Staten och arbetsgivarorganisationerna : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

w z,aa,,z

Statens offentliga utredningar

gg 1992100

Eä Finansdepartementet

Staten och

arbetsgivar-

organisationerna

slutbetänkande av gbetsgivarkomnüttén

Stockholm 1992

Ds kan köpas från Allmänna Förlaget. ocksåpluppdng av tegcxingskmsliet SOU och som törvaltningskontor ombesörja rcmissutsändniugar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08f739 96 30 Telefax 08f739 95 48

kan också köpas Infommionsbokhuadeln. Inlmtorgsgatm Stockholm. Publikarionema

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13178-1 1992 ISSN 037S-250X Stockholm

SOU 1992 100

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Genom beslut den 19 mars 1992 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet, statsrådet Wibble, att tillkalla kommitté med en uppdrag att lämna förslag till framtida utformning centrala av statens arbetsgivarfunktion.

Som ordförande tillkallades direktören Lars-Gunnar Albåge. Övriga

ledamöter blev planeringschefen Göran Ekström, verkställande direktören Åke Hallman, generaltulldirektören Ulf Larsson och verkställande direktören Carl-Erik Nyquist. Samtliga dessa förordnades den 19 mars 1992. Till sakkunniga i kommittén utsågs den 20 1992 departementsrâmars det Ingemar Wahlberg och den 10 april 1992 departementsrâdet Bo Riddarström. Genom beslut den 26 mars 1992 förordnades departementsrådet Lars Eriksson och förhandlingschefen David Andersson båda att vara sekreterare i kommittén. Kommittén har antagit namnet Arbetsgivarkommittén. Kommittén får härmed överlämna sitt betänkande Staten och arbetsgivarorganisationema. Utredningsarbetet är därmed slutfört.

Stockholm den 30 september 1992.

Lars-Gunnar Albáge

Göran Ekström Åke Hallman

Ulf Larsson Carl-Erik [Vyquist

David Andersson

Lars E riksson

SOU 1992100

Innehåll

Sammanfattning

1 Utredningsuppdraget 11 1.1 Allmänt ll 1.2 Direktiv 11 . 1.3 Kommitténs arbete 13 1.4 Disposition av betänkandet 13

2 Nuvarande förhållanden 15 2.1 Allmänt 15 2.2 Den statliga sektorn 15 2.2.1 Myndighetsområdet 17 2.2.1.1 Förhandlingsråttsreformen 18 2.2.1.2 1985 års peisonalpolitiska beslut 19 2.2.1.3 Verksledningsbeslutet 20 2.2.1.4 Ramanslag för myndigheterna 22 2.2.1.5 Statens arbetsgivarverk 22 2.2.1.6 Stabsmyndighetsutredningen 25 2.2.2 Stålltöreträdarlagen 28 2.2.3 Företagsområdet 30 2.2.3.1 Arbetsgivaralliansen 32 2.2.3.2 Arbetsgivarföreningen BOA 35 2.3 Den privata sektorn 37 2.3.1 Svenska Arbetsgivareföreningen 38

i 2.3.2 Övriga arbetsgivarorganisationer 39

3 Arbetsgivarpolitiska överväganden 41 3.1 Allmänt 41 3.2 Nuläget beträffande arbetsgivarorganisationer 41 3.3 Avtalstradition 43 3.4 Mål och målkonflikter 45 3.5 Arbetsgivarorganisationemas service

Innehåll SOU 1992 100

3.6 Samverkan mellan arbetsgivare 49 3.7 Utgångspunkter för statens centrala arbetsgivarfunktion 52 3.8 Förhandlingsordningen på statens område 55

4 Överväganden om arbetsgivarorganisation

för olika former statlig verksamhet 63 av 4.1 Allmänt 63 4.2 Den statliga företagssektom 63 4.3 Regeringens privatiseringsproposition 64 4.4 Arbetsgivarfunktion för företag som skall privatiseras i och tör statligt ägda företag 67 4.5 Arbetsgivarfunktion för myndigheterna 70 4.6 Arbetsgivarfunktion för statliga stiftelser mfl. 72 4.7 Avgifter till arbetsgivarorganisationer 72 m.m.

5 Den statliga arbetsgivarorganisationen 75 5.1 Allmänt 75 5.2 Relationen till statsmakterna och myndigheterna 75 5.3 En arbetsgivarorganisation på myndigheternas uppdrag 80 5.3.1 Ledningsform, verksamhetsform och finansiering 80 5.3.2 Uppgifter 83 5.3.3 Anslutning till organisationen 83 5.4 Kommitténs förslag till statlig arbetsgivarorganisation 84 5.5 Ny ställföreträdarlag 85

Bilagor Kommitténs sammansättning 89 2. Direktiven 91 Förteckning över statens myndigheter enligt SAV sektorindelningol

SOU 1992 100

Sammanfattning

I föreliggande betänkande, Staten och arbetsgivarorganisationema, behandlar Arbetsgivarkommittén frågan hur statens framtida centrala om arbetsgivarfunktion bör utformas för myndigheter samt för företag och k stiftelser där staten är huvudman. f i För närvarande finns det tre arbetsgivarorganisationer på det statliga området, nämligen Statens arbetsgivarverk, Arbetsgivaralliansen och Arbetsgivarföreningen BOA. Vissa staten ägda bolag är anslutna till av Svenska Arbetsgivareföreningen SAF. Vidare finns statligt ägda företag som inte är medlemmar i någon arbetsgivarorganistion. Med stöd den av s.k. ställföreträdarlagen medverkar arbetsgivarverket vid förhandlingar om anställningsvillkor för arbetstagare hos vissa icke-statliga arbetsgivare. Arbetsgivarkommittén anser att det inte går att lämna förslag till en framtida utformning av statens centrala arbetsgivarfunktion utan att sätta in frågan i ett större sammanhang för hela arbetsmarknaden. Den svenska arbetsmarknaden uppvisar idag splittrad bild på en arbetsgivarsidan. Det finns ett tjugotal sammanslutningar på centralorganisationsnivå som företräder arbetsgivare. Arbetsgivarkommittén anser att detta förhållande är ogynnsamt, framförallt därför att arbetsgivarnas första linjens ansvar uttunnas. Detta innebär att arbeta ansvar för en lönebildning som medverkar till samhällsekonomisk balans och ökad konkurrenskraft för näringslivet. Av denna anledning har kommittén som en del av uppgiften att reformera den statliga arbetsgivar- funktionen ägnat betydande intresse arbetsgivarsidans - samverkansbehov. Kommittén presenterar struktur öppnar möjligheter till ökad en som samverkan inom och mellan de tre största sektorerna nämligen näringslivet, kommunal sektor och statsförvaltningen. Den struktur linjens som upp bygger på idén att företag med staten huvudman på sätt som samma som andra arbetsgivare är betjänta av att samverka inom arbetsgivarsidans olika branschförbund motsvarande. Arbetsgivarkommittén vill betona att det inte bör vara ägarförhållandet avgör hos vilken som

8 Sammanfattning SOU 1992 100

arbetsgivarorganisation företag bör medlem utan i stället hur deras vara kommersiella intressen bäst tillgodoses. Kommittén noterar med tillfredsställelse att SAF och Arbetsgivarallianinlett överläggningar att alliansens nåringslivsdel kan inträda i sen om SAF och även inom Arbetsgivarföreningen BOA diskuterar att man framtiden i liknande termer. Arbetsgivarorganisationen för de statliga myndigheterna bör utöva sin verksamhet på ett självständigt sätt i förhållande till den politiska nivån. Alla arbetsgivarorganisationer i den föreslagna strukturen kommer härmed att i förhållande till regeringen fullgöra sina förhandlingsuppgifter självständigt. I strukturen kan de samverka med varandra för att uppnå arbetsfred, produktivitetsbefrämjande lokal lönesättning och en total lönekostnadsutveckling är förenlig med samhällsekonomisk balans som och internationell konkurrenskraft. Den statliga arbetsgivarorganisationen bör väl förankrad i myndigheternas intressen som arbetsgivare. vara Kommittén har övervägt vilken verksamhetsform som bör väljas för denna organisation. Med hänsyn till riksdagens och regeringens övergripande för statsförvaltningen har kommittén funnit att en ansvar uppdragsmyndighet bör väljas. anpassad form av Ramanslagsutredningen föreslår i sitt betänkande SOU 1992 102 om myndigheternas förvaltningskostnader att tydliga finansiella ramar införs ñr myndigheternas verksamhet. Det innebär att myndigheterna bör kunna ett större bl.a. arbetsgivare. Enligt Arbetsgivarkommittén ta ansvar som är det naturligt att myndigheterna därvid får ett direkt inflytande på tillsättning den statliga arbetsgivarorganisationens styrelse, dess av finansiering I avvaktan på bl.a. ett sådant system med tydliga m.m. utgiftsramar lämnar dock kommittén endast förslag vissa steg som i om i denna riktning. Det innebär att avtal bör kunna träffas dagsläget bör tas förbehåll regeringens godkännande och att verksamheten bör utan om finansieras med avgifter från myndigheterna. Organisationens styrelse bör domineras myndighetsföreträdare. av Arbetsgivarkommittén har funnit att behov även framdeles ñreligger ñr särskild s.k. ställföreträdarlag. Den bör dock endast omfatta en försäkringskassoma och präster inom Svenska kyrkan. För övriga organisationer idag omfattas stållföretrådarlagen bör arbetssom av givarorganisationen kunna bistå med förhandlingsmedverkan och annan

service. Arbetsgivarkommittén förslag bör förutsättningar för den samge verkan mellan arbetsgivare är nödvändig för att upprätthålla ett som

SOU 1992 100 Sammanfattning 9

första linjens ansvar för en lönebildnjng Sverige internationell som ger konkurrenskraft.

SOU 1992 100

Utredningsuppdraget

1.1 Allmänt

Detta kapitel redovisar utgångspunktema för och bakgrunden till Arbetsgivarkommitténs arbete. Regeringens utredningsdirektiv sammanfattas. Vidare redovisas uppläggningen av kommitténs arbete samt dispositionen av betänkandet.

1.2 Direktiv

Kommittén med uppdrag att lämna förslag till framtida utformning av statens centrala arbetsgivarfunktion Fi 199206 tillsattes i 1992. mars Arbetsgivarkommittén är en icke-parlamentarisk expertkommitté med fem ledamöter och tvâ sakkunniga med erfarenhet frän att företräda arbetsgivarsidan i samband med kollektivavtalsförhandlingar. Kommitténs sammansättning framgår bilaga 1. av I direktiven Dir. 199231; se bilaga 2 föreskriver finansministern att kommittén skall lämna förslag till framtida utformning statens centrala av arbetsgivarfunktion och därvid pröva det bör finnas eller det om en om behövs flera centrala arbetsgivarorganisationer för verksamhet som staten bedriver i olika former såsom i förvaltningsmyndigheter, affärsverk, bolag och stiftelser. Vidare skall beaktas behovet sektors- och av branschanpassningar av statliga verksamheter liksom möjligheterna till smidiga förändringar av verksamhetsformer och huvudmannaskap.

Bakgrunden till uppdraget är att staten sedan den s.k. förhandlingsrätts-

reformen år 1965 hade tätt tre organisationer som på central nivå företräder staten eller verksamhet med statligt ägande som arbetsgivare. De organisationer som har bildats är Statens avtalsverk, sedermera Statens arbetsgivarverk, 1965; Statsñretagens förhandlingsorganisation SFO, sedermera Arbetsgivaralliansen, 1970 samt Arbetsgivarföreningen 5 BOA 1990.

12 Utredningsuppdraget SOU 1992 10

Medan Statens arbetsgivarverk SAV i allt väsentligt företräder statliga myndigheter, Arbetsgivarföreningen BOA organiserar statliga bolag och dotterbolag till vissa statliga affärsverk och myndigheter företräder Arbetsgivaralliansen AA såväl statligt dominerade företag som privata företag och föreningar. Finansministern framhåller i direktiven att under senare tid utvecklingen på arbetsmarknaden kännetecknas av en ökad decentralisering av lönebildning och personalpolitik. Verksamhetsintresset har tydligare än under 1970-talet varit styrande för statens position arbetsgivare och som de numera individuellt differentierade lönerna och anstållningsvillkoren har anpassats till förhållandena på övriga arbetsmarknadssektorer. Den privatisering statligt ägda företag som regeringen inlett under av 1992 samt den förändring av synen på affärsverksamheten inom kommunikationsområdet bl.a. redovisats i årets budgetproposition som innebär att det föreligger behov att förbereda för strukturanpassningar, av ändrat huvudmannaskap och ändrade associationsformer. Därmed mellan de arbetsgivarorganisationer finns i påverkas avgränsningen som där staten är huvudman för verksamheterna, framhåller statsrådet. Vidare understryks att viktiga motiv föreligger för upprätthållande av centrala arbetsgivarfunktioner såsom behovet av enhetliga allmänna anställningsvillkor arbetstider, semestrar, pensioner m.m. Andra om dylika centrala spörsmål är förhandlingsordningar, gemensam arbetsgivarpolitik, stabilitetssträvanden samt konfliktberedskap och behovet av att kunna fördela de ekonomiska riskerna vid arbetskontlikter. Vad beträffar just konflikträtten det statliga området betonar statsrådet att den även framdeles bör ligga på central nivå. Direktiven pekar ut rad områden som särskilt bör analyseras. en Kommittén skall därvid i

belysa behovet samordning den centrala arbetsgivarfunktionen av av för alla områden där staten år huvudman, föreslå hur arbetsgivarfunktionen bör utformas för statliga myndigheter och affársverk, föreslå hur arbetsgivarfunktionen bör utformas för företag där staten inom överskådlig tid bedöms ha för avsikt att även fortsättningsvis inneha aktiemajoriteten samt för statliga verksamheter i stiftelseform, föreslå verksamhetsform, fmansieringsform, ledningsfunktioner m.m. för den statliga arbetsgivarfunktionen,

SOU 1992 100 Utredningsuppdraget

se över den praktiska tillämpningen av arbetsgivaransvaret mellan riksdagen, regeringen och myndigheterna med utgångspunkt i den nuvarande lydelsen av RF 9 kap. 11 belysa hur relationerna i arbetsgivarpolitiska frågor mellan riksdag, regering och myndigheterna kan påverkas kommitténs förslag, av beakta behovet av kompetens och stöd inom arbetsgivarområdet till regeringen, överväga behovet och utformningen av ställföreträdarlagen.

Kommittéarbetet skall vara avslutat senast under september månad 1992.

1.3 Kommitténs arbete

Kommittén har inhämtat underlag i form av historiska beskrivningar liksom aktuella lägesredovisningar från de tre arbetsgivarorganisationema med statligt inflytande och från Svenska Arbetsgivareföreningen SAF. Kommittén har haft överläggningar med företrädare för de nämnda ovan organisationerna. Även företrädare för riksdagens ñnansutskott har hörts om synen på olika inriktningar av det statliga arbetsgivaransvaret. Kommittén har hållit tolv protokollñnda sammanträden. Vidare har kommittén uppdragit åt ordföranden att tillsammans med sekxeterarna inhämta ytterligare upplysningar från berömda organisationer utöver vad som framkommit vid överläggningama. Vid sidan av kommitténs arbete med att utforma förslag till regeringen har initiativ tagits till en process mellan vissa berörda arbetsgivarorganisationer i syfte att tillskapa en slagkraftig arbetsgivarstruktur.

Disposition av betänkandet

I betänkandet finns överväganden och förslag beträffande tre huvudfrågor

l Vilka behov finns av centrala arbetsgivarfunktioner 2 Vilken arbetsgivartillhörighet bör väljas för statliga verksamheter i olika former där staten är huvudman såsom myndigheter, bolag och stiftelser

14 Utredningsuppdraget SOU 1992 100

3 Hur bör den statliga arbetsgivarorganisationen utformas

Sakframstållningen i betänkandet har delats upp i tre avsnitt. I kapitel 2 redogörs för nuvarande förhållanden. Kapitel 3 innehåller allmänna överväganden om behovet av styrka i arbetsgivarsammanhållningen. I kapitel 4 övervägs vilken arbetsgivartillhörighet som passar bäst för olika typer av statlig verksamhet. Där återfinns överväganden som följer av riksdagens beslut att privatisera viss verksamhet som idag har staten som huvudman. I kapitel 5 föreslås hur den statliga arbetsgivarorganisationen bör utformas.

SOU 1992 100

2 Nuvarande förhållanden

2.1 Allmänt

i

Detta kapitel innehåller redovisning över hur staten reglerat sitt en arbetsgivaransvar före och efter den s.k. förhandlingsrättsreformen 1965. De berörda arbetsgivarorganisationerna presenteras liksom deras bakgrund och utveckling. Vidare beskrivs den särskilda ställföreträdarlagen som ger SAV ett förhandlingsansvar för viss icke-statlig verksamhet. 1985 års personalpolitiska beslut redovisas. Vidare redovisas organisationernas associationsform i detalj samt mera l medlemsstrukturen och vad generellt sett år karaktäristiskt för som

l vederbörande organisation.

Hur fördelningen på olika arbetsgivarorganisationer förhåller sig 1990 framgår av följande siffror; räknat efter antalet anställda totalt som uppgår till omkring 4,5 miljoner

2.2 Den

statliga sektorn

Den statliga sektorn och den verksamhet inryms i denna är ett som utflöde av folkviljan den demokratiska beslutsprocessen. genom Myndigheterna lyder under regeringen utom vad gäller riksdagens och kyrkomötets myndigheter. Samtidigt har myndigheterna skyldighet att upprätthålla en strikt självständighet vid myndighetsutövning och tillämpning av lag. Myndighetsbegreppet enligt regeringsformen innebär

16 Nuvarande förhållanden SOU 1992100

att alla myndigheter såväl domstolar, affärsdrivande verk som övriga - Förvaltningsmyndigheter står under regeringens och ytterst riksdagens maktutövning. De tillhör det offentligrättsliga begreppet staten. Det gör däremot inte de aktiebolag, ekonomiska föreningar eller stiftelser som staten helt eller delvis är huvudman för endera direkt genom ett departement eller indirekt genom ett affársverk. De statliga myndigheterna kan schematiskt delas in i sektorer. Kommittén har valt att redovisa den indelning som används av SAV. I bilaga 3 till detta betänkande lämnas fullständig redovisning av vilka en myndigheter hänförs till de olika sektorerna. Nedan sammanfattas som denna indelning. Sektor 1 omfattar affärsverk och infrastrukturen Den består av nio verk med 140 000 anställda vari ingår bl.a. Banverket och Televerket. ca Relativt nytillkomna myndigheter är Affärsverket Svenska kraftnät och Trollhätte kanalverk. Sektor 2 omfattar arbetsliv, och utbildning med 27 myndigomsorg hetsomrâden och 19 000 arbetstagare. Bland myndigheterna kan ca nämnas Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Skolverket. Sektor 3 omfattar myndigheter med för tillsyn och hantering av ansvar statens finanser ekonomi. Den innehåller 15 myndighetsområden med omkring 21 000 anställda. Exempel på ämbetsverk är Finansinspektionen, Riksskatteverket och Konkurrensverket. Sektor 4 omfattar myndighetsområdet Kultur m.m. och består av 32 myndighetsområden med ca 4 000 arbetstagare. Här ingår muséer, Statens kulturråd och Svenska institutet för att ta några exempel. Sektor 5 omfattar det militära försvaret med tolv myndighetsomrâden och 36 000 anställda. Överbefälhavaren och försvarsgrenschefema är ca några av myndigheterna. Sektor 6 omfattar myndigheter med uppgifter inom områdenas miljö, teknik och jordbruk. Tillsammans 28 myndighetsområden med ca 8 000 anställda. Exempel på myndigheter är Rymdstyrelsen, Statens räddningsverk och Arbetarskyddsstyrelsen. Sektor 7 omfattar regeringskansliet, stabsmyndighetema och länsstyrel- Det blir tillsammans 45 myndighetsomrâden med ca 13 000 serna. arbetstagare. Här ingår bl.a. departementen, länsstyrelserna, Riksrevisionsverket och Statens arbetsgivarverk. Sektor 8 omfattar rättsväsendet inklusive domstolarna med 20 myndighetsornråden och 45 000 anställda. Exempel på myndigheter ca år Datainspektionen, Marknadsdomstolen och Rikspolisstyrelsen.

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

Sektor 9 omfattar det högre utbildningsväsendet och forskningen med 54 myndighetsområden innehållande 47 000 arbetstagare. Här ingår ca bl.a. Försvarets forskningsanstalt, Arbetslivscentrum och universiteten. Sektor 10 omfattar den uppdragsbaserade verksamheten med 26 myndighetsområden och 27 000 anställda. Försvarets civilförvaltning, Sprängämnesinspektionen och Statens utsädeskontroll exempliñerar myndigheterna som ingår. Tillsammans utgör den fullständiga förteckningen 268 myndigheter och myndighetsområden med 369 000 anställda. Det bör emellertid uppmärksammas att alla enskilda statliga myndigheter inte finns m.m. med i förteckningen. Sålunda Arbetsmarknadsstyrelsen representerar Lex. även länsarbetsnämndema. På det statliga området verkar som tidigare nämnts tre arbetsgivarorganisationer nämligen SAV och Arbetsgivarföreningen BOA och Arbetsgivaralliansen. De statliga myndigheterna samt vissa andra organ med offentlig ställning företräds SAV. Medlemskap av i Arbetsgivaralliansen kan erhållas av såväl statliga, kommunala privata företag som i form av bolag, ekonomiska föreningar, stiftelser, ideella föreningar m.m. Arbetsgivarföreningen BOA är öppen för företag och sammanslutningar såväl där staten har avgörande inflytande ett som för andra företag. De företag hittills anslutits som är dock endast företag med statligt ägande.

2.2.1 Myndighetsområdet

Den statliga arbetsgivarfunktionen har efterhand och särskilt under - 1980-talets senare hälft kommit att alltmer till förhållandena anpassas på den övriga arbetsmarknaden. Viktiga inslag i utvecklingen har varit införandet förhandlings- och konflikträtt av för samtliga statligt anställda vid mitten 1960-talet samt marknadsanpassning av en av lönesystem och anställningsvillkor särskilt under det decenniet. I andra länder senaste förekommer mycket omfattande regleringar på det statliga området samtidigt som de offentliganställdas förhandlings- och konfliktrâtt oftast är begränsad. Utvecklingen i Sverige kan bakgrund vår ses mot av tradition där parterna på arbetsmarknaden har stark ställning och en själva har att ta ansvaret för lönebildning och för arbetsfreden. En annan betydelsefull faktor är att Sverige har tradition med från regeringen en fristående myndigheter som svarar för den löpande förvaltningen.

18 Nuvarande förhållanden SOU 1992 10

2.2.1,.1 Förhandlingsrättsreformen

Rätten att kollektivt förhandla med arbetsgivaren befástes för arbetstagare 1936 års lag förenings- och förhandlingsrätt. Lagen gjordes genom om emellertid inte tillämplig på arbetstagare i statlig och kommunal tjänst underkastade ämbetsansvar. Dessa befattningshavare tillerkändes som var i stället förhandlingsrätt enligt särskilda bestämmelser på den principiella grundvalen att stat och kommun själva bestämde Jm tjänstemännens anställningsvillkor. Förhandlingsrätten för de ämbetsansvariga tjänstemäninskränkte sig till rätt att framföra synpunkter och önskemål, innan nen vederbörande myndighet beslutade i ärendet. De offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt kom dock i praxis att utvecklas långt utöver denna principiella grundval. I realiteten kom tjänstemännens löner och övriga förmåner att bestämmas efter förhandlingar med tjänstemännens organisationer. I propositionen l96560 angående reform de offentliga tjänstemänav förhandlingsrätt föreslogs anpassning av lagstiftningen till nens m.m. en den ordning som tillämpades i praktiken. Genom förändringen att förhand]ingsöverenskommelsema fick kollektivavtal kunde enligt föredragande statsråd fördelar rättsverkan som uppnås i flera hänseenden. Särskilt framhölls de vinster som följer av att parterna därmed blir rättsligt förpliktigade att hänskjuta tolknings- och tillämpningstvister till arbetsdomstolen. Dessutom kunde förhandlingsuppgörelserna göras direkt tillämpliga utan översättning till författningstext. Förhandlingsrätten för de offentliga tjänstemännen aktualiserade frågan rätt till fackliga stridsåtgärder i intressetvister inom det offentliga om tjänsteområdet. I propositionen avfärdades obligatoriskt slciljenänmdsförfarande eftersom det ansågs försvaga de förhandlande parternas strävan att nå uppgörelse vid förhandlingsbordet. Mot en skiljenämnd en ansågs också tala att tanken inte fick gehör hos de offentliga tjänstemänorganisationer. Vidare skulle ett allmänt skiljedomsförfarande i nens intressetvister svårförenligt med ordning, som förutsätter att vara en det statliga tjänstemarmaområdet uppgörelser löner regelmässigt skall om för godkännande underställas riksdagen vilket i sin tur bygger på parlamentariskt inflytande redan innan uppgörelse träffas. Som fackliga stridsmedel avvisades också konstruktion med uppsägningsrätt som en ersättning för rått till arbetsinställelse. I propositionen framhölls emellertid dels att det offentliga tjänstemannaområdet är speciellt omtâligt för stridsåtgärder lockout och strejk som

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

eftersom dessa i hög grad drabbar utomstående dels att även små aktioner omfattande ett fåtal nyckelposter mer eller mindre kan lamslå hela verksamhetsfált. Någon pricipiell skillnad mot privat sektor gjordes dock inte med hänsyn till att det även där finns risk ñr samhällsfarliga konflikter. Det förutsattes att organisationerna på den offentliga sektorn skulle visa samma ansvarskänsla som parterna på den privata arbetsmarknaden gjort i och med det s.k. Saltsjöbadsavtalet. En hänvisning gjordes också till de preliminära huvudavtal som hade träffats inom den statliga och kommunala sektorn inför en ny förhandlingsrått. Enligt dessa huvudavtal får inte stridsåtgärder vidtas på arbetstagarsidan utan att åtgärden blivit beslutad eller medgiven vederbörande huvudorganisaav tion. Föredraganden hänvisade också till regeringens och riksdagen rätt att tillgripa tvângslagstiftning till skydd för vitala samhällsintressen. Riksdagens beslutade i enlighet med regeringens förslag sammansatt Konstitutions- och andra lagutskotts utlâdande rskr. 267. nr

2.2.1.2 1985 års personalpolitiska beslut

Regeringen lämnade i proposition 198485219 den statliga en om personalpolitiken förslag bl.a. den arbetsgivarpolitiska inriktningen om i lönefrâgor. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag 1985-12-10 AU 1985866, rskr. 48. För förslagen i propositionen angavs två viktiga utgångspunkter. Den ena var att personalpolitiken tydligare än tidigare bör ett instrument vara i fömyelsen av den offentliga sektorn. Den andra decentralisering och var strävan att bättre personalpolitiken i olika statliga verksamheter anpassa till de miljöer i vilka de verkar. För statens lönepolitik angavs följande riktlinjer

att lönepolitik och lönesystem skall förenliga med balanserad - vara en Samhällsekonomi, att stora löneskillnader skall undvikas för arbetstagare med likvärdiga arbeten inom olika arbetsmarknadssektorer, att statens positioner i löneförhandlingama tydligare skall bestämmas av verksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma ändaen målsenlig personalförsörjning, - att lönesystemet skall främja flexibilitet, decentralisering och delegering,

20 Nuvarande förhållanden SOU 1992 10

att lönepolitiken i övrigt grundas på demokratiska ideal om rättvis fördelning.

Att ge verksamhetsintresset och de direkt verksamhetsansvariga myndigheterna ett grundläggande inflytande lönebildningen har sedan detta beslut varit vägledande för den statliga arbetsgivarfunktionens utveckling. I praktiken har detta inneburit att staten successivt anpassat sin lönebildning till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Denna process pågår för övrigt fortfarande. Uttryck för detta har bl.a. varit slopandet av tidigare centralt detaljreglerade lönesystem till förmån för lokal och individuellt differentierad lönesättning samt anpassning av den statliga lönestrukturen till arbetsmarknaden i övrigt. Att SAVs styrelse numera nästan uteslutande består myndighetschefer bör också ses som ett led i den angivna av utvecklingen. Ett nytt trygghetsavtal har träffats som i stora delar överensstämmer med motsvarande avtal den privata arbetsmarknaden. Särskilda affårsverks- och bolagsavtal, anpassade till de verksamheter som bedrivs i dessa former har tecknats. Ett nytt pensionsavtal, som ansluter till den privata arbetsmarknadens, har slutits. En motsvarande utveckling pågår också det författningsreglerade området. Genomgripande förenklingar har nyligen genomförts i förordningsbeståndet inom det personalpolitiska området. Det förslag till översyn av lagstiftningen om offentlig anställning dir. 198950 som nyligen lämnats syftar till att lagstiftningen skall utformas så att den skapar bättre förutsättningar för fömyelsen av den offentliga sektorn i linje med den förändrade synen på offentlig anställning och statlig personalpolitik. Lagstiftningen skall göras enklare att förstå, överblicka och tillämpa för dem i olika egenskaper har att syssla med frågor som offentliga anställningar Enklare regler för statsanställda, SOU om 199260.

2.2.1.3 Verksledningsbeslutet I proposition 1986 8799 ledningen av den statliga förvaltningen en om behandlades frågor som gäller riksdagens och regeringens insyn i och styrning de statliga myndigheternas verksamhet. Riksdagen beslöt av huvudsakligen i enlighet med propositionen KU 29, rskr. 226.

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

l propositionen föreslogs att regeringens styrning borde gälla verksamhetens huvudinriktning vid myndighet. Samtidigt skulle regeringens en krav på myndigheterna preciseras. Myndigheterna skulle få större frihet vid verksamhetens utövande. Ansvarsförhållandena skulle göras tydligare. En mer medveten delegering i kombination med tydligare mål och riktlinjer, samt förstärkt och förbättrad uppföljning centrala angavs som moment. I propositionen lämnades förslag treåriga budgetramar för om myndigheternas förvaltningskostnader med möjligheter för myndigheterna att överföra medel mellan budgetår. Utvecklingen har sedermera medfört att s.k. ramanslag successivt införs där myndigheterna fritt får disponera anvisade medel, utan tidigare restriktioner för olika resursslag. Myndighetema kan därmed omfördela medel mellan t.ex. löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader. Verksledningsbeslutet innebar förändringar de statliga myndigheterav nas styrelser och verksledningar. Enligt beslutet bör verkschefen normalt vara ansvarig för verksamheten inför regeringen. Normalt bör också finnas en lekmannastyrelse skall öva insyn i verksamheten och som biträda verkschefen med sakkunskap och medborgerligt omdöme. I vissa avgränsade avseenden gavs styrelserna beslutsbefogenheter, nämligen för anslagsframstållningar och årsbokslut, med anledning revisionsberättelav ser och revisionsrapporter samt föreskrifter till enskilda, kommuner och landsting. En firflyttningsskyldighet för verkschefer infördes som möjliggör omplaceringar från regeringens sida. Myndigheterna fick ökade befogenheter att bestämma sin organisation och att tillsätta tjänster. För de affärsdrivande verken beslutades emellertid att de skulle ledas av en styrelse. Verkschefen skall dock fortfarande utnämnas av regeringen. En ordning infördes där chefen för ett affärsverk omedelbart kan skiljas från sin anställning. I verksledningspmpositionen lämnades också vissa förslag om arbetsgivarfunktionen för aftärsverken och deras bolag. Således skulle Statens arbetsgivarverks arbetsgivaransvar även fortsättningsvis omfatta affärsverken. Det förutsattes dock att SAV skulle beakta de särskilda villkor som gäller för verksamheten i affärsverken. För affärsverkens dotterbolag ansågs vidare att de borde anslutas till Arbetsgivarföreningen SFO, Arbetsgivaralliansen. Det innebar numera att oorganiserade och nya bolag skulle anslutas till SFO. De överväganden som lämnades i propositionen gällde således bolagen borde om tillhöra SFO eller affärsverken själva borde arbetsgivaransvaret om ges

22 Nuvarande förhållanden SOU 19921

för bolagen. Regeringen förordade alternativet SFO utifrån behovet av anpassningar till näringslivets villkor och olika branschers förutsättningar. Riksdagen betonade behovet av en sammanhållen personalpolitik i affársverkskoncemema men valde emellertid att inte uttrycka någon bestämd mening om lämplig arbetsgivartillhörighet för affärsverkens företag. Regeringen har tillkallat en kommitté dir. 199228 med uppdrag att se över förvaltningsmyndighetemas ledningsformer m.m. Utredningsuppdraget omfattar bl.a. frågor om verksstyrelsernas roll och befogenheter samt ansvarsfördelningen mellan styrelse och verkschef. Som ett led i översynen skall kommittén utvärdera verksledningsbeslutet i dessa delar. i i 2.2.1.4 Ramanslag för myndigheterna I utredningen Nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag dir. 199228, bedrivits parallellt med Arbetsgivarkommitténs m.m. som arbete, lämnas förslag om ett nytt system för budgetering av myndighetemas verksamhet. Förslagen innebär att tydliga ekonomiska ramar fastställs i sin helhet inför aktuellt budgetår samt att pris- och löneomräkningen av förvaltningsanslagen baseras på externt givna tal, istället för på den egna kostnadsutvecklingen hos staten. Förändringarna avses ge ökade incitament till myndigheterna att effektivisera sin verksamhet samtidigt ytterligare befogenheter kan delegeras från regeringen till som myndigheterna, bl.a. på det arbetsgivarpolitiska omrâdet.

2.2.1.5 Statens arbetsgivarverk Dåvarande Statens avtalsverk bildades år 1965 efter det att de offentliga tjänstemännen i stat och kommuner erhållit förhandlings- och avtalsrätt om anställningsförmånema prop. 196560. Dessförinnan reglerades de statliga ämbetsmånnens anställningsvillkor enligt statstjânstemannalagen och tillhörande stadga utfärdad av regeringen, statens löneförordning och statens allmänna avlöningsreglemente Saar. Under tiden fram till l januari 1966 skedde ett översättningsarbete den tidigare regleringen av som avtalspartema använde som grund för de första kollektivavtalen statens område. Efter det att medbeståmmandelagen antagits och trätt i kraft fr.o.m. år 1977 ansågs det erforderligt att anpassa avtalsverkets funktion och organisation till det nya förhållningssätt som utvecklades mellan

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

arbetsgivarsidan på statens område och arbetstagarnas organisationer. SAV skulle ytterligare inriktas mot stödja myndigheterna i att deras vidgade arbetsgivarroll bl.a. rådgivning, information och genom utbildning till dem på myndighetsnivån hade som att representera arbetsgivarintresset. I proposition 1977782157 organisation statsförvaltningens om av centrala arbetsgivarfunktion föreslogs omvandling avtalsverket till en av ett nytt centralt ämbetsverk Statens arbetsgivarverk central - - som myndighet för arbetsgivarpolitiken. Enligt den utredning låg till grund för propositionen borde som arbetsuppgifter ankommer på staten arbetsgivare hållas som som organisatoriskt skilda från de uppgifter som sammanhänger med statens allmänna samhällsfunktioner. Det borde klart framgå vilka organ som representerar de statliga arbetsgivarintressena. Utredningen menade att det ligger i såväl myndigheternas som personalorganisationemas intresse att arbetsgivaruppgiftema är väl samlade och samordnade. Utredningens förslag innebar att de arbetsuppgifter som ankommer på staten som arbetsgivarpart på central nivå skulle samlas till myndighet en - arbetsgivarverket. Verket skulle för samordningen den statliga svara av arbetsgivarpolitiken i den mån detta inte ankom på regeringen. I begreppet arbetsgivarpolitik innefattade utredningen bl.a. de mål och principer som staten arbetsgivare verkar för i frågor som som berör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. I samordningsansvaret för den statliga arbetsgivarpolitiken ingick att verka för en samordning mellan centrala när det gällde verksamhet organ som är av betydelse för den statliga arbetsgivarpolitiken. Vidare innefattades uppgiften att främja ett enhetligt arbetsgivaragerande hos myndigheterna i den utsträckning detta ansågs nödvändigt och lämpligt. I arbetsgivarverkets uppgifter borde vidare ingå samordna eller att genomföra förhandlingar med de centrala personalorganisationerna i alla frågor där förhandlingar sker på central nivå. Förhandlingar som syftar till kollektivavtal på central nivå borde enligt utredningen i princip samlas till arbetsgivarverket. Dock borde arbetsgivarverket kunna överlämna genomförandet avtalsñrhandlingarna av till annan statlig myndighet där så är lämpligt. Detta borde gälla såväl till arman administrativ fackmyndighet myndighet. Utökningen som annan av det avtalsbara området talade enligt utredningen för en ökad delegering av förhandlingsverksamheten.

l l

i

24 Nuvarande förhållandet SOU 1992 [Oq

Regering och riksdag beslutade prop. 197778 157, AU39, rskr. 358 i huvudsak i enlighet med utredningsförslaget och det nya arbetsgivar-

verket inrättades den 1 januari 1977. Sedan arbetsgivarverkets bildande har som tidigare nämnts en omfattande utveckling ägt det statliga personalpolitiska omrâdet. rum Vägledanrle för denna har varit fêirenklingg, decentralisering och process marknadsanpassning. Arbetsgivarverket har bl.a. åren 1986 och 1992 utvecklat och sitt arbete till denna SAV betonar anpassat process. samordningsfrågorna för den statliga arbetsgivarpclitiken och verkar för underlätta för myndigheterna att bedriva verksamheten effektivt och att god samhällsservice. Den senast genomförda anpassningen som kunna ge tillämpas fr.o.m. våren 1992 innebär fler branschanknutna förhandlingsdelegationer, regionala nätverk bland myndighetema, nytt informationssystem och särskild småmyndighetsservice. en Huvuduppgiften samordna och utveckla den statliga arbetsgivaratt politiken innebär SAV sprider kunskap den statliga personalt.ex. att om politiken i syfte stöd åt myndigheterna i deras arbete att nâ de mål att ge beslutar. SAV företräder staten arbetsgivare i som statsmakterna som olika sammanhang; i förhandlingar med de fackliga organisationerna, i arbetstvister inför Arbetsdomstolen, och i styrelser för olika organ som

Statens löne- och pensionsverk samt Arbetslivsfonden. SAV träffar med sina det årliga ramavtalet RALS om löner motparter anställningsvillkor för de statligt anställda. Dessutom svarar SAV för och övriga centrala avtal pensioner, medbestämmaxide, anställningsom t.ex. trygghet och arbetsmiljö. De centrala löneavtalen följs av lokala fördelningsförhandlingar. Dessa förhandlingar sker mellan respektive

myndighet och de lokala fackliga organisationerna. Varje myndighet kan vända sig till SAV för att råd och information rör myndigheten arbetsgivare. SAV kan biträda vid i frågor som som förhandlingar och företräder oftast arbetsgivaren i centrala lokala förhandlingar. SAV också upplysningar om hur olika avtalsger bestämmelser skall tolkas. SAV bedriver informations- och utbildningsstatliga arbetsgivarpolitiken, avtalstillämpningar arbete om den m.m. SAV bedriver utvecklingsarbete inom olika arbetsgivarpolitiska områden. I samband med den treåriga budgetprocessen söker SAV skapa förutsättningar för myndigheterna att åstadkomma bra planering och en sina personalresurser. Detta sker bl.a. strategisk uppföljning av genom kompetensplanering och analyser personalresursema. En annan fråga av SAV arbetar med är de statliga myndigheternas förmåga att som

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

rekrytera och behålla kompetent personal. I allt utvecklingsarbete ingår jämställdhet mellan män och kvinnor viktig del. som en Arbetsmiljöfrågor har fått ökad betydelse att arbetsgivaransvaret genom för arbetsmiljön skärpts. SAV samverkar i det centrala arbetsmiljöarbetet med sina motparter i t.ex. Statens arbetsmiljönåmnd och Statshälsan. chefsutveckling är en annan del av SAVs verksamhet. Administrativa chefer, personalchefer och andra tjänstemän arbetar med som personalfrågor inbjuds regelbundet till seminarier och konferenser där olika arbetsgivarpolitiska frågor behandlas. I samband med varje avtalsrörelse inbjuds också samtliga verkschefer och deras närmaste medarbetare till särskilda avtalskonferenser. SAV och de fackliga huvudorganisationema bedriver ett gemensamt utvecklingsarbete som syftar till att öka effektiviteten inom statsförvaltningen och medbestämmandet för de anställda. SAVs ekonomer följer den internationella och svenska ekonomiska utvecklingen. De analyserar arbetsmarknaden och lönebildningen med speciell inriktning på den offentliga sektorn. Dessutom studerar de struktur- och effektivitetsfrågor i den statliga sektorn. Ekonomema beräknar och analyserar även effekter t.ex. arbetstidsreformer och av konflikter på arbetsmarknaden. SAVs statistiker sammanställer och bearbetar statistik. Statistiken används som beslutsunderlag i förhandlingsarbetet. Statistikema hjälper också myndigheter och departement med olika lönestatistiska beräkningar. Det gäller bl.a. kostnadseffektema för olika myndigheter till följd av träffade löneavtal. I samband med myndigheters omställningar ger SAV råd och stöd samt bedriver infomiations- och utbildningsarbete. Staten som arbetsgivare har sedan lång tid tillbaka varit engagerad i en formellt organiserad samverkan med Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlingsoch pastoratsförbund. Detta har skett Den offentliga sektorns samarbetsnämnd, genom den s.k. OASEN-gruppen. Syftet har varit att samverka uppläggning om och genomförande av lönerörelsema.

2.2.1.6 Stabsmyndighetsutredningen

Utredningen om stabsmyndighetemas verksamhet har i sitt betänkande SOU 199140 och 41 om marknadsanpassade service- och stabsfunktioner ny organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli -

26 Nuvarande förhållanden SOU 19921

behandlat frågan om den centrala arbetsgivarfunktionen i statsförvaltningen. Utredningen konstaterar att statsmakterna numera inte använder statsförvaltningen som fördelnings-, löne- eller arbetsmarknadspolitiskt instrument på andra villkor än vad görs pâ andra arbetsmarknadsseksom torer. En annan viktig förändring i den statliga arbetsgivarpolitiken är övergången till mål- och resultatstyrning av myndigheterna. Enligt utredningen har utvecklingen under 1980-talet inneburit att regeringen i praktiken överlåtit till myndigheterna att enskilt och i samverkan utforma arbetsgivarpolitiken efter de egna behoven. I det nya ledningsystemet har myndigheterna fått ett ökat ansvar för sin verksamhet. Även i ett decentraliserat system finns dock enligt utredningen behov av ett samfällt agerande från de statliga arbetsgivarna. Det är naturligt att detta gemensamma intresse kommer till uttryck i en arbetsgivarorganisation. En gemensam arbetsgivarpolitik inom olika områden är en förutsättning för att myndigheterna skall kunna utveckla och tillämpa en

egen löne- och personalpolitik som instrument för att nå verksam- l

hetsmålen och åstadkomma förnyelse. Mot bakgrund den långt- 2

en av gående delegeringen av arbetsgivarfunktionema till myndigheterna som skett under delen 1980-talet och den ytterligare delegering som senare av ske framöver, är det enligt utredningen naturligt att överväga hur avses de centrala arbetsgivarfunktionema framdeles bör utformas. Utredningen att mycket talar för att dessa funktioner bör handhas anser i organisation som verkar som en arbetsgivarorganisation. I en sådan en organisation, uppbyggd för att ta tillvara medlemmarnas intressen blir medlemmarnas inflytande och delaktighet avgörande utgångspunkt. en Formema för inflytandet bör enligt utredningen närmast vara desamma gäller i andra arbetsgivarsammanslritningar. Närmast till hands ligger som enligt utredningen arbetsgivarorganisationen verksamhetsformen att ge ekonomisk förening. Som ett alternativ anges att inrätta en s.k. uppdragsmyndighet. Utredningen redovisar vidare vissa överväganden kring finansiering av arbetsgivarorganisation. För att av myndigheterna styrd en ny en arbetsgivarorganisation skall kunna förhandla och träffa eget ansvar avtal löner krävs enligt utredningen någon mekanism som ger om m.m., en finansiell begränsning för lönekostnademas stegring. Utredningens förslag remitterades till ett 80-tal instanser, varav huvuddelen utgörs av statliga myndigheter. Till övriga remissinstanser hör bl.a. de fackliga centralorganisationema och vissa arbetsgivarorganisationer.

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

I knappt hälften av yttrandena har remissinstansema tagit uttrycklig

ställning till utredningens förslag statlig medlemsstyrd arbetsgivarom organisation. Av dessa stöder nästan 9 10 instanser utredningens av förslag.

Några remissinstanser är kritiska till att ha obligatoriskt med- i ett lemsskap medan andra anser att detta är bra för att undvika s.k. free

raiders. Några myndigheterna är tveksamma till låta av att arbetsgivarorganisationen ekonomisk vara en förening. Det finns också viss kritik som bygger på att det inte torde möjligt vara och inte heller lämpligt att från regeringen helt delegera för ansvaret statens arbetsgivarpolitik och användningen konfliktvapnet. Vidare finns det kritik av mot att utredningens förslag bygger på att resultatorienterade ledningssynya stem införs vilket visserligen har påbörjats långt ifrån genomñrts. men De två arbetsgivarorganisationer sig i denna som yttrat del stöder förslaget att bilda medlemsstyrd arbetsgivarorganisation. en Den ena, SFO, ifrågasätter dock varför myndigheterna i princip inte skulle kunna

tillhöra en annan arbetsgivarorganisation på marknaden. Den andra, SAV, ställer sig bakom förslaget att bilda fristående arbetsgivaren organisation styrd medlemmama. SAV poängterar av att den stora förändringen inte består i att ändra verksamhetsformen till ekonomisk förening utan att ersätta löne- och personalpolitisk en stabsfunktion i regeringens tjänst till form för kollektiv samverkan mellan självstänen diga arbetsgivare. SAV vidare det största vikt anser vara av att regeringens intresse att kontrollera myndigheternas lönekostnader inte ingriper

i avtalsförhandlingama eller på annat sätt utpekar innehållet i arbetsgivarorganisationens avtal.

De centrala personalorganisationema stöder förslaget bilda att en medlemsstyrd arbetsgivarorganisation på det statliga området. Bl.a.

framhålls betydelsen att arbetsgivarorganisationen har av en från regeringen självständig ställning och legitimitet företräda genom att arbetsgivamas intressen. LO framhåller demokratiskt att ett organ av typen representantskap, stämma eller fullmäktige kanske är nödvändigen het om arbetsgivarorganisationens legitima roll ska manifesteras i tillräcklig utsträckning. TCO framhåller att det delade och otydliga arbetsgivaransvaret mellan regeringskansliet och arbetsgivarverket har, framförallt under de åren, försvårat partsarbetet. senare Lösningen på angelägna frågor anses ibland dragit ut på tiden på grund mera av oklarhet om var arbetsgivarbesluten skall tas än till följd partsskiljande av ståndpunkter. TCO framhåller att de fackliga organisationerna om skall

28 Nuvarande förhållanden SOU 1992

ha reella möjligheter att företräda medlemmarnas intressen får det inte råda oklarhet den faktiska motparten finns. om var Stabsmyndighetsutredningens förslag den statliga arbetsgivarom organisationen översiktligt hållna. Enligt regeringen prop. var 199192l00 bil. 8 inte utredningen tillräckligt underlag för ett gav ställningstagande.

2.2.2 Ställföreträdarlagen

Enligt regeringens direktiv till denna utredning skall kommittén överväga det i fortsättningen behövs någon ställföreträdarlag och om om -kommittén finner stöd för att behålla sådan lagreglering hur den i en så fall bör utformad. Därvid skall beaktas vad som sägs i det förslag vara framlagts rapport Ds 19912 från Civildepartementets som som en rättsenhet till förenklad ställföreträdarlag och remissyttrandena över den.

Följande redogörelse bygger på denna rapport. Genom lagen 1965576 ställföreträdare för kommun vid vissa om avtalsförhandlingar ställföreträdarlagen, StfL, ändrad senast m.m., 1982101 förbehåller sig staten att medverka vid fastställandet av anställnings- och arbetsvillkor för del arbetstagare hos kommuner och en vissa andra icke-statliga arbetsgivare, nämligen inom det statligt lönereglerade området, s.k. dubbelt huvudmannaskap. Detta fâr ses mot bakgrund dessa arbetsgivares personalkostnader i viss utsträckning av att i några fall helt eller så gott helt finansieras genom statsbidrag. - som - Arbetsgivama i fråga utgör rättssubjekt med eller mindre starkt mer uttalad offentlig karaktär eller anknytning. Staten är dock inte på grund för de anställda i deras anställningsförav StfL att anse som arbetsgivare hållande.

allmänhet sker medverkan SAV se l och 8 §§ StfL,

I statens genom 3 § kungörelsen 1965577 med tillämpningsföreskrifter till StfL, även ändrad senast 19901171, jfr FST 92 s. 84. SAV och i några fall andra statsmyndigheter har sålunda haft till - uppgift förhandla inte bara för arbetstagare hos myndigheterna under att regeringen utan också för del arbetstagare hos kommunerna eller hos en andra icke-statliga arbetsgivare. Behörigheten att sålunda företräda dessa arbetsgivare och därmed sluta kollektivavtal har grundats främst på att StfL. Statens medverkan har avsett uteslutande vissa tjänstemannagrupper och således inte kommunalarbetare eller motsvarande arbetstagargrupper.

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

Det hör vidare till bilden att det finns en del icke-statliga tjänstemannagrupper med anställnings- och arbetsvillkor, t.ex. avlöningsfönnåner, fastställda i kollektivavtal, åtminstone delvis är tillkomna efter som förhandlingar, där SAV utan stöd ställföreträdarlagen de facto har av hjälpt till genom att biträda eller något annat sätt medverka i förhandlingarna. Det har ibland skett på särskilda regeringsuppdrag, Lex. för arbetstagare vid Svensk Matpotatiskontroll SMAK, Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg KMÄ eller Stiftelsen Ubildning Nordkalotten, och ibland efter särskilda överenskommelser med arbetsgivaren, t.ex. med Svenska jågarförbundet eller tidigare - med hovet. Avtalen har i dessa fall ingåtts av arbetsgivaren själv, inte av SAV på hans vägnar. Dessa tjänstemäns anställningar kan således sägas statligt vara reglerade i en annan, vidsträckt mening än enligt StfL, mera som omfattar bara sådan statlig medverkan som sker på grund av en lag eller särskilda riksdagsbeslut. Civildepartementets rättsenhet har i rapporten Ds 19912 om förenklad ställföreträdarlag lämnat förslag och enklare om en ny ställföreträdarlag där de arbetsgivare och arbetstagargrupper som avses uttryckligen räknas upp. Syftet har varit att tydligare vilka områden ange som omfattas av lagen samt att underlätta framtida förändringar lagens av tillämpningsområde. Däremot har ingen bedömning gjorts lagens av om tillämpningsområde bör ändras. Förslaget har remissbehandlats. De arbetsgivare och arbetstagargrupper ñnns upptagna i det som nämnda förslaget om ny ställföreträdarlag är följande

- Stiftelsen Svenska institutet, - Stiftelsen Stockholms internationella fredsforskningsinstitut SIPRI, dock inte såvitt avser arvodes- eller kontraktsanställda forskare, Stiftelsen WHO Collaborating Centre International Drug - on Monitoring, de allmänna försäkringskassoma, - - Stiftelsen Nordiska museet, - Stiftelsen Tekniska museet, Stiftelsen Riksutställningar, - Svenska språknämnden, - Skogs- och lantbruksakademien, - - Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter, såvitt avser prästanställningar.

30 Nuvarande förhållanden SOU 1992 10

Enligt utredningens direktiv skall kommittén överväga om det i fortsättningen behövs någon ställföreträdarlag och hur den i så fall bör utformas. Kommitténs överväganden och förslag i detta hänseende redovisas i avsnitt 5.5.

2.2.3 Företagsområdet

Efter dåvarande industriministem Krister Wickmans initiativ att stärka och samordna det statliga ägandet av en grupp på 40-talet bolag bildades 1970 Statsföretag AB. Som arbetsgivaiorganisation och serviceinstitution för dessa företag bildades därefter Statsföretagens Förhandlingsorganisation, förkortat SFO. Det var en arbetsgrupp inom regeringskansliet som utredde hur de statliga bolagens avtalsförhandlingar borde organiseras z 3 och man kom därvid fram till att en självständig förhandlingsorganisation

l

för de statsägda bolagen borde bildas. l s Staten hade visserligen redan en egen förhandlingsorganisation - l behov 5 Statens avtalsverk men den ansågs anpassad till myndigheternas och hade varken eller tillräckliga erfarenheter för att driva t resurser förhandlingar för de statliga bolagens räkning. Underförstått i dessa diskussioner låg att de statligt ägda bolagen inte borde tillhöra SAF. Det antyddes att en arbetsgivarorganisation för personalpolitisk statligt ägda företag skulle kunna ha en mer progressiv profil än vad som vid denna tid tillskrevs det privata näringslivets organisationer. I samband med riksdagens beslut ett statligt törvaltningsbolag om prop. 1969121, SU168, rskr. 381 väcktes några motioner med innebörden att LKAB och övriga statliga bolag som då tillhörde SAF borde utträda ur organisationen. Utskottet avstyrkte motionerna mot bakgrund att det inom regeringskansliet pågick undersökningar som av syftade till att komma fram till lämplig ordning för de statliga en bolagens löneförhandlingar med sina anställda. Utskottet ansåg att de statliga företagen i detta liksom i andra avseenden borde kunna vara verksamma på samma villkor och under samma förutsättningar som enskilda företag. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. I riksdagens beslut om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen prop. 19828368, NU25, rskr. 181 behandlas frågan om statliga företags delägarskap i SAF. Riksdagen beslöt att tillkännage för regeringen att statsägda företag enligt riksdagens mening inte borde tillhöra SAF.

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

Näringsutskottet instämde därvid i ett yrkande från socialdemokratisk en motion. Motionärerna menade att SAF hade blandat sig i valrörelsen där man enligt motionäremas mening på ett orättfárdigt och onyanserat sätt engagerade mot den offentliga sektorn och de sarnhällsägda företagen. Enligt motionärerna kunde det inte rätt att samhällsägda företag vara skall pumpa in pengar i organisation sedan använder dessa till en som att motarbeta bidragsgivaren. I riksdagens beslut om ledning den statliga förvaltningen prop. av 19868799, KU29, rskr. 226 behandlades frågan arbetsgivarom tillhörigheten för affársverkens dotterbolag. Frågan om arbetsgivartillhörighet för affärsverkens dotterbolag hade dessförinnan behandlats i verksledningskommitténs betänkande SOU 198541 om affärsverken och deras företag där det föreslogs att affärsverkens bolag borde anslutas till dåvarande SFO. Det förtjänar noteras att av remissinstansema Vattenfall, Domänvar verket, FFV positiva till anslutning av sina dotterbolag till SFO medan Posten och SJ mera betonade vikten branschanpassning av av arbetsgivarorganisation och avtal än själva frågan uppbyggnaden om av en organisatorisk ram. Föredragande statsrådet konstaterade i den ovan nämnda propositionen att affärsverken är myndigheter under regeringen medan dotterbolagen är rent affärsdrivande företag. Det finns, menade statsrådet, vid sidan av ekonomiska mål även samhälleliga mål affärsverkens verksamhet som syftar till att uppnå. Dessa grundar sig på att affärsverken har ett stort allmänt intresse och direkt eller indirekt berör mycket stora delar av samhället. Vissa delar av affärsverkskoncemema, fortsatte statsrådet, bedrivs i bolagsform. Det gäller t.ex. verksamheter är direkt konkurrensutsom satta i förhållande till det privata näringslivet. Bolagsformen är sådan att den skall underlätta den ekonomiska styrningen och verksamanpassa hetsstymingen till de förutsättningar gäller för näringslivet i övrigt. som En viktig förutsättning för affärsverksbolagens konkurrenskraft är också att villkoren för de anställda är anpassade till de olika branschemas förutsättningar. Enligt föredragandens mening kan detta bäst tillgodoses genom att bolagen tillhör SFO. Det innebär vidare att bolag, för som närvarande är oorganiserade, och nya bolag bildas, borde anslutas som till SFO. Beslut om arbetsgivartillhörighet för dotterbolagen borde ske enligt den ordning som ditintills hade tillämpats.

32 Nuvarande förhållanden SOU 1992 10

Riksdagen framhöll betydelsen av en så långt möjligt sammanhållen personalpolitik inom affärsverkskoncemema. Riksdagen ansåg emellertid att det inte borde ankomma på den att uttala sig om hur detta organisationsmässigt skall åstadkommas. Besluten arbetsgivartillhörighet fattas bolagens styrelser inom om av för sitt mandat från ägaren. Regeringen har inte beslutat några ramen

riktlinjer i denna del. Ägaransvaret har således legat hos respektive

departement handlägger sådana bolagsfrágor. Därmed har det också som varit möjligt ägare agerat på olika sätt när det gäller de att staten som statliga bolagens arbetsgivartillhörighet. Idag finns bolag organiserade i SAF, AA och Arbetsgivarföreningen BOA. De kan också, som tidigare nämnts, stå utanför arbetsgivarorganisationema. i

i

2.2.3.1 Arbetsgivaralliansen r Rubriken skrivningar behandlar den statliga i 2.2 ovan och därpå följande sektorn. Arbetsgivarkommittén är medveten att Arbetsgivaralliansen om numera också företräder privata arbetsgivare. I september 1970 konstituerades SFO. stadgarna utformades så att bolagen själva skulle avtalsslutande part, medan SFO skulle leda vara förhandlingarna och i övrigt vara serviceorganisation. Först åtta år senare tog SFO det övergripande ansvaret avtalsslutande part. som Perioden 1977-1982 blev tid Stabilisering och konsolidering för en av SFO efter några inledande år där struktur, trygghetsfrâgor och MBL ny utgjorde väsentliga arbetsområden. SFO frigjorde sig från holdingbolaget Statsföretags dominans. De nu större företag ingick i Statsföretagsgruppen fick istället ett mer som direkt inflytande över verksamheten inom SFO och även VDs roll stärktes. När SFO år 1978 blev avtalsslutande part bildades ett 20-tal branschkommittéer. Genom tillkomsten branschkommittéçma. drog ytterligare av förtroendevalda i arbetet. SFO fortfarande bara en stor grupp var öppet för statligt ägda företag. Mot slutet 70-talet fick SFO en mycket snabb tillströmning av nya av medlemmar. Stora strukturförändringar ägde inom flera viktiga rum basnäringar, speciellt inom teko och hela varvsnäringen. Dessa blev statsägda, liksom bl.a. skogsindustriföretaget Ncb AB. Medlemsantalet Ökade i början 80-talet med 20-30 âr och uppgick år 1982 av procent per till 350 företag.

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

Avgörande för föreningens organisatoriska utseende, det tog form som i början av 80-talet och det ut också i början 90-talet, är den som ser av uppdelning i branschkommittéer beslutades år 1978. Principen är som att arbetsgivare som tillhör SFO ansluts till någon dessa 24 kommittéer, av som är avtalsslutande part gentemot fackförbunden. SFO är numera öppet även för privatägda bolag samt föreningar, stiftelser och organisationer. År 1990 bl.a. 300 organisationer var ca inom idrotten anslutna till SFO. I december 1989 träffade SFO ett speciellt bolagsavtal för bolag som nybildas ur befintliga aftärsverk. Avtalet slöts parallellt med Statsanstålldas förbund och lndustritjånstemannaförbundet, Sveriges arbetsledarförbund och Civilingenjörsförbundet inom Privattj änstemannakartellen. Avtalet innebör att SFO bildar speciell branschkommitté för en affärsverksbolagen. I år har Arbetsgivarföreningen SFO ändrat till Arbetsgivarnamn alliansen, en gemenskap mellan arbetsgivare från rad skilda sektorer en och med skiftande organisations- och ågarformer. Arbetsgivaralliansen har ca l 300 anslutna arbetsgivare med sammanlagt 110 000 ca arbetstagare. Arbetsgivaralliansen är associationsmässigt ideell förening och en medlemmarnas inflytande på verksamheten inom alliansen utövas av stämman som är det högsta beslutande organet, styrelsen med sina arbetsutskott samt de delegationer drar riktlinjerna för förhandsom upp lingsverksamheten. Inför kollektivavtalsförhandlingar liksom inför större och principiella tvisteförhandlingar utövas medlemsinflytandet genom branschkommittéer. Verksamheten inom Arbetsgivaralliansen finansieras årlig genom en grundavgift samt tilläggsavgift för speciella tjänster. Arbetsgivaralliansens avgiftsfmansierade verksamhet består den av direkta förhandlingsverksamheten samt rådgivning och information till medlemsföretagen. Råd och information lämnas avtals- och lagtolkom ning, miljöfrågor, statistik, skatte- och förmånsfrågor samt produktivitetsfrågor, löner, arbetstidsmodeller och andra frågor syftar till som resultatförbättring inom företaget. Vidare producerar alliansen kurser och seminarier inom det arbetsrättsliga och lönepolitiska omrâdet. Speciell uppmärksamhet har under

senare år seminarier om övertalighet, sjuklöne- och rehabiliteringsfrågor rönt.

34 Nuvarande förhållanden SOU 19921

Genom ett särskilt dotterbolag, Allianskonsult AB, åtar sig alliansen viss konsultverksamhet i anknytning till huvuduppgiften. En betydande volym uppdrag har fullgjorts för arbetsgivare som nödgats säga upp personal. Varje medlem i alliansen tillhör någon av de för närvarande 24 branschkommittéxzma. Dessa kommittéer skiftar omfattning och z inriktning från SAMHALL med 33 000 anställda till Värdepapper med ca nära 600 anställda. För att få ändamålsenlig struktur verksamheten en har alliansen delat branschkorrunittéema i tvâ avdelningar, en för de upp näringslivsinriktade företagen och en för de ideella och idébuma samt kulturellt inriktade medlemmarna. Nedanstående skiss visar denna struktur. ä i

i

Arbetsgivaralliansen rç ä s ..

l STYRELSE I l

x1

Narlngsllvsgruppen organisatlonsgruppen styrelse styrelse - -

l I

Folkhög- Ideella ||dr0tt lkyrka] skola ide burna org

Arbetsgivaralliansen sina huvuduppgifter att anger som

I aktiv samverkan mellan de anslutna medlemmarna främja dessas enskilda och gemensamma arbetsgivarintressen. Ge stöd åt medlemsföretagens konkurrenskraft, en bättre produktivitet och behovet att utveckla och förnya. Verka för bra utgångspunkter för avtal och överenskommelser. Ge underlag för ställningstaganden i aktuella frågor som rör lönebildning, arbetsrätt och miljö. Erbjuda medlemmarna professionellt kunnande inom avtals- och förhandlingsomrâdet och kring centrala arbetsgivarfrågor. Underlätta för medlemmarna att hantera föränderlig arbetsgivarroll en när det gäller medarbetarnas hälsa, trygghet och utveckling.

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

Befrämja god personalpolitik och goda relationer på arbetsmarknaden.

En mera detaljerad redovisning över Arbetsgivaralliansens struktur m.m. återfinns i bilaga 4 till detta betänkande. De organisationer m.m. där staten har ett dominerande ägarinflytande har tillsammans ca 90 000 arbetstagare.

2.2.3.2 Arbetsgivarföreningen BOA I samband med ett arbete inom SAV och dess affärsverksdelegation som syftade till att rnarknadsanpassa löner och anställningsvillkor för afñrsverken, tog parterna på det statliga omrâdet upp och omnämnde i 1988 års lönerörelse behovet av ett särskilt rekommendationsavtal för bolagisering. Den 15 juni 1990 slöts dels afñrsverksavtalet AVA, dels ett rekommendationsavtal, kallat bolagsavtalet BOA skulle kunna som användas vid bolagisering. I förhandlingsprotokollet till avtalet BOA angavs att arbetsgivarparten hade för avsikt att tillskapa förening för en arbetsgivarservice, dvs. en arbetsgivarförening. Den 1 november 1990 bildades Arbetsgivarföreningen BOA. Stiftama var sex bolag från Vattenfall. Vid den konstituerande stämman staten var företrädd av SAVs generaldirektör, förhandlingschef och chefen för sektor affársverk. Vidare deltog företrädare för bl.a. Vattenfall, Televerket, SJ, Domänverket, Vägverket och Luftfartsverket. Fr.0.m. den 1 januari 1991 har SAVs roll arbetsgivarpart i BOAsom avtalet övertagits Arbetsgivarföreningen BOA. av Motivet för BOA har framförallt varit att med personalorsamma ganisationer kunna genomföra omorganisationer, bolagiseringar och privatiseringar på ett smidigt sätt. Bolagsavtalet har tillämpats vid bolagiseringen av Statens vattenfallsverk vid årsskiftet 199192. Det har också varit en av förutsättningarna i samband med de tidigare bolagiseringama av vissa delar av affärsverk. Arbetsgivarföreningen BOA är en ideell förening, finansierad av medlemmarna genom avgifter. Till föreningen anslöt sig vid bildandet år 1990 sex bolag, som ägdes av affärsverk. För närvarande finns det ca 30 medlemsföretag med sammanlagt ca 12 500 anställda. Medlemsföretagen kommer från Vattenfallskoncemen, Televerkskoncemen och Vägverket.

36 Nuvarande förhållanden SOU 1992 10

Nuvarande medlemmar framgår av nedanstående förteckning.

Medlemmar 1992-09-17

Vattenfall AB Vattenfall Engineering AB Vattenfall Electrotec AB Vattenfall Energisystem AB Vattenfall Utveckling AB Vattenfall Transmission AB KmftGross AB Vattenfall HydroPower AB , Vattenfall Data AB Vattenfall Support AB Vattenfall Fastigheter AB 7 Vattenfall Treasury AB Vattenfall Bränsle AB Vattenfall Norrbotten Energi AB Vattenfall Mellersta Norrland Energi AB Vattenfall Mellansverige Energi AB Vattenfall Energiverksgrupp Öst AB

Vattenfall Östsverige Energi AB

Vattenfall Västsverige Energi AB Kalix Energi AB Telia Research AB Televerket Data AB Teleftkta AB Svenska Videotex AB

Televerket MegaCommunications AB

Svenska Kabel-TV AB Väginvest AB SweR0ad Svensk Rundradio AB

Föreningens styrande stämman, styrelsen och ffrhandlingsorgan -delegationen företrädare för medlemmarna. -- utgörs av Arbetsgivarföreningen BOA har ett kansli, består av verkställande som direktör, förhandlare och administration. Förutom att föreningen tecknar

SOU 1992100 Nuvarande förhållanden

avtal, lämnar föreningen sedvanlig arbetsgivarservice bland annat i form av rådgivning, information, cirkulärskrivelser och utbildning. Arbetsgivarföreningen BOA tecknar avtal med SACO-S, Statsanstålldas Förbund och ICO-OFA, vilka tillsammans har ett gemensamt avtalsområde med ett avtal, Bolagsavtalet BOA. Detta är så kallat ett medarbetaravtal, som innehåller bestämmelser inom de flesta områden, t.ex. beträffande löner, allmänna anstållningsvillkor och pensioner. Stämman är föreningens högsta beslutande Under stämman organ. utövas den löpande förvaltningen genom styrelsen, VD och förhandlingsdelegationen. Verksamheten finansieras årlig grundavgift genom en samt särskilda serviceavgifter för speciella tjänster. Grundavgiften utgörs av en procentsats på bruttolönesumman. Arbetsgivarñreningen BOA har ännu inte byggt någon konfliktupp fond. För konfliktberedskap har emellertid föreningens stämma med stöd av stadgarna beslutat att varje medlemsföretag skall utfärda en garantiförbindelse på ett visst belopp. Styrelsen fattar vid behov beslut om ianspråktagande medel i samband med arbetsmarknadskonflikter. av Därmed har reell ekonomisk solidarisk konfliktberedskap inrättats en ñr föreningens medlemsföretag och vidare kvarstår möjligheten att enligt föreningens stadgar förstärka beredskapen med beslut om medel till konfliktfond. Utträde ur Arbetsgivarñreningen BOA kan endast äga vid slutet rum av kalenderår. Anmälan härom skall göras till styrelsen 1 juli senast samma år. Utträdande medlem kan inte återfå de avgifter eller bidrag som betalts in till BOA. Endast en enig stämma eller två på varandra följande stämmor varav den sista med minst 23 majoritet, kan upplösa föreningen. Om så sker skall återstående medel fördelas bland medlemmarna i förhållande till de senaste tio årens inbetalda grundavgifter.

2.3 Den

privata sektorn

Svenska Arbetsgivareföreningen och dess förbund utgör den helt dominerande arbetsgivarorganisationen på den privata delen av arbetsmarknaden. Föreningen är dock ingalunda aktör. Enligt ensam en inventering som kommittén gjort finns det ytterligare omkring 15 mindre arbetsgivarorganisationer ñr privat verksamhet.

38 Nuvarande förhållanden SOU 1992 10

2.3.1 Svenska Arbetsgivareföreningen

Svenska Arbetsgivareföreningen SAF år en ideell förening för att befrämja för arbetsgivarna intressen. Enligt 1 § i föregemensamma ningens stadgar skall den för detta syfte

sammansluta arbetsgivare och organisationer av dessa till en fast enhet, verka för ett gott förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare, bistå föreningens arbetsgivare eller förbund dylika vid förhand- - av lingar med arbetstagarorganisationer, vid arbetskonflikt lämna delägare i föreningen ersättning för skada, att verka för fri företagsamhet och välfungerande mark- - en nadsekonorni.

Den sista satsen i stadgamas 1 § antogs vid en första läsning av 1991 års stämma. Genom beslut vid 1992 års stämma antogs tillägget definitivt. Medlemmarna i SAF utgörs av de anslutna förbunden som år 1992 uppgick till 35. Företagen är medlemmar i förbunden och samtidigt delägare i SAF. Antalet delägarföretag i SAF uppgick år 1990 till 44 821 och 1991 till 44 366. Antalet anställda vid dessa företag uppgick till ca 1,3 miljoner. Företagen erlägger avgifter i båda sina egenskaper som medlemmar i förbunden och delägare i SAF. Föreningen skall aktivt stödja förbunden i deras förhandlingsverksamhet. Förbund kollektivavtalsförhandlingar skall överlägga som tar upp med föreningen väsentliga frågor. Föreningens styrelse får lämna om föreskrifter kollektivavtals innehåll och om förfarandet i övrigt och om kan besluta skadestånd i händelse av vidtagen åtgärd som strider mot om SAFs stadgar. Medlems- och delägarskap i föreningen upphör vid det årsskifte som inträffar näst efter sex månader sedan uppsägning ägt rum. SAF och dess förbund har nyligen fattat bl.a. följande två policyorganisationens framtida inriktning. beslut om För det första gäller det förhandlingsformfrågan. SAF skall inte längre förhandla rekommendationsavtal rörande löner och allmänna om anställningsvillkor. Förhandlingarna blir helt en fråga för förbunden. SAF skall för att erforderlig samverkan mellan de olika ansvara förbunden kommer till stånd.

SOU 1992 100 Nuvarande förhållanden

För det andra år man inom SAF-kretsen i färd med att forma nio förbundsgrupperingar sina 35 Förbund bl.a. i syfte decentralisera av att och marknadsanpassa lönebildningen. Detta skall leda till bättre samverkan mellan besläktade företag och branscher samtidigt hela som SAF-området effektiviseras.

2.3.2 Övriga arbetsgivarorganisationer

Vid sidan om de fyra stora arbetsgivarorganisationema SAF, SAV, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet finns betydande ett antal arbetsgivarorganisationer tecknar centrala avtal. Bland de som större av dessa kan nämnas Kooperationens förhandlingsorganisation, Tidningamas arbetsgivareförening och Bankinstitutens arbetsgivarorganisation. Det finns exempel på att ett företag bildat arbetsgivarorganisaen egen tion. Det gäller Sveriges Radio som tidigare tillhört först SAF och sedan Tidningarnas arbetsgivarorganisation TA. Vidare finns givetvis företag som valt att helt stå utanför arbetsgivarorganisation. Systembolaget är en ett sådant exempel.

SOU 1992100

3 Arbetsgivarpolitiska överväganden

3.1 Allmänt

Detta kapitel syftar till allmängiltig diskussion en om behovet av att organisera arbetsgivare. Utgångspunkten för resonemanget år förhållandena i várt land, nämligen att arbetstagarna är organiserade i fackföreningar idag i mycket hög grad tilldelats lagfästa som rättigheter och som i förhandlingar fördelningen det samlade produktionsresultatet om av har att företräda andra och ofta motsatta intressen än arbetsgivarna. De principiella aspekter kan läggas på som en central statlig arbetsgivare berörs särskilt. Kapitlet har delvis ett vidare perspektiv än det enligt som direktiven är utredningens huvuduppgift, nämligen den nuvarande statliga arbetsgivarstmkturens omdaning. Arbetsgivarkommittén menar emellertid att den genomgång som görs i detta kapitel har betydelse för de förslag kommittén avger arbetsgivarfunktion för verksamheter där om staten år huvudman.

Nuläget beträffande arbetsgivarorganisationer

Då spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden något mera formellt började dras efter sekelskiftet arbetsgivare inom upp var SAF-kretsen och arbetstagare organiserade i LO-förbund de dominerade som på arbetsmarknaden. Numera är bilden betydligt annorlunda. Bilaga 5 till detta betänkande innehåller förteckning över de en arbetsgivarorganisationer tecknar vad brukar betecknas som som såsom centrala kollektivavtal. Den upptar 25 organisationer. De olika arbetsgivarorgansiationer skapats under 1900-talet speglar som en utveckling på arbetsmarknaden allt större komplexitet. Nya av branscher har tillkommit andra har eller mindre försvunnit mer och verksamhetsområden har utvecklats olika. På den offentliga sidan har volymökningen varit omfattande. De två arbetsgivarorganisationema på den kommunala sidan tecknar idag avtal för över miljon arbetstagare. en

42 Arbetsgivarpolitiska överväganden SOU 1992100

På det statliga området har omfattande förändringar skett och ytterligare

sådana förestår. För de staten helt eller delvis ägda och tjänsteproducerande av varu-

företagen motsvarande har ovan redovisats bildats två arbets-

som givarorganisationer nämligen Arbetsgivaralliansen och Arbetsgivarföreningen BOA. För Statens arbetsgivarverk, som sedan gammalt företrått myndigheterna, sker märkbar volymminskning bLa. grund av en det dubbla huvudmannaskapet för lårarkåren upphört och av bolagiseatt ring av afñrsverken skett. Enligt Arbetsgivarkommitténs mening är det hög tid att sätta ifråga nu summariskt redovisade splittringen på arbetsgivarsidan om inte den ovan är till förfång för samhällets synpunkt sett väl fungerande en ur arbetsmarknad. Kommittén att det är av största vikt för balansen menar

på arbetsmarknaden att arbetsgivarna kan uppträda så enigt som möjligt

arbetstagarnas ñrhandlingsorganisationer. Fortsätter den gentemot splittrade bilden för handen inför kommande avtalsrörelser att vara föreligger risk för att arbetsgivarna inte uppfattas vare sig samståmsom miga eller tillräckligt starka för att medverka till att hålla kostnadsutvecklingen på med hänsyn till Samhällsekonomi och internationell en konkurrenskraft rimlig nivå, vilket är ett första linjens ansvar för

arbetsgivarsidan. Det är nämligen kommitténs uppfattning att det efter innevarande stabiliseringsavtalsperiods utgång inte föreligger någon annan kraft i samhället än arbetsgivarsidan kan påta sig ett entydigt ansvar för en som lönebildning i balans vilken, den ekonomiska politiken ger rätt om förutsättningar, kan medverka till att näringslivet behåller och ökar sin internationella konkun-enskraft. Det år uppenbart, att arbetsgivarsidan för klart känna detta första linjens bör långt mera samstämd att ansvar vara än vad fallet är för närvarande. Under 1980-talet har prövats ett antal olika former för att nå avtalsuppgörelser på det brukar heta - som ansvarsfulla nivåer. Det har varit den politiska ledningen angivna av det har varit Haga- och Rosenbadsöverläggningar och det procentsatser, har varit prisstopp och skatteskaleöverenskommelser. Ingetdera har visat sig fungera särskilt väl med undantag möjligen för det stabiliseringsavtal går ut den 31 1993, vilket dock utgjorde ett sådant unsom mars dantagstillstånd det svårligen kan inom ramen för ett att upprepas med fria förhandlingar mellan arbetsmarknadsorganisationema. system Kommittén således att den ordning nu gäller är alltför anser som splittrad för arbetsgivarsidan skall kunna ta ett koncentrerat ansvar för att

SOU 1992 100 Arbetsgivarpolitiska överväganden 43

en lönenivå som är förenlig med konkurrenskraft och samhällsekonomisk

balans. Sveriges akuta ekonomiska problem markerar ytterligare

önskemålet att arbetsmarknadens organisationer fungerar väl vid

lönebildningen. För kommittén framstår det klart det inte kan som att vara de fackliga organisationerna har huvudansvaret. Det har som arbetsgivarna. Därför erfordras organisationsstruktur på arbetsgivaren sidan där alla enskilda arbetsgivare sina organisationer genom bär ett övergripande ansvar för en lösning på detta problem. , Arbetsgivarkommittén kommer i detta kapitel redovisa senare att ett i förslag till en mera homogen struktur innefattande de fyra tyngsta

i områdena. Kommitténs primära

syfte med förslaget år att skissera en i organisationsbild för förhandlingspartema på arbetsgivarsidan genom

i

vilken de kan uppfylla de krav på hållning förts gemensam som ovan fram.

i

För tydlighetens skull vill kommittén framhålla ovanstående att resonemang inte har något att göra med förhandlingsformen. Det är en uppgift för dem verkar inom företag, förvaltningar och t som ori ganisationer att bestämma medlen för att nâ målen. Vidare vill kommittén

framhålla att också de fackliga organisationerna har ett ansvar för sysselsättning och konkurrenskraft.

3.3 Avtalstradition

Rätten för arbetstagare och arbetsgivare att för sig organisera sig och var

verka genom dessa organisationer år inskriven i regeringsformen RF

2 kap 1 §. Även rätten begagna stridsåtgärder att för att nå ett visst syfte är grundlagsreglerad RF 2 kap 17 §. Denna föreningsrått inriktar

parterna på ett förhållningssätt bygger på kollektiva förhandlingar som och avtal, vilket i sin tur bygger på den svenska historiska utvecklingen

för lösande intressemotsättningar på arbetsmarknaden. Även själva av förhandlingsrätten, såsom den år formulerad i medbestämmandelagen

utgår ifrån att parterna når fram till reglering kollektivavtal. en genom Hela detta synsätt om den kollektiva arbetsrätten fick sin nuvarande

utformning att äldre arbetsrättsliga lagar samlades inom MBL genom upp och ger omfattande rättigheter och skyldigheter till organisationerna.

Landsorganisationen bildades 1898 och Svenska Arbetsgivareñreningen

1902. Redan i slutet av förra århundradet hade flera förbund olika av arbetstagarföreningar bildats. Arbetsgivamas ambition att organisera sig

44 Arbetsgivarpolitiska överväganden SOU 1992100

i föreningar styrdes till början nödvändigheten att på något sätt en av finna försäkringsskydd mot strejker. Genom arbetsgivarförbunden ett kunde arbetsgivarna skapa ett system för ekonomisk solidaritet till förmån för den utsattes för konflikt. Snart nog fann emellertid arbetsgivarna som det klokt att kombinera systemet med konfliktersâttningar med att var förhandlingar för att söka förebygga att konflikter uppstod. En ordning växte fram där arbetsgivare och arbetstagare tecknade kollektivavtal som medförde fredsplikt. Genombrottet för förhandlingar instrument för som lösa intressemotsättningar kom redan 1906 i samband med den s.k. att Decemberkompromissen mellan SAF och LO. Alltsedan denna tid har företrädare för arbetstagare och arbetsgivare ingått civilrättsligt giltiga överenskommelser med varandra. 1928 stagades arbetsrätten kollektivavtalslagen och då inrättades upp genom också Arbetsdomstolen har till uppgift att pröva arbetsrättsliga som tvister. Kollektivavtalet har varit och är bekräftelsen på arbetsfreden. De inledande styckena redovisar fragmentariskt några av ovan byggstenama i vad kommit att betraktas som Den svenska som senare modellen eller doktrinen arbetsmarknadens frihet. En definition av om modellen bl.a. används professor Nils Elvander Publica, 1988 som av lyder Med Den svenska modellen ett system av relationer mellan avses arbetsmarknadens parter inbördes och mellan dem och regeringen som innebär förutsätts själva ta ansvaret för arbetsfreden och för att parterna lönebildning är förenlig med de rådande och stundom en som svårförenliga målen för den ekonomiska politiken. - Till samlingen komponenter ingår i den svenska arbetsmarkav som nadens struktur brukar stundom också räknas LO-kongressens beslut solidariska lönepolitiken, Fackföreningsrörelsen och den 1951 om den fulla sysselsättningen, alltså lika lön för lika arbete oberoende av företagets betalningsförmåga eller geografiska belägenhet. Vidare räknas också hit det för aktiv arbetsmarknadspolitik som särskilt ansvar en fackföreningsrörelsen över tiden krävt sittande regering. Med hjälp av av aktiv arbetsmarknadspolitik skulle industriell strukttrrationalisering en en understödjas vilket i sin tur banade väg för den solidarisk lönepolitiken. När tillväxten i ekonomin sjönk samtidigt som efterfrågan arbetskraft hög utsattes förhandlingsordningen för ston påfrestningar. var Tidigare former för förhandlingarna mellan SAF och LO respeptive SAF och tjänstemännens organisationer systemet med centrala rekommen- dationsavtal övergavs i början 80-talet av starka krafter i SAF. - av Åren fram till 1992 kom därefter att uppvisa rad olika varianter på en

SOU 1992 100 Arbetsgivarpolitiska överväganden

förhandlingar, alltifrån direkta förbundsförhandlingar till relativt enkla rekommendationsavtal och det allomfattande stabiliseringsavtalet. Utgångsläget nu kan således karakteriseras så att det inte längre finns någon entydig Svensk modell i annan mening än som Elvander säger parterna förutsätts själva ta ansvaret för arbetsfreden och för en lönebildning som är förenlig med de rådande och stundom svårfören- liga målen för den ekonomiska politiken. - En av orsakerna till att förhandlingsverksamheten under 1970- och 1980-talen bedrivits med betydande inslag av konflikthot eller öppna konflikter torde vara oförmågan att inom begränsade löneutrymmen nå samförstånd om rimliga lönerelationer mellan olika delar av arbetsmarknaden. Det har gällt mellan arbetare och tjänstemän, mellan privat och offentlig sektor och även mellan exportorienterat näringsliv contra mera inhemskt inriktat. Motsättningar mellan arbetsgivare och arbetstagare har inte sällan byggts på med motsättningar inom respektive kollektiv. Förhållandet har lett till att olika avtalsområden spelats ut mot varandra och till att kollektivavtalen blivit allt mindre respekterade av dem som skall tillämpa dem. Den i och för sig naturliga och ibland mycket produktiva lönebildningen utanför avtalen löneglidningen har nått orimliga proportioner. Följden har blivit uppåt på den allmänna en press lönenivån av sådan omfattning att den bidrar till att rubba den samhällsekonomiska balansen. Legitimiteten i hela förhandlingssystemet får hårda tömar.

3.4 Mål och målkonflikter

Det är ett naturligt förhållande att arbetstagare och arbetsgivare utifrån de flesta utgångspunkter har att företräda motstâende intressen i förhandlingar fördelning det samlade produktionsresultatet. om av Kollektivavtalsförhandlingar förs i intressefrâgor och kollektivavtalen är mestadels en kompromiss mellan de skilda intressena. Kollektivavtal vilket binder såväl de enskilda arbetstagarna som de lokala fackliga organationema vid fredsplikt är alltså, jämte gällande arbetsrättsliga lagar, arbetsmarknadens viktigaste norm och ett verkningsfullt arbetsfredsinstrument. Alla förhandlingar i intressefrågor behöver inte nödvändigtvis ske utifrån helt motstridiga utgångspunkter. Emellertid är fortfarande målkonfliktema dominerande.

46 Arbetsgivarpolitiska överväganden SOU 1992 1

SAF har länge drivit en policy beträffande lönebiidningen som anger en strävan mot större företagsvis påverkan. Lön för utförd prestation skall bestämmas individ för individ under överinseende av de lokala ñrhandlingspartema. SAF går nu ett steg vidare och diskuterar nu hur en sådan policy på ett mer genomgripande sätt skall återspeglas i förhandlingsverksamhet och kollektivavtal. Inom arbetsgivarleden finns dock meningsmotsâttningar som bl.a. gäller fördelen av långt decentraliserade förhandlingar gentemot ett bibehållande av centrala förbundsuppgörelser. Emellertid finns det inget som idag talar för att arbetsgivarna avser att decentralisera ett så viktigt instrument i förhandlingsverksamheten som konflikträtten. Denna omständighet talar för att inte oväsentliga delar av lönebildningsprocessen även framdeles kommer att hanteras centralt. I

själva verket är arbetsinden erhållen till rimliga kostnader ett av

- huvudmålen för arbetsgivarna och deras organisationer. Här uppstår flera andra rnålkonflikter. Mellan en enskild arbetsgivare och hans organisation kan finnas olika värderingar om vilket pris man vill betala för arbetsfreden. Inom en arbetsgivarorganisation uppstår diskussionen om förhandlingsresultat contra användning av uppsamlade kontliktmedel. Ovanstående får ses som exempel på målkonflikter och problem som förekommit under senare års förhandlingsverksamhet. Arbetsgivarkommittén tror inte att framtiden kommer att innebära färre och mindre svårlösta frågor. Arbetsgivarsidan har ett stort ansvar för att finna konstruktiva lösningar. Frågan om solidaritet mellan arbetsgivare på företagsnivå, på förbundsnivå eller på centralorganisationsnivå är ett annat problem som kräver uppmärksamhet och som i sig kan innebära svår konflikter. Under rådande lågkonjunktur, med relativt god tillgång arbetskraft, utgör måhända spörsmålet inte ett första problem. Dock har det under rangens bättre konjunkturer visat sig att enskilda företag, med god orderingång och i behov av specialiserad arbetskraft, sett mera till det egna företagets kortsiktiga bästa än till ett solidariskt uppträdande gentemot arbetstagarkollektivet inom branschen. Att ohämmat konkurrera om arbetskraften med lön och andra förmåner ansågs förr i tiden oklokt ett medel att höja nivån på ar- betskraftskostnaden utan att tillgången pä arbetskraft ökade. Att förhindra detta i själva verket orsakerna till att arbesgivarorganisationer var en av bildades. Arbetsgivarkommittén anser att frågeställningen fortfarande har giltighet.

SOU 1992 100 Arbetsgivarpolitiska överväganden

Även utifrån denna utgångspunkt pâkallar de senaste årens erfarenheter

en väsentlig skärpning av arbetsgivaruppträdandet, något kommittén som vill underlätta sina förslag. genom Under de senaste åren har arbetsmarknadens organisationers uppträdande och sätt att hantera lönebildningen särskilt satts i relation till näringslivets fömiäga till förbättrad produktivitet och till den ekonomiska tillväxtens Frågan gäller i vilken mån tecknade avtal utgjort drivkraft för förnyelse organisation och produktionssätt på de enskilda av arbetsplatserna. Vidare diskuteras i vilken mån avtalen verkat stimulerande för och kompletterat en tillväxtbefrämjande ekonomisk politik eller i vad män de tvärtom motverkat en ändamålsenlig politik. En produktivitetsinriktad lokal lönesättning främjar förändringar av organisation och produktionssätt. Arbetstagarna blir intresserade av att arbeta inom branscher som har god betalningsförmåga och den genom produktivitetsinriktade lönebildningen blir arbetstagarna intresserade att lösa flera och mer komplicerade uppgifter och att ta på sig ett större individuellt ansvar. För detta kommer de att kräva bättre internutbildning och större materiellt från arbetsgivarna även vid sidan gensvar av utgående förtjänst. Lönebildningen utsätts för successiva krav på reformering och arbetsorganisationen modemiseras. Självklart är frågan ett större inslag produktivitetsinriktad om av lönesättning ingalunda utan komplikationer inom ett större arbetsgivarkollektiv. Det uppkommer fråga avvägning mellan erforderliga en om centraliserade inslag i lönebildningen så nationella intressen skall att kunna tillgodoses samtidigt lönesättningen kan till som anpassas branschens respektive företagens produktionsresultat och betalningsförmåga. Det år inte bara löner bestäms i kollektivavtal. Dessa reglerar som också bl.a. allmänna anställningsvillkor, tilläggspensioner och andra försåkringsñrmåner. Bilden är mycket splittrad vad gäller olika arbetstagarkollektiv och arbetsmarknadssektorer. Det är arbetsgivarkommitténs övertygelse att tendensema i dagens arbetsliv utjämning mot av villkoren mellan olika liksom f.ö. EG-anknytningen grupper - kommer att i relativt nära framtid kräva system. Det är då viktigt en nya att inte skillnader uppstår. Intresset för detta är samfällt även nya om huvudansvaret ligger hos arbetsgivarna. Även detta talar för en helt annan samverkan över arbetsgivargränsema än dagens. Den s.k. krisuppgörelsen mellan regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet, som träffades under slutskedet detta utredningsarbete, av

Arbetsgivarpolitiska överväganden SOU 19921

bl.a. arbetsmarknadens parter skall för innehållet i innebär att ansvara finansieringen reformerad sjuk- och arbetsskadeförsäkring. En och av en skall tillsättas för dra riktlinjerna för den nya försäkberedning att upp ringsmodellen. Bl.a. skall övervägas eventuellt andra arbetsmarknadsom försäkringar också skall ingå. Det torde kräva ett stort mått av framtida samförstånd mellan arbetsgivare och arbetstagare denna gigantiska om uppgift skall kunna lösas tillfredsställande. Detta gäller inte minst för att åstadkomma goda möjligheter till rörlighet på arbets- marknaden. Arbetsgivarkommittén finner det angeläget att i det rådande mycket ekonomiska läget ytterligare understryka vikten lönenivåallvarliga av en utveckling Iitifrån samhällsekonomiska förutsättningar. En stark arbetsgivarfunktion kan verksamt bidra till att hålla tillbaka kostnadsutvecklingen till fördel ñr förbättrad produktivitet, sänkt ränteläge, inflation, förbättrad tillväxt, hög sysselsättning, balans i de begränsad utrikes affärerna och uthålliga reallöneförbättringar för arbetstagarna.

3.5 Arbetsgivarorganisationernas service

Vid sidan huvuduppgiften att kollektivavtal skapa arbetsfred av genom också arbetsgivamas organisationer rad stöd- och serviceverkfullgör en uppenbarligen blir allt viktigare för medlemsföretagen att samheter som utnyttja. Lönebildningen är, kommittén framhållit, av de starkaste som ovan en faktorerna påverkar samhällsekonomins utveckling. Den är ett som centralt inslag i samhällslivet också på annat sätt. I hög utsträckning lönebildningsprocessen allmänhetens uppmärksamhet. Lönebildfångar påkallar alltså uppmärksamhet inte bara från dem sysslar med ningen som nationens räkenskaper. Lönens förändring påverkar i första hand microplanet dvs. miljoner människors och tiotusentals företags och förvaltningars individuella beteenden. Bedömningar och beräkningar om små och arbetsgivarnas påverkan på ekonomin utgör de många stora viktigt underlag för varje medlemsföretag i arbetsgivarorganisadärför en tion. Det kan gälla arbetslönens roll i produktivitetsberäkningar, lönestatistik, jämförande statistik, utveckling i konkurrentländer m.m. Arbetsgivama har i dagens komplicerade samhälle också behov av råd och god service då det gäller tillämpningen lagar och kompetenta av behöver också talesman gentemot regeringen och mynavtal. De en de behöver någon står ñr gemensamt utvecklingsarbete digheterna, som

SOU 1992100 Arbetsgivarpolitiska överväganden

i det dynamiska förhållandet mellan arbetsgivare och medarbetare. För detta arbete krävs kompetenta arbetsgivarorganisationer. Det är inte arbetsgivarkommitténs mening att ge synpunkter vilka arbetsuppgifter arbetsgivarorganisation skall göra till sina. Genomen gången ovan visar emellertid att nuvarande uppgifter utöver förhandlingsverksamheten är väl förenliga med en ny mera stringent arbetsgivarstruktur. Flera av dem skulle rentav kunna utföras billigare och bättre i en sådan struktur.

3.6 Samverkan mellan

arbetsgivare

Arbetsgivarkommittén har i de inledande avsnitten i detta kapitel fört ett resonemang och lagt fram en serie motiv för behovet att skapa större en sammanhållning på arbetsgivarsidan. Kommittén dagens menar att ordning är alltför splittrad och att därför arbetsgivarsidan inte på helt ett tillfredsställande sätt kan utöva sin uppgift till de fackliga som motpart organistionerna. Det är arbetsgivarkommitténs uppgift att överväga och lämna förslag till hur arbetsgivarfunktionen bör utformas för statliga myndigheter, för företag där staten inom överskådlig tid bedöms ha för avsikt även att fortsättningsvis inneha aktiemajoriteten för verksamheter samt som bedrivs i stiftelsefonn. Detta uppdrag har kommittén funnit inte gå att behandla isolerat från näringslivets, samt kommuners och landstings motsvarande funktioners dispositioner. Kommittén har därför valt att överväga lämplig arbetsgivartillhörighet för verksamheter med statligt huvudmannaskap på ett sådant sätt att det skall kunna bidrag till ge ett en ändamålsenlig arbetsgivarstruktur på hela den svenska arbetsmarknaden. Förslaget syftar till en arbetsgivarstruktur skall inneha sådan som egen legitimitet och styrka och mötas arbetstagarsidan av med sådan respekt att direkta inkomstpolitiska utspel och åtgärder från regeringen framdeles inte skall erfordras. Inte heller skall regeringen eller enskilda statsråd behöva utgöra överinstans till den statliga arbetsgivarorganisationen. Det skall vara självklart att den samlade bedömningen befintligt om löneutrymme inför avtalsrörelse från näringslivet, kommunerna, en landstingen och staten kommer att bilda bas för förhandlingarna. Alla medverkar i första linjens arbetsgivaransvar. Kommunförbundet och Landstingsförbundet kan delta i denna struktur med bibehållande av de två förbundens autonoma ställningar och med

50 Arbetsgivarpolitiska överväganden SOU 1992 101

sina värderingar utgångspunkter. Det är enligt kommittén egna som angeläget med förbundens medverkan bl.a. mot bakgrund av deras

direkta betydelse för det allmännas finanser och generell påverkan på samhällsekonomin. En arbetsgivarsida i samverkan kan inte nå erforderv

lig kraft utan att omfatta även denna del av arbetsmarknaden. Näringslivets medverkan är angelägen två skäl. För det första skulle av strävan till bedömningar inför avtalsrörelser vara meningsgemensamma deltagande näringslivets organisationer. För det andra kräver lösa utan av det uppdrag gett kommittén att reella förutsättningar för som staten pågående omvandling den offentliga sektorn skapas beträffande av berörda områden. Med samstämmiga bedömningar angående utrymmet

för förbättrade förmåner och efter hand avtalsenliga villkor som är konvertibla mellan avtalsomrâden kan strukturförändringen för statens

utanför myndighetsområdet genomföras smidigt. engagemang Även de företag eller anledning inte direkt önskar som av en annan medverka i uppbyggnaden kraftfull arbetsgivarstruktur kommer av en naturligtvis kunna dra nytta densamma. Det förefaller rimligt anta att av ingen utomstående arbetsgivare går före någon de ovan nämnda att av arbetsgivarkonstellationema med avtalsuppgörelser. Därmed får de överenskommelser och bedömningar görs i samverkan inom som strukturen närmast normgivande karaktär. en En logisk indelning den redovisade strukturen är alltså att på central av nivå utgå ifrån arbetsgivare. Kommittén lägger inga tre grupper av förslag berör dagens arbetsgivarföreningars organisation eller som ordning för inre arbete. Inte heller föreslår kommittén någon specifik form för arbetsgivarsamverkan inom den skisserade strukturen. Detta är frågor skall diskuteras och lösas dem verkar inom orsom av som ganisationerna. Kommitténs strävan är i stället att ange gemenskap och sammanhållning motpartema. En viktig aspekt i sammanhanget gentemot är den i förhållande till statsmakten helt oberoende ställningen i sakfrågor

arbetsgivaragerande. Detta skall även förutsättas gälla för statens om arbetsgivarorganisation enligt vad redovisas i detta betänkansom senare de. Nedanstående skiss visar schematiskt hur struktur skulle kunna en formas.

SOU 1992 100 Arbetsgivarpolitiska överväganden 51

Affirsdrivande Kommunal sektor Statsförvaltning företag

Svenska Svenska Landstings- Statens Arbetsgivare- Kommun- förbundet arbetsgivarföreningen förbundet organisation

Arbetsgivaralliansen

Arbetsgivarföreningen BOA

m.fl.

Följande skissartat angivna förutsättningar kommittén bör gälla anser för strukturen

Uppslutningen kring strukturen är självklart frivillig och måste växa fram ur enskilda företag och organisationers behov och önskemål. Dock bör statliga myndigheter obligatoriskt företrädas särskild av en statlig arbetsgivarorganisation. Om regeringen inför eller under pågående avtalsförhandlingar känner behov av att kontakta arbetsgivarsidan t.ex. för informera sig, att förutsätts kontakterna gentemot alla berörda organisationer ske på ett likvärdigt sätt. Arbetsgivama får möjlighet att utåt demonstrera kraft och att samverka i strategiska och taktiska frågor och kan även överväga likvärdiga förhandlingsbud och förslag. Samverkan och gemensamt utvecklingsarbete då det gäller Lex. huvudavtalsfrâgor, allmänna anställningsvillkor och avtalsförsälcringar möjliggörs.

Den centrala strukturen har möjlighet att utveckla sådan handlingskraft att den kan bära upp ansvaret för att lönekostnadsökningar står i överensstämmelse med samhällsekonomisk balans och förbättrad internationell konkurrenskraft. Kommittén härvid tänkt relation mellan ser en regeringen till de tre sektorerna med i princip lika innehåll. Samtidigt som strukturen således ger utrymme för fasta värderingar gemensamma

Arbetsgivarpolitiska överväganden SOU 19921

förhindra förbunden eller motsvarande kan och aktioner skall den inte att sina avtalslösningar till vad olika branscher kräver. anpassa viktigt peka på den goda samarbetstradition Inte minst är det att att och fackliga organisationer, kännetecknar vårt mellan arbetsgivare som land, fortsätter och fördjupas i moderna uppläggningar.

3.7 för centrala

Utgångspunkter statens arbetsgivarfunktion

grundläggande inslag på den svenska arbetsmarknaden är att parterna Ett för lönebildningen. Regeringens ansvar begränsas har det fulla ansvaret omfatta lönebildningens samhällsekonomiska konsedärmed till att föra ekonomisk politik ger rimliga kvenser. Det innebär att en som för fungerande lönebildning och att vidta korrigerande förutsättningar en för upprätthålla den samhällsekonomiska balansen om åtgärder att misslyckas med ta sitt Regeringen har också ett parterna att ansvar. arbetsmarknadens funktionsätt i övrigt kommer till uttryck ansvar för som lagstiftningen och särskilda åtgärder medling för i den arbetsråttliga som intressetvister och såvitt möjligt trygga arbetsfreden. att lösa emellertid kunna regeringen har ett större direkt Man skulle anse att lönebildningen inom den sektorn. Detta var den rådande ansvar för egna förhandlingsrättsreformens genomförande fram till uppfattningen från l980-talet. Fram till början 1980-talet tolkades detta ansvar mitten av av regeringen via sin sektor skulle genomdriva olika inså att egen komstpolitiska ambitioner sedan skulle fortplantas över resten av som Under 1960- och 70-talen kom detta främst till uttryck arbetsmarknaden. ambitioner skulle utgöra ett föredöme som god genom att staten låglönesatsningar Under 1980-talet gällde arbetsgivare genom m.m. med hjälp den statliga sektorn bryta en alltför ambitionerna snarast att av lönekostnadsutveckling i samhällsekonomin. Detta kom tydligast snabb utgiftsram år 1988 tillämpades för den statliga till uttryck i den som egentligen avsedd norm för hela arsektorn och som var som en betsmarknaden. inkomstpolitiska strävanden fick inte genomslag på arbetsmark- Dessa drabbades den statliga sektorn av betydande naden i övrigt. Däremot ningsproblem, återkommande följsamhetsdiskussioner och personalförsörj

konflikter.

SOU 1992 100 Arbetsgivarpolitiska överväganden

Det finns dessutom en rad andra komplikationer med direkt politisk en styrning av den statliga arbetsgivarfunktionen. De sammanhänger med regeringens vidare ansvar för arbetsmarknaden i dess helhet. Om regeringen skulle uppträda som arbetsgivare för de statligt anställda tar den sig en roll som är svår att förena med de andra roller den har. Man kan uttrycka det som att regeringen skulle uppträda spelare som samtidigt som den bestämmer spelreglerna. Regeringen kan ju aldrig frånsäga sig det yttersta ansvaret för den samhällsekonomiska balansen och ñr verkningarna av arbetsmarknadskonflikter, t.ex. att tredje man inte drabbas oskäligt. Detta regeringens gäller hela ansvar arbetsmarknaden. Vid konflikter på det statliga området får regeringens övergripande ansvar för arbetsfreden inte leda till eller förutsätta att regeringen har det konkreta föxstahandsansvaret i de statliga förhandlingarna. Att lösa upp den konkreta konflikten är i första hand parternas Om så inte ansvar. klart anges är risken stor för att regeringen uppfattas överinstans som en i förhandlingarna, ett förhållande skulle påverka hela förhandlingssom förloppet. Enligt kommittén bör följande utgångspunkter gälla för övervägandena om den statliga arbetsgivarorganisationens utforming

Den centrala arbetsgivarfurzlaiorzen bör utformas i överensstämmelse

med den svenska förvaltningstraditionen med från regeringen fristående myndigheter och utvecklingen mot resultatorienterad styrning en av myndigheternas verksamhet.

Det är således statsmaktemas uppgift att ange inriktning och ekonomiska ramar för myndigheternas verksamheter medan det år myndigheternas ansvar att bestämma hur tillgängliga medel skall användas för att uppnå de mål som statsmakterna ställt Detta förutsätter bl.a. att upp. myndighetemas tilldelas stor administrativ frihet och befogenheter. Personalkostnaderna som utgör den dominerande delen myndigheternas av förvaltningskostnader har en stor betydelse i detta sammanhang.

2. Den centrala arbetsgivarfttnktiønen bör utövas självständigt.

För att arbetsgivarintressena skall kunna hävdas i förhandlingspelet med motpartema är det viktigt att de möter en sjävständig och entydig central företrädare för arbetsgivarna. Upptrâder däremot flera aktörer samtidigt arbetsgivarsidan försämras möjligheterna att konsekvent kunna

SOU 199210l 54 Arbetsgivarpolitiska överväganden

fullfölja en arbetsgivarpolitisk inriktning och uppläggning av förhandlingarna gentemot personalorganisationema.

3. Den centrala arbetsgivamtganisationen måste utgöra en legitim företrädare för de statliga arbetsgivarnas intressen. Den centrala arbetsgivarfunktionen kan inte utövas i ett vakuum utan måste utgöra en legitim företrädare för statens arbetsgivarintressen. I annat fall riskeras en svag uppslutning bakom den centrala arbetsgivarfunktionens agerande som motpartema kan utnyttja. I staten utgörs arbetsgivarna av de enskilda myndigheterna. Den centrala arbetsgivai funktionen måste därför vara förankrad hos myndighetema och tillvarata deras kollektiva intressen. Samtidigt lyder myndigheterna i enlighet med regeringsforrnen under regeringen. Den centrala arbetsgivarfunktionen måste därför även utformas och utövas på ett sätt åtnjuter regeringens förtroende. som Regeringen har således ett övergripande ansvar för hur styrsystemen för statsförvaltningen utformas och utvecklas. För att utöva denna roll behöver regeringen information hur bl.a. arbetsgivarfunktionen om fungerar. Denna roll innebär dock inte att regeringen bör ingripa i enskilda arbetsgivarpolitiska beslut. Tvärtom bör detta undvikas för att den centrala arbetsgivarfunktionen ett självständigt sätt skall kunna företräda arbetsgivarna.

4. För att arbetsgivarorganisationen på ett självständigt sätt skall kunna tillvara arbetsgivarnas intressen krävs tydliga ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet och att regeringen avstår från att bedriva inkontstpolitik på det statliga området. En brist i förhandlingsrättsrefonnen i mitten 1960-talet var att man inte gjorde klar och entydig åtskillnad mellan riksdagens utövande av en fmansmakten och parternas löneförhandlingar. Löneavtalen tilläts att direkt utgifter över statsbudgeten och riksdagens godkännanden generera statliga löneavtal blev därmed del i utövandet av ñnansmakten. av en Genom det planerade införandet av s.k. utgiftsramar kan dock denna åtskillnad göras tydligare. Av direktiven dir. 199228 till den utredning som samtidigt med denna kommitté lämnar förslag om nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag framgår att utgiftsramama måste m.m. utformas på ett sådant sätt att statsmakterna inte genom budgetpolitik

SOU 1992100 Arbetsgivarpølitiska överväganden

kommer att driva inkomstpolitik på det statliga området. Enligt direktiven bör lönebildningen i stället anpassas till utvecklingen på övrig arbetsmarknad så att konkurrenskraftiga anställningsvillkor kan erbjudas utan att lönebildningen övriga arbetsmarknadssektorer störs. Dessa uttalanden visar att regeringen är beredd att avstå från inkomstpolitiska inslag på den statliga sektorn och att de statligt anställda skall kunna erbjudas med övrig arbetsmarknad likvärdiga löne- och anstållningsvillkor. Denna inriktning är en nödvändig förutsättning för att den centrala arbetsgivarorganisationen självständigt skall kunna företräda arbetsgivarnas intressen. Av vad som ovan sagts kan också dras den slutsatsen att den statliga arbetsgivarorganisationen skall beredd att medverka i samarbete med vara andra arbetsgivare i syfte att nå en kostnadsnivå i Sverige är förenlig som med samhällsekonomisk balans och internationell konkurrenskraft.

3.8 Förhandlingsordningen på statens område

De särskilda förhållanden som råder inom den offentliga sektorn har lett till överväganden vid ett antal tillfällen förhandlings- och konflikträtom ten inom sektorn.

Bakgrund

I samband med granskningen dåvarande regeringens proposition av 1965 60 angående reform de offentliga tjänstemännens ñrhandlingsav rätt m.m. anförde lagrådets majoritet bl.a. följande Kvar står dock att det ovillkorliga anspråk på tjänsteuppgiftemas fullgörande, som hittills kunnat riktas i varje fall mot statens ordinarie tjänstemän, med den lagstiftningen Detta gäller även de med nya uppges. själva statsbegreppet oskiljaktigt Sammanhörande funktionerna. Med detta uttalande från lagrådet som grund kan det klarlagt att anses det inte gick att nå en homogen samordning den offentliga tjänstemanav narätten och den kollektiva arbetsrätten. Det blev nödvändigt att söka en formel för en blandad ordning med nytänkande i fråga oavsättligom heten samt reformering av ämbetsansvaret. Det rådde vid tiden för förhandlingsrättsreformen delade meningar om hur pass omvälvande den framdeles skulle bli. Några menade att det var fråga om en logisk vidareutveckling de överläggningar vuxit fram av som på statens omrâde. Andra hävdade att den oväld statstjänstemännen som

56 Arbetsgivarpolitiska överväganden SOU 1992 l

arbetade under skulle komma att utsättas för prövningar. Det faktiska förhållandet blev emellertid att strejk och lockout legaliserades i kampen innehållen i de kommande kollektivavtalen. Statstjänsten klövs om därmed i civilrättslig del för avtalen och de arbetsrättsliga lagarna en offentligrättslig del för förvaltningsrätten och myndigheternas samt en faktiska funktion. lvlyndighctsutövningen är den uppgift framför allt över tiden satt som sin prägel på statstjänsten. Med myndighetsutövning menas därvid att med stöd lag eller förordning som följer av lag utöva befogenhet att av för enskild, kommun eller landstingskommun bestämma om bl.a. förmån, rättighet, skyldighet. disciplinansvar eller annat jämförbart förhållande. Parallellt med denna myndighetsutövning har dock statstjänstemânnen medgetts möjlighet utveckla sitt inflytande över de anställningsförhållanden gällt för dem. Redan år 1937 statstjänstemnnen möjlighet som gavs framföra synpunkter och önskemål de allmänna anstållningsförmåatt om arbetstidsreglema samt avlöningsförhållandena i form av en nema, infonnationsskyldighet för arbetsgivarsidan. De överläggningar som mestadels följde denna infonnationsgivning utvecklades fram till 1960av talet på ett sätt närmast kan betecknas förhandlingar utan som som kollektivavtalsrätt. Det genomfördes också under 40- 50- och 60-talen serie utredningar hur myndighetsutövning och konflikträtt skulle en om kunna förenas inom det allmänna. I och med förhandlingsrättsreformen

år 1965 fick alltså frågan sin lösning. förenings- och förhandlingsrätten skulle tillkomma alla Frågan om statstjänstemän behandlades också i 196560. Tankar på att de allra prop. högsta statstjänstemännen skulle undantas liksom de tjänstemän som på alldeles speciellt sätt företrädde arbetsgivaren staten, hade förts fram ett i debatten. Ett eventuellt undantag avvisades dock av föredragande departementschef. Den gällande ordningen blev därmed att både de s.k. frikretsamas alltså de företrädde arbetsgivarfunktionema och de som högre tjänstemännens eventuella undantag från deltagande i konflikter skulle ett spörsmål fick lösas i kommande kollektivavtal. vara som Innan arbetsgivarkommittén övergår till behandling av de faktiska en styrkeförhållandena mellan arbetstagarna inom vissa delar av det statliga myndighetsområdet och arbetsgivare föreligger skäl att staten som ytterligare kollektivavtals- och konfliktråtten såsom den penetrera diskuterades vid tillkomsten medbestämmandelagen MBL och lagen av offentlig anställning LOA samt tiden därefter. om

SOU 1992 100 Arbetsgivarpolitiska överväganden

Varken Arbetsrättskommittén Demokrati på arbetsplatsen, SOU

19751 eller Nya arbetsrättskommittén MBL i utveckling, SOU

198260 fann några skäl för att frångå de principer hade gällt som tidigare. Den principiella friheten att stridsåtgärder söka lösa genom konflikter med motparten skulle alltså behållas förutom de begränsningar

som skrevs in i lagen om offentlig anställning och reglerar vilka som stridsåtgärder som kan tillämpas i fråga verksamhet omfattar om som myndighetsutövning.

Vidare bör påpekas att, såväl i det sedan år 1938 i detta avseende

gällande huvudavtalet på den privata arbetsmarknaden Saltsjöbadsavtalet

som det sedan år 1965 gällande huvudavtalet på det statliga området

Slottsbacksavtalet, det finns regler format i syfte som parterna att ta ett särskilt ansvar för att arbetsmarknadskonflikter inte skall bli samhällslär-

liga eller i övrigt hota vitala samhällsfunktioner. Medlet ñr detta är den

utsträckta fredsplikten regleras i huvudavtalen. som

Den s.k. Förhandlingsutredningen Ds 19882 ansåg att förhand-

lingarna på det statliga området komplicerades att regeringen agerade av vid sidan av arbetsgivarorganisationen medan beträffande man de offentliganställdas strejkrätt enbart gjorde den reflexionen att man inte torde ha väntat sig andra stridsåtgärder mot samhället än sådana där den

angripande fackliga organisationens medlemmar för utsatts en uppenbar orättvisa i förhållande till den övriga arbetsmarknaden.

Rätten till stridsåtgärder

Den grundläggande regeln om rätt till stridsåtgärder finns tidigare som nämnts i 2 kap. 17 § regeringsformen RF. Där sägs att ñreningar av arbetstagare samt arbetsgivare eller föreningar av arbetsgivare har rätt att vidta fackliga stridsåtgärder, om inte annat följer lag eller avtal. av av Rätten till stridsåtgärder begränsas i MBL. De reglerna gäller för hela

arbetsmarknaden. För den offentliga arbetsmarknaden begränsas rätten ytterligare i 3 kap. LOA, i det nämnda Slottsbacksavtalet i det ovan samt särskilda huvudavtalet SHA.

Om en part vidtar stridsåtgärd inte är tillåten enligt lag eller en som avtal kan parten åläggas att betala skadestånd till motparten. Begreppet stridsåtgärd är inte definierat i MBL men i 41 § sägs att arbetsinställelse lockout eller strejk, blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd inte är tillåten i de fall i som anges paragrafen. För att stridsåtgärd allmänt sett skall tillåten enligt en vara

Arbetsgivarpolitiska överväganden SOU 1992 1G

MBL krävs den har till syfte att utöva påtryckning på motparten och att att den har kollektiv bakgrund. en I MBL finns emellertid särskild regel ger part rätt att även en som giltighetstid vidta stridsåtgärder i syfte att åstadkomma under ett avtals ändring i avtalet. Regeln i MBL s.k. kvardröjande stridsrått i en avser åstadkomma avtal i vissa frågor medbestämmande för syfte att ett om arbetstagarna. Vidare får är bunden kollektivavtal i regel vidta en part som av stridsåtgärder för stödja någon är invecklad i en aratt annan som betskonflikt, s.k. sympatiåtgärd. En förutsättning är dock att primårkon-

flikten är legal. Beträffande den tidigare nämnda verksamhetsformen myndighetsutövning gäller enligt LOA att enbart vissa former av stridsåtgärder är Dessa är lockout, strejk, övertidsvågran och nyanställningstillåtna. detta följer symdpatiåtgärd till förmån för part blockad. Av att t.ex. en utanför LOAs tillämpningsområde inte är tillåten om åtgärden berör

myndighetsutövningsomrádet. gäller stridsåtgärder utan fackligt syfte innehåller MBL inte När det bestämmelser. Sålunda har att söka vägledning i några särskilda man Arbetsdomstolens domar vad gäller stridsåtgärder uppenbarligen rör som förhållanden. I domen AD 198015 har uttalats att politiska politiska stridsåtgärder kan tillåtas i kollektivavtalsreglerade förhållanden endast de framstår protest- och demonstrationsâtgärder och återverkom som produktionen blir minimala. Når det gäller inhemska ningarna på förhållanden föreligger regler i 3 kap. LOA där det stadgas politiska förbud stridsåtgärd är ägnad att påverka inhemska generellt mot som politiska förhållanden. kollektivavtal kan självklart längre gående fredsplikt regleras än I en i MBL eller LOA. Så har också skett på det statliga området som anges huvudavtalen HA och SHA. I HA finns bestämmelser med i de båda samhällsfarliga konflikter och konflikter som berör syfte att förhindra arbetsgivarfunktioner. Vidare har bestämts i HA att en stridsåtstatens arbetstagarsidan endast får vidtas den har beslutats eller gärd på om den centrala arbetstagarorganisationen. I det särskilda godkänts av huvudavtalet, SHA, har parterna uttalat strävan att undvika stridsåtgären frågor kränka den politiska demokratin. Dessa har der i sådana som anses förarbetena till LOA preciserats till sådant rör den statliga i som verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet.

SOU 1992 100 Arbetsgivarpolitiska överväganden 59

Särskilt om samhällsfarliga konflikter

Löneförhandlingsutredningen har i betänkandet spelreglerna på arbetsmarknaden SOU 199113 ägnat betydande uppmärksamhet åt rubricerade spörsmål. Utredningen konstaterar, liksom lagrådet gjorde redan år 1965, att det föreligger svårighet att bestämt kunna avgränsa begreppet samhällsfarlighet. Man måste enligt utredningen överväga de omständigheter råder från fall till fall. Faktorer betydelse är, som av menar man, vilka verksamhetsområden som berörs, tidpunkten ñr konflikten, varaktigheten samt konfliktläget i övrigt på arbetsmarknaden. Rent allmänt menar utredningen att den exemplifrering tidigare som använts tjänar utmärkt som vägledning till vilka områden och funktioner som bör hanteras med extra försiktighet av förhandlingspartema. Dessa är bl.a. rikets försvar, upprätthållande lag och ordning vissa av samt samhälleliga utbetalningstunktioner. Andra exempel brukar är som anges folkförsörjningsviktiga funktioner och det kyrkliga området. Utredningen betonar emellertid att de nämnda områdena och funktionerna ingalunda är generellt undantagna från konfliktåtgärder eller generellt sett alltid innebär hot mot samhällsviktiga funktioner i samband med konflikt. Det är alltså viktigt, säger utredningen att dra gräns en mellan de verkligt samhällsfarliga konflikterna och de, på ett eller som annat sätt visserligen är kostsamma och oönskade, ändå inte men äventyrar vitala samhällsfunktioner.

Pansstyrrkan i förhandlingarna Såväl före som efter förhandlingsrättsreformen på det offentliga området har frågan om de offentliganställdas förhandlings- och strejkrätt varit föremål för diskussion. Några betydande förändringar har dock inte genomförts. Det föreligger ett antal skiljaktigheter mellan den privata arbetsmarknaden och den offentliga bör särskild betydelse i som ges sammanhanget. Först skall noteras att staten genom beslut i demokratisk ordning ansett sig böra ombesörja ett antal viktiga samhällsfunktioner just den av anledningen att en offentlig utövning garanterar säkerhet, oväld och motståndskraft mot oönskad påverkan. Denna ordning står i direkt motsatsställning till ett också i demokratisk ordning fattat beslut nämligen att dessa myndighetsutövare skall ha en, så när som på särregleringen i LOA, oinskränkt förenings- och förhandlingsfrihet.

Arbetsgivarpolitiska överväganden SOU 1992 10

Vidare måste beaktas att arbetstagarparten sätter olika former av tryck på privat arbetsgivare och offentlig. Gentemot den privata en en arbetsgivaren använder arbetstagarparten stridsmedel som orsakar ekonomisk skada medan förhållandet är närmast motsatt natur visavi av offentlige arbetsgivaren. Hår måste skadan inträffa inom funktioner den uppmärksammas eller inverkar på näringslivet och allmänheten som av för att ett tryck skall uppkomma av opimonsmässig art. Ytterligare aspekt är den statliga arbetsgivarsidans begränsade en r möjligheter besluta tillräckligt kraftfulla motåtgärder som inte att om g samtidigt skadar det allmännas anseende sett med medborgarnas ögon. återfinns i Saltsjöbadsavtalet speglar parternas vilja att De texter som så långt möjligt rikta konflikten mot motparten och inte gentemot tredje Forskningen visar också lyckats tämligen väl med den man. att man avsikten. På det statliga området har konflikterna i högre utsträckning drabbat tredje man. särskilt betydelse för förhandlingsråtten på det statliga området var Av träffades och enligt vilket bl.a. beslut eller medgivande huvudavtalet som konflikt endast fick fattas berörd huvudorganisation. Genom om av huvudavtalet förväntades att konfliktvapnet skulle hanteras ett så samordnat och ansvarsfullt sätt så att hänsynen till de särskilda förhållandena inom det statliga området skulle kunna upprätthållas. Förhandlingsrätten förutsatte återhållsam användning konfliktvapnet. en av förhandlingsrättsreformen år 1965 till och med år 1990 har Från huvudorganisationema varit fyra stycken, nämligen SAV på arbetsgivar- TCO-S och SACO-S. Vid 1990 års utgång upplöstes sidan samt SF, dock TCO-S och upphörde därmed som part. Förslag till ändringar i avtalet har under årens lopp diskuterats mellan kunnat några ändringar. Den nuvarande parterna utan att man enas om förhandlingsomgången har pågått sedan år 1990 i huvudsak parallellt med motsvarande förhandlingar på kommun- och landstingsområdet. Förhandlingsfrågoma kan uppdelas i två grupper. Den ena gäller partsförhållandena och den andra gäller förhandlingsordningsfrågor. det gäller partsfrågoma förhåller det sig så att SAV alltid haft När enbart kartellema inom TCO och SACO som parter jämte SF. Motsvarande partsläge kommun- och landstingssidan har alltid varit respektive kartell och till den hörande riksorganisationer, dvs. förbund. Staten har förhandlingarna hävdat partsförhållanden och partsbefogenheter skall i att kvarstå oförändrade även sedan TCO-S upplösts och efterträtts av tre karteller, TCO-OFC, TCO-OFA och TCO-OFF. Statens motiv är att

SOU 1992 100 Arbetsgivarpolitiska överväganden

det var en förutsättning för statstjånstemännens förhandlingsrätt att avtalsoch konfliktfrågor hölls ihop centralt som en garanti mot missbruk. Enligt statens mening skall bara part inom varje huvudorganisationsen område teckna avtal och besluta om konflikt.

TCO-OF-gruppen kräver att och de kartellema skall var en av tre nya bli godtagen huvudavtalspart med befogenheter. som separata Krav på lokal strejkrått har också förts fram. Förhandlingsfrágoma den s.k. samhällsfarliga avser om nämnden skall förses med opartiskt inslag för att bli beslutsmässig. SAV kräver vidare förstärkta regler kring varsel om stridsåtgärder, medling före varsel, mer preciserade varsel och 14 dagars varseltid. Strejk, lockout, övertidsvägran och nyanställningsblockad skall de enda tillåtna stridsåtvara gärdema. Alla arbetstagare skall vara skyldiga att utföra skyddsarbete. Enligt Arbetsgivarkommitténs mening är det av avgörande betydelse att beslut om stridsåtgärder hålls för de ursprungliga samman att grunderna för förhandlings- och konfliktråtten skall kunna upprätthållas.

De överväganden kommittén kommer lämna som att om de statliga bolagens arbetsgivartillhörighet den övergripande reser frågan om hanteringen samhällsfarliga konflikter. Det kan av nämligen tänkas att staten kommer att ägare till bolag med samhällsviktiga vara funktioner. Frågan om samhällsfarliga konflikter berör dock även andra sektorer än staten. Statliga bolag som kommer att privatiseras kan också i vissa fall

vara av vital samhällsbetydelse. Det finns därför anledning att hitta väl en fungerande ordning för detta på hela arbetsmarknaden.

I utredningen SOU 199113 spelreglerna på arbetsmarknaden om föreslogs bl.a. en lag sanrhållsfarliga konflikter. En om partssammansatt nämnd för hela arbetsmarknaden, med opartisk ordförande, skulle en kunna uttala sig om en stridsåtgärd stör eller riskerar störa viktiga att samhällsfunktioner. I så tall skulle nämnden rekommendera parten att undvika, begränsa eller avbryta konflikten. Bl.a. mot bakgrund av Arbetsgivarkommitténs förslag i övrigt och att en allt större del av arbetsmarknaden inte omfattas av de särskilda huvudavtalsbestämmelsema detta område anser kommittén att det kan finnas skäl närmare att överväga ett förverkligande förslaget till sådan nämnd för hela av en arbetsmarknaden liksom de förslag i övrigt bidrar till förhindra som att uppkomsten av konflikter, att ökat rådrum för förhandlingar. genom ge

SOU 1992 100

Överväganden

om

arbetsgivarorganisation för olika

former

av statlig verksamhet

4.1 Allmänt

I detta kapitel redovisas överväganden kring hur arbetsgivarfunktionen för av staten ägda företag bör utformas. Riksdagens beslut privatiseom ring av statligt ägda företag och förarbetena till detta ställningstagande áterredovisas i vissa stycken. Vidare övervägs konsekvenserna av en

fortsatt privatisering av företag utöver den aktuella listan. övervägan-

nu den görs vidare arbetsgivarorganisation för myndigheterna om samt för statlig verksamhet i bolag och stiftelser.

4.2 Den

statliga företagssektorn

Från början av 1900-talet eftersträvade staten inflytande över landets ett basresurser såsom gruvor, skog och stål. Sedan 1970-talet har staten därutöver tagit ansvar för företag med ambitionen sysselsättningsatt ur synpunkt temporärt eller permanent rädda krisdrabbade mera bolag och branscher. Även direkt regionalpolitiska insatser har lett till att staten nödgats förvärva konkurrensutsatta ñretag. Denna politik hade intill

1980-talets slut lett till att den statliga företagssektorn omfattade icke en obetydlig del av näringslivet, förutom traditionella statens affärsverksamheter inom vissa monopolomrâden.

Totalt omfattar den statliga företagssektorn enligt förteckningar som redovisats i regeringens skrivelse till riksdagen 19919220, ett femtiotal aktiebolag och sex frnansieringsbolag där staten äger minst 50 procent av aktiekapitalet. De hel- eller delägda statliga företagen äger i sin helt tur eller delvis ca 450 bolag. Den sammanlagda omsättningen i den statliga företagssektorn uppgick

år 1990 till drygt 240 miljarder kronor. Totalt sysselsatte den statliga företagssektorn år 1990 omkring 300 000 Den geografiska personer. spridningen omfattar hela landet. För Norrbottens län spelar det statliga intresset i näringslivet en särskilt betydande roll.

överväganden SOU 1992 l

4.3 Regeringens privatiseringsproposition

proposition 19919269 privatisering av statligt ägda I regeringens om framhåller föredragande statsrådet att han vill minska företag, m.m. berörda företagen successiv försäljning. statens ägande i de genom en för denna försäljning är att staten inte bör äga och därmed styra Motivet enskilda företag och branscher. Statens främsta uppgift utvecklingen i näringspolitiken är i stället att och regelsystem för inom ange ramar verksamhet och bidra till att skapa betingelser för långsiktig näringslivets regeringen får bemyndigande att sälja tillväxt. Därför föreslår att man 35 bolag eller delar dessa. Regeringen bör ha statens aktier i av lämplig tidpunkt genomföra försäljningarna i den möjlighet att välja att affärsmässigt fördelaktig. Bemyndigandet föreslås även takt som är omfatta nyemission till andra ägare än staten. skall gälla allmänheten och de anställda bör ges Vid val av köpare att teckna aktier De anställda bör få möjlighet att bred möjlighet att m.m. i de företag där de arbetar. I några fall kan ett annat bli delägare bli aktuellt för att kunna tillgodose kravet att försäljförsäljningssätt ningama leder till industriellt riktiga lösningar. bör endast de företag bedriver kommersiell Enligt propositionen som marknader bli föremål för försäljning. verksamhet på konkunensutsatta det är följande företag där regeringen begär I propositionen anges att riksdagens bemyndigande för försäljningar

Socialdepartementet

AB Kurortsverksamhet Statens Hundskola efter bolagsbildning

Bakteriologiska Laboratorium efter bolagsbildning

Statens

Kommunikationsdepartxementet

AB Aerotransport ABA AB Svensk Bilprovning

Finansdepartementet

Företagskapital AB AB Industrikredit Lantbrukskredit AB

SOU 1992 100 överväganden

... Jordbruksdepartementet Svalöf AB

Näringsdepartementet SSAB Svenskt Stål AB Loussavaara-Kiirunavaara AB, LKAB Celsius Industrier AB AB Statens Skogsindustrier ASSI Ncb AB Procordia AB SIB-Invest AB Cementa AB SSPA Maritime Consulting AB Sveriges Geologiska AB, SGAB SEMKO AB AB Svensk Anlåggningsprovning Satellitbild AB Nordiska Satellitbolaget AB OK Petroleum AB Statens vattenfallsverk efter bolagsbildning Domånverket efter bolagsbildning Blekingen AB Rödkallen AB Sorbinvest AB Bergslagens Teknikutvecklings AB Utvecklings AB Skeppsanlcaret Troponor Invest AB Norrlands Center AB

Civildepartementet

SKB-företagen AB

Miljödepartementet Svensk Avfallskonvertering AB SAKAB

SOU 1992 100 66 Överväganden . ..

det finnas motiv att överväga försäljning av Enligt propositionen kan

statlig verksamhet. Viss kommersiell verksamhet, som nu ytterligare

affärsverk eller aktiebolag under monopol bedrivs inom myndigheter,

betydande konkurrensbegränsningar, kan sedan eller andra former av

övervägas för försäljning. Därför verksamheten utsatts för konkurrens

med inriktningen att statlig verksamhet fortsättning planeras avses en verksamhet. När konkurrens etablerats omformas till konkunensutsatt

bör, enligt regeringen, försäljning prövas. en bemyndigande att helt eller delvis sälja Regeringen föreslår vidare ett

Domän AB och statens vattenfallsverk numera domänverket numera

genomförd bolagsbildning. Som andra exempel där Vattenfall AB efter

aktuell på längre sikt nämns delar av televerket, försäljning kan bli

luftfartsverket. Bland affárverken även finnas postverket, SJ och anses

relativt försäljning. Fråga om försäljdelar lämpar sig för en snar som verksamheter får dock, enligt regeringen, tas upp senare. ning av dessa

budgetpropostion 199293100 framgår att regeringen Av årets

för föreslå de åtgärder krävs för kommer att tillkalla en utredare att som

Målsättningen är att avregleringen skall att avreglera jämvägstrafiken.

1995. Hur SJ kommer att påverkas av detta gälla fr.o.m. den 1 januari

berörs dock inte närmare.

myndighetstrukturen inom flygsektom avser regeringen att För

förslag i nästa års budgetproposition. återkomma med ett samlat

myndighetsfunktioner och för infrastruktur skall Inriktningen är att ansvar

verksamhet, att .huvudmannaskapsskiljas från kommersiell samt nya

ekonomiska förutsättningar i flygplatssystemet skall skapas. former och

verksamhet pågår. Den inriktas nu på en En översyn av postverkets

den 1 januari 1993, under förutsättning att bolagisering av postverket

frågor kring bl.a. den regionala servicen kan lösas. vissa

ändrad associationsform för Statsmaktema aviserade förra året en

bl.a. med uppgift att klarlägga hur televerket. En utredare tillkallades

skall kunna överföras till

televerkets återstående myndighetsutövning

myndighet. Ett förslag föreligger där produktion av någon annan nu

näringslivet och allmänheten organiseras i form av teletjänster för

särskild myndighet Telestyrelsen tar hand om aktiebolag, medan en - -

myndighetsroll, såsom telekommuni-

de uppgifter som följer av statens

frekvensbestämningar samt tillsyn och kontroll. kationsövervakning,

industridepartementet omfattar denna omgång av Enligt uppgift från

småbolag med någon eller några få privatiseringar inte, förutom

Tumba Bruk, Samhall, Penninglotteriet, anställda, Svenska rymdbolaget,

SOU 1992 100 överväganden

Systembolaget, Tipstjänst, Vin- och spritcentralen, Apoteksbolaget, Operan, Dramaten och Statens Språkresor samt Statens bostadsñnansieringsaktiebolag. I sammanhanget bör emellertid erinras om den överenskommelse som nyligen träffats mellan regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet angående bl.a. ett moratorium för försäljning statliga företag. av

4.4 Arbetsgivarfunktionen för företag som skall privatiseras och för statligt ägda företag

Listan om 34 företag beslutet kom till slut att begränsas i förhållande till propositionen genom att riksdagen undantog Statens bakteriologiska laborataorium, NU 199292 10 säljas ut i den första som avses omgången omfattar såväl tung industri inom stål- och skogsbranscherna som små holdingbolag. Det förefaller rätt naturligt att låta bedömning en om ändamålsenlig arbetsgivarfunktion för dessa företag utgå ifrån de tyngre och mer personalkrävande verksamheterna. Arbetsgivarkommittén vill här än gång betona att kommitténs en resonemang i förevarande sammanhang har karaktär av bedömingar och rekommendationer. Beslut respektive företags arbetsgivarhemvist om fattas av företaget i de former och den beslutsinstans företaget som bestämmer. Det allt annat överskuggande syftet med att tillhöra arbetsgivaren organisation är, tidigare framhållits, att därmed hjälp med till som att företagsekonomiskt försvarbara kostnader köpa arbetsfred med de arbetstagarorganisationer som genom MBL tillerkänts lagfäst en förhandlingsrätt om arbetsvillkoren. Som väsentlig del detta syfte en av följer också att de kollektivavtal garanterar arbetsfred har sådant som innehåll att de uppfyller vissa bestämda krav arbetsgivarna har. som Typiska sådana krav är att avtalen medger anpassning till företagets specifika förhållanden, att de bidrar till produktivitetsbefrâmjande en lönebildning och att de möjliggör rekrytering den arbetskraft är av som mest lämplig samt att avtalen företaget ekonomiska möjligheter att ger överleva lång sikt. Ett övergripande intresse torde också från en enskild företagslednings sida vidare vara att kostnadsökningama ryms inom ramar som är samhällsekonomiskt acceptabla. De nu aktuella företagen känner i regel betydande samhörighet med andra arbetsgivare inom samma bransch. Begreppet samhörighet används

överväganden SOU 1992 100

bemärkelse och omfattar också avtalsförhållanden. En här i en vidsträckt dessa år konkurrensneutrala inom branschen. naturlig målsättning är att

bransch har starkt intresse att tillsammans diskutera Företag i samma av bestämmelser. Samma bedömningar i tvisteförhandlingar och avtalens i fråga de administrativa och andra tolkningsförhandlingar samt om till följd ingångna avtal år vidare stort värde. åtgärder som krävs av av

sagda kan också gälla avtalslösningar trygghetskaiaktår, ut- Det nu av för personalhandlåggare angående arbetsrättslig bildningsfrågor ny

lagstiftning, avtal m.m. påverkar lämplig arbetsgivarhemvist är vilka Andra spörsmål som år traditionella förhandlingsmotparter och arbetstagarorganisationer som

med arbetsgivarsidan bärare avtalet, vilka andra därmed tillsammans av

arbetsgivarsidan dessa organisationer tecknar avtal företrädare för som avtalsområden därmed kan tänkas indirekt påverka med och vilka som om det erfordras olika former av övergångsavtalsförhandlingama samt

vid övergång från typ avtalsreglering till en annan. lösningar en av ifrån för lång tid framåt har Arbetsgivarkommittén utgår att staten i syfte tillgodose särskilda samhällsinmotiv för att äga vissa företag att

politiska målen för dessa företag tillgodoses via regleringar tressen. De eller särskilda avtal med staten. I övrigt bedrivs i t.ex. bolagsordningama

dessa bolag på marknadsmässiga grunder. Till dessa verksamheten inom

hör bl.a. löner och andra anställningsvillkor.

angivna grunderna är det naturligt att företagen både Utifrån de nu kvarstår i statlig ägo ansluter sig till de de privatiseras och de som som representerar de andra företagen inom arbetsgivarorganisationer som

sätt skapas de bästa förutsättningarna för företagen att branschen. På så kollektiva intressen. Det kan gälla att åstadkomma tillgodose sina villkor, upprätthålla arbetsfreden och att konkurrensneutrala att

upprätthålla lönsamhet. BOA tillkom, tidigare nämnts, under 1990 Arbetsgivartöreningen som speciellt affársverksavtal AVA och ett efter det att SAV tecknat ett

rekommendationsavtal för särskilt bolagsavtal BOA i vilken ett

förhandlingsuppgörelse parterna även förutsett tillkomsten av en ny

torde inte behöva döljas att två traditionellt starka arbetsgivarpart. Det arbetstagarna på den statliga sidan LOs avtalsslutande parter för -

förbund SF och TCOs Statstjänstemannaförbund ST

Statsanställdas

även sedan bolagisering skett behålla arbetstagare sett det möjligt att respektive organisationer att gå med på ett enligt ovan inom sina genom Kommittén har noterat att ett samarbetsavtal refererat arrangemang.

SOU 1992 100 överväganden

slutits mellan Industritjänstemannaförbundet SIF och Statstjänstemannañrbundet, ST. Organisationsöversyner inom LO kan också underlätta för nya organisationsbilder inom arbetsgivarsidan. Staten har som tidigare nämnts den inriktningen att det år verksamheter som arbetar efter kommersiella grunder och är konkurrensutsatta som som skall privatiseras. Detta leder naturligen tanken till att de kommande företag, som nu är affärsdrivande verk och har SAV arbetsgivarsom organisation, borde ha större nytta att tillhöra organisation har av en som just de kommersiella grunderna utgångspunktema för som en av verksamheten och där en branschanpassning kan ske. Redan nu finns det ett antal statliga bolag, avknoppade från affärsverk, i de berörda organisationerna. Liknande verksamheter är således idag organiserade i de fyra organisationerna SAF, SAV, alliansen och Arbetsgivarföreningen BOA. Arbetsgivarkommittén har under sitt arbete eftersträvat att påverka de berörda arbetsgivarorganisationema till ökad samverkan. Genom kommitténs ledamöter har kunskap fortlöpande kunnat inhämtas hur om denna process utvecklas. Det har därvid känts tillfredsställande för kommittén att den föreslagna huvudstrukturen uppfattats såsom ändamålsenlig av de berörda organisationerna och att såväl Arbetsgivaralliansen som Arbetsgivarföreningen BOA tillsammans med SAF eftersträvar nära samverkan. Alldeles under slutskedet kommitténs arbete offentliggörs Arav betsgivaralliansens styrelsebeslut att dess näringslivsdel skall söka inträde i SAF. Man har från de båda organisationemas sida funnit behov av en stärkt arbetsgivarsamverkan inför den kommande avtalsperioden.

överläggningar mellan de båda organisationerna har därför inletts i syfte

i att närmare undersöka hur de berörda företagens övergång till SAF skall kunna ske. Styrelsema i de båda orgnisationema har funnit att den bästa effekten står att ñnna om en mer djupgående organisatorisk samordning genomförs. Därför har, enligt vad Arbetsgivarkommittén fått kännedom om, alliansens styrelse bestämt att man avser utarbeta ett fullständigt förslag om hur anslutningsprocessen skall kunna genomföras så att alliansens beslutande organ skall kunna ta ställning i frågan. Enligt preliminär en plan bör erforderliga stämmobeslut kunna tas under slutet 1992 och av i mars månad 1993 dvs. inför 1993 års lönerörelse. Även mellan Arbetsgivarföreningen BOA och SAF pågår således kontakter. För att minska splittringen inom arbetsgivarsidan år det enligt

70 Övervägømderz SOU 1992 100

kommittén angeläget att dessa kontakter leder till samverkan i någon

form. Samordningen de strategiska och taktiska förhandlingsfrågoma kan av dock inledas tidigare inom för den struktur som korrmittén ramen skisserat i kapitel Enligt kommitténs mening är denna samordnng väl så viktig att den bereder plats för samverkan jämväl med Arbetsgenom givarföreningen BOA. Inför Arbetsgivarkommitténs slutj ustering detta betänkande meddelas av från Statsrådsberedningen enligt ett protokoll över uppgörelse mellan Regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet, 1992-09-22. attdet bl.a. heter i protokollet moratorium införs i princip för som försäljning statliga företag och fastigheter. Detta hindrar inte av omstruktureringar i de fall där sådana är lämpliga och nödvändiga. En marknadsmässig bedömning görs de fortsatta möjligheterna till av spridning av ägandet. Arbetsgivarkommittén konstaterar att den refererade överensovan kommelsen kan påverka takten i genomförandet av privatiseringsprogram- ENligt kommitténs mening påverkar detta förhållande inte föreslamet. omnen ökad samverkan på arbetsgivarsidan. gen Kommitténs förslag innebär att de riktlinjer om att statsägda företag inte bör tillhöra SAF riksdagen uttalade i samband med rekonstruksom tionen statsföretagsgruppen i början 1980-talet inte längre bör av av gälla.

4.5 för myndigheterna Arbetsgivarfunktionen

Både under arbetet med frågan ledning den statliga förvaltningen om av SOU 198540 och 41 och organisation stödet till myndigheter och ny av regeringskansli SOU 199140 och 41 har den statliga arbesgivarfunktionen övervägts. Redovisningar detta återfinns på annat ställe i om betänkandet. Huvudfrågoma har mestadels kretsat kring problemet med knytningen till den politiska makten samt hur ett förbättrat inflytande från myndighetschefema gentemot SAV skall säkerställas. Kommittén har funnit att följande riktlinjer bör gälla. Den arbetsgivarpolitiska inriktning prioriterar marknadsanptssning som statstjänstemånnens allmänna anställningsvillkor och en verksamav hetsanpassning lönepolitiken bör fullföljas. Häri innefattas det av Övergripande första linjens arbetsgivaransvar för en lönebilcning i

SOU 1992100 överväganden

harmoni med samhällsekonomisk balans och internationell konkurrenskraft för näringslivet vilket kommittén anfört i det föregående. Kommittén förordar en utveckling i riktning mot organisation en som självständigt arbetar på myndigheternas uppdrag. En förutsättning ñr detta är dock att tydliga ekonomiska ramar fastställs för myndigheternas förvaltningskostnader i linje med vad som föreslås av utredningen ett om nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag m.m. Bakgrunden till reformarbetet beträffande förvaltningsmyndighetemas budgetering och finansiering är bl.a. de problem som förevarit i samband med avtalsrörelserna på det statliga området. Myndigheterna har inte haft något uttalat ekonomiskt ansvar för effekterna träffade centrala av löneavtal. Om sålunda enskilda arbetsgivarpolitiska avgöranden kan fattas fristående från regeringen och därmed också riksdagen skulle regeringen kunna ha samma relation till statens arbetsgivarorganisation till som övriga arbetsgivarorganisationer. Om statsmakterna antar den särskilde utredarens förslag kan avtalsrörelsemas ekonomiska konsekvenser hanteras inom i förväg angivna ramar. Därmed torde inte enskilda avtal behöva underställas statsmakternas prövning. Ett nytt ekonomiskt ansvarssystem leder i sin tur fram till möjlig en omorientering av hur uppdraget skall formuleras samt vilka närmast som skall påverka denna formulering. Enligt kommitténs mening bör en ordning eftersträvas där myndigheterna finansierar och bestämmer ledningen för arbetsgivarorganisationen. Den statliga arbetsgivarorganisationen bör också företräda de affärsdrivande verken. Det är här huvudsakligen fråga om verksamhet av offentlig karaktär, ofta reglerade genom respektive affärsverks instruktion och med samhällets avsikt att en bred debatt skall kunna hållas vid liv om uppgifterna bl.a. genom att offentlighetsprincipen skall tillämplig. vara Verksamheterna styrs genom en från samhällets sida avsiktlig kombination av marknadspåverkan och politisk styrning. För närvarande pågår en förändring som syftar till att särskilja affärsverkens myndighetsuppgifter och att bolagisera affärsverksamheten efter att den utsatts ñr konkurrens. I enlighet med kommitténs övervåganden i övrigt är det naturligt om dessa kommande företag väljer samma arbetsgivartillhörighet som privata företag inom samma bransch.

i 72 överväganden SOU 1992100

4.6 för

Arbetsgivarfunktionen statliga

stiftelser m.fl

Viss statlig verksamhet bedrivs i stiftelseform. Denna verksamhetsforrn väljs ofta för att den möjliggör anpassning av formerna för verksamen heten till särskilda förhållanden i det enskilda fallet. Kommittén finner det därför naturligt att frågan anställningsvillkor och arbetsgivarom tillhörighet bestäms från fall till fall. Den statliga arbetsgivarorganisationen bör kunna bistå med förhandlingsmedverkan för statliga statliga villkoren. Möjligheten bör stiftelser m.fl. som önskar tillämpa de också finnas att vid behov via Ställföreträdarlagen låta den statliga arbetsgivarorganisationen företräda arbetsgivaren.

4.7 Avgifter till arbetsgivarorganisationer m.m.

De avgifter arbetsgivarorganisationema tar ut av medlemsföretagen som går huvudsakligen till bestridande av den förhandlingsservice m.m. som tillhandahåller samt till uppbyggnad av konfliktfonden Beroende på man organisationens uppbyggnad skall avgifterna täcka såväl centralorganisationens verksamhet som det direkt berörda förbundet. De procentsatser nedan är de gäller för âr 1992 för SAF dock som anges som 1993. Till SAF betalar medlemmarna 0,22 % av lönesumman till centralorganisationen. Till de olika förbunden inom SAF betalar man mellan 0,15 0,40 % lönesumman i årsavgift inklusive serviceavgift. Medel - av för konfliktfonden avgiften till SAF. En del förbund har reserveras ur också egna konfliktfonder. Arbetsgivaralliansen debiterar medlemmama 0,40 % av lönesumman. Det täcker såväl serviceavgift avsättning till konfliktfond. För 1993 som har alliansen sänkt avgiften till 0,35 %. Arbetsgivarföreningen BOA har enbart serviceavgift om 0,18 % en medlemmarna betalar. Avgiften är nyligen sänkt från 0,35 %. som Gemensamt för de tre organisationerna är att medlemmarna är bundna garantiförbindelse som ger vardera organsiation ökade resurser om av en så erfordras i samband med konflikt. SAV är tidigare angetts anslagsfrnansierad. En del av detta anslag som har beräknats utifrån modell innebär att de affärsdrivande verken en som har bidragit till SAVs förvaltningskostnader i proportion till verkets

SOU 1992 100 Överväganden

...

lönesumma. Överslagsmässigt har ersättningama från aftärsverken under

senare år uppgått till 0,1 % av deras lönesumrna. SAV räknar med att höja denna avgift till 0,2 % nästa år. Frågor om medlemsskap i och eventuellt utträde arbetsgivarur en organisation behandlas i respektive organisations stadgar. Det år brukligt att fullt medlemsskap med alla tillhörande rättigheter kan nås efter relativt kort tid, ca tre månader. Ett önskemål uttaräde brukar i regel om kunna effektueras inom en tidsrymd mellan månader till ett år. sex Ett speciellt problem inträffar nu för SAV i samband med att affärsverk bolagiseras och därmed lämnar organisationen. SAV har i årets anslagsframställning uppmärksammat regeringen på detta spörsmål. Men menar från SAVs sida att avgifterna inte är relaterade till den service som den lokala arbetsgivaren utnyttjar och att därmed mängden arbete för SAV inte minskar proportionellt mot inkomstminskningen när större organisationer försvinner. Erfarenheterna Vattenfalls och av Domänverkets bolagiseringar visar, hävdar SAV, att relativt stora arbetsinsatser har krävts SAV i övergångsskedet. Då SAV inte har av några särskilda bestämmelser karenstid och kvardröjande betalom ningsansvar i samband med arbetsgivarorganisationsbyte anser verket att regeringen måste beakta den ñnansieringssvacka uppstår och låta som verket behålla en anslagsnivå motsvarar den fallet innan som som var bolagiseringama inträffade, i vart fall minst t.o.m. 1994-06-30. Enligt Arbetsgivarkommitténs mening föreligger klara skäl för regeringen att beakta det problem SAV anmält. En jämförelse kan som därvid göras med de relativt långa uppsägningstider reglerar som företagens utträde ur t.ex. SAF eller Arbetsgivaralliansen.

SOU 1992 100

5 Den

statliga arbets givarorganisationen

5.1 Allmänt

I detta avsnitt behandlar kommittén frågan om den statliga arbetsgivarorganisationens framtida uppbyggnad och inriktning. En redovisning lämnas av hur en arbetsgivarorganisation som på ett tydligt sätt verkar på myndigheternas uppdrag skulle kunna byggas upp. Kommittén att anser utvecklingen av den statliga arbetsgivarorganisationen bör i denna riktning. Enligt kommitténs mening är dock inte förutsättningarna för att genomföra en sådan förändring i dagsläget helt uppfyllda. Förslag lämnas mot denna bakgrund om de förändringar som nu bör genomföras.

5.2 Relationen till statsmakterna och

myndigheterna

Utvecklingen mot en resultatorienterad styrning statsförvaltningen av innebär att ansvaret för arbetsgivarfrågoma liksom för övriga förvaltningsfrågor i allt större utsträckning faller på de enskilda statsmyndighetema. Utvecklingen går mot att regeringen skall bestämma mål för och resultatkrav på verksamheterna medan det skall ankomma på de direkt verksamhetsansvariga myndigheterna att med tillgängliga resurser på bästa möjliga sätt fullgöra sina uppgifter. Personalpolitiken är ett viktigt instrument för myndigheternas möjligheter att uppnå goda resultat. Personalkostnaderna utgör också en stor del av myndigheternas förvaltningskostnader. I normalfallet brukar man räkna med att de motsvarar ca 23 förvaltningskostnadema. av För att personalpolitiken skall kunna utgöra ett instrument för myndigheternas utveckling bör verksamhetsintresset var styrande för statens roll som arbetsgivare. De enskilda myndigheterna måste tillförsåkras ett sådant inflytande över lönebildningen m.m. att personalpolitiken anpassas till deras förutsättningar och behov. Det är samtidigt angeläget att alla myndigheter blir delaktiga och medansvariga i gemensamma arbetsgivarpolitiska stråvanden, inte minst

76 Den statliga arbezsgivarorganisationen SOU 1992 10

det första linjens arbetsgivaransvar som kommittén i det föregående plåderat för, och innebär att lönekostnadsökningarna sker i som samhällsekonomisk balans och med bibehållen eller ökad internationell konkurrenskraft för näringslivet. Strävan efter en produktitivitetsskapande lönebildning kommer här också in i bilden. Staten möter sina fackliga motparter pä såväl central lokal nivå och förutsättningen för att som arbetsgivamas intressen skall få genomslag är i många frågor ett samfällt agerande. i långtgående Det är mot denna bakgrund naturligt att eftersträva en så delegering som möjligt av arbetsgivarbefogenhetema från statsmakterna till myndigheterna. Myndigheterna har emellertid därefter intresse av att i sin tur överlåta vissa frågor åt en arbetsgivarorganisation. Det gäller frågor av sådan natur att arbetsgivarnas intressen bäst tillgodoses i kollektiva former, samtidigt som anställningsmyndighetema kan största möjliga delaktighet och ansvar. Frågorna gäller den totala ges lönekostnadsutvecklingen, lönefördelningsprinciper, grundläggande regler arbetstider samt arbetsfreden. Det år givetvis av stor betydelse om m.m. för långsiktig och framgångsrik arbetsgivarpolitik att ett nära samband en upprätthålls mellan den centrala arbetsgivarfunktionen i staten och de verksamhetsansvariga myndigheterna. Behovet nära koppling mellan myndigheterna och arbetsgivarav en organisationen innebär för regeringen att den bör undvika direkt delaktighet i den löpande verksamheten hos arbetsgivarorganisationen. Regeringens uppgift bör samhällsekonomiska och i övrigt vara att ange allmänna förutsättningar grundläggande natur. I princip skall av regeringen därvidlag inte ha någon attityd till eller behandling av annan SAV än vad gäller regeringens förhållande till de andra arbetsgivarsom organationema i den kommittén redovisade strukturen. Naturligtvis av måste regeringen följa att den statliga arbetsmarknaden utvecklas på upp ett godtagbart sätt. Utan tydlig gränsdragning mellan regeringen och den statliga en arbetsgivarorganisationen finns det risk för att det uppstår oklarhet om och befogenhetsförhållandena försvagar arbetsgivaransvars- som funktionen i dess relation både till myndigheterna och till motpartema. Motiven för denna tydliga åtskillnad mellan regeringen och arbetsgivarfunktionen förstärks de svårigheter finns när det gäller att förena av som ett brett politiskt ansvarstagande med uppgiften att uppträda långsiktigt och konsekvent som arbetsgivarföreträdre.

SOU 1992 100 Den statliga arbetsgivarorganisationen

För den ekonomiska styrningen statsförvaltningen pågår av en utveckling mot ekonomiska utan detaljregleringar, för ramar, myndigheternas förvaltningsutgifter. I de ramanslag successivt införs som nu för de statliga myndigheterna anvisas medlen utan uppdelning på olika

resursslag. På lönekostnadssidan fungerar dock inte anslagen helt som förutbestämda nominella eftersom myndigheter under löpande ramar budgetår medges extra resurser för att täcka lönemerutgifter till följd av statliga löneavtal som inte kunnat beaktas vid beräkningen av myndigheternas anslag. Parallellt med denna utredning har dock regeringen, som tidigare nämnts, tillkallat särskild utredare dir. en 199228 med uppgift att föreslå ett nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag där lönekostnadskomponenten används som vid fastställandet följer utvecklingen inom övrig av ramarna arbetsmarknad istället för den statliga och där någon särskild medelstilldel-

ning inte lämnas under löpande budgetår. Genom en sådan förändring undanröjs ett hinder ñr att myndigheterna ett ökad inflytande på den ge statliga arbetsgivarfunktionen.

Arbetsgivarkommittén mycket positivt på de ideer förs fram ser som i den refererade utredningen. De är i själva verket förutsättning för en kommitténs egna ställningstaganden. Enligt regeringsformen RF 9 ll överlägger Finansutskottet i ñrhandlingsfrågor rörande anställningsvillkor, skall gälla för som statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning, med det statsråd

som regeringen bestämmer. Utskottet får på riksdagens vägnar godkänna avtal i frågor rörande anställningsvillkor, som skall gälla när statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning. Dessa bestämmelser gäller dock inte om riksdagen för visst fall beslutat annat. Regeringen har fått bemyndigande att utan att höra Finansutskottet godkänna sådana avtal

utom när de avser en generell reglering tjänstemännens anställningsav villkor i samband med de allmnna avtalsrörelsema eller är armars av mer avsevärd, självständig statsfinansiell betydelse. Denna ordning utgör en del i riksdagens utövande finansmakten. av Eftersom de statliga löneavtalen omedelbart utgifter under genererar löpande budgetår och sedan läggs till grund för medelsberäkningarna i

budgetarbetet har detta varit ett led i regleringen utgifterna på av statsbudgeten. Kritik har dock riktats mot att fmansutskottet saknat inflytande på de statliga avtalsrörelsema och i praktiken tvingats att i efterhand godkänna

de statliga löneavtalen.

78 Den statliga arbetsgivarorganisationert SOU 1992 10

Genom ett nytt system för beräkning av myndigheternas ramanslag skulle riksdagen kunna överblicka och ta ställning till utgifterna för lönekostnader utan att behöva ta ställning till enskilda statliga löneavtal. i Det innebär också att riksdagens roll när det gäller eventuella ingripanden för att t.ex. trygga arbetsfreden eller samhällsviktiga funktioner på ett tydligare sätt kan ske utfrån relation till det statliga området som samma till övriga delar av arbetsmarknaden. Med givna ekonomiska för myndigheternas förvaltningskostnader ramar bör det inte heller för regeringen finnas anledning av ta ställning till enskilda löneavtal. Arbetsgivarpolitiken blir därmed främst fråga för en de verksamhetsansvariga myndigheterna. Den löpande förvaltningen den centrala statliga arbetsgivarav funktionen bör således bestämmas i relation till myndigheterna. Det innebär bl.a. att organisationen självständigt förhandlar och träffar avtal med de statsanställdas fackliga organisationer. Regeringen bör i enlighet härmed behandla den statliga arbetsgivarorganisationen likvärdigt med andra arbetsgivarorganisationer på vilka regeringen inte kan utöva ett direkt inflytande. Arbetsgivarorganisationens uppgift bör således vara att företräda myndigheternas intressen arbetsgivare när det gäller personalsom försörjning, arbetsfred, löne- och arbetsförhållanden samt service inom det arbetsgivarpolitiska området. Löneförhandlingama bör ske inom för att det internationellt konkurrensutsatta näringslivet skall vara ramen löneledande på arbetsmarknaden, dvs. bestämma utrymmet för lönekostnadsökningar. I några avseenden finns det dock skäl att göra avsteg från organisationens självständighet. Partemas självständighet på det statliga området bör vila på förutsättningen att de agerar på ett ansvarsfullt sätt när det g konflikter . gäller bl.a. förhandlingsordningar, skydd mot samhällsfarliga och skydd för den politiska demokratin. Det är därför rimligt att regeringen även i fortsättningen prövar ändringar i de s.k. huvudavtalen, . utgör hömstenar i förhandlingsrätten för de statsanställda. Ett som inflytande från regering och riksdag på detta område behövs för att så långt möjligt undvika andra ingrepp i de statligt anställdas förhandlings- och kontlikträtt. För medbestämmandet vid beredningen av regeringsgäller särskilt kollektivavatal, MBA-R. Även ändringar i ärenden ett detta avtal bör prövas av regeringen. Kommittén har övervägt det finns några andra typer av avtal mellan om bör underställas regeringens prövning. parterna som

SOU 1992 100 Den statliga arbetsgivarorganisationen

Avtal om s.k. allmänna villkor avseende arbetstider, pensioner m.m. är oftast av långsiktig karaktär. De kan också ha betydelse för arbetskraftsutbudet och rörligheten mellan sektorer på arbetsmarknaden. Av dessa skäl kan det ifrågasättas om sådana villkor inte borde underställas regeringens prövning. De allmänna villkoren kan dock svåra att vara särskilja från andra avtalade förmåner eftersom de normalt utgör integerade delar av en förhandlingsuppgörelse. Det är dessutom viktigt att myndigheterna och arbetsgivarorganisationen känner ett odelat ansvar inte bara för löner utan också för avtalskomponenter med kostnadskonsekvenser. Om regeringen slutligt skulle godkänna sådana avtal kräver förhandlingslogiken att möjlighet borde öppnas för regeringen att tillkännage sina synpunkter redan innan avtal slutligt träffades. Detta strider helt mot den självståndighetstanke beträffande SAV arbetssom givarkomrnittén i det tidigare anförda enträget pläderar för. Slutligen kan anföras att det torde ligga i myndigheternas intresse att fortsätta den anpassning till övrig arbetsmarknad redan skett dessa villkor. som av Mot denna bakgrund kommittén att även avtal s.k. allmänna anser om anställningsvillkor nomialt bör kunna slutas utan förbehåll om regeringens godkännande. En förutsättning för detta bör dock att vara avtalens kostnadseffckter omfattas reglering med s.k. utgiftsramar för en myndigheternas förvaltningskostnader. Vissa avtalsbestämmelser medför inte några direkta kostnader. Det kan gälla t.ex. medbestämmande och jämställdhet mellan könen. Utgiftsramar för myndigheternas förvaltningskostnader utgör därmed ingen direkt restriktion för innehållet i sådana avtal. Frågan kan också det resas om finns risk för att överenskommelser på dessa områden kan utgöra en inskränkning av den politiska demokratin genom att begränsa statsmakternas handlingsutrymme. Kollektivavtalsrätten omfattar inte lagreglerade områden som t.ex. grundlagsreglerna om statsmaktemas befogenheter eller lagregleringama grunderna för tjänstetillsâttningar i staten. Om om vissa yrkade avtalsbeståmmelser trots detta av en förhandlande part skulle anses direkt eller indirekt kränka den politiska demokratin kan frågan hänskjutas till en särskild nämnd i enlighet med det särskilda huvudavtalet på den offentliga sektorn. Nämnden är riksdagssammansatt av män och företrädare för parterna. Såvitt kommittén funnit har dock inget ärende hänskjutits till nämnden. Kommittén anser mot denna bakgrund mot denna bakgrund att även avtal på områden utan direkta kostnadseffekter normalt bör kunna träffas utan förbehåll om regeringens godkärmande. Det kan inte heller förväntas ligga i myndigheternas

80 Den statliga arbetsgivarorganisatiorzen SOU 1992100

intressen att medverka till avtal på dessa områden som skulle hindra möjligheterna att bedriva effektiv verksamhet i enlighet med en statsmaktemas intentioner. Motivet om SAVs självständighet kan anföras även här. Slutligen kan det övervägas avtal förutsätter ställningstaganden om som från statsmakterna bör underställas regeringens prövning. Det kan gälla att föra anslag på statsbudgeten för olika ändamål eller att vidta upp förändringar på statsbudgeten för att möjliggöra t.ex. ett nytt pensionssystem. Något behov av ett särskilt godkännande av sådana avtal torde dock inte föreligga eftersom regeringen indirekt får denna möjlighet när avtalen förutsätter statsmaktsbeslut. Enligt kommitténs mening bör således alla typer av kollektivavtal, utom den typ motsvaras av dagens huvudavtal och MBA-R, normalt som kunna träffas utan krav på att de underställs regeringens prövning. Kommittén utesluter dock inte att det i undantagsfall kan aktualiseras avtalsförhandlingar i frågor sådan långsiktig eller principiell av en betydelse för statsförvaltningen eller staten som juridisk person att

regeringen finner anledning att pröva frågan utifrån ett bredare politiskt

perspektiv. Om regeringen bedömer att så skulle fallet är det enligt vara kommitténs mening angeläget att detta kommer till uttryck ett så tidigt stadium möjligt innan förhandlingarna genomförs. som

5.3 En arbetsgivarorganisation på myndigheternas

uppdrag

I detta avsnitt redovisas hur arbetsgivarorganisation som ett uttalat en sätt arbetar på anställningsmyndigheternas uppdrag på sikt skulle kunna utfomias.

5.3.1 Ledningsformer, verksamhetsform och finansiering

För statlig arbetsgivarorganisationen arbetar på myndigheternas en som uppdrag kan verksamhetform i första hand ideell förening eller s.k. som uppdragsmyndighet övervägas. Arbetsgivarorganisationerna inom den privata sektorn år normalt utformade ideella ñreningar. En sådan verksamhetsform skulle ge som organisationen uttalad självständighet. På det statliga området bör en

SOU 1992 100 Den statliga arbetsgivarorganisatiønen

dock regeringen kunna utöva sitt övergripande för statsföransvar valtningen bl.a. att vissa grundläggande förutsättningar genom ange när det gäller uppgifter och styrfonner för den centrala arbetsgivarfunktionen. Mot denna bakgrund är istället den s.k. uppdragsmyndighetsmodellen att föredra. Denna måste dock så organisationen anpassas att ges en självständig ställning när det gäller närmare inriktning och organisation av verksamheten samt när det gäller att på anställningsmyndigheternas uppdrag träffa avtal med de fackliga motpartema. Eftersom arbetsgivarorganisationen skall verka på myndigheternas uppdrag bör de också ha ett direkt inflytande tillsättningen av ledningen för organisationen. Det skulle kunna ske inom ramen för särskilt anordnade årsmöten. En styrelse som utses på detta sätt bör inom sig välja ledamot att styrelsens ordförande och en vara en ledamot att vara styrelsens vice ordförande. Styrelsen bör vidare ha mandat att bestämma organisationens närmare utformning. Ytterligare fråga uppkommer i detta sammanhang är inrättandet en som och tillsättning av vissa chefstjänster. Idag tillsätts myndigheternas chefer

av regeringen. Styrelsemas roll varierar dock. Affärsverken

leds av en styrelse medan övriga förvaltningsmyndigheter leds av en chef. Vid de senare finns normalt styrelse med rådgivande funktion och been slutsbefogenheter i vissa avgränsade frågor. Verksledningskommittén SOU 198540 föreslog att aftärsverkens styrelser skulle tillsätta verkschefen vilket dock regeringen alltså inte föreslog i sin proposition till riksdagen. För en arbetsgivarorganisationen leds styrelse med som av en ansvar inför myndigheterna är det enligt kommitténs mening naturligt att styrelsen tillsätter organisationens chef. Om chefen förlorar styrelsens förtroende bör han också av styrelsen kunna skiljas från sin anställning. Enligt den nuvarande ordningen inom statsförvaltningen förordnas myndigheterna chefer ñr bestämd tid. l enlighet med lagen en 1976600 om offentlig anställning LOA får chefen för affärsverk ett skiljas från sin tjänst före utgången av denna tid, det är nödvändigt om av hänsyn till verkets bästa. Chefen för annan förvaltningsmyndighet får enligt LOA förflyttas till en annan statlig tjänst tillsätts som samma sätt, om det är påkallat organisataoriska skäl eller är av annars nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa. Vid sidan om organisationens chef är det naturligt det i att arbetsgivarorganisationen finns förhandlingschef. Även denna tjänst en

82 Den statliga arbetsgivarorganisationen SOU 1992 10

är sådan vikt att den bör tillsättas av styrelsen. En tjänst som av en förhandlingschef i organisationen skulle därför kunna inrättas och

tillsättas på sätt som organisationens chef. samma LOA-utredningen har i sitt betänkande SOU 199260 om enklare

regler för statsanställda föreslagit att anstälhiingsskyddet för arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning i fortsättningen bör regleras på sätt de övriga delarna arbetsmarknaden. De samma som av skulle således inte omfattas LAS. En sådan ordning skulle enligt av kommitténs mening lämplig för arbetsgivarorganisationen, förutsatt vara tillsättningsansvaret delegeras från regeringen till organisationens att styrelse. Även LOA-utredningens förslag inte skulle förverkligas bör om ordning tillskapas möjliggör för styrelsen att tillsätta och avsätta en som chefen för organisationen. Utifrån dagens förhållanden borde därvid den ordning tillämpas för chefer för affärsverk, genom en ändring av som arbetsgivarorganisa- l LOA, utsträckas till att också omfatta chefen för tionen, i kombination med att regeringen till organisationens styrelse

delegerar sin rätt att tillsätta chefen och att skilja chefen från sin tjänst. De myndigheter skulle företrädas arbetsgivarorganisationen som av borde bestämmande inflytande också över den närmare inriktges ett ningen och omfattningen verksamheten. Organisationen borde därför av finansieras med avgifter myndigheterna erlägger. En årlig avgift som skulle kunna bestämmas årsmötet andel av lönesumman året av som en före avgiftsåret. Därutöver bör arbetsgivarorganisationen mot avgift kunna utföra särskilda tjänster inte omfattas den obligatoriska som av avgiften. delta i årsmötets beslut och skyldigheten att erlägga årsavgift Rätten att borde gälla för de myndigheter ålagts ett uttalat ekonomiskt ansvar som för sin verksamhet. Kommittén att detta skulle kunna definieras anser myndigheter verksamhet finansieras över särskilt anslag eller som vars särskild anslagspost statsbudgeten. Vid sidan detta kan det finnas om vissa små myndigheter och nämnder eller dylikt. Varje röstberättigad myndighet skulle kunna tilldelas ett röstetal i proportion till antalet anställda vid myndigheten vid utgången av året före årsmötet. För undvika att mycket stora myndigheter får en alltför att dominerande ställning borde reducering röstvärdet ske vid antal en av anställda över viss nivå. Det skulle kunna ske att röstvärdet en genom halverades för det antal anställda som överstiger 200.

SOU 1992 100 Den statliga arbetsgivarorganisationen 83

5.3.2 Uppgifter

Kollektivavtal på statens vägnar bör tecknas den statliga arbetsgivarav organisationen. Det innebär avtal lön och andra anställningsvillkor om liksom andra avtal t.ex. medbestämmande, arbetsmiljö etc. Arbetsom givarorganisationen bör dock som idag kunna delegera rätten att i vissa fall teckna kollektivavtal. Det bör dock ske inom för den centrala ramen arbetsgivarorganisationens övergripande ansvar. Som grund för detta bör arbetsgivarorganisationen utveckla den statliga arbetsgivarpolitikens inriktning och målsättningar. En viktig uppgift i detta sammanhang är att stödja myndigheterna i deras roll som arbetsgivare. Avtal bör träffas dels utifrån verksamhetsintresset hos de statliga verksamheterna dels utifrån kraven på balanserad utveckling en av samhällsekonomin. Arbetsgivarorganisationen bör sträva efter att så långt möjligt upprätthålla en fredlig utveckling på den statliga arbetsmarknaden. Den statliga arbetsgivarorganisationen bör bistå myndigheterna med den rådgivning och det stöd de efterfrågar arbetsgivare. som som Kommittén anser att även den nya arbetsgivarorganisationen på det statliga området bör lämna regeringen det tekniska underlag om träffade avtal som den anser sig behöva.

5.3.3 Anslutning till organisationen

Den statliga arbetsgivarorganisationen bör förutom de statliga myndigheterna under regeringen, dvs. domstolar, aftärsverk och andra förvaltningsmyndigheter företräda de kommer att omfattas organ som av stållföreträdarlagen. Organ omfattas ställföreträdarlagen bör få som av delta i årsmötets beslut på samma grunder myndigheterna. som SAV har, ibland på särskilda regeringsuppdrag, biträtt eller på annat sätt medverkat i avtal om t.ex. avlörringsñrmåner för vissa icke-statliga tjänstemannagrupper. Avtalen har i dessa fall ingåtts av arbetsgivaren själv, inte av SAV på hans vägnar. Ett sådant bistånd från den nya statliga arbetsgivamrganisationen bör även i fortsättningen kunna lämnas. Det kan t.ex. gälla för de arbetsgivare som inte längre kommer att omfattas av ställfbreträdarlagen eller andra arbetsgivare där SAV tidigare har medverkat. Tjänsterna bör lämnas som särskild uppdragsverksamhet. Sådana organisationer bör inte få delta tillsammans med myndigheterna

84 Den statliga arbetsgivarorganisationen SOU 199210

ñr arbetsgivarorganisation eftersom detta enligt i besluten inom ramen en kommitténs mening inte skulle förenligt med organisationens vara formella ställning som myndighet. I bilaga 6 redovisas hur instruktion för arbetsgivarorganisation en en arbetar på myndigheternas uppdrag skulle kunna utformas. som

5.4 Kommitténs förslag till statlig

arbetsgivarorganisation

Enligt kommitténs mening bör den statliga arbetsgivarorganisationen utvecklas i linje med vad redovisats i föregående avsnitt. Ett som fullständigt genomförande sådan ordning bör dock vila på vissa av en förutsättningar.

För det första krävs ett fungerande system med tydliga ekonomiska i

förvaltingskostnader. Det kan därför å ramar för myndigheternas vara rimligt att avvakta att sådana utgiftsramar införs innan steget med en långtgående uppdragsstyrning av arbetsgivarorganisationen genomförs. Regeringen har den 6 februari 1992 tillkallat en kommitté dir. 1992 10 med uppdrag över förvaltningsmyndighetemas ledningsatt se former Utredningsuppdraget omfattar bl.a. frågor om verksstyrelm.m. roll och befogenheter samt ansvarsfördelningen mellan styrelse semas och verkschef. Enligt arbetsgivarkormnitténs mening kan det finnas

anledning att också avvakta resultatet utredningen förvaltnings-

av om myndigheternas ledningsformer innan slutlig ställning tas till led-

ningsfonnema för arbetsgivaraorganisationen. Mot denna bakgrund kommittén att den allmänna inriktning för anser arbetsgivarfunktionen angivits i detta betänkande bör gälla men att som det kan för tidigt att idag föreslå vissa inslag i modellen för en vara arbetsgivarorganisation verkar helt på myndigheternas uppdrag. Det som innebär vidare att regeringen även tills vidare bör för tillsättningen svara styrelse och ledning för SAV. Kommittén förutsätter dock att myndigav hetsföreträdare även i fortsättningen skall dominera styrelsen. Kommittén vill också understryka betydelsen av att SAV även i fortsättningen söker utveckla sin förankring hos myndigheterna. SAVs nya organisation med delegationer för olika statliga verksamhetsfålt kan vara form för detta. Som ett led i ökad förankring hos myndigheterna en en bör SAVs verksamhet avgiftsfrnanserias i linje med vad kommittén tidigare har redovisat. Den årliga avgiften bör därvid fastställas av

SOU 1992 100 Den statliga arbetsgivarorganisationen

regeringen efter förslag i SAVs anslagsframstâllning, beslutas men som av dess styrelse dominerad av myndighetsföreträdare. Även med denna arbetsgivarorganisation är det enligt kommitténs mening angeläget att öka självständigheten i enskilda arbetsgivarpolitiska avgöranden. Avtal bör därför normalt kunna träffas utan förbehåll om regeringens godkännande i linje med vad tidigare redovisats. Även som i övrigt bör den självständighetslinje följas kommittén skisserat i det som föregående.

5.5 Ny ställföreträdarlag

I en utredningsrapport från civildepartementet Ds 19912 lämnas förslag om en förenklad ställföretrådarlag. . I förslaget räknas uttryckligen de arbetsgivare med offentlig upp ställning som skall företrådas SAV, nämligen av

Stiftelsen Svenska institutet, - SIPRI, utom arvodes- och kontaktsanställda forskare, - Stiftelsen WHO Collaborating Centre International Drug - on Monitoring, de allmänna försäkringskassorna - - Stiftelsen Nordiska museet, - Stiftelsen Tekniska museet, - Stiftelsen Riksutstållningar, - Svenska språknämnden, - Skogs- och lantbruksakademien, - Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfalligheter, såvitt avser pråstanstâllningar.

Frågan om behovet lagstiftning berörs inte närmare i rapporten. av en De förslag som lagts fram i rapporten tillstyrks helt eller i huvudsak eller lämnas utan erinran det övervägande flertalet remissinstanser av som yttrat sig över förslagen. Förslaget SAV det totala förhandlingsatt ge ansvaret med rätt för SAV att helt eller delvis lämna över ansvaret till arbetsgivaren kritiseras från några håll. Skogs- och lantbruksakademien anser att akademien inte skall omfattas av stâllföreträdarlagen. Svenska kyrkans församlings- och pastorats-

86 Den statliga arbetsgivarorganisationen SOU 19921

förbund önskar att det utreds vilken ordning som bör gälla efter ett upphävande av ställföreträdarlagen på kyrkans område. Försäkringskasseförbundet avvisar bestämt varje tanke på att SAV i fortsättningen skall ha det totala ñrhandlingsansvaret för området, medan Riksförsäkringsverket i princip inte har något att invända mot förslaget. Innan regeringen tar ställning till lagförslaget har man valt att avvakta arbetsgivarkommitténs förslag. Av rapporten framgår att statens stållföreträdarskap har ansetts böra gälla villkor för statsbidrag eller att verksamhetsområdet är så viktigt som att ställföreträdarskapet är nödvändigt Lex. kyrkan. Ställföreträdarskapet villkor för statsbidrag kan ifrågasättas som eftersom statsbidragen kan göras oberoende av löneökningama inom det aktuella området, vilket också skett i många fall. Inom det ekonomiskt kanske viktigaste området, nämligen skolan, har också ställföreträdarskapet upphört samtidigt statsbidragssystemet förändrats i sin som i tekniska uppbyggnad. Kyrkan har under tid fått ett självbestämmande i sådan s senare utsträckning att ställföreträdarskapet kan ifrågasättas. Ställföreträdarlagen omfattar dessutom endast prästanstållningar. Verksamheten är inte heller finansierad med statsbidrag. I prästanställningslagen 1988 184, omtryckt 1991320 sägs att avlöningstörmåner i prästernas anställningar fastställs under medverkan regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Regeav som ringen beslöt i våras att tillkalla beredning dir. 199245 med upgift en att över den statliga regleringen Svenska kyrkans ekonomi. Av se av direktiven framgår bl.a. att det bör finnas förutsättningar att genomföra ytterligare förenklingar och att ge Svenska kyrkan ökad frihet i fråga om regleringen den prästerliga tjänsteorganisationen. Med hänsyn till det av pågående utredningsarbetet föreslår kommittén att prästanställningarna tills vidare omfattas av SAVs ställföreträdarskap. Försäkringskassoma behandlas väsentligen som myndigheter när det gäller fmansering och övrig styrning. Det kan därñr vara rimligt att likställa dem med statliga myndigheter när det gäller den centrala arbetsgivarfunktionen. Det bör kunna ske inom för de samförhandramen lingar hittills skett mellan SAV och Försäkringskasseförbundet. som Arbetsgivarorganisationen bör således endast utöva ställföreträdarskap inom försäkringskasseområdet och när det gäller prästanställningar. Regleringen detta bör kunna ske en ny stâllföreträdarlag. Ett av genom förslag till sådan lag lämnas i bilaga

SOU 1992 100 Den statliga arbetsgivarorganisationen 87

Arbetsgivare som inte företräds SAV bör mot ersättning kunna av lämnas bistånd SAV vid förhandlingar kollektivavtal av om m.m. Av årets budgetproposition 199192100 bil. 9 framgår regeringen att överväger att överföra något eller några universitet och högskolor till stiftelseform. Det förefaller kommittén viktigt universitet och att högskolor i fristående stiftelser inte blir uppsplittrade arbetsgivare som utan att de kommer att utgöra ett enhetligt avtalsområde. Om regering och riksdag önskar bibehålla ett gemensamt avtalsområde för universitet och högskolor kan stållföreträdarlagen göras tillämplig på sådana stiftelser.

SOU 1992 100

Bilaga l

Arbetsgivarkommitténs sammansättning

Ledamöter Direktör Lars-Gunnar Albåge, ordf., fr.0.m. 1992-03-19 Planeringschef Göran Ekström, -- Verkställande direktör Åke Hallman, Generaltulldirektör Ulf Larsson, -- Verkstållande direktör Carl-Erik Nyquist, -sakkunniga Departementsråd Ingemar Wahlberg, fr.0.m. 1992-03-19 Departementsråd Bo Riddarström, -- 1992-04-10 Sekreterare Departementsråd Lars Eriksson, fr.0.m. 1992-04-01 Förhandlingschef David Andersson, --

SOU 1992100

2 Bilaga

Kommittédirektiv

Statens arbetsgivarfunktion

Dir. 199231

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wibble, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att lämna förslag till framtida utformning av statens centrala arbetsgivarfunktion. Kommittén skall pröva det bör ñnnas eller det behövs flera om en om centrala arbetsgivaroiganisationer ñr verksamhet bedriver i som staten olika former, i förvaltningsmyndigheter, affärsverk, bolag och stiftelser. Kommittén skall även beakta behovet sektors- och branschanpassav ningar av statliga verksamheter samt möjligheterna till smidiga förändringar av verksamhetsformer och huvudmannaskap.

Uppdragets bakgrund

Statens arbetsgivarverk

I samband med den s.k. ñrhandlingsråttsreformen år 1965 bildades ett centralt ämbetsverk Statens avtalsverk ñr att handha bl.a. ñrhand- - lingar om löner för statsanstâllda. m.m. I proposition 197778l57 organisation statsförvaltningens om av centrala arbetsgivarfunktion föreslogs inrättande centralt av ett nytt ämbetsverk Statens arbetsgivarverk central myndighet för - - som arbetsgivarpolitiken på verksnivå.

Bilaga 2 SOU 19921

Enligt den utredning låg till grund för propositionen borde arbetssom uppgifter ankommer på arbetsgivare hållas organisatoriskt som staten som skilda från de uppgifter sammanhänger med statens allmänna som samhällsfunktioner. Uppgifterna statlig arbetsgivarpart på central som nivå skulle samlas till myndighet arbetsgivarverket. Verket skulle en för samordningen den statliga arbetsgivarpolitiken i den mån svara av detta inte ankom på regeringen. I samordningsansvaret för den statliga arbetsgivarpolitiken borde ingå uppgiften verka för samordning mellan centrala organ inom att en verksamhet är betydelse för den statliga arbetsgivarpolitiken. som av Vidare innefattades uppgiften att främja ett enhetligt arbetsgivaragerande

hos myndigheterna i den utsträckning detta ansågs nödvändigt och

lämpligt. Riksdagen följde i huvudsak regeringens förslag AU39, rskr. 350.

Sedan arbetsgivarverket bildades har omfattande utveckling ägt rum en i inom det personalpolitiska området i staten. i Arbetsgivarverket är för närvarande central arbetsgivarorganisation för S civila statsförvaltningen och försvaret samt ñr aftärsverken Televerket, Postverket, Statens järnvägar, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Domänver- , ket, Svenska Kraftnät och Trollhätte kanalverk. Verket träffar ramavtal , med de statliga huvudorganisationema löner och anställningsvillkor. om Dessutom arbetsgivarverket för övriga centrala avtal om t.ex. svarar medbestämmande, trygghet och arbetsmiljö. Vidare bedriver , pensioner, verket utrednings-, utvecklings-, informations- och utbildningsinsatser . inom olika områden inom arbetsgivarpolitiken. Sådana områden är för närvarande arbetsmiljö, chefsförsörjning, jämställdhets- och medinfly-

tandefrágor samt olika kompetensförsörjningsfrâgor. Med stöd lagen 1965576 ställföreträdare för kommun vid av om vissa avtalsförhandlingar ändrad senast 1982101 ställföreträm.m. medverkar arbetsgivarverket vidare vid förhandlingar för en darlagen del arbetstagare hos icke-statliga arbetsgivare. Som exempel sådana

arbetsgivare med offentlig ställning kan nämnas försäkringskassoma, Svenska kyrkan, Nordiska museet och Tekniska museet. Ett förslag till förenklad ställñretrådarlag Ds 19912 har utarbetats inom en ny regeringskansliet. Sammanlagt omfattar arbetsgivarverkets avtalsområde 350 000

anställda.

SOU 1992 100 Bilaga 2

Arbetsgivaralliansen

Arbetsgivaralliansen tidigare Arbetsgivareföreningen SFO bildades år 1970 som en självständig ideell förening finansierad medlemmarna av genom avgifter. Arbetsgivaralliansen är arbetsmarknadens en av huvudorganisationer och har än l 300 arbetsgivare anslutna. I mer medlemskretsen ingår bl.a. staten ägda bolag samt stiftelser och av föreningar. Arbetsgivaralliansen är således central arbetsgivarorganisation för betydande delar av den statliga företagssektom är stor omfattning som av och representerar en mångfald olika verksamhetsinriktningar, alltifrån små bolag med speciell verksamhet till stora industriföretag med kommersiell inriktning. Totalt omfattar den statliga företagssektom exkl. affårsverkens bolag ett femtiotal aktiebolag i flertalet fall - som är moderbolag i koncerner samt ñnansieringsbolag där staten äger sex minst 50 % av aktiekapitalet. Totalt sysselsatte den statliga företagssektorn år 1990 ca 300 000 90 000 är anställda i företag personer, varav som är anslutna till Arbetsgivaralliansen. Arbetsgivaralliansen är vidare central arbetsgivarorganisation för ett antal små och medelstora företag inom den privata sektorn samt för stora delar av den ideella sektorn. Arbetsgivaralliansen träffar rekommendationsavtal på huvudorganisationsnivå med LO PTK löner, försäkringar, pensioner, resp. om miljöfrågor och medbeståmmande. Förhandlingar övergripande avtal om liksom merparten av förekommande tjänstemanna- och arbetaravtal, som i vissa fall skall godkännas av styrelsen, sker under medverkan den av av styrelsen utsedda förhandlingsdelegationen. Med utgångspunkt i rekommendationsavtalen sluts kollektivavtal mellan Arbetsgivaralliansens branschkonunittéer och fackförbunden.

Arbetsgivareföreningen BOA

Arbetsgivareföreningen BOA bildades år 1990 ideell förening. som en Föreningen finansieras av medlemmama avgifter. Till föreningen genom anslöt sig då sex bolag, som tillhörde affirsverk. För närvarande finns det ca 25 medlemsföretag med sammanlagt 12 000 anställda. ca Medlemsföretagen kommer från vattenfallskoncemen, televerkskoncemen och vägverket. Vattenfall AB med vissa dotterbolag representerar ca 9 000 anställda.

94 Bilaga 2 SOU 19921

Medlemskap i föreningen kan erhållas statligt ägda och andra av företag. Föreningens styrande stämman, styrelsen och förhandorgan lingsdelegationen utgörs av företrädare för medlemmarna. - Arbetsgivareföreningen BOA tecknar avtal med SACO, Statsanstålldas Förbund och TCO-OFA, vilka tillsammans har ett gemensamt avtalsomrâde med ett avtal, Bolagsavtalet BOA. Detta är ett så kallat medarbetaravtal och det innehåller avtal inom de flesta områden, t.ex. löner, allmänna anställningsvillkor och pensioner.

Aktuell utveckling

Utvecklingen på arbetsmarknaden kännetecknas av en ökad decentralisering lönebildning och personalpolitik. Inom den privata arbetsav marknaden har under 1980-talet löneförhandlingar i ökad utsträckning förts bransch- och företagsnivå. Inom det kommunala området har de enskilda primärkommunernas och landstingskommunernas inflytande över lönebildningen ökat. Verksamhetsintnesset har tydligare än under 1970-talet varit styrande för statens position arbetsgivare i löneförhandlingarna. En decensom tralisering av personalpolitiken och en strävan att bättre anpassa personalpolitiken i olika statliga verksamheter till de skilda miljöer i vilka de verkar har åstadkommits. Mot bl.a. denna bakgrund har de avtalsreglerade villkoren i statlig anställning under delen 1980-talet närmat sig vad som gäller senare av på arbetsmarknaden i övrigt. Det statliga lönesystemet har förändrats från ett detaljreglerat system mot ett system med individuellt differentierad lönesättning. Genom bl.a. ökade inslag av individuell lönebildning och centrala avtal med lågstlöner har de lokala statliga arbetsgivarna fått större möjligheter anställningsvillkor till att anpassa övriga arbetsmarknadssektorer. Under 1980-talet har således stora förändringar skett inom det avtalsreglerade området i statsförvaltningen. Utvecklingen mot en resultatstyming bör möjliggöra fortsatt decentralisering och marknadsanen passning löne- och anstållningsvillkoren i staten. Samtidigt sker av emellertid rad förändringar av den statliga verksamheten som påen verkar den centrala arbetsgivarfunktionen. I propositionen 19919269 privatisering statligt ägda företag, om av redovisas förslag till successiv försäljning av i första hand de m.m. företagsenheter eller företagsgrupper inom den statliga sektorn som idag

SOU 1992 100 Bilaga 2

arbetar under kommersiella betingelser på konkurrensutsatta marknader. I ett längre perspektiv kan delar verksamheter inom bl.a. affaisverken av bli aktuella ñr försäljning sedan de utsatts för konkurrens. Regeringen begärde bemyndigande att helt eller delvis försälja statens aktier eller delar av verksamheten i sammanlagt 35 företag. Regeringen begärde vidare ett bemyndigande att helt eller delvis sälja Domänverket och Statens vattenfallsverk efter genomförd bolagsbildning. Som andra exempel där en försäljning kan bli aktuell pä längre sikt nämns delar av Televerket, Postverket, Statens järnvägar och Luftfartsverket. Om samtliga 35 företag säljs ut berörs ca 120 000 anställda av huvudmannaskapsförändringama. I vissa särskilda fall regeringen dock att det anser kan vara motiverat att staten behåller ett minoritetsintresse för att i någon mån kunna påverka företagens verksamhet. Verksamheten vid Statens vattenfallsverk överfördes med vissa undantag till ett av staten helägt aktiebolag Vattenfall AB vid års- - skiftet 1991-92. Samtidigt bildades affärsverket Svenska Kraftnät som förvaltar och driver storkiaftnätet för och aftäisverket Trollhätte kanalverk. I budgetpropositionen 1992 prop. 1991921100 bil. 7 redovisas regeringens syn på aftärsverksamheten inom kommunikationsområdet. När de statliga enheterna inom kommunikationssektorn kommer att möta en ökad konkurrens kan det bli nödvändigt att i ett första steg bolagiseia hela eller delar av de aftärsverk i framtiden kommer att verka på som konkurrensutsatta marknader. I ett andra steg kan det också bli aktuellt med privatisering, dvs. att staten säljer ut hela eller delar de statliga av bolag som verkar inom kommunikationsområdet. Luftfartsverkets framtida struktur kommer över med inriktning att ses att tydligare skilja infrastruktur och myndighetsuppgifter från kommersiell verksamhet. Statens järnvägar bolagiseras, först efter det att men nuvarande rekonstruktionsperiod är avslutad. Vidare är inriktningen att Televerket skall bolagiseras den 1 januari 1993. Förutsättningarna för ett framtida privat ägande i detta bolag kommer att övervägas. Beträffande Postverket är inriktningen en bolagisering den 1 januari 1993. Dessa förändringar kommer om de genomförs att innebära att -- merparten av de anställda i affärsverk i framtiden kan komma att vara anställda i aktiebolag med svenska staten som huvudaktieägare i stället för i statliga myndigheter.

96 Bilaga 2 SOU 199210

Riksdagen har nyligen beslutat att huvuddelen av den verksamhet som Byggnadsstyrelsen för närvarande bedriver skall föras över i aktiebolagsform. I budgetpropositionen 1992 prop. 199192100 bil. ll anmäldes att regeringen har för avsikt att lägga fram förslag till riksdagen om bolagisering av AMU-gmppens verksamhet. I propositionen 19919291 om ombildning av Samhall till aktiebolag m.m. föreslås att den verksamhet som stiftelsema inom Samhallgruppen bedriver i fortsättningen skall bedrivas i bolagsform i ett av staten helägt aktiebolag.

Utgångspunkter

Jag har tidigare redovisat att det inom myndighetsområdet pågår en övergång till resultatorienterad styrning än tidigare. Formerna en mer för statsmaktemas beslut myndigheternas förvaltningskostnader om kommer att övervägas inom kort dir. 199228. En utgångspunkt är att förändrad styrning myndigheterna genom minskad detaljreglering en av förutsätter att statsmakterna klart ekonomiska ramar för mynanger digheternas verksamhet. Med detta följer fortsatt decentralisering av en arbetsgivaransvaret till myndigheterna. För att myndigheterna skall kunna bedriva verksamheten effektivt bör fortsatt verksamhetsanpassning av en avtalsvillkor kunna ske. Det innebär bl.a. decentraliserad m.m. en mer förhandlingsordning, större flexibilitet i lönesystem samt fortsatta anpassningar avtalsvillkoren till relevanta delar andra arbetsmarknadssekav av torer. Därmed blir det också möjligt att ge myndigheterna ett ökat inflytande på lönebildningen. Jag har tidigare redovisat regeringens principiella syn på statligt ägande företag. Ett långsiktigt mål år att sådan verksamhet som är konkurav rensutsatt skall avvecklas statlig ägo. För sådan verksamhet föreligger ur knappast något behov särskild statlig arbetsgivarorganisation. För av en vissa statliga företagsverksamheter som inte är konkurrensutsatta kommer dock även i framtiden bolagsformen den mest lämpade. att vara Omfattande verksamheter i statens regi för närvarande bedrivs i som myndighetsform eller inom affirsverk överförs till aktiebolagsform, där staten åtminstone inledningsvis är huvudman Giuvudaktieägare. För - vissa statliga verksamheter övervägs även stiftelseformen. Jag anser att arbetsgivarpolitiken är ett viktigt instrument att stärka bolagens och stiftelsemas konkurrenskraft bl.a. för att förverkliga de mål som ligger

SOU 1992 100 Bilaga 2

bakom valet av ny associationsform. Arbetskonflikter inom dessa områden kan emellertid oavsett associationsform skapa stora samhälle- - liga störningar och betydande konsekvenser för tredje Mot denna man. bakgrund är det angeläget att statens position arbetsgivare är stark. som För viss verksamhet kräver det, åtminstone under ett övergångsskede att arbetsgivarpolitiken är väl koordinerad med arbetsgivarpolitiken inom det rent statliga området. Detta innebär att det både inom stiftelse- och myndighetsverksamhet, liksom för viss del av företagsverksamheten finns behov samordning av mellan enskilda arbetsgivare och centrala avtal i vissa grundläggande avseenden. Detta hindrar givetvis inte ett fortsatt decentraliserat arbetsgivaransvar, en decentraliserad lönebildning samt sektors- och branschanpassningar inom dessa ramar. För närvarande finns det tre arbetsgivarorganisationer tecknar som avtal för verksamheter där staten antingen är huvudman för myndigheter eller ägare av bolag eller stiftelser. En splittrad arbetsgivarorganisation kan inverka försvarande på strukturanpassningar, byte associationsav form samt ändrat huvudmannaskap. Staten bör enligt min mening ha som mål för sin arbetsgivarpolitik att skapa anställningsvillkor så att organisations- och verksamhetsförändringar samt ändrade ñnansieringsformer underlättas. Detta kräver en effektiv samverkan mellan olika arbetsgivarföreträdare där är staten huvudman. Jag anser det motiverat, mot den bakgrund jag har nu som tecknat i det ñregående att över såväl behovet avgränsningen se av, som mellan de arbetsgivarorganisationer ñnns där staten år huvudman för som verksamheterna. Behov av centrala arbetsgivarfunktioner föreligger bl.a. följande av skäl. Centrala arbetsgivarfunktioner underlättar samordning en av anställningsvillkor. Det kan angeläget att upprätthålla enhetliga s.k. vara allmänna anställningsvillkor om arbetstider, semestrar, trygghetssystem, pensioner och företagshälsovård m.m. Sådana åtaganden är långsiktiga och kan vara svåra att anpassa armat än över långa tidsperioder. Centrala arbetsgivarfunktioner medger också effektivare regleringar av övergripande förhandlingsordningar, konflikträtt för m.m. att upprätthålla en stabilitet på arbetsmarknaden och minska riskerna för produktionsstörande arbetskonflikter. Genom sådan samverkan mellan en arbetsgivarorganisationer kan det lättare att få genomslag för vara gemensamma arbetsgivarpolitiska ståndpunkter.

98 Bilaga 2 SOU 1992 10

Ett viktigt motiv för central arbetsgivarfunktion för företag är också en att kollektivt fördela de ekonomiska riskerna vid arbetskonflikter. Med stöd kan arbetsgivarna möta kollektivt riktade av gemensamma resurser

i

konflikthot från arbetstagarsidan.

Inom myndighetsområdet förutsatte förhandlingsrättsrefomien år 1965 i

att konflikträtten hölls på central nivå. Reformen vilade på det samman huvudavtal träffats mellan de centrala parterna. Enligt detta avtal får som inte i något fall stridsåtgärd vidtagas på arbetstagarsidan utan att åtgärden blivit beslutad eller medgiven vederbörande huvudorganisation. På av arbetsgivarsidan ligger konflikträtten hos arbetsgivarverket. Den ovan redovisade ordningen skall enligt min mening vara utgångspunkt för kommitténs arbete.

Uppdraget Kommittén skall belysa eventuella behov av en samordning av den centrala arbetsgivarfunktionen för alla områden där staten är huvudman. Erfarenheterna visar att olika avtalsområden och arbetsgivartillhörighet för olika statliga verksamheter kan leda till organisationstvister och konflikter bl.a. i samband med förändringar av verksamhetsform. Tjänstepensioneringen, med dess krav på stabilitet och långsiktighet, är ett område där särskilda problem kan uppkomma vid byte av verksam-

hetsform. Övergången från ett pensionsavtalsområde till ett annat måste

väl genomtänkt. Ansvaret för pensionsåtaganden och pensionsvara skulder måste fördelas på ett skäligt och tydligt sätt. Det rör sig ofta om . avsevärda belopp. Det är angeläget att staten förfogar över en arbetsgivarfunktion kan bidra till att sådana frågor blir lösta på ett som tillfredsställande sätt. Mot bakgrund vad jag har anfört skall kommittén överväga och av nu lämna förslag till hur arbetsgivarfunktionen bör utformas för statliga myndigheter och affársverk, för företag där staten inom överskådlig tid bedöms ha för avsikt att även fortsättningsvis inneha aktiemajoriteten samt för verksamheter bedrivs i stiftelseforrn. Kommittén skall även som förslag till verksamhetsform ñr den statliga arbetsgivarfunktionen ge samt överväga hur ledningsfunktioner, finansieringsformer m.m. bör utformas. I regeringsfonnens 9 kap. ll § slås det fast att riksdagens finansutskott skall medverka i arbetsgivarpolitiken. En översyn av den praktiska tillämpningen av arbetsgivaransvaret mellan riksdagen, rege-

SOU 1992 100 Bilaga 2

ringen och myndigheterna bör göras kommittén mot bakgrund den av av utveckling som jag tidigare har redovisat. Den nuvarande lydelsen RF av 9 kap. 11 § skall vara utgångspunkt för övervägandena. Kommittén skall särskilt belysa hur relationerna i arbetsgivarpolitiska frågor mellan riksdag, regering och myndigheterna kan komma att påverkas av kommitténs förslag. Kommittén skall lämna förslag till hur regeringens behov av kompetens och stöd inom arbetsgivarområdet bör utformas. Kommittén bör vidare överväga om det i fortsättningen behövs någon ställföreträdarlag och om kommittén finner stöd för att behålla - en sådan lagreglering hur den i så fall bör vara utformad. Därvid skall beaktas vad som sägs i det framlagda förslaget Ds 19912 till förenklad ställföreträdarlag och remissyttrandena över det. Kommittén skall redovisa sitt förslag senast under september månad 1992.

Uppdragets genomförande

För kommittén gäller direktiven till samtliga kommittéer och särskilda

utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 19845 och om beaktande av EG-aspekter dir. 198843.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för finansdepartementet att tillkalla kommitté en omfattad av kommittéförordningen 1976119 med högst fem leda- möter med uppdrag att lämna förslag till hur den centrala statliga arbetsgivarfunktionen bör utformas, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till ñredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. Finansdepartementet

SOU 1992 100

3 Bilaga

Myndighetsförteckning

Affärsverk och infrastrukturmyndigheter

9 verk; cza 140 000 anställda

Banverket Luftfartsverket Posten Sjöfartsverket Statens järnvägar Svenska kraftnät Televerket Trollhätte kanalverk Vägverket

Arbetsliv, omsorg och utbildning

27 myndighetsområden; 19 000 anställda cza

Arbetsmarknadsstyrelsen Bammiljörådet Birgittaskolan Ekeskolan Folkhälsoinstitutet Försvarets sjukvårdsstyrelse Handelsflottans pensionsanstalt Hällsboskolan Kristinaskolan Läkemedelsverket Manillaskolan Nämnden för vårdartjänst Presstödsnämnden

102 Bilaga 3

Riksförsäkringsverket Sameskolstyrelsen Skolverket Socialstyrelsen Statens beredning för utvärdering medicinsk metodik av Statens förlikningsmannaexpedition Statens handikapprâd Statens institut för handikappfrågor i skolan Statens institut för psykosocial miljömedicin Statens invandrarverk Statens nämnd för internationella adoptionsfrågoi Statens skolor för vuxna Härnösand Statens skolor för vuxna Norrköping Statens ungdomsråd Stiftelsen WHO Collaborating Centre Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö Tomtebodaskolans resurscenter TRC Verket för högskoleservice Vänerskolan Åsbackaskolan

Östervångskolan

Överklagandenämnden för högskolan

Ekonomi 15 myndighetsområden; ca 21 000 anställda

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete Centrala studiestödsnämnden Exportkreditnämnden Finansinspektionen Generaltullstyrelsen Kammarkollegiet Konjunkturinstitutet Konkurrensverket Konsumentverket Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden Riksgäldskontoret Riksskatteverket

SOU 1992 100 Bilaga 3 103

Statens bostadskreditnämnd Styrelsen För Sverigebilden SWEDECORP

Kultur m.m. 32 myndighetsområden; 0a 4 000 anställda

Arkitekturmuseet Arkivet för ljud och bild DOVA Folkens etnograñska museum - Handelsflottans kultur- och fritidsråd Kabelnämndennärradionämnden Konstnårsnämnden Krigsarkivet Kungl. biblioteket Livrustkammaren Naturhistoriska riksmuseet Nordiska museet Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet Radionåmnden Riksantikvarieämbetet Riksarkivet Riksutställningar Statens biografbyrå Statens föisvarshistoriska museer Statens konstmuseer Statens konstråd Statens kulturråd Statens musiksamlingar Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek Statens Sjöhistoriska museum Svenska institutet Svenska språknämnden Svenskt biografiskt lexikon Sveriges författarfond Talboks- och punktskriftsbiblioteket Tekniska museet Zornsamlingama

104 Bilaga 3 SOU 19921

Försäkringskassor och kyrkor Stiftsstyrelsen i Göteborg Stiftsstyrelsen i Härnösand Stiftsstyrelsen i Karlstad Stiftsstyrelsen i Linköping Stiftsstyrelsen i Luleå Stiftsstyrelsen i Lund Stiftsstyrelsen i Skara Stiftsstyrelsen i Stockholm Stiftsstyrelsen i Strängnäs Stiftsstyrelsen i Uppsala Stiftsstyrelsen i Visby Stiftsstyrelsen i Växjö Västerås stiftssamfällighet

Militära försvaret 12 myndighetsomráden; cza 36 000 anställda

Arméstaben Chefen för armén Chefen för flygvapnet Chefen för marinen . Flygstaben Försvarets förvaltningshögskola Försvarshögskolan Försvarsstaben Marinstaben Militärhögskolan Vämpliktsverket Överbetälhavaren

Miljö, teknik och jordbruk 28 myndighetsområden; 0a 8 000 anställda

Arbetarskyddsstyrelsen Arbetsmiljöfonden Avfallsforskningsrâdet

SOU 1992 100

Boverket Centrala försöksdjursnämnden Centralnämnden för fastighetsdata Delegationen för industriell utveckling inom informationsteknologiområdet Fiskeriverket Fonden för fukt- och mögelskador Försvarets radioanstalt Kemikalieinspektionen Koncessionsnämnden för miljöskydd Kustbevakningen Centrala ledningen NUTEK Nämnden för statens gruvegendom Rymdstyrelsen Sjösäkerhetsrádet Statens haverikommission Statens jordbruksverk Statens kåmkraftinspektion Statens livsmedelsverk Statens naturvårdsverk Statens räddningsverk Statens strâlskyddsinstitut Statens växtsortnämnd Sveriges geologiska undersökning Trafiksäkerhetsverket Transportforskningsberedningen

Regeringskansliet, stabsmyndigheter och länsstyrelser

45 myndighetsområden; cza 13 000 anställda

Civilbeñlhavaren i Mellersta civilområdet Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilomräde Civilbefálhavaren i Södra civilområdet Civilbetälhavaren i Västra civilområdet Civilbefálhavaren i Övre Norrlands civilområde Försvarets personalnåmnd Glesbygdsmyndigheten Kommerskollegium

106 Bilaga 3 SOU 1992 100

Länsstyrelsen i Blekinge län Länsstyrelsen i Gotlands län Länsstyrelsen i Gävleborgs län Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Länsstyrelsen i Hallands län Länsstyrelsen i Jämtlands lån v Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Kalmar län Länsstyrelsen i Kopparbergs län Länsstyrelsen i Kristianstads län Länsstyrelsen i Kronobergs län Länsstyrelsen i Malmöhus län Länsstyrelsen i Norrbottens län Länsstyrelsen i Skaraborgs län Länsstyrelsen i Stockholms län Länsstyrelsen i Södermanlands län Länsstyrelsen i Uppsala län Länsstyrelsen i Värmlands län Länsstyrelsen i Västerbottens län Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen i Östergötlands lån

Nordiska afrikainstitutet . Länsstyrelsemas organisationsnämnd Nämnden för statliga fömyelsefonder Regeringskansliets förvaltningskontor Riksrevisionsverket SAREC SIDA SIPRI Statens arbetsmiljönämnd Statskontoret Styrelsen för psykologiskt försvar Totalförsvarets chefsnämnd Vapenfristyrelsen

Överstyrelsen för civil beredskap

SOU 1992 100 Bilaga 3 107

Rättsomrádet

20 myndighetsområden cza 45 000 anställda

Allmänna Reklamationsnåmnden Arbetsdomstolen Brottsförebyggande rådet Brottsskadenämnden Datainspektionen Domstolsverket Hålso- och sjukvårdens ansvarsnämnd Justitiekanslern Jämställdhetsombudsmannen Kriminalvårdsstyrelsen Lotterinåmnden Marknadsdomstolen Ombudsmannen mot etnisk diskriminering Patentbesvårsrätten Rikspolisstyrelsen Riksâklagaren Råttsmedicinalverket Statens Va-nämnd Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd Utlänningsnärrmden

Universitet, högskolor och forskning

54 myndighetsomrâden; 0a 47 000 anställda

Arbetslivscentrum Arbetsmiljöinstitutet Chalmers tekniska högskola Danshögskolan Dramatiska institutet Forskningsrådsnåmnden Försvarets forskningsanstalt Grafiska institutet Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet Högskolan för lärarutbildning Högskolan i Borås

108 Bilaga 3 SOU 1992 100

Högskolan i EskilstunaVästerås Högskolan i FalunBorlänge Högskolan i GävleSandviken Högskolan i Halmstad Högskolan i Jönköping Högskolan i Kalmar Högskolan i KarlskronaRonneby Högskolan i Karlstad Högskolan i Kristianstad Högskolan i Luleå Högskolan i Skövde Högskolan i SundsvallHämösand Högskolan i Växjö Högskolan i Örebro Högskolan i Östersund Idrottshögskolan Institutet för rymdfysik Karolinska institutet Konsttackskolan Konsthögskolan Manne Siegbahninstitutet Medicinska forskningsrådet Musikhögskolan i Stockholm Naturvetenskapliga forskningsrådet Operahögskolan i Stockholm Polarforskningssekretariatet Skogs- och jordbrukets forskningsråd Skogs- och lantbruksakademien

Socialvetenskapliga forskningsrådet

Statens institut för byggnadsforskning Statens råd för byggnadsforskning u Sveriges lantbruksuniversitet .. Teaterhögskolan i Stockholm Teknikvetenskapliga forskningsrådet Tekniska högskolan Universitetet i Göteborg Universitetet i Linköping Universitetet i Lund Universitetet i Stockholm

SOU 1992 100 Bilaga 3 109

Universitetet i Umeå Universitetet i Uppsala

Uppdragsbaserad verksamhet

26 myndighetsområden; cza 27 000 anställda

AMU-Gruppen Arbetslivsfonden Byggnadsstyrelsen Flygtekniska försöksanstalten Fortifikationsförvaltningen Försvarets civilförvaltning Försvarets datacenter Försvarets materielverk Försvarets mediacenter Lantmäteriverket Patent- och registreringsverket Skogsstyrelsen SMHI Språngämnesinspektionen Statens bakteriologiska laboratorium Statens geotekniska institut Statens hundskolaSveriges hundcenter AB Statens löne- och pensionsverk Statens maskinprovningar Statens provningsanstalt Statens utsådeskontroll Statens veterinärmedicinska anstalt Statens våg- och trañkinstitut Statistiska centralbyrån Styrelsen för teknisk ackreditering Telestyrelsen

SOU 1992100

4 111

Anslutna arbetsgivare och branschkommittéer

Antal anslutna arbetsgivare Antal anställda Antaletanslutnaarbetsgivare uppgickden 3l de inom anka |ån cembertill l 278. | 1200-

1000- -

B00

mnnnllmnn

0 74 sin aeya7 70 7273 75 l 7b77 79soul 78 84 as aaav9091 Antal anställda hos arbetsgivarna Antaletanställda hosde SFOansIutna arbetsgivarna uppgicktill ca l IO000, varavca 58 OOO tjänstemän och ca S2000 arbetare.

--- Antalanställda - Arbetare -ø- Ttjánstemán 70 7 7773 797575 7775 79805182535485 9667863990 II

112 Bilaga 4 SOU 19921

Branschkommittéer 1 99 I -1 2-3 I Inom parentes jämförbara siffror 1990 Kommitté Antal arbetsgivare Antal anställda AFFÄRSVERKSBOIAG 15 1 7 932 6181 APOTEK 2 121 11314 111 4951 BEVAKNING OCH

HOTELLOCH

PROVNING OCH

SOU 1992100 Bilaga 4 113

Antal arbetsplatser och anställda inom olika förbundsområden

Argirirsack Bekladnadsarbelarnas Forbuna 38 20I2 2 ZS F s Fortuna IbI 282 Aporeluganxtemannafovmndet S5 5804 Granska Fackiormuldet 66 3872 Arlulekrlöfbundet 3 39 anställdas Förbund 82 607 Cmlekorønlernas Rlkslorbund II 20 Hotell ochReslaurangansrálldas Fortuna 8B S242 DlK-lorbunder 13 s Fotbund - exkl bkMarx 45 l464 Hanaelsyansterrlanrlalormndet B23 6354 Sv Dyggrsadsaøbeøarelorbundet 7 I 9 JUSEK Formnaet forjunxzer, SvElclmlkerlormndet 7 90 samhallsvelare ochekonomer 24 68 Sv F lur uunda 53 Zl70 laramas Rrksformnd I4 Zl SvGruvinaustrøarbetarefonnunder 3 I 2629 SvIndustnyansreønarwmafotmndez 966 I3838 SvKonmunalaøbevarelorbundet 7I 9I4 SvJmrnalnsrloroxmdm 6 8 Svlantabelareforwrtael I5 209 Sverige Arbeuledarefwwnd 662 3 74 I Svefu under I4 I 733 Svenges Cmlrngemorxlorbund I86 I736 SvNletallinaustnametarelovmndet460 21774 Svenges Farmacevtlorbund 4 5 4I 9b SvMlskerlövmnder 3 562 Sverige; Habo øch SvPappemnduszruamerarelorbunaet 8 24S6 SJUKVÃFOSIIGHSIHTBOTEFOYUJHG SS I 22 Sv Skogsarbetarelorounaet ZZ 36I Svenges Jagmauare ochForstmasraves Rrksforbuna 2 1 3 Sv Transponarbemrelormnder 48 2297 Sveriges Naxurvetares Forbund 8 94 SvTrandusnurbetarelorbunder I22 6639 SVEFIQES Psykologforbmznd 2 1 Sveriges Sooonomers. personal Staüarmáttdas Foøbund inom lovvarrrungsrjanrrenrans nkxlorbund SSR I4 3I Branschkomrvuué AFFARSVERKSBOUNG I22 6639 Sverige - Vetnnadorbund I 2 22

Arbetareerhåller - forbundsforaelmngI52 I3 2 I Tjanszevrvan smällen lorburwlslordelnrng 584 10516 - Apoteksansralldas forbund -AAF 44 820 Sverige Fanygrbefalxfovmnng l I Sverige Arbetare Centralorganisation 8 29 Svensta Folknogskdans Lararlovbund 4 I 5 Svenges Kommunanjansremanrxalorbund33 234 Sverige Lakarlorbund 3 4 Svenge lararlorbund l l 35 Sveriges Unøversuerslararlomunc l l Tekniska Larøverkens IHQEHJOISVOIDUHG 4 7

Antal arbetsgivare

anslutna

Sluneksuass NMWQ Mmm inom olika storleksklasser antal antal procent procent

- ZS 9I0 74,2 4815 4,4 26- S0 126 I0.3 45l4 4,I SI- |O0 72 5,9 500 4,6 IOI 200 - 47 3.8 6744 6.2 20l- S00 l7 1.4 SHS 4,7 SOI 1000 27 2,2 20246 18.5 10012000 I7 1.4 23398 21,3 2001-5000 IO 0.8 285I3 26,0 5000 l OI Il300 I0,3

Antal anställda fördelat på branschkommittéer

Bevakning ochalarmenng 3027 Omg Ailarsvembolag 4085 Mineral 3796 Folkhogskola 2887 Provnang ochutveckling 4649

Konsult Z 85 I Apotexll3l4

Hotell och restaurang 64l8

Fabnksrndustn IS38 Uansrer 3679 Ideella ochIdéburna 1424 org

Verkstadsrnaustr 0030

Idrott 2349 0 Skogsv ochtrarnauslrl 5402 34599 uvsmedelsmdustn 286 I

SOU 1992100

5 Bilaga

Förteckning över arbetsgivarorganisationer

Svenska Arbetsgivareföreningen SAF 44 000 medlemsföretag är delägare i SAF och anslutna till något av SAFs 35 arbetsgivareförbund, t.ex. ALMEGA, V1, FAO m.fl., 1 312 000 anställda 2. Tidningarnas arbetsgivareförening TA 188 medlemsföretag, 46 000 anställda. 3. Kooperationens Förhandlingsoxganisation KFO l 000 medlemsföretag, 100 000 anställda. Statens arbetsgivarverk SAV Statens myndigheter m.m. ca 380 000 anställda Arbetsgivaralliansen AA Statliga och andra bolag 1300 medlemsföretag. 110000 m.m. ca anställda Arbetsgivarföreningen BOA Statliga bolag 29 medlemsföretag, 12 000 anställda. ca 7. Svenska Kommunförbundet 284 kommuner, ca 700 000 anställda. Landstingsförbundet 23 + 3 landsting, ca 450 000 anställda

116 Bilaga 5 SOU 19921 Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation BAO 196 delägare, ca 51 000 anställda. 10. Sveriges Frisörföretagare 6 500 medlemsföretag 11. Arbetarrörelsens förhandlingsorganisation AFO 12. Fastighetsarbetsgivarnas förbund 13. Folkbildningsförbundets Förhandlingsorganisation FFO

.KAB

14. Arbetsgivarorganisationen 15. Musiketablissementens Förening 16. Storstockholms lokaltrafik AB SL 17. Sveriges skorstensfeiarmästares Riksförbund 18. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund 19. Försäkringskasseförbundet 20. Teatrarnas Riksförbund . 21. Sveriges Radio Koncernens Arbetsgivareorganisation - 22. Riksdagens förvaltningskontaor 23. Kommunala Företagens samorganisation 24. Föreningen Sveriges Spisbrödsfabrikanter 25. Föreningen Sveriges Tunnbrödsfabrikanter

SOU 1992 100

6 Bilaga

Exempel på förordning med instruktion för Statens arbetsgivarorganisation;

utfärdad den. . . ..

Regeringens föreskriver följande.

Uppgifter

1 § Statens arbetsgivarorganisation företräder de statliga myndigheterna

dels i förhandlingar om kollektivavtal som reglerar löner och övriga anställningsvillkor dels vid samordning och utveckling av den statliga arbetsgivarpolitiken. Om organisationens närmare uppgifter företrädare för staten och som för vissa icke statliga arbetsgivare med finns det särskilda föreskrifter.

2 § Organisationen skall särskilt samordna formerna för de statliga myndigheternas verksamhet i frågor om förhandlingar och information enligt lagen 1976580 om medbestämmande i arbetslivet, svara för myndigheternas gemensamma arbetsgivarpolitiska frågor inom statsförvaltningen, inom sitt verksamhetsområde svara för sådan information, rådgivning och utbildning som myndigheterna önskar i sin egenskap av arbetsgivare, 4. i arbetstvister företräda staten som arbetsgivare i enlighet med vad som föreskrivs särskilt,

118 Bilaga 6 SOU 19921

7. följa och analysera förhållandena på den statliga arbetsmarknaden och arbetsmarknaden i övrigt samt vid behov samarbeta i lämpliga former med motsvarande kommunala och enskilda organ. Organisationen skall lämna de uppgifter om avtalens kostnader som regeringen begär.

3 § Organisationen skall meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen kollektivavtal verket har slutit och som rör av som arbetstagare hos staten. Organisationen skall på begäran statliga myndigheter yttra sig om av tillämpningen kollektivavtal någon statlig myndighet än av som annan organisationen har slutit. Första och andra styckena tillämpas också, när organisationen eller en myndighet på något annat sätt än genom kollektivavtal enhetligt annan reglerar anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare hos staten.

Verksförordningens tillämpning 4 § Verksförordningen 19871100 skall tillämpas på arbetsgivarorganisationen med undantag av 12, 18, och 22 §§.

Styrelsen 5 § Styrelsen ansvarar för organisationens verksamhet.

6 § Organisationens styrelse består av högst 19 ledamöter. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. Styrelsen kan inom sig utse ett arbetsutskott med de uppgifter som styrelsen bestämmer. Styrelsen år beslutför när ordföranden och minst sju av de andra ledamöterna år närvarande.

Myndighetschefens ansvar och uppgifter 7 § Organisationens chef för den löpande förvaltningen enligt ansvarar de riktlinjer och direktiv som styrelsen beslutar.

8 § Det ingår i chefens uppgifter att förse styrelsen med underlag för beslut och att verkställa styrelsens beslut,

SOU 1992100 Bilaga 6 119

2. att själv avgöra ärenden som inte skall avgöras av styrelsen eller personalansvarsnämnden.

Personalansvarsnämnd 9 § Organisationens personalansvarsnämnd består förutom av organisationens chef tvâ tjänstemän vid organisationen och tvâ företrädare för organisationens personalförening. Nämnden är beslutsför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.

Styrelsens ansvar och uppgifter 10 § Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen 1987 l 100 skall styrelsen särskilt besluta i övergripande frågor om omfattning, inriktning och organisation av verksamheten, 2. besluta om förordnande av myndighetens chef och förhandlingschef, 4. besluta i förhandlingsfrågor och andra arbetsgivarpolitiska frågor av principiell natur eller av större ekonomisk betydelse, besluta i frågor om avbrytande av förhandling om slutande av kollektivavtal, 6. besluta i frågor om lockout eller annan stridsâtgärd, Styrelsen får överlåta till organisationens chef att besluta föreskrifter. Detta gäller dock inte föreskrifter som är av principiellt slag eller annars av större vikt.

11 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ordföranden eller vice ordföranden och organisationens chef samt minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt, får chefen ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde.

Årsmöte

l2§ Årsmöte skall hållas för de myndigheter i kollektivsom avtalsförhandlingar företräds av arbetsgivarorganisationen.

120 Bilaga 6

Årsmötet skall särskilt besluta om,

tillsättning av valberedning, 2. tillsättning av styrelsens ledamöter, 3. årlig avgift till organisationen.

Myndigheter under regeringen som finanseras över särskilt anslag eller anslagspost på statsbudgeten har rått att delta i årsmötets beslut. Varje myndighet tilldelas därvid ett röstetal i proportion till antalet anställda den 31 december året ñr det år då årsmötet hålls. Röstetalet beräknas till a hälften det antal anställda överstiger 200 vid myndigheten. rx av som Första och andra styckena skall också tillämpas på sådana icke statliga arbetsgivare som omfattas av ställföreträdarlagen 1993000. l

Tjänstetillsättning m.m. 13 § Organisationen får tillsätta tjänster utan att de kungjorts lediga till Å i ansökan.

14 § Förordnande att ställföreträdare för organisationens chef vara meddelas av styrelsen för en bestämd tid, dock längst sex år.

15 § Styrelseledamöterna utses av årsmötet. Förslag till styrelseledamöter lämnas valberedning med högst nio av en ledamöter. Styrelsen utser inom sig en ledamot av vara styrelsens ordförande och . ledamot av vara styrelsens vice ordförande. en

Finansiering 16 § Arbetsgivarorganisationen finansieras med årliga avgifter från de s

myndigheter som avses i 12 Årsavgiften beräknas med ett lika

procenttal på respektive myndighets lönesumma året före avgiftsåret. Organisationen får också ta ut ersättning för biträde åt icke statliga arbetsgivare.

SOU 1992100 Bilaga 6 121

Överklagande

17 § Myndighetens beslut i frågor enligt avtal skall avgöras som av arbetsgivaren får inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993, då förordningen 1989517 med instruktion för statens arbetsgivarverk skall upphöra att gälla.

2. Under arbetsgivarorganisationens första verksamhetsår får styrelsens ledamöter förordnas av regeringen.

När chefen för organisationen och förhandlingschefen skall förordnas första gången, får regeringen förordna den nuvarande generaldirektören och förhandlingschefen vid arbetsgivarverket, dock längst t.o.m.

4. Den årliga avgiften får för det första verksamhetsåret fastställas av regeringen.

SOU 1992 100

7 Bilaga

Förslag till Ställföreträdarlag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

i 1 § Denna lag gäller följande arbetsgivare, nämligen

de allmänna försåkringskassoma, - Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter, såvitt avser sådana anstållnings- eller arbetsvillkor för präster får som bestämmas genom avtal.

Kollektivavtal

2 § Når det gäller att förhandla ingå eller såga kollektivavtal, om, upp företräds arbetsgivaren Statens arbetsgivarorganisation. Detsamma av gäller om frågan skall regleras genom föreskrifter i stället för genom kollektivavtal . Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva att en myndighet under regeringen eller arbetsgivaren skall handlägga dessa frågor i sin helhet eller inom vissa områden eller medverka vid handläggningen av dem.

Arbetskonflikter

3 § Frågor om lockout eller andra stridsåtgärder avgörs Statens av arbetsgivarorganisation. I de fall där arbetsgivaren eller myndighet själv fullgör de uppgifter en som avses i 2 skall arbetsgivarorganisationen samråda med arbetsgivaren eller myndigheten, innan organisationen beslutar stridsom en åtgärd.

124 Bilaga 7

Tvister 4 §1 tvister kollektivavtal företräds arbetsgivaren av Statens om arbetsgivarorganisation. Detsamma gäller i tvister om påföljder för otillåtna stridsåtgärder. När arbetsgivarorganisationen företräder arbetsgivaren skall arbetsgivaren ersätta organisationen dess kostnader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Genom lagen uppphåvs lagen 1965576 om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m.

3. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas på sådana kollektivavtal har slutits med stöd av den lagen och som gäller vid som den lagens ikraftträdande. Detsamma gäller också i fråga om sådana nya anställnings- eller arbetsvillkor som har reglerats enhetligt på något annat sätt än genom kollektivavtal.

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

LFrihet ansvar kompetens. Grundutbildningens 37.Psykiatrinochdesspatienter levnacbförhlllandert. - - villkori högskolanU. vårdens innehållochutveckling.S.

Reglerförrisker.Ettseminarium varförvi om 38.Fristående skolor.Bidragochelevavgifta.U.

tillåter mer föroreningar innein ute. M. 39.Begreppet arbetsskada. S.

Psykisktstördas situationi kommunerna 40.Risk-ochskada-hantering i statligverksamhet Fi.

-en probleminventeringsocialtjänstens ur 41.Angie-nde vattenskotrar. M.

paspektiv. 42 Kretslopp BasenförhållbarStadsutveckling. M. - 4.PsykiatriniNorden -ett jämförande perspektiv.S. 43.Ecocycles TheBasisof Sustainable Urban - Koncession försakringssammanslumingar. för Fi. Developmt. M.

Ny mavirdesskattelag. 44.Resurser förhögskolans grundutbildning. U. Motiv.Del 45.Miljöfarligtavfall ochriktlinja. M. - - ansvar Författningstext ochbilagor.Del Fi. 46.Livskvalitetförpsykisktlångtidssjukaforskning - - 7.Kompetensutveckling nationellstrategi.A. - en kringservice,stödochvård.S.

Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. 47.Avreglerad bostadsmarknad, DelII. Fi. m.m.- Ekonomioch ratt i kyrkan. C. 48.EffektivarestatistiltstymingDenstatliga - 10.Ett nytt bolagförrrmdradiosändningar. Ku. statistikens finansiering ochsamordning. Fi.

11.Fastighetsskatt. Fi. 49.EES-anpassningmarknadsföringslagsülhzingen. av

12. Konstnärlig högskoleutbildning. U. C

13.Bundnaaktie.Ju. 50.Avgifterochhögkostnadsskydd inomäldre-och 14.Mindrekadmiumihandelsgödsel. Jo. handikappomsorgm. S

15.Ledning ochledarskap i högskolan några SLÖVersyn sjöpolisen. Ju. a av perspektiv ochmöjligheter.U. 52.81samhälle föralla

16.KroppenefterdödenS. 53.Skatt dieselolja. Fi.

17.Densistaundersökningenobduktionen i ett 54.Merförmindre nya styrformerförbam-och - psykologiskt paspektiv. tmgdomspolitikm. C.

18.Ivangsvardisocialtjänsten ansvar ochinnehåll.S. 55.Rådför forskning transporter och - om 19.Langtidsutredningen 1992.Fi. kommunikation. K. 20.Statens hundskolaombildningfrånmyndighettill Rådför forskning transporter och om aktiebolag. kommunikation. Bilagor.K.

21. Bostadsstöd till pensionärer. S. 56.Färjorochfarleder.K.

22.EES-anpassningkreditupplysningslagen. av Ju. 57.Beskattning av vissanaturaförmanu m.m Fi. 23. Kontrollfragor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 58.MiljöskuldenEn hurmiljöskulden rapportom 24.Avreglerad bostadsmarknad. Fi. utvecklas vi ingenting gör. M. om 25.Utvärdering försöksverksamheten av med3-arig 59.Lñraruppdraget U.

yrkesinriktad utbildningigymnasieskolan. U. 60.Enklarereglerför statsanstlllda. Fi.

26.Rättentill folkpensionkvalifrkationsregler - i öLEtt reformerat aklagarvlsende. Del.A ochB.Ju. internationella förhållanden. 62. länkning ochutvecklingför totalförsvaretförslag Årsarbetstid. - 27. A. till åtgärder. Fö.

28.Kartläggning kasinospelenligtinternationella 63.Regionala av - roller en perspektivswdie. C. regler.Fi. 64.Utsikt mot framtidmsregioner sjudebattinllgg. C. - 29.Smittskyddsinstitutet organisation ny för Sverige 65.Kartbok. C. nationellasmittskyddsfunktioner. S. 66.Västsverigeregioni utveckling.C. - 30.KreditförsâkringNLgraaktuellaproblemFi. 67.Fortsat1reformuingföretagsbeskatmingen. av Del - SLLagStifIning satellitslndningar om av Fi

TV-programKu. 68.Llngsiktigmiljöforskning. M. 32.NyaInlandsbanan K. 69.Meningsfullvistelsepåasylförllggning. Km

33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelser-nas tjänst C. 70.Telelag.K. 34.Fastighetsdatasystanets datorstruklm. M. 71.Bostadsförmedling i fonner.Fi. nya 35.Kart-ochmâtningsutbildningari skolforma.M. 72.Detkommunala nya medlemskapet. C.

36.RadioochTV lett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73.Välfärd ochvalfrihet service,stöd ochvard för psykiskt störda. S. 74.Prova privat Provningoch mätteknik inom SP och SMPi europaperspektiv. N. 75. Ekonomisk politikunder kriser ochi krig. Fi. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor Skogspolitiken 2000-talet. BilagorII. Jo. 77.Psykisktstörda i socialförsäkringen - en kunskapsunderlag. S. 78. Utredningen om vissa internationella insolvensfrågor.Ju. 79.Statens fastigheter och lokaler ny organisera - Fi. 80. Kriminologisk och u lpolitiskforskning. Ju 81. Trafikpolis mer än dubbelt bättre.Ju. 82. Genteknik en utmaning. Ju. - 83. Aktiebolagslagen och EG.ha 84. Ersättning för kränkning genom brott. Ju. 85 Förvaltning av försvarsfastigheter. F6. . 86 Et nytt betygssystem. U. 87 . Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och . livsmedelsindustri förEG förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexporteu ochden ekolo giska produktionen. Jo. 88. Veterinär verksamhetbehov, organisation och finansiering. Jo. 89. Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare.S. - - - 90. Biohränslen för framtiden. Jo. 91. Biobräuslcn för framtiden. BilagedeL Jo. 92. Pliktleverans. U. 93.Svensk skola i vhrlden. U. 94.Skola för bildning.U. 95.Den svenska marknaden för projektkapital statens nuvarande ochframtida roll. N. - 96.Förbudmot etnisk diskriminering i arbetslivet. Ku. 97. Sparar vi för lite Hushâllssparandet i samhällsekonomin. Fi. 98.Kommunernas socialbidrag kartläggning av normer, kostnader m.m. 99. Rldgivningen inom jordbruket och trädglrdsnäring. Jo. 100.Staten och arbetsgivarorganisationerna. Fi.

Statens offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Bundnaaktier.[13] NyaInlandsbanan. [32] EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] Rid for forskning om trans, och kommunikation. wa Översyn av sjopolis. [51] m förforskning omtrmsporterochkommunikation.

Ettreformerat lklagarvlsende. DelA ochB. [61] Bilagor. [55]

Utredningen om vissainternationella insolveus- ñrjor ochfarleder.[56] N80- [78] Telelag.[70]

Kriminologiskochkriminalpolitiskforskning.[80] Finansdepartementet Trafikpolisen mer in dubbelt battre.[81] Genteknik en utmaning.[82] Koncession forforsäkringssammanslumingu. [5] aktiebolagslagen ochEG.[83] Ny mavirdesskattelag.

Ersättning förkränkning genom brott [84] Motiv.Del - Fêrfatmingstext ochbilagor.Del [6] Försvarsdepartementet - Fastighetstaxering Bostadsrätter. [8] mm.- Forskning od utvecklingför totalförsvaretförslag Fastighetsskatt. un åtgärder.[62] ungtidsutredningen 1992.[19]

Förvaltning försvarsfastigheter. av [85] Kontrollfrâgor i tulldatoriseringen m.m. [23]

Avreglerad bostadsmarknad. [24] Socialdepartementet Kartläggning kasinospelmligt intanationella av -

Psykisktstördas situationikommunerna regler.[28]

-en probleminvtering socialtjänstens ur perspektiv. [3] Kreditforslkring Någraaktuellaproblan.[30] - Psykiatrin i Notdm ett jämförande perspektiv. [4] Risk-ochskadehantaing istatligverksamhet. [40] - Kroppen efta döden.[16] Avreglerad bostadsmarknad, Delll. [47]

Densista undersökning obduktionen i ett Effektivarestatistikstyming Denstatliga statistikens - psykologisk perspektiv. [17] finansiering och samordning. [48] TvAngsvñrd i socialtjänsten ansvar ochinnehåll[18] Skattpl dieselolja[53] - Statens htmdskola. ombildningfrånmyndighettill Beskattning vissa av naturaformlner m.m. [57]

aktiebolag. [20] Enklarereglerförstatsanstlllda. [60]

Bostadsstöd till pensionärer. [21] Fortsattreformaing av företagsbeskatmingert. Del Rättentill folkpensionkvalifikationsregler i [67] internationella förhållandet.[26] Bostadsförmedling inya former.[71]

Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges Ekonomisk politik underkriser ochi krig.[75] nationellasmittskyddsfimktioner. [29] Statens fastigheter ochlokaler ny organisation. [79] - Psykiatrinod dess patienter levnadsförhlllanden, Spararvi förlite Hushallssparandet i samhalls- vårdens innehåll ochutveckling.[37] ekonomin. [97]

Begreppet arbetsskada [39] Svalaocharbetsgivarorganisationana. [100]

LivskvalitetförpsykisktMngtidssjuka Utbildningsdepartementet - forskningkringservice,stödochvard.[46] Avgiña ochhögkostnadsskydd inomäldre- och Frihet ansvar kompetms. Grtmduthildningerts villkor - handikappomsorgen. [50] i högskolan. [1] Ettsamhälle för alla [52] Ktnlrlig högskoleutbildning. [12]

Välfärd ochvalfrihet- service, stödochvård för Ledning ochledarskap i högskolan nagraperspektiv psykiskuørda.{73] ochmöjligheter.[15] Psykisktstönggocialförslblngen ett kunskaps- Utvlrderhig försöksverksamlntm av med 3-Irig unaexl-s. m1 yrkesinnktad utbildningigymnasieskolan [25] bostadshus-tg genklare rlttvhie - billigare. [89] Hisnandeskolor.Bidrag ochelevavgitter. [38] Kommunernas socialbidrag m kartläggning av Resurser för högskolans grundutbildning. [44] normer. kqstnålecpm.[98] Llraruppdraget. [59] .

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

En nytt betygssyslem. [86] Miljö- och naturresursdeparteme

Pliktleverans. [92] Reglerför risker.En seminarium varförvi til om Svenskskola ivñrlden.[93] föroreningar inne [2] mer In ute. Skolaför bildning. [94] datmstruknn. [34] Fastighetsdatasyslemets Kart- och mâmingsutbildningar i nya skoltormer. Jordbruksdepartementet Angående vattenskotrar. [41] Mindre kadmium i handelsgödsel. [14] kretslopp Basen lör hlllbar stadsutveckling. - Skogspoljtik inför 2000-talet. Huvudbetânkande. FaocyclesIhe Basis of Sustainable UrbanDev - [76] ment. [43] Skogspoliüken inför 2000-talet. Bilagor [76] Miljöfarligtavfall ansvar och [45] - Skogspolitjken inför 2000-talet. BilagorII, [76] hur miljöskulden Miljöskulden. rapportom En Åtgärder föratt förbereda Sveriges jordbrukoch ingenting [58] lasom vi gör. livsmedelsindustri för EG förslag om vegetabilis- mäktig miljöforskning. [68] sektom, livsmedelsexporten ochden ekologiska

produktionen. [87] Veterinär verksamhet behov, organisation och finansiering. [88] Biobrñnslen för framtiden. [90]

Biobrânslen för framtiden. Bihgedel.[91]

Rådgivning inom jordbruket och

trädgardsnäringen. [99]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling en nationell strategi. [7] - Årsarbetstid. [27]

Kulturdepartementet

Ett nytt bolag för rundradiosândningar. [10]

lagstiftning om satellitsindningar av TV-program.

[31] Radiooch TV i ett. [36] Meningsfull vistelsepå asylförlâggning. [69]

Förbudmot etnisk diskriminering i arbetslivet [96]

Näringsdepartementet

Provningoch mätteknikinom SP och Provaprivat- SMPi europaperspektiv. [74] Den svenska marknad för projektkapital statens nuvarande och framtidaroll. [95]

Civildepartementet

Exonomiochrått i kyrkan.[9] Kasinospelsverksamheti folkrñrelsernas tjänst [33] .________ ES-anpassning marknadsföringslagstifmingen. [49] gumman...

av KUNGL. slät

Merförmindre nya styrformerför barn- och -

ungdomspolitik. [54] 1992 -ll -O 4

Regionala roller en perspektivsmdie. [63] - STOCKHOLM Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. [64] - Kartboken. [65] Västsverige region i utveckling. [66] - Det kommunala medlemskapet [72]