Ett större och bättre Europa? EU:s utvidgning - samhällsekonomiska effekter : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

större

Ett

bättre

och Europa

BETÄNKANDE AV KOMMITTEN

OM EU:S UTVIDGNING

SAMHÄLLSEKONOMISKA KONSEKVENSER

-

4b

räv

Statens offentliga utredningar

WW 1997:156

g Finansdepartementet

större och

Ett

bättre

Europa

EU:s

utvidgning:

Samhällsekonomiska effekter

Slutbetänkande Utredningen om de av

samhällsekonomiska konsekvenserna EU:s utvidgning

av

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliet Förvaltningsavdelningen Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20738-9 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen for

Finansdepartementet

Den 23 januari 1997 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet, statsrådet Åsbrink, att tillsätta särskild utredare med

en uppgift att utvärdera de samhällsekonomiska effekterna av EU:s utvidgning. Som särskild utredare tillsattes docent Johan Torstensson. Fil lic Peter Svensson blev sekreterare i utredningen. Utredningen har namnet EU:s utvidgning samhällsekonomiska effekter.

-

Tre svenska och två utländska experter har bidragit till utredningen. Dessa är docent Erik Berglöf, fil dr Karolina Ekholm, professor David Greenaway, docent Per Lundborg och professor Gerard Roland. Deras arbete har resulterat i tre bakgrundsrapporter samt till bidrag i enskilda kapitel. Per Lundborg och Karolina Ekholm har gett direkta bidrag till alla aspekter utredningen. Erik Berglöf, David Greenaway och

av Gerard Roland har tillsammans författat två bakgrundsrapporter till utredningen. Bakgrundsrapporterna redovisas, tillsammans med en engelsk sammanfattning till utredningen och en uppsats av Per Lundborg, i en särskild bilaga till utredningen. Där experterna i stället gett direkta bidrag till ett kapitel anges detta vid kapitlets början. För slutsatser och bedömningar i utredningen svarar dock alltid utredaren själv.

Utredningen utgör en av sju utredningar som belyser EUutvidgningens konsekvenser ur olika perspektiv. Utöver denna samhällsekonomiska utredning omfattar denna serie utredningar om konsekvenserna for säkerhetspolitiken, och den gemensamma jordbrukspolitiken, regional och strukturpolitiken, miljön och

-

fria rörlighet vad avser arbetskraft samt inrikes- och rättsligt personers samarbete.

Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i oktober 1996

Johan Torstensson

/Peter Svensson

1 Utredningens syfte och metod

Europa var under mer än fyra decennier delat i två delar, öst och väst, och de ekonomiska relationerna dem emellan begränsade. Med för-

var ändringarna i Central- och Östeuropa, och med fall, korn

murens Europa att påbörja vägen mot återförening. De central- och östeuropeiska länderna kom, om än i varierande takt och grad, att närma sig de demokratiska och marknadsekonomiska system länge

som karaktäriserat länderna i Västeuropa. För de tidigare planekonomiema i öst fanns en stark strävan att integreras med väst, både symboliska

av och ekonomiska skäl. Även i väst fanns denna till

av strävan ekonomisk integration, inte minst säkerhetspolitiska skäl. Ett första

av steg var de s.k. associations- eller Europaavtalen, innebär

som en relativt betydande liberalisering handeln mellan EU och Central- och

av

Östeuropa.

De tidigare planekonomiema i Central- och Östeuropa har emellertid inte nöjt sig med dessa avtal utan ansöker fullvärdigt

nu om medlemskap i den Europeiska unionen. Elva länder är s.k. kandidatländer. Dessa är: Ungern, Polen, Rumänien, Slovakien, Lettland, Estland, Litauen, Bulgarien, Tjeckien och Slovenien. Vidare tillkommer ansökan medlemskap från Cypem.1 Vid det

en om Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1992 förband sig unionens medlemmar att uppta de länderna, under förutsättning att dessa

nya uppfyller kraven på att vara rättsstater och på att ha fungerande marknadsekonomier. Vid årsskiftet 1997-98 kommer också förhandlingar om medlemskap att inledas mellan kandidatländema och EU.

Europa har därmed påbörjat förändringsprocess på sikt

en som ganska dramatiskt kan förväntas förändra Europas ekonomi. I de nuvarande EU-ländema bor 340 miljoner människor. Kandidat-

ca länderna har sammanlagt befolkning på knappt 100 miljoner. Hittills

en är inkomsten innevånare också betydligt lägre i kandidatländema

per än i genomsnittet av medlemsländerna i EU. En rimlig hypotes är därför att ekonomisk integration mellan Öst- och Västeuropa initialt

l I denna utredning kommer vi emellertid inte analysera eller diskutera

att Cypern.

10 Utredningens syfte och metod SOU 1997: 156

kan förväntas upphov till mer betydande effekter i kandidatländema

ge än i de nuvarande EU-ländema.

Detta betyder dock inte att effekterna på EU-ländema blir försumbara. Redan på kort sikt kan vissa effekter förväntas uppstå i många EU-länder, inklusive i Sverige. På längre sikt kan påverkan bli större, allt eftersom inkomsten stiger i kandidatländema, och de däri-

blir viktigare handelspartner. genom

Om EU:s utvidgning bidrar till ökad levnadsstandard i

en Östeuropa, och kanske också i de nuvarande EU-ländema, är detta skäl

för att känna entusiasm inför utvidgningen. De potentiella positiva nog effekterna stannar dock knappast vid de rent ekonomiska. Vi vet att de

demokratierna i Östeuropa är långt ifrån stabila. Starka krafter är nya kritiska mot övergången till marknadsekonomi, och del har också

en blivit skeptiska till systemet med politisk demokrati. Ett EU-

mer medlemskap kan därmed stabilisera den demokratiska i Öst-

processen

både direkt och indirekt. Medlemskapet är i sig stabiliserande europa

de krav EU ställer, och de förpliktelser som unionen genom som utlovar. Ett annat viktigt argument är också att eventuella effekter i form förbättrad levnadsstandard kan bidra till demokratins stabilitet.

av

I denna utredning undersöker vi dock huvudsakligen de direkta ekonomiska effekterna den ekonomiska integrationen mellan EU

av och kandidatländema. Effekter t.ex. åstadkoms genom ökad

som säkerhetspolitisk stabilitet diskuteras således endast i slutkapitlet.

Vi lägger stor vikt vid de förväntade samhällsekonomiska effekterna på Sverige, vi är också intresserade utvecklingen i de övriga

men av EU-ländema och i Östeuropa. Vi använder Sverige som utgångspunkt och utgår från den specifikt svenska analysen. Sedan ställer vi

mer frågan det finns enskilda EU-länder för vilka effekterna av

om integrationen kan förväntas avvika från dem i Sverige.

Det är dock också viktigt att studera de förväntade effekterna kandidatländema. Utredningens huvudsyfte blir att utreda effekterna av fullvärdigt medlemskap. Vi kommer emellertid också allmänt

att mer studera integrationseffekter, inklusive de s.k. Europaavtalen, samt vilka förändringar i medlemsländerna som kan underlätta för medlemskap.

I avsnitt 1.1 beskrivs utredningens uppdrag, medan de metoder som använts för att de frågor uppdraget upphov till

svara som ger presenteras i avsnitt 1.2. I avsnitt 1.3 redogör vi till viss del för forskningen inom detta område. Slutligen, i avsnitt 1.4, presenteras

utredningens uppläggning.

SOU 1997: 156 Utredningens syfte och metod 11

1 1

Uppdraget

.

Denna utredning utvärderar således de samhällsekonomiska konsekvenserna Europeiska unionens EU:s femte utvidgning. Av av utredningens direktiv Dir. 1997:13 framgår i huvudsak två frågor att ska analyseras.

0 Vilka är de samhällsekonomiska konsekvenserna EU:s av utvidgning för Sverige och för EU helhet Särskilt bör som effekterna analyseras for handels- och investeringsflödena

mellan de berörda ländema/regionema och för funktionen av EU:s inre marknad. 0 Vilka konsekvenser får utvidgning på den ekonomiska en utvecklingen i kandidatländema, och hur påverkas det fortsatta ekonomiska reformarbetet

Av direktivet framgår det också att utredningen ska utgå från alla att elva kandidatländema blir medlemmar i EU. Utredningen kan

emellertid också analysera andra situationer, exempelvis att den första fasen av utvidgningen omfattar endast del kandidatländema. en av Dessa två situationer bereder emellertid inte några större problem. oss Eftersom utredningen huvudsakligen syftar till kvalitativa resultat att ge kommer mindre skillnader i vilka länder i första omgången blir som medlemmar knappast att i någon större grad påverka våra resultat. Vi

utgår i vår bedömning från att de ekonomiskt betydande mer kandidatländema, i termer t.ex. total BNP, kommer bli EUav att medlemmar i den första omgången. I direktivet fastslås också att de områden från svensk synpunkt som är särskilt viktiga vad gäller vilka krav skall ställas på som kandidatländema skall identifieras. Vidare framgår det de frågor att som är av speciellt intresse gäller effekterna den fria rörligheten för av varor, tjänster, kapital och arbetskraft, övergripande tillväxteffekter

samt EMU:s betydelse för de medlemmarna", samt att utredaren nya

bör beakta möjligheten övergångslösningar av samt reformering av viktiga politiska områden.

1.2 Kommentarer och metod

I direktiven framgår det att resultaten bör företrädesvis presenteras som kvalitativa resonemang och att intemationella och svenska studier av ovanstående frågeställningar bör tillvaratas.

12 Utredningens syfte och metod

Begäran i direktivet är rimlig. Kvantitativa bedömningar av de samhällsekonomiska effekterna utvidgningen är svåra att göra, och av inte bara eftersom flera faktorer och förutsättningar för utvidgningen i dag inte är kända sägs i direktiven. Kvantitativa bedömningar är

som

generellt svåra att göra med existerande vetenskapliga metoder i nationalekonomi. Det finns ett antal skäl till detta. Till att börja med är det, vilket nämns nedan, ofta mycket svårt att förutse det skeende och de förutsättningar ska ligga till grund för de kvantitativa bedömningama. som Det är emellertid inte den enda invändningen mot kvantitativa utvärderingar. Den viktigaste invändningen är, trots allt, att den ekonomiska vetenskapen ännu inte är så utvecklad att kvantitativa bedömningar kan göras med någon större säkerhet. Det finns visserligen s.k. beräkningsbara allmänna jämviktsmodeller Computable General Equilibrium Models, vanligen kallade för CGEmodeller i den vetenskapliga litteraturen, kan användas för som kvantitativa bedömningar ekonomisk-politiska förändringar. Dessa av bedömningar kan högst värdefulla, att de ger vissa vara genom indikationer på storleksordningen de kvalitativa effekter som har av identifierats i teoretiska modeller. Nackdelen med dessa modeller är också uppenbara. De bygger på givna teoretiska modeller och därmed given ekonomisk struktur. I en CGE-modellema testas således inte modellstrukturen utan den antas gälla. Att tillämpa CGE-modell innebär att den ekonomiska en strukturen begränsas. Detta självklarhet. Därför ska även resultat är en från CGE-modeller tolkas med stor försiktighet, och i synnerhet när vissa förutsättningar är okända. Detta betyder dock inte att arbete med denna typ modeller är oviktigt. I utvärderingen de sammanlagda av av välfärdseffektema EU-utvidgningen kommer vi att lägga relativt stor av vikt vid dessa modeller. Sådana modeller utgör således ett värdefullt komplement till andra typer analyser. Trots detta har utredningen valt att inte använda egna av beräkningar tagits fram med hjälp CGE-modeller. Däremot som av kommer vi att igenom, granska och använda resultat från CGEmodeller framkommit i den internationella forskningen. som Utgångspunkten för vår analys är dock välkända teoretiska modeller presenteras på ett översiktlig sätt. Vi frågar oss sedan vilka skäl, som det finns några skulle kunna finnas till att de teoretiska slutom som , satserna från de konventionella modellerna inte skulle kunna tillämpas på Östeuropa och på relationerna mellan öst och EU. Därefter presenterar vi empiriska studier för vart och ett av våra intresseområden. Enligt direktivet ska utredningen i mycket använda

SOU 1997: l 56 Utredningens syfte och metod 13

tidigare vetenskapliga studier, snarare än att presentera nya resultat. I utredningen har vi emellertid också uppnått ett antal resultat.

egna Detta har delvis skett genom utredningens eget arbete, men också genom att ett antal bakgrundsrapporter har producerats för utredningen.

I direktivet framgår också att "vid bedömning medlemskapet

av skall utgångspunkten tas i de s.k. associationsavtalen, vilket är ett skäligt krav. Om kandidatländemas medlemskap av någon anledning kraftigt skulle fördröjas verkar det knappast troligt att de tidigare avtalen skulle hotas. Det är därför rimligt att göra jämförelsen med Europa-avtalen.

Det är dock inte helt enkelt att studera den ytterligare tillväxt och handel som uppkommer vid medlemskap att använda

genom kvalitativa resonemang. En anledning är att skillnaden mellan medlemskap och associationsavtal många områden är relativt små. När kvalitativa resonemang tillämpas blir skillnaderna mellan de två inte alltid möjliga att bedöma och givetvis inte heller med de relativt trubbiga kvantitativa redskap finns tillgängliga. Att avtalen har

som relativt långa övergångsperioder, och att effekterna avtalen knappast

av kan mätas gör bedömningen än svårare.

Vi har därför tolkat direktivet på följande sätt. I vissa fall är skillnaden mellan avtal och medlemskap relativt små, i andra fall är de betydande. Detta beror framför allt att associationsavtalen inte varit i kraft under så lång tid att de ännu är möjliga att utvärdera med någon större exakthet. Vidare kan det inom utredningens allmänna

ramar motiveras att det finns ett intresse av en beskrivning generella

av mer integrationseffekter, inkluderande effekterna både Europaavtalen

av och fullvärdigt medlemskap.

Men i de fall, och det finns ett antal sådana vi beskriver i de

som

följande kapitlen, där avtalen skiljer sig mer avsevärt från medlemskapen kommer vi att beskriva och analysera detta ingående. Det

mer gäller i synnerhet vissa s.k. känsliga enligt EU:s definition branscher. Det finns emellertid också andra skillnader är viktiga att beakta,

som

som t.ex. att medlemskap innebär faktorrörlighet.

1.3 om

Något forskningen

I huvudsak ska utredningen bygga på svensk och internationell forskning. Även vi det kommer bidra med vissa

om trots att egna nya studier är det uppenbart att andras forskning med nödvändighet kommer att dominera utredningen. Det kan därför på sin plats att

vara något diskutera denna.

14 Utredningens syfte och metod SOU 1997: 156

Länge dominerades forskningen om Östeuropa, och dess ekonomier och ekonomiska relationer med västvärlden, av specialister på vad som kallats "östekonomi. Det ansågs att traditionella ekonomiska metoder inte gick att tillämpa på planekonomiema i Östeuropa. Skälet var framförallt att de antaganden som traditionell teori bygger på inte verkade speciellt fruktbara att använda, eftersom planekonomiemas struktur så avsevärt skilde sig från marknadsekonomiemas.

Självfallet var detta i stort sett en korrekt bedömning. En annan anledning till en speciell östekonomi var knappheten på ekonomisk information. För att få tillgång till den begränsade information som trots allt fanns krävdes ofta speciella språkkunskaper. Informationen behövde också ofta filtreras: en filtrering som krävde specialkunskaper om de östeuropeiska samhällssystemen.

Ibland kunde man kanske dock tycka att specialiseringen gick för långt. En viss systematik fanns säkerligen också i de östeuropeiska ekonomiemas strukturer. Även dessa t.ex. säkerligen inte

om resulterade i samhällsekonomisk rationalitet, hade kunskaper i teoretisk nationalekonomi ändå kunnat vara användbara. Empiriskt hade konventionella nationalekonomiska metoder i högre grad kunnat användas.

Låt oss ge ett konkret exempel: användandet av regressionsanalys för att studera handeln mellan Östeuropa och andra länder. Här fanns empiriska data att tillgå från västvärlden. Även det knappast kunde

om antas att traditionella handelsmodeller skulle ha samma förklaringsvärde i handeln mellan öst och väst, i andra handelsflöden, var det

som ändå intresse att undersöka storleken på avvikelsema från det som

av predikteras av traditionella modeller och om, slutligen, det fanns någon systematik i avvikelsema. Ett par studier visade faktiskt på fruktbarheten i att använda konventionella metoder för att analysera handeln mellan Central och Östeuropa och Väst se kapitel 3. Dessa

metoder kunde emellertid inte alltid generaliseras till andra områden. Av exemplen framgår dock att den s.k. östekonomin även före murens fall ibland hade vunnit på att använda konventionella ekonomiska metoder.

Efter fall kom inte bara studieobjektet utan också metoderna

murens att studera Östeuropa och dess relationer till väst. I stället för snäva specialister kom nationalekonomer att i allt större utsträckning att inrikta sig på forskning också om Östeuropas ekonomier. Traditionella teorier och metoder har också kommit att användas i allt större omfattning.

Skillnaden mot förr är uppenbar: nu handlar det om att ekonomer, väl tränade i etablerade metoder, väljer att analysera transition och

SOU 1997: 156 Utredningens syfte och metod 15

Östeuropas ekonomi, på sätt andra ekonomer specialiserar

samma som sig på t.ex. offentlig eller internationell ekonomi. Det är dock inte ofta forskare specialiserar sig på enbart östekonomi utan de har ofta andra forskningsområden också. Det är således så att forskningen om transition och Östeuropas ekonomier ett dramatiskt sätt närmat sig den nationalekonomiska forskningens huvudfråga.

En aspekt av de första årens moderna östforskning är värd att betonas: den har ofta varit i huvudsak inriktad frågor har direkt

som relevans för den ekonomiska politiken, men har sällan gått riktigt på djupet. Detta är naturligt och har varit väl motiverat. De dramatiska förändringarna i öst tvingade forskarna till analyser som snabbt kunde leda fram till ekonomisk-politiska slutsatser. Det är vidare naturligt att ett nytt forskningsområde till att börja med kommer att domineras av relativt enkla teoretiska resonemang och deskriptiv statistik, än

snarare av formella teoretiska modeller och användandet av avancerade ekonometriska metoder.

I ett antal studier har man visserligen redan tillämpat mer avancerade metoder. Generellt gäller dock ändå att 1990-talets forskning varit inriktad på mycket direkt policy-relevans och att den har tillämpat relativt enkla metoder. Detta är värde för denna

av utredning, som också är direkt orienterad mot ekonomisk politik.

Här är det också på sin plats att betona att forskningen i framtiden i större omfattning måste inriktas på mer djuplodande analyser. I synnerhet gäller detta i frågan om Östeuropas ekonomiska integration med omvärlden. Forskningen på detta område kan viktiga resultat

ge med betydelse för framtiden. Detta ligger emellertid i stort sett utanför utredningens ram. Bristen mer formella vetenskapliga studier har dock i någon mån gjort att vi tvingats förlita något på

oss mer egna studier än vad som framställs av direktivet.

1.4 och studiens

Frågeställningar uppläggning

I kapitel 2 beskriver vi de central- och östeuropeiska kandidatländemas CÖELs historia, medan de fortfarande var planekonomier. Vi redogör också för den inställning EU och övriga Västeuropa hade till dessa länder. Lika viktigt i detta avsnitt är de central- och östeuropeiska ländernas hållning till EU. Här kommer inställningen i det förra Sovjetunionen självklart att få framträdande roll, eftersom den

en utrikespolitiska situationen sådan att CÖELs före 1989 inte i någon

var större utsträckning kunde utforma en självständig politik gentemot EU.

16 Utredningens syfte och metod SOU 1997: 156

Ett andra huvudsyfte med detta kapitel är att lägga en grund för analysen i de följande kapitlen att beskriva några bakgrunds-

genom fakta kandidatländema. Vi kommer först att kortfattat diskutera

om deras utveckling sedan 1989. Här beskriver vi också en del grundläggande fakta, såsom statistik på BNP, tillväxt och inriktning på

handel och investeringsflöden. En kortfattad beskrivning av EU:s och

kandidatländemas ekonomiska politik på de områden som är av speciell relevans för utredningen, såsom handelspolitiken, är också en central del av kapitel

Av direktivet framgår det att utvecklingen den internationella

av handeln ska huvudpunktema i utredningen. Kapitel 3

vara en av behandlar därför utförligt internationell handel. Investeringar är en

huvudpunktema i direktivet. Kapitel 4 behandlar annan av internationell migration. Visserligen finns inget uttalat direktiv som direkt migrationens betydelse, men utredningen har i uppdrag att

anger analysera effekterna rörlighet för arbetskraft. Kapitel 5 ägnas åt

av analys investeringar, med speciell betoning på utländska

av direktinvesteringar, eftersom dessa kan förväntas spela en central roll. Två faktorer komplicerat något uppläggningen av kapitel 3-5. Handel, migration, investeringar och tillväxt är ofta relaterade till varandra.

Med utgångspunkt från kapitel 3-5 kan vi i kapitel 6 mer generellt utvärdera de s.k. kort- statiska och medelsiktiga välfärdseffektema av utvidgningen, dvs. de välfardseffekter som uppstår när allokeringen av tillgängliga anpassats till de nya förhållandena kort sikt, och

resurser när också kapitalstocken tillåtits anpassa sig lång sikt. En analys av potentiella långsiktiga tillväxteffekter är ett viktigt inslag i utredningsdirektivet, och kapitel 7 ägnas därför dessa effekter. Sådana effekter kan t.ex. uppstå genom snabb teknologiöverföring.

I kapitel 3-7 utelämnar vi i huvudsak effekterna av ett antal viktiga,

ytterst svårförutsägbara faktorer som jordbruk och regionalpolitik. men Dessa behandlas i kapitel EMU och utvidgningen behandlas endast

ett övergripande sätt i kapitel Anledningen till detta är att de allmänna aspekterna frågan redan behandlats på ett utomordentligt

av sätt den s.k. EMU-utredningen SOU 1996:158. De mer specifika

av aspekterna vad gäller kandidatländema och EMU är svåra att analysera, eftersom de bakomliggande förhållandena är svåra identifiera. Även

att

allmänt hållen analys kan emellertid dra klara slutsatser. av en mer man

Medan kandidatländema i kapitel 3-7 behandlas vid sidan av de nuvarande medlemsländerna, kommer fokus i kapitel 10 att helt vara på dessa. Här görs beskrivning den ekonomiska utvecklingen och

en av det ekonomiska läget i kandidatländema. I kapitlet analyseras också hur förhandlingar och medlemskap reformtakten i kandidat-

senare ländema. Detta är ett centralt tema i direktivet och behandlas utförligt i

Utredningens syfte och metod 17

bakgrundsrapport av Erik Berglöf och Gerard Roland. Delar av en rapporten sammanfattas i kapitel 10, rapporten bör också läsas

men som ett komplement till kapitlet.

I kapitel ll, slutligen, sammanfattar vi studien och drar slutsatser. Detta kapitel kan läsas fristående från kapitel 1-10.

18 Utredningens syfte och metod SOU 1997: 156

2 De central- och

östeuropeiska

ländernas ekonomiska

utveckling

och relationerna med Väst under

efterkrigstiden

I syfte att lägga en grund for analysen i kommande kapitel, ger vi i detta kapitel en historisk tillbakablick på de ekonomiska relationerna mellan kandidatländema och väst efter det andra världskriget. Vi redogör också kortfattat för kandidatländemas ekonomiska utveckling under perioden. Något paradoxalt kom relationerna med väst under större delen av perioden att domineras ett land inte ansöker

av som om medlemskap, det förra Sovjetunionen, eftersom kandidatländema fram till 1989 ingick i Sovjetunionens intressesfár. Möjligheterna till

en mer självständig hållning gentemot västvärlden var därmed små, och efter det andra världskrigets slut inleddes en 45 år lång period försämrade

av relationer mellan Öst- och Västeuropa.

Även den mest drastiska effekten Sovjetunionens hegemoni i

om av öst var förbudet för dess medborgare att röra sig fritt, innebar järnridån också att övriga kontakter med väst minimerades. Detta kom kanske tydligast till uttryck på det ekonomiska området. Även

om fundamentala ekonomiska faktorer inte kunde förhindras att spela

en roll, var de politiska beslutens inverkan på de ekonomiska relationerna mellan öst och väst stor. Trots geografisk och kulturell närhet, utgjorde handel och kapitalflöden mellan de båda blocken endast mycket

en liten del av världsekonomin. Vid sidan det planekonomiska

om systemets oförmåga att på ett effektivt sätt allokera resurser i en alltmer komplex ekonomi, bidrog östblockets ekonomiska isolering till de strukturella ekonomiska problem som i slutet 1980-talet ledde till

av kommunismens sammanbrott i Central- och Östeuropa.

Detta kapitel har skrivits av Peter Svensson. För åsikter och bedömningar ansvarar emellertid utredaren.

De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 19

2.1 Planekonomiernas ekonomiska

och relationerna med väst

utveckling

1 945- l 989

I detta kapitel beskrivs relationerna mellan de central- och Östeuro-

peiska ländemaz CÖEL och väst under perioden från det andra

världskrigets slut till sovjetväldets sammanbrott i CÖEL 1989. Eftersom den politiska kollapsen till stor del orsakades av ekonomiska förhållanden, är det också nödvändigt att kortfattat beskriva den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa. På grund av dess politiska och ekonomiska dominans i regionen inkluderas även Sovjetunionen i framställningen. Relativt stor vikt läggs vid den ekonomiska samarbetsorganisationen Council for Mutual Economic Assistance CMEA.3 Denna organisation dikterade, inom ramen för det planekonomiska systemet, i stor utsträckning de ekonomiska relationerna mellan CÖEL och väst. Vi börjar med att kortfattat be-skriva hur dessa relationer utvecklades efter det andra världskrigets slut.

CMEA och östblockets ekonomiska

isolering

Östblockets ekonomiska isolering den logiska följden att

var av Sovjetunionen det land som kom att utmana USAs dominans efter

var det andra världskrigets slut. I centrum för de båda supennaktemas intresse stod Europa. Med sovjetiskt stöd lyckades kommunistpartier i Central- och Östeuropa, trots svagt folkligt stöd, att gradvis överta regeringsmakten. Samtidigt agerade USA för att förhindra att

kommunistpartier korn till makten i en rad västeuropeiska länder.

I takt med att Sovjetunionen och USA stärkte sitt inflytande, påverkade de politiska händelserna i hög grad de ekonomiska relationerna mellan öst och väst. USAs lanserande av Marshallplanen

1947 uppfattades av Sovjetunionen som en aggressionshandling, och

erbjudanden från USA att delta i samarbetet avvisades. Att Stalin

om även såg till att de central- och Östeuropeiska satellitstatema hölls utanför Marshallplanen markerade både Sovjetunionens dominerande ställning i regionen och inledningen till det kalla kriget. Som motvikt till vad sågs USAs försök att dominera Europa inledde Stalin

som som

2I CÖEL ingår före Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och

1991 av Bulgarien. Efter 1991 ingår även Estland, Lettland, Litauen samt Slovenien. Efter delningen 1992 ersätter Tjeckien och Slovakien Tjeckoslovakien. 3En annan förkortning är COMECON.

20 De central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: 156

upprättandet av ett sovjetiskt-Östeuropeiskt ekonomiskt system. I detta syfte bildades 1949 CMEA. Vid den tidpunkten hade de central- och östeuropeiska länderna i stort sett fullbordat omvandlingen till planekonomier. Kollektiviseringen jordbruket skulle dröja ytterligare ett

av par ar.

Eftersom CMEA konstruerades Sovjetunionen i första hand för

av att främja politiska syften, kom organisationens ekonomiska funktioner i andra hand. Någon sovjetisk motsvarighet till Marshallplanen för Central- och Östeuropa introducerades heller aldrig. Tvärtom tvingade Sovjetunionen till sig för att bygga den ekonomin

resurser upp egna efter det andra världskriget. Särskilt drabbade detta de forna fiendema Bulgarien, Rumänien, Ungern och Östtyskland.

En viktig följd av Stalins taktik att unilaterala och jämbördiga

var relationer mellan medlemmarna i CMEA aldrig kunde etableras. I stället byggdes bilaterala relationer med Sovjetunionen

upp som nav. Övriga medlemmar emellan tilläts endast bilaterala avtal inom specifika områden. I själva verket motverkades ekonomiskt samarbete och effektiv arbetsfördelning. Försök att upprätta närmare samarbete mellan de central- och östeuropeiska medlemmarna CMEA stoppades

av av Sovjetunionen.

Efter Stalins död förändrades i Sovjetunionen på arbets-

synen fördelning, decentralisering och specialisering. Trots att förändringarna i praktiken var få, lades under denna period grunden för reformer inom CMEA. Dessa genomfördes efter Bresjnevs maktövertagande, och perioden 1964-68 karakteriserades avspänning med väst och

av reformer inom CMEA. Sovjetunionen minskade sin kontroll och tillät satellitstatema att själva experimentera med ekonomiska reformer. I CÖEL utnyttjades tillfället till minska centraliseringen och öka

att spelrummet för marknadsmekanismer.

Det skulle visa sig att det fanns gränser för den sovjetiska toleransen. Efter Pragvåren 1968 hårdnade Sovjetunionens attityd åter och reformema återkallades politiska skäl. Den planekonomiska

av styrningen och inslaget av tvång gentemot de central- och östeuropeiska satellitstatema ökade återigen. Möjligheterna till

mer självständiga kontakter med väst minskade samtidigt. CMEA behöll i stort sett detta utseende tills perestrojkan i Sovjetunionen ledde till

en

ny refonnvåg.

Ekonomisk i CÖEL

utveckling

under efterkrigstiden Under åren efter det andra världskrigets slut infördes gradvis ett ekonomiskt system sovjetisk modell i de central-

av

SOU 1997: l 56 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 21

och östeuropeiska länderna. Exempelvis fastställdes för handeln mellan CMEA-medlemmar typ kvantitet och destination administrativt

av vara, på central nivå och enskilda medlemsländer beordrades att producera specifika Därmed skapades industristruktur som till stora

varor. en delar speglade politiska motiv än de ekonomiska förutsättning-

snarare

i medlemsländerna. På grund den inneboende trögheten i ett arna av lands industristruktur, påverkades därmed också handelsmönstren för lång tid framöver. Denna aspekt är ett viktigt inslag i den bedömning av framtida handelsmönster som görs i kapitel

Elimineringen prismekanismer och budgetrestriktioner samt

av andra planekonomiska inslag, påverkade den ekonomiska utvecklingen i regionen. Att de negativa effekterna sikt övervägde, får idag anses

icke kontroversiell bedömning. Trots detta tillväxten, vara en synes med undantag för åren närmast efter det andra världskriget, ha varit relativt stabil fram till slutet 1970-talet man utgår från de flesta

av om beräkningar gjorts. Tabell 2.1 visar tillväxttakten i världen, i

som OECD, samt i CMEA under 1950-, 60- och 70-talen.

Tabell 2.1: Årlig ekonomisk tillväxttakt i världsekonomin

procent. Grupp länder 1950-1960 1960-1970 1970-1980

av

Källa: Bond Klein 1985.

Siffrorna i tabellen tyder att tillväxten högre i öst än i väst både

var under 1950-talet och 1970-talet 6,0 procent respektive 5,5 procent att jämföras med 4,1 procent respektive 3,5 procent för OECD, medan tillväxten under 1960-talet i stort sett den samma i de båda länder-

var

cirka 5 procent. Man bör emellertid komma ihåg att gruppema skattningar tillväxt i planekonomierna är behäftade med stor

av osäkerhet och att de ofta överdriver tillväxttakten i jämförelser med motsvarande beräkningar för väst. Detta hänger både samman med beräkningsmetoden i officiella källor, där tjänstesektom exkluderas, och med det är svårt att uppskatta tillväxt i ekonomier som inte

att baseras på prismekanismer. Siffrorna i tabell 2.1 ska därför inte tolkas bokstavligt, utan relativt indikatorer. Man bör också

ses som grova komma ihåg att öststatema växte från en lägre nivå.

Både politiska och ekonomiska skäl prioriterades den tunga

av industrin. Från att i början 1950-talet ha producerat 18 procent av

av världens totala industriproduktion östblockets andel 1970 30

var

22 De central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: l 56

procent. På grund av kollektiviseringens effekter och prioriteringen

av industrin hade däremot jordbruket ofta stora problem. När jordbruksproduktionen i Sovjetunionen föll under 1970-talet, tvingades CÖEL att i allt större utsträckning vända sig västerut för import livsmedel. av Jordbrukets ineffektivitet skulle därmed bidra till de problem så som småningom ledde till de politiska omvälvningama 1989. Den huvudsakliga förklaringen till relativt hög tillväxttakt att en kunde uppnås var den höga investeringstakten, framför allt inom den tunga industrin. För att möjliggöra investeringsökningarna pressades den privata konsumtionen tillbaka. Tillväxten resulterade således inte i en lika hög välfärdsökning. En jämförelse exempelvis reallönema i av öst och väst visar tydligt att skillnaderna i välfärd förblev mycket stora. Exempelvis var 1990 månadslönema drygt tio gånger högre i väst än de i öst Layard mil. 1994. Av skäl som beskrivs nedan sjönk investeringarna drastiskt i början av 1980-talet, vilket påverkade tillväxten negativt. Följaktligen var tillväxten under 1980-talet i genomsnitt lägre än under föregående decennier. I tabell 2.2 visas officiella siffror för ekonomisk tillväxt,

industriproduktion, samt jordbruksproduktion i CÖEL under 80-talet.

Tillväxten verkar under decenniet ha legat kring 25%, för 1989 att sjunka till 0,5 procent se emellertid not 1 i tabellen.

Tabell 2.2: Produktion i CÖEL 1981-1990, genomsnittlig årlig

förändring procent

CÖEL 1981- 1986- 1986 1987 1988 1989 1985 1989 NMP 2,2 2,6 4,6 3,2 3,1 0,54 Industriproduktionz 2,8 2,74 4,6 3,5 3,5 0,34

Jordbruksproduktion 1,13 1,04 5,3 -0,s 1,4 1,04

Källa: UN 1990. Net material product. Mått på nationalprodukt i de socialistiska länderna. Inkluderar tjänster, vilket medför tendens till överskattning tillväxten av takten i jämförelse med beräkningar BNP. av 2 Brutto 3 Årlig förändring genomsnittlig produktion över fem år i förhållande till av genomsnittlig produktion föregående fem år. 4 Exklusive Rumänien.

SOU 1997: l 56 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 23

CÖEL och väst

Handelsrelationer mellan

För att underlätta kommande kapitels bedömning av framtida handelsmönster, ägnas detta avsnitt att kortfattat beskriva handelsrelationerna mellan CÖEL och väst fram till 1989. Även variationer

om förekommer, karaktäriseras perioden den ringa handeln blocken

av emellan. I och med att CMEA bildades bröts de flesta ekonomiska förbindelser med väst. Den mycket restriktiva handelspolitik som blev följden av Stalins påbjudna strävan efter självförsörjning, medförde att allt handelsutbyte med omvärlden strängt reglerades. I praktiken förbjöds också investeringar från västerländska företag. Orsakerna var både ekonomiska att minska medlemsländemas ekonomiska sårbarhet

för ekonomiska och politiska förändringar i väst och betingade av

politisk prestige. De ekonomiska relationerna mellan öst och väst påverkades hädanefter i stor utsträckning av politiska händelser. Försämrade förbindelser och minskad handel i samband med 1950talets kalla krig, Kuba-krisen 1961, och Sovjetunionens intervention i Afghanistan 1979, varvades med perioder av försiktig nonnalisering, främst tioårsperioden från mitten/slutet 1960-talet, den s.k. détente-

av perioden. Å andra sidan hade exempelvis den politiska avspänningen under 1960- och 1970-talen ekonomiska orsaker. Särskilt i Sovjetunionen ansågs det att kapprustningen tog för stora resurser i anspråk, och att politisk nonnalisering var nödvändig av

en ekonomiska skäl.

Västeuropas relationer med östblocket var mindre restriktiva än USAs under hela efterkrigstiden. Exempelvis understödde många västeuropeiska regeringar export till östländer under 1970-talet. Anledningen att större ekonomiska värden stod spel, samtidigt

var

de politiska fördelarna hårdare linje får antas ha värderats som av en lägre än i USA. Denna mjukare linje ledde vid en rad tillfällen till allvarliga slitningar inom västalliansen.

Trots skillnaderna gentemot USAs hårda linje, förde Västeuropa under större delen av perioden en restriktiv handelspolitik gentemot östblocket. Förutom den gemensamma yttre tullmuren tillämpade EG särskilda kvantitativa restriktioner och antidumpningsåtgärder mot planekonomiema. Eftersom majoriteten CMEA-länder inte var medlemmar i GATT, kunde protektionistiska åtgärder introduceras utan att något formellt brott mot internationella avtal begicks.

Effekterna den förda politiken på båda sidor om jämridån

av framgår av att handeln mellan östblocket och Västeuropa endast utgjorde 2 procent av världshandeln under det tidiga 1960-talet. Trots svängningar skulle den låga nivån i stort sett bibehållas de närmaste 30 åren. I tabell 2.3 visas CMEA-ländemas andel OECDs import under

av

24 De central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: 156

perioden 1970-1982. I genomsnitt utgjorde denna cirka 3 procent under perioden, medan CÖELs andel under period cirka 1,5

samma var procent. Som andel av Västeuropas import var nivån ungefär

en procentenhet högre. Tabellen visar att Central- och Östeuropas andel

av OECDs import minskade under 1970-talet och början av 1980-talet, samtidigt som Sovjetunionens andel ökade. Minskningen av handeln med väst under 1970-talet tydligast i Bulgarien och Polen. I början

var

1980-talet utgjorde importen från CÖEL drygt OECDs av en procent av totala handel.

På grund av ekonomiemas olika storlek öst-västhandeln

var betydligt viktigare för östländema. I tabell 2.4 redovisas handeln med OECD som andel av CMEA-ländemas totala handel under perioden 1970-1982. OECD utgjorde knappt 25 procent CÖELs

av exportmarknader under denna period, samtidigt CÖELs import

som från OECD utgjorde strax under 30 procent den totala importen.

av Ungern, Polen och Rumänien de länder hade den största

var som andelen handel med Väst under perioden.

Tabell 2.3: OECD-ländernas import från CMEA andel

som procent total import 1970-19821

av

Bulga- Tjecko- Öst- Ungern Polen Rum- CÖEL Sovjet- CMEA

rien slo- tysk- änien unionen

vakien land 1970 0,11 0,32 0,18 0,24 0,47 0,24 1,56 1,26 2,82 1971 0,10 0,33 0,17 0,23 0,48 0,25 1,56 1,23 2,80 1972 0,09 0,32 0,17 0,27 0,51 0,27 1,63 1,18 2,80 1973 0,09 0,31 0,16 0,27 0,52 0,27 1,62 1,31 2,93 1974 0,07 0,26 0,16 0,23 0,49 0,27 1,49 1,45 2,94 1975 0,07 0,28 0,18 0,21 0,54 0,28 1,56 1,52 3,08 1976 0,07 0,25 0,16 0,21 0,54 0,29 1,53 1,61 3,14 1977 0,07 0,25 0,15 0,22 0,51 0,25 1,44 1,60 3,04 1978 0,07 0,25 0,16 0,22 0,50 0,26 1,45 1,58 3,03 1979 0,08 0,24 0,14 0,22 0,45 0,29 1,43 1,76 3,19 1980 0,07 0,23 0,15 0,21 0,41 0,25 1,32 1,80 3,13 1981 0,06 0,21 0,17 0,19 0,28 0,27 1,19 1,87 3,03 1982 0,06 0,22 0,19 0,19 0,27 0,22 1,15 2,10 3,25 Källa: OECD Statistics of Foreign Trade. 15 OECD länder: Österrike, Belgien, Västtyskland, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Sverige, Schweiz, Storbritannien, Kanada, USA och Japan. 2 Exklusive handel med Västtyskland.

SOU 1997: 156 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 25

Tabell 2.4: OECD-ländernas andel procent CMEAs utrikes-

av handel 1970-1982 Land 1970 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

CMEA /åndemas expa/f

0/1754 ländernas /mpønf

Källa: Levcik Stankovsky 1985.

Nedre siffran för 1981, i "Foreign Exchange Zloty, är jämförbar med föregående års siffror; övre siffran, i Zloty, är jämförbar med senare siffror.

Ännu 1988 gick endast 15 procent östblockets till EG, medan

av export denna handel utgjorde cirka 6 procent EGs import. Motsvarande

av siffra för Central- och Östeuropa var 3 procent CEPR 1990. För OECD var andelama lägre. Att denna nivå låg under den naturliga bekräftas av resultat från s.k. gravitationsmodeller. I dessa studier visas att handeln mellan CÖEL och EU under slutet 1980-talet låg

av mellan en tredjedel och en femtedel sin naturliga nivå Collins

av Rodrik 1991, Wang Winters 1991 och Baldwin 1994. För en diskussion om dessa resultat, se kapitel

26 De central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: 156

Växande externa obalanser i CÖEL under 1970- och 1980-talen

Förändringarna i handelsvolymer under efterkrigsperioden påverkades både av strukturella ekonomiska problem och av de motåtgärder som vidtogs i CÖEL. Detta avsnitt ägnas åt att beskriva dessa problem, vilka mot slutet av 1980-talet även skulle få politiska konsekvenser.

Under 1970-talet försökte CMEA-ländema komma till rätta med sjunkande produktivitet genom ökad import av insatsvaror och maskiner från väst. Detta bidrog i hög grad till de handelsbalansunderskott utmärkande för CÖELs handel med väst under stora

som var delar av perioden fram till CMEAs sammanbrott. Den låga produktionen av jordbruksprodukter förstärkte underskotten. Mellan 1970 och 1975 ökade importen från OECD andel CÖELs totala

som av import från 27 procent till 34 procent se tabell 2.4. Eftersom tillväxttakten i exporten från de Central- och Östeuopeiska länderna till OECD samtidigt var obefintlig, steg underskotten i handelsbalansen. I tabell 2.5 visas CÖELs handelsbalans med OECD 1970, 1975 och 1978-1989. Mellan 1970 och 1975 växte underskottet från 239 miljoner till 4.289 miljoner USD. Handelsbalansunderskotten stabiliserades dock och sjönk något under andra hälften av 1970-talet. Andra problem uppstod emellertid i form av växande statsskulder.

Tabell 2.5: CÖELs handel med OECD, 1970, 1975 och 1977-1982 milj USD, löpande priser

Källa: The Vienna Institute for Comparative Economic Studies 1992.

SOU 1997: 156 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 27

Tabell 2.6: Statsskulder i CÖEL 1971-1979 brutto,

mdr USD Land 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 Bulgarien 0,7 1,0 1,0 1,7 2,6 3,2 3,7 4,3 4,5 Tjeckoslovakien 0,5 0,6 0,8 1,0 1,1 1,9 2,6 3,2 4,0

Källa: Aldcroft Morewood 1995.

Underskotten i bytes- och handelsbalansen finansierades med lån i utlandet. Bland annat ett resultat det stora inflödet kapital

som av av från OPEC-ländema under perioden, placeringsbehovet hos väster-

var ländska banker stort, och öststatema beviljades stora krediter. CÖEL kunde därmed upprätthålla förhållandevis hög importnivå till priset

en av ökande statsskulder. I tabell 2.6 visas graden nominell skuld-

av sättning i CÖEL under åren 1970-1979. Fördelningen krediter

av var politiskt betingad i den meningen att den i stor utsträckning speglade graden av självständighet gentemot Sovjetunionen. Utlandslånen växte okontrollerat, särskilt i Polen, och Sovjetunionen saknade att

resurser undsätta sina satellitstater. Det uppenbart att CÖELs ekonomiska

var beroende väst hade ökat markant under 1970-talet.

av

Samtidigt skuldsättningen ökade, utformades i CÖEL efter

som mitten av 1970-talet medvetna strategier för att reducera bytesbalansunderskotten. På grund skiftande etterfrågeförhållanden i

av

väst, var möjligheterna till ökad export begränsade till vissa perioder. I stället tvingades de central- och östeuropeiska länderna, exempelvis

efter den första oljekrisen, tidvis att medvetet minska sin import. Till

följd av den höga importandelen för investeringar, och på grund att

av minskad privat konsumtion hade ett högre politiskt pris, valdes strategin att skära ner på investeringstakten.

I tabell 2.7 visas investeringstakten i CÖEL mellan 1951 och 1984. Från en hög nivå sjönk den årliga investeringstakten från mitten

av 1970-talet, och mellan 1976 och 1980 ökade investeringarna endast med 2,7 procent per år, vilket kan jämföras med 10,8 procent under 1971-1975. När dessa åtgärder inte var tillräckliga sänktes nivåerna, och i början 1980-talet sjönk investeringarna i samtliga CÖEL. De

av ekonomiska problemen innebar att bankers vilja i väst CÖEL

att ge krediter minskade, vilket ytterligare reducerade CÖELs import från väst. Mellan 1979 och 1982 sjönk de central- och östeuropeiska ländernas import från väst med drygt 10 procent i fasta priser och trots

28 De central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: 156

Tabell 2.7: Bruttoinvesteringar i CÖEL, genomsnittlig årlig

procent, fasta priser

förändring

Källa: UN 1985.

minskad efterfrågan i väst åtgärderna resultat i form av överskott i

gav bytesbalansen med väst det första sedan 1960-talet. Central- och

- Östeuropa uppvisade ett överskott på 804 millioner dollar i handelsbalansen med Västeuropa 1982 och under de efterföljande två åren mer än fördubblades handelsbalansöverskottet årligen se tabell 2.5. Ett par år in på 1980-talet började den totala handelsvolymen åter att öka och överskottet i COELs handel med väst bibehölls under hela årtiondet.

Ekonomisk stagnation och politisk kollaps

De ekonomiska problemen i de central- och östeuropeiska länderna under 1980-talet förvärrades, med viss fördröjning, den andra olje-

av

1979. Även CÖEL lyckades vända underskotten i

prischocken om

handeln med väst, växte handelsbalansunderskotten med Sovjetunionen. En viktig orsak de stigande oljeprisema. Eftersom Sovjet-

var unionen inledningsvis skyddade CÖEL från dessa prisförändringar

att sälja olja under världsmarknadspriset, sköts problemen upp genom till bit in på 1980-talet. Sovjetunionens ekonomiska problem

en egna medförde emellertid att arrangemanget efter några år upphörde, vilket

ledde till kraftig försämring CÖELs bytesförhållande. Problemen

en av förvärrades att de central- och östeuropeiska ekonomiema under

av 1980-talet alltför ineffektiva och fokuserade på tung industri för att

var kunna möta sovjetisk efterfrågan. I försök att öka exportkapaciteten hölls inhemsk konsumtion tillbaka ytterligare.

Åtgärderna för att komma tillrätta med de externa obalansema innebar inte någon långsiktigt hållbar lösning de ekonomiska problemen. De ekonomiska svårigheterna ledde till försämrad levnadsstandard och ökade den politiska och sociala Insikten om

oron. att genomgripande ekonomiska reformer krävdes för att rädda systemet

SOU 1997: 156 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 29

växte sig samtidigt starkare. Förutom dessa interna problem banade utvecklingen i Sovjetunionen under mitten 1980-talet vägen för av förändringar. Sovjetunionen började alltmer samarbetet med CÖEL se som en ekonomisk belastning. Från att hårdför segrarmakt efter som det andra världskriget ha tilltvingat sig från de länder resurser som hamnade innanför dess intressesfár, hade Sovjetunionen förvandlats till ekonomisk stöttepelare för CMEA, till ofördelaktiga priser bytte som sina exportvaror mot undermåliga produkter från övriga medlemmar. Även det ursprungliga skälet till detta agerande om var att göra satellitstatema ekonomiskt beroende den sovjetiska ekonomin, av samt att i möjligaste mån dämpa missnöjet med att leva under sovjetisk dominans, började kostnaderna att ifrågasättas. Sovjetunionen började därför under mitten 1980-talet av uppmana till refonner, både på det ekonomiska och det politiska området. Perestrojkan inleddes bland annat därför att priset för att detaljstyra och ta ekonomiskt för övriga CMEA-länder blev för högt. Även ansvar på det militära området skedde stora förändringar. Tillbakadragandet av en stor del av Röda armén från Central- och Östeuropa i mitten av 1980-talet, innebar att regimerna i området försvagades. I fortsättningen fick man för sin säkerhet lita till den armén och egna säkerhetstjänsten. De ekonomiska problemen i CÖEL sammanföll således i tiden med att ledarskapet för det system installerat, som kontrollerat och understött regimerna i regionen minskade sitt militära engagemang och samtidigt uppmanade till förändringar. Därmed frigjordes krafter på ett år skulle krossa det kommunistiska som par systemet i Central- och Östeuropa.

2.2 Ekonomiska reformer i CÖEL

och relationer med väst efter 1989

Med undantag för revolutionen i Rumänien skedde systemskiftet i Central- och Östeuropa i stort sett utan blodsutgjutelse. De politiska och ekonomiska omvälvningarna icke desto mindre var genomgripande. På kort tid omvandlades CÖEL från hårt styrda

centralpla-

nerade ekonomier till marknadsekonomier, i vissa avseenden av mer liberalt snitt än de flesta länder i väst. De regimerna orienterade

nya sig

västerut och redan från början prioriterades relationerna med EU. Syftet

med detta kapitel är att översiktligt beskriva denna transitionsprocess

samt utvecklingen av relationerna med väst sedan 1989. Vi börjar med att i grova drag beskriva den förda handelspolitiken på båda sidor. En

30 De central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: l 56

central del utgör detta perspektiv de s.k. associations- eller

ur Europaavtalen har slutits med EU.

som

De första åren efter 1989 handelspolitik

-

Handelsrestriktionema mellan öst och väst bibehölls i stort sett under hela 1980-talet och 1989 utgjorde handeln med öst, inklusive Sovjetunionen, endast 3 procent OECDs totala handel. Efter

av kommunismens fall förändrade de central- och östeuropeiska länderna

kort tid sina relationer med omvärlden, och i många dagens kan-

av didatländer kom handelspolitiken till och med att bli liberal än i

mer väst. Handelshinder slopades unilateralt för de flesta produkter, och

statliga handelsmonopol försvarm. Export- och importkvoter togs i stor

utsträckning bort, samtidigt tullar sänktes. Tullar ersatte kvoter

som

det huvudsakliga handelspolitiska verktyget. De flesta restriktioner som för direktinvesteringar försvann, samtidigt växelkursregimer och

som betalningssystem för utländsk valuta liberaliserades. Vidare slopades de flesta industrisubventioner. Från EGs sida erbjöds CÖEL 1990 så kallad preferensbehandling, vilket innebar att EG sänkte sina tullar för

mängd och något år började Europaavtalen slutas.4

en varor, senare

Samtidigt relationerna med världen utanför det forna östblocket

som normaliserades, innebar systemskiftet att CMEA inte kunde fortsätta i sin tidigare funktion. Organisationens sammanbrott speglade i första hand viljan i CÖEL att frigöra sig från Sovjetunionen.När tillfälle gavs att bestämma över den egna handelspolitiken, utnyttjades rätten att avbryta de ekonomiska relationerna med övriga före detta medlemmar. Ekonomiska relationer med övriga länder i regionen betraktades med misstänksamhet, och handelshinder ersatte det tidigare samarbetet. Prioriteringen relationerna till framför allt EU verkar i någon

av mening ha ställts i motsatsförhållande till goda ekonomiska relationer de central- och östeuropeiska länderna emellan.

Eftersom de regimema vid tiden för transitionsprocessens

nya inledning inte hade någon erfarenhet av marknadsekonomisk politik,

det i början viktigt att stärka omvärldens förtroende. Vid sidan av var utsikterna för ökade exportmarknader var detta huvudsyftet med att sluta samarbetsavtal med marknadsekonomier. Exempelvis slöt under perioden 1992-1996 samtliga kandidatländer frihandelsavtal med EFTA.

4 Europaavtalen slöts med Tjeckoslovakien, Polen och Ungern 1991, med Rumänien och Bulgarien 1993, med Estland, Lettland och Litauen 1995 och med Slovenien 1996.

SOU 1997: 156 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 31

De tveklöst mest betydelsefulla avtalen emellertid de s.k. var associations- eller Europaavtalen. Dessa började slutas med EU i början av 1990-talet. Förutom handel med inkluderar avtalen bland varor, annat överenskommelser handel med tjänster, kapitalflöden, om migration, och konkurrenslagstiftning. Det primära syftet med avtalen är dock att under tioårsperiod etablera ett frihandelsområde för en industrivaror i EU och CÖEL. I innebär de alla stort sett ett slopande av kvoter och tullar, med undantag för vissa känsliga branscher. Kandidatländema medges i avtalen att ha längre infasningsperiod än en EU-ländema, till tio år, innan de slutgiltiga åtgärderna ska upp vara genomförda. Även grundprincipen tycks etablera frihandel om vara att är avtalen och deras effekter långt ifrån entydiga nedan. Samtliga

se

varor indelas i kategorier, beroende på hur snabbt frihandel skall uppnås. För de flesta industriprodukter avvecklades både tullar och kvantitativa restriktioner ett år efter avtalens tecknande. För vissa metallprodukter skedde anpassningen till frihandel inom fyra år. Anpassningsperioden för känsliga produkter kol, kemikalier, som järn och stål, möbler, textil och beklädnad, varierar i avtalen, men uppgår vanligtvis till 5-6 år. Dessa produkter undantogs från överenskommelsen om elimineringen kvantitativa restriktioner vid tillfället av för avtalens ingående. År 2001 skall dock dessa och övriga restriktioner vad gäller industrivaror borta. Jordbruksprodukter är den enda vara varugrupp som inte omfattas målet frihandel efter år 2001. av om Så kallade interimavtal började gälla för Polen, Tjeckoslovakien och Ungern 1992, vilket blev det årtal gentemot vilket tidsbestämda frågor i Europaavtalen beräknas. Efter påtryckningar från kandidatländema, uppmärksammades i avtalen dessa länders strävan efter EUmedlemskap, om än i relativt vaga termer. Att denna eftergift från EUs sida för CÖELs del skedde till priset uteblivna framgångar på av mer konkreta områden, exempelvis handelsfrågor, är åsikt har en som framförts. Vid Edinburgh-mötet 1992 förband sig EU i princip att uppta länderna i Central- och Östeuropa medlemmar, och vid det som Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993 fastslogs kriterierna för medlemskap. Dessa innebär kort medlemmar skall sagt att nya vara demokratiska rättsstater och fungerande marknadsekonomier. Redan inledningsvis bestämde sig väst för att inte introducera en andra Marshallplan för de central- och östeuropeiska länderna. Anledningen uppgavs vara oro för ,att en sådan politik än att snarare bistå transitionsprocessen skulle bromsa densamma genom att förhindra reformer. Ett annat skäl angivits västmaktema med som är att alltför stor inblandning skulle kunna ställas till för ett eventuellt svars

misslyckande i reformprocessen. Den huvudsakliga kanalen för bistånd

till CÖEL skapades i Paris 1989 då G7-ländema initierade PHARE-

32 De central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: l 56

Detta ursprungligen ämnade för Polen och programmet. program var till inkludera samtliga CÖEL. Ungern, men utvecklades gradvis att PHARE kritiserades redan från början för att dess budget var alltför liten i förhållande till uppgiften.

under åren efter 1989

Handel och direktinvesteringar

Resultaten handelsliberaliseringen märktes tidigt, och under åren av 1989-1993 ökade CÖEL årligen sin export till EU med 16 procent, samtidigt importen från EU ökade med 24 procent von Hagen som 1997. Eftersom handeln mellan de forna CMEA-länderna i det

kollapsade i samband med organisationens sammanbrott,

närmaste ändrade handeln kraftigt riktning. I tabell 2.8 visas den geografiska fördelningen Visegradländemas Tjeckien, Slovakien, Ungern och av Bulgariens och Rumäniens export och import under

Polen samt

1985-1995. Från att 1989 i genomsnitt ha utgjort drygt 25

perioden

den totala från dessa länder, utgjorde exporten till procent av exporten 60 1995. Störst exportökningen 1985-1995 i EU nära procent var Ungern, från 22,7 procent till 62,6 procent, i Bulgarien, från 19,5 till 51,4 procent, samt i Polen där andelen ökade från 28,1 procent procent till 70,1 procent. Importen från EU ökade under perioden mest i Rumänien, från 5,7 procent till 49,7 procent, och minst i Bulgarien, från 35 till 46 procent. I övriga länder skedde en dryg procent fördubbling importen från EU. av På grund den förväntat höga avkastningen på kapital, av inflöden direktinvesteringar till CÖEL under

förutspåddes stora av

transitionsprocessens inledning. Trots goda förutsättningar vad gäller har inflödet direktinvesteringar dock hittills varit

lagstiftning av

betydligt lägre än väntat, möjligen med undantag för Ungern, Tjeckien och Estland. En generell ökning inflödet direktinvesteringar har av av dock skett sedan 1994. Detta är förmodligen ett resultat av att kandidatländema i stort sett uppfyllt de åtaganden på området som Europaavtalen kräver. Dessutom har troligen den ökade makroekonomiska stabiliteten i regionen spelat in. En närmare

redogörelse för de senaste årens direktinvesteringsflöden återfinns i

kapitel 5.3.

SOU 1997: 156 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 33

Tabell 2.8 Geografisk fördelning procent handel i CÖEL 1985-

av 1995

1985 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995

Export Bu/ganen EU 18,9 19,5 34,5 40,4 42,3 43,3 45,5 51,4 CEFTA 23,0 17,4 12,5 7,5 2,6 2,2 2,2 1,8 Tjeckoslovakien EU 28,3 25,7 32,1 40,7 49,5 CEFTA 9,5 12,8 10,6 11,6 8,9 Tjeckien EU 49,6 50,9 59.5 CEFTA 23,7 23,6 24,1 Slovakien EU 33,8 39,9 44,1 CEFTA 46,1 Ungern EU 22,7 24,7 35.4 46,7 49,4 45,8 48,9 62,6 CEFTA 9,5 8,2 5,8 3,9 4,0 5,3 5,2 5,9 Polen EU 28,1 32,1 46,8 55,6 57,9 63,3 62,7 70,1 CEFTA 7,5 7,1 5,1 5,4 5,1 4,8 4,8 5,4 Rumänien EU 26,2 29,0 31,5 33,7 32,1 39,4 46,0 53,2 CEFTA 8,5 8,4 7,3 5,7 3,7 3,1 4,2 3,1

Import Bulgarien EU 39,5 35,0 46,7 48,4 32,5 36,6 41,3 46,0 CEFTA 16,4 13,2 9,7 5,0 3,3 2,3 2,8 2,9 Ueckos/oVak/en EU 28,0 28,7 34,3 35,3 46,2 CEFTA 10,8 14,9 17,2 7,3 5,7 lieckien EU 47,4 54,3 65,5 CEFTA 19,6 17,1 16,0 Slovakien EU 28,8 35,1 41,4 CEFTA 42,3 Ungem EU 29,7 28,5 36,8 40,4 42,2 40,1 42,8 60,7 CEFTA 9,6 8,4 7,1 5,3 5,8 5,2 4,2 6,3 Polen EU 24,2 33,8 42,5 49,9 50,7 57,3 57.5 65,4 CEFTA 8,1 7,3 4,5 4,2 4,1 3,6 4,3 5,6 Rumänien EU 11,4 5,7 19,7 27,1 37,5 22,3 35,2 49,7 CEFTA 11,6 11,8 9,9 5,1 5,4 3,8 4,0 5,2 Källa: Drábek 1997

2 17-1573

34 De central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: 156

Övriga reformer

Vi har hittills uppehållit vid handelsflöden och direktinvesteringar.

oss Även utvecklingen på dessa områden rönt störst uppmärksamhet,

om har stora förändringar skett även på andra områden, inklusive den institutionella strukturen. Förutom kapitalflöden och handel med varor omfattar Europaavtalen bland annat handel med tjänster, arbetskrafts-

rörlighet, gränskontroller, konkurrenslagstiftning, samt integrering av kapitalmarknader. Liberaliseringen handeln med tjänster har varit

av mindre långtgående än liberaliseringen av handeln med varor. Ingen

exakt tidsplan för reformeringen av tjänstesektom har fastställts.

Beträffande arbetskraftens rörlighet är avtalen relativt restriktiva, även

Europaavtalen garanterar icke-diskriminering och vissa rättigheter om

inom EU, under förutsättning att anställningar skett på laglig väg. På

längre sikt skall samtliga restriktioner vad gäller kapitalflöden tas bort. Kandidatländema skall vidare införa EUs konkurrenslagstiftning på alla områden utom i fråga statsstöd, där vissa undantag medges om

om stödet riktas till företag i regioner med hög arbetslöshet eller som är

exceptionellt fattiga. Med tanke på utgångsläget har dessa reformer varit långtgående.

Även vad gäller grundläggande institutionella strukturer har

mer långtgående förändringar skett. Privatisering av statliga tillgångar, säkerställande privat äganderätt, inrättande oberoende domstolar

av av och reformering banksystemet är några exempel. Liberaliseringen av

av

pris- och lönebildningen har medfört att priser i stort sett speglar

knapphetsvärden. Tillsammans med ökad finansiell disciplin har detta inneburit att företag i högre grad än tidigare möter hårda budgetrestriktioner, på prissignaler. Fortfarande kvarstår dock

samt reagerar problem med mjuka budgetrestriktioner för statligt ägda företag, och företag som efter privatisering ägs av banker.

Det är uppenbart att kandidatländema på relativt kort tid åstadkommit mycket för att bli fungerande marknadsekonomier. Det kan intressant att något reflektera över orsakerna till den höga

vara

reformtakten. En viktig förklaring är sannolikt den politiska kollapsen i

Central- och Östeuropa. Genom att det diskrediterade kommunistiska systemet kommit att förknippas med regleringar och slutenhet gentemot omvärlden, förlorade protektionistiska åtgärder i anseende, samtidigt

avregleringar ekonomin sågs ett sätt att bli kvitt det som av som kommunistiska arvet. Dessutom förlorade, åtminstone tillfälligt, många

de särintressen växt sig starka under kommunistiskt styre i av som

styrka genom de politiska omvälvningama. Detta gav de nya regimema

ökat handlingsutrymme, bland annat när det gällde att utsätta inhemska producenter för ökad internationell konkurrens. Som nämns nedan har

SOU 1997: 156 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 35

dock de politiska förutsättningarna förändrats sedan 1989, och starka intressen kräver numera protektionistiska åtgärder.

Transitionsproblem

Trots att reformema i kandidatländema till stora delar har varit framgångsrika, har transitionsprocessen karaktäriserats av en rad problem. På grund av sambandet mellan ekonomiskt välstånd och politisk och social stabilitet, får detta implikationer för utvidgningen. Det gäller

bland annat kandidatländemas uthållighet i transitionsprocessen. Om

positiva välfärdseffekter dröjer allt för länge för majoriteten i kandidatländema, kan opinionen vändas mot reformeringen. Vi pekar i detta avsnitt på några av de problem som kandidatländema fortfarande brottas med.

Under transitionsprocessens första år föll produktionen i de flesta av kandidatländema drastiskt. Mellan 1989 och 1992 minskade BNP för CÖEL helhet med 20 procent. I tabell 2.9 visas utvecklingen

som av BNP i kandidatländema 1990-1996. Mellan 1990 och 1993 föll BNP i Bulgarien, Rumänien och Ungern med 26 procent, 29 procent, respektive 20 procent. Störst var dock produktionsfallen Baltikum. I Estland föll BNP med 34 procent mellan 1990 och 1993, i Lettland med 50 procent och i Litauen med 61 procent.

Källa: Östekonomiska institutet, 1993, 1994, 1996, 1997. 1Preliminära skattningar.

36 De central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: 156

Tabell 2.10 Årlig inflationstakt procentuell förändring från föregående år i CÖEL 1990-1996 Land 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 19962 Bulgarien 64,0 338,9 79,4 63,9 121,9 32,9 310,8 123,0 Estland 60,0 303 953,0 35,7 41,7 28,9 14,8 23,1 Lettland 11,0 262,0 959,0 34,9 26,3 23,1 13,1 17,6 Litauen 350,0 1163,0 188,6 45,1 35,7 13,1 24,6

.. Tjeckien 17,5 52,0 12,7 18,2 9,7 7,9 8,6 8,8 Ungern 36,0 34,0 22,0 21,1 21,2 28,3 19,8 23,6 Polen 249,0 60,0 44,0 37,6 29,5 21,6 18,5 19,9 Rumänien 50,0 205,0 199,0 295,5 61,7 27,8 56,9 38,8 Slovakien 19,2 58,0 9,1 25,1 11,7 7,2 5,4 5,8 Slovenien 105,0 247,0 93,0 22,9 18,3 8,6 8,8 9,7 Källa: Östekonomiska institutet, 1993, 1994, 1996, 1997. Preliminära skattningar. 2Källa: Europeiska kommissionen.

Övergången till marknadspriser i transitionsprocessens inledning bidrog till att driva inflationen. I tabell 2.10 visas inflationstakten i

upp kandidatländema mellan 1990 och 1996. 1991 var inflationen i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien och Slovenien mellan drygt 200 procent och 350 procent. I Ungern siffran 34 procent, i

var Tjeckien 42 procent och i Polen 60 procent. I de Baltiska staterna ökade inflationstakten till omkring 1 000 procent under 1992.

Orsakerna till produktionsfallen är flera, inklusive den höga inflationstakten i flera kandidatländema. En av de viktigare

av förklaringama är minskningen handeln mellan de forna CMEA-

av ländema. Eftersom denna handel utgjorde stor andel av kandidat-

en ländernas utrikeshandel, sjönk den totala handelsvolymen. Den riktiga återhämtningen inleddes inte förrän i mitten av 1990-talet. Hårdast drabbades Bulgarien, utrikeshandel minskade med cirka 60

vars procent mellan 1989 och 1994, och Tjeckoslovakien, som fick se sin totala handel minska med fjärdedel Drábek 1997. Dessa två länder

en

också beroende CMEA-handel än de flesta övriga före detta var mer av medlemsländer. I tabell 2.8 visas hur handeln mellan en rad kandidatländer och CEFTA-länderna nedan utvecklades mellan 1985 och

se

1995. I Bulgarien sjönk exporten till CEFTA-länderna från 17,4 procent 1989 till 2,2 procent 1993, medan importen sjönk från 13,2 procent till 2,3 procent. Rumäniens export till CEFTA-länderna minskade från 8,4 procent till 3,1 procent, samtidigt som importen sjönk från 11,8 till 3,8 procent. Även minskningama i de

procent om övriga kandidatländema inte var lika dramatiska, var de klart märkbara. I Polen sjönk importen från CEFTA-länderna mellan 1989 och 1993 till hälften, medan exporten föll med ungefär en tredjedel. Under samma

SOU 1997: 156 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 37

period sjönk exporten från Ungern till CEFTA-ländema från 8,2 procent till 5,3 procent, samtidigt importen minskade från 8,4

som procent till 5,2 procent. Den omfattande handeln mellan Tjeckien och Slovakien efter delningen gör siffrorna för dessa länder svåra

att jämföra med uppgifterna från övriga länder.

Det kraftigt försämrade bytesförhållandet i handeln med Sovjetunionen, och senare Ryssland, medförde också importminskningar och negativa effekter på produktionen. Framför allt gällde detta importen

av olja och andra råvaror. Även minskad efterfrågan i Sovjetunionen/Ryssland har haft negativa effekter. I samband med införandet av marknadsekonomiska mekanismer förlorade också många företag säkra marknadsandelar, samtidigt subventioner och andra

som

finansieringsmöjligheter beskars kraftigt. Handelsliberaliseringen

medförde också ökad internationell konkurrens för många företag i de central- och östeuropeiska länderna.

Tillsammans ledde dessa faktorer till stora förändringar

av relativpriser och lönsamhet i olika sektorer. En studie Hughes

av Hare 1991 tyder på att cirka 20 procent industriproduktionens

av förädlingsvärde i Tjeckoslovakien, Ungen och Polen i själva verket

var negativt kring 1990. Följden blev att många företag lades eller

ner minskade sin produktion. Produktionsfallen förstärktes i vissa fall

av den restriktiva makroekonomiska politik förts i många kandi-

som av datländema för att få bukt med budgetunderskott och inflation.

Ett annat problem har varit de stora handelsbalansunderskotten. Efter den gynnsamma inledningen under åren närmast efter 1989, avtog ökningstakten i exporten från CÖEL till EU. Med undantag för Slovakien började under 1992-1993 stora underskott i kandidatländernas handelsbalanser att växa fram. I ett försök att hejda den kraftiga ökningen av import, har nya handelsrestriktioner införts. I tabell 2.11 redovisas CÖELs import, export samt handelsbalanser under perioden 1990-1996. I vissa fall har övervärderade växelkurser bidragit till handelsbalansunderskotten. På grund överskott i övriga poster, är

av bytesbalansunderskotten i regel mindre. Även i fråga institutionella förhållanden finns

om problem, och trots den snabba reformtakten kvarstår mycket arbete på vissa områden. Infrastrukturen är eftersatt i de flesta kandidatländema. Vad gäller

av den finansiella sektorn, samt konkursförfarande och konkurrenslagstiftning återstår också mycket arbete. Kontroll och insyn över statlig upphandling är regel bristfälliga, och statsstöd till olika

som branscher behöver över.

ses

38 De central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: 156

och handelsbalans i CÖEL mdr USD, Tabell 2.11: Export, import löpande priser Land 1990 1991 1992 1993 1994 1995 19961 19962 Bulgarien

Estland

Export 460.0 0,812 1,327 1,848 2,079 2,064

.. .. Import 429,0 0,957 1,688 2,540 3,205 -3,122

.. .. Balans 31,0 0,145 0,361 0,692 -1,126 -1,058

.. .. Lettland Export 845,0 0,998 0,997 1,304 1,443 1,502

.. .. import 797,0 1,158 1,375 1,817 2,320 -2,429

.. .. Balans 48,0 0,160 0,378 0,513 0,877 0,927

.. .. Litauen

Export 649,0 2,025 2,029 2,707 3,280

.. .. Import 464,0 2,275 2,353 3,083 4,405

.. .. Balans 185,0 0,250 0,325 0,376 -1,125

.. .. Tjeckien

Export 8,8 10,4 12,0 21,7 21,9 21,703

.. .. Import 10,4 10,6 12,6 25,3 27,8 -27,674

.. .. Balans -1,6 0,2 0,7 -3,6 -5,9 -5,972

.. .. Ungern

Polen

Rumän-ien

Slovakien Export 3,7 3,1 6,7 8,6 8,8 8,830

.. .. Import 3,6 4,2 6,7 8,8 10,9 -10,936

.. .. Balans 0,1 -1,1 0,0 0,3 -2,1 -2,106

.. .. Sloven-ien

Källa: Östekonomiska institutet, 1993, 1994, 1996, 1997.

Preliminära skattningar. 2Källa: Europeiska kommissionen.

Den låga administrativa kapaciteten är i de flesta av kandidatländema både ett problem i sig och ett hinder för fortsatta reformer.

SOU 1997: 156 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 39

Under de senaste 3-4 åren har dock ekonomisk återhämtning i

en CÖEL skett, och med för Estland 1994 och Lettland

undantag 1995

ökade BNP för samtliga länder under 1994 och 1995 tabell 2.9.

se

Polen har sedan 1992 haft positiv tillväxt. Inflationstakten har också sjunkit i de flesta kandidatländema. Undantaget är Bulgarien med

av en inflation steg till 123 procent 1996. Även i Rumänien ökade

som inflationstakten under 1996, dock till betydligt lägre nivå 38

en procent. Dessa ökningar har i båda länderna skett i samband med försvagningen av den egna valutan. I Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ungern låg under samma år inflationen omkring 20 procent. I Slovakien var inflationen ungefär procent, medan den i Slovenien

sex och Tjeckien låg på omkring nio procent. Som redan påpekats, har inflödet av kapital också ökat på år, speciellt i Tjeckien, Ungern

senare och Polen. Även arbetslösheten har minskat, och efter 1995 har sysselsättningsgraden i CÖEL helhet ökat. Man ska dock komma ihåg

som att minskningen har skett från en relativt hög nivå.

Det ekonomiska samarbetet mellan de forna CMEA-ländema har, delvis efter påtryckningar från EU, återupptagits. År 1992 undertecknade Visegradländema ett frihandelsavtal, Central Europe Free Trade Agreement CEFTA. År 1996 upptogs även Slovenien

som medlem. Avtalets viktigaste del är utfástelsen gradvis liberalisering

om av handeln med industrivaror fram till år 2001. Under 1994 följde de baltiska länderna efter med ett liknande avtal. Relationerna mellan kandidatländema har under senare år stärkts ytterligare rad

genom en bilaterala avtal. Effekten har blivit att handeln mellan länderna börjat återhämta sig från 1994 se tabell 2.8. Det kan förmodligen inte förväntas att handeln återgår till de volymer rådde före 1989.

som Liksom handeln med väst av politiska orsaker lägre än den

var

naturliga, betydde samma politiska faktorer att handelsvolymen

CMEA-ländema emellan i regel översteg den naturliga.

En aning oroande är den tendens till ökad protektionism märkts

som i kandidatländema sedan den snabba liberalisering under åren närmast efter 1989 se t.ex. Csaba 1995. De omedelbara orsakerna har varit de stora handelsbalansunderskotten. Här skulle EU kunna spela positiv

en roll genom att ytterligare liberalisera sin handelspolitik gentemot CÖEL. En och delvis relaterad förklaring till kraven på

annan att protektioniska åtgärder växt sig starkare är att de tidigare reformema ännu inte har resulterat i högre levnadsstandard för det stora flertalet i kandidatländema. Detta har medfört sociala och politiska påfrestningar, vilket har ökat motståndet mot förändringar och minskat tilltron till politisk demokrati och marknadsekonomiska lösningar. Främsta källan till oro är den höga arbetslösheten. I länder där arbetslöshet, än inte

om översysselsättning, i stort sett ett okänt fenomen för mindre än tio år

var

40 De central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... SOU 1997: l 56

sedan, har situationen inneburit en källa till social oro. I Bulgarien, Polen, Slovakien och Slovenien ligger arbetslösheten ett par procent över tiostrecket. I Lettland är arbetslösheten 19 procent och i Estland och Ungern omkring 10 procent. Å andra sidan har Tjeckien endast 3,5 procent arbetslöshet och även i Rumänien och Litauen ligger nivån på relativt låga 6 procent.

Arbetslöshet och handelsbalansunderskott ger de intressegrupper

kräver skydd mot utländsk konkurrens opinionsmässiga fördelar, som och i takt med ökade svårigheter för vissa inhemska företag ställs krav på handelshinder. Förutom ekonomiska faktorer, beror förmodligen denna omsvängning på att det politiska landskapet har förändrats sedan början på 90-talet. En del gamla producentintressen inom CÖEL har lyckats sig till de omständigheterna samtidigt som nya

anpassa nya intressegrupper har formerats och etablerat kontakter med nya makthavare. Störst gehör för sina krav tycks stora statsägda företag samt de multinationella företagen få se t.ex Messerlin 1995.

Protektionism och EU

I detta avslutande avsnitt diskuterar vi kortfattat hur EUs attityd till utvidgningen på handelsområdet har utvecklats efter 1989. Generellt

har inställningen gentemot CÖEL hårdnat. Eftersom Europaavtalen sett före medlemskap och under överskådlig framtid anger de huvudsakliga villkoren för relationerna mellan EU och CÖEL, koncentrerar vi på

oss aspekter i dessa.

Inom för Europaavtalen har handeln med de allra flesta

ramen industrivaror liberaliserats. Vid bedömningen avtalens restriktivitet

av måste emellertid vilka varor som inkluderats i denna

man se liberalisering och vilka inte har gjort det. Europaavtalen innehåller

som i själva verket del viktiga undantag från den officiella

en frihandelslinjen. Icke-tariffára handelshinder tillåts under en övergångsperiod inom s.k. känsliga sektorer textil och beklädnad, kol, stål

som och jordbruk, d.v.s. i stort de branscher inom vilka CÖEL för

sett tillfället tycks ha komparativa fördelar. Viktigast är dock de regler för antidumpningsåtgärder och skyddsåtgärder safe-guard measures som skrivits i avtalen. Denna del är den mest kontroversiella på grund av de potentiellt mycket restriktiva effekterna. Klausulema kommer att gälla även efter 2001. Skyddsåtgärder får enligt avtalen tas i bruk om import medför allvarlig skada för inhemsk produktion eller medför allvarliga störningar eller svårigheter kan medföra allvarlig

som försämring den ekonomiska situationen i en region vår

av kursivering. Den delen denna klausul är, på grund av

senare av

SOU 1997: 156 De Central- och Östeuropeiska ländernas ekonomiska utveckling... 41

vagheten i texten, potentiellt den mest restriktiva. Begreppen allvarlig försämring och region är inte etablerade i praxis, vilket bäddar för godtycke. EU har också gjort bruk av dessa klausuler. 24 fall av dumpning har anmälts till WTO. Främst har det gällt kemiska produkter samt järn och stål. Strikta regler vad gäller ursprungsland hindrar också CÖEL att importera insatsvaror till lägsta möjliga kostnad. 60 procent av komponenterna i en vara som exporteras inom EU eller CÖEL måste producerade i något dessa länder.

vara av Processindustrier med lågpriskomponenter importerade från tredje land drabbas, liksom direktinvesteringar från andra länder än EU.

Avtalens restriktivitet framgår av att känsliga produkter, som i

drag utgör fjärdedel CÖELs totala export, under perioden grova en av 1990-1993 minskade från 41,3 procent till 37,6 procent av EUs totala import från CÖEL Hagen 1997. Empiriska studier Faini

von se

Portes 1995 tyder också att Europaavtalen inte haft någon märkbar betydelse för att öka CÖELs tillträde till marknader inom EU. Eftersom CÖEL redan tidigare erhållit preferensbehandling, har förmodligen dessa avtal haft ett större värde som politiska programförklaringar än som alstrare av handel. Förutom försämrade avsättningsmöjligheter för företag från Central- och Östeuropa, innebär de restriktiva inslagen i Europaavtalen färre utländska direktinvesteringar än vad

som annars varit fallet. På grund av de inhemska marknademas relativt ringa storlek i CÖEL är möjligheterna till export viktig aspekt för

en multinationella företags lokaliseringsbeslut.

De protektionistiska tendensema inom EU beror förmodligen till stor del på att vissa grupper har anpassat sig till den nya situationen och efter hand organiserat sitt motstånd efter den snabba och i viss mån toppstyrda inledningsfasen av integreringen. Detta gäller främst arbetstagare och kapitalägare inom branscher där CÖEL bedöms ha naturliga konkurrensfördelar gentemot producenter i Västeuropa. Som beskrivs i kapitel är det en utbredd uppfattning att detta i första hand skulle gälla traditionella branscher som producerar relativt homogena och osofistikerade varor. Många dessa branscher, till exempel stål

av och jordbruk, har av tradition stort politiskt inflytande inom EU.

Z ,i Å enär aüsiááfimå

1586 Mi i

J äs; 15%:ma mät: .

3 Internationell handel

I detta kapitel skall vi igenom de förväntade effekterna på utrikeshandeln om kandidatländema blir medlemmar i EU. Vi ställer frågan om handelsvolymen kommer att öka och vilken typ av handel som kan komma att uppstå. Innan vi går in på vilka effekter vi kan förvänta oss på handelsmönstret skall vi emellertid kortfattat redogöra för vilka förändringar i handelspolitiken ett EU-medlemskap skulle innebära för kandidatländema.

Kapitlet är disponerat på följande sätt: I avsnitt 3.1 redogör vi för de mest centrala handelspolitiska förändringarna följer ett EU-

som av medlemskap. Avsnitt 3.2 ägnas att analysera effekter av ett EUmedlemskap på nettohandelsmönstret för kandidatländema och EU länderna, medan avsnitt 3.3 ägnas åt att analysera effekter den s.k. inombranschhandeln, dvs. den handel som består samtidig export

av och import inom en och samma bransch. Vidare analyseras effekterna

handelsvolymema i avsnitt 3.4. Avslutningsvis presenteras slutsatserna i avsnitt 3.5.

3.1 av ett

Handelspolitiska förändringar EU-medlemskap

De stora handelspolitiska förändringarna av ett EU-medlemskap gick vi igenom redan i föregående kapitel. Här ska vi göra en kortfattad sammanfattning, med speciell betoning på de aspekter är viktiga

som för de resonemang förs i detta kapitel.

som

Efter 1989 korn den tidigare mycket restriktiva handelspolitiken mellan EU och de central- och östeuropeiska länderna att raskt förändras. Redan 1988, före fall, slöts ett handelsavtal mellan

murens EU och Ungern reducerade de kvantitativa restriktionema för

som handeln. Liknande avtal slöts 1989 med Polen och året därefter med Bulgarien och med f.d. Tjeckoslovakien.

Nästa steg i libcraliseringen var att länderna i Central- och

Östeuropa gavs s.k. preferensbehandling, som innebär att EU ensidigt

sänkte sina tullar på vissa varor. Polen och Ungern medgavs

44 Internationell handel SOU 1997: 156

preferensbehandling redan 1990, medan de andra länderna fick vänta ytterligare något år.

Redan 1990 inleddes förhandlingar om de s.k. Europaavtalen, som innebär att tullar och icke-tariffära handelshinder på industrivaror skall tas bort under tioårsperiod, och att tjänstehandeln liberaliseras. Som

en tidigare nämnts, skall emellertid handelshindren s.k. känsliga varor teko, stål etc. tas bort successivt under en ganska lång tidsperiod och jordbruket undantas nästan helt från handelsliberaliseringen. Vidare kvarstår regler mot s.k. dumping. Mellan 1990-1995 anmälde EU 24 fall dumping produkter från CÖEL till GATT

av vad de ansåg vara av WTO. Förutom den direkta effekt handeln som denna typ av åtgärder har, är det sannolikt att själva existensen anti-dumping-

av regler påverkar exporten från de central- och östeuropeiska länderna. Själva hotet att åtgärder mot dumping kan komma att vidtas kan

om medföra att handeln begränsas och att investeringar i vissa branscher överhuvudtaget inte kommer till stånd.

En viktig skillnad mellan ett EU-medlemskap, och en situation där kandidatländema fortsätter att stå utanför EU, men Europaavtalen fullföljs, är att ett EU-medlemskap skulle leda till att denna typ av handelspolitiska åtgärder försvann. Vidare skulle det leda till att

gränskontrollema försvann, och att handeln med jordbruksprodukter

också kom att omfattas frihandel. En annan viktig skillnad är att ett

av EU-medlemskap skulle innebära att länderna omfattades av det arbete

pågår inom EU för att ta bort alla tekniska handelshinder. EUsom medlemskapet skulle också innebära att handeln i s.k. känsliga produkter liberaliserades snabbare.

I detta kapitel skall vi analysera effekterna av dessa skillnader i handelspolitiken på handelsmönster och på handelsvolymer. Vi kan emellertid redan inledningsvis konstatera att vi inte förväntar oss att ett EU-medlemskap leder till några större förändringar av de handelsmönster fullt genomförda Europa-avtal kan förväntas leda

som till, åtminstone inte vad gäller tillverkningsindustrin medan detta inte

gäller under övergångsperioden innan Europaavtalen är fullt

genomförda.

3.2 fördelar och nettohandel

Komparativa

Teorin fördelar

om komparativa

SOU 1997: l 56 Internationell handel 45

Till att börja med skall vi kortfattat redogöra för den traditionella teorin om Utrikeshandel, som utgår från begreppet komparativa fördelar. Med utgångspunkt från denna teori skall vi först diskutera orsakerna till och effekterna handel. Denna teoribakgrund skall sedan leda fram till en

av empirisk analys av nettohandeln mellan EU och kandidatländema.

Teorin komparativa fördelar är grundläggande inom

om internationell ekonomi.5 Enligt denna teori uppstår handel

genom skillnader i komparativa kostnader. Sådana skillnader kan bottna i skillnader i produktionsteknologi eller i skillnader i faktortillgångar mellan länder. Handel enligt komparativa fördelar ger upphov till samhällsekonomiska vinster, eftersom det leder till att tillgängliga produktionsresurser används ett effektivt sätt. Som grundregel gäller att frihandel är överlägsen alla former av begränsningar av handeln såtillvida det leder till den högsta ekonomiska levnadsstandarden.6

att

Komparativa fördelar och teknologiskillnader

Den tidigaste formuleringen av teorin om komparativa fördelar härrör från David Ricardos arbeten.7 Den Ricardianska modellen baseras

förekomsten av teknologiskillnader mellan länder. Det internationella handelsmönstret förklaras med skillnader i relativ produktivitet och därmed relativa tillverkningskostnader. Antag för enkelhetens skull att det finns tvâ länder, Öst och Väst, samt två

varor, en vara som produceras med avancerad teknologi och en vara som produceras med mer traditionella tillverkningsmetoder. Vi antar vidare att Väst har högre produktivitet i produktionen båda varorna, men att skillnaden

av gentemot Öst är större för den högteknologiska Väst kan då

varan. sägas ha komparativa fördelar i produktionen av den högteknologiska

medan Öst har komparativa fördelar i produktionen den varan, av traditionella Genom att Väst koncentrerar sina resurser till att

varan. producera den högteknologiska och Öst koncentrerar sina

varan,

till att producera den traditionella varan, kan länderna delta i resurser ett handelsutbyte medför samhällsekonomiska vinster. Väst

som kommer den högteknologiska medan Öst

då att exportera varan,

5 För utförlig genomgång teorin komparativa fördelar,

en mer av om se Södersten Reed 1993. 51 strikt mening gäller det resultatet bara for små länder, inte kan påverka

som världsmarknadspriset. 7 David Ricardos arbeten komparativa fördelar publicerades i början

om av 1800-talet. För en översikt, se Södersten 1978. Se också Lundberg 1991 för en något utförligare genomgång av denna klassiska teori för internationell handel.

46 Internationell handel SOU 1997: 156

kommer att exportera den traditionella varan. Genom att länderna använder sina resurser till att producera den vara som de har relativt sett bäst förutsättningar att producera, kommer de att med sina gemensamma resurser tillverka en större mängd varor än vad de annars skulle ha gjort.

Detta handelsmönster är det som uppstår i jämvikt vid frihandel, och det karaktäriseras av att båda länderna tjänar på det. Löntagama i det mer produktiva Väst kommer visserligen att ha högre löner än löntagarna i Öst, men löntagarna i båda länderna kommer att ha en högre reallön än om de inte deltog i internationell handel, utan i stället använde sina resurser för att enbart producera för den inhemska konsumtionen. En viktig slutsats som kan dras från denna teori är att alla länder har komparativa fördelar i produktionen av någon eller några varor. Detta innebär att så länge det råder skillnader i ländernas produktionsförutsättningar kommer frihandel att medföra att alla exporterar någon eller några varor, hur låg produktivitet de än har. Denna insikt strider mot vissa delar av EU-kommissionens utvärdering

kandidatländema, något vi skall återkomma till i kapitel 10. av som

Komparativa fördelar och faktortillgångar

En annan central teori för utrikeshandeln är den s.k. Heckscher-Ohlinteorin HO-teorin. I denna teori betonas skillnader i tillgångarna för olika produktionsfaktorer, i stället för skillnader i teknologi, som en viktig källa till komparativa fördelar. Enligt HO-teorin exporterar varje land de varor som i produktionen är intensiva i användningen av sådana produktionsfaktorer som landet har relativt gott om, och importerar varor som är intensiva i användningen av sådana produktionsfaktorer som landet har relativt ont om.

Exempel på produktionsfaktorer som ger upphov till skillnader i komparativa kostnader är fysiskt kapital t.ex. maskiner och byggnader, mänskligt kapital även kallat humankapital, t.ex. högt utbildad arbetskraft samt arbetskraft utan särskilda kunskaper och färdigheter. Produktionsfaktorer påverkar handelsmönstret kan

som emellertid också inkludera naturresurser som t.ex. skog eller olja eller tillgång på energi.

Låt oss anta att det finns två produktionsfaktorer, kapital fysiskt och mänskligt och arbetskraft, och att det finns två länder. Det ena landet, "Väst, antas vara relativt kapitalrikt, och det andra, Öst, antas vara relativt rikt arbetskraft. I båda länderna efterfrågas arbets-

Internationell handel 47

och kapitalintensiva i utsträcknings Det blir därför enbart

varor samma utbudet varor som kommer att bestämma de relativa varuprisema. Eftersom utbudet arbete är begränsat i det relativt kapitalrika landet,

av kommer lönerna att vara relativt höga där. På samma sätt kommer priset på kapital relativt högt i det relativt arbetskraftsrika

att vara landet. Som en följd av detta kommer tillverkningskostnadema att vara olika i de båda länderna. I Väst, där kapital är relativt billigt och arbetskraft relativt dyrt, kommer kapitalintensiva varor att vara relativt billiga och arbetsintensiva varor relativt dyra. Det motsatta kommer att gälla för Öst. Väst kommer därmed att ha komparativa fördelar i

produktionen kapitalintensiva medan Öst har komparativa

av varor, fördelar i produktionen av arbetsintensiva varor. Om länderna har möjlighet att handla med varandra kommer "Väst att exportera kapitalintensiva medan Öst kommer att exportera

varor, arbetsintensiva varor.

Även handel baserad komparativa fördelar upphov

i detta fall ger till välfärdsvinster. Utrymmet för både handelsutbyte och välfárdsvinster är större större skillnaderna är mellan ländernas relativa tillgång till produktionsfaktorer. Effekterna av handel är också i stort sett desamma i den Ricardianska modellen. De två länderna

som kommer att med sina producera mer vid

gemensamma resurser frihandel än utan handel. Båda länderna sedda i sin helhet vinner på frihandeln att den möjliggör högre konsumtion. Till skillnad

genom en från i Ricardos modell behöver emellertid inte varje enskild individ i ett land tjäna på övergång från självförsörjning till frihandel. Frihandel

en leder till att efterfrågan på den produktionsfaktor används intensivt

som i landets exportvara ökar, medan efterfrågan på den andra produktionsfaktom minskar. Det innebär att frihandel leder till att priset på den produktionsfaktor som används intensivt i landets exportvara stiger, medan priset på den andra produktionsfaktom faller. För det

relativt kapitalrika landet gäller således att kapitalägama vinner på

frihandel, medan arbetarna förlorar. I det relativt arbetskraftsrika landet är det tvärtom. Endast omfördelning inkomster mellan

genom av individer kan man tillgodose att alla vinner på handel.

En konsekvens att relativpriset stiger på den faktor som används

av intensivt i ländernas respektive exportsektorer är att faktorprisema tenderar att utjämnas mellan länderna. Det innebär att frihandel

3Vi antar att individemas preferenser är identiska och homotetiska. Identiska preferenser innebär att alla individer med en viss inkomst har samma efterfrågan på varor och tjänster. Homotetiska preferenser innebär att andelen inkomster som läggs på olika varor och tjänster inte förändras när inkomsterna förändras.

48 Internationell handel SOU 1997: 156

reducerar faktorprisskillnader mellan länder och därmed incitamenten för kapitalrörelser och migration.9

Nettohandel och relativa faktortillgångar

I detta avsnitt skall vi redogöra för de handelsmönster som finns mellan EU och kandidatländema. Särskild vikt läggs vid att beskriva mönstret för handeln mellan Sverige och dessa länder. Vi kommer här att koncentrera oss nettohandeln, dvs. den nettoexport eller nettoimport som vi finner i olika branscher när vi subtraherar den totala importen från den totala exporten. De frågor som vi bl.a. försöker besvara är följande: Hur väl följer handelsmönstret det vi skulle förvänta oss utifrån teorin om komparativa fördelar Hur kan förvänta sig att

man handelsmönstret utvecklas framöver, med respektive utan EUmedlemskap Hur kan man förvänta sig att Sveriges handelsmönster påverkas

Handelsmönstret före 1989

Till att börja med söker vi förklara kandidatländemas handelsmönster med hjälp av komparativa fördelar. Det finns vissa skäl som talar för att teorin om komparativa fördelar kan ha dåligt förklaringsvärde för dessa ländenlo Orsaken de central- och länderna under

är att östeuropeiska

lång tid varit planekonomier. Visserligen har de flesta av dem nu kommit en bra bit vägen mot att bli marknadsekonomier, men det finns ändå effekter från den tid då kandidatländema planekonomier

var som dröjer sig kvar. Dessa effekter är av flera olika slag. En viss produktions- och handelsstruktur kan t.ex. kvarstå under en längre tid därför att kapitalet inklusive visst humankapital inte är rörlig mellan

9 Det finns dock ett flertal modeller där frihandel snarast ökar faktorprisskillnadema. Modern lokaliseringsteori har dessutom visat att handelsliberalisering i vissa fall kan leda till att initiala skillnader i faktorpriser förstärks, vilket kan leda till agglomerering av industriell aktivitet i vissa regioner t.ex. Krugman, 199lb, Krugman och Venables, 1995. ° Ibland hävdas att det faktum att kandidatländema är mycket fattigare och har en sämre fungerande infrastruktur än det genomsnittliga EU-landet innebär att modern handelsteori inte skulle kunna förklara handeln mellan dessa länder. HO-teorin är emellertid kanske i första hand tillämplig på just länder som har olika relativa faktortillgångar och därmed olika nivåer på BNP per capita. En dåligt fungerande infrastruktur är en orsak till skillnader i faktorproduktivitet mellan länder och således ytterligare en källa till komparativa fördelar.

Internationell handel 49

branscher annat än på lång sikt. Det tar tid för kapitalet att deprecieras respektive ackumuleras, vilket innebär att det också tar tid innan det skett omfördelning kapitalbeståndet mellan olika branscher. För

en av att förklara den industristruktur och det handelsmönster som de centraloch östeuropeiska länderna har i dag, är det därför vara viktigt att studera den industristruktur och det handelsmönster de hade under

tiden som planekonomier.

Det är välkänt att rad snedvridningar uppkommer i

en planekonomier. På utrikeshandelns område leder det faktum att handeln i stort sett är administrativt bestämd till att det inte finns någon mekanism låter fundamentala ekonomiska faktorer, som

som faktortillgångar och teknologi, avspeglas i handelsmönstret. För det enskilda företaget kommer det även i marknadsekonomi att finnas

en ett rent slumpmässigt element, när det gäller huruvida företaget kommer att ägna sig åt internationell handel eller inte. Det är på det aggregerade planet vi förväntar oss ett samband mellan faktortillgångar, faktorintensiteter, teknologiskillnader och handel. För planekonomier är det emellertid osäkert om det finns något sådant samband på aggregerad nivå.

ens

Det finns dock ett antal studier visar att teorin om komparativa

som fördelar till viss del tillämplig för de forna kommuniststatema, även

var under tiden planekonomier. Rosefield 1974 visade att HO-teorin

som till viss del kunde användas för att förklara Sovjetunionens handelsmönster, såtillvida att faktorintensiteter och faktorproportioner hade systematisk inverkan på utrikeshandeln. Undersökningen

en visade emellertid också på systematisk snedvridning handeln. Till

en av varje grupp av länder exporterade Sovjetunionen mer kapitalintensiva

än vi skulle förvänta utifrån HO-teorin. Rosefield förklarade varor oss denna snedvridning effekt den rådande marxistiska

som en av arbetsvärdeläran, utifrån vilken den verkliga kostnaden för att använda fysiskt kapital kom att undervärderas i planeringsprocessen.

Endast ett fåtal uppföljningar Rosefields studie har gjorts.

av Hellvin och Torstensson 1991 undersökte dock Sveriges och Finlands handel med Östeuropa inklusive Sovjet under året 1985. Studiens resultat tyder på att svensk handel med Östeuropa till viss del bestämdes relativa faktortillgångar under denna tid, medan den

av finska handeln inte tycktes förklaras alls av HO-teorin. Sverige tenderade att exportera kapitalintensiva varor i synnerhet

-

humankapitalintensiva till de östeuropeiska länderna. Finland,

varor däremot, hade nettoimport kapitalintensiva En möjlig

en av varor.

" Rosefielde fann att exporten till relativt arbetskraftsrika länder var mer kapitalintensiv än exporten till relativt kapitalrika länder.

50 Internationell handel

förklaring till detta är att Finlands handel med Östeuropa i större utsträckning påverkades av politiska faktorer och därför

var mer snedvriden ur ekonomisk synvinkel. Hellvins och Torstenssons studie bekräftar dock Rosefields tes i ett avseende. För både Sverige och Finland tycks importen ha varit mer intensiv i användningen av fysiskt kapital än vad som kunde förväntas utifrån HO-teorin.

En studie av Neven och Röller 1991 ger en lite annorlunda bild. Neven och Röller testar bestämningsfaktorer för 1987 års handel mellan ett antal EU-länder Frankrike, Italien, Storbritannien och Västtyskland och de östeuropeiska länderna i CMEA. Faktorproportioner spelade inte här den avgörande roll för handelsmönstret som visats i de tidigare nämnda studierna.

Vilka slutsatser kan då dras från studier av de central- och östeuropeiska ländernas handelsstruktur under tiden som planekonomier En viss specialisering på produkter huvudsakligen

som använder lågutbildad arbetskraft kan märkas. Denna tendens är emellertid mindre än man kunde förvänta sig utifrån regionens

produktionsförutsättningar. Detta hänger samman med att priset på

fysiskt kapital medvetet hållits ned, vilket lett till ett större kapitalbestånd och därmed mer kapitalintensiv produktion än man annars kunde förvänta sig.

Nettohandeln mellan kandidatländema och EU

Nästa viktiga fråga blir att studera den nuvarande nettohandeln mellan kandidatländema och EU. Här utgår vi ifrån de internationella studier som genomförts på området. Vi vill emellertid särskilt studera handeln mellan kandidatländema och Sverige. Eftersom inga tidigare studier genomförts på området har vi utfört vissa egna analyser. En fråga

som analyseras i detta och följande avsnitt är hur kandidatländemas handelsmönster kan förväntas utvecklas framöver.

Att studera det existerande handelsmönstret kan ett sätt att

vara skapa sig en uppfattning hur det framtida mönstret kommer att

om se ut. Det finns betydande trögheter i handelsmönstren, vilket gör att det existerande mönstret ger oss en god uppfattning hur det framtida

om handelsmönstret kommer att se ut på kort och medellång sikt. För att bedöma hur handelmönstret kan komma att ut på lite längre sikt

se kommer vi att studera ländernas faktortillgångar, och utifrån dessa dra slutsatser om hur handelsmönstret bör ut det avspeglar ländernas

se om komparativa fördelar.

Skälen till att det finns trögheter i handelsmönstret är flera. För det

första sker vanligtvis förändringar i faktortillgångar och teknologier

Internationell handel 51

relativt långsamt. Dessutom tidigare nämnts, både fysiskt och

är, som mänskligt kapital relativt trögrörligt mellan branscher. Fysiskt kapital kan vanligtvis inte i bokstavlig mening flyttas mellan branscher, utan

omallokering sker att takten i nyinvesteringama skiljer sig en genom mellan olika branscher. En sådan i allmänhet lång tid. Även

process tar när det gäller humankapitalet tar en omallokering lång tid, eftersom utbildningar och inlärda färdigheter ofta är mycket specifika för den sektor arbetskraften verkar inom. Till detta kan tilläggas att

som förekomsten olika inlämingseffekter kan bidra till en hög

av faktorproduktivitet i branscher där länge haft omfattande

man produktion plus att företag sedan länge har ett inarbetat

som distributionsnät för export tenderar att möta lägre handelskostnader än de för första gången etablerar sig på marknad.

som en

I studier har det existerande mönstret för nettohandel mellan

ett par EU och CÖEL undersökts. l studie Neven 1995 delas

en av branscherna i tillverkningsindustrin in i olika grupper baserade på deras faktorintensitet. Neven finner att länderna i Central- och Östeuropa inklusive f.d. Sovjetunionen tenderar att ha nettoexport i branscher

använder lågutbildad arbetskraft och fysiskt kapital i relativt stora som mängder, medan de har nettoimport i branscher som använder

en relativt stora insatser humankapital. I synnerhet är det i handeln med

av Sydeuropa CÖEL har nettoexport i branscher är intensiva i

som som fysiskt kapital, medan det i handeln med Nordeuropa finns en större tendens till nettoexport i arbetsintensiva branscher.

En studie Graziani 1995 likartad bild. Graziani studerar

av ger en importen till EU från ett antal ländergrupper, inklusive Central- och Östeuropa, att dela in enligt följande kategorier:

genom varor nya/mogna, icke-standardiserade/standardiserade,

kapitalintensiva/arbetsintensiva samt hög/medium/lågteknologiska. Han

studerar den genomsnittliga importen i varje varugrupp, och som jämförelse analyseras också importen från ett antal asiatiska länder, s.k. NEC Newly Exporting Countries, vilket inkluderar Indonesien, Malaysia, Filippinerna och Thailand och NIC Newly Industrialised Countries, vilket inkluderar Hongkong, Korea, Singapore och Taiwan.

Terrnema och icke-standardiserade varor härstammar från

nya produktcykelteorin och representerar varor som nyligen introducerats på marknaden, för vilka produktionsteknologin ännu inte blivit Standardiserad. I tabell 3.1 Grazianis resultat. Av tabellen

presenteras framgår att länderna i CÖEL är mindre specialiserad i produktionen

av

och icke-standardiserade än genomsnittet. Av den totala nya varor importen utgör 52 procent och icke-standardiserade varor 38

nya varor

Produktcykelteorin härstammar från arbeten av Vernon 1966.

52 Internationell handel

procent. För CÖEL ligger motsvarande andelar på 28 respektive 25 procent. Andelen importen definieras hög- och

av som som mediumteknologisk är också lägre för de central- och östeuropeiska länderna än genomsnittet. Däremot är andelen kapitalintensiva

varor

högre.

-

En slutsats kan dras dessa studier CÖEL tycks

som av är att vara specialiserade export av varor som är relativt mogna och standardiserade och som produceras med relativt kapitalintensiv och välkänd teknik. I dessa avseende skiljer de sig avsevärt från de

nya industriländema i Asien. Dessa är särskilt framgångsrika när det gäller att exportera högteknologiska varor, men har en förhållandevis liten export kapitalintensiva Inom CÖEL uppvisar

av varor. gruppen länderna ett likartat mönster med undantag Rumänien. Som framgår

av av siffrorna i tabell 3.1 är Rumänien i ännu högre grad specialiserat på standardiserade, och lågteknologiska än övriga central-

mogna varor och östeuropeiska länder. Däremot uppvisar de inte inriktning

samma på kapitalintensiva utan de tycks specialiserade på att

varor, vara mer exportera arbetsintensiva varor. Det framgår också Grazianis studie

av att endast små förändringar i specialiseringen skedde mellan 1980 och 1991.

Tabell 3.1: Import till EU 1991 fördelad på olika typer

av varor, procent Land Nya varor Icke- Kapital- Hög- Medium-

standard- intensiva teknologi teknologi

iserade

Bulgarien 34 19 24 5 30

f.d. 27 34 28 9 33

Tjecko-

slovakien

Källa: Graziani 1995 Not: i.t. anger att uppgiften inte är tillgänglig.

Om vi utgår ifrån att det handelsmönster vi finner i dag kommer att fortsätta att förhärskande de närmaste åren, kan vi således förvänta

vara

SOU 1997: 156 Internationell handel 53

att expansion handeln mellan kandidatländema och EU oss en av kommer att leda till ökad export av arbetsintensiva, lågteknologiska

varor och ökad import av humankapitalintensiva, högteknologiska

Det tycks emellertid det skett betydande förändringar i varor. som om handelsmönstret sedan transitionsprocessen inleddes. Tillgänglig statistik visar att de central- och östeuropeiska ländernas handel sinsemellan har minskat betydligt, medan exporten från dessa länder till EU-ländema har ökat kraftigt. Hoekman och Djankov 1996 visar att den ökade exporten till EU-ländema i första hand inte utgörs av varor

tidigare exporterades till andra länder inom CMEA. I stället som handlar det i stor utsträckning helt eller kraftigt modifierade

om nya

exporteras till väst. Det ger en indikation om att varor som handelsmönstret kan komma att förändras ganska snabbt när kandidatländema fortsätter att integreras med världsekonomin.

För studera Sveriges nettohandel med CÖEL använder vi

att en metod liknande den använts av Neven 1995 och Graziani 1995.

som Vi delar i tre arbetsintensiva, fysiskt

upp varorna grupper: kapitalintensiva och kunskapsintensiva.13För varje grupp i beräknar vi kvoten Xi/Mi/ X/M, där Xi Mi är svensk export import i branschgrupp i och X M är total svensk export import i tillverkningsindustrin. En kvot större än ett anger svensk relativ nettoexport och, så vill, svenska komparativa fördelar, medan

om man

kvot mindre än ett visar relativ svensk nettoimport och en komparativa fördelar för CÖEL.

Resultaten presenteras i tabell 3.2 och 3.3. I tabell 3.2 finner vi handelskvotema för Sveriges handel med samtliga kandidatländer vid fyra olika tidpunkter: 1981, 1989, 1992 och 1994. I tabell 3.3 har vi delat den totala handeln de enskilda kandidatländema för år

upp 1994.

Tabell 3.2: Handelskvoter export/import för Sveriges handel med kandidatländema, 1981, 1989, 1992 Bransch

egna 3 Denna klassificering används av Haaland et al. 1988.

54 Internationell handel SOU 1997: 156

Tabell 3.3: Handelskvoter export/import för Sveriges handel med kandidatländema 1994, länderfördelat Land Arbetsintensiv Kapitalintensiv Kunskaps-

Källa: egna beräkningar baserade på SCB:s handelsstatistik.

Av tabell 3.2 framgår ett klart mönster, där de central- och östeuropeiska länderna är specialiserade på en produktion som är intensiv i användningen av arbetskraft. Som vi ser ligger kvoten för Sveriges handel med samtliga kandidatländer under 0,5 vid samtliga tidpunkter. Av tabell 3.3 framgår att kvoten 1994 varierar från 0,297 Rumänien till 0,669 Lettland. Sverige, å andra sidan, är i förhållande till CÖEL specialiserat på kunskapsintensiv produktion. Kvoterna för handeln med samtliga kandidatländer ligger samtliga år över och 1994 varierade de mellan 1,303 Slovenien och 22,74 Rumänien. När det gäller kapitalintensiv produktion tycks kandidatländema ha en komparativ fördel gentemot Sverige, men mönstret är härvidlag inte lika tydligt. Kvoterna för handeln med hela gruppen av kandidatländer ligger visserligen konsekvent under ett, men när det gäller handeln mellan de enskilda länderna varierar kvotema från värden under ett till värden över ett.

Tabellen visar också att det skett vissa förändringar över tiden. I synnerhet tycks utvecklingen mellan 1992 och 1994 ha gått mot mindre nettoimport av kunskapsintensiva varor och mindre nettoexport av

kapitalintensiva varor för kandidatländema. En möjlig förklaring till

detta är att kandidatländemas komparativa nackdel i kunskapsintensiv produktion och komparativa fördel i kapitalintensiv produktion minskat. En annan möjlig förklaring är att Europaavtalen har begränsat exporten av kapitalintensiva varor. I så fall skulle ett EU-medlemskap kunna medföra att nettohandelsmönstret återgår till det som gällde före 1992.

SOU 1997: 156 Internationell handel 55

Från det teoretiska avsnittet vet vi att teknologiskillnader också kan förväntas påverka handelsmönstret. Det finns emellertid ingen studie, i

vilken en analys görs av hur teknologiskillnader påverkar

handelsmönstret för kandidatländema. Viss relevant information presenteras emellertid i polsk studie Burzynski et al. 1991. en Burzynski et al. jämför Polen med EU med avseende på arbetsproduktiviteten i 16 olika branscher. I alla utom tre branscher är produktiviteten betydligt högre i EU än i Polen. Skillnaderna är dock minst för arbetsintensiva och för varor där insatser av varor naturresurser är viktiga. Om vi utgår från att detta resultat är representativt, skulle vi således förvänta oss att teknologiskillnadema bidrar till ländernas nuvarande specialisering i arbetsintensiva varor. De teknologiskillnader råder i dag kan emellertid komma att som förändras relativt snabbt kandidatländema får tillgång till utländsk om teknologi. Härvidlag kan utländska företag spela en betydande roll, vi återkommer till i kapitel något som

Relativa faktortillgångar i CÖEL och regionens potentiella komparativa fördelar

Om vi direkt studerar de öst- och centraleuropeiska ländernas relativa faktortillgångar framträder något annorlunda bild av de potentiella en komparativa fördelarna. De studier presenteras i CEPR 1990 och som Hamilton Winters 1992 finner samtliga att tillgången på utbildad arbetskraft är relativt god i CÖEL. Till stöd för denna slutsats anförs bl.a. att det nästan inte finns någon analfabetism, vilket tyder att den grundläggande utbildningen fungerar väl Halpem, 1995. Hamilton och Winters 1992 visar dessutom att gymnasieungdomar i Polen och Ungern klarar sig väl i internationella tester av färdigheter i naturvetenskap. Enligt de beräknar finns tillgängliga tycks det som också andelen forskare, andel befolkningen, är relativt som om som av stor Halpem, 1995. Det finns således del tyder på att kandidatländema har en som potentiella komparativa fördelar i relativt humankapitalintensiv produktion. Man bör emellertid förhålla sig något skeptisk till att humankapitaltillgången skulle så god de statistiska måtten vara som tyder på. Det är generellt sett svårt att mäta tillgången på humankapital. Ett välkänt problem med kvantitativa data är att de kan vara missledande, eftersom även kvaliteten utbildningen är viktig, något de nämnda studierna visserligen försöker ta hänsyn till. som ovan

Utgångspunkten för definitionen begreppet humankapital är dock att

av

56 Internationell handel

utbildning och andra färdigheter ska vara kommersiellt gångbara, något som endast kan bedömas på fungerande marknad.

en

Det kan finnas skäl att tro att inriktningen på utbildningen, och de färdigheter som förvärvades på arbetsplatserna under perioden

av planekonomi, har relativt begränsat värde i en marknadsekonomi. För att t.ex. forskare ska bidra till humankapitalet krävs att deras verksamhet leder till utvecklandet av ny teknik. En indikation att den relativt goda tillgången forskare i Central- och Östeuropa inte nödvändigtvis avspeglas i en god tillgång på humankapital är att dessa länder inte bidrar med särskilt många patent världsmarknaden Halpem, 1995.14 Kvarstår gör dock att CÖEL har betydligt bättre tillgång högutbildad arbetskraft än många utvecklingsländer och i vissa fall ligger på en nivå som är jämförbar med den i vissa av de nuvarande EU-ländema.

Att mäta tillgången fysiskt kapital är också förknippat med problem. Både fysiskt kapital och humankapital har lång livslängd, och det blir därför väsentligt att relativt långt tillbaka i tiden för att studera investeringar och kapitalbildning. CÖEL har haft relativt betydande investeringar i fysiskt kapital. Under tiden med planekonomi uppnåddes investeringskvoter som var väl jämförbara med de i väst CEPR, 1990. Om man mäter kapitaltillgången utifrån kostnaderna för gjorda investeringar kommer därför fram till att kandidatländema

man har en förhållandevis god tillgång fysiskt kapital.

Det finns emellertid tendens att de beräkningar utgår från

en som

investeringsutgiftema överdriver tillgångarna fysiskt kapital. En stor

del av dessa utgifter har gått till att utöka kapitalbeståndet med föråldrad utrustning, medan modemiseringen kapitalbeståndet haft

av mycket låg prioritet CEPR, 1990. Det innebär att kapitalets produktivitet kan lägre än i länder med jämförbar storlek på

vara investeringsutgiftema. Denna tendens förstärks av att investeringarna ofta gått till företag och sektorer som varit långt ifrån de mest effektiva.

En rimlig bedömning kapitaltillgångama i CÖEL därför vid

av ger handen att tillgången på fysiskt kapital är något lägre än vad investeringsutgiftema anger, men ändå förhållandevis god jämfört med andra länder.

Sammanfattningsvis kan följande slutsatser

om nettohandelsmönstret dras: På kort sikt kommer CÖEL att huvudsakligen specialisera sig på produktion och export

av

Denna observation gäller patent registrerade i USA. Det finns självfallet även andra skäl till varför de central- och östeuropeiska länderna inte tar ut patent där i samma utsträckning som andra länder, som t.ex. ovana vid förfarandet när det gäller att söka patent.

SOU 1997: 156 Internationell handel 57

arbetsintensiva På lite längre sikt kommer emellertid

varor. kandidatländema att i större utsträckning exportera kunskapsintensiva

till EU-ländema. Med eller utan EU-medlemskap kan handeln på varor kort sikt förväntas huvudsakligen utgöras av mellanbranschhandel, som avspeglas i den nettohandel som vi studerat i detta avsnitt. Vi kan emellertid förvänta att andelen inombranschhandel, dvs. den handel

oss

går i båda riktningar inom och bransch, gradvis kommer som en samma att öka. Denna typ handel är föremål för analys i nästa avsnitt.

av

3.3 Stordriftsfördelar,

produktdifferentiering och

inombranschhandel

handelsteori: stordriftsfördelar och

Ny

produktdifferentiering

Teorin komparativa fördelar är ett mycket kraftfullt redskap när

om

söker analysera utrikeshandelns orsaker och effekter. Av olika man skäl behöver teorin dock kompletteras med andra modeller för att analysera den utrikeshandel som vi observerar. Det faktum att en stor

världshandeln sker mellan länder med likartade faktortillgångar del av är svårt att förena med teorin om komparativa fördelar. Utifrån HOteorin skulle vi nämligen i stället förvänta oss att större skillnaderna

mellan ländernas relativa faktortillgångar, desto handeln. var större var Mellan länder med likartade faktoruppsättningar och teknologi skulle vi förvänta att handeln liten. I verkligheten sker en stor del av

oss var världshandeln mellan de rika industrialiserade länderna, som har mycket likartade produktionsförutsättningar. Dessutom utgörs en stor del handeln inombranschhandel, dvs. samtidig export och import

av av inom och bransch. Den handel i första hand förklaras av

en samma som teorin komparativa fördelar, och som vi hittills studerat, är den

om handel som sker mellan branscher, dvs. den handel som består av ett utbyte med olika faktorintensiteter och/eller teknologi.

av varor

En del av den s.k. inombranschhandeln kan dock förklaras inom

för teorin komparativa fördelar. I synnerhet gäller det när ramen om

58 Internationell handel

sådan handel förekommer mellan länder med stora olikheter i faktortillgångarna. Det kan då handla om att varor med stora skillnader i faktorintensiteter produceras inom en och samma bransch. Det gäller exempelvis insatsvaror och fardigvaror med stora skillnader i kvalitet. För att förstå denna typ av handel antar vi igen att Väst har god tillgång på kapital, medan Öst har god tillgång på arbetskraft. Vidare antar vi att olika moment i produktionsprocessen fram till färdig

en produkt består av flera led med olika faktorintensiteter. Exempelvis kan vi anta att produktionen komponenter kräver relativt stora insatser

av av kapital, medan själva sammansättningen färdigvaran kräver

av relativt stora insatser av arbetskraft. Vi kan också anta att produktvarianter med låg kvalitet produceras med relativt arbetsintensiv teknologi, medan varianter med hög kvalitet produceras med relativt kapitalintensiv teknologi. Handelsutbytet mellan länder med skillnader i relativa faktortillgångar kommer då att ha sin grund i komparativa fördelar. Väst kommer att specialisera sig på att tillverka och exportera komponenter och högkvalitativa varianter, medan Öst kommer att specialisera sig på sammansättning

av komponenter och på produktion varianter med lägre kvalitet. Den

av enda skillnaden jämfört med tidigare är att i detta fall kommer det

som exporteras och det som importeras att definieras tillhörande

som samma bransch.

All inombranschhandel kan dock inte förklaras med hjälp denna

av teori. En betydande del inombranschhandeln sker mellan länder med

av likartade faktoruppsättningar och i varianter med likartad kvalitet. Denna typ av inombranschhandel kan emellertid förklaras med hjälp

av nyare handelsteorier, där skillnader i faktortillgångar kompletteras med stordriftsfördelar och där produktdifferentiering orsaker till

ses som handel.15

5 I modeller där produkter differentierade med avseende på kvalitet

antas vara har det visats att länder med relativt god tillgång kapital kommer att exportera produktvarianter med hög kvalitet, medan länder med relativt god tillgång på arbetskraft kommer att exportera produktvarianter med låg kvalitet Falvey, 1981. Detta resultat beror på att det antas att produkter med hög kvalitet kräver relativt kapitalintensiv produktion, medan produkter med låg kvalitet kan produceras med mer arbetsintensiv teknik. Flarn och Helpman 1987 har visat liknande resultat i modell med skillnader i teknologi istället

en för skillnader i faktorintensiteter och faktortillgångar. 5 En tidig översikt den handelsteorin och empiriska resultat på området

av nya ges av Greenaway och Milner 1987 och en senare av Greenaway och Torstensson 1997. En utförlig genomgång av den nya handelsteorin görs i

en bok av Helpman och Krugman 1985.

SOU 1997: 156 Internationell handel 59

För att förklara grunddragen i dessa teorier tänker vi oss en marknad där produkter som är ofullständiga substitut för varandra säljs. Det finns stordriftsfördelar i produktionen, vilket för att högre produktionsvolymer medför lägre styckkostnader. Om faktortillgångar och teknologi är relativt likartade i våra två länder, kommer de båda att ha tillverkning av denna typ produkter. Förekomsten av

av stordriftsfördelar medför dock att det blir lönsamt att endast producera ett fåtal produktvarianter i varje land. Eftersom konsumenter upplever olika varianter som ofullständiga substitut, kommer emellertid alla produktvarianter att efterfrågas i båda länderna. Detta ger upphov till samtidig export och import i en bransch.

Det finns välfárdsvinster också av denna typ av handel. I små länder kommer endast ett fåtal produktvarianter att produceras. Om många varianter skulle produceras inom landet skulle styckkostnaden bli hög p.g.a. outnyttjade stordriftsfördelar. Med utrikeshandel kan emellertid konsumenternas behov av att ha många produktvarianter att välja på tillfredsställas, samtidigt som styckkostnadema hålls nere.

Gemensamt för många av de modeller som förklarar uppkomsten av inombranschhandel är att de bygger på antagandet att det inte råder fullständig konkurrens på varumarknadema. I situationer där konkurrensen begränsas av exempelvis förekomsten av stordriftsfördelar kan internationell konkurrens medföra samhällsekonomiska vinster. Konkurrensbegränsande beteenden från företagens sida ger upphov till samhällsekonomisk ineffektivitet, genom att vinsterna blir höga för de etablerade producentema, samtidigt som produktionen blir lägre än den samhällsekonomiskt optimala. Dessutom medför dessa beteeenden en omfördelning av inkomster från konsumenter till producenter. Internationell konkurrens kan mildra dessa problem, eftersom konkurrensen från utländska företag gör det svårt för inhemska företag att hålla priserna uppe.

Sammanfattningsvis kan sägas att modern teori för internationell handel visar två huvudförklaringar till internationell handel: teorin om komparativa fördelar och förekomsten av stordriftsfcirdelar. Medan vi studerade kandidatländemas nettohandel baserad på komparativa fördelar i föregående avsnitt skall vi här studera deras inombranschhandel.

Inombranschhandel

Neven 1995 studerar andelen inombranschhandel i handeln mellan CÖEL och EU. Hans resultat presenteras i tabell 3.4. Av tabellen framgår att andelen inombranschhandel mellan CÖEL och EU ökade

60 Internationell handel SOU 1997: 156

från 26,5 procent 1985-87 till 41,1 procent 1990-92. Man kan också notera att andelen inombranschhandel är allra högst i handeln med Spanien och Portugal. Detta är konsistent med hypotesen att andelen inombranschhandel minskar med skillnader i relativa faktortillgångar se Helpman och Krugman 1985, kap 8.

3.4: Andelen inombranschhandel av Central- och

Tabell

Osteuropas totala handel med EU-länderna, procent

Källa: Neven 1995

Hoekman och Djankov 1996 undersöker sambandet mellan inombranschhandel, direktinvesteringar och förändringar i de centraloch östeuropeiska ländernas export. De visar att länder som haft stark tillväxt i sin export också har haft en relativt stor andel inombranschhandel. Hoekman och Djankov bekräftar också att andelen inombranschhandel i handeln mellan CÖEL och EU ökat betydligt sedan slutet av l980-talet. För Tjeckien och Slovakien har andelen inombranschhandel ökat från 24 procent 1989 till så mycket som 47 procent 1994. De visar också att de central- och östeuropeiska länderna har en lägre andel inombranschhandel i handeln med EU än vad de nordeuropeiska länderna har, men en högre andel än vad de sydeuropeiska länderna har.

Sveriges inombranschhandel med Östeuropa

För att studera hur viktig inombranschhandeln är mellan Sverige och CÖEL har vi beräknat s.k. Grubel-Lloyd-indexet för inombranschhandel. Detta har gjorts en förhållandevis disaggregerad

SOU 1997: l 56 Internationell handel 61

nivå handeln. Resultaten i tabell 3.5. Av tabellen

av presenteras framgår att inombranschhandeln utgör ganska obetydlig andel

en av den totala handeln mellan CÖEL och Sverige och har så gjort mellan 1981 och 1994. När det gäller handeln med Tjeckien, Slovakien, Polen och Ungern har inombranschhandeln under hela tidsperioden visserligen utgjort mer än 20 procent, men detta är betydligt mindre än vad som gäller för Sveriges handel med många andra länder. Andelen inombranschhandel är t.ex. betydligt högre i Sveriges handel med övriga EU-länder. Den har under tidsperiod legat på runt 60-70

samma procent. Detta är vad vi skulle förvänta oss, eftersom produktdifferentiering inte varit lika betydelsefullt i handeln med CÖEL och dessa länders faktortillgångar skiljer sig också från

avsevärt Sveriges och de övriga EU-ländemas. Det är

som mer uppseendeväckande är att det inte finns någon klar tendens till

en ökning av andelen inombranschhandel i handeln mellan Sverige och CÖEL. Här skiljer sig tydligen de central- och östeuropeiska ländernas handel med Sverige från den som gäller för EU-omrâdet totalt sett.

Tabell 3.5: Inombranschhandel mellan Sverige och CÖEL

som andel av total handel, procent Land 1981 1989 1992 1994 f.d. Soviet- 3,4 7,1 i.t. i.t. unionen Ryssland i.t. i.t. 8,8 10,2 Estland i.t. i.t. 17,9 37,3 Lettland i.t. i.t. 13,2 18,8 Litauen i.t. i.t. 6,7 12,0 f.d. Tjecko- 28,6 23,0 i.t. i.t. slovakien

7 Beräkningarna har gjorts på sexsiffrig nivå av SNI, vilket innebär sammanlagt 169 branscher. Grubel-Lloyd-indexet är ett mått på den genomsnittliga andelen inombranschhandel i landets totala handel se Grubel och Lloyd, 1975.

62 Internationell handel SOU 1997: l 56

Källa: SCB Not: i.t. att uppgiften inte är tillgänglig p.g.a. att länderindelningen

anger ändrats.

I tabell 3.5 visas också att andelen inombranschhandel varierar betydligt mellan de olika länderna. Fram till 1992 var andelen markant högre för Sveriges handel med Polen än för handeln med något av de andra länderna, 1994 hade andelen blivit något högre för Estland

men och Tjeckien. Även för handeln med Slovakien, Slovenien och Ungern är inombranschhandeln relativt stor över 20 procent, medan den är liten för Bulgarien, Lettland, Litauen, och Rumänien.

3.4 Handelsvolymer

Vad vi hittills har behandlat gäller handelns struktur, dvs. vilken typ av

köps och säljs mellan CÖEL och EU-ländema, och i vilken varor som utsträckning handeln inom olika branscher går i båda riktningar. För att

i kapitel 6 kunna bedöma välfardsvinstema av ett EUsenare medlemskap behöver vi emellertid också känna till hur stor handeln mellan EU-ländema och kandidatländema volymmässigt kan komma att bli.

Hur mycket kommer storleken på kandidatländemas handel med Sverige och övriga EU att påverkas av ett EU-medlemskap Denna fråga är mycket svår att besvara att det är svårt att skilja den

genom separata effekten ett medlemskap från effekterna av en mer allmän

av integration med marknadsekonomiema i väst. Vi kan emellertid fråga

hur handelns storlek påverkas att kandidatländema fullt ut oss av omvandlas till marknadsekonomier är integrerade i

som världsekonomin. Ett den frågan uppfattning om vad

svar ger oss en

skulle hända med handeln kandidatländema fortsätter som om transitionsprocessen och integreras närmare med övriga länder.

Den vanligaste modellen för att förklara handelsvolymer är den s.k. gravitationsmodellen. I denna förklaras handeln huvudsakligen med geografiskt avstånd och inkomstnivåer. Denna modell kan också användas för att förutsäga storleken på den framtida handeln mellan CÖEL och Västeuropa. Detta görs att först estimera modellen

genom för handeln mellan länder bedöms ha normala

en grupp av som handelsrelationer, t.ex. OECD-ländema. Med utgångspunkt från den estimerade modellen används sedan data över geografiskt avstånd, BNP och eventuellt vissa andra variabler till att beräkna den volym av handel hade gällt mellan CÖEL och Västeuropa normala

som om

Internationell handel 63

handelsrelationer även hade gällt för dessa länder. Dessa hypotetiska värden jämförs sedan med den faktiska handeln mellan länderna.

Tre olika studier har genomförts baserad på sådan analys. Den

en kanske mest omfattande studien har utförts Baldwin 1994. Han

av estimerar en gravitationsmodell för de västeuropeiska länderna i EU och EFTA. Denna används sedan för att beräkna framtida handelsvolymer dels för handeln mellan Västeuropa och CÖEL, dels för handeln mellan de olika central- och östeuropeiska länderna. Baldwins analys utgår således från antagandet att de central- och östeuropeiska länderna kommer att bli så integrerade med Västeuropa och med varandra som de västeuropeiska länderna var under 1980-talet

Först studerar Baldwin potentiella handelsvolymer när länderna i . Central- och Östeuropa åter uppnått den produktionsvolym de hade 1989. Som vi sett i kapitel 2 föll BNP relativt kraftigt under de första åren efter fall, och även produktionen återigen ökar i de

murens om nu flesta kandidatländer kan det ta ytterligare några år innan tidigare produktionsvolymer uppnås. Resultaten från Baldwins analys visar att handeln mellan Västeuropa och CÖEL inom denna tidsram kan förväntas mer än fördubblas. Detta är emellertid bara ett genomsnitt. Det västeuropeiska land som beräknas öka sin export mest är Portugal, vars export beräknas öka med drygt 1000 procent. Därefter kommer Norge, förväntas öka sin exporten till CÖEL med 350 och

som procent Storbritannien, förväntas öka exporten med 310 procent.

som

Enligt denna studie förväntas exporten från Sverige till CÖEL att öka med 80 procent. Ser vi till Sveriges handel med enskilda kandidatländer visar beräkningarna att handeln med Polen kommer att fördubblas och handeln med f.d. Tjeckoslovakien att ungefär fyrfaldigas. Däremot förväntas handeln med Ungern bara öka med omkring 30-40 procent.

Liknande beräkningar utrymmet för handelsökningar på

av medellång sikt har genomförts av Wang och Winters 1991, 1994 samt av Hamilton och Winters 1992. Wang och Winters 1991 estimerar en gravitationsekvation för 76 länder, antas ha normala

som handelsrelationer och vara normalt integrerade i världsekonomin. Sedan beräknar de den potentiella handeln för CÖEL när dessa åter nått upp till 1985 års produktionsnivåer och blivit normalt integrerade i världsekonomin. Trots att Wang och Winters därmed antar att CÖEL kommer att vara mindre integrerade med Västeuropa än vad Baldwin antar i sin studie finner de större potentiella ökningar

av handelsvolymema. Detta visar att olika specifikationer

av gravitationsekvationer upphov till olika resultat och att viss

ger

försiktighet därför bör iakttagas i tolkningen dessa resultat.

av

64 Internationell handel SOU 1997: 156

I Baldwins 1994 studie analyseras också potentialen för handelsökningar så lång sikt inkomsterna i CÖEL till viss pass att del hunnit närma sig dem i väst.18 Detta förväntas ha skett år 2010. Enligt denna studie kommer handeln fram till 2010 att växa med mellan 10 och 15 procent år. Därigenom kommer handeln mellan per Västeuropa och CÖEL att ha ökat högst betydligt, fortfarande är men handeln mellan olika västeuropeiska länder den klart dominerande handeln i Europa. För svensk del innebär detta långsiktiga scenario att handeln med Ungern beräknas öka ungefär sju gånger, handeln med Polen tiofaldigas och den med f.d. Tjeckoslovakien ungefär femtonfaldigas.

Hur har utvecklingen blivit

Det är åtta år sedan föll. Flera viktiga länder i Central och nu muren - Östeuropa har i det närmaste uppnått 1989 års produktionsnivåer. Vi kan därför i viss utsträckning jämföra den handel förutsagts i de som studier vi redogjort för med det faktiska utfallet. ovan Av tabell 3.6 framgår att svensk export till kandidatländema har ökat markant. Exporten till Polen, f.d. Sovjetunionen vilket inkluderar de baltiska länderna samt f.d. Tjeckoslovakien har ökat med ett par hundra procent. Förutsägelsen fördubbling av handeln för de om en länder kommit längst när det gäller att uppnå 1989 års produktionsnivåer tycks således snarast vara en underskattning. Vi ser också att Sveriges handel med Polen, f.d. Sovjetunionen och f.d. Tjeckoslovakien ökat än med Ungern, vilket överensstämmer med mer Baldwins förutsägelser.

3 Baldwin antar att Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Tjeckien och Ungern år 2010 når till Spaniens BNP per capita. Slovenien antas nå upp upp till Österrikes BNP capita, medan de andra länderna antas nå upp till ett per genomsnitt inkomsterna i Grekland, Irland och Portugal. Det antas att de av västeuropeiska länderna under denna tidsperiod växer med 2 procent per år, vilket innebär att det krävs tillväxt i CÖEL 3-6 procent per år för att en detta scenario skall vara realistiskt.

SOU 1997: 156 Internationell handel 65

Tabell 3.6: Sveriges utrikeshandel 1991-1996 i mkr i 1980 års

priser deflaterade med KPI

Källa: SCB Utrikeshandel

Importen från kandidatländema har emellertid inte ökat i samma utsträckning. Den största ökningen har skett i handeln med f.d. Tjeckoslovakien; en ökning med ca 130 procent. Importen från Polen har ökat med 55 procent, medan den från Ungern endast ökat med ca 10 procent. Ländemas rangordning med avseende storleken på importökningen stämmer överens med vad som förutsägs i Baldwins analys, men nivån på importökningama är betydligt lägre. Det kan finnas flera olika förklaringar till detta, övervärderade valutor

varav och svårigheter med att ställa om produktionsapparaten i kandidatländema är några. Vidare kan den protektionism som trots allt kvarstår i Europaavtalen ha varit en bidragande orsak till att importen från CÖEL utvecklats långsammare än vad kunde ha

man annars förväntat sig.

Att de faktiska handelsvolymema överensstämmer så pass väl med de som tidigare analyser har förutsagt tyder på att de beräkningar som gjorts baserade på gravitationsekvationer ändå är förhållandevis

tillförlitliga.

3.5 Slutsatser

Vi förväntar oss att transitionsprocessen i sig kommer att medföra betydande ökningar av handeln mellan EU-ländema och kandidatländema. Skälet är att kandidatländemas handel med marknadsekonomierna i väst begränsats genom en medveten politik i kandidatländema under kommunisttiden. De studier har gjorts

som ger lite olika resultat om storleken på ökningen, men i de flesta fall handlar det om ett flerfaldigande av de volymer som observerats under

3 17-1573

66 Internationell handel SOU 1997: l 56

transitionsprocessens första år. Tillväxt och inkomstökningar i Centraloch Östeuropa kommer att medföra att handeln ökar ännu mer. Med utgångspunkt från de studier som gjorts, bedömer vi att handeln för svensk del på lång sikt kan komma att öka till 5-10 gånger jämfört

upp med situationen före murens fall.

Handeln mellan EU och CÖEL har redan ökat påtagligt sedan 1989. Exporten till kandidatländema har i vissa fall än fördubblats,

mer medan importen har ökat något mindre. Sveriges handel med Centraloch Östeuropa är emellertid storleksmässigt fortfarande av liten betydelse. Detsamma gäller för flertalet EU-länder. Den handel som finns bidrar visserligen till välfärdsvinster för både EU och CÖEL,

men med så begränsade handelsvolymer som det rör sig om är dessa vinster med all sannolikhet relativt begränsade för EU-ländema. För CÖEL representerar dock denna handel en betydande del av den totala handeln och bör därför redan nu ge betydande välfärdsvinster. Dessa vinsterna kan förväntas öka även vid en oförändrad handelsvolym, när återstående snedvridningar från tiden med planekonomi är försvunna. Handeln kommer då att i ökad utsträckning att avspegla underliggande drivkrafter till handel, såsom exempelvis komparativa fördelar.

De s.k. Europaavtalen innebär betydande liberaliseringar av handeln. Med några undantag har de kvantitativa restriktionema på industrivaror försvunnit. Tullama på industrivaror har reducerats eller helt tagits bort. Detta kommer att ha en positiv effekt på volymen av handeln mellan CÖEL och EU, utöver den vi förväntar

som oss av en fortsatt process mot marknadsekonomi i kandidatländema. Vi förväntar

också att ett fullvärdigt EU-medlemskap ger ytterligare positiva oss effekter. Genom medlemskapet liberaliseras handeln i industrivaror ytterligare. Gränskontroller och tekniska handelshinder försvinner, samtidigt handelshindren i s.k. känsliga branscher tas bort

som snabbare. Vidare liberaliseras handeln i jordbruksvaror.

När det gäller effekten av ett EU-medlemskap på handelns struktur kan man konstatera att den stora skillnaden mellan Europaavtal och EU-medlemskap ligger i handelsrestriktionema relativt arbetsintensiva och fysiskt kapitalintensiva teko, stål och

varor som jordbruksprodukter. Med ett fullvärdigt EU-medlemskap kommer dessa restriktioner att tas bort, vilket innebär att vi kan förvänta oss att kandidatländema blir mer inriktade på att exportera sådana varor, än vad skulle varit fallet. Det rör sig också varor där

som annars om kandidatländema åtminstone på kort och medellång sikt potentiellt sett har komparativa fördelar sina förhållandevis goda tillgångar på

genom lågutbildad arbetskraft och fysiskt kapital.

Den ökade handelsliberaliseringen är dock inte helt utan problem. En konsekvens blir att det uppstår vissa omställningsproblem.

SOU 1997: 156 Internationell handel 67

Karaktären på dessa beror på vilken typ av handel som liberaliseringen

upphov till. På några års sikt förväntar vi oss att nettoexporten från ger CÖEL huvudsakligen sker i arbetsintensiva och i viss mån i

varor fysiskt kapitalintensiva En anledning är att det tar tid för den

varor. relativt välutbildade arbetskraften att omvandlas till kommersiellt gångbart humankapital. Vidare är det troligt att den produktionsstruktur

byggts upp under planekonomin endast kommer att förändras som långsamt, bl.a. att det tar tid innan kapitalbeståndet deprecieras

genom och nyinvesteringar får effekter industristrukturen. Handeln mellan CÖEL och de nordliga EU-ländema kommer då huvudsakligen

att vara s.k. mellanbranschandel, som i princip kan ge upphov till mer betydande omställningsproblem än s.k. inombranschhandel. Eftersom handeln emellertid förväntas vara av begränsad omfattning kan vi trots allt förvänta oss att problemen med strukturomvandling blir relativt begränsade.

På lite längre sikt kan exporten från CÖEL i stället komma att riktas mot är humankapitalintensiva. Processen kan förväntas

varor som mer

snabbare om kandidatländema får tillgång till modern teknologi inklusive kunskaper i företagsledning. Andelen inombranschhandel i dessa länders handel med Sverige och övriga Nordeuropa kan då förväntas bli högre. Vinstema av inombranschhandel består av bättre utnyttjade stordriftsfördelar, fler produktvarianter och ökad konkurrens. Det finns också skäl att tro att kostnaderna för strukturomvandling blir lägre när handelsökningama huvudsakligen består av inombranschhandel. Vi förväntar oss därför att de strukturomvandlingsproblem kan bli följd en ökad

som en av integration mellan EU och kandidatländema blir mindre på sikt.

Handeln kommer också att vissa effekter på

ge inkomstfördelningen. Om CÖELs komparativa fördelar kort sikt återfinns i en produktion som är intensiv i användningen av lågutbildad arbetskraft, kommer handelsliberaliseringen att leda till en mer jämn inkomstfördelning i dessa länder då högutbildade och kapitalägare förlorar. Å andra sidan ökar nedåt på lönerna för lågutbildad

pressen arbetskraft i EU ytterligare något, och inkomstfördelningen där blir mer ojämn. Denna effekt förväntas dock bli mycket begränsad.

På lång sikt kan ytterligare liberalisering i handeln med EU förväntas framförallt ägarna till humankapitalet i CÖEL. Då

att gynna uppstår inte nedåt på löner för lågutbildad arbetskraft i Sverige

pressen och övriga EU, men däremot kan sådan press uppstå i kandidatländema. På lång sikt kan det därför i kandidatländema behövas system för att omfördela inkomster om Vinstema från handeln skall bli jämt fördelade. Omställningsproblem och effekter på

inkomstfördelning återkommer vi till i kapitel

4 Den fria effekter

invandringens på

svensk arbetsmarknad

4.1 Inledning

Att arbetskraften i kandidatländema fritt kan flytta till EU-ländema är en av de mer kontroversiella förändringarna som utvidgningen innebär. I detta kapitel diskuteras vilka effekterna fri rörlighet för arbetskraft

av mellan EU och kandidatländema kan tänkas blir för Sveriges välfärd i olika avseenden. Hur omfattande kommer invandringen att bli Kommer lönerna att falla i Sverige till följd av ett kraftigt ökat arbetskraftsutbud Hur kommer inkomstfördelningen att påverkas Kommer den inhemska arbetskraften att få svårare att hävda sig i den ökade konkurrensen på arbetsmarknaden Är det möjligt att reformera lönebildningen i ljuset av fri arbetskraftsrörlighet med betydligt fattigare länder Dessa frågor belyses utifrån ekonomisk teori och empiriska erfarenheter för att dra slutsatser om lämpligheten av att kandidatländema ges tillträde till EU-ländemas arbetsmarknader.

Det är viktigt att skilja mellan potentiell och faktisk invandring. Den

potentiella invandringen, eller det antal som kan tänka sig att flytta,

bestäms av reallöneskillnader, geografiskt avstånd, arbetskraftens storlek m.m. Den faktiska bestäms i hög grad av efterfrågan på

arbetskraft i invandringslandet. Den potentiella invandringen påverkar

den reella på det viset att sannolikheten för att invandring ska komma till stånd ökar med den potentiella invandringen. Nedan diskuteras först de incitament som arbetskraften i kandidatländema har för att utvandra och sedan diskuteras efterfrågan på invandrad arbetskraft i Sverige. I huvudsak begränsas diskussionen till rent kvalitativa resonemang.

70 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad av den fria rörligheten SOU 1997: l 53

4.2 Incitamenten att utvandra från

kandidatländema

BNP per capita är i samtliga kandidatländer mycket låg i jämförelse med den i Sverige. För de baltiska staterna, Bulgarien och Rumänien var andelen av den svenska 1995 enbart mellan 5 och 7 % medan den för Polen är ca 11 %. Det är uppenbart att sådana skillnader kan ge upphov till en stor benägenhet att migrera. Under de perioder då utvandringen från Finland till Sverige var mycket stor var Finlands BNP per capita ca 75 % av den svenska. Först när andelen var ca 90 % och högre blev det svårt att attrahera finländsk arbetskraft till de vakanser som uppkom i Sverige. De stora inkomstskillnadema antyder att avkastningen av att flytta från kandidatländema till ett erbjudet ledigt jobb i EU-ländema är mycket stor.

Den arbetskraft som omfattas om samtliga kandidatländema skulle integreras är också mycket stor, ca 50 miljoner personer. Som jämförelse kan nämnas att då Spanien, Portugal och Grekland integrerades var dessa länders arbetskraft drygt hälften så stor. Ju fler personer som omfattas av de mycket låga reallönema desto större är sannolikheten för migration då ekonomiema integreras.

Normalt finner man i empiriska studier att utvandringen är större från regioner som är hårt drabbade arbetslöshet än från andra

av regioner. Arbetslöshetens betydelse för migrationen kan dock lätt överdrivas. För kandidatländema är det sannolikt att arbetslösheten spelar en underordnad roll för den reella utvandringen; även många som redan har anställning kommer att ha incitament att flytta. Det avgörande är snarare existensen av betydande reallöneskillnader mellan Sverige och kandidatländema oavsett om individen i utvandringslandet har anställning eller

Även utbildningsstrukturen är betydelse för utvandrings-

av benägenheten. I allmänhet har grupper med hög respektive låg utbildning tendenser att migrera mer än övriga grupper. Denna tendens förstärks av att hög utbildning är vanligare bland de yngre i arbetskraften. De baltiska staterna är de kandidatländer har den största andelen

som högutbildade. I kombination med låga reallönenivåer för dessa, antyder detta att det finns stor potentiell utvandring högutbildade från

en av Baltikum. Man ska dock minnas att en stor del av de högutbildade fick sin skolning i det sovjetiska systemet. Även utbildningssystemen i

om Baltikum var bland de mest avancerade i Sovjetunionen präglas ändå denna utbildning av det då rådande politiska systemet på ett negativt sätt. Många högutbildade kan därför ha stora svårigheter sig

att anpassa till marknadens krav i synnerhet vid utvandring till Väst.

SOU 1997: l 53 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad den fria rörligheten 71

av

4.3 Arbetskraftsefterfrågan, lönebildning och invandringens omfattning

Att den potentiella utvandringen från kandidatländema är betydande innebär dock inte att också den faktiska invandringen med nödvändighet behöver bli stor. Omfattningen av invandringen, effekterna på löner och inkomstfördelning är beroende de

m.m. av institutionella förhållanden råder på arbetsmarknaden i

som invandringslandet. Detta gäller framför allt de institutioner avgör

som lönebildningen i invandringslandet. Om invandrad arbetskraft har möjlighet att få anställning genom att erbjuda sina tjänster till lägre ersättning än den inhemska arbetskraften kommer effekterna att bli helt andra än om detta inte är fallet.

Under vilka förhållanden finns det risk för omfattande ochj

en okontrollerad invandring till Sverige En förutsättning för kraftig

att en ökning av sysselsättningen av invandrad arbetskraft från kandidatländema ska komma till stånd är att lönerna i Sverige tillåts falla. De institutioner vilka lönerna bestäms i Sverige är därmed

genom av avgörande betydelse för i vilken omfattning invandrad arbetskraft kan anställas här. För att belysa detta är det klargörande att skilja effekterna den reglerade arbetsmarknaden från dem på den oreglerade arbetsmarknaden.

På en reglerad arbetsmarknad, med kollektivavtal och där lönerna

bestäms genom förhandlingar mellan fackförening och arbetsgivare,

leder knappast ett stort invandringstryck till sådan lönesänkning att

en sysselsättningen av invandrad arbetskraft kan öka kraftigt. Om fackföreningama värnar om medlemmarnas intressen kommer

en

potentiellt stor arbetskraftsinvandring knappast att påverka lönen.

Till de lönenivåer som etablerats på den svenska arbetsmarknaden är det sannolikt svårt för invandrare att konkurrera med den inhemska arbetskraften. Denna besitter t.ex. betydande språkfördelar vilket numera är av betydelse i de flesta jobb. Vidare känner ofta arbetsgivaren värdet av den inhemska arbetskraftens utbildning vilket inte normalt är fallet med den invandrades. Det är inte heller möjligt for arbetsgivaren att ersätta redan anställda med billigare invandrad arbetskraft. Den reglerade lönen gör därmed att invandrad arbetskraft i hög grad stängs ute från arbetsmarknaden.

På en icke reglerad arbetsmarknad, där lönerna sätts individuellt och kollektivavtal inte existerar, är däremot situationen annorlunda. Då uppstår en konkurrenssituation där invandrad arbetskraft i hög grad kan bjuda under, dvs. erbjuda sig att arbeta till ersättning lägre än den

en som gäller för den inhemska arbetskraften. En sådan situation

72 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad av den fria rörligheten SOU 1997: 153

möjliggör därför direktanställning av invandrad arbetskraft. Inflödet av arbetskraft skulle då driva ner lönen för den arbetskraft som konkurrerar med den invandrade. I princip skulle invandringen fortsätta tills dess att reallöneskillnadema, korrigerat för flyttningskostnadema, har eliminerats mellan länderna.

Eftersom lönebildningen i hög grad är reglerad för den stora

huvuddelen de anställda blir invandringen knappast omfattande vid

av fri arbetskraftsrörlighet. Det är inte bara det faktum att det saknas en direkt koppling mellan den potentiella invandringen och lönen. Kollektivavtalet gör också att de förhandlingsbestämda lönerna f°ar en stor spridning i ekonomin. Företag får det då svårt att ersätta inhemsk arbetskraft med invandrad även man så skulle önska. Det är också

om lätt för enskilda anställda att kräva kollektivavtal. I första hand torde det bara mycket små företag kan utnyttja invandrad

vara som arbetskraft utan kollektivavtal. Ju större företaget är desto större är sannolikheten att någon kräver kollektivavtal.

Även dagens arbetsmarknad karakteriseras omfattande

om av regleringar behöver inte detta fallet i framtiden. Krav på

vara avreglering har framförts för att komma till rätta med den höga arbetslösheten och det har också hävdats förutsättning för att ett

vara en EMU-medlemskap ska bli gynnsamt för Sverige. Men på samma sätt som en avreglering skulle innebära att de arbetslösa genom underbjudande kan komma in på arbetsmarknaden, skulle den också leda till att fri arbetskraftsinvandring medför fallande löner för den inhemska konkurrerande arbetskraften.

Med avreglerad arbetsmarknad skulle invandring av lågutbildade

en arbetssökande från kandidatländema kunna få betydande effekter på lönerna för lågutbildade och därmed också på inkomstfördelningen i landet. Beroende på politiska värderingar och samhälleliga mål kan det därför föreligga konflikt mellan en framtida avreglering av

en arbetsmarknaden och integration av de nya EU-medlemmama. En integration kommer åtminstone att sätta betydande restriktioner för hur långt en avreglering av arbetsmarknaden kan drivas.

En avreglering som leder till ökad löneflexibilitet låter sig inte heller göras på ett enkelt sätt. Orsakerna till att anställningar till följd av underbjudande inte förekommer i någon större utsträckning förefaller i hög grad relaterade till företagens beteende eftersom dessa vill

vara vidmakthålla lönestruktur inte strider mot de anställdas

en som önskemål. Det är således inte självklart att ens betydande lagändringar

eller minskat fackligt inflytande över lönebildningen skulle leda till

ökad löneflexibilitet.

SOU 1997: 153 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad den fria rörligheten 73

av

4.4 trots

Möjlig invandring dagens

reglerade arbetsmarknad

Regleringar i de rika länderna kan således bidra till att dramatiska effekter fri rörlighet mellan fattiga och rika länder uteblir. Även

av om regleringama består finns emellertid under den fria rörligheten andra kanaler genom vilka Sverige och andra EU-länder kan få uppleva

en mer eller mindre omfattande invandring som i sin tur kan medföra viktiga välfardseffekter. Man kan identifiera fyra sådana kanaler.

Det kanske viktigaste förhållandet som gör att man ändå kan få en förhållandevis stor invandring är att invandrare från kandidatländema får frihet att aktivt söka arbete i de rikare länderna. Ett viss utrymme för underbjudande finns även i nuvarande system och möjligheter för kandidatländemas arbetskraft att resa och aktivt söka arbete kan leda till en omfattande sökarbetslöshet i Sverige och i andra EU-länder. Denna sökarbetslöshet har samma grundorsak som inflyttning till städerna från landsbygden i u-länder, nämligen stora reallöneskillnader och en viss sannolikhet att man kan få ett mycket välbetalt arbete i den rika regionen. Detta kan ge upphov till stor sökarbetslöshet och sociala problem bland invandrare i Sverige.

Det finns skäl att undvika en situation med risk för hög sökarbetslöshet bland invandrare där sociala problem och belastning socialförsäkringssystemet kan bli följden. Det bör därför noga klargöras vilka regler som ska gälla för de EU-medborgare söker

som arbete i andra EU-länder. Dessa regler bör utformas så att det inte uppkommer sociala problem i de rikare länderna till följd

av möjligheten att söka arbete inom för den fria rörligheten.

ramen

Ett annat förhållande som möjliggör för företag att använda sig av billig arbetskraft från andra länder företag inte omfattas

är om av kollektivavtal. I synnerhet i små nystartade företag som vill dra nytta av invandrad arbetskraft kan den enskilde invandraren ingå

en överenskommelse med företagaren att inte kräva kollektivavtal. Om

om individen kräver kollektivavtal med lön gäller i företag

samma som med svenska anställda skulle företagets överlevnadsförmåga kunna riskeras. "Reservationslönen, dvs. den lägsta lön som individen är villig att arbeta för, är för enskild invandrad arbetstagare sannolikt

en mycket låg eftersom reallönen i hemlandet är låg.

Att stå utanför kollektivavtal kräver dock i realiteten att företaget är litet då det räcker med att anställd begär avtal för att företaget

en måste gå med detta. Risken att företaget tvingas skriva på ett kollektivavtal ökar därför snabbt med antalet anställda.

74 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad av den fria rörligheten SOU 1997:153

Man kan tänka sig att antalet småföretag med invandrad arbetskraft blir ganska stort i vissa branscher. Inom tjänstesektorer som kräver kunskaper i svenska torde detta knappast bli vanligt medan sannolikheten är större i t.ex. delar av bygg-, städ- eller restaurangbranschen. Såväl svenska företag som företag från kandidatländema kan etablera sig för att dra nytta av den fria rörligheten genom att anställa billig invandrad arbetskraft.

I detta sammanhang kan det faktum att invandrare från kandidatländema har tillträde till den svenska arbetsmarknaden för att söka arbete spela viktig roll. Arbetare kommer hit skulle i vissa

en som branscher etablerade eller nystartade småföretag som står

sugas upp av utan kollektivavtal. I de branscher där företag uppstår med

nya arbetskraft som betalas en lön kraftigt understigande den rådande har detta betydande effekter på redan etablerade företag. Konkurrensen gentemot inhemska småföretag för vilka kollektivavtal gäller blir skev varvid många kan slås ut.

Ett tredje viktigt förhållande är att även invandringen av egenföretagare vid integration kandidatländema kommer att vara

en av fri. Den inte kan få anställning i Sverige som t.ex. snickare kan

som etablera sig här egenföretagare och även för sådan är sannolikt

som en reserva-tionsersättningen för det arbetet mycket låg. Denne

egna skulle då acceptera ersättning för det arbetet som vida

en egna understiger den som andra inhemska företagare i bransch får

samma

ändå innebär realinkomst är betydligt högre än den men som en som han eller hon får om han är kvar i hemlandet.

Redan idag existerar svart marknad för invandrad

en yrkesarbetskraft, t.ex. snickare från Polen. Fri rörlighet innebär att denna verksamhet legaliseras och det är då också uppenbart att omfattningen av verksamheten kommer att öka.

Samtidigt existerande småföretag i vissa branscher kan komma

som att emotse en svår anpassningsperiod och skev konkurrens, gynnas naturligtvis konsumenterna av de lägre priserna på varor och tjänster

produceras i dessa branscher. Eftersom i hög grad handlas som varor internationellt är de internationella prisskillnadema ganska små medan de internationella prisskillnadema för tjänster, som i större utsträckning förmedlas inom landet, i allmänhet är större. Därför kan i synnerhet priserna på många tjänster komma att pressas när EU:s fria arbetskraftsrörlighet utvidgas till att omfatta länder med lägre realinkomstnivå.

Slutligen är möjligheterna för stor invandring större för de segment av arbetsmarknaden där lönebildningen är friare. Det är också sannolikt att grupper som idag har en friare lönebildning och som får uppleva konkurrens från invandrare med fallande relativlöner som

SOU 1997: 153 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad den fria rörligheten 75

av

konsekvens, kommer att kräva ökade regleringar. En konsekvens

av den fria rörligheten är därför sannolikt att regleringama arbetsmarknaden ökar. De direktiv för utstationering arbetskraft från

av hemländema som EU har utfärdat kan ses som ett exempel på att

en

ökad internationalisering arbetsmarknaden framtvingar andra

av regleringar.

Få områden i nationalekonomin har genererat så många tvetydiga resultat som de teoretiska studierna av effekterna invandring på

av relativlöner mellan olika typer arbetskraft. Det är således svårt att

av uttala sig om såväl kortsiktiga långsiktiga effekter

som av invandringen. Vad gäller empiriska studier löneeffekter

av av invandring har för USA, med betydligt decentraliserad

man mer lönebildning än vad som gäller för Europa, funnit att invandringen minskar lönerna for den inhemska arbetskraft är substitut till den

som invandrade. Några kvantitativt starka effekter invandring på den

av inhemska lönen har man dock inte funnit för den relativt oreglerade amerikanska arbetsmarknaden. För Europa har i allmänhet inte

man funnit några lönedämpande effekter invandring. Det ska samtidigt

av sägas att de statistiska problemen ofta är stora i dessa studier.

4.5 invandrad arbetskraft i

Efterfrågan på Sverige

Om arbetsmarknaden är fortsatt reglerad och fri

om arbetskraftsrörlighet etableras mellan EU, inklusive Sverige, och kandidatländema, kan detta innebära återgång till situation i

en en som stora delar liknar den som gällde i Sverige på 1960- och 1970-talen.

Denna situation karaktäriseras betydande arbetskraftspotential

av en som är villig att ta anställning i landet om man erbjuds detta. En kraftig nettoinvandring uppkommer enbart i tider då efterfrågan på arbetskraft överskrider det inhemska utbudet. Fram till i början 1980-talet

av lönade det sig för finländsk arbetskraft att acceptera erbjudna lediga jobb i Sverige. Nettoinvandringen bestämdes då i hög grad

av vakanstalen på den svenska arbetsmarknaden. Sedan början 1980-

av talet är dock reallöneskillnadema mellan Sverige och Finland så små att det inte lönar sig, annat än i undantagsfall, för den, finska arbetskraften att flytta till Sverige jobb här skulle erbjudas. 19

om

9 Denna situation har i viss mån ändrats då en stor del av den finska arbetskraften fått kraftigt sänkta realinkomster till följd av att de tvingas gå på arbetslöshetsersättning eller socialbidrag.

76 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad den fia rörligheten SOU 1997: 153

av

Även återgår till situation likartad den gällde på

om man en som 1960- och 70-talen, har betydande förändringar i näringslivet skett sedan dess. Dessa förändringar har betydelse för antalet lediga platser

kan erbjudas invandrare. Sedan 1960-talets mitt har den relativa som betydelsen industrisektom minskat i Sverige, från 45% till under

av ca 30%. Inom tillverkningsindustrin har också andelen produktionsarbetare den totala arbetskraften minskat. Vidare har

av

kompetenskraven höjts i takt med datorisering, mer projektarbeten,

ökad internationalisering kräver språkkunskaper etc. Detta är

som mer

utveckling Sverige delar med många andra länder. en som

Att tillverkningsindustrins andel den totala ekonomin har minskat

av innebär att den relativa efterfrågan på produktionsarbetare i Sverige idag är lägre än under 1960- och 70-talen då arbetskraftsinvandringen till Sverige stor. Detta sammanfaller med den generella

var tillbakagången det traditionella industriarbetet. Trots kraftigt ökande

av produktion arbetade i början 1990-talet 300 000 färre personer i

av industrisektom jämfört med 30 år tidigare. Den totala arbetskraften ökade under period med ca 800 000 personer.

samma

Man kan även betrakta förändringarna i den svenska utbildningsstrukturen anpassning till ekonomins förändrade

som en efterfrågan arbetskraft. Att andelen lågutbildade har fallit kraftigt kan tas ett uttryck för att efterfrågan på arbetskraft har

som grupper av minskat.

Samtidigt näringslivsstrukturen i Sverige har ändrats har dock

som även utbildningen i kandidatländema ändrats. Framför allt de yngre kan förväntas ha utbildning kan tänkas passa den svenska

en som arbetsmarknaden.

Det är uppenbart att även renodlat produktionsarbete i högre grad än tidigare kräver t.ex. språkkunskaper. Det är därför idag inte lika lätt

under 1950- och 60-talen att sätta invandrad arbetskraft i som

produktionsarbete efter förhållandevis kort språkutbildning. Medan

en våra kunskaper språkskillnaders betydelse för invandring är

om begränsade är det ändå inte ett alltför vågat påstående att industrins efterfrågan invandrad arbetskraft idag är betydligt lägre än under l960-talet.

En expansion vissa delar tjänstesektom skulle dock kunna

av av stimulera invandring. Om planer någon form av subventionering av hemtjänster förverkligas, kan detta många invandrare då t.ex.

gynna språkkraven är lägre.

Den förändring i näringslivet beskrevs innebär inte att den

som ovan totala efterfrågan på arbetskraft minskar att arbetskrafts-

utan snarare efterfrågan skiftar mot utbildad arbetskraft. Den högutbildade

mer arbetskraften i kandidatländema skulle då gynnas.

SOU 1997: l 53 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad den fria rörligheten 77

av

Även här spelar rimligen språkfaktom viktig roll. De

en högutbildade, t.ex. civilingenjörer, från kandidatländema har sannolikt större möjligheter att få anställning i multinationella koncerner där engelska är ett gemensamt språk medan möjligheterna att utnyttja högutbildade i små eller medelstora företag i Sverige kan vara mer begränsad. Åtminstone måste räkna med att många företag under

man

ganska lång tid kommer att skeptiska till att anställa en vara högutbildad personal från kandidatländema i någon större utsträckning. På längre sikt kan räkna med en viss anpassning i utbildningen

man varvid de utexaminerade bättre kan passa även den svenska arbetsmarknaden.

Andra högutbildade kan dock finna det enklare att

grupper av assimileras i Sverige. Läkare, forskare och andra har ofta ett gemensamt vetenskapligt språk som inte känner några nationsgränser. Detta gör att dessa grupper ofta kan vara mycket rörliga över gränserna och åtminstone temporärt bosätta sig i andra länder. Många vetenskapliga institutioner är i realiteten tvåspråkiga, dvs. verksamheten baseras både det egna språket och på engelska.

Det är naturligtvis inte bara efterfrågan på arbetskraft i Sverige som bestämmer den faktiska invandringen. Invandringen från kandidatländema till Sverige kommer också att bero hur många vakanser som uppkommer i övriga EU-länder och i kandidatländema själva. Vidare bestäms också den faktiska invandringen av den potentiella; fler i kandidatländema som är villiga att flytta

personer till Sverige för att arbeta desto större blir då också den faktiska invandringen.

Även arbetssökande från EU spelar i sådan modell viktig roll.

en en Ju fler är arbetssökande från EU-ländema desto mindre

personer som blir sannolikheten att vakans besätts invandrare från

en av en kandidatländema. Självfallet kommer svenska arbetssökande i hög grad före kandidatländemas arbetssökande i kön. Allmänt gäller därför att högre ambitioner Sverige har vad gäller sysselsättning och låg arbetslöshet, desto större är sannolikheten att vi får invandring från kandidatländema och från andra EU-länder.

På fri arbetsmarknad är invandringen i hög grad

en konjunkturberoende. Om de nuvarande institutionella förhållandena består, kommer arbetskraftsinvandringen till Sverige att bestämmas av antalet vakanser som erbjuds invandrare snarare än av ökad konkurrens och underbjudande. Man kan då med viss säkerhet hävda att invandringen inte har någon starkt nedpressande effekt på lönerna i Sverige. Arbetskraftsinvandringen avklingar då automatiskt i konjunktumedgångar när antalet vakanser minskar, antalet arbetslösa stiger och konkurrensen om jobben hårdnar. Endast kategorier som

78 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad av den fria rörligheten SOU 1997: 153

även i dåliga tider efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden kommer då att invandra.

4.6 Effekter på löner och

inkomstfördelning

Som konstaterats bestäms invandringen på en reglerad arbetsmarknad i

hög grad av konjunkturläget. Invandringens konjunkturberoende har

effekter inkomstfördelningen. I en konjunkturuppgång bidrar invandringen till att dämpa löneökningama framför allt att det

genom effektiva arbetskraftsutbudet ökar vilket bidrar till lägre löneglidning. Därmed kan man också undvika de inflationstendenser som annars skulle uppkomma.

Samtidigt kan detta innebära att inkomstfördelningen mellan olika yrkeskategorier påverkas. Vissa inhemska yrkeskategorier, med för svenska förhållanden specifika kunskaper, kommer över huvud taget aldrig att uppleva ökad konkurrens från arbetskraft i kandidatländema. I tider av ökad efterfrågan på dessa yrkeskategorier kommer deras löner att öka genom högre löneglidning.

Andra yrkeskategorier upplever dock en ökad konkurrens i högkonjunkturen från inströmmande invandrare varvid deras löner inte stiger lika mycket som eljest. Dessa inkomstförändringar kommer att missgynna de senare kategorierna även om lönerna inte faller i nominella termer.

De yrkeskategorier som är direkta substitut till invandrararbetskraften missgynnas genom att de relativa reallönema faller. I första hand torde detta röra de lågutbildade i Sverige med enklare uppgifter. Dessa skulle få uppleva ökad konkurrens om jobb från lågutbildade eller högutbildade invandrare som är villiga att ta lågutbildades arbeten i värdlandet. I allmänhet kan dock förvänta

man sig att en kraftig invandring av lågutbildade, även om denna inte dumpar de lågutbildades löner, kommer att bidra till en relativt sett sämre löneutveckling för de lågutbildade och en relativt sett bättre utveckling för de högutbildade.

Mot detta kan invändas att de invandrare anländer i

som konjunkturuppgångar kan komma att gå med i fackföreningar och därigenom bidra till en positiv relativlöneutveckling för den

egna yrkeskategorin. I en traditionell förhandlingsmodell leder en ökning av medlemsantalet i en enskild fackförening till ökade relativlöner för medlemmarna. Den förlust i relativlön som de inhemska grupperna, som är substitut till de invandrade, skulle uppleva i en

konjunkturuppgång skulle då i viss mån kunna kompenseras genom

högre framförhandlade löner.

SOU 1997: 153 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad av den fria rörligheten 79

4.7 och stabiliseringspolitiken

Invandring

Fri arbetskraftsrörlighet mellan EU och kandidatländema kan innebära att risken för överhettning ekonomin minskar. I den utsträckning

av som invandrare kan fylla de uppkomna vakansema i konjunkturuppgångar att de utbildningsmässigt passar in

genom m.m. på den svenska arbetsmarknaden, kommer risken för inflation genom alltför stora löneökningar att dämpas.

Inflationsförväntningar som uppkommer då man försöker stimulera ekonomin mot full sysselsättning är idag ett centralt problem för den ekonomiska politiken. Risken för ökad inflation och ökad förväntad inflation försvårar idag en aktiv politik för full sysselsättning. Med fri arbetskraftsrörlighet mellan Sverige och kandidatländema skulle det vara möjligt att stimulera ekonomin vid konjunktumedgångar med mindre risk för att inflationstendenser uppträder. Om aktörerna på de finansiella marknaderna inser att en överhettning snarare medför ökad invandring än ökade löner, blir deras inflationsförväntningar lägre än annars.

Detta resonemang förutsätter dock en god anpassning mellan nya arbeten och kvalifikationema hos den arbetskraft som kan tänka sig att invandra till Sverige. För högutbildad personal kan detta underlättas av nära kontakter mellan universiteten och högskolorna i EU-ländema och i kandidatländema.

Samtidigt kan fri rörlighet för kandidatländema medföra ökade regleringar och stelare lönebildning, vilket skulle försvåra

en möjligheterna att bedriva en effektiv ekonomisk politik för att komma till rätta med inhemsk arbetslöshet.

4.8 Effekter på och

sysselsättning

arbetslöshet

I den mån invandringen bestäms arbetsmarknadsläget, dvs att

som av den i huvudsak ökar till följd av stigande vakanstal, är det knappast troligt att invandringen ökar arbetslösheten i landet. Däremot ökar i stället sysselsättningen. I de fall då invandrare kan göra troligt att deras produktivitet är högre än vad inhemska arbetssökandes produktivitet är finns dock risker viss undanträngning kan uppkomma. Då den

att en invandrade arbetskraften i allmänhet saknar nödvändiga

språkkunskaper och arbetsgivarna ofta är osäkra på deras produktivitet

kan man utgå från att i första hand inhemska arbetssökande kommer i

80 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad av den fria rörligheten SOU 1997: l 53

fråga för lediga platser. De invandrare som kan konkurrera är i normalfallet högt meriterade i förhållande till inhemska arbetssökande.

Viktigare i detta sammanhang är den invandring som är resultatet av ett aktivt sökande på den svenska arbetsmarknaden. Denna ökar direkt antalet arbetssökande i landet. I den utsträckning dessa lyckas att

som bjuda under, dvs. de får arbete till lägre lön än den gängse, kan detta innebära att svenskar trängs ut i arbetslöshet eller att arbetslösa svenskar får det svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Även om vi tidigare konstaterat att underbjudande på den svenska starkt reglerade arbetsmarknaden inte är alltför vanligt kan det innebära att många av de invandrade arbetssökande frestas ta tillfälliga arbeten i den svarta sektorn. Med stor sökarbetslöshet bland den invandrade arbetskraften som utnyttjat möjligheten att söka arbete i Sverige under begränsad tid, finns en risk att den svarta sektorn expanderar på bekostnad av den vita sektorn. Detta kan i sin tur försvåra för svenskar att finna reguljärt arbete. Detta innebär således att det finns en risk för att den sökarbetslöshet som kan bli fallet vid fri rörlighet med fattiga kandidatländer mycket väl kan innehålla en icke försumbar del av den inhemska arbetskraften. Detta behöver inte gälla enbart i övergångsfas utan även i

en en långsiktig jämviktssituation.

4.9 Invandring, utbildning och demografiska effekter

Utvecklingen av de framtida arbetsutbudet bestäms i hög grad

av befolkningens åldersstxuktur. Ju fler personer i yngre åldrar desto större är de förväntade ökningama av arbetskraftsutbudet och fler i de högre arbetsföra åldrarna desto större kommer de förväntade minskningama av arbetsutbudet att bli.

Sverige skiljer sig från kandidatländema bl.a. att andelen i

genom befolkningen i pensionsåldem över 65 år är högre. Sverige har också lägre andelar av befolkningen i de lägsta ålderskategoriema. I förhållande till kandidatländema finns det således anledning att tro att på kort och medellång sikt arbetskraftsutbudet kommer att öka betydligt mer i kandidatländema än i Sverige. Ur demografisk synvinkel, och beroende på pensionssystem, synes det därför vara troligt att invandring skulle kunna gynna Sverige om detta innebär att andelen i produktiv ålder därigenom skulle stiga. Detta skulle också vara fallet om, som är vanligt förekommande vid invandring, och

yngre ogifta är överrepresenterade. Med tanke att flera kandidat-

av

SOU 1997: 153 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad av den fria rörligheten 81

länderna i Sveriges geografiska närhet har förhållandevis stora andelar av befolkningen i de lägre åldersskikten kan detta mycket väl bli fallet. Sverige kan då få tillgång till arbetskraft som bidrar mycket till finansieringen den offentliga verksamheten och utnyttjar det

av offentliga förhållandevis lite.

Skilda demografiska strukturer bidrar inte i sig till rörlighet. Däremot är det fallet att då Sverige har förhållandevis ålderstigen

en och därmed i allmänhet sämre utbildad arbetskraft kan efterfrågan i högre grad riktas mot yngre och bättre utbildad arbetskraft. Därvid kan de demografiska förhållandena påverka invandringen. Den litteratur behandlar de samhällsekonomiska effekterna av

som invandringen har i hög grad betraktat effekterna på offentliga budgetar. Då medianinvandraren i fallet med arbetskraftsinvandring karaktäriseras förhållandevis hög utbildning, låg ålder och få

av en beroende familjemedlemmar har man funnit att arbetskraftsinvandring innebär ett nettobidrag till den offentliga sektorn. Emellertid är det ytterligt vanligt att andra familjemedlemmar också invandrar efter hand varvid kalkylen för invandringen kan förändras negativt.

För svenska högutbildade har det offentliga i hög grad bidragit till individens utbildning, dvs. svarat för en stor del av utbildningsinvesteringen. Invandring högutbildade kan i detta

av avseende betraktas från himlen; utvandringslandet har

som manna svarat för investeringskostnadema medan invandringslandet åtnjuter avkastningen på investeringen. Detta representerar intäkter vid sidan av de relativt sett höga skatter som den högutbildade bidrar med. Sverige skulle därför föredra invandring av de bättre utbildade från kandidatländema medan kandidatländema själva sannolikt föredrar att de lågutbildade, om några, emigrerar. Under den fria rörligheten existerar emellertid inget samhälleligt val utan tillgång och efterfrågan på invandrad arbetskraft olika utbildningskategorier kommer att

av bestämma den reella invandringen av olika utbildningskategorier.

Rekrytering högutbildade invandrare för högkvalificerade arbets-

av uppgifter såsom forskning m.m. är sannolikt mindre konjunkturkänslig.

4.10 Invandrarnas i Sverige och

anpassning offentliga budgetår

Av stor betydelse för de samhällsekonomiska effekterna av arbetskraftsinvandring är invandrarnas anpassning i det svenska samhället. I hög grad är det naturligtvis fallet att om invandrarna har anställning och lön jämförbar med den den inhemska

en som

82 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad den fria rörligheten SOU 1997:153

av

arbetskraften har kommer denna anpassning att gå smidigt. Detta

var tydligt under 1950- och ÖO-talens invandring då arbetskraften fann sig väl tillrätta och den svenska arbetskraften accepterade invandrarna. Även flyktinginvandrare från Estland under 1940-talet från

senare Ungern, Tjeckoslovakien och Polen anpassades lätt i det svenska samhället. Detta kan i stor utsträckning bero den höga utbildningsnivån bland många av dessa flyktingar samt att åtminstone de som kom under 50- och 60-talen anlände till Sverige under goda konjunkturer. Anpassningsproblemen har dock varit betydligt större för de flyktingar anlände under 1980- och 1990-talen, då dessa

som anlände som flyktingar och hade anknytning till arbetsmarknaden.

svag

Anpassningsproblemen är således intimt förknippade med typen av invandring. Det finns ingen anledning att tro att arbetskraftsinvandring under goda ekonomiska tider med hög efterfrågan arbetskraft skulle leda till några stora anpassningsproblem. Fönnågan sig till

att anpassa det nya samhället kan också i hög grad antas självreglerande under

vara en fri arbetsmarknad. De som inte tror sig om att kunna sig i

anpassa Sverige kommer inte heller hit och de upptäcker att de inte

som passar in socialt sett kommer att återvända till hemlandet.

4.11 Hur stor blir

invandringen

I och med att invandringen i hög grad beror på arbetsmarknadsläget kommer den, liksom under 1950-, 60- och 70-talen, konjunk-

att vara turberoende. Det är därför knappast meningsfullt att försöka prognosticera invandringen. Vi nöjer oss här med att konstatera att under 1960-, 70- och 80-talen låg bruttoinvandringen runt 40 000

per år i Sverige medan nettoinvandringen ungefär hälften så stor.

var Åtminstone för perioden fram till mitten 1970-talet måste

av man betrakta arbetskrafts-efterfrågan mycket hög. En nettoinvandring

som på 20 000 invandrare innebär en befolkningsökning runt 0.25 %

ca per år i Sverige.

Till detta ska fogas den risk existerar for att Sverige och andra

som EU-länder kan komma att få uppleva betydande sökarbetslöshet

en bland arbetssökande från kandidatländema inte reglerna för

om möjligheterna att söka arbete i andra EU-länder förtydligas.

SOU 1997:153 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad den fia rörligheten 83 av

12 Slutsatser

Den utvidgning står på EU:s agenda är i omfattning inte som nu jämförbar med någon tidigare utvidgning. Om fri arbetskraftsrörlighet ska gälla för de medlemmarna kommer Sverige att ha ett antal nya länder med stor arbetskraft och mycket låga reallöner i sin geografiska närhet. Det är yttersta vikt att ha klart för sig detta innebär ett hot av om mot möjligheterna att upprätthålla höga löner och sysselsättning för den inhemska arbetskraften. Det är uppenbart att många arbetare i de nya medlemsstaterna är villiga att ta över många arbetsuppgifter i Sverige också till mycket lägre ersättning än vad idag erbjuds den en som svenska arbetskraften. Det föreligger i viss mån en konflikt mellan den avreglering av arbetsmarknaden EMU-medlemskap och den höga arbetslösheten som enligt vissa bedömare kräver och integrationen av kandidatländerna. Skulle möjligheterna för arbetslösa att finna arbete genom att t.ex. underbjudande förenklas skulle detta också innebära att arbetskraft från kandidatländema kan bjuda under och därmed ned lönerna för pressa konkurrerande arbetskraft i Sverige. Samtidigt är det inte uppenbart att det går att genomföra åtgärder direkt ökar löneflexibiliteten. Lönestelhet förhindrar alltför som som en stor invandring och lönepress för inhemska arbetare går knappast att reformera bort och minskar inte nödvändigtvis om fackföreningamas makt minskar. Om kandidatländema har tillträde till den svenska arbetsmarknaden bör dock överväga vilka reformer av man noga arbetsmarknaden är möjliga att genomföra. som I den mån den fria arbetskraftsrörligheten stimulerar invandring som tenderar lönerna, kan detta medföra krav på ytterligare som att pressa regleringar arbetsmarknaden. Detta skulle innebära att fler grupper av än idag vill reglera lönen i kollektivavtal vilket skulle kunna vara ett för dessa att hålla konkurrensen från invandrare borta. Fri sätt grupper arbetskrañsrörlighet kan därför leda till ökad omfattning av regleringar arbetsmarknaden. Det är inte bara regleringar håller tillbaka den faktiska som invandringen. De förändringar det svenska näringslivet har som genomgått under efterkrigstiden har inneburit minskad efterfrågan på traditionella industriarbetare. Kompetenskraven har ökat och det är idag inte lika lätt tidigare att sätta in invandrad arbetskraft i som

produktionen.

I ett avseende den fria rörligheten under de EU-regler som ger gäller idag anledning till Detta är risken för att många invandrare oro.

84 Konsekvenser för svensk arbetsmarknad den fria rörligheten SOU 1997: 153

av

kommer för att här söka arbete så att stor sökarbetslöshet

en uppkommer. Vilka rättigheter här gäller är oklart. Även det

som om land som invandrare från kandidatländema söker sig till har rätt att avvisa personer efter en viss tid finns ingen specificerad tid för hur länge avvisningen gäller. Vidare kan avvisad direkt söka sig

en person till ett annat rikt land och där ta tillfälliga jobb i den svarta sektorn för att efter en avvisning återigen dyka i det första landet. Utan klara

upp regler för hur man ska hantera risken för sökarbetslöshet och efterföljande sociala problem bland invandrad arbetskraft från kandidatländema kan detta få negativa konsekvenser för inkomster och sysselsättning.

5 Internationella investeringar och

multinationella företag

I detta kapitel koncentrerar vi på internationell kapitalrörlighet, och oss vi betonar speciellt de multinationella företagens roll. Vi skall här analysera de förväntade effekterna att kandidatländerna blir medav lemmar i EU s.k. utländska direktinvesteringar, vilket är investeringar görs i syfte att skaffa sig kontroll över utländska bolag. som Denna typ investeringar kan få betydande samhällsekonomiska av effekter på både värd- och hemländemas ekonomier. De kan dessutom förväntas spela viktig roll i omvandlingen av de forna planekonomien till marknadsekonomier. ema Detta kapitel börjar med teorigenomgång i avsnitt 5.1, som i en avsnitt 5.2 följs genomgång hur mönstret för direktinvesav en av teringar i kandidatländerna sett ut sedan slutet 1980-talet. I avsnitt av 5.3 diskuterar vi vilka faktorer kan påverka mönstret för direktsom investeringar och i avsnitt 5.4 skiljer vi mellan s.k. marknadsorien-

terade och exportorienterade investeringar. Vi går sedan i avsnitt 5.5

och 5.6 igenom vilka samhällsekonomiska effekter direktinvesteringar kan ha dels i värdländema, dels i hemländema. I avsnitt 5.7 redogör vi kortfattat för eventuella effekter av direktinvesteringar på handelsmönstret. Avslutningsvis gör vi i avsnitt 5.8 en uppskattning av den förväntade effekten ett EU-medlemskap direktinvesteringav i kandidatländerna. Slutsatsema presenteras i avsnitt 5.9. arna

5.1 Teori

Den traditionella teorin för kapitalrörlighet är nära relaterad både till handelsteori och till teorin för internationell migration. Internationella investeringar görs för att få högre avkastning än vad inhemska investeringar skulle MacDougall, 1960. Generellt är avkastningen generera

investeringar hög där tillgången på kapital är knapp. Om vi återigen

Detta kapitel har skrivits Karolina Ekholm. För bedömningar och slutsatser av står dock utredaren.

86 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: l 56

tänker våra två fiktiva länder, Öst och Väst, och scenario

oss ett där tillgången kapital är bättre i Väst än i Öst, bör också avkastningen på kapital högre i Öst. Med fri rörlighet kapital

vara av bör alltså kapital röra sig från Väst till Öst. Denna omfördelning

av det existerande kapitalbeståndet i allmänhet samhällsekonomiska

ger vinster, genom att den höjer ersättningen till kapital för kapitalägama i Väst samt höjer arbetskraftens produktivitet och därmed reallön i Öst.2°

En omfördelning av det existerande kapitalbeståndet kommer till stånd genom att finansiellt kapital flödar, netto, från det

kapitalexporterande landet till det kapitalimporterande landet. En

konsekvens av ett nettoinflöde av finansiellt kapital till från

omvärlden är att det uppstår ett underskott i bytesbalansen. Bytesbalansen kan sägas utgöras av skillnaden mellan export och import och

av varor tjänster, när vi i tjänsteexport även inkluderar de tjänster inhemskt

som kapital, som är verksamt utomlands, mäts

genererar som genom avkastningen i form räntor och utdelningar. Ett land har

av som en positiv bytesbalans säljer till utlandet än vad det köper och

mer kommer därmed att ackumulera utländska tillgångar motsvarande

av värde. Ett land med negativ bytesbalans säljer mindre till utlandet än

en vad det köper och kommer därmed att finansiera underskottet

genom att låna motsvarande värde från utlandet. Bytesbalansen kan också sägas utgöras av skillnaden mellan inhemskt sparande och inhemska investeringar. När landet än det investerar, ackumuleras

sparar mer utländska tillgångar, medan landet i det motsatta fallet kommer att låna från utlandet. I det fallet kan helt enkelt det att

senare man se som landet importerar varor och tjänster idag, mot att det exporterar till omvärlden någon gång i framtiden. När väl landet börjar betala tillbaka

sin skuld kommer i stället att ha ett utflöde netto finansiellt

man av kapital, vilket avspeglas i ett bytesbalansöverskott. Förutsättningarna for en smidig anpassning till ett överskott i bytesbalansen kan förväntas vara bättre underskottet bottnar i höga inhemska investeringar

om snarare än lågt inhemskt sparande vilket motsvaras att relativt

av en hög andel av nationalinkomsten går till konsumtion. Inhemska

investeringar ökar produktionskapaciteten, vilket underlättar

en övergång till en framtida situation där landet exporterar än vad det

mer importerar.

Utifrån den traditionella teorin kapitalrörelser skulle vi förvänta

om oss att kapital i första hand rör sig från relativt kapitalrika länder till

relativt kapitalfattiga länder. De kapitalflöden vi observerar följer

som

2° Detta gäller under förutsättning att även den samhällsekonomiska avkastningen på kapital är högre i det kapitalimporterande landet.

Internationella investeringar och multinationella företag 87

emellertid inte riktigt detta mönster. En stor del av de kapitalflöden som vi observerar går i båda riktningama mellan länder, och nettoflödena går inte sällan mellan relativt kapitalrika länder eller från relativt kapitalfattiga till relativt kapitalrika länder. Detta har lett till att man sökt efter ytterligare förklaringsfaktorer för internationella kapitalrörelser. Internationella investeringar kan delas in i portföljinvesteringar, där investeraren helt enkelt placerar utan att ha någon kontroll över pengar de företag han investerar och direktinvesteringar. Till skillnad från portföljinvesteringar behåller investeraren kontrollen över sitt kapital vid direktinvesteringar. Direktinvesteringar förknippas därmed i första hand med de multinationella företagens etableringar utomlands. Medan portföljinvesteringar kan antas styras dit den förväntade realavkastningen är högst, har direktinvesteringar även andra förkla-

ringsfaktorer.

När det gäller direktinvesteringar är kontroll över det utländska företaget det centrala. I princip kan ett multinationellt företag etablera dotterbolag utomlands utan att några egentliga kapitalrörelser sker. ett Detta kan inträffa det multinationella företaget lånar kapital på den om lokala marknaden. Kapitalrörelser är därmed ingen nödvändig förutsättning för multinationella företag skall expandera utomlands. l att länder med relativt outvecklade kapitalmarknader är emellertid kopplingen mellan direktinvesteringar och de multinationella företagens expansion mycket stark. Att etablera ett dotterbolag utomlands är endast ett alternativ som ett företag kan välja för att involvera sig i verksamhet utomlands. Det finns ett antal viktiga mellanformer från att företaget endast exporterar till utlandet, till att det producerar i egna dotterbolag, som t.ex. licensproduktion, joint ventures etc. Vissa dessa mellanformer ger av till direktinvesteringar, andra inte. Direktinvesteringar är upphov också nära relaterade till sammanslagningar och till uppköp företag av över nationsgränsema. Om ett uppköp ett utländskt företag finanav sieras med medel från köparens hemland direktinvesteringar genereras från det landet. Det finns emellertid andra finansieringssätt, som inte

2 Stephen Hymer 1960 den förste att påpeka att var direktinvesteringsflödena inkonsistenta med förutsägelsema från den var traditionella teorin kapitalrörelser och den som lade grunden för en mer om mikroekonomiskt orienterad teori om det multinationella företaget. 22 Definitionen direktinvesteringar skiljer sig mellan olika länder. Den av definition används Riksbanken är att investeraren skall äga minst tio som av procent av aktiekapitalet i det utländska företaget.

88 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

ger upphov till ett sådant direktinvesteringsflöde. I praktiken tycks en

stor del av de direktinvesteringar sker just företagsuppköp.

som vara När det gäller de multinationella företagens expansion utomlands kan man skilja mellan marknadsorienterade horisontella och exportorienterade vertikala direktinvesteringar. Marknadsorienterade direktinvesteringar görs i syfte att producera för den lokala marknaden. I allmänhet innebär detta att företaget etablerar sig utomlands med samma typ av produktion som i hemlandet därav namnet horisontella. Exportorienterade direktinvesteringar görs i syfte att producera för export. Det kan då röra sig produktion insatsvaror och kompoom av nenter, som skall användas i led produktionsprocessen fram senare av till en färdig vara därav namnet vertikala, eller det kan röra sig om produktion av fardigvaror som sedan exporteras till utlandet. Både bestämningsfaktorer för och samhällsekonomiska effekter av direktinvesteringar skiljer sig mellan marknads- och exportorienterade direktinvesteringar. Exempelvis kan marknadsstorlek och förväntad utveckling av marknadsstorlek antas betydelsefull faktor, när vara en det gäller att attrahera marknadsorienterade direktinvesteringar, medan relativa produktionskostnader kan antas spela större roll när det en gäller att attrahera exportorienterade direktinvesteringar. Vi skall återkomma till skillnaden mellan de två typerna direktinvesteringar i av detta avseende senare. Teorin om direktinvesteringar och det multinationella företaget utgår ifrån att dessa fenomen inte är förenliga med det traditionella antagandet om fullständig konkurrens. Tre kriterier för under vilka betingelser företag väljer att bli multinationella identifieras i den s.k. OLI-teorin se Dunning, 1977. Företaget förutsätts ha någon typ av

ägar- eller företagspeciñka fördelar ownership advantages, vilka kan

exploateras utländska marknader. Dessa kan t.ex. i form vara av specifik kunskap, som i det fall då företaget innehar patent på viss en produkt, eller i form ett inarbetat produktnamn. Vidare förutsätts av

utlandet ha några lokaliseringsfördelar location advantages. Dessa

fördelar kan handla att produktionskostnadema är lägre i utlandet, om eller att det är så kostsamt att exportera till utlandet att det är mer lönsamt att producera på plats. Vidare kan lokaliseringsfördelama helt enkelt bestå att det finns naturresurser endast kan utvinnas på av som plats. Kombinationen företagspeciñka fördelar och lokaliseringsav fördelar leder till att produktionen sker i utlandet. Företaget har emellertid ett val mellan att etablera ett dotterbolag och att låta något annat företag producera varan på licens. För att ett dotterbolag skall etableras måste det också finnas sk intemaliseringsfördelar intemalisation advantages, vilka är fördelar med att hålla

verksamheten inom företaget. Intemaliseringsfördelar kan bottna i att

SOU 1997: 156 Internationella investeringar och multinationella företag 89

det är svårt för företaget att behålla sina företagsspecifika fördelar om dess kunskap sprids till licenstillverkare. De kan också bottna i att en licenstillverkare inte har incitament att förmedla korrekt information om lokala marknadsförhållanden till det licensgivande företaget.

Under det senaste decenniet har direktinvesteringar blivit föremål för mer formell analys. I analysen av marknadsorienterade eller

horisontella investeringar grundas vanligtvis företagets beslut om

valet mellan att exportera och att etablera utlandsproduktion- på en avvägning mellan de vinster kan uppnås reducerade

som genom handelskostnader, och de ökade fasta kostnader som uppstår vid etablering av utlandsproduktion t.ex. Brainard, 1993a, Markusen och Venables, 1996. Om det inte finns några kostnader förknippade med att exportera samtidigt det finns stordriftsfördelar på an-

en vara som läggningsnivå, skulle det överhuvudtaget inte löna sig att börja produ-

i ytterligare anläggning. Därför förutsätts i allmänhet att det cera en finns någon typ handelskostnader för att marknadsorienterade

av direktinvesteringar skall genomföras se t.ex. Markusen, 1995. Handelskostnader kan bestå av kostnader för att transportera varorna över nationsgränsema, men också av kostnader som uppstår p g a olika typer handelshinder. Teorin marknadsorienterade direktinves-

av om

teringar ligger nära den moderna lokaliseringsteorin, enligt vilken

integration i form minskade handelskostnader har två effekter: det

av

underlättar lokalisering av produktion där produktionskostnadema är

lägst, och det underlättar koncentration produktion som sker med

av stordriftsfördelar Krugman 1991a, s. 96. När produktionen koncentreras för att utnyttja stordriftsfördelar kan det löna sig att

förlägga produktionen där produktionskostnadema är högre, men där

det råder en bättre tillgång till stora marknader, dvs. det kan löna sig att förlägga produktionen i centrum snarare än i periferin.

En slutsats kan dras från teorin för horisontella direktinves-

som teringar är att utlandsproduktion i dotterbolag kommer att väljas framför export när handelskostnadema är relativt höga, medan stordriftsfördelarna på anläggningsnivå är relativt små jämfört med stordriftsfördelama på företagsnivå dvs. de fasta kostnaderna för att etablera en ny anläggning är relativt låga jämfört med de fasta kostnaderna i form av t.ex. FoU, som krävs för att skapa företagsspecifika tillgångar. En annan slutsats som kan dras är att storleken på värdlandets ekonomi kommer att ha en avgörande påverkan på omfattningen av utlandsproduktionen i dotterbolag. Eftersom den

utlandsproduktion sker säljs inom landet, kommer utlandsprod-

som

23 En god översikt över vilka faktorer kan generera

som intemaliseringsfördelar ges av Markusen 1995.

90 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

uktionens omfattning att vara direkt relaterad till storleken på de totala inkomsterna i värdlandet.

När det gäller exportorienterade eller vertikala direktinvesteringar antas komparativa fördelar och skillnader i relativa produktionskostnader spela en betydande roll. Antag att produktionsprocessen fram till färdig produkt kan delas upp i ett antal produktionsled, där produktionen sker med olika faktorintensiteter. Utvecklingen av produktens design kan t.ex. antas vara ett led i produktionsprocessen, som är mycket intensiv i humankapital eller högt utbildad arbetskraft. Sådana verksamheter som produktion av komponenter och ihopsättning av komponenter till färdig produkt kan däremot antas

vara mera intensiva i fysiskt kapital och/eller lågutbildad arbetskraft. Om företaget kan välja att förlägga olika produktionsled till olika länder kan det löna sig att förlägga sådana led är särskilt humankapital-

som intensiva i länder där humankapital är relativt billigt, medan arbets- och realkapitalintensiva produktionsled förläggs till länder där dessa produktionsfaktorer är relativt billiga Helpman, 1984, 1985, Helpman och Krugman 1985, kap 12 och 13.

När ett företag väljer att producera utomlands för att förse den utländska marknaden med och tjänster, behöver det inte nöd-

varor

vändigtvis påverka omfattningen av de verksamheter som bedrivs i

hemlandet. Det kan vara så att lokal produktion är förutsättning för

en att kunna sälja den utländska marknaden detta är exempelvis fallet när det gäller viss tjänsteproduktion. I vissa fall kan emellertid

en marknadsorienterad direktinvestering leda till att varor och tjänster,

tidigare exporterades från hemlandet, i stället produceras lokalt. I som det fallet finns det ett element av omlokalisering produktionen för-

av knippad med direktinvesteringen. Det behöver emellertid inte vara fråga om en omlokalisering, som orsakas av själva direktinvesteringen. Alternativet till utlandsproduktion kan exempelvis att företaget

vara tappar marknadsandelar till lokala konkurrenter. Detta skulle innebära precis samma förändring av lokaliseringen av produktionen, bara ett annat ägande av de utländska produktionsenhetema.

När det gäller exportorienterade direktinvesteringar kan elementet av omlokalisering tyckas vara tydligare. Låga produktionskostnader utgör, tillsammans med låga kostnader för export till de stora marknaderna, de främsta lokaliseringstördelama. Därmed blir konkur-

24För syntes teorin för horisontella och vertikala direktinvesteringar,

en av se Markusen et al. 1996. 25 I alhnän-järnviktsmodeller med horisontella direktinvesteringar utgör utlandsproduktion och export vanligtvis substitut för varandra t.ex. Markusen och Venables, 1996.

SOU 1997: l 56 Internationella investeringar och multinationella företag 91

rensen mellan olika länder eller regioner när det gäller att dra till sig investeringar tydligare än när det gäller produktionen för den inhemska marknaden. Företag som producerar varor som kräver relativt stora insatser av lågutbildad arbetskraft kan också finna det lönsamt att flytta produktionen allteftersom priserna på arbetskraft förändras i olika regioner. När reallönerna stiger i en region, som har stark tillväxt, kommer denna typ av företag att så småningom flytta produktionen till andra regioner. Samtidigt blir regionen med stark tillväxt en större marknad, vilket medför att den samtidigt drar till sig mer av marknadsorienterade direktinvesteringar.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att teorin om kapitalrörelser och teorin om direktinvesteringar skiljer sig åt. Direktinvesteringar utgör visserligen en viktig kanal för kapitalrörelser, men de har även andra konsekvenser utöver att flytta kapital mellan länder. Senare i detta kapitel skall vi redogöra nämnare för dessa konsekvenser i en analys av de samhällsekonomiska effekterna av direktinvesteringar. Innan dess skall vi emellertid dels redogöra för mönstret för utländska direktinvesteringar i kandidatländema, dels diskutera vilka faktorer som empiriskt sett tycks bestämma detta mönster.

5.2 Utländska mönster

direktinvesteringar:

och trender

Innan vi går på mönstret för direktinvesteringar såsom det framträder i tillgänglig statistik är det viktigt att klargöra att all statistik på detta område är behäftad med tolkningsproblem. Till att börja med råder det stora olikheter mellan länder, när det gäller rapporteringen av direktinvesteringar. Vidare är direktinvesteringar, som framgått av diskussionen i föregående avsnitt, ett långt ifrån perfekt mått värdet av de multinationella företagens investeringar utomlands. Studerar vi det ackumulerade beståndet får vi dessutom problem med hur vi skall värdera de investeringar som gjorts långt tillbaka i tiden. Trots dessa problem skall vi i detta avsnitt presentera statistik på både flöden och bestånd av direktinvesteringar. Vi skall emellertid också presentera statistik som direkt anger de multinationella företagens verksamhet i utlandet, och som bygger enkätundersökningar av svenska företag.

Detta avsnitt ägnas huvudsakligen att redogöra för direktinvesteringsmönstret för kandidatländema. Vi skall emellertid inleda med att kortfattat redogöra för de allmänna trenderna när det gäller utländska direktinvesteringar. Till att börja med kan man konstatera att direktinvesteringar, och försäljningen av varor och tjänster i utländska

92 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

dotterbolag till multinationella företag, har ökat i betydelse under de senaste decennierna. Enligt UNCTAD 1997 var värdet av de totala direktinvesteringsflöden 350 miljarder US dollar 1996, det högsta värdet som registrerats hittills. Medan beståndet av direktinvesteringar har vuxit med i genomsnitt 11-12 procent under 1990-talet har exporten endast vuxit med 7-8 procent. Detta visar hur centrala direktinvesteringama kommit att bli i de ekonomiska relationerna mellan länder.

Liksom handelstlödena är direktinvesteringsflödena koncentrerade till de rika, industrialiserade länderna. De industrialiserade länderna utgör inte bara källan för merparten av de utländska direktinvesteringama, utan de utgör också det huvudsakliga målet för dem. En stor del av direktinvesteringsflödena sker mellan EU, USA och Japan. En slutsats som kan dras av detta är att handel och direktinvesteringar tycks utgöra komplement till varandra på aggregerad nivå, dvs. en betydande volym av handel mellan två länder är vanligtvis förknippad med en betydande volym direktinvesteringar.

av

Under 1990-talet har dock utvecklingsländemas betydelse när det gäller direktinvesteringsflödena ökat. Medan knappt 20 procent de

av utländska direktinvesteringama lokaliserade till u-ländema 1990,

var hade denna andel ökat till 30 procent 1996.26 Även hemländer

ca som har u-ländema fått ökad betydelse. Omkring 98 procent de utländska

av direktinvesteringar hade sitt ursprung i i-ländema 1990. Denna andel hade sjunkit till 1996.

91 procent

En stor del av direktinvesteringama under senare år har utgjorts av sammanslagningar och uppköp av företag snarare än av helt nya investeringar i maskiner, byggnader och dylikt. De privatiseringsprogram som genomförts, där statliga företag sålts till privata ägare inte bara i de forna öststatema, utan även i många andra länder, har säkerligen stimulerat en del av de direktinvesteringar som skett under senare tid.

Under perioden 1991-1996 har årligen 2-4,5 procent de totala

av utländska direktinvesteringama gjorts i Central- och Östeuropa UNCTAD, 1997, s. 266. Som redan nämnts i kapitel 2 motsvarar detta flöden de flesta bedömare mindre än vad

som av anses vara man hade kunnat förvänta sig. Under 1995 och 1996 har det emellertid skett en markant ökning de ingående direktinvesteringama jämfört med

av tidigare år. Som framgår av tabell 5.1 direktinvesteringama dubbelt

var så höga under perioden 1995-1996 jämfört med under perioden 1993- 1994. Det skedde betydande ökningar av direktinvesteringama i Polen

25Av denna ökning står emellertid Kina för knappt hälften UNCTAD, 1997, tabell B.3, S. 313-318. 27UNCTAD, 1997, tabell B.4, S.319-324.

Internationella investeringar och multinationella företag 93

båda åren, medan det för Tjeckien och Ungern skedde kraftig

en ökning 1995, men sedan en minskning 1996. Den minskade nivån direktinvesteringama i Tjeckien och Ungern hänger troligtvis delvis samman med att processen med privatisering av stora statligt ägda företag avtagit i dessa länder jfr Hunya och Stankovsky, 1997, s. UNCTAD, 1997, s. 96-101. Det kan också påpekas att utlandsinvesteringama i infrastruktur som telekommunikation, transport och kraftförsörjning hittills har varit förhållandevis begränsade i kandidatländerna World Bank, 1996. Förutom att detta i sig har hållit nere nivån på direktinvesteringama, finns det bedömare som menar att den långsamma privatiseringstakten på detta område förhindrat en förbättrad service och därmed också haft en negativ effekt på direktinvesteringar i andra sektorer jfr UN, 1994, s. 128.

Ser man till de ackumulerade flödena under perioden 1991-1996 är det tydligt att Polen och Ungern dominerar som mottagare av direktinvesteringar. I förhållande till befolkningsmängden har Ungern attraherat betydligt större direktinvesteringsflöden än något av de andra länderna. Polen däremot följer i stort sett snittet för regionen vilket är ett ackumulerat flöde av direktinvesteringar på 370 US dollar per capita. Efter Ungern kommer Tjeckien och därefter Estland, när vi studerar de ackumulerade direktinvesteringama i förhållande till befolkningens storlek. Man kan därmed konstatera att de länder som fram till i år erhållit en stor andel direktinvesteringama är de länder som

av kommit längst i privatiseringsprocessen, som Ungern och Tjeckien.

Under 1996 uppskattas kandidatländemas bestånd av ingående

direktinvesteringar ha uppgått till 42,4 miljarder US dollar. EU-

ländema har varit de mest betydande direktinvesterama i Central- och Östeuropa. I slutet av 1995 stod dessa länder för 67 procent av det totala beståndet av direktinvesteringar Lemoine, 1997, s. 23. Mellan 1992 och 1994 gick 13 procent av de utåtriktade direktinvesteringama från EU till de central- och östeuropeiska ländema. Motsvarande siffra för USA och Japan endast 2 procent respektive 1 procent. De

var viktigaste mottagarländema i Central- och Östeuropa för direktinvesteringar från EU 1994 var Tjeckien, Ungern och Polen.

2 I flera länderna har stor del direktinvesteringama varit joint-

av en av ventures. 29Denna siffra baseras data insamlats WIIW och WIFO Hunya och

som av Stankovsky, 1997. Motsvarande siffra baserad på enbart betalningsbalansstatistik är 32,4 miljarder USD tabell I/l och I/2. 3° Detta gäller de direktinvesteringar gjordes i länder utanför unionen.

som Den viktigaste mottagaren av direktinvesteringar från EU 1992-1994 var USA som fick 43 procent av de utgående direktinvesteringama EU, 19970.

94 Internationella investeringar och multinationella företag

Tabell 5.1: Utländska direktinvesteringar i kandidatländema 1991-1996 milj. US dollar Land 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1991- 1991-1991- 1996 1996 1996 andel per av cap. total Bulgarien 56 42 55 105 90 150 498 1,3 60

Rumänien 40 77 94 341 419 624 1 595 4,1 70 Slovakien 83 102 199 203 183 150 920 2,4 170 Slovenien 111 113 128 176 160 688 1,8 350

.. Tjeckien 517 1 001 654 878 2 568 1 200 6 727 17,4 650 Ungern 1 462 1 479 2 350 1 144 4 519 1 982 12 936 33,5 1 270 Tata/t 244.9 367 7 5477 4 934 7206.9 70044 38640 700 370 Källa: UNCTAD, 1997, s. 305-307, IMF, 1997. Not: anger att uppgift saknas. Uppgifter om befolkningens storlek 1995 har

.. använts för att beräkna per-capita-siffroma i den sista kolumnen.

Det EU-land som investerat mest i Central- och Östeuropa är Tyskland, följt Österrike och Nederländema.

av

I tabell 5.2 presenteras beståndet av utländska direktinvesteringar i procent av kandidatländemas BNP. Vi finner återigen att Ungern är det land som skiljer sig från de övriga genom en markant högre andel 31,5 procent jämfört med 9,8 för regionen totalt. De länder som har en andel som ligger över snittet för regionen är, förutom Ungern, de baltiska länderna Estland och Lettland.

Om vi jämför beståndet av direktinvesteringar, som andel av BNP mellan kandidatländema och EU-ländema, finner vi att den är flera procentenheter lägre 9,8 jämfört med 13,2 för EU-ländema. Den är också flera procentenheter lägre än för utvecklingsländerna som grupp betraktat och än länderna i Latinamerika och Asien. Det kan vara problem med jämförbarheten mellan dessa siffror, eftersom det till skillnad från vad som gäller för de flesta av de andra länderna endast skett direktinvesteringar i kandidatländema under kort period.

en

Tyskland står för en femtedel av direktinvesteringama i regionen, medan Österrike och Nederländerna står for drygt tio procent vardera. Det mest betydande investerande landet efter Tyskland är USA, med knappt 15 procent av direktinvesteringama Lemoine, 1997.

Internationella investeringar och multinationella företag 95

Källa: UNCTAD, 1997, s. 339-352. Not: anger att uppgift saknas.

..

Den bild de ger är emellertid att de direktinvestering har skett är

som relativt små i förhållande till storleken på kandidatländemas ekonomier med undantag av Ungern och Estland.

I tabell 5.3 redovisas de svenska direktinvesteringama i kandidatländerna. Av tabellen framgår att ca 3,8 miljarder kronor har investerats i regionen sedan 1990. Drygt fyra femtedelar av dessa 3,8 miljarder kronor har gått till Polen, Tjeckien och Ungern, med ungefär lika stora delar till vart och ett dessa tre länder. Av resterande femtedel har

av drygt hälften gått till Estland. De svenska direktinvesteringama tycks således ha en starkare slagsida åt Estland och Tjeckien, jämfört med de totala inflödena som redovisades i tabell 5.1.

I tabell 5.4 visas hur de svenska direktinvesteringama fördelar sig över olika branscher. Som framgår tabellen har merparten

av av

investeringarna skett inom tillverkningsindustrin, och framför allt inom

verkstadsindustrin samt massa- och pappersindustrin, tillsammans

som står för ca tre femtedelar av direktinvesteringama. En slutsats kan

som dras av detta är att direktinvesteringama till stor del har skett i branscher som är relativt kapitalintensiva. Knappt femtedel de

en av ackumulerade flödena har gått till den finansiella sektorn.

96 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

Tabell 5.3: Svenska direktinvesteringar i kandidatländerna, netto, mkr exkl. återinvesterade medel Land 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990- 1990- 1990-

1996 1996 1996

andel per

av capita

total kr

.. .. Polen 63 38 19 110 184 228 399 1041 27,5 30

y 1 1 2 0,1 0,1 Rumänien

.. .. .. .. .. Slovakien 7 16 23 0,6 5

.. .. .. .. .. Tjeckien 1 218 92 732 69 1 112 29,4 110

.. Ungern 16 52 71 156 102 283 279 959 25,3 90 Totalt 79 90 96 613 600 1444 862 3 784 100 40 Källa: Riksbanken Not: Till Bulgarien och Slovenien rapporterades inga flöden under tidsperioden. Uppgifter om befolkningens storlek 1995 har använts för att beräkna per-capita-siffroma i den sista kolumnen.

belopp saknas/för få obs/belopp understiger 1 mkr ..

En säkrare källa till information om omfattningen och inriktningen på de svenska företagens verksamhet i Central- och Östeuropa är den databas över svenska multinationella företag inom tillverkningsindustrin, byggts vid Industriens Utredningsinstitut sedan

som upp mitten av 1960-talet. Databasen bygger på omfattande enkätundersökningar av svenska industriföretag med verksamhet utomlands. Data för 1994, vilket är det senaste år som data är tillgängligt för, visar att drygt 11 000 är anställda i dotterbolag till svenska företag i Centraloch Östeuropa, och att de producerar för ett sammanlagt värde av drygt fyra miljarder kronor se tabell 55. Detta motsvarar drygt 3 procent

de svenska företagens utlandsanställda och ca 1 procent av deras av samlade utlandsproduktion Braunerhjelm et al., 1996, 13-14. Så

s. sent som 1994 var således Central- och Östeuropa storleksmässigt ingen särskilt betydande värdregion för svenska multinationella företag.

32Antalet dotterbolag i Central- och Östeuropa det finns uppgifter for

som om 1994 är ca 40. Svarsfrekvensen för denna enkätundersökning som vänder sig till samtliga svenska företag med verksamhet utomlands är 87 procent.

SOU 1997: 156 Internationella investeringar och multinationella företag 97

Tabell 5.4: Svenska direktinvesteringar i 0st- och Centraleuropa 1989-1996, branschlördelade Bransch 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1989- 1989-

1996 1996

andel

av

total J0rv-, skogsbruk,jakt ac/tiske 0 0 0 0 0 1 7 2 10 0,3 777/Verknrhgs- /ndustri 6 36 92 282 299 1164 485 2425 72,1 Massaoch papper 0 56 4 8 77 856 1113 33,1 yerkstadsindustri 2 1 29 28 266 132 174 254 886 26,4 Ovrigtillverkningsindustri 4 4 3 3 8 90 134 180 426 12,6 Byggnadsverksamhe 30 1 0 25 0 67 37 4 164 4,9 Van/bandet restaurang ochhate/I 2 3 38 65 -38 88 2,6 Samrärzfsel,post00/7 te/everk 0 0 44 9 100 154 84 -348 43 1,2 Banker,försäkrings-

Källa: Riksbanken

I tabell 5.5 presenteras länderfördelningen över de svenska företagens sysselsättning och produktion i Central- och Östeuropa. Av tabellen framgår att Ungern står för ungefär hälften av både sysselsättningen och produktionen i regionen och att Polen, tillsammans med

Tjeckien, står tillsammans för ytterligare ca en tredjedel. Ungern

framstår således ett betydelsefullt värdland för de svenska

som mer företagen än vad direktinvesteringssiffroma från Riksbanken indikerar. De baltiska länderna står för drygt 16 procent sysselsättningen och

av drygt 11 procent produktionen, vilket stämmer relativt väl överens

av

med direktinvesteringssiffrorna. Det bör dock påpekas att dessa

uppgifter baseras på ett fåtal observationer, och att stora förändringar i mönstret för de svenska företagens aktiviteter i Central- och Östeuropa kan komma att ske inom de närmaste åren. IUI:s data visar också att drygt hälften av de dotterbolag som var etablerade i regionen 1994 var uppköpta företag, medan knappt hälften

utgjordes av rena nyinvesteringar.

4 17-1573

98 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

Tabell 5.5: dotterbolags sysselsättning och produktion i

Svenska

Central- och Osteuropa, länderfördelat Land/Region Antal Antal Produktion Produktion

anställda anställda mkr procent av

procent av total

total Estland 836 7,6 231 5,4 Övriga 986 8,9 269 6,3 Baltikum

CÖEL Totalt 11 067 100 4 245 100

Källa: IUI:s databas Not: Produktionen har beräknats som omsättning justerat för intemleverenser. Den totala produktionen överensstämmer inte med summan för de enskilda länderna p.g.a. avrundningsfel.

En annan källa till information om de svenska företagens verksamhet i Central- och Östeuropa är NUTEK. Enligt NUTEK:s siffror över antal anställda i svenska dotterbolag utgjorde dotterbolagen i Central- och Östeuropa drygt 2 procent av det totala antalet anställda i svenska dotterbolag 1993.33 För de industrikoncemema

stora utgjorde

utlandssysselsättningen i Central- och Östeuropa 1,8 procent 1993 och 3,2 procent 1995, medan for de stora tjänstekoncemema är motsvarande siffror 3,8 procent för 1993 och 5,2 procent för 1995 NUTEK, 1997, s. 48. Hittills tycks således en större andel av tjänstekoncememas utlandsverksamhet vara förlagd till Central- och Östeuropa än industrikoncememas.

NUTEK:s siffror bekräftar bilden av att Ungern är det dominerande värdlandet med ca hälften de utlandssysselsatta i regionen 1993

av se

tabell 5.6. Det är emellertid uppenbart, vilket framgår av tabell 5.6, att Ungerns relativa betydelse härvidlag minskat betydligt mellan 1993 och 1995 från 67,1 till 44,4 procent.

33Dessa siffror inkluderar även Ryssland. 34 Med stora industri- respektive tjänstekoncemer menas de 80 största

ca industri- respektive ca 40 största tjänstekoncemema baserat på antalet anställda i dotterbolag utomlands.

SOU 1997: 156 Internationella investeringar och multinationella företag 99

Tabell 5.6: Antal anställda i svenska dotterbolag till stora industrioch tjänstekoncerner i Central- och Osteuropa, länderfördelat Land Hela Storaindustrikoncemer Storatjänstekoncemer

näringslivet 1993 1993 1995 1993 1995 Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %

Estland 389 3,7 27 0.3 961 7,9 199 14,5 268 11,4 Lettland 736 7,0 323 4.2 753 6,2 360 26,2 439 18,7 Litauen 33 0,3 22 0,3 210 1,7 0 0 451 19,2 Polen 2 028 19,2 709 9,2 2 660 22,0 210 15,3 375 16,0 Tjeckien, Slovakien 1330 12,6 1 286 16,7 1 668 13,8 0 0 92 3,9 Lingem 5824 55,2 5 180 67,1 5383 44,4 591 43,0 702 29,9 Ovriga CÖEL 210 2,0 172 2,2 479 4.0 14 1,0 18 0,7 Total 77374 700 7 827 700 74776 700 2 762 700 32.90 700 Källa: NUTEK 1997, s. 48.

Detta är framför allt följd den förhållandevis kraftigt ökade

en av sysselsättningen i Polen under tidsperiod. Detta visar att det

samma med så låga nivåer på utlandsaktivitetema, det fortfarande handlar

som

i Central- och Östeuropa, snabbt kan ske betydande förändringar i om ländermönstret. I tabell 5.6 visas också att det råder distinkt skillnad mellan de

en baltiska länderna och de andra länderna, när det gäller inriktningen på dotterbolagens verksamhet. De förra länderna står för en betydande del

tjänstekoncernemas utlandssysselsättning, endast för en liten av men

industrikoncememas utlandssysselsättning. del av Vi kan studera branschfördelningen inom industrisektom med hjälp av IUI:s data. I tabell 5.7 redovisas hur dotterbolagens produktion och sysselsättning fördelar sig på olika branscher utifrån de data finns

som för 1994. I de sista två kolumnerna den procentuella fördelningen

anges för hela regionen. Av dessa kolumner kan vi utläsa att drygt hälften av dotterbolagens produktion och sysselsättning hänför sig till verkstadsindustrin. Därutöver hänför sig ungefär en fjärdedel till

och pappersvaruindustrin 28 procent produktionen och 21 pappers- av procent sysselsättningen och en sjätte- eller en sjundedel till livs-

av medel, dryck och tobak 13 procent produktionen och 17 procent av

av sysselsättningen.

I resterande kolumner i tabell 5.7 återfinns branschfördelningen för dotterbolagens produktion och sysselsättning uppdelat på dels de baltiska staterna, dels de övriga kandidatländema.

100 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

Tabell 5.7: Branschfordelning av svenska dotterbolags produktion och sysselsättning i Central- och Östeuropa 1994, procent

Baltikum ÖvrigaCÖEL Hela regionen Bransch Produk- Syssel- Produk- Syssel- Produk- Syssel-

tion sättning tion sättning tion sättning Livsmedel, dryck, tobak 96 87 2 3 13 17 Textil- och beklädnadsindustri 1 4 1 3 1 3 Pappers- och pappersvaruindustri 0 0 32 25 28 21 Kemisk industri 0 0 2 7 2 6

Verkstadsindustri 0 0 63 62 56 52

Övrigindustri 3 9 0 0 0 1 Hela

tillverkningsindustrin 100 100 100 100 100 100 Källa: IUI:s databas Not: Som Verkstadsindustri räknas metallvaruindustrin, maskinindustrin, elektroindustrin samt transportmedelsindustrin.

Av siffrorna i dessa kolumner framgår att branschfördelningen skiljer sig markant mellan dessa två regioner. Nästan alla dotterbolag i de baltiska länderna återfinns inom livsmedel, dryck och tobak, medan dessa branscher endast har en marginell betydelse för dotterbolagens verksamhet i de övriga länderna.

Det mönster som framträder när det gäller direktinvesteringar i kandidatländema är således ett där nivån hittills är förhållandevis låg, och där de direktinvesteringar gjorts är mycket koncentrerade,

som både geografiskt och branschmässigt. De länder som kommit längst i

transitionsprocessen har också erhållit merparten direktinvestering-

av ama. Ser vi de svenska direktinvesteringar som har gjorts i regionen är de koncentrerade till tillverkningsindustrin, och i synnerhet till pappers- och verkstadsindustrin.

SOU 1997: 156 Internationella investeringar och multinationella företag 101

5.3 Vilka faktorer mönstret för

påverkar direktinvesteringar

Det finns ett flertal studier analyserat bestämningsfaktorer för

som direktinvesteringar empiriskt. Ett problem när det gäller tolkningen av resultaten från dessa studier är att olika variabler använts för att fånga direktinvesteringar. I vissa studier har man använt flöden av direktinvesteringar, i vissa bestånd och i vissa har man fokuserat direkt dotterbolagens försäljning eller produktion. Några resultat som trots detta går igen i de flesta studier är följande: Direktinvesteringar återfinns i större utsträckning i branscher som har relativt höga utgifter för FoU och marknadsföring, och vars arbetskraft utgörs av en relativt stor andel tekniker och högt utbildad personal. De påverkas positivt

annan inte bara hemlandets utan även värdlandets nationalinkomst.

av av Dessa resultat stöd åt hypotesema att företagsspecifika tillgångar är

ger avgörande för direktinvesteringar, och att en betydelsefull drivkraft bakom beslutet att investera utomlands är att få tillgång till värdlandets marknad. Visst stöd finns för hypotesen att direktinvesteringar påverkas förändringar i konkurrenskraft, mätt som förändringar i

av real växelkurs eller relativ arbetskraftskostnad enhet relative unit

per labour cost. Däremot finns det knappast något stöd för hypotesen att direktinvesteringar drivs skillnader i relativa tillgångar på produk-

av tionsfaktorer mellan hem- och värdland.35

Flera studier bestämningsfaktorer för direktinvesteringar har

av försökt uppskatta effekten av värdlandets handelshinder gentemot omvärlden samt skillnader i beskattningen av företag mellan länder. Den empiriska forskningen har emellertid inte kunnat påvisa några entydiga effekter sig handelshinder eller beskattning. Om detta

av vare beror på att dessa effekter är försumbara, eller om det snarast beror på de ekonometriska problem är förknippade med sådana studier, är

som en omdebatterad fråga.

När det gäller handelshinder kan man förvänta sig en positiv effekt på direktinvesteringarna att de gör det dyrare att förse en viss

genom utländsk marknad med export från hemlandet. Samtidigt så fördyrar de också dotterbolagens import från hemlandet. Nettoeffekten är därmed

35Exempel på studier påvisar effekt förändringar i konkurrenskraft

som en av är Culem 1988 och Barrell och Pain 1996, 1997. Brainard 1993b visar, baserat på amerikanska data, att mönstret för dotterbolagens utlandsförsäljning inte kan förklaras av skillnader i relativa faktortillgångar. 3°För översikt, Caves, 1996, 34-36 och s 204-208.

en se s.

102 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

inte på förhand given. Flera studier har emellertid funnit att andelen av de multinationella företagens utlandsförsäljning d.v.s. utlandsproduktion plus export som utgörs av utlandsproduktion påverkas positivt av handelshinder Horst, 1972, Swedenborg, 1979, kap. Brainard, 1997.

Många länder har särskilda regler för de utländska företagens aktiviteter. Reglerna syftar vanligtvis till att påverka dessa aktiviteter i en riktning som antas vara gynnsam för värdlandet. Vissa regler kan gynna de utländska företagen de inhemska företagens bekostnad, medan andra kan verka i precis motsatt riktning. Exempel på regler som missgynnar de utländska företagen är restriktioner för den andel av aktiekapitalet som får ägas av utlänningar, och för antalet utlänningar som får inneha ledningspositioner. Andra exempel är restriktioner för hur stor andel av insatsvaroma som får importeras. Exempel regler som gynnar de utländska företagen är särskilda skatteförrnåner och särskild tullbefrielse på insatsvaror. Vad nettoeffekten blir

ur incitamentsynpunkt, när denna typ av regler verkar samtidigt, kan

vara svårt att avgöra. Den slutsats som kan dras av den empiriska forskningen på området är emellertid att det inte finns något direkt stöd för att specifika åtgärder, exempelvis förmånlig

som en mer beskattning, har en avgörande effekt på beslutet att investera i ett visst värdland. Det beslutet tycks i stället fattas utifrån fundamentala

mer faktorer som påverkar lokaliseringsfördelama jfr Thomsen och Woolcock, 1993.

Som framgår av det teoretiska avsnittet har horisontella och vertikala direktinvesteringar olika förklaringsfaktorer. De empiriska studier som gjorts har emellertid sällan gjort en åtskillnad mellan dessa två typer av direktinvesteringar. Skälet till detta är att det i statistiken är mycket svårt att skilja dem åt. Ett undantag är en studie av Brainard l993b som visar att sådan utlandsproduktion som leder till export tillbaka till USA kan förklaras till viss del skillnader i faktor-

av tillgångar mellan USA och värdländema, medan övrig utlandsproduktion inte kan förklaras sådana skillnader. Å andra sidan utgör

av exporten till USA endast 13 procent företagens totala utlandspro-

av duktion. En slutsats som kan dras från detta är att horisontella direktinvesteringar tycks dominera över vertikala på det aggregerade planet.

Det faktum att utvecklingsländer Kina under tid erhållit

som senare stora mängder exportinriktade direktinvesteringar kan emellertid

vara ett tecken på att denna typ av direktinvesteringar har ökat i betydelse. Det har också hävdats att just handelsliberalisering har medfört förändringar i vissa arbetsintensiva branscher, där det blivit lättare att splittra upp produktionen och förlägga delar med olika faktorintensiteter till olika länder. Det skulle innebära ett mönster där

SOU 1997: 156 Internationella investeringar och multinationella företag 103

företag i i-länderna tillhandahåller produktdesign, processteknologi och marknadsföring, medan ihopsättningen av produkterna görs av

underleverantörer i låglöneländer. Hanson 1996 finner visst empiriskt stöd för att ett sådant mönster utvecklats i Mexiko, efter handelsliberaliseringen gentemot USA och Kanada i samband med bildandet av NAFTA. Sådan arbetsintensiv tillverkning kan emellertid i princip bedrivas av antingen fristående underleverantörer eller av dotterbolag till multinationella företag. Valet mellan dessa alternativ beror hur starka intemaliseringsfördelama

5.4 Marknadsorienterade eller

direktinvesteringar i

exportinriktade

Central- och

Östeuropa

I vilken utsträckning är direktinvesteringama till Central- och Östeuropa marknadsorienterade eller exportinriktade För att analysera denna fråga kan vi studera i vilken mån den utlandsproduktion

som sker i dotterbolagen är förknippad med export, och i vilken utsträckning den utgörs av försäljning på den lokala marknaden. För världen som helhet har exporten beräknats utgöra knappt 30 procent av dotterbolagens totala försäljning, där andelen ligger något högre för dotterbolag i u-ländema än i i-länderna 36 procent jämfört med 28 procent under 1994 UNCTAD, 1997, 268. Ser vi enbart på de

s. svenska multinationella företagen finner vi siffror i samma storleksordning. I tabell 5.8 visas att 33 procent av den totala utlandsproduktionen 1994 exporteras från värdlandet 34 procent för i-länderna och 17 procent för u-ländema. Av tabell 5.8 framgår också att 27 procent de svenska företagens

av produktion i Öst- och Centraleuropa utgörs export. Det innebär att

av ca tre fjärdedelar av produktionen är avsedd för försäljning i värdlandet, en indikation på att betydande del de svenska direkt-

en av investeringarna i Öst- och Centraleuropa är marknadsorienterade till sin natur. Vi ser också att exportandelen är högre i de länder som mottagit merparten av direktinvesteringama Ungern och Polen medan den är

- betydligt lägre i övriga länder. Jämför vi med EU-ländema framstår emellertid exportandelen i kandidatländerna som låg. För EU-ländema

37Siffrorna för Ungern och Polen överensstämmer emellertid i stort sett med den totala exportandelen för tillverkningsindustrin i dessa länder, vilken var 36 procent i Ungern och 23 procent i Polen 1995 Lemoine, 1997.

104 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

ligger denna andel på 43 procent ett par procentenheter lägre för länderna i gruppen södra EU, dvs. Grekland, Portugal och Spanien. Tabell 5.8 De svenska dotterbolagens produktion och export 1994

tillverkningsindustrin

Övriga

Ör/njga

Händer utom EU 77466636 763775 7830 74,7 7,6 U-/ånder 00/7N/E 2355 7,5 448636 302,6 757 7,7 Tata/l 3.975227 727777,2 35 753,4 32,6 9,0 Källa: IUI-data Not: Utlandsproduktionen är mätt som dotterbolagens omsättning minus intemleveranser för återförsäljning. Södra EU definieras som Grekland, Portugal och Spanien. I-länder utom EU definieras som Australien, Japan, Kanada, Norge, Nya Zeeland, Schweiz och USA. U-länder och NIE inkluderar alla länder utom i-länder och CÖEL.

Det är tydligt att en mycket högre andel av dotterbolagens produktion exporteras från EU-ländema än från andra länder.

För de svenska multinationella företagen kan vi också urskilja hur mycket av dotterbolagens export som utgörs av export till hemlandet. Till denna export hör dels insatsvaror och komponenter som skall förädlas vidare i Sverige, dels färdigvaror som skall säljas till svenska konsumenter. Som framgår tabell 5.8 exporteras åtta procent av den

av produktion sker i dotterbolagen i Central- och Östeuropa till

som Sverige. Denna siffra överensstämmer väl med motsvarande siffra för

SOU 1997: l 56 Internationella investeringar och multinationella företag 105

världen helhet nio procent. Man kan emellertid notera att

som genomsnittet dras upp av den höga andelen export till Sverige för Polen. För övriga länder i Öst- och Centraleuropa är andelen mycket lägre. Det är också värt att notera att den andel av utlandsproduktionen i EU som exporteras till Sverige ligger på 13 procent, dvs. över snittet för kandidatländema och världen som helhet. Den är emellertid betydligt lägre för södra EU än för norra EU 5 procent jämfört med 14 procent.

Vi kan alltså konstatera att exportandelen för utlandsproduktionen i kandidatländema följer snittet för världen relativt väl, men ligger betydligt under den andel vi finner för länderna i EU. Det finns också en del som tyder på att en relativt stor del av exporten från Central- och Östeuropa under första hälften av 1990-talet utgjorts av export från fristående underleverantörer snarare än från dotterbolag till utländska företag Lemoine, 1997.

5.5 Effekter av direktinvesteringar på

värdländema

I detta och nästa avsnitt skall vi diskutera vilka samhällsekonomiska effekter direktinvesteringar kan ha på värd- och hemländemas ekonomier. Vi kommer att här skilja mellan effekter som har med det utländska ägandet av företagen att göra och sådana som har med kapitalexport att göra. I praktiken uppstår ofta båda typerna av effekter i samband med direktinvesteringar. ekonomisk synvinkel känne-

Det ur tecknande draget för just direktinvesteringar är emellertid att de leder till ett utländskt ägande av företagen.

De samhällsekonomiska effekterna på värdländema kan delas upp i tre kategorier: effekter på kapitalbeståndet, effekter på produktiviteten samt effekter på marknadsförhållandena.

Effekter på kapitalbeståndet

När det gäller effekter på kapitalbeståndet är den avgörande frågan just huruvida kapitalexport uppstår eller inte, dvs. om det sker ett nettotillskott till värdlandets kapitalbestånd eller inte. Det är inte säkert att en direktinvestering av en viss storlek leder till motsvarande ökning av värdlandets kapitalbestånd. Till att börja med är det möjligt att ett inhemskt företag skulle ha genomfört motsvarande investering om en direktinvestering inte kommit till stånd se Caves, 1996, s. 116-117.

106 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: l 56

Dessutom kan direktinvesteringen utgöras ett uppköp ett

av av existerande företag snarare än en nyinvestering i byggnader, maskiner och dylikt. Särskilt det senare har stor relevans för de central- och östeuropeiska länderna. Många av de direktinvesteringar som gjorts hittills har varit uppköp av tidigare statligt ägda företag i samband med privatiseringsprocessen.38Det verkar emellertid rimligt att anta att även dessa direktinvesteringar kommer att leda till ett betydande nettotillskott till kapitalbeståndet i regionen. Det existerande kapitalbeståndet i dessa företag har ofta varit dåligt anpassad till produktion för konkurrensutsatta marknader, och de utländska företag tagit

som över har därigenom haft incitament att genomföra nyinvesteringar för att utöka och uppgradera existerande kapitalbestånd.

En ökning av kapitalbeståndet kan finansieras flera olika sätt; genom inhemskt sparande eller från utlandet via direktinvesteringar, portföljinvesteringar eller rena transfereringar dvs. bistånd. En fmansering via direktinvesteringar har flera fördelar för länderna i Östoch Centraleuropa. Att enbart förlita sig på inhemskt sparande innebär att uppbyggandet av kapitalbeståndet tar lång tid och lägger restriktioner på den inhemska konsumtionen under tiden. Att låna av utländska kommersiella banker kan skapa problem med räntebetalningarna den typen vi sett tidigare i t.ex. Polen och i flera utveck-

av lingsländer under framför allt 1980-talet. Om landet hamnar i en situation där det av olika skäl bedöms som osannolikt att de lån som har tagits kommer att kunna betalas av kan tillgången till ytterligare krediter strypas. Med direktinvesteringar varierar betalningarna till utlandet med avkastningen på själva investeringarna. Det innebär att de utländska kreditgivama bär en del av risken förknippad med investeringarna, vilket kan vara en fördel för länder där det råder stor osäkerhet om framtida ekonomiska förhållanden.

En ökning av kapitalbeståndet leder till att arbetskraften blir mer produktiv, vilket lång sikt kommer att avspeglas i högre reallöner. På kort sikt leder det till ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Kapitalets marginalprodukt kommer emellertid att falla, och realavkastningen på kapital faller. Därmed blir det värdlandets kapitalägare som förlorar på att utländskt kapital importeras till landet.

33 Lansbury, Pain och Smidkova 1996 visar i en ekonometrisk analys av direktinvesteringar i Centraleuropa att privatiseringsprogrammen påverkat mönstret av direktinvesteringar för regionen.

SOU 1997: 156 Internationella investeringar och multinationella företag 107

Effekter på produktiviteten

Den kanske mest centrala positiva effekten av direktinvesteringar är ändå att de utländska företagen vanligtvis är bärare av avancerad teknologi och know-how. Det innebär att det multinationella företaget kan producera mer effektivt än inhemska företag, med potentiella samhällsekonomiska vinster i form av lägre priser, bättre kvalitet, ökad produktvariation etc. Dessutom kan det finnas s.k. spillover-effekter som medför att produktiviteten i även de inhemska företagen ökar av

en direktinvestering. Orsakerna till sådana spillover-effekter kan vara

att kunskapen sprids när utländska dotterbolag handlar med lokala företag eller när de lokala företagen anställer personal som tidigare varit anställda i dotterbolag se t.ex. Blomström och Kokko, 1996.

Den empiriska forskningen har funnit visst stöd för att direktinvesteringar medför en positiv effekt på produktiviteten i de inhemska företagen t.ex. Caves, 1974, Globennan, 1979, Blomström och Persson, 1983. Det kan förväntas att spillover-effektema är mer betydande i högteknologiska än i mer sektorer där varorna tillverkas med välkänd teknologi. Det tycks också som om i vilken utsträckning spillover-effekter kommer till stånd i hög grad beror på de lokala förhållandena i värdlandet. Blomström och Kokko 1996 drar slutsatsen att en hög grad av lokal kompetens och konkurrens bidrar till att öka värdländemas förmåga att absorbera spillover-effekter.

Effekter på marknadsförhållandena

Faktorer som höga kostnader för FoU och marknadsföring befrämjar inte bara uppkomsten av multinationella företag utan blir också ett hinder för inträde marknaderna. Det innebär att multinationella företag i stor utsträckning återfinns på relativt koncentrerade marknader, där det finns möjligheter för företagen att göra vinster som går utöver ersättningen för kostnader i samband med FoU, marknadsföring etc. Förutom detta innebär välfárdsförluster i

att form av en snedvriden resursallokering tillkommer för värdlandet att de

39 Denna typ faktorer kan också bidra till att direktinvesteringar har

av en positiv effekt på värdlandets tillväxt, vilket diskuteras i kapitel ° Flera studier visar att betydelsen multinationella företag och

av koncentrationsgrad är positivt korrelerade t.ex. Fishwick, 1981, och Pugel, 1978

108 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

vinster görs av dotterbolag till multinationella företag förs ut ur

som landet. Det är emellertid långt ifrån säkert att konkurrensen är svag, bara för att antalet företaget är litet på en marknad. Det beror helt på hur företagen och det kan variera från fall till fall. Dock har

agerar, åtgärder som begränsar den konkurrens som de utländska dotterbolagen utsätts för, olika former specialbehandling i skatte- eller

som ex. av tullhänseende, negativa välfärdseffekter. Tidigare har flera länder i Central- och Östeuropa gett utländska företag särskilda förmåner, som lett till att de har kunnat konkurrera på helt andra villkor än andra företag. Denna typ åtgärder, för att attrahera utländska

av direktinvesteringar, är oförenliga med strävandena inom EU att låta alla EU-baserade företag konkurrera på lika villkor. För kandidatländema är det därför nödvändigt att ta bort alla sådana förmåner. En fråga som har betydelse för de samhällsekonomiska effekterna är om de multinationella företagens inträde en viss nationell marknad ökar eller minskar konkurrensen. I princip kan effekten på graden av konkurrens båda hållen. Inträdet ett multinationellt företag kan

av minska koncentrationen på den nationella marknaden och eventuellt öka graden konkurrens. Å andra sidan kan de multinationella

av företagen komma att dominera de lokala marknaderna, och de kan därigenom på olika sätt förhindra eller försvåra konkurrensen från lokala företag. I vissa fall kan själva syftet med en utlandsinvestering

att avskräcka potentiella konkurrenter från att träda på vara marknaden Horstmann och Markusen, 1987, Smith, 1987. Flera studier har funnit att inträdet av multinationella företag haft en negativ effekt på koncentrationsgraden Knickerbocken, 1976, Fishwick, 1981, det är därmed inte klargjort hur graden konkurrens har

men av påverkats se också Caves, 1996, s. 83-97.

När det gäller välfärdseffektema för värdlandet kan det finnas en avvägning mellan de vinster uppstår att det multinationella

som genom företaget har bättre teknologi, med de eventuella spillover-effekter som är förknippade med sådan teknologiöverföring, och de eventuella förluster som uppstår genom att monopolvinster förs ut ur landet. En tillräcklig förutsättning för att värdlandet skall vinna på en direktinvestering är att det pris som det multinationella företaget tar ut är lägre än genomsnittskostnadema för potentiella inhemska producenter se t.ex. Markusen et al., 1995, s. 398-404.

För att motverka eventuella förluster är det därför viktigt att det bedrivs en effektiv konkurrenspolitik, som säkerställer en hög grad av konkurrens de lokala marknaderna i värdländerna. Exakt hur en

4 Särskilt uppmärksammat har Polens tullbefrielse av Daewoos import av komponenter varit UNCTAD, 1997, s. 101.

Internationella investeringar och multinationella företag 109

sådan politik bör ser ut är en fråga som diskuteras flitigt både i forsk-

ningslitteraturen och på politisk nivå. I synnerhet är det inte helt

självklart hur man bör förhålla sig till uppköp och sammanslagningar

företag. Å sidan leder det i allmänhet till ökad marknadsav ena koncentration, å andra sidan kan det leda till en effektivare pro-

men duktion genom att eventuella stordriftsfördelar på företagsnivå utnyttjas bättre. Därmed är det inte heller självklart hur ett värdland bör förhålla sig till sådana direktinvesteringar som utgörs av sammanslagningar och uppköp.

När det gäller de central- och östeuropeiska länderna kan man konstatera att de alla har konkurrenslagstiftning, och att flera redan

en har anpassat delar av sitt regelverk till det som gäller inom EU. Ett medlemskap kan emellertid få betydande effekter på tillämpningen av reglerna.

5.6 Effekter av direktinvesteringar på

hemländerna

I detta avsnitt skall vi diskutera de samhällsekonomiska effekterna på hemländerna direktinvesteringar. Vi skall återigen skilja mellan

av effekter som uppstår till följd av kapitalrörelser, och effekter som uppstår till följd ett utländskt ägande av företagen. Det faktum att de

av multinationella företagen finner det lönsamt att investera utomlands torde innebära att deras vinster därmed är högre än vad de armars skulle varit. Därmed finns det del talar för att hemlandet som helhet

en som vinner på direktinvesteringama. Dessa vinster behöver emellertid inte

jämnt fördelade. Särskilt finns det farhågor för att utländska vara investeringar skall ersätta inhemska investeringar, och att därmed

utländsk produktion och sysselsättning skall ersätta inhemsk produktion

och sysselsättning. De som då skulle förlora är arbetskraften genom att reallönema ned. Vi kommer att i detta avsnitt diskutera dessa

pressas

potentiella effekter i tur och ordning.

Effekter på kapitalbeståndet

Om de utländska investeringarna substituerar inhemska investeringar, vilket är rimligt att anta om utlandsinvesteringama verkligen representerar export kapital från hemlandet, förväntar vi oss att

av avkastningen kapital stiger medan avkastningen på insatser av arbete faller i hemlandet. Samtidigt som det uppstår en vinst för landet som

110 Internationella investeringar och multinationella företag

helhet, förlorar således arbetskraften som grupp i termer sänkta

av reallöner.

Den långsiktiga effekten på den reala ersättningen till arbetskraften är således negativ. På kort sikt kan detta också motsvaras negativ

av en effekt på sysselsättningen. Det är emellertid viktigt att slå fast att det inte finns några skäl att tro att förändringar i ett lands direktinvesteringsmönster, lika lite som förändringar i dess handelsmönster, påverkar den aggregerade sysselsättningen på lång sikt. Pâ lång sikt kommer sysselsättningen att bestämmas av olika strukturella drag i den inhemska ekonomin: åldersstrukturen hos befolkningen, graden

som av löneflexibilitet, graden av konkurrens på produktmarknader samt ersättningsnivåer och regler i socialförsäkringama. Den arbetslöshet som bestäms av denna typ faktorer i långsiktig jämvikt benämns

av ibland den naturliga arbetslösheten och det är den vi menar när vi talar om modeller med full sysselsättning. En minskning kapital-

av beståndet i ett land kommer emellertid att leda till ett fall i efterfrågan på arbetskraft, som på kort sikt kan påverka sysselsättningen och på lång sikt reallönen.

Effekter av det multinationella företagets expansion

utomlands

Om vi bortser från att det sker kapitalrörelser och i stället fokuserar på vad det utländska ägandet företag innebär, kan vi konstatera att

av om ett vinstmaximerande företag etablerar produktion utomlands innebär det att utlandsproduktionen är lönsam än vad inhemsk produktion

mer skulle ha varit. Om vi utgår från att det råder full sysselsättning alla

av

produktionsfaktorer, leder direktinvesteringen till en vinst för landet

som helhet, eftersom den skillnad i vinst som utlandsproduktionen ger upphov till räknas in i hemlandets nationalinkomst.

Det finns ett antal studier försöker uppskatta effekten

som av

direktinvesteringar på hemländemas sysselsättning. Ett antal studier

baserade på amerikanska data har försökt uppskatta effekterna

av en sysselsättningsökning i de amerikanska företagens utländska dotterbolag på den inhemska sysselsättningen Slaughter, 1995, Brainard och Riker, 1997. Dessa studier finner inget stöd för hypotesen att

en sysselsättningsexpansion i de utländska dotterbolagen skulle

ha en negativ effekt på sysselsättningen i USA. Slaughter 1995 finner t.o.m. en svag positiv effekt, dvs. en ökning sysselsättningen i de utländska

av dotterbolagen förknippas med ökning sysselsättningen

en svag av hemma. Detta hänger samman med att samtidigt som viss produktion kanske flyttas ut till det utländska dotterbolaget, ökar också efterfrågan

SOU 1997: l 56 Internationella investeringar och multinationella företag 11 1

på varor och tjänster tillverkade i hemlandet. Brainard och Riker 1997 finner att det starkaste negativa förhållandet finns mellan olika typer av dotterbolagssysselsättning, så sätt att en ökning av sysselsättningen i utländska dotterbolag har starkast negativ effekt andra utländska dotterbolag, framför allt i länder med liknande relativa faktoruppsättningar. Deras resultat pekar att det kan finnas en substitutionseffekt mellan sysselsättningen i utländska dotterbolag och sysselsättningen hemma, när det gäller utländska dotterbolag som är förlagda till andra rika industrialiserade länder, men knappast när det gäller dotterbolag i typiska låglöneländer. När det gäller sysselsättningen i de senare tycks den i första hand ersätta sysselsättning i dotterbolag förlagda i andra typiska låglöneländer.

En slutsats som kan dras av dessa studier är att i den mån det uppstår negativa effekter på sysselsättningen och reallönen inom EU av att EU-företag ökar sina investeringar i Central- och Östeuropa, kan detta förväntas drabba länderna i södra Europa Grekland, Portugal och Spanien snarare än länderna i norra Europa. Länderna i södra Europa är de som har den faktoruppsättning som är mest lik den i länderna i Central- och Östeuropa. I den mån sysselsättningen i de central- och östeuropeiska dotterbolagen substituerar sysselsättning i dotterbolag inom EU, lär den därför i första hand göra det för de dotterbolag som är lokaliserade till dessa länder.

Vi vet att multinationella företag investerar relativt mycket i FoU och står därmed för en stor del av alstrandet av ny teknologisk kunskap. I den mån utlandsinvesteringama ökar avkastningen på investeringar i FoU i hemlandet, har de en positiv effekt på omfattningen av dessa investeringar. Det finns en hel del empiriskt stöd för hypotesen att investeringar i FoU genererar spillover-effekter, som ökar produktiviteten också i andra företag än i det som genomför investeringamaflz Därmed kan det finnas en indirekt spillover-effekt förknippad med direktinvesteringar även för hemlandet.

5.7 Effekter av direktinvesteringar på

handelsmönstret

Som framgick av teoriavsnittet ovan, kan produktionen i utländska dotterbolag påverka handelsmönstret på olika sätt beroende på om direktinvesteringama är horisontella eller vertikala till sin karaktär. Den

empiriska forskningen kring sambandet mellan handel och

42Se t.ex. översikten i Nadiri 1991.

i

1 12 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

i

i

i

direktinvesteringar har funnit att multinationella företag är mer exportoch importbenägna än jämförbara nationella företag se t.ex. MacCharles 1987. När det gäller kandidatländema finns det starka skäl att tro att direktinvesteringama har en positiv effekt på exporten. Genom att de utländska företagen har existerande distributionsnät och inarbetade kundkontakter kan exporten underlättas. Direktinvesteringarna kan dänned förväntas öka såväl exporten från som importen till kandidatländema. i

l

Det finns också vissa skäl att tro att en ökad mängd direktinvesteringar kan leda till en högre andel inombranschhandel i den totala handeln. En stor del av inombranschhandeln utgörs av insatsvaror. Den inomföretagshandel som uppstår i vertikalt integrerade multinationella företag kan dänned också komma att utgöra inombranschhandel. Hoekman och Djankov 1996 finner ett starkt positivt samband mellan direktinvesteringsflöden och inombranschhandel för Central- och Östeuropa, men kan inte säga något om kausaliteten. Det verkar dock som

direktinvesteringsflödena hittills har varit alltför begränsade för att l om kunna ha varit den huvudsakliga drivkraften bakom den ökning av inombranschhandeln som skett. Således består denna ökning troligtvis j företrädesvis handel mellan separata företag. i

av

När det gäller de öst- och centraleuropeiska länderna framstår

p tillgångarna på humankapital som relativt goda, när vi ser till formell i utbildning. Men som tidigare argumenterats tycks utbildningar och färdigheter i vissa fall vara dåligt anpassat till produktionen på konkurrensutsatta marknader. I och med att de utländska företagen

i

utgör organisationer, som redan är anpassade till konkurrensutsatt verksamhet, kan de troligtvis spela en betydelsefull roll när det gäller i anpassningen till mera marknadsmässiga förhållanden. Därigenom kan direktinvesteringama ha särskild betydelse för de öst- och centraleuropeiska ländernas möjligheter att utveckla komparativa fördelar i humankapitalintensiva branscher Halpem, 1995.

43 Ett flertal empiriska studier har försökt att analysera huruvida direktinvesteringar och export utgör substitut eller komplement till varandra sett ur hemlandets synvinkel. Swedenborg 1979 visade i en inflytelserik studie av de svenska multinationella företagen att produktionen i de utländska dotterbolagen hade en positiv effekt på företagens export från Sverige. En senare studie av de svenska multinationella företagen visar i stället en negativ effekt Svensson, 1996.

n;

SOU 1997: 156 Internationella investeringar och multinationella företag 113

5.8 Förväntade effekter av en östutvidgning på direktinvesteringsflödena

I detta avsnitt skall vi diskutera hur ett EU-medlemskap kan förväntas påverka direktinvesteringsflödena till kandidatländema. Av stor betydelse för huruvida utländska företag investerar i ett land är självfallet de lagar och regler omgärdar affársverksamheten som i landet. Skyddet äganderätten är avgörande för privata av investeringar, oberoende de är utländska eller inhemska. När det av om gäller utländska direktinvesteringar är det är också viktigt att företagen har möjlighet återföra vinster samt att konvertera valuta. En hel del att förändringar lagstiftning och regelverk i denna riktning har redan av gjorts i kandidatländema. Man kan emellertid förvänta sig att det sker förbättringar länderna blir medlemmar i EU jfr Baldwin

ytterligare om

et al., 1997. Ett sätt att närma sig frågan vilken effekt ett EU-medlemskap om kan förväntas få på kapitalflödena är att studera hur dessa flöden förändrats vid tidigare utvidgningar. Baldwin et al. 1997 gör en sådan genomgång och finner att det för de flesta länder skett ett ökat inflöde under period. Grekland utgör emellertid ett undantag från detta en mönster. Detta understryker att det inte finns något självklart samband mellan EU-medlemskap och kapitalflöden. Ett EU-medlemskap ett skapar sannolikt bättre förutsättningar för kapitalinflöden, men de inhemska förhållandena avgör huruvida dessa realiseras eller inte. Om endast begränsade åtgärder vidtas för att genomföra den politik som syftar till att integrera medlemsländerna med resten av unionen, kan effekterna på inflödet direktinvesteringar bli ringa. Om EUav medlemskapet däremot utnyttjas för att integrera och faktorvarumarknader med övriga länder kan ökningen bli stor. Blomström och Kokko 1997 pekar också på betydelsen av de inhemska förhållandena i sin analys sambandet mellan regional av integration och utländska direktinvesteringar. Särskilt viktigt tycks det med investeringar i infrastruktur, ekonomisk och politisk stabilitet vara och tillgång på högutbildad arbetskraft i vissa sektorer och branscher. Ett EU-medlemskap kan påverka framtida direktinvesteringsflöden det påverkar förutsättningarna för den inhemska just genom att utvecklingen. Det är emellertid viktigt att påpeka att den förväntade positiva effekten ett EU-medlemskap på direktinvesteringama av huvudsakligen är kortsiktig till sin natur. Det är genom att ett EUmedlemskap kan reducera osäkerheten kring kandidatländemas framtida utveckling det ekonomiska såväl det politiska området som positiv effekt på de utländska direktinvesteringama kan uppnås. som en

1 14 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

På lång sikt kommer dock omfattningen de utländska av

direktinvesteringama att bero vilken utveckling faktiskt

som kommer till stånd i dessa länder. Det finns också skäl att inta viss försiktighet när det gäller kandidatländernas möjligheter att realisera sina potentiella lokaliseringsfördelar. I förhållande till de nuvarande EU-ländema utgör kandidatländema

periferin. Enligt modern lokaliseringsteori kan sänkningar

av handelskostnader medföra att industriproduktionen blir ännu mer koncentrerad till centrum, därför att det lönar sig att utnyttja stordriftsfördelar. Detta skulle kunna innebära att vissa de marknadsav orienterade direktinvesteringar, hade genomförts utan ett EUsom medlemskap, inte skulle komma till stånd. Företagen skulle i stället välja att koncentrera produktionen till de stora marknaderna i väst för att sedan exportera till öst. Hur betydelsefull denna typ mekanism är av i praktiken är dock svårt att bedöma, eftersom det knappast har gjorts några empiriska undersökningar på detta område.. Ett sätt att försöka analysera hur vi kan förvänta att direktinvesoss teringsflödena påverkas ett medlemskap i EU är att utgå ifrån hur av nuvarande EU-länders bestånd utländska direktinvesteringar av förhåller sig till variabler BNP och BNP capita, och sedan dra som per slutsatser om vilket utrymme kan finnas för ökningar direktinsom av vesteringama i kandidatländema. Vi estimerar enkel regression, där en beståndet av ingående direktinvesteringar relateras till dels BNP, dels BNP per capita, och där vi använder dummyvariabel för EUen medlemskapf Vi använder sedan den estimerade ekvationen för att

uppskatta hur stor beståndet utländska direktinvesteringar skulle av vara dels om kandidatländema följde mönstret för övriga länder utan att

44 En vanlig minsta-kvadrat-skattning med korrigering för eventuell heteroskedasticitet ger följande samband standardfel inom parentes:

ln1FD1- 0,30+ 0,81 lnBNP+ 0,01 lnBNPcap+ 1,22 EU 120 0,08 044 0,68 l E 0,77 Antal obs 92

där IFDI är beståndet av ingående direktinvesteringar UNCTAD, 1997, BNP är landets BNP i miljoner US dollar, BNPcap är BNP per capita i miljoner US dollar IMF, 1997 och EU är en dummyvariabel antar värdet 1 som om landet är medlem i EU och värdet 0 i annat fall.

SOU 1997: 156 Internationella investeringar och multinationella företag l 15

medlemmar i EU, dels om de både följde mönstret för övriga vara

medlemmar i EU. länder och dessutom var

I tabell 5.9 visas sammanställning resultaten från denna

en av exercis. Beräkningarna har gjorts utifrån uppgifter BNP för både

om 1995 och 1996 där uppgifter för 1996 endast varit tillgängliga for ett

kandidatländema. Två olika estimeringsmetoder har använts. fåtal av

Tabell 5.9: Resultat från beräkningar skillnaden mellan

av estimerat och faktiskt bestånd ingående direktinvesteringar som

av andel värdländernas BNP procent

av

av Källa: Ekholm 1997b

Den första raden visar skillnaden mellan estimerat och faktiskt bestånd

direktinvesteringar andel av BNP under antagandet att av som kandidatländema förblir utanför EU. Här varierar de uppskattade skillnaderna mellan noll och fem procent. Den andra raden visar

skillnad under antagandet att länderna blir medlemmar i EU. samma Som framgår tabellen skiljer sig de uppskattade skillnaderna

av förhållandevis mycket mellan de två olika estimeringsmetodema; de varierar mellan 5 och 30 procent. Den sista raden i tabellen visar effekten ett EU-medlemskap skillnaden mellan de två

av som ovanstående raderna. Dessa varierar mellan 3 och 27 procent."

Dessa beräkningar är självfallet mycket osäkra, vilket understryks

i resultat. Det kan ändå värt att utgå av den stora spridningen vara från det existerande empiriska sambandet mellan direktinvesteringar, inkomster och EU-medlemskap, och med utgångspunkt från det studera implikationema för kandidatländema.

45 Ekvationema har estimerats på ett urval av 92 länder, där bl.a. samtliga OECD-länder ingår. 46 Förutom den vanliga minsta-kvadrat-metoden metod 1 har också s.k. robust regression använts metod 2. Denna metod lägger lägre vikt vid extrema observationer. För vidare detaljer, se Ekholm 1997b. 47Den estimerade effekten ett EU-medlemskap överensstämmer väl med

av vad Thomsen och Woolcock 1993 fann i en analys av bestämningsfaktorer för beståndet direktinvesteringar baserad på en gravitationsekvation.

av 43Om vi räknar ut 95-procentiga konfidensintervall för effekten av ett EUmedlemskap varierar de från en negativ effekt till en positiv effekt på över 100 procent av BNP.

116 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

Vi konstaterade tidigare att exportandelen för dotterbolag till svenska multinationella företag är lägre i Central- och Östeuropa än i EU. Det ligger naturligtvis nära till hands att förvänta sig att ett EUmedlemskap skulle medföra ökade exportandelar även för kandidatländerna jfr Lankes Venables, 1996. En konsekvens ett

av fullvärdigt medlemskap är att säkra tillgången till de viktiga exportmarknaderna i väst. Borttagandet gränskontroller kan också

av förväntas reducera kostnaderna för att exportera till EU-ländema betydligt. Samtidigt har kandidatländema relativt god tillgång till arbetskraft, och därmed skulle de bli attraktiva värdländer för

mer som relativt arbetsintensiv exportproduktion avsedd för de nuvarande EUländema. Dessutom skulle utländska företag, söker under-

som leverantörer i regionen, finna det motiverat att göra det

mer mer långsiktiga åtagande som det innebär att etablera ett dotterbolag i stället för att lägga ut kontrakt till ett fristående bolag.

När det gäller effekterna detta på direktinvesteringar från Sverige

av kan konstatera att de svenska företagen redan idag har möjlighet

man att förlägga arbetsintensiv produktion till låglöneländer är

som medlemmar i EU, dvs. Grekland, Portugal och Spanien. I den mån de svenska företagen vill dra nytta den billiga, lågutbildade arbetskraft

av som finns i kandidatländema, är det sannolikt att det kommer

mer att leda till en omallokering av utlandsproduktion från länderna i södra EU, kanske framför allt Portugal och Spanien, än från Sverige eller något av de andra EU-ländema. Kandidatländema utmärks emellertid av att de har relativt riklig tillgång till arbetskraft med hög formell utbildning. Yrkeskategorier som tekniker och ingenjörer finns att tillgå till en låg kostnad jämfört med i EU-ländema. Det innebär att kandidatländema kan bli attraktiva värdländer för exportproduktion

som som kräver relativt stora insatser denna typ arbetskraft.

av av

I kapitel 3 framhöll vi att det skulle krävas att arbetskraftens färdigheter anpassades till produktion avsedd att säljas på

en konkurrensutsatta marknader för att kandidatländemas potentiella komparativa fördelar i humankapitalintensiv produktion skulle realiseras. De multinationella företagen kan ha lättare än de inhemska företagen att utnyttja de potentiella tillgångarna på humankapital, genom att deras organisationer redan är anpassade till att bedriva verksamhet på konkurrensutsatta marknader. Genom detta skulle de multinationella företagen kunna spela betydande roll för att kandi-

en

datländema skall kunna öka sin specialisering i humankapitalintensiva

branscher.

SOU 1997: 156 Internationella investeringar och multinationella företag l 17

5.9 Slutsatser

Vi förväntar att östutvidgning leder till ökad kapitalexport från oss en nuvarande EU-länder till kandidatländema i Central- och Östeuropa. Denna omfördelning kapital upphov till samhällsekonomiska av ger vinster, kapitalet utnyttjas där det högst avkastning. genom att ger Dessa vinster är emellertid inte jämt fördelade. När kapital flyttar från EU till kandidatländema får kapitalägare i EU högre avkastning sitt kapital, medan arbetskraften i EU får lägre produktivitet och därmed lägre reallön. Det motsatta sker i kandidatländema: kapitalägama får lägre avkastning, medan arbetskraften blir produktiv och reallönen mer stiger. Välfárdseffektema multinationella investeringar är i allmänhet av positiva för värdlandet. Det multinationella företaget har vanligtvis bättre teknologi och know-how än de lokala företagen, vilket innebär deras produktion är effektiv. Dessutom finns det s.k. spilloveratt mer effekter, medför att också andra företag i värdlandet får förbättrad som teknologi och högre produktivitet. Empiriska studier har visat att lokala förhållanden i värdlandet är viktiga för kunna tillgodogöra sig spillover-effekter. En god tillgång på humankapital och hög grad av konkurrens produktmarknadema är faktorer underlättar som spridningen teknologi i värdländema. En potentiell välfärdsav ny kostnad multinationella investeringar är risken för monopolisering av värdlandet. Även här marknader och utförsel av monopolvinster ur av spelar emellertid de lokala förhållandena avgörande roll. Ju högre en

grad konkurrens produktmarknadema, desto lägre monopol-

av vinster och därmed lägre risk för samhällsekonomiska förluster för

värdlandet. Till detta kan läggas att kapitalimport i sig ökar efterfrågan på arbetskraft och kan därför på kort sikt ha positiv effekt på sysselen sättningen. Dessutom kan de multinationella företagen komma att fylla viktig funktion när det gäller att kandidatländemas en anpassa tillgångar både fysiskt och mänskligt kapital till produktionen på konkurrensutsatta marknader. Potentiellt tycks således de central- och östeuropeiska kandidatländema ha mycket att vinna på ett ökat inflöde

direktinvesteringar. av Också hemlandet bör få välfärdsvinster direktinvesteringama, av de är troligtvis begränsade och uppstår framförallt genom att men mer tillgängliga används på ett effektivare sätt. Dessutom resurser investerar multinationella företag relativt mycket i FoU, vilket kan ge ytterligare samhällsekonomiska intäkter i form kunskapsöverav spillning i hemlandet. Ofta uttrycks emellertid farhågor för att det finns betydande samhällsekonomiska kostnader förknippade med att företag

l 18 Internationella investeringar och multinationella företag SOU 1997: 156

expanderar utomlands. När det gäller kandidatländema har risken för utflyttning av produktionen setts som ett hot i flera EU-länder. De samhällsekonomiska kostnaderna direktinvesteringar i kandidatav länderna är emellertid troligtvis små flera skäl. av Till att börja med finns det inga skäl att tro att det på lång sikt finns ett samband mellan arbetslöshet och förekomsten multinationella av företag. Den långsiktiga arbetslösheten bestäms i stället arbetsav marknadens funktionssätt. Dessutom tyder tidigare erfarenheter på att

en expansion av de multinationella företagens sysselsättning utomlands snarare har förknippats med ökad sysselsättning hemma, vilket hänger

samman med att expansionen för med sig ökad efterfrågan på en varor och tjänster tillverkade i hemlandet. Merparten de direktinvesav teringar som görs tycks också vara horisontella till sin natur, dvs. de leder till försäljning i värdlandet än till export. Effekten på snarare efterfrågan på arbetskraft i hemlandet kan förväntas större när det vara gäller exportorienterade direktinvesteringar, eftersom dessa innefattar utlokalisering av arbetsintensiva produktionsmoment till länder med billig arbetskraft. Det har redan skett en betydande liberalisering kapitalflöden och av förändringar i regelverk, som underlättar för utländska företag att bedriva verksamhet i kandidatländema. Det är emellertid ändå troligt

att ett EU-medlemskap kan leda till ganska betydande ökningar

av

inflödet av direktinvesteringar på kort sikt. Medlemskapet hjälper till

att skapa den trovärdighet för den ekonomiska politiken tidigare i som mycket saknats. Dessutom leder ett medlemskap till att tillgången till de viktiga exportmarknadema i de nuvarande EU-ländema blir säkrare. Detta bör leda tillatt kandidatländema får exportorienterade mer av investeringar än vad som hittills varit fallet, dvs. att de blir mer betydande som bas för export till de nuvarande EU-ländema. Detta kan i sig ha en viss negativ effekt på efterfrågan på arbetskraft i väst, men det kommer ändå att välfärdshöjande för både väst och öst. Dels vara leder det till att existerande utnyttjas bättre, vilket innefattar resurser en ökad specialisering på FoU och andra s.k. huvudkontorsverksamheter i hemländema i väst, dels kan denna ökade specialisering generera ytterligare samhällsekonomiska intäkter i form kunskapsöverav spillning i hemländema.

När det. gäller effekterna på arbetskraftsefterfrâgan i Sverige

förväntar vi inte några betydande effekter. Det står redan idag oss öppet för svenska företag att förlägga produktionen till EU-länder med relativt riklig tillgång till lågutbildad arbetskraft. Den stora skillnaden jämfört med den nuvarande situationen blir att det med ett inträde i EU kommer att finnas länder med relativt billig högutbildad arbetskraft av typen tekniker och ingenjörer inom unionen, och dessa länder skulle

Internationella investeringar och multinationella företag 1 19

därmed kunna utgöra attraktiva platser för lokaliseringen av viss produktion. Vi bedömer emellertid effekten detta på arbetskrafts-

av efterfrågan i Sverige som liten.

När det gäller i vilken utsträckning direktinvesteringama kan förväntas öka ett EU-medlemskap är det svårt att ge kvantitativa

av uppskattningar. Ett EU-medlemskap kommer att ta bort osäkerheten kring sådana fundamentala faktorer huruvida utländsk

som en investerare kan räkna med att avkastningen, och värdet vid ett eventuellt avvecklande, verkligen tillfaller honom eller henne, och om vilka förutsättningar det är råder för att importera och exportera

som

och tjänster. Det verkar rimligt att anta att detta kommer att ha varor betydande effekter på inflödet direktinvesteringar i kandidatländema

av på kort sikt, medan det på lång sikt blir den inhemska utvecklingen som är avgörande. Man kan också konstatera att det i anslutning till tidigare

utvidgningar EU skett betydande inflöden av kapital till de nya

av medlemsländerna, dock inte helt utan undantag. De tidigare erfarenheterna visar just att inriktningen på medlemsländemas egen

politik har stor betydelse.

Enligt de skattningar vi ändå har gjort uppskattas den

som potentiella effekten ett EU-medlemskap till en ökning av direktin-

av vesteringama motsvarande mellan 3 och 27 procent av BNP. Dessa beräkningar är självfallet mycket osäkra, vilket understryks av att storleken på effekten varierar mycket mellan de olika skattningsmetoder vi använt.

6 Kort- och medelfristiga

välfärdseffekter

I detta kapitel söker vi utvärdera de kort- och medelfristiga välfärdseffektema ett EU-medlemskap för länderna i Östeuropa såväl som av för EUs medlemsländer. Vi diskuterar kvalitativa effekter, men presenterar också resultat har kvantitativ karaktär. som en mer I kapitlet görs dock ingen analys budgeteffektema av utvidgav ningen. I sammantagen välfärdsutvärdering bör också dessa tas med. en Vi bortser i den första delen analysen också från sådana samav hällsekonomiska kostnader, kan uppstå till följd av en ökad som strukturomvandling. I kapitlets sista avsnitt görs däremot ett försök att analysera sådana effekter. I detta avsnitt vi också att ta passar hänsyn till eventuella effekter på inkomstfördelningen samt att i någon mån analysera regionala effekter. Det behandlas i detta kapitel är kort- och medelfristiga som välfärdseffekter. Med kortsiktiga effekter de effekter som uppstår avses med givna Kortsiktiga välfardsvinster uppstår sålunda genom resurser. tillgängliga används ett effektivare sätt. Med att resurser medelfristiga effekter att även kapitalstocken tillåts förändras till avses följd kortsiktiga inkomsteffekter. Definitionen långsiktiga tillav av växteffekter återkommer till i nästa kapitel. Sammanfattningsvis försöker vi i detta kapitel att svara på bl. a.

följande frågor:

Vilken typ välfärdseffekter kan vi förvänta oss av 0 av utvidgningen, och hur stora kan dessa tänkas bli Är det de nuvarande EU-ländema tjänar mest på 0 som utvidgningen, eller är utvidgningens stora vinnare de central- och

östeuropeiska länderna

Uppstår problem till följd ökad strukturomvandling, och kan 0 av inkomstfördelningen förändras Vilka EU-länder, och vilka regioner i Sverige kan förväntas 0 påverkas mest av utvidgningen

122 Kort- och medelfristiga välfärdsefekter SOU 1997: l 56

Kapitlet är upplagt på följande sätt: vår utgångspunkt är EU-kommissionens diskussioner välfärdseffektema, vilka presenteras i avsnitt om 6.1. I avsnitt 6.2 gör vi själva kvalitativ utvärdering de en av sammanlagda välfárdseffektema, delvis bygger på i tidigare som resonemangen kapital, och delvis kompletteras med aspekter. I avsnitt 6.3 nya redogörs för de kvantitativa effekterna. Därefter analyseras strukturomvandlingen och dess regionala effekter på inkomstfördelningen. Denna analys presenteras i avsnitt 6.4. I kapitlets sista del, 6.5, sammanfattas resultaten, och slutsatserna kort- och av medelfristiga välfärdseffekter presenteras.

6.1 Vad säger EU-kommissionen

Ikommissionens Agenda 2000 diskuteras de potentiella ekonomiska effekterna av en utvidgning. I allmänna ordalag sägs att den utvidgade inre marknaden kan förväntas leda till betydande ökningar produkav tionsnivåer och till ett stort antal arbetstillfällen. nya Mer specifikt sägs följande: utvidgningen förväntas bidra till att inkomsterna i CÖEL ökar, vilket i sin innebär exportmarknatur att dema för de västeuropeiska länderna expanderar. Samtidigt kommer produktionsökningen i CÖEL att leda till billigare insatsvaror för västeuropeiska producenter, och därigenom kan dess möjligheter att konkurrera på världsmarknaden förbättras. Behovet att bygga av upp kapitalstocken i Central- och Östeuropa kommer också, hävdas det, att leda till ökade investeringsutgifter även i Västeuropa. En annan effekt som lyfts fram är att konkurrensen på arbetsmarknadema kommer att öka, antingen att migrationen genom ökar, eller på grund av att den ökade integrationen på varumarknadema medför hårdare konkurrens också på faktormarknadema. en Kommissionen hävdar att arbetslösheten därigenom kommer att sjunka.

6.2 En kvalitativ av

utvärdering

välfárdseffekter

Till skillnad från kommissionen tror vi inte utvidgning EU att en av

kommer att leda till en betydande ökning sysselsättningen. Arbets-

av lösheten kommer därför knappast att minska sig i de vare

SOU 1997: 156 Kort- och medeljiistiga välfärdsejfekter 123

nuvarande EU-ländema eller i kandidatländema.49 Å andra sidan

tror vi inte heller att arbetslösheten kommer att öka, åtminstone inte i någon större grad.

En ökning av sysselsättningen har både direkta och indirekta ekonomiska effekter. Nationalinkomsten ökar när fler individer sätts i arbete, samtidigt som en ökad sysselsättning kan medföra andra ekonomiska vinster, t.ex. minskade utgifter för sociala problem och kriminalitet även om vi vet relativt lite om sambandet mellan dessa variabler och arbetslöshet.

På kort sikt spelar den totala efterfrågan en viktig roll för sysselsättningen. Regeringar kan exempelvis påverka efterfrågan, och därmed också sysselsättningen, genom att använda finans- och penningpolitiska instrument. Efterfrågan kan också påverkas av ökad export eller av minskad import. En handelsliberalisering behöver dock inte ens kort sikt öka efterfrågan eftersom det finns två motverkande effekter: de arbetstillfällen som skapas i exportsektom ska jämföras med dem som går förlorade i de importkonkurrerande branscherna.

Eventuella efterfrågeeffekter kommer också generellt sett att ha en begränsad betydelse vad gäller arbetslöshetsbekämpningen i EU-ländema. Höga arbetslöshetstal har sedan lång tid kännetecknat de flesta västeuropeiska länder. I huvudsak är problemet således inte att arbetslösheten varierar starkt under konjunkturcykeln, utan att den även under högkonjunkturer stannar en hög nivå. Arbetslösheten i många Västeuropeiska länder är därför troligen till största del orsakad av strukturella, och inte av konjunturella problem t.ex. Lindbeck,

se

1996.

Att bedriva en politik som syftar till att öka den totala efterfrågan kan emellertid inte påverka den naturliga arbetslösheten, eftersom denna bestäms arbetsmarknadens funktionssätt. Bättre fungerande

av lönebildning, t.ex. genom att fackföreningarnas relativa makt minskar, eller mer lämplig matchning mellan arbetssökande och lediga jobb är exempel på åtgärder som minskar den långsiktiga arbetslösheten.

Endast om EU-utvidgningen påverkar den naturliga arbetslöshetsnivån kan vi därför få en långsiktig effekt på arbetslösheten. Det är visserligen möjligt att utrikeshandeln kan minska arbetsmarknadsorganisationemas inflytande genom att öka konkurrenstrycket på varu-

9 Det är förstås inte nödvändigtvis så minskad arbetslöshet leder till

att en en ökning av sysselsättningen. Arbetslösheten kan helt enkelt sjunka till följd av att arbetsstyrkan minskar, t.ex. på grund av förtidspensioner. Vidare kan t.ex. utbudet av arbetskraft öka om reallönen stiger. I utredningen bortser vi emellertid från den typen av effekter, och likställer minskad arbetslöshet med ökad sysselsättning.

124 Kort- och medelfristiga välfärdsefekter SOU 1997: 156

marknaderna, och därigenom pressa tillbaka den naturliga arbetslösheten något. Därmed skulle också den naturliga arbetslösheten sjunka. Vinstema av handel skulle kunna bli de dubbla: både de vanliga välfårdsvinstema och en ökad sysselsättning.50 Att denna effekt skulle vara speciellt betydande i de nuvarande EU-ländema verkar dock inte speciellt troligt, i synnerhet inte då handeln mellan CÖEL och EU under överskådlig tid kommer att vara av begränsad omfattning.

Kommissionen hävdar också att migration, i synnerhet potentiell sådan, disciplinerar arbetsmarknadens parter. Det är möjligt att

en sådan effekt kan bli något mer betydande, åtminstone för enstaka yrkeskategorier och i länder där migrationen från kandidatländema kommer att bli mer omfattande. Vi är ändå tveksamma till att fackföreningarna generellt sett kommer att moderera sina lönekrav till följd av hotet om immigration.

Som vi sett i kapitel 4 finns det tvärtom skäl att tro att regleringama på arbetsmarknaden kan komma att öka när löntagare tidigare haft

som individuell lönesättning möter ökad konkurrens från immigranter. De kan då komma att kräva kollektivavtal. På grund att dessa regle-

av ringar ökar i omfattning kan arbetslösheten i de sektorer inte tidi-

som gare haft kollektivavtal stiga. Vidare kan sökarbetslösheten stiga även för svenskar, när immigranter från CÖEL kommer till Sverige för

att söka arbete.

Inte heller ökad ekonomisk tillväxt leder på längre sikt till högre sysselsättning men å andra sidan inte till lägre sysselsättning heller. En ökning av investeringarna kommer att få en positiv konjunktureffekt på sysselsättningen, men inte heller dessa kommer generellt att påverka arbetsmarknadens funktionssätt. Endast om den positiva konjunktureffekten får långsiktiga effekter, t.ex. att konkurrensen på

genom arbetsmarknaden ökar när en större andel av arbetskraften sysselsätts t.ex. genom minskade s.k. insider-outsider effekter kan vi också få långsiktiga effekter.

På längre sikt leder ekonomisk tillväxt till stigande reallöner

snarare än till ökad sysselsättning. Både i fallet med ökad handel och ökad till-

5° Två påpekanden är emellertid viktiga att göra. Det första är att möjligheten finns att utvecklingen går mot en lägre arbetslöshetsnivå, detta behöver

men inte bli fallet se Andersen Sörensen, 1993, Driffil der Ploeg, 1995.

van Arbetsmarknadsorganisationemas inflytande kommer exempelvis inte att minska om organisationerna samarbetar internationellt. Därmed får vi inte heller någon ökning av sysselsättningen se Driffil van der Ploeg, 1995. Det andra påpekandet är att en ökning av exporten inte nödvändigtvis ökar antalet sysselsatta. Snarare beror en minskning av arbetslösheten på att arbetsmarknaden fungerar bättre.

SOU 1997: l 56 Kort- och medeljiistiga välfärdsefekter 125

växt blir dock arbetslösheten på lång sikt oförändrad, så länge de faktorer kvarstår som i första skedet orsakade arbetslösheten, t.ex. strukturella problem arbetsmarknaden.

Vinster av utvidgningen

De potentiella vinsterna kommer i stället att bestå av det vi diskuterat i tidigare kapitel, dvs. vinster av handel, antingen genom bättre utnyttjande av komparativa fördelar eller av stordriftsfördelar; vinster av migration och av internationell kapitalrörlighet; och inte minst de vinster av direktinvesteringar som vi har diskuterat tidigare. I någon mån förstärker dessa vinster varandra. Detta gäller t.ex. handel och migration. I ännu högre grad finns komplementaritet mellan handel

en och internationella direktinvesteringar.

Som vi antytt redan i tidigare kapitel kommer välfárdseffektema emellertid knappast att bli speciellt stora i de nuvarande EU-ländema. Den främsta anledningen är helt enkelt att kandidatländema ekonomiskt sett är små. Deras samlade BNP motsvarar endast ca 5 procent av den i EU-ländema. Detta är speciellt betydelsefullt i fallet med handel. Självklart är det så att vinsterna som uppstår på grund av skillnader i komparativa kostnader blir begränsade om handelspartnem varken konsumerar eller producerar i någon större utsträckning. Det går inte heller att i någon större grad utnyttja stordriftsfördelar, eller att få tillgång till ett större antal produktvarianter när handelspartnems konsumtion eller produktion är begränsad.

Därför är det inte förvånande att handelsvinstema anses bli relativt små i de nuvarande EU-länderna, även om vissa länder kan göra en något större förtjänst än andra. I synnerhet gäller det länder som i dag har relativt liten handel med CÖEL, handelspotential är

en men vars betydligt större. Detta gäller t.ex. de mest närliggande länderna, som i dag har en relativt liten handel med sina grannar. Sverige är möjligen ett exempel ett närliggande land, där vissa större handelsvinster kan uppstå.

Vinstema i de nuvarande EU-ländema kan komma att öka allteftersom kandidatländema växer ekonomiskt, och därmed blir viktigare bl.a. som handelspartner. På kort- och medelfristig sikt kan denna effekt emellertid knappast bli speciellt betydande.

Innan vi går vidare finns det emellertid ett par reservationer som bör göras. Den första hänger samman med det faktum att en utvidgning innebär att fler länder omfattas av Europas regionala integration. Kandidatländema kommer att ingå i en tullunion med en gemensam yttre

126 Kort- och medelåistiga välfärdsefekter SOU 1997: 156

tullmur. Traditionell tullunionsteori behöver etablerandet av en sådan inte nödvändigtvis leda till välfärdsvinster.

Enkelt uttryckt har en tullunion två sidor: en intern frihandelssida och en yttre protektionistisk sida. De välfärdsvinster som uppkommer när ineffektiv inhemsk produktion ersätts av import från andra länder i tullunionen, s.k. handelsalstring, måste vägas mot de förluster som kan uppkomma när billig import från länder utanför tullunionen ersätts av import från länder inom tullunionen, s.k. handelsomfördelning. Om t.ex. de yttre handelshindren i tullunionen är höga finns det enligt denna traditionella tullunionsteori en risk för välfärdsförluster för ett land som deltar i en tullunion.

Risken för en negativ handelsomfördelning är emellertid inte speciellt stor i fallet med EU:s utvidgning. För de östeuropeiska länderna är de yttre handelshindren för industriprodukter högre än i nuvarande EU se Baldwin, Francois och Portes, 1997, s. 132-133. Med yttre tullmur kommer därför CÖEL att liberalisera

en gemensam sin handel också gentemot tredje land. Faktum är att en del av de sammanlagda välfärdsvinstema uppstår genom denna liberalisering gentemot icke-europeiska länder, något som vi återkommer till i nästa avsnitt. Endast vad gäller jordbruksprodukter föreligger en större risk för handelsomfördelning, eftersom EU:s yttre tullmur i detta fall är högre än i de central- och östeuropeiska kandidatländema. Till detta återkommer vi också i nästa kapitel, men redan här kan sägas att denna effekt knappast är lika stor som effekterna handelsalstring i övriga

av delar av ekonomin.

Risken för handelsomfördelning är inte heller speciellt stor för de nuvarande EU-ländema. Visserligen kan det förekomma i vissa branscher att import från CÖEL kommer att ersätta import från länder i tredje världen, där produktionen av dessa varor är billigare. Denna effekt borde emellertid inte överdrivas, eftersom WTO-avtalet innebär att importen från tredje världen kommer att liberaliseras.

Vidare påverkar eliminerandet av resurskrävande handelshinder, t.ex. gränskontroller, alltid välfärden positivt, även inom en tullunion se Baldwin, Francois och Portes, 1997. I modern teori om ofullständig konkurrens betonas också att ytterligare vinster från regional integration uppstår genom att stordriftsfördelar utnyttjas bättre, och genom att fler produktvarianter blir tillgängliga för konsumenterna se Baldwin och Venables, 1995.

Den andra reservationen gäller svårigheterna att särskilja effekterna av Europaavtalen från dem av ett medlemskap. Eftersom Europaavtalen innebär en betydande liberalisering av handel och kapitalrörlighet är det troligt att en stor del av de vinster som diskuterats delvis uppstår redan genom dessa avtal. Vi har emellertid skäl att förvänta oss ytterligare

SOU 1997: l 56 Kort- och medelfiistiga välfärdsefrzkter 127

vinster av själva medlemskapet, både utvidgad handel och

genom genom ökade investeringar.

slutsatserna av den kvalitativa analysen är att välfärdsvinstema i de nuvarande EU-ländema blir begränsade, medan de bör bli betydande i kandidatländema. Stämmer detta också överens med slutsatserna från de studier som försökt kvantifiera effekterna Detta är temat för nästa avsnitt.

i

6.3 Kvantitativa effekter ett EU-

av

medlemskap

Ett antal studier har försökt kvantifiera effekterna ett EU-medlem-

av skap. Partiella beräkningsbara modeller har använts t.ex. Winters

av 1994, och Wang och Winters 1994. Allmänna jämviktsmodeller, s.k. CGE-modeller, användes redan Rollo och Smith 1993, de

av men mest ambitiösa studierna har gjorts Baldwin, Francois och Portes

av 1997, och Brown et al. 1997.

Brown et al. 1997 undersöker effekterna att EU och de fyra

av Visegrad-ländema, dvs. Polen, Tjeckien, Ungern och Slovakien, bildar ett frihandelsområde, dvs. Visegrad-ländema antas alltså inte förändra sina yttre tullmurar. Låt först diskutera modellens struktur. Den

oss behandlar två aspekter handelsliberalisering: borttagandet tullar,

av av och icke-tariffära handelshinder. Däremot fångar den inte eventuell reduktion av handelskostnader, t.ex. att gränskontroller

genom försvinner eller att tekniska standard harmoniseras. Det finns tjugotre branscher i modellen, bl.a. inkluderar tjänstesektorer. Jord-

som sex brukssektom karakteriseras av fullständig konkurrens, medan tillverkningsindustrin karakteriseras monopolistisk konkurrens. Med

av monopolistisk konkurrens avses förekomsten stordriftsfördelar,

av

produktdifferentiering men med fritt in- och utträde av företag.

Det finns två produktionsfaktorer; kapital och arbetskraft. Modellen förmår därför inte att skilja på t.ex. låg och högutbildad arbetskraft.

- Full sysselsättning antas gälla för de båda produktionsfaktorema. I modellen ingår åtta länder eller grupper av länder, alla antas ha

som balanserad multilateral handel. Länderna och ländergruppema är: Polen, Ungern, f.d. Tjeckoslovakien, EU-Norr BeNeLux, Danmark, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland, EU-Syd Grekland, Spanien och Portugal, de medlemsländerna

nya Finland, Sverige och Österrike i EU-FiSvÖs, NAFTA och

gruppen resten av världen.

128 Kort- och medelfistiga välfärdsefekter SOU 1997: 156

Tre tänkbara händelseförlopp, eller scenariot, som är av intresse för

analyseras. Scenario I innebär att tullar mellan de tre CÖEL och EU oss tas bort. I scenario elimineras också icke-tariffära handelshinder inom alla sektorer som inte är s.k. känsliga sektorer, medan scenario III antar att handelshindren försvinner även inom dessa sektorer. Resultaten presenteras i tabellerna 6.1-6.3.

Resultaten visar att de CÖEL är inkluderade i studien förväntas

som göra ganska betydande vinster handelsliberaliseringen med EU. I

av fallet då enbart tullar avskaffas ökar deras inkomster med mellan 3 och 4 procent. När också icke-tariffära handelshinder inom s.k. ickekänsliga sektorer tas bort blir vinsterna några tiondels procentenheter större. I både scenario I och tillfaller i stort sett hela vinsten arbetskraften. Kapitalägamas inkomster är därigenom i stort sett oförändrade även om deras nytta ökar något genom ett ökat antal produktvarianter. Det är inte förvånande att arbetstagarna är de stora vinnarna. CÖELs specialisering på arbetsintensiva ökar och därmed ökar

varor efterfrågan på arbetskraft, medan den på kapital minskar. Att inte kapitalägama förlorar handelsliberaliseringen beror på att de också drar nytta att stordriftsfördelar utnyttjas bättre.

av

Vinstema för CÖEL ökar i scenario III, dvs. när också de icketariffära handelshindren för känsliga varor elimineras, eftersom inkomsterna i CÖEL då ökar med mellan 5,6 och 7,3 procent. Enligt teorin om komparativa fördelar ökas därigenom specialiseringen ytterligare, vilket medför att effekterna på funktionell inkomstfördelning blir signifikant. I scenario III sjunker därför real-

än mer inkomsterna för kapitalägama med mellan 1,7 och 2,8 procent.

Tabell 6.1: Scenario I

Förändring av Förändring av Förändring av Land/Länder real BNP % real löner % real kapitalers.

% f.d.

EU-Norr

Ovriga världen 0,0 0,0 0,0 Källa: Brown et al. 1997

Kort- och medeljiistiga välfärdsejfekter 129

Tabell 6.2: Scenario II

Förändring av Förändring av Förändring av

Land/Länder BNP % löner 6A kapital ers. % f.d.

l:U-Norr

Ovriga världen 0,0 0,0 0,0 Källa: Brown et al. 1997

Tabell 6.3: Scenario III

Förändring av Förändring av Förändring av

Land/Länder BNP % löner % kapital ers. % f.d.

Övriga

Källa: Brown et al. 1997

Effekterna på övriga världen är obetydliga. I synnerhet kan det

vara förvånande att EU-ländema knappast påverkas alls. Visserligen ökar BNP i absoluta tal med ca 21 miljarder US dollar i scenario III dvs.

ca 27 miljarder ecu , och något mindre i de andra fallen, men som andel av totala BNP är effekten knappt märkbar.

De största välfárdsvinstema bland de nuvarande EU-ländema görs

Finland, Sverige och Österrike. Detta är inte förvånande eftersom av dessa länder ligger nära de central- och östeuropeiska länderna och traditionellt har haft förhållandevis väl utvecklade handelsrelationer österut. Vinstema motsvarar här ökning deras BNP med till

en av upp 0,5 procent. Samtidigt finns det i dessa länder en viss tendens till förändring av inkomstfördelningen. Något förvånande är det dock kapitalägarna som gör vissa förluster, medan arbetstagarna tjänar på libe-

en ralisering med Central- och Östeuropa. Länder utanför Europa påverkas

S 17-1573

130 Kort- och medelfristiga välfärdsefekter SOU 1997: 156

något negativt den ökade europeiska integrationen, ändå i så

av men begränsad omfattning att BNP inte faller med en tiondels procent.

ens

Till vissa delar kan analysen i Baldwin, Francois och Portes sägas följa den i Brown et al. 1997. För detaljer deras modells struktur

om hänvisas till Francois et al. 1996, några grunddrag kan diskuteras

men redan här. Modellen består tretton sektorer, sju antas

av varav karakteriseras ofullständig konkurrens och stordriftsfördelar. I de

av övriga antas att marknadsstrukturen är fullständig konkurrens, men att produkterna är differentierade efter ursprungsland. Handelskostnader och insatsvaror modelleras. Det antas att arbetsutbudet är givet, men att kapitalstocken bestäms endogent. Modellen utgår från de handelshinder

råder efter WTO-avtalet. som

Tabell 6.4: Effekter på realinkomster BNP av EU:s utvidgning procent

Källa: Baldwin, Francois Portes 1997.

Två experiment genomförs i analysen. I det första analyseras effekterna i kandidatländema förändringar i handelshinder samt den fria

av rörligheten arbetskraft och kapital följer ett EU-medlemskap.

av som av Resultaten är presenterade i tabell 6.4. De visar att hela Europa, inkluderande de nuvarande EFTA-ländema och de förra Sovjetrepubli-

Som ökar real BNP mest i CÖEL. kema, tjänar på utvidgningen. väntat Inkomstema ökar i dessa länder med 1,5 procent, medan motsvarande siffra för EU-ländema är 0,2 procent.51

I det andra scenariot kompletteras den ursprungliga utgångspunkten

genomförandet de fyra frihetema med ett något mer om av kontroversiellt minskad risk för investeringar i CÖEL till

antagande om

följd EU-medlemskap. Ett grovt antagande görs om att ett eventuellt

av medlemskap kommer att leda till att den förväntade avkastningen

5 EFTA-ländemas inkomster förväntas öka med 0,1 procent, medan de förra Sovjetrepublikemas nationalinkomster stiger med 0,3 procent. I jämförelsen mellan EU och CÖEL är det också värt att betona att de absoluta vinsterna blir större i EU än i CÖEL, närmare bestämt ungefär fyra gånger större. Orsaken är givetvis skillnaden i storlek mellan de båda ländergruppema nationalinkomsten är ca 20 gånger större i EU.

SOU 1997: 156 Kort- och medelfristiga välfärdsefekter 131

investeringar, vid en given nominell avkastning, kommer att öka med 15 procent. Mekanismen bygger på att riskpremien på investeringar faller i motsvarande grad. I detta scenario blir effekterna betydligt

mer dramatiska. Nationalinkomsten stiger med hela 18,8 procent i

nu CÖEL, medan effekterna på EU-ländema fortfarande bara marginellt

är positiva och beräknas nu motsvara ökning BNP med 0,2 procent.

en av Orsaken till skillnaden i utfall är självfallet att kapitalstocken ökar i kandidatländema. Medan ökningen i det första scenariot endast 1,2

var procent blir ökningen av kapitalstocken nu hela 68 procent.

Ett antal reservationer mot dessa resultat måste dock göras. Den första är den generella reservationen mot att dra alltför långtgående slutsatser från CGE-modeller, vilket vi diskuterade redan i kapitel Siffrorna är illustrativa, ska inte tolkas exakta beräkningar.

men som Effekter som uppkommer i modellen kanske inte finns i den ekonomiska verkligheten, och effekter faktiskt uppkommer i

som verkligheten kanske inte kan beskrivas modellen.

av

En allvarligare invändning mot analysen i Baldwin, Francois och Portes kan emellertid riktas mot det andra scenariot, det med minskade riskpremier. Att dessa skulle falla med 15 procent är, författarna

som själva medger, endast gissning i bästa fall kvalificerad gissning.

en en Baldwin, Francois och Portes bygger visserligen sitt antagande på vissa empiriska data. De visar t.ex. att risken och avkastningen på investeringar är starkt korrelerade, och att riskpremien i många CÖEL, t.ex. Ungern, för närvarande är relativt hög. De visar också, redan

som

nämnts, att de tidigare instabila sydeuropeiska länderna med undantag

för Grekland upplevde stark ökning sina investeringar när de

en av gick med i EU. Författarna är också mycket medvetna att deras

om beräkningar om att riskpremien faller med 15 procent är godtycklig mer exakt antar de att risken faller till nivå motsvarar

en som Portugals.

Kanske är antagandet ett fall på riskpremien på hela 15 procent

om en överskattning. Ökningen nationalinkomsten skulle då i

av motsvarande mån bli mindre än de 18 procent Baldwin, Francois

som och Portes kommer fram till. Ytterligare invändning mot analysen är

en den bristande samstämmigheten mellan BNP capita och välfärd,

per

diskuterades redan i inledningen till detta avsnitt.52 å andra som Det är

52 Så hävdar t.ex. Rodrik 1997 i sin kommentar till uppsatsen att de 18 procent i ökad BNP som Baldwin, Francois och Portes förutspår inte bara exaggerate the economic benefits of enlargement wildly the of the

- so case CEECs, utan också att siffran har en mycket begränsad ekonomisk innebörd

170. I formell och strikt mening är det självklart att Rodrik har rätt i att man bör försöka kalkylera välfárdseffekter än effekter

snarare

132 Kort- och medelfristiga välfärdsefekter SOU 1997: 156

sidan svårt att tänka sig att välfärden inte skulle öka av att riskpremien på investeringen faller och att den på kort- och medellång sikt faktiskt faller förefaller svårt att bestrida. Det finns emellertid också potentiellt viktiga effekter som inte framkommer modellen. Det senaste decenniet har, som vi sett, av betydelsen internationell handel och direktinvesteringar betonats för av att förklara internationell teknologispridning, men dessas potentiella effekter kan inte fångas modellen. Sådana effekter kan vara av av mycket stor vikt. I kapitel 7 och i Greenaways bakgrundsrapport analypotentiellt långsiktiga tillväxteffekter av östutvidgningen. Dessa seras kan flera slag, av vilka de viktigaste är kunskapsöverföring vara av handel och direktinvesteringar. Det förefaller relativt troligt att genom tillväxten i de östeuropeiska kandidatländema kan öka om de blir medlemmar i EU. Det är emellertid mycket svårt att kvantifiera de förväntade positiva tillväxteffektema. Rollo och Smith 1993 utgår i sin studie handel mellan Östav och EU från handeln med s.k. känsliga produkter, dvs. jordeuropa bruksprodukter, textil, kläder och stål. Dessa produkter benämns känsliga eftersom de i stort sett är undantagna från den liberalisering i övrigt kännetecknat Europaavtalen.53 Rollo och Smith som undersöker sedan effekterna att liberalisera handeln för denna typ av av Notera att eftersom handel med känsliga varor delvis är varor. undantagen de s.k. Europaavtalen kan studien ge vissa insikter i skillnaden mellan dessa avtal och fullvärdigt EU-medlemskap. Känsliga industriprodukter i EU-ländema utgör något än fem mer procent total BNP och har ungefär samma andel av sysselsättningen. av Detta är inte oväsentliga andelar utgör fortfarande relativt liten men en del EU-ländemas ekonomier. Det är dock så att de känsliga av sektoremas andel produktionen uppvisar regionala olikheter, och att av de är något viktiga i fattiga än i rika regioner. mer De känsliga sektorerna är också något mer utsatta för import från länder utanför EU än andra sektorer, importen från Östeuropa men utgör endast obetydlig andel produktionen i EU. Endast för textil en av

realinkomster. Detta är emellertid Baldwin, Francois och Portes mycket väl medvetna Det är ett välkänt faktum att investeringar kan vara högre än om. den maximerar den samhälleliga välfärden. Rodrik ger själv ett exempel som detta. Antag att Polen av någon anledning skulle investera 99 procent av sin nationalinkomst, och därigenom få en mycket högre nationalinkomst inom ett antal år. Med rimliga tidspreferenser är det svårt att tänka sig att en sådan strategi skulle vara välfärdsmaximerande. 53I fallet med jordbruksprodukter återkommer vi något till deras resultat i kapitel

SOU 1997: 156 Kort- och medelfiistiga välfärdseffekter 133

och kläder uppgår importandelen från Östeuropa till procent EU:s

en av totala produktion. Detta antyder att importen från Östeuropa kan öka ganska betydligt utan att ge speciellt dramatiska effekter, trots att betydelsen av de känsliga produkterna för EU-ländemas ekonomier är relativt stor.

Detta resonemang bekräftas av en mer formell analys. Rollo och Smith tar till sin hjälp den simuleringsmodell från Smith och Venables 1988 som tidigare använts flitigt för att prediktera effekterna den

av inre marknaden. Modellen karaktäriseras av ofullständig konkurrens och stordriftsfördelar, och tillämpas på tre branscher: stålindustrin, kemiska produkter och tekoindustrin. Som utgångspunkt har Rollo och Smith resultaten i Hamilton och Winters 1992, vilka förutspår att importen från Östeuropa i varje bransch kommer att öka med 400 procent. Simuleringama visar att effekterna på produktion och välfärd ändå blir relativt begränsade inom EU. Konsumenternas välfärd ökar något medan producentöverskottet minskar.

Det verkar således resultaten från den kvalitativa

som om mer analysen faktiskt bekräftas i de kvantitativa analyserna. Nationalinkomsterna i Central- och Östeuropa kommer att öka betydligt redan genom Europaavtalen, men genom en EU-utvidgning får vi ytterligare inkomstökningar, som ekonomiskt sett är förhållandevis viktiga. Däremot påverkas nationalinkomsten i de nuvarande EU-ländema knappast alls på kort- och medellång sikt.

6.4 och

Strukturomvandling inkomstfördelning

Slutsatsema från den kvalitativa analysen om mycket begränsade om ens några vinster för de nuvarande EU-ländema och betydande

mer sådana för kandidatländema tycks bekräftas också den

av mer kvantitativt inriktade analysen. Vi har emellertid hittills bara jämfört två olika långsiktiga jämvikter. Således har vi hittills bortsett från de negativa samhällsekonomiska effekter som kan uppstå till följd ökad

av strukturomvandling och andra omställningar förknippade med samhällsekonomiska kostnader. Inte heller har vi analyserat

om

utvidgningen är förknippad med stora förändringar i inkomstför-

delningen. Kommer exempelvis Sverige att påverkas inkomstför-

av delningen i mindre eller större omfattning än andra EU-länder Kommer vissa delar av Sverige att drabbas hårdare än andra och kan vissa grupper komma att förlora på östutvidgningen

134 Kort- och medelfiistiga välfiirdsefekter SOU 1997: l 56

Till viss del är strukturomvandling och förändrad inkomstfördelning helt enkelt oönskade, nödvändiga bieffekter av en ökad

men integration. Det gäller exempelvis de uppstår ökad handel,

som av baserad på komparativa fördelar, och migration. Vinster uppstår här

av

följd att länder utnyttjar sina olikheter. För att vinsterna ska som en av materialiseras krävs att branschstrukturen eller inkomstfördelningen förändras.

En ökning inombranschhandel baserad stordriftsfördelar

av kräver inte strukturella förändringar av ekonomin se kapitel 3.

samma Inte heller gäller detta marknadsorienterade direktinvesteringar, där företagen producerar samma typ av tjänster i dotterbolagen som hemma. Ekonomisk tillväxt är lite ett specialfall. Den kräver ofta

av uppoffringar dagens generation, den är inte alltid förknippad

av men med strukturomvandlingar och förändringar av inkomstfördelningen.

En ökad takt i strukturomvandlingen upphov till samhälleliga

ger kostnader. Sådana kan uppstå t.ex. om strukturomvandlingen ger upphov till temporärt underutnyttjande arbetskraft och kapital.

av samhälleliga kostnader kan uppstå även utan att arbetslöshet uppstår,

det finns kostnader för att t.ex. flytta arbetskraft mellan branscher, om eller olika branscher är lokaliserade till olika regioner.

om

En strukturomvandling uppstår när den relativa internationella konkurrenskraften förändras, så att lönsamheten ökar i vissa branscher medan den minskar i andra. Utvidgningen kan komma att förändra den relativa konkurrenskraften. Kommer Sverige ha större eller mindre problem med strukturomvandling än andra EU-länder För att svara på denna fråga har vi för ett antal EU-länder beräknat andelen av deras totala industriella förädlingsvärde i branscher: arbets-

tre grupper av intensiva, fysiskt kapitalintensiva och kunskapsintensiva, efter den indelning från Haaland et al. 1987 användes också i kapitel

som Resultaten presenteras i tabell 6.5.

I den första kolumnen andelen av förädlingsvärdet i arbets-

anges intensiv produktion, medan den andra presenterar andelen i kapitalintensiv produktion. I den tredje kolumnen, slutligen, anges hur stor procentuell andel det totala förädlingsvärdet som kommer från kun-

av skapsintensiv produktion. Siffran inom parentes är rankningen av länderna efter deras respektive andel i sådan produktion. Notera att ländernas ordning i tabellen följer deras andel arbetsintensiv pro-

av duktion.

Som vi i kapitel 3 kommer ökad integration mellan CÖEL

sett en och EU-ländema huvudsakligen att innebära att företagen inom EU möter ökad konkurrens i arbetsintensiv produktion. Länder som har

en

andel sådan produktion förväntas därför få störst problem med stor av en strukturomvandling.

SOU 1997: 156 Kort- och medeljiristiga välfärdsefekter 135

Tabell 6.5: Branschfördelning i olika EU-länder %

Andel

Andel arbets- Andel kapital- kunskaps-

intensiv prod. intensiv prod. intensiv prod.

Källa: OECD Industrial Statistics 1993.

Portugal har klart störst andel arbetsintensiv produktion, därefter kommer tre andra sydeuropeiska länder: Grekland, Italien och Spanien. Dessa länder skulle därför förväntas få störst problem med strukturomvandlingen, medan länderna längst ner på listan, Luxemburg, Irland, Tyskland och Finland, skulle komma lindrigast undan. Sverige befinner sig i detta avseende någonstans i mitten.

Länderna i Central- och Östeuropa kan på kort sikt emellertid också bli relativt konkurrenskraftiga i kapitalintensiv produktion. Det är därför möjligt att de EU-länder som har en stor andel kapitalintensiv produktion också drabbas av strukturomvandlingen. I en alternativ bedömning av hur länderna kan komma att drabbas struktur-

av en omvandling utgår man därför ifrån deras respektive andelar av kunskapsintensiv produktion. Länder med låg andel kunskapsintensiv produktion skulle således drabbas hårdast av en strukturomvandling. Dessa länder är Belgien, Grekland, Portugal och Finland. De länder som enligt denna klassificering kommer lindrigast undan är Irland, Tyskland, Sverige och Storbritannien.

Slutsatsen är således att Sverige som helhet knappast skulle drabbas hårdare av en strukturomvandling än de övriga EU-ländema i

genomsnitt, men också att kandidatländema just nu är så pass obetydliga

l36 Kort- och medelfistiga välfärdsefekter SOU 1997: l 56

ekonomiskt sett, att inte heller genomsnittet EU-länderna kommer

av att tvingas att genomgå någon större grad strukturomvandling.

av Sverige helhet förväntas därför inte få speciellt stora problem med

som strukturomvandlingen.

Kommer enskilda län eller regioner i Sverige då att drabbas l kapitel och tidigare i detta kapitel, drog vi slutsatsen att det kort sikt huvudsakligen är i arbetsintensiva, och i mindre grad i fysiskt kapitalintensiva branscher, ökad konkurrens kommer att uppstå

som en för de svenska företagen, medan det i kunskapsintensiva branscher tvärtom möjligheter till export för svenska företag.

öppnas nya

Som i fallet med EU-länderna har delat branscher i tre kategorier. Vi har sedan för varje svenskt län beräknat hur stor andel av det totala förädlingsvärdet i tillverkningsindustrin finns i

som respektive branschgrupp. Denna andel jämförs sedan med riksgenomsnittet. Resultaten presenteras i tabell 6.6.

Resultaten visar betydande regionala olikheter i branschstrukturen. Låt först betrakta arbetsintensiva branscher.

oss gruppen Riksgenomsnittet är här 30,6 procent. Det finns emellertid hela fyra regioner där än 50 procent av det totala förädlingsvärdet utgörs av

mer arbetsintensiva branscher. Dessa är Jönköpings län, Jämtlands län, Kristianstads län och Gotland. För den fysiskt kapitalintensiva gruppen är riksgenomsnittet 24,4 procent. Det finns emellertid fyra regioner där

än 40 procent det totala förädlingsvärdet kommer från fysiskt mer av kapitalintensiva branscher. Dessa är Norrbottens, Gävleborgs, Värmlands och Kopparbergs län. Också de kunskapsintensiva branscherna är ojämnt fördelade. Riksgenomsnittet uppgår här till 45 procent. Det finns fyra regioner där än 50 procent av det totala

mer förädlingsvärdet kommer från kunskapsintensiva branscher. Dessa är Blekinge, Stockholms, Östergötlands och Värmlands län.

l tabell 6.6 redovisas beräkningar för de tre regionerna

även samma i Sverige, dvs. Götaland, Svealand och Norrland. Tabellen bekräftar den bild framgick redan den tidigare tabellen. Det finns stora

som av regionala olikheter i branschstrukturen, och det är framför allt länen i Götaland och Norrland kan drabbas negativa effekter av

som av utvidgningen, medan effekterna Svealand blir betydligt mer positiv. Medan Götaland är specialiserat på arbetsintensiv produktion, och Norrland fysiskt kapitalintensiv produktion, är Svealand huvudsakligen specialiserat produktion som är kunskapsintensiv.

Kort- och medelfiistiga välfärdsefekter 137

Tabell 6.6: Branschfördelning i olika län i Sverige %

Andel

Andel kapital- Andel arbets- kunskaps-

intensiv prod. intensiv prod. intensiv prod.

Göteborg-

Vad kan då göras för att kostnaderna för en strukturomvandling ska bli så begränsade möjligt Åtgärder som på olika sätt ökar flexibi-

som liteten faktormarknadema kommer att göra det lättare att flytta produktionsfaktorer mellan branscher. Sådana åtgärder kan delas i två typer se Greenaway Milner, 1986, för ytterligare diskussion. Den

138 Kort- och medelfristiga välfärdsefekter SOU 1997: l 56

första typen är relaterad till olika typer regleringar arbetsmark-

av naden. Det är t.ex. mycket troligt att olika typer av åtgärder som påverkar löneflexibiliteten kommer att underlätta arbetskraftens mobilitet. Med rigida relativlöner finns det stor risk för arbetslöshet vid perioder strukturomvandling. Den andra typen av åtgärder har att

av göra med behovet omskolning och utbildning. Åtgärder som under-

av lättar för arbetskraften att tillgodogöra sig de färdigheter som behövs i de branscher expanderar kommer att leda till lägre samhällseko-

som nomiska kostnader för strukturomvandlingen. För att försäkra sig om att kostnaderna för strukturomvandlingen inte faller på just de individer som tvingas byta arbete och/eller bostadsort är också olika åtgärder vad gäller omfördelning av inkomst nödvändiga. Sådana åtgärder kan vara

arbetsmarknadspolitiskt slag, med syfte att få individer att byta jobb av eller t.o.m. flytta, behöver inte nödvändigtvis vara åtgärder som

men omfördelar inkomster.

Utvidgning och inkomstfördelning

Kommer utvidgningen att påverka inkomstfördelningen Handelsteori har det senaste decenniet fått ökad relevans i debatten inkomstför-

om delningens utveckling i USA och Europa. Empiriska studier tyder klart på att jämviktslönen for lågutbildad arbetskraft har minskat, medan den för utbildad arbetskraft har ökat. I USA har detta direkt slagit igenom i lönerna, medan det resulterat i både ökad lönespridning och arbetslöshet för lågutbildade i Sverige och i andra europeiska länder.

Det finns två förklaringar till denna utveckling. Enligt den första beror det att den tekniska utvecklingen varit sådan, att i synnerhet lågutbildad arbetskraft har rationaliserats bort. Den andra förklaringen betonar just handelsteori och konkurrens från andra länder med god tillgång till lågutbildad arbetskraft, t.ex. från de s.k. nya industriländerna i Asien.

Enligt traditionell handelsteori uppstår vinster på grund av att länder specialiserar sig på vad de är relativt bra på att utföra. Vid en handelsliberalisering flyttas från de sektorer där man är mindre

resurser bra, till de sektorer där man har komparativa fördelar. I denna process ökar efterfrågan på de faktorer används intensivt i exportsektorer,

som medan efterfrågan på faktorer används intensivt i importsektorer

som minskar. För att återställa jämvikten faktormarknaderna måste faktorpriserna därför förändras, vilket i sin tur leder till en förändring av inkomstfördelningen. De faktorer som finns i riklig mängd i ett land tjänar på ökad handel, medan de faktorer som finns i mindre mängd förlorar. Detta framkommer från det s.k. Stolper-Samuelson teoremet

SOU 1997: 156 Kort- och medelfkistiga välfäirdsefekter 139

se t.ex. Södersten och Reed, 1993 för en enkel framställning. De sammanlagda vinsterna är emellertid större än förlusterna, vilket medför att en omfördelningspolitik som kompenserar förlorarna åtminstone teoretiskt sett är möjlig. För denna kategori av välfärdsvinster gäller i stort sett att större vinsterna blir, desto större blir också kraven strukturomvandling, och förändring av inkomstfördelningen.

Kan utvidgningen bidra till att jämviktslönen för lågutbildad arbetskraft faller ytterligare i EU-länderna Vi har sett att de central- och östeuropeiska länderna huvudsakligen kan förväntas exportera varor som är intensiva i användningen av lågutbildad arbetskraft. Därmed kan efterfrågan på denna produktionsfaktor förväntas falla något i EU. Eftersom handelsutbytet på kort- och medellång sikt blir relativt begränsat, bör effekterna inkomstfördelningen bli förhållandevis små, handelsmönstret förblir oförändrat kan effekterna

men om inkomstfördelningen bli större. Vi förväntar oss emellertid att handelsmönstret lite längre sikt kan avspegla CÖELs relativt goda tillgång på högutbildad arbetskraft, och därmed i större utsträckning bestå inombranschhandel. Denna typ av handel har mindre effekter

av på inkomstfördelningen.

Slutsatsen är således att vi förväntar oss en viss minskning av jämviktslönen för lågutbildad arbetskraft i de nuvarande EU-länderna. Om inget görs kan vi i de nuvarande EU-länderna därför förvänta oss en något ojämlikare inkomstfördelning och eventuellt också en något högre arbetslöshet för lågutbildad arbetskraft. Effekterna av handelsliberaliseringen bör emellertid inte bli speciellt stora.

En något större effekt kan uppstå grund av kapitalrörligheten. 1 en studie av Haaland och Norman 1992 visas att de fria kapitalrörel-

i Europa, alldeles oberoende av frihandel på varumarknaderna i serna de nordiska länderna, kommer att gynna kapitalägama, i synnerhet på den lågutbildade arbetskraftens bekostnad. 1 deras studie är orsakerna till detta att avkastningen på kapital, speciellt i södra Europa, är högre än i Norden. Vi har inte tillgång till data om kapitalavkastningen i CÖEL, mycket tyder på att denna under kort- och medellång sikt

men kommer att vara hög. Vi kan därför förvänta oss ett kapitalflöde till dessa länder, och att detta i sin tur leder till en än mer ojämn inkomstfördelning, åtminstone i norra Europa. Vidare kan migrationen påverka inkomstfördelningen. I den mån lönerna är trögrörliga nedåt kan arbetslösheten för lågutbildad arbetskraft öka något. Eventuella effekter av en EU-utvidgning på inkomstfördelningen skall dock inte överdrivas. Jämfört med andra åtgärder som påverkar inkomstfördelning och arbetslöshet t.ex. tillgång till utbildning, offentliga inkomster

140 Kort- och medelfkistiga välfärdsefekter SOU 1997: l 56

och utgifter, samt graden av löneflexibiliteten bör utvidgningen spela en klart underordnad roll.

Även inkomstfördelningen i CÖEL kan komma att påverkas och här kan effekterna bli betydligt mer dramatiska. Låt oss därför återigen studera tabell 6.l-6.3, där resultaten från Brown et al. 1997 presenteras. Dessa resultat visar en ganska betydande omfördelning från kapitalägare till arbetstagare i CÖEL effekt

som en av integrationen med EU. Fria kapitalrörelser kommer med stor sannolikhet att förstärka denna tendens, och eftersom kapitalägarna rimligen har högre inkomster än arbetstagarna kommer inkomstfördelningen bli jämnare. Också inom arbetstagare i CÖEL

att gruppen kan inkomstfördelningen förväntas bli jämnare, då efterfrågan relativt lågutbildad arbetskraft ökar. Den fria kapitalrörligheten och migrationen bör ha likartade effekter, och leda till en jämnare inkomstfordelning. Eftersom relationerna till EU är av stor ekonomisk betydelse för de central- och östeuropeiska länderna kan dessa effekter bli betydande.

6.5 Sammanfattning och slutsatser

De kort- och medelfristiga välfärdseffektema av en EU-utvidgning kan förväntas bli positiva i Central- och Östeuropa, och kanske också i de nuvarande EU-länderna, även effekterna regional handels-

om av en liberalisering teoretiskt sett inte är entydigt positiva. Genom att EU för

liberal handelspolitik gentemot omvärlden begränsas dock risken för en

s.k. handelsomfördelning får negativa välfárdseffekter. En stor att en skillnad mellan Europaavtalen och EU-medlemskap är att gränskontrollerna elimineras. Borttagandet sådana resurskrävande

av handelshinder ger alltid positiva välfårdseffekter, även om eliminerandet sker på regional basis. Det finns också andra viktiga välfärdseffekter utöver dem orsakas handelsliberalisering. Inte

som av minst kan kapitalflöden från EU till CÖEL få mycket viktiga effekter.

1 det nuvarande EU tycks det emellertid som om de sammantagna välfärdsvinsterna kvantitativt sett blir ganska små, åtminstone kort sikt. Varken den liberalisering Europaavtalen medför, eller den

som ytterligare liberalisering som medlemskap innebär, ger några större effekter. De kvantitativa studierna visar på välfärdseffekter som uppgår till mindre än en procent av EU:s totala BNP, även när hänsyn inte har tagits till överföringar från EU till CÖEL via budgeten. När hänsyn till detta tagits med i beräkningarna är det inte säkert att de sammantagna välfärdsvinsterna för de nuvarande EU-länderna nödvändigtvis blir positiva, något som vi återkommer till i nästa kapitel.

SOU 1997: l 56 Kort- och medelfristiga välfärdsefekter 141

Anledningen till de begränsade välfärdsvinsterna i väst är att CÖEL helt enkelt inte är tillräckligt viktiga handelspartner för de nuvarande EU-länderna. För länder redan har eller kan komma att få stor

som nu handel med CÖEL kan välfärdsvinsterna komma att bli något

mer omfattande. I denna länder ingår t.ex. Finland och Österrike,

grupp av

också för ett land Sverige, som har geografisk närhet till men som något eller några kandidatländerna, kan vinsterna bli något större än

av för EU-länderna i genomsnitt. Vinsterna är trots det mycket små. Inte heller andra aspekter utvidgningen kommer kort- eller medellång

av sikt att påverka de nuvarande EU-länderna i någon större utsträckning.

Välfärdsvinsterna kan däremot komma att bli betydligt större i kandidatländerna. Redan den kvalitativa diskussionen gav indikationer på detta, vilket bekräftas av de kvantitativa studierna. Studien av Brown et al. 1997 visar att de första stadierna av handelsliberalisering, inkluderande Europaavtalen, ganska betydande

ger välfárdsvinster; i storleksordningen 3-5 procent om alla tullar och icketariffara handelshinder elimineras.

Ett EU-medlemskap kan ge ytterligare vinster, bl.a. genom att gränskontrollerna tas bort. Baldwin, Francois och Portes 1997 har undersökt denna fråga. I deras s.k. försiktiga beräkningar uppstår vinsterna framförallt konsekvens av handelsliberaliseringen. I

som en CÖEL uppstår de dels liberalisering handeln gentemot

genom en av EU, också lägre handelshinder mot resten världen.

men genom av Vinsterna är då i storleksordningen 1-2 procent BNP, då

av men inkluderas också vissa liberaliseringarna i Europaavtalen i

av beräkningarna.

l de mindre försiktiga beräkningarna antar Baldwin et al. att riskpremien investeringar i CÖEL faller med 15 procent. Därigenom blir effekterna på real BNP också betydligt större i denna grupp av länder, och inkomsterna kan därför öka med till 19 procent. Det måste

upp emellertid medges att antagandet minskning riskpremien på

om en av just 15 procent är godtyckligt och kan vara överskattad. Kvarstår gör dock att ett medlemskap med all säkerhet kommer att leda till en lägre riskpremie i CÖEL, och att den största vinsten ett fullvärdigt

av medlemskap kommer från ökade investeringar, inte minst från utlandet i form direktinvesteringar. De kvantitativa effekterna av detta är

av emellertid mycket svåra att förutsäga.

EU-kommissionens uppfattning att arbetslösheten i de nuvarande EU-länderna förväntas minska till följd utvidgning delas av

av en utredningen. Vi bedömer i stället utvidgning kommer att ha

att en relativt obetydliga effekter på sysselsättningen. På kort sikt kan arbetslösheten antingen öka eller minska marginellt. På lång sikt finns flera motverkande faktorer på arbetslösheten. Fackföreningar måste beakta

142 Kort- och medelfristiga välfärdsefekter SOU 1997: 156

den ökade konkurrensen på varumarknaderna vilket följer av en liberalisering, när de förhandlar om lönerna. Detta leder till nedåt en press lönerna och därmed till lägre arbetslöshet. Å andra sidan bör hotet om invandring leda till att kollektivavtal utökas till att gälla även de yrkesgrupper t.ex. civilingenjörer, som idag har individuell en mer lönesättning. Sökarbetslösheten för inhemsk arbetskraft kan också öka när stora grupper av immigranter söker arbete. Vår bedömning är att arbetslösheten snarast kan komma att öka snarare än minska, till följd av utvidgningen. Kostnaderna för en strukturomvandling förväntas bli relativt begränsade i de nuvarande EU-länderna, inklusive i Sverige. Däremot har identifierat vissa delar av landet, i synnerhet län i Götaland, där effekterna av östutvidgningen kan komma att bli något större. De sydeuropeiska länderna kan också komma att drabbas något hårdare än övri ga EU. Troligtvis kommer de samhällsekonomiska kostnaderna som är förknippade med strukturomvandlingen bli betydligt mer omfattande i kandidatländerna. Å andra sidan pågår redan strukturomvandling i en CÖEL transitionsprocessen. Relaterat till den redan pågående genom omvandlingen är förändringarna till följd av ett EU-medlemskap med största sannolikt av mindre betydelse. Inkomstfördelningen kan också komma att ändras. Den allmänna jämviktsanalysen i Brown et al. visar hur kapitalägama i CÖEL förlorar något, medan arbetstagarna vinner på en ökad integration. Om hänsyn skulle tas också till de olika kategorier av arbetskraft förväntas lågutbildad arbetskraft att vinna integrationen, åtminstone kort sikt. Inkomstfördelningen är också en ekonomiskt-politiskt mycket viktig fråga i kandidatländerna. Från att ha haft en mycket jämn inkomstfördelning under tiden som planekonomier verkar det nu som om det huvudsakligen är kapitalägare som tjänat transitionen. Åtgärder som kan leda till jämnare inkomstfördelning verkar därför vara av mycket stor vikt. En EU-utvidgning är ett exempel på en sådan åtgärd. Kapitalägama kan av flera olika orsaker förlora på en utvidgning. Ökad specialisering i arbetsintensiva driver eftervaror ner frågan på kapital; migration av arbetskraft och inflöde av kapital får liknande effekter. I Central- och Östeuropa bör därför inte bara den sammantagna nationalinkomsten öka, utan inkomsterna kommer också att fördelas jämnare som en följd av utvidgningen. Eftersom handeln med CÖEL inte är särskilt viktig för EU-länderna bör inte heller inkomstfördelningen inom EU förändras speciellt mycket. Även resultaten i Brown et al. antyder att det faktiskt är om arbetstagarna som gör något större vinster än kapitalägama också i Finland, Sverige och Österrike, förväntar vi ändå att det framförallt oss

Kort- och medelfiistiga välfärdsefekter 143

är relativt lågutbildad arbetskraft kan förlora att EU utvidgas,

som medan de högutbildade och kanske också kapitalägama kan bli vinnare. Effekterna inkomstfördelningen bör emellertid ändå bli högst begränsade, eftersom handeln kort sikt inte blir speciellt omfattande. På lång sikt kan visserligen handeln öka något, eftersom den då får

men karaktären s.k. inombranschhandel blir effekterna

av inkomstfördelningen ändå relativt små.

7 tillväxt

Långsiktig

Den kanske viktigaste frågan beträffande utvidgningen är om denna kommer leda till högre långsiktig tillväxttakt i det nuvarande EU och

att i kandidatländerna. Kort- och medelfristiga effekter, som diskuterats i tidigare kapitel, är självfallet viktiga. En engångsökning av nationalinkomsten kan spela stor roll. Långsiktiga tillväxteffekter

en innebär å andra sidan att nationalinkomsten förändras varje år. Detta kapitel ägnas därför åt potentiella långsiktiga tillväxteffekter av utvidgningen. Eftersom även små skillnader i tillväxttakten efter några år betyder mycket för nationalinkomsten är sådan analys synnerligen

en viktig.

Tillväxteffekterna EU-medlemskap måste skiljas från de tillväxt-

av effekter skulle uppnås i Central- och Östeuropa även om dessa

som länder inte fick fullvärdigt EU-medlemskap. Det är t.ex. fullt möjligt att dessa länder skulle växa snabbt även utan medlemskap. Att särskilja de extra tillväxteffekter uppkommer fullvärdigt medlemskap

som genom är således stor vikt, inte helt lätt. Precisionen blir därför mindre

av men i dessa beräkningarna än i dem över de kort- och medelsiktiga

välfärdsvinsterna54

Som i andra kapitel är givetvis också intresserade av vilka effekterna blir för Sveriges del och för övriga nuvarande EU-länder. Analysen indikerar emellertid att effekterna för dessa blir ganska begränsade. Vi väljer därför att i detta kapitel lägga något större vikt vid de central- och östeuropeiska länderna.

Kapitlet är upplagt på följande sätt. I avsnitt 7.1 diskuterar skillnaden mellan kort- och långsiktiga effekter. Det är rimligt att anta

handelsliberaliseringen är den viktigaste potentiella tillväxteffekten att

utvidgningen. I avsnitt 7.2 analyserar därför allmänna effekter av av

l Magnus Henrekson har bidragit med värdefulla synpunkter. 54 Låt redan här relatera bakåt till fotnot 4 i föregående kapitel där gick

oss igenom begränsningarna i att likställa välfärds och tillväxteffekter. Oftast

innebär högre tillväxt också högre välfärd, men under vissa omständigheter kan länder avsätta så stora resurser för investeringar att den diskonterade välfärden faktiskt blir lägre ökad tillväxt. Empiriskt verkar detta emellertid

av just ett problem ganska begränsad vikt för kandidatländema.

nu vara av

146 Långsiktig tillväxt

handel på långsiktig tillväxt. Vi skulle därefter vilja diskutera mer direkt hur tillväxten kan påverkas handelsliberalisering mellan av CÖEL och EU. Eftersom vi saknar denna ännu typ av analys kommer vi i stället i avsnitt 7.3 att analysera resultat från västeuropeisk integration. De andra potentiella effekterna utvidgningen på tillväxt, av primärt genom faktorrörlighet, studeras i avsnitt 7.4. I avsnitt 7.5 diskuterar vi hur dessa resultat kan tillämpas integrationen mellan CÖEL och nuvarande EU. I detta sammanhang presenterar vi också vissa empiriska resultat tillämpliga på Central- och Östeuropa. Slutligen, i 7.6 presenterar vi våra slutsatser.

7.1 Bakgrund

Vad vi hittills har diskuterat är effekter utrikeshandel, migration och av kapitalrörelser, som kan leda till förändringar nationalinkomstens av nivå, men inte av den långsiktiga tillväxten. Uppenbarligen kan utvidgningen ge positiva engångseffekter, åtminstone i CÖEL. Dessa effekter kommer dock inte omedelbart utan kräver anpassningar under en lång period. Trots det är det ändå viktigt att skilja på dessa engångsvinster och på långsiktiga tillväxteffekter. Potentiellt är alltså dynamiska vinster stor betydelse, och av utvidgningen skulle få störst betydelse den också kunde påverka om den långsiktiga tillväxttakten. På några års sikt kommer även ganska små höjningar tillväxttakten att större vikt än betydande av vara av mer engångseffekter. BNP per capita är i princip funktion per-capitaen av tillgången på fysiskt kapital, humankapital och naturtillgångar, samt av hur dessa omvandlas till och tjänster den resurser varor genom

tillgängliga teknologin. Ökningen av BNP per capita blir då ett resultat

av en per-capita ökning i tillgången på produktionsfaktorer och/eller en

förbättrad teknologi.

Detta är den generella bakgrunden till diskussion EU:s en om

utvidgning och den långsiktiga tillväxten. I de nästföljande avsnitten

skall vi diskutera denna fråga specifikt. Vi börjar med mer en diskussion handel och långsiktig tillväxt. om

Långsiktig tillväxt 147

7.2 Handel och tillväxt

Det är uppenbart att internationell handel kan leda till nivåeffekter på BNP capita. Kan handel också påverka den långsiktiga tillväxtper kurvan Mycket tyder på det, det har länge varit svårt att visa på men hur detta sker i formell teoretisk analys. Om man använder den en mer traditionella Solow-modellen Solow, 1956 teoretisk utgångssom en punkt kan inte handel lång sikt leda till en högre tillväxttakt. Ett första ytterligare steg vid beräkningen tillväxteffektema är av därför att ta hänsyn till den temporära tillväxtökning som kan förväntas

följa engångshöjning i inkomst-/produktionsnivån. Den ökade

på en inkomsten leder till ett ökat sparande, vilket driver fram ökade investeringar. Denna ökning i investeringarna kommer att upphöra så småningom när den jämvikten nåtts. nya Det senaste decenniets modellutveckling inom tillväxtteorin har emellertid gjort det möjligt att identifiera ett antal mekanismer, genom vilka internationell handel kan tänkas öka även den långsiktiga tillväxttakten. En egenskap hos de endogena tillväxtgemensam modellema är att avkastningen på kapital är icke avtagande. I regel brukar kapital i vid mening, och utöver realt kapital inkluderas ses

normalt både humankapital och kunskapskapital teknologi i

definitionen. l speciellt den andra generationens endogena tillväxtmodeller, vilka kan sägas ta sin utgångspunkt i den inflytelserika studien Romer 1990, betonas endogena innovationer avgörande för tillväxten på som lång sikt. Denna idé erbjuder ett avsevärt kraftfullare mikrofundament för påståendet att handel förväntas tillväxtbefrämjande även på vara lång sikt. Denna fråga analyseras särskilt i Rivera-Batiz Romer 1991. För det första har länder är integrerade med världssom mer ekonomin tillgång till större kunskapsbas än mer isolerade länder. I en deras modell påverkar den aggregerade kunskapsbasens storlek den takt med vilken kunskap kan och detta leder i sin tur till ny genereras, högre långsiktig tillväxttakt. För det andra leder förbättrad en en spridning teknologi, ökat utbyte tjänster och av ny genom av varor, idéer, till företagen tvingas utveckla teknologier för världsatt nya marknaden och inte bara för den begränsade inhemska ekonomin. Detta minskar risken för kostsam dubblering inom forskning och utveckling. För det tredje uppmuntras ökning innovationer också från en av efterfrågesidan genom ekonomisk integration ökar den potentiella kundkretsen kraftigt. För det fjärde gäller att vid autarki finns risken

55En del framställningen i detta och nästföljande avsnitt följer Henrekson, av Torstensson och Torstensson 1996, och Greenaway 1997.

148 Långsiktig tillväxt

att ett företag innehar monopol på en viss innovation inom sin bransch. I ett förhållandevis litet land blir det möjligt för monopolföretaget att välja att inte innovera utan nöja sig med att inhösta monopolvinstema för den tidigare innovationen. Vid ekonomisk integration däremot blir strategin att avstå från att innovera i princip omöjlig även Baldwin,

se

1993. I teoretiska modeller är emellertid inte effekterna handel på av tillväxt entydiga. Det verkar visserligen rimligt teknik sprids att ny snabbare i länder har öppen ekonomi än i slutna som en mer ekonomier. Detta antas också i de teoretiska modeller med hjälp vars man studerat sambandet mellan handel och tillväxt. Genom handel kommer den tillgängliga kunskapsmassan att öka. Huruvida de tekniska framstegen i övrigt också blir snabbare beror på i vilka sektorer ett land har komparativa fördelar. Det må vara att det inte finns något helt klart teoretiskt samband mellan handel och tillväxt. Empiriskt tyder dock mycket på att utrikeshandel faktiskt är tillväxtfrämjande. På ytligt plan verkar de ett mer länder som valt en utåtriktad politik, t.ex. de asiatiska NIC-ländema, att ha betydligt högre tillväxt än länder fört importbefrämjande som en politik. Mer formella studier tycks också bekräfta detta. Ett stort antal empiriska studier har genomförts, där försökt uppskatta de långman siktiga tillväxteffektema av ekonomisk integration i allmänhet. De flesta av dessa studier görs på tvärsnitt länder, på tid har av men senare det även kommit några studier där analyserar tidsseriedata för man enskilda länder. I tvärsnittsstudiema har i regel utgått från tillväxtekvation, i man en vilken något handelsmått adderats till de övriga konventionella tillväxtvariablema, vilka normalt ett minimum inkluderar mått på

som

initial inkomst, investeringar i realkapital och investeringar i humankapital. I dessa studier har regel funnit kraftigt stöd för man som

att en liberal handelspolitik i allmänhet är tillväxtbefrämjande. Vi

hänvisar till Edwards 1993 för bred översikt denna typ en av av tvärsnittsstudier. I de tvärsnittsstudier där skattar tillväxtekvationer, och där bl.a. man

investeringar och olika mått på handelspolitik ingår bland de

förklarande variablema, är det definition så att handelspolitiken kan per påverka tillväxten endast att påverka takten i den tekniska genom utvecklingen. Om det exempelvis är så att handelspolitiken huvudsakligen påverkar tillväxten indirekt, att den påverkar genom

investeringarna positivt, fångas denna effekt

inte upp. Ett annat och större problem med dessa tvärsnittsstudier är att resultatet, som visats Levine Renelt 1992, att liberal av en mer

Långsiktig tillväxt 149

tillväxtbefrämjande i regel inte är helt bestående. Att handelspolitik är

resultatet inte är bestående innebär att det är möjligt att effekten försvinner eller blir insigniñkant, när varierar vilka övriga man variabler inkluderas i den tillväxtekvation som skattas. som

7.3 Förväntade tillväxteffekter av regional

handelsliberalisering

teoretiska och empiriska studier presenterats i föregående De som avsnitt således generell liberalisering kan påverka också

antyder att en

den långsiktiga tillväxttakten. Detta betyder emellertid inte

nödvändigtvis att regional integration, och mer specifikt europeisk

också har påverkat tillväxten. Detta är empirisk fråga.

integration, en

Ett antal studier har också analyserat frågan.

Baldwin Seghezza 1996a inleder med att direkt jämföra produk-

i EG och EFTA-ländema med ett större urval

tivitetsökningstakter

OECD-länder, för därigenom få första indikation om den att en ekonomiska integrationen i Europa kan ha haft positiva tillväxteffekter. finner tillväxttakten i total faktorproduktivitet varit högre i De att EG/EFTA-ländema i det större OECD-urvalet länder under än av

perioden 1971-90.

analys siffermaterialet på detta sätt således viss En av ger en indikation på att den ekonomiska integrationen i Europa haft en positiv Men för att kunna dra väl

effekt på produktivitetsökningstakten.

underbyggda slutsatser effekterna är det nödvändigt att analysera om datamaterialet med statistiska metoder. För att isolera effekterna på tillväxten just regional integration, RI, krävs att effekterna av övriga av tillväxtfaktorer samtidigt beaktas. Dessutom blir det med en statistisk

analys möjligt att kvantifiera effekterna. Det har också gjorts några försök att beräkna de långsiktiga tillväxteffektema RI med hjälp motsvarande tillväxtekvationer på av av tvärsnitt länder. de Melo, Montenegro Panagariya 1992 har av undersökt tillväxteffekter RI att anpassa en enkel

långsiktiga av genom

tillväxtekvation till ett tvärsnitt 101 länder. Länderna delas upp i två av OECD-länder och utvecklingsländer. Effekten av RI på grupper: tillväxten kunna fångas att inkluderar dummyantas genom man variabler för frihandelsområden och tullunioner. Andra förklaringsvariabler inkluderas är initial BNP capita, ett mått på humansom per och på investeringskvoten. Modellen estimeras dels för

kapitalstocken

1960-85, dels för delperiodema 1960-72 och 1973-85. Med

perioden

enda undantag, Southern African Customs Union SACU 1960-72, ett

150 Långsiktig tillväxt

finner de ingen positiv tillväxteffekt regional integration. Å av andra sidan bör betonas att de Melo et al. inte undersöker huruvida RI haft en positiv effekt på investeringarna och därmed indirekt påverkat tillväxten positivt. På senare tid har det också kommit studier i vilka Rlzs tillväxteffekter undersökts med hjälp tidsseriedata och

av kointegra-

tionsanalys. Coe Moghadam 1993 finner exempelvis 0,3 att procentenheter av den genomsnittliga tillväxttakten i Frankrike under 1980-talet kan tillskrivas EG-medlemskapet. Baldwin Seghezza 1996 bygger sin analys tillväxteffekter RI på Coe Helpmans av av 1995 inflyteslserika studie. Coe Helpman använder paneldata för OECD-ländema, och finner bl.a. att ökad satsning på FoU i utlandet en höjer den totala faktorproduktiviteten TFP i det landet. Baldwin egna Seghezza tillåter i sin modell att effekten utländsk FoU påverkar av TFP på olika sätt i EU- och icke-EU-länder. De finner vissa för

belägg

att EU-länder drar mer nytta utländsk FoU än vad icke-EU-länder av kan göra. Med tanke på resultaten i dessa studier nya är det mycket förvånande att de Melo, Montenegro och Panagariya 1992 inte fann någon långsiktigt positiv tillväxteffekt RI. Å andra sidan det av är viktigt att påminna om att de studerat initial inkomst och investeringar; de beaktar exempelvis inte eventuella effekter

av handelspolitiken mot

tredje land. De utsätter heller inte sina skattningar för några känslighetsanalyser. Den kanske mest omfattande studien tillväxt och regional av integration är Henrekson, Torstensson Torstensson HTT, 1997. I denna studeras effekterna regional integration och tillväxt av i Europa mellan 1976-85. Tidsperioden borde speciellt intresse då vara av statiska effekter integrationen avklingat, och alla tullar avskaffats. av I deras grundmodell förklaras den genomsnittliga tillväxttakten i BNP per capita i 115 länder för perioden 1976-85. Som förklaringsvariabler används real BNP capita i respektive land år 1976 för per att ta hänsyn

till upphinnareffekten, genomsnittligt antal 1980 för utbildningsår att

kontrollera för humankapitalnivån, RERD-måttet i

snedvridningen

den reala växelkursen, för att särskilja effekter

av handelspolitik i

allmänhet från effekter RI och dummyvariabel av en som anger om ett land är medlem i EG eller EF TA. Den skattade grundmodellen får sägas fungera förhållandevis väl: alla variabler har förväntat tecken och är signifikanta på fem procentsnivån. Särskilt skall betonas att EG/EFTA-dummyn signifikant är positiv och förhållandevis stor; punktskattningen EG/EFTAanger att medlemskapet, allt annat lika, haft positiv tillväxteffekt på drygt en en procentenhet per år. När särskiljer EG- och EFTA-medlemmar man från varandra kan vi heller inte visa EG- och

att EFTA-medlemskap

Långsiktig tillväxt 151

haft olika tillväxteffekt. Således indikerar grundmodellen att EG/EFTA-medlemskap varit tillväxtbefrämjande. Utöver de positiva tillväxteffekter, en snabbare teknisk som utveckling medfört, är det fullt möjligt att den europeiska integrationen haft indirekta positiva tillväxteffekter genom att investeringarna stimulerats. Exempelvis argumenterar Baldwin Seghezza 1996 kraftfullt för att så är fallet. Som vi redan antytt är det också möjligt att integrationen haft dämpande effekt inflationen. För att utröna en detta skattade HTT separata investerings- och inflationsekvationer. De fann då viss inflationsdämpande effekt EG/EFTA-medlemskap, en av inte någon positiv effekt på sig investeringskvoten eller på en men vare

given investeringstakts tillväxteffekt.55

I studien har tagits hänsyn till ett stort antal andra tillväxtfaktorer. Detta för att i görligaste mån isolera RI:s effekt på tillväxten. Med få undantag finner de att medlemskap i EG eller EFTA höjde den genomsnittliga tillväxttakten under den studerade perioden. En positiv tillväxteffekt erhålls vid tvärsnittsstudier med både och u-länder, och med tvärsnitts- och paneldata begränsade till OECD-länder. Den skattade tillväxteffekten den europeiska integrationen varierar mellan 0,6 och av 1,2 procentenheter år. Hela tillväxteffekten härrör från snabbare per teknisk utveckling till följd RI. Man finner således inga belägg för av EG/EFTA-medlemskap haft positiv effekt på investeringarna. att en Det bör också nämnas finner vissa indikationer på att den att man positiva tillväxteffekten delvis kan följd den låga inflationen vara en av iEuropa. Den slutsats vi vill dra litteraturgenomgången, är att den av regionala integrationen i Europa inte endast behöver ha statiska engângseffekter utan också kan ha haft ekonomiskt och statistiskt en signifikant effekt den långsiktiga tillväxttakten. Detta kan vara av stort intresse för de central- och östeuropeiska länderna, när de nu går in för allt närmare integration med de nuvarande EU-ländema.

7.4 och tillväxt

Faktorrörlighet

Uppenbart är utvidgningen inte begränsad till enbart liberalisemg av handeln med EU-ländema. Viktigt är också att arbetskraft och kapital vid utvidgning får röra sig fritt mellan CÖEL och de nuvarande EUen

De förväntade positiva investeringseffektema av ett svenskt EUmedlemskap faktor betonades av 1994 års EUvar en som konsekvensutredning SOU 1994:6. Utifrån Henrekson et al. 1997 går det dock inte att finna stöd for en sådan slutsats. -

152 Långsiktig tillväxt

länderna. Påverkar detta också tillväxten Här är ett område där vi har betydligt mindre av teoretisk såväl empirisk kunskap. Detta har som emellertid inte hindrat att även väletablerade ekonomer uttalat sig om faktorrörlighetens tillväxteffekter. Så hävdar t.ex. Layard et al. 1992 att tillväxten i Central- och Östeuropa kan öka väst tillåter större om migration. Stora förhoppningar har också ställts på att multinationella investeringar ska bidra till ökad tillväxt i CÖEL. Är det så Innan vi svarar på denna fråga ska vi något gå igenom existerande analyser på området. Det är inte omöjligt att kapitalrörlighet kan bidra till att tillväxttakten förändras. På detta område är det emellertid mycket viktigt att vi noggrant reder ut begreppen. Låt igen tänka oss oss en situation med två länder, Öst och Väst. Vi också antar att avkastningen på kapital är högre i Öst", så att kapital kommer röra att sig dit från Väst. Utan några effekter på t.ex. teknologin är det uppenbart att BNP kommer att stiga iÖst och minska i Väst. Om kapital flödar till Öst i varje tidsperiod kommer den

långsiktiga

tillväxten av BNP att bli högre där än utan kapitalrörlighet. På samma sätt blir tillväxten i Väst lägre. Men det är inte säkert att nationalinkomsten också stiger i Öst. Avkastningen från kapitalet tillfaller dess ägare i Väst, och tillväxten i BNI behöver inte påverkas av kapitalrörligheten. Distinktionen mellan BNP och BNI är i detta fall alltså viktig. 57

Om BNI, som är den mest relevanta måttstocken i detta fall, också

ska stiga i Öst, följd kapitalrörligheten, behöver den

som en av tillgängliga teknologin påverkas kapitalflöden. Detta är inte av omöjligt. I synnerhet verkar det rimligt att internationella direktinvesteringar genom multinationella företag kan påverka spridningen av teknologi från mer till mindre utvecklade länder, i fallet medÖst som och Väst, och kan upphov till s.k. spillovers. ge Vissa empiriska försök har gjorts att testa tillväxteffektema av multinationella företag. Dessa resultat antyder att förekomsten av multinationella företag leder till högre tillväxt i värdländema. Det tycks emellertid som om tillväxteffektema direktinvesteringar beror på av värdlandets ekonomiska struktur, såsom öppenhet i handel, tillgång till humankapital och väl fungerande institutioner. Angående migration och tillväxt kan man inte dra några generella slutsatser. Såväl teoretiska som empiriska studier är allt för fåtaliga och vi väljer därför att bortse från ett eventuellt samband.

57En sådan distinktion hade t.ex. varit viktig att göra i fallet Irland. Irlands tillväxtframgångar, om än imponerande, har ofta överdrivits därför att man använt sig av BNP.

1997:156 Långsiktig tillväxt 153 SOU

7.5 Tillväxt i Central- och Östeuropa

Det således den regionala integrationen i Europa kan ha tycks som om haft effekter varit både ekonomiskt och statistiskt signifikanta. som Kan vi därför anta att CÖEL också kommer att få högre tillväxt genom EU-medlemskap Uppenbart kan resultaten från studier av västeuropeisk integration inte omedelbart överföras till de central- och

östeuropeiska länderna. Medan tidigare faser av europeisk integration

gällt länder varit på ungefär inkomstnivåer handlar som samma utvidgningen integration mellan länder på helt olika om utvecklingsnivåer. Det finns emellertid knappast skäl att tro att detta för CÖELs del nödvändigtvis skulle minska tillväxteffektema. Tvärtom finns det vissa skäl tro att integrationen med högt utvecklade länder skulle vara att tillväxtfrämjande för länder lägre utvecklingsnivåer. En studie av Coe, Helpman och Hoffmeister 1995 är stort intresse. De av undersöker mindre utvecklade länder handel kan dra nytta om genom den FoU utförs utvecklade handelspartner. Resultaten av som av mer

visar på betydande produktivitetseffekter i mindre utvecklade länder.

Det finns flera tänkbara mekanismer genom vilken kunskapsöverföringen kan ske. En sådan är import av insatsvaror. Genom Europaavtalen och EU-medlemskap ökar handeln senare mellan CÖEL och nuvarande EU. Det finns goda skäl att tro att de mekanismer identifieras Coe, Helpman och Hoffmeister skulle som av relevanta också för de central- och östeuropeiska länderna. De kan vara därmed förväntas dra FoU i nuvarande EU, och deras nytta av långsiktiga tillväxt förväntas öka. Det är också rimligt att tro att samma tillväxteffekter, tidigare kommit nuvarande EU-länder till typ av som tillväxten i CÖEL positivt. del, också bör påverka den långsiktiga Är det möjligt något bedöma storleksordningen på att tillväxteffektema Här måste vi uppenbarligen mycket försiktiga. vara Sådana kvantifleringar är minst sagt svåra att göra. En jämförelse kan storleksordningen de tillväxteffekter tillfallit de nuvarande vara som EU-ländema, vilket enligt HTT 1997 ökning tillväxttakten var en av minst 0,5 procent per år. I nuvarande EU däremot förefaller det inte speciellt troligt att några tillväxteffekter kommer att uppstå. Visserligen finns

stora långsiktiga möjligheter till betydande långsiktiga tillväxtvinster än i fallet

större med kort- och medelsiktiga effekter. Anledningen är att de central- och östeuropeiska länderna då hunnit växa och bli mer betydande dock inte förvänta sig CÖEL växer ikapp de ekonomiskt. Man att nuvarande EU-ländema inom rimlig tidsrymd. Slutsatsen är därför en visst kan förvänta sig vissa långsiktiga tillväxteffekter även i att man

154 Långsiktig tillväxt

nuvarande EU, men att dessa blir betydligt lägre än för de central- och östeuropeiska länderna.

från CÖEL

Empiriska belägg

Finns det några empiriska belägg från utvecklingen i CÖEL Det är mycket tidigt att diskutera tillväxttakter i Östeuropa. Inte minst är det svårt att utvärdera effekterna den önskade integrationen med EU. av Tidsaspekten är faktor att beakta. Tillväxt är vi en som sett per definition ett långsiktigt fenomen. Att då efter bara ett knappt decennium försöka utvärdera effekterna är i sig svårt. Två ytterligare svårigheter tillkommer dock i fallet med de centraloch östeuropeiska kandidatländema. För det första har alla länder genomfört ett stort antal olika åtgärder, och det blir därför svårt att särskilja effekten enstaka åtgärder, såsom öppningen väst. Den av mot andra svårigheten är det naturliga produktionsbortfall sker vid så som dramatiska ekonomiska förändringar i de förra planekonomiema. som Negativa tillväxttakter behöver inte då tecken på ens vara en misslyckad ekonomisk politik, utan på att drastiska ekonomisksnarare politiska åtgärder genomförts. Vissa begränsade försök att utvärdera tillväxteffekter den av ekonomiska integrationen i CÖEL har dock ändå genomförts. Sachs och Warner 1995 gör ett sådant. Deras utgångspunkt är de reformer som genomförts i Central- och Östeuropa sedan 1990 och i de förra Sovjetrepublikema sedan 1992. De utgår från ett index på handelsreformer konstruerats som av EBRD, och relaterar sedan detta index till den ekonomiska tillväxten i de studerade länderna. Deras slutsats är den kraftigaste att liberaliseringen av handeln också haft den minsta nedgången i BNP under de första åren reform, och att de också snabbare kom av att uppnå positiv ekonomisk tillväxt. Sachs och Warner är själva försiktiga med att dra långtgående slutsatser från dessa enkla samband, författarna påverkar, men som är empiriska data åtminstone konsistenta med ett positivt samband mellan handelsliberaliseringen och tillväxttaktema i Central- och Östeuropa och i förra Sovjetunionen. Bland andra indikationer är det ytterligare en aspekt som talar för att tillväxten i kandidatländema kan komma öka att

genom handelsliberalisering, t.ex. genom utvidgningen.

7.6 Slutsatser

.

Långsiktig tillväxt 155

Om utvidgningen påverkar den långsiktiga tillväxttakten positivt kan välfirdsvinster erhållas. Även små ökningar i tillväxten leder efter stora tid till betydande inkomstökning. Teoretiska och empiriska en en studier har visat på hur internationell handel kan påverka tillväxttakten positivt, snabbare takt i den teknologiska utvecklingen. Det t.ex. genom finns också empiriska indikationer på att europeisk regional nu integration har haft effekter tillväxttakten. För de nuvarande EU-ländema är det emellertid knappast troligt att ökad handel med Central- och Östeuropa kommer att spela en en speciellt stor roll för den ekonomiska tillväxten. Handeln kommer inte på lång sikt att bli tillräckligt omfattande för att ge upphov till ens speciellt betydande tillväxteffekter. Inte heller andra aspekter av utvidgningen kan förväntas ha några större effekter på tillväxten i de nuvarande EU-ländema. Vissa ökningar tillväxten kan dock av förväntas och de central- och östeuropeiska länderna växer och mer därmed blir betydande integrationspartner, desto större kan mer som också de långsiktiga tillväxteffektema i väst bli. Situationen är annorlunda för de central- och östeuropeiska kandidatländema. För dem är handeln med de nuvarande EU-ländema av betydelse. Det är därför troligt att också den långsiktiga tillväxttakten kommer att påverkas positivt på ett avgörande sätt. Inte minst bör internationell handel och internationella investeringar kunna bidra till snabbare teknologisk utveckling i kandidatländema. anledningar tillväxten i CÖEL skulle öka Det finns flera att tro att konsekvens handelsliberalisering. För det första finns som en av teoretiska skäl till varför handelsliberalisering bör leda till högre tillväxt. Empiriska studier tycks bekräfta detta. I synnerhet tycks den europeiska integrationen upphov till positiva tillväxteffekter. Vidare ge verkar det integration med utvecklade länder positivt som om mer påverkar faktorproduktiviteten i mindre utvecklade länder. Det finns också vissa indikationer på att de f.d. planekonomier snabbast som liberaliserat sin utrikeshandel också först uppnått positiva tillväxttakter. Multinationella investeringar kan också positivt påverka tillväxttakten i Central- och Östeuropa. Regional integration kan däremot knappast förväntas ha positiva tillväxteffekter de deltagande länderna har restriktiv handelsom en politik utanförstående länder. Inlemmandet CÖEL i EU innebär mot av emellertid de förras handelshinder också gentemot tredje land blir att lägre. EU har också förbundit sig att ytterligare liberalisera sin externa handelspolitik. Detta är ännu ett skäl till varför vi kan förvänta oss positiva och långsiktiga tillväxteffekter i de central- och östeuropeiska länder blir medlemmar i EU. som

8 tillväxt

Långsiktig

Den kanske viktigaste frågan beträffande utvidgningen är om denna kommer att leda till högre långsiktig tillväxttakt i det nuvarande EU och i kandidatländema. Kort- och medelfristiga effekter, som diskuterats i

tidigare kapitel, är självfallet viktiga. En engångsökning av

nationalinkomsten kan spela stor roll. Långsiktiga tillväxteffekter

en innebär å andra sidan att nationalinkomsten förändras varje år. Detta kapitel ägnas därför åt potentiella långsiktiga tillväxteffekter av utvidgningen. Eftersom även små skillnader i tillväxttakten efter några år betyder mycket för nationalinkomsten är en sådan analys synnerligen viktig.

Tillväxteffektema EU-medlemskap måste skiljas från de

av tillväxteffekter som skulle uppnås i Central- och Östeuropa även om dessa länder inte fick fullvärdigt EU-medlemskap. Det är t.ex. fullt möjligt att dessa länder skulle växa snabbt även utan medlemskap. Att särskilja de extra tillväxteffekter uppkommer ñillvärdigt

som genom medlemskap är således stor vikt, men inte helt lätt. Precisionen blir

av därför mindre i dessa beräkningarna än i dem över de kort- och

medelsiktiga välfärdsvinstema.58

Som i andra kapitel är vi givetvis också intresserade av vilka effekterna blir för Sveriges del och för övriga nuvarande EU-länder. Analysen indikerar emellertid att effekterna för dessa blir ganska begränsade. Vi väljer därför att i detta kapitel lägga något större vikt vid de central- och östeuropeiska länderna.

Kapitlet är upplagt på följande sätt. I avsnitt 8.1 diskuterar vi skillnaden mellan kort- och långsiktiga effekter. Det är rimligt att anta att handelsliberaliseringen är den viktigaste potentiella tillväxteffekten

utvidgningen. I avsnitt 8.2 analyserar vi därför allmänna effekter av av

Magnus Henrekson har bidragit med värdefulla synpunkter. 5 Låt oss redan här relatera bakåt till fotnot 4 i föregående kapitel där vi gick igenom begränsningarna i att likställa välfärds och tillväxteffekter. Oftast

innebär högre tillväxt också högre välfärd, men under vissa omständigheter kan länder avsätta så stora resurser för investeringar att den diskonterade

ökad tillväxt. Empiriskt verkar detta emellertid välfärden faktiskt blir lägre av just nu vara ett problem av ganska begränsad vikt för kandidatländema.

158 Långsiktig tillväxt

handel på långsiktig tillväxt. Vi skulle därefter vilja diskutera mer

direkt hur tillväxten kan påverkas handelsliberalisering mellan

av CÖEL och EU. Eftersom vi ännu saknar denna analys kommer typ av vi i stället i avsnitt 8.3 att analysera resultat från västeuropeisk integration. De andra potentiella effekterna utvidgningen tillväxt, av primärt genom faktorrörlighet, studeras i avsnitt 8.4. I avsnitt 8.5 diskuterar vi hur dessa resultat kan tillämpas på integrationen mellan CÖEL och nuvarande EU. I detta sammanhang vi också presenterar vissa empiriska resultat tillämpliga Central- och Östeuropa. Slutligen, i 8.6 presenterar vi våra slutsatser.

8.1 Bakgrund

Vad hittills har diskuterat är effekter utrikeshandel, migration och av kapitalrörelser, som kan leda till förändringar nationalinkomstens av nivå, men inte den långsiktiga tillväxten. Uppenbarligen kan av utvidgningen positiva engångseffekter, åtminstone i CÖEL. Dessa ge effekter kommer dock inte omedelbart utan kräver anpassningar under en lång period. Trots det är det ändå viktigt att skilja på dessa engångsvinster och på långsiktiga tillväxteffekter. Potentiellt är alltså dynamiska vinster stor betydelse, och av utvidgningen skulle få störst betydelse om den också kunde påverka den långsiktiga tillväxttakten. På några års sikt kommer även ganska små höjningar tillväxttakten att större vikt än betydande av vara av mer engångseffekter. BNP per capita är i princip en funktion per-capitaav tillgången på fysiskt kapital, humankapital och naturtillgångar, samt av hur dessa resurser omvandlas till och tjänster den varor genom tillgängliga teknologin. Ökningen BNP capita blir då ett resultat av per av en per-capita ökning i tillgången på produktionsfaktorer och/eller en förbättrad teknologi. Detta är den generella bakgrunden till diskussion EU:s en om utvidgning och den långsiktiga tillväxten. I de nästföljande avsnitten skall vi diskutera denna fråga specifikt. Vi börjar med mer en diskussion om handel och långsiktig tillväxt.

sou 1997:156 Långsiktig tillväxt 159

8.2 Handel och tillväxt

Det är uppenbart att internationell handel kan leda till nivåeffekter på BNP capita. Kan handel också påverka den långsiktiga per tillväxtkurvan Mycket tyder det, men det har länge varit svårt att visa hur detta sker i formell teoretisk analys. Om man en mer använder den traditionella Solow-modellen Solow, 1956 som en teoretisk utgångspunkt kan inte handel lång sikt leda till en högre tillväxttakt. Ett första ytterligare steg vid beräkningen av tillväxteffektema är därför att ta hänsyn till den temporära tillväxtökning kan förväntas som .

följa engångshöjning i inkomst-/produktionsnivån. Den ökade

på en inkomsten leder till ett ökat sparande, vilket driver fram ökade investeringar. Denna ökning i investeringarna kommer att upphöra så småningom när den nya jämvikten nåtts. Det senaste decenniets modellutveckling inom tillväxtteorin har emellertid gjort det möjligt att identifiera ett antal mekanismer, genom vilka internationell handel kan tänkas öka även den långsiktiga tillväxttakten. En gemensam egenskap hos de endogena tillväxtmodellema är att avkastningen på kapital är icke avtagande. I regel brukar kapital i vid mening, och utöver realt kapital inkluderas ses normalt både humankapital och kunskapskapital teknologi i definitionen. I speciellt den andra generationens endogena tillväxtmodeller, vilka kan sägas ta sin utgångspunkt i den inflytelserika studien Romer 1990, betonas endogena innovationer avgörande för tillväxten på som lång sikt. Denna idé erbjuder ett avsevärt kraftfullare mikrofundament för påståendet att handel förväntas tillväxtbefrämjande även på vara lång sikt. Denna fråga analyseras särskilt i Rivera-Batiz Romer 1991. För det första har länder som är mer integrerade med världsekonomin tillgång till större kunskapsbas än isolerade en mer

länder. I deras modell påverkar den aggregerade kunskapsbasens

storlek den takt med vilken kunskap kan och detta leder i ny genereras, sin tur till högre långsiktig tillväxttakt. För det andra leder en en förbättrad spridning ny teknologi, genom ökat utbyte av varor, av tjänster och idéer, till att företagen tvingas utveckla nya teknologier för världsmarknaden och inte bara för den begränsade inhemska ekonomin. Detta minskar risken för kostsam dubblering inom forskning och utveckling. För det tredje uppmuntras ökning innovationer också en av från efterfrågesidan genom ekonomisk integration ökar den potentiella

59En del framställningen i detta och nästföljande avsnitt följer Henrekson, av Torstensson och Torstensson 1996, och Greenaway 1997.

160 Långsiktig tillväxt

kundkretsen kraftigt. För det fjärde gäller att vid autarki finns risken att ett företag innehar monopol på viss innovation inom sin bransch.

en I ett förhållandevis litet land blir det möjligt för monopolföretaget att välja att inte innovera utan nöja sig med att inhösta monopolvinstema för den tidigare innovationen. Vid ekonomisk integration däremot blir strategin att avstå från att innovera i princip omöjlig även Baldwin,

se

1993.

I teoretiska modeller är emellertid inte effekterna handel på

av tillväxt entydiga. Det verkar visserligen rimligt att ny teknik sprids snabbare i länder som har en öppen ekonomi än i mer slutna ekonomier. Detta antas också i de teoretiska modeller med vars hjälp man studerat sambandet mellan handel och tillväxt. Genom handel kommer den tillgängliga kunskapsmassan att öka. Huruvida de tekniska framstegen i övrigt också blir snabbare beror på i vilka sektorer ett land har komparativa fördelar.

Det må vara att det inte finns något helt klart teoretiskt samband mellan handel och tillväxt. Empiriskt tyder dock mycket att utrikeshandel faktiskt är tillväxtfrämjande. På ett mer ytligt plan verkar de länder som valt en utåtriktad politik, t.ex. de asiatiska NIC-ländema, att ha betydligt högre tillväxt än länder som fört en importbefrämjande politik.

Mer formella studier tycks också bekräfta detta. Ett stort antal

empiriska studier har genomförts, där man försökt uppskatta de

långsiktiga tillväxteffektema av ekonomisk integration i allmänhet. De flesta dessa studier görs på tvärsnitt länder, men på senare tid har

av av det även kommit några studier där man analyserar tidsseriedata för enskilda länder.

I tvärsnittsstudiema har man i regel utgått från en tillväxtekvation, i vilken något handelsmått adderats till de övriga konventionella tillväxtvariablema, vilka normalt som ett minimum inkluderar mått på initial inkomst, investeringar i realkapital och investeringar i humankapital. I dessa studier har som regel funnit kraftigt stöd för

man att en liberal handelspolitik i allmänhet är tillväxtbefrämjande. Vi hänvisar till Edwards 1993 för bred översikt av denna typ av

en tvärsnittsstudier.

I de tvärsnittsstudier där man skattar tillväxtekvationer, och där bl.a. investeringar och olika mått på handelspolitik ingår bland de förklarande variablema, är det per definition så att handelspolitiken kan påverka tillväxten endast att påverka takten i den tekniska

genom utvecklingen. Om det exempelvis är så att handelspolitiken huvudsakligen påverkar tillväxten indirekt, genom att den påverkar investeringarna positivt, fångas denna effekt inte upp.

sou 1997:156 Långsiktig tillväxt 161

Ett annat och större problem med dessa tvärsnittsstudier är att resultatet, visats Levine Renelt 1992, att en mer liberal

som av handelspolitik är tillväxtbefrämjande i regel inte är helt bestående. Att resultatet inte är bestående innebär att det är möjligt att effekten försvinner eller blir insignifikant, när man varierar vilka övriga variabler inkluderas i den tillväxtekvation som skattas.

som

8.3 Förväntade tillväxteffekter av

regional handelsliberalisering

De teoretiska och empiriska studier presenterats i föregående

som avsnitt antyder generell liberalisering kan påverka också

således att en den långsiktiga tillväxttakten. Detta betyder emellertid inte nödvändigtvis att regional integration, och specifikt europeisk

mer integration, också har påverkat tillväxten. Detta empirisk fråga.

är en Ett antal studier har också analyserat frågan.

Baldwin Seghezza 1996 inleder med att direkt jämföra produktivitetsökningstakter i EG och EFTA-ländema med ett större urval OECD-länder, för att därigenom få en första indikation på om den ekonomiska integrationen i Europa kan ha haft positiva tillväxteffekter. De finner att tillväxttakten i total faktorproduktivitet varit högre i EG/EFTA-länderna än i det större OECD-urvalet länder under

av perioden 1971-90.

En analys siffermaterialet på detta sätt ger således en viss

av indikation på att den ekonomiska integrationen i Europa haft en positiv

effekt på produktivitetsökningstakten. Men för att kunna dra väl

underbyggda slutsatser om effekterna är det nödvändigt att analysera datamaterialet med statistiska metoder. För att isolera effekterna på tillväxten just regional integration, RI, krävs att effekterna av övriga

av tillväxtfaktorer samtidigt beaktas. Dessutom blir det med statistisk

en analys möjligt att kvantifiera effekterna.

Det har också gjorts några försök att beräkna de långsiktiga tillväxteffektema av RI med hjälp av motsvarande tillväxtekvationer på tvärsnitt länder. de Melo, Montenegro Panagariya 1992 har

av undersökt långsiktiga tillväxteffekter av RI genom att anpassa en enkel tillväxtekvation till ett tvärsnitt av l0l länder. Länderna delas upp i två grupper: OECD-länder och utvecklingsländer. Effekten av RI på tillväxten antas kunna fångas att inkluderar

genom man dummyvariabler för frihandelsområden och tullunioner. Andra förklaringsvariabler som inkluderas är initial BNP per capita, ett mått

humankapitalstocken och på investeringskvoten. Modellen estimeras

6 17-1573

162 Långsiktig tillväxt

dels för perioden 1960-85, dels för delperiodema 1960-72 och 1973- 85. Med ett enda undantag, Southern African Customs Union SACU 1960-72, finner de ingen positiv tillväxteffekt regional integration.

av Å andra sidan bör betonas att de Melo m.fl. inte undersöker huruvida RI haft en positiv effekt på investeringarna och därmed indirekt påverkat tillväxten positivt.

På senare tid har det också kommit studier i vilka RI:s tillväxteffekter undersökts med hjälp tidsseriedata och

av kointegrationsanalys. Coe Moghadam 1993 finner exempelvis att 0,3 procentenheter av den genomsnittliga tillväxttakten i Frankrike under 1980-talet kan tillskrivas EG-medlemskapet. Baldwin Seghezza 1996 bygger sin analys av tillväxteffekter RI på Coe

av Helpmans 1995 inflyteslserika studie. Coe Helpman använder paneldata för OECD-ländema, och finner bl.a. att en ökad satsning på FoU i utlandet höjer den totala faktorproduktiviteten TFP

i det egna landet. Baldwin Seghezza tillåter i sin modell att effekten utländsk

av FoU påverkar TFP på olika sätt i EU- och icke-EU-länder. De finner vissa belägg för att EU-länder drar nytta utländsk FoU än vad

mer av icke-EU-länder kan göra. Med tanke på resultaten i dessa studier är

nya det mycket förvånande att de Melo m.fl. 1992 inte fann någon långsiktigt positiv tillväxteffekt RI. Å andra sidan är det viktigt att

av påminna om att de studerat initial inkomst och investeringar; de beaktar exempelvis inte eventuella effekter handelspolitiken mot tredje land.

av De utsätter heller inte sina skattningar för några känslighetsanalyser.

Den kanske mest omfattande studien av tillväxt och regional integration är Henrekson, Torstensson Torstensson HTT, 1997. I denna studeras effekterna regional integration och tillväxt i Europa

av mellan 1976-85. Tidsperioden borde vara speciellt intresse då

av statiska effekter av integrationen avklingat, och alla tullar avskaffats. I deras grundmodell förklaras den genomsnittliga tillväxttakten i BNP per capita i 115 länder för perioden 1976-85. Som förklaringsvariabler används real BNP per capita i respektive land år 1976 för att ta hänsyn till upphinnareffekten, genomsnittligt antal utbildningsår 1980 för att kontrollera för humankapitalnivån, RERD-måttet snedvridningen i den reala växelkursen, för att särskilja effekter handelspolitik i

av allmänhet från effekter RI och dummyvariabel ett

av en som anger om land är medlem i EG eller EFTA.

Den skattade grundmodellen får sägas fungera förhållandevis väl: alla variabler har förväntat tecken och är signifikanta på fem procentsnivån. Särskilt skall betonas att EG/EFTA-dummyn är signifikant positiv och förhållandevis stor; punktskattningen att

anger EG/EFTA-medlemskapet, allt annat lika, haft en positiv tillväxteffekt på drygt en procentenhet per år. När särskiljer EG- och EFTA-

man

Långsiktig tillväxt 163

medlemmar från varandra kan vi heller inte visa att EG- och EFTAmedlemskap haft olika tillväxteffekt. Således indikerar grundmodellen att EG/EFTA-medlemskap varit tillväxtbefrämjande.

Utöver de positiva tillväxteffekter, som en snabbare teknisk utveckling medfört, är det fullt möjligt att den europeiska integrationen haft indirekta positiva tillväxteffekter genom att investeringarna stimulerats. Exempelvis argumenterar Baldwin Seghezza 1996 kraftfullt för att så är fallet. Som vi redan antytt är det också möjligt att integrationen haft dämpande effekt inflationen. För att utröna

en detta skattade HTT separata investerings- och inflationsekvationer. De

farm då viss inflationsdämpande effekt av EG/EFTA-medlemskap,

en

inte någon positiv effekt på vare sig investeringskvoten eller på en men

investeringstakts tillväxteffekt.50 given

I studien har tagits hänsyn till ett stort antal andra tillväxtfaktorer. Detta för att i görligaste mån isolera RI:s effekt på tillväxten. Med få undantag finner de att medlemskap i EG eller EFTA höjde den genomsnittliga tillväxttakten under den studerade perioden. En positiv tillväxteffekt erhålls vid tvärsnittsstudier med både och u-länder, och med tvärsnitts- och paneldata begränsade till OECD-länder. Den skattade tillväxteffekten den europeiska integrationen varierar

av mellan 0,6 och 1,2 procentenheter per år. Hela tillväxteffekten härrör från snabbare teknisk utveckling till följd RI. Man finner således

av inga belägg för att EG/EFTA-medlemskap haft en positiv effekt på investeringarna. Det bör också nämnas att man finner vissa indikationer på att den positiva tillväxteffekten delvis kan följd av den låga

vara en inflationen i Europa.

Den slutsats vi vill dra av litteraturgenomgången, är att den regionala integrationen i Europa inte endast behöver ha statiska engångseffekter utan också kan ha haft en ekonomiskt och statistiskt signifikant effekt den långsiktiga tillväxttakten. Detta kan vara av stort intresse för de central- och östeuropeiska länderna, när de nu går in för allt närmare integration med de nuvarande EU-ländema.

8.4 och tillväxt

Faktorrörlighet

Uppenbart är utvidgningen inte begränsad till enbart liberalisemg av handeln med EU-ländema. Viktigt är också att arbetskraft och kapital

°° De förväntade positiva investeringseffektema av ett svenskt EUmedlemskap var en faktor som betonades av 1994 års EUkonsekvensutredning SOU 1994:6. Utifrån Henrekson m.fl. 1997 går det dock inte att finna stöd för en sådan slutsats.

164 Långsiktig tillväxt

vid utvidgning får röra sig fritt mellan CÖEL och de nuvarande EU-

en ländema. Påverkar detta också tillväxten Här är ett område där vi har betydligt mindre av teoretisk såväl som empirisk kunskap. Detta har emellertid inte hindrat att även väletablerade ekonomer uttalat sig

om faktorrörlighetens tillväxteffekter. Så hävdar t.ex. Layard et al. 1992 att tillväxten i Central- och Östeuropa kan öka väst tillåter större

om migration. Stora förhoppningar har också ställts att multinationella investeringar ska bidra till ökad tillväxt i CÖEL. Är det så Innan vi svarar på denna fråga ska vi något gå igenom existerande analyser på området.

Det är inte omöjligt att kapitalrörlighet kan bidra till att tillväxttakten förändras. På detta område är det emellertid mycket viktigt att vi noggrant reder ut begreppen. Låt oss igen tänka oss en situation med två länder, Öst och Väst. Vi också

antar att avkastningen på kapital är högre i Öst, så att kapital kommer att röra sig dit från Väst. Utan några effekter t.ex. teknologin är det uppenbart att BNP kommer stiga iÖst och minska i Väst. Om

att kapital flödar till Öst i varje tidsperiod kommer den långsiktiga tillväxten av BNP att bli högre där än utan kapitalrörlighet. På

samma sätt blir tillväxten i Väst lägre. Men det är inte säkert att nationalinkomsten också stiger i Öst. Avkastningen från kapitalet tillfaller dess ägare i Väst, och tillväxten i BNI behöver inte påverkas av kapitalrörligheten. Distinktionen mellan BNP och BNI är i detta fall alltså 61

viktig.

Om BNI, som är den mest relevanta måttstocken i detta fall, också ska stiga i "Öst, som en följd av kapitalrörligheten, behöver den

tillgängliga teknologin påverkas av kapitalflöden. Detta är inte

omöjligt. I synnerhet verkar det rimligt att internationella direktinvesteringar genom multinationella företag kan påverka spridningen av teknologi från mer till mindre utvecklade länder, som i fallet med Öst och Väst, och kan upphov till s.k. spillovers.

ge

Vissa empiriska försök har gjorts att testa tillväxteffektema av multinationella företag. Dessa resultat antyder att förekomsten av multinationella företag leder till högre tillväxt i värdländema. Det tycks emellertid som om tillväxteffektema direktinvesteringar beror på

av värdlandets ekonomiska struktur, såsom öppenhet i handel, tillgång till humankapital och väl fungerande institutioner. Angående migration och tillväxt kan inte dra några generella slutsatser. Såväl teoretiska

man

5 En sådan distinktion hade t.ex. varit viktig att göra i fallet Irland. Irlands tillväxtframgångar, om än imponerande, har ofta överdrivits därför att man använt sig av BNP.

Långsiktig tillväxt 165

som empiriska studier är allt för fåtaliga och vi väljer därför att bortse från ett eventuellt samband.

8.5 Tillväxt i Central- och

Östeuropa

Det tycks således som om den regionala integrationen i Europa kan ha haft effekter som varit både ekonomiskt och statistiskt signifikanta. Kan vi därför anta att CÖEL också kommer att få högre tillväxt

genom EU-medlemskap Uppenbart kan resultaten från studier av västeuropeisk integration inte omedelbart överföras till de central- och östeuropeiska länderna. Medan tidigare faser av europeisk integration gällt länder som varit på ungefär samma inkomstnivåer handlar

utvidgningen om integration mellan länder på helt olika utvecklingsnivåer.

Det finns emellertid knappast skäl att tro att detta för CÖELs del nödvändigtvis skulle minska tillväxteffektema. Tvärtom finns det vissa skäl att tro att integrationen med högt utvecklade länder skulle vara

tillväxtfrämjande för länder på lägre utvecklingsnivåer. En studie av

Coe, Helpman och Hoffmeister 1995 är av stort intresse. De undersöker om mindre utvecklade länder genom handel kan dra nytta av den FoU som utförs av mer utvecklade handelspartner. Resultaten

visar på betydande produktivitetseffekter i mindre utvecklade länder.

Det finns flera tänkbara mekanismer genom vilken kunskapsöverföringen kan ske. En sådan är import av insatsvaror.

Genom Europaavtalen och senare EU-medlemskap ökar handeln mellan CÖEL och nuvarande EU. Det finns goda skäl att tro att de mekanismer som identifieras av Coe m.fl. skulle vara relevanta också för de central- och östeuropeiska länderna. De kan därmed förväntas dra nytta av FoU i nuvarande EU, och deras långsiktiga tillväxt förväntas öka. Det är också rimligt att tro att samma typ av tillväxteffekter, som tidigare kommit nuvarande EU-länder till del, också bör påverka den långsiktiga tillväxten i CÖEL positivt.

Är det möjligt att något bedöma storleksordningen på

tillväxteffektema Här måste vi uppenbarligen vara mycket försiktiga. Sådana kvantifieringar är minst sagt svåra att göra. En jämförelse kan vara storleksordningen på de tillväxteffekter som tillfallit de nuvarande EU-ländema, vilket enligt HTT 1997 var en ökning av tillväxttakten på minst 0,5 procent per år.

I nuvarande EU däremot förefaller det inte speciellt troligt att några stora långsiktiga tillväxteffekter kommer att uppstå. Visserligen finns större möjligheter till betydande långsiktiga tillväxtvinster än i fallet med kort- och medelsiktiga effekter. Anledningen är att de central- och

166 Långsiktig tillväxt

östeuropeiska länderna då hunnit växa och bli mer betydande ekonomiskt. Man dock inte förvänta sig att CÖEL växer ikapp de nuvarande EU-ländema inom rimlig tidsrymd. Slutsatsen är därför

en att man visst kan förvänta sig vissa långsiktiga tillväxteffekter även i nuvarande EU, men att dessa blir betydligt lägre än för de central- och östeuropeiska länderna.

från CÖEL

Empiriska belägg

Finns det några empiriska belägg från utvecklingen i CÖEL Det är mycket tidigt att diskutera tillväxttakter i Östeuropa. Inte minst är det svårt att utvärdera effekterna av den önskade integrationen med EU. Tidsaspekten är faktor att beakta. Tillväxt är vi sett

en som per definition ett långsiktigt fenomen. Att då efter bara ett knappt decennium försöka utvärdera effekterna är i sig svårt.

Två ytterligare svårigheter tillkommer dock i fallet med de centraloch östeuropeiska kandidatländema. För det första har alla länder genomfört ett stort antal olika åtgärder, och det blir därför svårt att särskilja effekten enstaka åtgärder, såsom öppningen mot väst. Den

av andra svårigheten är det naturliga produktionsbortfall sker vid så

som dramatiska ekonomiska förändringar i de förra planekonomiema.

som Negativa tillväxttakter behöver inte då tecken

ens vara en misslyckad ekonomisk politik, utan på att drastiska ekonomisk-

snarare politiska åtgärder genomförts.

Vissa begränsade försök att utvärdera tillväxteffekter den

av ekonomiska integrationen i CÖEL har dock ändå genomförts. Sachs och Warner 1995 gör ett sådant. Deras utgångspunkt är de reformer som genomförts i Central- och Östeuropa sedan 1990 och i de förra Sovjetrepublikema sedan 1992.

De utgår från ett index på handelsrefonner konstruerats

som av EBRD, och relaterar sedan detta index till den ekonomiska tillväxten i de studerade länderna. Deras slutsats är att den kraftigaste liberaliseringen av handeln också haft den minsta nedgången i BNP under de första åren av reform, och att de också snabbare kom att uppnå positiv ekonomisk tillväxt.

Sachs och Warner är själva försiktiga med att dra långtgående slutsatser från dessa enkla samband, författarna påverkar, är

men som empiriska data åtminstone konsistenta med ett positivt samband mellan handelsliberaliseringen och tillväxttaktema i Central- och Östeuropa och i förra Sovjetunionen. Bland andra indikationer är det ytterligare

en aspekt som talar för att tillväxten i kandidatländema kan komma att öka genom handelsliberalisering, t.ex. genom utvidgningen.

sou 1997: 156 Långsiktig tillväxt 167

8.6 Slutsatser

Om utvidgningen påverkar den långsiktiga tillväxttakten positivt kan stora välfárdsvinster erhållas. Även små ökningar i tillväxten leder efter en tid till en betydande inkomstökning. Teoretiska och empiriska studier har visat på hur internationell handel kan påverka tillväxttakten positivt, t.ex. genom snabbare takt i den teknologiska utvecklingen. Det finns nu också empiriska indikationer på att europeisk regional integration har haft effekter på tillväxttakten.

För de nuvarande EU-ländema är det emellertid knappast troligt att en ökad handel med Central- och Östeuropa kommer att spela en speciellt stor roll för den ekonomiska tillväxten. Handeln kommer inte ens lång sikt att bli tillräckligt omfattande för att ge upphov till speciellt betydande tillväxteffekter. Inte heller andra aspekter av utvidgningen kan förväntas ha några större effekter på tillväxten i de nuvarande EU-ländema. Vissa ökningar av tillväxten kan dock förväntas och mer de central- och östeuropeiska länderna växer och därmed blir mer betydande som integrationspartner, desto större kan också de långsiktiga tillväxteff-:ktema i väst bli.

Situationen är annorlunda för de central- och östeuropeiska kandidatländema. För dem är handeln med de nuvarande EU-ländema av betydelse. Det är därför troligt att också den långsiktiga tillväxttakten kommer att påverkas positivt ett avgörande sätt. Inte minst bör internationell handel och internationella investeringar kunna bidra till snabbare teknologisk utveckling i kandidatländema.

Det finns flera anledningar att tro att tillväxten i CÖEL skulle öka som en konsekvens av handelsliberalisering. För det första finns teoretiska skäl till varför handelsliberalisering bör leda till högre tillväxt. Empiriska studier tycks bekräfta detta. I synnerhet tycks den europeiska integrationen ge upphov till positiva tillväxteffekter. Vidare verkar det som om integration med mer utvecklade länder positivt påverkar faktorproduktiviteten i mindre utvecklade länder. Det finns också vissa indikationer på att de f.d. planekonomier som snabbast liberaliserat sin utrikeshandel också först uppnått positiva tillväxttakten Multinationella investeringar kan också positivt påverka tillväxttakten i Central- och Östeuropa.

Regional integration kan däremot knappast förväntas ha positiva tillväxteffekter om de deltagande länderna har en restriktiv handelspolitik utanförstående länder. Inlemmandet CÖEL i EU

mot av innebär emellertid att de förras handelshinder också gentemot tredje land blir lägre. EU har också förbundit sig att ytterligare liberalisera sin externa handelspolitik. Detta är ännu ett skäl till varför vi kan förvänta

168 Långsiktig tillväxt

oss positiva och långsiktiga tillväxteffekter i de central- och

Östeuropeiska länder som blir medlemmar i EU.

9 EMU och

utvidgningen

Nästa steg i fördjupningen av EU:s integration gäller bildandet av en europeisk monetär union EMU med valuta. I detta

en gemensam korta kapitel frågar vi oss hur nya medlemsländer skulle påverkas av EMU. EMU-frågan är mycket komplex, och har i Sverige varit föremål för omfattande och utmärkt utredning. När det gäller utförligare

en beskrivningar teorin för valutaunioner och andra aspekter av EMU,

av hänvisar vi därför till denna utredning SOU 1996: 158. För detaljerade referenser, också denna utredning. I detta kapitel försöker vi i stället

se att använda dessa kunskaper analys av EMU och

en kandidatländema. Vi frågar det bra för kandidatländema

oss om vore att gå med i EMU. Vilka fördelar och nackdelar finns det, och vilka av dessa verkar överväga

Kapitlet är upplagt på följande vis: i avsnitt 9.1 analyseras effekterna av en valutaunion. Eventuella kriterier som behöver vara uppfyllda valutaunion skall fungera diskuteras i avsnitt 9.2,

för att en medan i avsnitt 9.3 behandlas effekterna ett medlemskap i EMU för

av kandidatländema. Slutsatsema presenteras i avsnitt 9.4.

9.1 Effekter av en valutaunion

Fördelarna med ett deltagande i valutaunionen är välkända och uppenbara. Den kanske viktigaste effektivitetsvinsten utgörs av att transaktionskostnadema minskar. Effekterna av en minskning av transaktionskostnadema i de nuvarande EU-ländema har emellertid visat sig ganska små. Enligt den svenska EMU-utredningen

vara bedöms dessa vinster uppgå till några tiondelars procent av BNP. Kommer vinsterna i transaktionskostnader att bli större eller mindre för kandidatländema De empiriska beläggen i denna fråga är få. Vår bedömning är emellertid att de relativt outvecklade finansiella systemen i Central- och Östeuropa ökar transaktionskostnadema för handel. Å andra sidan är dessa länder mindre integrerade med de nuvarande EUländema, vilket gör att vinsterna i motsvarande grad bör bli något lägre.

En potentiell mikroekonomisk effekt är att osäkerheten i

annan växelkursfluktuationema kan minska osäkerheten vad gäller

internationell handel och internationella investeringar. Det finns skäl att tro att handel och investeringar kan öka, om denna risk elimineras. Enligt empirin tycks det emellertid inte som om detta spelar någon stor roll. Visserligen kan man anta att det är lättare att gardera sig mot sådana växelkursförändringar i det nuvarande EU genom s.k. terminssäkring, än vad är möjligt i CÖEL. Det är emellertid svårt

som att finna belägg för att detta i kandidatländema skulle spela någon

ens betydande ekonomisk roll.

Potentiellt sett kan både stabiliseringspolitiska vinster och förluster uppstå till följd av en monetär union. Fördelarna ligger framför allt i att en växelkursbindning kan minska riskpremien på räntan, och leda till lägre inflation. Många av kandidatländema för visserligen redan

nu en stram ekonomisk politik, men med den osäkerhet som finns vad gäller den framtida politiken, borde ett deltagandet i EMU skapa ökad trovärdighet för låginflationspolitik. Kraven i de s.k.

en konvergenskriteriema att undvika budgetunderskott kan få positiva makroekonomiska effekter. Å andra sidan är det också möjligt just

att dessa kriterier i allt för hög grad begränsar nödvändiga fmanspolitiska åtgärder.

Nackdelen med ett medlemskap i EMU är naturligtvis att möjligheterna till växelkursjusteringar vid allvarliga asymmetriska chocker försvinner, upprepade förändringar av växelkursen i

även om slutänden också kan få negativa effekter. Kvarstår gör dock,

som diskuteras mer nedan, att växelkursjusteringar kan vara viktiga för att rätta till makroekonomiska obalanser, och för att undvika arbetslöshet.

9.2 Vad krävs för att en valutaunion ska

fungera

De uppmärksammade s.k. konvergenskritiema kan vara viktiga för att

en mer teknisk väg få EMU att ñmgera. På ett fundamentalt

mer ekonomiskt plan gäller emellertid att länderna inom monetär union

en ska fungera som ett s.k. optimalt valutaområde, vilket kännetecknas av stor arbetskraftsrörlighet, flexibla löner och faktorpriser, och hög

en grad av transfereringar mellan de olika regionerna inom valutaområdet. Vidare bör de länder som ingår i unionen handla mycket med varandra och ha likartade industristrukturer, som är väl diversiñerade.

Det bör dock betonas att alla dessa villkor inte behöver

vara uppfyllda samtidigt. I stort sett räcker det med att ett av de tre villkoren uppfylls, vilket innebär att villkoren var för sig är tillräckliga, men inte nödvändiga. Antag t.ex. att ett kandidatland, står utanför unionen,

som

EMU och utvidgningen 171

plötsligt drabbas av en produktivitetschock, dvs. produktiviteten utvecklas långsammare i CÖEL än i resten EMU-ländema. Om

av faktorprisema vore fullständigt rörliga, skulle dessa omedelbart anpassa sig för att skapa full sysselsättning igen, dvs. de nominella lönerna skulle falla i CÖEL, och ingen skulle då behöva flytta för att få jobb några individer kanske skulle flytta ändå, eftersom de kan få högre lön utomlands.

Ett alternativt scenario vore om vi hade stor rörlighet av arbetskraft mellan de olika europeiska länderna, så individer från CÖEL

att t.ex. lätt kunde flytta till de nuvarande EU-ländema vid en asymmetrisk chock. Ett tredje scenario vore om enbart villkoret om federala subventioner uppfyllt. Då skulle visserligen innevånare i CÖEL

vore kunna kompenseras ekonomiskt av att jobb slås ut av höga internationella reallöner, det ekonomiska stödet till dessa länder

men skulle knappast kunna förhindra en rejäl uppgång av arbetslösheten. Dessa länder skulle då i än högre grad utvecklas till ett stödområde.

Inget av ovanstående scenarion verkar speciellt trovärdigt. I kapitel 4 diskuterade vi hur arbetskraftsrörligheten kommer att begränsas mellan CÖEL och de nuvarande EU-ländema, och i kapitel 9 har vi sett hur svårt det är for de nuvarande EU-ländema att betala till CÖEL

ens för CAP och regionalpolitiken. Ytterligare subventioner kan säkert uteslutas, och vi tror inte heller att de nominella lönerna blir tillräckligt flexibla. Slutligen bör det betonas att CÖEL har industristruktur

en som avviker betydligt från dem i de flesta av de nuvarande EU-ländema se kapitel 3, vilket kan öka riskerna för asymmetriska chocker.

9.3 Bör kandidatländema EMU

gå med i

Kandidatländema skulle uppenbarligen kunna uppnå fördelar genom ett medlemskap i EMU, både är mikro- och makroekonomiska

som vinster. Det finns t.o.m. skäl att tro att dessa vinster skulle bli något högre för de central- och östeuropeiska kandidatländema, än för många av de andra EU-ländema.

Trots det bedömer vi att dessa länder bör undvika medlemskap i EMU. Mycket talar också för att dessa länder bör undvika fasta växelkurser, speciellt dessa knyts alltför hårt till de växelkurser som

om råder i det nuvarande EU. Skälen till detta är flera. Ett viktigt skäl har att göra med teorin för optimala valutaomrâden. Enligt denna teori bör länder med likartad branschstruktur samman i en valutaunion, eftersom dessa länder då löper mindre risk för att drabbas av s.k. asymmetriska chocker. Industristrukturema i de nuvarande EUländema, och i kandidatländema skiljer sig mycket markant åt. Det är

därför troligt att länder inom sådan valutaunion skulle kunna

en drabbas av asymmetriska chocker. Att trots detta bilda en valutaunion skulle medföra en betydande risk för ökad arbetslöshet i de deltagande länderna.

Ett annat viktigt skäl till att kandidatländema antas vinna på ett EMU-medlemskap har att göra med den transitionsprocess som kandidatländema nu genomgår, och med den liberalisering av handelsoch faktorrörelser gentemot EU som fortgår. Troligtvis kommer detta att medföra att den relativa internationella konkurrenskraften förändras, vilket i sin tur leder till att industristrukturen förändras. För att klara

en smärtfri övergång från den gamla till den nya jämvikten, kan en ändring av faktorprisema, uttryckt i internationell valuta, behöva komma till stånd. Erfarenheten säger emellertid att nominella

oss löneförändringar går relativt långsamt, vilket innebär att växelkursema kan behöva justeras för att någorlunda smärtfritt uppnå jämvikt.

ny

9.4 Slutsatser

En valutaunion ger upphov till positiva allokeringseffekter, i synnerhet genom att transaktionskostnadema för internationellt utbyte minskar, vilket leder till välfárdsvinster. Dessa mikroekonomiska vinster är entydiga, men begränsade. Det är svårt att säga om vinsterna kommer att bli av större eller mindre grad för kandidatländema. De

av makroekonomiska effekterna är svårare att förutsäga. Det finns uppenbara positiva effekter genom lägre inflationstakt och

en en mindre riskpremie för investeringar. Även dessa vinster kan antas bli större i kandidatländema än i de nuvarande EU-ländema. Orsaken är den osäkerhet i makropolitiken finns i kandidatländema. Å andra

som sidan finns det stora risker för att arbetslösheten ökar, när växelkursförändringar inte kan användas för att motverka asymmetriska chocker. Dessa risker är stora i det nuvarande EU,

men är förmodligen ännu större i kandidatländema. Vår bedömning är att det knappast går att förlita sig enbart på löneflexibilitet och mobilitet för att parera asymmetriska chocker och för att komma till rätta med förändringar av industristrukturen. Därför vore det alltför riskfyllt att inom överskådlig tid inkludera kandidatländema också i EMU.

10 Ekonomisk politik och politisk

ekonomi i kandidatländema

Detta kapitel behandlar två frågor. Först beskriver vi det ekonomiska läget i de enskilda kandidatländema och sedan diskuterar vi hur medlemskapet påverkar reforrntakten i dessa länder.62 Enligt direktivet till utredningen förväntas att utredaren analyserar de villkor som kan ställas på de enskilda länderna inför ett medlemskap i syfte att behålla det externa trycket för fortsatta reformer.

Stor vikt läggs i kapitlet vid de bedömningar av kandidatländema, de sk aviema, EU-kommissionen presenterade i juli i år. Förutom

som redogörelse fakta nämns i aviema, gör vi bedömning av de

av som en utvärderingar EU-kommissionen presenterat. I vissa avseenden riktar vi också principiell kritik mot aviemas uppläggning. Framför allt gäller detta ett de så kallade Köpenhamnskriteriema, på vilka

av Kommissionen grundar sina bedömningar kandidatländema.

av Kriteriet gäller kandidatländemas förmåga att klara konkurrensen på den marknaden. Detta kriterium strider mot teorin om

gemensamma

komparativa fördelar.

I andra del kapitlet analyseras hur refonntakten i kandidat-

en av ländema påverkas möjligheten till EU-medlemskap. I synnerhet

av diskuteras hur medlemskapsförhandlingar bör utfonnas för att hålla trycket på reformer i kandidatländema. Då denna fråga är viktig

uppe beställde utredningen bakgrundsrapport på detta tema. I detta kapitel

en sammanfattas del resultaten i bakgrundsrapporten. Diskussionen

en av är emellertid ganska kortfattad och för en mer utförlig diskussion hänvisas i stället till bakgrundsrapporten.

62 Det finns ett stort antal allmänna Översikter av refonnprocessen i Östeuropa. Se t.ex. Bleaney 1994, Lipton och Sachs 1991.

174 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländema SOU 1997: 156

10.1 Ett allmänt omdöme

På många sätt är aviema välbalanserade och förenliga med ekonomisk teori. De har vägletts av Köpenharnnsdeklarationen där det sägs att de nya medlemsländerna ska ha en fungerande marknadsekonomi och möjlighet att klara de krav på konkurrenskraft marknadskrafter som inom unionen kräver. Vi tycker emellertid att ett påpekande tolkom ningen av begreppet konkurrenskraft är värt att göra. Som ofta påpekas bör begreppet konkurrenskraft användas med stor försiktighet. Avierna pekar ut olika länders komparativa fördelar, men betonar ofta risken för att dessa forloras. Visserligen kan komparativa fördelar i eller flera branscher gå förlorade, en men per definition uppstår då komparativa fördelar i andra branscher. Själva poängen med begreppet är att alla länder har komparativa fördelar i produktionen någon eller några och tjänster. av varor Kommissionen hävdar t.ex. att Lettland inte kan klara konkurrensen på den inre marknaden eftersom exporten huvudsakligen består av arbetsintensiva varor med lågt förädlingsvärde. På sätt sägs samma Rumänien få problem orsakade brist på utbildad arbetskraft och av resurser för FoU. Utrikeshandelns mekanismer leder i stället till att

Lettland och Rumänien kommer att importera humankapitalintensiva

varor och i sin export bli koncentrerad på i hög grad varor som använder lågutbildad arbetskraft. Dessa eller andra kandidatländer länder kommer därmed inte att få problem att konkurrera den inre marknaden. Dålig tillgång på humankapital eller brist på för resurser FoU kommer dock att resultera i lägre produktivitet och reallöner.

Bristande tillgång på EU:s humankapital är således ett problem,

men inte ett som resulterar i oförmåga att konkurrera på den inre marknaden.

10.2 Den ekonomiska situationen i

kandidatländema

Nedan följer en kort beskrivning genomförda reformer liksom av av den ekonomiska situationen i vart och ett kandidatländema. av Beskrivningen baseras i stor utsträckning på EU-kommissionens avier. Man bör vara medveten att den statistik finns tillgänglig för om som dessa länder, speciellt för transitionsprocessens första år, är behäftad

Avsnitt 11.2 har skrivits av Peter Svensson. För åsikter och bedömningar ansvarar emellertid utredaren.

SOU 1997: 156 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländerna 175

med osäkerhet. Siffror på exempelvis BNP bör ses som indikationer på tendenser, än exakta mått. Årtalet för statistik är 1996 snarare som om inget annat anges.

Bulgarien

Bulgarien tillhör den länder Europeiska kommissionen grupp av som

vill göra ytterligare framsteg innan medlemskapsförhandlingar är

se aktuella. Ekonomin har under rad av år brottats med stora problem, en och med undantag för 1994 och 1995 har BNP fallit kraftigt sedan transitionsprocessen inleddes. Produktionsfallet under perioden 1989- 1993 26 procent. Efter år uppskjutna eller misslyckade var sex av reformer, har landet just påbörjat sin omstrukturering mot en fungerande marknadsekonomi. Inflationen är tresiffrig 310 procent 1996, och även arbetslösheten har sjunkit under år, är den om senare fortfarande relativt hög 14 procent. BNP capita är enligt EUper kommissionen 24 procent EU:s genomsnitt. 22 procent av arbetsav kraften sysselsätts i jordbrukssektor bidrar med 13 procent av en som det totala bruttomervärdet. Utlandsskulden utgör ungefär 100 procent som andel av BNP. Trots vissa bakslag vad gäller handelsliberalisering, har handeln med EU ökat sedan 1989, från cirka 7 procent till 35 procent av den totala handeln. De ekonomiska problemen har resulterat i försämrad välfärd, och idag lever 40 procent den drygt 8 miljoner stora av befolkningen under den officiella fattigdomsgränsen. Förutom restriktioner vad gäller fast egendom, har Bulgarien en liberal lagstiftning för utländska investeringar. Trots detta har osäkerhet beträffande bland annat äganderätter och privatisering medfört att inflödet direktinvesteringar är lågt. På grund den höga av av

statsskulden och stora budgetunderskotten, är den bulgariska

ekonomin beroende ett ökat inflöde direktinvesteringar. Bristen av av inhemska till exempelvis FoU är stor och utgör ett hinder resurser för fortsatt utveckling och omstrukturering av ekonomin. Vad gäller utsikterna att kunna implementera EUs acquis communitaire, det vill säga regelverket för den gemensamma marknaden, återstår mycket att göra på samtliga områden. I aviema efterlyses total omstrukturering det finansiella systemet och en av kraftiga förbättringar på alla administrativa nivåer. När det gäller konkurrenslagstiftning har vissa framsteg gjorts. Dock behövs

förstärkningar, speciellt beträffande implementering och kontroll. I

fråga statsstöd riktas från kommissionen hård kritik mot Bulgarien, om

176 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländerna SOU 1997: 156

särskilt vad gäller insyn och kontroll. Nödvändiga reformer på dessa områden försvåras av låg administrativ kapacitet. Trots det dystra ekonomiska läget, målas i aviema en något så när ljus bild framtiden tack den regeringens ambitiösa av upp vare nya reformprogram for att röja undan kvarvarande strukturella hinder for en fungerande marknadsekonomi. Viktiga punkter är att ytterligare liberalisera priser samt att fortsätta den privatiseringsprocess som fortfarande befinner sig i sin linda. Ännu återstår dock genomföra att den nya politiken. Låg administrativ kapacitet och instabila politiska förhållanden utgör hinder på vägen.

Estland

Estland får i aviema positiv bedömning. Efter självständigheten en 1991 ökade takten i de reformer påbörjats redan 1989, och landet som anses ha gjort stora framsteg mot att bli fungerande marknadsen ekonomi. Exempelvis beröms den snabba prisliberaliseringen, privatiseringen, vilken även inkluderar många stora företag, samt inte minst reforrnema rättssystemet. av Under de första åren av 1990-talet föll produktionen i Estland kraftigt, och BNP minskade med 34 procent mellan 1989 och 1993. Sedan 1993 har dock tillväxten varit stabil 4 1996, med procent balanserad statsbudget och låg utlandsskuld 6,4 procent BNP av 1996. Inflationen var 1996 relativt hög, 23 procent, sjunker sedan men flera år. BNP per capita är 23 procent EU:s genomsnitt. Jordbruket av sysselsätter 8 procent av arbetskraften och bidrar med 7 procent det av totala bruttomervärdet. Den radikala liberaliseringen utrikeshandeln av har gjort Estland till världens mest öppna ekonomier. 54 en av procent av landets export och 66 procent importen sker handel med av genom EU. Sverige är den viktigaste handelspartnemefter Finland och

Tyskland.

Lagstiftningen och implementeringen vad gäller kapitalflöden och

utländska investeringar är liberal än vad Europaavtalen kräver. mer Inflödet av direktinvesteringar är också stort, även det minskat om senare tid. Till skillnad från i övriga kandidatländer, är banksystemet stabilt. Arbetslösheten är ungefär 10 procent. Trots positiva förändringar återstår del problem. Underskottet i en handelsbalansen, till stor del finansierats med turism, nådde under som 1996 upp till hela 24 procent BNP. Ett annat problem gäller framtida av privatisering av de stora företag fortfarande är statsägda. I aviema som tas också frågan om medborgarskap för rysktalande individer upp.

SOU 1997: 156 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländerna 177

När det gäller implementeringen av lagar i enlighet med EU:s regelverk, har klara framsteg gjorts och när det gäller konkurrenslagstiftning är Estlands anpassning till EU på god väg. Fortfarande behövs dock förstärkningar på många områden, speciellt i fråga om statlig upphandling, immaterialrätt, patentlagstiftning, samt finansiella tjänster. Till de mest eftersatta områdena hör insyn och kontroll av statsstöd. Allmänna farhågor angående den svaga administrativa kapaciteten framförs i aviema. Dock bedömer komissionen att Estland kommer att klara anpassningen till EU:s regelverk på medellång sikt.

Lettland

Lettisk ekonomi genomled några svåra år efter oberoendet 1991, med ett produktionsfall på 50 procent mellan 1989 och 1993. Expansiv finanspolitik och snabb prisliberalisering medförde en tresiffrig inflation. Den nuvarande regeringen har dock, bland annat med en stram finanspolitik, i stor utsträckning lyckats vända den negativa utvecklingen. Situationen har stabiliserats och tillväxten är positiv, 2,8 procent 1996. Inflationen 9 procent i april 1997. Liksom i de båda

var övriga baltiska länderna, är utlandsskulden relativt låg, knappt 10 procent av BNP 1995.

BNP capita är 18 procent EU:s genomsnitt. Jordbruks-

per av sektorn, sysselsätter 18 procent av arbetskraften, producerar 10

som procent bruttomervärdet. Av landets export går 44 procent till EU.

av Privatiseringen småföretag och av jordbruket är i stort sett

av fullbordad. Däremot har privatiseringen de stora statsägda företagen

av gått långsamt. Den industriella omstruktureringen efter självständigheten har både inneburit att industrins andel BNP minskat och att

av produktionen ändrat inriktning. Det planekonomiska systemet innebar bland annat tillgång till insatsvaror under världsmarknadspriset, och omfattande handelsutbyte med framför allt Ryssland Efter att landet under Sovjettiden i stor utsträckning specialiserat sig på produktion av maskiner, elektronik och lätt industri, ökar numera dess

annan produktion trä och matvaror samt textilier. Ett resultat

av pappersvaror,

omstruktureringen är den höga arbetslösheten omkring 19 av procent. Förutom vad gäller jordbruksprodukter är handeln i hög grad liberal, och Lettland ingår i ett frihandelsområde med de två övriga baltiska länderna. Banksektom har, efter den kris som kulminerade 1995, återhämtat sig och stabiliserats. Handelsbalansunderskottet är hela 18 procent BNP. Flödet direktinvesteringar har ökat markant

av av under år. I och med den omfattande liberaliseringen av lagar för

senare direktinvesteringar, kan denna trend förväntas hålla i sig.

178 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländerna

Även Lettland har vidtagit lång rad åtgärder för kunna

om en att genomföra EU:s regelverk, återstår en hel del att genomföra, till exempel i fråga om statlig upphandling, immaterialrätt och skydd

av personuppgifter. Kommissionen riktar viss kritik vad gäller konkurrenslagstiftningen, särskilt angående insyn i statsstöd. Dock betonas att framsteg görs på de flesta områden. Eftersom den administrativa kapaciteten är låg, försvåras dock nödvändiga reformer och i aviema betonas också att administrationen måste förstärkas.

Litauen

Även de litauiska reformerna inte varit lika långtgående hos

om som grannen i norr, påminner situationen en del om den i Lettland. Det forna Sovjetunionen utgjorde före självständigheten

1991 så gott som hela exportmarknaden, samtidigt som insatsvaror från Sovjetunionen kunde importeras till långt under världsmarknadspriser. Sovjetunionens sammanbrott medförde kraftigt ändrade förutsättningar för framför allt industrin, och liksom i Lettland sjönk produktionen kraftigt under åren efter självständigheten. BNP sjönk under perioden 1989-1993 med 61 procent. Sedan 1994 har dock utvecklingen förbättrats, med en stadig tillväxt 3,6 procent 1996. BNP capita är 24 procent EU:s

per av genomsnitt. Inflationen har sjunkit under senare tid, men var 25 procent så sent som 1996. Jordbruket sysselsätter 24 procent arbetskraften

av och bidrar med 9 procent det totala bruttomervärdet. Handeln med

av EU utgör 37 procent av den totala handeln. Utlandsskulden utgjorde 15 procent av BNP 1996.

Flödet av direktinvesteringar till Litauen har hittills inte varit särskilt stort. På grund av en liberal lagstiftning och aktiv investe-

en ringspolitik, har dock de utländska investeringarna ökat under

senare tid. Troligen kommer denna trend att förstärkas.

Litauen har åstadkommit relativt stora förbättringar vad beträffar anpassningen till EU:s lagstiftning för den inre marknaden. Ytterligare reformer är dock nödvändiga, särskilt på områden statlig

som upphandling, immaterialrätt och finansiella tjänster. Förutom vad gäller insyn i statsstöd, har stora framsteg gjorts med avseende på konkurrenspolitik. Ett hinder för fortsatta reformer är dock den låga administrativa kapaciteten.

Bilden Litauen är i aviema ganska splittrad. Å sidan beröms

av ena landets framsteg vägen mot att bli en fungerande marknadsekonomi. Liberaliseringen av handel och priser har varit långtgående, och makroekonomiska variabler är stabila. Det påpekas också att landet gjort vissa framsteg i den rättsliga och administrativa anpassning

som

Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländerna 179

är nödvändig for att kunna upprätthålla den inre marknadens regler. Arbetslösheten är också relativt låg 6 procent 1996.

Kritik riktas emellertid också. Höga belopp i statsstöd till företag nämns som en mycket negativ tendens, liksom att konkurrensmyndighetemas arbete präglas av ineffektivitet. Omstruktureringen både näringslivet och banksektorn går, hävdas det, också alltför

av långsamt. Detta gäller särskilt privatiseringen av stora företag. Finansiell disciplin och ett adekvat konkursförfarande saknas, samtidigt

banksektorn är Dessutom har, liksom i flertalet övriga som svag. kandidatländer, protektionistiska tendenser märkts på senare tid.

Polen

Eftersom Polen med sina 39 miljoner invånare är det största av kandidatländema, gör den geografiska närheten till Sverige landet extra intressant ett ekonomiskt perspektiv. Som nämns i kapitel tyder

ur empiriska studier att både geografisk närhet och ekonomins storlek utgör viktiga bestämningsfaktorer för handel.

Polen valde efter kommunismens fall den så kallade chockterapins väg, och den snabba anpassningen mot en fungerande marknadsekonomi beröms i aviema. Reforinema som inleddes 1990 innebar bland annat att priser och handel liberaliserades i rask takt, och att den privata sektorn växte snabbt. Reforinprogrammet lyckades i stort sett, och sedan 1992 har Polen haft en positiv tillväxttakt. Mellan 1992 och 1996 ökade BNP i genomsnitt med 5 procent. BNP per capita är 31 procent av EU:s genomsnitt. Penning- och finanspolitiken är relativt stabil, och budgetunderskottet är under 3 procent av BNP. Jordbruket utgör stor ineffektiv del ekonomin. 27 procent av

en men av arbetskraften sysselsätts inom sektorn, vilken endast bidrar med 6 procent det totala bruttomervärdet. Arbetslösheten är cirka 12

av procent.

Sedan kommunismens fall har Polens handel ändrat riktning på ett radikalt sätt, och 70 procent av exporten och 65 procent av importen

inom handeln med EU. Den inhemska investeringsgraden ryms numera har under rad av år varit hög, och sedan 1994 har även flödet av

en direktinvesteringar ökat kraftigt. Trots kvardröjande regleringar i fråga

utländskt ägande av fast egendom, är den polska lagstiftningen om beträffande direktinvesteringar och kapitalflöden liberal.

Även kritik riktas mot statlig upphandling och regleringar

om av

kapitalrörelser, beröms de framsteg gjorts för att implementera

som EU:s regelverk. Konkurrenslagstiftningen fungerar relativt tillfredställande, utom i fråga insyn och kontroll av statsstöd.

om

180 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländerna SOU 1997: 156

I aviema varnas för att många stora och ineffektiva företag fortfarande är statsägda, och att bankväsendet karakteriseras låg

av konkurrens. En del protektionistiska tendenser har också märkts under senare år. Andra frågetecken gäller möjligheten att legalisera den informella sektorn, i Polen utgöra stor andel den

som anses en av samlade ekonomin. Inflationen är också ett problem, även

om utvecklingen går i rätt riktning. Under 1996 var inflationstakten 20 procent på årsbasis.

Rumänien

Vid tiden för omvälvningama 1989 var den rumänska ekonomin i dåligt skick. Liksom Bulgarien påverkades landet under de första åren av transitionsprocessen negativt krigen i Jugoslavien och Kuwait.

av BNP föll mellan 1989 och 1993 med 29 procent. Även situationen i

om Rumänien är något gynnsammare, finns ytterligare beröringspunkter med Bulgarien, med uppskjutna reformer och likartade ekonomiska problem som hög inflation och låg tillväxttakt. Under 1996

var tillväxten dock 4,1 procent. Stora budgetunderskott och den höga statsskulden utgör påfrestningar på ekonomin. Arbetslösheten är för närvarande 6,3 procent. Denna relativt låga siffra beror bl.a. på att jordbruket har absorberat arbetskraft från den krympande industrin. Jordbrukssektom står för 34 procent sysselsättningen och för 20

av procent av det totala bruttomervärdet. BNP capita är 24 procent

per av EU:s genomsnitt.

Handelspolitiken liberaliserades tidigt, och handeln med EU utgör idag 55 procent av exporten och 52 procent importen. Dock märktes

av

förändringar under 1996, då importrestriktioner infördes för att

motverka det ökande handelsbalansunderskottet. Detta underskott har delvis uppstått följd övervärderad växelkurs. Växelkurs-

som en av en regimen har i sin tur till stor del bestämts strävan att hålla priser

av nere på insatsvaror, speciellt energi, till de stora statsägda företagen.

Trots att fortsatta reformer krävs, är Rumänien på

väg att anpassa sin lagstiftning till EU:s i fråga kapitalflöden och direktinveste-

om ringar. Problemen är dock stora vad gäller implementering lagar. Att

av flödet av direktinvesteringar tillhör de minsta i regionen, beror också på osäkerhet beträffande privata äganderätter. Innan ordentlig ökning

en av utländska investeringar kan ske, krävs förbättringar både vad gäller implementering av lagar och av administrativ kapacitet.

I aviema bedöms att Rumänien inte har kommit särskilt långt i fråga om anpassning till EU:s lagstiftning för den marknaden.

gemensamma Undantagen är lagstiftningen om patent- och immaterialrätt. Förutom

SOU 1997: 156 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländerna 181

total omstrukturering den finansiella sektorn, kommer stora av administrativa förbättringar att krävas. När det gäller konkurrenslagstiftning har dock relativt stora framsteg gjorts, med undantag för brister i insyn och kontroll statsstöd. av Ett stort problem i rumänsk ekonomi är de stora statsägda företagen. Att dessa oftast går med stor förlust beror bland annat dålig incitamentstruktur, och inte producerar i enlighet med naturliga att man komparativa fördelar. Importen och subventioneringen energi till av olje- och petrokemiska industrier cementerar industristrukturen till hög kostnad för övriga delar ekonomin. av Liksom i flera de övriga kandidatländema har emellertid en ny av regim lagt ett omfattande marknadsekonomiskt reformprogram. upp Detta har i aviema medfört relativt positiva bedömningar av Rumäniens förmåga att lägga grunden för fungerande marknadsekonomi i ett en längre perspektiv. Skall detta lyckas krävs konkreta åtgärder vad gäller

privatisering, äganderätter och den finansiella sektorn.

Slovakien

Slovakien utgör något ett särfall bland kandidatländema. Trots en av förhållandevis stabil väg mot fungerande marknadsekonomi, en rekommenderar EU-kommissionen för tillfället att medlemskapsförhandlingar inte inleds med landet. Orsaken är den politiska situationen, framför allt vad gäller oppositionens villkor, och regeringens utnyttjande säkerhetstjänsten för egna syften. Dessutom av uttalas missnöje med behandlingen den ungerska såväl som den av romanska minoriteten. Efter svår period under åren efter 1989, då bland annat exporten marknaderna för landets tunga industri minskade drastiskt, har den slovakiska ekonomin åter börjat växa. Pris- och handelsreformema, vilka började redan i Tjeckoslovakisk regi, har inneburit att Slovakien kommit god bit på väg mot att etablera fungerande marknadsen en ekonomi. BNP har i genomsnitt ökat med 7 procent per år under de senaste två åren, samtidigt inflationen fallit till 5,4 procent, vilket som är den lägsta bland kandidatländema. BNP per capita är 41 procent av EU:s genomsnitt. Arbetslösheten ligger dock på relativt höga 11 procent. Jordbruket sysselsätter 10 procent befolkningen och av producerar 6 procent totala bruttomervärdet. 36 procent av av och 41 handel med EU. Även importen procent av exporten utgörs av den finansiella sektorn måste reformeras ytterligare, har privatiseom ringsprocessen varit genomgripande.

182 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländema SOU 1997: 156

Slovakien är relativt väl förberett för att kunna implementera EU:s

regelverk. I aviema betonas bolagslagstiftning, lagstiftning för

bankverksamhet, värdepappershandel och kapitalflöden. Konkurrenslagstiftningen fungerar också i stort sett tillfredställande. Undantaget är insynen i statsstöd. Administrativ effektivitet och reformer vad gäller patent- och immaterialrätt, krävs

samt försäkringar,

också framöver. Handelspolitiken ändrades i något protektionistisk riktning en mer 1993. Trots att reformema vad gäller kapitalflöden kommit ganska långt, har flödet direktinvesteringar varit lågt. Orsaken troligen av är den politiska osäkerheten, och att utländska intressen uteslutits i priva-

tiseringsprocessen.

Slovenien

Trots en senare start än de flesta de övriga central- och av östeuropeiska kandidatländema -landet fick sin självständighet 1991tillhör slovensk ekonomi de mest utvecklade i området på grund en av av ett gynnsamt utgångsläge. Landet har en industriell tradition och har aldrig varit utsatt för ett utpräglat planekonomiskt system. Därmed

kunde ett i början ganska försiktigt reforrnprogram väcka liv i redan

en existerande privat industri. Reformprogrammet koncentrerades i början

på stabilitet och handelsliberalisering. Privatiseringen statliga

av

tillgångar och liberaliseringen priser har däremot gått långsammare.

av Trots delade problem med övriga kandidatländer, i fonn av upplösningen av CMEA, splittringen Jugoslavien och allmänna av transitionsproblem, blev produktionsfallet i början 90-talet relativt av lindrigt. Till stor del berodde detta på de redan väletablerade handelsrelationerna med Västeuropa. Med 59 procent EU:s genomsnitt, har Slovenien av högst BNP per capita bland kandidatländema. Makroekonomisk stabilitet med fallande inflation 9 procent 1996 och stadig tillväxt präglar också de senaste åren. Utbildningsnivån är jämförelsevis hög. Arbetslösheten cirka är 7 procent. Jordbruket sysselsätter 7 procent arbetskraften och bidrar av med 5 procent det totala bruttomervärdet. 65 handeln av procent av sker med EU och underskottet i denna handel är måttligt. Handels- och prisliberaliseringar har efter hand blivit omfattande, och infrastrukturen är välutvecklad. Ett av få negativa tecken är den stela arbetsmarknaden och höga

löneökningar. Att anställda och ledning prioriterats i privatiserings-

processen, har medfört att omstruktureringar i många fall undvikits, och att inflöde kapital utifrån saknats. Detta

av förfaringssätt är en

SOU 1997: l 56 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländema 183

orsak till det relativt låga flödet direktinvesteringar, vilket av tillsammans med liten och relativt outvecklad finansiell sektor är en hämmande för ytterligare omstruktureringar. En annan orsak är att liberaliseringen kapitalflöden går långsamt. Utländska investerare av missgynnas, bland annat förbud uppköp av fast egendom. genom av Lagstiftningen har i hög grad anpassats till EU:s i fråga om den marknaden. Undantagen inkluderar statlig upphandling, gemensamma kapitalflöden, samt teknisk standardisering. Vad gäller konkurrenslagstiftning krävs också betydande framsteg. Även bristen på

kontroll och insyn i statsstöd kritiseras i avierna.

Tjeckien

EU-kommissionens bedömning Tjeckien är i stora drag positiv. På av grund snabba och genomgripande reformer vad gäller priser, av privatisering och statens roll i ekonomin, har Tjeckien kommit en bra bit på väg mot fungerande marknadsekonomi. Med en BNP per en capita på 55 procent EU:s genomsnitt och en arbetslöshet strax av över 3 procent tillhör också Tjeckien ett de kandidatländer som av kommit längst vad gäller ekonomisk utveckling. Under 1996 var inflationen 9 procent och tillväxten ungefär 4 procent. Handeln med EU utgör 59 procent exporten och 63 procent av importen. av Jordbruket sysselsätter endast 6 procent arbetskraften och av producerar 5 procent det totala bruttomervärdet. Bland annat som ett av resultat liberal lagstiftning vad gäller kapitalflöden och direktav en investeringar, attraherar Tjeckien mycket investeringar från andra länder, främst från EU. Avregleringar i fråga om framför allt köp av fast egendom återstår dock innan anpassningen till EU:s regelverk är fullbordad. infrastrukturen och utbildningen relativt god kvalitet. är av Anpassningen till EU:s regelverk har kommit relativt långt. Speciellt

beröm i avierna angående bokföringslagstiftning, samt lagar för

ges tekniska standard. I fråga konkurrenspolitik har de flesta om nödvändiga reformer genomförts. Kommissionen ser inga skäl till att tvivla på att Tjeckien klarar implementeringen EU:s regelverk i av av ett medellångt perspektiv. Dock kvarstår fortfarande mycket att göra vad gäller finansiella tjänster, handel med värdepapper, immaterialrätt

och skydd av personuppgifter.

Den till stora delar statsägda banksektorn är ineffektiv och uppfyller ännu inte rollen finansiell interrnediär. Regleringen av den av finansiella sektorn är också otillräcklig. Exempelvis har illegala operationer i investeringsfonder minskat förtroendet för det finansiella

184 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländerna SOU 1997: 156

systemet. Liksom de flesta övriga kandidatländer har på tid senare också Tjeckien hemfallit till viss grad protektionism. en av Växande problem under tid vad gäller inflation, arbetslöshet, senare budgetunderskott, tillväxt och ett växande handelsbalansunderskott, har medfört att regeringen i april 1997 lade fram krispaket. De ett ekonomiska problemen har bidragit till att relativt del en stor av opinionen i Tjeckien är negativt inställd till eventuellt EUett

medlemskap.

Ungern

Med en lång tradition ekonomiska reformer hade Ungern på många av sätt ett försprång framför övriga kandidatländer när transitionsprocessen inleddes. Trots det sjönk BNP med nära 20 mellan procent 1989 och 1993, och inflationen låg mellan 1992 och 1996 på relativt höga 23 procent i genomsnitt. Under år har dock senare en återhämtning skett. BNP per capita är 40 procent EU:s genomsnitt. av Jordbruket sysselsätter 8 procent arbetskraften, och bidrar med 7 av procent av totala bmttomervärdet. Sedan 1994 har tillväxten varit positiv men beskedlig l procent 1996. Inflationen har sjunkit från 28 procent 1995 till 20 procent 1996. På grund ett bättre utgångsläge och tradition gradvisa av en av ekonomiska reformer, valdes inte den polska modellens "chockterapi". Till följd den tidigare starten, har marknadsrefonnema av i Ungern

ändå varit långtgående, exempelvis i fråga liberaliseringen priser

om av och handel. Den privata sektorn är vital, och omstruktureringen av industrin har kommit bra bit på väg. Den institutionella strukturen, en bland annat vad gäller äganderätter, är relativt väl anpassad till ett marknadsekonomiskt system, och i kanske än något mer annat kandidatland styr marknadsmekanismer ekonomiska aktörers beslut. På grund av förhållanden, inklusive liberal gynnsamma en

lagstiftning, är flödet av utländska direktinvesteringar stort. Efter

problem med bland annat lån till olönsamma statsägda företag, har banksektorn repat sig. De flesta banker är idag privatägda. Liksom för

övriga kandidatländer är dock tillgången långfristig finansiering dålig.

I fråga om anpassningen till EU:s regelverk för den gemensamma marknaden, har Ungern kommit relativt långt. Med undantag for insyn i statsstöd, kritiseras inga speciella områden i aviema. Omstruktureringama av den ungerska ekonomin har liksom i övriga kandidatländer lett till ökad arbetslöshet. Bakom den relativt låga siffran 9 procent ligger bland reducering den totala arbetsannat en av

Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländerna 185

kraften generös välfárdspolitik. Ett av de största problemen

genom en för den sittande regeringen har varit att komma till rätta med det höga budgetunderskottet och hög utlandsskuld. Klara förbättringar har på

en

tid åstadkommits på båda dessa områden, och 1996 hade senare budgetunderskottet sjunkit till cirka 3,5 procent av BNP.

10.3 EU ett stöd för

som politiskt

kandidatländemas reformer.

En de viktigaste aspekterna vad gäller kandidatländemas

av ekonomiska utveckling är att EU-medlemskapet innebär en förpliktelse till sådana institutionella reformer som stimulerar den ekonomiska aktiviteten. Denna förpliktelse kan avgörande för i vilken

vara utsträckning utländska investerare kommer att investera i landet.

Länderna i öst- och Centraleuropa och i det forna Sovjetunionen skiljer sig betydligt vad gäller refonntakten. De sydliga central- och östeuropeiska länderna har varit mindre framgångsrika än de fyra Visegradländema. De baltiska staterna har i jämförelse med andra

tidigare sovjetrepubliker varit framgångsrika att reformera det

ekonomiska systemet. Allmänt kan också påpekas att det varit svårare att privatisera och genomföra strukturella reformer än att genomföra stabiliseringspolitiska program i kandidatländema.

Orsaken till att länderna skiljer sig kraftigt i reformtakten kan hänföras tillbaka till de initiala förhållandena. Arvet från centralplaneringssystemet är ett tyngre ok att bära för länderna i det tidigare Sovjetunionen än i Central- och Östeuropa. Ländemas olikheter i fonn

militariseringsgrad, industristruktur, påverkar också av m.m. reformtakten.

Politiska restriktioner i reformarbetet kan i viss mån upphävas av internationella organisationer. Reformer som av den egna befolkningen

inte uppfattas acceptabla kan göras acceptabla med hänvisning till

som att internationell organisation, landet är beroende kräver det.

en som av, EU kan i detta sammanhang spela viktig roll för att underlätta

en reformarbetet i övergångsekonomiema. Det tidigare EG utövade ett viktigt tryck på Spanien och Portugal för att främja en demokratisk utveckling i dessa länder. Möjligheterna för dessa länder att bli medlemmar gjorde att demokratiseringsarbetet skyndades på. Samma positiva effekter har dock inte registrerats i fallet Grekland.

Medlemskap i EU har haft hög prioritet bland politiker i kandidatländema. Förväntningarna om medlemskap har spelat en mycket viktig roll för att få acceptans för radikala reformer i Polen och Tjeckien. Då

186 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländema SOU 1997: 156

många länder i det tidigare Sovjetunionen inte har ansökt

ens om medlemskap har man i dessa inte heller något motsvarande externt tryck på sig för att snabbt genomföra nödvändiga institutionella refonner. Skillnaderna i reformtakt mellan Balkanländema, exklusive Slovenien, och Visegradländema kan i viss mån också förklaras med olikhetema i sannolikheten för medlemskap.

Det viktiga med de institutionella reforinema för vilka EU kan utöva ett tryck är inte bara att de förbättrar den inhemska ekonomins funktionssätt utan också hög sannolikhet för medlemskap innebär

att en att utländska investerare finner länderna intressanta. Sannolikt är EU:s möjligheter i detta avseende större innan länderna blir medlemmar. Detta innebär att det finns en inneboende konflikt mellan att förbinda sig till ett tidigt medlemskap och att skjuta medlemskap för att

upp utöva ett fortsatt tryck. Ett tidigt inträde för ett kandidatland betyder att de finansiella resursrestriktionema minskar i ett tidigt skede medan de politiska hindren för reformer kan förstärkas. Vid ett sent inträde upprätthålls de politiska trycket för fortsatta reformer de

men finansiella restriktionema är fortsatt stora. Å andra sidan finns risken att reformer betraktas som meningslösa i de länder upplever att ett

som medlemskap inte ligger inom räckhåll.

De finansiella restriktionema före ett medlemskap kan innebära att man bör överväga att förmedla medel till kandidatländema för fortsatta refonner innan inträdet, vilket också framförts iAgenda 2000. Man ska dock vara medveten att detta kan innebära att politiska hinder

om för reformer i viss mån kan öka.

Det är naturligtvis förväntningarna om stora ekonomiska och politiska fördelar är grundvalen för det refonntryck EU kan

som som utöva. Detta gäller inte bara storleken på nettovinstema utan också osäkerheten om dessa samt hur långt fram i tiden de ligger. Det är därför angeläget att bidra till tydliga regler för medlemskap och vad ett medlemskap innebär. Kriterierna för medlemskap kan och bör

förtydligas.

Som redan nämnts kan ett för tidigt medlemskap innan avgörande institutionella reformer har genomförts skadligt då reform-

vara incitamenten minskar. Många av kandidatländema har mycket lång

en väg att gå innan man kan jämföra sig med de etablerade EU-ländema

och det är synnerligen angeläget för den ekonomiska utvecklingen att

reformtakten inte avstannar till följd medlemskapet. Det finns

av en uppenbar risk att takten bromsas direkt efter inträdet. Det förefaller därför rimligt att tidpunkten för inträdet görs beroende att landet i

av fråga uppfyller vissa väl definierade krav.

Detta kan också betydelse för huruvida det är önskvärt med

vara av

en gemensam förhandlingsstart eller En gemensam förhandlingsstart

SOU 1997: l 56 Ekonomisk politik och politisk ekonomi i kandidatländema 187

kan innebära att vissa länder där betydande institutionella reformer kvarstår blir medlemmar varefter reformtakten avklingar.

10.4 Slutsatser

Detta kapitel har beskrivit den ekonomiska utvecklingen i kandidatländema. Utgångspunkten har varit de sk aviema som kommissionen presenterade för att utvärdera kandidatländema. Dessa ger en tillfredsställande bild av utvecklingen i kandidatländema, och vi delar i stort sett EU-kommissionens bedömningar om vilka länder som kommit längst vägen mot medlemskap. Vi presenterade viktiga aspekter av utvecklingen i varje enskilt kandidatland. Därefter gav vi vissa mer generella kommentarer om aviema.

I avslutande del kapitlet diskuterades reformemas politiska

en av

ekonomi. Möjligheterna till medlemskap har positivt påverkat

reformtakten i kandidatländema. Erfarenheten, t.ex. från Grekland visar att det kan vara lättast att hålla uppe reformkraven innan ett land faktiskt blir medlem i EU. Förhandlingamas uppläggning kommer därmed att ha ett avgörande inflytande på den kommande ekonomiska politiken i kandidatländema. Det blir av stor vikt att rätt signaler sänds till dessa länder. Ökad reformtakt ska innebära att utsikterna till medlemskap förbättras. Man bör också medveten att ett för

vara om tidigt medlemskap kan verka hämmande reformtakten.

11 och

Sammanfattning

slutkommentarer

Utredningen har getts i uppdrag att utvärdera de ekonomiska effekterna

EU:s utvidgning till att omfatta de central- och östeuropeiska kandiav datländerna. l detta kapitel sammanfattas resultaten från utredningen. Kapitlet ska därför kunna läsas fristående från de andra kapitlen. I slutordet diskuteras vissa aspekter utvidgningen, som t.ex.

nya sambandet mellan ekonomisk utveckling och säkerhetspolitik.

Vi börjar med att kort historisk tillbakablick. Europa var under

ge en

än fyra decennier delat i två delar, öst och väst, och de ekonomiska mer relationerna dem emellan mycket begränsade. Dessa relationer kom

var att försämras redan Stalins vägran att låta någon öststat delta i

genom Marshallhjälpen, och USAs embargo mot strategiska varor 1947.

av Som ett på Marshallhjälpen bildades CMEA 1949, en

svar samarbetsorganisation för östblocksmedlemmarna. Detta förvärrade relationerna mellan öst och väst än mer. Därefter var relationerna begränsade ända fram till 1989. Under denna period utgjorde handeln mellan öst och väst inte än ett procent den totala världs-

mer par av handeln.

Med förändringarna i Central- och Östeuropa, och med murens fall, kom Europa att påbörja vägen mot återförening. De östeuropeiska

en länderna kom, än i varierande takt och grad, att närma sig de

om demokratiska och marknadsekonomiska system som länge karaktäriserat länderna i Västeuropa. Samtidigt kollapsade CMEA, och handeln inom det forna östblocket minskade därigenom dramatiskt.

För de tidigare planekonomiema i Central- och Östeuropa fanns en stark strävan att integreras med väst, både politiska och av ekono-

av miska skäl. I synnerhet ville dessa länder integreras med EU-ländema.

63 För värdefulla synpunkter tackas en stor rad tjänstemän vid finansdepartementet samt: Eric Berglöf, Magnus Henrekson, Eva Rabinowicz, och Per Magnus Wijkman. Värdefulla diskussioner med Richard Baldwin, Joseph Francois och Richard Portes uppskattas också. Vi är också tacksamma för kommentarer vid seminarer FIEF och Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan i Stockholm.

190 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: l 56

Även i väst och i EU fanns önskan ekonomisk integration. Ett

en om första steg mot detta var att de central- och östeuropeiska länderna

gavs s.k. preferensbehandling 1990. Nästa steg var de s.k. associations- eller Europaavtalen, som innebar en betydande liberalisering av handeln och av investeringar mellan EU och Östeuropa. Det första Europa-avtalet slöts 1991 med Tjeckoslovakien, och de övriga kandidatländema slöt avtal de närmast efterföljande åren.

Europaavtalen innebar att alla kvantitativa restriktioner på importen av industrivaror från de central- och östeuropeiska länder de s.k. CÖEL genast försvann, med undantag dem inom kemikalie-, kol-,

av textil- och stålindustrin. Många tullar på industrivaror försvann också omedelbart, medan de inom tekoindustrin, järn och stål, samt inom branscher som möbler och skor, avvecklas långsammare. Vidare innebar avtalen bl.a. en betydande liberalisering kapitalflöden

av mellan EU och CÖEL.

Resultaten av öppningen mot väst och den inledande handelsliberaliseringen blev snabba, och under åren 1989-1993 ökade de centraloch östeuropeiska länderna årligen sin export till EU med 15,9 procent, samtidigt som importen från EU ökade med 23,6 procent. Efter denna inledning har dock ökningstakten från CÖEL till EU

av export mer eller mindre avstannat. Samtidigt har handeln inom det forna östblocket ökat något igen, bl.a. genom bildandet av CEFTA, det centraleuropeiska frihandelsområdet som omfattas av Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern, och genom andra bilaterala frihandelsavtal i området.

De tidigare planekonomiema i Central- och Östeuropa nöjde sig emellertid inte med Europaavtalen, utan ansöker också

nu om fullvärdigt medlemskap i den europeiska unionen. Tio länder, utöver Cypern, har ansökt om medlemskap i EU och är därför s.k. kandidatländer. Av de östeuropeiska länderna är dessa följande: Ungern, Polen, Rumänien, Slovakien, Lettland, Estland, Litauen, Bulgarien, Tjeckien och Slovenien.

Vid det Europeiska rådets toppmöte i Köpenhamn 1993 förband sig unionens medlemmar att ta upp de länderna medlemmar

nya som om de så önskar. Anslutningen kommer att ske så de associerade

snart som länderna är redo att anta medlemskapets förpliktelser, att

genom uppfylla de ekonomiska och politiska krav som ställs. Inom kort kommer också förhandlingar om medlemskap att inledas mellan vissa kandidatländer och EU.

I sin utvärdering av kandidatländema rekommenderar EUkommissionen att förhandlingar inleds med fem central- och Östeuropeiska länder CÖEL: Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och

SOU 1997: 156 Sammanfattning och slutkommentarer 191

Ungem.64 Kommissionens bedömning är visserligen att inte något land just skulle klara av ett medlemskap, men att de sex länderna i

nu tätgruppen inom en ganska snar framtid bör uppfylla kraven.

Europa har därmed påbörjat en förändringsprocess som på sikt kan förändra Europas ekonomiska landskap. I de nuvarande EU-ländema bor ca 370 miljoner människor. Kandidatländema har sammanlagt en befolkning på drygt 100 miljoner. Hittills är inkomsten per innevånare betydligt lägre i kandidatländema än i genomsnittet medlems-

av länderna och EU. Även invånarantalet i EU ökar till närmare 500

om miljoner kommer unionens totala BNP endast att öka med cirka fem procent, om alla kandidatländema idag blev medlemmar.

Det innebär att det EU kommer annorlunda än före den

nya att vara kommande femte utvidgningen. Kandidatländema är inte bara betydligt fattigare än de nuvarande EU-ländema, jordbruket står också för en högre andel av BNP och sysselsättningen i dessa länder. Utvidgningen ställer därför stora krav på i synnerhet regional- och jordbrukspolitiken.

En rimlig hypotes är att ekonomisk integration mellan öst och väst till att börja med upphov till betydande effekter i kandidat-

ger mer ländema än i de nuvarande EU-ländema. Anledningen är att kandidatländema just jämfört med EU, är mycket små ekonomiskt sett.

nu, Effekterna på EU blir därmed även i absolut mening små. På längre sikt kan påverkan dock bli mer betydande allt eftersom inkomsten stiger i kandidatländema, och de därigenom blir viktigare som handelspartner för EU.

De potentiella effekterna stannar dock knappast vid de rent ekonomiska. Vi vet att de nya demokratiema i öst är långt ifrån stabila. Starka krafter är kritiska mot övergången till marknadsekonomi, och en del har också blivit mer skeptiska till politisk demokrati. Ett EU-medlemskap kan därmed stabilisera den demokratiska processen i Östeuropa både direkt och indirekt. I sig är medlemskapet stabiliserande genom de krav som EU ställer, och de förpliktelser som unionen utlovar. Lika viktigt är att en förbättrad levnadsstandard påverkar demokratins stabilitet. Detta ligger visserligen mer eller mindre utanför för denna utredning, det är lätt att föreställa

ramen men sig de säkerhetsvinster som Sverige och andra EU-länder kan göra

demokratisk utveckling i Öst- och Centraleuropa. Detta visas genom en bl.a. i Sverker Åströms utredning Större EU säkrare Europa SOU

- 1997: 143.

I denna utredning behandlas de ekonomiska effekterna av en ökad integration mellan EU och kandidatländema, med speciell betoning på

64Även Cypern ingår i den länder enligt EU-kommissionen bör ingå i

grupp som en första förhandlingsrunda.

192 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: 156

effekterna av fullvärdigt medlemskap för de vi lägger även

senare, men stor vikt vid de förväntade samhällsekonomiska effekterna i Sverige. Sverige används därför som utgångspunkt i analysen. Vi ställer sedan frågan om det finns enskilda EU-länder, för vilka effekterna av medlemskapet kan förväntas avvika från dem i Sverige. Viktigt är också att studera de förväntade effekterna utvidgning i kandidatländema.

av en

Utredningens huvudsyfte är att utreda effekterna ett fullvärdigt

av medlemskap. Vi studerar emellertid också mer allmänna integrationseffekter, inklusive de som följer av de s.k. Europaavtalen. Huvudalternativet är därför att jämföra effekterna av fullvärdigt medlemskap med dem som uppstår till följd av Europaavtalen.

Upppläggningen av detta avslutande kapitel följer kapitelindelningen i utredningen. I avsnitten 11.1-11.3 diskuteras därför först internationell handel, migration och internationell kapitalrörlighet. Kort- och medelfristiga välfärdseffekter analyseras i avsnitt 11.4, medan långsiktiga tillväxteffekter diskuteras i nästföljande avsnitt, dvs. i 11.5. I avsnitt 11.6 behandlas budgeteffekter ur ett regional- och jordbrukspolitiskt perspektiv. En kortfattad diskussion den europeiska

av monetära unionen, EMU, och utvidgningen återfinns i avsnitt 11.7, medan kandidatländemas ekonomi och politik diskuteras i avsnitt 11.8. Avslutande kommentarer presenteras i avsnitt 11.9.

1 1 Internationell handel

Enligt traditionell handelsteori uppstår internationell handel som ett resultat av skillnader i komparativa kostnader mellan länder. Dessa kan i sin följd skillnader i teknologi, eller skillnader i

tur vara en av av tillgången på produktionsfaktorer. Genom att utnyttja internationell handel kan varje land specialisera sig på att producera de de är

varor mest lämpade för. Därmed uppstår välfärdsvinster.

Nyare handelsteori kompletterar den tidigare teorin med att betona stordriftsfördelar och produktdifferentiering orsaker till handel.

som Utan handel skulle varje land ha en ineffektiv produktion, att

genom stordriftsfördelar inte skulle kunna utnyttjas väl. Samtidigt skulle endast ett fåtal produktvarianter finnas tillgängliga, och konsumenternas valmöjligheter skulle därmed bli begränsade. Internationell handel ändrar på detta. Genom att utnyttja världsmarknaden kan företag utnyttja stordriftsfördelar bättre, och konsumenter får större valmöjligheter genom att också kunna köpa importerade varor. Handeln som uppstår kan i stor utsträckning bli s.k. inombranschhandel, där länder både exporterar och importerar

varor från samma bransch.

SOU 1997: 156 Sammanfattning och slutkommentarer 193

Utredningen har fått i uppdrag att undersöka EU-medlemskapets effekter på den internationella handeln. Den självklara jämförelsär de s.k. Europaavtalen. Dessa innebär att handelshindren på enonnen s.k. känsliga teko, stål, etc. ska tas bort förhållandevis varor, långsamt, och att jordbruket undantas nästan helt från handelsliberaliseringen. Vidare kommer vissa andra fonner av protektionism att kvarstå, framför allt regler mot s.k. dumpning. Mellan 1990genom 1995 anmälde EU 24 fall till GATT WTO vad de ansåg vara av dumpning produkter från CÖEL. av Med ett EU-medlemskap kommer denna typ handelspolitiska av åtgärder att försvinna. I det fall där EU-medlemskapet kommer fore fullföljandet Europaavtalen skulle handeln med s.k. känsliga av produkter liberaliseras snabbare. Vidare försvinner gränskontrollema och handeln med jordbruksprodukter kommer också att omfattas av frihandeln. Även tekniska handelshinder elimineras. Det är inte helt okomplicerat att förutse kandidatländemas långsiktiga komparativa fördelar. Därför är det inte heller lätt att bedöma det framtida handelsmönstret mellan EU och de central- och östeuropeiska länderna. Vår analys handeln mellan Sverige och av CÖEL 1981-1994 visar att de har varit specialiserade på senare produktion och export som är intensiva i användningen av av varor, lågbildad arbetskraft. De har samtidigt haft nettoimport av kunskapsintensiva och andra där högutbildad arbetskraft är en varor, av varor viktig produktionsfaktor. För fysiskt kapitalintensiva är bilden varor däremot oklar. I vissa fall tycks CÖEL relativt specialiserade mer vara

på kapitalintensiv produktion.

Nettohandelskvotema är stabila över tiden, åtminstone fram till 1992. De har emellertid förändrats något mellan 1992 och 1994. Tendensen är att nettoexporten av arbets- och kapitalintensiva varor från CÖEL har minskat, och att dessa länder i stället i något ökad utsträckning har specialiserat sig kunskapsintensiva varor. Vi har också gjort motsvarande beräkningar for enskilda kandidatländer. De visar generellt på påfallande likhet i de olika kandidaten ländemas handelsspecialisering. Utvecklingen mellan 1992 och 1994 skiljer sig emellertid till viss del mellan olika länder. Mer utvecklade länder, Polen och Ungern, har i enlighet med den allmänna som

tendensen gått mot ökad specialisering på kunskapsintensiva varor,

medan länder Lettland, Litauen och Rumänien har gått i motsatt som riktning. Det är mycket talar för att det mönster vi har observerat i som handeln under relativt lång tid kommer att bestå under åtminstone de en närmaste åren, och troligtvis under längre tid än så. Två skäl kan anges för att förklara denna utveckling. För det första kan det nuvarande

7 17-1573

194 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: l 56

nettohandelsmönstret indikera CÖELs komparativa fördelar. Internationella studier resultat i hög grad överensstämmer med

ger som våra. Specialiseringsmönstret verkar således i detta avseende stabilt.

Det andra skälet till att existerande handelsmönster viktig

är en bestämningsfaktor för framtidens handel är att det finns trögheter i produktions- och handelsmönstren. Sådana trögheter kan t.ex. bero på att kapitalbeståndet deprecieras långsamt. Eftersom kapital knappast är rörligt mellan branscher, tenderar produktionen och därmed handeln att förändras långsamt.

På lite längre sikt kan emellertid handeln förändras, och produktions- och handelsmönstret kan komma att avspegla den relativt goda tillgången på utbildad arbetskraft som finns i kandidatländerna. Om de goda kunskaperna kan omvandlas till kommersiellt gångbart humankapital kan dessa länder i större utsträckning komma att

exportera kunskapsintensiva varor. Eftersom produktdifferentiering och

stordriftsfördelar är vanliga i dessa branscher, och då de flesta EUländer har betydande export av kunskapsintensiva kan handeln i

varor, större utsträckning förväntas bestå av inombranschhandel, snarare än av den dominans av mellanbranschhandel man kan förutse kortare sikt. Kanske såg vi början denna utveckling mellan 1992 och 1994, då de mer utvecklade kandidatländemas specialisering ökade i

kunskapsintensiva varor.

Inombranschhandeln utgör fortfarande en ganska obetydlig andel

av den totala handeln mellan Sverige och kandidatländerna och har gjort så mellan 1981 och 1994. I Sveriges handel med t.ex. Tjeckien och Slovakien, samt med Polen och Ungern, har inombranschhandeln under hela tidsperioden visserligen utgjort än 20 procent handeln,

mer av men det finns inte någon klar tendens till en ökning. Andelen inombranschhandel är betydligt mindre än i Sveriges handel med de nuvarande EU-ländema, där andelen ligger på runt 60-70 procent.

Internationella studier av handeln mellan hela EU och kandidatländerna ger en något annorlunda bild av inombranschhandelns utveckling. Andelen handel av denna typ har ökat betydligt, framförallt genom att arbetsintensiva moment i vissa branscher har lokaliserats till kandidatländerna.

Kommer handelns struktur att påverkas av själva EU-medlemskapet Europaavtalen innebär att vissa handelshinder för arbets- och kapitalintensiva varor kvarstår under längre tid. Därigenom kommer

en CÖEL i mindre utsträckning kunna specialisera sig på denna

att typ av varor, medan ett EU-medlemskap inte medför dessa hinder för specialisering. Detta motverkar därför till viss del den tendens till ökning av kunskapsintensiv export som annars förutses.

Sammanfattning och slutkommentarer 195

Låt också diskutera handelsvolymer. Handelsutbytet mellan oss kandidatländema och de nuvarande medlemsländerna har som vi sett varit mycket begränsat. Visserligen har handeln ökat de senaste åren, från så låg nivå, att inte än att 3-4 procent av Sveriges men en mer ca totala handel just sker med kandidatländema. nu Kommer handeln i framtiden att bli omfattande Denna fråga mer kan egentligen delas i två delar. Den första delen gäller hur upp handeln utvecklas när kandidatländema blir marknadsekonomier, och därmed får normala handelsrelationer till Sverige och de andra EUländema. Den andra delen frågan rör i stället om själva Europaav avtalen, respektive ett EU-medlemskap, kan påverka handelsvolymen

ytterligare.

Utredningens slutsats är att handeln förväntas öka betydligt de kommande decennierna, oavsett kandidatländema blir fullvärdiga om EU-medlemmar eller inte. Den s.k. gravitationsmodellen används ofta för att beräkna storleken på handelsflöden. I denna modell bestäms bilaterala handelsvolymer variabler exempelvis ländernas BNP av som och deras faktortillgångar, samt det geografiska avståndet dem av emellan. I studier handeln mellan öst och väst har gravitationsmodellen av För svensk del indikerar dessa beräkningar att handeln med de använts. central- och östeuropeiska länderna på några års sikt ungefär kommer att fördubblas jämfört med situationen före murens fall. Om kandidatländema också blir rikare, kan svensk handel förväntas förefaller högst troligt ekonomiema i CÖEL

öka ytterligare. Det att

under de närmaste decennierna kommer att växa relativt snabbt. När deras totala BNP ökar blir de allt viktigare handelspartner till de nuvarande EU-ländema. Studier bl.a. Richard Baldwin antyder att av handeln mellan Sverige och CÖEL på ett decenniers sikt t.ex. par åtminstone kan femfaldigas jämfört med situationen före murens fall. Beräkningarna är likartade för andra EU-länder. Sammantaget blir det alltså frågan ganska betydande ökning om en handeln, från låg nivå. Inom överskådlig tid kommer av men en handeln med de central- och östeuropeiska länderna därför inte att vara tillnärmelsevis så viktig t.ex. handeln mellan de västeuropeiska som länderna. Detta är generella slutsatser handelsvolymens utveckling om till följd att CÖEL utvecklas till normala marknadsekonomier, av Redan Europaavtalen innebär emellertid påtaglig liberalisering av en handeln mellan kandidatländema och EU. Dock görs i avtalen en del väsentliga undantag från principen frihandel. Därför bör ett om fullvärdigt medlemskap öka handelsvolymen något jämfört med hur situationen skulle varit enbart Europaavtalen hade reglerat handeln. om De analysmetoder vi har tillgång till tillåter tyvärr inte mer exakta slut-

196 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: 156

satser om handelsvolymens utveckling till följd CÖELs eventuella av EU-medlemskap, men genom att gränskontrollen försvinner bör vi få se en inte alltför oansenlig ökning handelsvolymen. av

1 1.2

Migration

Den främsta orsaken till migration är migranters önskan att få det om bättre ekonomiskt att flytta, än vad de hade fått de stannat genom om kvar i sitt ursprungsland. Ju högre löneskillnadema är mellan migrantens ursprungsland och mottagarlandet, desto större blir

migrationen. Andra faktorer, t.ex. arbetsmarknadsläget, spelar

emellertid också roll. Arbetslöshet i ursprungslandet och vakanser i en mottagarlandet leder till större migration. Vidare påverkas migrationen negativt av kulturella och geografiska avstånd. Effektiviteten i världsekonomin kan förväntas öka till följd av migration. Till skillnad från exempelvis fallet med internationell handel är det emellertid inte säkert att migrationen är välfärdshöjande både för

ursprungslandet och mottagarlandet. Inkomstfördelningen kommer

också i många fall att förändras. Slutsatsema detta område är emellertid långt ifrån entydiga. Generellt gäller att kapitalägama i invandringslandet gynnas av migration, medan löntagarna missgynnas. Också inom gruppen löntagare kan emellertid inkomstfördelningen förändras. Med en invandring lågutbildade kommer normalt högav utbildade i mottagarlandet att tjäna det, medan de lågutbildade förlorar. Omvänt gäller att inhemsk arbetskraft utan utbildning vinner

mest på en invandring av högutbildade.

Kommer invandringen från kandidatländema att bli omfattande Reallönema är betydligt lägre i kandidatländema än i nästan alla EUländer. Skillnaderna är avsevärt större än när t.ex. Grekland, Portugal och Spanien kom att omfattas av den fria rörligheten arbetskraft i av slutet 1980-talet. År 1995 varierade de månads-

av genomsnittliga

lönerna, uttryckt i köpkraftspariteter, i kandidatländema mellan 291 USD Rumänien, och 1066 USD Slovenien. Skillnaderna mellan Sverige och de mest närliggande kandidatländema är också avsevärda. De baltiska länderna har löner ligger mellan 311 och 344 USD. Ett som stort land som Polen, med närmare 40 miljoner innevånare och en arbetskraft på drygt 16 miljoner, hade 1995 reallöner på 520 USD. Skillnader i reallöner utgör det största incitamentet för migration från kandidatländema. Den relativt höga arbetslösheten är en annan faktor som kan vara av betydelse. I exempelvis Polen arbetslösvar heten över 13 procent 1995. Arbetslösheten är något lägre i balt-

ländema, men ändå tillräckligt stor för att påverka migrationsbeslut.

SOU 1997: 156 Sammanfattning och slutkommentarer 197

Det kommer således att finnas ett relativt betydande utbud av arbetskraft från de central- och östeuropeiska länderna skulle vara som villiga att migrera till EU, och i synnerhet till Europa. Vi bedömer norra emellertid att migrationen ändå kommer att bli av relativt begränsad betydelse, åtminstone så länge arbetsmarknaden i Sverige och de andra EU-ländema är hårt reglerad. Reglerna för arbetskraftsrörlighet inom EU är sådana att invandraren i princip ska ha ordnat ett arbete innan hon eller han flyttar. Annars kan invandraren endast stanna kortare perioder i mottagarlandet. Som arbetsmarknadsläget just i EU är vakansema få. Även ser ut nu incitamenten för migration finns, kommer inte så många migranter om från kandidatländema att kunna flytta till EU-länder. Inom EU i allmänhet, och i Sverige i synnerhet, bestäms lönerna av förhandlingar mellan arbetsgivare och fackföreningar. Det är därför inte troligt att antalet vakanser kommer att bli speciellt omfattande. Det är inte heller troligt att migrationen kommer att bli särskilt stor. Migrationen kommer därför att begränsas av efterfrågesidan. Tre faktorer kan emellertid bidra till en något mer omfattande migration. Med en mer flexibel arbetsmarknad kan arbetsmöjligheter ändå uppstå att lönerna pressas nedåt, vilket gör att migrationen genom skulle kunna bli omfattande. Migrationen skulle då fortsätta tills mer skillnaderna i reallöner så låga att inga fler arbetstagare i kandidatvar ländema skulle vilja flytta. arbetsmarknaden avregleras i de Ju mer nuvarande EU-ländema, desto större kan invandringen bli. Den andra faktorn som kan skapa mer omfattande migration är att verksamhet bedrivs där intekollektivavtal mellan arbetsgivare och fack gäller. Denna möjlighet finns framförallt i de delar av tjänstesektom där stordriftsfördelar inte spelar någon större roll, t.ex. i sektorer som restaurang- och städbranschen. Invandring egenföretagare kan av därför spela betydande roll i dessa sektorer. Genom att invandrad en arbetskraft från CÖEL är beredda att arbeta för löner ligger som betydligt under de för inhemsk arbetskraft, kommer företag som ägs av invandrad arbetskraft, eller där invandrare arbetar, att kunna konkurrera ut andra företag. För det tredje har migranten rätt att under viss tid stanna i en mottagarlandet och söka arbete. Eftersom reallönema är så mycket lägre i kandidatländema än i de nuvarande EU-ländema kan man tänka sig att många löntagare i de förra tar chansen att kanske finna ett arbete i exempelvis Sverige, att söka arbete under den tillåtna genom perioden. Denna temporär invandring kan komma att bli ganska typ av omfattande. Kvarstår gör dock det faktum att migrationen förväntas bli rätt begränsad så länge arbetsmarknaden är så hårt reglerad i Europa. I

198 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: 156

detta avseende finns motsättning mellan reglerade löner och

en en verklig rörlighet på Europas utvidgade arbetsmarknad. Det finns också en konflikt mellan den avreglering av arbetsmarknaden, som ett EMUmedlemskap och den höga arbetslösheten enligt vissa bedömare kräver, och integrationen kandidatländema. Skulle möjligheterna för arbets-

av lösa att finna arbete genom att t.ex. underbjudande förenklas, skulle detta också innebära att arbetskraft från kandidatländema kan bjuda under, och därmed kraftigt pressa ned lönerna för konkurrerande arbetskraft i Sverige.

I den mån den fria arbetskraftsrörligheten stimulerar invandring, som tenderar att pressa lönerna, kan detta medföra krav på ytterligare regleringar av arbetsmarknaden. Detta skulle innebära att fler grupper än idag vill reglera lönen i kollektivavtal, vilket skulle kunna ett

vara sätt för dessa grupper att hålla konkurrensen från invandrare borta. Därför är det möjligt att den fria arbetskraftsrörligheten kan leda till fler regleringar på arbetsmarknaden. I sin tur kan detta leda till att lönerna för dessa grupper drivs upp, och att deras arbetslöshet kan komma att öka.

Vilken typ av arbetskraft kan förväntas flytta från kandidatländema Lönema för både låg- och högutbildade är högre i EU än i kandidatländema. En faktor som underlättar rörligheten för utbildad arbetskraft är att löneflexibiliteten generellt är högre för denna

typ av arbetskraft. Med den goda tillgången på t.ex. naturvetare och tekniker, som finns i kandidatländema, finns stor potential för migration

en av högutbildad arbetskraft. Ytterligare incitament för utvandring hög-

av utbildade från kandidatländema kommer från den sammanpressade lönestruktur som finns i Central- och Östeuropa. Man kan emellertid vänta sig att incitamenten för högutbildade att flytta till Sverige är mindre än incitamenten att flytta till många andra EU-länder. Orsaken är den relativt sammanpressade lönestrukturen i Sverige, där lönerna för högutbildade är relativt låga.

Det är inte helt lätt att bedöma välfärdseffektema migration från

av CÖEL till de nuvarande EU-ländema. Det finns visserligen

en stor sannolikhet för välfardsvinster genom att den totala inkomsten ökar. En vinst för mottagarlandet kan vara tillförsel högutbildad arbetskraft, där ursprungslandet stått för utbildningskostnadema. Detta kan förstärkas externaliteter och kunskapsöverföring, där också

av av inhemska högutbildade får högre produktivitet invandringen

genom av utländsk arbetskraft, i synnerhet om det är högutbildad arbetskraft

som flyttar från CÖEL till EU.

Baksidan av detta är emellertid risken för s.k. brain drain, vilket får negativa effekter på produktivitetsutvecklingen i Central- och Östeuropa, om högutbildade flyttar därifrån. Det är därför inte helt

Sammanfattning och slutkommentarer 199

uppenbart att välfärdseffektema migration i kandidatländema blir

av

positiva.

Det finns också de att den ökade migrationen kommer att

som anser bidra till lägre arbetslöshet i de nuvarande EU-ländema. Detta har hävdats både av kommissionen och av enstaka akademiska ekonomer. Vi är skeptiska till detta, och hävdar tvärtom att de finns vissa skäl till att tro, att arbetslösheten skulle öka något följd av ökad

som en immigration från kandidatländema. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 11.5.

11.3 Internationella investeringar och

multinationella företag

Internationella investeringar styrs i första hand av skillnader i avkastning på kapital. I avsaknad av regleringar av kapitalflöden tenderar kapital att flytta från länder med god tillgång på kapital till kapitalfattiga länder. Det verkar därför rimligt att kapital kommer att flytta från de nuvarande EU-länderna till kandidatländema i Centraloch Östeuropa. Denna omfördelning av kapital ger i sin tur upphov till samhällsekonomiska vinster genom att kapitalet utnyttjas där det ger högst avkastning. Dessa vinster är emellertid inte jämt fördelade. När kapital flyttar från EU till kandidatländema får kapitalägare i EU en högre avkastning på sitt kapital, medan arbetskraften i EU får en lägre produktivitet och därmed lägre reallön. Det motsatta sker i kandidatländema: kapitalägama får lägre avkastning, medan arbetskraften blir mer produktiv och reallönen stiger.

En speciell form av internationella investeringar är s.k. utländska direktinvesteringar, vilka är investeringar där investeraren behåller kontrollen över sitt kapital. Sådana investeringar är nära förknippade med de multinationella företagens utlandsverksamhet. I vår analys fokuseras på just multinationella företag.

Vanligtvis skiljer mellan två olika typer multinationella

man av företag, horisontella och vertikala. Med horisontella multinationella företag avses företag som i sina utländska dotterbolag producerar för den lokala marknaden. Detta innebär att horisontella multinationella företag karakteriseras av att de producerar ungefär samma typ av varor eller tjänster i utlandet som de gör hemma. Drivkraften bakom denna typ av direktinvesteringar är behovet att förlägga produktionen nära den marknad säljer på. Vertikala multinationella företag karakteri-

man seras i stället av att olika delar av produktionsprocessen är förlagda till olika länder. Om olika led i produktionsprocessen kräver olika faktor-

200 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: 156

intensiteter kan det vara lönsamt för företaget att förlägga dessa i de länder som har bäst lämpade faktortillgångar. En viktig drivkraft bakom denna typ av investeringar är därför att utnyttja skillnader i produktionskostnader mellan olika länder. Det innebär att de befrämjas av skillnader i relativa faktortillgångar mellan hemlandet d.v.s. det land där företagets huvudkontor ligger och värdlandet d.v.s. det land där företaget har etablerat ett eller flera dotterbolag. Genom att produktionen i dotterbolagen inte nödvändigtvis är avsedd för försäljning på den lokala marknaden kan vertikala direktinvesteringar ge upphov till export från värdlandet.

Välfärdseffektema multinationella investeringar är i allmänhet

av positiva för värdlandet. Det multinationella företaget har vanligtvis bättre teknologi och know-how än de lokala företagen, vilket innebär att deras produktion är mer effektiv. Dessutom finns s.k. spillovereffekter, som medför att också andra företag i värdlandet får förbättrad teknologi och högre produktivitet. Empiriska studier har visat att lokala förhållanden i värdlandet är viktiga för kunna tillgodogöra sig spillover-effekter. Faktorer som underlättar är god tillgång högutbildad arbetskraft, och hög grad konkurrens på produktmarknaderna. En

av potentiell välfärdskostnad av multinationella investeringar är risken för monopolisering av marknader, och utförsel monopolvinster

av ur värdlandet. Även här spelar de lokala förhållandena avgörande roll.

en Ju högre grad av konkurrens på produktmarknadema, desto lägre monopolvinster och därmed lägre risk för samhällsekonomiska förluster för värdlandet.

Till detta kan läggas att kapitalimport i sig ökar efterfrågan på arbetskraft och kan därför på kort sikt ha positiv effekt syssel-

en sättningen, något som kan stor betydelse i länder med hög

vara av arbetslöshet. Dessutom kan de multinationella företagen komma att fylla en viktig funktion när det gäller att kandidatländemas

anpassa tillgångar på både fysiskt och mänskligt kapital till produktion för konkurrensutsatta marknader. Potentiellt sett tycks således de centraloch östeuropeiska kandidatländema ha mycket att vinna på ett inflöde

av direktinvesteringar.

Också hemlandet bör få välfärdsvinster direktinvesteringama,

av men dessa är troligtvis begränsade och uppstår framför allt

mer genom att tillgängliga resurser används på ett effektivare sätt. Dessutom investerar multinationella företag relativt mycket i forskning och utveckling, vilket kan ge ytterligare samhällsekonomiska intäkter i form av kunskapsöverspillning i hemlandet. Ofta uttrycks emellertid farhågor om att det finns betydande samhällsekonomiska kostnader förknippade med att företag expanderar utomlands. När det gäller kandidatländema har risken för utflyttning produktionen setts

av som

Sammanfattning och slutkommentarer 201

ett hot i flera EU-länder. De samhällsekonomiska kostnaderna av direktinvesteringar i kandidatländema är dock troligtvis små av flera skäl. Till att börja med finns det inga skäl att tro att det på lång sikt finns ett samband mellan arbetslöshet och förekomsten av multinationella företag. Den långsiktiga arbetslösheten bestäms i stället av arbetsmarknadens funktionssätt. På kort sikt kan emellertid arbetstillfällen, åtminstone i enskilda företag, påverkas av utländska investeringar. Tidigare erfarenheter tyder emellertid inte på att utåtriktade investeringar har minskat arbetstillfállena i hemlandet, utan tvärtom tycks de ha ökat. Detta hänger samman med att samtidigt som snarare viss produktion kanske flyttas ut till det utländska dotterbolaget, så ökar också efterfrågan på och tjänster tillverkade i hemlandet. varor Merparten de direktinvesteringar görs tycks också vara av som horisontella till sin natur, dvs. de leder till försäljning i värdlandet än till export. Effekten på efterfrågan på arbetskraft i hemlandet snarare kan förväntas större när det gäller vertikala direktinvesteringar, vara eftersom dessa innefattar utlokalisering av arbetsintensiva produktionsmoment till länder med billig arbetskraft. Hittills har inte inflödet direktinvesteringar till kandidatländema av blivit så stort många förväntat sig. Mellan 1991 och 1996 hade som sammanlagt endast 38,6 miljarder USD i direktinvesteringar gjorts i de central- och östeuropeiska länderna. I absoluta tal har investeringarna varit störst i Ungern och Polen, följt Tjeckien. Om vi mäter i per av capita-termer ligger Ungern väsentligt högre än de övriga länderna. Ungern följs Tjeckien och Estland. EU har helt dominerat bland av direktinvesterama. EU-ländema stod i slutet av 1995 för två tredjedelar det totala beståndet utländska direktinvesteringar i regionen. av av Mellan 1992 och 1994 gick 13 procent av EU:s utåtriktade investeringar till kandidatländema. Motsvarande siffra för USA och Japan var 2 respektive 1 procent. Mönstret för de svenska direktinvesteringama till kandidatländema påminner det för EU helhet. De största värdländema är om som Tjeckien, Polen och Ungern. De baltiska länderna är dock viktigare mottagarländer för de svenska direktinvesteringarna. I per capitasom terrner är Estland t.o.m. den största mottagaren svenska direktinvesav teringar. Branschstrukturen på direktinvesteringama är också intressant. Det kan förväntas att spillover-effektema av de multinationella företagens teknologiska kunskap och know-how är mer betydande i högteknologiska än i traditionella sektorer. De multinationella investeringar svenska företag gjort i de baltiska som länderna har framför allt skett i branscher livsmedel, dryck och som

202 Sammanfattning och slutkommentarer

tobak. I de andra kandidatländema är situationen annorlunda. Här har investeringar framför allt gjorts inom pappers- och verkstadsindustrin.

Någon egentlig forskning av den ökade förekomsten

av multinationella direktinvesteringar till Central- och Östeuropa har inte genomförts. Inom utredningens ram har emellertid vissa intressanta data presenterats. Dessa visar att endast drygt 8 procent de svenska

av företagens utlandsproduktion i kandidatländema exporteras till Sverige, och att bara 27 procent överhuvudtaget exporteras. Detta tyder på att de investeringar som hittills gjorts i kandidatländema följer det generella mönstret genom att företrädesvis vara av horisontell karaktär. Då det är vertikala investeringar, med stor exportandel, som är förknippade med

en fragmenterisering av produktionsprocessen och utflyttning

av arbetsintensiva moment, finns hittills således inga starka belägg för att svenska jobb är i fara, ens på kort sikt.

När det gäller effekterna på arbetskraftsefterfrågan i Sverige förväntar vi oss inte några betydande effekter. Redan idag är det

mer möjligt för svenska företag att förlägga produktionen till EU-länder med relativt riklig tillgång till lågutbildad arbetskraft Grekland, Portugal och Spanien. Den stora skillnaden, jämfört med den nuvarande situationen, är att det kommer att finnas länder med relativt billig, högutbildad arbetskraft av typen tekniker och ingenjörer inom unionen. Dessa länder skulle därmed kunna utgöra attraktiva platser för lokaliseringen av viss produktion. Vi bedömer emellertid att effekten

av detta på arbetskraftsefterfrågan i Sverige blir liten. Redan Europaavtalen innebar en betydande liberalisering av

kapitalflödena. De utländska företagen gavs inte bara mest-gynnad status, utan skall enligt avtalen t.o.m. behandlas nationella företag.

som Det är troligt att ett EU-medlemskap kan leda till betydande ökningar av flödet av direktinvesteringar till kandidatländema på kort sikt. Medlemskapet hjälper till att skapa den trovärdighet för den ekonomiska politiken tidigare i mycket saknats.

som

Dessutom leder ett medlemskap till att tillgången till de viktiga exportmarknadema i de nuvarande EU-ländema blir säkrare. Detta bör leda till att kandidatländema får vertikala investeringar än vad

mer av som hittills varit fallet, dvs. att de blir betydande bas för

mer som export till de nuvarande EU-ländema. Detta kan i sig få en viss negativ effekt på efterfrågan på arbetskraft i väst, men det kommer troligtvis ändå att vara välfårdshöjande för både väst och öst. Dels leder det till att existerande resurser utnyttjas bättre, vilket innefattar ökad

en

specialisering på forskning och utveckling och andra s.k. huvudkon-

torsverksamheter i hemländema i väst, dels kan denna ökade specialisering generera ytterligare samhällsekonomiska intäkter i form

av

kunskapsöverspillning i hemländema.

Sammanfattning och slutkommentarer 203

När det gäller i vilken utsträckning direktinvesteringama kan förväntas öka ett EU-medlemskap är det svårt att ge kvantitativa

av uppskattningar. Ett EU-medlemskap kommer att ta bort osäkerheten kring sådana fundamentala faktorer, huruvida en utländsk

som investerare kan räkna med att avkastningen, och värdet vid ett eventuellt avvecklande, verkligen tillfaller honom eller henne, och om vilka förutsättningar gäller för att importera och exportera varor

som och tjänster. Det verkar rimligt att anta att detta kommer att ha betydande effekter inflödet direktinvesteringar i kandidatländema

av på kort sikt, medan den långsiktiga effekten troligtvis är mindre. Man kan också konstatera att det i anslutning till tidigare utvidgningar av EU skett betydande inflöden kapital till de medlemsländerna, dock

av nya inte helt utan undantag. De tidigare erfarenheterna pekar på betydelsen

inriktningen på de medlemsländemas politik. Om endast av nya egna begränsade åtgärder vidtas för att genomföra den politik syftar till

som att integrera medlemsländerna med resten unionen, kan effekterna

av på inflödet direktinvesteringar bli ringa. Om länderna däremot

av utnyttjar EU-medlemskapet för att integrera sina varu- och faktorrnarknader med Västeuropa kan ökningen av direktinvesteringar bli stor.

Baserat på de samband som råder mellan beståndet av ingående direktinvesteringar, och värdlandets BNP samt BNP per capita, har vi uppskattat den förväntade beståndet för kandidatländema, dels utan ett EU-medlemskap, dels med ett EU-medlemskap. Det förväntade beståndet utan ett EU-medlemskap kan tolkas som det bestånd länderna skulle ha de följde mönstret för övriga länder. Enligt våra

om skattningar skulle beståndet andel BNP vara mellan noll och

som av fem procent högre än vad den 1995 och 1996. Det förväntade

var beståndet med ett EU-medlemskap kan tolkas på liknande sätt, med den skillnaden att vi utgår från att länderna uppvisar samma positiva skillnad när det gäller beståndet ingående direktinvesteringar som vi

av finner för de nuvarande EU-ländema. Enligt våra skattningar skulle beståndet andel av BNP under dessa förutsättningar vara mellan 5

som och 30 procent högre än vad den var 1995 och 1996. Effekten av ett EU-medlemskap i sig uppskattas till ökning beståndet av

en av direktinvesterinar motsvarande mellan 3 och 27 procent av BNP. Dessa beräkningar är självfallet mycket osäkra, vilket understryks av att storleken på effekten varierar mycket mellan de olika skattningsmetoder vi använt. De ändå fingervisning om den storleks-

ger en ordning på effekterna finner, när vi utgår från de empiriska samband mellan direktinvesteringar, inkomster och EU-medlemskap som råder

idag.

204 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: 156

11.4 Kort- och välfárdseffekter

medelfristiga

För att kunna utvärdera välfardseffektema ett så korrekt vis som möjligt bör man skilja på kortsiktiga, medelfristiga och långsiktiga effekter. Kortsiktiga välfärdsvinster uppstår genom att givna tillgängliga resurser används på ett effektivare sätt. I en medelfristig analys tillåts också kapitalbeståndet att sig till den

anpassa nya situationen. Långsiktiga välfärdsvinster, slutligen, uppstår genom att tillväxtbanan förändras, t.ex. genom att teknikutvecklingen kontinuerligt blir snabbare.

EU-kommissionen hävdar i Agenda 2000 att utvidgningen kommer att innebära betydande vinster inte bara för kandidatländema utan även för de nuvarande EU-ländema. Dessa förväntas inte bara åtnjuta högre tillväxt utan också högre sysselsättning. Utredningens bedömning avviker i flera avseenden från kommissionens, i synnerhet då det gäller frågan om ökad sysselsättning. Vi förväntar inga stora effekter på

oss

sysselsättningen. Ökad handel har inga direkta effekter syssel-

sättningen. Inte ens om utvidgningen skulle ha positiva tillväxteffekter i väst, kan vi på lite längre sikt förvänta oss en ökad sysselsättning.

På kort sikt påverkas sysselsättningen konjunktureffekter. En

av utvidgning skulle eventuellt kunna ge upphov till sådana effekter, t.ex. som en följd av att handeln ökar. Det är emellertid inte klart i vilken riktning sådana effekter går. Vid given reallön kan sysselsättningen antingen minska eller öka, när exportindustrin expanderar och den importkonkurrerande industrin minskar i omfattning.

På lång sikt bestäms arbetslösheten av arbetsmarknadens funktionssätt genom den s.k. naturliga arbetslöshetsnivån. Endast

om utvidgningen skulle påverka arbetsmarknadens funktionssätt kan vi förvänta oss några effekter på den långsiktiga sysselsättningen. Det är emellertid inte troligt att denna påverkas i någon nämnvärd grad.

Migrationen kan ha både positiva och negativa effekter sysselsättningen i de nuvarande EU-ländema. Utredningen gör emellertid bedömningen att de negativa effekterna kommer att överväga, eftersom delar av arbetsmarknaden riskerar att bli reglerad, och den

mer genom sökarbetslöshet kan uppkomma. Vidare kan arbetslösheten komma

som att öka, eftersom det finns en risk att den svarta sektorn ökar i omfattning.

Visserligen kan den ökande internationella handeln med CÖEL i viss mån minska fackföreningarnas makt vid löneförhandlingar, vilket skulle leda till en bättre fungerande lönebildning. Teoretiska studier har visat på att sådana effekter kan uppkomma att handels-

genom en liberalisering ökar konkurrensen också produktmarknadema. Det finns då mindre vinster för arbetsgivarna att fördela mellan sig och

SOU 1997: 156 Sammanfattning och slutkommentarer 205

löntagarna. Därigenom skapas nedåt lönerna, och sysselen press sättningen kan öka. Inte längre sikt bör emellertid handeln med ens de central- och östeuropeiska länderna bli den omfattningen att av några större effekter på sysselsättningen uppstår. Utredningen bedömer alltså att de sammanlagda effekterna av utvidgningen på arbetslösheten är osäkra, att flera skäl talar för att men den långsiktiga arbetslösheten ökar än minskar. Förändringarna snarare bör emellertid bli mycket små. Kommer då den ekonomiska välfärden att öka som en följd av utvidgningen Redan kvalitativ analys antyder att de kort- och en kan förväntas bli positiva både i CÖEL medelfristiga välfárdseffektema och i nuvarande EU. Inom EU tycks det dock om effekterna bör som bli obetydliga, medan de kan komma att bli betydande för närmast kandidatländema. Huvudorsaken till detta är att kandidatländema inte viktiga handels- eller investeringspartner för de nuvarande

är speciellt

EU-ländema, på grund att de fortfarande är relativt små ekonomiskt av BNP. De nuvarande EU-ländema är däremot mycket sett i termer av viktiga handelspartner för kandidatländema. Endast fåtal kvantitativt inriktade studier av integrationen ett mer mellan CÖEL och EU har presenterats. Dessa har emellertid tenderat bekräfta den kvalitativa analysen, vilka förutspår små vinster för de att nuvarande EU-ländema, betydligt större vinster för kandidatmen länderna. studie Brown al. 1997, använder sig allmän I en av et som av en jämviktsmodell med ofullständig konkurrens på vissa varumarknader, undersöks effekterna ett frihandelsavtal mellan EU och av kandidatländema. Resultaten visar att ett sådant frihandelsområde ger kandidatländema ganska betydande välfárdsvinster, i storleksordningen under förutsättning att alla tullar och icke-tariffära 3-5 procent, handelshinder bort. För de nuvarande EU-ländema däremot, är tas vinsterna negligerbara. De är dock något större för de före närmast detta EFTA-ländema, inte heller där motsvarar vinsterna mer än men några tiondels procent av BNP. I denna studie försöker att beräkna vinsterna av Europaavtalen man att analysera effekterna ett frihandelsavtal, när genom av gränskontroller och yttre handelshinder bibehålls. Finns det ytterligare vinster för kandidatländema ett fullständigt EU-medlemskap av Medlemskap skiljer sig från Europaavtalen bl.a. att just gränsgenom kontrollema bort, och att yttre tullmur, vilken tas genom en gemensam inkluderar de central- och östeuropeiska länderna, införs. även detta kostnaderna för handel mellan CÖEL Konsekvenserna av är att och EU minskar, och de genomsnittliga tullama mot omvärlden att

206 Sammanfattning och slutkommentarer

sänks i de central- och östeuropeiska länderna. Det eftersom senare kandidatländemas tullar för industrivaror är högre än EU:s.

I en studie av Baldwin, Francois och Portes 1997 modelleras dessa förändringar. Till skillnad från Brown et al., enbart hänsyn till som tar kortsiktiga effekter, tillåter denna studie också att kapitalbeståndet

anpassas. Studien bör alltså medelfristig analys. I de ses som en försiktiga beräkningarna uppstår vinsterna framför allt som en

konsekvens handelsliberaliseringen i CÖEL EU,

av gentemot men också genom lägre handelshinder mot resten världen. Vinstema av av utvidgningen uppgår då till 1-2 procent BNP i CÖEL. av I de mindre försiktiga beräkningarna Baldwin al. också antar et att riskpremien på investeringar vid ett medlemskap faller med 15 procent i CÖEL. Därigenom blir effekterna på real BNP också betydligt större i denna grupp av länder, och beräknas motsvara ökning real BNP en av med nästan 19 procent. Visserligen bör de antagna effekterna på riskpremien bara ses som kvalificerade gissningar. Ändå illustrerar analysen viktig poäng: troligen uppstår de största samhällsekoen nomiska vinsterna investeringseffekter. Från analysen i Baldwin genom et al. kan man också notera att dessa effekter i de nuvarande EUländema är högst negligerbara och motsvarar endast några tiondels

procent av BNP. De mycket begränsade vinsterna i de nuvarande EU-ländema bör ställas mot kostnaderna för ökad strukturomvandling. Kostnaderna en bör inte bli speciellt stora, är ändå inte helt oviktiga. Enskilda men individer, företag och regioner kan drabbas ökad importkonav en kurrensen från länderna i Central- och Östeuropa. På kort sikt bör

problemet vara att en ökad export arbetsintensiva dvs. av

lågutbildade, och i viss mån kapitalintensiva slår ut jobb i

varor, motsvarande branscher i väst. Sverige har en något mindre andel arbetsintensiva branscher av än vissa andra EU-länder. Därför kan problemen med en strukturomvandling förväntas bli något mindre här än i t.ex. Sydeuropa. Skillnaderna i branschstruktur jämfört med andra, utvecklade EUmer länder är emellertid ganska marginella. Vissa svenska regioner kan emellertid drabbas hårdare det än svenska genomsnittet. Våra beräkningar visar att flera län i Götaland är starkt specialiserade på produktion arbetsintensiva och av varor, att några län i Norrland är starkt specialiserade på kapitalintensiv

produktion. Dessa kan komma att drabbas viss av en temporär minskning av arbetstillfällen till följd utvidgningen. av

Omfattningen av den nödvändiga strukturomvandlingen skall

emellertid inte överdrivas. På kort sikt kommer handeln i stor omfattning att bli s.k. mellanbranschhandel. Denna skulle i princip

1997: l 56 Sammanfattning och slutkommentarer 207 SOU

kunna upphov till betydande problem med strukturomge mer vandlingen. Eftersom handeln på kort sikt blir av så begränsad omfattning kan vi ändå förvänta begränsad strukturomvandling. oss en På längre sikt blir handeln visserligen omfattande, men eftersom mer den då i allt större omfattning blir s.k. inombranschhandel, vilken är förknippad med mindre omfattande strukturomvandling, bör en bli högst begränsade även då. Det finns alltså starka skäl att

problemen problemen med strukturomvandlingen inte blir alltför stora. Vi

tro att bör emellertid ha viss beredskap för att via t.ex. en

arbetsmarknadspolitik och utbildningsâtgärder, möta de problem som

ändå kan uppstå.

l 1.5 tillväxteffekter

Långsiktiga

Det således viktigt att skilja på s.k. engångs- eller nivå- effekter på är BNP och effekter på den långsiktiga tillväxten. Engångseffektema behandlades i kapitel I kapitel 7 redogjordes i stället för de

långsiktiga tillväxteffektema, dvs. frågan den årliga tillväxttakten om kommer öka. EU-kommissionen hävdar t.ex. i sin Agenda 2000 att att kommer påverka tillväxten positivt både i de

utvidgningen att

nuvarande EU-ländema och i kandidatländema. Är detta rimlig en bedömning Även tillväxt och välfärd inte alltid är helt relaterade till om varandra kan t.ex. investera mycket och avstå för mycket

man

konsumtion, är det ändå ökad långsiktig tillväxt som skulle betyda en för de ekonomiska vinsterna. Även marginella ökningar den mest av långsiktiga tillväxten kommer efter tid att få stor effekt på levnadsen standarden. Således blir det mycket viktigt att undersöka sambandet

mellan utvidgningen och den långsiktiga tillväxttakten. Denna fråga, jämte antal andra frågor, behandlas David Greenaway i en bakett av grundsrapport till utredningen. Det är svårt att kvantifiera effekterna på den långsiktiga tillväxten

utvidgningen. Potentiellt kan denna dock påverka tillväxten, av framförallt den internationella handeln eller genom genom faktorrörlighet. Handel och tillväxt har varit föremål för ett större antal

teoretiska och empiriska studier. Teoretiskt finns det flera skäl till att handeln skulle påverka den långsiktiga tillväxten positivt. Så kan det

förväntas att överföringen kunskaper och ny teknologi t.ex. av nya kommer fortare när handelsrelationema är större omfattning. att av Av de empiriska studier sambandet mellan handel och tillväxt av

genomförts uppvisar majoritet dessa studier ett positivt

som en av samband mellan liberal handelspolitik och ekonomisk tillväxt. Dessa en

208 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: l 56

resultat dras visserligen med rad statistiska problem, en men vi får ändå

en antydan att handel verkligen kan tillväxtfrämjande. Även

om vara den regionala integrationen i Europa tycks ha bidragit till öka den att ekonomiska tillväxten. Dess effekt tycks inte bara vara statistiskt signifikant utan även ekonomiskt betydelsefull.

Sambandet mellan faktorrörlighet och tillväxt är inte alls lika väl utforskat. Det hävdas ofta i den populära debatten mer att

internationella direktinvesteringar

kan leda till högre tillväxt. Endast ett litet antal studier har undersökt denna fråga, och det tycks som om direktinvesteringar kan påverka tillväxten i värdlandet positivt. För att kunna dra nytta av direktinvesteringama på rätt sätt krävs emellertid att värdlandet är öppet mot omvärlden, har god tillgång på högutbildad arbetskraft och väl fungerande institutioner.

Tidigare erfarenheter kan emellertid inte omedelbart överföras till de central- och östeuropeiska länderna och till EU:s

utvidgning. Den

europeiska integrationen har tidigare skett mellan högt utvecklade länder. I CÖEL däremot är inkomstnivåema

betydligt lägre. Den andra

omständigheten som man måste ta hänsyn till är den

transitonsprocess

som ännu inte är fullt genomförd i kandidatländema. Integration med utvecklade länder innebär dock potential för mer en betydande kunskapsöverföring från de västeuropeiska länderna till CÖEL. Denna aspekt talar därför för att tillväxten blir hög i ett mindre utvecklat land, som öppnar sig mot utvecklade länder. Forskningen mer gör emellertid ett reservationer. Den första är för kunna par att att

utnyttja tillväxtpotentialen helt och fullt, krävs tillgång på högutbildad

arbetskraft och väl fungerande institutioner. I det första avseendet är förhållandena i CÖEL relativt goda. Den andra reservationen gäller att det förändrade internationella specialiseringsmönstret kan komma att innebära minskad produktion kunskapsintensiva Om av varor. inlämingseffektema är störst i denna typ kan tillväxten därmed av varor minska. Inte heller detta tycks något direkt problem i fallet vara med de östeuropeiska länderna. På lång sikt förväntar vi de i ökad oss att utsträckning kommer att specialisera sig på produktion av

kunskapsintensiva

varor. Empiriska belägg från andra länder under utveckling säger oss att tillväxten i den totala faktorproduktiviteten blir vid högre närmare integration med mer utvecklade länder. Det finns således mycket som talar för att den långsiktiga tillväxttakten i CÖEL kommer att öka som

en följd av en ökad integration med Västeuropa. Dessa länder

förmodligen att växa fort ändå, bl.a. följd den tillväxtsom en av stora potential finns på grund deras goda tillgång på

som av högutbildad

arbetskraft. Den stabilitet för nationella och internationella

investeringar, som medlemskapet innebär, kommer förmodligen

att

SOU 1997: 156 Sammanfattning och slutkommentarer 209

mycket viktig för säkerställandet hög tillväxttakt. En sådan vara av en stabilitet kommer att ta lång tid att uppnå för kandidatländema om inte EU fungerar en garant för den ekonomiska politiken.

som

För de nuvarande EU-ländema är det knappast troligt att ökad handel med Central- och Östeuropa kommer att spela en speciellt stor roll för den ekonomiska tillväxten. Handeln kommer inte ens att relativt lång sikt att bli tillräckligt omfattande för att ge upphov till mer betydande tillväxteffekter. Inte heller andra aspekter av utvidgningen kan förväntas ha några större effekter på tillväxten i de nuvarande EUländema. Däremot kan inte bortse från att när de central- och öst-

man europeiska länderna växer, och därmed blir en mer betydande integrationspartner, kan tillväxteffektema av utvidgningen öka något.

11.6 Budgeten, jordbruket och regionalpolitiken

I EU:s budget dominerar utgifter för regional- och jordbrukspolitiken. Båda dessa har varit under debatt, och är sannerligen inte problemfria

utan utvidgning. Problemen förstärks emellertid av denna. ens en Anledningen är att kandidatländema är fattiga, och att jordbruket är viktigt i dessa länder. Kandidatländema har så låg nationalinkomst att EU:s BNP capita kommer att falla med 25 procent om samtliga blir

per medlemmar. Den andel befolkningen sysslar med jordbruk

av som motsvarar i kandidatländema 22 procent. Motsvarande andel i nuvarande EU är omkring fem procent.

I tidigare bedömningar hävdades därför att utvidgningen skulle

tvinga fram stora förändringar regional- och jordbrukspolitiken, för

av

kunna ta CÖEL medlemmar. Senare studier på detta att upp som område gör något annorlunda bedömningar.

Det finns flera skäl till att bedömningama av budgetkostnadema förändrats. Det första är att både EU:s jordbruks- och regionalpolitik är under förändring. Genom den s.k. MacSharry-refonnen närmade sig

priserna jordbruksprodukter världsmarknadsprisema, och ytterligare

förändringar i denna riktning planeras av kommissionen i Agenda 2000, även dessa reformer innebär att budgetkostnadema för

om utvidgningen kan komma att öka. Regionalpolitiken kommer också att förändras i viss grad enligt Agenda 2000.

Det andra skälet till den förändrade bedömningen av kostnaderna för utvidgningen är att kommissionen planerar att göra vissa undantag för de medlemsländerna. Det anges t.ex. i Agenda 2000 att

nya utgifterna för regionalpolitiken i kandidatländema skall öka endast

210 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: 156

gradvis. Framför allt skall dock kostnaderna begränsas att de

genom totala utgifterna för regionalpolitiken aldrig f°ar överstiga 4 procent

av BNP i ett land. Eftersom utgifterna i många kandidatländer

annars skulle överstiga detta nya tak med god marginal, innebär denna

nya regel betydande besparingar. På det jordbrukspolitiska området kommer inte bönderna i CÖEL att få ta del det direkta inkomst-

av stödet.

Det tredje skälet till den förändrade bedömningen gäller kandidatländernas jordbruksproduktion. Denna föll dramatiskt de första åren efter 1989. Tidigare prognoser antog att jordbruksproduktionen skulle återgå till tidigare nivåer relativt snabbt, men detta verkar

nu vara en orealistisk bedömning, åtminstone medellång sikt. En anledning till

detta är att privatiseringen av jordbruksmark gett upphov till en

ineffektiv produktionsstruktur, karaktäriserad alltför små enheter.

av

Vi anser därför inte att det är nödvändigt att drastiskt reformera jordbruks- eller regionalpolitiken for att kunna genomföra utvidgningen. Däremot skulle processen underlättas reformering

av en av i synnerhet jordbrukspolitiken.

Budgeteffekter måste också särskiljas från effektivitetseffekter. Den gemensamma jordbrukspolitiken är otvetydigt förknippad med låg effektivitet. En reformering av jordbrukspolitiken skulle därmed vara klart positiv ur en effektivitetssynpunkt, och skulle leda till betydande välfárdsvinster både i de nuvarande EU-ländema och i de central- och östeuropeiska länderna.

På lång sikt tror vi också grundläggande förändringar

att mer av jordbrukspolitiken blir nödvändiga också av andra skäl. Kommissionens förslag om att bönderna i kandidatländema vid inträde i unionen inte skulle få tillgång till direkt inkomststöd skulle antagligen inte hålla på längre sikt. När väl de nya medlemmarna blivit integrerade och fått makt i unionen kommer de att kräva att de också får ta del

av det direkta inkomststödet. Det finns därför betydande risk för att

en utgifterna för jordbruksstödet på lite längre sikt kan öka, och att det efter år 2006 kan bli svårt att behålla budgetramama 1,27 procent

av unionens totala BNI.

Också på kort sikt finns det emellertid orosmoln på det jordbrukspolitiska området. Ökningen av den central- och östeuropeiska jord-

brukspolitiken, som införandet av den gemensamma jordbrukspolitiken

i de central- och östeuropeiska länderna t.ex. Polen innebär, kan

som

komma att få negativa miljöeffekter, också kan drabba andra EU-

som länder, i synnerhet Sverige.

Man kan också ifrågasätta inte flera medlemsländer, däribland

om Frankrike och Tyskland, kommer att motsätta sig även de relativt små förändringar av jordbrukspolitiken som kommissionen föreslår. Vidare

SOU 1997: l 56 Sammanfattning och slutkommentarer 21 l

kan de höga livsmedelsprisema, blir följd av införandet av som en CAP, att få klart negativa fördelningspolitiska effekter i kandidatländerna. Även på det regionalpolitiska området kan det bli svårt att genomföra de förändringar kommissionen föreslår. Eftersom den som genomsnittliga inkomsten i unionen kommer att falla betydligt när de länderna tas medlemmar, förlorar hel del regioner i nya upp som en Sydeuropa det s.k. Mål 1 stödet. Sydeuropeiska länder som Spanien och Portugal kan komma att motsätta sig detta. Vår slutsats är att kort sikt kan klara utvidgningen av EU till man Central och Östeuropa utan alltför stora budgeteffekter. Utan relativt

långtgående förändringar regional- och jordbrukspolitiken kan

av emellertid budgetkostnadema på lite sikt komma att öka. Än viktigare är de negativa samhällsekonomiska effekter, i synnerhet den som

jordbrukspolitiken resulterar

gemensamma Vi emellertid att den svenska regeringen i detta skede inte bör anser ställa för stora krav på reformering jordbrukspolitiken. Eftersom en av de länder vill behålla CAP i dess nuvarande form generellt inte som att utvidgningen är speciellt viktig fråga t.ex. Frankrike, anser en

riskerar krav på jordbruksreformer att fördröja utvidgningen.

Rimligtvis måste utvidgningen större vikt än de samhällsekovara av nomiska förluster CAP ger upphov till. som

11.7 EMU och

utvidgningen

Kapitel 9 ägnades relativt kort analys EMU och utvidgningen. en av Anledningen till detta är att den s.k. EMU-utredningen nyligen gjort en mycket bra genomgång den allmänna teorin för valutaunioner. av EMU-frågan är i sig mycket komplex. Det är därför knappast förvånande att frågan EMU och utvidgningen också är komplicerad om och omfattar ett antal olika aspekter. Tanken om en gemensam europeisk valuta har inte bara ekonomiska dimensioner. De politiska aspekterna är också mycket viktiga, kanske än viktigare än de rent ekonomiska. I synnerhet kan införandet gemensam valuta få av en politiska effekter i Central- och Östeuropa. I utredningen begränsar vi dock enbart till diskussion av de ekonomiska effekterna av oss en EMU. De mikroekonomiska vinsterna av en gemensam valuta är entydiga, empiriska studier tyder på att vinsterna ändå i kvantitativ mening men är begränsade, och endast uppgår till några promille av de nuvarande EU-ländemas BNP. Det är emellertid inte omöjligt att effektivitetsvinsterna blir något större i kandidatländema. Orsaken är att

212 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: 156

transaktionskostnadema kan förväntas bli högre i kandidatländema, eftersom det finansiella systemet där är relativt outvecklat. Detta kan möjligtvis också öka kostnaderna för terminssäkring. Slutligen verkar

det troligt att riskpremiens påverkan på räntenivån betydande i

är mer kandidatländema. Orsaken är den osäkerhet runt makropolitiken som vanligtvis finns i kandidatländema. Utredningens bedömning är emellertid också att de potentiella riskerna med EMU är betydligt större för kandidatländema. Kandidatländernas industristruktur är olik den i de nuvarande medlemsländerna. Vi vet inte heller vilka förändringar i kandidatländemas industristruktur som kommer att ske de närmaste åren. Dessa kan bli ganska dramatiska. Vår bedömning är att det i kandidatländema knappast går att förlita sig enbart löneflexibilitet och mobilitet för att klara anpassningar till asymmetriska chocker och till situationer med förändrad industristruktur. Det vore därför alltför riskfyllt att inom överskådlig tid inkludera kandidatländema i EMU. Riskerna gäller inte enbart utvecklingen i kandidatländema. Även för de nuvarande medlemsländerna skulle EMU-projektet kunna bli riskfyllt. Utredningen delar därför den mer bedömning som kommissionen i Agenda 2000 gör att det inom om överskådlig tid inte är lämpligt att kandidatländema också tar del i EMU. Vi tror inte heller att det inom de närmaste åren är lämpligt med fasta växelkurser i de central- och östeuropeiska länderna, eftersom förändringar i de nominella växelkursema kan nödvändiga för att vara man skall anpassa sig till de förändringar är förknippade med som transitionen och den ökande integrationen med Västeuropa.

11.8 Ekonomisk och

politik politisk ekonomi

i kandidatländema

Detta avsnitt ägnas åt att beskriva det ekonomiska läget i kandidatländema, och att diskutera hur den ekonomiska politiken i dessa länder kan komma att utvecklas med och utan ett EU-medlemskap. Vår utgångspunkt är de s.k. utvärderingar, avier, kommissionen lade som fram under juli 1997. Kommissionens utvärdering byggde på de s.k. Köpenhamnskriteriema villkor för medlemskap. Kriterierna är som uppdelade i politiska och ekonomiska villkor. De ekonomiska villkoren kan i sin tur delas in i ett antal specifika kriterier. Dessa är tre mer av typer. Det första är att kandidatländema ska marknadsekonomier. vara Det andra att länderna har förmåga att kunna konkurrera på den inre en

Sammanfattning och slutkommentarer 213

marknaden. För det tredje krävs förmåga att kunna anpassa sig till en den inre marknadens regelverk. Medan det första och det tredje kriteriet är rimliga går detta inte att avgöra kriteriet bygger på förmågan att kunna konkurrera på om som den inre marknaden är rimligt. Ett centralt tema i nationalekonomi är teorin komparativa fördelar. Från denna teori är det uppenbart att om alla länder har komparativa fördelar i någon form produktion och av dänned, vid rätt växelkurs, kommer att kunna konkurrera i en situation med frihandel, alldeles oberoende av produktivitetsnivån. Eftersom det andra kriteriet, förmåga att konkurrera på den inre om marknaden, bygger missuppfattning, kan knappast någon en bedömning kommissionens skrivningar på denna punkt göras. av Utvärderingen hur långt länderna har kommit i sin strävan-att bli av marknadsekonomier verkar emellertid rimlig. I aviema bedöms fem länder redan väl fungerande marknadsekonomier. Dessa är vara Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Steget efter bedöms Slovakien Även Lettland, Litauen och Rumänien får relativt vara. en positiv utvärdering, medan Bulgarien ha lång väg kvar till att bli anses marknadsekonomi. en Vad gäller det tredje kriteriet, att kunna anpassa sig till EU:s ekonomiska regelverk, är bilden splittrad. Inget land bedöms just mer ha den administrativa kapacitet krävs för att anpassa sig till hela nu som regelverket. Några länder emellertid ha kommit en bra bit på anses vägen mot en anpassning. Mot bakgrund dessa kriterier föreslog kommissionen att av förhandlingar skulle inledas med Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Vi är den uppfattningen att det verkar vara rätt länder av ingår i den första förhandlingsomgången. som Ett andra tema i kapitel 10 är de ekonomiska reforrnemas politiska ekonomi. De östeuropeiska kandidatländema har genomgått högst dramatiska förändringar i sin ekonomiska politik sedan 1989. Från att ha varit mycket starkt reglerade under tiden som planekonomier är de relativt öppna ekonomier, kommit bra bit på väg mot att bli nu som en marknadsekonomier. Den ekonomiska politiken i kandidatländema förändras dock hela tiden. I vissa fall har vi t.ex. sett tendenser till ökad

protektionism.

Resultatet medlemskapsförhandlingama kommer säkerligen att av medföra förändringar den ekonomiska politiken. Vid ett av medlemskap binds vissa delar denna fast, exempelvis blir den yttre av

handelspolitiken och konkurrenspolitiken gemensam med de andra EU-

ländemas. Försenade eller uteblivna medlemskap innebär emellertid knappast ett status Det är tvärtom stort intresse att fråga sig om quo. av

214 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: l 56

reformtakten i kandidatländema kommer att bli högre vid ett medlemskap eller vid ett fortsatt utanförstående. Det har på flera håll betonats att möjligheten till medlemskap har haft betydelse för de ekonomiska reformema i Central- och Östeuropa. Utredningen beställde därför bakgrundsrapport detta tema Erik en av Berglöf och Gerard Roland, i vilken det finns flera intressanta aspekter av denna fråga. Kandidatländema har reformerat sina ekonomier snabbare än andra f.d. planekonomier, även det inte är helt om uppenbart vilket håll orsakssambandet går. Kandidatländema har blivit kandidater genom att de redan från början reformerade sina ekonomier relativt snabbt. Möjligheterna till ett EU-medlemskap påverkar dock positivt reforrntakten i dessa länder. EU.har således fungerat ett yttre ankare för ekonomiska som förändringar. Trots motstånd från inhemska särintressen har åtgärder kunnat genomföras med hänvisning till EU:s krav. Man kan hävda att möjligheterna för EU att påverka politiken i kandidatländema är som störst innan kandidatländema blir medlemmar, eller kanske t.o.m. innan förhandlingarna inleds. Erfarenheter från t.ex. Grekland visar på svårigheten att efter medlemskapet påverka de delar den av ekonomiska politiken som inte direkt fastställs vid ett medlemskap.

Enligt detta synsätt får själva genomförandet medlemskapsför-

av handlingarna stor betydelse. En aspekt på frågan är önskvärdheten i en gemensam förhandlingsstart. Det är inte uppenbart att den fortsatta reformtakten blir högst i de länder först kommer att inleda som medlemskapsförhandlingar med EU. Inte heller är det uppenbart att reforrntakten ökar vid medlemskap. Det finns åtminstone två anledningar till detta. Den första är att länder som ligger längre från medlemskap kan ha större incitament att övertyga EU sin om reforrnvilja. Dessa länder kan också tvingas läfâ reforminriktad en politik för att övertyga utländska investerare att det är riskfritt att om investera där. Länder som känner att de nästan med automatik kommer att bli EU-medlemmar kan däremot ha mindre incitament till fortsatta reformer. Det är emellertid inte nödvändigt att länder befinner sig längre som ifrån ett medlemskap att reformera sina ekonomier. Både svarar genom politiker och väljare kan i stället komma att bli fientligt inställda mer till EU. Reaktionen skulle därför kunna bli fortsatta reformer att upplevdes som meningslösa om de ändå inte kommer att leda till medlemskap. EU:s inställning till kandidatländema blir därför avgörande. Det är viktigt att både länder som inom framtid förväntas bli en snar medlemmar, och länder får vänta längre, bibehåller incitamenten som till fortsatta reformer. För den första gäller att medlemskapet gruppen

Sammanfattning och slutkommentarer 215

även fortsättningsvis förbinds med reformer, medan den andra gruppen får klart för sig att snabba reformer kraftigt kan öka takten i förberedelserna för medlemskap. Om detta talar för en gemensam förhandlingsstart eller inte är inte helt lätt att avgöra.

11.9 Är bra

utvidgningen

Utvidgningen EU innebär att Europa och EU kommer att förändras. av På kort sikt blir dock förändringarna i de nuvarande EU-ländema relativt måttliga. Handeln med de central- och östeuropeiska länderna kommer visserligen att öka, det sker från en låg nivå. En del men arbetskraftsinvandring från kandidatländema kan också förväntas, men den blir antagligen inte så stor. Redan Europaavtalen innebär att resursallokeringen i EU-ländema förbättras. Välfárdsvinstema detta motsvarar emellertid knappast av än några tiondelars procent BNP. Ett fullvärdigt EUmer av medlemskap för kandidatländema resulterar också till viss del i ytterligare förbättrad resursallokering i de nuvarande EU-ländema. Denna påverkan blir emellertid inte så stor. Om hänsyn också tas till nettoutbetalningama via EU:s budget till kandidatländema är det inte säkert att det på kort sikt sammantaget blir några välfärdsvinster av den utökade integration utvidgning innebär. som en Å andra sidan blir kostnaderna för utvidgningen inte heller så stora. De samhällsekonomiska kostnaderna för ökad strukturomvandling verkar inte bli speciellt stora för majoriteten regionerna och länderna av inom EU, även vissa problem för de regioner och länder som är om

starkt specialiserade på arbetsintensiv produktion kan uppstå.

Kostnaderna via EU:s budget blir t.ex. inte heller så stora som tidigare förutspåtts. Det verkar också möjligt att inkorporera kandidatländema i

den regional- och jordbrukspolitiken. En utvidgning

gemensamma skulle budgetsynpunkt emellertid underlättas en reformering av ur av framför allt jordbrukspolitiken. En sådan förändring skulle också få positiva välfärdseffekter. Ingenting tyder på att utvecklingen i Sverige kommer att bli särskilt annorlunda än den i flertalet andra EU-länder. Välfärdsvinstema kommer att bli ganska marginella kanske ändå något högre än för

men

EU:s genomsnitt, eftersom vi ligger ganska nära stora kandidatländer. De svenska nettobetalningama till andra EU-länder är redan omfattande. Det är emellertid inte säkert att de kommer att öka ytterligare utvidgningen. I stället kan de svenska överföringama genom komma länder till godo. För Sverige som helhet bör inte heller nya

216 Sammanfattning och slutkommentarer SOU 1997: l 56

strukturomvandlingen bli alltför påfrestande, även vissa län, t.ex. i om Götaland, kan komma att drabbas lite hårdare än andra. För de central- och östeuropeiska kandidatländema bör förändringarna bli betydligt större också på kort sikt. Handeln med EU är redan nu av avgörande betydelse, och dess betydelse kommer att bli än större. Fullföljandet av Europaavtalen innebär att välfärden ökar. Ett avskaffande återstående handelshinder och gränskontroller av av genom fullvärdigt medlemskap innebär att handelsvinstema ökar ytterligare. Viktigast är kanske trots allt den stabilitet som medlemskapet innebär, och som kommer att effekter på ge

investeringarna i CÖEL, framför allt de investeringar kommer

som genom multinationella företag. Dessa effekter är dock svåra att kvantifiera. Den långsiktiga tillväxten förväntas också öka i de central- och östeuropeiska kandidatländema, bl.a. den ökade handeln och genom genom direktinvesteringar från EU-ländema. Visserligen är det inte helt enkelt att särskilja effekterna ett fullvärdigt EU-medlemskap från av den liberalisering som redan skett genom de s.k. Europaavtalen. Att försöka kvantifiera dessa ytterligare vinster är svårt. Det ska emellertid inte skymma det faktum att fullvärdigt medlemskap troligtvis kommer att ge vinster utöver dem som uppstår Europaavtalen. genom På ett par decenniers sikt kan de konventionella välfárdsvinsterna av utvidgningen också bli mycket mer betydande i de nuvarande EUländema. Redan som en följd att transitionen fullföljs, beräknas av tillväxten i de central- och östeuropeiska länderna bli hög. Med Europaavtalen och med fullvärdigt medlemskap, förväntas nationalinkomsten öka ytterligare, både nivå- och genom genom tillväxteffekter. Det intressanta är att de långsiktiga välfärdsvinstema i de nuvarande EU-ländema troligtvis kan uppkomma utan några större samhällsekonomiska kostnader, följd snabbt ökande som en av en

strukturomvandling. Anledningen är delvis att handeln endast ökar

gradvis, beroende ökade inkomster i CÖEL, och inte på gång. en Det finns därför utrymme för gradvis och relativt långsam en anpassning av industristrukturen. Den andra anledningen är att de central- och östeuropeiska ländernas handel med de nuvarande EUländema gradvis kommer att gå mot ökad inombranschhandel i relativt kunskapsintensiva varor, en handel som i mindre utsträckning än mellanbranschhandel kräver strukturomvandling. De relativt marginella kortsiktiga välfärdseffektema på de nuvarande EU-ländema, Sverige inkluderat, betyder emellertid knappast att frågan är ointressant detta perspektiv. Ett annat skäl ens ur för utvidgningen är att allt kan påverka den ekonomiska som

SOU 1997: 156 Sammanfattning och slutkommentarer 217

utvecklingen positivt i de central och östeuropeiska länderna kan förväntas öka stabiliteten och säkerheten i övriga Europa. I ett läge där ekonomin inte utvecklas positivt i Central- och Östeuropa kan inte minst Sverige drabbas t.ex. flyktingströmmar och säkerhetspolitisk av instabilitet. En sådan situation skulle kunna få betydande indirekta samhällsekonomiska kostnader. Dessa är visserligen svårare att bedöma är kanske minst lika viktiga andra samhällsekonomiska men som effekter. Sambandet mellan säkerhetspolitik, demokrati och ekonomisk utveckling är visserligen inte ett område som är speciellt väl utforskat. Mycket tyder emellertid på att hög materiell levnadsstandard är en en viktig förutsättning för stabila demokratier. Det verkar också rimligt att att stabil demokratisk utveckling i Central- och Östeuropa bör anta en leda till mindre säkerhetspolitiska spänningar mellan Sverige och andra närliggande länder, situation där den demokratiska utvecklingen än en osäker. Eftersom vi har funnit att den ekonomiska utvecklingen i är mer CÖEL sannolikt blir bättre ett EU-medlemskap finns således genom även säkerhetspolitiska vinster att hämta utvidgningen för Sverige av och de andra EU-ländema. Detta kan också ge indirekta samhällsekonomiska vinster för dessa länder. Även miljömässiga vinster kan komma att uppstå en följd av som kommer tillämpas i CÖEL utvidgningen. Ett strängare regelverk att efter inträdet. Stöd från EU kan också bidra till förbättring miljön av både i CÖEL och i närliggande länder, för Sveriges del t.ex. utsläpp i Östersjön. Det finns emellertid också effekter av utvidgningen som inte är helt positiva för miljön, t.ex. införandet av den gemensamma som jordbrukspolitiken, och det faktum att ekonomisk tillväxt i inledningsskedet kan leda till sämre miljö t.ex. Grossman och Krueger, 1995.

se

Ett intressant tankeexperiment tidigare framfört Baldwin, av Francois och Portes, 1997 är att tänka sig hur mycket västeuropeiska länder före fall hade varit beredda att betala för de förändringar murens vi får eller mindre gratis, och som på längre sikt också är som nu mer förknippade med direkta ekonomiska vinster. Slutligen kan det också finnas altruistiskt intresse för Sverige och EU att bidra till ett mer utvecklingen Central- och Östeuropa. Det finns knappast skäl till att av utvecklingen i dessa länder borde ha lägre prioritet än utvecklingen i tredje världen, där Sverige och andra EU-länder satsar betydande ekonomiska I fallet med de central- och östeuropeiska resurser. länderna är det emellertid inte förenat med några samhällsekonomiska kostnader för Sverige. Att utvidgningen verkligen kommer till stånd är således ett viktigt svenskt intresse.

12 Referenser

Aasland 1996,Latvia: The Impact of the Transformation, The NORBALT Living Conditions Project FAFO Report No 188,

, Falch Hurtigtrykk. Agell, J 1992, "Det svenska skattesystemet", i Södersten, B red,Den ofentliga sektorn, SNS Förlag, Stockholm. Agell, J 1996, Why Swedens Welfare State Needed Reform, Economic Journal, 106: 1760-1771. Agell, J P Lundborg 1995,Theories of Pay and Unemployment: Survey Evidence from Swedish Manufacturing Finns, Scandinavian Journal of Economics, 97: 295-307. Akerlof, G A, Andrew, K, Rose, K J Hessenius Y H Hessenius 1991, East Germany in from the Cold: the Economic aftennath of Currency Union, Brooking Papers on Economic Activity, 1-105. Aldcroft, D H S Morewood 1995, Economic Change in Eastern Europe since 1918, Edward Elgar, England. Andersen, T 1996, Fiscal Policy in the EMU and Outside, underlagsrapport till EMU-utredningen. Andersen, T Sörensen, J 1993, Will Product Market Integration Lower Unemployment, i Fagerberg, J L Lundberg red, European Economic Integration." A Nordic Perspective, Avebury, Aldershot. Andersson, K, R Tyers 1993, Implications of EC Expansion for European Agricultural Policies, Trade and Welfare, CEPR Discussion Paper No 829. Anderson, K R Tyers 1995, Implications of the EC Expansion for European Agriculture Policies, Trade and Welfare, i Baldwin, R, Haaparanta, P J Kiander red, Expanding Membership of the European Union, Cambridge University Press, Cambridge. Bajo, O S Sosvilla 1992, Inversion Directa Extranjera en Espana, Moneda y Credito, No 194. Baldwin, R 1989, "The Growth Effects of 1992", Economic Policy, 247-281.

220 Referenser SOU 1997: 156

Baldwin, R 1991, Economic growth cross-section of countries,

a

Quarterly Journal of Economics, 106: 407-44. Baldwin, R 1992a, The Economic Logic of EFTA Countries joining

the EEA and the EC, EF TA Occasional Paper No 41, Geneva. Baldwin, R 1992b, Measurable Dynamic Gains from Trade

Journal of Political Economy, 100: 162-174. Baldwin, R 19920, An Eastern enlargement of EFTA: Why the East

should join and the EFTAns should want them, CEPR

Occasional Paper No 10. Baldwin, R 1993, The potential for trade between the countries of

EFTA and Central and Eastern Europe, EF TA Occasional Paper No 44, Geneva.

Baldwin, R 1994, Towards an Integrated Europe, CEPR, London. Baldwin, R, et al. 1992, Is Bigger Better The Economics of EC

Enlargement", Monitoring European Integration, CEPR, London.

Baldwin, R A Venables 1995, Regional Economic Integration, i

Grossman, G M K Rogoff, Handbook of International Economics, Elsevier, Amsterdam.

Baldwin, R E J F Francois red 1996, Dynamic Issues in Applied

Commercial Policy Analysis, Cambridge University Press,

Cambridge. Baldwin, R E Seghezza 1996a, Growth ana European

Integration: Towards an Empirical Assessment, Stencil,

Graduate Institute of International Studies, University of

Geneva. Baldwin, R E Seghezza 1996b, Trade-Induced Investment-Led

Growt, NBER Working Paper No 5582. Baldwin, Francois, R Portes 1997, The Costs and Benefits of

Eastern Enlargement: the Impact on the EU and Central Europe, Economic Policy, 24: 125-176.

Barrell, R N Pain 1996, An Econometric Analysis of US Foreign

Direct Investment, Review of Economics and Statistics, 78:

200-220. Barell, R N Pain 1997, Trade Restraints and Japanese Direct

Investment Flows, under publicering i European Economic

Review. Barro, R J 1991, Economic Growth in a Cross Section of C0untries,

Quarterly Journal of Economics, 106: 407-443. Bauer, T K F Zimmerman 1997, "Integrating the East: The Labor

Market Effects of Immigration, i Black, S W red, Europe s

Economy Looks East: Implications for Germany and the

European Union, Cambridge University Press, Cambridge.

Bean, C 1993, European Unemployment: A Survey, Journal of Economic Literature, 32. Begg, D, Danthine, J Grilli, V, Haaland, Neuman, M, Norman, V, Venables, A Winters, A 1992, Is Bigger Better The Economics of EC Enlargement, Monitoring European Integration, CEPR, London. Bergstrand, J 1988, A Hecksher-Ohlin Approach to the Gravity Model, American Economic Review. Bergstrand, J 1989, "The Generalized Gravity Equation, Monopolistic

Competition and the Factor-proportions Theory in International

Trade, The Review of Economics and Statistics, 71: 143-53. Bennan, Bound, J Z Griliches 1994, Changes the Demand for Skilled Labour Within U.S. Manufacturing: Evidence from the Annual Survey of Manufactures, Quarterly Journal of Economics, 109: 367-398. Biterman, D 1993, Immigrant Housing Careers, stencil

Byggforskningsrådet, Stockholm.

Black, S W M Moersch 1997, Investment and its Financing During the Transition Central and Eastern Europe, i Black, S W red, Europe s Economy Looks East: Implications for Germany ana the European Union, Cambridge University

Press, Cambridge.

Blanchard, O J L F Katz, 1992, Regional Evolutions, Brookings Papers on Economic Activity, Bleany, M 1994, Economic Liberalisation Eastern Europe: Problems and Prospects, xxxx Blomskog, S L Schröder 1997, Labour Market Entry, Vocational Training, and Mobility in the Young Worlqbrce in Sweden 1950-1991, Doctoral dissertation, Swedish Institute for Social Research, 27. Blomström, M A Kokko 1996, Multinational Corporations and Spillovers, Handelshögskolan i Stockholm, Working Paper No 99. Blomström, M A Kokko 1997, Regional Integration and Foreign Direct Investment, NBER Working Paper no. 6019. Blomström, M R E Lipsey 1991, Firm Size and Foreign Operations of Multinationals, Scandinavian Journal of Economics, 93: 101-107. Blomström, M H Persson 1983, Foreign Investment and Spillover Efficiency an Underdeveloped Economy: Evidence from the Mexican Manufacturing Industry, World Development, 493-501.

222 Referenser SOU 1997: l 56

Bond, D L R Klein 1985, "The Global Environment and its Impact

on Soviet and East European Economies, i Saunders, C red,

East-West Trade and Finance in the World Economy: A New

Look for the 1980s, the Vienna Institute for Comparative Economic Studies, MacMillian, London.

Borjas, G 1994, The Economics of Immigration, Journal of

Economic Literature, 32: 1667-1717. Bosworth, B 1997, Comment to Bauer and Zimmerman, i Black, S

W red, Europe s Economy Looks East: Implications for Germany ana the European Union, Cambridge University Press, Cambridge.

Brainard, S L 1993a, A Simple Theory of Multinational

Corporations and Trade with Trade-off between Proximity

a and Concentration. NBER Working Paper No 4269.

Brainard, S L 1993b, An Empirical Assessment of the Factor

Proportions Explanation of Multinational Sales, NBER

Working Paper No 4583. Brainard, S L 1997, An Empirical Assessment of the Proxity-

Concentration Trade-off between Multinational Sales and

Trade, American Economic Review, 87: 520-544. Brainard, S L D A Riker 1997, U.S. Multinationals and

Competition from Low Wage Countries, NBER Working

Paper No 5959.

Braunerhjelm, Ekholm, K, Grundberg, P Karpaty 1996,

Swedish Multinational Corporations: Recent Trends in

Foreign Activities, I UI Working Paper No 462. Bromee Bäcklund A-K, Lundh, C R Ohlsson 1996, Varför

sitter brassen på bänken SNS förlag, Stockholm. Brown, D et al. 1997, An Economic Assessment of the Integration of

Czechoslovakia, Hungary, and Poland into the European Union, i Black, S W red, Europe s Economy Looks East: Implications for Germany and the European Union, Cambridge University Press, Cambridge.

Brülhart, M Torstensson, J 1996, Regional Integration, Scale

Economies and Industry Location in the European Union,

CEPR Discusion Paper No 1435. Caves, R E 1974, Multinational Firms, Competition, and

Productivity in Host-Country Markets, Economica, 38: l-27. Caves, R E 1996, Multinational Enterprise ana Economic Analysis",

2:a upplagan, Cambridge University Press, Cambridge. Cecchini Report 1988, The European Challenge 1992", Gower

Press, Aldershot.

SOU 1997: 156 Referenser 223

CEPR 1990, Monitoring European Integration: The Impact of

Eastern Enlargement, CEPR Annual Report, London. CEPR 1992, Making the Association process work, Occasional

Paper No 11, London. Csikos-Nagy, B D G Young red 1986, East-West Economic

Relations in the Changing Global Environment, MacMillian, London.

Clegg, J 1987, Multinational Enterprise and World Competition",

Macmillan, London. Coe, D T E Helpman 1995, Intemational RD Spill0vers.

European Economic Review, 39: 859-887. Coe, D, Helpman, E A Hoffmaister 1995, "North-South Research

and Development Spillovers, NBER Working Paper No 5048. Coe, D T E Moghadam 1993, Capital and Trade as Engines of

Growth in France, IMF Staf Paper, 40: 542-566. Collins, S and D Rodrik 1991, "Eastern European ana the Soviet

Union in the World Economy, Institute for International

Economics, Washington, DC. Commision of the European Communities 1988, The Economics of

1992, European Economy, No 35, known as the Cecchini

Report. Courchene, T et al. 1993, Stable Money Sound Finances,

-

European Economy, No 53. Csaba, L 1995, The Political Economy of Trade Regimes in Central

Europe, i Winters, A red, Foundations of Open Economy:

an

Trade Laws and Institutions for Eastern Europe, CEPR,

London. Culem, C G 1988, "The Locational Deterrninants of Direct

Investment among Industrialized Countries", European Economic Review, 32: 885-904.

Dahl, L Torstensson, J 1996, Sverige och den inre marknaden,

Ekonomisk Debatt, 24: 565-575. De New, J P K Zimmennann 1994, Native Wage Impacts of

Foreign Labor: A Random Effects Panel Analysis, Journal of

Population Economics, 177-92. Dollar, D 1992, Outward-Oriented Economics Really Do Grow

More Rapidly. Economic Development and Cultural Change, 40: 531-544.

Drabek, Z 1997, Regional and Sub-Regional Integration Central

and Eastern Europe: An Overview, i Teunissen, J J red,

Regionalism and the Global Economy, Fondad, The Hague.

224 Referenser SOU 1997: 156

Driffill, J F van der Ploeg 1995, Trade Liberalisation with

Imperfect Competition in Goods and Labour Markets, Scandinavian Journal of Economics, 97: 223-244.

Dunning, J H 1977, Trade, Location of Economic Activity and the

Multinational Enterprise: a Search for an Eclectic Approach, i

B. Ohlin, P O Hesselbom P M Wijkman red, The

Allocation of Economic Activity, Macmillan, London. Eatwell, Ellman, M, Karlsson, M, Nuti, D M, J Shapiro 1997,

Not Just Another Accession: The Political Economy of EU

Enlargement to the East, European Forum, London. Edin, P A B Holmlund 1992, Avkastning och efterfrågan på högre

utbildning, Ekonomisk debatt, 21: 31-45. Edwards, S 1993, Openness, Trade Liberalization and Growth in

Developing Countries. Journal of Economic Literature, 31:

-

1358-1393. Ekberg, J 1983, Inkomsteffekter av invandring, Acta Wexionensia,

Serie Economy politics, Högskolan i Växjö. Ekholm, K 1995, Multinational Production and Trade in

Technological Knowledge Lund Economic Studies No 58. Ekholm, K 1997a, Proximity Advantages, Scale Economics and the

Choice Between Exports and Affiliate Production, i

Braunerhjelm, P K Ekholm, The Geography of

Multinationals, under publicering, Kluwer Academic

Publishers. Ekholm, K 1997b, "Eastern Enlargement and Foreign Investment in

Eastern Europe, stencil, IUI, Stockholm. Ekholm, K J Torstensson 1989, "Svensk handelspolitik i ljuset

av

en ny handelsteori", Ekonomisk Debatt, 17: 431-442. Ethier, W H Horn 1984, "A New Look at Economic Integration", i

Kierzkowski, H red, Monopolistic Competition and

International Trade, Oxford University Press, Oxford. EU 1997a, Agenda 2000. For a Stranger and Wider Union",

Bryssel. EU 1997b, Agenda 2000: The Challenge of Enlargement",

Bryssel. EU 1997c, European Union Direct Investment Yearbook 1996",

Office for Official Publications in the European Communities, Luxemburg.

Faini, R, R Portes 1995, Opportunities Outweigh Adjustment: The

Political Economy of Trade with Central and Eastern Europe,

i Faini, R R Portes red, EU Trade with Eastern Europe:

Adjustment and Opportunities, CEPR, London.

Falvey, R 1981, Commercial Policy and Intra-Industry Trade,

Journal of International Economics, 1 495-51 Fingleton, Fox, Neven, D P Seabright 1995, Competition

Policy and the Transformation of Central Europe, CEPR. Fishwick, F 1981, "Multinational Companies and Economic

Concentration in Europe", Famborough, Gower. Flam, H 1982, Growth Allocation and Trade in Sweden. An

Empirical Aplication of the Heckscher-Ohlin Theory", Institute

for International Economic Studies, Monograph series No 12,

Stockhohn. Flam, H 1992, Product Markets and 1992: Full Integration, Large

Gains, Journal of Economic Perspectives, 7-30. Flarn, H 1994, "Technical Development, Competition from Low-

Wage Economies and Low-Skilled. Flarn, H E Helpman 1987, Industrial Policy under Monopolistic

Competition, Journal of International Economics, 22: 79-102. Flam, H Horn, H 1991, "Utrikeshandel och ekonomisk tillväxt", i

Bergman, m.fl. red, Ekonomisk tillväxt och utveckling,

SNS Förlag, Stockholm. Flam, H, Gottfries, N Horn, H, 1994, Grundlösa siffror i EU-

konsekvensutredningen, Ekonomisk Debatt, 22: 647-650. Francois, J MacDonald, B H Nordström 1995, Assessing the

Uruguay Round, i Martin, W A Winters red, The Uruguay Round and the Developing Economics, World Bank Discussion Paper No 201.

Frankling, M 1992, The EC Budget: Realism, Redistribution and

Radical Reform, Royal Institute of International Affairs, Discussion Paper No 42, London.

Gasiorek, M, Smith, A A J Venables 1992, Completing the

Internal Market in the EC, i Winters, L A A G Venables red, European Integration: Trade and Industry, Cambridge

University Press, Cambridge.

Gavelin, L 1983, Deterrninants of the Structure of Swedish Foreign

Trade Manufactures 1968-79, Scandinavian Journal of

Economics, 85: 485-498. Glasmacher, V N Stern 1996, Round Table on Eastwards

Enlargement of the E , Economics of Transition, 4. Globerman, S 1979, Foreign Direct Investment and °Spillover°

Efficiency Beneñts in Canadian Manufacturing Industries,

Canadian Journal of Economics, 12: 42-56. Grabbe, H K Hughes 1996, The Impact of Enlargement on EU

Trade and Industrial Policy, i Redmond, J G Rosenthal

8 17-1573

226 Referenser SOU 1997: 156

red, Enlargement of the European Union: Past, Present and Future, forthcoming. Graziani, G 1993, Trade Patterns and Comparative Advantages of Central and Eastern Europe with EC Countries, i Gács, J G Winckler red, International Trade and Restructuring in Eastern Europe, IIASA, Luxemburg. Greenaway, D 1983, International Trade Policy: From Tarms to the New Protectionism Macmillan, London. Greenaway, D C Milner 1986, The Economics of Intra-Industry Trade Basil Blackwell, Oxford. Greenaway, D Milner, C 1987, Intra-Industry Trade: Current

Perspectives and Unoesolved Issues, Weltwirtschaftliches

Archiv, 130: 77-100. Greenaway, D J Torstensson 1997, Back to the Future: Taking Stock on Intra-Industry Trade, Weltwirtschaftliches Archiv,

under publiceing.

Grossman, G E Helpman 1991, Innovation and Growth in the World Economy, MIT Press, Cambridge, Massachusetts. Grossman, G A Krueger 1995, Economic Growth and the Environment", Quarterly Journal of Economics, 110: 353-77. Grubel, H G P J Lloyd 1975, Intra Industry Trade: The Theory and Measurement of International Trade in Diferentiated Products, MacMillian, London. Haaland, J et al. 1987, "VEMODz A Ricardo-Hecksher-Ohlin-Jones Model of World Trade, Scandinavian Journal of Economics, 89: 251-270. Haaland, J V Norman 1992, Global Production Effects of European Integration, i Winters, L A A Venables red, European Integartion: Trade and Industry, Cambridge University Press, Cambridge. Haaparanta, P 1996, Competition for Foreign Direct Investments, Journal of Public Economics, 63: 141-153. Hagen von, J 1997, The Political Economy of Eastern Enlargement of the EU, i Ambrus-Lakatos, L red, Coming to Terms with Accession, Forum Report of the Economic Policy Initiative, no

CEPR, London. Halpem, L 1995, Comparative Advantage and Likely Trade Pattern of the CEECs, i Faini, R R Portes red, EU Trade with Eastern Europe: Aaüustment ana Opportunities, CEPR, London. Hamilton, C and L A Winters 1992, Opening up International Trade with Eastern Europe, Economic Policy, 14: 77-116.

SOU 1997: 156 Referenser 227

Hanson, G H 1996, Localization Economics, Vertical Organization,

and Trade, American Economic Review, 86: 1266-1278. Hanson, G 1997, Increasing Retums, Trade and the Regional

Structure of Wages, Economic Journal, 107: 113-133. Hansson, P 1991, Detenninants of Intra-Industry Specialisation in

Swedish Foreign Trade, Scandinavian Journal of Economics,

93: 391-406. Hansson, P 1992, "The Discipline of Imports: The Case of Sweden",

Scandinavian Journal of Economics, 94: 589-598. Hansson, P 1993. The Effects of Trade Barriers on Domestic Market

Perfonnance-Evidence from the Swedish and Norwegian Manufacturing Industries, i Fagerberg, J L Lundberg red, European Economic Integration: A Nordic Perspective, Avebury, Aldershot.

Hansson, P 1997, Trade, Technology and Changes in Employment

of Skilled Labour Swedish Manufacturing, i Fagerberg,

Hansson, Lundberg, L A Melchior red, Technology ana

International Trade, Edward Elgar, Cheltenham. Hansson, Kraft, K, L Lundberg 1992, Intemationalisering och

produktivitet, Ekonomisk Debatt, 20: 39-52. Hansson, P L Lundberg 1995, Från basindustri till

högteknologi, Svensk näringsstruktur och strukturpolitik, SNS Förlag, Stockholm.

Hellvin, L J Torstensson 1991, "Factor Proportions East-West

Trade: The Case of Finland Sweden", Weltwirtschaftliches

Archiv, 152: 380-389. Helpman, E 1984, "A Simple Theory of International Trade with

Multinational Corporations", Journal of Political Economy, 92: 451-471.

Helpman, E 1985, "Multinational Corporations and Trade Structure",

Review of Economic Studies, 52: 443-457. Helpman, E 1993, Comment on G Grazianis paper, i Gács, J G

Winckler red, International Trade and Restructuring in

Eastern Europe, IIASA, Luxemburg. Helpman, E P Krugman 1985, Market Structure and Foreign

Trade: Increasing Returns, Imperfect Competition, and the

International Economy MIT Press, Cambridge,

Massachusetts. Helpman, E and P Krugman 1989, Trade Policy and Market

Structure", MIT Press, Cambridge, Massachusetts. Henrekson, M, Torstensson, J R Torstensson 1996, Growth

Efects of European Integration, CEPR Discussion Paper

1465, under publicering i European Economic Review.

228 Referenser SOU 1997: 156

Hoekman, B S Djankov 1994, Intra-Industry Trade, Foreign Direct Investment and the Reorientation of East European Exports, CEPR Discussion Paper No 1377. Hoekman, B S Djankov 1996, Intra-Industry Trade, Foreign Direct Investment and the Reorientation of East European Exports, CEPR Discussion Paper No 1377. Horst, T 1972, The Industrial Composition of U.S. Exports and Subsidiary Sales to the Canadian Market, American Economic Review, 62: 37-45. Horstmann, I J J R Markusen 1987, "Strategic Investment and the Development of Multinational Corporations", International Economic Review, 32: 109-121. Hmcir, M 1997, The Global and Regional Outlook in Central Europe, i Teunissen, J J red, Regionalism and the Global Economy, Fondad, The Hague. Huang, S 1993, Explaining East-West Trade Flows, thesis, GIIS, Geneva. Hughes, G P Hare 1991, Competiveness and Industrial Restructuring Czechoslovakia, Hungary and Poland, European Economy, Hunya, G J Stankovsky 1997, WIIW-WIF O Database: Foreign Direct Investment in Central ana East European Countries and the Former Soviet Union", Wiener Institut für Intemationale

Wirtschaftsvergleiche WIFO, Wien.

Hymer, S H 1960, The International Operations of National F irms: A Study of Direct Foreign Investment", doktorsavhandling, MIT, publicerad av MIT Press, 1976. IMF 1997, International Financial Statistics, International Monetary Fund, Washington. Inotai, A 1997, Prospects for Joining the European Union, i Teunissen, J J red, Regionalism and the Global Economy, Fondad, The Hague. Jackman, R Savouri, S 1992, Regional Migration in Britain: An Analysis of Gross Flows Using NHSD Central Register Data, The Economic Journal, 102: 1433-50. Jackson, M J Swinnen 1994, A Survey and Evolution of the Current Situation and Prospects of Agriculture in the Central and Eastern European Countries, with Emphasis six States

on with European Agreements, Final Report to the European Commision, DGI, Brussels. Kaminski, B, Wang, K L A Winters 1996, Trade Perfonnance: Export Reorientation the Transition, Economic Policy, 422- 442.

Kinnan, A M Widgrén 1995, Voting the European Union:

European Economic Decision-Making Policy:Progress

or

Paralysis, Economic Policy. Klepper, S E E Leamer 1984, Consistent Sets of Estimates for

Regressions with Errors All Variables, Econometrica, 52:

163-183. Knickerbocker, F T 1976, Market Structure and Market Power

Consequences of Foreign Direct Investment by Multinational Companies, Occasional Paper No Center for Multinational Studies, Washington.

Knudsen, K 1996, Lithuania in a Period of Transition, The

NORBALT Living Conditions Project, FAFO Report No 186,

Falch Hurtigtrykk. Koop, M 1997, Joining the Club: Options for Integrating Central and

Eastern European Countries into the European Union, i Black, S W red, Europe s Economy Looks East: Implications for Germany and the European Union, Cambridge University Press, Cambridge.

Kravis, I B R E Lipsey 1982, "The Location of Overseas

Production and Production for Exports by U.S. Multinational Finns", Journal of International Economics, 12: 201-223.

Krugman, P R 1979, Increasing Retums, Monopolistic Competition,

and International Trade, Journal of International Economics. Krugman, P 1980, "Scale Economies, Product Differentiation, and the

Pattern of Trade", American Economic Review, 70: 950-59. Krugman, P 1991a, Geography ana Trade MIT Press, Cambridge,

Massachusetts. Krugman, P 1991b, Increasing Retums and Economic Geography,

Journal of Political Economy, 99: 484-499. Krugman, P 1993, "The Current Case for Industrial Policy", i

Salvatore, D red, Protectionism and World Welfare,

Cambridge University Press, Cambridge. Krugman, P 1995, Development Geography, and Economic

Theory, MIT Press, Cambridge, Massachusetts. Krugman, P 1996, Pop Internationalism MIT Press, Cambridge,

Massacusetts. Krugman, P A J Venables 1990, "Integration and the

Competitiveness of Peripheral Industries", i Bliss, C J B de

Macedo red, Unity with Diversity in the European Community, Cambridge University Press, Cambridge.

Krugman, P A J Venables 1995, Globalization and the Inequality

of Nations, Quarterly Journal of Economics, 110: 857-880.

230 Referenser SOU 1997: 156

LaLonde, R 1997, Comment to Bauer and Zimmerman, i Black, S W red, Europe s Economy Looks East: Implications for Germany and the European Union, Cambridge University Press, Cambridge. Lankes, H-P A Venables 1996, Foreign Direct Investment in Economic Transition: the Changing Pattern of Investments, Economics of Transition, 331-347. Lansbury, M, Pain, N K Smidkova 1996, Foreign Direct Investment Central Europe Since 1990: An Econometric Study, National Institute Economic Review, 156: 104-1 14. Layard, R et al. 1992, East-West Migration: The Alternatives, Cambridge, MIT Press. Layard, R, Blanchard, O, Dombusch, R P Krugman 1994, invandringen från Öst, SNS forlag, Stockholm. Leamer E E P Lundborg 1995a, "Sverige på den globala marknadsplatsen", i Freeman, R B, Swedenborg, B R Topel, Välfärdssstat i omvandling, SNS förlag, Stockholm. Lemoine, F 1997, Integrating Central and Eastern Europe in the European Trade and Proudction Network, uppsats presenterad vid BRIE Policy Conference: "Foreign Direct Investment and Trade in Eastern Europe: The Creation of a Unified European Economy, Wien, 5-7 juni, 1997. Levcik, F J Stankjovsky 1985, East-West Economic Relations in the 19705 and I980s, i Saunders, C red, East-West Trade and Finance in the World Economy: A New Look for the I980s, the Vienna Institute for Comparative Economic Studies, MacMillian, London. Levine, R D Renelt 1992, A Sensitivity Analysis of Cross- Country Growth Regressions, American Economic Review, 82: 942-961. Lindbeck, A 1996, Sysselsättningsproblemet i Västeuropa, Ekonomisk Debatt, 24: 535-553. Lipton Sachs 1991, Privatization Eastern Europe: The Case of Poland, i Corbo, V, Corciella F och J Bossak red, Reforming Central and Eastern European Economies, World Bank, Washington D.C. Lucas, R 1988, On the Mechanics of Economic Development, Journal of Monetary Economics, 22: 3-42. Ludlow, Fenech-Adami, Vassiliou, G the CEPS International Advisory Council 1996, Preparing for Membership: The Eastward and Southern Enlargement of the EU, CEPS, January.

SOU 1997: 156 231

Referenser

Lundberg, L 1988, "Technology, Factor Proportions and Competitiveness, Scandinavian Journal of Economics, 90: 173-188. Lundberg, L 1991, Internationell handel och industristruktur", Liber Ekonomi, Stockholm. Lundberg, L 1992a, "Economic Integration, Inter- and Intra-Industry Trade: The Case of Sweden and the EC", Scandinavian Journal of Economics, 94: 393-408. Lundberg, L 1992b, Utbildning och internationell specialisering, Ekonomisk Debatt, 20: 615-626. Lundberg, L J Torstensson 1996, "Skatteväxling och internationell konkurrenskraft, Expertrapport från

Skatteväxlingskommitten., SOU 1996: l 17.

Lundborg, P l994, Tro och vetande i EU-konsekvensutredningen. Ekonomisk Debatt, 22: 253-260. Lundgren, N 1996, Institutionell konkurrens eller central harmonisering, i Lundgren, N red, Vad vill Sverige med EU, Konjunkturrådets rapport 1996, SNS förlag, Stockholm. Lundh, C R Ohlsson 1994, Från arbetskraftsimport till

flyktinginvandring, SNS forlag, Stockholm.

MacCharles, D. C. 1987, Trade Multinationals: Intraamong Industry Trade and National Competitiveness, Croom Helrn, London. Machin, S 1994, Changes the Relative Demand for Skills the U.K. Labour Market, CEPR Discussion Paper No 952. MacDougall, G D A 1960, The Beneñts and Costs of Private Investment from Abroad: A Theoretical Approach", Economic Record, 36: 13-35. Markusen, J R 1995, The Boundaries of Multinational Finns and the Theory of International Trade, Journal of Economic Perspectives, 169-189. Markusen, J R, Melvin, J Kaempfer, W H, K E Maskus 1995, International Trade: Theory and Evidence, Mc-Graw Hill, New York. Markusen J R A Venables 1996 The Theory of Endowment, Intra- Industry and Multinational Trade, NBER Working Paper No 5529. Markusen, J R, Venables A Eby Konan D K Zhang 1996, A Unified Treatment of Horizontal Direct Investment, Vertical Direct Investment, and the Pattern of Trade in Goods and Services, NBER Working Paper No 5696. Martin P C A Rogers 1995, Industrial Location and Public Infrastructure", Journal of International Economics.

232 Referenser SOU 1997: 156

de Melo, Montenegro, C A Panagariya 1992, Regional Integration Old and New: Issues and Evidence, stencil, World Bank, Washington D.C. de Melo, Panagariya, A D Rodrik 1993, The New Regionalism: A Country Perspective, i de Melo, J A Panagariya red, New Dimensions in Regional Integration, Cambridge University Press, Cambridge. Messerlin, P A 1995, Central and East European Countries Trade Laws in the Light of International Experience, i Winters, A red, Foundations of Open Economy: Trade Laws and an Institutions for Eastern Europe, CEPR, London. Nadiri, I 1991, Innovationer och teknikspridning, i Forskning, teknikspridning och produktivitet, expertrapport 10 till nr

produktivitetsdelegationen, Allmänna förlaget, Stockholm.

Neven, D 1995, Trade Liberalizations with Eastern Nations: How Sensitive, i Faini, R R Portes red, EU Trade with Eastern Europe: Adjustment and Opportunities, CEPR, London. Neven, D L-H Röller 1991, European Integration and Trade F lows, European Economic Review, 35: 1295-1309. Nicolaides, P S Boean Raja 1997, A Guide to the Enlargement of the European Union: Deterrninants, Process, Timing, Negotiations, European Institute of Public Administration, February. NUTEK 1997, Svenskt näringsliv och näringspolitik 1997, NUTEK, Stockholm. Norman, V 1991, "1992 and EFTA", i Winters, A A J Venables red, European Integration." Trade and Industry. North, D C 1990, Institutions, Institutional Change and Economic Performance", Cambridge University Press, Cambridge. OECD 1996, Trade Policy and the Transition Process, Paris. Puga, D 1997, European Regional Policy in the Light of New Economic Geography, mimeo, London School of Economics. Puga, D A Venables 1996, "Preferential Trading Arrangements and Industrial Location", Centre for Economic Performance, Discussion Paper No 267, under publicering i Journal of International Economics. Pugel, T A 1978, International Market Linkages and U.S. Manufacturing: Prices, Profits, and Patterns", Ballinger, Cambridge, Massachusetts. Quah D T l996a, Regional Convergence clusters across Europe, European Economic Review. Quah D T l996b, Regional Cohesion from Local Isolated Actions: I Historical Outcomes, i In Study ofthe Socio-economic Impact

SOU 1997: 156 Referenser 233

of the Projects Financed by the Cohesion Fund, mimeo, the European Institute, London School of Economics. Quah D T 19960, Regional Cohesion from Local Isolated Actions: 11 Conditioning, i In Study of the Socioeconomic Impact of the Projects F inanced the Cohesion Fund, mimeo, the European Institute, London School of Economics. Rabinowicz, E 1996, E Uzs jordbrukspolitik och bönderna i öst, SNS Förlag, Stockholm. Richardson, J D 1997, Comment to Brown et al., i Black, S W red, Europe s Economy Looks East: Implications for Germany and the European Union, Cambridge University Press, Cambridge. Rivera-Batiz, R A P M Romer 1991, Economic Integration and Endogenous Growth, Quarterly Journal of Economics, 56: 531-555. Rodrik, D 1992, Foreign Trade in Eastern Europes Transitions: early results, NBER Working Paper No 4064. Rodrik, D 1997, The Cost and Beneñts of Eastern Enlargement: The Impact of the EU and Central Europe: Discussion, Economic Policy, 24: 170-73. Rollo, J A Smith 1993, EC Trade with Eastern Europe, Economic Policy, April. Rollo, J M C J Stern xxxx, Growth and Trade Prospects for Central and Eastern Europe Romer, P 1986, Increasing Retums and Long Run Growth, Journal of Political Economy, 94: 1002-3 Romer, P M 1987, Crazy Explanations for the Productivity Slowdown, i Fischer, S red, NBER Macroeconomics Annual 1987, MIT Press, Cambridge, Massachusetts. Romer, P M 1990, Endogenous Technological Change, Journal of Political Economy, 98: S71-S102. Roseñelde, S 1974, Factor Proportions and Economic Rationality in Soviet International Trade, 1955-68, Amercian Economic Review, 64: 670-681. Rosenberg, N L Birdzell l986, How the West Grew Rich: The Economic Transformation of the Industrial World, Basic Books, New York. Sachs, J A Warner 1995, Economic Reform and the Prospects of Global Integration, BPEA, pp. 1-95. Sapir, A 1992, Regional integration Europe, Economic Journal, Policy Forum.

234 Referenser SOU 1997: 156

Saunders, C T red 1985, East- West Trade and Finance in the World Economy: A New Look for the 1980s, MacMillian, London. Schumacher, D 1997, Impact German Trade of Increased on Division of Labor with Eastern Europe, i Black, S W red, Europe s Economy Looks East: Implications for Germany and the European Union, Cambridge University Press, Cambridge. Slater, J Atkinson, N. 1995, he Common Agricultural Policy and EU Enlargement to the East, UK Ministry of Agricultural, F isheries and Food. Slaughter, M 1995, Multinational Corporations, Outsourcing, and American Wage Divergence, NBER Working Paper No 5253. Smith, A 1987, "Strategic Investment, Multinational Corporations and Trade Policy", European Economic Review, 3 89-96. Smith, M A M T Venables 1988, Completing the Internal Market the European Community: Some Industry Simulations, European Economic Review, 32: 1501-25. Smith, M A M ,Venables, T M Gasiore 1992, 19922 Trade and Welfare A General Equilibrium Model, i Winters, L A red, - Trade Flows and Trade Policies After 1992 , Cambridge University Press, Cambridge. Smith, A et al. 1995, "The European Union and Central and Eastern Europe: Pre-Accesion Strategies", Sussex European Institute, Working Paper No 15. Solow, R M 1956, A Contribution to the Theory of Economic Growt , Quarterly Journal of Economics, 70: 65-94. Sorsa, P 1997, The Global and Regional Outlook the Baltics, i Teunissen, J J red, Regionalism and the Global Economy, F ondad, The Hague. SOU 1994:6, Sverige och Europa. En samhällsekonomisk

konsekvensanalys, EU-konsekvensutredningens huvud-

rapport, Allmänna förlaget, Stockholm. SOU 1996:158, Sverige och EMU, Stockholm. SOU 1997:74, E Uss jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling, Stockholm. SOU 1997:143, Större E U säkrare Europa, Stockholm. - Summers, R A Heston 1988, A New Set of International Comparisons of Real Product and Prices: Estimates for 130 Countries, 1950 to 1985, Review of Income and Wealth, 34: 1-25 . Summers, R A Heston 1991, The Penn World Table 5: An

Mark

Expanded Set of International Comparisons, The Quarterly Journal of Economics, CVI.

SOU 1997: 156 Referenser 235

Svensson, R 1996, Effects of Overseas Production on Home Country

Exports: Evidence Based on Swedish Multinationals,

Weltwirtschajtliches Archiv, 132: 304-329. Swedenborg, B 1979, The Multinational Operations of Swedish

F irms: An Analysis of Determinants and Efects", IUI,

Stockholm. Södersten, B 1978, Internationell ekonomi 2:a upplagan, Rabén

Sjögren, Stockholm. Södersten, B G Reed 1993, International Economics", 3:e

upplagan, MacMillan, London. Tangerman, S 1996, Reforming the CAPzA Prerequsitite for Eastern

Enlargement, paper presenteed at Kiel Week Conference. Tangerman, S T Josling 1994, Pre-Accession Agricultural policies

for Central Europe and the European Union, study for DG

European Commission, Brussels. Thomsen, S S Woolcock 1993, Direct Investment and European

Integration: Competition among F irms and Governments, Pinter Publishers, London.

Torstensson, J 1991a, "Quality Differentiation and Factor Proportions

International Trade: An Empirical Test of the Swedish

Case", Weltwirtschaftliches Archiv, 152: 183-194. Torstensson, J 1993, "Stordriftsfördelar, konkurrens och handel under

1990-talet" i Bemitz, U m.fl, Vad betyder EG En lärobok

om den europeiska gemenskapen, SNS förlag, Stockholm. Torstensson, J 1994, Property Rights and Economic Growth: An

Empirical Study, Kyklos, 47: 231-247. Torstensson, J 1996a, "Technical Differences and Inter-Industry

Trade in the Nordic Countries", Scandinavian Journal of

Economics, 98: 93-110. Torstensson, J 1996b, "Determinants of Intra-Industry Trade: A

Sensitivity Analysis", Oxford Bulletin of Economics and

Statistics, 58: 507-524. Torstensson, J 19960, "Can Factor Proportions Explain Vertical Intra-

Industry Trade", Applied Economics Letters, 307-309. Tyers, R 1994, Economic Reform in Europe and the Former Soviet

Union: Implications for International Food Markets, Research Report No 99, International Food Policy Research Institute, Washington DC.

xxxxxxx 1990, Monitoring European Integration, The Impact of

Eastern Europe, Noxxxx, CEPR UN 1985, Economic Survey Europe in 1984-1985, Economic

Commission for Europe, New York.

UN 1989, Economic Survey of Europe in 1988-1989, Economic Commission for Europe, New York. UN 1990, Economic Survey of Europe in 1989-1990, Economic Commission for Europe, New York. UN 1994, Economic Bulletin for Europe, vol. 46, United Nations, New York. UNCTAD 1997, World Investment Report 1997", UN, New York. Wadensjö, E 1994, Sverige och invandringen från Öst, efterskrift i Layard et al. ,Invandringen från Öst, SNS förlag. Wang, Z L A Winters 1991, The Trading Potential of Eastern Europe, CEPR Discussion Paper No 610. Venables, A 1987, "Trade and Trade Policy with Differentiated Products: A Chamberlinian Ricardian Model", The Economic Journal, 97: 700-717. Venables, A M A M Smith 1988, Completing the Internal Market in the European Community: Some Industry Simulations, European Economic Review, 32: 1501-25. Vernon, R 1966, Intemational Investment and International Trade in the Product Cycle, Quarerly Journal of Economics, 80: 190- 207. Vienna Institute for Comparativ Economic Studies 1992, Foreign Trade Data of Countries in Transition 1980-1991, Verlag Orac, Wien. Winters, L A 1993, Expanding EC Membership and Association Accords, i Anderson, K R Blackhurst red, Regional Integration and the Global Trading System, Harvester Wheatsheaf, Hemel Hempstead. Winters, L A 1995, Foundations of Open Economy: Trade Laws

an and Institutions for Eastern Europe, CEPR, London. Winters, L A 1997, Comment to Brown et al., i Black, S W red, Europe s Economy Looks East: Implications for Germany and the European Union, Cambridge University Press, Cambridge. Winters, L A Z K Wang 1994, Eastern Europe s International Trade, Manchester University Press, Manchester. Winters, L A A Venables 1990, European Integration: Trade ana Industry, CEPR, STEP and Conñndustria. Vittas, H P Mauro 1997, Potential Trade with Core and Periphery: Industry Differences in Trade Pattems, i Black, S W red, Europe s Economy Looks East: Implications for Germany and the European Union, Cambridge University Press, Cambridge. World Bank 1996, Foreign Direct Investment in Central and Eastern European Infrastructure, Foreign Investment Advisory Service Occasional Paper No

Referenser 237

SOU 1997: 156

Wyplosz, C 1994, Demand and Structural Views of Eur0pe°s High

Unemployment Trap, Swedish Economic Policy Review,

75-107. Östekonomiska institutet 1993-1997, Key Economic Indicators,

Stockholm.

@

Kommittédirektiv

EU:s samhällsekonomiska

utvidgning - Dir

konsekvenser 1997:13

Beslut vid regeringssammanträde den 23 januari 1997.

Sammanfattning av uppdraget

särskild utredare tillkallas med uppgift att utvärdera de En samhällsekono-miska konsekvenserna EU:s utvidgning.

av Utredaren skall analysera följande frågor:

1.Vilka de samhällsekonomiska konsekvenserna av EU:s

är

för Sverige och för EU helhet Särskilt bör utvid-gning som

analyseras för handels- och investeringsflödena

efekterna

mellan de berörda länderna/regionerna och för funktionen av E Uss inre marknad.

Vilka konsekvenser får utvidgning på den ekonomiska

en utveck-l ingen i kandidatländerna och hur påverkas det fortsatta

ekonomis-ka reformar-betet

Utredningen skall i första hand ta som utgångspunkt en utvidgning med de elva aktuella kandidatländema, men även

sannolika scenarier skall studeras. Resultaten bör andra företrädesvis kvalitativa resone-mang eftersom

presenteras som flera faktorer och Förutsätt-ningar for utvidgningen i dag inte är

Internationella och svenska studier ovanstående kända. av

frågeställ-ningar bör tillvaratas.

Bakgrund

Europeiska unionen står inför sin femte utvidgning oräknat den som Tysklands enande innebar. Sverige ser utvidgningen som ett viktigt steg mot ett enat Europa utan skiljelinjer, som gör det möjligt att skapa europeisk freds- och säkerhetsordning samt

en främjar ekonomisk utveckling. Flertalet av de elva stater som har ansökt om medlemskap skiljer sig radikalt från nuvarande medlemmar vad gäller ekonomisk utvecklingsnivå, institutionell uppbyggnad samt politiska traditioner. Samtidigt fördjupas löpande EU:s politiska och ekonomiska integration, vilket innebär att kandidatländerna har ett mer omfattande regelverk att anpassa sig till än vad som tidigare har varit fallet för nytillkommande länder. EU:s kommande utvidgning är samtidigt en av drivkrafterna bakom den reformprocess som de före detta centralplanerade ekonomierna genomgår.

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993 fastslogs förutsatt-ningarna för ett medlemskap i EU, de s.k. köpenhamnskriterierna. Dessa innebär bland annat att länderna skall ha rättsstatens karakte-ristiska kännetecken, d.v.s. demokrati, respekt för lagarna och respekt för mänskliga rättigheter samt skydd och respekt för minoriteters rättigheter, fungerande marknadsekonomier och förmåga att hantera konkurrensen och marknadskrafterna inom unionen. Medlemskap förutsätter att kandidatlandet har möjlighet att uppfylla medlemskapets förpliktelser inklusive anslutning till målen om en politisk, ekonomisk och monetär union.

Vid Europeiska rådets möten i Essen, Madrid, Florens och Dublin bekräftades riktlinjerna för nästa utvidgning. Europeiska rådet har vid flera tillfällen deklarerat att medlemskapsförhandlingar med Malta och Cypern skall påbörjas sex månader efter regeringskonferen-sens slut. Samtidigt uttryckte Europeiska rådet i Madrid att strävan är att den inledande förhandlingarna med kandidatländerna i

fasen av

Central- och Östeuropa skall sammanfalla med förhandlingsstarten för Malta och Cypern. Vad gäller Maltas medlemskapskandidatur har ansökan dragits tillbaka efter

regerings-skiftet hösten 1996.

I Europeiska kommissionen pågår arbetet med att färdigställa s.k. länderyttranden aviser for de elva kvarvarande kandidatländerna. Därtill kommer kommissionens utredningar

utvidgningens effekter på olika sakomrâden, inklusive om institutionella konsekvenser. Slutligen pågår arbete med att utreda de finansiella konsekvenserna utvidgningen.

av Sannolikt kommer utredningarna att läggas fram i ett sammanhang under hösten 1997.

De samhällsekonomiska konsekvenserna EU-utvidgning

av en

den omfattar flertalet kandidatländer, på kort sikt kan, även om förväntas bli tämligen måttliga for unionens del. Detta sammanhänger i första hand med de nya medlemsländernas begränsade ekonomiska betydelse. Deras samlade BNP var 1994 ungefär storlek Belgiens. Däremot kan

av samma som effekterna på längre sikt bli betydande, under förutsättning att de medlemsländer-na framgångsrikt integreras i en

nya utvidgad union. Mot denna bakgrund är det önskvärt att en närmare analys görs de samhällsekonomiska konsekven-

av

i ett dynamiskt perspektiv. Denna analys bör ta som serna utgångs-punkt utvidgning med de elva aktuella

en kandidatländerna. Dessutom bör effekterna andra sannolika

av scenarier vad gäller utvidgningens omfattning studeras. Vidare bör utredaren beakta möjligheten av övergångslösningar samt reformering viktiga politikområden. De frågor som är av

av speciellt intresse gäller effekterna den fria rörligheten för

av

tjänster, kapital och arbetskraft, övergripande varor, tillväxteffekter samt EMU:s betydelse för de nya

medlemmarna.

Uppdraget

Uppdraget är att analysera de samhällsekonomiska konsekvenserna utvidgning. Analysen skall utgå från ett

av en scenario där samtliga elva aktuella kandidatländer upptas

som fullvärdiga medlemmar i EU. Utredaren skall dock, det med

om hänsyn till utvidgningsfrå-gans utveckling förefaller relevant, även analysera konsekvenserna av andra sannolika scenarier. Därvid bör anges vilka områden som från svensk synpunkt är särskilt viktiga vad gäller vilka krav som ska ställas kandidatländerna, bland annat utifrån gällande regelverk inom EU. Vilka är de samhällsekonomiska konsekvenserna E Uxs

av utvidgning för Sverige och för EU som helhet Särskilt bör efekterna analyse-ras för handels- och investeringsflödena mellan de berörda länderna/regionerna och för fimktionen

av E Uss inre marknad.

Utvidgningens effekter på nuvarande medlemsländers ekonomier beror till stor del på deras anpassningsfönnåga till de förändrade omständigheter utvidgning innebär. En

som en viktig utgångspunkt är rådande handelsmönster och förväntade förändringar i dessa samt motsvarande förhållande vad gäller arbetskraft och kapital. Dessa förändringar kan väntas ställa ökade krav på strukturomvandling inom berörda sektorer i nuvarande med-lemsländer i unionen.

Medlemskap i EU reducerar också de risker som investeringar i kandidat-ländema är förknippade med. Samtidigt påskyndas institutionella reformer som kan göra marknaderna mer överblick-bara. Det är önskvärt utvärdering görs dessa

att en av förändringar och i vilken utsträckning sådana faktorer kan väntas medföra ökade investeringar i kandidatländema.

Utredaren skall med utgångspunkt i kandidatländernas pågående omställ-ning till EG:s regelverk göra en bred

genomgång de samhällsekonomis-ka konsekvenserna av av EU:s utvidgning. Av särskilt intresse är i vilken utsträckning utvidgningen leder till förändrade handels- och investeringsflöden mellan Sverige respekti-ve EU som helhet och kandidatländerna.

Utredaren skall vidare studera konsekvenserna för Sverige och övriga medlemsländers ekonomier och sysselsättning. Därvid skall särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan utvidgning om en kan påskynda strukturförändringar.

Vilka konsekvenser får utvidgning på den ekonomiska en utvecklingen i kandidatländerna och hur påverkas det fortsatta

ekonomiska reformarbetet

Förhoppningarna ett förestående EU-medlemskap är en av om de bidragan-de faktorerna bakom kandidatländernas strävan att bedriva sund ekonomisk politik. Makroekonomisk stabilitet en förutsättningarna för EU medlemskap enligt köpen-är en av hamns-kriterierna. Många de strukturella och institutionella av reformer i dag genomförs i kandidatländerna har EU:s som strukturer och regler modeller. Detta gäller inte minst den som inre marknadens regelverk och funktionssätt.

Utredaren skall studera dels hur ett förestående medlemskap påverkar den makroekonomiska stabiliteten och det fortsatta ekonomiska reformarbetet, dels vilka effekter ett dröjsmål obestämd tid kan ha for kandidatländer-nas ekonomiska utveckling. samtidigt vikt att utredaren analyserar de Det är av villkor kan ställas de enskilda länderna inför ett som medlemskap i syfte att behålla det externa trycket för fortsatta reformer.

Utredaren skall vidare analysera de samhällsekonomiska effekterna kandidatländema genomförandet av EMU. av

Vid bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna av en utvidgning bör jämförelser göras med utgångspunkt i ett referenssce-nario innebär utanförstående med fortsatt som men inriktning på strukturell omvandling och integration med omvärlden. Utvidg-ningseffekterna blir då primärt den ytterligare tillväxt och handel kommer till stånd som genom medlemskapet jämfört med fortsatta förbindelser det slag av som associatiönsavtalen grundlagt. Eftersom de samhällsekonomiska konsekvenserna EU:s av utvid-gning är avhängiga stor mängd osäkra faktorer och en dessutom sannolikt slår igenom med avsevärd fördröjning bör resultaten presenteras företrädesvis kvalitativa som resonemang.

Utöver att ge ytterligare underlag för regeringens fortsatta beredning och ställningstaganden, bör utredningen bidra till att informera och väcka debatt hos allmänheten, näringsliv och organisationer, vars ställningstaganden kommer att utgöra en del av underlaget när svenska ståndpunkter skall fastställas.

Genomförandet utredningsuppdraget av

Internationella och svenska studier och konsekvensutredningar av ovanstående frågeställningar bör tillvaratas, inklusive pågående utredningar. Utredaren bör regelbundet under utredningsarbetets gång rapportera till en av Finansdepartementet utsedd referensgrupp.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med en referensgrupp bland annat bestående de övriga särskilda utredarna och av företrädare för berörda departement. Referensgruppen upprättas genom utrikesde-partementets försorg. För utredarens arbete gäller regeringens generella direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser framlagda av förslag dir. 1992:50 och att redovisa jämställdhetspolitiska

1994:124. Eftersom utredningen inte skall konsekvenser dir.

utredningsforslag behöver utredaren inte pröva utmynna i några offentliga åtaganden enligt dir. 1994:23.

Redovisning av uppdraget

skall redovisas senast den 31 oktober 1997.

Utredningsarbetet

utredningar utvidgningens konsekvenser Flera svenska om

1997. Resultatet de olika utredningarna

genomförs under år av

i sammanfattande form. avses också presenteras en

Finansdepartementet

Statens offentliga 1997 utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegför steg.U. 32. Följdlagstiñningtill miljöbalken.M. . - Inkomstskattelag,del I-Ill. Fi. 33.Att läraövergränser.En studie 0ECD:s . av Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinfonnation.M. 34.Övervakning miljön. M. . av Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför 35.Ny kursi trafikpolitiken bilagor. K.+ . arbetshandikappade.A. 36.Bekämpande penningtvätt.Fi. av Länsstyrelsemasroll i trañk- ochfordonsfrågor.K. 37. Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring 38. Myndigheteller marknad. . sexförvaltningsområden.Fi. Statsförvaltningensolikaverksamhetsforrner.Fi.

Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju.

Flexibelförvaltning.Förändringoch verksam- 40. Ungaoch arbete.In. . hetsanpassning staøförvaltningensav 41. Statenoch trossamfunden

struktur.Fi. Rättslig reglering

10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag ll. Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund - 12.IT-problem inför ZOOO-skiñet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku. slutsatserfrånenhearinganordnadav 42. Statenoch trossamfunden

IT-kommissionenden 18december. Begravningsverksamheten.Ku.

IT-kommissionensrapportl/97. K. 43. Statenochtrossamfunden

13.Regionpolitikför helaSverige.N. Den kulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomen

IT i kulturenstjänst.Ku. och dekyrkliga arkiven.Ku. . 15.Det svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenochtrossamfunden . ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

16.Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45.Statenoch trossamfunden

17.Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku.

+ Bilagor. Fi. 46. Statenochtrossamfunden

Granskningavgranskning. Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.Ku. . Denstatligarevisioneni Sverigeoch Danmark.Fi. 47. Statenochtrossamfunden

19.Bättreinformationomkonsumentpriser.In. Denkyrkliga egendomen.Ku.

20. Konkurrenslagen1993- 996.l N. 48. Arbetsgivarpolitiki staten.

Växa lärande.Förslagtill läroplanfor bam ochi För kompetensochresultat.Fi. . unga6-16år. U. 49. Grundlagsskyddför medier.Ju. nya 22. Aktiebolagetskapital.Ju. 50.Alternativa utvecklingsvägarför EU:s

23.Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, jordbrukspolitik. Jo. gemensamma demokratiochdelaktighetden8 november1996 5 Brister i omsorg . anordnatavFolkomröstningsutredningen,IT- fråga bemötande äldre. - en om av kommissionenochKommunikationsforsknings- 52.Omsorgmedkunskapoch inlevelse

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97. K. enfrågaombemötande äldre. - av 24. Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 53.Avskaffa reklamskattenFi. - 25. Svenskmat- påEU-fat.Jo. 54.Ministemochmakten.

26.EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken Fi.

försörjningen.Jo. 55. Statenochtrossamfunden.Sammanfattningama av 27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. förslagenfrån de statligautredningarna.Ku.

28. demokratinsI tjänst.Statstjänstemarmensroll och 56. Folket rådgivareoch beslutsfattare. som vårt offentligaetos.Fi. + Bilaga 1och Ju.

29. Bampomograñfrågan. 57. medborgarnasI tjänst.

Innehavskriminaliseringm.m.Ju. En samladförvaltningspolitikfor Fi. staten. 30.Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför 58.Personaluthyrning.A.

svenskstatsförvaltning.Fi. 59. SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform.Ku.

31 Kristallkulan trettonrösteromframtiden. 60. Betal-TV inom SverigesTelevision.Ku. . - IT-kommissionensrapport3/97.K.

1997 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

61. Att växablandbetongochkojor. 89.Handelnmedskrotochbegagnadevaror.N. Ettdelbetänkande bamsochungdomars 90.Ändradorganisationfor detstatligaplan-,byggom uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån ochbostadsväsendet.ln. Storstadskommittén. 9 Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor. . - 62. Rosoravbetong. Jo. Enantologitill delbetänkandetAtt växabland 92.Medieföretagi Sverige Ägandeoch betongochkojor frånStorstadskommittén.S. strukturförändringari press,radio ochTV. Ku. 63.Sverigeinför epokskiftet. 93.Hanteringavfel i utjämningssystemetfor

IT-kommissionensrapport5/97.K. kommunerochlandsting.In. Samhall.En arbetsmarknadspolitiskåtgärd 94.Konkurrensneutralttransportbidrag.N. . världskultur + Bilagedel.A 95. Forumfor 65.Polisensregister.Ju. enrapportomett rikarekulturliv. Ku. - 66.Statsskuldspolitiken.Fi. 96.Lokalförsörjningochfastighetsägande. 67.Återkallelse uppehållstillstånd.UD. Enutvärderingav statensfastighetsorganisation. av 68.Grannlands-TVi kabelnät.Ku. Fi. Besparingari ochsmått.U. 97.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.M. stort . skogsmark.Behovochkostnader. 70.Totalförsvaretoch frivilligorganisationema 98.Skyddav uppdrag,stödochersättning.Fö. Bilagor. M. - 71.Politik för 99. Enny vattenadministration.Vatten ärlivet. M. unga. 2 bilagor. In. 100.NyasamverkansforrnerinomdenSjöhistoriska + st 72.Enlagomsocialförsäkringar. museiverksarnheten.Ku. 73.Inför svenskpolicy säkerelektronisk 101.Behandlingavpersonuppgifterom en om kommunikation.Referatfrånett seminarium totalforsvarspliktiga.Fö. IT-kommissionen,Närings-och 102.Mat Miljö. Svenskstrategifor EU:s anordnatav handelsdepartementetoch SEISden ll december jordbruk i framtiden.Jo. 1996.IT-kommissionensrapport6/97.K. 103.Rapportmedförslagomsändningsorter.Ku. 74.EUzsjordbrukspolitik,miljön ochregional 104.Polis i fredenstjänst.UD. utveckling.Jo. 105.Agenda21 i Sverige. 75.Bosättningsbegreppet.Skatterättsligaregler för FemåreñerRio resultatochframtid. M. fysiska Fi. 106.Enfond för ungakonstnärer.Ku. personer. 76.Invandrarei vårdochomsorg 107.Dennyagymnasieskolan fråga bemötande äldre. problemochmöjligheter.U. - en om av - 77.Uppföljning inkomstskattelagen.Fi. 108.Att lämnaskolanmedrak rygg Omrättentill av - 78.Medelsforvaltningi kommuneroch landsting.ln. skriftspråketochomförskolansochskolans 79.Försäkringsmäklare. lagöversynEn möjligheterattförebyggaochmötaläs-och av Försäkringsmäklarutredningen.Fi. skrivsvårigheter.U. 80.Reformeradstabsorganisation.Fi. 109.Myndighetsansvaretfor transportavfarligt

81.Allmännyttiga bostadsföretag. gods.Fö. + Bilaga. ln. ll0. Säkrareobligationer Fi. 82.Lika möjligheter. ln. lll. Branschsaneringoch andrametodermot - 83.Ommakt och kön-i spårenavoffentliga ekobrott.Ju. organisationersomvandling.A. l12. Ensamordnadmilitär skolorganisation. 84.Enhållbarkemikaliepolitik.M. ll3. Mot halvamakten elvahistoriskaessäerom - 85.Förmånefterinkomst Samordnatinkomst kvinnorsstrategierochmänsmotstånd.A. begreppför bostadsstödenoch 114.Styrsystemochjämställdhet.Institutioneri nya kvaliflkationsreglerför rätttill förändringochkönsmaktensframtid.A. sjukpenninggrundandeinkomst. 115.Ljusnandeframtid ellerett långtfarväl 86.Punktskattekontroll alkohol,tobakoch Densvenskavälfärdsstatenijämförande av mineralolja, Fi. belysning.A. m.m. 87.Kvinnor, och inkomster. 116.Barnetsbästai främstarummet.FNzskonvention män Jämställdhetoch oberoende.A. ombarnetsrättigheterförverkligasi Sverige.S. 88.Upphandlingför utveckling.N. 116.Barnetsbästa enantologi. -

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

117.Nobelcenteri Stockholm ettinformations-och 153.Arbetskrañensfria rörlighet trygghetoch - aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och jämställdhet Bilagedel.A.+ samhälle.Ku. 154.Patientenharrätt.S. 118.Deladestäder. 155.Miljösamverkani vattenvården.M. 119.Entydligareroll för hälso-ochsjukvårdeni 156.Ettstörreoch bättreEuropa EU:sutvidgning: folkhälsoarbetet. samhällsekonomiskaeffekter. Fi. 120.Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning, utveckling.En Kartläggning.U. 121.Skolfrågor Om skolai ennytid. U. - 122.Rättigheteri luftfartyg. K. 123.Ett effektivarenäringsförbud.N. 124.IT-kommissionenshearingomdennyamedie-och programvaruindustrin.Andrakammarsalen, Riksdagen,1997-06-16.K. 125 Ett svensktinvesterarskydd.Fi. 126.Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi. 127.Straffansvarför juridiskapersoner.De A+B. Ju. 128.Verkställighetoch kontroll i utläimingsärenden. UD. 129.Kollektivtrafik i tid + Bilaga.K. 130.Effektivarestatliginköpssamordning.Fi. 131.Lagompremiepension.Fi. 132.Antimicrobial FeedAdditives.Jo. 133.Antimikrobiella fodertillsatsersammandrag. Jo. 134.Förtroendemannainflytandeökadkvalitet och rättssäkerhet. 135.Ledare,maktochkön.A. 136.Kvinnorsochmänslöner varför såolika A. - 137.Glastakochglasväggar Den könssegregerade arbetsmarknaden.A. 138.Familj, maktochjämställdhet.A. 139.Hemmet,barnenochmakten.Förhandlingarom arbeteochpengari familjen.A. 140.Fonogramersätming.Ku. 141.Bokeni tiden.Ku. 142.Högkostnadsskyddmotsjuklönekostnader.S. 143.StörreEU säkrareEuropa.UD.- 144.Försvaretsfastigheter. Formerför enkostnadseffektivoch verksamhetsinriktadtörvalming.Fi. 145.Förvaltamedmiljöansvar.Statstörvaltningens arbeteför ekologiskhållbarhet.M. 146.Grunddata i samhälletstjänst.Fi.- 147.Barnsbilderavåldrande enfrågaombemötande äldre.S.av - 148.Utbildningskanalen.U. 149.Miljön i ettutvidgatEU. M. 150.EU:sjordbrukspolitikochöstutvidgning.Jo. 151.Foodandtheenvironment,Swedishstrategyfor the futureof EU agriculture.Jo. 152.Uppehållstillstånd grundavanknyming.UD.

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Barnetsbästa enantologi.116 Justitiedepartementet - Deladestäder.118 Fastighetsdataregister.3 ochsjukvårdeni Entydligareroll for hälso- Aktiebolagetskapital. 22 folkhälsoarbetet.119 Bampomografifrågan. ökadkvalitet och Förtroendemannainflytande 29 lnnehavskriminaliseringm.m. rättssäkerhet.134

Integritet Offentlighet Informationsteknik.39 Högkostnadsskyddmot sjuklönekosmader.142 Grundlagsskyddfor nyamedier.49 Barnsbilder avåldrande Folket sområdgivareochbeslutsfattare. enfrågaombemötandeaväldre.147 Bilaga 1och 56 - + Patientenharrätt.154

Polisensregister.65

Branschsaneringoch andrametodermotekobrott.111 Kommunikationsdepartementet - Straffansvarförjuridiska personer.Del A+B. 127 Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrågor.6

IT-probleminfor 2000-skiñet.Referatochslutsatserfrån Utrikesdepartementet hearinganordnadavlT-kommissionenden en Återkallelseavuppehållstillstånd.67 l/97. 12 18december.lT-kommissionensrapport Polis i fredenstjänst.104 seminarium Teknik, Digital demokr@ti.Ett om Verkställighetochkontroll i utlänningsärenden.128 demokratiochdelaktighetden 8 november1996 StörreEU säkrareEuropa.143 IT- - anordnatavFolkomröstningsutredningen, Uppehållstillstånd grundavanknytning.152 kommissionenochKommunikationsforsknings-

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.23 Försvarsdepartementet Kristallkulan trettonrösteromframtiden. frivilligorganisationema - Totalforsvaretoch IT-kommissionensrapport3/97.31

uppdrag,stödochersättning.70 trafikpolitiken bilagor.35 - Ny kursi + Behandlingavpersonuppgifterom epokskiftet. Sverigeinfor totalförsvarspliktiga.101 lT-kommissionensrapport5/97.63

Myndighetsansvaret transportavför farligt gods.109 elektronisk Infor ensvenskpolicyomsäker Ensamordnadmilitär skolorganisation.l12 från seminariumanordnat kommunikation.Referat ett av

IT-kommissionen,Närings-och handelsdepartementet Socialdepartementet ochSEISden11december1996.

Röster barnsochungdomarspsykiskahälsa.8 lT-kommissionensrapport6/97.73 om Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte.24 Rättigheteri luftfartyg. 122 - Brister i omsorg IT-kommissionenshearingomdennyamedie-och

frågaombemötandeaväldre.51 programvaruindustrin.Andrakammarsalen, - en Omsorgmedkunskapochinlevelse Riksdagen,1997-06-16.124

enfrågaombemötandeaväldre.52 Kollektivtrafik i tid + Bilaga.129 - Att växablandbetongochkojor.

Ettdelbetänkandeombarnsochungdomars Finansdepartementet

uppväxtvillkori storstädemasutsattaområdenfrån Inkomstskattelag,del 1-1II.2

Storstadskommittén.61 Byråkratini backspegeln.Femtioår förändringpåsex av Rosoravbetong. förvaltningsområden.7

Enantologitill delbetänkandetAtt växabland Förändringochverksam- Flexibelförvaltning. betongochkojor frånStorstadskommittén.62 struktur.9 hetsanpassningavstatsförvaltningens

Enlagom socialförsäkringar.72 for valutapolitiken.10 Ansvaret Invandrarei vårdochomsorg miljö ochsysselsättning.l 1 Skatter, frågaombemötandeaväldre.76 Resultatstymingensframväxt - en Detsvårasamspelet. Förmånefterinkomst Samordnatinkomstbegrepp 15 - ochproblematik. for bostadsstödenochnyakvaliñkationsreglerfor sysselsättning. Skatter,tjänsteroch rätttill sjukpenninggrundandeinkomst.85 + Bilagor.17 Barnetsbästai främstarummet.l-Nzskonvention granskning. Granskningav barnetsrättigheterförverkligasi Sverige.116 ochDanmark.18 om Denstatligarevisioneni Sverige

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kontroll ReavinstVärdepapper.27 Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning,

1demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och utveckling.En Kartläggning.120

vårt offentligaetos.28 Skolfrägor Omskolai tid. 121 - enny Europaochstaten.Europeiseringensbetydelsefor Utbildningskanalen.148

svenskstatsförvaltning.30 Att läraövergränser.En studie OECD:s Jordbruksdepartementet av förvaltningspolitiskasamarbete.33 Svenskmat- påEU-fat.25

Bekämpande penningtvätt.36av EU:sjordbrukspolitikoch denglobalalivsmedels-

Myndigheteller marknad. försörjningen.26

Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.38 Alternativa utvecklingsvägarför EU:s

Arbetsgivarpolitiki staten. gemensammajordbrukspolitik. 50

Förkompetensochresultat.48 EU:sjordbrukspolitik,miljön och regional

Avskaffa reklamskatten53 utveckling. 74

Ministem ochmakten. Jaktensvillkor utredning vissajaktfrägor. 91 - en om Hurfungerarministerstyrei praktiken 54 Mat Miljö. Svenskstrategiför EU:s I medborgarnastjänst. jordbruk i framtiden.102

Ensamladförvaltningspolitikför staten.57 Antimicrobial FeedAdditives.132

Statsskuldspolitiken.66 Antimikrobiella fodertillsatsersammandrag. 133

Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerför EU:sjordbrukspolitik ochöstutvidgning.150 fysiskapersoner.75 Foodandthe environment,Swedishstrategyfor the Uppföljningav inkomstskattelagen.77 future of EU agriculture.151

Försäkringsmäklare. lagöversynEn av

Försäkringsmäklarunedningen.79 Arbetsmarknadsdepartementet

Reformeradstabsorganisation.80 Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför Punktskattekontroll alkohol,tobakochav arbetshandikappade.5

mineralolja,m.m.86 Personaluthyrning.58 Lokalförsörjningoch fastighetsägande. Samhall.En arbetsmarknadspolitisk åtgärd Enutvärderingavstatensfastighetsorganisation.96 + Bilagedel.64 Säkrareobligationer 1 10 Om makt ochkön -i spåren offentliga av Ett svensktinvesterarskydd.125 organisationersomvandling.83 Bilen, miljön ochsäkerheten.126 Kvinnor, mänochinkomster. Effektivarestatlig inköpssamordning.130 Jämställdhetochoberoende.87

Lagompremiepension.131 Mot halvamakten elvahistoriskaessäerom - Försvaretsfastigheter. kvinnors strategieroch mänsmotstånd.113 Formerför enkostnadseffektivoch Styrsystemochjämställdhet.Institutioneri verksamhetsinriktadförvaltning. 144 förändringochkönsmaktensframtid. 1 14 Grunddata i samhälletstjänst.146 Ljusnandeframtid - ellerett långtfarväl EttstörreochbättreEuropa EU:sutvidgning: Den svenskavälfärdsstatenijämförande Samhällsekonomiskaeffekter. 156 belysning.115

Ledare,maktochkön. 135

Utbildningsdepartementet

Kvinnorsochmänslöner varför såolika 136 - Dennyagymnasieskolan stegför steg.1 GlastakochglasväggarDenkönssegregerade - Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch arbetsmarknaden.137

unga6-16år. 21 Familj, maktochjämställdhet.138 Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.37 Hemmet,barnenochmakten.Förhandlingarom Besparingaristortoch smått.69 arbeteoch pengari familjen. 139 Dennyagymnasieskolan Arbetskraftensfria rörlighet trygghetoch

- problemochmöjligheter.107 jämställdhet Bilagedel.153+

Att lämnaskolanmedrak Omrättentill ryggskriftspråketochomförskolansochskolans

möjligheterattförebyggaochmötaläs-och

skrivsvårigheter 11081

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kultu rdepartementet Inrikesdepartementet

Bättreinformationomkonsumentpriser.19 lT i kulturenstjänst.14 trossamfunden Ungaocharbete.40 Statenoch Rättsligreglering Politik för unga. Grundlag + 2stbilagor.71 - ochlandsting.78 trossamfund Medelstörvalmingi kommuner - Lag om Svenskakyrkan.41 Allmännyttigabostadstöretag. - Lag om ochtrossamfunden +Bilaga.81 Staten Begravningsverksamheten.42 Lika möjligheter.82 Ändradorganisationför detstatligaplan-,bygg- Statenochtrossamfunden kulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomenoch ochbostadsväsendet.90 Den Hanteringavfel i utjämningssystemetför dekyrkligaarkiven.43 trossamfunden kommunerochlandsting.93 Statenoch Svenskakyrkanspersonal.44 Miljödepartementet Statenochtrossamfunden Stöd,skatterochfinansiering.45 Förbättradmiljöinformation.4 Statenochtrossamfunden Följdlagstiftningtill miljöbalken.32 Statligmedverkanvid avgiñsbetalning.46 Övervakningavmiljön. 34 Statenochtrossamfunden Enhållbarkemikaliepolitik.84 Denkyrkliga egendomen.47 Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.97 Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. förslagenfrån destatligautredningarna.55 Bilagor. 98 SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform.59 En vattenadministration.Vatten ärlivet. 99 ny Betal-TVinom SverigesTelevision.60 Agenda21i Sverige. Grannlands-TVi kabelnät.68 Femår eñerRio resultatochframtid.105 - Medietöretagi Sverige Ägandeoch Förvaltamedmiljöansvar.Statsförvaltningens i radioochTV. 92 arbeteför ekologiskhållbarhet.145 strukturförändringar press, Forumför världskultur Miljön i ettutvidgatEU.149 ett rikarekulturliv. 95 Miljösamverkani vattenvârden.155 - enrapportom Nya samverkansformerinomdenSjöhistoriska museiverksamheten.100 Rapportmedförslagomsändningsorter.103 Enfondför ungakonstnärer.106 Nobelcenteri Stockholm ett informations-och aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och samhälle.117 Fonogramersättning.140 Bokeni tiden.141

Närings- och handelsdepartementet

Regionpolitikfor helaSverige.13 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Konkurrenslagen1993-1996.20 Upphandlingför utveckling.88 Handelnmedskrotochbegagnadevaror.89 Konkurrensneutralttransportbidrag.94 Etteffektivarenäringsforbud.123