Sjöarbetstid betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

SC Betänkande 1994 års av sjöarbetstidsutredning

ZZ

m

m Statens offentliga utredningar

WW 1994:106

m Kommunikationsdepartementet

Sjöarbetstid

Betänkande 1994 års sjöarbetstidsutredning

av

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: FTitZES kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13754-2 GraphicSystems AB, Göteborg 1994 ISSN 0375-250X

Statsrådet och chefen

för

Kommunikationsdepartementet

Genom beslut den 7 oktober 1993 bemyndigade regeringen chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till ändringar i sjöarbetstidslagen. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den l december 1993 kammarrättslagmannen Valter Nilsson särskild utredare. att vara Som experter förordnades den 16 december 1993 direktören i Sveriges Redaretörening Billy Fransson, direktören i Sveriges Fartygsbefálsförening Christer Lindvall, avtalssekreteraren i Svenska Sjöfolksförbundet Roger Sjöstrand, verkställande direktören i Svenska Maskinbefälsförbundet Christer Themnér, avdelningsdirektören i Sjöfartsverket Lars Tygesen och hovrättsassessorn Eva Westberg, Kommunikationsdepartementet. Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 1 januari 1994 kammarrättsassessorn Raymond Grankvist. Utredningen har antagit namnet 1994 års sjöarbetstidsutredning. Jag får härmed överlämna betänkandet Sjöarbetstid SOU 1994:106. Uppdraget är därmed slutfört. Experten Billy Fransson har lämnat ett särskilt yttrande, som redovisas i betänkandet.

Göteborg i juni 1994

Valter Nilsson

Raymond Grankvist

Innehållsförteckning

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Föqfattningsförslag 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I BAKGRUND OCH FAKTAREDOVISNING 23 . . . . . . . .

1 Utredningsuppdraget och utredningsarbetet 23

. . . . . . . . .

2 Gällande bestämmelser 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Sjöarbetstidslagen 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Sjöarbetstidskungörelsen 28

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3 Fartygssäkerhetslagen 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Fartygssäkerhetsförordningen 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Arbetstidslagen 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5.1 Allmänt om arbetstidslagen 30 . . . . . . . . . . . . . .

2.5.2 Myndighetsdispens enligt 19 § arbetstidslagen 32

. . 2.6 Regler om kör- och vilotider vid vägtransporter 33 . . . . . 2.6.1 Allmänt 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6.2 Förordning EEG nr 382085 34 . . . . . . . . . . .

3 Kollektivavtal 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Allmänt om kollektivavtal 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Kollektivavtals efterverkan 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Kollektivavtal sjöarbetsmarknaden 40

. . . . . . . . . . . . 3.3.1 Storsjöavtalen 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Andra centrala avtal 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Specialavtal 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.4 Avtal för de mindre passagerarfartygen 44

. . . . . .

4 Utländska sjöarbetstidsregler 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Danmark 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Sømandsloven 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Lov om Dansk Internationalt Skibsregister 45 . . . . 4.2 Finland 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.1 Sjöarbetstidslagen 46

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.2 Lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart 47

. . . . 4.3 Norge 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning sou 1994:106

4.3.1 Lov om arbeidstiden på skip 47 . . . . . . . . . . . . .

4.3.2 Lov om norsk internasjonalt skipsregister 50

. . . . . Europas sjöfartsnationer 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

EGEU.s behandling av sjöarbetstidsfrágor 53

. . . . . . . . .

Sveriges åtaganden gentemot ILO 55 . . . . . . . . . . . . . . . Internationella arbetsorganisationen ILO 55 . . . . . . . . . . 6.1.1 ILO:s konventioner och rekommendationer på

sjöfartens område 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.2 Konvention nr 87 angående föreningsfrihet

och skydd för organisationsrätten 57

. . . . . . . . . .

6.1.3 Konvention nr 98 angående tillämpningen av

principerna för organisationsrätten och den

kollektiva förhandlingsrätten 58 . . . . . . . . . . . . .

6.1.4 Konvention nr 154 och rekommendation nr 163 om främjande av kollektiva for-

handlingar 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.5 Konvention nr 47 om arbetstidens förkortning

till 40 timmar i veckan 61 . . . . . . . . . . . . . . . . .

IMO och något om Sjösäkerhet 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . International Maritime Organization IMO 63 . . . . . . . . . 7.1.1 International Convention on Standards of

Training, Certification and Watchkeeping,

1978 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Principles of Safe Manning 64 . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Sjösäkerheten och den mänskliga faktorn 64 . . . . . . . . . .

Svensk sjöfart 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Allmänt om sjöfartens betydelse 67 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Den svenska handelsflottan 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3 Svensk sjöfartspolitik 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.4 Sveriges Redareförening för mindre passagerarfartyg 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 71 . . . . . . . . . . . . .Sjöarbetstid för ombardanställda minimibesätr- ningsbeslut 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna utgångspunkter 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till en dispensmodell 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Förutsättningar för avsteg från sjöarbetstids-

lagens regler 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1994:106 Innehållsförteckning

9.2.2 Verkställighet av beslut om avsteg från

sjöarbetstidslagen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 Ar den föreslagna modellen förenlig med

arbetsrättsliga principer 77 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.4 Alternativ till den föreslagna modellen 79 . . . . . . .

9.3 Beslutsförfarandet och Sjöfartsverkets roll som

beslutsmyndighet 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

10 .Sjöarbetstid för s.k. seglande delägare och med dem

jämställda 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Inledning 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Tidigare utredningsarbete 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10.3 Allmänna utgångspunkter 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10.4 Förslag 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.4.1 Begränsning av arbetstiden för seglande

delägare 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10.4.2 Närmare om sjöarbetstidslagens tillämpning på

seglande delägare 88

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.3 Undantag från sjöarbetstidslagen 89 . . . . . . . . . . .

10.4.4 Sjöarbetstidslagens tillämpning på medlemmar

av redarens familj m.fl. 89 . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Anteckningar om arbetstid 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Ansvarsfrágor 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Överklagande 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Ekonomiska konsekvenser 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Ikraftträdande 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Specialmotivering 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.1 Sjöarbetstidslagen 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.2 Sjöarbetstidskungörelsen 104

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilt yttrande 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Direktiven 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Sjöarbetstidslagen 1970:105 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . Sjöarbetstidskungörelsen 1970:550 117 . . . . . . . . . . . .

4. 5 kap. fartygssäkerhetslagen 1988:49 119

. . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning sou 1994:106

5 kap. fartygssäkerhetsförordningen 1988:594 123

. . . . . Tabellsammanställningar över sjöarbetstid i Europa 129 . . . Utdrag ur sjömansregistret utvisande åldern på aktiva

sjömän 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Verkställighet av beslut om avsteg från sjöarbetstids-

lagen, om det finns ett kollektivavtal som reglerar

arbetstiden 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Mitt uppdrag är att lämna förslag till sådana ändringar i sjöarbetstidslagen 1970:105 att en rationell bemanningsorganisation ombord på fartyg medges samtidigt som grundläggande sjösäkerhetskrav tillgodoses. Ett sätt att åstadkomma detta kan enligt direktiven vara att

ge regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyn-

digande att under vissa förutsättningar besluta om avsteg från sjöarbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid. I direktiven sägs också att det kan finnas anledning att överväga en bredare tilllämpning av lagen. Jag föreslår ett bemyndigande av angivet slag. Vidare föreslår jag att lagen görs tillämplig på sådana medlemmar av besättningen på ett fartyg som helt eller delvis äger fartyget eller hyr det.

Avsteg från sjöarbetstidslagen

Inom utredningen har diskuterats olika tänkbara modeller för med-

givande av avsteg från sjöarbetstidslagens regler om ordinarie

arbetstid. En utgångspunkt har därvid varit att ett beslut om avsteg inte skall strida mot grundläggande arbetsrättsliga principer. I det sammanhanget har det blivit nödvändigt att beakta att arbetstiden på sjöarbetsmarknaden i praktiken helt regleras genom kollektivavtal. Den modell för avsteg som jag föreslår innebär att Sjöfartsverket skall kunna medge avsteg från sjöarbetstidslagens regler om ordinarie arbetstid under tre förutsättningar. För det första skall det krävas att parterna har förhandlat om möjligheten att göra avsteg genom kollektivavtal innan en ansökan om avsteg ges in. Därutöver måste ett utökat arbetstidsuttag vara förenligt med sjösäkerhetens krav. Dessutom får avsteg medges endast om en tillfredsställande social standard kan upprätthållas för besättningen. Ett beslut om avsteg enligt denna modell får meddelas även om arbetstiden för personalen regleras genom kollektivavtal, men ett sådant beslut innebär inte att kollektivavtalet upphör att gälla. Det skulle strida mot grundläggande arbetsrättsliga principer. Ett avstegsbeslut får, om det finns ett kollektivavtal om arbetstiden, tillämpas först när kollektivavtalet har upphört att gälla och dess bestämmelser

Sammanfattning sou 1994:106

om arbetstid inte har någon s.k. efterverkan för de enskilda an-

ställningsavtalen. Med efterverkan menas att kollektivavtalets regler

lever vidare i de enskilda anställningsavtalen sedan kollektivavtalet har upphört att gälla. En annan möjlighet är att sjöarbetsmarknadens parter enas om att följa beslutet och träffar ett nytt kollektivavtal i enlighet härmed. Se vidare bilaga 8 sist i betänkandet. Ett beslut om avsteg får tidsbegränsas och får också förenas med de villkor som anses nödvändiga. Om meddelade villkor inte följs är det enligt förslaget möjligt att återkalla ett medgivande om avsteg. Beslut om avsteg och om återkallelse skall kunna överklagas hos regeringen.

Lagens tillämpning på s.k. seglande delägare och med dem

jämställda

Jag föreslår att sjöarbetstidslagen görs tillämplig också på sådan

personal ombord på ett fartyg som helt eller delvis äger fartyget eller

hyr det. Nedan kallas hela denna grupp för seglande delägare. Som

det nu är gäller lagen endast för arbete som utförs av anställda. Detta innebär att arbetstiden för seglande delägare är helt oreglerad om de inte kan betraktas som anställda. Från sjösäkerhetssynpunkt måste det

dock anses lika viktigt att den enskilde besättningsmannen inte arbetar i uttröttat tillstånd oavsett om han är anställd eller Jag anser därför att säkerhetsskäl kräver att sjöarbetstiden begränsas även för seglande delägare. Mitt förslag innebär att seglande delägare jämställs med anställda när det gäller regleringen av arbetstiden. Om arbetstiden för de

anställda på ett visst fartyg regleras genom kollektivavtal, skall

sålunda samma arbetstidsbegränsning gälla för seglande delägare som

arbetar på fartyget.

Jag föreslår att Sjöfartsverket skall kunna medge dispens från den reglering av arbetstiden som annars skulle gälla för en icke anställd seglande delägare. För att så skall kunna ske krävs dock att det

föreligger särskilda skäl och att det är förenligt med sjösäkerhetens

krav. Ett sådant medgivande får tidsbegränsas och förenas med

villkor. Om villkoren inte följs bör det finnas möjlighet att återkalla

medgivandet. Sjöfartsverkets beslut om dispens respektive återkallelse skall kunna överklagas hos regeringen. Med anledning av förslaget att seglande delägare skall föras in under lagen föreslår jag också att sjöarbetstidslagen görs tillämplig på sådana medlemmar av redarens familj som nu är undantagna från

sou 1994:106 Sammanfattning

lagens tillämpning, dvs. de som arbetar på fartyg vars bruttodräktighet

understiger 500.

Ekonomiska konsekvenser

Sjöfartsverkets handläggning den föreslagna lagstiftningen bör

av kunna ske inom ramen för befintliga resurser. I de fall det meddelas ett beslut avsteg från sjöarbetstidslagen kan detta leda till minskade om

bemanningskostnader för det enskilda rederiet. Vilka konsekvenser

möjligheten till avsteg kommer att få för rederibranschen i dess helhet

är omöjligt att ange. Allmänt torde dock kunna sägas att antalet beslut

avsteg blir få. De alternativa modeller som har diskuterats inom om utredningen har inte bedömts ha mer positiva ekonomiska effekter för branschen än den nu föreslagna. Förslaget att seglande delägare skall omfattas av sjöarbetstidsom lagens regler torde inte medföra några beaktansvärda kostnader för berörda delar av rederinäringen.

Ikraftträdande

Jag föreslår att författningsändringarna skall träda i kraft den 1 juli

1995. Sjöarbetstidslagens bestämmelser skall dock enligt förslaget tillämpas på seglande delägare och med dem jämställda först fr.o.m.

den 1 oktober 1995.

ll

1994:106 sou

Författningsförslag

1 Förslag till lag om ändring i sjöarbetstidslagen

1970: 105

Härigenom föreskrivs i fråga om sjöarbetstidslagen 1970:105

dels att 13, 18 och 20 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 14

14 b och 20 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag äger, med de in- Denna lag tillämpas, med de skränkningar som anges i 2 inskränkningar i 2 som anges tillämpning på skeppstjänst. på skeppstjänst. Med skeppstjänst förstås i Med skeppstjänst i avses denna lag arbete som person, denna lag sådant arbete som en vilken är anställd på svenskt person, vilken är anställd på ett

fartyg, för fartygets räkning svenskt fartyg, för fartygets

eller eljest på grund av förmans räkning eller annars på grund

uppdrag utför ombord på farty- av förmans uppdrag utför omget eller på annat ställe. bord på fartyget eller på något

annat ställe.

Som skeppsdänst anses även

sådant arbete som utförs för fartyget av en person som inte är anställd pá detta men som helt eller delvis äger fartyget eller hyr det.

Författningsförslag SOU l994zl06

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Från lagens tillämpning un- Fran lagens tillämpning undantages skeppstjänst som ut- dantas skeppstjänst som utförs

föres av av

befälhavare, om utom denne befälhavaren, om utom denne minst tre personer är anställda minst tre personer är anställda

på fartyget, pâ fartyget,

maskinchef, om hans skepps- maskinchefen, om han inte är tjänst är indelad i vakter, ensamt maskinbefäl ombord och hans skeppstjänst inte är indelad i vakter, främste styrman, om hans överstyrmannen, om han inte skeppstjänst är indelad i är ende styrmannen ombord och vakter, hans skeppstjänst inte är indelad i vakter, föreståndare för ekonomi- förestándaren för ekonomiavdelning, om utom denne avdelningen, om utom denne minst sex personer är anställda minst sex personer är anställda inom avdelningen, inom avdelningen, läkare, läkare, musiker, musiker, den som är anställd uteslu- den som är anställd uteslutande för att meddela under- tande för att meddela undervisning, visning, medlem av redarens familj, om fartygets bruttodrälctighet understiger 500. Från lagens tillämpning un- Från lagens tillämpning undantages även skeppstjänst på dantas även skeppstjänst

fiskefartyg när det användes ñskefartyg när det används sådant och fartyg som som sådant eller fartyg som

som användes till verksamhet ome- används till verksamhet som är delbart förbunden med fiske, omedelbart förbunden med fiske,

räddningsfartyg när det räddningsfartyg när det

användes som sådant, används som sådant, lustfartyg. fitidsfartyg.

l Senaste lydelse 1989:991.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ytterligare undantag från Ytterligare undantag får göras

lagens tillämpning får göras genom kollektivavtal, som på

genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits eller arbetstagarsidan slutits eller godkänts av en organisation, godkänts av organisation, vilken vilken är att anse som central

är att anse som central arbets- arbetstagarorganisation enligt

tagarorganisation enligt lagen lagen 1976:580 medbeom 1976:580 om medbestämman- stämmande i arbetslivet. de i arbetslivet. Har redaren eller ägaren av Om redaren eller ägaren av

ett svenskt fartyg helt eller del- ett svenskt fartyg helt eller vis upplåtit driften av fartyget delvis har upplåtit driften

av

till en utlänning, får regeringen fartyget till en utlänning, får eller den myndighet som rege- regeringen eller den myndighet

ringen bestämmer efter ansökan som regeringen bestämmer efter av redaren eller, om denne är ansökan av redaren eller, om utlänning, ägaren medge att denne är utlänning, ägaren denna lag helt eller delvis inte medge att lagen helt eller delvis

skall gälla i fråga om fartyget. inte skall gälla i fråga om farty-

Ett medgivande skall begränsas get. Ett medgivande skall betill viss tid och förenas med de gränsas till viss tid och förenas villkor som behövs. med de villkor behövs. som

I fråga om förutsättningarna för ett medgivande, underrättelseskyldighet, ändrade villkor och återkallelse av ett medgivande gäller

59 § andra och tredje styckena sjömanslagen 1973:282. Regeringen får förordna, att Regeringen får föreskriva, att denna lag skall gälla på lagen inte skall gälla på fartyg

staten tillhörigt fartyg. Om som tillhör staten. Om det synnerliga skäl föreligger, får föreligger synnerliga skäl, får regeringen eller myndighet som regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer även i som regeringen bestämmer även övrigt medge undantag från i övrigt medge att lagen inte

tillämpningen av lagen. skall gälla pá ett visst fartyg.

l detta fall skall dock fjärde

stycket sista meningen tillämpas i fråga om tidsbegränsning och villkor.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I denna lag förstås med I denna lag avses med sjöman: den som utför sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen skeppstjänst för vilken lagen gäller, gäller, ekonomipersonal: personal ekonomipersonal: personal som är anställd for besättning- som är anställd för besättningens eller passagerarnas förpläg- ens eller passagerarnas förpläg-

ning eller uppassning, för andra ning eller uppassning, för andra

sysslor som har samband med sysslor som har samband med sådant arbete eller för expedi- sådant arbete eller för expeditionsgöromål eller annan lik- tionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring, nande tjänstgöring, dagman: sjöman vars skepps- dagman: en sjöman vars tjänst är indelad i vakter och skeppstjänst inte är indelad i som tillhör radio- eller eko- vakter och som inte tillhör nomipersonalen, radio- eller ekonomipersonalen,

passagerarfartyg: fartyg som passagerarfartyg: ett fartyg har passagerarfartygscertifikat, som har passagerarfartygscer-

tifikat, dygn: tiden från klockan 0 till dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24, klockan 24, vecka: en fast period av sju vecka: en fast period av sju

på varandra följande dygn, på varandra följande dygn,

oavbruten gång: färdsätt som oavbruten gång: ett färdsätt kännetecknas av att fartyget som kännetecknas av att fartyget anlöper hamn eller annars kom- inte anlöper någon hamn eller mer i beröring med land under annars kommer i beröring med längre tid än 2 timmar vid något land under längre tid än 2 timtillfälle, mar vid något tillfälle, lokalfart: resa till eller från lokalfart: en resa till eller

svensk hamn med fartyg, vars från svensk hamn med fartyg,

bruttodräktighet understiger vars bruttodräktighet understiger 500, vilken under vanliga för- 500, vilken under vanliga förhållanden kräver mer än 12 hållanden inte kräver mer än 12 timmars oavbruten gång, timmars oavbruten gång,

2 Senaste lydelse 1988:50.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

närfart: fart, dock lokal- närfart: fart, dock inte lokalfart, inom Sveriges sjöterrito- fart, inom Sveriges sjöterrito-

rium eller annars i Östersjön rium eller annars i Östersjön

eller med denna i sjöfartsför- eller i farvatten som står i .göbindelse varande farvatten in- förbindelse med Östersjön in-

nanför linjen Trondheimsfjor- nanför linjen Trondheimsfjor-

den-Shetlands nordpynt, däri- den-Shetlands nordpynt, däri-

från västerut till 11° västlig från västerut till 11° västlig

longitud, därifrån längs denna longitud, därifrån längs denna

longitud över Irlands västkust longitud över Irlands västkust till 48° nordlig latitud och däri- till 48° nordlig latitud och därifrån österut längs denna latitud från österut längs denna latitud till Brest, till Brest, oceanfart: fart bortom den för oceanfart: fart bortom den närfart angivna linjen. linje som anges för närfart.

Fartyg anses under resa hela Ett fartyg anses under en

tiden användas i den vidsträck- resa hela tiden användas i den taste fart som resan omfattar. vidsträcktaste fart som resan Hänsyn tages dock till sådan omfattar. Hänsyn skall dock inte oförutsedd utsträckning av resan tas till sådan oförutsedd som föranledes av storm, sjö- utsträckning av resan försom skada eller annan nödsituation. anleds storm, sjöskada av en en eller någon annan nödsituation. Förordnande enligt 1 kap. 8 § Ett förordnande enligt 1 kap.

andra meningen fartygssäker- 8 § andra meningen fartygs-

hetslagen 1988:49 gäller även säkerhetslagen 1988:49 gäller vid tillämpningen av sjöarbets- även vid tillämpningen sjöav tidslagen i den mån förordnan- arbetstidslagen i den mån för-

det har betydelse för tillämp- ordnandet har betydelse för

ningen. tillämpningen. Vid beräkningen av arbetstid När arbetstid beräknas skall, undantages, utom i fall som utom i de fall i 8 som avses avses i 8 dels måltidsrast, undantas dels måltidsrast, dels dels annat uppehåll i skepps- annat uppehåll i skeppstjänsten,

tjänsten, om sjömannen enligt sjömannen får avlägsna sig

om förmans besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppefrån arbetsplatsen under uppe- hållet och detta minst varar hållet och detta varar minst 1 timme. 1 timme.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Från de begränsningar som Från de begränsningar som

föreskrives i 4--9 §§ får avsteg föreskrivs i 4--9 §§ får avsteg

göras genom kollektivavtal, som göras genom kollektivavtal, som

tillkommit i den ordning som har tillkommit i den ordning anges i 2 § tredje stycket. som anges i 2 § tredje stycket.

Om kollektivavtal inte har kunnat träffas om ett visst avsteg från 4-9 får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge av-

steget. Detta gäller dock bara

om avsteget år förenligt med sjösäkerhetens krav och en tillfredsställande social standard kan upprätthållas för sjömän som berörs av det. Ett sådant avsteg får beslutas även om arbetstiden regleras genom kollektivavtal men beslutet får i

sådant fall tillämpas först när

kollektivavtalet inte längre har någon råttsverkan. Ett medgivande får begränsas till viss tid och förenas med de villkor som behövs.

14 a § Det som föreskrivs i kollektivavtal som avses i I] eller 13 § skall tillämpas också på en sådan person som anges i 1 § tredje stycket.

Om det finns särskilda skal

och det år förenligt med .sjösakerhetens krav får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att arbetstiden för en sådan person som nu avses får överstiga vad

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som annars gäller. Ett sådant medgivande får begränsas till viss tid och förenas med de villkor som behövs.

14 b §

Ett medgivande som avses i 2§ sjätte stycket, 13 § andra

stycket eller 14 a § andra stycket får återkallas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, om villkor som har meddelats för det inte följs eller annars väsentliga förutsättningar för medgivandet har ändrats.

Befalhavare som uppsåtligen En befälhavare uppsåt-

som eller av oaktsamhet använder ligen eller av oaktsamhet ansjöman till skeppstjänst i strid vänder en sjöman till skepps-

mot denna lag eller föreskrift för tjänst i strid mot denna lag eller

tillämpningen av lagen dömes föreskrifter för tillämpningen av till böter. Detsamma gäller den lagen skall dömas till böter. som på grund av arbetsförhål- Detsamma gäller den som på landena har den arbetsledande grund av arbetsförhållandena ställning som annars tillkommer har den arbetsledande ställning befälhavare. som annars tillkommer en befälhavare. Till böter dömes även redare Till böter skall dömas även en eller annan som i redarens ställe redare eller någon annan i som

har haft befattning med fartyget, redarens ställe har haft befattom han därvid känt till eller ning med fartyget, han

om bort känna till överträdelsen. därvid har känt till eller bort känna till överträdelsen. En person som avses i I § tredje stycket skall dömas till böter, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet utför skeppstjänst i strid mot denna lag eller före-

Författninggförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skrifter för tillämpningen av

lagen

Till böter dömes den som Till böter skall den dömas som

bryter mot 15 § första uppsåtligen eller av oaktstycket eller 17 § andra stycket, samhet bryter mot 15 § första stycket eller 17 § andra stycket,

i strid mot 15 § andra i strid mot 15 § andra

stycket vägrar någon att taga stycket uppsåtligen vägrar nå-

del av anteckningarna, gon att ta del av anteckningarna, uppsåtligen eller av oakt- uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller samhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i anteck- vilseledande uppgift i anteckningar om arbetstid, om gär- ningar om arbetstid, om gärningen är belagd med straff i ningen inte är belagd med straff brottsbalken. i brottsbalken. Om den som fått ett med- Om den har fått ett medsom givande enligt 2 § fjärde stycket givande enligt 2 § fjärde stycket

eller fartygets befälhavare upp- eller fartygets befälhavare

uppsåtligen eller av grov oaktsam- såtligen eller oaktsamav grov het åsidosätter föreskriven het åsidosätter föreskriven en

underrättelseskyldighet eller underrättelseskyldighet eller

något villkor i medgivandet, något villkor i medgivandet, döms han till böter. skall han dömas till böter. Det-

samma gäller om. villkor som

avses i 2 § sjätte stycket åsidosätts.

3 Senaste lydelse 1989:991.

sou 1994:106 Författningyörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 a § Ett beslut enligt 14 b § skall gälla omedelbart, om det inte föreskrivs något annat i beslutet eller den myndighet som skall pröva ett överklagande förordnar annat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. De nya bestämmelserna i 1 § tredje stycket skall dock tillämpas först från och med den 1 oktober 1995. De äldre bestämmelserna i 2 § om medlemmar av redarens familj skall gälla till utgången av september 1995.

Författningsförslag

2 till

Förslag förordning om ändring i sjöarbetstidskungörelsen 1970:550

Härigenom föreskrivs att 2 § sjöarbetstidskungörelsen 1970:550 skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sjöfartsverket fdr medge Sjöfartsverket prövar när det

un-

dantag enligt 2 § sjätte stycket gäller sjöarbetstidslagen andra punkten sjöarbetstidslagen 1970: 105 frågor

om 1970:105. undantag enligt 2 § sjätte stycket andra meningen, avsteg enligt 13 § andra stycket eller 14 § andra stycka et, återkallelse enligt 14 b Sjöfartsverkets beslut får Sjöfartsverkets beslut i

fall

överklagas hos regeringen. får överklagas hos som nu avses regeringen. Även arbetsen tagarorganisationfár överklaga ett sådant beslut i den mán saken rör medlemmarnas intresse.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995.

Senaste lydelse 1991:1882.

I BAKGRUND OCH FAKTAREDOVISNING

1 Utredningsuppdraget och

utredningsarbetet

I direktiven för utredningsarbetet, vilka bifogas som bilaga sägs bl.a. att de bestämmelser i sjöarbetstidslagen som reglerar vaktgång, ordinarie arbetstid och övertid i vissa avseenden begränsar möjligheterna till en rationell drift av fartyg till sjöss. Syftet med utredningen är enligt direktiven att lämna förslag till sådana författningsändringar att en rationell bemanningsorganisation ombord på fartyg medges samtidigt grundläggande sjösäkerhetskrav tillgodoses. Ett som sätt att åstadkomma detta kan enligt direktiven vara att ge regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigande att under vissa förutsättningar besluta om avsteg från sjöarbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid. I anslutning härtill sägs också att det från samma utgångspunkter kan finnas anledning att överväga en bredare tillämpning av lagen. Utredningsarbetet, som inleddes vid årsskiftet, korn ganska snart att inriktas på förutsättningarna att åstadkomma ett bemyndigande av nämnda slag. Detta ledde bl.a. till att de arbetsrättsliga aspekterna på sådan lagstiftningsâtgärd fick undersökas. Arbetstagarsidans en experter väckte därefter frågan om att låta sjöarbetstidslagens regler omfatta även s.k. seglande delägare. Utredningen har haft sju sammanträden, varvid oftast samtliga experter har deltagit. Vidare har jag och utredningens sekreterare sammanträffat med ordföranden för Sveriges Redareförening för mindre passagerarfartyg SWEREF samt gjort ett studiebesök ombord på ett svenskt tankfartyg. Utredningen har haft kontakter med bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen och med Sjøfartsdirektorateti Norge.

2 Gällande bestämmelser

I detta kapitel lämnas en översiktlig redogörelse för de olika för-

fattningar som är av betydelse för utredningsarbetet.

l Sjöarbetstidslagen

Arbetstiden på svenska fartyg regleras i Sjöarbetstidslagen 1970: 105.

Lagen tillämpas på skeppstjänst 1 §. Med skeppstjänst förstås arbete

som person, vilken är anställd på svenskt fartyg, för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget

eller på annat ställe. Från lagens tillämpning görs i 2 § undantag för skeppstjänst som utförs av bl.a. befälhavare, om utom denne minst tre är personer

anställda på fartyget, samt maskinchef och främste styrman, deras

om skeppstjänster inte är indelade i vakter och de inte är ende maskinist respektive ende styrman ombord. Undantag görs vidare bl.a. för

medlem av redarens familj, om fartygets bruttodräktighet understiger 500. Från lagens tillämpning görs undantag även för skeppstjänst på fiskefartyg, räddningsfartyg samt lustfartyg med lustfartyg

avses

fartyg som används för fritidsändamål. Ytterligare undantag från lagens tillämpning får göras

genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en

organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt

lagen 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet MBL.

Regeringen får förordna att lagen inte skall gälla på fartyg ägs

som av staten. Vidare får regeringen eller myndighet regeringen som

bestämmer även i övrigt medge undantag från tillämpningen lagen

av

om det finns synnerliga skäl. Ett sådant bemyndigande har lämnats

Sjöfartsverket.

Sjöarbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid återfinns i

4-9 §§. De är indelade i två avsnitt; dels regler och om oceannärfart 4-7 §§, dels regler lokalfart 8-9 §§. om

Sjöarbetstidslagen bygger liksom arbetstidslagen 1982:673 på

principen om 40 timmars arbetsvecka. Detta kommer till uttryck i 4 § som maximerar den ordinarie arbetstiden för dagman, dvs. sjöman vars tjänst inte är indelad i vakter och inte tillhör radio- eller som

Gällande bestämmelser sou 1994:106

ekonomipersonalen, till 8 timmar om dygnet och till 40 timmar i veckan. När ett fartyg är till sjöss måste dock vissa arbetsuppgifter kontinuerligt. En stor del av besättningen är därför indelad i passas vakter. Det vanligaste är trevaktssystemet vilket innebär att tre sjömän avlöser varandra under dygnet. På grund av vaktsystemen kan den ordinarie arbetstiden bli längre än 40 timmar i veckan. Vaktindelad sjöman kompenseras dock för detta genom ett särskilt vederlag, som i första hand skall ges i form av fritid i land 10 §. Den ordinarie arbetstiden för trevaktsindelad sjöman regleras i 5 Enligt detta lagrum gäller som huvudregel för vaktindelad sjöman som inte tillhör ekonomipersonalen och för sjöman som tillhör radiopersonalen att den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 8 timmar om dygnet. Detta innebär att den ordinarie arbetstiden kan uppgå till 56 timmar i veckan. I 6 § görs undantag från 5 § för arbete på fartyg vars bruttodräktighet understiger 500. För att 6 § skall vara tillämplig krävs också att

fartyget går i närfart fart inom Sveriges sjöterritorium och i Östersjön

med anslutande farvatten innanför linjen Trondheimsfjorden-Shet-

lands nordpynt-Irlands västkust-Brest. I sådana fall får den

ordinarie arbetstiden för sjöman som avses i 5 § uppgå till högst 24 timmar under två dygn i följd när fartyget är till sjöss. 6 § medger således tvåvaktsindelning personalen. Under en fast period om två av veckor får den ordinarie arbetstiden dock inte överstiga 112 timmar. I 7 § finns särregler för ekonomipersonal. För sjömän i denna kategori får den ordinarie arbetstiden i ocean- och närfart uppgå till

högst 9 timmar om dygnet och 56 timmar i veckan på passagerarfartyg och till 8 timmar om dygnet på annat fartyg. Bestämmelsen tillämpas på både Vaktindelad och vaktfri personal.

Beträffande lokalfart resa till eller från svensk hamn med fartyg

vars bruttodräktighet inte överstiger 500 och som under vanliga för-

hållanden inte kräver mer än 12 timmars gång skiljer sjöarbetstids-

lagen på lokalfart inom respektive utom svensk hamn. I lokalfart inom svensk hamn får den ordinarie arbetstiden enligt huvudregeln uppgå

till högst 9 timmar om dygnet och 40 timmar i veckan, raster inte

inräknade 8 §. I lokalfart utom svensk hamn får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 10 timmar om dygnet och 56 timmar i

veckan 9 §. Reglerna är gemensamma för alla besättningskategorier. Från de begränsningar som föreskrivs i 4-9 §§ får enligt 13 §

avsteg göras kollektivavtal, som arbetstagarsidan har slutits genom eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. För den ordinarie arbetstid som överstiger 40 timmar i veckan 80

timmar under en fast tvåveckorsperiod för tvåvaktsindelade kompen-

seras personalen, som nämnts ovan, genom vederlag 10 §. Veder-

sou 1994:106 Gällande bestämmelser

laget ges i form av fritid i hamn. Genom kollektivavtal, som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, är det dock möjligt att komma överens om att vederlaget skall ges på något annat sätt. I 11 § föreskrivs att övertidsarbete inte bör förekomma regelbundet och att övertid inte får tas ut med mer än 13 timmar i veckan. Det finns dock en möjlighet att genom kollektivavtal, som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, besluta att övertid får tas ut med ytterligare 5 timmar i veckan, dvs. sammanlagt 18 timmar. Från övertidsbegränsningen undantas enligt 11 § tredje stycket vissa former av skeppstjänst som är av sådan karaktär att de inte kan uppskjutas. Det gäller skeppstjänst som är nödvändig för att avvärja

fara för fartyg, liv eller gods, lämnande av viss hjälp enligt sjölagen riksdagen har nyligen antagit en ny sjölag: prop. 199394:195, bet.

199394:LU31, rskr. 199394:393, SFS 1994:1009, deltagande i

sådan övning med säkerhetsanordningar som skall företas enligt lag

eller annan författning, nödvändig vakttjänst i hamn, åtgärd som krävs

av myndighet i hamn, åtgärd som föranleds av att besättningen blivit

minskad under resan samt annan åtgärd som inte tål uppskov och som inte har kunnat planeras att utföras på annan tid. Enligt 12 § får sjöman åläggas högst 16 timmars skeppstjänst under 24 timmar i följd. För sjöman under 16 år finns en specialregel som föreskriver minst 9 timmars sammanhängande vila varje dygn under tiden mellan klockan 20 och klockan Annan sjöman skall under 24

timmar i följd beredas tillfälle att vila under sammanhängande tid

en av tillräcklig längd. Vidare föreskrivs i 12 § tredje stycket att den som

ålägger anställd skeppstjänst skall ta skälig hänsyn till arbetstid i annat

arbete som den anställde utför för samma arbetsgivare. Dessa begränsningar av arbetstidsuttaget hindrar dock inte att en sjöman

åläggs skeppstjänst som är nödvändig för att avvärja hotande fara för fartyg, liv eller gods, att viss hjälp lämnas enligt sjölagen eller att en sjöman deltar i sådan övning med säkerhetsanordningar som skall företas enligt lag eller annan författning. För fartyg skall föras anteckningar om arbetstid enligt föreskrifter av tillsynsmyndigheten 15 §. Sjöfartsverket, som är tillsynsmyndig-

het, har utfärdat sådana föreskrifter. Sjömannen har rätt att ta del av anteckningarna. Befälhavare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en sjöman till skeppstjänst i strid mot lagen eller föreskrifter för

tillämpningen av lagen döms till böter. Detsamma gäller den som grund av arbetsförhållandena har den arbetsledande ställning som

tillkommer befälhavare. Även redare eller i annars annan som

Gällande bestämmelser

redarens ställe har haft befattning med fartyget döms till böter, han

om har känt till eller bort känna till överträdelsen 18 §. Straff enligt 18 § skall inte dömas ut, det visas att brist har om uppkommit i bemanningen under en pågående och det inte har resa varit möjligt att i senast besökta hamn komplettera bemanningen 19 §.

Den som inte för anteckningar om arbetstid enligt tillsynsmyndig-

hetens föreskrifter eller inte håller anteckningarna tillgängliga vid

tillsynsförrättning, döms till böter 20 § l. Det anges inte något krav

på uppsåt eller oaktsamhet för att straff skall kunna dömas ut. Bestämmelsen avser befalhavaren eller annan som för anteckningarna om arbetstid. Till böter döms även den som uppsåtligen eller oaktsamhet av lämnar oriktig eller vilseledande uppgift i anteckningar arbetstid, om om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken 20 § 3.

Sjöarbetstidskungörelsen

Sjöarbetstidskungörelsen 1970:550 innehåller inga materiella regler om arbetstid.

Enligt kungörelsen l § gäller sjöarbetstidslagen inte i fråga

om

skeppstjänst på fartyg som tillhör polisväsendet, försvarsmakten, kustbevakningen, Statens järnvägar Vägverket, Sjöfartsverket eller

Tullverket. I stället gäller i dessa fall arbetstidslagen. Vidare föreskrivs i kungörelsen 2 § bl.a. att Sjöfartsverket får medge undantag enligt 2 § sjätte stycket sjöarbetstidslagen, dvs. om det finns synnerliga skäl, samt 3 § att tillsyn över efterlevnaden av sjöarbetstidslagen utövas av Sjöfartsverket. Verkets beslut enligt 2 § sjätte stycket sjöarbetstidslagen får överklagas hos regeringen. I det här sammanhanget kan också nämnas att Sjöfartsverket enligt

förordningen 1991:1881 om medgivande enligt sjöarbetstidslagen,

m.m. prövar frågor om medgivande enligt 2 § fjärde stycket sjöarbetstidslagen. Även sådana beslut får överklagas hos regeringen.

Fartygssäkerhetslagen

Fartygssäkerhetslagen 1988:49 har till syfte att trygga säkerheten till

sjöss och innehåller bl.a. bestämmelser 0m certifikat, sjövärdighet,

lastning, bemanning, arbetsmiljö, skyddsverksamhet och tillsyn. I anslutning till lagen har fartygssäkerhetsförordningen 1988:594

sou 1994:106 Gällande bestämmelser

utfärdats. l det följande redogörs för lagens och förordningens bestämmelser om bemanning. Enligt fartygssäkerhetslagen skall ett fartyg vara bemannat på ett

betryggande sätt 5 kap. 1 §. För varje passagerarfartyg och för varje

annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20, som transporterar gods eller passagerare, skall fastställas det minsta antal besättningsmän

i olika befattningar minimibesättning som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart som fartyget används i eller

avses att användas i 5 kap. 5 §. Ett fartyg for vilket minimibesättning skall fastställas enligt 5 § får

inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats. Ett fartyg for

vilket minimibesättning har fastställts får vidare inte framföras, om inte besättningen har den storlek och sammansättning i övrigt som anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i någon annan fart än som anges i beslutet 5 kap. 6 §. Det är Sjöfartsverket som fastställer minimibesättning, utom för fartyg som ägs eller brukas av staten och som inte används för affärsdrift 5 kap. 7 §. Innan Sjöfartsverket meddelar ett beslut om minimibesättning, skall verket samråda med organisationer som företräder redare och ombordanställda. Det är dock möjligt att under vissa förutsättningar meddela provisoriska beslut om minimibesättning utan samråd med organisationerna 5 kap. 8 §. Under vissa speciella

omständigheter får också ett fartygs befälhavare besluta att fartyget skall framföras trots att besättningen inte uppfyller kraven i beslutet

om minimibesättning 5 kap. 10 §.

Ett beslut om minimibesättning får återkallas om fartyget eller dess

utrustning har ändrats på ett sätt som kan antas ha betydelse för minimibesättningens sammansättning eller om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats 5 kap. 9 §. Befälhavare och redare är vid straffrättsligt ansvar böter eller fängelse i högst sex månader förpliktade att följa vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter 12 kap. 2 och 3 §§-

Beslut som avser ett fartygs bemanning överklagas hos regeringen. Ett provisoriskt beslut om minimibesättning får dock inte överklagas

13 kap. 3 §.

2.4 Fartygssäkerhetsförordningen

I fartygssäkerhetsförordningen 1988:594 finns det bestämmelser som närmare reglerar vad som skall beaktas vid beslut om minimibesättning. Enligt förordningen skall det sålunda vid fastställande av ett

Gällande bestämmelser sou 1994:106

fartygs minimibesättning särskilt beaktas hur arbetet fartyget är

organiserat, vad som enligt lag eller avtal gäller om personalens

ordinarie arbetstid och, när det gäller fartyg med passagerarfartygscer-

tifikat, om tillräcklig personal för att sköta livbåtar, livflottar och

annan livräddningsutrustning. Under en resa som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars ovbruten gång, skall fartyget

ha en så stor besättning att den kan delas in i det antal vakter som behövs. Detsamma gäller även i andra fall när resan är sådan att arbetet måste delas i skift 5 kap. 5 §. Vidare föreskrivs bl.a. att en minimibesättning skall ha sådan en

storlek och sammansättning att fartyget får tillräcklig personal för

manövrering och navigering, for drift och övervakning av maskineriet,

for sådant nödvändigt underhåll av fartyget och dess utrustning som har betydelse för säkerheten, för brandskydds- och livräddningstjänsten, för radiotjänsten samt for intendenturtjänsten 5 kap. 6 §.

För varje befattning som ingår i minimibesättningen skall den behörighet och specialbehörighet anges som fordras för att utöva befattningen 5 kap. 7 §.

Ett beslut om minimibesättning gäller tills vidare. Det får dock

meddelas för begränsad tid om det finns särskilda skäl för det 5 kap. 17 §.

2.5 Arbetstidslagen

2.5.1 Allmänt om arbetstidslagen

Allmänna bestämmelser om arbetstid för anställda i land finns i arbetstidslagen 1982:673. Lagen gäller i princip för varje verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning 1 §. Vissa undantag från lagens tillämpning har dock gjorts. Bland annat

undantas arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Vidare undantas skeppstjänst 2 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock

föreskriva att lagen skall tillämpas på skeppstjänst som har undantagits

från sjöarbetstidslagen jfr l § sjöarbetstidskungörelsen.

Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan. Denna huvudregel kompletteras av en regel som säger att, när det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i

övrigt, arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan i genom-

sou 1994:106 Gällande bestämmelser

snitt, för en tid av högst fyra veckor 5 §. Något dygnsmaximum

föreskrivs inte. Till skillnad mot sjöarbetstidslagen finns i arbetstidslagen bestämmelser om jourtid. Om det på grund av verksamhetens natur är

nödvändigt att en arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete, får jourtid tas ut med

högst 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50

timmar under en kalendermånad. Som jourtid anses inte tid då arbetstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning 6 §. När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid allmän

övertid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller

50 timmar under en kalendermånad, dock med högst 200 timmar under ett kalenderår 8 §. Vidare finns det möjlighet att under vissa förutsättningar ta ut s.k. nödfallsövertid 9 §. Med övertid förstås

sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid eller jourtid 7 §.

Arbetsgivare skall föra anteckningar om jourtid och övertid 11 §. I lagen ges också bestämmelser om arbetstidens förläggning. Bland annat föreskrivs att alla arbetstagare skall ha ledigt för nattvila 13 §. I ledigheten skall ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5.

Avvikelse härifrån får dock göras, om arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste fortgå

även nattetid eller bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24. Arbetstagarna skall också ha minst trettiosex timmars sammanhän-

gande ledighet under varje period om sju dagar 14 §. Vidare

föreskrivs att raster, dvs. sådana avbrott i den dagliga arbetstiden

under vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbets-

stället, skall förläggas så att arbetstagaren inte utför arbete mer än fem timmar i följd 15 §. Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation är det möjligt att göra antingen undantag från lagens tillämpning i dess helhet eller avvikelser från bestämmelserna om bl.a. ordinarie arbetstid och övertid 3 §. Kan kollektivavtal som

avses i 3 § inte träffas får Arbetarskyddsstyrelsen, om det finns

särskilda skäl, medge avvikelse från bl.a. lagens bestämmelser om

ordinarie arbetstid och övertid 19 §. Till denna dispensregel

återkommer jag i nästa avsnitt.

I lagen finns vidare bestämmelser om tillsyn, straff, övertidsavgifter och överklagande. Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen och de föreskrifter som har

meddelats med stöd av lagen 20 §. Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har anlitat arbetstagare i strid mot 5-10 eller 12-16 §§, utan att avvikelse har gjorts enligt 3 § eller 19 döms till böter 24 §.

Gällande bestämmelser sou 1994:106

Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna om övertid utan att ha stöd i kollektivavtal enligt 3 § eller att ha fått dispens enligt 19 skall en särskild avgift övertidsavgift betalas. Avgiften tas ut

av den fysiska eller juridiska person som utövar den verksamhet i

vilken överträdelsen har begåtts 26 §. Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan av allmän åklagare 27 §.

2.5.2 Myndighetsdispens enligt 19 § arbetstidslagen

Som nämnts ovan ges i 19 § arbetstidslagen en möjlighet till myndig-

hetsdispens. Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får

Arbetarskyddsstyrelsen, om det finns särskilda skäl, medge avsteg från

lagens regler om ordinarie arbetstid, jourtid, övertid, mertid, nattvila, veckovila och raster. Dispensmöjligheten är subsidiär i förhållande till bestämmelsen om avvikelser genom kollektivavtal, eftersom en förutsättning för en dispensprövning är att kollektivavtal inte har kunnat träffas. Detta innebär följaktligen att parterna först måste förhandla om möjligheten att göra avvikelse med stöd av kollektivavtal innan en ansökan om dispens ges in. Till dispensansökan skall normalt också fogas ett protokoll från förhandlingen av vilket det framgår att någon överenskommelse inte har kunnat träffas. Skälet till att dispensregeln är subsidiär i förhållande till bestämmelsen om avvikelser genom

kollektivavtal är att lagstiftaren velat förhindra att Arbetarskyddsstyrel-

sen skall behöva fatta beslut i ärenden där parterna är ense, vilket tidigare var fallet.

Beslut av Arbetarskyddsstyrelsen som rör arbetstidens längd får inte

överklagas 29 §. Däremot är det möjligt att hos regeringen överklaga beslut som rör nattvila, veckovila och raster. Beträffande den närmare tillämpningen av dispensregeln har jag från Arbetarskyddsstyrelsen fått reda på följande. Tillämpningen är mycket restriktiv. Det är endast ett tiotal ärenden om året som går till beslut. Av dessa bifalls ungefär hälften. Ärendena rör i endast stort sett bestämmelserna om övertid. Dispens från reglerna om ordinarie arbetstid har inte getts flera år. I de fall det mellan parterna finns ett kollektivavtal som innebär visst avsteg från lagens regler om t.ex. övertid, men arbetsgivaren önskar att det skall medges rätt till

ytterligare övertid, går det inte att få dispens. Arbetarskyddsstyrelsen

menar att en konsekvens av arbetstidslagens dispositiva karaktär är, att en ansökan om dispens inte kan prövas om parterna har gjort undantag från lagen beträffande den fråga som dispensen avser. Detta framgår

inte av lagtexten utan följer enligt Arbetarskyddsstyrelsens mening av

sou 1994:106 Gällande bestämmelser

allmänna rättsgrundsatser. Se även rapporten EG:s arbetstidsdirektiv

Ds 1994:74 s. 19.

2.6 Regler kör- och vilotider vid vägtransporter

om

2.6.1 Allmänt

De bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning som finns i arbetstidslagen avser främst att tillgodose allmänt sociala synpunkter

och arbetärskyddssynpunkter. Därutöver finns det särskilda bestämmelser som har till syfte att av trafiksäkerhetsskäl reglera kör- och

vilotiderna vid vägtransporter. Dessa bestämmelser är inte dispositiva

och gäller för både anställda och icke anställda. Med hänsyn till att jag föreslår att arbetstiden till sjöss skall regleras även för s.k. seglande

delägare finns det anledning att något redogöra för dessa bestämmelser. I och med att EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994 har en EG-anpassning skett av de svenska reglerna om arbetstid och vilotid i trafik. Enligt förordningen 1993:184 om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter skall som svensk förordning sålunda gälla bl.a. artiklarna 1,2 och 4-19 i rådets förordning EEG nr 382085 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och rådets förordning EEG nr 382185 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter. För viss inhemsk trafik som inte omfattas av EG:s bestämmelser, bl.a. taxitrafik, gäller tills vidare kungörelsen 1972:602 om arbetstid

vid vägtransport, m.m.ATK. Inom Kommunikationsdepartementet

överväger man dock att ersätta ATK med nya regler.

Vidare skall enligt förordningen 1993:185 om arbetsförhållanden

vid vissa internationella vägtransporter huvudbestämmelserna i den europeiska överenskommelsen den 1 juli 1970 om arbetsförhållanden

för fordonsbesättningar vid internationellavägtransporter AETR gälla

som svensk förordning. AETR:s tillämpningsområde är dels transporter till eller från eller i transit genom länder som tillträtt AETR, men som inte är parter i EES-avtalet, för hela färden då transporten utförs med fordon som är registrerat i ett AETR-land eller en EESstat, dels transporter som sker till eller från ett land som varken omfattas av AETR eller EES, vid färd inom EES med ett fordon som är registrerat i ett sådant s.k. tredjeland. Bestämmelserna i AETR om kör- och vilotid överensstämmer i allt väsentligt med EG:s regler.

Gällande bestämmelser sou 1994:106

I det följande lämnas en översikt över de EG-bestämmelser om körtid och vilotid som gäller som svensk förordning.

2.6.2 Förordning EEG 382085

nr

Enligt artikel 2 gäller förordningen för vägtransport inom gemenskapen med lastat eller olastat fordon som är avsett för transport av passagerare eller gods. Vid vissa internationella vägtransporter skall dock AETR tillämpas i enlighet med vad som nämnts ovan. Förordningen gäller inte fordon eller fordonskombinationer avsedda för godstransporter om fordonets maximivikt är högst 3,5 ton. Inte heller fordon som är avsedda för transport av högst åtta passagerare omfattas av regleringen. Undantag har vidare gjorts för vissa särskilda

fordon, främst fordon som används för allmännyttiga uppgifter artikel

4. Varje medlemsstat har dessutom möjlighet att inom sitt territorium

medge undantag för ytterligare fordonskategorier artikel 13.

Den dagliga körtiden, räknat mellan två perioder föreskriven av

dygnsvila eller en period av dygnsvila och en av veckovila, får som

huvudregel uppgå till högst nio timmar. Den får dock två gånger under samma vecka förlängas till tio timmar. Som huvudregel gäller också att föraren efter sex dagars körning skall åtnjuta veckovila. Vid andra internationella persontransporter än linjetrafik är det tillåtet med tolv kördagar. För en tvåveckorsperiod får den totala körtiden inte

överstiga 90 timmar artikel 6. Efter fyra och en halv timmars körning skall föraren ta en minst 45

minuter lång rast, om han inte påbörjar en viloperiod. Det är möjligt att dela upp denna rast i flera raster om minst 15 minuter. Under

rasterna får föraren inte utföra något annat arbete artikel 7. Under varje tjugofyratimmarsperiod skall föraren ha dygnsvila

en om minst elva timmar i följd. Denna viloperiod får dock minskas till nio timmar högst tre gånger per vecka, under förutsättning att föraren

kompenseras med motsvarande vilotid senast före utgången av påföljande vecka. Om denna möjlighet till minskning av vilotiden inte utnyttjas får dygnsvilan delas upp i två eller tre perioder, varav en skall vara minst åtta timmar. Den sammanlagda dygnsvilan skall i sådant fall uppgå till tolv timmar artikel 8.1. Dygnsvilan skall vid ett tillfälle varje vecka ökas till en veckovila

om sammanlagt 45 timmar i följd. Veckovilan får dock reduceras till 36 timmar, om vilan tas på fordonets eller förarens hemort eller till 24 timmar, om vilan åtnjuts på någon annan ort. Varje minskning skall kompenseras av en motsvarande viloperiod uttagen i ett samman-

sou 1994:106 Gällande bestämmelser

hang före utgången av den tredje vecka infaller efter den vecka som

då vilan reducerades artikel 8.3. Den förare som bryter mot reglerna körtid, raster, dygnsvila

om

och veckovila döms till penningböter 27 § förordningen om kör- och

vilotider samt fárdskrivare vid vägtransporter.

,M

.g

4 ;xfyxçxm Växa; °z§áa

°

w :ma-v

u t . .

äafåwrââkâêøigçgiá a müâiáçxüxø

L

3 Kollektivavtal

1 Allmänt om kollektivavtal

Kollektivavtalet definieras i 23 § MBL som ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt om mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett grundläggande krav för att kollektivavtal skall komma till stånd är liksom avtal i allmänhet - att parterna har avtalsavsikt. Av definitionen i 23 § framgår att det

därutöver krävs att ytterligare tre villkor är uppfyllda. För det första

kan endast vissa parter ingå kollektivavtal. På arbetsgivarsidan kan kollektivavtal ingås av enskilda arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer medan arbetstagarsidan måste företrädas av en förening av arbetstagare. För att vara giltigt som kollektivavtal fordras därutöver att avtalet kommit till skriftligt uttryck. Kollektivavtalet är således formkrävande. Slutligen krävs att avtalet avser anställningsvillkor eller förhållandet i övrigt mellan arbetstagare och arbetsgivare. I likhet med ett vanligt avtal binder kollektivavtalet avtalsparterna. Kollektivavtalet har emellertid vissa speciella rättsverkningar. Inom sitt tillämpningsområde är avtalet sålunda bindande även för medlem i den avtalsslutande organisationen, och detta oavsett om denne inträtt i föreningen före eller efter avtalets tillkomst. Medlem kan inte heller frigöra sig från bundenhet genom att utträda ur organisationen 26 § MBL. Kollektivavtalen kan ha olika inriktning och syfte. Vanligt är att de

syftar till generell reglering löne- och anställningsvillkoren för

en av ett obestämt antal arbetstagare. Avtalen kan dock avse en enda befattning eller en enskild arbetstagare. Förutom bestämmelser som hänför sig till förhållandet mellan arbetsgivaren och de enskilda arbetstagarna, kan avtalen också innehålla bestämmelser som endast

förhållandet mellan arbetsgivarorganisationen eller arbetsgivaren

avser

och arbetstagarorganisationen. Ett exempel på detta är regler om

förhandlingsordning, dvs. bestämmelser hur förhandlingarna skall om föras.

Kollektivavtalet är inget anställningsavtal. De regler i ett kollektiv-

avtal som rör förhållandet mellan arbetsgivaren och de hos honom anställda arbetstagarna har emellertid en s.k. normativ verkan. Det

Kollektivavtal sou 1994:106

innebär att de bestämmer innehållet i de enskilda anställningsavtalen. Enligt 27 § MBL kan arbetsgivare och arbetstagare är bundna som av kollektivavtal sålunda inte med giltig verkan träffa överenskommelse som strider mot avtalet. Att kollektivavtalets normativa regler övergår

till det enskilda anställningsavtalet och därmed återfinns såväl i detta

som i kollektivavtalet brukar benämnas den dubbla konstruktionen. De regler i kollektivavtalet som bara rör förhållandet mellan arbetsgivarorganisationenarbetsgivaren och arbetstagarorganisationen stannar på organisationsnivå och påverkar inte anställningsvillkoren. Beträffande dessa regler brukar man tala om obligatoriska regler. Som nämnts ovan föreskrivs i 26 § MBL att ett kollektivavtal binder medlem i den organisationen som har slutit avtalet. Däremot säger bestämmelsen inte att kollektivavtalet skall vara tillämpligt också på oorganiserade arbetstagare. Det är emellertid sedvänja på den en

svenska arbetsmarknaden att en arbetsgivare skall tillämpa ett

kollektivavtal som han är bunden av på alla sina anställda, oavsett

deras fackliga organisationstillhörighet. Om arbetsgivaren inte har

slutit ett enskilt anställningsavtal med den oorganiserade arbetstagaren, som uttryckligen avviker från kollektivavtalet, kommer dess regler att inflyta även i den oorganiserades anställningsavtal. I de arbetsrättsliga lagar som är dispositiva genom kollektivavtal, t.ex. arbetstidslagen och

sjöarbetstidslagen, brukar det också finnas en bestämmelse som uttryckligen medger att arbetsgivaren kan tillämpa kollektivavtalet på

den oorganiserade arbetstagaren.

3.2 Kollektivavtals efterverkan

Med att ett kollektivavtal har efterverkan menas att dess regler lever vidare i de enskilda anställningsavtalen sedan kollektivavtalet har

upphört att gälla. Anställningsavtalet fortsätter således att hämta sitt

innehåll beträffande lön och andra anställningsvillkor från det

gamla kollektivavtalet under ett kollektivavtalslöst tillstånd. Att

kollektivavtalen har denna verkan kan ses som en följd den dubbla av konstruktionen.

Att kollektivavtalets bestämmelser om löne- och andra anställnings-

villkor i stor utsträckning har efterverkan är ostridigt i doktrin och praxis. Beträffande efterverkan av de avtalsbestämmelser innebär som att parterna gör avsteg från en lagregel som inte är dispositiv för parterna i anställningsavtalet men som kan frångås på central nivå råder dock viss tveksamhet. Exempel på sådana lagregler är be-

stämmelserna i arbetstidslagen och sjöarbetstidslagen möjlighet att

om göra avsteg från respektive lags bestämmelser om ordinarie arbetstid.

sou 1994:106 Kollektivavtal

Denna möjlighet att sluta avtal om avsteg är på arbetstagarsidan begränsad till central arbetstagarorganisation.

Om kollektivavtalsparterna har utnyttjat sin rätt att göra avsteg från

t.ex. arbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid, uppkommer således frågan vad som skall gälla när kollektivavtalet har upphört att gälla. Skall lagens bestämmelser gälla eller har kollektivavtalet efterverkan Varken i MBL eller någon annan lag finns det något svar på hur man skall se på dessa fall. I förarbetena prop. 1974:148 s. 93 till

lagen 1974:981 om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning

uttalade departementschefen emellertid att sådana kollektivavtalsbestämmelser borde få leva vidare under tillfälligt avtalslöst tillstånd om parterna var överens om det. Detta skulle dock gälla bara om förhållandena inte pekade i någon annan riktning, t.ex. att någondera parten hade sagt upp kollektivavtalet för att lagens regler skulle gälla. Samtidigt förklarade departementschefen att frågan om kollektivavtalens fortsatta tillämpning under tillfälligt avtalslöst tillstånd borde kunna överlämnas rättstillämpningen. Vidare uttalades i förarbetena prop. 197879:175 s. 137 till den numera upphävda lagen 1979: 1 l 18 om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet att en arbetsgivare bör ha möjlighet att även vid tillfälligt avtalslöst tillstånd åberopa den lösning som har valts i ett kollektivavtal som efter uppsägning har löpt ut, i den mån det verkligen är fråga om ett tillfälligt sådant förhållande och avtalet inte har sagts upp i syfte att något annat skall gälla. Arbetsdomstolen har i ett fall AD 1979 nr 137 haft att bedöma om regleringen i ett avtal om längre ordinarie arbetstid per vecka än arbetstidslagens kunde tillämpas även under ett tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd. Arbetsdomstolen konstaterade att det inte fanns något svar på frågan i lagtexten och att inte heller förarbetena till lagen gav någon vägledning. Under åberopande av praktiska överväganden kom domstolen dock fram till att avtalets regler om arbetstid

hade efterverkan. Arbetsdomstolen underströk särskilt att den intagit

denna ståndpunkt mot bakgrund av att det var fråga om ett tillfälligt avtalslöst tillstånd och tillade.

Denna förutsättning föreligger bland annat om båda parter år inställda på att få till stånd ett nytt kollektivavtal. Bedömningen kan bli en arman om ena parten har deklarerat att han inte vill förlänga avtalet. Det är dock inte säkert att en sådan ensidig deklaration från ena partens sida alltid medför att tillfälligt avtalslöst tillstånd inte kan anses föreligga.

Kollektivavtal sou 1994:106

För att kunna avgöra om ett kollektivavtal av nu aktuellt slag har efterverkan synes det således vara av avgörande betydelse om det avtalslösa tillståndet är tillfälligt eller ej. Var gränsen går mellan dessa två typer av kollektivavtalslösa tillstånd synes emellertid inte helt klart. Tilläggas kan att i AD 1979 nr 137 hade kollektivavtalet inte sagts upp for omreglering av arbetstidsförläggningen utan på grund av

strandade löneförhandlingar. Hade avtalet sagts upp för att till stånd

en ändring av just arbetstiden är det möjligt att Arbetsdomstolen hade intagit en annan ståndpunkt. Jämför uttalanden till förmån för denna uppfattning av Joachim Nelhans i Rättsläget på den svenska arbetsmarknaden under tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd, Lag Avtals skriftserie 1986 s. 20 ff; se i samma riktning även Tore Sigeman i Folke Schmidt m.fl., Löntagarrätt, reviderad upplaga 1994, s 126 och Reinhold Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, s. 108

3.3 Kollektivavtal på sjöarbetsmarknaden

Som tidigare nämnts är sjöarbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid dispositiva på så sätt att de kan frångås genom kollektivavtal 13 §. Denna möjlighet till avsteg från lagens bestämmelser har

sjöarbetsmarknadens parter utnyttjat i stor utsträckning. De har även

träffat kollektivavtal som med stöd av 2 § tredje stycket sjöarbetstidslagen helt undantar arbetstagaren från lagens tillämpning. I praktiken har detta medfört att arbetstiden for i stort sett alla ombordanställda

på svenska fartyg inte regleras genom sjöarbetstidslagen utan genom

kollektivavtal, låt vara att dessa inte alltid i någon större utsträckning avviker från vad som gäller enligt lagen.

Mellan Sveriges Redareförening och respektive arbetstagarorganisa-

tion Sveriges Fartygsbefälsförening, Svenska Maskinbefálsförbundet och Svenska Sjöfolksförbundet har sålunda slutits s.k. storsjöavtal för de olika besättningskategorierna. Dessa avtal innehåller enhetliga regler för en större grupp av arbetstagare. Därutöver finns det ett antal

avtal, bland annat s.k. ramavtal, vilka också slutits mellan Sveriges

Redareförening och de olika arbetstagarorganisationerna men som innehåller bestämmelser som avviker från storsjöavtalen. Vidare finns det s.k. specialavtal som har slutits mellan någon av de ombordanställdas organisationer och enskilda arbetsgivare. Avtalen gäller i regel minst ett år. För vissa avtal gäller att sägs de

inte upp viss tid före årskiftet gäller de ytterligare ett år. Om begäran om förhandling framställts före denna tidpunkt gäller en del avtal även

efter årskiftet men då med en kortare ömsesidig uppsägningstid medan

sou 1994:106 Kollektivavtal

andra avtal upphör att gälla. Giltighetstider och uppsägningsklausuler i de olika avtalen är ofta samordnade. Nedan redogörs översiktligt för bestämmelserna arbetstid i några de förekommande om m.m. av avtalen.

3.3. 1 Storsjöavtalen

Storsjöavtaletför befälhavare innehåller inte några regler arbetstid.

om

Avtalen för styrman och maskinbefäl

Avtalet för maskinbefál innehåller inte några regler arbetstid för om

maskinchef som är undantagen från sjöarbetstidslagen. I övrigt gäller

följande. För dagman är den ordinarie veckoarbetstiden 45 timmar helgfri per

arbetsvecka omfattande perioden måndag-lördag. Den ordinarie arbetstiden per dygn är 8 timmar under helgfria dygn måndag-

lördag. Arbetstiden skall förläggas mellan kl. 6.00 och 18.00. Helgfria lördagar samt vissa helgaftnar är den ordinarie arbetstiden 5 timmar, som skall förläggas mellan kl. 6.00 och 13.00. Även vaktindelade styrmän och maskinbefil har en ordinarie veckoarbetstid om 45 timmar per helgfri arbetsvecka, omfattande perioden

måndag-lördag. Härutöver får dock för sjövaktstjänst tas ut ytterliga-

re ordinarie arbetstid med högst 3 timmar på lördag och högst 8

timmar på sön- och helgdag, dessa dygn är sjödygn eller ankomst-

om

eller avgångsdygn. Den ordinarie arbetstiden är 8 timmar per dygn.

Arbetstiden skall förläggas mellan kl. 0.00 och 24.00. I hamn gäller samma arbetstidsbestämmelser som för dagmän. I storsjöavtalet för

styrmän finns också bestämmelser angående arbetstiden på fartyg

vars

bruttodräktighet understiger 500 registerton. Dessa bestämmelser överensstämmer med vad som gäller enligt 6 § sjöarbetstidslagen. Sammanfattningsvis kan konstateras att den ordinarie veckoarbets-

tiden för dagmän enligt avtalen överstiger vad medges

som enligt sjöarbetstidslagen med 5 timmar 45 timmar 40 medan den

mot ordinarie veckoarbetstiden för vaktindelade sjömän överensstämmer med vad som gäller enligt lagen 56 timmar respektive 112 timmar under en tvåveckorsperiod för tvåvaktsindelade på

fartyg vars bruttodräktighet understiger 500.

Kollektivavtal sou 1994:106

Avtalet för däcks-, maskin- och intendenturpersonal

Den ordinarie arbetstiden per arbetsvecka måndag-söndag utgör för dagmän 45 timmar samt för vaktpersonal och intendenturpersonal 56 timmar. Den dagliga arbetstiden för dagmän är 8 timmar per helgfritt dygn måndag-fredag att förläggas mellan kl. 6.00 och 18.00 och 5 timmar per helgfri lördag att förläggas mellan kl. 6.00 och 13.00. För vaktpersonal gäller som huvudregel att arbetstiden är 8 timmar per dygn måndag-söndag att förläggas mellan kl. 0.00 och 24.00. Den

ordinarie arbetstiden för intendenturpersonal utgör 8 timmar per dygn

att förläggas till sjöss mellan kl. 6.00 och 19.00 och i hamn mellan kl.

6.00 och 19.00. På fartyg vars bruttodräktighet understiger 500 registerton och som går i närfart får den sammanlagda ordinarie arbetstiden utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd och 112

timmar under en fast period av två arbetsveckor. Sammanfattningsvis kan även beträffande detta avtal konstateras att den ordinarie veckoarbetstiden för dagmän överstiger vad som föreskrivs i sjöarbetstidslagen med 5 timmar, medan den ordinarie veckoarbetstiden för vaktindelade sjömän och intendenturpersonal i allt väsentligt överensstämmer med lagen.

3.3.2 Andra centrala avtal

Mellan Sveriges Redareförening och Sveriges Fartygsbefälsförening finns ett särskilt avtal om utökad ordinarie arbetstid för styrmän, som

tjänstgör på fartyg som har anslutits till avtalet. Avtalsbestämmelserna

ersätter storsjöavtalets regler för arbetstid och ledighets intjänande.

Genom avtalet är det möjligt att ha tvåvaktssystem. Den ordinarie

veckoarbetstiden är enligt avtalet 12 timmar per dygn och 84 timmar per vecka. Som kompensation för ordinarie arbetstid överstigande 36 timmar per vecka skall ledighet utgå med en timme för varje arbetad

ordinarie timme. Överstiger veckoarbetstiden 72 timmar utgår dock

ledighet med 1,2 timmar för varje sådan arbetad ordinarie timme. Sveriges Redareförening och Sveriges Fartygsbefälsförening har vidare för färjetrafiken träffat ett ramavtal angående löner och allmänna anställningsvillkor för styrmän, som tjänstgör på fartyg som har passagerarfartygscertifikat. Enligt avtalet gäller som huvudregel

att den ordinarie arbetstiden utgör 36 timmar per kalendervecka eller

multiplar därav, dock högst 13 timmar per tjänstgöringsdygn. För arbete utöver den ordinarie arbetstiden erhålls övertidsersättning

antingen i kontanter eller i form av ledighet. Om kompensationen tas

sou 1994:106 Kollektivavtal

ut i ledighet utgår den med 1,2 timmar för varje arbetad timme pä vardagar och med 2 timmar för varje arbetad timme på sön- och helgdagar. Detsamma gäller för maskinbefalen enligt bilaga till deras storsjöavtal .

Även Sveriges Redareförening och Svenska Sjöfolksförbundet har

slutit ett ramavtal för färjetrafiken. Enligt det avtalet gäller för fartyg

i trafik fartyg som är syselsatt enligt upprättad turlista att den

ordinarie arbetstiden i princip utgör 37 timmar per vecka och att ordinarie arbetstid per tjänstgöringsdygn inte får överstiga 13 timmar.

3.3.3 Specialavtal

Mellan Sveriges Fartygsbefálsförening och enskilda rederier har slutits

s.k. enhetslöneavtal för styrmän. Enligt dessa avtal, som innehåller bestämmelser som ersätter motsvarande bestämmelser i storsjöavtalet,

undantas styrmän som tjänstgör på berörda fartyg helt från sjöarbets-

tidslagen. Beträffande arbetstiden föreskrivs i avtalen i stället att styrman får åläggas högst 16 timmars skeppstjänst under 24 timmar i följd. Vidare anges att styrman under 24 timmar i följd skall beredas tillfälle att vila under en sammanhängande tid av tillräcklig längd. Skeppstjänst som avses i 11 § tredje stycket a-c sjöarbetstidslagen fär dock utan hinder av vad i övrigt gäller åläggas styrman. Enligt avtalet intjänar styrman för varje tjänstgöringsdag ombord 0,78 dagars ledighet. Härutöver intjänas också semester. Även Svenska Maskinbefälsförbundet har träffat ett specialavtal som

innebär att maskinbefäl helt undantas frän sjöarbetstidslagen och

som innehåller motsvarande regler om arbetstid som finns i nyssnämnda avtal för styrmän. Därutöver föreskrivs i maskinbefalsavtalet bl.a. att den ordinarie arbetstiden utgör 49 timmar per vecka att förläggas med högst 12 timmar per dygn måndag-söndag mellan kl. 0.00 och 24.00. I avtalet ingår också fullgörande av s.k. jourtjänst. All arbetad

tid över 12 timmar på ett dygn och all arbetad tid utöver de ordinarie

49 timmarna per vecka ersätts kontant med ett belopp per timme motsvarande 1 100 av den gällande tarifflönen. Enligt avtalet erhåller

maskinbefälet vidare en dags ledighet för varje tjänstgöringsdag

ombord inklusive semester.

Mellan Svenska Sjöfolksförbundet och enskilda rederier har slutits

de s.k. Thuleland- och Europaavtalen. Samma typ av avtal har träffats även av befälsorganisationerna. Enligt Thulelandavtalet utgör den

ordinarie arbetstiden högst 12 timmar dygn och högst 120 timmar

per

under en period av två kalenderveckor att förläggas måndag-söndag

mellan kl. 0.00 och 24.00. Den ordinarie arbetstiden får aldrig

Kollektivavtal sou 1994:106

understiga 52 timmar under en kalendervecka. För intendenturpersonal skall arbetstiden dock förläggas med 60 timmar vecka. Enligt per avtalet bör arbetstagaren beredas en sammanhängande vila minst om

8 timmar per dygn. Avtalet innehåller också regler om intjänande av

vederlag. Dessa regler, tillsammans med den semester den som enskilde sjömannen är berättigad till, ger en ledighet motsvarar som

det s.k. 1:1 systemet, vilket innebär att för varje tjänstgöringsdag

ombord intjänar sjömannen en dags ledighet. Enligt Europaavtalet utgör den ordinarie arbetstiden för all personal 61 timmar per vecka att förläggas med högst 12 timmar dygn per måndag-söndag mellan kl. 0.00 och 24.00. Arbetstagaren skall beredas sammanhängande vila minst 8 timmar dygn. Även en om per enligt detta avtal gäller att arbetstagaren for varje dags tjänstgöring

ombord intjänar en dags betald ledighet semestern inkluderas.

om

3.3.4 Avtal för de mindre passagerarfartygen

I det föregående har redogjorts för kollektivavtal vari bl.a. Sveriges Redareförening är part. För rederier som tillhör Sveriges Redareförening för mindre passagerarfartyg SWEREF sluts kollektivavtal endast mellan det enskilda rederiet och arbetstagarorganisationerna. SWEREF

sluter inga kollektivavtal. Se vidare SWEREF i avsnitt 8.4.

om

4 Utländska

sjöarbetstidsregler

4. l Danmark

4. l Sømandsloven

I Danmark finns ingen sjöarbetstidslag. Däremot föreskrivs i den danska sjömanslagen 57 § sømandsloven av den 6 januari 1989 att en sjöman skall ha tillräcklig tid för vila och sömn. Enligt bestämmelsen skall under varje dygn viloperioden vara minst tio timmar, som får delas upp på högst två perioder. Tiden mellan två pâ varandra följande viloperioder får inte överstiga 14 timmar. Om befälhavaren anser det säkerhetsmässigt försvarligt, kan bestämmelsen dock frångås vid ankomst till eller avgång från hamn. I paragrafen sägs vidare bl.a. att arbete som kan uppskjutas inte får utföras på söndag eller helgdag. I övrigt regleras arbetstiden på danska fartyg uteslutande genom kollektivavtal. Den ordinarie arbetstiden till sjöss är enligt avtalen

normalt 8 timmar per dag under måndag-tisdag och 7 timmar per dag under onsdag-fredag, dvs. en ordinarie veckoarbetstid på 37

timmar. Arbetstid därutöver ersätts såsom övertid antingen i form av pengar eller i form av fritid.

4.1.2 Lov om Dansk Internationalt Skibsregister

[Danmark infördes år 1988 lov om Dansk Internationalt Skibsregister

DIS. I DIS får registreras danska fartyg med bruttodräktighet

en av 20 eller Även fartyg med utländsk ägare kan föras i registret mer. under vissa förutsättningar. För det första skall ett danskt rättssubjekt

som bedriver rederiverksamhet ha ett betydande inflytande i det

utländska bolaget. Vidare krävs att det utländska bolaget har en representant i Danmark, som bl.a. kan företräda bolaget gentemot

registreringsmyndigheterna och som är ansvarig för de åligganden

rederiet har enligt DlS. Fartyg som har tagits upp i registret får föra dansk flagg och underställs dansk rätt. Fartyg som är införda i registret får inte gå i dansk kustfart. De får inte heller gå i fart som övervägande äger rum

Utländska sjöarbetstidsregler sou 1994:106

mellan danska hamnar och hamnar i ett särskilt angivet område i

Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen.

En dansk fackförening får träffa kollektivavtal bara för personer som anses bosatta i Danmark eller som på grund av internationella förpliktelser skall likställas med danska medborgare. Kollektivavtal som sluts av en utländsk facklig organisation kan omfatta bara medlemmar i den organisationen eller personer som är medborgare i det land där organisationen hör hemma, såvitt de inte är medlemmar i en annan organisation slutit ett kollektivavtal gäller på som som

fartyget. Kollektivavtal om löne- och anställningsförhållanden för anställda på DIS-fartyg skall uttryckligen ange att de gäller bara för sådan

anställning. Detta medför att tidigare ingångna kollektivavtal mellan

danska rederier och fackföreningar inte längre blir gällande för fartyg som flyttas över till DIS.

lLO:s styrelses utskott för föreningsfrihet har behandlat anmälningar mot Danmark på grund av bestämmelserna i DIS om kollektivavtal.

Utskottet fann att DIS-systemet genom att upphäva redan slutna

kollektivavtal inte överensstämde med andan i ILO-konventionerna nr

87 och 98 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten respektive om tillämpningen av principerna för organisationsrätten och

den kollektiva förhandlingsrätten. Se om dessa konventioner i avsnitten 6.1.2 och 6.1.3.

4.2 Finland

4.2. l Sjöarbetstidslagen

Den finska sjöarbetstidslagen av den 9 april 1976 tillämpas i fråga

om

finskt fartyg i utrikesfart och då fartyg i utrikes fart gör mellan

resor

hamnar i Finland samt fiskefartyg, om fartyget går i trafik utanför

Östersjön.

Från lagen görs undantag för bl.a. befälhavare med minst två

underlydande samt maskinchef och främste styrman, om de inte är

vaktindelade. Om det föreligger särskilda skäl kan Arbetsministeriet,

efter att ha hört sjöfartens arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, också i enskilda fall bevilja undantag från tillämpningen av lagen.

Någon motsvarande möjlighet för sjöarbetsmarknadens parter att genom kollektivavtal göra undantag från lagens tillämplighet inte. ges Den ordinarie arbetstiden är högst 8 timmar om dygnet och högst 40 timmar i veckan. Från bestämmelserna om ordinarie arbetstid kan

sou 1994:106 Utländska .väarbetstidsregler

avvikelse göras genom kollektivavtal. Den ordinarie veckoarbetstiden får dock inte i genomsnitt överstiga 40 timmar.

På fartyg vars bruttodräktighet understiger 500 registerton är det

möjligt att tillämpa tvåvaktssystem. Det är också möjligt att genom

kollektivavtal komma överens om tvåvaktssystem på fartyg med en

bruttodräktighet mellan 500 och 1 600 registerton. Utöver den ordinarie arbetstiden per dygn får övertidsarbete åläggas

med högst 16 timmar i veckan. Dygnsarbetstiden får likväl inte

överstiga 16 timmar och regelbundet dagligt övertidsarbete skall

undvikas. Från övertidsbegränsningen görs samma typ av undantag som föreskrivs i 11 § tredje stycket i den svenska sjöarbetstidslagen.

Arbetstagare skall ha minst 6 timmars sammanhängande vila om

dygnet. Är arbetstagaren under 18 år skall vilan minst 8 timmar.

vara

4.2.2 Lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart

Lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart av den 26 1982

mars reglerar arbete på finskt fartyg i inrikesfart och då sådant fartyg tillfälligt är utanför detta vattenområde.

Den ordinarie arbetstiden är 8 timmar om dygnet och 40 timmar i

veckan. All arbetstid därutöver är övertid. Arbetstagare är skyldig att högst 16 timmar per vecka utföra övertidsarbete utöver den ordinarie arbetstiden per dygn. Arbetstiden per dygn är dock begränsad till 14

timmar. Det är också möjligt att tillämpa tvåvaktssystem. Har arbetet delats två vakter är arbetstagaren skyldig att utföra övertidsarbete högst 28 timmar i veckan och efter samtycke ytterligare 7 timmar.

Utöver detta övertidsarbete kan arbetstagare åläggas viss ytterligare övertid, bl.a. i nödsituationer. Arbetstagare skall ha minst 8 timmar sammanhängande vila per

dygn. För arbetstagare som har fyllt 18 år kan vilotiden dock

förkortas med 2 timmar, om arbetet är indelat i vakter.

4.3 Norge

4.3.1 Lov arbeidstiden på skip

om

De norska sjöarbetstidsbestämmelserna återfinns i lov om arbeidstiden på skip av den 3 juni 1977. Lagens tillämplighet överensstämmer med vad som enligt den svenska sjöarbetstidslagen utgör skeppstjänst. Till skillnad mot den svenska lagen omfattar den norska emellertid också

Utländska sjäarbetstidsregler sou 1994:106

s.k. seglande delägare. I lagen föreskrivs nämligen att om ett fartyg

drivs av flera tillsammans för egen räkning och någon dessa utför av arbete ombord, räknas också denne som anställd på fartyget. Från lagens tillämplighet görs i likhet med de svenska bestämmelserna ett antal undantag. Bland annat undantas arbete som utförs av dels befälhavare, om utom denne minst tre personer är anställda på

fartyget, dels förste styrman som tjänstgör på fartyg med mer än tre styrmän, dels maskinchef som tjänstgör på fartyg som har mer än en

maskinist. Ytterligare undantag, utöver de i lagen angivna, kan

medges av Utenriksdepartementet efter bemyndigande i praktiken Sjøfartsdirektoratet om det föreligger särskilda skäl. Någon motsva-

rande möjlighet för sjöarbetsmarknadens parter att genom kollektivavtal göra undantag från lagens tillämplighet finns inte. Lagen föreskriver en ordinarie arbetstid om 8 timmar per dygn för alla kategorier av sjömän och utgår från en arbetsvecka om 38 timmar för dem som har att arbeta nattetid 21.00-6.00 eller alla dagar i

veckan och 40 timmar för övriga.

För ordinarie arbetstid som överstiger nämnda 38 respektive 40 timmar upp till 48 timmar, och som arbetats på vardagar, utgår vederlag i form av motsvarande antal fria timmar i hamn. Ordinarie arbetstid på söndagar och helgdagar gottgörs med fritid i hamn på sätt som avtalas mellan redarnas och sjömännens organisationer. Har

fartyget legat i hamn hela veckan gottgörs med övertidsersättning

ordinarie arbetstid över 40 timmar, som inarbetats på veckans vardagar. Det är dock möjligt att genom kollektivavtal komma överens om att vederlag skall utgå på annat sätt än som lagen föreskriver. Varje medlem av besättningen är skyldig att utan särskild ersättning utföra s.k. extraarbete på grund av säkerhetstjänst. Därmed avses arbete som är ovillkorligen nödvändigt för att avvärja fara för liv, arbete för att lämna hjälp till andra fartyg eller människor, räddningsoch brandövningar som företas enligt föreskrift samt medverkan vid tullförrättningar och karantäns- och andra hälsovårdsformaliteter. Dessutom kan styrmän åläggas att vid vaktavlösning såsom säker-

hetstjänst bestämma fartygets position.

Utöver arbete under den ordinarie arbetstiden och extraarbete grund av säkerhetstjänst, kan varje sjöman åläggas att utföra arbete på övertid. Övertidsarbete får inte åläggas med än 14 timmar i mer veckan och får inte heller medföra att sjömännens totala arbetstid

överstiger 12 timmar under ett dygn. Genom kollektivavtal kan dock

det tillåtna antalet övertidstimmar per vecka utökas till 20 och det totala dagliga arbetstidsuttaget utökas till 14 timmar. Från övertidsbegränsningen görs undantag för vakttjänst i hamn, åtgärd som påkallas

av myndighet i hamn, arbete på grund av att någon i besättningen

sou 1994:106 Utländska .vjöarbetstidsregler

blivit sjuk eller skadad eller att besättningen blivit minskad under

resan, arbete på grund av ändring av vaktindelning med hänsyn till fartygets säkerhet, oundgängligen nödvändigt arbete för att avvärja skada på fartyg, människor eller last samt annat oundgängligen

nödvändigt arbete som inte kan uppskjutas.

Som huvudregel gäller att ersättning för övertidsarbete skall i

ges pengar. Det är dock möjligt att genom avtal mellan redarnas och sjömännens organisationer komma överens om att ersättningen skall utgå i form av fritid i hamn. Sjöman under 17 år får inte arbeta mellan kl. 20.00 och kl. 8.00 i större utsträckning än att han får minst 9 timmars fritid inom denna

tidsrymd. Regeln gäller dock inte för vissa slags arbeten, främst

säkerhetstjänst. Lagen föreskriver som sagt en ordinarie arbetstid på 8 timmar. Utenriksdepartementet S jøfartsdirektoratet kan dock medge att denna

regel frångås på fartyg i inrikes linjefart med skiftsystem

som

godkänts av departementet Sjøfartsdirektoratet och på andra fartyg

under 300 bruttoregisterton. Den ordinarie arbetstiden får dock likväl inte överstiga 56 timmar i veckan i genomsnitt under period en om högst tolv veckor. Innan dispens skall yttrande inhämtas från ett ges sakkunnigt råd, som består av representanter för berörda organisationer. Det finns möjlighet att medge avvikelser från lagen även i andra

fall. I fråga om mindre fartyg under 4 000 bruttoregisterton enligt uppgift från Sjøfartsdirektoratet kan Utenriksdepartementet Sjøfartsdirektoratet sålunda tillåta avvikelser från lagens arbetstidsbestämmelser när förhållandena på ett enskilt fartyg eller en grupp av fartyg är sådana att det kan anses rimligt och nödvändigt. Departementet

Sjøfartsdirektoratet kan också för större fartyg medge undantag från lagens arbetstidsbestämmelser såsom ett led i en försöksverksamhet och i andra särskilda situationer. Även i nämnda fall skall

nu yttrande

inhämtas från det sakkunniga rådet innan någon avvikelse medges. Det är inte någon absolut förutsättning för avsteg från lagens arbets-

tidsbestämmelser att det föreligger ett kollektivavtal tariffavtale

som

medger det högre arbetstidsuttaget. Sjøfartsdirektoratets tillämpning av dispensbestämmelserna bygger dock en förutsättning frivillighet

om och att redaren är bunden av kollektivavtal. För att dispens från lagen skall kunna medges i de fall redaren inte är bunden av kollektivavtal krävs därför att redaren förklarar att gängse kollektivavtal på området

skall följas. Sjøfartsdirektoratet vill härigenom uppnå att anställda på fartyg som inte omfattas av kollektivavtal tillförsäkras samma villkor

som sjöfolk i övrigt.

Utländska sjöarbetstidsregler sou 1994:106

I praktiken har dispensreglernas tillämpning medfört att det för alla norska fartyg under 2000 bruttoregisterton getts dispens från lagens

arbetstidsregler. Dispens som innebär att tvåvaktssystem kan tillämpas har getts också för fartyg över 2 000 bruttoregisterton. Dispenserna

baseras, såsom framgått ovan, på avtal mellan sjöarbetsmarknadens parter. Lagens bestämmelser kan frångås till skada för den anställde endast om avvikelsen har gjorts i ett kollektivavtal och avvikelsen har godkänts av Utenriksdepartementet Sjøfartsdirektoratet.

Sammanfattningsvis kan sägas att det norska dispenssystemet skiljer

sig från det svenska på så sätt att lagstiftningen enligt huvudregeln inte är dispositiv. Arbetsmarknadens parter kan således i allmänhet inte

direkt avtala om avsteg från gällande regler. I stället krävs myndig-

hetsbeslut om dispens. För att sådan skall ges krävs emellertid i praktiken att parterna är överens genom kollektivavtal.

4.3.2 Lov om norsk internasjonalt skipsregister

I Norge infördes år 1987 lov om norsk internasjonalt skipsregister NIS. I registret får registreras vissa typer av fartyg som har norsk eller utländsk ägare. En utländsk ägare skall dock ha en representant i Norge och fartygets drift skall handhas av ett norskt rederi. Norsk

rätt gäller för fartyg i registret, men undantag kan göras. I förarbetena till lagen sägs att samma regler som gäller för övriga norska fartyg skall gälla också för NIS-fartyg beträffande t.ex. Sjösäkerhet och

bemanning. Fartyg som är registrerade i NIS får inte gå i norsk kustfart eller i passagerartrafik mellan norsk och utländsk hamn. För löne- och anställningsvillkor på NIS-fartyg gäller att kollektiv-

avtal som omfattar dessa fartyg uttryckligen måste ange att de avser arbete på sådant fartyg. Ett kollektivavtal utan den uppgiften gäller inte för tjänstgöring på ett NIS-fartyg. Kollektivavtal kan ingås med

norska eller utländska fackföreningar. I kollektivavtalen skall dock anges att avtalen är underkastade norsk rätt och norska domstolar. Det

är emellertid möjligt att avtala att tvister skall prövas av domstol i ett

annat land. En särskild regel finns också om individuella anställningsavtal. Bestämmelserna i lov om arbeidstiden skip som rör ordinarie

arbetstid, övertid och dispensmöjligheter gäller inte för NIS-fartyg.

Beträffande arbete ombord NlS-fartyg föreskrivs i stället att den ordinarie arbetstiden inte får överstiga 8 timmar per dygn och 40 timmar i veckan. Övertid får inte åläggas så den samlade arbetsatt tiden överstiger 14 timmar. Från övertidsbegränsningen görs samma

sou 1994:106 Utländska sjöarbetstidsregler

undantag som i regeln om övertid i lov om arbeidstiden på skip. Den genomsnittliga veckoarbetstiden, beräknad på en period högst ett om år får inte överstiga 56 timmar. Arbetstid som överstiger den ordinarie arbetstiden skall ersättas enligt vad som parterna kommer överens om i avtal. Lagens bestämmelser om arbetstid kan frångås genom kollektivavtal om avvikelsen godkänns av Utenriksdepartementet.

I förarbetena har uttryckligen sagts att ändamålet med NIS är att se till att konkurrenskraftiga villkor gäller för fartyg i registret. Fartyg

i NIS kan därmed ha utländska sjömän ombord som har andra lönevillkor än norska.

4.4 Europas sjöfartsnationer

I bilaga 6 finns tabeller som innehåller uppgifter om arbetstiden till sjöss i de sjöfartsnationer som är parter i avtalet det Europeiska om ekonomiska samarbetsområdet, det s.k. EES-avtalet. Uppgifterna har hämtats från en undersökning som gjordes år 1993 av partsorganisatio-

nerna The European Community Shipowners Associations ECSA

och The Committee of Transport Workers Unions the European Community CTWUEC. Undersökningen baseras på information från både arbetsgivarna och arbetstagarna och rör såväl den nationella lagstiftningen som regler i kollektivavtal. Uppgifterna i tabellerna avser arbetstiden på fartyg som kan anses gå i oceanfart. Undantagna är färjor och underhållsfartyg. Undersökningen visar att det i åtta länder finns författningsbestämmelser om den dagliga ordinarie arbetstiden. I alla dessa fall föreskriver de nationella reglerna 8 timmars ordinarie arbetstid. Kollektivavtal om dygnsarbetstiden finns däremot i samtliga länder. Arbetstiden enligt avtalen varierar från 7 till 12 timmar. Också beträffande den ordinarie veckoarbetstiden finns det författningsbestämmelser i åsyftade åtta länder men kollektivavtal i samtliga. Författningsbestämmelserna varierar mellan 38 och 56 timmar, medan avtalen innehåller regler som varierar mellan 35,5 och 84 timmar.

Vad beträffar den maximala arbetstiden per dygn, vecka och månad

dvs. ordinarie arbetstid plus övertid finns det författningsbestämmel-

ser om dygnsarbetstiden i sju länder men bestämmelser vecko- och

om

The Organization of Working Time the EEA Maritime Sector, Joint Report on a study conducted under the auspices of the Joint Committee on Maritime Transport Interim Document, 29 september 1993.

Utländska sjöarbetstidsregler sou 1994:106

månadsarbetstiden endast i fyra respektive tvâ länder. Den maximala dygnsarbetstiden varierar mellan l0 och 16 timmar. I åtta länder finns det kollektivavtal om maximal dygnsarbetstid. Bestämmelserna i avtalen varierar från 11 till 16 timmar. Kollektivavtal den om maximala vecko- och månadsarbetstiden finns i länder. sex Sammanfattningsvis kan konstateras att kollektivavtal om arbetstiden till sjöss är vanligt förekommande i samtliga redovisade sjöfartsnatio-

ner. Jag har också tagit del av författningstexten i vissa länder. I det

sammanhanget kan det noteras, att det i den franska sjöarbetstidslagen

art. 25 Code du travail maritime finns en bestämmelse som säger,

att om ett kollektivavtal har sagts upp eller inte förnyats gäller de författningsbestämmelser från vilka det genom avtalet hade gjorts undantag jfr avsnitt 3.2 om kollektivavtals efterverkan.

5 EGEU:s

behandling av

sjöarbetstidsfrågor

Inom EG finns det för närvarande inte några regler arbetstiden till om sjöss. Hösten 1993 antog EU-rådet visserligen ett direktiv om

arbetstider direktiv 93104EG, som innehåller bestämmelser

om

minimivillkor avseende bl.a. dygnsvila och veckovila. Enligt artikel

1.3 är dock hela transportnäringen inklusive sjöfarten undantagen från

direktivets tillämpningsområde. Se direktivet i rapporten EG:s

om

arbetstidsdirektiv Ds 1994:74.

Avsikten är emellertid inte att arbetstiderna för de anställda inom transportnäringen skall lämnas oreglerad på EG-nivå. Kommissionen har tagit initiativ till att parterna inom de olika transportområdena, bl.a. sjöfarten, har inlett överläggningar i partssammansatta joint committees. Om parterna inte kan komma fram till en gemensam uppfattning, finns det skäl att anta att EG kommer att utarbeta direktiv som reglerar arbetstiderna för varje del transportnäringen inklusive av sjöfarten. Vad gäller fartyg som trafikerar endast inre vattenvägar, dvs. kanaler, floder, insjöar etc, pågår ett särskilt arbete inom EG för att få fram enhetliga regler avseende bl.a. vilotiderna för de anställda. I detta sammanhang kan också nämnas att det inom EG diskuteras olika åtgärder för att förbättra sjösäkerheten. Bland åtgärderna märks sådana som ökad efterlevnad av internationella överenskommelser på

sjösäkerhetens område, förbättrad kontroll av utländska fartyg i de

hamnar de anlöper och förbättrad utbildning de ombordanställda. av

Europaparlamentet har också antagit resolution sjöfartspolitik,

en om som kräver en effektiv politik för säkrare sjöfart.

6 ILO

Sveriges åtaganden gentemot

6.1 Internationella arbetsorganisationen ILO

Genom sin anslutning till Nationernas förbund år 1920 trädde Sverige

in som medlem i ILO International Labour Organisation, som sedan år 1946 är ett självständigt fackorgan inom FN. ILO har till syfte att

främja social rättvisa och humana arbetsvillkor. Organisatoriskt kännetecknas ILO av sin sammansättning av företrädare för tre parter: regering, arbetsgivare och arbetstagare. ILO:s beslutande församling internationella arbetskonferensen sammanträder normalt en gång - -per år. Det är arbetskonferensen som utarbetar konventioner och rekommendationer. Konventionerna är avsedda att binda ILO:s medlemsstater genom ratificering. Rekommendationerna är inte av bindande karaktär, men tanken är att de skall beaktas vid utformningen av de nationella reglerna. Beträffande varje konvention, som en stat har ratiñcerat, åligger det

staten att till ILO internationella arbetsbyråns generalsekreterare rapportera vilka åtgärder som har vidtagits för att uppfylla förpliktelserna enligt konventionen.

6.1.1 ILO:s konventioner och rekommendationer

sjöfartens område

ILO har antagit ett stort antal konventioner och rekommendationer på

sjöfartens område. En av dem är konvention nr 147 om mini-

minormer i handelsfartyg, som antogs år 1976 och ratificerades av

Sverige år 1978 se prop. 197778: 152. Konventionen har en speciell

konstruktion genom att dess materiella innehåll till stor del utgörs av

ett åtagande att tillämpa vissa tidigare antagna ILO-konventioner, som

är uppräknade i en bilaga till konventionen. Bland de uppräknade

konventionerna totalt 15 stycken återfinns, förutom sådana som

behandlar minimivillkor enbart på sjöfartsområdet, även konvention

nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten samt

konvention nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva för-

handlingsrätten. Dessa två konventioner kommer att behandlas i nästföljande avsnitt.

Sveriges åtaganden gentemot ILO sou 1994:106

Konvention nr 147 är, med vissa närmare angivna undantag, tillämplig på varje sjögäende fartyg, som för kommersiella syften används till transport av last eller passagerare eller nyttjas för något

annat kommersiellt ändamål artikel 1.

Enligt artikel 2 åtar sig en ratificerande stat bl.a. att för fartyg. som är registrerade inom dess territorium, föreskriva dels säkerhetsnormer däri inbegripet normer för behörighet, arbetstid och bemanning - i syfte att trygga säkerheten för människoliv ombord, dels lämpliga åtgärder för social trygghet. dels villkor för sysselsättning och anordningar för livet ombord i den man de inte regleras genom kollektivavtal eller har bestämts av domstol. Ratificerande stat skall vidare se till att bestämmelserna i dess lagstiftning är i huvudsak likvärdiga med de konventioner eller artiklar i konventioner som anges i bilagan till konvention nr 147. Staten skall dessutom i de avseenden som nyss har nämnts utöva en effektiv jurisdiktion eller kontroll över fartyg som är registrerade inom dess territorium. l fråga sådana om villkor för sysselsättning och anordningar för livet imbord, inte som står under statlig jurisdiktion, skall ratificerande stat övertyga sig om att överenskommelser om åtgärder för effektiv kontroll häröver träffas mellan redarna och de ombordanställdas organisationer. Konventionerna som anges i bilagan till konvention 147 nr innehåller vissa minimiregler för sjömän, avseende bl.a. minimiålder, hälsovård, bostadsstandard, kosthåll, kompetens hos befäl och anställningsavtal. Däremot finns det inte några bestämmelser om arbetstid.

Rekommendation nr 155 om förbättring av normer i handelsfartyg, också antagen av ILO år 1976 se l97778rl52, har

prop. ungefär samma uppbyggnad som konvention 147. l själva innr strumentet finns rekommendationer om vilka lagstiftningsåtgärtlabr som medlemsstaterna bör vidta. En av rekommendationerna innebär att lagstiftningen skall innehålla bestämmelser som är minst likvärdiga med bestämmelserna i de instrument som finns i bilaga till en rekommendation nr 155. Inte heller dessa instrument innehåller några bestämmelser om arbetstid.

Bestämmelser om arbetstid finns däremot i konvention nr 109 angående löner, arbetstid och bemanning på fartyg reviderad år

1958. Till konventionen ansluter rekommendation 109 i en samma ämne. Sverige ratificerade konventionen år 1959 prop. 1959:120 under vissa förbehåll, men har därefter i samband med tillkomsten av 1970 års sjöarbetstidslag återkallat sin ratifikation. Anledningen till detta var att 1970 års sjöarbetstidslag är oförenlig med konventionen, eftersom lagen till skillnad från konventionen inte innehåller några föreskrifter om den ordinarie arbetstidens förläggning under dygnet,

sou 1994:106 Sveriges åtaganden gentemot ILO

om skeppstjänst på sön- och helgdagar och övertidsersättningens

om storlek. Dessa frågor regleras i stället kollektivavtal. Sjöarbetsgenom

tidslagen ansågs också i sin helhet innehålla avsevärt förmånligare

regler för arbetstagarna än konvention 109. nr Beträffande bestämmelserna i konventionen kan enligt noteras att artikel 13 skall den ordinarie arbetstiden för befäl eller manskap på

fartyg i närfart inte överstiga 24 timmar for två dygn i följd då fartyget är till sjöss. Arbetstiden får inte heller överstiga 112 timmar

för en period av två veckor i följd. För befäl och manskap på

fartyg i tjärrfart skall den ordinarie arbetstiden till sjöss inte överstiga 8 timmar om dygnet artikel 14. Dessa bestämmelser således

motsvarar i huvudsak vad gäller för vaktindelade sjöman enligt 5 och 6 §§ som

sjöarbetstidslagen. Vidare skall enligt artikel 21 varje fartyg bemannat på sätt

vara ett

som med hänsyn till besättningens antal och duglighet är ägnat att dels

tillgodose säkerheten för människoliv till sjöss, dels möjliggöra tillämpning av konventionens föreskrifter arbetstid, dels förhindra om överansträngning av besättningen och undvika eller i möjligaste mån begränsa Övertidsarbete. Inom ILO pågår nu en översyn konvention 109 och av nr ett expertmöte skall hållas i månadsskiftet novemberdecember 1994 .

6.1.2 Konvention 87

nr angående föreningsfrihet och

skydd för organisationsrätten

Konvention nr 87, som ratificerades Sverige år 1949 av prop.

1949: 162, innehåller vissa allmänna principer rörande organisationsfriheten. Konventionen definierar de grundläggande garantier som en

stat skall ge arbetstagare och arbetsgivare deras organisationer.

samt

Konventionens del I artiklarna 1-10 behandlar föreningsfriheten och del artikel 11 handlar skyddet för organisationsrätten.

om Dessutom innehåller konventionen ett avsnitt med övri bestämmelser ga

del lll och ett avsnitt med slutartiklar del IV.

Enligt artikel 2 skall arbetstagare och arbetsgivare utan

någon som helst åtskillnad, äga rätt att utan därtill i förväg inhämtat medgivande bilda organisationer efter sitt fria skön ävensom andra att utan förbehåll än dem vederbörande organisations stadgar uppställa, ansluta sig till sådana organisationer.

Artikel 3 definierar organisationernas självstyrelse. Enligt artikel

3.1 skall organisationerna äga rätt avfatta sina stadgar att och reglementen samt utse sina representanter i full frihet, organisera sin

förvaltning och verksamhet samt fastställa sitt handlingsprogram.

Sveriges åtaganden gentemot ILO sou 1994:106

Offentliga myndigheter skall enligt artikel 3.2 avhålla sig från varje

ingripande, som begränsar denna rätt eller inverkar menligt på dess lagenliga utövande. I artikel 4 anges att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inte skall kunna genom administrativ åtgärd vare sig upplösas eller förbjudas att bedriva sin verksamhet. I artikel 5 föreskrivs att organisationerna skall ha rätt att bilda och ansluta sig till förbund och centralorganisationer, såväl nationellt som internationellt, och i artikel 6 anges att bestämmelserna i artiklarna 2-4 skall tillämpas även på sådana förbund och centralorganisationer. Enligt artikel 7 får de villkor som en stats rättsordning ställer upp

för att en organisation skall tillerkännas rättskapacitet inte inskränka tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 2-4.

Artikel 8 föreskriver att arbetstagare och arbetsgivare samt deras

respektive organisation skall rätta sig efter landets lagar. Samtidigt

sägs emellertid att, landets lagar må icke avfattas eller tillämpas på sätt, som kan vara ägnat att begränsa i denna konvention fastställda garantier. Genom artikel 9.1 förbehålls staterna att i nationell lagstiftning bestämma i vilken utsträckning konventionen skall tillämpas på krigsmakten och poliskåren. I artikel lO lämnas en definition av begreppet 79organisation. Därmed skall förstås varje sammanslutning av arbetstagare eller arbetsgivare som har till ändamål att främja och värna arbetstagares eller arbetsgivares intressen. Enligt artikel 11 förbinder sig staterna att vidta alla erforderliga och lämpliga åtgärder för att säkerställa att arbetstagare och arbetsgivare fritt skall kunna utöva sin organisationsrätt.

6.1.3 Konvention 98 angående tillämpningen

nr av

principerna för organisationsrätten och den kollektiva

förhandlingsrätten

Konvention 98, ratiñcerades av Sverige år 1950 prop.

nr som 1950:188, ansluter till den nyss behandlade konventionen nr 87. Sistnämnda konvention avser bl.a. att garantera att staten inte lägger några hinder i vägen för den fria organisationsrätten. Konvention nr 98 åsyftar däremot att närmare reglera organisationsrätten i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare samt att i anslutning därtill fastslå principen om förhandlingsrätt.

sou 1994:106 Sveriges åtaganden gentemot ILO

Artikel 1 lämnar arbetstagarna garantier för utövandet förenings-

av rätten genom att skydda dem mot sådana åtgärder som är av organisa-

tionsfientlig art och särskilt mot åtgärder, som har till syfte att göra

anställningen av en arbetstagare beroende det villkoret, att han inte av ansluter sig till en fackförening eller upphör att fackligt organisevara rad. Skydd lämnas även mot åtgärder har till syfte att föranleda som avsked eller annat förfång för arbetstagare på grund hans en av

medlemskap i en fackförening eller deltagande i fackförenings-

verksamhet utanför arbetstiden eller, med arbetsgivarens medgivande, under arbetstiden. Enligt artikel 2 skall arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

lämnas tillfredsställande skydd mot varje inblandning från

motpartens

sida i fråga om organisationernas bildande, verksamhet eller förvaltning. Såsom inblandning skall särskilt åtgärder, avsedda att

anses

främja bildandet av arbetstagarorganisationer över vilka arbetsgivarsidan äger ett bestämmande inflytande eller att stödja arbets-

tagarorganisationer ekonomiskt eller i annan form i syfte att inordna sådana organisationer under arbetsgivarsidans kontroll. I artikel 3 anges att erforderliga organisatoriska åtgärder skall vidtas

för att säkerställa att föreningsrätten respekteras. Åtgärderna skall vara

lämpade efter landets förhållanden.

I artikel 4 behandlas den kollektiva förhandlingsrätten. Artikeln

ålägger staterna att främja successiv utveckling de kollektiva en av

förhandlingarna med vederbörlig hänsyn tagen till det enskilda landets

förhållanden.

Artikel 5 överlämnar den nationella lagstiftningen att bestämma

i vad mån de föreskrivna garantierna skall tillämpas på försvarmakten och polisen. Enligt artikel 6 avser konventionen inte tjänstemän i allmän tjänst.

6.1.4 Konvention 154 och rekommendation

nr nr 163

om främjande av kollektiva förhandlingar

Konvention nr 154, ratificerades Sverige år 1982 prop.

som av

198182: 166, syftar till att komplettera vissa äldre ILO-instrument

av

grundläggande betydelse för förhållandena mellan arbetsmarknadens

parter, bl.a. konventionerna nr 87 och 98 behandlats Till som ovan. konvention 154 ansluter också rekommendation 163

nr en nr med

kompletterande bestämmelser i ämne. samma

Konvention nr 154 är enligt artikel 1 tillämplig på alla arbetsmarknadens områden. Genom nationell lagstiftning får dock be-

stämmas i vilken utsträckning konventionen skall tillämpas på

Sveriges åtaganden gentemot ILO sou 1994:106

försvarsmakten och polisen. Såvitt avser den offentliga sektorn får särskilda tillämpningsbestämmelser fastställas genom nationell lagstiftning eller nationell praxis. I artikel 2 lämnas en definition av termen kollektiva förhandlingar. Med detta begrepp förstås alla förhandlingar mellan å ena sidan en arbetsgivare, en grupp arbetsgivare eller en eller flera

arbetsgivarorganisationer och å andra sidan en eller flera arbets-

tagarorganisationer. Det krävs dock att förhandlingarna förs i syfte att bestämma arbets- och anställningsvillkor eller att reglera relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare eller att reglera relationerna mellan arbetsgivare och deras organisationer och en eller flera

arbetstagarorganisationer.

Enligt artikel 4 skall bestämmelserna i konventionen tillämpas genom nationell lagstiftning, om de inte bringas i tillämpning genom kollektivavtal eller skiljedomsförfarande eller på annat sätt som är förenligt med nationell praxis.

De materiella bestämmelserna återfinns i artiklarna 5-8. Enligt

artikel 5 skall atgärder, anpassade till förhållandena i varje land, vidtas för att främja kollektiva förhandlingar. Syftet med åtgärderna skall vara att:

a möjliggöra kollektiva förhandlingar för alla arbetsgivare och

grupper av arbetstagare inom de områden av arbetsmarknaden som täcks av konventionen;

b successivt utsträcka kollektiva förhandlingar till alla frågor som

anges i artikel

c uppmuntra fastställande av procedurregler varom arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer kan enas; d undvika att kollektiva förhandlingar hindras genom avsaknad av

regler för det förfarande som skall användas eller genom att sådana

regler är otillräckliga eller olämpliga;

e utforma organ och förfaranden för avgörande av arbetstvister så att

de bidrar till att främja kollektiva förhandlingar. Bestämmelserna i konvention nr 154 utesluter inte användningen av sådana system för relationerna mellan parterna i vilka kollektiva

förhandlingar äger inom ramen för ett förfarande eller en

rum institution för förlikning ocheller skiljedom, om parterna i de

kollektiva förhandlingarna deltar däri frivilligt artikel 6.

Offentliga myndigheters åtgärder för att uppmuntra och främja utvecklingen av kollektiva förhandlingar skall föregås av samråd och,

närhelst möjligt, överenskommelse mellan de offentliga myndigheterna och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna artikel 7.

sou 1994:106 Sveriges åtaganden gentemot ILO

Enligt artikel 8 får de åtgärder vidtas i syfte att främja som kollektiva förhandlingar inte utformas eller genomföras så att de hindrar den kollektiva förhandlingsfriheten.

I rekommendation nr 163 se prop. 1981822166 anges medel för

att främja kollektiva förhandlingar.

6.1.5 Konvention 47 arbetstidens

nr om förkortning till

40 timmar i veckan

Enligt utredningens direktiv skall ILO-konventionen 47 nr om

arbetstidens förkortning till 40 timmar i veckan särskilt beaktas.

I konventionen, som antogs år 1935 och ratificerades Sverige år av 1982 prop. 198182:166, sägs i artikel 1 att varje medlem ILO av som ratificerar konventionen förklarar sig gilla:

a principen om fyrtiotimmarsveckan, tillämpad på sådant sätt, att den

inte medför sänkning av arbetarnas levnadsnivå;

b vidtagande eller främjande av atgärder, kan ägnade att

som anses leda till detta mål; och förbinder sig att tillämpa denna princip på olika slag sysselsättav ning.

Konventionen avser således principen om fyrtiotimmarsveckan. En

arbetstid som generellt skulle överstiga 40 timmar vecka kan per knappast anses förenlig med denna princip. Däremot torde principen inte betyda att arbetstiden för viss vecka inte kan överstiga 40 en timmar. En sådan arbetstid har också flera i det svenska grupper samhället. Enligt 5 § arbetstidslagen får den ordinarie arbetstiden visserligen uppgå till högst 40 timmar i veckan. Denna huvudregel kompletteras emellertid av en specialregel i andra stycket samma

paragraf som säger att, när det behövs med hänsyn till arbetets natur

eller arbetsförhållandena i övrigt, arbetstiden får uppgå till 40 timmar

i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Detta innebär

att mer än 40 timmars arbetstid får förläggas till vecka, bara en om arbetstiden uppgår till högst 40 timmar i veckan i genomsnitt under

fyraveckorsperioden. Sjöarbetstidslagens regler om ordinarie arbetstid medger en

ordinarie veckoarbetstid som överstiger 40 timmar för vaktindelade sjömän. Principen om 40-timmarsveckan kommer i stället till uttryck genom att sådana sjömän får kompensation vederlag för den del av den ordinarie arbetstiden som överstiger 40 timmar i veckan 80 timmar under en tvåveckorsperiod för tvåvaktsindelade. Vederlaget skall i första hand utgå i form av fritid i hamn eller alternativt på annat sätt enligt vad som fastställts i kollektivavtal 10 §. Om

Sveriges åtaganden gentemot ILO sou 1994:106 vederlaget i enlighet med huvudregeln tas ut i form av fritid i hamn torde de ombordanställdas arbetstid sett över en längre tid i princip komma att ligga på samma nivå som för landanställda.

7 IMO och

något om Sjösäkerhet

7.1 International Maritime

Organization IMO

IMO, tidigare Inter-Governmental Maritime Consultative Organization

IMCO, initierades av FN år 1948. Organisationen behandlar frågor

som rör Sjösäkerhet och skydd av havsmiljön och har till syfte att få

till stånd internationella regler på dessa områden. År 1959 hade organisationens högsta policyskapande församling

the Assembly sitt första möte. Den har därefter sammanträffat vartannat år. En rådsförsamling the Council möts varje år för att beslut

om nya bestämmelser och riktlinjer, vilka utarbetats av organisationens kommitteér. IMO har drygt 100 medlemsstater, Sverige är varav en. IMO har tagit initiativ till cirka 30 konventioner. Konventionerna antas vid diplomatiska konferenser och blir bindande för de stater som ratificerar dem. IMO har också antagit drygt 700 rekommendationer

resolutioner och s.k. Codes. Dessa är vanligtvis inte bindande.

7.1.1 International Convention on Standards of Training, Certification and Watchkeeping, 1978

Vid en internationell konferens som anordnades IMO då under av namnet IMCO antogs den 7 juli 1978 konvention angående en normer

för utbildning, certifiering och vakthållning sjöfolk STCW-

av

konventionen. Sverige ratificerade konventionen år 1981 prop.

198081:29. Konventionen trädde i kraft år 1984. STCW-konventionen innehåller bl.a. internationella behörighetsregler för sjöfolk. Reglerna innefattar krav på både utbildning och

praktisk tjänstgöring fartyg. Konventionen innehåller inga föreskrifter om antalet befattningshavare av olika slag på ett fartyg. Den

innehåller inte heller några arbetstidsbestämmelser. Däremot upptar den en allmänt hållen regel beträffande vakthållningen, föresom

skriver att vaktsystemet skall sådant att effektiviteten hos den

vara som håller vakt inte påverkas av trötthet. Reglerna i STCW-konventionen anses föråldrade. En översyn av konventionen pågår därför för närvarande och det är planerat att en

IMO och något om Sjösäkerhet sou 1994:106

internationell konferens skall hållas sommaren 1995 för att anta en reviderad konvention.

7.1.2 Principles of Safe Manning

År 1981 IMO resolution A.481 XII avseende Principles antog en of Safe Manning. Resolutionen upptar ett antal grundläggande

principer som bör beaktas vid beslut om ett fartygs minimibemanning.

I en bilaga till resolutionen anges mer konkret vad som bör gälla vid tillämpningen av dessa principer. Bland annat sägs att med undantag

för fartyg av begränsad storlek skall antalet styrmän vara så många att

befälhavaren inte behöver ha regelbunden vakt samt skall trevakts-

system tillämpas. Undantag kan dock medges for särskilda typer av fartyg och trafiklinjer.

7.2 Sjösäkerheten och den mänskliga faktorn

I det internationella sjösäkerhetsarbetet har under senare år betydelsen av den mänskliga faktorn särskilt uppmärksammats. Internationella undersökningar visar att ända upp till 80 procent av sjöolyckorna kan hänföras till mänskliga misstag. Enligt en japansk rapport avseende

sjöolyckor i de japanska farvattnen under åren 1985-1991, som bl.a.

gäller fartyg bemannade med s.k. lågprisbesättningar, kan drygt

hälften av grundstötningarna hänföras till bristande uppmärksamhet

och att vakthavande befäl på bryggan somnat. I en australisk studie

har man vidare funnit att nästan hälften av sjöolyckorna kan hänföras

till misstag som har begåtts mellan 24.00 och 6.003 Inom IMO förs mot denna bakgrund diskussioner om bl.a. vad som kan göras för att förbättra personalens kompetens och utbildning samt de operationella rutinerna. Den översyn som pågår av STCWkonventionen är ett led i detta arbete. Även inom EU förs diskussioner om olika åtgärder för att minska antalet olyckor som kan hänföras till den mänskliga faktorn. Inom IMO pågår också diskussioner rörande trötthetsfaktorns

fatigue factor betydelse för sjösäkerheten. Detta har lett fram till

Uppgifterna är hämtade från ett handlingsprogram utarbetat av EG-kommissionen, A Common Policy on Safe Seas, 1993 och JAMRI Report, Analysis 0fWorldJapans Shipping Casualties and Future Prospects Thereof, 1993 samt IMO, World Maritime Day 1993, Implementation of IMO standards the key to success. - 64

sou 1994:106 IMO och något om .vjösâkerhet

bl.a. resolution A.77218 av den 4 november 1993 rörande Fatigue Factors in Manning and Safety. Syftet med resolutionen är bl.a. att

identifiera de olika faktorer som bidrar till trötthet och att höja medvetenheten om dessa. Bland de faktorer som nämns i resolutionen märks schemaläggningen av arbetet och viloperioder samt graden av bemanning. Resolutionen innehåller inte några konkreta regler.

8 Svensk

sjöfart

8.1 Allmänt om Sjöfartens betydelse

Av Sveriges utrikeshandel 95 med fartyg. Över

transporteras procent de svenska hamnarna skeppas årligen 102 miljoner ton utrikes gods år

1992, varav 55 miljoner importgods och 47 miljoner ton exportgods.

Totalt hanteras cirka 115 miljoner ton gods i de svenska hamnarna. Till detta kommer 13,3 miljoner ton malm som skeppas över Narvik i Norge. Av det utrikes godset går 22 miljoner ton med färja. Under år 1992 befordrade färjorna också 42 miljoner enkelresepassagerare mellan Sverige och utlandet och 3 miljoner enkelresepassagerare på inrikes fárjelinjer. Färjeresorna minskade år 1993. Av importen till

Sverige under år 1993 gick 22 procent med svenska fartyg och av exporten gick 32 procent med svenska fartyg.

Sjöfarten intar en viktig roll också i de svenska inrikestransporterna.

37 procent av alla godstransporter över 10 mil som utförs i Sverige sker med fartyg.

Sjöfarten bidrar till att stärka den svenska bytesbalansen genom det s.k. sjöfartsnettot, som beräknas uppgå till cirka 10 miljarder kr per år. Sjöfartsnettot utgörs av skillnaden mellan å ena sidan de intäkter som svenska rederier får i utlandet och utländska fartygs kostnader i

Sverige och å andra sidan svenska fartygs kostnader utomlands.

Antalet ombordanställda på de svenskflaggade fartygen uppgår till cirka 15 000. Härutöver sysselsätts cirka 45 000 personer i Sverige indirekt av sjöfarten. Ungefär hälften av de ombordanställda arbetar

på färjorna

I bilaga 7 finns ett diagram över åldersfördelningen av aktivt sjöfolk per den 1 juni 1994.

Uppgifterna i detta avsnitt är hämtade från Sjöfartens bok 1994, Svensk Sjöfartstidning 1993:50 och Sjöfart-94, Sveriges Redarelörening.

Svensk .vjöfart sou 1994:106

8.2 Den svenska handelsflottan

År 1976 bestod den svenska handelsflottan cirka 480 fartyg

av om totalt 13 miljoner ton dödvikt med 24 000 ombordanställda. Vid den tiden började handelsflottan att minska kraftigt både vad gäller antalet

fartyg och antalet anställda. Den främsta anledningen var att skillnaden

i bemanningskostnader mellan fartyg under svensk flagg och vissa andra nationers flagg hade blivit så stora, att svenska redare hade svårt

att driva fartygen lönsamt i den internationella konkurrensen Bland

annat skillnaderna i bemanningskostnader har medfört att svenska rederier, i likhet med rederier i andra västländer, har engagerat sig i

ägande och drift av fartyg under utländsk flagg. Härigenom har

fartygen kunnat bemannas med utländsk arbetskraft, varvid bemanningskostnaderna har sjunkit. Den svenska rederinäringen har genomgått en snabb internationalisering. I början av år 1994 ägde svenska rederier fartyg om cirka 14 miljoner ton dödvikt under utländska flaggor och drygt 2 miljoner ton dödvikt under svensk flagg. Den svenskflaggade flottan bestod av 47

passagerarfartyg, 64 tankfartyg och 121 torrlastfartyg, dvs. 232 fartyg. Motsvarande siffror för svenska fartyg under utländsk flagg

var 40, 65, respektive 155, dvs. sammanlagt 260 fartyg. Under är

1993 minskade den svenskflaggade flottan med 24 fartyg. Även den

utlandsflaggade delen minskade, fast i något mindre utsträckning.

8.3 Svensk sjöfartspolitik

Den svenska sjöfartspolitiken har sedan andra hälften av 1970-talet varit föremål för överväganden vid ett flertal tillfällen. l avsikt att

förhindra att svenskägda fartyg registrerades under s.k. bekvämlighets-

flagg infördes år 1977 lagen 1977:494 om tillstånd till överlåtelse av

fartyg. Lagen var tidsbegränsad men giltighetstiden förlängdes

åtskilliga gånger fram till dess att en ny lag i ämnet trädde i kraft år 1990, lagen 1989:990 om tillstånd till överlåtelse av skepp flagglagen. Denna lag upphörde i sin tur att gälla vid utgången av år 1991. Genom förordningen 198929 om statligt bidrag till vissa bemanningskostnader infördes år 1989 ett bidrag till svenska rederier för svenska handelsfartyg i fjärrfart, det s.k. rederistödet. Bidraget utgjordes dels av återbetalning av den sjömansskatt som redaren hade betalat in, dels ett bidrag om 38 000 kr per helårsanställd sjöman för kostnaden för de sociala avgifterna. I april 1992 beslutade riksdagen om avveckling av rederistödet. Samtidigt anmäldes prop. 199192: 100

sou 1994:106 Svensk sjöfart

bil. 7 att regeringen senare under våren 1992 avsåg att förelägga riksdagen förslag till nya förutsättningar för den svenska sjöfarten.

Därmed avsågs främst ett internationellt fartygsregister.

I december 1992 beslöt riksdagen att rederistödet skulle återinföras

i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan om åtgärder till

stöd for svensk sjöfart. Beslutet tillkom som en följd av att sjöarbetsmarknadens parter inte hade kunnat enas i frågan om införande av ett svenskt internationellt register. Beslutet skall också ses mot bakgrund av en överenskommelse mellan parterna om rationaliseringar och andra åtgärder inom rederinäringen som hade träffats i oktober 1992. Parterna hade därvid beräknat att deras egna åtgärder i förening med statliga åtgärder bestående av befrielse från sjömansskatt och en reducering av de sociala avgifterna med 18 procentenheter kunde leda till en sammanlagd kostnadsreduktion på cirka 40 procent.

Det återinförda stödet gäller för svenska handelsfartyg, som huvud-

sakligen går i fjärrfart och består av dels återbetalning av sjömansskatt, dels ett bidrag till reduktion av sociala avgifter, vilket sedan den 1 januari 1993 uppgår till 29 000 kr per kalenderår och helårsanställd sjöman. Under anslaget anvisades 360 miljoner kronor för budgetåret 199293. För budgetåret 199394 har anvisats sammanlagt 400 miljoner kronor. Lika mycket har anvisats för budgetåret 199495. I prop. 199394:69 om sjöfartspolitiska åtgärder redovisades en

utvärdering av ovan nämnda rationaliseringsavtal. Regeringen uttalade

därvid bl.a. att den fäster stort avseende vid att rationaliseringsarbetet fortsätter och framhöll att den statliga sjöfartspolitiken inte kan göras oberoende av parternas egna rationaliseringar. Under våren 1994 har riksdagen bifallit trafikutskottets hemställan att tillsätta en parlamentarisk utredning om svensk sjöfart bet. 199394:TU14, rskr. 1993942158.

8.4 Sveriges Redareförening för mindre

passagerarfartyg

Den redogörelse för svensk sjöfart som lämnats ovan avser i huvudsak

den svenska handelsflottan inklusive färjetrafiken till våra grannländer. Sjöfartsnäringen i Sverige består dessutom av mindre passagerarfartyg

som främst går i lokalfart. Sveriges Redareförening för mindre passagerarfartyg SWEREF är en branschorganisation för dessa fartyg. Föreningen har drygt 100 medlemmar med sammanlagt cirka

250 fartyg.

Svensk sjöfart sou 1994:106

Av medlemsföretagen är cirka 70 procent familjeföretag. Bland medlemmarna i övrigt märks bl.a. Vägverket och olika kommunala bolag. Föreningen organiserar cirka hälften av de mindre passagerar-

fartyg som finns i Sverige.

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

9 för ombordanställda

Sjöarbetstid minimibesättningsbeslut

9.1 Allmänna utgångspunkter

Direktiven till sjöarbetstidsutredningen har sin bakgrund i en kritik som gör gällande att sjöarbetstidslagen i vissa avseenden begränsar

möjligheterna till en rationell drift av fartyg till sjöss. Lagens regler

anses enligt denna uppfattning i viss mån lägga hinder i vägen för ett ändamålsenligt rationaliseringsarbete på bemanningssidan. För att komma till rätta med detta problem anses det bl.a. önskvärt att

Sjöfartsverket skall kunna besluta i ärenden om minimibemanning med

en större grad av flexibilitet än vad som i dag är fallet. Enligt nuvarande regler skall Sjöfartsverket för varje passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 som transporterar gods eller passagerare fastställa den minimibesätt-

ning som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den

fart som fartyget används i eller avses att användas i 5 kap. 5 §

fartygssäkerhetslagen. Vid sitt beslut tar Sjöfartsverket hänsyn till

sådana faktorer som fartygets storlek, beskaffenhet, utrustning, användning och fartområde m.m. Utgångspunkten vid bedömningen

av minimibesättningens storlek är att den skall bestämmas med hänsyn

till vad säkerheten kräver. Detta framhölls redan vid tillkomsten av

1965 års lag om säkerheten på fartyg sjösäkerhetslagen, som var en föregångare till fartygssäkerhetslagen. I prop. 1965:132 med förslag till sjösäkerhetslag slog departementschefen sålunda fast att mini-

mibesättningen måste fastställas med utgångspunkt endast i säkerhetskraven.

Därutöver tas dock i viss mån hänsyn även till sociala synpunkter. När ett fartygs minimibesättning fastställs skall Sjöfartsverket

nämligen särskilt beakta vad som enligt lag eller avtal gäller om

personalens ordinarie arbetstid 5 kap. 5 § fartygssäkerhetsför-

ordningen. Så var fallet även enligt tidigare regler. l nämnda ovan proposition betonade departementschefen sålunda att hänsyn måste tas

.Sjöarbetstidför ombordanställda sou 1994:106

till den reglering av sjömannens arbetstid som skett i sjöarbetstidslagen. Det kom dock inte till uttryck författningsmässigt förrän år 1980. I 6 kap. sjösäkerhetslagen infördes då en bestämmelse som motsvarade vad som nu föreskrivs i 5 kap. 5 § fartygssäkerhetsförordningen. Även dessförinnan hade dock hänsyn tagits till vad som enligt lag eller avtal gällde beträffande besättningens ordinarie arbetstid. Det nu sagda innebär i praktiken att Sjöfartsverket inte fastställer en minimibesättning som skulle förutsätta ett större arbetstidsuttag än vad som följer av lag eller avtal, även om verket skulle anse en sådan

bemanning acceptabel om enbart sjösäkerhetsaspekter skulle beaktas.

Ett exempel på detta är två uppmärksammade ärenden från år 1993

rörande fartygen Baltic Print och Baltic Press. Rederiet för dessa fartyg ansökte om en ändring av minimibesättningsbesluten för fartygen som skulle innebära att de fick framföras med en besättning

på sex man i stället för nio. Sjöfartsverket fann att fartygens trafikmönster samt omständigheterna i övrigt var sådana att det förelåg

förutsättningar för att på ett från sjösäkerhetssynpunkttillfredsställande sätt framföra fartygen med den bemanning som föreslagits rederiet.

av En bemanningsreducering i enlighet med ansökan förutsatte dock ett

arbetstidsuttag för fartygsbefálet och kvarvarande matroser skulle

som överstiga det av sjöarbetstidslagen medgivna. På grund härav och då det inte mellan rederiet och berörda arbetstagarorganisationer förelåg något kollektivavtal som medgav det utökade arbetstidsuttaget, avslog Sjöfartsverket rederiets begäran. Sedermera träffades kollektivavtal mellan arbetstagarorganisationerna och rederiet, vilket har medfört att Sjöfartsverket slutligen har kunnat fastställa den önskade minimibesättningen. Även sjöarbetsmarknadens sålunda har inflytande om parter ett på

minimibesättningsbesluten genom de kollektivavtal om arbetstidens

längd som de har träffat och genom det samrådsförfarande enligt som

5 kap. 8 § fartygssäkerhetslagen skall föregå Sjöfartsverkets beslut,

bör det betonas att verket likväl har ett självständigt ansvar för att

minimibesättningsbesluten motsvarar grundläggande krav på säkerhet.

Att Sjöfartsverket inte är formellt bundet av vad sjöarbetsmarknadens parter kommer överens om beträffande arbetstiden utan har en självständig prövningsrätt, innebär att verket inte godtar en överenskommelse som enligt dess mening skulle sätta säkerheten i fara genom ett alltför högt arbetstidsuttag. Säkerheten ställer således den upp

yttersta gränsen för vilket arbetstidsuttag som kan läggas till grund för ett beslut om minimibesättning. Det är bara intill denna gräns det

som är möjligt för sjöarbetsmarknadens parter att komma överens om en

sou 1994:106 .Sjöarbetstid för ombordanställda

längre arbetstid än den som sjöarbetstidslagen medger, de önskar

om

överenskommelsen beaktad vid beslut minimibesättning.

om Som nämnts i avsnitt 3.3 regleras de ombordanställdas ovan

arbetstid i realiteten inte sjöarbetstidslagen de olika

av utan av kollektivavtal som har träffats mellan sjöarbetsmarknadens parter.

Detta förhållande får stor betydelse när överväger vad kan

man som göras för att ge Sjöfartsverket möjlighet att besluta i ärenden om

minimibesättning med en högre grad flexibilitet. Under utrednings-

av

arbetet har olika modeller diskuterats för att öka möjligheterna härvid-

lag. Bland annat har jag övervägt att föreslå modell skulle en som innebära att Sjöfartsverket inte endast får möjlighet medge att avsteg

från sjöarbetstidslagen utan även att verket i sådana fall skulle kunna besluta i minimibesättningsärenden oberoende vad gäller enligt

av som träffade kollektivavtal arbetstiden

om se mera om detta i avsnitt

9.2.4. Jag har dock slutligen stannat för att föreslå modell

en som

innebär att Sjöfartsverket möjlighet att under vissa ges förutsättningar medge avsteg från sjöarbetstidslagens regler ordinarie arbetstid,

om men som inte medför någon ändring nuvarande regler minimiav om besättningsbeslut.

Förslag till en dispensmodell

9.2.1 Förutsättningar för från avsteg sjöarbetstidslagens

regler

Avsteg från sjöarbetstidslagens bestämmelser ordinarie arbetstid

om får göras genom kollektivavtal 13 §. Någon motsvarande rätt för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer finns inte. som

Vad som finns är generell möjlighet för regeringen eller den

en

myndighet som regeringen bestämmer Sjöfartsverket att medge undantag från tillämpningen av sjöarbetstidslagen synnerliga skäl

om

föreligger 2 § sjätte stycket. Denna möjlighet är emellertid inte avsedd att tillämpas for att medge avsteg från lagens regler

om

ordinarie arbetstid utan främst för att i ett visst fall göra undantag från

lagen i dess helhet. Även sjöarbetsmarknadens parter kan genom kollektivavtal göra undantag från lagen i dess helhet 2 § tredje stycket.

I likhet med vad som gäller enligt sjöarbetstidslagen i arbetstids-

ges lagen möjlighet att genom kollektivavtal, har slutits eller godkänts som

av en central arbetstagarorganisation, göra undantag från arbetstids-

lagens bestämmelser ordinarie arbetstid. Till skillnad från om

.Sjöarbetstid för ombordanställda sou 1994:106

sjöarbetstidslagen ger emellertid arbetstidslagen också en möjlighet för

myndighet Arbetarskyddsstyrelsen att, om det finns särskilda skäl,

medge avvikelse från bestämmelserna om ordinarie arbetstid 19 §. Möjligheten är dock begränsad till de fall då kollektivavtal inte kan träffas. Ett beslut av en myndighet Sjöfartsverket om avsteg från sjöarbetstidslagens regler bör i likhet med vad som gäller enligt arbetstidslagen kunna ges endast om det föreligger särskilda skäl. För att sådana skäl skall anses föreligga måste det naturligtvis i första hand

krävas att Sjöfartsverket är övertygat om att det enskilda fartygets

trafikmönster, utrustning, storlek och användning m.m. är av sådan beskaffenhet att ett ordinarie arbetstidsuttag, som överstiger vad som gäller enligt sjöarbetstidslagen, inte skulle medföra något hot mot grundläggande sjösäkerhetskrav. Detta kan dock enligt min mening inte anses vara en tillräcklig förutsättning för avsteg. Denna uppfattning har sin grund i att sjöarbetstidsregleringen visserligen har en säkerhetsfunktion, dvs. motverkande av att besättningen på grund av trötthet inte kan fullgöra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt, men också i det faktum att det bakom lagstiftningen även ligger sociala motiv. Genom att arbetstiden begränsas tillförsäkras arbets-

tagaren nödvändig vila och avkoppling och han skyddas mot överansträngning och olycksfall samt ges möjlighet till ett drägligt socialt liv.

Det kan inte anses rimligt att avsteg från sjöarbetstidslagen skall kunna medges utan att hänsyn tas till båda de motiv som sålunda ligger

bakom lagstiftningen. Ett bemyndigande för Sjöfartsverket att medge

avsteg från sjöarbetstidslagens regler om ordinarie arbetstid bör därför

innefatta ett krav att hänsyn skall tas även till sociala synpunkter.

Det finns också skäl att betona att en besättning knappast kan anses utgöra en säkerhetsbesättning om inte arbetsförhållandena blir

drägliga, eftersom ett stressande arbetstempo och för lite vila skapar

ett arbetsklimat som motverkar säkerheten ombord. I det här samman-

hanget kan det också noteras att det i 6 kap. fartygssäkerhetslagen finns grundläggande regler om arbetsmiljön på fartyg. I kapitlets första

paragraf sägs bl.a. att arbetsförhållandena skall anpassas till männi-

skans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det skulle således vara olämpligt att låta Sjöfartsverket medge

avsteg från sjöarbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid utan att förutom sjösäkerhetskrav också beakta de sociala motiv som ligger bakom lagstiftningen. Detta förbehåll är så pass viktigt att det i lagtexten bör föreskrivas att det för avsteg även krävs att en tillfredsställande social standard kan upprätthållas för besättningen.

En förutsättning för att avsteg skall kunna medges bör vidare vara

att någon överenskommelse om avsteg inte har kunnat träffas. Skälet

sou 1994:106 Sjöarbetstid för ombordanställda

härtill är främst att det inte finns någon anledning för Sjöfartsverket att ge dispens från lagens regler om parterna är överens om vilka arbetstider som skall gälla. I sådana fall finns det redan i dag möjlighet att i minimibesättningsärenden besluta med önskvärd flexibilitet genom att en överenskommelse om avsteg från lagens regler kan läggas till grund för beslutet. Genom ett krav på att

parterna måste förhandla innan myndighetsdispens kan ges understryks

också principen att det i första hand bör ankomma på parterna att komma överens om avvikelser från lagen. Som framgått av redovisningen i avsnitt 2.5.2 ger Arbetarskyddssty-

relsen inte dispens från arbetstidslagens regler, om det mellan parterna

finns ett kollektivavtal som innebär ett visst avsteg från de regler i lagen som det begärs dispens ifrån. Anledningen härtill är att

Arbetarskyddsstyrelsen anser att det av allmänna rättsgrundsatser följ er att styrelsen inte kan pröva en ansökan om dispens om parterna har

gjort undantag från lagen beträffande den fråga som dispensen avser. När det gäller ett myndighetsbeslut om avsteg från sjöarbetstidslagens regler om ordinarie arbetstid är det enligt min mening uteslutet att ett sådant beslut skall kunna upphäva gällande kollektivavtal. Det skulle strida mot grundläggande arbetsrättsliga principer. Vad som kan diskuteras är en möjlighet för Sjöfartsverket att besluta om avsteg från sjöarbetstidslagens regler om ordinarie arbetstid även om det mellan parterna finns ett kollektivavtal som reglerar arbetstiden under förutsättning att beslutet inte innebär att kollektivavtalets bestämmelser upphör att gälla. En sådan möjlighet skulle kunna bidra till ett mer flexibelt system, bl.a. genom att beslutet positivt eller negativt -och det material som det vilar på skulle kunna utgöra underlag för parternas vidare agerande i saken. Om avsteg från sjöarbetstidslagens regler inte skulle kunna ges när det finns ett kollektivavtal om arbetstiden, skulle det med fog kunna hävdas att en möjlighet till

myndighetsdispens i realiteten blir meningslös, eftersom arbetstiden till sjöss i praktiken regleras genom kollektivavtal. Slutsatsen blir alltså att avsteg från sjöarbetstidslagens regler bör

kunna medges även om det finns ett kollektivavtal som reglerar arbetstiden för berörda anställda. Däremot skall det krävas att parterna

har förhandlat om, men inte lyckats komma överens om just det avsteg

som begärs. Ett beslut om avsteg skall inte heller upphäva gällande kollektivavtal utan det får tillämpas först när kollektivavtalets

rättsverkningar, inklusive dess efterverkan beträffande arbetstiden se

avsnitt 3.2, har upphört. Den nu skisserade modellen innebär således att utrymmet för dispensbeslut blir vidare än det som finns i arbetstidslagen. Hur beslutet skall omsättas i praktiken framgår av nästföljande avsnitt.

.Sjöarbetstid för ombordanställda sou 1994:106

9.2.2 Verkställighet beslut avsteg från

av om

sjöarbetstidslagen

Om det mellan parterna inte finns något kollektivavtal som reglerar arbetstiden är det sjöarbetstidslagens bestämmelser som gäller. Ett beslut från Sjöfartsverket om avsteg från lagens regler skulle under sådana omständigheter följaktligen få ett direla genomslag i och med att det dels skulle komma att reglera de anställdas arbetstid i stället för sjöarbetstidslagen, dels skulle kunna beaktas vid en begäran om ändrat minimibesättningsbeslut. I praktiken är det emellertid kollektivavtalen reglerar arbetssom tiden till sjöss. Ett beslut om avsteg kan då tänkas få genomslag på två

sätt se bilaga 8. För det första är det möjligt att parterna efter ett

beslut om avsteg från sjöarbetstidslagen anpassar kollektivavtalen till

Sjöfartsverkets beslut, varefter verket kan ta hänsyn till detta vid en

begäran ändrad minimibesättning. Även med beaktande om av att en ansökan om dispens från lagens regler kommer att vara en följd att av parterna tidigare inte kunnat komma överens om arbetstiden, bör det finnas goda förutsättningar att en sådan anpassning av kollektivavtalen sker, eftersom det får förutsättas att ett lagakraftägande beslut är välgrundat och föreliggande problemställningar mera ingående har

kunnat analyseras under ärendets behandling.

Om parterna likväl inte kan komma överens om en anpassning av avtalen och redaren givetvis med iakttagande av gällande upp- sägningsklausuler säger upp gällande avtal beträffande arbetstiden uppkommer ett kollektivavtalslöst tillstånd. I det läge kollektivavtalets bestämmelser om arbetstid inte längre har någon efterverkan kommer beslutet om avsteg från sjöarbetstidslagen att reglera arbetstiden för de anställda i stället för det gamla kollektivavtalet. När det är klarlagt att kollektivavtalet har upphört att gälla och dess bestämmelser om arbetstid inte har någon efterverkan, kan Sjöfartsverket beakta arbetstidsbeslutet det begärs minimibesättningsbeslut. Även om ett nytt på detta sätt kan således beslut om avsteg få genomslag. Det bör dock

framhållas att det givetvis inte ankommer Sjöfartsverket att avgöra

när ett kollektivavtals rättsverkningar, inklusive efterverkan vad gäller arbetstiden, har upphört. Först när det står klart att de har upphört och parterna har bekräftat detta kan det krävas att Sjöfartsverket fattar ett minimibesättningsbeslut med beaktande av avsteget. Någon oklarhet om när ett av verket fattat beslut om arbetstiden kan tillämpas behöver på så sätt inte uppstå. I detta sammanhang kommer sålunda frågan om ett kollektivavtals efterverkan in i bilden. Rättsläget vad gäller efterverkan av kollektivavtal synes kunna sammanfattas på följande sätt. I de fall då det är

sou 1994:106 .Sjöarbetstidför ombordanstallda

fråga om ett tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd, dvs. parterna har för avsikt att sluta ett nytt kollektivavtal, torde som huvudregel gälla att arbetsgivaren har att tills vidare tillämpa det gamla kollektivavtalets bestämmelser om arbetstid. Lagens bestämmelser skall således i dessa fall inte tillämpas utan avtalet har s.k. efterverkan. Har den ena parten däremot deklarerat att han inte har för avsikt att ingå något nytt kollektivavtal beträffande den aktuella frågan torde å andra sidan som huvudregel gälla att det är lagens regler som skall tillämpas i stället för det gamla kollektivavtalet. Denna situation brukar betecknas som ett permanent kollektivavtalslöst tillstånd. I fråga om denna rättsliga problematik får jag hänvisa till avsnitt 3.2. Jag förmenar med hänvisning till redovisningen där att det finns goda skäl för att anse att ett permanent avtalslöst tillstånd inträder, om rederiföretaget med åberopande av beslutet om avsteg säger upp gällande kollektivavtal. Däremot är det mera tveksamt hur saken ställer sig uppsägningen om sker innan ett sådant beslut har fattats. Den oklarhet som i sistnämnda fall uppkommer torde avhålla rederiföretagen från att säga upp kollektivavtal innan de vet utfallet av Sjöfartsverkets prövning. Man skulle i och för sig kunna tänka sig en bestämmelse som innebär att kollektivavtalets regler om arbetstid inte skall ha någon efterverkan om det har meddelats ett beslut om avsteg från sjöarbetstidslagens regler om ordinarie arbetstid. I det läge kollektivavtalet har upphört att gälla skulle således beslutet om avsteg från lagens regler komma att reglera arbetstiden för de anställda i stället för det gamla kollektivavtalet. Mot bakgrund av det som jag har sagt ovan finner jag dock inte skäl till någon särskild lagreglering kollektivavtals av efterverkan för sjöarbetstidens del. Arbetstagarsidans experter i utredningen har också ställt sig kritiska till en sådan bestämmelse. Eventuell lagstiftning i ämnet bör enligt min mening i första hand vara av övergripande karaktär för arbetsrätten i dess helhet.

9.2.3 Är den föreslagna modellen

förenlig med arbetsrättsliga principer

Under utredningsarbetet har det inom utredningen diskuterats huruvida

den modell för medgivande av avsteg som skisserats stämmer ovan

med grundläggande arbetsrättsliga principer och Sveriges internationel-

åtaganden arbetsrättsområdet. l det sammanhanget noteras att den modell för avsteg som finns i den allmänna arbetstidslagen numera tillämpas på så sätt att prövning inte sker om parterna genom

kollektivavtal har gjort undantag från lagen beträffande den fråga som

.Sjöarbetstid för ombordanställda sou 1994: 106

dispensen avser, se avsnitt 2.5.2. Ett flertal omständigheter är av

betydelse för besvarande av den väckta frågan.

Såsom slagits fast tidigare i detta betänkande ligger bakom sjöarbetstidslagen såväl sociala som säkerhetsmässiga motiv. Såvitt gäller de sistnämnda är det inte självklart att det skall vara en uppgift för parterna att bestämma om arbetstiden. En jämförelse kan göras med hur det förhåller sig på vägtrafikens område, se avsnitt 2.6. Där finns en ingående reglering av kör- och vilotider utan möjlighet till avsteg av arbetsmarknadens parter. Sjöarbetstidslagen är emellertid dispositiv, vilket i hög grad har satt sin prägel på den reglering som i dag i praktiken gäller. Detta system medger att parterna kan träffa såväl ramöverenskommelser som överenskommelser i det enskilda

fallet, dvs. i praktiken for varje särskilt fartyg. Denna ordning fungerar i allt väsentligt väl och har medfört att smidiga lösningar har

kunnat träffas, samtidigt som såväl de sociala förhållandena som sjösäkerhetens krav har kunnat tillgodoses. Direktiven för utredningsarbetet berör inte kollektivavtalen och ger

inte några anvisningar om hur en eventuell dispensregel skall hanteras

visavi sådana avtal. Jag har emellertid uppfattat direktiven så att Sjöarbetstidslagen fortfarande skall vara av dispositiv karaktär och att kollektivavtalsvägen även i fortsättningen skall vara den som i främsta rummet skall komma till användning. Däremot syftar direktiven, så som jag har uppfattat dem, till att det i undantagsfall, då parterna inte kan enas, skall ges möjlighet att i stället reglera arbetstiden i enlighet med lagen och de avsteg från denna som är motiverade. Det är mot denna bakgrund som jag har utarbetat ovanstående modell. Jag vill här återigen framhålla att dess innebörd är att den skall tillämpas bara då parterna inte kommer överens om en viss ordning. Att sådana situationer kan komma upp inom ramen för ett system som annars fungerar väl är inte något anmärkningsvärt. Parterna skall alltså för att den särskilda prövningen skall komma till stånd först ha förhandlat i den aktuella frågan. Modellen innebär inte heller att ett beslut om avsteg upphäver gällande kollektivavtal. En sådan ordning skulle kunna vara betänklig och stridande mot kollektivavtalsrättens grunder. Tvärtom förutsätter modellen att ett gällande kollektivavtal löper till dess att det upphör efter uppsägning. Ett beslut enligt den berör inte kollektivavtalets rättsverkningar utan följer helt kollektivavtalsrättslig praxis. Vad gäller beslutet om avsteg inträder dess rättsverkningar alltså först när kollektivavtalets rättsverkan, inklusive efterverkan vad gäller arbets-

tiden, har upphört. Förvaltningsrättsligt är avstegsbeslutets beroende

av kollektivavtalet närmast att jämställa med ett suspensivt villkor.

sou 1994:106 .Sjöarbetstidför ombordanställda

Ingenting hindrar parterna att med stöd erfarenheter av senare vunna komma överens om modifikationer i beslutet arbetstider och sluta om kollektivavtal i överensstämmelse med överenskommelsen. l ett sådant fall är det dock lämpligt att parterna begär beslutet skall att om avsteg upphävas.

Med hänsyn dels till syftet med möjlighet till från

en avsteg

sjöarbetstidslagens regler i enlighet med vad har skisserats

som ovan,

dels till hur den praktiska tillämpningen utformas jag,

avses menar att modellen inte kan strida mot grundläggande

anses arbetsrättsliga principer. Av samma skäl kan den inte heller strida de

anses mot

åtaganden att främja användningen kollektivavtal av som Sverige har

åtagit sig genom internationella överenskommelser, avsnitt 6. l .2se 6.l.4. Såvitt jag kan bedöma kan den inte heller strida anses mot någon annan ILO-konvention.

9.2.4 Alternativ till den

föreslagna modellen

Som nämnts ovan i avsnitt 9.1 har utredningen bl.a. diskuterat en mera långtgående modell, innebär att Sjöfartsverket skulle kunna som

lägga ett beslut om sjöarbetstiden till grund för minimibesättnings-

ett beslut även om det finns ett kollektivavtal reglerar arbetstiden. Ett som

sådant minimibesättningsbeslut skulle kunna tillämpas

inte omedelbart, men väl när kollektivavtalets rättsverkningar, inklusive efterverkan av avtalets regler om arbetstid, har upphört. En sådan modell har dock

den nackdelen att överenskommelse inte träffas mellan - om sjöarbetsmarknadens parter i enlighet med beslutet det blir oklart -

när minimibesättningsbeslutet kan tillämpas. Detta kan upphov till

ge problem inte enbart för berörda parter även i samband utan med

tillsynsförrättningar på fartyg. Det måste också beaktas över-

att

trädelser av minimibesättningsbeslut är straffbelagda, 12

kap. 2 och

3 §§ fartygssäkerhetslagen. Det är även utifrån denna

synpunkt otillfredsställande att tidpunkten för ikraftträdandet skall vara så obestämd som den skulle bli i detta fall jfr avsnitt 12

Ansvarsfrågor.

Jag har utifrån redovisade synpunkter valt nu att inte lägga fram ett

sådant förslag.

Jag vill slutligen tillägga att jag givetvis har försökt utröna

att om

det finns några andra lagstiftningsåtgärder avseende sjöarbetstiden

som skulle kunna medföra ytterligare flexibilitet och

rationaliseringar i fartygsarbetet. Några uppslag till sådana åtgärder har inte kommit fram. I det sammanhanget har jag även orienterats initiativ

om och nya grepp som har tagits i det praktiska livet i syfte att uppnå så väl fungerande system möjligt. Det bör också framhållas som att man kan

.Sjöarbetstid för ombordanställda sou 1994:106

förvänta sig att det pågående arbetet inom EGEU i fråga om överenskommelserregler för sjöarbetstiden ger resultat inom några år. Se om detta i avsnitt

9.3 Beslutsförfarandet och Sjöfartsverkets roll

som

beslutsmyndighet

Enligt 5 kap. 8 § fartygssäkerhetslagen skall Sjöfartsverket samråda

med organisationer som företräder redare och ombordanställda, innan verket meddelar ett beslut om minimibesättning. Sjöfartsverket gör därvid i allmänhet upp ett förslag till besättning som tillsammans med redarens ansökan om minimibesättning underställs organisationerna för

yttrande inom cirka tre veckor, varefter verket beslutar i ärendet.

Innan Sjöfartsverket beslutar i ärenden om avsteg från sjöarbetstidslagens regler om ordinarie arbetstid, bör på motsvarande sätt redarens ansökan om avsteg remitteras till de organisationer som representerar redare och ombordanställda. Någon särskild bestämmelse om detta behövs dock inte. I 5 § sjöarbetstidskungörelsen föreskrivs nämligen redan i dag att Sjöfartsverket, när det handlägger ett ärende enligt sjöarbetstidslagen eller enligt kungörelsen och ärendet är av större vikt eller har principiellt intresse, skall bereda berörda organisationer för redare och ombordanställda tillfälle yttrande. Ärenden att avge om avsteg måste anses vara av sådan karaktär att de omfattas av denna bestämmelse. Enligt utredningens förslag skall i ett ärende om avsteg från sjöarbetstidslagen förutom sjösäkerhetskraven de sociala aspekterna

beaktas. Att Sjöfartsverket således blir tvunget att ta hänsyn även till

sociala spörsmål som kan uppkomma bör inte medföra några egentliga problem. Vad det gäller är att beakta en i så stor utsträckning normal mänskligsocial välfärd som möjligt, självfallet med hänsyn tagen till sjöfartslivets speciella förhållanden. Sjöfartsverket med dess kännedom om förhållandena till sjöss bör kunna hantera detta utan större problem. Det får också förutsättas att verket inte beslutar om avsteg utan en mycket noggrann undersökning av förhållandena i det enskilda fallet. Parternas praktiska erfarenheter, som kan ha kommit fram i skilda sammanhang bl.a. i samband med kollektivavtalsförhandlingar - bör kunna vara till god hjälp vid beslutsfattandet.

10 Sjöarbetstid för s.k. seglande delägare och med dem jämställda

10. 1 Inledning

Med seglande delägare förstås sådan personal ombord på fartyg

ett

som äger del av fartyget. I vissa fall är de att betrakta arbets-

som

tagare; de kan t.ex. ha låtit bilda ett bolag hyr fartyget samtidigt

som

som de anställts av bolaget för arbete på fartyget, medan det i andra fall inte föreligger något anställningsförhållande. Sjöarbetstidslagen gäller skeppstjänst. Med detta begrepp

avses

arbete som en person, vilken är anställd på svenskt fartyg, för

ett

fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller på annat ställe 1 §. Detta innebär följakt-

ligen att om en seglande delägare inte kan betraktas anställd på som

fartyget omfattas han inte av sjöarbetstidslagen. Han omfattas inte

heller av arbetstidslagen, eftersom den endast gäller arbetstagare.

Tidigare utredningsarbete

Frågan om seglande delägare bör omfattas sjöarbetstidslagen har

av

utretts tidigare utan att det har lett till någon ändring lagen. I

av

betänkandet Sjöarbetstidsfrågor Ds K 1980:17 avgivet Fartygs-

av

miljöutredningen föreslogs regler som skulle begränsa arbetstiden för bl.a. seglande delägare. Med hänsyn till de säkerhetsrisker

som en alldeles oreglerad arbetstid kan medföra ansåg utredningen det

ofrånkomligt att begränsa arbetstiden även för denna Ut-

grupp.

redningen föreslog som huvudregel en arbetstid högst 12 timmar

om

om dygnet i närfart och lokalfart och högst 10 timmar dygnet i

om oceanfart. Den föreslagna bestämmelsen såg ut på följande sätt.

19 § Utför någon fartygsarbete utan arbetstagare, att vara får hans arbetstid inte överstiga 10 timmar om dygnet, om fartyget används i oceanfart, och 12 timmar dygnet, det används i närfart om om eller lokalfart. Arbete sägs i 16 § får dock utföras som utan begränsning. Under förhållanden, då enligt denna lag eller kollektivavtal som avses i 13 eller 15 § en arbetstagare har arbetstid, antingen en

Sjöarbetstidför seglande delägare sou 1994: 106

såsom ordinarie arbetstid eller i form av övertid, vilken överstiger vad sägs i första stycket, får den som icke är arbetstagare som arbeta lika länge han själv vore anställd för det arbete han som om utför. Vad sägs i denna paragraf gäller också sådan medlem av som redarens familj på vilken lagen enligt vad som anges i 4 § annars

inte är tillämplig.

Med fartygsarbete, föreslogs ersätta begreppet skepps-

termen som tjänst, avsågs enligt utredningens förslag arbete för fartygets räkning

utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av någon som

som

följer med fartyget och antingen tjänstgör i en befattning på

som eller följer med detta för tillfälliga göromål. Utredningens

fartyget

förslag till bestämmelser i 15 och 16 §§ motsvarade i huvudsak nu

gällande bestämmelser i 11 § första och andra styckena respektive

11 § tredje stycket. 13 § överensstämde med nuvarande 13 § och 4 § motsvarade vad föreskrivs i 2 § första-tredje styckena.

som nu Bestämmelsen i 19 § skulle komma att omfatta också egna företagare

följer med fartyget för tillfälliga göromål eller som åtagit sig viss

som

del fartygets drift. Förslaget i denna del skall ses mot bakgrund av

av

att utredningen, framgår av definitionen av fartygsarbete, föreslog

som

lagen skulle bli tillämplig även på bl.a. sådana tillfälligt med-

att arbetstagare, vilkas arbete inte kan betraktas skeppstjänst

följande som enligt nu gällande regler.

Som allmän motivering till sitt förslag beträffande seglande delägare anförde utredningen i huvudsak följande s. 80-87.

Kan den utför arbetet inte betraktas som anställd på fartyget som eller hellre med nuvarande system med rederianställning - -anställd för att tjänstgöra på det fartyg som det är fråga om, som är lagen inte tillämplig på honom. Förhållandet är av praktisk betydelse, och tiders utveckling har gjort det alltmer senare betydelsefullt. Det har blivit aktuellt särskilt i fråga om dem som utför fartygsarbete för ett fartyg i vilket de själva äger blott en

mindre del. Delägarens ställning ombord kan vara mer eller mindre självständig. I åtskilliga fall saknas anledning att ifrågasätta hans ställning arbetsgivare, och har all anledning att utgå från som man delägaren betraktar sig ägare till fartyget och väl vårdar att som sig detta. I andra fall kan förhållandet vara mera tveksamt. En om delägare har kanske i vissa fall inte större möjlighet att öva inflytande på fartygets drift än anställd i samma befattning. en Särskilt för sådana fall har det gjorts gällande, att man bör se bort från delägandet och hellre fråga efter vederbörandes verkliga

arbetsförhållanden.

sou 1994:106 .Sjöarbetstid för seglande delägare

Man har skäl att fråga det kan tänkas att delägaren arbetar om så mycket, att han blir alltför trött och att säkerheten därigenom äventyras. Svaret på den frågan kan knappast bli något annat än att risk för farlig uttröttning inte kan uteslutas, delägaren får om arbeta hur mycket som helst. Det blir då enligt utredningens mening ofrånkomligt att begränsa arbetstiden även för sådana delägare som utför fartygsarbete utan att kunna betraktas som arbetstagare. Motsvarande regleringar finns också i fråga den om yrkesmässiga biltrafiken och luftfarten.

Lagstiftningen om begränsning arbetstiden är tillkommen av främst av sociala skäl. Detta gäller också i fråga sjöarbetstidsom lagen, även om där även hänsyn till säkerheten i viss mån har

spelat in. Överväger att begränsa seglande delägares arbetstid,

man sker detta däremot utslutande av hänsyn till vad säkerheten får anses kräva. En följd härav är att gränsen för hur mycket en delägare bör få arbeta rimligen kan komma att sättas högre än vad som kan anses vara normal arbetstid för de anställda. Å andra sidan måste vad som är tillåtet för en anställd också tillåtet vara ñr den som inte är anställd.

Begränsar man delägamas arbetstid, torde konsekvensen fordra att man på samma sätt begränsar arbetstiden för den som ensam äger sitt fartyg och utför fartygsarbete. Även redare som en som inte äger någon del i fartyget utan som har lejt det bör omfattas av bestämmelserna. Vidare synes sådana medlemmar redarens av familj, som enligt 2 § sjöarbetstidslagen är undantagna från lagens tillämpning, i förevarande avseende böra jämställas med nu delägare i fartyg. All tjänstgöring ombord är inte lika viktig för sjösäkerheten. Man kan därför vilja överväga att begränsa de seglande delägamas och med dem jämställdas arbetstid endast i fråga vissa om befattningshavare, exempelvis de tillhör däcks- eller maskinsom avdelningen. En sådan inställning dock inte hållbar. Varje synes medlem av besättningen kan ha viktiga säkerhetsuppgifter i t.ex. ett nödläge. En närliggande, tänkbar lösning är att begränsa delägamas arbete endast i den mån de utför arbete av direkt betydelse för sjösäkerheten. En befattningshavare inom däcksavdelningen skulle t.ex. fritt få arbeta med expeditionsarbete eller andra sysslor som tillhör intendenturavdelningen, medan hans arbetstid pá bryggan skulle vara begränsad. Det vill emellertid på synas som om man detta sätt skulle alltför mycket urholka den garanti för vederbörandes tjänstbarhet som en reglering delägamas arbetstid är avsedd av att åstadkomma. Inte heller denna lösning kan därför anbefallas. När det gäller att bestämma hur mycket icke anställd bör en arbeta, synes uppmärksamheten först böra riktas mot närfart och lokalfart, där fartyget är till sjöss under kortare tidsperioder, där

.Sjöarbetstid för seglande delägare sou 1994:106

fartygsarbetet inte präglas av de förhållanden som utmärker den långa sjöresan och där avlösning lämpligen kan ordnas med tätare intervaller än vid oceanfart. Det bör beaktas att det är i närfart som tvåvaktssystem enligt 6 § sjöarbetstidslagen får förekomma, och i kollektivavtal medgivna längre arbetstider per dygn torde passa bättre för annan fart än oceanfart. Det vill synas som om 12 timmar om dygnet vore en lämpligt avvägd gräns för hur mycket en icke arbetstagare bör få arbeta i närfart och lokalfart. I enlighet med vad som anförts förut i detta avsnitt tillkommer emellertid, att om en anställd får arbeta längre tid än 12 timmar under ett dygn, exempelvis på grund av att ett tvåvaktssystem tillämpas eller därför att det är medgivet i kollektivavtal, bör den som inte är anställd få arbeta lika länge som om han själv vore anställd med placering i den aktuella befattningen eller annars för det arbete som det är fråga om. Om alltså 12 timmar om dygnet får anses vara den lämpligaste gränsen för arbetstiden i närfart och lokalfart för den som icke är arbetstagare, återstår att avgöra var gränsen lämpligen bör dras i fråga om oceanfart. Tjänstgöringen ombord under en längre sjöresa torde vara så pass ansträngande, att det inte kan anses tillrådligt att medge en tjänstgöring som upppgâr till 12 timmar om dygnet under en sådan resa. Däremot synes 10 timmar per dygn i princip inte vara för mycket. De överväganden som ligger bakom utredningens inställning till begränsning av arbetstiden för seglande delägare och med dessa jämställda, som utför fartygsarbete, är i huvudsak tillämpliga också i fråga de fartygsarbetandes vilotid. Även beträffande vilotid om torde därför den som icke är arbetstagare böra jämställas med en arbetstagare. Det är ingalunda givet, att de bestämmelser som begränsar arbetstiden för dem som inte är anställda ombord skall tas in i sjöarbetstidslagen. Man kan med åtskilligt fog göra gällande, att sådana bestämmelser är rena sjösäkerhetsbestämmelser, och därav sluta att de bör plats i sjösäkerhetslagen eller möjligen i någon ytterligare författning. Enligt utredningens mening är det dock ur praktisk synvinkel att föredra att alla regler om arbetstidens längd för dem som arbetar för ett fartyg samlas i en författning, alltså sjöarbetstidslagen, även om grunderna för reglerna kan växla.

Arbetsgivarsidans experter var kritiska till utredningens förslag. l ett

särskilt yttrande framhöll de bl.a. att sjöarbetstidslagen endast bör

omfatta arbetstagare och att om arbetstidsföreskrifter behövs för seglande delägare skall dessa föreskrifter tas i en säkerhetslagstift-

ning samt avse endast sådant arbete som klart är av betydelse för säkerheten ombord. De vände sig också mot utredningens uppdelning

av delägarnas arbetstid vad gäller oceanfart respektive närfart eller

sou 1994:106 Sjöarbetstid för seglande delägare

lokalfart och ansåg att övervägande skäl talade för att medge tolv timmars arbetstid beträffande all fart.

Utredningens förslag kom aldrig att remissbehandlas och ledde, som

nämndes inledningsvis, inte till någon förändring lagstiftningen.

av

10.3 Allmänna

utgångspunkter

Om man överväger att begränsa arbetstiden för seglande delägare ligger det nära till hands att jämföra med de bestämmelser gäller

som

om arbetstid vid vägtransporter. Bestämmelserna i arbetstidslagen för

landanställda avser främst att tillgodose allmänt sociala synpunkter och

arbetarskyddssynpunkter. Denna lagstiftning anses emellertid inte tillräcklig för att förhindra trafikfarlig trötthet hos förarna. För

att trafiksäkerhetens krav skall tillgodoses finns det därför, framgått som

av redovisningen i avsnitt 2.6, utöver de allmänna arbetstidsreglerna

särskilda av trafiksäkerhetsskäl betingade bestämmelser begränsar som

arbetstidsuttaget och tillförsäkrar förarna tillräcklig vila dygn.

per Dessa regler gäller till skillnad från arbetstidslagen endast -- som

avser arbetstagare oavsett om den enskilde föraren äger fordonet

-han kör eller han är anställd. om Några direkt motsvarande av säkerhetskäl betingade kompletterande

bestämmelser till sjöarbetstidslagen begränsar arbetstidsuttaget

som

finns inte. I och för sig skall Sjöfartsverket enligt fartygssäkerhetslagen fastställa ett fartygs minimibesättning, varvid sjösäkerhetsaspekter är avgörande. Ett sådant beslut innebär dock inte i sig något absolut hinder mot ett från sjösäkerhetssynpunkt alltför högt arbetstidsuttag. Detta medför att sjöarbetstidslagens bestämmelser kan

sägas ha en självständig säkerhetsfunktion begränsa genom att

arbetstidsuttaget. Möjligen kan det synas anmärkningsvärt lag

att en

som har en säkerhetsfunktion är dispositiv. Att sjöarbetstidslagen gjorts dispositiv det är till och med möjligt att helt avtala bort lagen

-

får dock ses mot bakgrund att de ombordanställdas organisatio-

-- av ner har en sådan styrka att det inte är sannolikt de sluter avtal att som

inte tillgodoser säkerhetsaspekten. Mot bakgrund av att sjöarbetstidslagen således har inte endast

en social funktion utan även en sjösäkerhetsfunktion, dvs. motverkande

av att besättningen på grund av trötthet inte kan fullgöra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt, det svårt att anföra

synes bärande skäl mot att seglande delägare skall omfattas lagen vad av

gäller begränsning av arbetstiden. Det måste från sjösäkerhetssynpunkt

rimligen anses lika viktigt att den enskilde besättningsmannen inte

arbetar i uttröttat tillstånd oavsett han är anställd på fartyget eller

om

.Sjöarbetstidför seglande delägare sou 1994: 106

han är icke anställd delägare i fartyget. Jag anser därför att

om säkerhetsskäl kräver att arbetstiden till sjöss begränsas även för sådana seglande delägare inte kan betraktas som anställda. som

Som framgått ovan fann Fartygsmiljöutredningen att om man

begränsar arbetstiden för seglande delägare borde man på samma sätt arbetstiden för den äger sitt fartyg. Även begränsa som ensam en redare inte äger någon del i fartyget utan som har lejt det borde som enligt utredningen omfattas bestämmelserna. Jag delar denna av bedömning. Om säkerhetsskäl skall införa arbetstidsbeman av

stämmelser i sjöarbetstidslagen för andra grupper än anställda bör

således även dessa två omfattas av en sådan bestämmelse. I grupper det följande kallas samtliga nämnda grupper av praktiska skäl för nu seglande delägare. För undvika oklarhet bör dock framhållas att om seglande att

delägare förs in under sjöarbetstidslagen innebär det inte i sig någon

förändring för de är undantagna från lagens tillgrupper som nu lämpning enligt 2 Om seglande delägare exempelvis tjänstgör en befälhavare eller maskinchef kommer han således fortfarande att som undantagen förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. vara om

10.4 Förslag

10.4.1 Begränsning arbetstiden för seglande delägare

av

Som framgått redogörelsen för utländsk rätt finns det i den norska av

sjöarbetstidslagen bestämmelse som medför att seglande delägare

en omfattas lagen. Enligt 1 § andra stycket lov om arbeidstiden på av skip gäller sålunda att ett fartyg drivs flera tillsammans för om av räkning och någon dessa utför arbete ombord räknas denne egen av

anställd på fartyget. Lagen innehåller inte heller några särbestäm-

som

melser för seglande delägare utan dessa jämställs sålunda helt och

hållet med anställda. Lagen är däremot inte tillämplig ensamägare

av fartyg.

Fartygsmiljöutredningen avvisade den lösning som valts i den

norska sjöarbetstidslagen, dvs. att betrakta den seglande delägaren som anställd på fartyget. Utredningen ville inte, som man uttryckte det,

föreslå en så radikal lösning.

Enligt min mening finns det emellertid betydande praktiska fördelar med lösning innebär att sjöarbetstidsuttaget för icke anställda

en som begränsas i enlighet med vad som gäller för anställda. En lösning som

jämställer icke anställda med anställda innebär att lagen blir enklare

sou 1994:106 .Sjöarbetstidför seglande delägare

att tillämpa, eftersom det inte blir nödvändigt att i det enskilda fallet ta ställning till om den seglande delägaren skall anställd anses vara eller ej. Någon tveksamhet om vilka regler skall tillämpas som behöver således inte uppkomma begränsning arbetstidsom samma av uttaget gäller for alla som arbetar i samma befattning på ett visst

fartyg. Eftersom arbetstiden till sjöss för anställda i praktiken regleras

genom kollektivavtal bör en lösning, som inte bygger på särreglering,

också innebära att den seglande delägare arbetar på ett fartyg där

som arbetstiden regleras genom kollektivavtal i likhet med övrig personal skall följa kollektivavtalets regler. Vad som vid en första anblick kan synas tala emot att helt jämställa seglande delägare med anställda är att de sociala motiv ligger som

bakom arbetstidslagstiftningen inte behöver beaktas

för denna grupp. Om arbetstiden för de icke anställda begränsas sker det endast av säkerhetskäl. Med hänsyn härtill kan det inte utan fog göras gällande att gränsen for hur mycket en delägare bör få arbeta kan sättas högre än vad som kan anses vara normal arbetstid för anställda. Fartygs-

miljöutredningen förslog också, som framgått ovan, att längre

en arbetstid skulle godtas för seglande delägare; högst 12 timmar om dygnet i närfart och lokalfart och högst 10 timmar dygnet i om

oceanfart skillnad gjordes inte på ordinarie arbetstid och övertid.

I praktiken förhåller det sig dock nästan undantagslöst så att de

seglande delägare som arbetar på fartyg där personalen är vaktindelad,

dvs. fartyg som går i oceanfart- och närfart, följer arbetstidssamma schema som de anställda. Att så sker är en naturlig följd att av

besättningen tjänstgör i skift. Med hänsyn härtill torde behovet

av särregler för dessa seglande delägare vara ytterst begränsat. På fartyg

där tvåvaktssystem tillämpas och den ordinarie arbetstiden således

uppgår till 12 timmar om dygnet finns det för Övrigt knappast heller

något utrymme för ett utökat ordinarie arbetstidsuttag, sjösäker-

om heten inte skall sättas i fara. En grupp för vilken det eventuellt skulle kunna tänkas finnas behov av särregler är de enskilda personer som innehar mindre en passagerarbåt, t.ex. en taxibåt, som går i lokalfart. Enligt 9 § sjöarbetstidslagen är i lokalfart utom hamn den ordinarie arbetstiden högst 10

timmar om dygnet och 56 timmar i veckan. Om seglande delägare

jämställs med anställda torde denna regel i många fall komma att reglera arbetstiden för berörda ägare på grund av att kollektivavtal med avvikande bestämmelser saknas. Redan ett arbetstidsuttag på 10 timmar om dygnet är dock relativt högt. Med hänsyn till att det

dessutom enligt nuvarande bestämmelser i sjöarbetstidslagen är möjligt

att förutom den ordinarie arbetstiden arbeta 13 timmar övertid under

.Sjöarbetstidför seglande delägare sou 1994:106

vecka torde behovet av ett arbetstidsuttag utöver vad lagen medger en tämligen begränsat även för denna grupp av icke anställda. vara Enligt min mening talar sålunda övervägande skäl för att seglande delägare jämställs med anställda när det gäller regleringen av

arbetstiden till sjöss. En sådan lösning har praktiska fördelar och behovet särreglering framstår högst begränsat. För de få fall

av som i vilka det kan tänkas finnas ett behov ett arbetstidsuttag utöver vad av

lagenkollektivavtalet medger kan det i sjöarbetstidslagen införas en

möjlighet till dispens. Till detta återkommer jag i avsnitt 10.4.3.

10.4.2 Närmare om sjöarbetstidslagens tillämpning på seglande delägare

sjöarbetstidslagen tillämpas på skeppstjänst. Enligt definitionen av begreppet skeppstjänst i 1 § sjöarbetstidslagen räknas till skeppstjänst inte bara arbete den ombordanställde utför ombord på fartyget,

som även arbete på annat ställe under förutsättning att det sker för utan fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag. Enligt mitt förslag till reglering av arbetstiden för seglande delägare skall dessa jämställas med anställda. Regleringen kommer således även för dem att gälla sådant arbete som kan anses utgöra skeppstjänst. Vad gäller den närmare innebörden av begreppet skeppstjänst bör framhållas att det får ligga i sakens natur att arbete som utförs anses seglande delägare bör betraktas skeppstjänst endast om det av som utförs direkt för fartyget. Administrativt arbete för företaget, t.ex.

bokföring, skall således inte betraktas som skeppstjänst oavsett om det

utförs ombord eller på något annat ställe. För innehavare av vissa mindre passagerarbåtar lär det inte vara

ovanligt att det uppkommer väntetid mellan olika körningar. Hur sådana uppehåll i skeppstjänsten skall betraktas kommer att regleras

3 § fjärde stycket sjöarbetstidslagen. l denna bestämmelse före-

av skrivs att vid beräkning av arbetstid undantas, utom i fall som avses i 8 § dvs. lokalfart inom svensk hamn, dels måltidsrast, dels annat

uppehåll i skeppstjänsten, sjömannen enligt förmans besked får

om avlägsna sig från arbetsplatsen under uppehållet och detta varar minst timme. Kommer uppehållet mellan t.ex. två körningar med en en

passagerarbåt att kortare tid än en timme skall uppehållet således

vara

räknas i arbetstiden. Om seglande delägare förs under lagen bör

dock lagtexten ändras på så sätt att det inte längre sägs, att det skall på förmans besked som sjömannen får avlägsna sig från arbetsvara platsen.

sou 1994:106 .Sjöarbetstidför seglande delägare

Mitt förslag innebär vidare, såsom framgått det finns

ovan, att om ett kollektivavtal angående arbetstiden för de anställda på visst ett

fartyg, skall även arbetstiden för den seglande delägare arbetar

som

på fartyget regleras av avtalet. En bestämmelse detta bör i

om tas

en ny paragraf i sjöarbetstidslagen.

10.4.3 Undantag från sjöarbetstidslagen

Det kan eventuellt finnas sådana udda fall i vilka det skulle saknas

anledning att låta seglande delägare omfattas lagen. Med stöd

av av

den dispensmöjlighet som redan finns i 2 § sjätte stycket synnerli-

nu

ga skäl kan regeringen eller den myndighet regeringen

som be-

stämmer Sjöfartsverket medge undantag från lagens tillämpning i

sådana fall.

Det kan också finnas sådana fall då det visserligen inte föreligger skäl att medge undantag från lagens tillämplighet i dess helhet

men omständigheterna ändå är sådana att ett visst avsteg från gällande

bestämmelser är motiverat. För sådana situationer bör det öppnas en möjlighet att medge avsteg från de arbetstidsbestämmelser som annars skulle gälla, dvs. möjlighet att bestämma längre arbetstid än vad lagen anger. Avsteg bör dock kunna medges endast det finns särskilda om skäl. Häri ligger att det skall finnas ett klart dokumenterat behov av

ett avsteg från lagens regler. En grundförutsättning för skall

att avsteg

medges bör självfallet vara att ett högre arbetstidsuttag kan

anses förenligt med grundläggande sjösäkerhetskrav. Se

förslaget till

-

14 a § sjöarbetstidslagen.

10.4.4 Sjöarbetstidslagens tillämpning medlemmar

av

redarens familj m.fl.

Enligt 2 § sjöarbetstidslagen undantas från lagens tillämpning skeppstjänst som utförs av en medlem redarens familj, fartygets

av om

bruttodräktighet understiger 500. Undantaget hade vid lagens tillkomst sin direkta motsvarighet i den dåvarande allmänna arbetstidslagens undantag för medlemmar av arbetsgivarens familj. I 1982 års arbetstidslag har emellertid detta undantag mönstrats Av för-

ut.

arbetena till lagen prop. 198182: 154 62 framgår s. att anledningen härtill var att ett motsvarande undantag i fråga bestämmelserna

om om

arbetstidens förläggning i 1949 års arbetarskyddslag inte fördes

över till arbetsmiljölagen, när den lagen fr.o.m. den l juli 1978 ersatte

.Sjöarbetstid för seglande delägare sou 1994:106

arbetarskyddslagen. När det den nya arbetstidslagen år 1982

genom

genomfördes samordning arbetstidsbestämmelserna i den äldre

en av

arbetstidslagen och i arbetsmiljölagen ansågs det följdriktigt att slopa

undantaget för familjemedlemmar på hela arbetstidsområdet. Mot bakgrund härav och då det förslås att seglande delägare och nu

med dem jämställda skall omfattas sjöarbetstidslagen bör också

av

undantaget för familjemedlemmar tas bort ur sjöarbetstidslagen.

12 § sjöarbetstidslagen föreskrivs vidare bl.a. att maskinchefen och främste överstyrmannen undantas från lagens tillämpning

styrmannen de inte är vaktindelade. Även det inte direkt framgår av om om lagtexten gäller emellertid att de under alla förhållanden omfattas av

lagen de är ende styrman respektive ensamt maskinbefál ombord

om

1938:223 52-56. I förtydligande syfte föreslår jag att

se prop. s.

detta uttryckligen anges i paragrafen.

11 Anteckningar om arbetstid

Enligt 15 § sjöarbetstidslagen skall för fartyg föras anteckningar

om

arbetstid enligt föreskrifter utfärdas tillsynsmyndigheten

som av Sjöfartsverket. Föreskrifter detta finns i Sjöfartsverkets tillom

lämpningskungörelse den 7 juli 1972 till sjöarbetstidslagen. Av dess

3 § framgår att anteckningarna skall föras befälhavaren eller under

av

hans tillsyn av någon som enligt sjöarbetstidslagens bestämmelser har

en arbetsledande ställning ombord. Av 3 § framgår det vidare att

anteckningar skall föras enligt journal 1 men att Sjöfartsverket, för mindre fartyg eller där särskilda skäl föreligger, kan medge

att redovisning av skeppstjänst får ske i form eller på annan annat sätt. Så har också skett. För personal på vissa

passagerarfartyg t.ex. färjor är det sålunda möjligt att använda förenklad arbetstids-

en journal journal 2, den ordinarie arbetstiden är schemalagd. För om

personal som tjänstgör på fartyg på vilka arbetstiden är reglerad genom kollektivavtal mellan Sveriges Redareförening och de sjöfackliga organisationerna är det under vissa förutsättningar också möjligt att använda sjöarbetstidsjournal 5 respektive SA i stället för journal

Dessa två journaler har utarbetats av sjöarbetsmarknadens och parter

har utformats för att automatisk databehandling skall kunna tillämpas.

Journalerna har fastställts av Sjöfartsverket.

Sveriges Redareförening för mindre passagerarfartyg SWEREF har till mig framfört synpunkter på journalföringen så den skall

som ske i dag. Även i övrigt har under utredningsarbetet framställts frågor

som rör tillämpningen av reglerna, t.ex. möjligheten delegera

om att

ansvaret av reglerna för journalföringen. Till viss del rör det sig

en om svårigheter att tolka föreskrifterna och missförstånd har om som

uppkommit i samband därmed. Till en annan del rör Synpunkterna

förhållanden som är beroende vad arbetsmarknadens har av parter

kommit överens om. Det är givetvis viktigt föreskrifterna och

att journalerna är så utformade att de medger flexibel och praktisk en

hantering arbetstidsredovisningen. Än av viktigare blir detta om seglande delägare förs under sjöarbetstidslagen. Min uppfattning är att det finns anledning för parterna och Sjöfartsverket

att se över systemet.

12 Ansvarsfrâgor

Såsom framgår av avsnitten 2.1 och 2.3 finns det i sjöarbetstidslagen och i fartygssäkerhetslagen straffbestämmelser för överträdelse

av

lagarna. Sålunda föreskrivs i 18 § sjöarbetstidslagen bötesstraff för bl.a. befälhavare som uppsåtligen eller oaktsamhet använder

av en

sjöman till skeppstjänst i strid mot lagen eller föreskrift för tilllämpningen lagen. Även redaren kan drabbas

av t.ex. av straffansvar för överträdelse som han känt till eller bort känna till.

Enligt 12 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen döms befälhavare,

en som

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför fartyg i strid vad

ett mot

som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter

till böter eller fängelse i högst månader. sex Enligt samma paragraf döms redare, uppsåtligen eller en som av grov oaktsamhet underlåter att göra vad skäligen kan fordras som av

honom för att förhindra att fartyget framförs i strid

mot vad som

gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter till

böter eller fängelse i högst sex månader. I 12 kap. 3 § finns straffbestämmelser böter vid oaktsamhet i motsvarande situationer.

Den tidpunkt vid vilken ett beslut avsteg från sjöarbetstidslagen

om

kan tillämpas enligt förslaget i avsnitt 9.2 blir inte fixerad i själva beslutet utan kan bli beroende vid vilken tidpunkt kollektivavtal inte

av längre har någon rättsverkan. Det kan givetvis hävdas det att är

mindre tillfredsställande att även straffansvaret enligt jöarbetstidslagen

s

skall bli beroende av en sådan omständighet med den

som nu sagts

risk för oklarhet som kan följa därav. Härvid bör dock följande

beaktas. De beslut som det här är fråga torde bli få och de om som förekommer blir säkerligen föremål för uppmärksamhet dem av som berörs, t.ex. befälhavare och redare. Genom organisationerna på

sjöarbetsmarknaden torde de berörda få tillgång till juridisk hjälp för

att avgöra eventuella tveksamheter i ett enskilt fall. Den har gjort som

vad som rimligen kan begäras för att underrätta sig besluts

om ett effekter bör givetvis inte drabbas straffansvar. Det viktigaste av är

emellertid att det enligt den föreslagna modellen i praktiken blir minimibesättningsbeslutet som styr ikraftträdandet ett beslut

av om avsteg, eftersom syftet med begäran i normalfallet en om avsteg

kommer att att få till stånd ett ändrat minimibesättningsbeslut.

vara I

Ansvarvrágor sou 1994:106

och med beslut avsteg beaktas i ett minimibesättningsärende

att ett om först när det står klart att ett tidigare träffat kollektivavtal har upphört gälla och dess bestämmelser arbetstid inte har någon s.k. efteratt om verkan, undviks oklarhet. Se närmare detta i avsnitt 9.2.2. om Med hänsyn till icke anställda seglande delägare i många fall att

torde ha självständig ställning gentemot befälhavaren än

en mer anställda sjömän bör även de drabbas straffansvar, om de överav träder lagens bestämmelser eller föreskrifter för tillämpningen av

dessa. En bestämmelse detta bör tas in i ett nytt tredje stycke i

om

18 § sjöarbetstidslagen. Enligt Statsrådsberedningens riktlinjer för författningsskrivning skall i varje straffbestämmelse vad krävs i fråga om uppsåt eller

anges som

oaktsamhet. Enligt riktlinjer riksdagen nyligen har antagit prop.

som

1993941130, bet. 199394:JuU27, rskr. 199394:321 understryks kravet härpå och det rekommenderas att specialstraffrätten gås igenom

för kontroll i detta hänseende. Mot bakgrund härav bör i nyss

föreslagna straffbestämmelse i 18 § tredje stycket anges att det krävs

uppsåt eller oaktsamhet för straffansvar.

I de gällande straffbestämmelserna i lagen anges i allmänhet vilket

subjektivt rekvisit krävs. Undantag utgör 20 § första stycket 1 som och 2. Jag föreslår det i punkt 1 föreskrivs uppsåt eller oaktsamhet att

och i punkt 2 uppsåt som krav för straffansvar.

Överklagande

13 Det har länge varit strävan att avlasta regeringen ärenden en av löpande art så att statsråden och departementen får bättre tid för större och övergripande frågor. Enligt riktlinjerna i 1983841120 prop. om

regeringens befattning med besvärsärenden skall utgångspunkten

vara

att regeringen i allmänhet inte bör prövningsinstans än när

vara annat

det behövs en politisk styrning praxis. En princip tillämpas vid

av som

val av fullföljdsinstans är att ärenden där rättsfrågan är avgörande

skall gå till domstol, medan ärenden där

lämplighetsbedömningar

dominerar skall prövas i administrativ ordning.

I princip gäller att alla beslut överklagas från Sjöfartsverket som

enligt fartygssäkerhetslagen skall prövas kammarrätten. Ett

av par undantag har dock gjorts. Bland annat skall beslut rör fartygs som

bemanning överklagas hos regeringen 13 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen. I prop. 198788:3 med förslag till fartygssäkerhetslag

ny

anges som förklaring till detta undantag att inslaget lämplighets-

av

bedömning i sådana beslut är betydande. Beslut om avsteg från sjöarbetstidslagen den har

av art som

föreslagits ovan i avsnitt 9.2 har ett nära samband med beslut

om

minimibesättning. Det står därför klart att dessa arbetstidsbeslut bör överklagas i samma ordning som minimibesättningsbesluten. Även beslut om avsteg från sjöarbetstidslagen vad gäller seglande delägare kan ha samband med beslut om minimibesättning, kanske dock

men

inte i lika stor utsträckning. Någon anledning att särbehandla någon

särskild kategori av beslut finns dock inte. Alla arbetstidsbeslut bör alltså överklagas i samma ordning.

Frågor om besvärsprövning övervägs i olika sammanhang och med

olika utgångspunkter. En utgångspunkt är den nämnda med ovan

inriktning fördelningen av besvärsärenden mellan regeringen och

andra instanser. En utgångspunkt är bestämmelserna i den annan

Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Även i övrigt synes utvecklingen på förvaltningsområdet gå i riktning mot ökad

domstolsprövning enligt instansordningen förvaltningsmyndighetlänsrätt-kammarrätt-Regeringsrätten med krav på prövningstillstånd

redan i ledet länsrätt-kammarrätt. Om någon ändring skall i göras

nuvarande besvärsordning på sjöfartens område bör övervägandena

avse systemet i dess helhet. Intill dess så eventuellt har skett föreslår

Överklagande sou 1994:106

jag, i enlighet med det sagda, att arbetstidsbesluten skall ovan överklagas till regeringen. Jag erinrar om lagen 1988:205 om

vissa förvaltningsbeslut, enligt vilken bl.a. vissa rättsprövning av regeringsbeslut kan prövas av Regeringsrätten.

I analogi med vad gäller enligt 13 kap. 4 § fartygssäkersom hetslagen bör särskilt föreskrivas att klagorätt tillkommer en arbets-

tagarorganisation, i den man saken rör medlemmarnas intresse. besvärsbestämmelse finns i 2 § sjöarbetstidskungörelsen. Jag har

En inte funnit anledning att i detta sammanhang förslå någon ändring i denna ordning. Om det emellertid skulle anses föreligga skäl att

placera besvärsreglerna i sjöarbetstidslagen, bör de enligt min mening

med erforderliga redaktionella jämkningar placeras närmast efter - ansvarsbestämmelserna 18-20 §§.

14 Ekonomiska konsekvenser

1 enlighet med 13 § kommittéförordningen 1976:119

har jag att

redovisa en beräkning kostnaderna för genomföra de av att förslag

som lämnas. För mig liksom för andra kommittéer och särskilda utredare gäller dessutom regeringens direktiv dir. 1984:5 angående

utredningsförslagens inriktning. Enligt dessa direktiv får Förslagen inte öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna. Även kostnadskonsekvenserna för företagen och enskilda skall belysas.

Såvitt jag kan bedöma kommer såväl antalet ärenden från om avsteg

sjöarbetstidslagen enligt 13 § andra stycket antalet dispensärenden

som avseende seglande delägare enligt 14 § andra stycket bli tämligen a att begränsat. Ärenden sistnämnda av slag torde dessutom bli aktuella främst under övergångsperiod innan praxis har lagts fast. Sjöfartsen

verkets handläggning av den föreslagna lagstiftningen bör

mot nu

angiven bakgrund kunna ske inom för befintliga

ramen resurser.

Beträffande förslaget att sjöarbetstidslagen skall omfatta även seglande

delägare bör vidare beaktas att viss information till de berörda torde bli aktuell. Även kostnaderna härför bör kunna rymmas inom

befintliga resurser.

När det gäller konsekvenserna för rederibranschen kan följande

sägas beträffande förslaget att Sjöfartsverket skall kunna medge avsteg från sjöarbetstidslagens regler ordinarie arbetstid. I de fall

om ett sådant beslut om avsteg kommer att reglera arbetstiden för personalen

på det aktuella fartyget, kan detta leda till minskade bemanningskostnader för rederiet. Hur stora besparingarna blir är dock

svårt att ange, eftersom det beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Det är också ogörligt att uppskatta förslagets konsekvenser för rederibranschen i dess helhet. Allmänt torde dock kunna sägas att antalet beslut om avsteg blir få. Det som har sagts ovan gäller också i fråga de alternativa om modeller som har diskuterats. Några större skillnader i ekonomiska

effekter för rederibranschen mellan den föreslagna modellen

och alternativa modeller respektive varianter bedömer jag inte

föreligga.

Skulle det några skillnader, torde de tala till vara snarare förmån för

den föreslagna modellen, eftersom den erbjuder störst möjligheter

till

samförståndslösningar och därmed bättre effektivitet.

Ekonomiska konsekvenser sou 1994;106

Vad beträffar förslaget om att seglande delägare skall omfattas av sjöarbetstidslagens regler kan det i och för sig möjligen hävdas att detta kommer att medföra ökade personalkostnader eller ett minskat

kapacitetsutnyttjande för vissa av de företag som berörs av förslaget.

Härvid är emellertid följande att beakta. Den grupp av seglande

delägare som förslaget främst kommer att få betydelse för är de som innehar mindre passagerarfartyg som går i lokalfart. Som framhållits i avsnitt 10.4.l ger sjöarbetstidslagens regler om arbetstiden på fartyg

som går i lokalfart utrymme för ett relativt högt arbetstidsuttag.

Behovet av ytterligare arbetstidsuttag torde därför vara tämligen

begränsat. Dessutom skall beaktas möjligheten till dispens om det föreligger särskilda skäl och det är förenligt med sjösäkerhetens krav. Med hänsyn härtill torde förslaget inte medföra några beaktansvärda kostnader för berörda delar av rederinäringen. De mindre kostnader som kan föranledas av kravet på att arbetstiden skall journalföras får betecknas som försumbara.

15 Ikraftträdande

Kollektivavtalen på sjöarbetsmarknaden gäller för närvarande kalenderårsvis. Förslaget att Sjöfartsverket skall kunna medge avsteg från sjöarbetstidslagens regler om ordinarie arbetstid bör träda i kraft så snart som möjligt under år 1995, så att eventuella beslut om avsteg kan meddelas inför de avtal som skall slutas beträffande år 1996. I fråga om förslaget att seglande delägare och med dem jämställda skall omfattas av sjöarbetstidslagens bestämmelser bör beaktas att vissa informationsåtgärder krävs och att dispenser kan behöva meddelas innan de nya bestämmelserna börjar tillämpas. Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår jag att författningsändringarna träder i kraft den 1 juli 1995, men att sjöarbetstidsbestämmelserna skall tillämpas på seglande delägare och med dem jämställda först fr.0.m. den 1 oktober 1995. Även för medlemmar av redarens familj bör äldre bestämmelser gälla intill sistnämnda dag.

16 Specialmotiverin

g

16. l

Sjöarbetstidslagen

1 §

I paragrafen har lagts till ett nytt tredje stycke. Bestämmelsen, som motiveras i avsnitt 10.4, innebär att även icke anställda s.k. seglande

delägare och med dem jämställda den äger sitt som ensam fartyg och den som har hyrt ett fartyg omfattas lagens bestämmelser. I övrigt

av har paragrafen endast justerats språkligt.

2§

Beteckningen förste styrman har bytts ut mot överstyrman, bättre

som

stämmer överens med nutida språkbruk. I förtydligande syfte föreslås

också att det i paragrafen utryckligen maskinchefen och anges att

överstyrmannen inte undantas från lagens tillämpning, de är

om ensamt maskinbefál respektive ende styrmannen ombord. Förslaget innebär inte någon ändring i sak, avsnitt 10.4.4. se

Vidare har beteckningen lustfartyg bytts den modernare

ut mot

termen fritidsfartyg. Med detta avses fartyg som används för fritids-

ändamål och inte för affärsdrift. Förslaget innebär inte någon ändring i sak.

Undantaget för medlemmar av redarens familj har tagits bort.

Förslaget motiveras i avsnitt 10.4.4.

Sjätte sista stycket har förtydligats så det klart framgår

att att

undantag enligt andra meningen undantag i fråga visst avser om fartyg från hela lagen. I analogi med vad gäller enligt fjärde stycket och

som

vad som föreslås i 13 och 14 §§ bör möjligheter till tidsbegränsning

a och meddelande villkor finnas även här. av I övrigt har texten endast ändrats språkligt.

3 §

Med anledning att det föreslås att seglande delägare skall omfattas

av

av lagen har fjärde sista stycket ändrats på så sätt att det inte längre

sägs att det skall vara på förmans besked sjömannen får avlägsna som

Specialmotivering sou 1994:106

sig från arbetsplatsen. Någon ändring i sak för anställda sjömän är inte avsedd. l övrigt har paragrafen endast justerats språkligt.

13§

Andra stycket är nytt. Bestämmelsen innebär att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge ett visst avsteg från som lagens regler ordinarie arbetstid under förutsättning att sjöarbetsom marknadens parter inte har kunnat träffa något kollektivavtal om avsteget. Det krävs alltså att parterna har förhandlat om möjligheten att göra avsteg genom kollektivavtal innan en ansökan om avsteg ges in. För att ett avsteg skall kunna medges krävs det också, att det är förenligt med sjösäkerhetens krav och att en tillfredsställande social standard kan upprätthållas för besättningen. Ett beslut om avsteg får meddelas även arbetstiden det aktuella fartyget regleras genom om kollektivavtal, ett sådant beslut innebär inte att kollektivavtalet men upphör att gälla. Först när kollektivavtalet inte längre har någon rättsverkan får beslutet avsteg tillämpas. Med rättsverkan avses om även kollektivavtalets efterverkan för de enskilda anställningsavtalen vad gäller arbetstiden. Bestämmelsen motiveras utförligt i avsnitt 9.2. Ett beslut avsteg får förenas med villkor, t.ex. om arbetstidens om förläggning. Det får också tidsbegränsas. Av allmänna grundsatser följer att ett avsteg givetvis inte får medges det skulle strida mot några förpliktelser som Sverige har om på grund internationella åtaganden. För närvarande är Sverige inte av bundet något åtagande som särskilt rör sjöarbetstid. av

14a§

Paragrafen är Bestämmelsen i första stycket innebär att om ny. arbetstiden för de anställda på ett visst fartyg regleras genom kollektivavtal skall samma arbetstidsbegränsning gälla även för de seglande delägare som arbetar fartyget. För seglande delägare ges i andra stycket en möjlighet till dispens från den reglering arbetstiden annars skulle gälla. Dispens kan av som även i de fall arbetstiden regleras enligt första stycket. Ett beslut ges dispens får förenas med villkor och tidsbegränsas. Bestämmelsen om motiveras i avsnitt 10.4.3.

Specialmotivering

14b§

Paragrafen är ny. Motiven till den är bl.a. att villkoren för ett medgivande kan spela en stor roll. Om de inte följs bör det finnas möjlighet att särskilt återkalla medgivandet. Samma betraktelsesätt kan anläggas vid ändringar av andra väsentliga förutsättningar för

medgivandet. Tillsynsmyndigheten, Sjöfartsverket, föreslås pröva

uppkommande frågor om återkallelse, förslag till 2 § sjöarbetstidsse kungörelsen. Sådana frågor kan givetvis aktualiseras hos verket genom anmälningar från de anställda, deras organisationer och andra.

Beträffande återkallelse minimibesättningsbeslut, 5 kap. 9 §

av se

fartygssäkerhetslagen.

18§

Tredje stycket är nytt. Bestämmelsen innebär seglande delägare att en skall dömas till böter han uppsåtligen eller oaktsamhet utför om av skeppstjänst i strid mot sjöarbetstidslagen eller föreskrifter för tillämpningen av lagen. I övrigt har paragrafen endast ändrats språkligt. Också överträdelser av ett avstegsbeslut enligt 13 § andra stycket eller 14 a § andra stycket och villkor har meddelats i samband av som därmed faller under denna paragraf. Någon särskild straffbestämmelse om detta såsom i 20 § behövs således inte. Jämför - - prop. 198182:154 s. 76 förslag till arbetstidslag. ny

20§

Paragrafen har ändrats på så sätt att det i första stycket 1 och 2 anges

vad som krävs i fråga uppsåt eller oaktsamhet. Ändringen

om motiveras i avsnitt 12. Vidare har i förenhetligande syfte andra meningen i andra stycket lagts till, se under 2 En sådan bestämmmelse behövs här till skillnad från vad är fallet beträffande 13 § andra - som stycket och 14 a § andra stycket- eftersom undantag enligt 2 § sjätte stycket avser lagen i dess helhet. l övrigt har paragrafen endast justerats språkligt.

20 a §

Paragrafen, som är innebär att återkallelse medgivande ny, en av ett enligt 2 § sjätte stycket, 13 § andra stycket eller 14 § andra stycket a skall gälla omedelbart, det inte förordnas något Vad om annat. beträffar sådana beslut avsteg enligt 13 § andra stycket om som

Specialmotivering sou 1994:106

meddelas när det finns ett kollektivavtal om arbetstiden, finns det i den

paragrafen särregler när de kan tillämpas. I övrigt har det inte

om ansetts finnas behov att särskilt reglera när beslut enligt sjöarbetstidslagen kan tillämpas.

16.2 Sjöarbetstidskungörelsen

2 §

I bestämmelsen bemyndigas Sjöfartsverket att, utöver vad som nu gäller, meddela beslut enligt 13 § andra stycket och 14 a § andra stycket sjöarbetstidslagen. Vidare bemyndigas verket att besluta om

återkallelse. Verkets beslut får överklagas till regeringen och även en arbetstagarorganisation har klagorätt dess medlemmar berörs av om beslutet. Se om detta i avsnitt 13.

Särskilt yttrande

av experten Billy Fransson

Direktiven

Enligt direktiven för översyn vissa sjöarbetstidsfrågor skall av förslag lämnas till sådana ändringar i sjöarbetstidslagen som medger en rationell bemanningsorganisation ombord på fartyg samtidigt som grundläggande sjösäkerhetskrav tillgodoses. En sådan lagstiftning som inte sätter hinder i vägen för rationell en bemanningsorganisation, tillmäts stor betydelse.

Myndighets rätt medge undantag

Det föreliggande lagförslaget under vissa speciella förhållanden ger den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet medge undan- -tag från lagens regler beträffande ordinarie arbetstid. Emellertid blir genom den föreslagna konstruktionen den praktiska och - - nyttan det företagsekonomiska värdet på det av att föreslagna sättet nå en rationellare bemanning alltför litet.

Reglering av arbetstid för ägare, delägare fl. m.

Enligt förslaget skall fartygsägare, delägare, förhyrare liksom medlemmar av redarens familj på fartyg under 500 Brt nu sin arbetstid m.m. reglerad lagen eller kollektivavtal av av som kan vara gällande för de ombordanställda i ett fartyg. Jag kan inte ställa mig bakom detta förslag. Lagforslaget innebär i denna del en längre gående reglering än i den svenska arbetstidslagen, undantar såväl icke anställda som ägare som anställda i företagsledande ställning liksom med personer som hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet själv disponera sin att över arbetstid. Om någon form av arbetstidsföreskrifter säkerhetsskäl behövs för av

ägare mfl. så bör dessa tas i säkerhetslagstiftning och då

en avse sådant arbete som klart är av betydelse för säkerheten ombord. De säkerhetsmässiga erfarenheterna det gällande regelverket av nu indikerar inte något behov sådan reglering. av en

Särskilt yttrande sou 1994:106

Införandet sådana befattningshavare under lagen kommer av tvivelsutan negativt påverka möjligheten att utforma bemanningsatt

organisationen rationellt i det ägda eller delägda fartyget liksom

egna driften ett litet fartyg helt sköts inom den egna familjen. t.ex. av som

Ett administrativt merarbete och en bemanningskostnadsökning blir

sannolikt följden.

sou 1994;106 Bilaga 1

rl

Kommittédirektiv

n Dir. 1993:114 Oversyn vissa sjöarbetstidsfrågor av

Dir. 1993:114

Beslut vid rcgcringssammanlrädc 1993-10-07

Chefen för Kommunikationsdcpartemcittet, statsrådetOdell, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att lämna förslag till sådanaändringar i sjöarbetstidslagen1970: 105 som medger rationell en bemanningsorganisation ombord fartyg samtidigt grundläggande som sjösäkerhetskravtillgodoses.

Behov av rationnliscringnr inom sjöfartsnliringeri

Staten har sedan början av 1980-talet med kortare uppehåll lämnat ett omfattandeekonomiskt stöd till den svenskasjöfartsnäringen.1sambandmed beslut om rederistöd i olika former har regeringen och riksdagen betonat behovet av insatser också från sida parternas att genom rationaliseringar bidra till kostnadssänkningar. Genom etableringen de norska och danska av internationella skeppsregistren NlS respektive DIS blev lågkostnadssjöfartenän mer påtaglig även i vårt närområde.Skillnader bemanningskostnadermellan fartyg under svenskrespektive N lS- och DIS-flagg blev därmed ytterligare markeradetill svensk nackdel. Redan i riksdagens beslut om ett rederistöd år 1988 konstaterades att det fanns sektorer inom den internationella sjöfarten där svensk sjöfart, även med statliga subventioner, inte skulle kunna delta med någon framgång. Men det har samtidigt stått klart att konkurrenskraften för svenska fartyg inte enbart kan garanteras av svenska staten subgenom ventioitcr. Det blir därför av avgörande betydelse för den svenskahandels-

Bilaga 1 sou 1994:106

flottans fortsatta utveckling att parterna sjöarbetsmarknaden själva kan

sänka kostnaderna genom rationaliseringar. förklarat sig beredd att presentera förslag till en långsiktig Regeringenhar sjöfartspolitik förutsatt att sjöarbetsmarknadens parter kan redovisa kostnadssänkande åtgärder tillsammans med statliga insatser skulle ge som förutsättningar för en utvecklad svensk sjöfart. överenskommelse träffades i oktober 1992 mellan Sveriges I den som Redareförening, Sveriges Fartygsbefälsförening, Svenska Maskinbefálsförbundet och Svenska Sjöfolksförbundet uttalade befálsorganisationemaatt de beredda diskutera borttagandet vissa arbetstidsregler och vissa var att av ersättningar. Vidare de villiga att se över bemanningsreglerna och även var bemanningsreduceringar samt att utveckla och rationalisera överväga arbetsuppgifter i ombordorganisationen. Sjöfolksförbundet angav att man förhandlade ramavtal berörde frågan om minimibemanning. om ett som är avgörande betydelse för den svenska fjärrsjöfartens konkurrens- Det av rationaliseringsarbetet kan bedrivas vidare med oförminskad styrka. kraft att samtidigt betydelse att lagstiftningen inte sätter hinder vägen i Det är av stor för rationell bemanningsorganisation som tillgodoser etablerade sjösâkeren hetskrav.

Nu gällande bestämmelser

arbetstiden till sjöss regleras i sjöarbetstidslagen Bestämmelser om 1970:105 och sjöarbetstidskungörelsen 1970:550. sjöarbetstidslagen liksom arbetstidslagen 1982:673 principen om 40 timmars bygger arbetsvecka.l fråga vaktindelade sjömän som inte tillhör ekonomipersoom radiopersonal gäller dock som huvudregel att den nalen och i fråga om ordinarie arbetstiden i och närfart får uppgå till högst 8 timmar om oceanvilket innebär 56 timmar i veckan. Det viktigaste skälet för detta dygnet, från 40-timmarsveckan är de speciella förhållanden under vilka avsteg till sjöss utförs, med krav att vissa sysslor måste arbetet ett fartyg kontinuerligt under hela dygnet saint att personal måste indelas i pussas vakter som avlöser varandra, vanligen i trevaktssystem. innehåller även särskilda bestämmelser om ordinarie Sjöarbetstidslagen tillhör ekonomipersonalen samt om ordinarie arbetstid för sjömän som mindre fartyg går i närfart och fartyg som går i arbetstid som lokalfart. Dessutom finns bestämmelser om vederlag, övertid m.m. sjöarbetstidslagens bestämmelser undantas skeppstjänst som utförs av Från befälhavare, utom denne minst tre personer är anställda fartyget, bl.a. om maskinchef och främste styrman, om deras skeppstjänstcr inte är samt i vakter. Ytterligare undantag från lagens tillämpning får göras indelade arbetstagarsidan slutits eller godkänts av en genom kollektivavtal som organisation, central arbetstagarorganisation enligt lagen som är att ansesom medbestämmande i arbetslivet. Vidare får regeringen eller 1976:580 om

sou 1994:106 Bilaga 1

myndighet som regeringen bestämmer även i övrigt medge undantag från tillämpningen av lagen om det finns synnerliga skäl. Ett sådant bemyndigande har lämnats Sjöfartsverket, vars beslut får överklagas hos regeringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att arbetstidslagen skall tillämpas på skeppstjänst som har undantagits från sjöarbetstidslagen.Från de begränsningari fråga om ordinarie arbetstid som föreskrivs i 4-9 §§ sjöarbetstidslagen får dessutom avsteg göras genom kollektivavtal som tillkommit i den ordning Någon som anges ovan. motsvarande rätt för regeringen eller den myndighet regeringen som bestämmer att medge avsteg från bestämmelserna ordinarie arbetstid om finns däremot inte.

överväganden

De bestämmelser i sjöarbetstidslagen som reglerar vaktgång, ordinarie arbetstid och övertid begränsar i vissa avseenden möjligheterna till en rationell drift av fartyg till sjöss. Samtliga parter sjöarbetsmarknaden har förklarat sig beredda att diskutera förändringar i bemanningsfrågor och av organisationen av arbetet ombord. I de fall som kollektivavtalslösningar inte kan presteras mellan de berörda parterna blir sjöarbetstidslagens bestämmelser gränssättandeför vad som kan åstadkommas. I de speciella fall som en ändrad organisation ombord fartyg tillgodoser väsentliga rationaliseringsintressen och samtidigt uppfyller grundläggande sjösäkerhetskrav bör en reglering övervägas som ger möjlighet till ett mer flexibelt arbetstidsuttag. Ett sätt att åstadkomma detta kan att vara ge regeringeneller den myndighet som regeringen bestämmerbemyndigande att under vissa förutsättningar besluta om avsteg från sjöarbetstidslagens bestämmelser om ordinarie arbetstid. Vidare kan det finnas anledning att från samma utgångspunkteröverväga en bredare tillämpning lagen. av

Utredningsuppdraget

En särskild utredare bör därför tillkallas för att göra en översyn av sjöarbetstidslagen. Utgångspunkten för utredaren skall vara att lämna förslag till sådana författningsändringar att en rationell bemanningsorganisation ombord på fartyg medgessamtidigt som grundläggandesjösäkerhetskravtillgodoses. De företagsekonomiskaoch samhällsekonomiskaverkningarna av förslaget bör belysas. För det fall att alternativa förslag till lösningar lämnas skall dessa värderas utifrån rationaliseringsbehov och sjösäkerhetskrav. Utredaren skall i sitt arbete ta hänsyn till de förpliktelser som Sverige kan ha grund av internationella överenskommelser, varvid ILO:s konvention nr 47 om arbetstidens förkortning till 40 timmar i veckan särskilt skall beaktas. En undersökning av vilka motsvarande regler som gäller i andra

viktiga sjöfartsnationer samt inom EG bör göras. Utredaren förutsätts vidare göra jämförelser medde allmänna arbetstidsbestämmelsema. Utredaren skall under arbetets gäng ta de kontakter med berörda organisationer och myndigheter som behövs. Utredaren skall även lämna förslag till de eventuella följdändringar i andra författningar som följer av förslagen. Utredaren skall beakta regeringens direktiv dir. 1984:5 angående utredningsförslagens inriktning och dir. 1988:43 angåendeEG-aspekter i utredningsverksamheten. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 1994.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 med uppdrag att lämna förslag till ändringar i sjöarbetstids- lagen, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m. anslagsposten Övriga utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandensöverväganden och bifaller hans hcmställan.

Kommunikationsdepartementet

sou 1994:106 Bilaga 2

Sjöarbetstidslagen 1970: 105

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag äger, med de inskränkningar i 2 till-

som anges

lämpning på skeppstjänst.

Med skeppstjänst förstås i denna lag arbete vilken är som person,

anställd på svenskt fartyg, för fartygets räkning eller eljest på grund av förmans uppdrag utför ombord på fartyget eller på ställe.

annat

2 § Från lagens tillämpning undantages skeppstjänst utföres

som av befälhavare, om utom denne minst tre är anställda på personer

fartyget,

maskinchef, om hans skeppstjänst är indelad i vakter, främste styrman, om hans skeppstjänst är indelad i vakter,

föreståndare för ekonomiavdelning, denne minst

om utom sex personer är anställda inom avdelningen, läkare, musiker,

den som är anställd uteslutande för att meddela undervisning, medlem av redarens familj, fartygets bruttodräktighet under-

om stiger 500.

Från lagens tillämpning undantages även skeppstjänst på fiskefartyg när det användes som sådant och fartyg användes

som till verksamhet omedelbart förbunden med fiske,

räddningsfartyg när det användes sådant,

som

lustfartyg. Ytterligare undantag från lagens tillämpning får göras

genom kollektivavtal, på arbetstagarsidan slutits eller godkänts som av organisation, vilken är central

att anse som arbetstagarorganisation

enligt lagen 1976:580 medbestämmande i arbetslivet. om

Har redaren eller ägaren ett svenskt fartyg helt eller delvis

av

upplåtit driften av fartyget till utlänning, får regeringen eller den

en myndighet som regeringen bestämmer efter ansökan redaren eller, av om denne är utlänning, ägaren medge denna lag helt eller delvis att

inte skall gälla i fråga om fartyget. Ett medgivande skall begränsas till

viss tid och förenas med de villkor behövs. som

Bilaga 2 sou 1994:106

I fråga förutsättningarna för ett medgivande, underrättelseskyl-

om dighet, ändrade villkor och återkallelse ett medgivande gäller 59 § av

andra och tredje styckena sjömanslagen 1973:282. Regeringen får förordna, att denna lag skall gälla på staten tillhörigt fartyg. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller myndighet regeringen bestämmer även i övrigt medge undantag från

som tillämpningen av lagen.

3 § I denna lag förstås med sjöman: den utför skeppstjänst för vilken lagen gäller, som

ekonomipersonal: personal är anställd för besättningens eller

som

förplägning eller uppassning, för andra sysslor som har

passagerarnas

samband med sådant arbete eller för expeditionsgöromål eller annan

liknande tjänstgöring, dagman: sjöman skeppstjänst är indelad i vakter och som

vars

tillhör radio- eller ekonomipersonalen, passagerarfartyg: fartyg som har passagerarfartygscertifikat,

dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24, vecka: fast period av sju på varandra följande dygn, en oavbruten gång: färdsätt kännetecknas att fartyget anlöper som av hamn eller kommer i beröring med land under längre tid än 2 annars timmar vid något tillfälle, lokalfart: till eller från svensk hamn med fartyg, vars bruttoresa dräktighet understiger 500, vilken under vanliga förhållanden kräver än 12 timmars oavbruten gång, mer

närfart: fart, dock lokalfart, inom Sveriges sjöterritorium eller

annars i Östersjön eller med denna i sjöfartsförbindelse varande farvatten innanför linjen Trondheimsfjorden-Shetlands nordpynt,

därifrån västerut till 11° västlig longitud, därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 48° nordlig latitud och därifrån österut längs denna latitud till Brest, oceanfart: fart bortom den för närfart angivna linjen. Fartyg under hela tiden användas i den vidsträcktaste fart anses resa omfattar. Hänsyn tages dock till sådan oförutsedd som resan

utsträckning som föranledes av storm, sjöskada eller annan

av resan nödsituation.

Förordnande enligt 1 kap. 8 § andra meningen fartygssäkerhetslagen 1988:49 gäller även vi tillämpningen sjöarbetstidslagen i den mån

av

förordnandet har betydelse för tillämpningen.

Vid beräkningen arbetstid undantages, utom i fall som avses i av 8 dels måltidsrast, dels annat uppehåll i skeppstjänsten, om sjömannen enligt förmans besked får avlägsna sig från arbetsplatsen

under uppehållet och detta varar minst 1 timme.

sou 1994:106 Bilaga 2

Ordinarie arbetstid i ocean- och närfart

4 § l ocean- och närfart får den ordinarie arbetstiden för dagman uppgå till högst 8 timmar dygnet och 40 timmar i veckan. om

5 § För vaktindelad sjöman tillhör ekonomipersonalen och för

som sjöman som tillhör radiopersonalen får den ordinarie arbetstiden i

ocean- och närfart uppgå till högst 8 timmar dygnet,

om om annat

följer av 6 Under fartygets uppehåll i hamn får den

ordinarie

arbetstiden heller överstiga 40 timmar i veckan. Vid tillämpning

av

andra punkten medräknas dygn under vilket fartyget går från eller

kommer till hamn.

6 § På fartyg, vars bruttodräktighet understiger 500, får i närfart den

ordinarie arbetstiden för sjöman i 5 § uppgå till högst 24 som avses

timmar under två dygn i följd när fartyget är till sjöss. Under dygn då fartyget går från eller kommer till hamn får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 8 timmar, fartyget ligger i

om

hamn minst halva dygnet. Är fartyget till sjöss eller

annars under gång

större delen av sådant dygn, får den arbetstid tillämpas

som motsvarar

arbetstiden enligt första stycket med den begränsningen den ordina-

att

rie arbetstiden medan fartyget ligger i hamn får överstiga den tid

som återstår när från 9 timmar dras den ordinarie arbetstid sjösom mannen redan fullgjort under dygnet. För sjöman som omfattas första och andra styckena får den av ordinarie arbetstiden under fast period två veckor överstiga en av 112 timmar. Första--tredje styckena gäller sjöman tillhör maskinpersonasom

len, om fartygets maskinstyrka överstiger 550 effektiva hästkrafter.

7 § För sjöman tillhör ekonomipersonalen får den ordinarie

som arbetstiden i ocean- och närfart uppgå till

a på passagerarfartyg högst 9 timmar om dygnet och 56 timmar i

veckan,

b på annat fartyg högst 8 timmar om dygnet.

Ordinarie arbetstid i lokalfart

8 § I lokalfart inom svensk hamn får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 9 timmar dygnet och 40 timmar i veckan, om raster inräknade. När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållan-

dena i övrigt, får annan ordinarie arbetstid tillämpas, tiden under

om

Bilaga 2 sou 1994:106

fast period högst fyra veckor överstiger 40 timmar i veckan en av

i genomsnitt.

9 § I lokalfart utom svensk hamn får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 10 timmar om dygnet och 56 timmar i veckan.

Vederlag, övertid m.m.

10 § Överstiger den ordinarie arbetstiden

timmar i veckan i fall på vilket 7 eller 9 § äger till-

a 40

lämpning, 80 timmar under fast period två veckor i fall på vilket 6 §

b en av

äger tillämpning, skall för överskjutande tid utgå vederlag i form av fritid i hamn eller på sätt enligt vad fastställts i kollektivavtal, som tillannat som kommit i den ordning som anges i 2 § tredje stycket.

ll § Utöver skeppstjänst under den ordinarie arbetstid som är medgiven enligt 4-9 §§ eller den längre ordinarie arbetstid som är överenskommen i kollektivavtal, vilket tillkommit i den ordning som

i 2 § tredje stycket, får skeppstjänst på övertid åläggas sjöman

anges under högst 13 timmar i veckan och, så medges i sådant kollektivom

avtal, ytterligare högst 5 timmar i veckan.

Övertidsarbete bör förekomma regelbundet.

Från den i första stycket föreskrivna begränsningen undantages

skeppstjänst på övertid är nödvändig för som

a att avvärja hotande fara för fartyg, liv eller gods,

b att lämna hjälp enligt 62 § andra stycket, 222 eller 223 §

sjölagen 1891:35 s. 1, deltaga i sådan övning med säkerhetsanordningar skall

c att som

företagas enligt lag eller annan författning,

d nödvändig vakttjänst i hamn,

åtgärd påkallas myndighet i hamn,

e som av

föranledes besättningen blivit minskad under

t åtgärd som av att

resan,

åtgärd kan tåla uppskov och kunnat planeras

g annan som som

att utföras på annan tid.

12 § Sjöman får åläggas högst 16 timmars skeppstjänst under 24 timmar i följd.

Sjöman under sexton år skall varje dygn under tiden mellan klockan

20 och klockan 8 beredas tillfälle att vila under sammanhängande tid

sou 1994:106 Bilaga 2

av minst nio timmar. Annan sjöman skall under 24 timmar i följd

beredas tillfälle att vila under sammanhängande tid tillräcklig längd.

av Den som ålägger anställd arbetstid i skeppstjänst skall skälig taga

hänsyn till arbetstid i annat arbete som den anställde utför för

samma arbetsgivare.

Skeppstjänst, som avses i 11 § tredje stycket får åläggas

a-c, sjöman utan hinder av första, andra och tredje styckena.

Övriga bestämmelser

13 § Från de begränsningar som föreskrives i 4ø-9 §§ får avsteg

göras genom kollektivavtal, som tillkommit i den ordning som anges i 2 § tredje stycket.

14 § Redare, vilken är bunden kollektivavtal i 10, ll av som avses eller 13 får tillämpa avtalet på sjöman, vilken sysselsättes i arbete som avses med avtalet, även om sjömannen är medlem den av avtalsslutande organisationen på arbetstagarsidan. Detta gäller dock

sjöman, som omfattas annat tillämpligt kollektivavtal.

av

15 § För fartyg skall föras anteckningar arbetstid enligt före-

om

skrifter av tillsynsmyndighet som avses i 17

Sjöman har rätt att själv eller taga del anteckgenom annan av ningarna. Samma rätt tillkommer facklig organisation företräder som

sjöman på fartyget.

16 § Befälhavare skall till att ett exemplar denna lag finns se av

tillgängligt på fartyget, om detta har bruttodräktighet minst 25.

en av

17 § Tillsyn över efterlevnaden denna lag och föreskrifter för

av

tillämpningen av lagen utövas av myndighet regeringen be-

som

stämmer. Därvid äger 10 kap. och 13 kap. 1-3 §§ fartygssäker-

hetslagen 1988:49 motsvarande tillämpning.

Anteckningar om arbetstid skall hållas tillgängliga vid tillsynsför-

rättning.

18 § Befälhavare uppsåtligen eller oaktsamhet använder

som av

sjöman till skeppstjänst i strid mot denna lag eller föreskrift för tillämpningen av lagen dömes till böter. Detsamma gäller den på

som grund av arbetsförhållandena har den arbetsledande ställning som annars tillkommer befälhavare.

Bilaga 2 sou 1994:106

Till böter dömes även redare eller annan som i redarens ställe har

haft befattning med fartyget, om han därvid känt till eller bort känna

till överträdelsen.

19 § Ansvar enligt 18 § skall ådömas, om det visas att brist uppkommit i bemanningen under pågående resa och att tillgång till nödvändig bemanning för att i alla hänseenden anordna skeppstjänsten enligt denna lag funnits i senast besökta hamn. Har flera medverkat till gärning som avses i 18 äger 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken motsvarande tillämpning.

20 § Till böter dömes den som

bryter mot 15 § första stycket eller 17 § andra stycket,

i strid mot 15 § andra stycket vägrar någon att taga del av anteckningarna, uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande

uppgift i anteckningar om arbetstid, om gärningen är belagd med

straff i brottsbalken. Om den fått ett medgivande enligt 2 § fjärde stycket eller som fartygets befälhavare uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter

föreskriven underrättelseskyldighet eller något villkor i medgivandet,

döms han till böter.

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag. Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller måste meddelas i lag får dock inte meddelas med stöd av som annars denna paragraf.

sou 1994:106 Bilaga 3

Sjöarbetstidskungörelsen 1970:550

1 § Sjöarbetstidslagen 1970:105 gäller i fråga skeppstjänst på om fartyg, som hör till polisväsendet, försvarsmakten, kustbevakningen, statens järnvägar, vägverket, Sjöfartsverket eller tullverket. I fråga om skeppstjänst som enligt första stycket har undantagits från sjöarbetstidslagen gäller i stället arbetstidslagen 1982:673.

2 § Sjöfartsverket får medge undantag enligt 2 § sjätte stycket andra punkten sjöarbetstidslagen 1970: 105. Sjöfartsverkets beslut får överklagas hos regeringen.

3 § Tillsyn över efterlevnaden sjöarbetstidslagen 1970: 105 och av av föreskrifter för tillämpningen lagen utövas sjöfartsverket och, av av utom riket, även av svensk konsul chefen för utrikesdepartemensom tet förordnat att utöva sådan tillsyn.

4 § Efter samråd med arbetarskyddsstyrelsen meddelar Sjöfartsverket ytterligare föreskrifter för tillämpningen sjöarbetstidslagen av 1970:105. l fråga tillsyn utom riket meddelar verket tillämpom ningsföreskrifter i samråd med utrikesdepartementet.

5 § När Sjöfartsverket handlägger ärende enligt sjöarbetstidslagen 1970: 105 eller enligt denna kungörelse och ärendet är större vikt av eller har principiellt intresse, skall verket bereda berörda organisationer för redare och ombordanställda tillfälle yttrande. att avge

sou 1994:106 Bilaga 4

Utdrag ur fartygssäkerhetslagen 1988:49

5 kap. Fartygs bemanning

Bemanning

1 § Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt.

skyldigheter för befäl

2 § Befälhavaren skall se till att han har den kännedom fartyget

om som han behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter beträffande

säkerheten på fartyget. Innan en resa påbörjas, skall befálhavaren till att fartyget görs

se sjöklart.

När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, skall han genom befälhavarens försorg få behövlig kännedom fartyget samt

om

om grundläggande säkerhetsbestämmelser och åtgärder vid sjöolycka.

3 § Maskinchefen är ansvarig för drift och underhåll fartygets

av

maskineri med tillhörande anordningar samt för fartygets brandsäker-

het. Innan en resa påbörjas, skall maskinchefen till att maskineriet se

med de anordningar som hör till detta är i behörigt skick, att brandskyddsanordningarna är klara till omedelbart bruk och att vad

som behövs för maskineriets drift finns ombord.

Syn och hörsel

4 § Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god och

syn hörsel som hans uppgifter kräver.

Bestämmelser om hälsoundersökning sjömän finns i 18-21 §§

av

mönstringslagen 1983:929.

Minimibesättning

5 § För varje passagerarfartyg och för varje annat fartyg med

en

bruttodräktighet av minst 20 som transporterar gods eller

passagerare

Bilaga 4 sou 1994:106

skall fastställas det minsta antalet besättningsmän i olika befattningar

som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart

som fartyget används i eller avses att användas i minimibesättning.

På begäran skall minimibesättning fastställas också för ett fartyg som avses i första stycket och som är under byggnad eller projektering

eller som skall köpas från någon annan.

6 § Ett fartyg för vilket minimibesättning skall fastställas enligt 5 § får

inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats. Ett fartyg för vilket minimibesättning har fastställts får inte framföras, om inte besättningen har den storlek och den sammansättning i övrigt som anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i annan fart än som anges i beslutet.

7 § Minimibesättning fastställs av Sjöfartsverket. För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall minimibesättning fastställas av den myndighet som förvaltar fartyget, om inte regeringen föreskriver eller för särskilda fall beslutar annat. Myndigheten skall samråda med Sjöfartsverket före beslutet.

8 § Innan Sjöfartsverket meddelar ett beslut om minimibesättning, skall verket samråda med organisationer som företräder redare och ombordanställda.

En myndighet som med stöd av 7 § andra stycket beslutar om

minimibesättning skall före beslutet samråda med de organisationer

som företräder de anställda inom myndigheten. Sjöfartsverket och andra myndigheter som fastställer minimibesätt-

ning får meddela provisoriska beslut om minimibesättning utan att

samråda med organisationerna. Sådana provisoriska beslut får

meddelas endast om dröjsmål skulle medföra betydande kostnad eller annan avsevärd olägenhet. Ett provisoriskt beslut gäller i högst två månader.

9 § Den myndighet som har meddelat ett beslut om minimibesättning

får återkalla beslutet

om fartyget eller dess utrustning har ändrats ett sätt som kan antas ha betydelse för minimibesättningens sammansättning, eller

om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.

10 § Ett fartygs befälhavare får besluta att fartyget skall framföras trots att besättningen inte uppfyller kraven i beslutet om minimibesätt-

ning under förutsättning

sou 1994:106 Bilaga 4

att orsaken till att kraven inte uppfylls är att det inom besättningen

har inträffat ett plötsligt sjukdomsfall eller någon oförutsedd annan händelse,

att bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång, och

att den besättning finns på fartyget är tillfredsställande som

sammansatt med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäker-

heten i övrigt. Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon fart än annan

som anges i beslutet om minimibesättning eller att detta beslut frångås såvitt avser kvalifikationerna hos befälhavaren, radiotelegrafister eller

radiotelefonister. Beslutet får inte längre tid än vecka eller, till avse en om resan

närmaste destinationshamn tar längre tid i anspråk, den tid behövs

som för resan dit.

I ett beslut om minimibesättning får befälhavarens rätt fatta

att beslut enligt första stycket inskränkas ytterligare.

11 § Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt 10 § skall han samråda med skyddskommittén eller, det inte finns någon sådan på om fartyget, med skyddsombudet.

12 § Fartygets redare eller ägare skall anställa dem ingår i som

minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.

Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge sådan personal att anställs av någon annan. Innan ett medgivande lämnas, skall samråd ske med organisationer som företräder redare och ombordanställda.

Bemanningsföreskrijier

13 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som

föreskriva eller i särskilda fall besluta att för fartyg, inte enligt

som

5 § skall ha minimibesättning fastställd, skall gälla andra krav i fråga om den bemanning som behövs från sjösäkerhetssynpunkt beman-

ningsföreskrzfier.

14 § Ett fartyg för vilket bemanningsföreskrifter gäller får framföras endast om besättningen är så sammansatt föreskrifterna är

att

uppfyllda.

Bilaga 4 sou 1994:106

Bemyndiganden

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om fartygs bemanning.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela ytterligare föreskrifter och hörselkraven enligt 4 §

om synförsta stycket samt om hälsoundersökning och läkarintyg avseende dessa krav.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär

föreskriva eller för särskilda fall besluta att minimibesättning skall

fastställas även för andra fartyg än sådana som avses i 5

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt 10 § och om underrättelser om sådana beslut.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om behörighet att föra fartyg eller att ha

befattning på fartyg samt om avgifter till staten för utfárdande av behörighetsbevis och för andra beslut som avser rätt att föra fartyg eller tjänstgöra på fartyg.

Utländska fartyg

20 § Bestämmelserna i 5-19 §§ gäller inte utländska fartyg. Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller utländska fartyg endast i den

man regeringen föreskriver det.

sou 1994:106 Bilaga 5

Utdrag ur fartygssäkerhetsförordningen

1988:594

5 kap. Fartygs bemanning

Allmänna bestämmelser

1 § En befälhavare på ett handelsfartyg och på ett ñskefartyg med

en

bruttodräktighet av minst 20 skall vara svensk medborgare och ha fyllt

20 år, om inte Sjöfartsverket på grund särskilda skäl medger av annat.

Med handelsfartyg och fiskefartyg förstås detsamma i förord-

som ningen 1982: 892 om behörigheter för sjöpersonal.

2 § Maskinchefen är skyldig att se till att befálhavaren har tillgång till

de uppgifter som rör maskinchefens ansvarsområde behövs för som fartygets säkra framförande.

Vakthállning

3 § Sjöfartsverket får meddela föreskrifter vakthållningen på om

fartyg.

Syn och hörsel

4 § Besättningsmedlemmarna på fartyg i 1 § skall uppfylla

som anges de krav på syn och hörsel som anges i föreskrifter meddelade med

stöd av förordningen 1979: 38 om läkarintyg för sjöfolk. Att kraven är uppfyllda skall styrkas med ett läkarintyg, inte får äldre

som vara

än fyra år.

Minimibesättning

5 § Vid fastställande ett fartygs minimibesättning skall det särskilt

av

beaktas hur arbetet på fartyget är organiserat, vad enligt lag eller

som avtal gäller om personalens ordinarie arbetstid och, när det gäller far-

tyg med passagerarfartygscertiñkat, tillräcklig personal för

om att

sköta livbåtar, livflottar och annan livräddningsutrustning.

Under en resa som under vanliga förhållanden kräver än tolv mer

timmars oavbruten gång, skall fartyget ha så stor besättning den

att

Bilaga 5 sou 1994:106

kan delas in i det antal vakter som behövs. Detsamma gäller även i andra fall när resan är sådan att arbetet måste delas in i skift. Under en resa får fartyget inte ha mindre besättning än att tillräcklig personal kan avdelas för intendenturtjänsten. Om fartyget enligt gällande föreskrifter skall vara utrustat med teleanläggning, skall personal också finnas för att anläggningen skall kunna användas på behörigt sätt. När en minimibesättning bestäms skall det vidare beaktas om arbetet ombord innebär att en befattningshavare kan utföra arbetsuppgifter inom flera av de arbetsområden som avses i 6 om underhållsarbetet skall utföras av en särskild landbaserad organisation samt om vakt ständigt måste hållas i maskinrummet.

6 § En minimibesättning skall ha en sådan storlek och sammansättning

att fartyget får tillräcklig personal för manövrering och navigering, för

drift och övervakning maskineriet, för sådant nödvändigt underhåll av

av fartyget och dess utrustning som har betydelse för säkerheten, för brandskydds- och livräddningstjänsten, för radiotjänsten samt för

intendenturtjänsten.

7 § För varje befattning som ingår i minimibesättningen skall den behörighet och specialbehörighet anges som fordras för att utöva befattningen. Om behörigheter och specialbehörigheter finns föreskrifter i förordningen 1982: 892 om behörigheter för sjöpersonal. Om det finns särskilda skäl, får andra krav ställas än som sägs där.

8 § Undantag från kraven på behörighet eller specialbehörighet får medges i fråga en viss befattning på ett visst fartyg om det finns om

synnerliga skäl för det och det inte finns anledning att anta att säker-

heten äventyras. Undantag får inte medges om det skulle strida mot någon internationell överenskommelse som biträtts av Sverige. Undantag från behörighetskraven för en viss befattning får medges

endast i fråga den som är behörig att inneha den närmast lägre

om befattningen. Om någon sådan befattning inte finns eller om det inte finns några behörighetskrav för den, får undantag medges en person är tillräckligt kvalificerad och erfaren. som

För befattning på ett fartyg i vidsträcktare fart än inre fart får

en undantag medges för viss tid, högst sex månader.

Ett beslut om undantag meddelas av den myndighet som har

fastställt minimibesättningen. Ett beslut får förenas med villkor och får återkallas när det finns skäl till det.

sou 1994:106 Bilaga 5

Berörda centrala organisationer för redare och ombordanställda skall få tillfälle att yttra sig innan ett beslut fattas, det inte är fråga om om en viss resa eller i övrigt tillfällig avvikelse. en

9 § I ett beslut om minimibesättning skall det skall finnas

anges om

befattningshavare med specialbehörighet att ha hand visst slag

om av

farlig last på fartyget.

10 § Befalhavaren, maskinchefen, överstyrman, förste maskinisten och varje annan person med direkt för lastning, lossning eller ansvar annan

lasthantering på ett oljetankfartyg, kemikalietankfartyg och gastankfartyg skall ha specialbehörighet för oljelasthantering, kemikalielasthantering respektive gaslasthantering.

Annan personal med särskilda arbetsuppgifter och i fråga ansvar om

last och lastutrustning på tankfartyg skall ha genomgått lämplig utbildning för dessa arbetsuppgifter.

På ett torrlastfartyg skall det finnas befattningshavare med special-

behörighet för torrlasthantering, Sjöfartsverket med hänsyn till

om lastens farlighet och mängd föreskriver det.

ll § Bestämmelserna i 10 § skall tillämpas också på fartyg släpar

som eller skjuter farlig last.

12 § På ett passagerarfartyg i stor kustfart eller vidsträcktare fart skall det finnas det antal befattningshavare med specialbehörighet båt-

som man som sjöfartsverket bestämmer. Fartygets befälhavare skall utse befälhavare för varje livbåt och en

en ställföreträdare för denne bland dem har specialbehörighet

som som båtman. För varje kranflottestation ombord skall dels kranskötare, utses en

dels en person som hjälper denne. Dessa skall ha genomgått särskild

utbildning för detta. För varje motorlivbåt skall det finnas kan sköta en person som motorn.

För varje livbåt har radiotelegrafstation, radiotelefonstation

som eller strålkastare skall det finnas kan sköta denna en person som utrustning.

13 § För livflottar som inte finns på kranflottestation skall det finnas

en person som är väl förtrogen med handhavandet och skötseln

av sådana flottar.

Bilaga 5 sou 1994:106

14 § Ett beslut om minimibesättning för ett fartyg skall framgå av en särskild handling. Den eller bestyrkt kopia av den skall förvaras

en ombord. Innehållet i ett beslut om minimibesättning skall tillkännages genom lämplig plats ombord. anslag på en

15 § Av ett beslut minimibesättning skall det framgå för vilket om

fartområde beslutet gäller. Om fartyget skall användas i flera fartom-

råden, skall minimibesättning fastställas for varje sådant område.

16 § På ett fartyg, for vilket beslut om minimibesättning fattats, skall

det finnas aktuell förteckning över besättningen på fartyget, om inte

en

Sjöfartsverket särskilda skäl beslutar annat.

av

17 § Ett beslut minimibesättning gäller tills vidare. Det får dock om meddelas for begränsad tid det finns särskilda skäl för det. om

18 § Ett beslut befälhavare enligt 5 kap. 10 § fartygssäker-

av en hetslagen 1988:49 skall med angivande skälen för det antecknas av

i skeppsdagboken, sådan fors, eller antecknas särskilt.

om en annars Om det vid samråd enligt 5 kap. 11 § samma lag framförts en avvikande mening, skall också den antecknas. Om Sjöfartsverket har meddelat beslutet om minimibesättning, skall befálhavaren genast underrätta verket om sitt beslut och skälen för det samt avvikande mening som förts fram vid samrådet.

Bemanningsföreskrmer

19 § Sjöfartsverket får meddela bemanningsföreskrifter för sådana

fartyg för vilka minimibesättning inte skall fastställas. För fartyg ägs eller brukas svenska staten skall beträffande

som av

bemanningsföreskrifter tillämpas vad föreskrivs i 5 kap. 7 § andra

som

stycket fartygssäkerhetslagen l988:49 minimibesättning. Kustbe-

om vakningen behöver dock inte samråda när bemanningsföreskrifter i

enskilda fall meddelas for dess fartyg.

20 § Behörigheten hos befattningshavare och deras antal behöver

i bemanningsföreskrifterna bara om det är nödvändigt från

anges

säkerhetssynpunkt. Härvid gäller föreskrifterna i 6-8 §§ och 13

sou 1994:106 Bilaga 5

Bemyndiganden

21 § Medgivande enligt 5 kap. 12 § andra stycket fartygssäkerhetslagen 1988249 lämnas sjöfartsverket. Verket får också av meddela föreskrifter enligt 5 kap. 15 och 17 §§ besluta samt om avgifter enligt 19 § samma lag.

Bilaga 6

Dygnsarbetstid, se avsnitt 4.4

övertid inte medräknad

Oceanfart Beral Manskap Vaktindelad Vaktfri Vaktindclad Vaktfri Belgien 8 8 8 8 8 8 8 8 Tyskland 8 8 8 8 8 8 8 8 Danmark 7-8 7-8 7-8 7-8

Den första siffran avser bestämmelser i den nationella lagstiftningen.

Siffran inom parentes avser bestämmelser i kollektivavtal. Om det för ett visst land anges enbart siffror inom parentes innebär detta

följaktligen, att lagstiftning med särskilda bestämmelser sjöarbets-

om tid saknas och att denna regleras uteslutande kollektivavtal. genom

Bilaga 6 sou 1994:106

Veckoarbetstid, se avsnitt 4.4

övertid inte medräknad Oceanfart

Se under tabellen för dygnsarbetstid. 130

sou 1994:106 Bilaga 6

Maximal arbetstid, avsnitt 4.4

se

ordinarie arbetstid plus övertid

Oceanfart Befál Manskap Vaktindelad Vaktfri Vaktindelad Vaktfri Belgien dag Ingen information vecka månad Tyskland dag vecka månad 240,8 + 90 v, 206,4 + 90 vi, 240,8 + 90

vecka månad

Frankrike dag 10-12 10-12 10-12 10-12 vecka månad

Storbritannien Inga bestämmelser dag vecka månad

Grekland dag 12 12 12 12 12 12 12 12 vecka månad

Se under tabellen för dygnsarbetstid. 131

Nederländerna dag vecka 84 84 84 84 månad

Portugal dag Ingen information vecka månad

Se under tabellen för dygnsarbetstid. 132

Bilaga 7

S

ma

Bilaga 8

Verkställighet av beslut om avsteg från sjöarbetstidslagen,

om det finns ett kollektivavtal som reglerar arbetstiden

Arbetsmarknadens parter har förhandlat om avsteg men inte kunnat enas. Redaren ansöker hos Sjöfartsverket om avsteg från sjöarbetstidslagen.

Sjöfartsverkets avslår t

ansökan.

Sjöfartsverket beslutar i enlighet med ansökan.

Parterna enas om att följa beslutet. Kollektivavtal träffas i enlighet härmed.

Parterna kan inte enas om att följa beslutet.

Det nya kollektivavtalet kan beaktas vid beslut om minimibesättning.

Kollektivavtalet om arbetstiden sägs upp och Sjöfartsverkets beslut åberopas. v

När kollektivavtalet har upphört att gälla och dess bestämmelser om arbetstid inte har någon eñerverkan gäller sjöarbetstidslagen och de undantag därifrån som Sjöfartsverket har medgivit. Beslutet om avsteg kan beaktas vid beslut om minimibesättning.

Sjöfartsverkets beslut kan överklagas hos regeringen. Denna situation illustreras inte i ovanstående schema.

Statens

offentliga utredningar

1994 Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelningför denstatliga 35. Vår andes stämma och andras. . statistiken. Fi. Kulturpolitik och internationalisering.Ku.

Kommunerna, Landstingenoch Europa 36. Miljö ochfysisk planering.M. . + Bilagedel. C. 37.Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder

Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap.S. 1900-taleti Sverige. UD. . Vapenlagenoch EG. Ju. 38. Kvinnor, barnoch arbetei Sverige1850-1993.UD. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritet . . Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk . mellangenerationerna.Europeiskaäldreåret1993. konsekvensanalys.Fi. 40. Långsiktigstrålskyddsforskning.M.

x EU, EESoch miljön. M. 41. Ledighetslagstiñningen översyn. A. . - en Historiskt vägval Följdemaför Sverigei utrikes- - 42. Statenochtrossamfunden.C. . och säkerhetspolitiskthänseende av att bli, Uppskattadsysselsättning skattemasbetydelse . - om respektiveinte bli medlemi Europeiskaunionen.UD. för denprivatatjänstesektom.Fi.

Förnyelseoch kontinuitet- om konstochkultur 44. Folkbokföringsuppgiftema i samhället.Fi. . i framtiden. Ku. 45. Grundenfor livslångt lärande.U.

Anslutning till EU Förslagtill övergripande 46 Sambandetmellansamhällsekonomi,transfereringar . - . lagstiñning. UD. ochsocialbidrag.S.

ll. Om kriget kommit... Förberedelserfor mottagande Avveckling av den obligatoriskaanslutningen . av militärt bistånd 1949-1969 Bilagedel.SB. + till Studentkåreroch nationer. U.

l2. Suveränitetoch demokrati 48. Kunskapför utveckling + bilagedel.A. + bilagedelmed expertuppsatser. UD. 49. Utrikessekretessen. Ju.

13.JlK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. - 14.Konsumentpolitik i en ny tid. C. 51. Minne och bildning. Museemasuppdragoch

.På väg. K. organisation + bilagedel.Ku. l6. Skoterkömingpåjordbruks- ochskogsmark. 52.Teaternsroller. Ku.

Kartläggning och åtgärdsförslag. M. 53.Mästarbrevför hantverkare.Ku. Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. 54. Utvärdering av praxis i asylärenden.Ku. . Del l och lI. Ju. 55.Rättentill reforrneratbilstöd. S. ratten - Kvalitet i kommunal verksamhet- nationell 56. Ett centrum för kvinnor våldtagitsoch . som uppföljning och utvärdering.C. misshandlats.S.

. Renaroller i biståndet styrningoch arbetsfördelning 57.Beskattning fastigheter,del - av Principiella i en effektiv biståndsförvalming.UD. utgångspunkterför beskattning fastigheter av m.m. 20 Reforrneratpensionssystem.S. Fi . 21 Reformeratpensionssystem.BilagaA. . 58.6 Juni Nationaldagen.Ju.

Kostnaderoch individeffekter. 59. Vilka vattendragskall skyddas Principer och 22. Reformeratpensionssystem.Bilaga B. förslag. M . Kvinnors ATP och avtalspensioner.S. 59. Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningarav 23. Förvaltabostäder.Ju. vattenområden.M.

24 Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden. 60. Särskildaskäl utformning och tillämpning . - - av 25. Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge. - 2 kap. 5 § och andrabestämmelseri 26 Att förebygga alkoholproblem. . utlänningslagen.Ku. 27. Vård av alkoholmissbrukare. 61. Pantbankemas kreditgivning. N. 28. Kvinnor och alkohol. S. 62. Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi. 29. Barn Föräldrar Alkohol. S. - - 63. Personnummer integritet och effektivitet. Ju. - 30. Vallagen. Ju. 64.Med i tankarna M. raps 31 Vissamervärdeskattefrågorlll Kultur m.m. Fi. 65. Statistikoch integritet, del 2 Lag . - - om 32 Mycket Under SammaTak. C. personregisterför officiell statistik Fi. . m.m. Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. 66. Finansiellatjänsteri förändring. Fi. . Ku. 67.Räddningstjänsti samverkanoch på entreprenad. 34. Tekniskt utrymme for ytterligare TV-sändningar.Ku. Fö.

68.Otillbörlig kurspáverkanoch vissainsiderfrågor. Fi.

1994 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

General Principles of Environment 99. Domaren i Sverige inför framtiden 69. On the utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete. Protection. M. - Inomkommunal utjämning. Fi. Del A+B. Ju. 70. utlåtanden utfärdas hälso- 100. Beskattningen vid gränsöverskridande 71. Om intyg och som av sjukvårdspersonali yrkesutövningen. S. omstruktureringar inom EG, m.m. Fi. och 72 .Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension 101. Höj ribban och erfarenheter. S. Lärarkompetens för yrkesutbildning.U. förutsättningar välfärd och värderingar under- 102. Analys och utvärdering av bistånd.UD. 73 Ungdomars - en . 103. Studiemedelsfinansierad polisutbildning.Ju. sökningom levnadsvillkor, livsstil och attityder. C. och EG. Fi. 104. PVC en plan för att undvika miljöpåverkan. 74. Punktskatterna - 75. Patientskadelag. C. Rapport + bilagor. M. and the Environment towards 105.Ny lagstiftning om radio och TV. Ku. 76. Trade - a sustainable playing field. M. 106. Sjöarbetstid.K.

77. Tillvarons trösklar. C. 78. Citytunneln i Malmö. K. 79. Allmänhetens bankombudsman. Fi. 80. iakttagelser under en reform Lägesrapport från - Resursberedningens uppföljning vid sex universitet och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning.U. 81. Ny lag om skiljeförfarande. Ju. 82. Förstärkta miljöinsatser i jordbruket svensk tillämpning av EGzs miljöprogram. Jo. - 83. Övergång av verksamheter och kollektiva uppsägningar. EU och den svenskaarbetsrätten. A. 84. Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. U. 85. Ny lag om skatt energi. En teknisk översyn och EG-anpassning. Motiv. Del - Författningstext och bilagor. Del Il. Fi. - 86. Teknologi och vårdkonsumtioninom sluten somatisk korttidsvård 1981-2001.S. 87. Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Fi. 88. Mervärdesskatten och EG. Fi. 89. Tullagstiftningen och EG. Fi. 90. Kart- och fastighetsverksamhet finansiering, samordning och författningsreglering. M. 91. Trafiken och koldioxiden Principer for att minska trañkens koldioxidutsläpp.K. 92 .Miljözoner för trafik i tätorter. K. 93. Levande skärgårdar. Jo. 94.Dagspressen i 1990-talets medielandskap.Ku. 95. En allmän sjukvårdsförsäkring i offentlig regi. S. 96. Följdlagstiftning till miljöbalken. M. 97. Reglering Vattenuttagur enskildabnmnar. M. av 98. Beskattning av förmåner. Fi.

Statens offentliga utredningar

1994 Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Barn Föräldrar Alkohol. [29] -

v Gamla är ungasom blivit äldre. Om solidaritet mellan Om kriget kommit... Förberedelserför mottagandeav militärt bistånd1949-1969 Bilagedel.[11] generationerna.Europeiskaäldreåret1993.[39] + Sambandetmellan sainhällsekonomi,transfereringar

Justitiedepartementet ochsocialbidrag.[46]

Rättentill reformeratbilstöd. [55] Vapciilagcn och EG [4] ratten e

Ett centrum för kvinnor som váldtagitsoch Kriminalvård och psykiatri. [5] misshandlats.[56] Års och koncernredovisningenligt EG-dircktiv. Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- Del l och ll. Ju. [17] Förvalta bostäder.[23] och sjukvårdspersonali yrkesutövningen.[71]

sjukpenning, arbetsskadaoch förtidspension Vallagen, [30] Utrikessekrctesscn, - förutsättningaroch erfarenheter.[72] [49] Teknologi och várdkonsumtioninom sluten 6 Juni Nationaldagen.[58] somatiskkorttidsvård 19812001. [86] Personnummer integritet och effektivitet. [63] Ny lag En allmän sjukvárdsförsäkringi offentlig regi. [95] om skiljeförfarandc. [81]

Domareni Sverigeinför framtiden

Kommunikationsdepartementet

- utgångspunkterför fortsatt utredningsarbete. På väg. [15] Del A+B. [99] Studieinedelsñnansierad polisutbildning. [103] Citytunneln i Malmö. [78]

Trafiken och koldioxiden Principer för att minska -

Utrikesdepartementet trafikens koldioxidutsläpp. [91]

Miljözoner för trafik i tätorter. [92] Historiskt vägval Följdemafor Sverigei utrikes-och r Sjöarbetstid.[106] säkerhetspolitiskthänseende av att bli, respektiveinte bli

medlemi Europeiskaunionen.[8] Finansdepartementet Anslutning till EU Förslagtill övergripande lagstiftning. [10] Ändrad ansvarsfördelningför denstatliga statistiken,[1]

Suveränitetoch demokrati Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk

+ bilagedelmed expertuppsatser. [12] konsekvensanalys.[6]

Rena JIK-metoden, [13] roller i biståndet- styrning och arbetsfördelning m.m. i effektiv biståndsforvaltning. [19] Vissamervärdeskanefrågorlll Kultur m.m. en - Scxualtipplysning Uppskattadsysselsättning om skatternasbetydelse och reproduktiv hälsaunder 1900-talet i Sverige.[37] för denprivata tjänstesektom,[43]

Kvinnor, barnoch arbetei Sverige 1850-1993.[38] Folkbokforingsuppgiftemai samhället.[44]

Analys och utvärdering Allcmanssparandet en översyn. [50] av bistånd. [102] 4 Beskattning av fastigheter,del Principiella - Försvarsdepartementet utgångspunkterför beskattning av fastigheter [57] m.m. Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi. [62] Räddningstjänsti samverkanoch på entreprenad.[67] Statistik och integritet, del 2

Socialdepartementet Lag om personregisterför officiell statistik m.m. [65]

- Finansiellatjänster i förändring. [66] Mänsföreställningar om kvinnor och Chefskap.[3] Otillbörlig kurspáverkanoch vissainsiderfrágor. [68] Reformeratpensionssystem.[20] Inomkommunalutjämning. [70] Reformeratpensionssystem.Bilaga A. Punktskatternaoch EG. [74] Kostnaderoch individeffekter. [21] Allmänhetensbankombudsman.[79] Reformeratpensionssystem.Bilaga B. Ny lag om skatt energi. Kvinnors ATP och avtalspensioner.[22] En teknisk översynoch EGaanpassning. Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden.[24] - Motiv. Del Svenskalkoholpolitik bakgrundoch nuläge.[25] - - Författningstextoch bilagor. Del Il. [85] Att förebyggaalkoholproblem.[26] Vård alkoholmissbrukare.[27] Nya tidpunkter för redovisningoch betalningav av skatteroch avgifter. [87] Kvinnor och alkohol. [28]

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Mervärdesskatten och EG. [88] Civildepa rtementet

Tullagstiftningen och EG. [89] Kommunerna, Landstingen och Europa. Beskattningav förmåner. [98] + Bilagedel. [2] Beskattningen vid gränsöverskridande Konsumentpolitiki enny tid. [14] omstruktureringar inom EG, m.m. [100] nationell Kvalitet i kommunalverksamhet uppföljning och utvärdering. [18] Utbildningsdepartementet Mycket UnderSamma Tak. [32] Grunden för livslångt lärande. [45] Staten och trossamfunden.[42] Aweckling av den obligatoriska anslutningen till Ungdomars välfärd och värderingar under- - en Studentkårer och nationer. [47] levnadsvillkor, livsstil och attityder. ]73] sökningom Iakttagelser under en reform Lägesrapport från Patientskadelag.[75] - Resursberedningens uppföljning vid sex universitet Tillvarons trösklar. [77]

och högskolor av det nya resurstilldelrtingssystemet

för grundläggande högskoleutbildning.[80] Miljö- och naturresursdepartementet

Samvetsklausulinom högskoleutbildningen. [84] EU, EES och miljön. [7] Höj ribban Skoterköming päjordbruks- och skogsmark.

Lärarkompetens för yrkesutbildning. [101] och åtgärdsförslag. [16] Kartläggning

Miljö och fysisk planering.[36] Jordbruksdepartementet Långsiktig strálskyddsforskning. [40] Förstärkta miljöinsatseri jordbruket Vilka vattendrag skall skyddas Principer och

svensk tillämpning av EG:s miljöprogram. [82] förslag. [59] - Levande skärgårdar.[93] Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningar av

vattenområden. [59] Kulturdepartementet tankarna [64] Med raps i

Förnyelse och kontinuitet- om konst ochkultur On the GeneralPrinciples of Environment

i framtiden. [9] Protection. [69] Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. [33] Trade andthe Environment towards a - Tekniskt utrymme for ytterligare TV-sändningar. [34] sustainable playing field. [76]

Vår andes stämma och andras. Kart- och fastighetsverksamhet - Kulturpolitik och internationalisering. [35] finansiering, samordningoch författningsreglering. - Minne och bildning. Museemas uppdrag och [90]

organisation + bilagedel. [51] Följdlagstiftning till miljöbalken. [96]

Teaterns roller. [52] Reglering av Vattenuttagur enskildabrunnar. [97]

Mästarbrev för hantverkare. [53] PVC en plan för att undvika miljöpåverkan. - Utvärdering av praxis i asylärenden.[54] Rapport + bilagor. [104]

Särskildaskäl utformning och tillämpning av 2 kap. - 5 § och andra bestämmelseri utlänningslagen. [60]

Dagspresseni 1990-talets medielandskap.[94]

Ny lagstiftning om radio och TV. [105]

Näringsdepartementet

Pantbankemas kreditgivning. [61]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ledighetslagstiftningen en översyn - Kunskap för utveckling + bilagedel. [48]

Övergång av verksamheteroch kollektiva upp-

sägningar. EU och den svenskaarbetsrätten. [83]