvarande ordningen, varvid AD endast lertid utgår där prövningen inte sker skulle överpröva lönegarantiärenden kan man konstatera att redan en sådan inom konkursförfarandet, medföra en ansenlig arbetsbörda för domstolen. Om ordning skulle för vilket antal ärenden det kan bli fråga om man som vägledning från som i av hovrätterna utgår hur många ärenden dag handläggs

-119-

rör det sig om drygt 200 ärenden om året. Även om man skulle införa en ordning, som innebar att dessa ärenden också skulle omfattas av de föreslagna reglerna om en begränsning av rätten till överprövning i AD av dit fullföljda mål, skulle detta på grund av den höga fullföljdsfrekvensen ändå medföra att AD fick avsätta stora resurser för dispensprövningen i dessa ärenden. I förhållande till AD:s relativt begränsade organisation skulle detta medföra en så stor arbetsbörda för domstolen att resurser saknas att i AD:s nuvarande organisation pröva dessa ärenden. Frågan om införandet av AD som överinstans för lönegarantiärenden är också att bedöma utifrån hur stor andel av dessa ärenden som rör tvistefrågor som vanligtvis handläggs i AD och där domstolens särskilda sammansättning gör det ändamålsenligt att AD prövar ärendena. De tvistefrågor som det främst kan röra sig om är arbetstagarbegreppet, tillämpningen av anställningsskyddslagen och avtalstolkning inom arbetsrättens område. Vid en genomgång av ett slumpvis utvalt antal lönegarantiärenden som handlagts i Svea hovrätt har vi emellertid kunnat konstatera att en majoritet av ärendena inte rör sådana tvistefrågor där AD:s särskilda sammansättning motiverar att ärendet prövas av denna domstol.

Av det ovan redovisade har vi dragit den slutsatsen att - även med beaktande av de ändringar som vi nu föreslagit för att minska domstolens arbetsbörda - AD:s förhållandevis begränsade organisation inte har något utrymme för att överpröva lönegarantiärenden. Därutöver anser vi det vara omotiverat att införa AD generellt som överinstans för dessa ärenden med hänsyn till att ett flertal av ärendena rör tvistefrågor som inte fordrar AD:s specialkunskap. De ärenden där det skulle vara motiverat och önskvärt med en överprövning i AD gäller arbetstagarbegreppet som är en central arbetsrättslig fråga. Det finns emellertid inte något enkelt sätt varigenom man kan särskilja dessa ärenden från övri ga lönegaranti ärenden .

-120-

4.6 i samband med en teknisk översyn av LRA överväganden

4.6.1 Allmänna synpunkter

i arbetstvister i tingsrätt och i AD. I LRA regleras rättegången Denna reglering kompletteras genom en hänvisning i LRA av de som gäller enligt RB eller annan författning om rätteregler tvistemål. Sedan LRA tillkom 1974 har rätgången i dispositiva vid de allmänna domstolarna varit föremål för tegångsförfarandet som lett till omfattande ändringar av RB:s en översyn relativt Vi har vid den tekniska översynen övervägt om dessa nya regler. bör föranleda några ändringar i LRA. Vi har även utifrån regler i RB övervägt om det finns skäl att inföde nyheter som införts ra motsvarande regler för rättegången i arbetstvister.

innehållet i artikel sex i den europeiska kon- Med hänsyn till ventionen om mänskliga rättigheter, som Sverige anslutit sig har vi observerat att en ändring bör vidtas i den bestämtill, melsen i LRA som reglerar under vilka förutsättningar ett mål, domstol, får avgöras på handlingarsom prövas av AD som första den nuvarande regeln kan nämligen domstolen även mot na. Enligt parts bestsridande, om det föreligger synnerliga skäl, avgöra ett Detta förfarande strider mot konventiomål på handlingarna. Bestämmelsen bör därför ändras på så sätt att ett nens regler. mål som AD prövar som första domstol inte kan avgöras på handlingarna om part motsätter sig en sådan handläggning.

Vi har också vid den tekniska översynen sett över de bestämmelser som reglerar AD:s handläggning av interimistiska yrkanden vid tvist om fredsplikt. Vi återkommer i det följande i avsnitt

4.6.3 till dessa överväganden.

även sett över om AD:s behörighet att som Vi har därvid reglerna tvist om stridsåtgärd. Vi har då funnit att första domstol pröva mål vari en enskild arbetsgivare, som inte själv exempelvis slutit kollektivavtal, väcker talan vid tvist om stridsåtgärd som första domstol. Vi anser konmer under tingsrätts prövning är otillfredsställande med hänsyn till att att denna ordning

-121-

rätten att vidta stridsåtgärder är så central inom arbetsrättens område. Att utvidga behörighetsreglerna för AD till att avse att domstolen alltid, oavsett partsställningen, som första domstol skall pröva tvist om stridsåtgärd, innebär ett ytterst marginellt tillskott av mål. Det kan uppskattningsvis bli om fråga högst ett mål vart femte år. I samband med denna ändring av behörighetsreglerna för AD föreslår vi också en redaktionell ändring av reglerna för att göra dem mer överskådliga.

4.6.2 LRA och reformen av RB

LRA reglerar rättegången i arbetstvister i såväl tingsrätt som AD. Genom en hänvisning i LRA till RB eller annan författning om rättegången i dispositiva tvistemål kompletteras LRA:s reglering av bl.a. RB:s regler.

För rättegången i tingsrätt innehåller LRA endast ett fåtal särskilda regler varför tingsrätternas av arbetshandläggning tvister i huvudsak följer samma processuella regler som gäller för dispositiva tvistemål i allmänhet.

För rättegången i AD innehåller LRA emellertid ett större antal särskilda bestämmelser som reglerar rättegången såväl när domstolen handlägger mål som första domstol som när den är fullföljdsinstans. För det fall RB eller annan författning för dispositiva tvistemål är att tillämpa för rättegången i AD gäller att vad som är föreskrivit för rättegången i tingsrätt är tilllämpligt beträffande rättegången i AD som första domstol och vad som föreskrivits för rättegången i hovrätt är tillämpligt för rättegången i AD som fullföljdsinstans.

Sedan LRA:s tillkomst 1974 har rättegångsförfarandet vid allmän domstol varit föremål för en översyn, vilket bl.a. lett till väsentliga ändringar av de bestämmelser som reglerar rättegången för dispositiva tvistemål i tingsrätt och hovrätt. De ändringar som genomförts har främst haft till syfte att göra det möjligt

-122-

att rättegången till vad det i högre grad än tidigare anpassa enskilda målet kräver och därigenom göra det möjligt för de domstolarna att driva verksamheten snabbare och billiallmänna

gare.

i LRA till i RB gäller redan en del Genom hänvisningen reglerna i RB för rättegången i arbetstvister. av de nya bestämmelserna Vid reformerna av RB har emellertid endast ett par mindre änd-

i LRA för att i nödvändiga delar anpassa lagens ringar vidtagits till ändringarna i RB. Några överväganden i övrigt har regler inte avseende i vad mån de nya reglerna för rättegången gjorts i för dispositiva tvistemål bör påverka rättegångsordningen

arbetstvister.

Vi har i första hand övervägt huruvida de nya bestämmelserna i till RB medför att några ändringar bör RB genom LRA:s hänvisning att undvika dels dubbelreglering dels en vidtas i LRA i syfte för arbetstvister som är mindre lämplig. Vi rättegångsordning har vidare om det finns skäl att ändra de bestämmelser övervägt i LRA som särskilt rättegången i arbetstvister så att rätstyr för arbetstvister anpassas till vad som gältegångsförfarandet ler för av dispositiva tvistemål i allmänhet. handläggningen Dessa överväganden har vi gjort med beaktande av de särskilda för i arbetstvister vilförutsättningar som gäller rättegången ket medför att delvis andra utgångspunkter gäller för handläggav dessa tvister. Det förhållandet att många arbetstvisningen ter är av intresse inte bara för parterna i målet och att AD är medför att delvis andra kriterier gäller för prejudikatdomstol hur bör utformas. Även den särskilda partsrättegångsreglerna i flertalet arbetstvister innebär att ställning som föreligger inte samma bevekelsegrunder gällande för att införa gör sig vissa bestämmelser som reglerar rättegången i allmän domstol.

Reformerna för de dispositiva tvistemålen i allmän domstol har bl.a. inneburit att fått en möjlighet att på ett tingsrätterna enkelt sätt mål utan att stämning på svaranden dessföravgöra utfärdats att kärandens talan är innan när det är uppenbart

-123-

ogrundad. Motsvarande möjlighet har även införts för överrätterna att avgöra mål utan att utfärda föreläggande om genmäle om det är uppenbart att klagandens talan är ogrundad. Vidare har tingsrätterna fått större valfrihet mellan muntlig och skriftlig handläggning under förberedelsen. I huvudförhandlingsmål har också de s.k. omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna mjukats upp bl.a. genom att möjligheten att ta upp bevisning utom huvudförhandling vidgats samt genom att rätten under vissa förutsättningar har fått möjlighet att sedan huvudförhandlingen avslutats inhämta ytterligare utredning. Det ställs numera också större krav på innehållet i en ansökan om stämning och i ett svaromål. Det har också införts en möjlighet att svaförelägga randen att inkomma med ett motiverat skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom.

Genom att LRA endast innehåller ett fåtal särskilda för regler rättegången i arbetstvister i tingsrätt gäller de nu redovisade bestämmelserna redan för denna rättegång. Enligt vår uppfattning föreligger det inte heller några skäl som motiverar att andra regler, utöver de fåtal särskilda bestämmelser som redan nu finns i LRA, gäller för rättegången i arbetstvister i tingsrätt.

För rättegången i AD finns vissa gemensamma bestämmelser som gäller oavsett om AD handlägger en tvist som första domstol eller som fullföljdsinstans. Dessa bestämmelser bl.a reglerar hur omröstningen till dom eller beslut skall samt vad gå till som får läggas till grund för domstolens dom eller beslut. Innebörden av den sistnämnda regeln och den praxis som utvecklats för rättegången i AD är att dessa redan innefattar en uppmjukav de s.k. omedelbarhetsning och koncentrationsprinciperna som är i linje med de reformer som genomförts för rättegången i de allmänna domstolarna. Eftersom RB:s regler numera överensstämmer med vad gom gäller enligt LRA bör man för att undvika en dubbelreglering enligt vår mening kunna upphäva de särskilda bestämmelserna som finns i LRA och låta RB:s regler bli direkt tilllämpliga för rättegången i AD.

-124-

i AD som fullföljdsinstans är, vid över- Vad gäller rättegången i allmän domstol bör medföra vägandet om reformen av rättegången av dessa regler i LRA, delvis andra utgångspunknågra ändringar av vårt förslag om en begränsad rätt ter att beakta på grund i AD av till domstolen fullföljda mål. Genom till överprövning effektiviseras AD:s handläggning av begränsningen av denna rätt sådant sätt att skäl inte föreligger att dessa tvister på ett kriterium ändra bestämmelserna på samma sätt i utifrån detta införandet av en dispensprövning i AD LRA. Emellertid innebär som reglerar förfarandet vid dispensprövatt RB:s bestämmelser i mål om mindre värden bör delvis bli direkt ningen i hovrätt för i AD som fullföljdsinstans. För att tillämpliga rättegången bör ett antal bestämdärvid undvika en onödig dubbelreglering

melser i LRA upphävas.

som följer av att man inför en dis- Utöver nu angivna ändringar bör för rättegången i AD som fullföljdsinstans pensprövning RB befintliga möjligheten att utan att utfärinföras den enligt da föreläggande om genmäle avgöra ett mål om det är uppenbart talan är ogrundad. Med hänsyn till att tingsrätt att klagandens har en motsvarande möjlighet att utan att utfärda stämning på svaranden avgöra ett mål om kärandens talan är uppenbart ogrundet att AD har samma möjlighet att om part dad ter sig logiskt dom avgöra målet utan att ett förelägklagar mot tingsrättens AD:s praxis har också gande om att inkomma med genmäle utfärdas. RB:s bestämmelser framvarit att man i detta avseende tillämpat särskilda om att svaranden alltid skall förelägför LRA:s regel gas att inkomma med genmäle.

i AD som första domstol innehåller LRA ett stör- För rättegången bestämmelser som reglerar rättegången därstäre antal särskilda LRA bl.a. särskilda bestämmelser för vad des. Således innehåller samt hur förberedelsen av en ansökan om stämning skall innehålla innhåller LRA särskilda regler om målet skall gå till. Därutöver för skall kallas till sammanhur part och ställföreträdare part eller huvudförhandling samt när träde för muntlig förberedelse och huvudförhandling vid påpart kan kallas till sammanträde

-125-

följd av tredskodom. Utöver reformer i RB som redan på grund

de

av hänvisningen i LRA är tillämpliga för rättegången i AD som första domstol bör enligt vår uppfattning vissa ändringar vidtas i LRA för att anpassa dess regler efter vad som gäller för rättegången i dispositiva tvistemål i allmänhet. Bestänlnel serna om vad en ansökan om stämning skall innehålla bör enligt vår uppfattning anpassas efter vad som gäller för tvistemål i allmänhet. Detta innebär att större krav ställs om på vad en ansökan stämning skall innehålla genom att all bevisning, även nuntlig, som part känner till, skall anges i ansökan. Vidare skall i ansökan även anges vad som skall styrkas med varje särskilt bevis. Härigenom uppnår man en effektivare förberedelse och att det för part på ett stadium blir att tidigt möjligt ta ställning till vilket behov av bevisning som föreligger. Enligt vår uppfattning hör även den i RB givna möjligheten att förelägga svaranden att inkomna med ett motiverat svaromål vid skriftligt påföljd av tredskodom införas för rättegången i AD. En motsvarande bestänmelse för rättegången i AD skulle en funktion fylla genom att man inte blev tvungen att kalla till förbemuntlig redel se för att kunna meddela tredskodom. Detta skulle göra handläggningen av vissa mål effektivare som kärandesamtidigt parten skulle besparas att inställa till en

olägenheten sig

förhandling. Att märka är att införandet av en sådan bestänmel se inte avser att ändra de förhållanden under vilka domstolen trots föreläggande med påföljd om tredskodom ändå kan välja att vidta åtgärder för fortsatt förberedelse eller sätta ut målet till huvudförhandling. De nu angivna ändringarna bör delvis kunna genomföras genom att man upphäver LRA:s särskilda bestämmelser som reglerar förfarandet, varvid på grund av hänvisningsbestämmelsen i LRA, RB:s regler blir direkt även för rättillämpliga tegången i AD.

-126-

4.6.3 AD:s handläggning av interimistiska yrkanden rörande parts bundenhet av fredsplikt

Enligt 5 kap. 3 § LRA gäller RB:s regler om dispositiva tvistemål i delar för rättegången i AD. Härav följer att tillämpliga domstolen i fråga om interimistiska beslut har att tillämpa de allmänna bestämmelserna 1 15 kap. RB, om inte särskilda lagregler Sådana särskilda lagregler finns bl.a. i 69 S MBL, gäller. 34, 35 och 36 §§ LAS, 12 § lag (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen och 17 kap. 2 och 3 §§ LOA. Det inte skäl att i detta sammanhang gå in på dessa särföreligger skilda om interimistiska beslut inom arbetsrätten. lagregler Däremot bör enligt vår uppfattning de bestämmelser som reglerar AD:s handläggning av interimistiska yrkanden i fråga om parts bundenhet av fredsplikt och tillåtligheten av stridsåtgärd analyseras och ses över.

De grundläggande reglerna om fredsplikt på grund av kollektivavtal återfinns i 4l § i MBL. I denna paragraf har för en part som är bunden av kollektivavtal ställts upp förbud mot stridsåtgärder i vissa fall. Stridsåtgärder är i princip tillåtna i andra Av 41 § framgår vidare att parterna fall än de i lagen angivna. på arbetsmarknaden kan med bindande verkan träffa avtal om längre gående fredsförpliktelser än som följer av lagen. Enligt bestämmelsen är det i tre närmare angivna fall otillåtet för arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal att vidta nämligen dels om den vidtas utan behöstridsåtgärd; beslut av den organisation som har träffat kollektivavtalet rigt sidan, dels mn åtgärden strider mot ett kolpå den angripande lektivavtal i vilket en part har åtagit sig en mer vidsträckt fredsplikt än den som föreskrivs i 41 § i övrigt, dels om åtgärden vidtas i ett eller flera av vissa i bestämmelsen uppräknade olovliga syften. Reglerna om fredsplikt i MBL är även tillämplisektorn av arbetsmarknaden. Utöver dessa ga inom den offentliga i LOA tagits in vissa - bl.a. bestämmelser har i 3 kap. regler med vissa med avseende på stridsåtgärdernas form begränsningr träffats och syfte - som gäller oavsett mn kollektivavtal har och som är tillämpliga i princip jämsides med MBL:s regler.

-oss se ex]

-127-

Bestämnelsen i 41 S MBL anses betyda att stridsåtgärd inte får vidtas om tvist råder mellan parterna huruvida förefredsplikt ligger. För en angripande part blir följden av att motparten i god tro gör en s.k. fredspliktsinvändning att parten är förhindrad att utlösa sin stridsåtgärd. Parten tvingas genom invändningen att ta initiativet till att tvisten om fredspliktens omfattning prövas rättsligt och måste avvakta domstolens avgörande. Det är att märka att en invändning om fredsplikt inte torde berättiga den angripande parten till något skadestånd även_ om invändningen senare visar sig vara felaktig (se AD 1936 nr 9 och 1949 nr 75). Att det förhåller sig så har sin grund i att en invändning om fredsplikt inte utgör något kontraktsbrott som kan grunda rätt till skadestånd och inte heller innefattar brott mot någon bestämmelse i lag.

Den nu redovisade följden för den angripande parten av att det görs en fredspliktsinvändning har emellertid när en sådan invändning grundar sig på bestämmelserna i MBL eller i kollektivavtal genom AD:s praxis blivit mindre ingripande. Domstolen har nämligen på talan av den angripande parten ansett sig kunna göra en preliminär prövning av frågan om det föreligger fredsplikt och, om prövningen utfallit så, i ett interimistiskt beslut tillåtit stridsåtgärden (se AD 1978 nr 64 och AD 1979 nr 102).

Möjligheten att vid en fredspliktsinvändning enligt MBL meddela interimistiskt beslut för det fall stridsåtgärden bedöms vara tillåten bygger, genom hänvisningen i 5 kap. 3 S i LRA, på RB:s bestämmelser i 15 kap. om kvarstad m.m, Bestämmelserna i detta kapitel, som fick sin nuvarande lydelse den 1 Januari 1982, syftar främst till att säkerställa värdet av en komande doms verkställighet när en part har en fordran eller ett anspråk på motparten. Bestämmelserna ger emellertid genom 3 S i kapitlet även ett visst utrymme för att vid en fastställelsetalan meddela beslut som provisoriskt ordnar parternas rättsförhållanden i avvaktan på den slutliga domen. Förutsättningarna för att ett sådant beslut skall kunna meddelas är att visat sannolika part skäl för sin talan och att det föreligger starka skäl för att

-128-

komma i åtnjutande av sin rätt innan domstolen slutlåta part tvisten. Vid bedömningen av om tillräckliga skäl ligt avgjort för att provisoriskt beslut har domstolen föreligger ge ett motiven att mellan parternas intressen. enligt göra en avvägning

att begränsa verkan av en freds- Någon motsvarande möjlighet emellertid inte när sådan invändning pliktsinvändning föreligger görs under åberopande av de särskilda reglerna i 3 kap. i LOA om förbud mot stridsåtgärder. I 3 kap. 2 § i denna lag anges nämlivid tvist stridsåtgärd inte får vidtas förrän frågan gen att av AD. (Se AD 1983 nr 129). Denna bestämmelse slutligt avgjorts efter av arbetsrättskommittên. San skäl i LOA infördes förslag en särskild behövdes för att undvika att en angavs att regel otillåten stridsåtgärd vidtogs till följd av en felaktig uppfattning om rättsläget. Bestämmelsen i 3 kap. 2 S i LOA ansågs i linje med motsvarande regler i MBL. Bestämmeldå också ligga inte som sen i LOA grundade sig således på några överväganden hänförde sig till den materiella regleringen i LOA av fredsplik-

ten.

Bestämmelsen i 3 kap. 2 S LOA har fått till följd att domstolens handläggning av interimistiska yrkanden när part åberopar LOA:s kommit att avvika från vad som gäller vid särskilda reglering när fråga är om tillämpningen av handläggning av sådant yrkande MBL:s bestämmelser om fredsplikt. En sådan avvikelse i handläggvår uppfattning inte motiverad och har uppenbarning är enligt inte heller varit avsedd när bestämmelsen i LOA tillkom. ligen Intresset av att ofördröjligen få till stånd en rättslig prövär lika starkt vare sig invändningen om ning av rättsläget i MBL eller i LOA. fredsplikt grundar sig på bestämmelserna skäl som hänför sig till de materiella reglerna Några särskilda en särbestämmelse vid handläggningen av i LOA som kan motivera interimistiska yrkanden är enligt vår uppfattning svåra att

finna.

AD:s prövning av frågan huruvida i ett konfliktläge fredsplikt råder enligt vad erfarenheten visar i hög grad av det präglas

-129-

anspråk på skyndsam handläggning som den angripande parten reser. Även motparten brukar regelmässigt ha ett starkt intresse av att klarhet bringas utan dröjsmål i det osäkerhetstillstånd som har uppstått genom att stridsåtgärd varslats men tvist uppstått i frågan huruvida fredsplikt råder. Det har i praktiken ofta visat sig vara möjligt för AD att i rimlig utsträckning tillmötesgå parternas önskemål om en skyndsam handläggning genom att huvudförhandling i tvisten hålls med kort varsel och att domstolen vid huvudförhandlingens slut då tvistefrågan kan säkert överblickas yttrar sig i fredspliktsfrågan genom ett interimistiskt beslut. Domstolen kan ned en sådan handläggningsordning lämna ett beslut i fredspliktsfrågan utan dröjsmål men får ändå rådrum att utforma den slutliga domen utan tidspress. Ett sådant förfarande kan med de nuvarande reglerna emellertid inte tillämpas inom området för 3 kap. 2 § i LOA.

Mot bakgrund av de nu redovisade skälen anser vi att bestämmelsen i 3 kap. 2 S LOA bör ändras så att utrymme ges för att med tilllämpning av RB:s regler i 15 kap. meddela interimistiskt beslut i fråga om stridsåtgärds tillåtlighet enligt LOA:s regler. Sådant beslut bör emellertid som huvudregel först meddelas sedan huvudförhandling i målet förevarit.

Enligt vår mening bör i klarhetens intresse även fredspliktsreglerna i MBL kompletteras med en uttrycklig bestämnel se om att vid tvist om stridsåtgärds tillåtlighet åtgärden inte får vidtas förrän tvisten har avgjorts slutligt och att denna föreskrift inte hindrar beslut enligt 15 kap. RB.

-131-

5 KOSTNADSFRÅGOR

Våra förslag innebär en kostnad för staten motsvarande kostnaden för ytterligare en ordförande i AD. Det uppstår däremot inga kostnader för ytterligare sekreterare eller kontorspersonal eller för lokaler eller annat sådant. Den ytterligare kostnaden för en ordförande motsvaras inte av några kostnadsbesparingar och någon finansiering kan inte anvisas.

Vårt förslag att begränsa rätten till överprövning i AD av mål vari talan väckts i tingsrätt är dock ägnat att i avsevärd grad minska annars föreliggande arbetsbelastning i AD. Förslaget motverkar därmed att ytterligare kostnader uppkommer.

Kostnaden för ytterligare en ordförande skall ses mot bakgrund av de jämförelsevis ringa kostnader för staten som rättegångsordningen för arbetstvister innebär. De tvister som berör arbetsmarknadens organisationer eller dess medlemmar klaras nämligen oftast upp av parterna själva under lokala eller centrala förhandlingar och parterna har för det fall man inte vid sina förhandlingar löser en tvist endast tillgång till ett rättegångsförfarande i en instans. Det är som vi utvecklat i avsnitt tre Behovet av en reform av mycket stor vikt att denna enda prövning fungerar snabbt och effektivt och med en hög kvalitet på avgörandet. Detta är en förutsättning för att man skall kunna bibehålla den nuvarande ordningen där organisationerna klarar en stor del av tvisterna själva, vilket innebär att statens kostnader begränsas avsevärt.

-132-

att begränsa LRA:s ti11ämpningsområde

Vad avser våra förs1ag i stä11et prövas av a11män domsamt att 1åta vissa besvärsmål får ett ökat innebär dessa att de a11männa domsto1arna stol Det är dock fråga an ett så pass ringa anta1 mål att pröva.

dessa förs1ag inte bör medföra något behov av ytter1ianta1 att kommer att få handför de domsto1ar som i stä11et gare resurser

Iägga må1en.

-133-

6 SPECIALMOTIVERING

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om :åt_.t..e.9_år1s1e_r1 J arbetfsgiâzât. . _

2 kap. 1 S

I bestämmelsen regleras AD:s behörighet att som första domstol uppta och avgöra arbetstvister. För att dessa regler skall bli mer lättöverskådliga föreslås att bestämmelsen i 2 kap. 1 § delas upp i tre paragrafer och att vissa redaktionella ändringar vidtas. I följd härav har i första paragrafen i kapitlet angetts vilka slag av tvister som AD är behörig att pröva som första domstol. Någon ändring i sak innebär inte förslaget. I paragrafens sista stycke har oförändrat angivits att AD är behörig domstol även när kollektivavtal tillfälligt inte gäller mellan parterna.

2 kap. 2 S

I bestämmelsen, som reglerar när tingsrätt är behörig att pröva en arbetstvist, föreslås att första paragrafens regler om partsställningen i målet för AD:s behörighet som första domstol anges. Nuvarande andra paragrafen föreslås i stället överföra till andra kapitlets femte paragraf. I reglerna om partsställningen föreslås också vissa redaktionella ändringar för att bestämmelsen skall bli mer överskådlig. Någon ändring i sak av reglerna föreslås inte.

-134-

2 kap. 3 S

I denna paragraf föreslås en helt ny regel om AD:s behörighet att som första domstol och avgöra enarbetstvist. Skälet uppta för att införa en ny bestämmelse om AD:s behörighet som första domstol har närmare angivits i avsnitt 4.6.1 i den allmänna I bestämmelsen anges att AD alltid, oavsett partsmotiveringen. är behörig att uppta och avgöra tvist om stridsåtställningen, avses den definition som finns angiven i gärd. Med stridsåtgärd nuvarande bestämmelse, som reglerar när AD är MBL. Paragrafens fullföljdsinstans, föreslås överförd till kapitlets sjätte para-

graf.

2 kap. 4 S

I denna paragraf föreslås att sista stycket av den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 1 S tas in. Ändringen är endast motiverad av redaktionella skäl för att göra reglerna om AD:s behörighet domstol mer överskådliga. Det innebär inte att det som första förelås i sak av regeln. Nuvarande fjärde paragranågon ändring fen föreslås i stället få beteckningen sjunde paragrafen.

Z kap. 5 5

I denna paragraf föreslås, som angivits tidigare i specialmotiatt nuvarande andra paragrafen av kapitlet införs. I veringen, föreslås endast den ändring som följer av att reglerna om övrigt AD:s behörighet som första domstol nu föreslås angivna i kapitlets tre första paragrafer.

2 kap. 6 S

har nuvarande i kapitlet fått I förslaget tredje paragrafen sjätte paragrafen. I sak har därutöver följande beteckningen Av skäl, som vi redovisat i ändringar av paragrafen föreslagits. den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.5), bör endast talan mot beslut eller författning som reglerar förhållandet enligt lag

-135-

mellan arbetsgivare och arbetstagare fullföljas till AD. Talan mot övriga beslut, som exempelvis beslut under rättegång med tillämpning av RB:s eller LRA:s regler, bör i stället fullföljas i hovrätt. Paragrafen föreslås därför delvis omarbetad med ett nytt andra stycke som anger att hovrätt är överrätt när AD enligt första stycket inte är överrätt i en arbetstvist. I förslagets första stycke har i första punkten angivits att AD är fullföljdsinstans när talan fullföljs mot tingsrätts dom i målet. Detta innebär ingen ändring i sak av den nuvarande bestämmelsen. I andra punkten föreslås emellertid att det tas in en ny regel om att AD endast är överrätt när talan fullföljs mot beslut med stöd av bestämmelse i lag som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare angående förordnande för tiden intill det slutliga avgörandet i målet. I paragrafens sista stycke föreslås den ändring som är föranledd av att AD, av skäl som vi redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2), inte bör vara fullföljdsinstans i mål som rör hyresförhållanden vilka reglerats i kollektivavtal. Hänvisningen till jordabalkens bestämmelser i 12 kap. 70 och 71 §§, som föreskriver att AD är fullföljdsinstans i mål som prövats av hyresnämnd, har därvid tagits bort.

2 kap. 8 S

Paragrafen innehåller enligt vårt förslag nuvarande femte paragrafen i andra kapitlet. I övrigt föreslås endast de ändringar som följer av att enligt vårt förslag AD:s behörighet att som första domstol pröva en tvist angivits i kapitlets tre första paragrafer.

2 kap. 9 S

Paragrafen innehåller nuvarande sjätte paragrafen i andra kapitlet. I första stycket föreslås den ändring som följer av att behörighetsregerna för AD som första domstol föreslås angivna i kapitlets tre första paragrafer. I paragrafens andra och tredje stycke föreslås den ändringen att även hovrätt eller högsta domstolen kan hänvisa mål till prövning i behörig tingsrätt.

-136-

är föranleda av att det under dessa domstolars pröv- Ändringen för vissa bening, på grund av de ändrade fullföljdsreglerna svärsmål, kan uppkomma fråga om behörig tingsrätt. Med hänsyn till att forumfrågan tas upp vid fullföljd av AD, för det fall talan i huvudfrågan i målet, kan meddela beslut i behörighetskan inte bestämmelsen i andra stycket upphävas. Att tredfrågan fortfarande kvarstår beror på den särskilda regeln om je stycket för ansökan. tidsfrist finns inte tidsfristen Någon motsvarande föreskriven i 10 kap. 20 S RB.

3 kap. 1 S

I paragrafen regleras AD:s sammansättning. Av skäl, som angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4.4), bör antalet ordföranden i AD utökas till fyra. I den föreslagna lydelsen har därför angivits att AD skall bestå av högst fyra ordförande.

3 kap. 6 S

Paragrafen reglerar AD:s domförhet. I ett nytt andra stycke föreslås en ny domförhetsregel för domstolen. I mål av princiintresse inom arbetsrättens område eller av stor betydelpiellt se för arbetsmarknadens parter föreslås att AD skall vara domför med två ordföranden varvid den tillkommande ordföranden deltar i stället för en ledamot med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden. Vad avser skälen för den nya domförhetsregeln och för vilka mål den är tillämplig hänvisas till den allmänna (avsnitt 4.4.4). Den nya regeln är tillämplig i mål motiveringen som prövas av AD som första och enda domstol och i mål som AD prövar som fullföljdsinstans. Det bör även påpekas att den ordett mål lottats, avgör i vilken sammanförande, på vars rotel

sättning målet skall prövas. En regel härom finns i förordningen

för ledamot att vid måls med instruktion för AD. Någon möjlighet hänskjuta målet eller viss fråga till prövning i domprövning stolens sammansättning enligt paragrafens andra stycke har inte fjärde stycke bör dock föreslagits. Som framgår av paragrafens

-137-

ledamot i AD:s tresammansättning vara bibehållen sin möjlighet att hänskjuta målet eller viss fråga till prövning i domstolens större sammansättning. Det är då ordföranden som har att besluta huruvida målet eller frågan skall prövas i domstolens sammansättning enligt bestämmelsens första eller andra stycke. Den ordförande på vars rotel ett mål lottats skall föra ordet vid huvudförhandlingen i målet. En regel härom har föreslagits i förordningen med instruktion för AD.

På grund av att den nya sammansättningsregeln angivits i paragrafens andra stycke föreslås att regeln om domstolens danförhet med tre ledamöter, ordförande samt en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan, flyttas till paragrafens tredje stycke. I paragrafens bestämmelse om domstolens domförhet i tresammansättning har vidare föreslagits den ändringen att samma förutsättningar som nu gäller för avgörande av mål efter huvudförhandling i denna sammansättning även skall gälla när ett mål avgörs efter föredragning.

I paragrafens fjärde stycke har, som tidigare redovisats, föreslagits den ändringen som följer av att ett mål eller en fråga som hänskjutits till domstolens sjusammansättning kan efter ordförandens beslut även prövas i domstolens nya sammansättning enligt paragrafens andra stycke.

I ett nytt femte och sista stycke av paragrafen föreslås att en regel tas in om att vid behandling av fråga om prövningstillstånd skall tre ledamöter delta, ordföranden samt en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan. Denna bestämmelse överensstämmer med vad som för närvarande gäller vid AD:s behandling av fråga om prövningstillstånd i mål som i tingsrätt handlagts enligt RB:s regler om mål av mindre värden. I bestämmelsens andra mening har intagits en omröstningsregel som anger att det fordras enighet bland samtliga ledamöter för att avslå prövningstillstånd. I styckets sista mening har intagits en regel som alltid ger ordföranden möjlighet att ensam bevilja part prövningstillstånd. Eftersom det är tillräckligt att en

-138-

bevilja för att ett mål skall

ledamot vill prövningstillstånd,

införts i syfte att förenkla beviljas dispens, har denna regel av dispensprövningen i de fall där ordföranden handläggningen finner det helt klart att part skall beviljas prövningstill-

stånd.

3 kap. 7 S

I paragrafen regleras ordförandens behörighet att ensam på AD:s Bestämmelsen föreslås i första hand ändvägnar vidta åtgärder. behörighet att själv vidta åtrad på så sätt att ordförandens för mål som AD prövar som första och enda gärder blir enhetlig domstol och mål smn domstolen prövar som fullföljdsinstans. föreslås vidare bli utvidgad i tre av- Ordförandens behörighet föreslås få behörighet att avvisa bevisning seenden. Ordföranden 35 kap. 7 § RB. Denna regel har tagits in i punkten fyra enligt av bestämelsen. I paragrafens punkt fem har tagits in en regel är behörig att själv, när förutsättsom anger att ordföranden ningarna enligt i vårt förslag betecknat 2 kap. 9 5 första i LRA är uppfyllda, att hänvisa mål till behörig tingsstycket föreslås vidare utvidgad till att rätt. Ordförandens behörighet vittne i även avse att utdöma vite som förelagts part eller för ordföranden har intagits som en rättegång. Denna behörighet I övrigt föreslås ingen ändring av nionde punkt i paragrafen. ordförandens behörighet med den reservation, som inledningsvis vilken innebär att det föreslås att behörigheten även angivits, av mål som fullföljts till AD. skall gälla vid handläggningen som finns angivna Det bör dock påpekas att vissa av de åtgärder i bestämmelsen endast kan förekomma i mål som domstolen prövar som första domstol.

3 kap. 8 S

vilka som efter ordförandens I paragrafen regleras åtgärder av annan lagfaren tjänsteman vid domstouppdrag kan ombesörjas nuvarande bestämmelser kan ordföranden endast delelen. Enligt att vidta föreberedande åtgärder och avskrigera sin behörighet

-139-

va mål. Genom en hänvisning även till punkterna sex och åtta i 7 § föreslås att denna rätt att delegera till annan lagfaren tjänsteman vid domstolen utsträcks till att avse även förordnande att meddela tredskodom och stadfästa förlikning. Som angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.2) bör ett sådant förordnande inte ges generellt utan endast för visst specificerat mål. Detta framgår av förordningen med instruktion för AD. Den utvidgade behörigheten har sin grund i att annan lagfaren tjänsteman vid domstolen ibland förordnas att för ett visst mål hålla muntlig förberedelse. Denne bör då även kunna ges behörighet att i sådant mål meddela tredskodom och stadfâsta förlikning.

3 kap. 9 S

I denna paragraf regleras under vilka förutsättningar domstolen skall avgöra mål eller viss i målet uppkommen fråga i plenum och domstolens sammansättning vid sådant sammanträde. I paragrafens första stycke föreslås endast den ändringen att AD förutom i sjusammansättning med en ordförande även i sådan sammansättning med två ordföranden skall kunna förordna att ett mål eller viss i målet uppkommen rättsfråga skall avgöras av domstolen i plenum.

4 kap 3 S

Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.2) bör RB:s regler om vad som får läggas till grund för dom eller beslut även tillämpas för rättegången i AD. På grund härav föreslås att första stycket av bestämmelsen upphävs. I stället blir på grund av LRA:s hänvisningsregel RB:s bestämmelser i 17 kap. 2 S och 43 kap. 14 § tillämpliga. På grund av att första stycket föreslås bli upphävt har det i övrigt vidtagits en mindre redaktionell ändring i bestämmelsen.

-140-

4 kap. 5 S

föreslås den ändring som följer av att AD:s behö- I paragrafen att som första domstol enligt vårt förslag righet pröva en tvist tre första I övrigt föreangivits i andra kapitlets paragrafer.

slås ingen ändring av bestämmelsen.

4 kap. 8 S

I denna bestämmelse regleras hur talan väcks i AD och vad en

skall innehålla samt domstolens inledande ansökan om stämning inkommit. I handläggning av ett mål sedan en ansökan om stämning första finns för närvarande angivet att talan paragrafens stycke ansökan om stämning. Denna bestämvid AD väcks genom skriftlig Av skäl, som anförts i den allmänna melse föreslås oförändrad.

motiveringen (avsnitt 4.6.2), bör regeln om vad en ansökan om

skall innehålla anpassas till vad som gäller enligt stämning bestämmelse i 42 kap. 2 §. I förhållande till RB:s motsvarande finns i RB:s bestämmelse de nyheterna att LRA:s nuvarande regel även skall innehålla uppgift, inte endast om ansökan om stämning vilken skriftlig bevisning som åberopas utan även den muntliga

bevisning som vid tidpunkten för ansökan är känd för käranden. inte endast lämna uppgift om vilka bevis Käranden skall därvid styrka med varje bevis. han åberopar utan också vad han vill att käranden i Vidare såsom en ytterligare nyhet i RB föreskrivs bör ange eventuella önskemål om handlägg ansökan om stämning såsom om svaranden bör föreläggas att avge skriftligt ningsform, ut till muntlig förberedelse. svaromål eller om målet bör sättas vikten av en effektiv hand- Båda nyheterna är, med hänsyn till att även gälla för rätläggning av inkomna mål, väl motiverade föreslår vi en dubbel reglering tegången i AD. För att undvika i stället, genom att andra stycket i paragrafen upphävs och att i 42 hänvisningsbestämmelsen i 5 kap. 3 § LRA, RB:s bestämnelse även för rättegången i AD. kap. 2 S blir tillämplig

vad som åligger domstolen I bestämmelsens tredje stycke regleras att avvisa ansökan om stämning. om det inte förekommer anledning

-141-

Genom ett tillägg i detta stycke föreslås att AD får samma möjlighet som numera gäller enligt RB:s regler för dispositiva tvistemål att förelägga svaranden att skriftligen avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Vad ett skriftligt svaromâl skall innehålla finns angivet i 42 kap. 7 § RB som genom hänvisningen i LRA även gäller för rättegången i AD. Föreläggande att inkomma med skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom bör regelmässigt användas om käranden inte angivit något annat i ansökan om stämning när det är fråga om fordringsanspråk. I detta sammanhang skall emellertid påpekas att detta inte innebär någon ändring av de särskilda förutsättningar som gäller enligt 4 kap. 9 § LRA för att AD skall kunna meddela tredskodom om svaranden inte efterkommer ett föreläggande vid sådan påföljd.

4 kap. 9 S

I denna paragraf regleras AD:s fortsatta handläggning sedan stämning utfärdats. I bestämmelsen föreslås vissa ändringar för att anpassa rättegången i AD till vad som gäller för rättegången vid de allmänna domstolarna. Till följd härav föreslås att vissa av reglerna upphävs för att undvika en dubbelreglering.

I bestämmelsens första stycke finns nu angivet att AD efter omständigheterna bestämner i vilken mån förberedelsen skall vara muntlig eller skriftlig. I RB:s regler för dispositiva tvistemål är angivet att förberedelse i mål sker vid sammanträde eller genom skriftväxling eller annan handläggning. Med uttrycket annan handläggning avses enligt förarbetena till RB:s bestämmelse den förberedelseverksamhet som inte äger rum vid sammanträde eller genom skriftväxling som t.ex. i den situationen att rätten har telefonkontakt med ena parten. I RB:s bestämmelse förutsätts att rätten successivt beslutar om de olika åtgärder som behövs under förberedelse och efter hand avgör i vilken form förberedelsen bör ha i varje skede. I RB:s bestämmelse finns emellertid dels en presumtion för att svaromålet skall avges skriftligen dels en presumtion för att förberedelsen skall vara

-142-

svaromål kommit in. Denna ordning muntlig sedan ett skriftligt väl med den praxis som AD som föreskrivs i RB överensstännner

för av förberedel sen i AD. I RB finns utvecklat handläggningen om möjligt skall avslutas vid vidare angivet att förberedelsen vilket också överensstämmer med den det första sammanträdet, i AD. Vi har därför ansett att kBzs be-ä praxis som förekonlner i tvistemål även bör gälla för rättestämnel se om förberedelse undvika en onödig dubbel reglering föreslås gången i AD. För att förfarandet vid förberedelatt bestänlnel sen i LRA, som reglerar

och att endast den inledande grundläggande regeln sen, upphävs skall utfärom att förberedelse i målet äga rum sedan stämning

dats bibehålls.

hur part skall kallas till I paragrafens andra stycke regleras förfarande finns även reglerat i RB. muntlig förberedelse. Detta LRAzs nuvarande bestämmelser i RB:s bestämmelser avviker från

att kallelse till muntlig det avseendet att RB:s regler anger tvistemål alltid skall ske vid påförberedelse i dispositiva bestänmel se finns inte i följd av tredskodom. Någon motsvarande kallelse till muntlig förberedelse i LRA. Något hinder mot att

sker vid påföljd av tredskodom föreligger AD också regelmässigt Att en sådan kallelse skett innebär enligt vår mening inte.

att de begränsningar för under vilka förutsättningar nämligen sista stycke kan meddelas av AD tredskodom enligt paragrafens har domstolen ändå ändå är tillämpliga. Detta ställningstagande Det föreslås således att andra stycket av paragrafen att göra. för kallelse till muntlig förupphävs varvid RB:s bestämmelser tvistemål blir tillämpliga även för beredelse i dispositiva sammanhang bör erinras om att käranden rättegången i AD. I detta vårt förslag bör bli tillämpenligt 42 kap. 2 § RB, som enligt att om lig även för rättegången i AD, har möjlighet i ansökan

att rätten inte utfärdar kallelse till muntlig stämning begära att inkomma med svaromål vid förberedelse eller föreläggande kan man utgå från skulle påföljd av tredskodom. En sådan begäran

komma att respekteras av domstolen.

-143-

I paragrafens nästa stycke regleras förfarandet vid båda parternas eller ena partens utevaro från muntlig förberedelse. I detta stycke föreslås de ändringar som följer av att svaranden enligt 4 kap. 8 S föreslås kunna föreläggas att skriftligen avge svaromål vid påföljd av tredskodom. I stycket har därför införts en hänvisning till RB:s bestämmelse i 44 kap. 7 a S som reglerar förfarandet när part underlåtit att följa ett föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd av tredskodom. I denna bestämmelse i RB regleras även genom dess andra stycke indirekt när underlåtenhet att avge svaromål skall anses föreligga. I RB har inte angivits något krav på uttryckligt yrkande från käranden för att tredskodom skall kunna meddelas när part trots föreläggande inte inkommit med svaromål. Med hänvisning till bl.a. att käranden i ansökan om stämning har, såsom tidigare redovisats, en möjlighet att begära att rätten inte utfärdar föreläggande för svaranden att skriftligen avge svaromål vid påföljd av tredskodom, har regeln i RB utformats så att tredskodom alltid får meddelas vid uteblivet skriftligt svaromål, så länge käranden uttryckligen inte motsätter sig att så sker. Genom hänvisningen till RB:s bestämmelse i 44 kap. 7 a S föreslås samma regler bli tillämpliga för rättegången i AD. Emellertid följer av bestämmelsens fortsatta lydelse att för rättegången i AD det finns den reservationen att om domstolen med hänsyn till tvistens art eller andra omständigheter i målet anser att tredskodom inte bör meddelas, handläggningen av målet skall fortsätta eller målet avskrivas. Denna reservation gäller även när part trots föreläggande vid påföljd av tredskodom inte inkommit med skriftligt svaromål. Med hänsyn till att, san tidigare redovisats i specialmotiveringen till denna paragraf, det föreslås att RB:s regler för hur kallelse skall utfärdas till muntlig förberedelse även blir tillämpliga för rättegången i AD föreslås att sista meningen i stycket upphävs för att undvika en onödig dubbelreglering med RB:s bestämmelser.

Paragrafens sista stycke har lämnats oförändrad. Med hänsyn till att käranden i ansökan om stämning kan ange att man inte önskar att svaranden föreläggs inkomma med skriftligt svaromål vid

-144-

man kan utgå från att en sådan av tredskodom och att påföljd för bör sista stycket kvarstå av domstolen begäran respekteras inte när svaranden i den situationen att reglera handläggningen

svaromål. inkommer med skriftligt

4 kap. 10 S

i vilka fall ett tredje styckena I paragrafen anges i andra och Enligt den nuvarande

mål får avgöras utan huvudförhandling. ske enligt sin

bestämmelsen får avgörande utan huvudförhandling med hänsyn till tvisdomstolen huvudregel om part begär det och Även mot omständigheter finner det lämpligt. tens art och övriga ett mål företas till avgörande bestridande kan emellertid parts mål skäl föreligger. Att ett utan huvudförhandling om synnerliga

till avgörande utan huvudförkan företas mot parts bestridande för de strider mot artikel sex i Europakonventionen handling härav föreslås att bestämrättigheterna. Till följd mänskliga den står i överensstämmelse ändras så att melsen i andra stycket det i sista meningen med Europakonventionens regler, genom att

bestridande - även om synnerliga ett mål mot parts anges att - inte kan avgöras utan huvudförhandling. skäl skulle föreligga

4 kap. 12 S

dom eller beslut hur talan mot tingsrätts I paragrafen regleras mot tingsrätts beslut att talan

fullföljs i AD. Med hänsyn till

i vårt förslag till 2 kap. i vissa fall enligt vad som angivits

fullföljas i hovrätt har i paragrafen 6 § LRA i stället skall

samma begränsning som i nämnda paragraf. angivits

4 kap. 13 S

få beteckningen 16 § kapitlet föreslås Nuvarande 13 § i fjärde den grundlägoch i stället föreslås en ny 13 § som innehåller

till överprövning i mål som fullav rätten gande begränsningen hänvi-

för en sådan begränsning

följts till AD. Vad avser skälen (avsnitt 4.2.3). Av paragraden allmänna otiveringen sas till

-145-

fen framgår att prövningstillstånd erfordras vid fullfölja av talan till AD. Enligt paragrafens första stycke får talan mot tingsrätts dom eller beslut inte prövas av AD i vidare mån än som framgår av 14 S, om inte AD meddelar part prövningstillstånd. Bestänmuüsen har utformats med 49 kap. 12 S RB som förebild. Hänvisningen till 14 S hänger samman med att dissjälva pensbedönmingen förutsätter en viss begränsad av måprövning let.

Från huvudregeln, att kravet alla domar och på dispens gäller beslut, föreslås i andra stycket att det för när i görs undantag samband med talan mot domen förs mot beslut varigenom tingsrätt ogillat jäv mot domare. Att inte fler undantag från hugjorts vudregeln har sin grund i att talan mot andra beslut av procedurkaraktär, genom vårt förslag till ny fullföljdsordning för vissa besvärsmål, skall föras i hovrätt. Enligt RB:s regler föreligger ingen begränsning av rätten till överprövning i hovrätt för dessa besvärsmål.

I paragrafens tredje stycke föreslås att en uttrycklig bestämmelse tas in om att, om prövningstillstånd detta meddelas, gäller den överklagade domen eller beslutet i dess helhet. Av skäl som angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.3) föreligger inte något behov av att det till ges nñjlighet partiellt prövningstillstånd.

Dispensprövning skall enligt vårt förslag begränsas till frågan huruvida någon av de särskilda dispensgrunderna enligt 14 S föreligger. I 4 kap. 16 S föreslås därför att, en regel införs om att i fullföljdsinlagan även skall anges de omständigheter

som åberopas till stöd för ansökan

om prövningstillstånd.

4 kap. 14 5

Nuvarande 14 S föreslås få beteckningen 17 S och i stället föreslås i 14 S en ny paragraf som behandlar för grunderna prövningstillstånd vid fullfölja till AD. Bestämmelsen har utformats i huvudsak med dispensgrunderna vid fullfölja till hovrätt i mål

-146-

Första, tredje och fjärde punkom nündre värden som förebild.

är efter förebild i RB. terna

Sådan får med- Första behandlar s.k. prejudikatdispens. punkten att talan prövas om det är av vikt för rättstillämpningen delas bör här som annars

av AD. Initiativet till prejudikatbildningen

bör meddelas i första hand ligga på parterna. Prejudikatdispens

avviker från saknas, Att tingsrättens avgörande när prejudikat allmän rättsgrundsats som rättstillämpning eller lagtolkning, utgör inte i och för sig kommit till uttryck i AD:s avgörande

fall bör det i stället för I sådant skäl prejudikatdispens.

med ändringsdispens enligt tredje punkten. kunna koma i fråga

bör även kunna meddelas när det är angeläget Prejudikatdispens

med en ändring i gällande praxis.

för behandlar s.k. intressedispens. Någon förebild Andra punkten

finns inte i RB:s regler. Denna dispensgrund denna dispensgrund som gäller inom arav de särskilda förhållanden är motiverad av ett kollektivavtals betybetsrättens område, bl.a. på grund

Intressedispens får delse för andra än de tvistande parterna.

är betingad av intressen som ligger meddelas när en prövning alltså inte vara av målet. Det behöver utanför det ifrågavarande

själv utan det är tillräckligt betydelse för den klagande parten

få verkan för andra. Det är utan betyatt avgörandet kan tänkas

till ändring av tingsrättens avgödelse om det finns anledning

för intressedispens föreligger rande. Ett exempel på när grund indirekt tolkningen av rör antingen direkt eller är när en tvist av avtalet får betydelse ett kollektivavtal och där tolkningen

tillämpning av avtalet. för en framtida

kunna meddelas när det företredje punkten bör dispens Enligt kommit till skall anta att det slut tingsrätten kommer anledning I detta sammanhang är något att ändras, s.k. ändringsdispens.

när part åberopar ny omständighet nämna om vad som bör gälla

att i AD åberopa nya eller nytt bevis i målet. Möjligheterna

25 § RB. Detta får eller bevis regleras i 50 kap. omständigheter ursäkt för sin att han haft giltig ske om part gör sannolikt

-147-

underlåtenhet att åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten, eller om det av särskild bör tillåtas anledning att omständigheten eller beviset åberopas. Sådan särskild anledning kan föreligga om det med hänsyn till rättsläget och önskemålet om materiellt tillfredsställande utgång framstår som orimligt att avvisa ny utredning (se prop. 1971:45 s. 134). Vid en prövning av frågan om ändringsdispens skall meddelas måste i fall att nytt processmaterial i första åberopas hand prövas om detta material överhuvudtaget RB:s bestämmelse enligt i 50 kap. 25 S får föras in i processen. Om materialet får åberopas kan man i och för från sig utgå som huvudregel att det föreligger skäl att meddela prövningstillstånd på grund av att förutsättningarna för ändringsdispens är uppfyllda.

I fjärde punkten i förslaget föreslås att prövningstillstånd meddelas om det föreligger skäl att synnerliga pröva talan. Bestämmelsen har i denna del utformats efter förebild från 49 kap. 13 § tredje punkten och 54 kap. 10 S första stycket andra punkten i RB. I praktiken torde prövningstillstånd med stöd av

fjärde punkten kunna bli aktuell i vissa fall där domvilla förekommit vid tingsrätten.

4 kap. 15 S

Nuvarande 15 § föreslås får beteckningen 18 S och i stället föreslås en ny paragraf införd under 15 § vari anges en skyldighet för tingsrätten att upplysa parterna om att det krävs prövningstillstånd för att få målet överprövat i AD. Tingsrätten skall också ange vilka förutsättningarna är för att prövningstillstånd skall beviljas. En motsvarighet till denna bestämmelse finns i 49 kap. 15 S RB såvitt de fall gäller då det krävs prövningstillstånd för att få talan.Prövad av hovrätt.

4 kap. 16 S

Paragrafen innehåller nuvarande 13 S i fjärde kapitlet. I paragrafen ges bestämmelser om innehållet i fullföljdsinslaga. Be-

-148-

med en föreskrift om att de stämmelsen föreslås kompletterad

som åberopas till stöd för att prövningstillstånd

omständigheter

meddelas skall anges i fullföljdsinlagan. skall

4 kap. 17 S

nuvarande 14 S i fjärde kapitlet. Paragra- Paragrafen innehåller

för avgörande. De fen innehåller bestämmelser om måls beredande

att vi föreslår en som föreslagits grundar sig på dels ändringar i AD dels att RB:s regav rätten till överprövning begränsning även kan tillämpas för rätteler om måls beredande lämpligen

att bestämmelsens första därför föreslagit gången i AD. Vi har I stället blir enligt vårt förslag och andra stycke upphävs.

förfarandet vid pröv- RB:s regler i 49 kap. 10 a §, som reglerar

även för rät-

av frågor om prövningstillstånd, tillämpliga

ning finns angivet att, sedan tegången i AD. I RB:s bestäunmlse

avslutats, rätten skall besluta om prövningstillskriftväxling skäl för det, får frågan om skall meddelas. När det finns stånd tas upp utan att den enligt RB:s bestämmelse

prövningstillstånd

föregåtts av någon skriftväxling.

i ett mål blir enligt vårt För det fall part meddelas dispens

om målets beredande tillämpliga. Vad gäller förslag RB:s regler

därvid enligt 50 kap. 8 § mål som fullföljts genom vad gäller

skall förelägges att inkomma med första stycket RB att motparten

anfört besvär gäller

skriftligt genmäle. I de fall klaganden

skall föreläggas att inkmnma 52 kap. 7 § RB att motparten enligt finns anledning till att ändra med skriftlig förklaring mn det

besvärsmålet då tingsrättens beslut. Man kan på grund av att

att det föreligger skäl fått dispens utgå från som huvudregel

att kommunicera besvärsinlagan med motparten.

också att RB:s bestämmelse i 50 kap. 8 S Vårt förslag innebär

att avgöra ett mål när andra som ger överrätt möjlighet stycket, utan att utatt talan är ogrundad det är uppenbart klagandens direkt tillämplig för rätteom genmäle, blir färda föreläggande En sådan ordning innebär

gången i AD som fullföljdsinstans.

i domstolen. en kodifiering av gällande praxis

-149-

Tredje stycket av paragrafen, som reglerar förfarandet när tingsrätt avslagit yrkande om interimistiskt förordnande eller bifallit ett sådant yrkande, har lämnats oförändrad.

4 kap. 18 S

Paragrafen innehåller nuvarande 15 S i fjärde kapitlet. I paragrafen regleras i vilka fall skall hållas innan huvudförhandling ett mål avgörs. I vårt har införts endast förslag den ändringen i bestämmelsens första stycke att mål skall företas till avgörande, om prövningstillstånd beviljats, så snart som det kan ske sedan målets beredande avslutats.

5 kap. 1 S

I denna paragraf har endast föreslagits den ändring som följer av att 2 kap. 2 § enligt vårt i stället föreslås få förslag beteckningen 2 kap. 5 S.

6.2 Förslaget till lag om ändring i om medlagen (1976:580) geâzêmnqqLettzetslixej ..

41 S

Paragrafen innehåller de grundläggande reglerna om tillåtligheten av stridsåtgärder. Såsom angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.3) bör det framgå av bestämmelsen att vid part tvist om stridsåtgärd är tillåten är bunden av fredsplikt till dess tvisten slutligt prövats. Paragrafen har därför tillförts ett nytt sista stycke av nämnda innebörd. Denna ändring av bestämmelsen innebär emellertid inte någon ändring i sak av de materiella rättsreglerna om parts bundenhet av fredsplikt.

-150-

69 S

i bestämmelser i lagen inte hindrar I paragrafen anges att vissa beslut 15 kap. RB meddelas. Med hänsyn att interimistiska enligt i 41 5, om att part vid tvist om till vårt föreslagna tillägg är bunden av fredsplikt intill dess stridsåtgärds tillåtlighet ett tillägg om tvisten slutligt prövats, har i paragrafen gjorts hinder mot beslut enligt 15 att bestämmelsen i 41 S inte utgör såsom redovisats i den i bestämmelsen innebär kap. RB. Tillägget 4.6.3) endast en kodifiering av allmänna motiveringen (avsnitt

AD:s praxis.

om ändring i lagen (1976:600) om 6.3 Förslaget till lag

gttânjâlis _qnstältlni ns.. T

3 kap. 2 S

bundenhet av fredsplikt när tvist I paragrafen regleras parts tillåtlighet enligt LOA:s särskilda föreligger om stridsåtgärds som anförts i den allmänna motiveom fredsplikt. Av skäl regler 4.6.3) bör i LOA införas en regel som på samma ringen (avsnitt vid tvist an stridsåtgärds tillåtlighet enligt sätt, som gäller att enligt 15 kap. RB MBL:s regler, ger domstolen en möjlighet i om en stridsåtgärd är meddela ett interimistiskt beslut fråga har därvid ett tillägg av samma tillåten. I paragrafen gjorts

som motsvarande regel i 69 § i MBL. innehåll

om ändring i lagen (1949:345) om rätten 6.4 Förslaget till lag

__ _ Q1.L.aIP_e.§$.t_ê9êKe.$ uppñinxulnstzü): _ - .__-_

9 S

- som är ny - föreslås att Stockholms tingsrätt I paragrafen domstol i mål som rör tillämpningen av lagens skall vara behörig skall vid av sådant mål ha bestämmelser. Tingsrätten prövningen

-151-

den sammansättning som föreskrivs i patentlagen för prövning av patentmål. Detsamma gäller för hovrätt i det fall talan fullföljs mot tingsrättens dom eller beslut. Med hänsyn till att det i den föreslagna bestämmelsen anges att mål enligt denna lag endast får upptas av Stockholms tingsrätt och då med annan sammansättning än vad som anges i RB undantas på grund av regeln i 1 kap. 2 § punkten 1 i LRA mål, som rör lagen om rätten för arbetstagares uppfinningar, från LRA:s tillämpningsområde. Vad avser skälen för att undanta dessa mål från LRA:s tillämpningsområde hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2).

6.5 Förslaget till lag om ändring_1 jordabalken

12 kap. 71 5

Av skäl, som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2), bör inte hyrestvister där hyresvillkoren reglerats i kollektivavtal eller där hyresvillkor i sådant avtal tillämpas för hyresförhållandet omfattas av LRA:s tillämpningsområde. Sådana hyrestvister bör i stället på samma sätt som gäller för andra hyrestvister prövas av fastighetsdomstol och i fall talan förs mot hyresnämnds beslut av bostadsdomstolen. I paragrafen har gjorts de ändringar som följer av att någon särskild ordning föreslås inte längre gälla för prövning av hyrestvister som grundar sig på hyresvillkor som reglerats genom kollektivavtal.

12 kap. 73 S

I paragrafen har endast gjorts den ändringen, san följer av den ändrade rättegångsordningen för hyrestvister som grundar sig på hyresvillkor i kollektivavatal.

-152-

till förordning mn ändring i förordningen 6.6 Förslaget (1974:589) med instruktion för arbetsdomstolen_____

10 S

att den ordförande som I paragrafen har gjorts det tillägget ordförandeskapet även vid måtilldelats ett mål upprätthåller när domstolen består av två ordföranden. Undantag lets avgörande för det fallet domstolen sammanträder i plenum. har gjorts

11 S

den ändringen som följer av vårt förslag 1 paragrafen har gjorts att ordförande i AD om ändring av 3 kap. 8 S LRA, som innebär till sekreterare i domstolen sin även kan i visst mål delegera och meddela tredskodom. En behörighet att stadfästa förlikning när sekreterare i visst mål sådan ordning kan vara motiverad fått att hålla nuntlig förberedelse. behörighet

13 S

den ändring som följer av att man i LRA I paragrafen har gjorts

bestämmelser om prövningstillstånd i mål som fullföljs

infört innebär att RB:s bestämmelser i 49 kap. 12 S till AD, vilket inte blir tillämpliga i AD. längre

-153-

“”^°“

Kommittédirektiv

gg

w

I)ir|)87:7

Rättegången i arbetstvister

Dir 1987:07

Beslut vid regeringssantmanlriide l987-tl2-ll)

Chefen mr arbetsmarknatlstlepartementet_ stattsriitlet Anna-Greta Leijon, tmlür.

I Mitt förslag

Jag föreslåir att en siirskild tttredare tillkallas lör att se över reglerna för rättegången i arbetstvister. Utredaren bor i första hand undersöka hur arbetsdotnstolens med principiellt befattning mindre viktiga miil skall kunna mittsktrs oeh den särskilda sakkunskap som finns i domstolen i motsvarande män bättre kunna tas till vara. Utredaren lmör ilvcn i övrigt föreslå atgáirder som kan ttnderliitta och förenklat arbetsdomstolens atrbete.

2 Bakgrund

Arbetsdomstolen (Al)) iir en speeialdomstol med ttppgiit att pröva arbetstvister. Son) arbetstvist räikntts varje tvist som rör lkirltiillaittlet mellan arbetsgivare UClI atrbetstagare. AD inriittatdes :n- l929. Domstolens ttrsprttngligzt uppgift var att döma i tvister om kollektivavtal och om av lillåiinprtingen 1928 iirs lag om kollektivavtal. För siidana tvister var domstolen första och enda instans. Andra tvister om zmstiillrtingslürhiiIlantlen prüvatles av de allmilttttzt domstolarna. Domstolssystetnet lör arbetstvister var alltsii tviitlclztt. Arbetsrilttsliga prejudikatt kunde skatpas av såiviil Al.) som högsta domstolen. Efter hand Al):s tillkomsten vidgades Iwehorigliet genom av nya lagar. Domstolen behöll doek sin karaktär av speeialdotnstol för den kollektiva arbetsrätten fram till |974 åirs reform av råittegiingstrrtlniitgen för arhctstvister. Lagen (1974:371) om ráittegaitgen i trrbetstvister* (ttrhetstvistlttgen) var ett led i det stora relorinarbete pa arbetsråitteits ontråitle som pågick under l97tl-tztlet. Lagen. som tråitltle i krall den l _iuli 1974. ersatte I928 ars lag om

-154-

Den viktigaste förändringen var att det tvådelade - ofta arbctsdomstol. avskaffades. l stället infördes kritiserade - systemet för atrbetsrättsskipning domstol för i princip alla en ordning enligt vilken AD blev ensam behörig arbetstvister inom den organiserade arbetsntarknzttlen. Övriga arbetstvister

kunde (iverklztgzts till skulle stiinunzts in till tittgsråitt. vars avgtirantle sedan Al) som andra och sista instans. llUVIilllCIlliI och Itögstzt domstolen

Avsikten med den nya kopplades :tlltsii bort frän :trbctsrêittsskipningen,

(irdningen var att friimja en enhetlig riittstilliitrnuning. na man beslutade denna riittegâingsreftmn ansåigs det uppenbart att AD Man förutsåg att skulle fil en våisentligt större :trbetslvördzl åin tidigare.

máiltillströmningen skulle öka inte bara pa grund av de nya behörighetsregreformer. Det lerna för AD utan åiven pa grund av andra :irbetsriittsliga

som redan ltade beslutats. friimst anståillningsskyddslztgen, giilltle dels siidartzt dels andra som var planerade för en niira framtid. att öka :tntalet ledantöter* i domstolen. l)et blev därför nödvåitttligt varav lidigare hade Al) beståitt av en ordförande och atta andra ledamöter,

sex utsedda efter fiärslag av arbetsmarknadens parter. (ienom arbetstvistlztför ;tntalet ledantöter. Därigenom blev det möjligt gen mer im fordulwblzttles att ha förhandling i mer an ett :nal samtidigt. l dag har AD tre domstolen ordförantlt* och nitton :undra ledamöter, varav tretton utses efter förslag av

ledamot utom ordförandena finns det tre ersättare. Al) parterna. För varje l iir domför med ordförande och högst sex och låigst fyra andra ledamöter.

av tre ledamöter. Det skall mal av enklare beskaffenhet kan domstolen hestii och ttrbetstztgarsitlztn. alltid finnas lika mitnga ledamöter fran ;trhetsgivar- Al):s lsehürighetsregler. Bakgrunden var År N77 gjordes vissa iintlringari att att mültillströtnnittgen till Al) da hade ökat ;avsevärt mer im beräknat OClI linligt de heltorighetsregler som gäller sedan den hefztratles öka ytterligare. endast av en :irbctsgivar- eller den l juli 1977 fiir talan vaekas i AD eller av en enskild kollektivavtalsbttnden arbetsgiarbetstagarorganisatioti vare. En ytterligare förutsättning iir att måilet skall galla

- tvist om kollektivavtal.

eller - tvist som avses i medbestiimmandelagen eller om den - annanarhetstvisLom kollektivavtal giiller mellan parterna

i arbete för vilket giiller kollektivav- :trhetstztgatre tvisten galler ar sysselsatt

tal. första instans. Fingsriittens Övriga arbetstvistet :tvgörs av tingsrätten som till Al) som iir slutinstrnts. Detta betyder avgörande kan diireftet överklagas eller en enskild medlem i en bl.a. att en oorganiserad ;trbetstagare vars talan organisationen inte vill arbetsgivar- eller arbetstagatrorgatnisation. föra, skall våieka talan vid tingsrätt och endast kan piikatllat ADzs prövning

efter överklagande. man valde den Följande tankegiittgztt kan siigas ha varit våigletlztntle dit

-155- 3

ordning för zarbetsrättsskipningen som gäller i dag. Donastolssystcmet skall främja eaa enhetlig riittstilliiaaapaaiaag. Det bästa sättet att åstadkomma detta är att läta AD aned dess särskilda erfarenhet och sakkunskap göra den slutliga prövningen av alla aarbetstvister. lin utvidgning av Al):s verksamhet jämfört med tiden löre den l _iaali 1974 är aafriaaakaaaaalig. Utvidgaiiaageaa fär etnellertitl inte leda till att Al) förlorat sin ståillaaiaag som prövningsinstaaas för principiellt viktiga zarlvetstvister. Fyngtlraiarakteaa i Al):s verksamhet bör liksona tidigare ligga pä de aaaäl som ttrhetstnarknadens organisationer har ett särskilt intresse av att fä prövade. Al):s verksamhet bör även i fortsättningen bedrivas sä att fraanståiende företrädare för (arganiszatitaaaerna kan tjänstgöra som ledamöteri domstolen vid sidan av sina tardirazarie aarbetsuppgiftcr. Ledamotsantalet böri princip inte växa utöver dagens ranaar. litt större antal ledanaöter skaille älven av ;andra skäl vara olyckligt. ISLa. skulle det kunna bli svart att bevara kontinuiteteaa i dömantlet.

3 Måilutaaeekliaagcaa

l det läge som rädde är 1974 var det av uppenbara skäl inte anöjligt att bilda sig raågon säker uppfattning om hur arbetsrättsreforaaaeraaa skulle komnaa att päverkza ADzs verksamhet. Dä aaaaaa bestämde sig för det nuvarande tvåinstanssystetnet utgick man likväl frän vissa bedömningar om den framtida anälutvccklingeaa hos AD. Man fäste i l974 ärs lagstiftningsäreiade särskilt ;avseende vid vad som kunde förväaatasi frägza om tillströmningen av mal från tingsrätternza, om anaaa valde systemet att (överklagande fick göras direkt till AD utan begränsningar (prop. 1974:77, s. 96f). Det konstaterades att tingsrätternta i det dä radandc läget slutligt avgjorde omkring 300 arhetslvistea varje är. Av de inkomna aaaaleaa var emellertid omkring håilfteaa anâl om tvistiga fordringar i konkurs. en kategori som skulle komma att falla utanför rättegängeaa enligt zarbetstvistlageaa. Vidare överklagaatles blott omkring lt) procent av tiaagsrätternzas :avgöranden i zarbetstvister. Även med beaktande av den (ökning av aaaälzantzalet som zanställningsskydtlslzageai skulle komma att medföra räknade föredragande departeiaaeaatschefeaa med att bara ett begränsat antal mäl skulle komma att överklagzas. om (Sverklagaaade fick ske direkt till AD enligt de planerade reglerna. Man beaktade iaeksü ADts möjligheter att ;avgöra (äverklagaaçle aaaiil av enklare beskaffenhet i trenaaaanasammansálttaaiaag och systemet med aariävaaiaagstillstäntl i sak. smiimiil. Vidare uttalades att antalet anäl rörande ny lagstiftning erfarenhetsniiissigt minskar efter ett inledande skede. Bl.a. mot denna bakgrund bedömdes de resurser sona AD fiek genom reformen vara tillräckliga för att klara den viintzade aaaälökaaingen. Samtidigt betonades att alla sädarazi bedöaaaaaiaagzaa milste bli naer eller mindre godtyckliga. taela att fråagaaaa om den liimpligaaste tardningeaa för att ;avgöra

-156-

en annan än den arbetstvister fick (ivervåigas pa ttytt. om tttveeklittgen blev

som hade hedöiitts vara mest sannolik. blev en annan än den som för Man kan nu konstatera att målutveeklingen till AD tretton ar sedan hedönttles som mest sannolik. Maltillstrotnningen hade räknat med. Redan efter den l juli N74 hlev betydligt större än man under de första ziren efter reformen kom det :trligett in itastan fyra gånger fler

:nål till AD än under motsvarande tid närmast före den nya lagen. Under

antalet inkomna mål tilli tiden den l januari 1970- den 3tljuni 1974 ttppgiek siffra förtiden därefter t.o.m. år 1978 är genomsnitt 83 per år. Motsvarande sedan stahiliserats. 307. På denna nivå har maltillströtnnittgen Den viktigaste amledttiitgen till måilökrtiitgeut var att ;mställttingsskytltlslzt-

antal nya tvister. llortetnot hälften av de mål sont gen föranledde ett stort Måltillströtttkom in under de tva fiärstzi åren var anstålhtingsskydtlsntáil.

bestod till största delen av mål som ståmdes in ningen under de första åren målen (B-mål) direkt till AD som första domstol (A-tttâil). De (överklagade år N78 var andelen utgjorde till en början hara en mindre del. Fratn till mål som kom in till AD. B-tnitl omkring t) procent av det totala antalet De ändringar av arhetstvistlztgen som gjordes år l077 syftade till att minska E v ut att stadi vt domstolens arhetshörtla. Problemet då var att ;irhetsbörtlztn så förutsättningar för AD:s Öka och att det alltsa måste skapas hättre man med att den verksamhet. Med de iindringztr som beslutades räknade

dittillsvarande måltillströmttingeit till AD skulle komma att minska med

3tl-4tl procent. Efter år l977 bröts :alltså trenden med en ständigt (ikande mzilingång.

stabiliserades. Dåirefter har det arliga zintalet inkomna Måltillströmningeit var dock antalet 397. mål legat mellan 300 och 350. Är 1986 har likväl skett efter år 1977. En betydelsefull förändringi målutveekliitgen år. Detsamma gäller Antalet arhetstvister vid tingsrätternzt har vuxit år från var andelen B-tnâl hos AD antalet till AD överklagande zivgörzmden. Är l977 med år 1080. då andelen var 38 procent. Som omkring ltl procent att jäntförzt man år l974 med att målen rörande den nya jag nyss nämnde räknade att antalet lagstiftningen efterhand skulle minska. Man kan nu konstatera av de överklagade överklagade mål i stället stadigt har ökat. Större LlClClI

målen är lagtillämpningsmål. är också Fullfiâljdsfrekxtettsen i ntål som har avgjorts i sak av tingsrätternzi

med år I074 och är också betydligt större mycket högre än vad man räknade mål är i själva verket än den för tvistemål i allmänhet. Andelen överklagatde i första instans hos så stort att man ntåste säga sig att . råittegängen att leda till ett slutligt avgörande i de flesta tingsrätternzi inte fyller sin ttppgift

tvister. AD:s verksamhet Utvecklingen har alltså lett till att en allt större del av Dessa mål är till den består av att (Sverprövzi zivgöranden från tingsrättcrnzt.

-157-

helt övervägande delen zinstáillningsskydtlsmåil och andra tvister mellan :trbetsgivarr och enskilda arbetstagare. utan anknytning till något kollektivavtal och utan kollektiv priigel i (ivrigt. lcnstaka sådana fall kan dock t.ex. en lönetvist indirekt ha ett intresse även från) kollektiv synpunkt. såsom niir tvisten gar tillbaka pa tolkningen av ett kollektivavtal som tilliintpzts på :irbetsplzttsen utan att som siidant vara bindande i förhållandet mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Jiirnliirelsevis få av malen från tingsriitterna erbjuder entellertid mnnera. sedan praxis under årens lopp har lagts fast av AD. niigra riittsfriigor av principiell betydelse för :tnstiillningsl manga mal beror avgörandet väsentligen på ett ställningstagande skyddet. till en ofta omfattande skriftlig och muntlig bevisning. llåirtill kommer att en del av de tingsriittsavgörantlen som överklagas till AD rör bla. rent processriittsliga fragor och fragor om råittegiingskostttadsersiittning eller :tllmáirt ritttsltjaliv. :illtsái fragor som inte inrymmer rent arbetsrättsliga bedönntirtgar. .lag vill tillåiggzi följande. Al) ffirfogar över cn förhållandevis liten organisation som iir siirbar för tillfälliga störningar i verksamheten. Under perioder da maltillströrnningen varit särskilt stark har domstolen tvingats arbeta :under ytterst anstriingtlzi förhållanden. l sin senaste anslagsfratnstiillning har Al) fratnltiillit att arbetssittrationcrt starkt försåintraits under de senaste aren och att milltillströnitringen under :ir l986 kunde förväntas bli större an kanske nagonsin tidigare.

4 En översyn behövs

Mot den har bakgrunden anser jag att tiden nu iir mogen för att göra en allmän (översyn av de regler som gäller för rättegången i arbetstvister. Utvecklingen aktualiserar särskilt frågan om alla tvister som i dag prövas av AD som fullföljdsinstatns verkligen fordrar den speciella kompetens som finns i domstolen. Den I1u\lllilll(lc ordningen lades fast i ett skede Llii verkningarna av l97ll-talets ;arbetsrättsliga ännu inte gick att överblicka. Erfarenlagstiftning heterna av ADzs verksamhet under de snart tretton år som giitt sedan zirbetstvistlagen trädde i kraft bör nu tttviirderas triirmzire. A[):s stiillrting som specialdomstol för tvister mellan arbetsmztrknaidens parter kan hli svär att upprätthålla. om AD inte avlastas en del av de :arbetsuppgifter som

domstolen har i dag. Övcrsyncn böri första hand inriktas på att lämna förslag

till vilka framtida trppgifter och verksamhetsfornrer AD hör ha. särskilt som fullföljdsinstznrs. Uppdraget att göra (iversyturrt bör Iiinrnrts fit en såirskild trtretlare. Arbetet lvéir bedrivas i rtiirzi samriitl med arbetsmarkiradens parter som hör erbjudas att föresla sakkunniga att bitriitlai trtredaren.

-158-

5 Utredningsuppdraget

vara att AD även i En utgångspunkt för översynsatrlwetet bör självfallet

med särskild sakkunframtiden skall kunna fungera som en speeizrldomstol Fyngtlpunkten i dontstolens skap om förhällamlenzi på arbetsntarkilzntlen. som berör arbetsmarknaverksamhet bör ligga i att avgöra rättsliga tvister och rättsut- Domstolen skall leda ráittstillämpiningeir dens organisationer.

inom det arbetsrättsliga området. vecklingen allt Ett väsentligt problem för AD tycks i dag vara att domstolens resurser

sáldanzi som är av mera mäste tas i anspräk för att pröva andra frägor än

bör därför vara arbetsrättsligt intresse. En uppgift för utredaren principiellt av detta problem och dess orsaker. Pä grundval av att kartlägga omfattningen bör utredaren undersöka om det finns behov av att en sädan kartläggning för arbetstvister och. om är ändra den nuvarande rättegängsortlningen komma till rätta med fallet, ta ställning till olika lösningar som är ägnade att

problemet. särskild uppmärk- Utredaren bör ägna AD:s stiillniitg som fullföljdsittstztns minska den nuvarande mältillströmsamhet. Om det finns ett behov av att närmast till hands att begränsa ningen till AD. ligger det enligt min mening skall här kort rätten att till AD överklaga niáil som avgjtrrts av tingsrätt. .lag vill peka pä nrägrztlösningar som tidigare diskuterats i olika sammanhang. Jag

betona att utredaren bör vara oförhinrlrztd att pröva även andra emellertid

vägar. av det gällztnde- Utredaren luör (ivervåigat om man. med hihehallatnde för den som

. bör införa nya regler om prövningstillstånd

tväinstztnssystemet att man inte pä endast vill överklaga ett tingsrättsztvgörainde. lnvåintlningcti med rätt till bör ha ett generellt tväinstzmssystent ett visst rättsotnrfrtle Med i endast en instans är självfallet tungt vägande. fullständig prövning område som råder pä zirhetsrättcns hänsyn till de speciella förhållanden

dock inte nödvändigtvis vara avgörande. Regler om behöver invändningeii för dem finns redan i dag för vissa zu-betstvister nämligen

prövningstillstätitl

Flertalet mäl som prövas av AD som handläggs enligt den s.k. smämälslagen. är den instans. lät vara att det samtidigt får f.ö. rättslig prövning i endast en

högsta instansen. skulle vara att införa hovrätt som fullföljdsinstztns En annan möjlighet tanke tliskttteradcs utförligt i 1974 års mellan och AD. Denna tingsrätt till arbetstvistlagen. Mycket talar för att man skulle ha valt den förarbeten skulle ta. En lösningen. om man dä kunnat förutse vilken väg utvecklingen

med nya regler om prövningssitdan lösning bör. om den väljs. kombineras

tillstålntl till Al). intresse att l :mslutning till att fullföljdstartlningen (iverviigs kan det vara av

-159-

belysa frågan om tmderinstanserna hör ha såirskiltl sammansättning vid prövning av arbetstvister. Utredaren bör också överväga om domförltetsrcglernzt för AD kan ändras sä att (lomstolens resurser utnyttjas på ett ändantzilsenligt sätt son) möjligt. Man kan t.ex. tänka sig att utöka (lomstolens Inöjligheter att ;avgöra mål i mindre sammansättning. En annan tanke som kan övervägas är att (ippna en möjlighet i lagen att tillfälligt förstärka domstolen med en fjärde ordförande i syfte att minska domstolens sårbarhet Lex. i ett fall dä ett mål under längre tid kräver extra resurser. Jag anser att utredaren bör göra en allmän genomgång av de olika som i dag kan prövas av Al). (ienomgangen bör utmynna i ett mñlkategxirier ställningstagande till inte bara vilka mal som bör prövas av AD som första tlomstol och vilka mal som i första hand bör prövas av tingsrätt och/eller hovrätt. Utredaren bör även undersöka om tillämpningsomrädet för zirbetstvistlztgen i alla avseenden är tillfredsställande. Exempelvis kan det ifrägasättzis om det är den luästai lösningen att arrende- och hyrestvister som har sitt ttrsrvrung i ett kollektivavtalsförhallande skall avgöras av AD vare sig som första eller sista instans. En annan fråga som utredaren hör ta ställning till är om tillämpningsomradet ii andra sidan bör utvidgas sä att AD blir att överpriivat :nvgöraintlen i löuegznraintifråigor, en tanke som behörig hardiskuterait

lönegzirziutiutredningen i sitt delbetänkande (SOU 1986:9) Ny _

lönegztrzintiltrg. Utöver frilgor som hänger seunman med reglerna om AD:s behörighet. domförhet och instansortlningen Iaör utredaren (överväga åtgärder som kan förenkla och underlätta AD:s arbete. Rent allmänt finns det anledning att med utgáingspunkt i de erfarenheter som gjorts undersöka om processreglerna är ålndamalsenligai eller om de i nagot avseende kan göras enklare och mer låittillåimpatle. bl.a. i ljuset av det páigäende reformarbetet i fräga om förfarandet vid de zillmänna domstolarna. Det kan vidare finnas frågor av mer teknisk, proeessuell natur som nu bör ses över. En såldan fråga är om gällande regler för prövning av interimistiskzi yrkanden i AD är ändamåilsenliga. l-ör utredarens arbete gäller de :tllmäirnzt direktiv som regeringen utfärdade den l(v februari N84 till sauntligzi kommittéer och särskilda utredare (dir. l*)84:5). Arbetet lvör slutföras senast under våiren N88.

-160-

6 Hemställan

anfört hemställer jag att regeringen Med håinvisnirtg till vad jag nu har hemyndigar chefen för arbetsmarknadsdervairtementet utredare tmmfaltaid av kommitteförordningen - att tillkalla en särskild för rättegången i 0976:1 19) med uppdrag all göra en översyn av reglerna

arbetstvister och sekreterare och annat biträde åt - att besluta om sakkunniga. experter.

utredaren. hemställer beslutar Vidare jag att regeringen anslag för utredningar - att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns

m.m.

7 Beslut (överväganden och bifaller Regeringen zmsluter sig till löredragandens

hennes hemställan.

(Arbetsmarknadsdepztrtementet)

-161-

BILAGA 2 umsnuxuceus KARTLÃGGNINGAV ARBETSTVISTERNA1 TR ocn AD:s MÅL, AVGÖRANDENOCH HANDLÄGGNINGSFORMER

1- I_n1_e_d_o.i_ns

Utredningen har genomfört en kartläggning av arbetsdomstolens mål, avgöranden och handläggningsformer under åren 1982-1987. Undersökningen omfattar mål som domstolen handlägger som fullföljdsinstans s.k. B-mål och mål där talan väcks i arbetsdomstolen som första domstol s.k. A-mål. Vissa uppgifter i kartläggningen har hämtats från publiceringen arbetsdomstolens domar och övriga uppgifter genom att samtliga akter i arbetsdomstolen för den aktuella tiden har gåtts Vid tabell igenom. varje har angivits varifrån uppgifterna hämtats.

Utredningen har även undersökt arbetstvisterna i tingsrätterna på så sätt att utredningen kartlagt antalet tvister, processtidens längd, antalet avgöranden genom dom samt fullföljdsfrekvensen i mål som överklagas genom vad. Uppgifterna i denna undersökning har inhämtats från statistiska centralbyrån och domstolsverket. Vidare så har domböckerna vid Stockholms tingsrätts arbetstvi stavdelni ng gåtts igenom.

Fullföljdsfrekvensen har beräknats avseende samtliga arbetstvister i landet. Vid denna beräkning har tredskodomar undantagits och även dom avseende stadfäst förlikning och dom efter medgivande. Uppgift om antalet tredskodomar har inhämtats från statistiska centralbyrån medan det antal domar som undantagits såsom medgivna eller stadfästa förlikningar bygger på en uppskattning som gjorts efter en genomgång av Stockholms tingsrätts domar i arbetstvister. Med hänsyn till att man inte har den

-162-

siffran för fu11fö1Jdsfrekvensen så har undersökningen exakta ful1fö1jdsfrekvensen även beräknats avsekompletterats med att från St0ckho1ms tingsrätt under åren ende må1 som fu11fö1jts 1984 och 1986 som bygger på exakta uppgifter.

2. Målen i arbetgdgmgtolen

må] 1 arbetsd0msto1en under Undersökningen omfattar samt1iga även må1 som fu11fö1js till domstoåren 1982-1987 och omfattar C-må1. har hämtats från 1en från hyresnämnd, s.k. Uppgifterna verksamhet 1 pub1iceringen arbetsredogöre1sen över domsto1ens domst01ens domar och särskilt domsto1ens domar samt genom att uppsatta bes1ut gåtts igenom.

Ti11 arbetsdomsto1en inkomna må1 förde1ade på Igbgl]_1, årsbok A-mål, B-må1 och C-må1

1984 1985 1986 1987 1982 1983

220 228 247 252 A-mål 235 218

118 87 96 149 104 B-mål 87

2 0 I0- irc-mål 1

309 324 397 357 Summa 323 337

och ba1anserade mål Igbg]]_g. Avgjorde årsbok

1982 1983 1984 1985 1986 1987

344 309 277 385 316 Avgjorda 325

129 122 121 167 179 220 Ba1anserade

-1 63- Tabe11_§. Avgjorda och balanserade må1 förde1ade på A-mål årsbok och B- må1 1982 1983 1986 1987 A- B_ A.. 3_ Å- B- A- Bmål mål må1 må1 mål mål mål må1 Avgjorda 242 81 226 117 214 93 250 134 215 100 Ba1anserade 99 30 91 31 96 25 121 46 118 61 155 65

Tabe11 4. Domar och särski1t uppsatta beslut fördelade på årsbok A-må1 och B-må1 1982 1983 1984 1985 1986 1987 A-må] 130 124 99 102 110 110 B-mål _._,Å_w.._._-å Suurna 165 161 164

-164-

dovnar Tabe11__5. Kategoriindel ning av arbetsdomstmens och särsküt besIut, som meddehts årsbok uppsatta

under åren 1982-1987

1982 1983 1984

A B Sa A_ B Sa A B Sa

24 - 44 43 1 34 33 1 Kol 1ektivavtal srätt 24

- - - - 7 7 3 3 1 MBL, föreni ngsrätt

- - 5 5 - . rätt 13 13 10 10 MBL, förhand]

- - 1 1 - 1 1 1 1 MBL, vetorätt

- 9 2 7 7 - 11 11 11 MBL, övrigt

AnstäHni ngsskydd, 17 47 23 24 39 21 18 54 37 ogi1tighetsta1an

Anstä! 1ni ngsskydd, 18 6 25 13 12 22 17 5 övrigt 24

- 5 5 - 8 6 2 Jäms tål I dhetsL 3 3

- - 1 1 - 2 2 6 6 Semesteri.

- - - - - 2 2 1 1 Förä1dra1edighetsL

- 1 1 1 - 1 1 2 1 Studi e1 edi ghetsL

LOA, ej anstä1 1- 2 1 1 5 1 4 4 3 1 ni ngsskydd

- - - - - - 1 4 1 Kvittni ngsL

- 19 Z 17 10 1 9 Kravmål 6 6

4 11 3 8 10 3 7 8 4 Övriga

190124 66 147 99 48 Suurna 165 130 35

-165- Tagg1l_§ (forts) Kategoriindelning av arbetsdomstolens domar åF§bok och särski1t uppsatta som meddelats bes1ut, under åren 1982-1987

1985 1986 1987 Sa A B Sa A B Sa A B 37 35 2 35 35 - 38 37 1 2 2 - 1 1 - - - - 13 13 - 8 8 - 9 - 9 - - - 1 1 - - 5 5 14 13 1 9 9 - 9 9 -

20 14 6 41 26 15 32 12 20

19 11 8 17 8 9 26 14 12

1 1 18 6 12 17 4 13 17 6 11 138 120 36 161 110 51 165 113 52

-166-

av AD meddelade domar) 6. Instanssystemet (avseende Tabell

årsbok 1985 1986 1987 1982 1983 1984

% Antal % Antal % % Antal % Antal % Antal Antal

Domar i mål 102 77,3 109 70,3 104 67,1 124 76,5 118 67,4 94 71,2 som AD hand-

lagt som

första

instans

Domar i mål 30 46 29,7 51 32,9 38 57 32,6 38 28,8 22,7 som AD hand- 23,5

lagt som full-

följdsinstans

132 155 155 152 175 132 Summa domar

3- Mgzâäüâmâljân .i tingsräijcerna

arbetstvister som handlagts i Undersökningen omfattar samtliga

av fullföljdsfrekvensen har anta- Vid beräkningen tingsrätterna. eller talan medgivits efter let domar vari förlikning stadfästs

domar under åren 1984 och en genomgång av Stockholms tingsrätts

1986 uppskattats till ca 20 procent.

avseende meddelade beslut i tingsrätterna Fullföljdsfrekvensen tas fram eftersom det inte finns någon uppgift har inte kunnat

om antalet meddelade beslut.

-167-

Tabe11 Z, Antal till tingsrätterna inkomna arbetstvister SCB 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Totala anta1et

Tabe11_§. Vid tingsrätterna avgjorda arbetstvister uppdelade SCB efter tredskodomar, övriga domar och avskrivna må1 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Antal avgjorda må] 274 323 312 312 325 361 varav Tredskodomar 27 20 25 24 28 26 Övriga domar 94 108 89 111 99 116 Avskrivna 153 195 198 177 198 219

-158-

arbetstvister i Processtidens längd avseende Iggg]j_j9. tiden 1982 t.o.m. 1987 tingsrätten under SCB

mån 6-12 mån 1-2 år över 0-1 mån 1-2 mån 2-3 mån 3-6 2 år

1982 18 29 23 3 9 8 94 domar 19,1 30,8 25,5 3,2 3,2 9,6 8,5 procent

1983 20 37 20 5 9 9 108 domar 34,2 18,5 7,4 8,3 8,3 18,5 procent 4,6

1984 19 21 3 7 9 23 89 domar 7

25,8 21,3 23,6 3,4 7,9 7,9 10,1 procent

1986 25 22 7 4 7 6 28 99 domar 28,3 25,2 22,2 7,1 4,0 7,1 5,9 procent

1987 17 33 32 12 3 8 11 116 domar 28,4 27,6 10,3 6,9 9,5 14,7 procent 2,6

avseende domar medde1ade Tabe11 10. Fullföljdsfrekvensen

av tingsrätt i arbetstvister SCB

1985 1986 1987

1982 1983 _1984

64,0 96,2 87,1 70,7 79,1 77,5 Procent

(78,9) (76,5) Sth1ms tingsrätt

-169-

4. Till arbetsdomstolen fullföljda mål från tingsrätt, B-målen ›_____W_________

Vid denna kartläggning har mål som fullföljts från hyresnämnd, s.k. C-mål, undantagits på grund av att de utgör ett så litet antal. Undersökningen omfattar både besvärsmål och mål som överklagats genom vad.

Tabell 1;. Till AD inkomna B-mål fördelade på vademål och akt besvärsmål

1982 1983 1984 1985 1986 1987 o* s? e? e? GQ h* Hela antalet 87 118 87 96 149 104

Vademål 49 56,3 74 62,7 51 65 58,6 67,7 93 62,4 75 72,1

Besvärsmål 38 43,7 44 37,3 36 41,4 31 56 29 32,3 37,6 27,9

-170-

efter den överk1agade domens Vademål förde1ade Iqbg]]_1g. huvudsakliga innehå11 akt

1984 % 1985 % 1986 % 1987 % 1982 % 1983 %

Hela anta1et 65 93 75 49 74 51 TR-domar

Ko11ektivav-

Anstä11nings-

skydd, 0gi1tig- 13 25,5 15 23,1 29 31,2 17 22,7 hetsta1an 14 28,6 23 31,1

Anstä11nings-

skydd, 15 29,4 16 24,6 15 16,1 22 29,3 14 28,6 22 29,7 övrigt

Jämstä11d- - 1 - 3 4,0 - 1 1,4 1,5 hets1agen

- 3 3,2 4 5,3 2 - 1 2,0 Semester1agen 4,1

14 28 43,1 39 42,0 23 30,7 Kravmål 12 24,5 20 27,0 27,4

3 4,6 7 7,5 4 5,3 4 8,2 8 10,8 6 11,8 Övriga

har kateg0riinde1a:s efter Må1 vari gjorts invändning om preskription

för kärandens ta1an. grunden

-171-

Igggllvlâ. Ändringsfrekvensen i vademål som inkommit 1982-1987 akt och som avgjorts av AD genan dom*

1982 1983 1984 1985 1986*** 1987*** Anta1 % Anta1 % Antal % Anta1 % Anta1 % Antal %

He1a antalet AD-d0mar** 38 61 40 48 60 20

Tingsrättens dom faststä11d he1t eller ti11 huvud- 31 81,6 43 70,5 35 87,5 39 81,3 49 81,7 15 75,0 saklig de]

Tingsrättens dom ändrad he1t e11er ti11 huvudsaklig 7 18,4 18 29,5 5 12,5 9 18,7 11 18,3 5 25,0 del

* Denna statistik innefattar även F.T.-mål. Ej prövningsti11stånd har hänförts ti11 att tingsrättens dom faststä11ts.

** i sak. Denna tabe11 avser TR:s dom som prövats

*** För år 1986 är 8 vademå1 ännu inte avgjorda. För år 1987 är 45 vademål ännu inte avgjorda.

-172-

uppsatta bes1ut Arbetsd0msto1ens domar och särski1t Iggg1[_1§. domens e11er bes1utets årsbok i B-må1 uppde1ade efter

huvudsakliga innehå11

1984 1985 1986 1987 1982 1983

2 - 1 - 1 1 Ko11ektivavta1srätt l I c I i I HBL, föreningsrätt - - - - - MBL, förhand1ingsrätt - - - - - - MBL, vetorätt - - 1 - - 2 MBL, övrigt

Anstä11ningsskydd, 18 6 15 20 17 24 ogi1tighetsta1an

Anstä11ningsskydd, 5 8 9 12 6 12 övrigt - - - - - 2 Jämstä11dhets1agen - - 1 - 1 - Semester1agen

Förä1dra1edighets- - - - - 1 - Iagen

Studie1edighets- - - - - - 1 Iagen

Förtroendemanna- - - - - - -

lagen - - - 2 - 1

LRA

LOA, ej anstä11-

ningsskydd

Jäail-*n-I

Kvittnings1agen 9 12 13 11 17 Kravmå1

Övriga

48 36 51 52 35 66 Sunnm

-173- I§9§11 lå- Ändringsfrekvensen i vademå1 uppdelat efter domens årsbok huvudsakliga innehåli 1982 1983 1984 Sa fast ändr Sa fast ändr Sa fast ändr Ko11ektivavta1srätt 1 1 - MBL, övrigt - - - Anställningsskydd, ogi1tighetsta1an 7 5 2 20 14 6 18 16 2 Anstä11ningsskydd, övrigt 12 9 3 16 B 8 5 5 - Jämstä11dhetsL - - - 1 - - - - 1 SemesterL 2 2 - LOA, ej anställ-

(Forts. på tabellen för åren 1985-1987 se omstående sida).

-174-

i VademåI uppdelat efter Tabell 15. (forts) Ändringsfrekvensen domens huvudsakHga innehåH årsbok

1985 1986 1987

ändr Sa fast ändr Sa fast ändr Sa fast

- - - 1 - 1 Konektivavtalsrätt 3 2 1

- - - - - - - - - MBL,övrigt

Anstänningsskydd, 2 15 12 3 20 16 4 14 12 ogiltighetstnan

AnstäHni ngsskydd, 10 B 2 9 6 3 12 9 3 övrigt

- - - - - - - - - Jämstä1 1dhetsL

- - 1 - 1 SemesterL 1 1 1 1

LOA, ej anstäH- - - 2 2 - 1 1 1 1 ningsskydd

1 12 10 2 11 7 4 Kravmål 1918

- - - 4 4 - 5 4 1 Övrigt

-175-

Iggg11_1§. Ändringsfrekvensen i besvärsmål akt

1982 % 1983 % 1984 % 1985 % 1986** % 1987** Z

He1a anta- Iet AD- 32 43 32 27 53 20 bes1ut*

Tingsrättens beslut faststä11t he1t 23 71,9 33 76,7 20 18 62,5 66,7 36 67,9 12 60,0 e11er till huvudsak1ig de1

Tingsrättens bes1ut ändrat 9 28,1 10 23,3 12 9 37,5 33,4 17 32,1 8 40,0 helt e11er till huvudsaklig de?

* Denna tabell avser TR:s bes1ut som prövats 1 sak.

** För år 1986 är ett må] ännu inte avgjort. För år 1987 är fem må] ännu inte avgjorda.

-176-

Besvärsmålen fördelade efter det överklagade Iggg1l_1Z, akt beslutets innehåll

% 1985 % 1986 1 1987 % 1982 % 1983 % 1984

36 31 56 29 Hela antalet 38 44 TR-beslut

skydd

lig fråga

Utan inslag 12 11 35,5 21 37,5 12 41,4 av arbets- 14 36,8 15 34,1 33,3

rättslig fråga

omfattar inte de beslut som överklagas samtidigt Denna statistik i huvudsak som t.ex. ett interimistiskt som domen överklagas som meddelats samtidigt med en dom i ett anställningsbeslut skyddsmål.

-177-

Arbetsrättslig fråga 1 - 1 2 1 1 2 - 2

Utan ins1ag av arbetsrättslig fråga 12 8 4 15 12 3 12 9 3

1985 1986 1987 Sa fast ändr Sa fast ändr Sa fast ändr

Arbetsrättslig fråga Z - 2 1 - 1 4 1 3 Utan ins1ag av arbetsrättslig fråga 8 5 3 16 9 7 8 6 2

-178-

av B-måien Hand1äggnin9en

B-mål förde1ade efter hur må1et avgjorts Tabe11_1g. årsbok

1983 1984 1985 1986 1987 1982 % Anta1 % Anta1 % Anta] % Anta1 % Anta] 1 Anta]

93 74 134** 100 Hela antalet 81 117*

I 38 30 40,5 47 35,1 51 51,0 38 46,9 57 48,7 40,9 Domar_

Särski1t upp- 9 9,7 5 6,8 4 3,0 3 3,0 satta beslut 1 1,211 9,4

11 9 12,2 17 12,7 12 12,0 Avskrivna 11 13,6 9 7,2 11,8

2 4 4,3 2 2,7 8 6,0 2 2,0 Återförvisade 2 2,5 1,7

Beslut i 31 23 31,1 59 44,0 32 32,0 29 35,8 37 31,6 33,3

protokoH

0 5 6,8 0 0 Avvisade 0 0

* Fe1kä11a kunnat här1edas. på 1 må1 som inte ** Ett må1 har avgjorts genom 2 domar.

-179-

Tabell 20. Antal avgjorda B-mål som inkommit till AD under akt åren 1982-1987 fördelade efter i vilken sammansättning målen avgjorts

1982 1983 1984 1985 1986 1987 Antal 1 Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Tabell 21. B-mål fördelade efter om de avgjorts vid huvudförakt handling, eller föredragning annan handläggning*

1982 1983 1984 1985 1986 1987 Antal Z Antal % Antal % Antal % Antal 2 Antal %

Huvudför- 26 29,9 33 28,0 26 34 35 29,9 35,4 25,2 13 21, 7 handling

Föredrag- 49 56,3 73 61,9 49 56,3 48 84 37 50,0 60,4 61, 7 ning

Annan 12 13,8 12 10,2 12 14 20 13,8 14,6 14,4 10 16, 7 handläggning

* Inkluderar även F.T.-mål

-180-

måi vari tai an väckts i dom- 5. Till arbetsdomstoien inkomna

stolen som första domsto1_,__A-må1en____

domar och särskilt uppsatta beslut TabeH 22. Arbetsdomstoiens

domens e11er besiutets årsbok i A-mâ] uppdeIade efter

huvudsakiiga innehåii

1983 1984 1985 1986 1987 1982

33 35 35 37 Ko1 lektivavtai srätt 24 43

- 1 - 7 3 2 MBL, föreni ngsrätt 5 13 8 9 13 10 MBL, förhandi i ngs-

rätt - - 1 1 1 MBL, vetorätt 9 7 13 9 9 MBL, övri gt 11

Anstäl 1ni ngsskydd, 21 14 26 12 an 37 23 0911 ti ghetstal

Anstäii ni ngsskydd, 17 11 8 14 18 13 övrigt 6 2 3 11 3 5 Jämstä] 1dhetsi agen 6 1 1 2 3 Z Semester] agen

Föräi dra1edighets- - - - 1 2 1 1agen

Studi el edi ghets- _ - - - 1 1 1 iagen

Förtroendemanna- - - - 1 3 3 iagen - 2 - 3 1 3 LRA

LOA, ej anstäi 1- 5 5 1 3 1 1 n1 ngsskydd - - - 1 1 Kvittningsiagen _- 6 4 6 - 2 1 Kravmâi 3 - 3 1 4 3 Övriga

99 102 110 113 130 124 Suurna

-181-

Tabell §3. Antalet A-mål med enski1d -

arbetsgivare undantaget akt staten och kommunerna - som part

1982 1983 1984 1985 1986 1987 Antal % Antal 1 Anta1 % Antal % Antal 1 Antal %

Samtliga 235 218 220 228 247 251 A-må]

Enskild 45 19,1 56 25,7 38 52 17,3 22,8 48 19,4 61 24,3 ag part

Iabell 24. A-mål med enski1d arbetsgivare som part, uppdelat akt efter hur målet avgjorts

1982 1983 1984 1985 1986 1987

återkal1ats 12 12 14 15 18 16

2 ej avgjort - - - - 1 9

-182-

av A-måien Handläggningen

Inkomna A-måi under 1982 t.o.m. 1987 förde1 ade Tabe11 gg. efter i vilken sammansättning de avgjorts akt

1985 1986* 1987* 1982 1983 1984 % Anta] % Anta] % % Anta1 % Anta1 % Antai Antal

218 237 145 232 214 217 Heia

anta1et**

71 80 33,8 30 20,7 86 69 32,2 70 32,3 32,6 7-5 Ieda- 37,1

möter

3 leda- 9 6 4,1 11 5,1 4 1,8 7 3,2 3,8 möter 7 3,0

143 140 64,2 148 62,4 109 75,2 ordfö- 139 59,9 134 62,6 65,9

randen

* För år 1986 är 10 mål ännu inte avgjorda.

För år 1987 är ett stort anta1 måi ännu inte avgjorda.

** inte måi varför dessa Återvinningsmål Iäggs upp som nytt inte överenstämmer med tabe11 1. siffror

efter om de avgjorts vid huvudför- Tabe11 26. A-må] förde1ade _ annan hand1äggning handiing, föredragning eiler åkt

1985 1986 1987 1982 1983 1984 % Anta1 % Antal % Antai % Anta1 % Anta] % Anta1

Anta] 237 145 214 217 218 gjorda A-må] 232

därav efter

72 33,0 77 32,5 32 22,1 82 35,3 73 34,1 17 32,7 huvudför-

hand1ing*

6 2,8 12 5,1 4 2,8 11 4,7 7 3,3 6 2,8 föredrag-

ning

140 64,2 148 62,4 109 75,2 139 59,9 134 62,6 140 64,5 annan hand-

iäggning-

för av interi- * Innefattar även särski1t sammanträde avgörande

mistiskt yrkande.

-183- 211211 ål- A-mål f5rde1ade efter hur må1et avgjorts årsbok

1982 1983 1984 1985 1986 1987 Anta1 1 Anta1 % Anta1 % Anta1 % Antal 1 Anta] 1

He1a an- 242* 226 214* 203 250 215** talet

dwn

förlik- 19 7,9 20 8,9 16 7,5 24 10 21 11,8 4,0 9,8 ningsdom

särski1t uppsatt 1 0,4 4 1,8 3 1,4 0,5 1,6 2,8 bes1ut

avskriv- 93 38,4 90 39,8 100 46,7 82 108 92 40,4 43,2 42,8 ning

bes1ut i pr0t0k011 0 0 0,5 1 0,4

avvisning 8 3,3 3 4,2 3,0 2,0 0,9

hänvisning 15 6,2 11 4,9 9 4,2 12 5,9 13 5,2 3,7 ti11 T.R.

* Fe1kä11a på 1 må1 som inte kunnat här1edas. ** Två må1 har avgjorts genom 2 respektive 3 domar.

-185-

BILAGA 3 STATISTIK I LÖNEGARANTIÃRENDEN

Anta] till hovrätterna inkomna lönegarantiärenden åren 1982-1986

1982 1983 1984 1985 1986

Hovrätten för Övre Norrland 7 1 4 5 3 Hovrätten för Nedre Norrland 17 11 25 35 55 Hovrätten över Skåne och Blekinge 20 15 19 40 41 Hovrätten för Västra 18 20 Sverige 18 16 27 Svea Hovrätt 35 54 55 54 67 Göta Hovrätt 20 9 15 16 10

HeIa landet 117 110 136 166 203

-186-

i lönegarantiärenden vid Utredningen har gått igenom 70 beslut under åren 1985, 1986 och 1987 och Svea Hovrätt som meddelats innehåll enligt fölfördelat besluten efter dess huvudsakliga

jande.

6 9 ga Arbetstagarbegreppet

11 16 z Anställningsskyddslagen (beräkning av uppsägningslön, anställningsform m.m.)

8 11 % Övriga med arbetsrättsligt inslag av kollektivavtal, bevis- (tolkning frågor avseende lönefordringens existens m.m.)

26 37 % Närståendebegreppet

19 27 % utan arbetsrättsligt inslag Övriga (tidsfristerna i förmånsrättslagen, överlåtelseförbudet i lönegarantitill Sverige m.m.) lagen, anknytningen

70 100 Q

Kunsuszag

:gas -us- 2 3

STOCKHOLM

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

Översyn av utlänninsshislsüftningen. A. Kortare vänIanA

*P-f

Arbersolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott? A Kurtskapsoverforing genom foretagsutveckling. UD. Samerlltt och sameting. Ju. Provning och kontroll i internationell samverkan. l. Frihet från ansvar. Ju. En ny skyddslag. Fo.

SF5§FS3°P°FFF^

Sverigeinformation och kulturutbyte. UD. Rätt adress. Fi. öppenhet och minne. U. Civil personal i försvaret F0. Handel med optioner och terminer. Fi. Översyn av bostadsrättslagen. Bo. Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. SB. 5 SÄPO-Säkerhetspolisen inriktning och organisation. Ju. Reklamskatten. Fi.

.55 Rapport av den parlamenrariska kommissionen

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. U-lands- och bistándsinfonnation. UD.

5:3 En förändrad ansvarsfördelning och styrning på

skolområdet. U. .3 Ny taxeringslag - Reformerad skatteprooess. Del l. Fi

.53 Ny raxeringslag - Reformerad skatteprooess. Del 2.

Fi 3 SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriküg teknik. UD. Lotteri i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C. FrikommunfötsökeL C. Lönegarantin och fömrånsrättsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. A. Videovâld ll - forslag till åtgärder. U. Den Svenska kreditmarknaden. Fi. Arbetsdomstolen. A.

1988 Statens offentliga utredningar

förteckning

Systematisk

Bostadsdepartementet Statsrådsberedningen Översyn av bostadsrättslagen m.m. [14] Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. [15] Industridepartementet Justitiedepartementet Provning och kontroll i internationell samverkan. [6] Samerätt och sumeting. [5]

Frihet från ansvar. [7] Civildepartementet

SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisation. Förnyelse och utveckling. [25] [16] Frikommunförsöket. [26] kommissionen med Rapport av den parlamentariska anledning av mordet pâ Olof Palme. [18]

Utrikesdepartementet

Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinformation och kultursamarbete. [9] U-lands- och bislándsinformatjon. [19] av SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering miljöriktig teknik. [23]

Försvarsdepartementet

En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret. [12]

Finansdepartementet

Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. [21] - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22] Ny taxeringslag Den Svenska krediunarknaden. [29]

Utbildningsdepartementet

öppenhet och minne. [11] En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. [20] Lotteri i radio och TV. [24] Videovåld 11 - förslag till åtgärder. [28]

Arbetsmarknadsdepartementet

Översyn av utlänningslagstiftningen. [1] Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott?[3] - om löne- Lönegarantin och förmánsrättsordningen antalet företagskongarantins betydelse för det ökade kurser. [27] Arbetsdomstolen. [30]