Steg mot en minoritetspolitik betänkande.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

;as annsiiøgaågâoaa: %"§£:~3‘i£;i§"§é‘£SiaE3} unrzepiagøgreiat :~1:sz‘w;;::,

ähkoegieie H§STi}’5z’3§§§$@i vahemm%s;%ékieiet Hisiuur§a¥%s;

Rf: têêêä is:%‘rr%§:am@§:"%§s§O3‘§‘§s7%’§{~,i:%%§;:2; %-§%::%%$%2§§:2.5é:;rmi%§::.s<3ie¥;a §""§§$§£:}§§%§é?z‘S5..

STEG MOT EN

MINORITETSPOLITIK

5 Europarådets konvention om

historiska minoritetsspråk

23:55

:stökiefeâ Håsåuuriaiisa änirzuråâiâkâelåä minormai

isäoâråkaneo

.}-Eissiorjjéias amitiogugieiat Hisiézrgaéasj unnepiégogiefa §~§§S‘fvr:§‘7

Héstoriaiiigei veihenaméstéikieiet H§siumi‘aiV§:;;:

iähkçegêeåe

I

tstozikame minoriteifiikziba é-éigiorgééiaééunnéiiogugieiai

HES}{E31§j€:i§€ii%E

ågogåeäa %—éé:3iow%§e :.mmebe3§§2hi~oegieEe Historéaiiisse

m‘is:‘;kiete‘£ ésiuuriaiigza m%ms:"%%t%§%e33§é istorikane månmåâáeâ;

.Hågmrjgáåaé Ufåñiååêgâågiêiåâå 5§i.‘:§.£:5.§€3§3.:’~::}z.m;:epEég0g%e§a. §~%§s;fow%g::

åeie H%$::ioi"§a§§%:3£s‘% vgmemrnéstékieéei Héstuurizgfiszz’ I-‘ om 9 :3.. to : -.1 b F -to y i ;g ,Mt z

Lb‘eLiL駧%0@g3©%s3 %é%:~;‘:2%a%%§§s@i: v;;%%z3r:zm%s:{§%§e§s3%; %€§:s‘§;2:s;"i;:z§§;;:MV §s:i::§%zm.<;:s:s%sw;s:;%§ee%:éáiêsiâfszáz åwâåäåøáêâåáfiåeâåunniiâogugâeiaâ §§M§§S§{’;.‘E§:%aAf5S,,.f4,5 Häst åZå§{i§3§ê§Y§5%Ekåäêâäñêáiâifê §~%i,m-m:;.

.n i 3x

/rl

i

Statens offentliga utredningar

1997 192 :

Jordbruksdepartementet

mot en

Steg

minoritetspolitik

Europarådets konvention om

historiska

minoritetsspråk

Betänkande av Minoritetsspråkskommittén

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertelz 08-690 91 90

E-post: fritzes.0rder@liber.se

Internet: www.fritzes.se

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20818-O Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet

Regeringen beslutade den 18 maj 1995 att tillkalla en kommitté med

utreda frågan och i så fall på vilket sätt, som Sverige

uppgift att om,

ansluta sig till Europarådets konvention regionala språk och bör om minoritetsspråk.

Till ordförande i kommittén förordnades fr.o.m. den 27 oktober 1995 riksdagsledamoten Carin Lundberg s.

Från och med dag förordnades till ledamöter i kommittén,

samma sedermera kommitténs sektion riksdagsledamoten Ulf Kero s, riksdagsledamoten Birgitta Wichne m, professorn Henning Johansson

Tornedalingars Riksförbund STR-T, hemspråksläraren Anita

Svenska

Kangas Sverigeñnska Riksförbundet och fil dr. Susanna Angeus Kuoljok Sametinget. Till sakkunnig i kommittén förordnades från och med dag byrådirektören Lars Lindgren Nordiska

samma Zigenarrådet. Lars Lindgren entledigades med verkan från och med den 1 oktober 1996. Samma dag förordnades adjunkten Bengt Sandström sakkunnig Nordiska Zigenarrådet. Från och med den

som 26 1997 förordnades konsulten Susanne Sznajderman Rytz

mars Judiska Centralrådct till sakkunnig i kommitténs sektion

Regeringen beslutade den 17 oktober 1996 om tilläggsdirektiv med den innebörden att kommittén skulle utreda frågan om Sverige bör ratiñcera Europarådets rarnkonvention om nationella minoriteter och om vilka åtgärder som i sådant fall är nödvändiga för att Sverige skall kunna efterleva bestämmelserna i konventionen. I tillägssdirektiven angavs att kommittén skulle arbeta två sektioner, en för det ursprungliga uppdraget och en för det nu aktuella uppdraget.

Till ledamöter i kommitténs sektion 2 förordnades från och med den 26 november 1996, fil. stud. Monica Harvey kd, kamrer Siv Holma v, politiskt sakkunnige Anders Ljunggren c, riksdagsledamoten Lennart Rohdin fp, skribent Elisabet Rydell-Janson mp, riksdagsledamoten Paavo Vallius s. Departementschefen angav att ledamöterna Birgitta Wichne m och Ulf Kero s även skulle vara ledamöter i sektion 2 samt att båda sektionerna skulle ledas av riksdagsledamoten Carin Lundberg s såsom ordförande.

Till experter i kommittén förordnades från och med den 23 november 1995, hovrättsassessorn numera kanslirådet Lars Borg, departementssekreteraren Torbjörn Eklund, departementssekreteraren

Eric de Groat, departementssekreteraren Eva-Lotta Johansson, departementssekreteraren Göran Ternbo, hovrättsassessorn Göran

och kammarrättsassessorn Helena Jäderblom. Göran Eriksson Eriksson entledigades från och med den 7 november 1996. Från och med

dag förordnades hovrättsassessorn Tomas Zander till expert i samma kommittén. Göran Ternbo entledigades från uppdraget som expert i kommittén från och med den ll augusti 1997 och ersattes som expert från och med dag departementssekreteraren Ann Blomberg.

samma av Torbjörn Eklund entledigades från uppdraget som expert i kommittén från och med den 6 november 1997 och ersattes samma dag kammarrättsassessorn Carin Jalm.

Som sekreterare i kommittén fr.o.m. den 6 november 1995 anställdes hovrättsassessorn Marie B. Hagsgârd och fr.o.m. den 3 1997 anställdes hovrättsassessorn Ragnhild Lövrup som

mars biträdande sekreterare.

Kommittén har antagit namnet Minoritetssprâkskommittén.

Härmed överlänmar Minoritetssprákskommitténs sektion 1 sitt betänkande minoritetspolitik SOU 1997:192.

Steg mot en Till betänkandet har fogats reservation och särskilda yttranden. Minoritetssprâkskommitténs uppdrag är med detta avslutat.

Stockholm i december 1997

Carin Lundberg Birgitta vviclme

Ulf Kero Anita Kangas

Henning Johansson Susanna Angeus Kuoljok

/Marie Blomquist Hagsgård

Innehåll

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Öoahkkáigeassu 23

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tjoahkkájgäsos 29

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tiivistelmä 35

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Yhtheenveto 43

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sakhedipe 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

S0 kamlamas te avel sibange minoriteturenbe

and o Svedo 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande

. . . . . . . . . 1.1 Uppdraget i kommitténs sektion 1 75

. . . . . . . . . . . . . . 1.2 Generella direktiv 76

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Arbetets bedrivande i kommitténs sektion 1 77

. . . . . . . .

2 Minoritetsspråkskonventionen 81

. . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Vad är en Europarádskonvention och vilka konsekvenser

får en ratiñcering av en konvention 81

. . . . . . . . . . . . 2.2 Bakgrunden till konventionen och dess syfte 83

. . . . . . . 2.3 Språk som omfattas av minoritetsspråkskonventionen 85

. . 2.4 Minoritetsspråkskonventionens uppbyggnad och

innehåll 86

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Andra länders ratificerirzg av konventionen 93

. . . . . . . . 3.1 Norge 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

konventionen 93 3.1.1 Ratiñceringen av . . . . . . . . . . . Nationella åtgärder i överenstämmelse med 3.1.2

åtagandena i konventionen 94 . . . . . . . . . . . . . . Kostnader 96 3.1.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 3.2 Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 3.2.1 Ratificeringen konventionen av . . . . . . . . . . . Nationella åtgärder i överensstämmelse med 3.2.2

i konventionen 98

åtagandena

. . . . . . . . . . . . . . Kostnader 101 3.2.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 3.3 Ungern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ratiñceringen konventionen 102 3.3.1 av . . . . . . . . . . . 3.3.2 Nationella åtgärder i överenstämmelse med

åtagandena i konventionen 103 . . . . . . . . . . . . . . Kostnader 104 3.3.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nederländerna 105 3.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Ratiñceringen konventionen 105 av . . . . . . . . . . . 3.4.2 Nationella åtgärder i överenstämmelse med

åtagandena i konventionen 105 . . . . . . . . . . . . . .

Vilka språk i Sverige är landsdels- eller 4

minoritetsspråk 107

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Språk och dialekter i Sverige som inte kan

omfattade konventionen 108 anses av . . . . . . . . . . . . . . . Landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige 112 4.2 . . . . . . . . . Samiska 113 4.2.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Finska och meän kielitorneda1sfinska 124 . . . . . 4.2.3 Romani chib 138 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jiddisch 143 4.2.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sverige kraven i del II i konventionen 151

5 Uppfyller

. . . . . enligt konventionens del 152

5.1 Förpliktelser

. . . . . . . . . . 5.2 Allmänt svensk lagstiftning och åtgärder i övrigt om till stöd och skydd för landsdels- eller minoritetsspråk 154 . Svensk lagstiftning och andra åtgärder till skydd och 5.3

stöd för samiska och finska 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Konventionens tillämpning på territoriellt obundna

språk

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Svensk lagstiftning och åtgärder i Övrigt till stöd och

för romani chib 158

skydd

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Punkter eller stycken i del III i konventionen som

Sverige kan för samiska och finska 161 anta . . . . . . . . . . 6.1 Artikel utbildning 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

6.1.1 Konventionen 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta

idag 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Artikel rättsväsendet 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Konventionen 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta

idag 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Artikel 10, förvaltningsmyndigheter och samhälls-

service 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Konventionen 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta

idag 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Artikel 11, massmedia 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Konventionen 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta

idag 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Artikel 12, kulturell verksamhet och kulturella

inrättningar 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Konventionen 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta

i dag 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Artikel 13. ekonomiska och sociala förhållanden 189 . . . . . 6.6.1 Konventionen 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta

i dag 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Artikel 14. utbyte över gränserna 190 . . . . . . . . . . . . . . 6.7.1 Konventionen 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta

i dag 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8 Sammanfattning 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Vilka ytterligare åtgärder behöver vidtas för att

Sverige skall kunna ratzficera nzinorztetssprdks—

konventionen 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Rikstäckande åtgärder 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.1 Ett officiellt erkännande av samiska, finska

och romani chib som historiska minoritets-

språk i Sverige 198 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Utbildning och forskning 202 . . . . . . . . . . . . . . 7.1.3 Massmedia 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.4 Kultursatsningar och kulturella institutioner 211 . . . 7.1.5 Inflytande för dem som använder landsdels-

eller minoritetsspråk 215 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 1997:192

7.1.6 Samarbete över nationsgränsema 216 . . . . . . . . . 7.1.7 Översättning lagar till samiska och finska 218 av . . 7.2 Regionalt tillämpliga åtgärder till stöd och skydd för

samiska och finska 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Regler rätt att använda samiska och finska om i domstolar och hos förvaltningsmyndigheter 223 . . 7.2.2 Kommunindelning och sprâkgränser 241 . . . . . . . 7.3 Förslag till ytterligare rikstäckande åtgärder till stöd

för samiska och finska 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.1 Samiska och finska i äldreomsorgen 244 . . . . . . . 7.3.2 Samiska och finska i förskoleverksamhet 246 .

8 Kostnader och finansiering 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Kostnader för rikstäckande åtgärder 249 . . . . . . . . . . . . . 8.2 Kostnader för regionalt tillämpliga åtgärder 250 . . . . . . . . 8.3 Finansiering 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Skall Sverige razzficera minoritetsspråkskonventionen 261

.

10 F6rfattningskommentarer 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Förslag till lag om rätt att använda samiska språket

hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. 267 . . . . . . . 10.2 Förslag till lag om rätt att använda finska språket

hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. 274 . . . . . . . 10.3 Förslag till lag om ändring i lagen 1979:411 om

ändring i rikets indelning i kommuner, landstings-

kommuner och församlingar 281 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reservation och särskilda yttranden 283 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittedirektiv 1995:84 303 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Minoritetsspråkskonventionen 309 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Diskussion av begreppen språk och dialekt- med resonemang

om meän kielis status som eget språk 351 . . . . . . . . . . . . . . . 4 Romani chib i Sverige 389 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Jiddisch i Sverige 447 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Vi har haft i uppdrag att utreda frågan om och i så fall hur Sverige bör ansluta sig till Europarådets konvention om landsdels- eller minoritetsspråk, minoritetsspråkskonventionen. Minoritetsspråkskonventionen, syftar till att skydda och stödja europeiska landsdels- eller minoritetsspråk som en värdefull del av Europas flerkulturella och flerspråkiga arv. Vilka språk i en stat som är landsdels- eller minoritetssprâk avgörs enligt definitionen i artikel 1 ikonventionen. Särskilt starkt skydd ges de språk som har en historisk geografisk bas i staten, medan de språk som saknar geografisk bas, territoriellt obundna språk, ges ett svagare skydd. Minoritetsspråkskonventionen kan därmed beskrivas som en kulturkonvention med regional inriktning. Hittills har fem länder ratificerat konventionen, nämligen Norge, Finland, Ungern, Nederländerna och Kroatien. Minoritetsspråkskonventionen träder därmed i kraft den 1 mars 1998.

Historiska landsdels- eller minoritetssprâki Sverige

Vi har kommit fram till att samiska dvs. alla varieteter samiska såsom sydsamiska, lulesamiska och nordsamiska, finska dvs. alla varieteter finska såsom tornedalsfinska/meän kieli och standardfinska samt romani chib alla varieteter romani chib är historiska landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige som omfattas av definitionen i artikel 1 i konventionen.

Samiska och finska har en historisk geografisk bas medan romani chib är ett territoriellt obundet språk i Sverige. Samiska har troligen använts i delar av nuvarande Sverige under flera tusen år och finska i ca tusen år. Romani chib har använts i landet alltsedan 1500-talet.

Kommittén har inte kunnat finna belägg för att jiddisch använts under tillräckligt lång tid och i tillräckligt stor omfattning i Sverige för att kunna anses som ett landsdels- eller minoritetsspråk som används av hävd i Sverige. Den omständigheten att språket i dag bedöms användas av ett relativt litet antal personer i Sverige talar också mot att tillämpa minoritetsspråkskonventionens omfattande bestämmelser på jiddisch i Sverige. Däremot kan den strävan som finns hos judar att bevara jiddisch och jiddischkultur som en del av den judiska kulturen

ges stöd enligt ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter, något som behandlats av sektion II.

Uppfyller Sverige minoritetssprâkskonventi onenför samiska, finska och

romani chib i dag

För att Sverige skall kunna ratificera minoritetsspråkskonventionen

gäller att de krav som finns i bestämmelserna i del i konventionen skall vara uppfyllda för samiska, finska och romani chib. För romani chib med vissa begränsningar eftersom det är ett territoriellt obundet språk. Bestämmelserna i del III i konventionen gäller endast för språk med en geografisk bas. Sverige kan välja att förutom del också ratificera del III för de språk som har en geografisk bas. Om Sverige ratificerar del III måste Sverige välja minst 35 punkter eller stycken bland bestämmelserna i del III som skall tillämpas på vardera språket.

Redan i dag finns många bestämmelser som ger landsdels- eller minoritetsspråken i Sverige skydd och stöd, både genom bestämmelser i lag och förordningar samt genom andra åtgärder. Vid en genomgång

konventionens krav har vi funnit att Sverige uppfyller flera av av kraven i del i konventionen för samiska, finska och romani chib samt att 33 punkter eller stycken i del III i konventionen uppfylls för samiska och 29 punkter eller stycken uppfylls för finska.

De bestämmelser som finns i dag har dock karaktär av punktinsatser. Minoritetsspråkskonventionen förutsätter att det finns en övergripande minoritetssprålçspolitik där åtgärder samordnas och inriktas mot det gemensamma målet att ge landsdels- eller minoritetsspråken skydd och stöd. En sådan politik saknas i dag i Sverige.

Vilka åtgärder behöver vidtas för att Sverige skall kunna ratificera

minoritetssprdkskonventionen

Rikstäckande åtgärder

För att Sverige skall kunna ratificera minoritetsspråkskonventionen

krävs enligt vår bedömning att de åtgärder som i dag vidtas samordnas samt att vissa nya åtgärder vidtas med syfte att lägga grunden för en

övergripande minoritetsspråkspolitik i Sverige. Den viktigaste enskilda

åtgärden i en sådan politik är att erkänna samiska och finska inklusive meän kieli samt romani chib som historiska minoritetsspråk. Det är också av stor vikt att i hela landet och inom olika sakområden lyfta fram språken och den kultur som hänger samman med dem som en

Sammanfattning

värdefull del av det svenska kulturarvet. Viktigt är också att sprida kunskap bland majoriteten dessa språk och kulturers historia i

om Sverige.

För att åstadkomma detta föreslår att kunskap om de historiska minoritetsspråken och den kultur och historia som hänger samman med dem skall föras in ett kunskapskrav i läroplanen för samtliga

som elever i grundskolan och gynmasieskolan. På detta sätt kan kunskapen

Sverige ett historiskt sett flerspråkig och tlerkulturellt land om som spridas på bred front. Vi föreslår också att minst en folkhögskola för vardera språket skall långsiktigt statligt stöd för att kunna fungera

ges som språk- och kulturcentrum.

den kultur hänger med språken skall till-

För att som samman räckligt utrymme och stöd och kunna nå ut till majoritetsbefolkningen föreslår vi också att de bestämmelser styr tilldelning av statligt

som stöd till olika former kulturella satsningar ändras så att samisk,

av finsk, tornedalsk och romsk kultur tillräcklig andel av det

ges en statliga stödet. Vi föreslår också att Statens Kulturråd i sin egenskap

den myndighet har övergripande och samordnande roll i av som en kulturpolitiken i uppdrag till att samisk, finsk, tornedalsk

ges att se och romsk kultur får ett tillräckligt utrymme i kulturlivet.

Det behöver också vidtas ytterligare åtgärder för att stärka språken så att dessa kan fortleva och utvecklas i enlighet med vad minoritetsspråkskonventionen föreskriver. En mycket viktig förutsättning för

barn och ungdom får undervisning i språken. Vi föreslår detta är att att Statens skolverk får i uppdrag att regelbundet följa modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning avseende de historiska minoritetsspråken. Vi föreslår också att minst ett universitet eller en högskola för vardera språket skall i uppdrag att anordna utbildning

ges och forskning i respektive språk. Därutöver föreslår vi olika åtgärder för att stärka de svenska landsdels- eller minoritetsspråkens ställning i massmedia, såväl i radio och TV i den tryckta pressen. Vidare

som föreslår vi att åtgärder skall vidtas för att ett tillräckligt stöd skall kunna utgå till litteratur på dessa språk liksom stöd för verksamhet

innefattar insamling, arkivering och vetenskaplig bearbetning av som

språkligt material.

Minoritetsspråkskonventionen innehåller också bestämmelser som syftar till att dem som använder språken inflytande över åtgärder

ge som berör användningen av språken. Enligt vår uppfattning är det viktigt att de som själva använder språken får tillfälle att lämna synpunkter innan sådana åtgärder vidtas och tillfälle att delta i uppföljningen. Vi lämnar därför förslag som syftar till att ge dem som använder våra historiska minoritetsspråk möjlighet till sådant inflytande.

Sammanfattning

I minoritetsspråkskonventionen finns också bestämmelser som syftar till att uppmuntra samarbetet över nationsgränserna för att stärka landsdels- eller minoritetsspråken och de kulturer som hänger samman med språken, både på nationell nivå och regional nivå. Med tanke på att våra minoritetsspråk också används i våra nordiska grannländer föreslår att Sverige skall verka för ett ökat nordiskt samarbete med inriktning att stödja dessa landsdels- eller minoritetsspråk och deras kulturer.

Regionalt tillämpliga åtgärder

Minoritetsspråkskonventionen är till stora delar regional i sin inriktning. Detta innebär att merparten av bestämmelserna, både i del

och i del III i konventionen, är avsedda att tillämpas i de geografiska områden där landsdels- eller minoritetsspråken används av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Ingenting hindrar dock att ett land som ansluter sig till konventionen går längre än vad konventionen kräver och tillämpar dess bestämmelser även utanför sådana områden.

Hittills har de åtgärder som kommit samiska och finska som är de språk som kan knytas till en historisk geografisk bas i Sverige till godo, till allra största delen varit rikstäckande. Således gäller reglerna om modersmålsundervisning i hela landet liksom regler om statligt stöd för olika typer av kultursatsningar. När vi övervägt vilka nya regler som behövs för att Sverige skall kunna ansluta sig till minoritetsspråkskonventionen för samiska och finska har vi ansett att dessa i stor utsträckning också bör vara rikstäckande så att de skall komma samisktalande och finsktalande i hela landet till godo. I denna bedömning har vi således gått längre i våra förslag än vad konventionen kräver.

När det gäller vissa förslag till nya regler till skydd och stöd för samiska och finska föreslår dock att dessa huvudsakligen skall begränsas till att gälla i de geografiska områden där språken har sina geografiska rötter och fortfarande används i tillräcklig omfattning. Detta område är för samiskans del de fyra nordligaste fjällkommunerna, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog och för finskans del de fem kommunerna i Tornedalen, Haparanda, Övertorneå, Pajala, Kiruna och Gällivare.

I dessa kommuner lämnar vi förslag till ny lagstiftning som innebär att enskilda får rätt att använda sitt eget språk, hos förvaltningsmyndigheter och domstolar oberoende av kunskaper i svenska.

sou 1997:192 Sammanfattning

Myndigheter och domstolar åläggs också en skyldighet att svara muntligen samiska respektive finska om den enskilde har valt att kommunicera något av dessa språk.

Ett skäl till att vi föreslår att denna lagstiftning skall tillämpas regionalt i enlighet med vad konventionen föreskriver, är att lagstiftning enskilda en absolut rätt att använda ett annat språk än

som ger svenska i kontakt med myndigheter och domstolar, är resurskrävande. Det skulle praktiskt och ekonomiskt ogenomförbart att införa

vara sådana regler i hela landet. Vi föreslår därför i enlighet med vad konventionen föreskriver att reglerna skall gälla i de områden där samiskan och ñnskan har en lång historisk tradition och fortfarande är

levande del av vardagen. I dessa områden kan behovet av att en använda språken hos myndigheter och domstolar också antas vara störst liksom förutsättningarna för att myndigheterna skall kunna uppfylla kraven att kommunicera samiska och finska. Regler om rätt att använda sitt språk i offentliga sammanhang i delar av Norrbottens län markerar också att detta område historiskt har varit och fortfarande är, flerspråkigt och flerkulturellt.

För att följa resultatet den regionala lagstiftningen och för att

av förstärka språkens ställning i dessa områden föreslår vi att en arbetsgrupp under ledning av Länsstyrelsen i Norrbottens län skall få

för att årligen utvärdera lagstiftningen och andra regionala ansvar åtgärder och komma med förslag ytterligare åtgärder för att stärka språkens och den samiska och tornedalska kulturens ställning i områdena.

Våra förslag till regionalt tillämplig lagstiftning omfattar också en rätt att i viss utsträckning bli bemött samiska respektive finska inom förskoleverksamheten och äldreomsorgen. Våra förslag i dessa delar har föregåtts enkätundersökning och besök hos de berörda

av en kommunerna i syfte att kartlägga i vad mån kommunerna i dag kan leva till lagfäst skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet och

upp en äldreomsorg med samisktalande respektive finsktalande personal.

Ytterligare åtgärder till stöd och skydd för samiska och finska i hela landet

Vi det mycket angeläget att samisk- och ñnsktalande i hela

anser vara landet får rätt att bli bemötta på sitt eget språk inom förskoleverk-

en samheten och äldreomsorgen.

För att barn med samiska eller finska modersmål skall kunna

som bli tvåspråkiga är det mycket viktigt att de redan i förskoleverksamheten har möjlighet att bli bemötta sitt språk. Vi föreslår därför att

Sammanfattning

en översyn görs av i vilken mån dessa barn blir bemötta på sitt eget språk inom den kommunala barnomsorgen. Vi anser också att åtgärder bör vidtas för att förmå de kommuner där det fimis tillräckligt många föräldrar som önskar att deras barn skall få förskoleverksamhet med sarnisktalande respektive finsktalande personal, att anordna sådan verksamhet. När det gäller förskoleverksamhet pekar vi också på möjligheten att starta sådan verksamhet som enskild förskoleverksamhet.

Ett viktigt skäl för att införa en rätt att bli bemött på sitt eget språk inom äldreomsorgen är det stora antal äldre, särskilt bland de ñnsktalande, som under de närmaste åren kan beräknas vara i behov av äldreomsorg och de erfarenheter som visar att äldre kan förlora kunskaperna i det sist inlärda språket. Vi föreslår därför att en översyn skall göras av i vilka kommuner det finns tillräckligt många äldre som använder samiska respektive finska och som är i behov av äldreomsorg. Med en sådan undersökning som grund anser vi att en lagfäst rätt att bli bemött på sitt språk inom äldreomsorgen skall införas i de kommuner där det finns tillräckligt många äldre med detta behov.

Sverige bör ratificera minoritetssprákskonventionen

Vi anser att Sverige bör ratificera minoritetsspråkskonventionen för samiska, för finska inklusive meän kieli samt för romani chib som historiska minoritetsspråk i Sverige.

Ett viktigt skäl för detta är att de historiska landsdels- eller minoritetsspråken är en värdefull del av Sveriges och Europas kulturhistoriska arv och som sådana har de rätt till, och behov av stöd och skydd för att kunna fortleva. Ett annat viktigt skäl är att de som använder de historiska landsdels- eller minoritetsspråken har framfört starka önskemål om ett officiellt erkännande av sina språk som historiska landsdels- eller minoritetsspråk.

I dag betonas i många olika sammanhang värdet av den kulturella mångfald som invandringen till Sverige har lett till. Samiska, finska och romani chib och de kulturer som hänger samman med språken har funnits i Sverige under många hundra år och bidragit till en historisk, kulturell och språklig mångfald. Det är därför nödvändigt att dessa historiska språk och kulturer erkänns och uppmärksammas som en del av det mångkulturella Sverige. Sverige bör därför ratificera minoritetsspråkskonventionen för samiska och finska inklusive meän kieli samt för romani chib, för att det sättet ge de historiska minoritetsspråken ett uttalat stöd och skydd så att de kan fortleva som en viktig del av det svenska kulturarvet och samhället av i dag.

Summary

Our terms of reference were to investigate whether Sweden should accede to the European Charter for Regional or Minority Languages, and so which paragraphs should apply. The purpose of the Charter to protect and promote European regional or minority languages, given that they are a valuable element of Europe’s multicultural and multilingual heritage. Which of the languages used in a state are regional or minority languages decided in accordance with the definition provided in Article 1 of the Charter. Especially strong protection provided for languages with a historical geographical base in the state, while weaker protection provided for languages that cannot be identified with a particular geographical area, i.e. non—territorial languages. The European Charter for Regional or Minority Languages may therefore be described as a cultural charter with a regional focus. The Charter has so far been ratified by five countries, i.e. Norway, Finland, Hungary, the Netherlands and Croatia. will enter into force on March 1998.

Historical regional or minority languages in Sweden

We have concluded that, of the languages used in Sweden, Sami i.e. all varieties of Sami such as South Sami, Lule Sami and North Sami, Finnish i.e. all varieties of Finnish such as Tornedal Finnish/Meän Kieli and standard Finnish and Romany Chib all varieties of Romany Chib are historical regional or minority languages within the meaning of the definition laid down in Article 1 of the Charter.

Sami and Finnish have a historical geographic base within the meaning of the Charter, while Romany Chib a non-territorial language in Sweden. Sami has probably been used in parts of the present territory of Sweden for several thousand years and Finnish for about one thousand years. Romany Chib has been used in this country ever since the sixteenth century.

The Committee has not found any evidence that Yiddish has been used for sufñciently long and to a sufficient extent in Sweden for to be regarded as a regional or minority language traditionally used in Sweden. The fact that the language today probably used by a rather

Summary

small number of persons in Sweden also an argument against applying the provisions of the Charter to Yiddish in Sweden. However, the aspiration among Jews to preserve Yiddish and Yiddish culture as an integral part of Jewish culture promoted by the Framework Convention for the Protection of National Minorities, a matter which dealt with by section II.

Does Sweden already satisfy the requirements the Charter in respect Sami, Finnish and Romany Chib

For Sweden to be able to ratify the European Charter for Regional or Minority Languages, the requirements laid down in the provisions of Part of the Charter must be fulfilled for Sami and Finnish, as well Romany Chib with certain restrictions since Romany Chib a as non-territorial language. The provisions of Part III of the Charter only apply to languages with a geographical base. In addition to ratifying Part II, Sweden can elect also to ratify Part III of the Charter in respect of languages that have a geographical base. Sweden ratifies Part III, must apply at least 35 paragraphs or subparagraphs from the provisions of Part III in respect of each language. among Sweden has already enacted many provisions providing protection and support for regional minority languages, both in acts and or ordinances and other After reviewing the requirements of measures. the Charter, have found that Sweden satisñes several of the we requirements of Part with respect to Sami, Finnish and Romany Chib and 33 paragraphs subparagraphs of Part III with respect to or Sami and29 with respect to Finnish. However, the existing Swedish provisions are selective. The requirements of the Charter only be fulfilled in the context of a can general minority language policy under which measures are coordinated and directed at the objective of providing common protection and support for regional minority languages. There no or such policy in Sweden today.

What must be taken Sweden before can ratify the measures European Charter for Regional or Minority Languages

Measures at national level

For Sweden to be able to ratify the Charter, will be necessary, in view, to coordinate the measures currently in force and introduce our

l6

Summary

some new measures for the purpose of establishing general minority

a language policy in Sweden. The most important individual

measure within the framework of such a policy to recognize Sami, Finnish and Romany Chib as historical minority languages. also important to emphasize, in various policy areas at the national level, the fact that these languages and the cultures associated with them are a valuable element of Swedens cultural heritage. There also need to

a disseminate information among the majority population about the history of these languages and cultures in Sweden.

To this end, we propose that the historical minority languages and the culture and history associated with them be made required knowledge in the curricula for all compulsory and upper secondary school pupils. This will ensure that information about Sweden as a historically multicultural and multilingual country disseminated

on a wide front. We also propose that at least one folk high school for each of the languages concerned receive government assistance on a long-term basis so as to be able to function as linguistic and cultural centres.

To ensure that the cultures associated with the languages receive sufficient opportunities and support and be accessible to the majority population, we also propose that the provisions governing the allocation of government assistance for various kinds of cultural programmes be amended so that Sami, Finnish Tornedal and Rom culture receive a sufficient share of these grants. We also that

propose the National Council for Cultural Affairs, an authority which has a general and coordinating role in cultural policy, be instructed to take steps to ensure that Sami, Finnish Tornedal and Rom culture carry sufñcient weight in cultural life.

Further measures must also be taken in order to strengthen these languages so that they can survive and develop in accordance with the provisions of the Charter. An essential condition for this that children and adolescents receive tuition in their respective languages. We therefore propose that the National Agency for Education be instructed to monitor, on a regular basis, first language and bilingual education in the historical minority languages. We also that

propose at least one university college for each language be assigned the

or task of arranging education and research on the respective languages. Furthermore, we propose various measures designed to strengthen the status of Swedish regional minority languages in the media,

or mass both radio and TV and the We also that sufñcient

press. propose support be provided for literature in these languages well support

as as for activities involving the collection, archiving and scientific processing of linguistic material.

Summary sou 1997:192

The Charter also includes provisions designed to ensure that those who use such languages have a say when comes to measures that concern their use. In our view, important that the language users themselves should have the opportunity to give their views before such measures are taken and to participate in subsequent evaluation. We therefore propose measures that will give users of our historical minority languages influence over the use of the languages.

The Charter also contains provisions encouraging cross-border cooperation in strengthening regional or minority languages and the cultures associated with them both at national and regional level. Taking into account the fact that our minority languages are also used in the other Nordic countries, we propose that Sweden promote increased Nordic cooperation with a view to promoting these regional or minority languages and their cultures.

Regionally applicable measures

The Charter has a regional thrust. This means that most of the provisions, both of Part and Part III, are to be applied in areas where regional or minority languages have traditionally been used and

still used to a sufficient extent. However, there nothing to are prevent country that accedes to the Charter going beyond its

a requirements and also applying its provisions outside such geographical areas.

So far, most of the measures undertaken for Sami and Finnish which the languages with an identifiable historical geographical

are base in Sweden have been applied at national level. Therefore, the rules concerning first language education and government assistance for various kinds of cultural programmes apply to the country as a whole. In considering what new rules are needed for Sweden to be able to accede to the Charter in respect of Sami and Finnish, we have concluded that most of these should also be applicable at national level

that they will benefit Sami and Finnish speakers throughout the so country. In this respect, therefore, our proposals go beyond the requirements of the Charter.

However, we propose that some of our proposals concerning new rules protection and support for Sami and Finnish should only be

on applied in the geographical areas where these languages have their geographical roots and still used to a sufficient extent. As regards

are Sami, this comprises the four most northerly municipalities in the

area mountainous region, i.e. Kiruna, Gällivare, Jokkmokk and Arjeplog,

SOU 1997;192 Summary

and as regards Finnish, the five municipalities in Tornedalen, i.e. Haparanda, Övertorneå, Pajala, Kiruna and Gällivare.

For these municipalities we propose new legislation under which individuals will have the right to use their own language vis-â-vis administrative authorities and courts of law irrespective of their knowledge of Swedish.

The authorities and courts would also be obliged to use Sami or Finnish for oral communication where an individual has chosen to communicate in one of these languages.

One reason why we propose that this legislation be applied regionally under the provisions of the Charter that legislation which gives individuals an absolute right to use a language other than Swedish in their contacts with authorities and courts would be resource-consuming. would not be practically or economically feasible to apply such rules to the whole country. We therefore propose, in accordance with the Charter, that these rules should apply in areas where Sami and Finnish have a long historical tradition and are still a vital feature of everyday life. In these areas, the need to use these languages vis-â-vis authorities and courts also likely to be greatest, as the authorities capacity for satisfying the requirement for communication in Sami or Finnish. The rules giving people the right to use their own language in public administration in parts of Norrbotten county are also a reflection of the fact that historically this area is, and remains, multicultural and multilingual.

For the purpose of evaluating the effects of the regionally applicable legislation and strengthening the status of the languages concerned in these areas, we propose that a committee be set up under the supervision of the Norrbotten County Administrative Board to carry out annual evaluations of the legislation and other regional measures and to submit proposals for further measures to strengthen the status of the languages and of Sami and Tornedal culture in these areas.

Our proposals for regional application also envisage the right for speakers of Sami or Finnish certain circumstances to their

use own language as a mode of communication in preschools and care services for the elderly. Our proposals on these matters based the

are on findings of a questionnaire survey and visits to the municipalities concerned for the purpose of establishing the extent to which these municipalities are in a position to comply with statutory obligation

a to ensure that preschooling and care services for the elderly have staff who speak Sami or Finnish, as the case may be.

Summary sou 1997;192

Further national measures to promote and protect Sami and Finnish

We consider very important that Sami and Finnish speakers throughout the country should have the right to be spoken to in their own languages in preschools and care services for the elderly.

To enable children who are native speakers of Sami or Finnish to become bilingual, very important for them to use their own language as a mode of communication as early as possible, starting at preschool level. We therefore propose that a survey be carried out of the extent to which these children are spoken to in their own language in municipal child care services. We also propose that measures be taken to persuade municipalities where there are sufficient numbers of parents who want their children to attend preschools with Sami- or Finnish-speaking staff to provide such facilities. We also call attention to the possibility of providing such facilities by opening private preschools.

An important reason for establishing the right to communication in one’s native language in care services for the elderly the fact that a large number of elderly people, especially those who speak Finnish, are likely to be in need of such care in the next few years, at the same time as experience shows that elderly people sometimes lose their ability to speak a second language. We therefore propose that a survey be carried out to establish which municipalities have sufficient numbers of elderly users of Sami or Finnish who are in need of care. On the basis of such a survey, we propose that the right to use one’s own language in care services for the elderly be introduced in municipalities where there are sufficient numbers of elderly people with this need.

Sweden should ratify the European Charter for Regional or Minority Languages

We consider that Sweden should ratify the Charter in respect of Sami, Finnish, including Meän Kieli, and Romany Chib on the grounds that they are historical minority languages Sweden.

An important reason for this that the historical regional or minority languages are a valuable element of Swedens cultural heritage and as such they are entitled to and need support and protection in order to survive. Another very important reason that those who these languages have expressed a strong desire for

use official recognition of them as historical regional or minority languages.

Summary

There widespread awareness today of the value of the cultural diversity resulting from immigration to Sweden. Sami, Finnish and Romany Chib and the cultures associated with these languages have existed in Sweden for many hundreds of years and have contributed to historical, cultural and linguistic diversity. therefore necessary to recognize these historical languages and cultures and acknowledge their place in a multicultural Sweden. Sweden should therefore ratify the European Charter for Regional or Minority Languages in respect of Sami, Finnish, including Meän Kieli, and Romany Chib, thus explicitly supporting and protecting the historical minority languages so that they can survive as an important element of Swedens cultural heritage and modern society.

Öoahkkáigeassu

Min bargun lea leamas guorahallat jos dc maid mot Ruotta galga searvat Eurohparadi konvensuvdnii stahtasoahpamu§Sii guovllugielaid dehe unnitlogugielaid bina, unnitlogugicllakonvcnåuvdnii. Unnitlogugicllakonvcnåuvnna ulbmilin lea suddjet doarjut eurohpalafi guovllu- dehe unnitlogugielaid Eurohpa m¢’u}ggakultuvrralaS maqggagielalas árbbi divrras áxwulaå oassin. Soahpamuåa I ártihkkalis meroåtallo stáhta

mat gielain leat guovllu- dehe unnitlogugielat. Earenoaméfi suodji addo

nanu deidda gielaide main lea historjjalafi geogréfalafi vuoddu stahtas, dan sadjái go deidda gielaide main leat geografalaé vuoddu, territorialaééat éatnameahttun gielaide, addo unnit suodji. Unnitlogugiellakonvenfiuvdna lea ná guovlluid várás dahkkon kulturkonven§uvdna. Dán rádjái leat vihtta riikka dohkkchan konven§uvnna, namalassii Norga,

Suopma, Ungár, Hollánda Kroatia. Unnitlogtngiellakonvenåuvdna boahtá fápmui

ná 1 njukéamánu 1998.

Ruota historjjdlas‘ guovllu- dehe unnitlogugielat

Mil leat gavnnahan ahte samigiella d.m. visot sámigiela varietehtat dego lullisápmi, julivsápmi dawisápmi, suomagiclla d.m. visot suomagiela varictehtat dego durdnosleagisuopma/meän giella standardesuopma románagiella, romani chib d.m. buot románagiela leat

varictehtat

konvenäuvnna 1 ártihkkala mero§tallama mielde Ruota guovllu- dehe unnitlogugielat.

Konvenfiuvnna oainnu mielde sámi- suomagielas lea hiostorjjéla§ geogréfalaé vuoddu dan sadjâi romanagiella fas lea territorialaééat

go éatnameahttun giella Ruotas. Samigiella lea várra gcavahuwon muhtin osiin dálá Ruotas máqggaid duháhüd jagiid suomagiella sullü dubát jagi. Románagiella lea geavahuwon riikkas juo gitta ISOO-logu rájis.

Kommitca ü leat gávdnan duodaätusa dasa ahtc jiddiägiclla livöéii geavahuwon dárbbahassii guhkes áiggi maid olugiin Ruotas ahte dan

nu sáhtálü atnit guovllu- dehc unnitlogugiellan mii lea gcavahuwon gitta doloiis Ruotas. Maid dat dilli adno ahte calle unnánaä olbmuin

go Ruotas gcavaha giela odne lea dan vuostá ahtc unnitlogugiellakonvcnåuvtma viiddis njuolggadusat guoskkale jiddiégillii Ruotas. R2immakonven§uvdna mil lea né.§§uvnnalaS unnitloguid suddjema várás duvdá baicca juvdálaöéaid viggamu§a seailudit jiddi§gicla jiddiskultuvrra juvdéla§ kultuvrra oassin, mii lea giedahallon juhkosis.

V Coahklcáigeassu

Deavdá go Ruotta unnitlogugiellakonveniuvnna vémigiela, suomagiela romdnagiela dáfus

Vai Ruotta sáhttá dohkkehit unnitlogugiellakonvcnåuvnna fertejil dat gaibadusat mat leat konvenfiuvnna oasi njuolggadusain devdot samigiela, suomagicla romanagiela hánái. Romána giela dáfus muhtin ráddjemiiguin danin go dat lea territorialaééat éatnameahttun giella. Konvcnsuvnna III oasi njuolggadusat gusket du§§e deidda gielaide main lea geografalaé vuoddu. Ruotta sáhttá válljet dohkkehit carret konvcn§uvnna oasi maid III oasi deid giclaid várás main lea geografalafi vuoddu. Jos Ruotta ratifisere Ill oasi fertc Ruotta válljet III oasi mearrádusain unnimusal 35 öuoggá dche oasi mat gcavahuwojit ieågudetge giela várás.

Magggat mearradusat addet juo odne suoji doarjaga Ruota guovllu— dehc unnitlogugielaide sihke lagaid asahusaid muhto maid ieiá doaimmaid baktc. Konvenäuvnna gáibádusaid éadamanadettiin leat gavnnahan ahte Ruotta dcavda maqggaid gaibadusaid konvensuvnna oasis samigiela, suomagiela romanagiela ektui ahte konvenéuvnna III oasi 33 öuoggá dehe oasi dcvdojuwojit samigiela ektui 29 éuoggá dehe oasi fas suomagicla ektui.

Otnabcaiwe mearradusat dahkidit goitge fal doaimmaid baikkohagaid. Unnitlogugiellakonvenmvdna bidja eaktun ahte gávdno ollisla§ unnitlogugicllapolitihkka man mielde doaimmat ovttastahttojuwojit mas oktasa§ ulbmilin lea addit guovllu- dehe unnitlogugielaide suoji doarjaga. Dákkár politihkka váilu Ruotas odnc.

Maid galgá dahkat var Ruona sáhrtá dohkkehit Unnitlogugiellakonvenfu vnna

Riikkaviidosaå doibmiibidjggat

Vai Ruotta sáhttá dohkkchit unnitlogugiellakonvenäuvnna fcrtc min arwo§tallama mielde deid doaimmaid mat odne éadahuwojit ovttastahttit

maid bidjat johtui vissis odda doaimmaid maid ulbmilin lea dahkat vuodu ollisla§ unnitlogugiellapolitihkkii Ruotas. Deataleamos ovttaskas dahkun dan politihkas lea dovddastit samigiela, suomagiela oktan meän gielain maid romanagiela historjjalafi unnitlogugiellan. Lea maid hui deatala§ deattuhit oba riikkas maid ie§gudet a§§esurggiin daid gielaid deidda gullevafi kultuvrra árwu Ruota kulturarbbi oassin. Deatala§ lea maid juohkit dieduid eanetlohkui deid gielaid kultuvrraid historjja birra Ruotas.

Vai ollaäuhttit dán mii evttohit ahte dicdut historjjalafi minoritehttagielaid deidda gullevafi kultuvrra historjja bina váldojit mielde oahppuplánaj-

de diehtugaibadussan vuodduskuvlla- gymnasaskuvlla buot ohppiide. Dáinna lágiin öuvgehuwo viidát ahtc Ruotta lea historjjalaééat magggagielala§ marggakultuvrrala§ riika. Mii evttohit maid addit stáhta

doarjaga guhkadassii unnimusat ovtta albmotallaskuvlii iesgudet giela várás vai dat sáhttet doaibmat giclla- kulturguovddáiin.

Vai dat kultuvrrat main lea oktavuohta dáidda gielaide 0220 doarvai stuora saji duvdaga maid sáhttct njoammut eanetloguálbmogii mii evttohit rievdadit deid njuolggadusaid mat leat vuoddun ie§gudetlagan kulturdoaimmaide juolluduwon stáhta doarjagiidda ahte sámi,

nu suoma durdnoslcagi romána kultuvrraid várás addo darbba§la§ oassi stáhta doarjagis. Mii evttohit maid ahte Stáhla Kulturráddái dego eiscváldin

mas lea bargun ovttastahttit oaidnit ollislaééat kulturpolitihka addo bargun gohcit ahte sámi, durdnosleagi romána kultuvrraide addo

suoma, darbba§laS sadji kultureallimis.

Unnitlogugiellakonvcnfiuvnna njuolggadusaid mielde ferte vel eanet dahkkot vai dát giclat nanncjuwojit ahte dat seilot ovdánit. Deatálaä

nu caktun dasa lea dat ahte mánát nuorat oiiot oahpahusa gielas. Mii evttohit ahte Stáhta skuvladoaimmahat oaüu bargun öuowut dássidit eatnigieloahpahusa guovttcgielat oahpahusa historjjálaä unnitlogugielaid hárrái. Mii cvttohit maid ahte unnimusta okta univcrsitclitta dehe allaskuvla juohke gielas oaiiu bargun lagidit oahpahusa dutkama. Dasa lassin evttohit sierra doaimmaid maiguin sahttit nannet ruottelafi guovllu- dehe unnitlogugielaid saji massmcdias, sihke radios TV’s maid prcntejun preassas. Dasa lassin evttohit ahte ferte fuolahuwot ahte darbba§la§ doarjja addo dáid gielaid maid doaimmaide mat dahkidit vejolafivuoda gielalafi materiélaid éoaggimii, vurkemii diedalafi giedahallamu.

Unnitlogugiellakonvenfiuvnnas leat maid mearradusat maid ulbmilin lea addit deidda geat geavahit dáid gielaid vaikkuhanvcjolaévuoda dasa mii dahkkojuwo dáid gielaid geavaheami hárráj. Mü atnit deatalaiian ahte dal geat ieia geavahit giela oiiot vejolaévuoda buktit oainnuid ovdal mihkke

go dahkkojuwo maid besset oassalastit éuowunbargui. Mii buktit danin cvttohusaid maid viggamu§§an lea addit dákkár vaikkuhanvcjolaåvuoda deidda gcat geavahit min historjjala§ unnitlogugielaid.

Unnitlogugiellakonvcn§uvnnas leat maid njuolggadusat maid ulbmilin lea movtliidahttit oktasa§bargui rasta riikkarajiid ahte nannet guovllu— dehe

nu unnitlogugielaid deid kultuvrraid mat gullet dáidda giclaide, sihke náååuvnnalaä guovllolaä dásis. Dan geaiil min unnitlogugiclat maid

go geavahuwojit min davviriikkalaå ránnjáriikkain mii evttohit ahte Ruotta galgzi bargat dan ovdii ahte davviriikkalaé oktasa§bargu lassana ná doarju dáid guovllu- dehc unnitlogugielaid deid kultuvrraid.

Guovlluide vuogas doaimmat

Unnillogugicllakonvenåuvdna lea stuora osiin guovlluid geavahusa várás. Dát mearkkaåa dan ahte canasoassi njuolggadusain sihke konven§uvnna

III oasis leat oaiwilduwon deid geografalaé guovlluid guovllu-

várás gos

dehe unnitlogugielat leat geavahuwon juo doloiis ein geavahuwojit ealnat. mihkkcge goitgc hehtte dan riikka mii searvá konvcnåuvdnii mannamc vel guhkkelii go konvenfiuvdna gaibida geavaheame dan njuolggadusaid maid dákkár guovlluid olgolis.

Dán rádjái leat visot dat doaimmat mat leat boahtán sámi- suomagiela mat leat dat gielat Ruotas maid sáhttá éatnat historjjalas geografala§ vuddui ávkin canas osün leamaå riikkavüdosaööal. Nube dat njuolggadusat mat gasket catnigieloahpahussii leat fámus oba riikkas nugo maid stáhta doarjagat sierra kulturdoaimmaid várás. G0 Icat árwoåtallan makkár odda njuolggadusat dárbbahuwojit sámi- suomagicla várás vai Ruotta sáhttá searvat unnitlogugiellakonvenåuvdnü de leat atnan ahte dát maid stuora osiin galget leat riikkaviidosaééat nu ahte dat bohtet ávkin sámigiclagiidda

suomagiclagiidda oba riikkas. Dáinna mero§tallamiin

lcat ná mannan guhkkelii ieiamet evttohusain konvcnéuvdna gáibida.

go

G0 lea jcaraldat vissis evttohusain oaiiut odda njuolggadusaid sámisuomagicla suddjcma doaxjuma várás, de mii evttohit goitge ahte dat njuolggadusat vuosttaiettiin galget raddjejuwot leat fámus dein geografalaS guovlluin gos gielain leat ruohttasat daid vel olugat geavahit.

gos Sámigicla dafus dát guovllut Ieat njealljc davimus duottargieldda, Giron, Jiellcvárri Váhñir, Johkamohkki Årjjalluovvi suomagiela dáfus Durdnoslcagi vihtta gieldda, Haparanda Suhpegáddi, Badjcduortnus, Bájil, Giron Jiellevéni.

Dáid giclddaid várás mü evttohit odda láhkaásahcami mü mcarkkaåa dan ahtc ovttaskas olbmot olzot vuoigatvuoda geavahit ieiaset giela hálddahuseiscválddiid luhtte maid duopmustuoluin beroékeahtta ruotagiela máhtus.

Eiseválddit duopmustuolut gcatncgahtlojit maid vástidit njálmmálaééat sámi- dehc suomagillii jos ovttaskas olmmo§ lea vélljen geavahit joappá goappá dáin gielain.

Åggan dasa ahtc mii evttohit dán láhkaásaheami geavahil guovllolaééat konvenfiuvnna njuoggadusaid mielde, lea dat ahte Iáhkaásaheapmi mii addá ovttaskas olbmuide dievasla§ vuoigatvuoda geavahit ieia giela ruotagiela

go cisevélddiiguin maid duopmustuoluin, lea divrras. livéée geavatlaééat

ekonomalaééat éadahahtli bidjat dákkár njuolggadusaid oba riikii. Mii evttohit danin konvenéuvdna mearrida ahte njuolggadusat galget

nu go doallat dcin guovlluin gos samigielas suomagielas lea guhkes historjjalafi arbevierru gos dat ein leat calli oassin érgabeaivvis. Dáin guovlluin dáidá maid dárbu bcassat gcavahit giclaid ciscválddiiguid duopmostuoluid luhtte Icat stuorimus maid eisevzilddiid eavttut deavdit dáid gáibádu-

nu said doallat oktavuodaid sámigillii suomagillü. Njuolggadusat vuoigatvuodaidc geavahit ieias gicla almmolafi oktavuodain Norrbottena leana osiin deattuhit maid dan ahtc dát guovlu historjjálaééat lea Ieamaä lea cin mégggagielat maxiggakultuvrralai

Guovllola§ láhkaásahcami bohtosiid éuowuma gielaid saji

nannema dihtc dáin guovlluin mii evttohit ahtc bargojoavku Norrbottcna

man

Icanastivrra jodiha oaüu ovddasvástádusa jahkásaéöat árwoåtallat Iáhkaásaheami iciâ guovllolaå doibmübidjamiid buktit lasi cvttohusaid doibmübidjamüdda nanncjit gielaid sámi durdnoslcagi kultuvrra

mat dili dáin guovlluin.

Min evttohusat guovllola§ láhkaásaheapmái siskkildit maid vuoigatvuoda vissis muddui vuostáváldot suomagillü ovdaskuvladoaimmas vuorrasiid gcahéus. Min evttohusaid vuoddun dáin osiin lcat min dahkan jearhallandutkos min dcaiwadcapmi dáidda guoski giclddaiguin

mas ulbmilin lea lcamaå gártct mot dát gielddat odnc sáhttct joksat lágas mearriduwon gcatnegasvuoda fállat ovdaskuvladoaimma vuorrasiid geahéu samigielat suotnagiclat bargoveagain.

Mii atnit hui darbbaélaiian ahtc sámi- suomagiclagat michtá riikka oiiot vuoigatvuöda vuostáváldimü ieiasct ovdaskuvladoaimmas boarrásüd geahéus.

Vai mánát, main lea sámigiclla dehe suomagiella catnigicllan, sáhttct Saddat guovttcgiclalafian Ica hui deatálaä ahte sii juo ovdaskuvladoaimmas oiiot vejolaSvuoda vuostáváldimü iciasct Mii cvttohit danin ahtc iskojuwo muddui dát mánát váldojuwojit ieiasct gielddaid

man vuostá mannageahéus. Mii atnit maid ahtc dakkár doaimmat galget biddjot johtui

ahte dat gielddat, leat nuogis olu vánhemat háliidit ahte sin

gos mat mánát galgct oaüut ovdaskuvladoaimma sámigielal dchc suomagiclal bargoveagain, fertejit sáhttit lágidit dakkár doaimma. Ovdaskuvladoaimma cktui Öujuhit vej0|a§vuodaide alggahit dákkár doajmma ovttaskas ovdaskuvladoaibman.

Deatálaä ággan geavahi§goahtit vuoigatvuoda vuostáváldimii ieias gillii boarrásüd geahöus lea deid vuorrasüd

stuora lohku, erenoamáiit suomagielagiid, mat lagamus boahtte jagiid árwoätallojuwojil dárbbahit boarrásiid gcahöu, maid dicdut mat éájchit ahte boarrásat sáhttet massit maqimusat ohppojuwon giela. Mii evttohit danin ahte iskojuwo main giclddain

leat doarvái maqggas boarrasat

mat geavahit sámigjcla dehe suomagjela main lca dárbu boarrásiid gehééui. Dákkár iskkadcami vuodul atnit ahte lágalaå vuoigatvuohta vuostáváldimii ieias boarrásiid

geahéus galggalii biddjot johtui dcin giclddain lcal nuogis

gos mágga boarrása dákkár dárbbuiguin.

Ruotta galgalii dohkkehit unnitlogugiellakonvenfuvnna

Mii atnit ahtc Ruotta galggalii dohkkehit

unnitlogugicllakonvenéuvnna sámigiela, suomagiela oklan mean giclain románagicla várás historjjálaå unnitlogugiellan Ruotas.

Dcatálaä ággan dása lea dat ahte historjjálaä guovllu-

dehc unnit-

logugielat leat divrras oasit Ruota Eurohpa kulturhistorjjélas árbbis danin dcin lea vuoigalvuohta dárbu doarjagii suodjái vai cin sáhttet eallit. Nubbi ieiá dcatálaä ágga lea dat ahtc sü geat geavahit dáid historjjálaä guovllu- dchc unnitlogugiclaid lcal buktán ovdan nanu dáhtu sin giclaid almmolaå dohkkcheapmái historjjálaä guovllu- dehe unnitlogugicllan.

Otnébcaivvi dcattuhuwo méqggain sierralágán oktavuodain dan kultuvralaå valjodaga árvu man sisafánen Ruttü lea addán. Sámigiclla, suomagiella roménagiella dat kultuvrrat mat gullojit giclaidc leat gávdnon Ruotas många éuobti jagi leat lasihan historjjéla.§, kultuvrralas

giclala§ valjodaga. Lea danin dárbbaâlaá ahtc dát historjjálaå gielat och kultuvrrat dohkkchuwojit fuomáåuwojit oktan oassin dan máqggakultuvrralaä Ruotas. Ruotta galggalii danin dohkkchit unnillogugicllakom vcnåuvnna sámigiela, suomagicla oktan meän gielain románagicla dáfus

dáinna lágün addit dáidda historjjálaå unnitlogugielaide dovddastuwon doarjaga suoji vai dat sáhttet ein scailut eallit deatálaä oassin ruota kulturárbbis otnábeaiwc scrvodagas.

Tjoahkkájgäsos

Mij lip barggon oadtjum guoradit jus Svierik galgaluluj säbrrat Europaráde lihtudibmáj rijkadajva- jali unneplågogielaj birra, mij

gåhtjoduvvá unneplågogiellakonvensjåvnnån,

jus nåv man láhkáj. Unneplågogiellakonvensjávnâ ulmme l suoddjit doarjjot Europa rijkadajva— jali unneplégogielajt éllokultuvralasj ållogielak árbe árvvooassen. Konvensjåvnå artihkkalin biejaduvvá mij aneduvvá rijkadajva- jali unneplågogiellan. Konvensjåvnnå vaddå sierra nanos doarjjagav gielajda majn stáhtan histårjalasj, geografalasj vuodo. Gielajn majn fájllu geografalasj vuodo, gåhtjodum rijkadajvagahtes giellan, binnep dårja.

Unneplågogiellakonvensjåvnnå buktá dan

diehti gåhtjoduvvat kultuvrrakonvensjåvnnån

manna l dajvak ulmme. Konvensjåvnnå fåbmuj biejaduvvá gå vihtta rijka dav nanustahttám. Dålátjij Vuodna, Suobma, Ungár, Hollarmda Kroatia lihtudimev nanustahttám. Dan diehti unneplågogiellakonvensjåvnnå l fámon snjuktjamáno biejves 1998.

Svieriga histârjalasj rijkadajva- jali unneplågogiela

Mij lip gávnnam Svieriga histårjalasj rijkadajva- jali unneplâgogiela Sámegiella d. divna sámegielvarietehta nâv gå oarjjelsámeg ju~ levsáme- nuorttasámegiela suomagiella d.j. divna suomagielvarietehta nåv gå duomossuoma-/meän kieli standardsuomagiela vil romani chib divna romani chibvarietehta. Vuostasj artihkkala defmisjåvnnå dajda guosská. Svierigin histárjalasj geografalasj sáme- suomagielak vuodobájke romani chib giella. Jáhkket muhtem

rijkadajvagahtes

dálásj Svieriga dáfojn sámegielav ságastam moadda tuvsán jage suomagielav tuvsán jage bájkev. Romani chib 1500-jahkelâgo rájes rijkan ságastuvvam. Guoradusjuogos buktám duodastit jiddischgiella l Svierigin ságastuvvam nâv guhkev nâv ållusis vaj máhttá aneduvvat árbbedábálasj rijkadajva- jali unneplâgogiellan. Dan diehti Svierigin jiddisch ságastuvvá viehka binná almatjijs, guoradusjuogos árvval vájve máhtti sjaddat praktijkalattjat anodit unneplågogiellakonvensjåvnå vijdesbirástiddje biejadusájt. Dangas diehti máhttá rábmakonvensjåvnnå duvddet juvdárij oajbbomav anodit jiddischgielav

TIOWMJSÖSOS sou 1997;192

juvdárkultuvra danen dan konvensjåvnå jiddischkultuvrav oassen ulmme l suoddjit rijkalasj unneplågojt, gehtja nuppe åssudagá guoradallamav.

Dävddá Svierik unneplágogiellakonvensjávnåv sâmegiela, suo-

gus magiela romani chib hârráj

Jus Svierik galggá buktet unneplågogiellakonvensjåvnåv nanus-

tahttet, hähttuji konvensjåvnå II. oase rávkalvisá sáme- suomagiela romani chib hárráj dievdeduvvat. Dajna romani chib dajvagahtes giella muhtem njuolgadusá gárttjoduvvam. III. oase njuolgadusá gulluji val gielajda majn geografalasj vuodobájkke. Duodden Il. oassáj Svierik buktá válljit III. oasev nanustahttet gielajda majn geografalasj vuodobájkke. Jus Svierik III. oasev nanustahttá, hähttu dat njuolgadusájs válljit juohkka giellaj oase binnemusát 35 tjuoggá jali biehke. Juo dálla ållo njuolgadusá vaddi rijkadajva- jali unneplågogielajda goappátjagá lágaj sierra njuolgadusáj vil suojev doarjjagav, ietjá biedjamdagoj baktu. Váttugit gähttjam konvensjåvnå rávkalsáme-, romani chibgielaj hárráj visájt, de lip gávnnam suoma- Svierik juo dävddá ållo rávkalvisájt konvensjâvnå II. oases. III oases Svierik dävddá 33 tjuoggá jali biehke sámegiela hárráj 29 tjuoggá jali biehke suomagiela hárráj. Udnásj njuolgadusá lijká hábbmidum bâdos biedjamdahkon.

Unneplågogiellakonvensjâvnå vuodoulmme rávkká gájkbadjásasj un-

mij aktijt biedjamdagojt fievrrit aktisasj

neplâgogiellapolitihkav

unneplågogielajda suojev doarjjagav vaddet. Svierigin oajbbomij dakkir politihkka uddni fájllu.

biedjamdagojt dárbaj Svierik tjadádit jus galggá unneplâgo- Makkir

giellakonvensjâvnâv nanustahttet

Rijkag21bttje biedjamdago

Svierik galggá unneplågogiellakonvensjâvnåv nanustahttet, häht- Jus mijá árvvalime milta udnásj biedjamdagojt aktijdit dasi duodden tu sierra ådâ biedjamdagojt tjadádit ulmmen vuododit gájkbadjásasj

Åjnnasamos sierra biedjamdahko l dâhkunneplâgogiellapolitihkav.

meän kielijn romani chibgielajt rijka kidit sáme-, suoma- aktan histârjalasj Åjnas âlles rijkan duon dán

unneplågogiellan.

ássjeásijn dajt gielajt dajda tjanádum kultuvrajt dättodit lágásj Svieriga kultuvrraârbe árvvooassen. Duodden ájnas Svieriga ie-

SOU 19972192

Uøahkkájgäsos

neplåhkuj diedojt vijdedahttet urmeplågogielaj dajda tjanádum kultuvraj histárja birra.

Mij Oajvvadip dan diehti máhttudahka histârjalasj unneplågogielaj

dajda tjanádam kultuvra histårja birra galggá biejaduvvat máhttudakrávkalvissan divna oahppijda vuodo- gyrrmasaskâvlåj oahppoplánaj baktu. Dajna vuogijn máhttudahka Svierik histárjalattjat moattegielak moattekultuvralasj rijkka vijddát oabllán. Oajvvadip

binnemusát akta álmmukallaskâvllå juohkka giela hárráj oadtjot galggá guhkaájggásasj stáhta doarjjagav dâjmatjit giella- kultuvrraguovdátjin.

Mij oajvvadip njuolgadusá stivrriji stáhta doarjjagav duon

ma dán kultuvralasj doajmmaj rievddaduvvi dan guovlluj vaj sáme-,

suoma- romani chibkultuvra oadtju stáhta doarjjagis biedniknárev diedo daj kultuvraj birra ieneplâhkuj álli. Duodden mij Oajvvadip Stáhta Kultuvrrarádev, l kultuvrrapolitijkalattjat gájkbadjásasj

marina

aktijdiddje anburgge, barggon oadtjot gáhttit sáme-,

suoma romani kultuvrajt dan hárráj vaj dajn kultuvrraviessomin sadjenárre.

Duodde bicdjamdago hähttuji buvteduvvat giellanannidibmáj vaj giela máhtti bissot âvddánit unneplågogiellakonvensjâvnå ulme milta. Dan diehti akta oalle ájnas åvddâlbiejadus máná

nuora oadtju giellaâhpadusáv. Mij Oajvvadip Stáhta skâvllådåjmav barggon oadtjot dajvvalakkoj tjuovvot iednegiellaâhpadusáv

guovtegielakâhpadusáv histårjalasj unneplågogielaj hárráj. Mij oajvvadip binnemusát avtav universitehtav jali allaskâvlåv barggon oadtjot ásadit âhpadusáv âtsâdimev juohkka unneplâgogiellaj. Dasi lassen oajvvadip duon dán lágásj biedjamdagojt narmidittjat Svieriga rijkadajva- jali unneplågogielaj vidjurijt radion, prienntidum

tvzan sáhkagiehttojn. Mij Oajvvadip dårjanárev unneplâgogielaj girjálasjvuohtaj doarjjagav tjoaggem- arkijvvadoajmmaj gielalasj ábnnasij diedalasj bargadibmáj.

Unneplágogiellakonvensjåvnån njuolgadusá maj ulmme l

vaddet giellaaddnijda vieksesvuodav bájnátjit giellaj guosske biedjamdagojt. Mijá mielas ájnas giellaaddnijda allasisá vaddet máhttelisvuodav vuojnojdisá vaddet åvddâl biedjamdago buvteduvvi máhttelisvuodav säbrrat daj dåbelijtjuovvomij. Dan dichti mij buktep muhtem oajvvadusájt ulmmen histârjalasj unneplågogiellaaddnijda máhttelisvuodav vaddet dakkir vieksesvuodav.

Unneplágogiellakonvensjåvnán njuolgadusá ulmmen alodit

aktisasjbargov rijkarájáj rastá nannidittjat rijkadajva- jali unneplágogielajt dajda tjanádum kultuvrajt, goappátjagá rijkalattjat rijkadajvagit. Dan diehti gå mijá unneplågogiela ságastuvvi

mijá nuort-

Ijøahkkájgäsos sou 1997:192

tarijka ráddnájs, oajvvadip Svierigav barggat tjavgap nuorttarijka aktisasjbargo nali ulmmen doarjjot rijkadajva- jali unneplågogielajt dajda tjanádum kultuvrajt.

Rijkadajvajda guosske biedjamdago

Unneplâgogiellakonvensjávnán stuorrát bájkálasj ulmme. Dat javlienemus oasse dan njuolgadusájs, goappátjagá II. III. oasen, ájgoduvvam aneduvvat geografalasj dáfojn gånnå rijkadajva- jali unneplâgogiela ságastuvvi árbbedábálattjat vilá ságastuvvi nuoges âllusis. mige tsakka konvensjåvnnåj siebrre rijkav guhkebuj mannat gå lihtudibme rávkká praktijkalattjat dakkir dáfoj âlggolin mav tjuovvot dan njuolgadusájt. Divna dán rádjáj tjielggidum biedjamdago, ma guosski sámesuomagielajda giela majt Svierigin buktá tjadnat histârjalasj geografalasj vuoduj, ienemusát rijkagåbttje. Dajna njuolgadusá iednegiellaâhpadusá birra guosski ålles rijkkaj, nâv njuolgadusá duon dán tjerdak kultuvralasj stáhtadoarjjaga birra. Gå lip árvustallam makkir ådå njuolgadusá dárbulattja, jus Svierik nanustahtátjit unneplâgogiellakonvensjâvnâv sáme- suomagielaj hárráj, de lip adnám njuolgadusá galggi stuorrát rijkagâbttje årrot vaj ávkken båhti gájkka sáme- suomagielagijda. Dat árvustallam manná guhkebuj gå mav konvensjåvnnå rávkká. Mij gullu muhtem oajvvadusájda ådá njuolgadusáj birra sámesuomagielajda suodjen dårjan, oajvvadip dajt njuolgadusájt stuorrát ráddjit náv: Da galggi fámon ârrot dajn geografalasj dáfojn gånnâ gielajn geografalasj ruohttsasa gánnå giela vilá sagástuvvi nuoállusis. Da dáfo sámegiela hárráj nuortamus komuvna, Gierun, ges Váhtjer, Jâhkåmâhkke Årjapluovve suomagiela hárráj vihtta komuvna Duomosliegen, Haparanda, Badjeduomos, Bájel, Gierun Váhtjer. Mij oajvvadip dájda komuvnajda âdâ láhkaásadimev, mij mierkki aktugattjan riektá ávkkit ietjas gielav tjuøttjodusfábmudagájn duobbmostávlâjn juska sujna I dárogielmáhtto. Jus aktugasj válljim gielas ságastit fábmudagájn duobbmostâvlåjn, biejaduvvá dajda ásadusájda välggogisvuohta njálmálattjat sámegiellaj jali suomagiellaj vásstedit. Mij oajvvadip dakkir láhkaásadimev konvensjåvnå njuolgadusáj milta dåssjå bájkálattjat, âlles rijkkaj, danen gå njuolgadusá, ep aktugattjaj vaddi oalle riektáv fábmudagájn duobbmoståvlåjn ma ávkkit ietjá gielav gå dárogielav, luohkkerávkke. Dat oarren mij oajvvadip dakkir njuolgadusájt fábmuj biejaduvvat val manen

dakkir dáfojn gånnå sáme- suomagielajn guhka histárjalasj árbbedáhpe gånná giela iellemin árggaviessomin. Daj dáfoj fábmudagájn duobbmoståvlájn beras luluj gielladárbbo stuorámus,

dajn fábmudagájn beras luluj buoremus mzihttelisvuohta rávkalvisájt dievddet sámegiela jali suomagiela ságastallama hárráj. Njuolgadusá ma vaddi riektáv ávkkit ietjas gielav almulattjat muhtem bájkijn Norrbottena lenan vuoset, lena l histárjalattjat dálánagi moattegielak moattekultuvralasj bájkke.

Bájkálasj láhkaásadimbåhtusij tjuovvomij oajvvadip barggojuohkusav gânnâ njunnjusin Norrbottena lenastivrra. Barggojuogos oadtju âvdásvásstádussan jahkásattjat árvustallat láhkaásadimev ietjá bájkálasj biedjamdagojt dasi duodden buktet oajvvadusájt lasse biedjamdagojda daj bájkij gielajda kultuvrajda nannididdjen.

Mijá oajvvadusá bájkálasj láhkaásadime birra gábttji muhtem oassáj riektáv oadtjot sáme- jali suomagielajt ságastit åvddáskávllâ-

vuorrasijhuksodåjmajn. Dan mijá oajvvadime åvddâl lip rádjam gatjálvisâtsådallanüjt komuvnajda mannam komuvnajn ulmmen gárttit märráj komuvna juo uddni dievddi mijá láhkamierredum

man välggogisvuodajt fállat âvddâskávllâ- vuorrasijhuksodájmajt majn virggealmatja ságasti sáme- jali suomagielajt.

lenep rijkagábttje biedjamdago sáme- suomagielajda dárjan suodjen

Mij adnep oalle ájnnasin sáme- suomagielaga ålles rijkan riektáv oadtju duostoduvvat ietjasa gielajda åvddâskâvllâdâjman vuorrasijhuvson.

Jus máná, gejn Sámegiella jali suomagiella iednegiellan, galggi sjaddat guovtegielagin, ájnas juo åvddåskåvlájn duostoduvvi ietjasa gielajda. Mij dan diehti oajvvadip âtsådallam dagáduvvá man märráj máná duostoduvvi ietjasa unneplågogielajda komuvnaj mánnáhuvson. Mij adnep biedjamdago galggi buvteduvvat komuvnajt áttjudittjat ásadittjat dakkir mánnahuvsov, jus âllo äjgáda sih-

nuoges

âvddâskåvllâdåjmav sáme- jali suomagielak virgge-

manna almatja. Mij guosská åvddåskâvllådoajmmaj mij tsuojgodip máhttelisvuohta juo uddni gávnnu aktugasj dájmav jåhtuj biedjat.

Årvustallamij milta ållagasj suomegielak vuorrasa, ma

vuorrasa, dárbahi huvsov dássta duobbelij lassáni, diehtusin ållo vuorrasa máhtti vajálduhttet manemus oahppam gielav, guoradisjuogos ájnnasin adnám vuorrasa riektáv oadtju huvson duostoduvvat ietjasa gielajda. Dan diehti mij oajvvadip galggá átsâdaláduvvat makkir

Tjoahldcájgäsos sou 1997:192

komuvnajn ållo sáme- jali suomagielak gudi dárbahi

vuorrasa komuvna huvsov. Dakkir åtsådallam vuodon, adnep máhttelis dajn komuvnajn, gånná ållo ma ságasti unneplågo-

nuoges vuorrasa gielav dárbahi komuvna huvsov, biejadit riektáv duostoduvvat ietjasa gielajda.

Svierik galgaluluj unneplágogiellakonvensjåvnáv nanustahttet

Mij adnep Svierik galgaluluj unneplâgogiellakonvensjåvnåv nanustahttet Svieriga histårjalasj unneplågogiellan sámegielav, suomagielav aktan meän kielijn romani chibgielav dáhkkidit.

Dasi ájnas oarren histârjalasj rijkadajva- jali unneplågogiela Svieriga Europa kultuvrrahistårjalasj árbe árvvooase dajn gielajn riektá dárbo doarjjagav oadtjot vaj âvddålij guovlluj bissu.

dan hárráj la, gudi ságasti histårjalasj rijkadajva- jali Ietjá ájnas oarre unneplågogielajt sihtam dajt almulattjat dåhkkidit histárjalasj rijkadajva- jali unneplågogiellan.

Uddni dättoduvvá ålot kultuvralasj moattevuoda árvvo, masi rijkkajbâhtaliddje oasálattja. Sámegiella, suomagiella romani chib

dajda tjanádum kultuvra Svierigin gávnnum moadda tjuohte jage

da rijka histårjalasj, kultuvralasj gielalasj moattevuohtaj

buktám. Dan diehti l dárbulasj histârjalasj giela dajda tjanáoasev dum kultuvra dâhkkiduvvi tsuojgoduvvi Svieriga moattekultuvralasj oassen. Svierik danen galgaluluj unneplâgogiellakonvensjâvnåv nanustahttet sámegiela, suomagiela aktan meän kielijn romani chib hárráj. Dajna vuogijn unneplâgogiela oadtju javladum doarjjagav suojev vaj bukti bissot Svieriga kultuvrraárbe udnásj sebrudagá ájnas oassen.

Tiivistelmä

Tehtäväxiämme ollut selvittää kysymys, tuleeko Ruotsin allekir-

on joittaa Euroopan neuvoston sopimus alueellisista kielistä tai vähemmistökielistä, vähemmistökielisopimus, miten siinä tapauksessa. Vähemmistökielisopimuksen tarkoituksena suojella tukea Eu-

on roopan alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä yhtenä arvokkaana

osana Euroopan monikulttuurista monikielistä perintöä: Sopimuksen 1 artiklan määritelmä ratkaisee, mitkä kielet jossakin valtiossa

ovat alueellisia kieliä tai vähenunistökieliä. Erityisen vahva

suoja annetaan niille kielille, joilla historiallinen maantieteellinen alue valti-

on ossa, heikompi suoja taas annetaan kielille, joilla ole maantieteellista aluetta, alueellisesti sitoutumattomillc kielille. Vähemmmistökielisopimusta voidaan täten luonnehtia alueellisesti suuntautuvaksi kulttuurisopimukseksi. Tähån mennessä sopimuksen ratiñoinut

on viisi maata, nimittäin Norja, Suomi, Unkari, Alankomaat Kroatia. Vähemmistökielisopimus astuu siten voimaan maaliskuuta 1998.

Ruotsin historialliset alueelliset kielet tai vähemmistökielet

Olemme päätyneet siihen, että ts. kaikki varieteetit

saame saamen kuten eteläsaame, luulajansaame pohjoissaame, suomi ts. kaikki suomen varieteetit kuten tornionlaakson suomi/meän kieli ylcissuomi sekä romani chib kaikki romani chibin varieteetit ovat sopimuksen l artiklan määriteimän mukaan alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä Ruotsissa.

Saamella suomen kielellä historiallinen maantieteellinen alue,

on kun taas romani chib on Ruotsissa alueeton kieli. Saamea luulta-

on vasti käytetty useita tuhansia vuosia osissa nykyistä Ruotsia

suomea noin tuhat vuotta. Romani chibiä käytetty l500-lu-

on maassa vulta lähtien.

Komitea ole pystynyt löytämään todisteita, että jiddisiä käy-

on tetty Ruotsissa riittävän pitkä aika riittävän laajaiti, jotta sitä voitaisiin pitää sellaisena alueellisena kielenä tai vähemmistökielenä, jota on käytetty Ruotsissa perinteisesti. Kielen tämänhetkisten käyttäjien määrä arvioidaan Ruotsissa suhteellisen pieneksi, mikä

vas-

TIiI'.s'IeIInc'i

taa vähemmistökielisopimuksen laajojen määräysten soveltamista jiddisiin Ruotsissa. Sitä vastoin voidaan tukea juutalaisten pyrkimyksiä säilyttää jiddis jiddiäinkielinen kulttuuri osana juutalaista kulttuuria kansallisia vähemmistöjä koskevasta suojasta solmitun puitesopimuksen mukaan, mitâ käsitellään osassa II.

a

Täyttääkö Ruotsi vdhenvnistékielisopimuksen vaatimukset saamen, suomen romani chibin osalta

Jotta Ruotsi voisi ratifioida vähemmistökiclisopimultsen sen täytyy

sopimuksen osan määräyksissä olevat vaatimukset saamen, suomen romani chibin osalta. Romani chibin osalta tietyin rajoituksin, koska se on alueeton kieli. Sopimuksen III osan määräykset koskevat vain kieliä, joilla on maantieteellinen alue. Ruotsi voi valita, että se osan lisäksi ratifioi III osan kielille, joilla on maantieteellinen alue. Jos Ruotsi ratifioi IIl osan, sen täytyy valita sopimuksen III osan määräyksistä vähintään 35 kohtaa tai kappaletta, joita sovelletaan kuhunkin kieleen.

Jo nyt on voimassa, sekä lakien että asetusten kautta muiden toimien kautta, monia määräyksiä, jotka suojaavat tukevat Ruotsin alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä. Sopimuksen vaatimusten käsittelyssä olemme todenneet, että Ruotsi täyttää useita osan vaatimuksista saamen, suomen romani chibin osalta sekä että se III osan vaatimuksista 33 kohtaa tai kappaletta saamen osalta 29 kohtaa tai kappaletta suomen osalta.

Nykyiset määräykset ovat kuitenkin luonteeltaan yksittäisiä panostuksia. Vähemmistökielisopimus edellyttää, että on olemassa kokonaisvaltainen vähemmistökielipolitiikka, jossa toimet koordinoidaan

suunnataan yhteiseen tavoitteeseen antaa alueellisille kielille tai vähemmistökielille suojaa tukea. Sellainen politiikkaa puuttuu Ruotsista tätänykyä.

Mitkä toimet ovat välttämättömiâ, jotta Ruotsi voisi ratlfioida Viihemmistékielisopimuksen

j I .

Jotta Ruotsi voisi ratiñoida vähemmistökielisopimuksen on meidän arviomme mukaan välttämätöntä, että nykyiset toimet koordinoidaan sekä toteutetaan eräitä uusia toimia kokonaisvaltaisen vähemmistökielipolitiikan perustaksi Ruotsiin. Tärkein yksittäinen toimenpide 36

/Ilr/.s/e//nu

sellaisessa politiikassa kielen, meän kieli on saamen suomen mukaan luettuna, sekä romani chibin tunnustaminen historiallisiksi vähemmistökieliksi. On myös erittäin tärkeätä kohottaa koko maassa eri asia-aloilla esille kielet niihin liittyvä kulttuuri Ruotsin kulttuuriperinnön arvokkaana On myös tärkeätä levittää osana. enemmistön keskuuteen tietoa näistä kielistä niihin liittyvien kulttuurien historiasta Ruotsissa. Tämän aikaansaamiseksi ehdotamme, että tieto historiallisista vähemmistökielistä niihin liittyvästä kulttuurista historiasta otetaan tietovaatimukseksi kaikkien peruskoulun lukiokoulun oppilaiden opetussuunnitelmaan. Näin voidaan laajalti levittää tietoa Ruotsista monikulttuurisena maana historiallisesti katsottuna. Ehdotamme myös, että yhdelle kansankorkeakoululle kutakin kieltä varten axmetaan pitkällä aikavälillä Valtion tukea, jotta tämä voisi toimia kieli- kulttuurikeskuksena. Jotta kieliin liittyvä kulttuuri saisi riittävästi tilaa tukea jotta se voisi ulottua enemmistöväestöön ehdotamme myös, että erilaisia kulttuuripanoksiin myönnettäviä Valtion tukimuotoja koskevia määräyksiä muutetaan niin, että saamelaiselle, suomalaiselle, tomiolaaksolaiselle romanilaiselle kulttuurille riittävä valtiolannetaan osuus lisesta tuesta. Ehdotamme myös, että Valtion kulttuurineuvosto, joka on kulttuuripolitiikan kokonaisvaltaisesta koordinoivasta tehtävästä huolehtiva viranomainen, tehtäväkseen huolehtia, että saamelaissaa suomalais-, tornionlaaksolais- romanikulttuuri riittävän tilan saa kulttuurielälnässä. On myös tarpeen toteuttaa lisätoimia kielten vahvistamiseksi, niin että ne voivat elää kehittyä vähemmistökielisopimuksen määräysten mukaan. Erittäin tärkeä edellytys tässä että lapset on se, nuoret saavat opetusta kyseessä olevissa kielissä. Ehdotamme, että Valtion kouluvirasto saa tehtäväkseen säännöllisesti valvoa historiallisia vähemmistökieliä koskevaa äidinkielenopetusta kaksikielistä operusta. Ehdotamme myös, että kunkin kielen osalta vähintään yhdelle yliopistolle tai korkeakoululle annetaan tehtäväksi järjestää koulutusta tutkimusta kyseisessä kielessä. Lisäksi ehdotamme eri toimia Ruotsin alueellisten kielten tai vähemmistökielten vahvisaseman tamiseksi joukkoviestimissä, niin radiossa televisiossa kuin painetussa lehdistössä. Edellen ehdotarnme, että ryhdytään toimiin riittävän tuen antamiseksi näillä kielillä kirjoitetulle kirjallisuudelle samoin kuin toiminnalle, joka merkitsee kielellisen materiaalin kokoamista, arkistointia tieteellistä työstämistä.

.. l nvnvte/ma. . .,

Vähemmistökielisopimus sisältää myös määräyksiä, joiden

tarkoituksena on antaa kielten käyttäjille mahdollisuus

vaikuttaa kielten käyttämistä koskeviin toimiin. Meidän

näkemyksemme mukaan

on tärkeätä, että kielten käyttäjät itse voivat esittää mielipiteensä

ennen sellaisten toimenpiteiden toteuttamista että he voivat osallistua

seurantaan. Esitänune sen vuoksi ehdotuksia, jotka tähtäävät sellaisen vaikutusmahdollisuuden antamiseen historiallisten vähemmistökiel-

temme käyttäjille.

Vähemmistökielisopimuksessa on myös määräyksiä, joiden tarkoituksena on kannustaa valtakunnanrajojen yli ulottuvaan yhteistyöhön alueellisten kielten tai vähemmistökielten näihin kieliin liittyvien

kulttuurien vahvistamiseksi sekä kansallisella että alueellisella

tasolla. Koska vähemmistökieliämme käytetään myös naapurimaissamme, ehdotamme, että Ruotsi toimisi näihin alueellisiin

kieliin tai vähemmistökieliin niihin liittyviin kulttuureihin kohdistuvan

pohjoismaisen yhteistyön lisäämiseksi.

l . H .

Vähemmistökielisopimus on suuntaukseltaan suurelta osin alueelli-

nen. Tämä merkitsee, että useimmat, sekä että III mää-

osan osan, räykset on tarkoitettu sovellettaviksi niillä alueilla,

joilla alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä perinteisesti käytetty edelleen käy-

on tetään riittävässä määrin. Mikään kuitenkaan sopimuksen

estä, että allekirjoittanut maa ulottaa toimet laajemmalle kuin sopimus vaatii

soveltaa määrâyksiä myös sellaisten alueiden ulkopuolella.

Ne toimet, joita tehty kielen hyväksi nämä

on saamen suomen kielet voidaan katsoa historiallisesti alueellisiksi kieliksi Ruotsissa,

ovat toistaiseksi olleet suurimmaksi osaksi koko kattavia. Niin-

maan pä äidinkieltä koskevat määräykset voirnassa koko

ovat maassa sa-

moin kulttuuripanostuksiin myönnettäviä erilaisia valtion tukimuotoja

koskevat määräykset. Kun olemme harkinneet, mitä uusia sääntöjä

tarvitaan ennen kuin Ruotsi voi allekirjoittaa vähemmistökieli-

sopimuksen saamen osalta, olemme katsoneet, että näi-

suomen denkin tulisi suurelta osin olla koko kattavia, jotta voisivat

maan ne olla hyödyksi saamenkielisille suomenkielisille koko

maassa. Tässä arviossamme olemme siis menneet ehdotuksissamme

pidemmälle kuin sopimus vaatii.

l.I4lI.S'If/I71ä

Mitä tulee tiettyihin ehdotuksiin uusiksi säärmöiksi suojaamaan tukemaan saamen suomen kieltä ehdotamme kuitenkin, että

ne rajoitetaan pääasialllsesti koskemaan niitä maantieteellisiä alueita, joissa kielillä on maantieteelliset juurensa joissa niitä edelleen käytetään riittävässä määrin. Saamen osalta tähän alueeseen kuuluu neljä pohjoista tunturikuntaa, Kiiruna, Jällivaara, Jokkmokk Arjeplog,

suomen osalta viisi Tornionlaakson kuntaa, Haaparanta, Övertorneå, Pajala, Kiiruna Jällivaara.

Näihin kuntiin ehdotamme uutta lainsäädäntöä, joka merkitsee, että yksityiset ihmiset saavat oikeuden käyttää omaa kieltään hallintoviranomaisissa tuomioistuimissa ruotsin kielen taitoonsa katsomatta.

Viranomaisille tuomioistuimille määrätään velvollisuus vastata suullisesti saameksi vastaavasti suomeksi, jos joku valinnut tä-

on män kielen käyttämisen.

Yksi syy ehdotukseemme soveltaa tätä lainsäädäntöä alueellisesti sopimuksen määräysten mukaisesti on se, että lainsäädäntö, joka antaa yksilölle ehdottoman oikeuden käyttää muuta kieltä kuin ruotsia yhteyksissään viranomaisiin tuomioistuimiin, vaatii suuria resursseja. Sellaisten sääntöjen toteuttaminen koko maassa olisi käytännöllisesti taloudellisesti mahdotonta. Siksi ehdotamme sopimuksen määräysten mukaisesti, että säännöt koskevat niitä alueita, missä saamea suomea on perinteisesti käytetty kauan missä ne edelleen ovat elävä osa arkipäivää. Voidaan myös olettaa, että tarve käyttää kieliä yhteyksissä viranomaisiin tuomioistuimiin on suurin näillä alueilla samoin kuin edellytykset, että viranomaiset voivat täyttää saamen suomen käyttämistä koskevat vaatimukset. Säännöt oikeudesta käyttää omaa kieltään julkisissa yhteyksissä osissa Norrbottenin lääniä ilmaisevat myös, että tämä alue on historiallisesti ollut on edelleen monikielinen monikulttuurinen.

Alueellisen lainsäädännön tulosten seuraamiseksi kielten aseman vahvistamiseksi näillä alueilla ehdotamrne, että Norrbottenin läänin lääninhallituksen johdolla toimiva työryhmä vastuun arvioida

saa lainsäädäntö muut alueelliset toimet vuosittain ehdottaa lisätoimia kielten saamelaisen tornionlaaksolaisen kulttuurin

aseman vahvistamiseksi.

Ehdotuksemme alueellisesti sovellettavasta lainsäädännöstä käsittävät myös oikeuden tietyssä määrin saada palveluja saamen suomen kielellä esikoulutoiminnassa vanhustenhuollossa. Ehdotuksiamme on näiltä osin edeltänyt kysely käynti kyseessä olevissa kunnissa tarkoituksena ollut kartoittaa, missä määrin kunnat nykyisin

on pystyvät täyttämään lainmukaisen velvollisuutensa tarjota esikoulutoimintaa vanhustenhuoltoa käyttämällä saamenkielistä suomenkielistä henkilökuntaa.

’/m-:.s-Ielma sou 1997;192

I,-Sm. . 1. I.. .1.

Pidämme hyvin tärkeänä, että suomenkieliset koko

saamen- saavat maassa oikeuden omankielisiin palveluihin esikoulutoiminnassa vanhustenhuollossa.

Jotta tai äidinkielenäân puhuvista lapsista tulisi

saamea suomea kaksikielisiä on tärkeätä, että he saavat kieltänsä esikoulutoimirmassa. Ehdotamme sen vuoksi, että selvitetään, missä määrin nämä lapset saavat omaa kieltänsä kunnallisessa päivähoidossa. Meidän mielestämme on myös ryhdyttävä toimiin, jotta saataisiin kunnat järjestämään saamen- suomenkielistä esikoulutoimintaa niissä tapauksissa, jolloin kunnassa on riittävä määrä vanhempia, jotka haluavat lapsilleen tällaista toimintaa. Esikoulutoimimian osalta huomautanune myös mahdollisuudesta käynnistää toiminta yksityisenä esikoulutoimintana.

Tärkeä syy saattaa voimaan oikeus saada omaa kieltään vanhustenhuollossa on se suuri iäkkäiden määrä, etenkin suomenkielisten joukossa, joiden voidaan laskea tarvitsevan vanhustenhuoltoa lähivuosina, ne kokemukset, joiden mukaan iäkkäät voivat kadottaa viimeksi oppimansa kielen taidon. Siksi ehdotamme, että selvitetään, missä kunnissa on riittävän monta iäkästä, jotka käyttävät saamea tai suomea jotka tarvitsevat vanhustenhuoltoa. Sellaisen tutkimuksen pohjalta katsomme, että lakisääteinen oikeus saada kieltänsä vanhustenhuollossa on toteutettava niissä kunnissa, joissa on riittävä määrä tätä tarvitsevia vanhuksia.

Ruotsin tulee ratzfioida vdhemmistékielisopimus

Katsomme, että Ruotsin tulee ratiñoida vähemmistökielisopimus saamen kielen, suomen kielen, meän kieli mukaan luettuna, sekä romani chibin osalta historiallisina vähemmistökielinä Ruotsissa.

Tärkeä syy tähän on se, että historialliset alueelliset kielet tai vähemmistökielet ovat arvokas osa Ruotsin Euroopan kulttuurihistoriallista perintöä sellaisina niillä on oikeus tukeen suojaan

ne tarvitsevat tukea suojaa pystyäkseen eiämään. Toinen tärkeä syy on se, että näitä historiallisia alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä käyttävät ovat esittäneet ponnekkaita toivomuksia kieltensä virallisesta tunnustamisesta historiallisiksi alueellisiksi kieliksi tai vähemmistökieliksi.

/nrlw/c/nnl. .

Nykyisin korostetaan monissa eri yhteyksissä sen kulttuurisen m0ninaisuuden merkitystä, johon Ruotsiin suuntautunut maahamnuutto

johtanut. Saame, suomi romani chib näihin kieliin liittyvät on kulttuurit ovat olleet Ruotsia useita satoja vuosia osaltaan edis-

osa täneet historiallisen, kulttuurisen kielellisen moninaisuuden syntymistä. Siksi välttämätöntä, että nämä historialliset kielet kult-

on tuurit tunnustetaan että huomioidaan osaksi monikulttuurista

ne Ruotsia. Siksi Ruotsin tulee ratitioida vähemmistökielisopimus saamen kielen, suomen kielen, meän kieli mukaan luettuna, romani chibin osalta antaa tällä tavalla historiallisille vähemmistökielille selvä tuki suoja, niin että voivat elää tärkeänä osana Ruotsin

ne kulttuuriperintöä nykypäivän yhteiskuntaa.

YHTHEENVETO

Meilä oon oliu tehtävännä selvittää kysymystä jos, jos niin kunka

Ruotti pittää liittyä Euruupan neuoston konvensuuhniin

maanosaeli minuriteetikieiistä, minuriteettikielikonvensuuni. Minuriteettikielikonvensuunin tarkotus ette suojata tukea euruuppalaisia

oon maanosa- eli minuriteettikieliä awokhaana Euruupan moni-

osana kylttyrellisestä monikielisestä petinöstä. Mikkä kielet

maassa oon maanosa- minuriteetikieliä päätethään deñnisuunin mukhaan konvensuunin anikkelissä Erikoisen voimakas suoja annethaan niile kielile joila oon histuurialinen jeukraafñnen pohja ko

maassa, niile kielile millä ole jeukraaffista pohjaa mikkä ole

maassa, aluheelisesti siottu, annethaan heikompi suoja. Minuriteettikielikonvensuunia saattaa näin kuttua kylttyyrikonvensuuniksi jolla oon aluheelinen suunta. Tähhään saakka viis ratifisee—

maata oon ranu konvensuunin, Norja, Suomi, Unkari, Hollanti Kroaattia.

Minuriteettikielikonvensuuni astuu näin voihmaan maaliskuuta

1998.

Histuurialisia eli minuriteettikielia Ruotrissa

maanosa-

Met olema tulheet siihen ette saamenkieli kaikki

se oon saamenkielen eri varieteetit niinko eteläsaami, luulajansaami pohjos-

saami, suomenkieli se kaikki eri suomenkielen varieteetit

oon niinko meänkieli stantarttisuomi romani chib kaikki romani chibin varieteetit oon histuurialisia eli minuriteettikieliä

maanosa- Ruottissa jokka kuuluva konvensuunin artikkelin tefinisuuhniin.

Saamenkielelä suomenkielelä histuurialinen jeukraafñnen

oon pohja konvensuunin mukhaan ko romani chib ole aluheeli-

taas sesti siottu kieli Ruottissa. Saamenkieltä luultavasti praatittu

oon nykysen Ruottin osissa monta tuhatta suomenkieltä

vuotta suunilheen tuhanen vuotta. Romani chibiä praatittu

oon maassa l500-luvulta saakka.

Komitee ole saattanu löytää totistheita siittä juutalaisitten

ette kieltä, jittistä, olis käytetty kylläksi pitkää aikaa kylläksi laajalti

Ruot-tissa niin ette sitä saattas pittää eli minuriteetikielenä

maanosamitä oon kauon käytetty Ruottissa, Se suhtheelisen pieni määrä

ette ihmisiä Ruottissa nyt näyttää käyttävän kieltä sekhään

oikhen puola sitä ette käyttää minuriteettikielikonvensuunin laajoja

mää-

Yhtheenveto

räyksiä iitiikshiin Ruottissa. Mutta juutalaisitten pyrkimykset säilyttää jittistä iittiskylttyyriä iuutalaiskylttyyriä tukea

osana saava raamikonvensuunin mukhaan valtiolisten minuriteetitten suojaksi, mitä oon käsitelty osasto Ilzssa.

Täyttäakäs Ruotti nyt minuriteettikielikonvensuunia saamenlcielen, suomenláelen ja romani chibin suhtheen

Jos Ruotti saattaa mtiñseemta minuriteettikielikonvensuunin niin häätyy niitten vaatimuksitten jokka konvensuunin II:n

oon osa määräyksissä olla täytettyjä saamenkielen, suomenkielen romani chibin suhtheen. Romani chibile tullee vissiä rajotuksia ko kieli ole aluheelisesti siottu. Mäâräykset konvensuunin osassa III koskeva vain kieliä joila jeukraafñnen pohja. Ruotti saattaa valita

oon osan lisäksi ratiñseerata konvensuunin osan III:ki niile kielile millä oon jeukraafñnen pohja. Jos Ruotti ratiñseeraa III

osan häätyy Ruotti valita vähhiinthään 35 kohtaa eli kappaletta osan III vaatimuksista mitä häätyy kumphaanki kiehleen.

Jo nyt oon monia määräyksiä mikkä antava maanosa- eli minuriteettikielile Ruottissa suojaa tukea, niin määräyksillälaissa asetuksissa ko muila toimenpitheilä. Ko met olema kattonheet läpi konvensuunin vaatimuksia met olema huomanheet ette Ruotti täyttää osan vaatimuksista konvensuunin osassa saamenkielen, suomenkielen romani chibin kohala ette 33 pynkttiä eli kappaletta konvensuunin osassa III tulle täytetyksi saamenkielen 29 pynkttiä eli kappaletta suomenkielen kohala.

N iilä määräyksillä mitä kuitenki pynktti-insatsitten

nyt oon oon luone. Minuriteettikielikonvensuuni lähtee siittä kokonais-

ette oon valtanen minuriteettipolitiikka missä toimenpitheitä passathaan yhtheen suunathaan yhtheisheen maahliin eli minu-

antaa maanosa— riteettikielile suojaa tukea. Semmosta politiikka Ruottissa nyt ole.

Mitäs toimenpitheita tarttee tehhää ette Ruotti saattaa ratzfiseerata Minuriteettikielikonvensuunin

Maata peittäviä toimenpitheitä

Yhtheenveto

Jos Ruotti saattaa ratiñseerata rninuriteettikielikonvensuunin niin siinä meän näkemisen mukhaan tarvithaan toimenpitheet

ette net mitä nyt otethaan oomathaan yhtheen ette vissiä uusia toimenpitheitä tehhään tarkotuksella laittaa kokonaisvaltasen minuriteettipolitiikan pohjan Ruottile. Tärkein yksityinen toimenpie

semmosessa politiikassa oon ette tunnustaa saamenkielen suomenkielen mukhaan luettuna meänkieli romani chibin histuurialisinna minuriteeettikielinå Oon kansa erittäin tärkeätä ette koko

maassa eri asiayhtheyksissä nostaa framile kielet kylttyyrin mikä

sen kuuluu yhtheen niitten kansa an/okhaana Ruottin kylttyyri-

osana perinöstä. Tärkeätä kansa ette levittää tietoa majuriteetile

oon näistä kielistä kylttyyritten histuuriasta Ruottissa.

Tarkotuksena saaja tämän aikhaan met ehotamma ette tietoa histuurialisista minuriteettikielistéi siittä kylttyyristä histuuriasta mikä kuuluu niihin otethaan sisäle tietovaatimuksenna kaikitten peruskoulun jymnaasin oppilhaitten lääruplaahniin. Tällä laila saattaa tietoa Ruottista histuurialisesti kattottuna monikielisennä monikylttyyrisennä maana levittää leveällä rintamalla. Met ehotamma kansa ette vâhhiinthään yhele kansanopistolle kutaki kieltä kohthaan annethaan pitkäaikasta valtiolista tukea niin ette net saattava toimia kieli- kylttyyrikeskuksinna.

Tarkotuksella ette se kylttyyri mikä kuuluu yhtheen kielitten kans sais kylläksi tillaa tukea tulis ulos majuriteettiväestön keskuutheen met ehotamma kans ette net määräykset mikkä 0hjaava valtion tukea eri muothoin kylttyrellisiä satsninkia muutethaan niin ette saamelaisele, suomalaisele, tomionlaaksolaisele romanitten kylttyyrille annethaan riittävä osa valtiolisesta tuesta. Met ehotamma kansa ette Valtion Kylttyyrineuostolle semmosenna viranomhaisenna jolla oon kokonaisvaltanen yhtheen oomaava rolli kylttyyripolitiikassa annethaan tehtäväksi kattoa ette saamelainen, suomalainen, tornionlaaksolainen mmanilainen kylttyyri saava riittävää tillaa kylttyyrielämässä.

Tarvithaan vielä tehhä lisätoimenpitheitä vahvistamhaan kieliä niin ette net saattava ellää kehittyä mukhaan ko minuriteetti-

sen kielikonvensuuni määrää. Kauhean tärkeä eelytys tälle oon ette lapset nuoret opetusta kielissä. Met ehotamma takia

saava sen ette Valtion Koululaitos saapi tehtäväksi ette säänölisesti seurata äitinkielenopetusta kakskielistä opetusta histuurialisitten minuriteettikielitten kohala. Met ehotamma kans ette vähhiinthään yhele ynivärsiteetile eli yhele korkeakoulule kutaki kieltä kohthaan

annethaan tehtäväksi järjestää opetusta tutkimusta kussaki kielessä. Sen lisäksi met ehotamma eri toimenpitheitä vahvistamhaan

ruotta-

Yhtheen veto

laisitten minuriteettikielitten massmeetiassa,

maanosa- asemaa niin raatiossa TVzssä ko präntätyissä lehissä. Lisäksi met ehotamma ette toimenpitheitä otethaan ette riittävää tukea annethaan kirjalisuuele näilä kielilä tukea toiminalle mikä sisältää kokoaamista, arkiveeraamista kielitten kielelisen materiaalin tiemeelistä käsittelemistä.

Minuriteettikielikonvensuuni sisältää kans määräyksiä mikkä tähtäävä siihen ette antaa niile jokka käyttâvä kieliä maholisuuksia vaikuttaa niihin toimenpitheishiin jokka koskeva kielitten käyttöä. Meän käsityksen mukhaan oon ette net jokka itte käyttävä näitä kieliä saava tilasuuen antaa omia mielipitheitä ennenko semmosia toimenpitheitä tehhään tilasuuen ottaa ossaa seuraamisheen. Met annama siksi ehotuksia mikkä tähtäävä siihen ette antaa niile jokka käyttävä meän minuriteettikieliä maholisuuen

semmoselle vaikutusvallale.

Minuriteettikielikonvensuunissa 00n vielä määräyksiä jokka tähtäävä rohkasheen valtakunnanrajoja ylittävvää yhtheistyötä vahvistamhaan maanosa- minuriteettikieliä niitä kylttyyriä jokka kuuluva näihiin kiehliin, niin kansalisella ko aluheelisella tasola. Ko aattelee ette meän minudteettikieliä käytethään meän pohjosissa krannimaissa met ehotamma ette Ruotti toimis lissäintyvän pohjosmaisen yhtheistyön puolesta tarkotuksena tukea näitä maanosa- eli minuriteettikieliä niitten kylttyyriä.

A1uheel isesti käytettäviä toimerzpitheita

Minuriteettikielikonvensuuni oon suureksi osaksi aluheelinen ko aattelee sen tarkotusta. Tämä merkittee ette suurin osa määräyksistä, niin konvensuunin osassa ko III, 00n tarkotettu käytettäväksi jeukraafñsissa aluheissa missä eli minuriteettikielet

maanosa- 00n käytössä vanhaasthaan vieläki käytössä riittävässä

00n laajuuessa. Mikhään kuitenkhaan joka liittyy kon-

estä ette maa vensuuhniin mennee pitemälle ko konvensuuni vaatii käyttää sen määräyksiä semmositten aluheitten ulkopuolelaki.

Tähhään saakka 00n net toimenpitheet mikkä tulheet

00n saamenkielen suomenkielen mikkä net kielet mitä saattaa

00n kytkeä histuurialisheen jeukraaffisheen pohjaan Ruottissa hyväksi, suuriimaksi osaksi käsittänheet koko maata. Näin äitinkielen

opetuksen säänöt 00n voimassa koko maassa säänöt valtiolisesta tuesta eri kylttyyrisatsninkille kansa. Ko met olema hunteeranheet mitä uusia sääntöjä tarvithaan ette Ruotti saattas liittyä

saamensuomenkielen minuriteettikielikonvensuuhniin niin met olema

Yhtheenveto

aatelheet ette net suurin piinhein pitäsit koskea koko maata niin ette net tuleva saamen- suomenkielen puhujitten hyöyksi koko maassa. Tässä värteeraamisessa met olema tällä laila menheet pitemälle meän esityksissä ko mitä konvensuuni vaatii.

Ko 00n kysymys vissistâ ehotuksista uushiin säänthöin

saamen-

suomenkielen suojaksi met kuitenki ehotamma ette näitä päänänsä pittää rajottaa niihin jeukraañishiin aluheishiin missä kielitten jeukraaffiset juuret oon missä niitä vielä käytethään riittävästi. Tämä alue 00n saamenkielen puolesta neljä pohjosta tunturikuntaa, Kiruna, J ellivaara, Jokkmokk Arjeplog suomenkielen osalta viis kuntaa Tomionlaaksossa, Haaparanta, Matarinki, Pajala, Kiruna Jellivaara.

Näissä kunnissa met annama ehotuksia uuele lainsäätämiselle mikä merkittee sitä ette yksityiset saava oikeuen käyttää

ommaa kieltä, saamen- suomenkieltä, viranomhaisten oikeuen kansa välittä-mättä saattavakko net ruottia.

Viranomhaiset oikeuet velvotethaan vastahmaan suulisesti saamen- eli suomenkielelä jos yksityinen 00n valinu yhtheyenpion jommala kummala näistä kielistä.

Yks syy siihen ette met ehotamma ette tätä lainsäätämistä pittäâ käyttää aluheelisesti konvensuunin mukhaan ette Iain-

00n se säätäminen mikä antaa yksityisele ehottoman oikeuen käyttää muuta kieltä ko mottia yhtheyessä viranomhaisten oikeuen kans vaatii resytsiä. Site: saattas praktilisesti ekonoomisesti viä läpi koko maassa. Met ehotamma konvensuunin vaatimusten mukhaan ette säänöt piethään voimassa niilä aluheila missä

saamensuomenkielelä 00n pitkä histuurialinen tratisuuni missä niitä vieläki käytethään arkipäiväsessä elämässä. Näilä aluheila saattaa tarpheen käyttää näitä kieliä virkavallan oikeuen kans oottaa olevan suuriiman niinko maholisuuet viranomhaisilla pittää yhtheyttä saamen- suomenkielelä. Säänöt oikeuesta käyttää

ommaa kieltä ofentlisissa yhtheyksissä Norrbottenin läänin osissa näyttää kans ette tämä alue histuurialisesti ollu vieläki moni-

00n 00n

kielinen monikylttyrellinen.

Tarkotuksena seurata aluheelisen Iainsäätämisen tuloksia vahvistaa kielitten asemaa näilä aluheila met ehotamma ette työryhmä Norrbottenin Lääninhallituksen johola saapi vastuuen ette joka vuosi väneerata lainsäätämistä muita aluheelisia toimenpitheitä ehottaa uusia toimenpitheitä kielitten saamelaisen tomionlaaksolaisen kylttyytin vahvistamiseksi aluheila.

aseman

Meän ehotukset aluheelisesti sopihvaan lainsäätämisheen sisältää kansa oikeuen vississä määrässä tulla vasthaanotetuksi eli

saamensuomenkielelä esikoulutoiminassa vanhoittenhoijossa. Ennen

Yhtheenveto SOU 1997119

meän ehotuksia nâisså osissa met tehimä intervjyytutkimuksen kävimä näissä kunnissa tarkotuksena ottaa selvile missä määrässä kunnat nyt saattava vastata laissa vahvistethuun velvolisuutheen tarjota esikoulutoimintaa vanhoittenhoitoa eli

saamea- suomeapuhuvan persunaalin kansa.

Lisatoimenpitheita saamen- ja suomenkielen tueksi ja suojaksi koko maassa

Meän mielestä 00n tärkeätä ette saamen- suomenkielenpuhujat koko maassa saava oikeuen tulla vasthaanotetuksi omala kielelä esikoulutoiminassa vanhoittenhoijossa.

Jos lapset joila 00n saamen- eli suomenkieli äitinkielenä saattava tulla kakskielisiksi niin 00n kauhean tärkeätä ette niilä esikoulutoiminassa 00n maholisuus tulla vasthaanotetuksi omala kiclelä. Met ehotamma sen takia ette tarkastus tehhään missä määrässä näitä lapsia kohehlaan niitten omala kielelä kunnalisessa lapsittenhuolosszL Meän mielestä pittää toimenpitheitä tehhä niin ette saapi niitä kuntia missä kylläksi monia vanheempia jokka toivova

00n ette niitten lapset saava esikoulutoimintaa saamen- eli suomenkielisen pexsunaalin kans, järjestä tämmöstä toimintaa. Ko kysy-

oon mys esikoulutoiminasta met nåytämä kans maholisuutta laittaa semmosta toimintaa yksityisenä esikoulutoimintana.

Tärkeä syy laittaa oikeuen tulla koheluksi omala kielelä

vanhoittenhoijossa 00n se suuri määrä vanhoja ihmisiä, varsinki

suomenkielisitten keskuuessa, mitä lähivuosina saattaa räknätä ette net 00n vanhoittenhoijon tarpheessa net kokemukset mikkä näyttävä ette vanhoila saattaa viimiseksi opittu kieli unehtua. Met ehotamma siksi ette tarkastethaan missä kunnissa riittävän monta vanhaa

00n ihmistä jokka käyttävä saamen- eli suomenkieltä joila

00n vanhoittenhoijon tan/etta. Semmonen tarkastus pohjana met olema sitä mieltä ette lailinen oikeus tulla koheluksi omala kielelä vahoittenhoijossa laitethaan niihin kunthiin missä riittävän paljon

00n vanhoja joila 00n tämä tan/e.

Ruotti pittdd ratifiseerata minuriteettikielikonvensuunin

Met olema sitä mieltä ette Ruotti pittää ratiñseerata minuriteettikielikonvensuunin saamenkielele, suomenkielele mihinkä räknäthään meänkieli romani chibile histuurialisinna minuriteettikielinä Ruottissa.

Yhtheen veto

Tärkeä syy tähhään ette histuurialiset eli minuri-

oon maanosateettikielet oon arvokas Ruottin Euroopan kylttyyrihistuuria-

osa lisesta perinöstä semmosinna niilä oikeus tarve saaja tukea

oon

suojaa niin ette net aattava jatkaa elämistä. Toinen tärkeä

s syy oon ette net jokka käyttävä näitä histuurialisia eli minu-

maanosariteettikieliä oon esittänheet vahvoja toivomuksia saaja viralisen

tunnustuksen omista kielistä histuurialisinna eli minuri-

maanosateettikielinii

Nyt tuohaan monessa yhtheyessä fmmile mikä sillä kylt-

awo tyrellisellä monipuolisuuela mihinkä maahanmuutto Ruothiin

oon 00n johtanu. Saamenkieli, suomenkieli romani chib kylt-

net tyyrit mikkä kuuluva yhtheen kielitten kansa olheet Ruottissa

oon monta sattaa vuotta oon vaikuttanheet histuurialisheen, kylttyrellisheen kielelisheen moninaisuutheen. Siksi tärkeätä

oon ette nämät histuurialiset kielet kylttyyrit tunnustethaan

ette net otethaan huomihoon monikylttyyrisestfi Ruottista. Ruotti

osana pittää siksi ratifiseerata minuriteettikielisonvensuunin saamenkiele— le, suomenkielele mihinkä räknäthään meänkieli romani chibile

näin antaa histuurialisille minuriteettikielile selvästi ilmastua tukea suojaa niin ette ellää tärkeännä Ruottin

net saattava osana kylttyyriperinöstä tämän päivân yhtheiskunnasta.

Sakhedipe

Amenge sine dindi i buti te dikha rodkera trebelali i Svedska te phanel

pes thaj sar §aj te phanel Evropakiri godidejbaskiri konvencia baäo

pes regionalikane ili min0ritetikane Chibengiri konvencia.

I Minoritetikane Chibengiri konvenciakii idea i te arakhel thaj

te pomoiinel jutinel e regionalikane ili min0ntetikane Chiben jek but

sar kuC deli kotar e Evropakiii butkulruiikano thaj butChibengoro barvalipe

mangini. Save Chiba jek phuv driava i regionalikane

minoritetikane odluCinela pes agorlel pes ko jekhipe defmicijaja ko

e artikli l konvencia. Specialno zoralo dumodel okole Chibenge kas

pes so isi istorikani thaj geografikani baza phuv driava, okola Chiba kas

so nae geografikani baza so tane teritorialikane naphandle Chiba olenge

— na dela pes specialno zoralo dumodejbe podräka. Odoleske §aj phenela

pes kaj i Min0titetikani konvencia i jek regionalikani kulturikani konvencia. Dji akana pandj phuvja driave ratificirindje konvencia:

e Norveéka, Finska, Madjarska, Nizozemska thaj i Hrvatska. E

Minoritetikane Chibcngiri konvencia lela te vaiinel kotar l mani

0 1998.

Istorikane regionalikane ili mm0riteIIIcane Chiba Svedvka

Amen dikhljam kaj i samisko sa variante samisko: sydsamisko,

0 luleosamisko thaj nordsamisko, ñnsko variante finsko:

sa o tomedalsfinsko/mean kieli thaj standardikani finsko thaj i romani Chib

sa 0 romane vanante, sa akala Chiba i isorikane regionalikane ili minoritetikane Chiba Svedska thaj uéharena tari definicia ko artikli

pes I konvcncia.

Ko jekhipe e minotitetikane definicijaja, i samisko thaj i finsko Chib isi len historikani thaj geografikani baza Svedska, i romani Chib i teritorialikane naphadli Chib. Ki avdisutni Svedska i samisko

Chib vakerela pes but iljada ber§a, i finska komaj l iljada beräa, i romani Chib

vakerela pes kotar ISOO ber§.

O Komiteti naâti arakhla dokaz kaj i jidiä Chib vakerdja but

pes vreme thaj na§ti arakhlja dokaz kaj vakerela kotar but

pes 0 manu§a sar jek tradicionalikani Chib Svedska kaj §aj dikhel upri akaja

te te pes Chib sar regionalno ili min0ritetikani Chib. Avdive ijidi§ Chib vakerela

na pes taro but manuéa Svedska, odoleske i jidi§ naäti

te uéharel pes e minoritetikane Chibengere konvencijaja Svedska. Kamipe isi ko

so

Sakhedipe

sou 1997:192

javudie te arakhel pes i jidiä éhib thaj i jidiä kultura sar jek deli kokar i javudikani kultura, baåo odova dumodela ko jekhipe e

pes ramkonvencijaja ba§o arakhibe nacionalikane minoriteti, odolea kerela

e buti i sekcia II.

Pherela i Svedska avdive uslovia baja minoriletikane dhibengiri

0 konvencia kana i ko puäbe i samiska, finska thaj i romani äiib

Kaj te §aj i Svedska te ratificirinel minoiitetikane éhibengiri

e konvencia, kana i ko puéibe i samisko, finsko thaj i romani éhib, i Svedska trebela te pherel propisia taro deli kotar i konvcncia. Ba§i

0 romani Öhib sar jek teritoiialikane napandli Öhib, vaiinena disave propisia, na sa. O Propisia ko lll deli kotar i konvencia vaiinena e éhibenge isi len grogmfikani baza. l Svedska §aj te birincl thaj te

so ratificirinel sar deli,adjahar o lll deli konvcncia okole éhibenge so isi len geograñkani baza. Te ratiñcirindja i Svedska III deli, tigani i

o Svedska te birinel minimum 35 toéke ili kotora kotar propisia ko

mora 0 ll deli thaj so ka koiistinen pes ko akala éiba.

sa

Avdive Svedska isi but propisia dena regionalikane ili

so e minoritetikane éhibenge arakhibe thaj dumodejbe e zakoneskere propisencar thaj naredbencar thaj javere keribencar. Kana

amen analiziridjam i konvencia, dikhlam kaj i Svedska pherela but

amen uslovia ko deli konvencia basi samisko, ñnsko thaj romani éhib, amen dikhlam odovada kaj pherela pes 33 toéke ili kotora ko III deli konvencija kana ko puéibe i samisko thaj 29 toöke ili kotora basi finsko éhib.

Sa akala propisia isi avdive olengoro karakteri buvlo.

so nae E Minontetikani éhibengiri konvencia rodela te ovel jek buvli minoritetikani éhibengiri politika kori sa so kerela pes ka ovel kordiniiimo kaj te §aj te del pes e regionalikane ili min0ritetikane éhibenge arakhibe thaj dumodejbe. Avdive asavki politika Svedska

nae.

S0 Irebcla ie kerel kaj .s"aj i Svedvka raii/icirinel

pes te te e mirmrilcIikanc dflbengiri konvencia

Buéa so ka keren i nhuv

Des sa

Kaj te §aj i Svedska te ratificirinel min0ritetikane öhibengiii

e konvcncia, amen mislinaja gindinaja kaj odola buöa kerena

sa so pes avdive Svedska, trebela te kordirinen thaj keren disave

pes te pes neve

sou 1997:192 Sakhedipe

buéa kaj te §aj te kerel pes telipe osnova baäi jek buvli min0ritetikani Öhibakiri politika. Jek kotar najvaino buöa jek asavki politika i te

0 priznajnel pes i samiska, ñnsko meän kieli haj i romani Chib

- sar istotikane min0ritetikane Chiba. Jek vaino buti i i Svedska te

aver sa vazden pes akala Chiba thaj kulture ko pole jek but kuöalo deli

0 sa 0 sar kotar e åvedskakoro kultunkano baxvalipe. But i vaino te buvljarel

pes djanipe infonnacia maäkar 0 majoriteti baäo akala Chiba thaj akale kulturengiri istoria.

Kaj te §aj te ovel sa akava, amen predloiinaja te ovel obavezno djanipe ba§0 akala istorikane minoritetikane éhiba, olengiri kultura thaj istoiia ko sikljovibaskoro plani ki åkola e öhavenge sikljona teluni

so äkola osnovno åkola haj maåkamtni §k0la gimnazia. Ko akava éhani naéin §aj te buvljarel djanipe informacia ko buvlo

pes fronti baåi Svedska thaj te dikhel upri late istonkane jek but

pes sar öhibengiri thaj but kulturengiri phuv. Amen predloiinaja te ovel najhari

minimum jek uéiäkola narodno univerziteti baäo sako jek

öhib thaj olenge te del pes dugovremeno driavno dumodejbe kaj te §aj te funkcionirinen Öhibakoro thaj kulturakoro centri.

sar

Kaj te §aj i kultura, i ko jekhipe Öhibaja, te ovel but than haj

so e dumodejbe haj kaj te §aj odoja kultura te resel majoriteti manuäen,

e amen predlooiinaja te keren driavno propisia ba§0 dumodejbe

pes neve e kulturane buöake ko fonne kaj te §aj te del samisko, ñnsko-

sa o pes e tomedalsko thaj kulturake jek dovolno deli kotar dråavno

e romane 0 dumodejbe. Amen predloiinaja odovada Dråavno kulturakoro

0 godidejbe Statens Kulturråd, vlasti isi buvlo generalno

sar so kordiniiibaskoro karakteri kulturakiri politika, te kerel §aj ovel

sa so te than e samisko, finsko-tomedalsko thaj kulturake ko

e romane kulturakoro djivdipc.

Trebela panda diso te kerel akale Öhibenge kaj §aj akala Chiba

pes te te zorakcrcn thaj te odorcder ponodori djivde thaj djan angle

pes oven te ko jekhipe e minoiitetikane öhibengere konvenciakere propisencar. Kaj te äaj te avel pes jek asavki faza, ‘have thaj sikljon

0 0 teme mora te

pIi Chib. Odoleske amen prcdloiinaja Driavno åkolakoro butikeripe

0 Statens skolverk, kana i ko puéibe akala istorikane min0ritetikane Chiba, te del pes oleske i buti redovno te pratinel dumodel sikavibe

0 dajakiñéhib thaj sikavibe ko dujéhiba. Amen prdeloiinaja panda del

0 te pes buti najahri minimum jekhe univeristetiske ili uöe åkolake

te organizirinel sa akale Öhibenge sikljoviba, rodkeiiba isrraiivibe. Amen predloiinaja thaj buöa kaj §aj zorakcren

avera te te pes c åvcdskakcre regionalikanc min0ritetikane éhibengifi pozicia: masmedia, radio, TV thaj novine iumalia. Amen predloiinaja le del

pes jek baro deli dumodejbe baäi litcratura ko akala Öhiba thaj dumodejbe baäo avera buöa sar so khedipe matriali, arkiviribe, djanikano butikcripe e Chibakcre matrialea.

Ki min0iitetikani Chibengjri konvencia isi propis kote terdjola kaj

so

Sakhedipe

sou 1997:192

sa okola so vakerena odola Chiba, isi olen durust pravo te djanen

so kerel pes olengeie Chibaja thaj den pli idea. Amen gindinaja mislinaja

te kaj i but vaZno,ang|eder te kerel pes diso olengere Chibaja okola

so vakerena akala Chiba te del olenge saipe vakeren ola gindinena

pes te so mislinena baåo 0 buCa so kerel olengere Chibake. Odoleske

pes amen predloiinaja sa ola vakerena istorikane minoIitetikane Chiba

so amare te del pes olenge asavko saipe.

Ki minoiitetikani Chibengiri konvencia, kaj zorakeren

te pes 0 regionalikane ili minoritetikane Chiba thaj kulture i ko jekhipa

0 so e Chibencar ko nacionalikano thaj regionalikano nivo, isi propisia

save so dena åaipa te kerel buti maskar avri kotar nacionalikane

pes 0 gmpe o gianice. Odoleske minontetikane Chiba vakerena ko

so amare pes amare nordikane komsie, predloiinaja i Svedska kerel §aj kaj

amen te sa so te §aj te ovel jek bereder pobaro maäkarbutikeiipe sorabotka ko nordi kaj

te §aj te dumodel pes akale regionalikane ili Chibcn thaj

minotitetikane

olengere kulturen.

BuCa §g keren ms rggonflikang

Jek but baro deli kotar min0ritetikane Chibengiti konvencia i

e regionalikano. Mangel te phenel kaj bareder deli kotar

pes pobaro o

propisia ko thaj ko lll deli ki konvencia i kerde ba§o geografikane

thana kon so o regionalikane ili min0ritetikane Chiba vakerena

pes tradicialikane thaj kori vakerena panda kotar but Jek phuv

so pes manusa. so phanela pes konvencia, te manglja odoja phuv §aj

e konvenciakere propisia te upotrebinel avn kotar regionalikane thana.

Dji akana sa okola buCa i kerde basi samisko thaj finsko Chib

so akala Chiba saj te klasificirinen Chiba isi olen istorikani thaj

pes sar so geografikani baza Svedksajek bareder pobaro deli olendax vaiinena

ki i Svedska. O Zakoni

sa ba§0 sikljovibe dajakiii Chib thaj zakoni

o baso driavakoro dumodejbe kulturikane buCake ko forme vaåinela

e sa 0

i Svedska. Kana

sa amen gindindjam mislindjam save neve zakonia trebela te keren kaj äaj i Svedska phanel

pes te te pes minoritetikane

Chibengiri konvencia basi samisko thaj finsko Cib, dikhljam

amen kaj odola zakonia trebena te vaiinen i Svedska. Jekhe

sa asavke predloiibaja amen äaj djaja dureder podur kotar odova rodela i

so konvencia.

Kana i ko puCibe disave predloziaja baso zakonia ka arakhen

neve so thaj dumoden samisko thaj ñnsko Chiben, predloiinaja

e e amen disave kotar akala neve zakonia te graniéinen thaj vaiinen ko okola

pes te geograñkane thana kori akale Chiben isi geografikano thaj

so tar koreni

kori so vakerena panda kotar but manusa. Asavke thana, kana

pes 0 i ko puöibe i samisko Chib i star komune: Kiruna, Gällivare,

0 sevema Jokkomokk thaj Arjeplog thaj kana i ko puéibe i finsko, odola i

0 pandj

sou 1997:192 Sakhedipe

komune: Tornedalen, Haparanda, Övertorneå, Pajala, Kinma thaj Gällivare.

Amen predloiinaja ko akala komune te kerel kanuni zakoni

pes nevo kori so sako jek djeno saj te vakerel pli éhib ko vlastengere khera thaj ko knsi sudo thaj kori te vakerel svedikani éhib.

so na mora pes

O Manu§a bifinena te vakeren pli éhib ko akala vlastengere khera

so thaj ko krisia sudo, e vlastengere manusa thaj 0 krisi sudo mora te vakeren olencar jek kotar olengiri éhib, samisko ili ñnsko.

Amen predloiinaja akala neve zakonia te regionalikane ko

oven jekhipe e konvenciakere propisencar, kon sako jek djeno isi

so apsolutikano durustipe pravo te vakerel pli öhib ko institucie thaj

sa 0 krisi sudo, odoleske odova rodela but resursia. Te kerdje odola

so pes zakonia te vaiinen i Svedska, odova te ovel praktikane thaj

sa nae ekonomikane. Odoleske predloiinaja ko jekhipe konvenciakere

amen e propisencar, akala neve zakonia te vaiinen ko okola thana kori

so e samisko thaj finsko éhiba isi jek bad istorikani tradicia thaj kon"

e so akala Öhiba panda i djivde thaj vakerena pes sako dive. Ko akala thana kori so äaj te vakeren akala aöhiba ko vlastengere khera thaj ko kriso

pes sudo, vlastia te djanen te komunicinnen samisko thaj

0 mora ñnsko éhib. Akala zakonia baso phravdo vakeribe pli Öhib ko disave thana kotar Norrbotten, sikavela kaj akala thana istorikane sine thaj

0 panda i but Öhibengere thaj but kulturengere thana.

Kaj te §aj te dikhel ka ovel rezultati kotar akava

pes sar o regionalikano zakoni thaj kaj te saj te zorakeren odole Öhibengiri

pes situacia ko odola thana, predloiinaja te kerel jek butikeribaskiri

amen pes grupa so ka kerel buti telo Norrbotteneskoro Länsstyrele, thaj odoja

grupa ka dikhel sako bets savo i rezultati kotar jek asavko zakoni thaj

o 0 rezultati kotar javera regionalikane buéa thaj te predloiinel

sa 0 save neve buéa te keren pes ko odola thana kaj te saj te zorakeren akale

pes öhibengin kultura, samisko thaj tomedalsko.

Amaro predlog baso regionalikano zakoni uéharela thaj jek ograniéimo durust pravo te vakerel Öhavencar angloåkolakiri

pes o buti Förskoleverksamheten thaj ko phurengoro arakhipe äldreomsorgen samisko thaj ñnsko éhib. Akava predologo bazifinel upri jek anketa thaj siam sine ko akala komune kaj

pes amen te saj te dikha kozom but saj akala komune te pheren zakoni thaj te keren

0 buti ko angloskolakiñ buti förskoleverksamheten thaj ko phurengoro arakhipe äldreomsorgen samisko thaj ñnsko manusencar vakerena

so akala öhiba.

Panda disave huöu Ircbel Ia kerel kaj Ic Su Ic dumuden ha; Ic

so pes arakhen i samisko thaj I finskt éhib I Svcdsku.

sa

Sakhedipe

sou 1997;192

Amen gindinaja mislinaja kaj i but vazno, sako jek vakerela samisko

so ili ñnsko öhib te ovel olen durust vakerel olencar

pravo te pes

angloäkolakin buti Förskoleverksamheten thaj ko phurengoro arakhiba

äldreomsorgen ki olengiri öhib.

Kaj te §aj 0 Shave, kas isi samisko ili finsko dajakiri éhib

so te oven dujöhibale te djanen duj éhibja tvåspråkiga, but i ovel olen

- vazno te §aipa te vakerel olencar panda ki angloskolakiri buti olengiri öhib.

pes Odoleske amen predloiinaja te dikhel kozom, ki savi doza, åaj

pes te vakerel pes olencar olengiri éhib maskar komunalno Öhavengoro

o arakhipe barnomsorgen. Amen gindinaja mislinaja kaj ka ovel äukar

te zorakeren pes akola komune kaj ola te §aj te organizirinen ko odola thana kori so isi but daja thaj dada roditelia olengere öhave

so mangena te djan asavki angloskola kori personali ka vakerel olengere

so 0 éhavencar samisko ili finsko éhib. Kana i ko puéibe angloskolakiri buti,

amen akcentirinaja te ovel saipe te startinel koperaciaja kotar daja

pes 0 thaj dada basi angloåkolakiri buti.

Amen predloiinaja te ovel phure manusen durust pravo te vakerel

e pes olencar olengiri éhib, specialno okola phure vakerena ñnsko,

so odoleske but djene olendar ko phure beräa bistrena i éhib siklile

so so ävedska. Odoleske amen predloiinaja te dikhel ko komune thaj

pes save kozom phure manusa ko odola komune vakerena samisko ili finsko thaj

kaske trebela phurengoro arakhipe äldreomsorgen.

so Jekhe asavke rodkeribaja sar baza amen predloiinaja te kerel jek

pes zakoni savo so ka del saipe thaj durust pravo phurenge ko akala

e komune kori so isi but phure thaj kori vakerena but phure akala éhiba,

so te vakerel olencar ko olengere éhiba.

pes

I .Sved.‘/a trebela ralijicirine/

le c mmuriIcIikane Chibengiri konvencia

Amen gindinaja mislinaja kaj i åukar i Svedska ratiñcirinel

te e min0ritetikani Öibengiri konvencia ba§i samisko, ñnsko-meän kieli thaj

i romani öhib.

Odoleske so akala istorikane regionalikane ili min0ritetikane Öhiba i jek but kuöalo bawalo deli kota: Svedskakoro thaj Evropakoro

e e kulturikano thaj istorikano barvalipe thaj asavke olen isi durust

sar pravo thaj trebela te del pes olenge dumodejbe thaj arakhipe kaj te saj

te egzistirinen odoreder ponodori. Okola vakerena akala istorikane

s0 regionalikane ili minofitetikane Chiba, sikadje baro mangipe olengere

Chiba te oven oficialno priznajme istorikane regionalikane ili

sar min0ritetikane Chiba.

Avdive potencirinela ko but situacie but kulturengoro kuéipe

pes e Svedska andje manusa kana ale kotar javera phuvja.

so pea 0 0

Sakhedipe

I Samisko, fmsko thaj i romani chib thaj odola kulturc i ko jekhipa

sa so akale éhibencar, egzistirinena Svcdska panda angledcr but §ela bcr§a thaj ple egzistencijaja kerdje Svedska ovel jek istorikani,

e te butkulturikani thaj butéhibengin phuv. Odoleske i but vaino, akala istorikane Chiba thaj kulture te pnznajnen thaj te vazden jek

pes pes sar deli kotar i but kulturani Svedska. Odoleske i Svedska trebela

te ratificitinel minontetikane Chibengiii konvencia ba§i samisko, finsko-

e meän kieli thaj ba§i romani éhib thaj adjahar te del akale istorikane minontetikane éhibenge jek moja vakerdo dumodejbe thaj arakhibe kaj te §aj ola te egzistirinen odoreder ponodon jek but baro deli kotar

sar e ävedskakoro kulturikano barvalipe thaj sar jek deli kotar e ävedskakoro sakodivesutno jekhipe opåtestvo avdive.

SO KAMLAMAS PE AVEL LE SIBANGE LE MINORITETURENGE ANDO SVEDO. PROPOSICIJE KATAR 0 KOMITETO MINORITETETICKO SIBENGO.

SasamcnancfokomitctotenodasavrihodioSvedositeialandrctela

e konvencija anda konsilo Europeako minoritetiökc åibangi, kodo åiba so but manui den duma lende pe and’o jekh rig tcmesko sar and’o Svedo §ib Samengi, manus kaj beéen e opre and’o Svedo vaj thaneskc minoritetiékc §iba., vad ia tc na andre thai atunöi te iala andre sar kodo te avel. E konventija cel, kamen o so raj,

tcaiutinenthaj samatelenpckasave §ibasarpevareso kuöthaj drago

so dino pherdal katar historija bute kulturange e taj bute §ibange. Save siba t: alosinas rigake themeske vad minoritetiéke sar åiba, pe kodo dcñnicija and’o angluno artiklo and’c

konvencija.

Maj zurales tc aiutincn kodola siba so len jekh historikiöno geograñjako baso ando jekh them thaj aiutinen te avera siba, bi thanenge, maj kovles. Atunéi §aj haéaras c konvcncija pe minoritetiöke siba sar jekh kuluraki konvencija dikhcl so 0 maj but pe rigcnde themeske, regionurendc.

adies pan§ thema iskirinde tclal pe konvencija. Kodola Norvego, o o F inlando,e Beéi, Hollando thai Hervacka.

0 e E konvencija

pe minoritetiéke siba åalpe pala angluno o Marsiuäi 1998.

Histonldéne §1ba ngenge tlzemenge Vad m1nontet7'c'ke.

Amen and’o komitcto nakhlam resultato ke pe e Samijaki §ib sa fajturengi sar tele and’o Norrlando thaj Luleoske opre, åtar varietetura vad dialektura, F inlandicki §ib

e sa fajturenge sar and’o

Tomedalen/Mien Kieli thaj themeski inlandicki F sib.

Vi e Romani §ib fajturengi Keldera§icka, sa sar Lovaricka, Curaricka, F inlandicki Romani sib, Arlie, Gurbet, Sinticka, Svedicki Romani §ib thaj avera, sa trin éaée rigenge themske vad

minoritetiöke siba tela definicija so e and’o angluno artiklo and’e konvencija.

S0 kamlamas te avel Ivibange

Le Samijake thaj Finlandicke siba rigenge themenge siba thaj e Romani thaneski åib. E Samijalci §ib amborim vorbinen and’o Svedo, akanak, de dolmutano, but bers thaj Finlandicki so ezera e §ib kmjal jekh ezer bets. Pe Romani äib den duma pala 0 ber§ 1500.

O komiteto konklusia ke Jidis, Zidovurengi §ib, nakhlas pe haznalini dosta lungi vad dosta but, te avel pinåardi sar jekh vreama rigaki themeski vad minoritetiöki åib lungi tradicija and0 so Svedo. Vi kodo, ke but iene phenen ke feri den duma jidises and°0 cera them adies, sikavel ke maj bare sakonura ande konvencija passolinen kadi äib. Numa ambicija so existuli maskar pe e Zidovurende te thaj len Jidi§ tahj Zidovurengi kultura gamven sama pe avel haéardi tela maj bare sakonura ande konvencija te minoriteturengi salatvinen tela sekcija duij and’o komiteto. so e

Karel Svedo adies trobuzjpala kon Venczjla e Sam1ja1a, o so e p F111land1c1a'thaj Romani s1b

O Svedo te kerela ratifikacija te iskiril telal pe konvencija minodtetiéke äibengi vaåil ke kodo sakonura and’o duijto so mangen kotor ande konvencija te avel kerdo Samijaki, Finlandicki thaj pe Romani äib. Maj musaij te avel kade Romani §ib anda kodo ke naj rigaki cera pe themeski sib. Le sakonura ando triti partija ande konventija åan feri pe §iba len baso geograñjakoO Svedo saj alosil te kerel so ratiñkacija po trito parto pe åiba so len baso geograñjako.

O Svedo te kerela ratiñkacija, atunéi musaij te alosil 35 punktura vad kotora so te åan pe svaki jekh §ib. Aba adies but sakonura te åutinen §iba kotoreske so themeske minoritetiåke, ande norrnalne sakonura thaj rigatc regulacije thaj dielura. Kana dikasas perdal ande sakonura avera konvencijake arakhlam ke Svedo aba kerel but anda kodo so kote 0 ando duito parto konvencijako anda Samijake, Finlandickc tha mangen Romane siba thaj ke 33 punktura vad kotora anda o trito parto

sou 1997;192 S0 kamlamas te avel le §ibange

konvencijako kerde Samijaki äibake thaj 29 punktura vad kotora kerde Finlandicka sibake. Le sakonura, numa, so adies, maj bot ian rigate punktura. E

pe konvencija minoritetiêke sibengi mangel anglal avel jekh politika

te pa intrego kaj kiden sa dielura ando so keren dåelura kethanes

sa te len sama thaj iutinen siba kotoreske themeske thaj minoritetiéke. Kacavi politika adies hibazil ando Svedo.

S0 lrobul te Irans te binja Svedo te kerel ratifzkac1a c konenczja

0 p

Ihs:mesks:dZ:luzeL

Te birija 0 Svedo te kerel ratiñkacija p’e konvencija mangel pala

amare gindura ke dåelura aba keren adies te kidine kethane thaj

so aven inke varesoskc neve dåelura te keras te avel jekh baso jekha politikaki minoritetengi intrego and’ Svedo. 0 jekh, maj baro vazdas

pa o anglal siba thaj kulturi lenca kethane jckh

so sar vareso so kué thaj drago partija anda e tmdicija dini perdal pala bers and’

0 Svedo.

Si baro ke maskar iene and’o majoriteto but ianen pe°l §iba

thai e historija kulturengi. Te nakhas kote phenas ke kamas te

ame mangasa lendar so fan ande svedicki skola te ianen misto pe minoritetiéke siba thaj kulturi thaj historia sibenca kethanes

so kodo te mangen ande skolake planura temimatonge ande

sa grundskola thaj gymnasium. Kade §aj siéon maj but ke and’e Svedicki historia but äiba thaj kulturi. Ame kamlamas avel svaka

te sibake jekh folkhogskola iutimosa themeske te funkciolil Centro

sar äibako thaj kulturako. Te avel dosta than thaj iutimo kulturenge

so sibenca kethane thaj te binja te resel ka majoriteto kamlamas

o arne te parudion sakonura themesko iutimo kulturako dena dosta

po te Samijake, F inlandicki thaj Romani kultura. Ame kamlamas Statens

o kulturrod, kaski buéi te salatvinel kulturaki politika, lel

e te sama te avel Samijake, Finlandicki thaj Romani kultura dosta than a.nd’c themeski kulturaki politika.

S0 kamlamas te avel Eibange

Vi trobuij te keras maj but te zuraijven siba te traijinen maj dui thaj te na aven maj kovle sar mangel en konvencija. Anda kodo baro ke §avorenge thaj ternimatonge avela siéaximo and’e §iba. Ame kamlamas ke Statens Skolverk te kerel regulame kontroli p’o o siéarimo and’e daki §ib thaj dui §ibengo siöarimo and’e historiéne minoritetiéke siba. Vi kamlamas ke naj maj jekh universiteto cera sar svaka jekha åibake avela te salatvinel siéarimo thaj rodimo and’o so te ianas pa §iba. Maj dur kamlamas te avel maj but te zurajven siba kotoreske themeske thaj minoritetiöke and’e massmedia, and’o radio, telivisia thaj uiagura.

Vi kamlamas te avel iutimo dosta liteiaturake and’e kadala §iba sar åutimo, te roden, kiden thaj te analisi sibako materialo. Vi ande konvencija minoritetiéke åibengi sakonura so phenen ke ienenge kaj den duma and’e §iba musaij te aven lengi vorba pa sar keren raj kodo thaj musaij von te aven andre and’e kontrola maj palal. Atunéi vi phenas te avel lenge kasave okasie thaj sar oportunatura te aven andre and’e kasavi kontrola. Vi ande konvencija minoritetiékc §ibengi sakonura so phenen ke trobun te åutinen p’e kontaktura thaij buéi kethanes pcrdal granice pe minoritetiéke §iba te zuraren len thaj kulturi so lenca kethanes. Anda kodo ke kadala siba vorbinenpe and’e avera Nordiöne thema kamlamas ke Svedo rodel maj bari buéi kethanes maskar ame o nordiéne thema te zurajven kadala §iba thaj lengi kulturi.

E konvencija minoritetiéke sibcngi ande maj but partura dikhel p’e regionura. Kodo inaéil ke maj but maskar sakonura ando duiti thaj triti panija Si te aven haznalinde and’e geografiéke riga themestar kaj kotoreske themeske vaj minoritetiéke §iba lungi tradicija thaj inke dosta den duma lenca, sibanca.

S0 kamlamas te avel Eibange

Numa naj kanöi phenel ke jekh them, ia andre tela

so so en konvencija,

ial maj dur de sar mangel konvencija thaj mukhel åan kodola ev te sakunura avral kodolendar, kacave vorta regionondar. akanak dielura so ian pe Samijakj thaj Finlandicki §ib e so §iba kaske baso historiéno, geograñéko and’o Svedo ian and’o intrego them. Kade regulacijc p’o siéarimo and’e daki åib thaj p’o iutimo kulturako ian and’o intrego them.

Kana and’o komiteto gindisas ame po save neve regulacije trobun te so iala andre Svedo tela konvencija minoritetiéke o e sibengi, anda Samijake thaj F inlandicke §iba gindisajlam ke kacave regulacije trobun te majåana and’o intrego them avel hazna lendar te svake jekheske kaj den duma Sarnijakes vaj Finlandickcs akar kaj and’o them. Kodo gindo ial maj dur dc sar mange konvencija. en

Uni dåelura so kamlamas, kc uni regulacije feri te numa, mangas iana ande riga themeske kaj sibenge len baso historiöno thaj vuni, thaj inke dosta but den duma pe lende. Kodi rig themeski Samijake §ib åtar opralune plajenge komunura: Kiruna, Gellivare, Jokkmokk thaj Arjeplog thaj F inladicke sib pan§ komunura and’o Tornedalen: Haparanda, Overtomeo, Pajala, Kiruna thaj Gellivare. Arne kamlamas and’e kadala komunura sakonura te aven so majinaéinena ke svako jekh manuseske majavela dume dela pravo te p’e peski korkori §ib ka raj thaj sudende akar misto ianel te del sar duma Svedickes. Le thaj range sudonge kote majavela musaijipe te penen palpale mujales and’e Samijaki vad and’e Finlandicki §ib kana 0 individo alosindas komunikacije jekh kadala éibandar. Jekh anda pe soste ke ame kamlamas kadala sakonura feri te iana regionalnes pala sar phenel e konvencija ke sakonura, den svako jekheske so absolutno pravo sib de Svedicki te alosinen and’o kontakto aver sar e ranca thaj sudonca, nadion bare resursuri mangena.

S0 kamlamas te avel Eibange

Kacave sakonura te inkras ando intrego them sas te avel naj anda praktiéke thaj ekonomiöke riga. Anda kodo kamlamas sar mangel e konvencija kasave sakonura feri te fana ande riga themeske kaj e Samijake thaj e Finlandicke åibange lungi historiöni traditicija thaj inke

åuvindi paxtija and’o svako djesesko trajo.

Ame §aj gindis, ke, ande kadala riga themeske, maj but trobun åene te haznalin korkore §iba ka raij thaj ande sudura, thaj vi kote

penge

range o maj but åanglimo te pheren so mangel e komunikacija ande Samijaki thaj Finlandicki äib. Te avena kacave regulacija pe pravo te haznalinena manuäenge korkore siba sikavel ke kodi rig, kodo kotor themesko mindig sas and’e historia thaj inke bute kulturalni thaj bute äibako. Te dikhas sar maj avela 0 resultato regionalne sakonunendar thaj te zuraijvel e posicija sibangi ande kadala riga themeske, kamlamas te formali jekh grupa buéaki tela 0 vast 0

ame Lensstyrelsenosko and’o Norrbottens len kas maj avela svako bers te kintaxel 0 resultato sakonongo thaj avera dielandar regionalne thaj te phenena sar te kerena inke maj but te zuraijven §iba thaj e posicija e kulturaki e Samijaki the e Finlandicki.

Vi kamlamas te avel varesosko manusesko te

pravo haznalinen p’e Samijaki thaj Finlandicki §ib ande forskola thaj and°e phurenge khera. Anglunes puslam enketosa thaj ande visituri ka

ame komunura kote te rodas avri birinen komunura adjes te pheren

sar so mangela jekh sakonu komunendar te den thana and’e forskola thaj and’e phurengc khera personalosa kaj den duma Samijakes vaj Finlandickes.

Arne kamlamas ke kodo nadion baro kadalenge den duma

so Samijakes thaj Finlandickes te avel lenge te haznalinen Samijaki

pravo thaj Finlandicki §ib and’e forskola thaj and’e phurenge khera. Le savorenge kas daki §ib Samijaki vaj Finlandicki te birinena

te aven

S0 kamlamas te avel Kibange

duisibenge nadåon baro kc §aj haznalinen korkore §iba. Anda

penge kodo kamlamas tc mangas ke ra.ij roden avri thaj keöi but kadala

sar savora åaj haznalinen korkore siba and’c komunura and’e

penge daghem thaj fiirskola. Vi gindis ke trobul komunura, kaj dosta

ame iene so kamen §avora te phiren ande forskola kaj personalo

penge so den duma Samijakes vaj Finlandickes, tradine salatvinen

te aven te te avel kasavi forskola. Kana vorbisaras pe forskola kamas sikavas

te ke oportunija te salatvinen kasavi forskola privatnes.

Jekh baro anda soste te aval kacavo phurenge te haznalinen

pravo penge korkore siba and’e phurenge khera ke bareol

0 numero phurendar and’c bets maj angle ande phurenge

so mangena te aven khera, thaj vi kodo baro ke adjes åanas kc bute phurendar

hazaijvel e

§ib so siéarde palunes. Anda kodo rodam avri ame gindis ke trobul sakonosko

pravo phurenge te haznalinen korkore siba and’: phurenge khera and’e

penge komunura kaj te dosta but phurendar trobun kodo.

aven so

0 Svedo trobul te kare ratflikaclja e kon vcnctjla minoritetidkc

p .s‘1bangi.

Amaro gindo ke Svedo trobul kerel ratifikacija

o te p’e konvencija minoritetiéke sibangi Samijaki, Finlandicki inklusive Mienkielaki thaj Romani sibake minoritetiöke, historijake siba and’o

sar Svedo.Kodo baro anglunes anda kodo ke siba rigenge themenge

vad minoritetiéke kué thaj drago dino pherdal katar

vareso so c histonja Europeake thaj themeske, Svedoske thaj atunéi sibenge pravo pe iutimo te trajinen, te bareon thaj te inkren maj

pe dur. Inke jekh baro anda soste ke manus kaj den duma p’e kadala siba zurales siba te piniarde oficialncs

mangcn penge aven sar minoritetiéke, historijake siba.

S0 kamlamas t’e avel Eibange SOU 1997;192

Adjcs but manu§ phencn ke barvaijlas kultur-a and’o Svedo lenda.r,

e so avile themendcr te beäen thaj traijinen kate. E Samijaki, e

avera Finlandicko haj Romani åib haj lengi kulturi and’o Svedo but

e sas åela berå thaj dine and’o themesko barvalimo kulturako thaj

pengo §ibako. Anda kodo musaij te avel ke kadala åiba aven pinåarde thaj ke

manuå dikhen len sar jekh pattija anda o Svedo bute kulturako. 0 Svedo atunéi trobul te kerel ratifikacija p’e konvcncija minoritetiéke §ibangi Samijaki, Finlandicki inklusive Mien-kielaki thaj Romani §ibaki, kade te den iutimos thaj te len pe lende sar

sama historikiöne §iba minoritetiöke akar kaj te avel jazno kodo fakto e te trajinen, te bareon thaj te inkren pe maj dur äiba sar jek ban panija anda e Svidicki kulturaki tradicija thaj and’o themcsko samhele so akanak.

Författningsförslag

l Förslag till lag om rätt att använda samiska språket hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar

Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner

1 § Denna lag gäller inom förvaltningsområdet för samiska språket.

Med förvaltningsområdet för samiska språket Arjeplog,

avses Jokkmokk, Gällivare och Kiruna kommuner.

2 § Med myndighet i förvaltningsområdet för samiska språket

avses förvaltningsmyndigheter och domstolar i förvaltningsärenden

vars verksamhet är förlagd till förvaltningsområdet för samiska språket.

Rätt att använda samiska vid kontakt med myndigheter

3 § Enskilda har rätt att använda samiska vid såväl muntliga

som skriftliga kontakter med myndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning.

Om en enskild använder samiska vid kontakt med en myndighet i ett sådant ärende är myndigheten skyldig att ge muntligt svar samiska. Skriftliga beslut riktade till enskilda i ärenden där den enskilde använt samiska under ett ärendes handläggning, skall innehålla en skriftlig upplysning samiska om att beslutet kan översättas muntligen till samiska av myndigheten begäran av den enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta samisktalande samiska.

4 § Myndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild plats för samisktalandes besök och telefonsamtal.

Författningsförslag

Kostnader

5 § Om tolk eller översättare anlitas skall kostnaderna för översättning eller tolkning betalas av myndigheten.

Undantag

6 § Regeringen får det finns särskilda skäl besluta att en viss

om myndighet lyder under regeringen skall undantas från tillämp-

som ningen denna lag. Detsamma gäller för landstingsfullmäktige för

av myndigheter lyder under landstingsfullmäktige och för kommun-

som fullmäktige för myndigheter som lyder under kommunfullmäktige.

Samiska i förskoleverksamhet och äldreomsorg

7 § Kommun i förvaltningsområdet för samiska språket skall när den erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2a kap. 1 och 7 §§ skollagen 1985:1100 barn vårdnadshavare begär det

ge vars möjlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på samiska.

8 § Kommun i förvaltningsområdet för samiska språket skall erbjuda den begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och

som omvårdnad erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal

som som behärskar samiska.

Personalens kunskaper i samiska

9 § Vid anställning personal vid myndighet i förvaltningsom-

av en rådet skall tvåspråkighet i samiska-svenska betraktas som en särskild merit.

10 § Myndighet inom förvaltningsområdet skall i den utsträckning det bedöms nödvändigt erbjuda anställda möjlighet till fortbildning i det samiska språket.

Utökad rätt att använda samiska vid domstol

11 § Den är part i mål eller ärende vid domstol har rätt att

som använda samiska vid domstolar som har en domkrets som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för samiska språket. Rätten att använda samiska omfattar också de domstolar dit mål eller ärenden från domstolar avses i första meningen överklagas.

som

Författningsförslag

12 § Rätten att använda samiska i mål eller ärende hos domstol omfattar rätt att ge in handlingar, inlagor och skriftlig bevisning samiska, rätt att de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till samiska och rätt att vid muntlig förhandling inför domstol tala samiska.

Även i övrigt bör domstolen efter bemöta samisktalande

sträva att part på samiska.

13 § Part som vill använda samiska under ett måls eller ärendes handläggning i domstol skall begära detta i samband med att målet eller ärendet anhängiggörs eller första gången parten yttrar sig i målet eller ärendet.

En sådan begäran får avslås endast om det är uppenbart att begäran sker i otillbörligt syfte.

14 § Om part begär att använda samiska i rättegång skall tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken och 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen 1971:291.

Denna lag träder i kraft den

2 Förslag till lag om rätt att använda finska språket hos förvaltningsmyndigheter och domstolar

Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner

l § Denna lag gäller inom förvaltningsområdet för finska språket.

Med förvaltningsområdet för finska språket avses Haparanda, Overtorneå,u Pajala, Gällivare och Kiruna kommuner.

2 § Med myndighet i förvaltningsområdet för finska språket avses förvaltningsmyndigheter och domstolar i förvaltningsärenden vars verksamhet är förlagd till förvaltningsområdet för finska språket.

Rätt att använda finska vid kontakt med myndigheter

3 § Enskilda har rätt att använda finska vid såväl muntliga som skriftliga kontakter med myndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning.

Om en enskild använder finska vid kontakt med en myndighet i ett sådant ärende är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på finska. Skriftliga beslut riktade till enskilda i ärenden där den enskilde använt finska under ett ärendes handläggning, skall innehålla en skriftlig upplysning på finska om att beslutet kan översättas muntligen till finska av myndigheten begäran av den enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta finsktalande på finska.

4 § Myndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild plats för finsktalandes besök och telefonsamtal.

Kostnader

5 § Om tolk eller översättare anlitas skall kostnaderna för översättning eller tolkning betalas av myndigheten.

sou 1997;192 Férfattningsfdrslag

Undantag

6 § Regeringen får om det finns särskilda skäl besluta att en viss myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen av denna lag. Detsamma gäller för landstingsfullmäktige för myndigheter som lyder under landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige för myndigheter som lyder under kommunfullmäktige.

Finska i förskoleverksamhet och äldreomsorg

7 § Kommun i förvaltningsområdet för finska språket skall när den erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2a kap.l och 7 skollagen 1985:1100 ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar verksamheten bedrivs

av finska.

8 § Kommun i förvaltningsområdet för finska språket skall erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska.

Personalens kunskaper i finska

9 § Vid anställning personal vid myndighet i förvaltningsom-

av en rådet skall tvåspråkighet i finska-svenska betraktas som en särskild merit.

10 § Myndighet inom förvaltningsområdet skall i den utsträckning det bedöms nödvändigt erbjuda anställda möjlighet till fortbildning i det finska språket.

Utökad rätt att använda finska vid domstol

11 § Den som är part i mål eller ärende vid domstol har rätt att använda finska vid domstolar som har en domkrets som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för finska språket. Rätten att använda finska omfattar också de domstolar dit mål eller ärenden från domstolar som avses i första meningen överklagas.

Författningsförslag sou 1997:192

12 § Rätten att använda finska i mål eller ärende hos domstol omfattar

in handlingar, inlagor och skriftlig bevisning på finska, rätt rätt att ge att få de handlingar hör till målet eller ärendet muntligen

som översatta till finska och rätt att vid muntlig förhandling inför domstol tala finska.

Även i övrigt bör domstolen sträva efter att bemöta finsktalande part

finska.

13 § Part vill använda finska under ett måls eller ärendes

som handläggning i domstol skall begära detta i samband med att målet eller ärendet anhängiggörs eller första gången parten yttrar sig i målet eller ärendet.

En sådan begäran får avslås endast det är uppenbart att begäran

om sker i otillbörligt syfte.

14 § Om begär att få använda finska i rättegång skall tolk anlitas

part i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken och 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen 1971:291.

Denna lag träder i kraft den

Författningsförslag

3 Förslag till lag om ändring i lagen 1979:411 om

ändring i rikets indelning i kommuner, landstings-

kommuner och församlingar

Härigenom föreskrivs att 22 § i lagen 1979:411 om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utredning om en ändring i Utredning om en ändring i den kommunala indelningen den kommunala indelningen skall omfatta alla omständig- skall omfatta alla omständigheter som inverkar frågan. heter som inverkar frågan. Vid utredningen skall samråd En sådan omständighet är att en ske med de kommuner som har ny kommunal indelning inte fâr intresse av frågan. hindra ett främjande av de sven-

ska landsdels- eller minoritets-

spráken, samiska och finska.

Vid utredningen skall samråd

ske med de kommuner som har

intresse av frågan.

Om den ändring i den kommunala indelningen som utredningen avser bör föranleda en ändring också i någon annan indelning, skall utredningen omfatta även en sådan ändring.

Denna lag träder i kraft den

1 och arbetets bedrivande

Uppdraget

1.1 Uppdraget i kommitténs sektion 1

Genom beslut vid regeringssammanträde den 18 maj 1995 tillkallades Minoritetsspråkskommittén för att utreda frågan om och i så fall vilket sätt, som Sverige bör ansluta sig till Europarådets konvention om landsdels- eller minoritetsspråk.

Av våra direktiv, se bilaga framgår att vårt uppdrag har innefattat att redovisa vilka språk som utgör minoritetsspråk i vårt land och vilka stycken eller punkter i del III i konventionen som Sverige kan anta för minoritetsspråken i fråga. Om minst 35 punkter eller stycken i del III i konventionen inte kan uppfyllas för respektive språk har vi haft i uppdrag att redovisa vilka författningsändringar eller andra åtgärder som krävs för att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen samt konsekvenserna av detta. Vårt uppdrag har också innefattat att kostnadsberäkna en svensk anslutning till konventionen samt föreslå finansiering av sådan kostnader med utgångspunkt att offentliga sektorns totala utgifter bör öka.

Redan i kommitténs inledande arbete framkom att det finns flera svårigheter förknippade med att avgöra vilka språk i Sverige som är att anse som landsdels- eller minoritetsspråk enligt konventionens definition sådana språk. Två huvudfrågor kommittén har haft

av som att ta ställning till när det gäller tolkningen av definitionen är vilka språk som är att anse som invandrarspråk samt frågan om när ett uttryckssätt är att betrakta som en dialekt och när det är att betraka

ett språk. Varken invandrarspråk eller dialekter omfattas av konsom ventionens definition.

När det gäller att avgöra vilka språk som faller utanför konventionen därför att de är invandrarspråk försvåras bedömningen bl.a.

att statistik angående språktillhörighet inte förts kontinuerligt i av Sverige. Bedömningen ett språk använts i Sverige under

av om tillräckligt lång tid och tillräckligt många personer för att falla

av inom konventionens tillärnpningområde, har därmed försvårats. När det gäller bedömningen frågan om vilka uttryckssätt som är att anse

av

särskilda språk och vilka är att anse som dialekter av samma som som språk, har denna visat sig komplicerad bl.a. det skälet att den

vara av påverkas rad faktorer utöver de språkliga skillnader som finns

av en

Uppdraget och arbetets bedrivande

mellan olika uttryckssätt.

En fråga som kommittén har haft att ta ställning till är

annan frågan gällande bestämmelser ger landsdels- eller minoritets-

om språken sådant skydd att det motsvarar de krav på skydd och stöd

ett för språken konventionens olika bestämmelser föreskriver. Dessa

som bedömningar har försvårats av att det saknas en övergripande minoritetsspråkspolitik i Sverige, något som minoritetsspråkskonventionen förutsätter finns i de länder som ratificerar konventionen. Många de bestämmelser idag finns, och som leder till att

av som landsdels- eller minoritetsspråken får skydd och stöd, har inte direkt utformats i sådant syfte. Detta gör att det i många fall varit svårt att bedöma gällande bestämmelser motsvarar de krav som ställs enligt

om konventionens olika bestämmelser.

När vi utformat vårt förslag till hur Sverige bör ansluta sig till minoritetsspråkskonventionen, har vi utgått från att en samlad och övergripande minoritetsspråkspolitik måste utformas för att Sverige helt skall kunna uppfylla kraven enligt konventionen.

1.2 Generella direktiv

För samtliga kommittéer och särskilda utredare gäller vissa generella direktiv, nämligen direktiv att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir.l994:124 och att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

När det gäller det generella direktivet angående regionalpolitiska konsekvenser kan det konstateras att minoritetsspråkskonventionen har

mycket stark regional inriktning de geografiska områden där en historiska landsdels- eller minoritetsspråk används av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Om Sverige, så som vi föreslår, ansluter sig till konventionen och en följd av detta inför

som regionalt tillämplig lagstiftning, får detta regionalpolitiska konsekven-

så närmare framgår avsnitt 7.2 där redogör för dessa ser som av förslag.

Det generella direktivet att pröva offentliga åtaganden har löpande beaktats när bedömningar gjorts vad som i olika avseenden krävs

av för att uppfylla olika åtaganden enligt konventionen.

I övrigt har inte funnit att vårt uppdrag berörs av de generella direktiven.

Uppdraget och arbetets bedrivande

1.3 Arbetets bedrivande i kommitténs sektion 1

Kommittén har i sitt arbete inhämtat synpunkter från Europarådet minoritetsspråkskonventionens bakgrund, syfte och dess eventuella tilllämpning i Sverige. Detta skedde inledningsvis genom besök

av kommittésekreteraren hos Europarådet i Strasbourg och därefter genom besök av en företrädare för Europarådet hos kommittén i Stockholm. Kommitténs ordförande och sekreterare besökte också under kommitténs inledande arbete Finland och Norge för att diskutera dessa länders ratiñcering av minorietsspråkskonventionen.

I arbetet med att avgöra vilka språk i Sverige som omfattas av minoritetsspråkskonventionens definition av landsdels- eller minoritetsspråk funnits har funnit anledning att närmare granska samiska, finska, tornedalsfinska meän kieli, romani chib och jiddisch.

——

När det gäller samiska och finska gjorde kommittén den bedömningen att det fanns tillräckligt material tillgängligt för att mot bakgrund av detta kunna konstatera att samiska och finska är historiska landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige. En svårighet som uppkom i detta sammanhang var att avgöra om meän kieli borde behandlas som ett eget språk vid en tillämpning av konventionen. Som bakgrund för den bedömningen anlitade kommittén professorn i tvåspråkighetsforskning Kenneth Hyltenstam, Stockholm för att tillsammans med en finsk professor framställa en rapport till kommittén angående gränsdragningen mellan språk och dialekter med särskild inriktning frågan om meän kielis status som ett eget språk. Till följd sjukdom kunde den finske professorn sedermera inte delta i

av framställandet rapporten varför Kenneth Hyltenstam ensam

av framställde densamma.

När det gäller romani chib och jiddisch i Sverige kunde kommittén inte finna tillräckligt underlag för en bedömning av dessa språk som eventuella landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige. Kommittén gav därför professor Kenneth Hyltenstam och docent Kari Fraurud i uppdrag tillsammans framställa rapport om romani chibs

att en användning i Sverige underlag för kommitténs bedömning.

som Motsvarande uppdrag när det gäller användningen av jiddisch i Sverige utfördes för kommitténs räkning docent Sally Boyd till-

av sammans med forskaren i lingvistik Erland Gadelii.

Mot bakgrund det underlag som kunnat tas fram i språkrappor-

av terna och övrigt för kommittén tillgängligt material har vi tagit ställning till vilka språk i Sverige kan falla inom minoritets-

som anses språkskonventionens definition av landsdels- eller minoritetsspråk.

Därefter har vi gått igenom vilka av minoritetssprâkskonventionens bestämmelser i del och del III som kan anses uppfyllda idag.

Uppdraget och arbetets bedrivande

Arbetet i denna del har bestått i att artikel för artikel, punkt för punkt och stycke för stycke jämföra konventionens krav med gällande svensk lagstiftning och åtgärder i övrigt för att detta sätt kunna göra be-

en dömning av i vilken mån nu gällande regler uppfyller konventionens krav i olika avseenden. Underlaget för denna bedömning fram-

tagande av gällande lagstiftning och åtgärder i övrigt inom de olika sakområden som konventionens bestämmelser spänner över har

främst utförts av kommitténs experter. Därefter har vi gjort en bedömning av i vilken utsträckning Sverige idag, mot bakgrund av gällande bestämmelser, uppfyller konventionens krav stöd och skydd för landsdels- eller minoritetsspråken.

Kommitténs ordförande och sekreterare har i olika sammanhang sammanträffat med företrädare för Sametinget och dess Spräkråd, med företrädare för Sverigefinska Riksförbundet, med företrädare för Svenska Tornedalingars Riksförbund, STR-T, med företrädare för Nordiska Zigenarrádet och med företrädare för Judiska Centralrådet för att diskutera bl.a. önskemål om ytterligare åtgärder till skydd och stöd för svenska landsdels- eller minoritetsspråk. Kommitténs sekreterare har också besökt Murmansk i samband med Samerådets konferens där, i syfte att bevaka och diskutera samarbetet rörande det samiska språket.

Minoritetspråkskonventionen är till stor del regionalt inriktad på att ge stöd och skydd för landsdels- eller minoritetsspråken i de geografiska områden där språken används av hävd och fortfarande används i tillräcklig omfattning. För att kunna avgränsa vilka områden det kan röra sig om för samiska och finska och för att undersöka förutsättningarna för att införa regionalt tillämpliga regler till skydd och stöd för samiska respektive finska i dessa områden har kommittén genomfört en omfattande enkätundersökning och besök i dessa områden.

Enkätundersökningen har riktat sig till statliga och landstingskommunala förvaltningsmyndigheter Norrbottens län samt till kommunala förvaltningsmyndigheter Strömsund, Krokom, Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare, Kiruna, Pajala, Övertorneå och Haparanda kommuner. Enkäter har också sänts till de domstolar som har en domkrets som till någon del berör de kommuner som finns i Norrbottens län. Enkäterna har huvudsakligen innehållit frågor angående myndigheters och domstolars resurser när det gäller att bemöta enskilda på samiska respektive finska.

Enkätundersökningen har följts upp av besök hos Länsstyrelsen i Norrbottens län, Norrbottens läns landsting samt kommunledningen i Arjeplogs, Jokkmokks, Gällivare, Kiruna, Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner. Vid dessa besök har kommitténs planerade förslag till regionalt tillämplig lagstiftning om rätt att använda samiska och

Uppdraget och arbetets bedrivande

finska i kontakt med förvaltningsmyndigheter diskuterats med företrädare för kommuner och myndigheter.

Kommittén har haft som ambition att översätta sammanfattningen av betänkandet i sektion l till samtliga språk som kommittén närmare har granskat. När det gäller jiddisch har en översättning dock inte kunnat framställas inom den tid som funnits till förfogande för detta arbete.

I övrigt har kommitténs arbete bedrivits sedvanligt sätt genom sammanträden. Kommitténs sektion 1 har sammanlagt haft 23 sammanträden.

Minoritetsspråkskommittén har efter remiss yttrat sig över betänkandet, Sverige, framtiden och mångfalden, SOU 1996:55.

2 Minoritetsspråkskonventionen

Europarådets konvention om landsdels- eller minoritetsspråk, minoritetsspråkskonventionen som vi valt att kalla den, år de 160

en av ca konventioner som Europarådet hittills har utarbetat inom olika sakområden. Den är en av de viktigaste internationella överenskommelserna som behandlar frågor som är av intresse för nationella minoriteter.

Minoritetsspråkskonventionen öppnades år 1992 för undertecknande och ratifikation, godtagande eller godkännande och träder i kraft

en viss kortare tid efter det att minst fem medlemsstater i Europarådet har ratificerat, godtagit eller godkänt konventionen. Den är öppen för anslutning för såväl medlemsländer i Europarådet icke-medlems-

som länder. Hittills har fem länder ratificerat konventionen nämligen Norge, Finland, Ungern, Nederländerna och Kroatien. Konventionen träder därmed i kraft den 1 mars 1998. Sverige har varken undertecknat eller ratificerat konventionen.

I detta kapitel skall vi inledningsvis översiktligt beskriva vilka konsekvenser en ratificering av en Europarådskonvention får för nationell lagstiftning. Därefter lärrmar vi en översiktlig redogörelse för minoritetsspråksskonventionens innehåll så den framgår

som av konventionstexten och dess "explanatory report" eller konventionskommentaren, som vi kommer att kalla den i den fortsatta framställningen.

2.1 Vad är Europarådskonvention och vilka

en

konsekvenser får ratificering

en av en

konvention

Inom Europarådet samarbetar medlemsländerna inom många olika sakområden såsom mänskliga rättigheter, ekonomiska och sociala rättigheter samt frågor som rör massmedia, utbildning och kultur. Regionala och kommunala frågor behandlas också inom för

ramen samarbetet. Samarbetet utmynnar ofta i olika typer av internationella dokument, eller traktat som de brukar kallas i folkrätten. Dessa kan vara av olika slag såsom rekommendationer, resolutioner och konventioner. Rekommendationerna och resolutionerna är inte folkrättsligt bindande för medlemsstaterna utan har karaktären av riktlinjer för medlemsstaternas arbete inom olika sakområden. Konventionerna

Minoritetsspråkskon ventionen

däremot är mellanstatliga avtal som medlemsstaterna blir folkrättsligt bundna av om de väljer att tillträda dem.

Eftersom Europarådet är en mellanstatlig organisation väljer medlemsstaterna efter det att Europarådet antagit en konvention,

om de önskar tillträda konventionen eller inte.

Det finns olika sätt för hur en stat kan tillträda en konvention och bli bunden av den. När det gäller Europarådets konventioner är det vanligt att det i konventionerna föreskrivs att tillträde skall ske genom att medlemsländerna först undertecknar konventionen och senare ratificerar den. Medlemsstaterna blir folkrättsligt bundna av konventionen först genom ratificeringen, medan undertecknandet i princip innebär att medlemsstaterna åtagit sig att avhålla sig från handlingar som skulle omintetgöra konventionens ändamål och syfte jfr, artikel 18 i Wienkonventionen om traktaträtten.

Att en stat blir folkrättsligt bunden av en konvention innebär att staten blir skyldig att uppfylla de förpliktelser som bestämmelserna i konventionen innehåller. Detta kan uttryckas så att en stat, som anslutit sig till en traktat exempelvis en konvention är folkrättsligt förpliktad att se till att dess exekutiva, judiciella, legislativa, admi-

organ nistrativa har möjlighet att ge tillämplighet traktatens bestämmel-

ser och även gör så Eek, Bring, Hjerner; Folkrätten, fjärde uppl..

De folkrättsliga förpliktelserna enligt en konvention kan uppfyllas

olika sätt av staten. Det kan ske antingen genom att konventionens bestämmelser blir direkt gällande rätt i staten eller genom att staten inkorporerar/transformerar konventionens bestämmelser så att de blir en del av den nationella lagstiftningen. Sverige tillämpar metoden att inkorporera/transformera innehållet i de konventioner som Sverige tillträder. Vid inkorporering införlivas bestämmelserna i exempelvis en konvention med nationell lagstiftning genom föreskrift i lag eller annan författning och blir genom detta förfarande gällande nationell rätt. Vid transformation införlivas konventionens bestämmelser i nationell rätt genom att de ges motsvarighet i nationell lagstiftning eller åtgärder i övrigt.

Om transformation väljs undersöks först i vad mån konventionens bestämmelser motsvaras av redan gällande regler i den nationella lagstiftningen eller av nationella åtgärder i övrigt. I den mån nationell lagstiftning eller nationella åtgärder i övrigt redan har ett materiellt innehåll som motsvarar förpliktelserna i konventionen behöver ingen vidare åtgärd vidtas för att införliva konventionens bestämmelser med nationell rätt. Om däremot de nationella reglerna saknar motsvarighet till konventionsbestämmelserna eller till sitt innehåll strider mot konventionsbestämmelserna måste en ändring av de nationella reglerna vidtas för att dessa skall stå i överensstämmelse med konventionsbe-

M inoritetssprâkskon ventionen

stämmelserna. Det är genom de nationella bestämmelser som redan finns eller införs för att motsvara ett konventionsåtagande som enskilda och myndigheter berörs av konventionens bestämmelser.

Vårt uppdrag innebär att redovisa vilka av minoritetsspråkskonventionens bestämmelser som Sverige uppfyller idag med gällande svensk lagstiftning och de nationella åtgärder som i övrigt vidtas till stöd och skydd för landsdels- eller minoritetsspråken i Sverige. Om finner att Sverige med gällande regler inte kan anta konventionen skall vi redovisa vilka författningsändringar eller andra åtgärder som krävs för att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen liksom konsekvenserna av detta.

2.2 Bakgrunden till konventionen och dess syfte

Bakgrunden till konventionen och dess syfte framgår av preambeln eller ingressen till konventionen och konventionskommentaren till denna.

Av dessa framgår att skyddet för nationella minoriteter senare år har rönt ett allt större intresse inom Europa, inom Europarådet såväl som inom EU och Europeiska Säkerhetskonferensen. Inom Europarådet kan förutom minoritetsspråkskonventionen främst nämnas ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter av den 1 februari 1995. Ramkonventionen behandlas av sektion av Minoritetsspråkskommittén.

Inom EU finns flera resolutioner från EU-parlamentet som innebär stöd för nationella minoriteters rättigheter. EU stöder också ekonomiskt den fristående Europeiska Byrån för mindre använda språk EBLUL ca 90 % av dess budget utgörs av EU-medel som arbetar för minoritetsspråken i Europa. När det gäller samarbetet inom Europeiska Säkerhetskonferensen kan särskilt slutakten från Helsingfors år 1975 och dokumentet från Köpenhamnsmötet år 1990 nämnas. Båda dokumenten innehåller rekommendationer till medlemsstaterna att olika sätt vidta åtgärder till skydd och stöd för nationella minoriteter, deras språk, kultur m.m.

Det har i internationella sammanhang visat sig vara politiskt mycket svårt att enas om en definition av begreppet nationell minoritet. Av denna anledning innehåller exempelvis varken ramkonventionen eller minoritetsspråkskonventionen någon sådan definition. När det gäller minoritetsspråkskonventionen behövs dock inte någon sådan definition eftersom den inte är inriktad att tillförsäkra personer som tillhör nationella minoriteter individuella rättigheter utan på att ge skydd landsdels- eller minoritetsspråken som sådana.

Minoritetsspråkskon ventionen

Det övergripande syftet med minoritetsspråkskonventionen sägs i ingressen till konventionen och i konventionskommentaren vara kulturellt. Genom att skydda och främja historiska landsdels- eller minoritetsspråk som av hävd talas i Europa vill man bidra till att bevara och utveckla Europas mångkulturella arv och flerspråkighet inom nationsgränserna.

Det betonas dock att avsikten med konventionen inte är att stödja minoritetsspråken bekostnad av de officiella språken eller att stödja strävanden att segregera de grupper av befolkningen i en stat som använder landsdels- eller minoritetsspråk från den övriga befolkningen. Syftet är istället att uppmuntra till kunskap i flera språk inom staterna och ömsesidig förståelse mellan olika språkgrupper bl.a. när det gäller de olika gruppernas historia och kultur.

För att uppnå syftet att bevara minoritetsspråken i Europa räcker det enligt konventionen inte att förbjuda diskriminering vad gäller användandet av språken. Förbud mot sådan diskriminering har länge funnits i exempelvis Europarådskonventionen om medborgerliga frioch rättigheter artikel 14 och i FN:s konvention om medborgerliga fri- och rättigheter artiklarna 14, 26 och 27.

Om landsdels- eller minoritetsspråken skall kunna överleva trots den språkliga likriktning som bl.a. massmedia och urbaniseringen medverkat till, krävs enligt minoritetsspråkskonventionen utöver förbud mot diskriminering också aktivt stöd från medlemsstaternas regeringar för användandet av landsdels- eller minoritetsspråken. Detta gäller framför allt användandet av dessa språk i den offentliga sfären.

Minoritetsspråkskonventioneninnehållerdärför utöverbestämmelser

som förbjuder diskriminering av landsdels- och minoritetsspråk också bestämmelser som innebär konkreta åtgärder till stöd för användandet

landsdels- eller minoritetsspråk. Dessa bestämmelser täcker in av många samhällsområden såsom utbildning, rättsväsende, offentlig förvaltning, massmedia, kultur, närings- och samhällsliv och utbyte

över nationsgränserna.

De bestämmelser i konventionen som behandlar användning av landsdels- eller minorietsspråk i utbildning och massmedia sägs vara avsedda att, så långt som möjligt, garantera att landsdels- eller minoritetsspråk används där, medan bestämmelser som rör användningen språken i juridiska, administrativa, ekonomiska, sociala och

av kulturella sammanhang syftar till att tillåta att språken används i dessa sammanhang.

Även konventionen inte har direkt syfte att stödja de

om som nationella minoriteterna förtjänar det att påpekas att landsdels- eller minoritetsspråken är en mycket viktig del av de nationella minoriteter-

kultur och identitet. Genom det stöd konventionens bestämmelser nas

Minoritetsspråkskon ventionen

ger för landsdels- eller minoritetsspråkens bevarande och utveckling stöds därför också de nationella minoriteterna.

2.3 Språk som omfattas av minoritetsspråks-

konventionen

I artikel 1 i konventionen finns en rad definitioner av begrepp såsom "landsdels- eller minoritetsspråk", "territorium där landsdels- eller minoritetsspråk används" samt "territoriellt obundna språk". Genom dessa definitioner avgränsas konventionens tillämpningsområde. De språk som inte faller inom konventionens definitioner omfattas således inte av dess bestämmelser.

För att ett språk skall omfattas av konventionens tillämpning skall det enligt artikel lpunkt a uppfylla två huvudkrav,

språket skall användas av hävd i ett visst territorium inom en stat av medborgare i staten, invandrarspråk omfattas inte av konventio-

nen och

språket skall vara annorlunda än det officiella språket dialekter omfattas inte av konventionen.

Av artikel l punkt b framgår också som ett ytterligare krav för konventionens tillämpning att det territorium där landsdels- eller minoritetsspråk används är ett område där ett språk används av ett så stort antal personer att det motiverar en tillämpning av konventionens bestämmelser på språket.

Uttrycket "av hävd" i artikel 1 och "historiska landsdels- eller minoritetsspråk i Europa" i ingressen, markerar att konventionens bestämmelser bara gäller de historiska språk som talats under en lång tid i en stat och fortfarande talas där. Konventionen omfattar inte de

språk som till följd av invandring numera talas i de europeiska nya länderna. När ett språk övergår från att vara ett invandrarspråk till att

ett landsdels- eller minoritetsspråk har inte angetts i konventionen vara eller dess kommentar. Men det anses fullt möjligt att ett språk som först är ett invandrarspråk så småningom övergår till att vara ett landsdels- eller minoritetsspråk.

Språket måste klart skilja sig från det officiella språket i landet. Konventionen omfattar inte lokala varianter eller dialekter av samma språk. I konventionskommentaren konstateras, att frågan om ett sätt att uttrycka sig skall anses som en dialekt eller ett språk, är mycket omdiskuterad. Eftersom denna fråga inte kan avgöras enbart utifrån strikt lingvistiska kriterier utan bl.a. är beroende av psyko-sociologis-

Minoritetsspråkskonventionen

ka och politiska faktorer anvisar inte konventionen några riktlinjer för hur frågan skall lösas i enskilda fall utan lämnar avgörandet till berörda myndigheter i varje stat i enlighet med den demokratiska processen där.

De språk som konventionen omfattar är främst territoriella språk, det vill säga språk som av hävd har använts och fortfarande används inom ett visst geografiskt område i landet. Skälet till detta är att flertalet bestämmelser en stat kan binda sig för i del III i konventio-

och flera av bestämmelserna i del II, förutsätter att det finns ett nen, bestämt geografiskt område, annat än landet som helhet, där bestämmelserna kan tillämpas. Detta område, som i artikel lpunkt b benämns "territorium där landsdels- eller minoritetsspråket används", anges i konventionskommentaren vara det område där landsdels- eller minoritetsspråk används av hävd i betydande utsträckning även om

det bara talas av en minoritet och som motsvarar språkets historiska

—— geografiska bas. Varje stat får själv definiera detta geografiska område mer exakt.

Ett nyckelbegrepp i det sammanhanget är enligt konventionskommentaren "antal invånare som gör tillämpning av olika bestämmelser

skydd eller stöd motiverade". Begreppet förekommer i artikel 1 om punkt b och i inledningen till de flesta av konventionens bestämmelser i del llI där innehållet i begreppet återkommer i lite olika utformning. Konventionen anger emellertid inte hur många invånare som skall finnas för att det skall befogat att tillämpa en åtgärd, utan

anses vara lämnar detta avgörande till staterna, med beaktande av konventionens anda och omständigheterna i varje enskilt fall.

Utanför det geografiska område där språket används av hävd ställer inte konventionen med vissa undantag krav på att bestämmelser-

—— — na i del III skall tillämpas.

Kan ett språk över huvud taget inte bindas till ett bestämt geografiskt område där det använts av hävd, anses det enligt konventionen

ett "territoriellt obundet språk Detta innebär att endast vissa som bestämmelser i del av konventionen kan tillämpas på språket.

2.4 Minoritetsspråkskonventionens uppbyggnad och

innehåll

Minoritetsspråkskonventionen innehåller fem delar. I del I finns allmänna bestämmelser. Den innehåller bl.a. de ovan behandlade definitionerna och bestämmelser om vilka åtaganden stater kan göra enligt konventionen och bestämmelser om vad ratifikationsinstrumentet

Minoritetsspråkskon ventionen

skall innehålla. Del I innehåller också bestämmelser som hänvisar till andra nationella och folkrättsliga regler som reglerar landsdels- eller minoritetsspråkens ställning. Slutligen finns i artikel 6 en bestämmelse om att de stater som ratificerar konventionen har en förpliktelse att informera berörda myndigheter, organisationer och personer om rättigheter och skyldigheter som följer av konventionen.

Del innehåller övergripande mål och principer som de stater som ratificerar konventionen är förpliktade att tillämpa i sin politik, lagstiftning och åtgärder i övrigt när det gäller landsdels- eller minoritetsspråk.

l del III innefattar åtgärder, inom olika sakområden, för att främja landsdels- eller minoritetsspråk som har en historisk geografisk bas.

I del IV finns regler om Europarådets övervakning av konventionens tillämpning i de länder som ratificerat konventionen och i del V finns slutbestämmelser som bl.a. innehåller regler om ikraftträdande av konventionen och möjlighet att göra reservationer.

Ãtaganden

Av artikel 2 framgår att minoritetsspråkskonventionen är flexibel pä så sätt att staterna i viss mån kan välja i vilken omfattning man vill binda sig för bestämmelserna i konventionen och vilken nivå man vill ratificera en viss bestämmelse.

Enligt artikel 2 punkt l är en stat som ratificerar konventionen skyldig att tillämpa bestämmelserna i del samtliga landsdels- eller minoritetsspråk som används inom staten och som motsvarar konventionens definition av sådana språk. Detta gäller oavsett om staten omnärrmer språket i ratifikationsinstrumentet eller inte. En stat kan dock välja att anmäla reservationer mot alla bestämmelser i del utom artikel 7 punkt 1 som anger mål och principer för staternas politik, lagstiftning och praxis. I en stat som har ratificerat konventionen omfattas således samtliga språk som faller inom konventionens definition av landsdels- eller minoritetsspråk av bestämmelserna i konventionens del artikel 7 punkt

Så som framgått ovan ger konventionens definition av landsdelseller minoritetsspråk utrymme för olika bedömningar när det gäller om ett visst språk faller inom definitionen eller inte. Enligt konventionskommentaren är det i sista hand staten själv som får bedöma vilka av de uttrycksformer som finns i landet som faller in under konventio-

definition av "landsdels- eller minoritetsspråk". nens

När det har fastslagits vilka språk som är landsdels- eller minoritetsspråk i en stat kan staten enligt artikel 2 punkt 2 välja att utöver de

Minoritetssprâkskonventionen

obligatoriska bestämmelserna i del i konventionen också tillämpa bestämmelserna i del Ill i konventionen på de språk som har en historisk geografisk bas i staten. Väljer landet att ratificera konventionen också beträffande del III måste detta ske på det i artikel 2 punkt 2 och artikel 3 punkt 1 angivna sättet. Där föreskrivs att de landsdels- eller minoritetsspråk som del III i konventionen skall tillämpas på, skall anges av landet. Dessutom skall varje land ange vilka punkter och stycken i del III som skall tillämpas på respektive landsdels- eller minoritetsspråk.

När det gäller valet av vilka bestämmelser i del III som skall tillämpas en stats landsdels- eller minoritetsspråk finns vissa begränsningar enligt konventionens artikel 2 punkt 2. Dessa är att minst 35 punkter eller stycken skall tillämpas varje landsdels- eller minoritetsspråk och att av dessa minst tre skall vara från artiklarna 8 och 12 samt en från någon av artiklarna 9,10,11 och 13. Staterna har i och med dessa bestämmelser givits en relativt stor valfrihet när det gäller vilka förpliktelser de önskar åta sig beträffande de olika landsdels- eller minoritetsspråken i staten. Som ett exempel kan nämnas att artikel 8 som berör utbildning landsdels- eller minoritetsspråk innehåller 26 olika förpliktelser varav staten bara är skyldig att välja tre.

När en punkt eller ett stycke innehåller flera alternativa förpliktelser räknas normalt ett av alternativen som en punkt eller ett stycke. Kompletterar alternativen emellertid varandra, som t.ex. är fallet med artikel 9 stycke 1 a iii och a iv, räknas de som två punkter och stycken.

De alternativa förpliktelserna innebär att staterna har möjlighet att i stor utsträckning välja olika nivåer sina åtaganden.

Bestämmelser till skydd och stöd för landsdels- eller minoritetsspråken

I del och del III i konventionen finns de materiella bestämmelser som är avsedda att ge landsdels- eller minoritetsspråken det stöd och skydd som de behöver för att kunna bevaras och stärkas.

I del finns de obligatoriska mål och principer som varje stat som ratificerar konventionen skall tillämpa beträffande de landsdels- eller minorietsspråk som finns i staten. Dessa mål och principer ses som nödvändiga för att bevara landsdels- eller minoritetsspråken. Det går därför inte att i samband med ratificeringen av konventionen göra förbehåll för dessa.

I del III finns de mer detaljerade bestämmelser som varje stat kan välja att ratificera för de språk som har en geografisk historisk bas.

Minoritetsspråkskon ventionen

Målen och principer som finns angivna i del II, artikel 7 punkt kan sammanfattas i följande punkter,

erkännande av de landsdels- eller minoritetsspråk som finns i staten som ett uttryck för kulturell rikedom,

respekt för varje landsdels- eller minoritetsspråks geografiska område, t.ex. när ny administrativ indelning av landet övervägs,

åtgärder för att förenkla och/eller uppmuntra användningen av —— sådana språk såväl i tal som skrift, såväl i privata som offentliga sammanhang,

lämpliga åtgärder för undervisning och studium av och i landsdels- — eller minoritetsspråk,

stöd för utbyte mellan grupper som talar landsdels- eller minoritets- språk i identiskt eller liknande former, både inom staten och över nationsgränserna.

De bestämmelser som finns i övriga punkter i del är,

i artikel 7 punkt ett krav att avlägsna de diskriminerande åtgärder som kan finnas mot användningen av landsdels- eller minoritetsspråk samt att om det behövs för att öka jämlikheten

mellan olika språk godkänna viss positiv diskriminering till förmån

— för dessa språk,

i artikel 7 punkt ett krav att främja åtgärder som ökar för- ståelsen mellan olika sprâkgrupper i landet samt

i artikel 7 punkt 4 ett krav att ta hänsyn till Önskemål från dem som talar landsdels- eller minoritetsspråk när åtgärder som berör dessa språk skall vidtas.

Konventionens del innehåller en bestämmelse i artikel 7 punkt 5 om hur målen och principerna i del i konventionen skall tillämpas på territoriellt obundna språk. I konventionskommentaren konstateras att en förutsättning för att en del av principerna och målen i del

liksom bestämmelserna i del Ill skall kunna tillämpas, är att det

— finns en bestämd historisk geografisk bas för språken. Eftersom en sådan historisk geografisk bas inte finns för de territoriellt obundna språken kan bara en del av målen och principerna i del och ingen av bestämmelserna i del Ill tillämpas dessa språk.

Av bestämmelserna i del framgår att artikel 7.1 tillämpas inom de territorier där landsdels- eller minoritetsspråk används och i enlighet med situationen för varje språk jfr när det gäller innebörden av detta begrepp vad som sagts ovan, medan bestämmelserna i artikel 7.2, 7.3 och 7.4 inte innehåller någon sådan begränsning.

Del III av konventionen innehåller bestämmelser som innebär preciserade och konkreta åtgärder till skydd och stöd för användandet

Minoritetsspråkskonventionen sou 1997:192

av landsdels- eller minoritetsspråk med en geografisk historisk bas.

Bestämmelserna i del Ill täcker en rad olika sakområden. Varje

artikel omfattar ett sakområde,

artikel 8 utbildning, -

artikel 9 rättsväsendet, -

artikel 10 förvaltningsmyndigheter och samhällsservice, -

artikel 11 massmedia, -

artikel 12 kulturell verksamhet och kulturella inrättningar, -

artikel 13 ekonomiska och sociala förhållanden —

artikel 14 utbyte över gränserna. -

Av dessa bestämmelser framgår att de flesta förpliktelserna i kon-

ventionen är begränsade till de geografiska områden där landsdels-

eller minoritetsspråken används av hävd.

De förpliktelser enligt konventionens del III som om ett land

väljer att ratificera dessa bestämmelser gäller i hela landet, dvs

även utanför de områden där landsdels- eller minoritetsspråket används

av hävd är,

artikel 8 punkt undervisning på, eller i landsdels- eller minori- — tetsspråken,

artikel 9 punkt att inte vägra godkänna giltigheten av juridiska dokument endast grund av att de avfattats på ett landsdels- eller

minoritetsspråk,

artikel 9 punkt att tillhandahålla de viktigaste lagtexterna och de texter som särskilt hänför sig till personer som använder landsdels-

eller minoritetsspråk dessa språk,

artikel 10 punkt att tillåta släktnamn landsdels- eller minori- — tetsspråk,

artikel 11 punkt att garantera friheten att ta emot TV- och —— radioutsändningar på landsdels- eller minoritetsspråk samt friheten att

ta emot information i övrigt dessa språk,

artikel 12 punkt att tillåta, uppmuntra och /eller tillhandahålla — lämplig kulturell verksamhet och kulturella inrättningar på dessa språk

eller med anknytning till dessa språk,

artikel 12 punkt att ta vederbörlig hänsyn till landsdels- eller minoritetsspråken och den kultur dessa ger uttryck för när landet

sprider sin kultur utomlands,

artikel 13 punkt att i olika typer av ekonomisk och social verksamhet se till att ta bort förbud mot och praxis som motverkar

användningen av landsdels- eller minoritetsspråk i sådana sammanhang

och

artikel 14 punkt a och punkt b att det internationella planet, bilateralt och multilateralt, verka för att landsdels- eller minoritetssprå-

Minoritetsspråkskon ventionen

ken främjas.

Övervakning av konventionens tillämpning

Del IV av konventionen innehåller bestämmelser för hur Europarådet, dess medlemsstater och allmänheten skall kunna kontrollera att de stater som ratificerat konventionen uppfyller sina åtaganden enligt konventionen. Övervakningen av konventionens tillämpning kan sägas vara av politisk natur.

Kontrollen skall ske genom att de stater som ratificerar konventionen var tredje år skall inge en rapport till Europarådet med en redogörelse för hur staterna praktiskt har omsatt sina åtaganden enligt konventionen. Rapporterna skall offentliggöras.

l Europarådet granskas rapporterna av en expertkommitté bestående av en medlem från vart och en av de stater som ratificerat konventionen. Medlemmarna i expertkommittén väljs av Europarådets ministerkommitté förslag från respektive stat som ratificerat konventionen varje stat ger in en lista med förslag på personer som ministerkommittén kan välja mellan. Expertkommitténs medlemmar skall stå fria gentemot staternas regeringar och vara erkänt skickliga och erfarna i frågor som rör landsdels- eller minoritetsspråk.

Organisationer eller sammanslutningar i den stat som har lämnat in rapporten t.ex. sådana organisationer som representerar dem som

använder landsdels- eller minoritetsspråk får lämna synpunkter till

- Europarådets expertkommitté om hur de anser staten följt sina åtaganden enligt del och del III i konventionen. Expertkommittén utformar på grundval av de rapporter staterna lämnat in och med hänsyn taget till de synpunkter oberoende organisationer eller sammanslutningar kan ha lämnat, en rapport till Europarådets ministerkommitté. Innan expertkorrnnittén överlämnar sin rapport till ministerkommittén skall staterna få tillfälle att kommentera rapporten.

Rapporterna från expertkommittén får offentliggöras av ministerkommittén om den beslutar att så skall ske. Om ministerkommittén anser att det finns anledning till det kan rekommendationer ges till staten med anledning av rapporten.

3 Andra länders

ratificering av

konventionen

Fem länder har fram till i december 1997 ratificerat minoritetsspråkskonventionen, nämligen Norge, Finland, Ungern, Nederländerna och Kroatien i nu nämnd ordning. Konventionen träder därmed i kraft den 1 mars 1998. I det följande kommer en närmare redogörelse för hur Norge ges och Finland valt att ratificera konventionen och för den nationella lagstiftning och åtgärder i övrigt i respektive land har till stöd man och skydd för landsdels- eller minoritetsspråken där. Motsvarande redogörelse för Ungerns och Nederländernas ratificering och nationella bestämmelser är mer översiktlig eftersom vi ansett att de nordiska ländernas nationella åtgärder är av störst intresse för Någon oss. redogörelse för Kroatiens ratificering och nationella bestämmelser där kan inte lärrmas på grund av att Kroatien ratificerat konventionen kort innan utredningstidens slut. Gemensamt för de fyra första länder ratificerat konventionen som är att man i dessa länder redan innan ratificeringen haft nationell lagstiftning och andra åtgärder till skydd och stöd för landsdels- eller minoritetsspråken. Dessa nationella regler har utgjort grunden för ratificeringen av minoritetsspråkskonventionen.

1 Norge

1 Ratificeringen av konventionen

Norge var det första land ratificerade minoritetsspråkskonsom ventionen. Innehållet i Norges ratifikationsinstrument framgår av bilaga 2. Där anges att Norge ratificerar bestämmelserna i del II, IV och V i konventionen samt 46 närmare angivna punkter och stycken i del III av konventionen för det samiska språket. Inget annat språk än samiska nämns i ratifikationsinstrumentet. Såsom framgått av föregående kapitel gäller dock del i konventionen för samtliga landsdels- eller minoritetsspråk i de ratificerar stater som konventionen oavsett om de nämns i samband med ratificeringen eller inte. I Norge talas, liksom i Sverige och Finland, flera olika varieteter

Andra länders ratificering av konventionen

samiska bland vilka nordsamiskan dominerar. Norge har emellertid av valt att ratificera konventionen för samiska som ett språk och i stora delar överlämnat frågan om vilka insatser som skall göras för språkets olika varieteter till det norska sametinget.

Samråd med representanter för skedde innan man beslutade

samerna vilka punkter och stycken som skulle ratificeras.

3.1.2 Nationella åtgärder i överensstämmelse med

åtagandena i konventionen

I Norge finns rad lagar och åtgärder i övrigt till skydd och stöd för

en

kultur och språk Den grundläggande bestämmelsen Samernas m.m. finns intagen i den norska grundlagen där det i § 110 A, sedan år 1988, föreskrivs att det åligger statens myndigheter att skapa sådana förutsättningar att den samiska befolkningen kan bevara och utveckla sitt språk, sin kultur och sitt sociala arv.

Det samiska språket särskilt skydd och stöd inom en rad olika

ges samhällsområden. De flesta bestämmelser som reglerar rätten att använda samiska finns intagna i samelovens spräkregler från år 1992, då samiskan också blev likställt med norska som ett officiellt språk i Norge. Dessa regler utgör stommen i det norska regelverk som utgjorde grunden för Norges ratificering av minoritetsspråkskonventionen för det samiska språket.

Samelagens spräkregler, tredje kapitlet i Sameloven

Samelagens spräkregler gäller i huvudsak inom ett begränsat geografiskt område, förvaltningsområdet för samiskt språk. Förvaltningsområdet utgörs kommuner: Karasjok, Kautokeino, Nesseby,

av sex Porsanger, Tana och Kåfjord. Utanför förvaltningsområdet gäller bara ett begränsat antal av språkreglerna.

Syftet med språkreglerna sägs att bevara och utveckla det

vara samiska språket och särskilt att stärka användningen av språket i offentliga sammanhang. Språkreglerna berör användning av samiska bl.a.,

vid kontakt med lokala och regionala myndigheter —

inom hälsovårdssektorn och den sociala sektorn -

inom rättsväsendet -

inom kyrkan -

inom utbildningsväsendet

—~

Andra länders ratzficering av konventionen

Inom förvaltningsområdet har man, om man själv använder sig av samiska i kontakten med lokala offentliga organ antingen dessa är kommunala, fylkeskommunala eller statliga, rätt att svar samiska både vid muntliga och skriftliga kontakter med myndigheten. Om man själv i skrift använder sig av samiska i kontakten med ett regionalt organ dvs. ett fylkeskommunalt eller statligt organ, som har en eller flera av förvaltningsområdets sex kommuner som tjänsteområde, har man rätt att skriftligt samiska. svar Alla som önskar att använda samiska för att tillvarata sina egna intressen i kontakt med lokala och regionala halsovårds- eller sociala institutioner har rätt att bli bemötta samiska, både skriftligen och muntligen. l kontakt med rättsväsendet inom förvaltningsområdet har rätt man att använda sig av samiska. Med rättsväsendet domstolar, avses, länsmän, polis, åklagare, fängelse och kriminalvård i frihet. För dessa myndigheter gäller samma regler som för andra lokala och regionala organ inom förvaltningsområdet. Därutöver gäller särskilda regler om utökade rättigheter att använda samiska inom rättsväsendet. För domstolar vars ämbetskrets helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet gäller att envar får använda samiska i inlagor i rättegång och att samiska får användas vid muntliga kontakter med domstolen och under muntliga förhandlingar i domstol. Rätten att använda samiska under muntliga förhandlingar i domstol innebär emellertid inte att en samisktalande kan norska kan kräva person som att alla i t.ex. en rättegång, skall tala samiska eller att det sägs som norska skall tolkas till samiska. Om någon begär det kan rättens ordförande emellertid besluta att förhandlingsspråket skall vara samiska. Behövs översättning eller tolk skall detta betalas staten. av För polis- och åklagarväsendet gäller om deras verksamhetsområde helt eller delvis omfattar geografiska område förvaltningssamma som området, att envar har rätt att tala samiska vid bl.a. förhör myndighetens kontor och vid muntlig anmälan. Intagna fängelseanstalt i Troms och Finnmark har också rätt att tala samiska. Inom Norska kyrkan i förvaltningsområdet har envar rätt att barndop, vigsel, nattvard, själavård m.m. förrättade på samiska. För att göra det möjligt för tjänstemän hos lokala och regionala offentliga organ att uppfylla språkreglernas krav bemötande om samiska innefattar språkreglerna regler möjlighet till tjänstledighet om med lön för tjänstemän inom förvaltningsområdet för att lära sig samiska. Språkreglerna innehåller också regler att lagar och föreskrifter om som är av särskilt intresse för hela eller delar av den samiska befolkningen skall översättas till samiska. Kungörelser från offentliga organ

Andra länders ratificering av konventionen

inom förvaltningsområdet, riktar sig till hela eller delar av befolk-

som ningen i förvaltningsområdet, skall avfattas både på samiska och norska.

När det gäller utbildning i eller på samiska finns regler om att alla elever i grundskolan i samiska distrikt har rätt till undervisning i eller på samiska. Utanför detta område finns en sådan rätt om minst tre elever begär det. Kommunerna i förvaltningsområdet kan besluta att samiska obligatoriskt i grundskolan. l viss omfattning finns

skall vara också rätt att lära sig samiska inom ramen för vuxenutbildning och statens bekostnad.

I språkreglerna berörs också Samiskt språkråd. Sprâkrådet har bl.a. till uppgift bevara, stärka och utveckla samiskt språk i Norge. De

att

vägledning och information i språkfrågor och har listor över ger kvalificerade översättare och tolkar.

Vad gäller tillämpningen de norska språkreglerna för samiska har

av

vid kommitténs kontakter med norska regeringstjänstemän uppgett man

samelovens språkregler fortfarande är så nya att de inte är helt att genomförda i praktiken. Man har emellertid uppmärksammat att det finns svårigheter att rekrytera tillräckligt många lärare i samiska språket. Tjänstemän vid myndigheter behärskar inte heller samiska i den utsträckning skulle behövas. Det finns också brist på

som läromedel samiska.

Positiva effekter märkt till följd av språklagstiftningen är

som man

allt fler talar samiska och i allt större utsträckning begär att att man

bli bemött samiska i olika offentliga sammanhang. Nordsamisatt kan, är den varietet samiska används inom förvaltnings-

som av som området för samiskt språk, har stärkts och utvecklas i positiv riktning. Det är svårare bevara de mindre utbredda varieteterna av samiska,

att lulesamiska och sydsamiska, inte används i förvaltningsområdet.

som

Utöver samelovens språkregler bör några andra åtgärder av betydelse för ratificeringen konventionen nämnas nämligen att det

av sedan lång tid tillbaka finns regelbundna utsändningar samiska via norsk radio, NRK, och vissa TV-program samiska. Norska staten täcker alla kostnader för produktion litteratur samiska.

av

1 Kostnader

Vad gäller kostnaderna för de nationella åtgärder vidtagits för att

som stödja och utveckla det samiska språket i Norge kan allmänt sägas att

från norsk sida att de mest kostnadskrävande åtgärderna är man anser utbildning personal, tjänstemän, tolkar och översättare samt fram-

av tagning av läromedel.

Andra länders ratificering konventionen

av

Under år 1995 avsattes drygt 16,5 miljoner norska kronor för användningen av samiska enligt samelovens språkregler inom kommuner och fylkeskommuner i det samiska förvaltningsområdet. Sametingets språkråd fördelar pengarna mellan kommunerna. Målet är att upprätta en tvåspråkig förvaltning inom dessa kommuner med tvåspråkiga tjänstemän. I dagsläget används dock fortfarande tolk i stor utsträckning av tjänstemännen.

3 Finland

3.2. 1 Ratificeringen av konventionen

Finland ratificerade minoritetsspråkskonventionen som andra land. i november 1994. Av ratifikationsinstrumentet framgår att Finland ratificerat 59 punkter och stycken i del III i konventionen för samiska som ett landsdels- eller minoritetsspråk samt 65 punkter och stycken för svenska som ett mindre allmänt använt officiellt språk se artikel 3 punkt l i konventionen. Det anges också att Finland åtar sig att i vederbörliga delar tillämpa del av konventionen romani och andra territoriellt obundna språk i Finland.

Samiska används i Finland i flera olika varieteter, nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska. Finland har dock liksom Norge valt att ratificera konventionen för samiska som ett språk. När det gäller svenska har Finland valt att utnyttja konventionens bestämmelse i artikel 3 och ratificera vissa bestämmelser i del lII i konventionen för svenska som ett officiellt språk som används mindre allmänt.

Skälet till att man i ratifikationsinstrumentet särskilt nämnt romani som ett territoriellt obundet språk i Finland är, enligt de uppgifter fått, att på detta sätt vill markera den vikt man från finsk sida

man lägger vid att stödja romernas kultur och språk. Ett annat skäl är att det finns många romer i Finland, ca 6 000-7 000 personer och att dessa i motsats till andra minoritetsgrupper begärt att konventionens bestämmelser skall tillämpas deras språk.

Såsom framgått föregående kapitel gäller del i konventionen

av för samtliga landsdels- eller minoritetsspråk i de stater som ratificerat konventionen de nämns i samband med ratificeringen eller

oavsett om inte. Villkoret är att språken uppfyller konventionens krav ett landsdels- eller minoritetsspråk.

Beträffande samtliga tre språk som nämnts i ratifikationsinstrumentet fanns redan gällande lagstiftning och nationella åtgärder i övrigt till skydd och stöd för dessa språk som kunde utgöra grunden för en

Andra länders ratificering av konventionen

ratificering. Någon ny lagstiftning ansågs således inte behövas med anledning av ratificeringen.

Innan Finland beslöt vilka åtaganden i konventionen som Finland skulle binda sig för att tillämpa, samrådde man med den svensktalande minoriteten företrädd av Svenska Finlands folkting, med samerna företrädd delegationen för sameärenden och med romerna genom

av delegationen för zigenarärenden.

3.2.2 Nationella åtgärder i överensstämmelse med

åtagandena i konventionen

Den grundläggande rätten att använda svenska, samiska och romani tillförsäkras i § 14 i den finska regeringsformen. Där slås det fast att Finlands nationalspråk är finska och svenska och att envars rätt att i

sak hos domstolar och andra myndigheter använda sitt eget egen - språk, antingen detta är finska eller svenska, skall tryggas i lag. Vidare föreskrivs att det allmänna skall tillgodose båda dessa språkgruppers kulturella och samhälleliga behov. För samerna,

och andra gäller enligt samma bestämmelse att de romerna grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur.

Svenska

Svenskan är nämnts ett av Finlands två nationalspråk.

som ovan Utöver skyddet i grundlagen skyddas svenska språket genom språkla-

från år 1922. Språklagens regler gäller för domstolar, statliga gen myndigheter, kommuner och den evangelisk-lutherska kyrkans församlingar.

De språkliga rättigheterna enligt språklagen är beroende av vilken språklig status kommun har. Enligt språklagen indelas finska

en kommuner i enspråkigt finska kommuner, enspråkigt svenska kommu-

tvåspråkiga kommuner med finsk majoritet samt tvåspråkiga ner, kommuner med svensk majoritet. Huvudregeln är att om mindre än 8% befolkningen talar finska/svenska är kommunen enspråkig. Om

av minoriteten utgör minst 8 % av befolkningen eller 3 000 personer är kommunen tvåspråkig.

I korthet innebär språklagens regler följande.

Vid kontakt med statliga myndigheter såsom domstolar, polis, arbetsförmedling har medborgare alltid rätt att använda sitt

m.m. en eget språk. Om ämbetsdistriktet för de statliga myndigheten är tvåspråkigt har den enskilde också rätt att svar det egna språket.

Andra länders ratificering av konventionen

Någon sådan rätt finns inte om ämbetsdistriktet är enspråkigt.

Vid kontakt med kommunala myndigheter har den enskilde rätt att använda sitt eget språk i tvåspråkiga kommuner. Är kommunen enspråkig måste emellertid den enskilde använda kommunens språk. Detsamma gäller det språk myndigheterna svarar den enskilde på.

I tvåspråkiga kommuner och tvåspråkiga statliga ämbetsdistrikt gäller att meddelanden till allmänheten, såsom kungörelser och meddelanden, skall avfattas båda språken. Skyltar och Vägvisare inom sådana områden skall också vara tvåspråkiga.

I annan lagstiftning angående rått att använda sitt modersmål finns bl.a. följande bestämmelser. Viss möjlighet att tolk statens bekostnad finns i enspråkiga kommuner i ärenden där enskilds rätt kan stå i konflikt med myndighetens, t.ex. barnskyddsfall eller indragning av körkort. När det gäller utbildning är alla kommuner skyldiga att anordna grundskoleundervisning svenska respektive finska om det finns minst 13 lågstadieelever som har endera språket som modersmål. Undervisning sker i enspråkiga skolor. För daghem finns regler om att kommun skall sörja för att dagvård erbjuds på barnets modersmål. När det gäller hälsovård finns bestämmelser om att patientens modersmål i möjligaste mån skall beaktas. Inom vissa delar av sjukvården finns en utökad skyldighet att tillhandahålla sjukvård på patientens modersmål.

Samiska

Utöver det grundlagsstadgande som ovan redovisats finns ytterligare en grundlagsbestämmelse som berör samiska språket. I § 51 a regeringsformen stadgas att samerna som ett urfolk skall tillförsäkras kulturell autonomi inom sitt hembygdsområde i ärenden som angår deras språk och kultur. Därutöver finns i lagar och förordningar olika bestämmelser till skydd och stöd för det samiska språket. Viktigast av dessa bestämmelser är lag om användning av samiska hos myndigheter som trädde i kraft år 1992.

Språklagens regler gäller i huvudsak inom samernas hembygdsområde. Hembygdsområdet omfattar Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt Lapplands renbeteslags område i Sodankylä kommun.

Den samiska språklagen innebär i korthet följande. Inom hembygdsområdet har en same rätt att använda samiska i ärende som gäller honom eller henne, eller i ärende där en same skall höras. Rätten omfattar såväl kommunala myndigheter som områdets alla statliga distriktsmyndigheter och lokala myndigheter och domstolar som har åmbetsdistrikt som täcker någon del av samernas hembygdsområde.

Andra länders ratificering av konventionen

Dessutom har en same rätt att använda samiska i kommun eller församling inom hembygdsomrâdet. Utanför hembygdsområdet har same rätt att använda samiska vid kontakt med bl.a. länsstyrelsen och länsrätten i Lapplands län, högsta domstolen, justitiekanslern och riksdagens justitieombudsman. Språklagen innebär inte att tjänstemän på de olika myndigheter som berörs av språklagens regler skall kunna samiska. Myndigheterna inom hembygsområdet har i stället en skyldighet att tillhandahålla tolk eller översättning till samiska i sina kontakter med samer som vänt sig till myndigheten och då använt sig av samiska.

Språklagen innehåller också bestämmelser om att kungörelser, meddelanden, anslag och blanketter skall avfattas också på samiska inom samernas hembygdsområde. Sådana lagar och förordningar, statsrczdsbeslutm.m. som särskilt berör samerna skall publiceras också på samiska. Myndigheterna bör inom hembygdsområdet enligt lagen förse skyltar och Vägvisare också med samisk text.

För att språkreglerna skall kunna tillämpas ett riktigt sätt behövs tillgång till tolkar och översättare. Inom sametinget finns en byrå för det samiska språket som ansvarar för att det finns tillgång till tolkar och översättare samt för samisk språkvård.

För att uppmuntra tjänstemän att lära sig samiska finns enligt språkreglerna möjlighet för dem som arbetar statliga myndigheter som omfattas av språkreglernas bestämmelser att få tjänstledigt med lön för utbildning i det samiska språket. Vid tillsättning av statliga tjänster vid myndigheter i samernas hembygdsomrâde ses kunskaper i samiska som en merit.

Även grundskolelagen, gymnasielagen och lagen dagbarnvârd

om innehåller bestämmelser av betydelse för det samiska språket. I grundskolelagen och gymnasielagen sägs att elever som är bosatta inom samernas hembygdsområde kan undervisas i eller detta språk. I lagen om dagbarnvård stadgas att kommunerna skall sörja för att dagbarnvård står till buds på barnets modersmål då detta är samiska.

När det gäller tillämpningen av de bestämmelser som gäller till stöd och skydd för det samiska språket har man i Finland angett att det största problemet är bristen på lärare i samiska och undervisningsmaterial samiska. Särskilt svårt är det att rekrytera lärare till de högre stadierna i skolan. För utbildning av lärare i samiska ges inga särskilda statliga medel. Däremot har staten under en lO-årsperiod bidragit med ca en och en halv miljon mark till undervisningsmaterial på samiska.

När det gäller kontakter samiska med myndigheter har språklagens möjligheter att använda samiska vid sådana kontakter hittills utnyttjats i mycket liten utsträckning. Inte heller har många utnyttjat

Andra länders ratificerirzg av konventionen

möjligheten att skrivet material, t.ex. blanketter etc. samiska. Detta kan, enligt de uppgifter vi fått, dels ha att göra med att kunskaperna i att läsa och skriva samiska är dåliga bland den samiska befolkningen, dels att kunskaperna i den vokabulär behövs i

som officiella sammanhang är bristfällig.

Romani

l Finland finns en internationellt sett förhållandevis lång tradition när det gäller samarbete mellan företrädare för myndigheter och romer. Sedan år 1956 har det funnits en statlig delegation för zigenarärenden som idag består av 18 medlemmar varav tio är romer. Delegationen skall främja den romska befolkningens möjlighet att likvärdiga villkor delta i samhällslivet samt främja den romska befolkningens ekonomiska, sociala och kulturella levnadsförhållanden. Utöver denna delegation finns det fyra regionala delegationer med uppgift att främja den romska befolkningens levnadsförhållanden på det regionala planet. Statliga åtgärder för att främja romsk kultur och språk har framför allt vidtagits sedan 1980-talet.

När det gäller stödet och skyddet för språket romani har man i Finland främst vidtagit åtgärder när det gäller utbildning i romani och romsk kultur för både för barn och År 1993 tillsattes

vuxna. en ledningsgrupp för zigenarutbildning inom Utbildningsministeriet. Ledningsgruppen skall handlägga alla frågor av principiell natur som rör utbildning av romer, från förskoleutbildning till vuxenutbildning. Hälften av ledamöterna i ledningsgruppen är romer. Ett av syftena med undervisning i romani och romsk kultur och historia är att göra skolundervisning och vuxenundervisning mer meningsfull för både romska barn och vuxna. Det har tidigare av olika skäl, varit svårt för romer att studera vilket har lett till att det bland äldre romer finns många med dålig skolunderbyggnad. För att underlätta undervisningen för barn har man i Finland arbetat fram ABC-böcker i romani. För vuxna anordnas bl.a. Sommarkurser i romani och finska. Kostnaderna för dessa kurser betalas till hundra procent finska staten och är

av därför kostnadsfria för deltagarna.

3.2.3 Kostnader

Allmänt har man uppgett att de största kostnaderna för stöd och skydd för det samiska språket består i översättning och tolkning till det samiska språket.

Andra länders ratzficering av konventionen

I propositionen till den samiska språklagen tar man upp kostnader för byrån för det samiska språket, kostnader för åtta tjänster som tolkar och översättare i de kommuner som ligger inom

samernas hembygdsområde samt övriga kostnader för tolkning och översättning. Det har senare visat sig att de sammanlagda kostnaderna för sametinget och språkbyrån för statens del uppgått till ca två miljoner mark årligen. Av åtta beräknade tjänster som tolkar och översättare inom kommunerna i samernas hembygdsområde har endast en besatts. Kostnaden för denna tjänst uppgår till ca 500 000 mark årligen, en kostnad som staten stod för de första åren men som nu faller på kommunerna.

Vad gäller stödet och skyddet för romani avsatte finska staten under år 1996 en och en halv miljon finska mark till ledningsgruppen för

zigenarutbildning.

3.3 Ungern

3.3.1 Ratificeringen konventionen

av

Ungern ratificerade år 1995 som tredje land minoritetsspråkskonventionen. Av ratifikationsinstrumentet framgår att Ungern åtar sig att tillämpa 47 punkter och stycken i del III i konventionen för fem språk, nämligen kroatiska, tyska, rumänska, slovakiska och slovenska.

Utöver de språk som nämns i ratifikationsinstrumentet har Ungern i nationell lagstiftning slagit fast att det finns ytterligare åtta språk eller sammanlagt tretton språk, minoritetsspråk i

som anses som Ungern. Dessa språk är arrnenska, bulgariska, grekiska, kroatiska, tyska, zigenska romani och sinti, rutenska, polska, rumänska, serbiska, slovakiska, slovenska, och ukrainska. Samtliga tretton språk anses falla inom konventionens tillämpningsområde och bestämmelserna i del i konventionen kommer således att tillämpas på alla språken. Skälet till att man valt att bara nämna fem språk i ratifikationsinstrumentet är enligt uppgift att dessa språk funnits under längst tid i Ungern och talas av flest personer. Åtgärder till stöd och skydd för dessa fem språk finns också inom de olika sakområden såsom undervisning, offentlig förvaltning m.m. som konventionen täcker, vilket underlättat ratificeringen del III i konventionen för språken.

av Enligt uppgift är målet att Ungern, så snart de ekonomiska förutsättningarna fmns, skall ratificera del III i konventionen också för de åtta språk som nu inte omfattas ratiñceringen bestämmelserna i del

av av III i konventionen.

Andra länders ratzficering konventionen

av

Ungern har valt att ratificera punkter och stycken i del III

samma för samtliga de fem språk som omfattas ratifikationen. I stort sett

av fanns redan innan ratificeringen nationell lagstiftning angående stöd och skydd för landsdels- och minoritetsspråk, kunde ligga till

som grund för ratificeringen. Man avser att tillämpa de bestämmelser

man ratificerat i del III i hela landet. Som angetts i kapitel fyra är huvudavsikten med bestämmelserna i del III i konventionen att dessa skall tillämpas inom ett begränsat geografiskt område i respektive land motsvarande det område där språket används hävd. Skälet till att

av man i Ungern har valt att ändå tillämpa konventionens bestämmelser i del III över hela landets territorium är att de som använder de olika minoritetsspråken i Ungern alltid har varit spridda över hela landets territorium och det således inte går att definiera geografiska områden där språken har talats av hävd.

3.3.2 Nationella åtgärder i överensstämmelse med

åtagandena i konventionen

En nationell lag framför andra gjorde det möjligt för Ungern att ratificera minoritetsspråkskonventionen, nämligen lagen nationella

om och etniska minoriteters rättigheter från år 1993. I denna anges vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att en skall anses som en

grupp nationell och etnisk minoritet liksom vilka minoriteter för

som närvarande uppfyller dessa kriterier. De motsvarar de ovan nämnda tretton minoritetsspråken i Ungern. Lagens bestämmelser omfattar enligt sin lydelse inte invandrare eller flyktingar. Lagens syfte är att hindra assimilering och tillförsäkra nationella och etniska minoriteter rätt till sin egen identitet, språk, kultur och traditioner.

Ett viktigt inslag i lagen är möjligheten för nationella minoriteter att efter allmänna val inrätta lokala självstyrande minoritetsorgan har

som till uppgift att bevaka minoriteternas intressen hos kommunala myndigheter och beslutande församlingar. Lagen föreskriver att kommunala beslut rörande utbildning, lokal massmedia, användning av minoritetsspråk m.m. bara får fattas efter hörande av de lokala minoritetsorganen om beslutet berör minoritetsbefolkningen. Lagen tillförsäkrar också minoriteterna inflytande på det nationella planet bl.a. regler om val till ett nationstäckande minoritetsorgan och en ombudsman som skall bevaka minoriteternas rättigheter.

Det finns ett särskilt kapitel i lagen som rör rätt till undervisning i eller minoritetsspråken i daghem och skolor samt statens ansvar att bekosta utbildning av lärare och undervisningsmaterial för dessa ändamål. I samma kapitel anges att tillgången till litteratur

Andra länders ratificering av konventionen

minoritetsspråken skall tillförsäkras genom ett nätverk av minoritetsbibliotek.

Ett särskilt kapitel ägnas användandet av minoritetssprâken. Där anges att alla har rätt att använda sitt modersmål i alla sammanhang i Ungern. Vad detta närmare innebär skall anges i en särskild lag. I kapitlet anges vidare att alla har rätt att i domstol använda sitt eget modersmål. Det också att alla har rätt att använda sitt moders-

anges mål i parlamentet och kommunala församlingar. Det föreskrivs vidare att alla kommunala organ begäran av minoritetsorgan skall publicera alla beslut, blanketter m.m. också på minoritetsspråken samt att skyltar anslag m.m. skall finnas också minoritetssprâken. Slutligen att inom de områden där minoriteter bor skall

anges kunskaper i minoritetsspråk ses som en merit vid tillsättande av tjänster hos lokala myndigheter och myndigheter som ger service till allmänheten.

Lagen innehåller också bestämmelser om rätt till ekonomiskt stöd från staten till de daghem och skolor som ger undervisning i eller minoritetsspråk samt ekonomiskt stöd till de självstyrande minoritetsorganen.

Vad gäller den praktiska tillämpningen av lagen om nationella och etniska minoriteters rättigheter och åtagandena enligt minoritetsspråkskonventionen har man angett att konventionens bestämmelser i första hand kommer att tillämpas i de områden där valen till lokala självstyrande minoritetsorgan var framgångsrika under år 1994 och 1995. Det lyckade genomförandet av sådana val indikerar enligt ungerska regeringstjänstemän att det finns många personer som tillhör en minoritet i dessa områden.

3.3.3 Kostnader

De uppgifter vi fått när det gäller kostnader för nationell lagstiftning till stöd och skydd för landsdels- eller minoritsspråk i Ungern är att

inte kan uppskatta kostnaderna för de åtaganden man gjort enligt man konventionen förrän denna träder i kraft eftersom man först då genomför alla planerade nationella åtgärder.

Andra länders ratificering av konventionen

3 .4 Nederländerna

3.4. l Ratificeringen av konventionen

Nederländerna ratificerade år 1996 som fjärde land minoritetsspråkskonventionen. Av ratifikationsinstrumentet framgår att Nederländerna åtar sig att tillämpa 48 punkter och stycken i del III i konventionen för frisiska i provinsen Friesland, samt bestämmelserna i del i konventionen lågsaxiska språk och bestämmelserna i del ll, enligt artikel 7 punkt för jiddisch och romani chib territoriellt som obundna språk.

3.4.2 Nationella åtgärder i överensstämmelse med åtagandena i konventionen

I Nederländerna finns sedan läng tid tillbaka nationella bestämmelser som gjort det möjligt att fä undervisning i frisiska inom det obligatoriska skolväsendet. Numera finns regler dem använder som ger som frisiska möjlighet att få undervisning i frisiska i provinsen Friesland. Det finns också vissa tvåspråkiga skolor i Friesland där undervisningen bedrivs frisiska-holländska. Som en följd av ratificeringen av konventionen omfattar rätten att undervisning i frisiska nu också de lägre stadierna i skolan. Rätten att få använda frisiska i kontakt med myndigheter och rättsväsendet i provinsen Friesland är lagfäst. Frisiska språket är också numera inkluderat i nationell förvaltningsrätt och i lagstiftning som berör utbildning och kultur och i skattelagstiftningen. Frisiska förekommer regelbundet både i radio och TV och det finns dagstidningar som till viss del skrivs frisiska. I provinsen Friesland är det också möjligt att få viss samhällsservice från offentliga organ frisiska. När det gäller ratificeringen av romani chib och jiddisch som territoriellt obundna språk i Nederländerna detta ett uppges vara symboliskt erkännande av språken som inte binder de nationella myndigheterna att stödja eller skydda dessa språk.

4 Vilka i är landsdels-

språk Sverige eller minoritetsspråk

Kommitténs bedömning: Vi har funnit att samiska och finska

inklusive meän kieli samt romani chib år historiska landsdels-

eller minoritetsspråk i Sverige.

Minoritetsspråkskonventionen är enligt konventionskommentaren

en kulturkonvention som är ägnad att skydda och stödja historiska landsdels- eller minoritetsspråk. Från Europarådets sida har

man överlåtit ansvariga myndigheter i de länder ratificerar kon-

som ventionen att, med beaktande av konventionens definition i artikel göra en bedömning av vilka språk som är landsdels- eller minoritetsspråk i det egna landet.

Minoritetsspråkskommitténs direktiv innebär att kommittén har i uppdrag att göra en sådan bedömning för svenskt vidkommande. I det följande skall vi därför med utgångspunkt från konventionens definition av landsdels- eller minoritetsspråk i artikel l och med beaktande av konventionens syfte, göra vår bedömning av vilka språk i Sverige som är landsdels- eller minoritetsspråk och vilka språk eller dialekter som faller utanför konventionens tillämpning.

Vi vill redan i detta sammanhang understryka att vår bedömning begränsar sig till att avgöra vilka språk som faller in under konventionens tillämpningsområde.

När i det följande tar ställning bl.a. till den komplicerade frågan om vad som är att anse som ett språk och vad som år att anse som en dialekt sker detta enbart med sikte konventionens tillämpning. Ett språk som vi inte finner år ett landsdels- eller minoritetsspråk i konventionens mening kan ändå anses vara ett minoritetsspråk i andra sammanhang. Också i samband med konventionens tillkomst har man uppmärksammat att sådana situationer kan uppkomma. Av artikel l punkt b och av konventionskommentaren framgår exempelvis att konventionen inte kan tillämpas på språk som talas av alltför få personer eftersom detta skulle leda till allt för stora praktiska svårigheter. Även sådana språk år minoritetsspråk bör de inte

om ses som landsdels- eller minoritetsspråk som konventionens bestämmelser skall tillämpas på.

Vi vill också inledningsvis påpeka Sverige skulle ratificera

att om

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

konventionen, så kommer konventionens bestämmelser i del att gälla för alla landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige som omfattas

konventionens definition av sådana språk medan bestämmelserna i av del III bara kommer att gälla för de språk som Sverige väljer skall omfattas dem. Språk utan geografisk bas kan enligt konventionen

av inte omfattas av bestämmelserna i del III.

Vår utgångspunkt har varit att Sverige vid en eventuell anslutning till konventionen också kommer att ratificera bestämmelserna i del III för de språk som har historisk geografisk bas. Vi har därför när vi

en prövat frågan vilka språk som kan omfattas av en svensk till-

om lämpning konventionen också behandlat frågor som har anknytning

av till tillämpningen av del III i konventionen.

4.1 Språk och dialekter i Sverige som inte kan anses

omfattade av konventionen

De två huvudkrav ett språk, enligt definitionen i artikel 1 i

som konventionen, måste uppfylla för att anses vara ett landsdels- eller

minoritetsspråk är,

att språket skall användas av hävd i ett visst territorium inom en -

medborgare i staten, invandrarspråk omfattas inte av konstat av

ventionen och

att språket skall vara annorlunda än det officiella språket dialekter omfattas inte av konventionen. Av artikel 1 punkt b och konventionskommentaren framgår också att tillräckligt många måste använda ett språk för att kon-

personer ventionen skall kunna tillämpas språket.

Även språk inte kan uppfylla kravet historisk geografisk

om ett anknytning kan det omfattas av vissa av konventionens bestämmelser i del såsom ett territoriellt obundet språk.

Med utgångspunkt i definitionen i artikel 1 och konventionens övergripande syfte skall vi i det följande behandla några språk och dialekter i Sverige enligt vår uppfattning faller utanför kon-

som

ventionens tillämpningsområde.

Invandrarspråk

Det första kravet enligt artikel l i konventionen, att ett språk skall användas hävd, innebär att språket skall ha använts under lång tid

av tillbaka i landet och fortfarande användas där. Invandrarspråk omfattas

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

således inte av konventionen och inte heller språk som har talats i landet men numera inte längre talas där. Tidsgränsen för när ett språk övergår från att vara ett invandrarspråk till att ett språk vara som används av hävd i konventionens mening finns inte angiven i konventionen. Det är dock klart att ett språk först är att ett som anse som invandrarspråk i ett land så småningom kan övergå till att anses använt av hävd. Svensk befolkningsstatistik omfattar inte uppgifter etnisk om tillhörighet eller språktillhörighet. Det är därför svårt att få fram uppgifter som kan ligga till grund för bedömning vilka språk en av som använts under lång tid i Sverige och fortfarande används i dag. Det står emellertid klart att det i Sverige i dag till följd av invandring från andra länder, talas många andra språk än svenska. Med få undantag har dock dessa inte använts i Sverige före andra världskriget. Detta har att göra med att invandringen till Sverige före andra världskriget var mycket begränsad. När det gäller språk som börjat användas i Sverige först efter andra världskriget anser vi att de klart faller utanför konventionens tilllämpningsområde eftersom de har använts under för kort tid för att de skall kunna anses använda av hävd. Dessa språk får istället betraktas som invandrarspråk som faller utanför konventionens tillärnpningsområde. Vi anser inte att det är lämpligt att fastslå någon absolut, generell tidsgräns för när ett språk övergår från att vara ett invandrarspråk till använt hävd i Sverige. Det är enligt vår uppfattning att anses som av lämpligare att ta ställning till detta från fall till fall med utgångspunkt från varje språks särskilda historia i Sverige. I avsnitt 4.2 behandlar vi därför vart och ett av de språk som vi anser kan bli aktuella att bedöma som använda av hävd i Sverige och tar ställning till om de kan anses omfattade av konventionen.

Dialekter

Det andra kravet i konventionen, att språket skall vara annorlunda än det officiella språket i staten innebär att dialekter av det officiella språket undantas från konventionens tillämpningsområde. Frågan om när ett uttryckssätt skall anses vara en dialekt och när det skall anses vara ett språk är komplicerad och involverar såväl lingvistiska som sociologiska och politiska bedömningar. Vi hänvisar i denna del till det expertutlåtande som inhämtats från professor Kenneth Hyltenstam, bilaga I konventionen ges inga nämnare riktlinjer för bedömningen. Varje land som ratiñcerar konventionen

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

får självt avgöra vad som är att anse som dialekter av det officiella språket som inte omfattas av konventionens bestämmelser.

För svenskt vidkommande uppkommer i detta sammanhang frågan om hur de genuina dialekter eller folkmâl, som finns i Sverige skall betraktas i relation till konventionen. Som exempel på folkmål kan nämnas älvdalsmål, gutniska och skånska. Dessa folkmål talades tidigare i ganska stor utsträckning i olika delar av landet men har till följd av bl.a. större rörlighet i befolkningen, inflyttningen till städerna och massmedias inflytande kommit att talas och förstås av allt färre personer. Rent lingvistiskt kan folkmålen vara mycket olika nutida rikssvenska. Folkmålen är nära förknippade med den bygd där de har talats och är en del av bygdens kultur och historia. Det kan därför hävdas att det finns ett intresse av att folkmålen bevaras som en viktig del av den svenska landsbygds- och kulturhistorien.

Frågan är emellertid om folkmålens kulturhistoriska värde gör att de bör omfattas av konventionens bestämmelser.

En invändning mot att tillämpa konventionen på folkmålen är att det är tveksamt om de kan anses som språk. Den allmänna uppfattningen är nog snarare att de är dialekter och som sådana omfattas de i så fall inte av konventionens definition av landsdels- eller minoritetsspråk. Ett annat skäl mot att tillämpa konventionen folkmålen är att det är ett fåtal personer som använder dem som sitt dagliga uttrycksmedel.

Det viktigaste argumentet mot att tillämpa konventionens bestämmelser på folkmålen är dock enligt vår uppfattning, att en sådan tillämpning skulle rimma illa med konventionens syfte. Som vi angett i kapitel två är ett av konventionens övergripande syften att stärka landsdels- eller minoritetsspråkens ställning i det offentliga livet, såsom i domstolar, hos myndigheter, i näringslivet m.m. Det finns enligt vår uppfattning inte någon anledning att stödja de gamla och lokalt färgade uttrycksformer som folkmålen är, genom en ökad användning av dem i offentliga sammanhang. Vi tror inte heller att en sådan användning av folkmålen i det offentliga livet skulle stödja folkmålens bevarande.

Vid samlad bedömning anser vi därför att en tillämpning av

en konventionen i Sverige inte kan omfatta folkmålen.

Teckenspråket

Sveriges Dövas Riksförbund har vänt sig till kommittén med en begäran om att konventionens bestämmelser skall tillämpas på teckenspråket som ett territoriellt obundet språk.

Kommittén vill erinra om att teckenspråket redan i dag har en stark

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

ställning i det svenska samhället. Genom beslut av riksdagen år 1981 har Sverige som första land i världen officiellt erkänt teckensprâket som dövas modersmål och erkänt dövas rätt till tvåspråkighet avseende teckensprâket och svenska språket. När det gäller undervisning och forskning, anges i läroplanen för specialskolan för döva och hörselskadade, att teckensprâket och svenska är de två undervisningsspråken, och vid universitetet i Stockholm har forskning i teckenspråket bedrivits sedan år 1972. Samhället tillhandahåller också teckenspråkstolkar för döva genom landstingens försorg. Enligt Sveriges Dövas Riksförbund föreligger dock fortfarande brist både teckenspråkstolkar och teckenspråkslärare.

Att teckensprâket är ett språk är således redan fastslaget i Sverige. Likaså finns bestämmelser och åtgärder till skydd och stöd för teckensprâket flera områden. Den fråga vi har att ta ställning till är om teckensprâket kan anses falla inom definitionen för landsdels- eller

minoritetsspråk enligt artikel l i minoritetsspråkskonventionen och om

teckensprâket kan anses omfattat av det övergripande syftet med konventionen.

Det ena kravet ett landsdels- eller minoritetsspråk enligt artikel 1 i konventionen att språket skall vara annorlunda än det officiella

språket måste anses uppfyllt vad gäller teckensprâket. Det andra

kravet enligt konventionen att språket skall användas av hävd inom

staten skulle kanske kunna anses uppfyllt eftersom det finns

uppgifter om att teckensprâket använts i offentliga sammanhang i Sverige så tidigt som âr 1875.

Enligt vår uppfattning kan emellertid främjande av teckensprâket inte rymmas inom konventionens övergripande syfte. Konventionen sägs vara en kulturkonvention som tar sikte på att stödja historiska språk som en del av Europas mångkulturella arv. Den tar följaktligen i första hand sikte språkets kulturella funktion. Genom att stödja landsdels- eller minoritetsspråken hoppas man att också stödja den kultur och historia som är förbunden med språken och dem som använder dem. Även döva själva sig språklig och

om ser som en kulturell minoritet med teckensprâket som en viktig del av dövkulturen, kan teckenspråkets funktion enligt vår uppfattning inte i första hand ses som kulturell. Språket får snarare i första hand ses som ett kommunikationsmedel för döva, ett sätt för döva att trots sitt handikapp kunna kommunicera med omgivningen. De skäl som finns för att

stödja teckensprâket ligger därför enligt vår uppfattning vid sidan av

konventionens huvudsakliga syfte som en kulturkonvention.

Det nyss anförda hindrar i och för sig inte att man skulle kunna utsträcka och anpassa en tillämpning av konventionens bestämmelser till teckensprâket. Vi anser emellertid inte att det finns någon an-

lll

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

ledning att göra detta. Teckenspråket har redan i dag en officiell ställning språk i Sverige. I och med detta och de åtgärder som

som redan i dag vidtas från samhällets sida till stöd för teckenspråket, skulle en ratiñcering av konventionen för teckenspråket som ett territoriellt obundet språk, enligt vår bedömning, inte leda till något ytterligare stöd för språket.

Teckenspråket skall därför enligt vår uppfattning inte omfattas av en eventuell svensk ratificering av minoritetsspråkskonventionen.

4.2 Landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige

I det föregående har vi angett att det finns anledning att närmare granska några språk i Sverige som har talats i landet under lång tid för

de uppfyller konventionens krav på landsdels- eller minoriatt se om

tetsspråk.

Som vi har angett förs inte statistik i Sverige över spräktill-

ovan hörighet eller etnisk tillhörighet. Detta försvårar naturligtvis bedömningen vilka språk kan anses använda av hävd i Sverige.

av som Före andra världskriget emellertid befolkningen i Sverige mycket

var homogen vilket påpekas i den då redovisade statistiken se t.ex. SOS år 1930, V och år 1910, IV, Folkräkningen den 31.12. I inledningen till 1910 års statistik folkmängdens fördelning efter hushåll,

om trosbekännelse, födelseort att de enda väsentliga undanta-

m.m. anges

från denna homogenitet är "lappar och finnar". Annan statistik gen visar att det utöver dessa under läng tid tillbaka också funnits

grupper

och judar i Sverige. Mot denna bakgrund har vi funnit romer anledning att närmare överväga samiska, finska, meän kieli

om tornedalsfinska, romani chib zigenska och jiddisch är att anse som landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige i minoritetsspråkskonventionens mening.

För att konventionen skall kunna tillämpas på ett språk måste språket uppfylla de krav landsdels- eller minoritetsspråk som definitionen i artikel 1 konventionen innehåller. Det ena huvud-

av kravet är att ett språk skall annorlunda än det officiella språket.

vara Detta krav uppfyller samtliga de språk som funnit anledning att överväga, varför vi inte närmare behöver beröra detta i det följande. Det andra kravet, att språket skall användas av hävd inom ett visst territorium i Sverige, finns det däremot anledning att granska närmare.

Vi har också ansett att det finns anledning att överväga om olika varieteter språken bör behandlas särskilda språk vid en

av som eventuell svensk ratiñcering av konventionen. Begreppet varietet som

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

valt att använda anges i språkrapporten bilaga 3 vara liktydigt med språkform, antingen språkformen anses som ett språk eller en dialekt. Varietet är således en mer generell term än språk och dialekt. Vad gäller frågeställningen om en viss varietet av ett språk bör behandlas som ett särskilt språk, har vi funnit att den måste bedömas mot bakgrund av syftet med konventionen och vilka effekter en tillämpning av konventionen kan få i olika situationer.

Slutligen finns det anledning att pröva om språken används av ett tillräckligt antal personer för att motivera en tillämpning av konventionens bestämmelser och vilka geografiska områden detta i så fall gäller jfr artikel l punkt b och konventionskommentaren.

4.2.1 Samiska

Den följande beskrivningen av det samiska språket i Sverige bygger huvudsakligen på uppgifter hämtade ur Samerättsutredningen SOU 1989:41, SOU 1990:84 och SOU 1990:91 och Sameutredningen SOU 1975:99 och SOU 1975: 100. Vi har valt att redovisa uppgifter som är av betydelse för om, och i så fall hur, konventionen bör tillämpas på det samiska språket. För en mer utförlig redogörelse beträffande det samiska språket och samernas historia i Sverige hänvisar vi till våra källor.

Historik

Samerna har i vart fall sedan vår tideräknings början bebott de norra delarna av nuvarande Norge, Sverige, Finland och norra Kolahalvön i Ryssland. De finns omtalade såväl hos romerska historieskrivare som i nordiska källor. Samerna fanns alltså i Norden innan de nuvarande nordiska staterna växte fram.

Under äldre tid försörjde sig samerna jakt och fiske och flyttade mellan olika jakt-, fiske- och fångstområden alltefter årstidens växlingar. Senare började samerna hålla renhjordar som de följde mellan de olika årstidsbundna betesmarkerna.

När jorden började odlas upp allt längre norrut i Skandinavien trängdes samerna undan för undan bort från de områden som de tidigare hade bebott. Först odlades jorden upp i kusttrakterna och sedan allt längre inåt landet. Rennäringen kom följaktligen efter hand att bedrivas allt längre upp mot fjälltrakterna dit jordbruksbebyggelsen inte hade nått.

I dag ägnar sig en förhållandevis liten andel av den samiska

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

befolkningen renskötsel, uppskattningsvis 2 500 av totalt 15 000-20 000 svenska samer. Det område inom vilket rennäringen

utövas i Sverige sträcker sig inlandskommunerna från numera genom Idre i Dalarna i söder till Kiruna i norr. I dessa traditionella samiska bosättningsområden bor också många samer som inte sysslar med renskötsel. Många samer är numera också bosatta i kusttrakterna i norra och i södra Sverige.

Totalt uppskattas den samiska befolkningen i Norden i dag till mellan 50 000-75 000 personer, varav 30 000-50 000 i Norge, 15 000-20 000 i Sverige, 4 000-5 000 i Finland och ca 2 000 i Ryssland.

Samernas språk, samiskan, har liksom andra språk förändrats under tidens gång. Samiskan är ett finsk-ugriskt språk. Man anser att ursamiskan växte fram någon gång mellan år 1 000 f.Kr och år 700 e.Kr. De olika samiska språkvarieteterna hade i allt väsentligt hunnit utveckla sig före 700-talet. Av de äldsta skriftliga källorna från 1500och 1600-talen framgår att ungefär samma varieteter av samiska talades då inom i stort sett samma geografiska områden.

som nu, Bilden nedan illustrerar vilka varieteter samiska som används i

av olika delar det samiska bosättningsområdet.

av

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

Kur.:|uL- lurm.uI~k

. l

y 3 ‘- Nunn-kunna g

ç-r y 1|SK

X p .|.'

; L.‘ F~ lnurr

. v ~

,,kmxnmrnn

Vilhelmina.

gränsnu-Ilunxumisku.spr;ikun1r:ulL-n

.-.sel¢O"

gränsmellanumm-sumiskuU ochegentligsylsumisku

IS respmt-|lunnordxanuiskuMuchu|vsami§ku1I.J.

lialL~ktgriin.scrulzmlurwcnsklmnrmleharum-

Usmwnd nmrkerals.

ungefärligvllcrgränsFördelsamiskahmällrninlus-

omrédcl

Bild Professor Olavi Korhonen. Den samiska språkkartan är för äverskådlighetens skull förenklad. Dialektområden utanför svenskt område har inte markerats och i Sverige har samiskan i Arjeplog, dvs. arjeplogssamiskan tidigare kallad pitesamiska, och samiskan i Jokkmokk och södra Gällivare betecknats som lulesamiska. Umesamiskan med både sydliga och nordliga drag motiverar dock en avgränsning som särskild varietet. Markeringen av yttergrånserna för samernas bosättningsområde grundar sig på var samer kontinuerligt bott och ännu bor samt livnär sig av samiska naturnáringar.

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

Mellan de olika samiska språkvarieteterna finns inga absoluta gränser. Inom hela språkområdet gäller att den ömsesidiga förståelsen är större mellan varieteter som talas i geografiska områden som gränsar till varandra än mellan varieteter som ligger geografiskt långt ifrån varandra t.ex. har nordsamiska och sydsamiska mindre ömsesidig förståelse sinsemellan än vad nordsamiska och lulesamiska har. Förståelsen mellan sydsamiska och nordsamiska har liknats vid förståelsen mellan isländska och svenska.

Fram till början av 1800-talet dominerade samiskan som språk i stora delar det traditionella samiska bosättningsområdet. Präster och

av myndighetspersoner liksom stora delar av nybyggarbefolkningen lärde sig samiska för att kunna kommunicera med samerna. I Sameutredningen anges som exempel samiskans inflytande att så sent som vid sekelskiftet talade en stor del av bondebefolkningen i Jokkmokk ofta samiska i hemmen. Allteftersom nybyggarbefolkningen växte och blev större i antal än den samiska befolkningen trängdes emellertid samiskan tillbaka och svenskan kom alltmer att dominera både i skolan, i kyrkan och i hemmen.

I dag uppskattas ca 35 000 personer av den totala samiska befolkningen tala samiska. I Sverige antar man att antalet samisktalande är

9 000. Siffrorna är dock mycket osäkra och bygger på uppskattca ningar.

För svensk del lät Sameutredningen år 1975 utföra en intervjuundersökning med samisktalande personer där man bl.a. försökte kartlägga de svenska samernas språkkunskaper och språkvanor SOU 1975:100, bil. Se även Johansson, H. 1977: Samerna och sameundervisningen i Sverige. Umeå: Akademisk avhandling vid Samhällsvetenskapliga fakulteten Umeå universitet. Av undersökningen framgick att majoriteten av befolkningen kunde tala och förstå samiska medan betydligt färre kunde läsa och skriva språket. Av undersökning-

framgick också att kunskaperna i samiska var störst i det nordsaen miska området och bland dem som bodde i fjälltrakterna samt bland den renskötande befolkningen.

Någon genomgripande och heltäckande undersökning av hur många som använder samiska i dag, i vilken utsträckning de som använder språket behärskar det och i vilka geografiska områden det används, finns inte. De uppgifter finns om samiskans användning i dag får

som därför ses som relativt osäkra.

Samiskan har av tradition i huvudsak varit ett talat språk där kunskaper och färdigheter och kultur förmedlats muntligen. De första böckerna samiska kom dock redan på 1600-talet som ett led i missionssträvandena bland I dag finns tre olika samiska skriftspråk

samerna. i Sverige, ett nordsamiskt, ett lulesamiskt och ett sydsamiskt.

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

Används samiska av hävd inom ett visst territorium i Sverige

För att ett språk skall anses som ett landsdels- eller minoritetsspråk enligt minoritetsspråkskonventionen skall språket användas av hävd i ett visst territorium inom en stat. För att konventionens bestämmelser skall kunna tillämpas på ett språk krävs också att språket fortfarande används av tillräckligt många för att motivera en tillämpning av konventionens bestämmelser I konventionskommentaren uttrycks detta så att konventionens bestämmelser skall tillämpas i de områden där "språket talas i betydande utsträckning, även om det bara talas av en minoritet, och som motsvarar språkets historiska bas

När det gäller det samiska språkets historiska geografiska förankring anses det som ovan angetts att de olika samiska varieteterna har talats sedan 700-talet. Det finns skriftliga belägg från 1500- och 1600-talen för att samiskans olika varieteter talats inom ungefär samma geografiska område som i dag se bilden ovan. Det framgår också av de uppgifter som redovisas av Samerättsutredningen att samiska i alla varieteter fortfarande talas i dessa områden.

Konventionens krav att ett språk skall användas av hävd inom ett

visst territorium för att vara ett landsdels- eller minoritetsspråk är

därför enligt vår uppfattning uppfyllt vad gäller samiska. Samiska har använts under mycket lång tid tillbaka inom ungefär samma geografiska område i Sverige. Tillsammans med en gemensam kultur och historia har språket förts vidare från generation till generation fram till våra dagar.

I vilken del av det traditionella språkområdet används samiskan i tillräcklig utsträckning för att motivera en tillämpning av konventionen

Mer svårbedömd är frågan inom vilken del av det traditionella språkområdet för samiska som samiskan i dag, enligt konventionen, är ett uttrycksmedel för ett så stort antal personer att det motiverar en tillämpning av konventionens bestämmelser. Denna fråga är av betydelse för att avgöra i vilka områden de bestämmelser i konventionen som har en regional begränsning skall gälla.

Så som kommer att framgå av vår redogörelse för gällande bestämmelser i de två följande kapitlen, gäller visserligen merparten av de svenska regler som finns i dag till stöd och skydd för samiskan över hela landet. I detta avseende går de svenska reglerna längre än vad konventionen kräver. Vi har ingen avsikt att föreslå inskränkningar i dessa reglers giltighet. En sådan inskränkning skulle också strida mot

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

konventionens artikel 4 punkt Utöver nu gällande rikstäckande regler föreslår vi tvärtom nya rikstäckande regler till stöd för samiskan.

Som framgår våra förslag avsnitt 7.2 anser vi dock att vissa av

av våra förslag till nya åtgärder till skydd och stöd för samiska i enlighet med vad konventionen föreskriver skall gälla regionalt i de geografiska områden där samiskan har sina historiska rötter och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Detta gäller förslag till regler om rätt att använda samiska i kontakt med kommunala och statliga förvaltningsmyndigheter och vid domstolar m.m. De närmare skälen för att ge sådana regler en regional tillämpning i de regioner där språken används hävd och fortfarande används i tillräckligt stor utsträckning

av redogör vi för i kapitel 7.2.

För att kunna avgöra dessa regler skall tillämpas måste det

var område där samiska används av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning för att motivera bestämmelsernas tillämpning bestämmas.

Utgångspunkten för denna bedömning är konventionens bestämmel-

i artikel lb. Bakgrunden till bestämmelsen är enligt konventionsse kommentaren ansett att det kan möta alltför stora hinder, både

att man praktiskt och kostnadsmässigt, att tillämpa konventionens olika bestämmelser i områden där mycket få använder ett språk.

personer Ett exempel de praktiska svårigheter som kan uppstå om man försöker tillämpa konventionen språk som har alltför få talare är att de bestämmelser i konventionen som förutsätter att det finns tolkar och tjänstemän behärskar språket, inte kan tillämpas eftersom

som rekryteringsunderlaget till sådana tjänster då är för litet. Det kan också visa sig orimligt kostnadskrävande att vidta omfattande åtgärder till stöd för ett språk med mycket få användare.

När området för regionalt tillämpliga regler om rätt att använda samiska i offentliga sammanhang bestäms måste också enligt vår uppfattning andra aspekter berör möjligheten att praktiskt tillämpa

som sådana bestämmelser vägas in. En sådan är att det område där regler

rätt att använda sitt språk i kontakt med förvaltningsmyndigheter om och domstolar i möjligaste mån måste bestämmas med utgångspunkt från gällande administrativ indelning av landet. Området bör sålunda omfatta eller flera kommuner för att tillämpningen av regionalt

en gällande regler skall kunna administreras och genomföras på ett så enkelt och effektivt sätt som möjligt.

Mot bakgrund tillgängliga uppgifter om hur många samisktalande

av

finns i kommunerna i det traditionella samiska språkområdet kan som det ifrågasättas det finns någon svensk kommun där samiska

om används i sådan utsträckning att det motiverar tillämpningen av

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

regionalt tillämpliga regler om rätt att använda samiska i offentliga sammanhang. I samtliga kommuner är de samisktalande i minoritet. Som exempel kan nämnas att det enligt Samerättsutredningen inte i någon kommun torde finnas en samisk befolkning som överstiger 10% av den totala befolkningen. Detta kan jämföras med de kommuner i Norge och Finland som omfattas av norska respektive finska regler om rått att använda samiska i offentliga sammanhang. I dessa kommuner är andelen samer av den totala befolkningen betydligt större. I vissa av kommunerna är den samiska befolkningen t.o.m. i majoritet. Det bör dock noteras att de norska och finska kommunerna till ytan och befolkningsmässigt är mindre än de svenska.

Skulle regler om rätt att använda samiska i offentliga sammanhang införas i alla kommuner inom det traditionella samiska språkområdetför kommunala, landstingskommunala och statliga förvaltningsmyndigheter och domstolar så skulle detta med tanke på den låga andelen

samisktalande i många av dessa kommuner, medföra betydande administrativa och praktiska svårigheter och därmed följande kostnader. Detta bestyrks av de enkätsvar som kommittén har fått och som med få undantag visar att bara en mycket liten andel av den personal som finns hos statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter och domstolar i Norrbottens län behärskar samiska. Tillämpningen av regler om rätt att använda samiska i offentliga sammanhang kommer därför även i Norrbottens län i huvudsak bli beroende av möjligheten att anlita utomstående tolkar och översättare.

Mot denna bakgrund anser vi att det är nödvändigt att i ett första skede begränsa tillämpningen av sådana regler till de kommuner i det traditionella samiska språkområdet där det finns förhållandevis många samisktalande och tillräckliga administrativa och praktiska resurser för att genomföra bestämmelserna. På sikt kan man tänka sig att området för lagens tillämpning utvidgas till att omfatta ett större geografiskt område under förutsättning att det visar sig att kunskaperna i samiska växer i andra områden och därmed gör det praktiskt och ekonomiskt försvarbart att tillämpa sådana regler där.

Det finns som tidigare nämnts ingen statistik i Sverige angående språktillhörighet eller språkkunskaper. Det är därför svårt att avgöra i vilka kommuner, landstingskommuner, län och domsagor det finns flest samisktalande och därmed bäst förutsättningar för att tillämpa nya regionala regler. Av redogörelsen ovan framgår dock att kunskaperna hos dem som använder samiska varierar mellan olika delar av det historiska samiska språkområdet så att kunskaperna är störst bland samer i det nordsamiska språkområdet, bland samer bosatta i fjälltrakterna och bland renägande samer.

Enligt den tidigare refererade undersökningen i Sameutredningen

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

SOU 1975:100 beräknades att över hälften av den samiska befolkningen då fanns i Norrbottens län. Några senare beräkningar av

den samiska befolkningen är bosatt finns inte men viss vägledning var kan hämtas från de personer som anmält sig till röstlängden för

var val till Sametinget är bosatta. Av röstlängden inför 1997 års sametingsval framgår att ungefär hälften av dem som anmält sig till röstlängden är bosatta i Norrbottens län.

Ser uppgifterna om var samer i dag är bosatta tillsammans med

man uppgifterna om var den samiska befolkning som fortfarande använder samiska i störst utsträckning är bosatt anser att nya regionalt tillämpliga regler om rätt att använda samiska i offentliga sammanhang i ett första steg bör gälla i de fjällnära kommunerna i Norrbottens län.

En ytterligare faktor som bör påverka bedömningen av vilka kommuner som skall omfattas av regionalt tillämpliga regler om rätt att använda samiska i kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar med verksamhetsområde i dessa kommuner är myndigheternas när det gäller tillgång till personal som behärskar

resurser samiska samt möjligheterna för personalen att vidareutbilda sig i samiska. En annan omständighet som enligt vår uppfattning bör vägas in är myndigheternas och kommunledningens, landstingsledningens och länsstyrelsens inställning till att stödja och skydda samiskan som språk regler detta slag. Om redan ger viss service på

genom av man samiska eller i vart fall är positiv till att ge sådan service kan tillämpningen av reglerna förväntas fungera bättre och leda till ett stöd för språket.

När det gäller kommunernas framgår det av de enkätsvar

resurser vi fått från kommunerna och de personliga kontakter vi haft med företrädare för dem att det finns enstaka personer inom den centrala kommunala förvaltningen som kan tala och förstå samiska i Arjeplogs, Jokkmokks, Gällivare och Kiruna kommuner. I samtliga dessa kommuner erbjuds och pågår också undervisning i samiska i förskolan och grundskolan om än i mycket liten omfattning i Arjeplogs kommun.

I Jokkmokks, Gällivare och Kiruna kommuner har man uttalat att

är positiv till att regionala regler till stöd och skydd för det man samiska språket hos kommunala förvaltningsmyndigheter införs samt att man är positiv till att stödja samisk kultur och historia i undervisning i kommunerna. I Arjeplogs kommun har man också

m.m. uttalat sig positivt till att stödja samisk kultur och historia i kommunen

sagt sig tveksam till regler om rätt att använda samiska men vara mer i kontakt med kommunala förvaltningsmyndigheter eftersom sådana regler bara skulle den del av den samiska befolkningen i

gynna kommunen talar samiska. I Jokkmokks och Kiruna kommuner har

som

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

man uppgett att det finns en strävan att införa samiska även i äldreomsorgen så att de äldre som talar samiska skall kunna bli bemötta på sitt eget språk. Viss sådan verksamhet pågår redan i Kiruna kommun.

När det gäller de delar av den landstingskommunala förvaltningen som kommer att beröras av våra förslag landstingskommunal

myndighetsutövning i de kommuner kommer att omfattas de

som av regionalt tillämpliga reglerna har företrädare för landstinget i

- Norrbottens län uttryckt att ett genomförande de föreslagna

av reglerna bör vara möjligt.

I de enkätsvar vi fått från statliga myndigheter och domstolar i Norrbottens län har vissa ställt sig negativa till regler rätt att

om använda samiska i samband med statlig myndighetsutövning och i domstolar och ifrågasatt behovet av sådana regler. Denna inställning tror vi dock kan bero på att svenska under så lång tid varit det enda officiella språket i statlig förvaltning och i domstolar och att tanken att införa andra språk vid sidan om svenska därför är främmande. Vid de personliga kontakter haft med företrädare för länstyrelsen i Norrbottens län har man dock varit mycket positiv till att medverka till genomförande av regler om rätt att använda samiska i kontakter med statliga förvaltningsmyndigheter. Man har också ställt sig positiv till att stödja samisk kultur och historia i Norrbottens län.

Vid en samlad bedömning av var flest samisktalande inom det traditionella samiska språkområdet kan antas bosatta och

vara var myndigheterna har bäst förutsättningar för att tillämpa regler rätt

om att använda samiska i offentliga sammanhang, anser vi att det geografiska område där sådana regler bör gälla är Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna kommuner.

I det geografiska område som utgörs dessa kommuner till-

av sammans skall enligt vårt förslag regler om rätt för enskilda att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt i viss kommunal verksamhet gälla. Så framgår nedan omfattar

som reglerna såväl, kommunala landstingskommunala och statliga

som förvaltningsmyndigheter samt domstolar med ett verksamhetsområde som till någon del berör det geografiska område som kommunerna tillsammans utgör.

Med detta förslag går vi längre än det tidigare förslag som lagts

av Samerättsutredningen, både när det gäller det geografiska området som förslaget omfattar och de myndigheter som omfattas. Samerättsutredningen föreslog att två kommuner, Kiruna och Gällivare, skulle omfattas av försöksverksamhet med samiska språklagar samt liknande regler för ett fåtal statliga myndigheter.

Vårt förslag går också längre än motsvarande regler i Norge och

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

Finland när det gäller storleken det geografiska området och den befolkning omfattas vårt förslag. Vi har valt att göra så

som av eftersom att det är viktigt att ett så stort geografiskt område

anser

möjligt omfattas regler rätt att använda samiska i offentliga som av om sammanhang. Erfarenheten från exempelvis Norge har nämligen visat att sådana regler där haft stor betydelse för det samiska språkets utveckling och ställning i de kommuner där sådana regler gäller.

För att vårt förslag trots ett så stort geografiskt tillämpningsområde skall bli praktiskt och ekonomiskt genomförbart har vi, så som framgår kapitel valt att utforma vårt förslag till lag om rätt att

av använda samiska i offentliga sammanhang på en något lägre åtagandenivå enligt konventionen än Samerättsutredningens tidigare förslag och motsvarande lagar i Norge och Finland.

Bör samiskan behandlas ett eller flera språk

som

När det gäller frågan om samiskan bör behandlas som ett eller flera språk vid eventuell svensk ratificering av konventionen måste denna

en

mot bakgrund vilken betydelse de olika alternativen kan få vid ses av en tillämpning av konventionen.

De åtgärder redan i dag vidtas till stöd och skydd för samiskan

som omfattar samtliga språkliga varieteter. Så gäller exempelvis reglerna

rätt till modersmålsundervisning och stödet för samiskt språk i om massmedia och de olika former statligt stöd som finns för samisk

av kultur. Många åtgärderna till stöd och skydd för språket bestäms

av

Sametinget enligt Sametingslagen har uppgift att leda det av som som samiska språkarbetet.

De ytterligare åtgärder måste vidtas för att Sverige skall kunna

som ratificera konventionen innebär enligt vårt förslag dels rikstäckande åtgärder liksom gällande bestämmelser omfattar samtliga

som nu språkliga varieteter, dels regionala åtgärder som kommer att gälla i ett avgränsat geografiskt område och gälla för samtliga de samiska varieteter används inom området.

som

Om Sverige skulle ratificera minoritetsspråkskonventionen för de olika språkliga varieteterna skilda språk skulle detta innebära ett

som erkännande var och en av dem som språk. Detta skulle kunna vara

av positivt för de olika variteterna eftersom det skulle kunna bidra till ökad kunskap de olika variteternas existens och om hur stora de

om språkliga skillnaderna är. Förutom skillnader i språk finns också vissa skillnader, kulturellt och historiskt, mellan de grupper som talar olika samiska varieteter. Dessa olikheter skulle markeras om de olika varieteterna behandlades som olika språk.

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

Det finns dock flera skäl som talar mot behandling de olika en av samiska varieteterna som olika språk vid ratificering. Det främsta en skälet är att en sådan tillämpning med stor sannolikhet skulle leda till att de minst använda de samiska variteterna inte skulle kunna av omfattas av konventionens tillämpning. Så vi redogjort för som ovan förutsätts det i konventionen att ett språk används tillräckligt många av för att konventionens olika bestämmelser skall kunna tillämpas språket artikel 1 punkt b. Om de olika samiska varieteterna behandlas som skilda språk anser vi att det mot denna bakgrund kan bli svårt att hävda att de varieteter används i minst utsträckning som talas av tillräckligt många för att motivera att konventionen skall tillämpas på dem. Om man behandlar samiskan ett språk vid ratificering som en omfattar ett sådant åtagande samtliga samiska varieteter oavsett antal användare. Vid tillämpningen de åtgärder till stöd och skydd för av språket som är rikstäckande kan Sametinget liksom avgöra hur nu dessa skall tillämpas de olika varieteterna så att de resurser som finns utnyttjas så effektivt möjligt för att bästa möjliga stöd som ge och skydd för de olika språkliga varieterna alltefter varje varietets förutsättning. Vid tillämpning de regionala reglerna får behovet hos av dem som reglerna riktar sig till och de lokala finns bli resurser som avgörande. Målet är så som framgår våra förslag till regionalt av tillämpliga språklagar att enskilda skall kunna välja vilken varietet av språket de vill använda och bli bemötta på. En ratificering av samiska som ett språk med flexibel tillämpning en av konventionens bestämmelser de olika varieteterna styrd - av samerna själva genom Sametinget och dem använder språket i de som geografiska områden där regionala regler gäller är enligt vår - uppfattning också det som bäst överensstämmer med konventionens syfte som är att öka förståelsen och samverkan mellan olika grupper. Vi anser mot bakgrund av det ovan sagda att fördelarna med att ratificera konventionen för samiska som ett språk överväger nackdelarna. En ratificering för samiska som ett språk ger också den fördelen att den bidrar till nordisk rättslikhet eftersom både Finland och Norge har gjort på detta sätt vid sin ratificering av konventionen. Sammanfattar vi våra ställningstaganden beträffande samiska anser vi således, att samiska av hävd används inom ett visst territorium i Sverige, att samiska är ett historiskt landsdels- eller minoritetsspråk i - Sverige, i konventionens mening, att samiska bör behandlas som ett språk vid eventuell svensk — en ratificering.

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

4.2.2 Finska och meän kieli tornedalsfinska

Regeringens skrivelse 1994/95:1, Finska språkets ställning i Sverige, innehåller beskrivning finskans historia i Sverige. Denna ligger

en av till grund för den kortfattade beskrivning som vi ger nedan. Vi har också kompletterat med vissa uppgifter ur Kari Tarkiainen: Finnarnas historia i Sverige del I och och Olof Hederyd: Tornedalens

ur historia del III/ Haparanda efter år 1809. De uppgifter vi valt att redovisa är sådana vi ansett har betydelse för om, och i så fall

som hur, konventionen bör tillämpas finska i Sverige. För en utförligare redogörelse får vi hänvisa till våra källor.

I våra källor behandlas den finska talas i Tornedalen, tornedals-

som finska eller meän kieli tornedalingarna numera kallar sitt språk

som

-

och den finska har talats och talas i övriga Sverige i ett - som sammanhang. Vi har valt att göra detsamma. Med finska avser vi därför i det följande meän kieli och standardfinska samt andra eventuellt förekommande autoktona varieteter finska i Sverige. Vad

av gäller de språkliga och historiska skillnaderna mellan meän kieli och andra varieteter finska och den betydelse dessa skillnader kan få vid

eventuell svensk ratificering konventionen hänvisar till det en av särskilda avsnitt nedan behandlar denna fråga.

som

Historik

Finska har talats i Sverige under mycket lång tid. Under ca sex hundra år, fram till år 1809, det geografiska område som utgör nuvarande

var Finland del Sverige. Under hela denna tid förekom en rörlighet

en av bland befolkningen så att finsktalande medborgare under kortare eller längre tid fanns i den västra rikshalvan nuvarande Sverige där svenska dominerade och svensktalande fanns i den östra rikshalvan nuvarande Finland där finskan dominerade. Finskan fanns därför

språk i den västra rikshalvan, under hela det gemensamma som "svenskfinska" rikets bestånd, både ett språk bland allmogen och

som

kyrko- och predikospråk. Finska användes också i vissa officiella som sammanhang.

Redan från 1500-talet finns flera skriftliga källor som visar att finska talades i bl.a. Stockholmsområdet och Mälardalen. Stockholm

huvudstad, drog naturligt till sig mycket folk från andra delar som nog

riket och bland dessa fanns ständigt nya skaror finsktalande från av den östra rikshalvan. Det rörde sig såväl tjänstefolk som tjänste-

om män och högre ståndspersoner. Ett tecken den finskspråkiga närvaron i Stockholm är den finska församlingen i Stockholm som

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

funnits sedan år 1533, dvs. under 460 år. ca Även i andra delar av Sverige har finska talats sedan lång tid tillbaka. En stor del av dem talade finska i den västra rikshalvan som tycks ha varit direktrekryterad arbetskraft från den östra delen av landet. Gustav Vasa och hans söner började rekrytera finsk arbetskraft för arbete vid såväl kronans slott och gårdar och bruk. De som gruvor som kom till Mälardalen arbetade främst i jordbruket och i Bergslagen i gruvnäringen i bl.a. Falun och Sala. På 1680-talet rekryterades finska båts- och timmermän för arbete i flottan, i samband med flottans flyttning till Karlskrona. Finnarna kom till följd av detta att utgöra 10% av den totala befolkningen i Blekinge vid denna tid. Når det gäller de finnar som rekryterades från östra rikshalvan som arbetskraft var rörligheten bland dem mycket och många stor återvände efter en kortare eller längre period till den östra rikshalvan. Efter andra världskriget har en ny stor våg finsktalande kommit av till Sverige från Finland. En stor del dessa har liksom tidigare av generationer finnar kommit till Sverige för att söka arbete. Om man ser till majoriteten dem talat finska tiderna av som genom inom det nuvarande Sveriges gränser kan mot den angivna man ovan beskrivningen säga att de talat finska i Sverige till största delen som varit till Sverige ständigt nyanlända finnar. Två grupper finsktalande i Sverige skiljer sig emellertid från detta mönster genom att de under mycket lång tid talat finska från generation till generation inom inom ungefär geografiska gruppen samma område i Sverige. Dessa är de s.k. skogsfinnarna eller svedjefinnarna och tornedalingama. De första skogsfinnarna eller svedjefinnarna de kom att kallas, som kom liksom många andra finsktalande för att arbeta i jordbruket i den västra rikshälften. Sin intensivaste inflyttningsperiod till nuvarande Sverige hade skogsfinnarna mellan åren 1570- 1680. Deras inflyttning uppmuntrades bl.a. av Karl den IX som såg deras kunskaper i svedjebruk som värdefulla när det gällde att kolonisera skogsmarkerna i Mellansverige. De kom att idka svedjebruk i den s.k. finnmarken, bl.a. i Dalarna, Värmland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och Ångermanland. De rörde sig över stora geografiska områden i Sverige men också in över gränsen mot Norge. Svedjebruket utarmade jorden vilket ledde till att skogsfinnarna ständigt fick flytta för att finna ny mark. Inom gruppen bevarade skogsfinnarna under flera hundra år sitt språk och en gemensam kultur kring Svedjebruket. Finska språket försvann successivt bruk i finnmarken under 1800-talet och 1900ur talets första hälft. Kring mitten av 1800-talet uppskattas att ett tusental finsktalande skogsfinnar fortfarande fanns i Värmlands- och Kopparbergs län mot gränsen till Norge. I Regeringens skrivelse 1994/95:1

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

refereras uppgifter det 1940-talet skall ha funnits något tiotal

om att finnar i Värmland fortfarande använde finska till vardags.

som

I Tornedalen har finska förmodligen talats redan före medeltiden. Vissa uppgifter tyder att finska talats så tidigt som 800-talet. Vid

tid talades också samiska och förmodligen även andra språk i samma Tornedalen. Skälet till att Tornedalen sedan så lång tid tillbaka varit flerspråkigt är området kring Torne älv tradition varit en mötes-

att av och handelsplats för flera folkslag kring Nordkalotten bl.a. samer, kväner och bjarmer och under medeltiden också för folk från

senare

Finland, Norge och Sverige. Även det är nuvarande Ryssland, om svårt exakt veta vilka varieteter olika språk som talats genom

att av tiderna i området i och kring Tornedalen, kan det i vart fall konstate-

varieteter samiska och finska talats där under mycket lång ras att av tid tillbaka och fortfarande talas i dag. Från medeltiden har finska dominerat bland allmogen i Tornedalen.

nksumlts 1

A -

ungefärligsomkgnins

Bild Kari Tarkiainen; Finnarnas historia i Sverige

ur Norra Sveriges finnbygd.

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

När Sverige fick avträda den östra rikshalvan, ungefär nuvarande Finland till Ryssland efter 1808-1809 års krig skedde detta genom att en gräns drogs längs Torne älv så att Tornedalen, med dess långa gemensamma historia och kultur och med finska huvudspråk, som delades i två delar. Gränsdragningen ledde till västra delen att av Tornedalen kom att hamna innanför den svenska gränsen så som

framgår av bilden föregående sida.

Tornedalingarnas historia i Sverige skiljer sig därmed från övriga finsktalandes historia på det sättet att tornedalingarna alltid bott i samma geografiska område där finska talats sedan mycket lång tid tillbaka från generation till generation. Detta område har till följd av gränsdragningen år 1809 kommit att bli område med kulturell ett en och språklig minoritet i förhållande till den svenskspråkiga majoriteten i riket. Denna situation har bestått fram till våra dagar. Under lång tid dominerane Tornedalen det geografiska område som där flest finsktalande i Sverige bodde. Av 1930 års folk- och bostadsräkning framgår att det år 1930 fanns 33 929 finnar i Sverige varav 32 736 i Norrbottens län och 1 193 i Sverige. resten av I Tornedalen i dag uppskattar Svenska Tornedalingars Riksförbund att 50 000-60 000 tornedalingar använder meän kieli. Dessutom fanns det enligt statistik från SCB årsskiftet 1994/1995 16 000 ca personer i svenska Tornedalen är från Finland invandrade som personer i första och andra generationen. Dessa använder, personer enligt Svenska Tornedalingars Riksförbund och Sverigefinska Riksförbundet. både standardfinska och meän kieli.

FinskaspråketSverigel l8l0-l980

mo K. .J,..‘.

f

‘

finsktspråkområde ñnskspråkrgI mmonlcr Bild Finska språkets spridning i Sverige

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

Den stora arbetskraftsinvandringen under senare tid, framför allt 1960-talet och i början 1970-talet, har medfört att merparten av de av finsktalande i Sverige inte längre finns i Tornedalen utan främst i de centrala delarna Sverige och i storstadsområdena. Enligt siffror från av SCB fanns år 1994 440 000 är sverigefinnar i första ca personer som eller andra generationen. Av dessa uppskattar Sverigefinska Riksförbundet att 250 000 personer använder finska. ca Förändringen finskans spridning i Sverige framgår av bilden av föregående sida, hämtad regeringens skrivelse 1994/ 1995:1 ur Finska språkets ställning i Sverige.

Används finska hävd i ett visst territorium i Sverige av

Mot bakgrund den givna beskrivningen torde det stå klart att av ovan finska använts olika i Sverige under mycket lång tid av grupper tillbaka finskan därmed spelat viktig roll i Sveriges historia och att en och fortfarande har viktig plats i det svenska samhället av i dag. en Detta har olika sätt markerats, bl.a. i Regeringens skrivelse 1994/95: Finska språkets ställning i Sverige, antagen av riksdagen, där det konstateras att finska språket har en särställning i Sverige och denna särställning bör betonas främst åtgärder inom utbildatt genom ningsväsendet och åtgärder till stöd för sverigefinsk kultur. I skrivelsen att olika åtgärder för att uppmuntra undervisning anges i finska i grundskolan och i gymnasieskolan bör stödjas bl.a. genom möjlighet att starta tvåspråkig undervisning i hela grundskolan att en för finskspråkiga elever införs. En sådan möjlighet finns numera enligt grundskoleförordningen för elever som har finska som dagligt umgängesspråk med eller båda vårdnadshavarna. en På kulturområdet betonas i regeringens skrivelse vikten av att bevaka finskans ställning i radio- och TV-utbudet. Detta har skett de villkor meddelas i samband med att regeringen givit genom som radio- och TV-bolagen i allmänhetens tjänst sändningstillstånd från 1.1.1997 vidare angående detta och övriga åtgärder till stöd för

se

finskan nedan i kapitel 5 och 6. Den fråga vi har uppdrag att ta ställning till är om finskans som särställning i Sverige också kan leda till svensk anslutning till en konventionen omfattande det finska språket. För att kunna besvara den frågan har ställning till finska uppfyller konventionens att ta om krav för att ett språk skall vara ett landsdels- eller minoritetsanses språk. Det kriterium det i första hand är aktuellt att granska när det som gäller finska är språket använts av hävd inom ett visst geografiskt om

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

område i Sverige och vilket område detta i så fall är. Vi vill påminna om att konventionen förutsätter att ett språk skall användas hävd i

av en viss del av landet för att bestämmelserna i del III skall kunna tillämpas på språket och att en del av de åtgärder som föreskrivs i del

också förutsätter en historisk geografisk bas för sin tillämpning.

Så som vi har redovisat ovan har finska kontinuerligt använts i Tornedalen under mycket lång tid tillbaka. Den finska varietet som talats där under mycket lång tid har talats inom ungefär samma geografiskta område. Därmed är det klarlagt att finska uppfyller konventionens krav att vara ett språk som används av hävd inom ett visst geografiskt område i Sverige.

När det gäller finskans användning i övriga Sverige har finska använts i landet från i vart fall 1500-talet och fram till i dag. Språket har dock använts i olika delar av landet under olika perioder så att det enligt vår uppfattning inte går att avgränsa något bestämt geografiskt område utom Tornedalen där finska använts kontinuerligt under lång tid och fram till i dag.

Skogsfinnarna utgjorde ett undantag på det sättet att de under lång tid använde finska inom samma grupp och inom ungefär samma område. Men vi har inte kunnat finna belägg för att det i dag finns ett så stort antal finsktalande kvar av denna grupp att det skulle motivera en regional tillämpning av konventionens regler i de områden som skogsfinnarna av tradition bebott jfr artikel 1 punkt b i konventionen och konventionskommentaren till denna bestämmelse.

Vårt ställningstagande leder till att Sverige är skyldigt att tillämpa de av konventionens bestämmelser som innehåller en geografisk begränsning för sin tillämpning finska i Tornedalen. De bestämmelser som inte kräver en geografisk bas för sin tillämpning måste däremot tillämpas på finska i hela Sverige.

Så som framgår av vår redogörelse i kapitel 5 och 6 är dock de åtgärder som vidtas redan i dag till stöd och skydd för finskan nästan uteslutande rikstäckande och kommer därmed finskan i hela landet till godo. I detta avseende går således svensk lagstiftning längre än vad konventionen kräver.

Vi har inte för avsikt att föreslå någon geografisk inskränkning när det gäller de rikstäckande regler i dag finns till skydd för finska

som språket. Tvärtom anser vi att det är bra att finsktalande i hela Sverige omfattas av dessa bestämmelser. En sådan inskränkning skulle så som vi ovan angett strida mot konventionens artikel 4 punkt 2. De förslag till nya åtgärder som vi lämnar och som vi redogör för i kapitel innebär också att vi föreslår ytterligare rikstäckande åtgärder till skydd och stöd för finskan i hela Sverige.

Vissa åtgärder till skydd och stöd för finska är dock lämpliga att i

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

första hand tillämpas regionalt. Detta gäller regler om rätt att använda finska i kontakt med kommunala, landstingskommunala och statliga förvaltningsmyndigheter och vid domstolar m.m. Sådana regler föreslår vi i enlighet med vad konventionen föreskriver skall

—— gälla i de geografiska områden där finskan har sina historiska rötter och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. De närmare skälen för att begränsa tillämpningen av sådana regler till de regioner där språken används hävd och fortfarande används i tillräckligt stor

av utsträckning redogör vi för i kapitel 7.

För att kunna avgöra vilket område regionala regler skall omfatta måste det område där finska används av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning för att motivera bestämmelsernas tillämpning bestämmas.

I vilken del av det traditionella språkområdet används finskan i tillräcklig utsträckning för att motivera en tillämpning av konventionen

När det gäller avgränsningen av det område där regionalt tillämpliga regler om rätt att använda finska i offentliga sammanhang skall gälla ger konventionen riktlinjer för hur detta skall ske. I konventionskommentaren till artikel 1 punkt b anges att de bestämmelser i konventionen som är regionalt begränsade i sin tillämpning skall tillämpas i de områden där "språket talas i betydande utsträckning, även om det bara talas av en minoritet, och som motsvarar språkets historiska bas" punkt 34 och 35 i konventionskommentaren.

Den ena förutsättningen att språket skall ha en historisk geografisk bas i det område där reglerna skall tillämpas har för finska språkets del angett vara uppfyllt i Tornedalen. Språkgränserna för detta historiska geografiska område överensstämmer inte med den nuvarande kommunindelningen.

Liksom vi konstaterat när det gäller samiska anser dock att det område där regionalt tillämpliga regler för finska i offentliga sammanhang skall tillämpas bör avgränsas så att det sammanfaller med nu gällande kommunindelning. De kommuner som till någon del berörs av det tornedalska språkområdet och som därmed kan bli aktuella är Haparanda, Övertorneå, Pajala, Gällivare och Kiruna kommuner.

Det andra kravet enligt konventionen, att språket skall talas i betydande utsträckning i området, bedömer vi mot bakgrund av de uppskattningar som redovisats ovan om antal finsktalande i Tornedalen vara uppfyllt för finskan.

Denna uppfattning styrks också av de enkätsvar fått från

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

förvaltningsmyndigheter med verksamhet i dessa kommuner samt av de personliga kontakter vi haft med företrädare för kommunerna samt länsstyrelse och landsting. Såväl kommunala, landstingskommunala som statliga myndigheter har tillgång till finsktalande personal i relativt stor omfattning. Flest finsktalande finns hos de kommunala myndigheterna. I Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner uppskattas andelen finsktalande av de kommunanställda till hälften eller mera. I Kiruna och Gällivare uppskattas andelen något lägre.

Företrädare för samtliga kommuner har också uttalat sig positivt till införande av regler om rätt att använda finska i kontakt med förvaltningsmyndigheter och i förskoleverksamhet och äldreomorg. I samtliga kommuner förekommer redan i dag ett betydande inslag av finska språket inom såväl undervisningen i förskola och skola som inom den centrala kommunala förvaltningen och äldreomsorgen. I störst utsträckning gäller detta Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner, men det förekommer också i Kiruna och Gällivare kommuner.

När det gäller de delar av den landstingskommunala förvaltningen som kommer att beröras av våra förslag landstingskommunal

—— myndighetsutövning i de kommuner som kommer att omfattas av de regionalt tillämpliga reglerna har företrädare för landstinget i

- Norrbottens län uttryckt att ett genomförande av de föreslagna reglerna bör vara möjligt.

Av enkätsvaren från statliga myndigheter och domstolar framgår att det råder en större tveksamhet till införande av regler om rätt att använda finska i kontakt med dessa myndigheter. Vi tror dock liksom vi angett när det gäller motsvarande regler för samiska att detta kan bero svenskans hittills helt dominerande ställning i offentliga sammanhang. Företrädare för länsstyrelsen i Norrbottens län har liksom när det gäller samiskan uttalat sig mycket positivt till att medverka till genomförande av regler om rätt att använda finska i kontakter med statliga förvaltningsmyndigheter med verksamhetsområde i de kommuner där reglerna skall gälla. Man har också ställt sig positiv till att stödja tornedalsk kultur och historia i Norrbottens län.

Vid en samlad bedömning av var flest finsktalande inom Tornedalen finns och var myndigheterna har bäst förutsättningar för att tillämpa regler om rätt att använda finska i offentliga sammanhang, anser vi att det geografiska område där sådana regler är motiverade utgörs av Haparanda, Övertorneå, Pajala, Kiruna och Gällivare kommuner.

I det geografiska område som utgörs av dessa kommuner tillsam-

skall enligt vårt förslag regler om rätt för enskilda att använda mans finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt i viss kommunal verksamhet gälla. Så som framgår nedan omfattar reglerna såväl,

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

kommunala som landstingskommunala och statliga förvaltningsmyndigheter samt domstolar med ett verksamhetsområde till någon del

som berör det geografiska område som kommunerna tillsammans utgör.

Bör meän kieli och andra varieteter av finska behandlas som ett eller

flera språk

I Tornedalen talas, förutom den finska som talas där sedan generationer tillbaka och som i dag benäms meän kieli, också andra varieteter finska. Främst beror detta en kontinuerlig invandring från Finland till svenska Tornedalen. Enligt statistik från Statistiska Centralbyrån från årsskiftet 1994/1995 fanns i Haparanda, Övertorneå, Kiruna, Pajala, och Gällivare kommuner ca 16 000 första och andra generationens finnar. Dessa kommuner är därmed bland dem i landet som procentuellt sett har störst antal finskspråkiga av den totala befolkningen. I dessa kommuner bor också den övervägande delen meän kieli-talande tornedalingar.

Om meän kieli skulle behandlas som ett särskilt språk vid en svensk ratificering av konventionen skulle detta innebära att andra i Sverige som talade varietet av finska skulle falla utanför stora delar av konventionens tillämpningsområde eftersom dessa varieteter finska inte har någon historisk geografisk bas motsvarande den som finns i Tornedalen. Annan finska än meän kieli skulle vara att anse som ett territoriellt obundet språk enligt konventionen, vilket innebär att endast vissa av bestämmelserna i del i konventionen skulle vara tillämpliga på dessa finska varieteter.

Behandlar man i stället finska som ett språk kan ett bestämt geografiskt område pekas ut där finska använts av hävd, nämligen Tornedalen. Detta innebär i så fall att alla varieteter av finska faller in under definitionen "språk som används av hävd inom ett visst territorium inom en stat..." artikel 1 punkt a. Därmed skall samtliga konventionens bestämmelser i del och de bestämmelser i del III som Sverige väljer att ratificera, tillämpas alla varieteter finska som används i Sverige.

Innan vi närmare går in olika skäl för och emot att meän kieli bör behandlas som ett särskilt språk vid en eventuell svensk ratificering av konventionen, anser vi att det är nödvändigt att ge en kort beskrivning av utvecklingen i Tornedalen efter det att gränsen drogs mellan Sverige och Finland år 1809. Beskrivningen bygger huvudsakligen på samma källor som vi hänvisat till i inledningen av detta kapitel.

Gränsen som drogs år 1809 delade, som vi redan konstaterat

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

tidigare, ett område med samma språk, kultur och historia i två delar. Det gemensamma dominerande språket finska, och den gemensamma kulturen, kan tyckas ha bort leda till ett livligt utbyte över gränsen mellan den svenska och finska delen av Tornedalen. Av olika skäl, såväl försvarspolitiska som ekonomiska, blev emellertid kontakten över den svensk-finska gränsen inte så stor.

Finland blev efter kriget mot Ryssland som ledde till gränsdragningen år 1809, ett ryskt storfurstendöme. Från svensk sida hyste man

för ytterligare rysk expansion in i den svenska delen av Tornedaoro len. Den oron ökade till följd av en växande finsk nationalism på slutet av 1800-talet som innebar att man från finsk sida riktade sitt intresse mot den finsktalande befolkningen i Tornedalen. I Sverige såg man en fara i detta och i finska språkets dominerade ställning i Tornedalen. Man ansåg att ökade kunskaper i svenska för befolkningen var ett av de viktigaste sätten att behålla Tornedalen svenskt. I propositionen till 1911 års riksdag står t.ex. att "det ligger en fara uti att i grånstrakterna ha en befolkning som är fullkomligt främmande för svenskt språk och svensk kultur. För den skull har det blivit en riksangelägenhet att sätta denna befolkning i tillfälle att vinna förtrogenhet med det svensk språket. Något mer verksamt medel härtill än skolundervisning har kunnat påvisas". Svenskans utbredning i Tornedalen uppmuntrades följaktligen och kom så småningom att ske bekostnad av finskan. Detta visade sig bl.a. genom att finskundervisningen så småningom togs bort från skolor i Tornedalen och att man på många ställen i praktiken t.o.m. förbjöd eleverna att tala finska under rasterna för att så sätt gynna svenskans utbredning.

Om försvarspolitiska skäl följaktligen verkade mot det finska språkets användning i Tornedalen och mot ett utbyte med finska sidan

Tornedalen skulle man kunna tänka sig att ekonomiska skäl, t.ex. av önskan att bedriva handel över gränsen, skulle medverka till att finska språket hölls vid liv. Från svensk sida tycks det dock inte ha funnits några ekonomiska skäl som verkade för ett utbyte med den finska sidan och därmed en fortsatt användning av finska språket. Tvärtom

också ekonomiska faktorer ha medverkat till svenskans utanses bredning finskans bekostnad i den svenska delen av Tornedalen. I det styrande samhällsskiktet i svenska Tornedalen talades nämligen nästan uteslutande svenska vilket ledde till att de som ville skaffa sig bättre inkomster och högre utbildning i stor utsträckning var tvungna att lära sig svenska för att kunna göra detta.

På den finska sidan fanns ytterligare faktorer som bidrog till att klyftan mellan den finska och svenska sidan av Tornedalen växte. Efter Finlands självständighet fick standardfinskan ett allt större in-

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

flytande i Finland. Språket i finska Tornedalen påverkades

av standardfinskan vilket kom att leda till att de språkliga skillnaderna mellan den finskspråkiga befolkningen i den finska respektive svenska delen av Tornedalen ökade.

Sammantaget kan man således konstatera att flera faktorer bidragit till att efter hand isolera den finska som talades i svenska Tornedalen från finska i Finland. Till följd av denna isolering och grund av inflytande från svenskan har finskan i svenska Tornedalen alltmer utvecklat egna särdrag.

Tornedalingarnas egen attityd till det finska språket tycks ha varit delad under tiden efter år 1809. Under inflytande av myndigheternas strävan att öka svenskans utbredning kom många att betrakta det finska modersmålet som mindre viktigt och i vissa fall mindre värt än svenskan. Gentemot det finska standardspråk som efter Finlands självständighet infördes, har många också upplevt det egna språket som mindre värt.

På senare år har emellertid situationen förändrats så att många känner en stolthet över sitt finska modersmål och dess särdrag. Tecken på detta år att man alltmer använder den egna benämningen meän

kieli "vårt språk" sitt modersmål och att man arbetat fram en

-

ordbok och grammatik för meän kieli. Även från svenskt egen myndighetshåll har man på olika sätt erkänt finskans särställning i Tornedalen. För en mer detaljerad beskrivning av meän kielis ställning i dag och dess förhållande till andra varieteter av finska hänvisar till den vårt uppdrag utförda språkutredningen, bilaga xx.

Som framgår av de sammanfattande kommentarerna i språkutredningen finns flera skäl för att behandla meän kieli som ett eget språk vid en eventuell svensk ratificering av konventionen. Språkliga, men också kulturella och historiska särdrag hos den finsktalande befolkningen i Tornedalen kan användas som argument för detta. Särskilt starkt kanske tornedalingarnas egen strävan på senare år att värna om det egna språkets särart och sin egen kultur och historia talar för en sådan lösning.

Det kan emellertid också anföras starka skäl mot att behandla meän kieli som ett eget språk vid en ratificering av konventionen. Det viktigaste skälet mot, är enligt vår uppfattning, att en ratificering av meän kieli som ett eget språk skulle leda till att stora delar av konventionens tillämpningsområde inte skulle omfatta majoriteten av den finsktalande befolkningen i Sverige som talar andra varieteter av finska än meän kieli eftersom dessa varieteter finska inte har någon historisk geografisk bas motsvarande den som finns i Tornedalen. Annan finska än meän kieli skulle då vara att anse som ett territoriellt obundet språk enligt konventionen, vilket innebär att endast vissa av bestämmelserna

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

i del i konventionen skulle vara tillämpliga på dessa finska varieteter.

En sådan tillämpning av konventionen skulle enligt vår uppfattning vara negativ eftersom det skulle leda till skillnader i konventionsskydd för talare av olika finska varieteter som kunde upplevas som orättvisa. Det skulle bl.a. leda till att majoriteten av den finsktalande befolkningen i det befolkningstätaste området i Tornedalen, området kring Haparanda, skulle få ett betydligt svagare konventionsskydd än den övriga befolkningen i Tornedalen eftersom standardfinskan dominerar i Haparanda. En ensidig satsning meän kieli skulle därför bara komma liten del av befolkningen i Haparanda kommun till godo

en och inte leda till att det samarbete finns med Tårneå stad i

som nu Finland underlättades.

En omständighet som talar emot att behandla meän kieli som

annan ett eget språk är att internationella erfarenheter visar att en så liten befolkningsgrupp som den meän kieli-talande har svårt att bevara sitt språk utan utbyte med andra grupper som använder samma eller liknande språk. I konventionen finns också bestämmelser i artikel 7 punkt le och i med den innebörden att ett sådant utbyte bör gynnas för stöd och skydd för landsdels- eller minoritetsspråk. Om

att ge konventionen ratificeras för finska som ett språk, med flera jämställda varieteter meän kieli är anser vi att ett sådant utbyte

varav en, främjas.

Åtgärder främjar utbytet mellan meän kieli-talande och övriga

som finsktalande i regionen ligger väl i linje med den gamla historiska traditionen i området, där Tornedalen varit ett område med gemensamt språk, kultur och historia och i linje med moderna strävanden inom

EU, uppmuntra ökade kontakter mellan olika länder och t.ex. att regioner. Tornedalen med sitt läge gränsområde mellan de båda

som EU-länderna Sverige och Finland passar väl för ett ökat regionalt utbyte, både ekonomiskt, socialt och kulturellt. Redan i dag förekommer också ett sådant utbyte och samarbete mellan kommuner över den svensk-finska gränsen. Det år därför enligt vår uppfattning viktigt

inte riskera skapa hinder för utbytet mellan den svenska och att att finska delen Tornedalen ensidig satsning meän kieli.

av genom en

Mot behandla kieli särskilt språk talar också de

att meän som ett praktiska svårigheter med åtföljande kostnader som detta skulle medföra. Eftersom ratificering konventionen för meän kieli som

en av

språk skulle innebära endast åtgärder meän kieli skulle ett eget att uppfylla Sveriges åtaganden enligt konventionen skulle den service i form TV-program, radioprogram och olika former av skrivna

av produkter undervisningsmaterial, tekniska instruktioner, myndig-

som, hetsblanketter finns tillgängliga standardfinska, inte

m.m. som

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

kunna åberopas. Det blir naturligt nog både praktiskt svårare och mer kostsamt att uppfylla de 35 punkter eller stycken i del III i konventionen som utgör miniminivån vid en eventuell ratificering, om den service och det material som redan i dag finns standardfinska inte kan utnyttjas. Till detta kommer att den skrivna formen av meän kieli fortfarande är under utveckling och att det med hänsyn till den nivå som skriftspråket för närvarande befinner sig skulle vara svårt att formulera blanketter, information från myndigheter och liknande meän kieli.

Om Sverige i stället för att ratificera konventionen för meän kieli som ett eget språk väljer att behandla meän kieli som en av flera jämställda varieteter finska i Sverige, skulle de ovan angivna negativa konsekvenserna kunna undvikas. Detta kan ske genom att Sverige ratificerar konventionen för finska inkl. meän kieli. "Finska" skulle då beteckna alla i Sverige använda varieteter av finska inklusive meän kieli.

På detta sätt skulle finskans ställning som historiskt minoritetsspråk i Sverige markeras samtidigt som Tornedalens särställning när det gäller finskans historia i Sverige skulle framhållas och användningen av både meän kieli och andra varieteter finska stödjas.

En sådan tillämpning av konventionen skulle leda till att samtliga de konventionsbestämmelser som Sverige väljer att ratificera för finska skulle omfatta samtliga i Sverige använda finska varieteter. Detta gäller såväl de nya rikstäckande regler som vi föreslår, som de av oss föreslagna regionalt tillämpliga reglerna om rätt att använda finska i offentliga sammanhang.

En tillämpning av konventionen där samtliga i Sverige talade varieteter av finska omfattas av hela konventionen ligger också väl i linje med vad regering och riksdag tidigare uttalat om vikten av att på olika sätt stödja finskans ställning i Sverige.

Om samtliga varieteter av finska stöds genom att Sverige väljer att ratificera konventionen för finska som ett språk kan detta också bidra till att kontakterna och utbytet mellan Sverige och Finland stärks och fördjupas såväl språkligt som kulturellt, socialt och ekonomiskt. Sådana kontakter är enligt vår uppfattning av stor vikt både för det regionala utbytet över den svensk-finska gränsen i Tornedalen och för utbytet nationell nivå mellan länderna.

En sådan tillämpning av konventionen leder också, på samma sätt som redovisat när det gäller samiska, till en mer flexibel tillämpning av konventionens olika bestämmelser sä att den varietet av finska är mest lämplig kan väljas vid tillämpningen i det enskilda

som fallet. Avgörandet av vilken varietet meän kieli eller annan finska

-

skall användas, kommer i huvudsak enligt våra förslag till - som

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

regionalt tillämpliga regler att ligga hos den enskilde. När det gäller tillämpningen av de rikstäckande reglerna bör valet av varietet styras

det behov som finns hos de finsktalande i olika sammanhang och av

olika platser. Dock måste den tornedalska kulturen och historien med hänsyn till dess särställning ges ett tillräckligt utrymme i undervisning och i olika typer av kulturella satsningar.

Vid en samlad bedömning anser vi att övervägande skäl talar för att Sverige bör ratificera konventionen för finska som ett språk innefattande alla varieteter finska varav meän kieli är en.

Sammanfattar våra ställningstaganden beträffande finska anser vi således,

att finska av hävd används inom ett visst territorium i Sverige, -

att finska är ett historiskt landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige, — i konventionens mening,

att finska bör behandlas som ett språk vid en eventuell svensk ratificering.

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

4.2.3 Romani chib

"Zigenska", "romanes", "romani" och "romani chib" är några exempel ur mångfalden av benämningar på romers språk. Vi kommer här att använda romani chib eller den kortare formen romani som ett samlingsbegrepp för olika varieteter av språket. Såväl rom som romani chib samt varianter av dessa är egenbeteckningar, dvs. beteckningar som används av romer själva. De anknyter också till ett alltmer allmänt och internationellt språkbruk inom bl.a. EU och Europarådet.

Den finns ingen dokumenterad övergripande beskrivning av romani chibs historia i Sverige. För att få ett underlag för bedömningen av romani chib som ett eventuellt minoritetsspråk i Sverige har kommittén därför givit språkforskarna fil doktor Kari Fraurud och professor Kenneth Hyltenstam vid Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet uppdrag att sammanställa en rapport angående romani chib i Sverige. Rapporten återfinns som bilaga 4 till betänkandet. Den innehåller förutom en redogörelse för språkets historia i Sverige också bl.a. en översiktlig redogörelse för språkets och romers historia i övriga Europa och världen. Språkrapporten utgör grunden för den framställning vi lämnar nedan och de ställningstaganden vi kommer till rörande en eventuell svensk tillämpning av konventionen på romani chib.

Historik

Romani chib tillhör den indoariska gruppen bland de indoeuropeiska språken och är alltså besläktat med det historiska språket sanskrit och moderna språk som hindi. Genom tiderna har det funnits flera teorier om varifrån romerna ursprungligen kommit, såsom att de kommit från Egypten därav troligen beteckningen "egyptier" som t.ex. i grekiska "gypthos", spanska "gitanos" och engelska "gypsies" eller att de skulle vara tatarer jfr t.ex. svenskans "tattare", från tyska "Tatar". I dag är det emellertid allmänt accepterat att romerna ursprungligen härstammar från Indien. Orsaken till att romerna lämnade Indien och när detta skedde är däremot inte klarlagt.

De uppgifter som finns om tidpunkten för romernas ankomst till Europa varierar starkt. De första romerna tros ha kommit till Balkan på 1200- eller 1300-talet eller ännu tidigare. En del av romerna passerade Balkan och fortsatte mot Central- och Västeuropa. Dessa brukar kallas den första migrationsvágen. En annan del av romerna blev kvarhållna i furstendömena Valakiet och senare Moldava ungefär nuvarande östra Rumänien och Moldavien som arbetskraft och

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

livegna från 1300-talet och i femhundra år framåt. I samband med befrielsen från livegenskapen i Valakiet och Moldava, spred sig romer från mitten 1800-talet över Europa i vad som brukar kallas den

av andra migrationsvágen.

I dag finns romer i hela Europa. Antalet romer uppskattas vanligen till omkring 10 miljoner. Romers särställning som transnationell minoritet i Europa har betonats i olika sammanhang, bl.a. i Europarådet i dess rekommendation nr 1203 angående romer.

Romer kom till Sverige för första gången i samband med den första migrationsvågen. Enligt de äldsta kända källorna uppmärksammades romer i Stockholm för första gången år 1512. Under 1500-talet spred sig sedan över stor del av landet. Till den östra delen av det

romer en dåvarande svensk-finska riket kom romer slutet av l500-talet. Mycket snart började både de världsliga och kyrkliga myndigheterna i Sverige utfärda ett stort antal dekret och lagar i syfte att förvisa eller, senare i historien, tvångsassimilera romerna. Som framgår bl.a.

att det under de följande århundradena ständigt utfärdades nya förav ordningar riktade mot "tattare" eller "zigenare" fanns under hela denna tid från den första migrationsvågen kvar i landet. En del

romer

dem rörde sig mellan den västra och östra rikshälften och mellan av de nordiska länderna. Efter gränsdragningen mellan Sverige och Finland år 1809 försvårades romernas rörlighet på grund av strängare restriktioner för förflyttning såväl inom landet som mellan de nordiska länderna. Därmed kom att mer permanent bli kvar i

en grupp romer Finland avskilda från övriga nordiska För denna grupp har

romer.

beteckningen kalé, kaale eller finska zigenare kommit att senare användas.

Från delen 1800-talet och några år in 1900-talet

senare av anlände romer till Sverige från bl.a. Ryssland och

nya grupper av Ungern. De tillhörde den andra migrationsvågen romer. Inflyttningen

hindrades nytt från år 1914 då polisen gavs befogenheter av romer att deportera bl.a. "zigenare".

Under l900-talets hälft kan grovt tala om tre perioder

senare man då anlänt till Sverige. Den första perioden

nya grupper av romer inleddes år 1954 då passtvånget mellan de nordiska länderna upphörde vilket resulterade i ökat antal kom från Finland till

att ett romer Sverige. En migration från Finland till Sverige, eller flyttning fram

en och tillbaka mellan länderna, har sedan fortsatt inom denna grupp. Den andra perioden började i slutet 1960-talet och 1970-talet då

av

från bl.a. Frankrike, Spanien, Polen, Ryssland, Bulgarien och romer Jugoslavien kom till Sverige. Den senaste invandringen romer har

av skett under 1980- och 1990-talen. Dessa har framför allt

romer kommit flyktingar från östeuropeiska länder, främst från f.d.

som

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

Jugoslavien.

Bilden nedan, som är tagen ur språkrapporten, Figur illustrerar

romernas migration från Indien till Europa, Norden och Sverige.

CentralaIndien

V

Nnrdiøasualndien före 250-121101f.Kr.

före 300-121101l.Kr,/l300-uilel e.Kr.

P-;sien

Mindre Asien400-/1200-lalcl

Balkanl 100-/1300-121101irekland l300-u1le1

Valakicl Moldoval 100-/l3K-uuct

Denförsta europeiskamigraliønsvågen: ivriga EuropaI 300-/ I4/0-Ialez ’lysklund 147 Italien1422 l-rankrike1419 Spanien1425 Nedcrlandema142 Ryssland1501 Polen-Liwucn1501 Skottland1505 England1514 Dannark 1505 lisllznidl533 Sverige1512 Norge1540 l-inland1584 v

Denandraeuropeiskarni;,Iratiun.vtigen.

Ijurupu nn/Im: av /XIII/—luleI

Sverigeslutet av 1800-talet

Sverige 1950-60-udcl

Sverige1U60-7-lacl

Sverige l980-90-udet

Bild Romernas väg från Indien till Europa, Norden och Sverige.

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

Det finns inga säkra uppgifter om hur många romer som finns i Sverige i dag. Som tidigare nämnts i redogörelsen för antal användare av andra språk förs i Sverige ingen statistik angående språktillhörighet eller etnisk tillhörighet. Enligt en av de senaste uppskattningarna gjord av Statens Invandrarverk och Nordiska Zigenarrådet år 1995 bedöms antalet romer i Sverige vara minst 15 000- 20 000 personer. Antalet inkluderar inte de resande.

Språket romani chib innefattar ett stort antal varieteter angående termen varietet se bilaga 3. Enligt språkrapporten finns så många som 60 olika dialekter indelade i tjugo dialektgrupper. Varieteterna kan ligga mycket nära varandra eller ha liten ömsesidig förståelse. Enligt språkrapporten talas i Sverige i dag, i vart fall varieteterna svensk romani, finsk romani, kelderash, lovari, tjurari, sinto, arli, bugurji och gurbet.

Av de varieteter som talas i Sverige i dag har svensk romani och finsk romani sina rötter i det språk som talades av de första romerna i Sverige på l500-talet. I språkrapporten konstateras det att det med största sannolikhet finns en obruten kontinuitet mellan den språkliga varieteten svensk romani som används i Sverige i dag och den tidigaste formen romani användes i Sverige 1500-talet. När

av som det gäller finsk romani är det med hänsyn till att gränsen mellan

- Sverige och Finland tidvis varit stängd för romer ovisst i vilken

utsträckning varieteten använts kontinuerligt i Sverige ända sedan 1500-talet.

Varieteterna kelderash, lovari och tjurari har en drygt 100-årig historia i Sverige. Till skillnad från svensk romani och finsk romani talas dessa varieteter i andra delar Europa och världen i

av romer av övrigt, med vilka kommunikation upprätthålls bl.a. genom släktsamband. Varieteterna har också fått tillskott invandring till

nya genom Sverige kelderasha och lovara under de senaste decennierna.

av

Från slutet 1960-talet har romer kommit till

av nya grupper av Sverige. Detta har medfört både att det totala antalet romanitalande i landet har ökat och att redan existerande romanivarieteter har vitaliserats samt ett tillägg flera varieteter sinto, arli, bugurji och

av nya som gurbet.

Det är inte känt hur många användare av de olika Varieteterna av romani chib finns i Sverige i dag. Det är enligt språkrapporten

som troligt att andelen användare varierar betydligt mellan olika varieteter. I undersökning med syfte att beräkna antalet talare av finsk romani

en

utförts Finska Delegationen för Romaniärenden, uppges att som av 55 % kalébefolkningen behärskar romani väl. Beräkningen är gjord

av på den totala befolkningen där de som stadigvarande uppges vara bosatta i Sverige ingår. Vissa uppgifter finns också om hur många av

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

de romer som kommit till Sverige de senaste åren som anser att de har romani som sitt modersmål. Dessa uppgifter är emellertid långt ifrån säkra.

Det är emellertid, enligt språkrapporten, klart att alla de ovan nämnda varieteterna av romani chib används i Sverige i dag.

Används romani chib av hävd inom ett visst territorium i Sverige

Kommittén anser att det genom språkrapporten är klarlagt att olika varieteter av romani har talats i Sverige alltsedan den första migrationsvågen anlände hit på 1500-talet. Äldst dessa varieteter

romer av är svensk romani och finsk romani. Det är också klarlagt att i vart fall en eller kanske två varieteter av romani chib använts i landet kontinuerligt från 1500-talet från generation till generation fram till våra dagar. Behandlas de olika varieteterna av romani chib som talas i Sverige i dag som ett språk i samband med en eventuell ratificering kan det således konstateras att romani chib uppfyller konventionens krav att vara ett språk som används av hävd i landet.

Romani chib är både enligt konventionskommentaren och så som

det i allmänhet beskrivs territoriellt obundet språk. Även det

ett om

finns uppgifter om att vissa varieteter av romani chib har talats under lång tid på vissa platser i landet anser vi inte att det finns tillräckligt underlag vad gäller språkets användning för att fastslå att språket talats kontinuerligt inom ett större geografiskt område som skulle kunna utgöra språkets historiska geografiska bas i Sverige i konventionens mening. Mot denna bakgrund anser vi att det är riktigast att behandla romani chib som ett territoriellt obundet språk i samband med en eventuell svensk ratificering av konventionen.

Bör romani chib behandlas som ett eller flera språk

En del av de skäl som tidigare anförts för att behandla olika samiska respektive finska varieteter som olika språk kan också anföras för att behandla de olika varieteterna av romani chib som olika språk vid en eventuell svensk ratificering av konventionen. De lingvistiska skillnader som finns mellan olika varieteter av romani chib är ett sådant argument liksom delvis olika kultur och historia för användarna av de olika varieteterna.

Liksom vi funnit när det gäller behandlingen av samiska och finska i relation till konventionen, anser vi emellertid att starka skäl talar för att behandla romani chib som ett språk vid en eventuell svensk

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

ratificering. Det viktigaste skälet är att bara genom en ratificering på det sättet kan alla de varieteter av romani chib som talas i Sverige i dag omfattas av konventionens skydd.

Om varieteterna behandlas som särskilda språk finns det i likhet

med vad som gäller för samiskan en risk att de minst talade variete-

terna av romani chib skulle anses använda av för personer för att det skulle kunna motivera en tillämpning av konventionen dem som särskilda språk. Dessa varieteter skulle då helt falla utanför konventionens tillämpning. Andra varieteter riskerar att falla utanför konventionens tillämpning grund av att de i likhet med vad som

är fallet med andra finska varieteter än meän kieli inte uppfyller

konventionens krav att vara använda av hävd i Sverige.

En tillämpning som leder till att vissa varieteter faller utanför konventionen måste enligt vår uppfattning undvikas. Det skulle kunna upplevas som orättvist och skapa onödiga barriärer mellan talare av olika varieteter av romani chib om vissa gruppers språk fick del av det stöd och skydd som konventionens bestämmelser innebär medan andra ställs helt utanför.

En behandling av de olika varieteterna av romani chib som ett språk anser vi stämmer bäst överens med konventionens syfte att öka kontakten och utbytet mellan olika grupper som talar olika varieteter av ett språk. Uppgifter i språkrapporten tyder också att ett ökat utbyte mellan användare av olika varieteter av romani chib är positivt och kan leda till att språket berikas och stärks.

Vår slutsats blir mot bakgrund av det ovan förda resonemanget

i likhet med vad vi funnit beträffande samiskan och finskan att

övervägande skäl talar för att behandla de olika varieteterna av romani chib som ett språk vid en eventuell svensk ratificering av konventionen.

Sammanfattar vi våra ställningstaganden beträffande romani chib anser vi sålunda,

att romani chib av hävd används i Sverige, -

att romani chib inte historiskt kan identifieras med någon bestämd del av Sveriges territorium och därför är att anse som ett i konventionens mening territoriellt obundet språk i Sverige,

att romani chib skall behandlas som ett språk vid en eventuell svensk ratificering.

4.2.4 Jiddisch

Jiddisch är ett av flera språk som används av judar i Sverige i dag. Det finns inget enskilt dokument med en övergripande beskrivning av

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

jiddisch historia i Sverige. För att ett underlag för bedömningen av jiddisch som ett eventuellt landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige har kommittén därför givit språkforskarna docent Sally Boyd och fi1.dr. Erland Gadelii vid Lingvistiska institutionen vid Göteborgs universitet uppdrag att sammanställa en rapport angående jiddisch i Sverige, bilaga Den följande framställningen bygger huvudsakligen

uppgifterna i rapporten.

Historik

Judarna har funnits som folkgrupp sedan ca år 2 000 f.Kr. Under de senaste 2 000 åren av det judiska folkets historia har judar levt utanför Palestina i minoritetsställning i andra länder. Judarna har såsom minoritet bevarat sin egen religion, sitt eget språk och sin egen kultur. Från äldsta tid finns exempel en sådan minoritetsställning för judar i Egypten då en judisk minoritet blev kvar där då övriga judar utvandrade från Egypten år 1275 f.Kr. Ett annat exempel är den grupp judar som blev kvar i Babylonien när den judiska exilen där bröts år 539 f.Kr.

I samband både med romarnas erövring av Palestina och deras förföljelse av judarna där, kom judar att börja förflytta sig över större områden bl.a. till Europa. Redan 200-talet e.Kr. fanns judar i alla romerska rikets provinser. När det romerska riket upplöstes vid slutet

300-talet e.Kr. kom judarna under olika härskares herravälde. Ett av stort antal judar fanns i Spanien från 750-talet e.Kr. till 1000-talet e.Kr. Dessa som brukar benämnas sefarder använde ett särskilt språk kallad ladino eller judeo-spanska.

Många judar bosatte sig också i nuvarande Frankrike och Tyskland. Dessa judar brukar benämnas ashkenazer efter det judiska, Aschkenaz, benämningen på dåvarande Tyskland. Jiddisch som språk anses ha uppkommit bland dessa judar i området kring Rehn någon gång under 900-talet. Språket har starka inslag av tyska, men också andra komponenter såsom hebreiska, arameiska och romanska. Av tradition skrivs jiddisch med hebreiska tecken.

Under hela den tid som judar befunnit sig i minoritetsställning har diskriminering och förföljelse av dem förekommit. Till följd av detta tvingades judar tidigt att bo tillsammans i samma stadsdelar eller ghetton i städerna. Till viss del bodde man också nära varandra av eget val eftersom ville ha nära både till synagogan och till andra

man judiska institutioner t.ex. skolan. Pojkarna undervisades i hebreiska från tidig ålder och i att läsa och skriva, också en stor del av den

men kvinnliga befolkningen fick lära sig att läsa. Det religiösa språket i

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

hebreiska och vardagsspråket inom gruppen jiddisch. Med gruppen var

omgivningen talade man majoritetsspråket.

Under medeltiden inföll flera perioder av förföljelser av judar i

Europa. Till följd dessa flyttade många judar öster ut och därmed av

försköts centrum för jiddisch från området kring Rehn till Böhmen och

Polen och därefter till Litauen, Ukraina, Vitryssland och Ryssland.

Jiddisch kom därmed att påverkas av olika slaviska språk. Mot slutet

1600-talet användes jiddisch över ett stort område i Europa, från av

Dnepr och Divina i öster till Amsterdam i väster och Danmark i norr.

Rig} x Mmcow. Dvlmk. A

Duugnvpslnj X K°V." :1rc|nL ‘kzurul m i LYI M 5 L . u Amsterdam " t "|l3li -xyuulcuw

l ‘ . 5f|kI.F‘ Cologne ‘ . l K

t-.. /’_;,/1‘:l - I~A.SIIIll5li~ -- x

hmkmn VEVLSI‘. an

| Mun Y ‘\}.0-\,‘\\

Pans ;m .llraguc Hrrdly‘V :C0u 1liNlRAl, I-vI~~l"{~rw .Hcrduhn x | i .s‘m5,,u,K 1gH I1rmpz|I |

i u-1:12‘-{irat1slavzlK°5kk0°m-‘/.’/

I .Hule }W"b""’ :UD1aIcLI" l Were lars" .53:3::.‘..€,:

-m 4,1

n 3 ta wav

l Y‘-S/cgcd ff’ e g/,. w \\/Cnmc

V

ll/ l

\\ i l ,/‘-. I mul wzkkd/ — //x A I} M‘, . ‘ ‘- -// X ~;g;:~;° t å ""’uumMnu:s - . - " ‘ __f

Bild Jiddisch historiska utbredning i Europa, från sprâkrapporten,

appendix.

Under inflytande Upplysningstiden och parallellt med den uppkom av

den s.k. Haskalarörelsen bland judar i Tyskland. Denna hade stor

betydelse för att påskynda assimilationen och integrationen av judar

med det omgivande samhället. Detta medförde att tyska språket

alltmer kom att dominera i den tysk-judiska gruppen bekostnad av

användningen jiddisch. Västjiddischen försvagades betydligt till av

följd detta och utplånades nästan helt enligt vissa bedömare, i varje av

fall som skriftspråk.

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk j

De jiddischtalare som fanns i Östeuropapåverkades inte så starkt av Haskalrörelsen och jiddisch förblev deras modersmål. Vid sidan

av hebreiska och jiddisch användes också majoritetsspråket i de länder där man bodde. Majoritetsspråket användes dock i mindre utsträckning av östeuropeiska judar än av judar i Tyskland. Användningen

av jiddisch i Östeuropa förstärktes av den judiska fromhetsriktningen Chassidismen som uppkom i Östeuropa. Jiddisch spelar inom Chassidismen en viktig roll vid sidan av hebreiskan.

I Sverige grundades den första judiska församlingen år 1775 i Stockholm. Från år 1775 har en judisk befolkning funnits i Sverige. Man brukar tala om tre eller fyra mer betydande invandringsperioder då judar kommit till Sverige. Den första perioden omfattar åren 1770- 1870, den andra åren 1870 till andra världskriget, den tredje perioden tiden kring andra världskriget och den fjärde perioden, 1950- och 60talen. Enligt uppgifter i språkrapporten kan den judiska befolkningen i Sverige under hela perioden från 1700-talets slut fram till i dag beräknas ha ökat från ca 150 personer år 1787 till mellan 15 000- 20 000 personer i dag.

I den första invandringsvågen kom framför allt tyska judar till Sverige. Åtminstone de allra tidigaste invandrarna jiddischtalare.

var Den förste jude som tilläts invandra till Sverige, Aaron Isaac, skrev år 1802, vid 72 års ålder, sina memoarer västjiddisch. De judar som kom under den första invandringsperioden var starkt tyskinfluerade när det gällde församlingsliv och gudstjänstliv. Det innebar en assimilationistisk inriktning. Svenska språket användes t.o.m. i viss utsträckning i stället för hebreiska under de judiska gudstjänsterna. Även judarna, enligt språkrapporten, uppenbarligen i utsträck-

om stor ning var svenskspråkiga behöver det inte betyda att jiddisch helt hade förlorat sin betydelse som tal- och även skriftspråk i kommunikation inom gruppen. Det kan dock enligt språkrapporten ha funnits en period under mitten av 1800-talet då jiddisch enbart användes av ett fåtal talare eller inte alls.

År 1870 uppgick den judiska befolkningen i Sverige till 1 836 personer. Från detta år och fram till år 1910 ökade den judiska befolkningen till omkring 6 000 personer. De judar som kom till Sverige under denna, den andra invandringsperioden, korn framför allt från Östeuropa och var så som vi ovan har beskrivit, betydligt mindre inriktade assimilation än de tyskättade judarna som kom till Sverige under den första invandringsperioden. Judarna i den andra invandringsvågen bosatte sig tillsammans i vissa statsdelar, exempelvis Nöden i Lund, Haga i Göteborg och Söder i Stockholm. Dessa judar såg sig mer som en minoritet och ett folk än de judar som fanns i Sverige sedan tidigare. Jiddisch spelade under denna tid inom denna

i

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

stor roll både vardagsspråk och som religiöst språk vid grupp en som sidan hebreiskan. Parallellt med jiddisch började dock även om judarna i den andra invandringsvågen att använda svenska redan i den första generationen. Överföringen av jiddisch från den första generationen till andra, tredje och fjärde generationen beskrivs i språkrapporten så att första generationen lärde sig svenska, andra generationen fick lära sig jiddisch modersmål men använde i ökad utsträckning som svenska talspråk med sina föräldrar medan tredje och fjärde som generationen tillhör "talarpotential"; som inte talar språket en personer har varierande receptiva kunskaper. men Genom den tredje invandringsvågen, vid tiden före och efter andra världskriget, i samband med Förintelsen, ökade återigen antalet jiddischtalare i Sverige eftersom de judar som kom till Sverige vid denna tid i många fall kom från Östeuropa och var jiddischtalare. Även denna lärde sig dock svenska fort. Överföringen av grupp språket mellan generationerna liknar enligt språkrapporten i mycket överföringen jiddisch mellan generationerna i den andra invandav ringsvågen. Den andra generationen förstår således jiddisch men talar själva oftast svenska medan den tredje generationen kan betecknas som en "talarpotential". Mot bakgrund det beskrivna språkanvändningsmönstret hos av ovan jiddischtalande i Sverige konstateras det i språkrapporten att de som använder jiddisch aktivt i dag i Sverige till övervägande del är äldre överlevt andra världskriget samt vissa judar som kom personer som till Sverige i den fjärde invandringsvågen under 50- och 60-talen från

bl.a. Ungern och Tjeckoslovakien.

I Språkrapporten uppskattas antalet talare av jiddisch i Sverige i dag till 3 000-3 500. Man påpekar dock att siffran är osäker. Om man ca räknar också dem betecknas "talarpotential" kan siffran som som en enligt språkrapporten uppskattas till ytterligare ett par tusen personer. Det totala antalet judar i Sverige i dag uppskattas av Judiska Centralrådet till ca 20 000 personer.

Används jiddisch hävd inom ett visst territorium i Sverige av

I språkrapporten att jiddisch använts kontinuerligt i Sverige från anges 1870-talet och fram till i dag. När det gäller tiden dessförinnan ger ca inte språkrapporten underlag för lika säkra slutsatser. Efter 1870-talet ökade den judiska befolkningen avsevärt i antal. De kom till Sverige kring sekelskiftet använde i stor utsträckning som jiddisch. Vid denna tid kan därför jiddisch antas ha använts i relativt utsträckning judar i Sverige. Vid sidan jiddisch användes stor av av

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

utöver svenska, då som nu, också hebreiska och i regel ytterligare något språk. Vid tiden före och efter andra världskriget kom åter jiddischtalare till Sverige framför allt i samband med den judiska flyktinginvandringen från Östeuropa. Både när det gäller de jiddischtalare kom vid tiden för som sekelskiftet och de som korn till Sverige före och efter andra världskriget har överföringen av språket till kommande generationer minskat för varje generation. Följaktligen i språkrapporten att de anges som aktivt använder språket i Sverige i dag, främst är äldre personer som kom till Sverige efter andra världskriget och 50- och 60-talen. Enligt det underlag vi har för vår bedömning är jiddisch historia i Sverige, jämfört med samiskans finskans och romani chibs historia, det språk som använts under kortast tid i Sverige. Först i samband med det senaste sekelskiftet kan det antas att språket användes i någon större omfattning i landet. Överföringen av språket till nya generationer i Sverige tycks också vara svagare för jiddisch än för de andra språken eftersom jiddisch redan i viss mån i andra generationen upphör att vara ett talat språk. Ser man till jiddisch ställning historiskt sett för judar i Sverige kan det konstateras att språket bara använts del judar. De av en som använt jiddisch har i regel varit flerspråkiga och vid sidan jiddisch av och svenska också använt det religiösa språket hebreiska. I dag används jiddisch av en minoritet av den judiska befolkningen i Sverige men har som en del av judisk kultur senare tid rönt förnyat intresse. Med det underlag kommittén haft att ta ställning till anser vi inte att jiddisch använts under tillräckligt lång tid och i tillräckligt stor omfattning i Sverige för att kunna anses som ett landsdels- eller minoritetsspråk som används av hävd i Sverige. Den omständigheten att jiddisch i dag används av ett relativt litet antal övervägande äldre personer inom den judiska gruppen och att språket åtminstone hittills överförts till yngre generationer i begränsad omfattning talar också mot att tillämpa konventionens bestämmelser på jiddisch i Sverige jfr konventionens bestämmelse i artikel 1b och konventionskommentaren till denna. Konventionens bestämmelser spänner över en lång rad sakområden, från undervisning till forskning och användning av språket i offentliga sammanhang. Det är enligt vår uppfattning inte motiverat att tillämpa dessa omfattande bestämmelser på ett språk som används i så liten omfattning som jiddisch i Sverige. Även vi således inte jiddisch i Sverige faller inom om anser att ramen för minoritetsspråkskonventionens tillämpning i Sverige anser vi att det är viktigt att jiddisch och jiddischkultur i annan ordning stöds som en av flera delar av det judiska kulturarvet i Sverige. Som

Vilka språk är landsdels- eller minoritetsspråk

framgår av språkrapporten finns i dag hos den yngre generationen judar i Sverige ett växande intresse för jiddisch och jiddischkultur. Även i Europa i övrigt har värdet bevara jiddischkulturen

av att uppmärksammats olika sätt jfr Europarådets rekommendation nr 1291 rörande skydd för jiddischkultur i Europa.

Ramkonventionen som behandlas i kommitténs sektion 2 innehåller bestämmelser som tar sikte att stödja och skydda minoritetskulturer och språk som en del av dessa kulturer. Vi hänvisar därför till vårt betänkande rörande ramkonventionen för en vidare diskussion om åtgärder till stöd för judisk kultur och historia i Sverige där jiddischkultur och jiddisch som språk ingår som en del.

5 Uppfyller Sverige kraven i del i

konventionen

Kommitténs bedömning: Vi bedömer att Sverige med gällande

lagstiftning och åtgärder i övrigt delvis uppfyller förpliktelserna i

del i konventionen.

I det föregående kapitlet har vi kommit fram till att samiska och finska är landsdels- eller minoritetsspråk med en historisk-geografisk bas och att romani chib är ett territoriellt obundet språk i Sverige. Om Sverige ratificerar minoritetsspråkskonventionen måste samtliga krav enligt bestämmelserna i del i konventionen uppfyllas för dessa tre språk.

I detta kapitel redogör vi för vår bedömning av vilka bestämmelser i del i konventionen som Sverige i dag med gällande lagstiftning

och åtgärder i övrigt uppfyller för samiska, finska respektive

romani chib.

Kapitlet inleds med en redogörelse för innebörden av bestämmelserna i del i konventionen. Därefter lämnar vi en redogörelse för i vilken mån Sverige redan kan sägas ha en övergripande minoritetsspråkspolitik. Sedan följer en genomgång av om Sverige uppfyller kraven i de olika bestämmelserna i del i konventionen för samiska och finska. I det därpå följande avsnittet redovisar vi vilka av bestämmelserna i del som enligt konventionen och konventionskommentaren gäller för territoriellt obundna språk och därefter hur vi bedömer att dessa krav uppfylls i dag när det gäller romani chib.

Vi vill redan nu påpeka att de bedömningar vi gör i detta och följande kapitel av i vilken mån Sverige uppfyller de krav som finns uttryckta i konventionens bestämmelser i del och del III ofta innefattar svåra avvägningar. Det finns flera orsaker till detta. En orsak är att konventionens bestämmelser ofta är vagt formulerade vilket kan förklaras med att de är avsedda att omfatta den mångfald av språk som finns i Europa och de olika situationer som dessa språk befinner sig De vaga formuleringarna medför att det många gånger är svårt att med bestämdhet avgöra vad som krävs för att en nationell åtgärd skall anses motsvara kraven i en bestämmelse i konventionen.

En orsak försvårar bedömningen är att konventionens

annan som bestämmelser är formulerade med utgångspunkten att de länder som ratificerar konventionen har en uttalad minoritetsspråkspolitik. Någon

Uppfyller Sverige del i konventionen i dag

sådan politik har hittills inte funnits i Sverige utan åtgärder till stöd för språken har vidtagits i enskilda fall eller inom ramen för invandrarpolitiken. Detta gör det svårt att bedöma om de svenska åtgärderna som redan finns idag motsvarar kraven om skydd och stöd för landsdelseller minoritetsspråk, så som de är formulerade i konventionens bestämmelser. Särskilt gäller detta bestämmelserna i del artikel 7 punkt 1 där det anges att vissa mål och principer till stöd och skydd för landsdels- eller minoritetsspråken skall ligga till grund för landets politik, lagstiftning och praxis. Eftersom en övergripande svensk minoritetsspråkspolitik saknas är det svårt att bedöma om Sverige med gällande bestämmelser uppfyller dessa övergripande mål.

Vi har valt att inta en försiktig hållning i våra bedömningar. En anledning till det är att ett konventionsåtagande gäller för lång tid och att nationella åtgärder som åberopas som grund för att Sverige uppfyller ett visst krav enligt konventionen därför bör ha viss beständighet och en bestämd inriktning att stödja eller stärka landsdels- eller minoritetsspråken.

l de fall det finns nationell lagstiftning med ett uttalat syfte att tillförsäkra landsdels- eller minoritetsspråk stöd och skydd anser vi att Sverige uppfyller konventionens olika förpliktelser. Likaså anser vi att Sverige uppfyller kraven enligt konventionen om statligt ekonomiskt stöd ges i syfte att stödja verksamhet som innebär ett stöd och skydd för landsdels- eller minoritetsspråken. Ett syfte att stödja språken kan exempelvis komma till uttryck i förordningar som styr fördelning av statligt stöd eller i regleringsbrev från regeringen till myndigheter. Vi vill dock erinra om att exempelvis statligt stöd enligt regleringsbrev normalt gäller endast under ett kalenderår. I de fall sådant ekonomiskt stöd åberopas som grund för att Sverige uppfyller ett visst krav enligt en konvenstionbestämmelse måste detta beaktas årligen vid utfärdande av nya regleringsbrev. Bara om regeringen fortsätter att stödja ändamål som motsvarar kravet i konventionen uppfylls konventionsåtagandet.

5.1 Förpliktelser enligt konventionens del

Del i minoritetsspråkskonventionen består dels av en rad mål och principer som de länder som ratificerar konventionen är förpliktade att tillämpa på samtliga landsdels- eller minoritetsspråk i landet inom de territorier där sådana språk används, dels regler utan regional begränsning, om förbud mot diskriminering av språken, åtgärder för att öka förståelsen mellan olika språkgrupper i landet och skyldighet att beakta önskemål från dem som använder språken.

Uppfyller Sverige del ll i konventionen i dag

Enligt konventionen är det tillåtet att anmäla reservationer mot alla bestämmelser utom artikel 7 punkt 1 i konventionen. Enligt kommentaren till konventionen är skälet till att artikel 7 punkt 1 undantagits från reservationsmöjligheten att de mål och principer som där anges som grund för politik, lagstiftning och praxis, är nödvändiga för att uppnå skydd och stöd för landsdels- eller minoritetsspråken.

De mål och principer som finns angivna i artikel 7 punkt kan sammanfattas i följande punkter,

erkännande av de landsdels- eller minoritetsspråk som finns i staten -— som ett uttryck för kulturell rikedom,

respekt för varje landsdels- eller minoritetsspråks geografiska område, t.ex. när ny administrativ indelning av landet övervägs,

åtgärder för att förenkla och/eller uppmuntra användningen av sådana språk såväl i tal som skrift, såväl i privata som i offentliga sammanhang,

lämpliga åtgärder för undervisning och studium av och i landsdels- eller minoritetsspråk,

stöd för utbyte mellan grupper som talar landsdels- eller minoritets- —— språk i identiskt eller liknande former, både inom staten och över nationsgränserna.

De bestämmelser som finns i övriga punkter i del år,

i artikel 7 punkt ett krav att avlägsna de diskriminerande åtgärder som kan finnas mot användningen av landsdels- eller minoritetsspråk samt att om det behövs för att öka jämlikheten

~ mellan olika språk godkänna viss positiv diskriminering till förmån

— för dessa språk,

i artikel 7 punkt ett krav att främja åtgärder som ökar förståelsen —— mellan olika språkgrupper i landet samt

i artikel 7 punkt 4 ett krav att ta hänsyn till önskemål från dem som talar landsdels- eller minoritetsspråk när åtgärder som berör dessa språk skall vidtas.

Bestämmelserna i del i konventionen är, som det påpekas i konventionskommentaren, ganska allmänt hållna och ger därför utrymme för olika tillämpning beroende på situationen för det språk som bestämmelserna skall tillämpas på. Detta markeras också genom att det i inledningen till artikel 7 punkt 1 sägs att målen och principerna skall tillämpas enlighet med situationen för varje språk". Förpliktelserna i del måste dock, understryks det, resultera i konkreta åtgärder till skydd och stöd för landsdels- eller minoritetsspråken även om utformningen av åtgärderna kan variera.

Uppfyller Sverige del II i konventionen i dag 5.2 Allmänt om svensk lagstiftning och åtgärder i

övrigt till stöd och skydd för landsdels- eller

minoritetsspråk

Sverige saknar en samlad minoritetsspråkspolitik med direkt inriktning

skydd och stöd för de historiska minoritetsspråken. De åtgärder som ändå kommit landsdels- eller minoritetsspråken till godo har ofta vidtagits inom ramen för invandrar- och minoritetspolitiken, en politik som trots benämningen inte omfattat de historiska/nationella minoriteterna eller deras språk angående detta resonemang, jfr SOU 1984:58 s. 68 ff..

Den generella invandrar- och minoritetspolitiken har kompletterats med olika punktinsatser riktade mot vissa minoritetsgrupper inom vissa sakområden och med olika åtgärder riktade mot den samiska befolkningen.

Exempel hur åtgärder inom invandrar- och minoritetspolitiken och kulturpolitiken har kommit dem som använder de historiska landsdels- eller minoritetsspråken till godo är reglerna om rätt till modersmålsundervisning tidigare benämnd hemspråksundervisning som gäller både för elever som talar invandrarspråk och för elever som använder landsdels- eller minoritetsspråk. Exempel punktinsatser som riktats in dem som använder de historiska landsdels- eller minoritetsspråken är den positiva särbehandling av samiska, finska och tornedalsfinska som finns i de villkor för sändningsrätt som regeringen meddelat radio- och TV-företagen i allmänhetens tjänst. Exempel på åtgärder särskilt riktade mot den samiska befolkningen är att det sedan lång tid tillbaka har gällt särskilda regler inom skolväsendet för dem. Samer har möjlighet att i stället för den kommunala skolan välja att i den statliga sameskolan där undervisningen delvis bedrivs samiska. inrättandet av Sametinget år 1992 med dess befogenheter att verka för samisk kultur och samiskt språk och de statliga medel som anslås för detta är också ett exempel positiv särbehandling.

Ser man mot denna bakgrund till de krav som ställs enligt bestämmelserna i del i konventionen kan Sverige, enligt vår bedömning, redan i dag anses uppfylla flera av konventionens krav. Andra krav kan till följd av avsaknad av en övergripande minoritetsspråkspolitik inte uppfyllas.

5.3 Svensk lagstiftning och andra åtgärder till skydd

och stöd för samiska och finska

l artikel 7 punkt återfinns krav att vissa mål och principer skall läggas till grund för politisk lagstiftning och praxis inom de territorier där språken används.

Uppfyller Sverige del i konventionen i dag

För både samiska och finska kan de svenska regler som finns om rätt till modersmålsundervisning anses uppfylla konventionens förpliktelse att tillhandahålla lämpliga former och medel för undervisning i minoritetsspråken, artikel 7 punkt lf. I övrigt stöds undervisning i samiska vid Umeå universitet genom att det i regleringsbrev anges som ett särskilt åtagande att universitetet varje läsår skall anordna utbildning i samiska. Utbildning i samiska och finska vid Luleå tekniska universitet stöds genom att det i regleringsbrev anges att universitetet varje år skall erbjuda grundskollärarutbildning med inriktning samiska, tornedalsfinska och finska.

Rätten till modersmålsundervisning kan också sägas underlätta användningen av språken i tal och skrift både i det offentliga och privata livet och därmed uppfylla förpliktelsen i artikel 7 punkt ld. Kanske kan också förpliktelsen att vidta beslutsamma åtgärder för att främja språken i artikel 7 punkt lc till viss del anses uppfylld genom rätten till modersmålsundervisning.

När det gäller samiskan kan förpliktelserna i artikel 7 punkten lc, ld och lt också anses uppfyllda genom reglerna om rätt för samer att i sameskola med den undervisning i samiska som äger rum där.

Förpliktelsen att främja studier och forskning om samiska och finska vid universitet eller motsvarande läroanstalter, artikel 7 punkt 1h, får anses uppfylld genom att sådana studier och sådan forskning bedrivs vid olika universitet och högskolor så sker detta med statliga medel.

När det gäller förpliktelsen att tillhandahålla möjligheter att lära sig samiska eller finska för dem som inte talar språken men bor inom de områden där dessa språk används av hävd artikel 7 punkt l g, uppfylls denna för samiska genom anvisningarna i regleringsbrev till Umeå universitet att anordna sådan undervisning och genom särskilda medel i regleringsbrev till samiska folkhögskolan i Jokkmokk där undervisning i samiska bedrivs. För universitet, högskolor och folkhögskolor som erbjuder möjlighet att studera finska som nybörjarspråk gäller att undervisningen stöds med statliga medel men staten påverkar inte utbudet av kurser. Detta bestäms av läroanstalterna själva. Det år därför svårt för Sverige att i enlighet med konventionens krav garantera att utbildning i finska kommer att finnas även i fortsättningen.

Inrättandet av Sametinget år 1992 med dess uppgifter att verka för samisk kultur och språk kan för samiskans del anses uppfylla förpliktelserna i artikel 7 punkterna lc, le och 1h, att genom beslutsamma åtgärder främja språket, att upprätthålla och utveckla förbindelser mellan samisktalande i olika delar av Sverige och främja studium och forskning i samiska. Inrättandet av Sametinget skulle också kunna ses som ett erkännande av det samiska språket som ett uttryck för kulturell rikedom och därmed uppfylla förpliktelsen i artikel 7 punkt 1a.

Det arbete som Sverige bl.a. genom Nordiska rådet stödjer när det

Uppfyller Sverige del II i konventionen i dag gäller det samiska språket och den samiska kulturen i de olika nordiska länderna uppfyller enligt vår uppfattning kravet att främja transnationellt utbyte mellan dem använder samiska i liknande

som former i olika länder, artikel 7 punkt li.

När det gäller finskan med dess historiska geografiska bas i Tornedalen kan utöver punkterna lc, ld och lf, Sverige till viss del anses uppfylla målet i punkten li, att främja utbyte över gränserna mellan områden där språken används av hävd, genom det nyligen påbörjade samarbetet inom Barentsregionen som bl.a. berör kultur och utbildning och som omfattar Norrbottens län och finska Tornedalen. I övrigt kan de åtgärder som vidtagits för finskan, exempelvis bilaterala avtal mellan Sverige och Finland till stöd för det finska språket, inte sägas ta sikte på att särskilt stödja finskan i Tornedalen.

På lokalt och regionalt initiativ förekommer samarbete mellan svenska och finska Tornedalen. Som exempel kan nämnas Tornedalsrådet där både svenska och finska kommuner ingår och samarbetar inom olika sakområden. Ett annat exempel är den s.k. Språkskolan i Haparanda som drivs i samarbete mellan Haparanda kommun i Sverige och Torneå stad i Finland och där undervisningen är tvåspråkig svensk-finsk. Språkskolans verksamhet regleras genom förordningen försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning vid

om grundskolan i Haparanda SKOLFS 1991:24 och får stöd av statliga medel. Verksamheten i skolan är därmed ett exempel att Sverige främjar sådant utbyte över gränserna som avses i artikel 7 punkt li.

Det finns inga svenska bestämmelser eller riktlinjer som motsvarar kravet i artikel 7 punkt 1b, att respektera de historiska geografiska områden där finska och samiska används av hävd för att trygga att gällande eller administrativ indelning av landet inte hindrar

ny främjandet språken. l den lag som anger förutsättningarna för

av ändrad indelning i kommuner, landstingskommuner eller församlingar 1971:411 anges inte att hänsyn skall tas till geografiska språkgränser.

I artikel 7 punkt 2 finns bestämmelse som innebär ett krav att

en avskaffa diskriminerande åtgärder när det gäller användning av landsdels- eller minoritetsspråk och att tillåta en mer positiv behandling dessa språk andra då detta är befogat. Enligt vår

av än av uppfattning uppfyller Sverige detta krav i dag. Så som angetts ovan finns också svenska regler innebär en positiv särbehandling till

som förmån för samiska, finska och tornedalsfinska t.ex. reglerna om rätt modersmålsundervisning och särskilt utrymme för dessa språk i radio och TV.

Artikel 7 punkt 3 innebär en förpliktelse att främja ömsesidig förståelse mellan olika språkgrupper i landet och särskilt verka för att respekt, förståelse och tolerans för landsdels- eller minoritetsspråken inkluderas bland målen för olika slag undervisning och utbildning

av samt för massmedia. De villkor syftar till att ge samiska, finska

som

Uppfyller Sverige del II i konventionen i dag

och tornedalsfinska särskilt utrymme i radio och TV i sändstatens ningstillstånd för programföretagen i allmänhetens tjänst gör att föreskrifterna i artikel 7 punkt till den del de dessa avser att ge språk tillräckligt utrymme i massmedia, får uppfyllda. anses När det gäller kravet att verka för att respekt, förståelse och tolerans för landsdels- eller minoritetsspråken inkluderas i målen för olika slag av undervisning och utbildning, är det däremot svårt att se att Sverige helt uppfyller detta i dag. Vad gäller samiskan kan konventionskravet kanske delvis uppfyllt det i anses genom att anges läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan det samiska att kulturarvet skall ges utrymme i undervisningen vidare under artikel

se

8 punkt lg i kapitel 6. Om uttrycket det "samiska kulturarvet" kan anses innefatta undervisning det samiska språket kan dessa om anvisningar i läroplanerna uppfylla förpliktelsen i artikel 7 punkt 3 för samiskans del. I artikel 7 punkt 4 anges att de länder ratificerar konventionen som vid fastläggande av sin politik skall ta hänsyn till de behov och önskemål som uttrycks av de använder språken och vid grupper som att behov uppmuntra användarna språken att upprätta kan av organ som ge råd till myndigheterna i frågor hänger med språken. som samman Denna punkt är uppfylld när det gäller samiskan inrättandet genom av Sametinget som ett folkvalt samiskt organ och statlig myndighet. en För finskans del finns inget har motsvarande ställning, organ som varken för finskan i Tornedalen eller i övriga Sverige. Det bör emellertid påpekas att de organisationer företräder finsktalande i som Sverige t.ex. Svenska Tornedalingars Riksförbund och Sverige- - finska Riksförbundet har möjlighet att eget initiativ lämna - synpunkter när beslut som rör dessa gruppers språk bereds. I den mån myndigheters beslut berör dessa åligger det enligt förgrupper valtningsrätten myndigheterna att ta hänsyn till synpunkter från dem som berörs av besluten. Sammantaget kan konstateras att Sverige i dagsläget delvis uppfyller målen i artikel 7 punkt 1 och att målen uppfylls i olika omfattning för samiska och finska. För att Sverige helt skall kunna uppfylla förpliktelserna i del i konventionen för samiska och finska behöver ytterligare åtgärder vidtas för båda språken. Detta gäller framför allt åtgärder som motsvarar kraven i punkterna 1a-d, åtgärder för att erkänna minoritetsspråken och deras historiska, geografiska områden samt åtgärder för att uppmuntra och främja deras användning, framför allt i det offentliga livet. Ytterligare åtgärder behöver också vidtas för att främja förståelsen för dem använder minoritetsspråk och för som att kunskaper om dessa språk och deras kultur sprids i undervisning och utbildning samt i massmedia, artikel 7 punkt När det gäller finskan behöver också ytterligare åtgärder vidtas för att uppfylla målet i artikel 7 punkt samråd mellan dem använder finska när olika typer som av

Uppfyller Sverige del II i konventionen i dag

åtgärder berör språket vidtas. Vi återkommer till detta i kapitel

som 7 där vi lämnar förslag till ytterligare åtgärder.

5.4 Konventionens tillämpning på territoriellt

obundna språk

Konventionens del innehåller en bestämmelse i artikel 7 punkt 5 om hur målen och principerna i del i konventionen skall tillämpas på territoriellt obundna språk. I konventionskommentaren konstateras att

förutsättning för att en del av principerna och målen i del en liksom bestämmelserna i del llI skall kunna tillämpas, är att det

finns bestämd geografisk bas för språken. Eftersom en sådan

en geografisk bas inte finns för de territoriellt obundna språken kan bara

del målen och principerna i del och ingen av bestämmelserna en av i del III tillämpas dessa språk.

De bestämmelser i del som kan tillämpas också territoriellt obundna språk anges i konventionskommentaren vara,

erkännande av språken, -

åtgärder för att öka respekten och förståelsen för dessa, —

förbud mot diskriminering, -

åtgärder för att aktivt stödja språken, -

stöd till utbyte mellan talar språken både inom landet

grupper som och över nationsgränser och

stöd för forskning och studier rörande dessa språk. -

Bestämmelser inte kunna tillämpas dessa språk är,

som anses

administrativ indelning av landet till förmån för dem som talar ett landsdels- eller minoritetsspråk och

möjlighet för dem inte har språken som modersmål att lära sig

som dessa språk.

Vissa bestämmelser bara kunna tillämpas till viss del icke-

anses territoriella språk. Dessa är,

åtgärder till stöd för undervisning i eller territoriellt obundna —språk och

användning territoriellt obundna språk i den offentliga sfären. - av

5.5 Svensk lagstiftning och åtgärder i övrigt till stöd

och skydd för romani chib

De nationella åtgärder finns till skydd och stöd för romani chib

som i Sverige återfinns fram förallt i reglerna angående rätt till modersmålsundervisning. Enligt dessa regler har romska barn liksom

sou 1997:192 Uppfyller Sverige del i konventionen i dag

samiska och tornedalsfinska barn utökad rätt till undervisning i en modersmål jämfört med barn med andra modersmål. Utöver ren språkundervisning innehåller modersmålsundervisningen också viss undervisning om de traditioner och den historia år förbundna med som språket. Liksom vi ovan angett när det gäller samiska och finska vi anser att Sverige genom reglerna rätt till modersmålsundervisning uppfyller om förpliktelsen att tillhandahålla lämpliga former och medel för undervisning i minoritetsspråket, artikel 7 punkt lf. Dessa regler kan också sägas underlätta användningen av romani chib i tal och skrift både i det offentliga och privata livet artikel 7 punkt ld. Kanske kan också förpliktelsen att vidta beslutsamma åtgärder för att främja språket i artikel 7 punkt lc till viss del anses uppfylld rätten till genom

modersmålsundervisning.

När det gäller förpliktelsen i artikel 7 punkten lh, främjande av studier och forskning om språket vid universitet, är situationen densamma som för samiska och finska. Den forskning bedrivs som stöds med statliga medel men högskolor och universitet bestämmer i princip självständigt vilken forskning och undervisning skall som bedrivas. Om något universitet skulle bedriva forskning i romani chib skulle denna följaktligen ske med statliga medel. Mot denna bakgrund anser vi att Sverige kan sägas främja sådan forskning. I övrigt, när det gäller artikel 7 punkten 1a, att erkänna romani chib som ett minoritetsspråk, och punkterna le och li, främjande av utbyte mellan olika romani chibtalande inom Sverige och grupper utomlands kan Sverige enligt vår uppfattning i dag inte uppfylla anses kraven enligt dessa bestämmelser. Vad gäller förpliktelsen i artikel 7 punkten angående förbud mot diskriminering av språket, grunder anser samma som ovan angett när det gäller samiska och finska, att den är uppfylld för romani chib. Förpliktelsen enligt artikel 7 punkten att med lämpliga åtgärder verka för att respekt, förståelse och tolerans med avseende romani chib sätts upp som en målsättning för undervisning och utbildning och för massmedias verksamhet, uppfylls inte när det gäller romani chib. Det finns inga sådana uttalade målsättningar varken i undervisning, utbildning eller för massmedias verksamhet när det gäller romani chib. Så som nämnts ovan när det gäller samiska och finska talas i allmänna ordalag om vikten att lyfta fram och ta hänsyn till att Sverige är ett mångkulturellt samhälle i de utredningar som berör invandrare och skola. Detsamma gäller villkoren för sändningsrätten för programföretagen i allmänhetens tjänst där det talas om vikten att språkliga och av etniska minoriteters behov skall tillgodoses. Detta kan tänkas vara positivt också för användare av romani chib, inget sägs att men om särskilt lyfta fram romani chib som det historiska minoritetsspråk det är i Sverige.

Uppfyller Sverige del i konventionen i dag

Innebörden kravet i artikel 7 punkten 4 för romani chib är att

av

skall till synpunkter från dem använder romani chib hänsyn tas som

rörande romani chib läggs fast. Det finns ingen fast

när politiken

för inhämtande synpunkter från dem som använder organisation av romani chib det gäller åtgärder till skydd och stöd för språket.

när

"Romer i Sverige tillsammans i förändring", Ds

I rapporten - 1997:49 föreslås dock att den arbetsgrupp som tagit fram rapporten

företrädare både från olika departement, andra myndigheter och där

Zigenarrådet ingår i avvaktan permanent lösning Nordiska en mer skall arbeta med romska frågor i avsikt att främja romernas situation

förslag kan första steg mot ett fortlöpande i Sverige. Detta ses som ett samråd mellan myndigheter och dem använder romani chib i

som

stöd och skydd för språk och kultur. frågor som rör romernas

Sammanfattningsvis vi att Sverige, för att uppfylla för-

anser

enligt del i konventionen när det gäller romani chib, pliktelserna

ytterligare åtgärder. Dessa bör syfta till att erkänna romani måste vidta

historiskt minoritetsspråk i Sverige och olika sätt chib som ett

främja användningen språket. Ytterligare åtgärder ytterligare av

vidtas för sprida respekt, förståelse och tolerans för behöver också att

och den kultur och historia är förbunden med det och för språket som

utbytet både inom Sverige och över gränserna mellan att uppmuntra

använder romani chib. Vi återkommer i kapitel 7 till våra grupper som förslag i denna del.

6 III

Punkter eller stycken i del i

konventionen som Sverige kan anta

för samiska och finska

Kommitténs bedömning: Vi bedömer att Sverige med gällande lagstiftning och åtgärder i övrigt kan uppfylla sammanlagt 33 punkter och stycken i del III i konventionen för samiska och sammanlagt 29 punkter eller stycken för finska.

Av de punkter och stycken som vi bedömer att Sverige i dag kan anta uppfyller Sverige vissa en låg nivå.

En förutsättningen för att bestämmelserna i del lII i konventionen skall kunna tillämpas på ett språk är att språket har en geografisk bas. I det fjärde kapitlet har vi kommit fram till att samiska och finska är landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige med historisk-geografisk

en bas i landet. När det gäller romani chib anser vi inte att det går att visa att språket har historiskt anknytning till ett bestämt geografiskt

en område. Romani chib är därför att ett territoriellt obundet

anse som språk i Sverige faller utanför bestämmelserna i konventionens del

som III.

I det följande skall vi i enlighet med våra direktiv redogöra för vilka punkter och stycken i del III i konventionen som Sverige med nu gällande lagstiftning och nationella åtgärder i övrigt kan anta för samiska och finska. En förutsättning för att Sverige skall kunna ratificera del III i konventionen för dessa språk är att Sverige uppfyller minst 35 punkter eller stycken för vardera språket.

I vår bedömning Sverige kan ratificera de olika styckena

av om eller punkterna i del III har vi, liksom när det gäller bedömningen av

Sverige uppfyller kraven i del II, generellt intagit en försiktig om hållning. Skälet till detta har vi redogjort för i inledningen till föregående kapitel.

I det följande redovisar vi vilka punkter eller stycken som Sverige kan anta i dag. Vi inleder redogörelsen för varje artikel med ett avsnitt

vad konventionskommentaren innehåller av intresse beträffande de om punkter eller stycken vi Sverige kan anta. Därefter

som anser redovisar vi på vilket sätt vi att Sverige uppfyller de olika

anser åtagandena för samiska respektive finska.

Vi vill påpeka att med den bedömning vi tidigare gjort att

samiska respektive finska bör behandlas som ett språk anser vi att

-

Punkter eller stycken i del III i konventionen

det räcker att en nationell åtgärd är vidtagen för någon av dessa språks varieteter för att kravet i konventionens punkter eller stycken skall vara uppfyllt.

Vi vill redan nu påpeka att de åtgärder till stöd och skydd för samiska och finska som finns idag, med undantag är rikstäckande och således inte begränsade till de geografiska områden där språken används av hävd. I detta avseende sträcker sig de svenska bestämmelserna längre än vad konventionen i de flesta fall föreskriver.

6.1 Artikel utbildning

1 Konventionen

De krav som konventionen ställer de länder som ratificerar konventionen när det gäller utbildning på, eller i landsdels- eller minoritetsspråken är enligt konventionskommentaren utformade för att säkra undervisning alla utbildningsstadier från förskola till vuxenutbildning, yrkesutbildning och universitetsutbildning.

Bestämmelserna i artikel 8 gäller med ett undantag, artikel 8 punkt bara inom de geografiska områden där språken används av hävd.

Vissa av bestämmelserna förutsätter för sin tillämpning att de som begär undervisning på, eller i landsdels- eller minoritetsspråk är tillräckligt många. Detta framgår exempelvis av artikel 8 punkt 1a iii där det anges att åtgärderna skall tillämpas för de elever vars anhöriga så begär och "vars antal bedöms vara tillräckligt många". l konventionskommentaren anges att denna typ av villkor bör tillämpas flexibelt så att ett mindre antal elever än normalt kan anses tillräckligt för att anordna undervisning i landsdels- eller minoritetsspråk.

I konventionskommentaren betonas att en stat som åtar sig att se till att undervisning sker på, eller i ett landsdels- eller minoritetsspråk också måste se till att nödvändiga resurser ställs till förfogande för detta såväl, finansiellt som genom utbildning av lärare och framtagande av undervisningsmaterial. Särskilt viktig har man ansett att utbildning lärare är, varför detta tas upp som ett särskilt krav i

av artikel I punkt h.

Artikel 8 punkt lg, berör undervisning i den historia och kultur som hänger samman med landsdels- eller minoritetsspråken. Denna bestämmelse är avsedd att tillämpas alla elever inom de områden där språken används av hävd, dvs. både dem som använder språken och dem som inte använder dem. Orsaken är, enligt konventions-

Punkter eller stycken i del III i konventionen

kommentaren, att undervisning om de traditioner och den kultur och historia som språken är en del av behövs för att skapa förståelse för denna kultur bland hela befolkningen i dessa områden.

Bestämmelsen i artikel 8 punkt 2 har enligt konventionskommentaren tillkommit grund av att en stor del av den befolkning som talar landsdels- eller minoritetsspråk har flyttat från de områden där språken historiskt sett har talats. I punkten 2 föreskrivs därför att undervisning på, eller dessa språk skall tillåtas, uppmuntras eller tillhandahållas även utanför de områden där språken används av hävd, om antalet användare av språket motiverar det.

6.1.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta i dag

Kommitténs bedömning: Sverige uppfyller idag enligt vår bedömning kraven i sammanlagt åtta punkter eller stycken för samiska och sju punkter eller stycken för finska i artikel

Sverige uppfyller enligt vår bedömning följande punkter eller stycken i artikel

Punkt 1b som innebär en förpliktelse att tillhandahålla undervisning i samiska och finska i de lägre årskurserna i grundskolan

Vår bedömning

Sverige uppfyller kravet i punkten 1b stycket iv i vad avser stycket iii för både samiska och finska genom gällande regler om rätt till modersmålsundervisning tidigare benämnd hemspråksundervisning och tvåspråkig undervisning samt möjlighet att gå i sameskola. Reglerna om rätt till modersmålsundervisning innebär att de elever vars anhöriga så begär och vars antal bedöms vara tillräckligt, som en integrerad del av läroplanen har rätt till undervisning i dessa språk. Särskilt förmånliga regler om rätt till undervisning i modersmål gäller för "samiska", "tornedalsñnska" och "romska" elever.

Svenska bestämmelser

Reglerna om rätt till modersmålsundervisning gäller i hela landet och för alla andra språk än svenska. När det gäller undervisning i bl.a. samiska och finska ger reglerna om modersmålsundervisning och

Punkter eller stycken i del III i konventionen

andra regler, så som framgår nedan, utökade möjligheter till undervisning i dessa språk jämfört med andra språk. I bestämmelserna

om rätt till modersmålsundervisning finns också positiv särbehandling

av "samiska", "tornedalsfinska" och "romska" elever.

Reglerna om rätt till modersmålsundervisning finns i grundskoleförordningen 1994:1194. Enligt dessa regler har elever i grundskolan rätt till undervisning i modersmål som ett ämne om,

en eller båda av elevernas vårdnadshavare har ett annat språk än — svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven,

eleven har grundläggande kunskaper i modersmålet, och -

eleven önskar få sådan undervisning. —

För "samiska", "tornedalsfinska" eller "romska" elever finns utökad rätt till undervisning i det egna språket. De har rätt till sådan undervisning även om det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Undervisning i modersmålet som ett ämne kan anordnas som språkval, som elevens val, inom ramen för skolans val, eller utanför timplanebunden tid. En kommun är skyldig att anordna undervisning i ett modersmål, endast om det finns lämplig lärare. En kommun är skyldig att anordna sådan undervisning, endast om antalet elever är minst fem. En elev skall få studiehandledning sitt modersmål, om eleven behöver det. Kravet på minsta elevantal gäller inte i fråga om undervisning i modersmål för "samiska", "tornedalsfinska" eller "romska" elever.

Det finns enligt grundskoleförordningen också möjligheter att anordna språkundervisning ett språk som eleven har som dagligt umgängesspråk. En kommun får anordna delar av undervisningen i grundskolans årskurser l-6 på umgängesspråket "tvåspråkig undervisning". För elever med finska som umgängesspråk får tvåspråkig undervisning anordnas även i årskurserna 7-9. Under den sammanlagda tid som tvåspråkig undervisning anordnas får högst hälften av undervisningen anordnas på umgängesspråket. Undervisningen skall planeras så att undervisningen på svenska successivt ökar under utbildningstiden.

En tioårig pedagogisk utvecklingsverksamhet för finskspråkiga elever har nyligen avslutats. Verksamheten har bedrivits med särskilt stöd från staten. Ett tjugotal kommuner har deltagit. Verksamheten har bl.a. inneburit att tvåspråkigheten hos eleverna har förstärkts. Staten fortsätter att lämna särskilt bidrag till utvecklingsinsatser för finskspråkiga elever. Innevarande budgetår har 3 270 000 kr avsatts för ändamålet. Enligt regleringsbrevet får medlen användas dels för den s.k. språkskolan i Haparanda, dels för pedagogiska insatser för

Punkter eller stycken i del III i konventionen

finskspråkiga elever. Hit hör bl.a. fortbildning lärare i tvåspråkig

av metodik.

Enligt 8 kap. skollagen 1985:1100 får samers barn fullgöra de första sex årskurserna inom den statliga skolformen sameskolan. Utbildningen i sameskolan skall syfta till att ge samers barn

en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till och med årskurs 6 i grundskolan. För sameskolan gäller att undervisning skall ges svenska och samiska och att ämnet samiska skall förekomma i samtliga årskurser. För ämnet samiska finns

en särskild kursplan. Sameskolor finns i Karesuando, Lannavara, Gällivare, Jokkmokk, Tärnaby och Kiruna. Sameskolorna

leds av en styrelse, Sameskolstyrelsen, som utses Sametinget.

av

Enligt 8 kap. sameskolförordningen 1995:205 får kommun

en anordna samisk undervisning samisk integrerad undervisning för samiska elever vid sin grundskola om avtal härom träffas mellan kommunen och Sameskolstyrelsen. Sådan undervisning kan förekomma i alla årskurser i grundskolan. Med samisk undervisning i detta

avses sammanhang undervisning med samiska inslag, såsom slöjd undervisning i samisk kultur och historia och undervisning i ämnet samiska utöver den undervisning som anordnas i samiska som modersmål.

Enligt 9 kap. skollagen får skolplikten fullgöras i en fristående skola skola med enskild huvudman om skolan är godkänd av Statens skolverk. Undervisningen skall väsentligen mot den i

svara som ges grundskolan. Det finns möjlighet för en fristående skola att ha en särskild profil, t.ex. språklig och kulturell. Dock skall i allt väsentligen grundskolans kunskapsmål nås, bl.a i ämnet svenska. Elevernas hemkommuner är i de flesta fall skyldiga att lämna bidrag till godkända fristående grundskolor. Det finns flera fristående skolor

som är s.k. sverigefinska skolor där undervisningen delvis bedrivs finska. I Tornedalen finns en fristående skola där undervisningen delvis bedrivs meän kieli.

Punkt 1c som innebär en förpliktelse att tillhandahålla undervisning i samiska och finska i de högre årskurserna i grundskolan och i gymnasieskolan

Vår bedömning

Sverige uppfyller kravet i punkt lc stycket iv för både samiska och finska genom att tillämpa stycket iii. Detta innebär att för de elever som så önskar och vars antal bedöms vara tillräckligt finns rätt till undervisning i dessa språk som en integrerad del läroplanen.

av

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Svenska bestämmelser

I grundskolans högre årskurser uppfylls förpliktelsen enligt konventionen bestämmelser som de som gäller för de lägre

genom samma årskurserna, dvs. i huvudsak regler rätt till modersmålsundervis-

om ning. Ett undantag är att sameskolor inte finns för de högre årskurser-

na i grundskolan.

I stora drag gäller också samma regler om rätt till modersmålsundervisning i gymnasieskolan i samiska och finska som de som gäller för grundskolan. Samma positiva särbehandling förekommer när det gäller modersmålsundervisning för "samiska", "tornedalsfmska" och "romska" elever. Möjligheter finns också att starta fristående skolor med undervisning dessa språk gymnasienivå.

Utöver dessa regler finns följande bestämmelser i gymnasieförordningen. Enligt 2 kap. 3 § gynmasieförordningen får i Stockholms kommun finskspråkig utbildning anordnas program. Denna utbildning skall öppen för sökande från hela landet. Utbildningen

vara skall i första hand förbehållas elever, som har tillräckliga kunskaper och färdigheter i finska språket för att kunna tillgodogöra sig undervisningen, kunskaper i svenska är alltför bristfälliga för att

men vars de skall kunna tillgodogöra sig en svenskspråkig gymnasieutbildning. I andra hand får utbildningen till elever som vill utveckla sin

ges tvåspråkighet. Enligt 2 kap. 6 § gymnasieförordningen kan regeringen efter ansökan, i annat fall än i 3 bestämma att utbild-

som avses ningen inom ett eller gren helt får anordnas på annat språk

program en än svenska.

Punkten Id innebär förpliktelse att tillhandahålla undervisning

som en i samiska och finska i teknisk utbildning och yrkesutbildning

Vår bedömning

Sverige uppfyller förpliktelsen enligt punkt ld stycket iv för både samiska och finska, att tillämpa stycket iii. Detta innebär att

genom för de elever så önskar och antal bedöms vara tillräckligt,

som vars finns rätt till undervisning i dessa språk integrerad del av

som en läroplanen.

Svenska bestämmelser

I Sverige teknisk utbildning och yrkesutbildning för ungdom, som

ges tillhandahålls det allmänna och följer läroplanen och kurspla-

av som

Punkter eller stycken i del III i konventionen

ner fastställda av staten eller kommunerna, i huvudsak inom för

ramen gymnasieskolan. Sverige uppfyller därför åtagandet enligt denna punkt genom samma regler om rätt till undervisning i samiska, finska och romani chib som gäller för elever i gymnasieskolan, se ovan.

Punkt le som innebär en förpliktelse att tillhandahålla, uppmuntra och eller tillåta tillhandahållande universitetsutbildning på, eller i

av samiska och finska i universitetsutbildning och annan högre utbildning

Vår bedömning

Sverige uppfyller kravet i punkt le stycket för samiska och stycket iii för finska. För samiskan uppfylls kravet i stycket genom att regeringen i regleringsbrev som ett särskilt åtagande ålagt Umeå universitet att varje âr anordna utbildning i samiska. För finskan uppfylls kravet i stycket iii genom att den utbildning i finska som äger rum olika högskolor och universitet i Sverige sker med stöd av statliga medel.

Svenska bestämmelser

Varje högskola och universitet bestämmer i princip självständigt vilken undervisning och forskning som skall bedrivas vid respektive högskola och universitet. Den undervisning och forskning som sker

äger rum, med stöd av statliga medel. Eftersom den undervisning och forskning som äger rum i finska och samiska sker med stöd statliga medel är

av i vart fall kravet i stycket iii uppfyllt. För samiskans del anser att man till följd av anvisningarna i regleringsbrevet till Umeå universitet kan gå ett steg längre och anse att kravet i stycket ii, att tillhandahålla undervisning i samiska, är uppfyllt.

Undervisning och forskning i samiska och finska förekommer vid flera universitet. Bl.a. kan nämnas att både Uppsala universitet och Lunds universitet har finsk-ugriska institutioner.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Punkt If innebär en förpliktelse att se till att kurser för vuxen-

som och vidareutbildning tillhandahålls där undervisningen helt eller delvis sker på samiska eller finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller åtagandet enligt denna punkt, stycket iii för samiska

det särskilda statliga stöd för den samiska folkhögskolan i genom Jokkmokk där utbildningar samiska erbjuds.

Svenska bestämmelser

Normalt utgår statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor av de medel Folkbildningsrådet har att fördela. l den förordning

som 1991:977 Folkbildningsrådet har att följa vid fördelningen av

som medel till studieförbund och folkhögskolor, anges inte att folkbildning

samiska eller finska skall ges särskilt stöd eller beaktas särskilt vid tilldelning av statsbidrag.

Det finns dock flera folkhögskolor som erbjuder undervisning och

finska med stöd av statsbidrag. Bland dessa kan nämnas folkhögskolan i Övertorneå, i Haparanda, i Axvall, i Fristad och i Göteborg. Dessa folkhögskolors verksamhet stöds inte särskilt med hänvisning till att de bedriver sådan för finska språket väsentlig undervisning. Vi anser därför inte att kravet i konventionens stycke iii är uppfyllt.

När det gäller den samiska folkhögskolan i Jokkmokk, där undervisning i samiska är situationen en annan. Den får statligt bidrag

ges, i särskild ordning. Enligt regleringsbrevet tilldelas Samernas folkhögskola 5 417 000 kr för budgetåret 1997. Eftersom denna folkhögskola får ett särskilt riktat statligt stöd vi att kravet i stycke iii; att

anser

och uppmuntra att sådana språk erbjuds inom vuxen- och gynna vidareutbildningen, uppfylls för samiska.

Punkt 1g innebär förbindelse att vidta åtgärder för att

som en tillgodose undervisning i historia och kultur som hänför sig till samiska och finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller denna punkt beträffande både samiska och finska. Detta sker olika anvisningar om innehållet i undervisningen i

genom läroplaner och kursplaner. Dessa gäller för skolundervisningen i hela landet och för alla elever. Vad gäller undervisningen i den kultur som

Punkter eller stycken i del III i konventionen

hänger samman med det finska språket i Sverige, noterar vi dock att bestämmelserna är mycket allmänt hållna, utan särskild inriktning den kultur och historia som finska språket haft i Tornedalen.

Svenska bestämmelser

De anvisningar som idag finns i läroplaner och kursplaner är följande.

Enligt avsnitt 2.1, Kunskaper i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo 94, ansvarar skolan för att varje elev efter genomgången skolgång har förtrogenhet med centrala delar av vårt svenska och nordiska, inklusive samiska, samt västerländska kulturarv.

I kursplanen för ämnet historia i grundskolan anges: "Skolan skall i sin undervisning i historia sträva efter att eleven...tillägnar sig kunskaper om betydelsefulla historiska händelser, gestalter och epoker i Sverige, Norden och den övriga världen,...får ett brett och djupt kunnande om det historiska kulturarvet i ett europeiskt perspektiv med utgångspunkt i Sveriges och Nordens historia..." Eleverna skall efter nionde skolåret "kunna redogöra för viktiga händelser och känna till gestalter, idéer och förändringar i den historiska utvecklingen i Sverige och Norden samt kunna jämföra med andra länder".

I avsnittet 2.1 Kunskaper i läroplanen för de frivilliga skolformerna Lpf 94, gäller för bl.a gymnasieskolan och den kommunala

som vuxenutbildningen, att skolan skall sträva mot att varje elev

anges "...har god insikt i centrala delar det svenska, nordiska, inklusive

av det samiska, och det västerländska kulturarvet".

Ur kursplanen för svenska i gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning: "Efter genomgången kurs skall eleven. .ha utvecklat

. sin förmåga att läsa och förstå danska och norska och ha viss känne-

språken och språksituationen i hela Norden." dom om

För elever läser de aktuella språken som modersmål finns

som särskilda kursplaner för ämnet modersmål. I dessa finns skrivningar

kunskaper den egna kulturen och samhällsförhållanden, bl.a. om om traditioner och historia.

För finskans del kan nämnas att det, utöver det som framgår av läroplaner och kursplaner, finns en överenskommelse mellan Sverige och Finland ett finsk-svenskt utbildningsråd med uppgift att i

om Sverige underlätta utbildningssituationen för den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningen och verka för ökad kunskap och förståelse för vår gemensamma finsk-svenska historia och kulturarv.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Punkt 1h som innebär ett krav att tillhandahålla den grundutbildning och fortbildning av lärare som behövs för att genomföra de av punkterna a till g som har accepterats av en part

Vår bedömning

Sverige uppfyller denna punkt både beträffande samiska och finska. Detta sker genom att staten stöder sådan utbildning med statsbidrag och, när det gäller grundutbildning, genom det särskilda villkoret i regleringsbrev till Luleå tekniska universitet.

Svenska bestämmelser

Statligt stöd till lärarutbildning med inriktning finska och samiska ges på samma villkor som stöd till annan lärarutbildning.

För Luleå tekniska universitet finns utöver detta ett särskilt åtagande i regleringsbrevet att "varje läsår erbjuda grundskollärarutbildning med inriktning på samiska, tornedalsfinska och finska". Lärarutbildning med modersmål förekommer som varianter inom grundskollärarlinjen. Detsamma gäller utbildningarna till fritidspedagog och förskollärare. Universiteten och högskolorna bestämmer självständigt vilka modersmål som universitet eller högskolan skall erbjuda

lärarutbildning

Varje kommun och landsting skall enligt 2 kap. 7 § skollagen se till att fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen. Omfattningen av och innehållet i fortbildningen bestäms av kommuner och landsting. Statens Skolverks tillsyn över det offentliga skolväsendet omfattar även tillsyn av hur kommuner och landsting följer bestämmelsen i skollagen om fortbildning.

Punkt 2 innehåller ett krav att tillåta uppmuntra eller tillhandahålla undervisning i eller på samiska respektive finska i andra geografiska områden än dem där språken används av hävd på alla vederbörliga

utbildningsnivåer

Vår bedömning

Sverige uppfyller denna punkt både för samiska och finska, framför allt grund av de regler som finns om rätt till modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning. Som ovan nämnts är dessa regler inte begränsade till vissa geografiska områden i Sverige. Möjligheten att starta fristående skolor med kommunala bidrag finns också i hela

Punkter eller stycken i del III i konventionen

landet. När det gäller utbildning på universitetsnivå bedrivs utbildning och forskning i finsk-ugriska språk på flera ställen i landet med statligt stöd.

Svenska bestämmelser

Se ovan under tidigare punkter.

6.2 Artikel rättsväsendet

6.2. 1 Konventionen

De bestämmelser som innebär en rätt eller möjlighet att använda sig

landsdels- eller minoritetsspråk inom rättsväsendet skall enligt av inledningen till artikel 9 tillämpas i de domkretsar där antalet personer

använder sådana språk motiverar bestämmelsernas tillämpning. som Med detta avses, enligt konventionskommentaren, i stort sett samma geografiska område som det där språken används av hävd jfr artikel 1. Vad gäller de överrätter som ligger utanför de områden där språken används får staten själv, enligt kommentaren, med hänsyn till rättssystemets uppbyggnad avgöra bestämmelserna skall tillämpas

om också dessa.

I artikel 9 punkt 1 finns bestämmelser som tar sikte domstolar

handlägger brottmål, tvistemål och förvaltningsmål. som

Termen "domstol" judicial authorities avser enligt konventionskommentaren täcka alla utövar dömande funktion.

att organ som en

Rätten enligt konventionen använda sig ett landsdels- eller

att av minoritetsspråk i rättegång är oberoende om personen behärskar

en av det officiella språket eller inte. För att denna rätt inte skall missbrukas föreskrivs i inledningen till artikel 9 punkt 1 att bestämmelserna i denna punkt inte får uttnyttjas så de hindrar rättsenlig hand-

att en läggning. Som exempel missbruk nämns i konventionskommentaren att bestämmelserna i enskilda fall skulle kunna utnyttjas i strid mot rättsväsendets grundläggande principer allas likhet inför lagen och

om principen rättegång inte får förhalas otillbörligt av en part.

om att en Domaren får i det enskilda fallet avgöra det finns risk för

om missbruk rätten använda landsdels- eller minoritetsspråk i

av att rättegången.

I punkt ld finns ett åtagande innebär att staten i viss ut-

som sträckning skall tillhandahålla översättning/tolkning i civil- respektive förvaltningsmål utan kostnad. Om stat väljer att inte ratificera

en

Punkter eller stycken i del III i konventionen

punkt ld gäller motsatsvis, enligt konventionskommentaren, att kostnaden för översättning och tolkning kan tas ut helt eller delvis av den som begärt översättning/tolkning.

6.2.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta i dag

Kommitténs bedömning: Sverige uppfyller idag enligt vår bedömning kraven i 2 punkter eller stycken i artikel 9 när det gäller användningen av både samiska och finska.

Sverige uppfyller enligt vår bedömning följande punkter eller stycken i artikel

Punkt 1a iii som innebär ett krav att se till att inlagor och bevisning, i skriftlig eller muntlig form, i brottmål inte skall avvisas endast av den anledningen att de är upprättade på samiska eller finska

Vár bedömning

De svenska bestämmelser som finns när det gäller skyldighet för domstol att översätta inlagor eller bevisning som ges in annat språk än svenska, innebär ingen absolut rätt till översättning eller tolkning genom domstolens försorg. Detta medför att kraven i punkten 1 b iii och lc iii enligt vår uppfattning inte kan anses uppfyllda genom de svenska regler finns idag. Å andra sidan finns inte någon regel

som som säger att inlaga eller bevisning skall avvisas enbart den grunden att de är avfattade samiska eller finska. Vi anser därför att punkten 1a iii är uppfylld för både samiska och finska.

Svenska bestämmelser

Som allmän princip gäller att rättegången skall hållas svenska språket se prop. 1973 s. 25 och 71 samt prop. 1992/93:64 s. 15 foch s. 29. I 33 kap. 9 § rättegångsbalken finns en regel om att rätten vid behov får låta översätta handlingar som kommer in till, eller skickats ut från rätten. Lagrummet innebär att en inlaga främmande språk skall översättas om det kan antas ha betydelse för målet. När det gäller översättning av handlingar som sänds ut från domstolen anses bestämmelsen innebära att domstolen av kostnadsskäl bör vara försiktig med att översätta sådana handlingar. Bara om översättning

Punkter eller stycken i del III i konventionen

inte kan ordnas annat sätt, genom exempelvis släktingars försorg, bör domstolen översätta handlingen. Den behovsprövning som skall göras innebär att rätten inte slentrianmässigt skall låta översätta allt material. Konsekvensen av att domstolen inte finner skäl att låta översätta en handling och att en part inte följer ett föreläggande att ombesörja översättning torde bli att handlingen lämnas utan avseende på samma sätt som en grovt ofullständig handling Fitger; Kommentar till RB 33:20.

Regeln som gäller för rätt till tolkning finns i rättegångsbalken 5 kap. 6 Där anges att tolk kan anlitas om part, vittne eller annan som skall höras inför rätten inte är "mäktig svenska språket". Det finns följaktligen inte någon absolut rätt att få använda samiska eller finska vid domstol. Bara om man inte behärskar svenska finns möjlighet att få tolk. Bedömningen av om tolk behöver anlitas görs av domstolen.

Punkt 2 innebär att inte vägra godkänna giltigheten av juridiska

som dokument upprättade på samiska eller finska

Vår bedömning

De alternativa åtaganden finns angivna under punkten 2 innebär

som samtliga ett åtagande för Sverige att inte vägra godkänna juridiska dokument avfattade samiska eller ñnska endast den anledningen

av att de är avfattade på dessa språk. Eftersom det inte finns någon regel eller praxis i svensk rätt innebär att ett juridiskt dokument skulle

som vara ogiltigt endast av den anledningen att det är avfattat ett annat språk än svenska uppfyller Sverige enligt vår bedömning kraven enligt denna punkt för både samiska och finska.

Svenska bestämmelser

Regler ogiltighet juridiska dokument avfattade samiska eller

om av finska finns i svensk rätt.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

6.3 Artikel 10, förvaltningsmyndigheter och

samhällsservice

l Konventionen

Det övergripande syftet med artikel 10 är enligt konventionskommentaren att de som använder landsdels- och minoritetsspråk skall kunna använda dessa språk när de utövar sina medborgerliga rättigheter och fullgör sina medborgerliga skyldigheter.

I artikel 10 behandlas tre olika områden av den offentliga sfären, nämligen,

statliga myndigheter, -

lokala och regionala myndigheter och beslutande församlingar och -

organ som producerar offentliga tjänster, antingen de sker i offentlig eller privat regi, om det sker under offentlig kontroll.

I inledningen till punkt loch 3 som berör statliga myndigheter och

offentliga tjänster inom de områden där tillräckligt många använder landsdels- eller minoritetsspråken sägs att de följande bestämmelser-

na får tillämpas rimlig utsträckning Skälet till att denna begränsning skrivits in när det gäller åtagandena enligt punkterna 1 och 3 är enligt konventionskommentaren, att en del av dessa bestämmelser kräver omfattande insatser, såväl ekonomiska som när det gäller att ställa personal och utbildning till förfogande för att kunna uppfyllas. När begränsningen rimlig utsträckning" skrivits in är detta enligt kommentaren därför att man insett att det i enskilda fall kan vara svårt att omedelbart och till fullo uppfylla dessa krav. Man har därför velat ge staten en möjlighet att avgöra i vilken mån det är realistiskt att omedelbart ställa alla behövliga resurser till förfogande och i vilken mån detta måste ske efter hand.

Uttrycket "tillåta och/eller uppmuntra" i punkt 2 som berör

lokala och regionala myndigheter och beslutande församlingar

syftar enligt konventionskommentaren på att man tagit hänsyn till den regionala- och kommunala självbestämmanderätten. Uttrycket skall således inte tolkas så att man vid konventionens tillkomst har lagt mindre vikt vid möjligheten att använda landsdels- eller minoritetsspråken i kontakt med lokala och regionala organ än i kontakt med statliga, snarare tvärtom eftersom de lokala och regionala organens verksamhet ofta kan te sig viktigare för medborgarna än statliga myndigheters verksamhet.

I konventionskommentaren påpekas att också en del av åtagandena i punkt 2 kan vara resurskrävande för de lokala organen. Staten måste

Punkter eller stycken i del III i konventionen

därför vid implementeringen av konventionen respektera att lokala organ för att kunna uppfylla åtagandet har rätt till tillräckliga ekonomiska resurser som de inom ramen för den kommunala själv-

—— bestämmanderätten själva beslutar om hur de skall använda.

-

6.3.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta i dag

Kommitténs bedömning: Sverige uppfyller idag enligt vår bedömning kraven i sex punkter eller stycken i artikel 10 för både samiska och finska.

Sverige uppfyller enligt vår bedömning de punkter eller stycken i artikel 10 som anges nedan. Vi vill dock redan nu påpeka att för flera av de punkter där det anges att staten skall uppmuntra och /eller tillåta användningen landsdels- eller minoritetsspråk uppfyller Sverige

av bara åtagandet genom att tillåta att samiska och finska används vilket är ett svagare stöd för språken än om användningen av dem uppmuntras av staten.

Punkt 1a v innebär en förpliktelse att tillse att handlingar som

som ges in av personer som använder finska eller samiska och som är upprättade på dessa språk anses giltiga

Vår bedömning

Sverige uppfyller stycke v i punkt 1 för båda samiska och finska, eftersom det inte finns någon regel i svensk lag som säger att handling inte skulle giltig den är upprättad annat språk än svenska.

vara om

Svenska bestämmelser

Huvudregeln för en myndighet som kommer i kontakt med någon som använder ett annat språk än svenska finns i förvaltningslagens § Där anges att myndigheten vid behov bör anlita tolk vid kontakter med den

inte behärskar svenska. Bestämmelsen gäller både muntliga och som skriftliga kontakter. Den svenska bestämmelsen innebär således att myndigheter lika lite som domstolar i brottmål och tvistemål se ovan artikel 9 angående domstolars skyldighet har någon absolut skyldighet att anlita tolk eller översättare om någon väljer att använda samiska eller finska i kontakter med myndigheten. Istället sker en behovs-

Punkter eller stycken i del III i konventionen

prövning innan tolk eller översättare anlitas. Detta innebär att en prövning ärendets beskaffenhet, omfattningen och karaktären av

görs av det som skall översättas och kostnaderna för tolkning/översättning ställt i relation till detta.

Det finns inte någon regel som innebär att handlingar som ges in på samiska eller finska skulle anses ogiltiga bara på grund av att de är upprättade på dessa språk. Sverige uppfyller därför åtagandet enligt denna punkt.

Punkt 1C som innebär en förpliktelse att tillåta förvaltningsmyndigheterna att upprätta handlingar på samiska eller finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller detta åtagande för både samiska och finska eftersom det inte finns något förbud för myndigheter mot att upprätta handlingar också andra språk än svenska.

Svenska bestämmelser

Lagstiftningen bygger den underförstådda förutsättningen att svenska språket skall användas av myndigheterna. Detta gäller också myndigheters upprättande av handlingar. Det finns emellertid ingen bestämmelse som förbjuder myndigheter att också upprätta handlingar på samiska eller finska. Det finns å andra sidan inte heller någon bestämmelse genom vilken myndigheter uppmuntras att upprätta handlingar på dessa språk. Om det gäller ett meddelande från en myndighet till någon som behärskar svenska språket är situationen annorlunda. I det fallet gäller förvaltningslagen 8 Se ovan.

Punkt 2C som innebär en förpliktelse att tillåta och /eller uppmuntra att regionala myndigheter ger ut sina officiella dokument jämväl på samiska eller finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller denna punkt den lägre nivån, dvs genom att tillåta att officiella dokument ges ut av regionala myndigheter också på samiska eller finska. Åtagandet är uppfyllt på så sätt att det saknas förbud för myndigheter i Sverige mot att ge ut sina officiella dokument också på andra språk än svenska.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Svenska bestämmelser

Det saknas förbud mot att ge ut myndigheters officiella handlingar även andra språk än svenska. Det finns inte heller i svensk rätt bestämmelser som uppmuntrar att officiella dokument ges ut även på samiska eller finska.

Punkt 2d som innebär en förpliktelse att tillåta och /eller uppmuntra att lokala myndigheter ger ut sina officiella dokument jämväl på samiska eller finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller denna punkt den lägre nivån, d.v.s genom att tillåta att officiella dokument ges ut av lokala myndigheter också på samiska eller finska. Vi gör samma bedömning som ovan under punkt 2C.

Svenska bestämmelser

Se ovan under punkt 2 c.

Punkt 2g som innebär en förpliktelse att tillåta och /eller uppmuntra att traditionella och korrekta former av ortnamn på samiska eller finska används eller införs, vid behov jämsides med namnen på det

officiella språket

Vår bedömning

Sverige uppfyller detta åtagande genom att staten uppmuntrar att finska och samiska i så stor utsträckning som möjligt används på kartor och vägskyltar i de områden där dessa språk används.

Svenska bestämmelser

Riksdagen har, i enlighet med regeringens budgetproposition 1984/85:100, bil. 10, s. 474-475, beslutat att stor hänsyn måste tas till de samiska och finska minoriteterna i norra Sverige vid fastställandet namn på kartor och i samband med vägskyltning m.m.

av Vidare har det angetts att de av Lantmäteriverket fastställda kartnamnen bör vara normerande vid fastställande av namn kartor och

Punkter eller stycken i del III i konventionen

vägskyltar m.m. När ortnamn i flerspråkiga områden fastställs skall de återges de språk talas i området. Även det minoriteterna

som av tillämpade skrivsättet bör användas.

Lantmäteriverkets kartor anger numera ortnamn även samiska och finska. Vägverket har påbörjat arbetet med att komplettera ortnamnsskyltar med de samiska/finska namnen i Norr- och Västerbotten. Någon tidpunkt för när arbetet skall vara slutfört finns inte angiven.

Punkt 5 som innebär en förpliktelse att tillåta att släktnamn används eller antas på samiska eller finska på begäran av de berörda

Vår bedömning

Sverige uppfyller detta åtagande för samiska och finska genom de regler finns i namnlagen som tillåter att släktnamn antas i enlighet

som med inhemskt språkbruk vilket också omfattar samiskt och finskt språkbruk.

Svenska bestämmelser

I Namnlagen SFS 1982:670 finns bestämmelser om hur efternamn förvärvas. l 1 § sägs att barn förvärvar sina föräldrars efternamn vid födelsen. I 12 § punkt anges att ett nybildat efternamn måste ha ett uttal och stavning och sådan språklig form att det är lämpligt som efternamn här i landet. Vid denna lämplighetsbedömning räknas samiskt och finskt språkbruk som en del av det inhemska språkbruket.

6.4 Artikel 11, massmedia

6.4. 1 Konventionen

Formen för stödet för användande landsdels- eller minoritetsspråk

av i media är enligt konventionen beroende av det inflytande staten har över media. Oavsett inflytande kan staten dock enligt konventionskommentaren alltid uppmuntra till, och ekonomiskt stödja, användande landsdels- eller minoritetsspråk i media. Sådant stöd från

av staten behövs enligt konventionskommentaren, och är viktigt, om dessa språk skall få tillräckligt utrymme i media. De som använder språken utgör en för liten "marknad" för att annars vara attraktiva för media utan sådant stöd.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Artikel 11 punkt 1 a avser enligt konventionskommentaren att täcka den situationen att radio och TV har ett "public-service"- uppdrag. Detta gäller oavsett om radio- och TV-bolagen är privat ägda eller statligt ägda eftersom staten kan påverka programutbudet i sådana företag i båda fallen, antingen genom lagstiftning eller avtal där det föreskrivs att program på landsdels- eller minoritetsspråken skall finnas med i programutbudet.

Åtagandena i punkt 1 b och c gäller för de fall radio- och TVbolagen uteslutande står under privat kontroll. I denna situation kan staten endast "uppmuntra och /eller underlätta" användningen av språken. Exempel sådana åtgärder kan enligt konventionskommentaren vara att ställa frekvenser till förfogande för utsändning av program landsdels- eller minoritetsspråk. Samma förhållanden gäller för pressen som behandlas i punkten e.

6.4.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta i dag

Kommitténs bedömning: Sverige uppfyller idag enligt vår bedömning kraven i fem punkter eller stycken för samiska och sex för finska i artikel 11.

Sverige uppfyller enligt vår bedömning följande punkter eller stycken i artikel 11.

Punkt 1a iii som innebär ett krav att i den mån radio och TV står i det offentligas tjänst vidta lämpliga åtgärder för att radiostationer och TV-kanaler skall tillhandahålla program på samiska eller finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller denna punkt för både samiska och finska genom att regeringen som villkor för sändningsrätten för radio- och TVföretagen i allmänhetens tjänst, föreskriver att företagen i sin programverksamhet är skyldiga att ge samiska och finska tillräckligt utrymme i sina sändningar.

Svenska bestämmelser

Enligt radio- och TV-lagen 1996:884 avgör de företag som har rätt att sända program i rundradiosändning, dvs. Sveriges Television AB

Punkter eller stycken i del III i konventionen

SVT, Sveriges Radio AB SR, Sveriges Utbildningsradio AB UR samt TV4 AB TV4, ensamma vad som skall förekomma i de sändningar som företagen anordnar.

För att ett programföretag skall sändningstillstånd krävs dock beslut från regeringen. I samband med att regeringen beviljar sådant tillstånd kan villkor för sändningsrätten meddelas av regeringen. De sändningstillstånd som regeringen meddelat radio- och TV-företagen i allmänhetens tjänst, SVT, SR och UR trädde i kraft den 1 januari 1997 och gäller för UR till utgången av december 1998 samt för SVT och SR till den 31 december 2001. I villkoren för sändningsrätten finns angivet att programföretagen är skyldiga "att beakta språkliga och etniska minoriteters behov. Samiska, finska och tornedalsfinska skall inta en särställning".

Punkt 1C i som innehåller en förpliktelse att uppmuntra och/ eller underlätta inrättande av minst en TV-kanal på samiska och finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller detta åtagande beträffande finska genom de regler som möjliggör utsändning av en finländsk programkanal över 25 orter i Sverige och det ekonomiska stöd staten ger till detta. Beträffande samiska finns inte motsvarande regler eller stöd.

Svenska bestämmelser

När det gäller finländska TV-program finns i radio- och TV-lagen bestämmelser som reglerar möjligheten till marksändningar via Stockholm av en finländsk TV-kanal.

De finska sändningarna kan ses i Stockholmsområdet och i 25 orter i landet via kabelmottagning. Därmed blir det möjligt att nå en stor del av de finsktalande i Sverige. På motsvarande vis tillhandahåller Sverige en TV-kanal som Finland âterutsänder. TV-utbytet mellan Sverige och Finland inleddes år 1986 och har successivt utökats. Verksamheten bygger på en ömsesidighetsprincip där de båda länderna svarar för jämförbara kostnadsåtaganden. Den svenska insatsen bekostas med statsbudgetmedel och uppgår för budgetåret 1997 till 30 744 000 kr.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Punkt Id som innehåller ett krav på att uppmuntra och/eller underlätta produktion och distribution av radio- och TV-program på samiska och finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller åtagandet enligt denna punkt för både samiska och finska genom de krav som ställs programverksamheten i villkoren för den sändningsrätt som staten beviljat radio- och TV-företagen i allmänhetens tjänst. Där anges så som framgår ovan under punkt 1a att företagen i sin programverksamhet skall ta särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter och att samiska, finska och tornedalsfinska skall inta en särställning i detta sammanhang. Vi anser att svenska staten detta sätt uppmuntrar till produktion och distribution av radio- och TV-program samiska och finska.

Svenska bestämmelser

Se ovan.

Punkt 1e i som innehåller ett krav att uppmuntra och/eller underlätta att minst en tidning grundas och/eller upprätthålls på samiska och

finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller denna punkt för både samiska och finska genom de särskilt förmånliga regler som gäller för presstöd till tidningar som innehåller text på finska och för tidningar vars text inte i huvudsak är skriven svenska och vänder sig till språkliga minoriteter i Sverige. Tidningar på samiska har också möjlighet att ekonomiskt bistånd via Sametinget som i sin tur får statligt stöd för att bl.a. stödja samisk kultur och samiskt språk.

Svenska bestämmelser

I presstödsförordningen 1990:524 finns regler som gynnar tidningar som vänder sig till språkliga minoriteter. Enligt 2 kap. 8 § kan begränsat driftsstöd lämnas för en dagstidning i Tornedalen trots att samtliga förutsättningar för allmänt driftsstöd inte är uppfyllda. Kravet är att tidningen har ett redaktionellt innehåll som till minst 25 % år skrivet finska. Vissa förmånliga regler för presstöd finns också i 2

Punkter eller stycken i del III i konventionen

kap 11 för tidningar vars text inte i huvudsak är skriven på svenska och som vänder sig till språkliga minoriteter.

Punkt If som innehåller ett krav på att tillämpa gällande bestämmelser för finansiellt stöd även till produktion av TV-program på samiska och finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller detta krav för både samiska och finska genom det statliga stöd som ges till programföretagen i allmänhetens tjänst.

Svenska bestämmelser

Produktion av TV-program stöds av staten genom de krav staten ställer på programföretagen i allmänhetens tjänst. I anslagsvillkoren för UR nämns program invandrar- och minoritetsspråk särskilt. Därutöver finns de krav på särskilt utrymme för samiska, tornedalsfinska och finska i programföretagens verksamhet som regeringen ställt som villkor för programföretagens sändningstillstând, se ovan under punkt 1a.

Punkt 2 som innehåller ett krav att garantera friheten att från grannländer direkt ta emot radio- och TV-sändningar på språk som brukas på samma eller liknande form som samiska och finska i Sverige, samt friheten att via den tryckta pressen ta emot information på samiska

eller finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller detta krav för både samiska och finska genom den allmänna bestämmelsen i 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och i 1 kap. 7§ yttrandefrihetsgrundlagen där rätten till oförändrad vidaresändning radioprogram och TV-program som kommer från utlandet

av slås fast.

Svenska bestämmelser

Den grundläggande bestämmelse om tryckfrihet och om rätt att från grannländer ta emot radio- och TV-sändningar samiska och finska är de ovan refererade bestämmelserna. När det gäller tryckfrihet finns

Punkter eller stycken i del III i konventionen

inte någon begränsning av tryckfriheten med hänvisning till vilket språk tryckt skrift utges. l enlighet med bestämmelsen i yttrandefrihetsgrundlagen äger mottagning av finländska TV-program se

rum ovan under punkt 1c. När det gäller radiosändningar samiska förekommer samsändning av radionyheter med redaktionerna i Norge och Finland.

6.5 Artikel 12, kulturell verksamhet och kulturella

inrättningar

6.5. 1 Konventionen

I konventionskommentaren påpekas att landsdels- eller minoritetsspråken och den kultur som hänger samman med språken i regel har svårt att få tillräckligt utrymme i kulturell verksamhet olika slag.

av I artikel 12 anvisas i huvudsak två vägar för staten att stödja landsdelseller minoritetsspråkens ställning i kulturutbudet. Det ena är att ge direkt ekonomiskt stöd till verk landsdels- eller minoritetsspråk och det andra är att olika sätt tillförsäkra att de statliga organ som ger stöd kulturell verksamhet ger tillräckligt utrymme och stöd produktioner som främjar kunskap och användning av landsdelseller minoritetsspråken och deras kultur.

Samtliga åtaganden i artikel 12 punkt 1 gäller inom de områden där landsdels- eller minoritetsspråken används av hävd. I punkt 2 finns en bestämmelse om stöd för kulturell verksamhet även utanför det område där språken används av hävd. Bestämmelsen kan jämföras med motsvarande bestämmelse inom utbildningsväsendet, artikel 8 punkt 2.

6.5.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta i dag

Kommitténs bedömning: Sverige uppfyller idag enligt vår bedömning kraven i nio punkter eller stycken i artikel 12 för samiska och fem för finska.

Sverige uppfyller enligt vår bedömning följande punkter eller stycken i artikel 11.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Punkt 1a som innebär en förpliktelse att uppmuntra uttrycksformer och initiativ som utmärker samiska och finska och främja olika sätt att

tillgång till verk på dessa språk

Vår bedömning

Sverige uppfyller kraven i denna bestämmelse både för samiska och finska genom de åtaganden svenska staten gjort angående statligt stöd till olika typer av kulturyttringar samiska och finska och det statliga stöd som ges för att stödja litteratur dessa språk.

Svenska bestämmelser

När det gäller statligt stöd till samisk kultur och språk fördelas detta numera av Sametinget. Enligt sametingslagen 1992:1433 som trädde i kraft den 1 januari 1993, är en av Sametingets främsta uppgifter att bevaka frågor som rör samisk kultur och språk. Till uppgifterna hör också att besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande. För budgetåret 1997 avsatte staten via Kulturdepartementet 10 515 000 kr i bidrag till samisk kultur. Av den redogörelse som Sametinget lämnat för hur motsvarande statliga medel användes 1995/96 framgår att Sametinget anvisade,

5,2 mkr till samiska organisationer, föreningar och tidningen - Samefolket,

3,6 mkr till samiska kulturprojekt, -

1,1 mkr till samisk forskning och studiefinansiering inom forskar- -—utbildningen,

2,2 mkr som bidrag till samisk teater, —

3 mkr till samisk slöjd och —~

0,34 mkr till samisk biblioteksverksamhet. -—

Sametinget har flera språkkonsulenter anställda. I deras arbete ingår översättningsarbete och terminologiarbete. Dessutom finns även en översättare som översätter handlingar till samiska och svenska. Sametinget har även bidragit med finansieringen av ett projekt "Nordsamisk orddatabas" Samiska institutionen vid Umeå

som universitet bedriver. Projektet syftar till att samla in och utreda behovet av nya samiska ord och begrepp.

När det gäller finska språkets utveckling i Sverige ges statligt stöd via ett direkt anslag i statsbudgeten Sverigefinska språknämnden vars uppgift är att vårda och utveckla finska språket i Sverige.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Språknämnden får också ekonomiskt stöd från finska staten.

De regler som finns för statligt stöd till bokutgivning enligt förordningen 1993:449 om statligt litteraturstöd innehåller särskilt förmånliga regler för stöd till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk.

Enligt bibliotekslagen 1996:1596 skall folk- och skolbiblioteken ägna särskild uppmärksamhet invandrare och andra minoriteter bl.a genom att erbjuda litteratur andra språk än svenska och i former särskilt anpassade för dessa gruppers behov. Genom särskilt anslag angivet i regleringsbrev till Statens Kulturråd stöder staten ett samnordiskt projekt med en bokbuss i Kiruna kommun med verksamhet i norra gränsområdet mellan Sverige, Norge och Finland. Bokbussen har litteratur såväl samiska som finska. På samma sätt stöds Tornedalens bibliotek genom särskilt anslag i regleringsbrev. Biblioteket prioriterar litteratur meän kieli men har också samisk litteratur.

När det gäller teater ger sametinget stöd samisk teaterverksamhet. I regleringsbrev till Svenska Riksteatern nämns Finska teatern som

producerar teater finska och arrangerar gästspel från Finland

som en särskild produktionsdel i Svenska Riksteaterns verksamhet som får statligt stöd.

Punkt Ib innebär förpliktelse att främja olika sätt att på andra

som en språk få tillgång till verk framställda på samiska och finska genom att stödja och utveckla översättning, dubbning...

Vår bedömning

Sverige uppfyller kraven enligt denna punkt för samiska genom det statliga stödet till Sametinget som bl.a. har i uppgift att stödja samisk kultur och samiskt språk.

Svenska bestämmelser

Se ovan under punkt 1a.

J Punkter eller stycken i del III i konventionen

l

1 Punkt 1c som innebär en förpliktelse att främja tillgång pä samiska och finska till verk framställda pa andra språk att stödja och

genom utveckla översättning, dubbning

Vär bedömning

Sverige uppfyller kraven enligt denna punkt för samiska genom det statliga stödet till Sametinget som bl.a. har i uppgift att stödja samisk kultur och samiskt språk. För finska uppfylls åtagandet stödet

genom till Expertkommittén för översättning av finskspråkig facklitteratur till svenska.

Svenska bestämmelser

Se ovan under punkt 1a när det gäller samiska.

När det gäller finska ges genom en överenskommelse mellan Sverige och Finland statligt stöd genom ett särskilt anslag Expertkommittén för översättning av finskspråkig facklitteratur till svenska. Kommittén har genom sin verksamhet under åren medverkat till att viktig finsk facklitteratur har kunnat ges ut i svensk översättning.

Punkt Id som innebär en förpliktelse att till att de är

se organ som ansvariga för att anordna eller stödja olika slags kulturell verksamhet avsätter tillräckliga medel för att inkludera kunskaper och

användning av samiska och finska och deras kultur i produktioner som de initierar eller stöder

Vår bedömning

Sverige uppfyller detta åtagande för både samiska och finska genom att Statens Kulturråd som är ansvarig för att fördela litteraturstöd i sin verksamhet skall beakta de särskilt förmånliga regler som gäller för stöd till litteratur invandrar- eller minoritetsspråk se ovan under punkt 1a.

När det gäller samiska ges språket också stöd genom det årliga statliga stödet till Sametinget som är en statlig myndighet med uppgift att stödja samisk kultur och språk. Sametinget ger i sin tur ekonomiskt stöd till olika typer av kulturell verksamhet samiska.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Svenska bestämmelser

Se ovan under punkt 1a.

I övrigt kan nämnas att Statens Kulturråd, som är ansvarigt för att fördela en stor del av det statliga stöd som utgår till kulturell verksamhet av olika slag, inte har uppdrag att särskilt ta hänsyn till samiskans eller finskans ställning vid fördelning av statliga medel.

Punkt Je som innebär en förpliktelse att främja åtgärder för att tillse att de organ som är ansvariga för att anordna eller stödja kulturell verksamhet förfogar över personal som helt behärskar samiska och finska liksom den övriga befolkningens språk

Vår bedömning

Sverige uppfyller åtagandet enligt denna punkt för samiska genom det statliga stöd som ges till Sametinget till stöd för samisk kultur och språk. I Sametinget finns personal som behärskar både svenska och samiska.

För övriga organ som är ansvariga för att anordna eller stödja kulturell verksamhet finns inga föreskrifter om att de bör ha tillgång till personal som behärskar samiska eller finska.

Svenska bestämmelser

Se ovan.

Punkt If som innebär en förpliktelse att uppmuntra direkt deltagande av företrädare för dem som använder samiska eller finska vid anskaffandet av resurser för och planering av kulturell verksamhet

Vår bedömning

Sverige uppfyller åtagandet enligt denna punkt för samiska genom det inflytande Sametinget har när det gäller att bestämma hur det statliga stöd för samisk kultur som ges skall användas.

Svenska bestämmelser

Jämför vad som sagts ovan under punkt 1a om Sametingets uppgifter och statliga medel till sametinget.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Punkt 1g som innebär en förpliktelse att uppmuntra och/eller underlätta upprättande av organ med uppgift att insamla samt förvara, presentera eller offentliggéra verk framställda på samiska eller finska

Vär bedömning

Sverige uppfyller åtagandet enligt denna punkt för samiska genom de medel ges till Sametinget för samisk kultur och språk och genom

som statligt stöd till en samisk arkivarietjänst som inrättats i Umeå under Språk- och folkminnesinstitutet, SOFI.

Svenska bestämmelser

Jämför vad som sagts ovan under punkt 1a om Sametingets uppgifter och statliga medel till sametinget. Vi vill särskilt erinra om de medel Sametinget anslår till samisk bibliotekskonsulenttjänst bl.a. med uppgift att för information, samordning och utveckling av

ansvara folkbiblioteksverksamhet bland samer och bevakning av den samiska bokutgivningen.

Inom den statliga myndigheten SOFI finns vid arkivet i Umeå en samisk arkivarietjänst med uppgift att samla in, bevara, vetenskapligt bearbeta och publicera språkligt material om bl.a. dialekter, ortnamn och folkminnen. Någon motsvarighet till riktat statligt stöd för sådant arbete med finska språket finns inte. Sverige-Finska arkivet som delvis har samma uppgifter när det gäller finska språket får dock visst statligt stöd indirekt för sin verksamhet.

- -

Punkt 1h som innebär en förpliktelse att vid behov skapa och/eller främja och bekosta tjänster avser översättning och terminologisk

som forskning,... på samiska och finska

Vår bedömning

Sverige uppfyller åtagandet enligt denna punkt både för samiska och finska de medel som beviljas Sametinget för arbete med

genom samiskan och genom de avtal som finns med Finland angående statligt stöd till Sverigefinska sprâknämndens arbete.

Svenska bestämmelser

Se ovan under punkt 1a.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

Punkt 2 som innebär förpliktelse att i de territorier där samiska

en eller finska inte används av hävd. tillåta, uppmuntra och/eller tillhandahålla lämplig kulturell verksamhet och kulturella inrättningar i enlighet med föregående punkt

Vår bedömning

I den mån Sverige uppfyller bestämmelse under punkt l, uppfylls

en den genom svenska bestämmelser som är rikstäckande. De svenska bestämmelserna gäller därför enligt denna punkt också i områden där samiska och finska inte används av hävd.

Svenska bestämmelser

Se ovan.

6.6 Artikel 13, ekonomiska och sociala

förhållanden

6.6. 1 Konventionen

Åtagandena i bestämmelserna i artikel 13 kan indelas

åtgärder som innebär förbud mot diskriminering när det gäller användande av landsdels- eller minorietsspråk i näringsliv och samhälle, punkt 1 och

åtgärder till stöd för användande dess språk i näringsliv och - av samhälle, punkt

Förbudet mot diskriminering olika områden är enligt konventionskommentaren avsett att gälla inom hela statens territorium medan åtgärderna till stöd för användning av språken är avsedda att gälla inom de begränsade geografiska områden där språken används

av hävd.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

6.6.2 Punkter eller stycken som Sverige kan anta i dag

Kommitténs bedömning: Sverige uppfyller idag enligt vår bedömning kraven i en punkt i artikel 13 för både samiska och finska.

Sverige uppfyller enligt vår bedömning en punkt i artikel 13, nämligen,

Punkt 1a innebär en förpliktelse att från sina lagar ta bort varje

som bestämmelse oberättigat förbjuder eller begränsar användningen

som

samiska eller finska i handlingar som har avseende på ekonomiska av och sociala förhållanden.

..

Vår bedömning

Sverige uppfyller åtagandet enligt denna punkt eftersom det inte finns några bestämmelser diskriminerar användningen av samiska eller

som finska bestämmelser i lag som oberättigat förbjuder eller

genom begränsar användningen av samiska eller finska.

Svenska bestämmelser

Se ovan.

6.7 Artikel 14, utbyte över gränserna

6.7. 1 Konventionen

I artikel 14 behandlas utbyte över nationsgränser till stöd för landsdels- eller minoritetsspråk, dels statlig nivå, dels regional och lokal nivå. I konventionskommentaren konkreta exempel olika

ges områden för samarbete till stöd för landsdels- eller minoritetsspråken och de kulturer de är en del av. Där nämns, utbyte av lärare,

som anordnande kulturella aktiviteter, utbyte av kulturella

av gemensamma tillgångar såsom böcker, filmer, utställningar, teaterföreställningar och föreläsningar samt anordnande högre utbildning i landsdels-

m.m. av eller minoritetsspråken.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

6.7.2 Punkter eller stycken Sverige kan anta i dag

som

Kommitténs bedömning: Sverige uppfyller idag enligt vår bedömning kraven i båda punkterna i artikel 14 för både samiska och finska.

Sverige uppfyller enligt vår bedömning både punkten a och b för både samiska och finska.

Punkten a innebär en förpliktelse att tillämpa gällande bilaterala och multilaterala avtal som binder Sverige till stater där finska eller samiska används i samma eller liknande form som i Sverige eller att, vid behov, söka ingå sådana avtal för att främja kontakter mellan dem som använder samma språk i de berörda staterna i fråga om kultur, utbildning, information, yrkesutbildning och vidareutbildning

Vår bedömning

Sverige uppfyller detta åtagande genom det samarbete som äger rum i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet och genom vad som anges i det s.k. Helsingforsavtalet när det gäller samarbete inom områdena kultur och utbildning och genom de överenskommelser som finns mellan de nordiska länderna när det gäller samarbete i kulturfrågor och samefrågor samt de bilaterala avtal som finns mellan Sverige och Finland när det rör bl.a. kultur och språkvård. Avtalen får anses främja kontakterna mellan dem som talar samiska och finska i Sverige och dem som talar dessa språk i övriga nordiska länder.

Svenska åtaganden

Sverige samarbetar med övriga nordiska länder i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet bl.a vad gäller kultur och utbildning. Genom det s.k Helsingforsavtalet SÖ1962: 14 har Sverige ett samarbete med övriga nordiska länder som berör bl.a kultur och utbildning. Där anges bl.a. att skolundervisningeni de nordiska länderna skall omfatta undervisning i de nordiska språken och de andra nordiska ländernas kultur och sarnhällsförhållanden. Vidare har Sverige genom avtalet åtagit sig att samarbeta med de övriga nordiska länderna när det gäller litteratur, konst, teater och film. Sveriges åtaganden enligt avtalen får anses främja kontakterna mellan dem som använder finska i Finland och Sverige.

Punkter eller stycken i del III i konventionen

De nordiska länderna har träffat ett avtal om kulturellt samarbete, utbildning och forskning SÖ 1971:22. Genom avtalet har Sverige bl.a. förbundit sig att främja utbildningen i de andra nordiska ländernas språk, kultur och samhällsförhållanden.

Sverige har också sedan länge ett samarbete med övriga nordiska länder när det gäller samefrågor. Via Nordiska ministerrådet finansierar Sverige tillsammans med Norge och Finland, Samerådets verksamhet. Samerådet är ett gemensamt organ för samer i Norge, Sverige, Finland och Ryssland med uppgift att tillvarata samernas ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Inom Samerådet finns också ett samarbete när det gäller samiskt språk. Via Nordiska ministerrådet finansieras också Nordiskt samiskt institut som har till uppgift forskning och information förbättra den samiska

att genom befolkningens ställning socialt, rättsligt och ekonomiskt. De nordiska länderna har också ingått ett avtal samsändning av radioprogram

om och produktion TV-program på samiska. Sedan år 1995 pågår ett

av samarbete mellan Sverige, Finland och Norge med att ta fram ett förslag till en nordisk samekonvention.

Det finns flera bilaterala avtal mellan Sverige och Finland rörande kulturutbyte. Ett sådant är överenskommelse SÖ1960:5 om en

en kulturfond har ändamål att ekonomiskt stödja strävanden att

som som öka kontakten mellan de båda ländernas kultur, näringsliv och folk. Inom utbildningsområdet finns enligt överenskommelse mellan

en Sverige och Finland ett finsk-svenskt utbildningsråd med uppgift att i Sverige underlätta utbildningssituationen för den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningen och verka för ökad kunskap och förståelse

finsk-svenska historia och kulturarv. Ovan under för vår gemensamma förpliktelser enligt övriga artiklar i del III har nämnts andra bilaterala avtal såsom avtalet finska TV-sändningar i Sverige, stöd för

om utgivning finskspråkig facklitteratur och stöd till Sverigefinska

av språknåmnden.

Punkt b

förbinda sig att underlätta och/eller främja samarbetet över grän- —

till förmån för samiska och finska, särskilt mellan regionala och serna lokala myndigheter på vilkas territorier språk används i samma

samma eller liknande form

Vår bedömning

Sverige uppfyller detta åtagande bl.a. två överenskommelser,

genom

inom Norden och inom Europarådet underlättar samarbete en en som mellan regionala och lokala myndigheter över Sveriges gränser. På

Punkter eller stycken i del III i konventionen

båda sidor om den norsk-svenska gränsen talas samiska och på båda sidor den finsk-svenska gränsen talas samiska och finska. Överenskommelserna kan därför vara till nytta för dem som bor i dessa regioner och talar dessa språk.

Sverige deltar också i Barentsrâdets och regionrådets samarbete, där regioner i Sverige, Norge, Finland och Ryssland samarbetar inom bl.a. områden som berör kultur, utbildning, forskning och urbefolkningsfrågor. Inom Barentsregionen, som bl.a. omfattar Norrbottens län, talas både samiska och finska.

Svenska åtaganden

Överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige SÖl978:l om kommunalt samarbete över nordiska riksgränser möjliggör bl.a. kulturellt samarbete kommunal eller regional nivå över riksgränserna.

Sverige har också ratificerat Europarådets ramkonvention om samarbete över riksgränser mellan lokala och regionala samhällsorgan

SÖ198l:23.

Sveriges deltagande i Barentssamarbetet grundar sig Kirkenäsdeklarationen från 11 januari 1993. Barentsrådet består av utrikesministrarna eller fackministrar från Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island och Ryssland samt en representant från EG-kommissionen. Barentsrådet stöder Regionrådet består av företrädare lands-

som hövdingar eller motsvarande från för närvarande åtta regioner Nordland, Troms och Finnmark i Norge, Norrbottens län i Sverige. Lappland i Finland, Arkangelsk och Murmansk Nenets Okrug och republiken Karelen i Ryssland som omfattas av samarbetet samt företrädare för urbefolkningarna i området. Tyngdpunkten för samarbetet ligger i Regionrådet olika sätt samarbetar i frågor

som

rör ekonomi, handel, forskning, teknologi, turism infrastruktur, som kultur- och utbildningsutbyte samt speciella projekt för att förbättra situationen för urbefolkningarna i området.

6.8 Sammanfattning

Räknar antalet punkter och stycken som Sverige idag

man samman kan anta för samiska blir det sammanlagt 33 punkter eller stycken. För finska blir motsvarande siffra 29.

Av de punkter som vi anser att Sverige idag kan anta uppfyller Sverige vissa på låg nivå. Detta gäller exempelvis flera av punk-

en terna i artikel 10 som rör möjligheten att använda samiska eller finska

Punkter eller stycken i del III i konventionen

vid kontakter med myndigheter.

Vår bedömning är mot denna bakgrund att Sverige med gällande bestämmelser inte kan ratificera del III i ;varken för

konventionen

samiska eller finska utan att ytterligare åtgärder nationell nivå vidtas för att ge stöd och skydd för användningen samiska och

av finska olika områden.

Vi vill emellertid erinra om att det finns viss verksamhet på samiska och finska som idag får indirekt statligt stöd utan att detta enligt vår bedömning kan ligga till grund för en ratificering konventionen.

av Som exempel kan nämnas att samiska och finska redan idag på vissa håll används inom den kommunala förskolan och äldreomsorgen utan att detta stöds genom anvisningar i lagar eller förordningar. Om sådan verksamhet fick direkt stöd från riksdag eller regering,

genom anvisningar i lagar eller förordningar eller regleringsbrev, skulle verksamheten enligt vår uppfattning, kunna ligga till grund för ratificering av ytterligare punkter och stycken i konventionen samtidigt som vikten av att stödja språken skulle markeras. Vi återkommer till detta i kapitel 7 där vi redovisar vilka ändringar i nationella regler som enligt vår bedömning krävs för att Sverige skall kunna ratificera konventionen.

7 Vilka behöver

ytterligare åtgärder

vidtas för att skall kunna

Sverige ratificera minoritetsspråks-

konventionen

Kommitténs förslag: Vi föreslår åtgärder som syftar till att

erkänna samiska, finska och romani chib som historiska minori-

tetsspråk i Sverige samt åtgärder för att skapa en övergripande

minoritetsspråkspolitik med syfte att skydda och stödja de histo-

riska minoritetsspråken.

Vår genomgång i de två föregående kapitlena visar att Sverige idag varken helt kan uppfylla förpliktelserna i del i konventionen för samiska, finska och romani chib eller de minst 35 punkter eller stycken som krävs för att ratificera del III för samiska och finska. Redogörelsen visar också att de åtgärder som vidtas i Sverige idag inom olika sakområden inte är samordnade eller inriktade mot ett gemensamt mål utan har karaktären av punktinsatser.

För att Sverige skall kunna ratificera minoritetsspråkskonventionen räcker det enligt vår uppfattning inte med ytterligare punktinsatser. I stället behövs en övergripande minoritetsspråkspolitik med syfte att stödja och skydda minoritetsspråken. Inom ramen för en sådan politik behöver redan gällande bestämmelser samordnas och vissa nya åtgärder vidtas så att de historiska minoritetsspråken får det stöd de behöver för att kunna bevaras och stärkas.

Flertalet av konventionens bestämmelser bygger förutsättningen att en sådan minoritetsspråkspolitik med syfte att stödja och skydda landsdels- eller minoritetsspråken finns i de länder som ratificerar konventionen. Detta framgår särskilt klart av de obligatoriska åtagandena i del i konventionen där det anges att de länder som ansluter sig till konventionen skall bygga sin politik, lagstiftning och praxis en rad mål och principer till stöd och skydd för minoritetsspråken. Det har också visat sig att flertalet av de länder som hittills ratificerat konventionen har en övergripande minoritetsspråkspolitik.

I det följande lämnar förslag till nya åtgärder som kan bidra till att samordna de punktinsatser som redan idag vidtas till stöd och skydd för språken och inrikta åtgärderna mot det gemensamma målet att lyfta fram och ge skydd och stöd för samiskan, finskan och romani

Vilka ytterligare åtgärder

chib som en värdefull del av det svenska kulturarvet.

Vi lämnar också vissa förslag till åtgärder, såväl rikstäckande

nya

regionalt tillämpliga, till skydd och stöd för språken. Förslagen som till rikstäckande åtgärder är huvudsakligen inriktade på att erkänna

nya och i olika sammanhang lyfta fram samiska, finska och romani chib

historiskt och kulturellt värdefulla landsdels- eller minoritetsspråk som i Sverige. Förslagen till nya regionala åtgärder syftar främst till att ge

rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang i de en geografiska områden i Sverige där språken har sina historiska rötter och där de traditioner och den kultur som hänger samman med språken fortfarande är en levande del av vardagen.

Om dessa förslag genomförs anser vi att de kan utgöra grunden för

samlad minoritetsspråkspolitik som gör det möjligt för Sverige att en bevara sina historiska minoritetsspråk samt att ratificera minoritetsspråkskonventionen.

Förslagens konsekvenser för en ratificering av konventionen

Om våra förslag genomförs bedömer vi att Sverige kan ratificera del

i minoritetsspråkskonventionen för samiska, finska och romani chib samt ytterligare 13 punkter eller stycken, eller sammanlagt 47 punkter eller stycken i del III för samiska och ytterligare 15 punkter eller stycken, eller sammanlagt 45 punkter eller stycken i del III för finska. Våra förslag leder också till att en rad punkter eller stycken som vi angett att Sverige redan idag kan sägas uppfylla, bättre uppfylls enligt minoritetspråkskonventionens intentioner.

7.1 Rikstäckande åtgärder

De åtgärder finns idag till stöd och skydd för landsdels- eller mi-

som noritetsspråken är i de flesta fall rikstäckande. Detta gäller exempelvis de regler rätt till modersmålsundervisning som ger rätt till

om undervisning i samiska, finska och romani chib i grundskolan och gymnasieskolan. I de fall svenska åtgärder är rikstäckande ger de oftast ett bättre skydd för landsdels- eller minoritetsspråken än vad minoritetssprâkskonventionen kräver eftersom förpliktelserna i konventionen i huvudsak är begränsade till att gälla i de områden där språken används av hävd och fortfarande används i tillräckligt stor utsträckning.

Det finns t.ex. rikstäckande regler till skydd för landsdels- och minoritetsspsrâken inom utbildningsområdet, massmedia- och kul-

sou 1997;192 Vilka ytterligare åtgärder

turområdena. Detta anser vi är bra att vi har rikstäckande regler på dessa områden så att de som använder dessa språk kan dra nytta av reglerna var de än är bosatta i landet. En inskränkning av nu gällande regler till stöd och skydd för språken skulle också strida mot konventionens artikel 4 punkt 2 där det föreskrivs att konventionens bestämmelser inte skall inverka de gynnsammare bestämmelser om status för landsdels- eller minoritetsspråken eller det regelverk för personer som tillhör minoriteter som kan finnas i de länder som ratificerar konventionen.

Utöver de rikstäckande regler som redan finns anser vi att vissa ytterligare rikstäckande åtgärder till skydd och stöd för samiska, finska och romani chib behövs för att Sverige skall kunna ratificera konventionen. Dessa åtgärder bör inriktas att erkänna och på bred front lyfta fram samiska, finska och romani chib som historiskt och kulturellt värdefulla landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige och samordna de punktinsatser som redan idag vidtas till skydd och stöd för språken.

Den viktigaste enskilda åtgärden för att markera de svenska landsdels- eller minoritetsspråkens betydelse är att samiska, finska och romani chib officiellt erkänns som historiskt och kulturellt värdefulla språk i Sverige. Ett sådant erkännande måste dock för att genomslag förenas med åtgärder med det uttalade syftet att stärka och stödja språken en rad olika områden och sprida kunskaper om den kultur och historia som hänger samman med språken i Sverige och deras betydelse för det svenska kulturarvet.

Ökad kunskap den samiska, den finska, tornedalska och den

om romska kulturen som värdefulla delar av det svenska kulturarvet är enligt vår uppfattning mycket viktigt för att språken skall det stöd de behöver. Minoritetsspråkskonventionen är en kulturkonvention. l ingressen till konventionen anges att värnandet om de historiska landsdels- eller minoritetsspråken är ett sätt att upprätthålla och utveckla Europas kulturella rikedom och traditioner. Flera av konventionens bestämmelser är i enlighet med denna målsättning inriktade

att värna inte bara om språken som sådana utan också om de kulturer som språken är en del av.

Det är enligt vår uppfattning viktigt att de ytterligare åtgärder som vidtas riksplanet utöver direkt stöd för språkens användning också riktas in på att lyfta fram och sprida kunskap om den kultur som hänger samman med språken. Genom ökad kunskap och förståelse bland majoritetsbefolkningen för samisk, tornedalsk och romsk kultur som en värdefull del av vårt svenska kulturarv kan förståelsen och respekten för dessa kulturer och för språken som en del av kulturerna öka. Att sådana åtgärder vidtas ligger också väl i linje med ett av de

Vilka ytterligare åtgärder

övergripande målen i konventionen så som det är formulerat i artikel 7 punkt Där anges att åtgärder för att främja ömsesidig förståelse mellan alla språkliga grupper i landet skall vidtas, särskilt åtgärder för att respekt, förståelse och tolerans för landsdels- eller minoritetsspråken inkluderas bland målen för olika slag av undervisning och utbildning och att uppmuntra massmedia att sträva mot samma mål. Flera de förslag vi har till nya rikstäckande åtgärder är därför

av inriktade på att sprida kunskap om samisk, finska, tornedalsk och romsk kultur på en rad områden, såväl i skolundervisning som i massmedia och genom statligt stöd till olika kultursatsningar.

En minoritetsspråkspolitik bör för att uppfylla konventionens krav också innehålla åtgärder för att uppmuntra förbindelser mellan de grupper som använder samma språk över nationsgränserna. Stöd för samiska, finska och romani chib och de kulturer som hänger samman med språken lämpar sig enligt vår uppfattning väl för nordiskt samarbete, framför allt mellan Sverige, Finland och Norge, eftersom samtliga dessa språk används av grupper i dessa tre länder.

Slutligen bör åtgärder vidtas för att de grupper som använder språken skall kunna ha möjlighet att påverka utforrrmingen av åtgärder som syftar till att stödja och stärka språken.

I det följande lämnar vi förslag till åtgärder som berör samtliga dessa områden.

7.1.1 Ett officiellt erkännande av samiska, finska och

romani chib som historiska minoritetsspråk i

Sverige

Kommitténs förslag: Vi föreslår att samiska, finska och romani

chib officiellt erkänns som historiska minoritetsspråk i Sverige.

Ett officiellt erkännande av samiska, finska och romani chib som historiska minoritetsspråk i Sverige är en av de viktigaste åtgärderna som behövs för att Sverige skall kunna ratificera minoritetsspråkskonventionen. I konventionens artikel 7 nämns ett erkännande av landsdels- eller minoritetsspråken som uttryck för kulturell rikedom, som första punkt bland målen och principerna för politik, lagstiftning och praxis, artikel 7 punkt 1a.

Ett erkännande av samiska, finska och romani chib som historiska minoritetsspråk skulle markera dessa språks särställning i Sverige

både historiskt och kulturellt och motivera att särskilda åtgärder

vidtas för att ge språken skydd och stöd. Det officiella erkännandet av

Vilka ytterligare åtgärder

språken skulle därmed kunna utgöra grunden för övergripande

en

minoritetsspråkspolitik.

Om språken erkänns officiellt kan det också få andra positiva effekter. En sådan effekt är att språkens status höjs. Detta är betydelsefullt eftersom det kan leda till att motivationen att använda och bättre lära sig språken ökar hos dem som använder dem. Detta leder i sin tur till att språken stärks. En annan viktig positiv effekt ett

av officiellt erkännande av samiska, finska och romani chib historis-

som ka språk i Sverige är att detta bidrar till att sprida kunskap att

om Sverige sedan mycket lång tid tillbaka har varit ett flerspråkigt och flerkulturellt land och att dessa språk och kulturer fortfarande

är en levande och värdefull del av det svenska samhället. Får erkännandet sådana positiva effekter för språken leder detta också till att fler åtaganden i konventionens artikel 7 kan uppfyllas, såsom artikel 7 punkten lc och 1d; att främja och uppmuntra användningen av språken och artikel 7 punkt att främja ömsesidig förståelse mellan olika språkliga grupper i landet.

Mot denna bakgrund föreslår vi att regering och riksdag vidtar åtgärder för att officiellt erkänna samiska, finska och romani chib som historiska minoritetsspråk i Sverige. Ett sådant erkännande kan utformas på olika sätt. För att erkännandet skall de positiva effekter för språken som vi skisserat är det viktigt att det får så stor

ovan genomslagskraft som möjligt hos den breda allmänheten. Ju fler

som känner till att Sverige har tre historiska minoritetsspråk och fler som accepterar dessa språk som en värdefull del av vårt svenska kulturarv, större blir stödet för språken.

Ett sätt att erkänna sarniskan, finskan och romani chib som historiska minoritetsspråk är att ratificera minoritetsspråkskonventionen och i ratifikationsinstrumentet nämna dessa språk vid namn. Ett internationellt erkännande av detta slag som förenas med nya nationella åtgärder till stöd och skydd för språken kan förväntas få ett relativt stort genomslag hos allmänheten.

En ännu tydligare markering av samiskans, finskans och romani chibs betydelse uppnår man om man officiellt erkänner språken genom att ge dem ett uttalat grundlagsskydd. Denna våg har man valt för landsdels- eller minoritetsspråken i Finland och Norge. I Norge finns en grundlagsbestämmelse § 110 A i den norska grundlagen som föreskriver att det åligger statens myndigheter att skapa sådana förutsättningar att den samiska befolkningen kan bevara och utveckla sitt språk, sin kultur och sitt sociala arv. På liknande sätt har man i Finland i grundlagen § 14 i den finska regeringsformen slagit fast att samerna, zigenarna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Där anges också att Finlands nationalspråk

Vilka ytterligare åtgärder

är finska och svenska och att det allmänna skall tillgodose båda dessa språkgruppers kulturella och samhälleliga behov.

Även i svensk grundlag kan utläsa ett visst skydd för minori-

man tetsspråken. I Regeringsformen 1:2 st 4 anges att, "Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas " RF J :2 st 4. Enligt förarbetena till bestämmelsen skall ordet "kultur" ges en vidsträckt tolkning. Landsdels- eller minoritetsspråken bör därför kunna rymmas inom kulturbegreppet. Bestämmelsen lyfter dock inte särskilt fram landsdelseller minoritetsspråken eller värdet av att skydda och stödja dem utan

sikte på att främja invandrargruppers och andra minoriteters kulturtar och samfundsliv i allmänhet. Det är därför enligt vår uppfattning inte möjligt att med hänvisning till enbart det nuvarande grundlagsstadgandet hävda att samiska, finska och romani chib får det uttalade stöd

minoritetsspråkskonventionens bestämmelser kräver när det gäller som

officiellt erkänna och stödja landsdels- eller minoritetsspråken. Om att samiska, finska och romani chib skall få ett sådant stöd i grundlagen krävs det att grundlagen ändras.

Vi att det finns flera skäl för att ändra grundlagen så att

anser samiska, finska och romani chib får en grundlagsfäst rätt till skydd och stöd. Ett skäl är att ett sådant skydd för samiska, finska och romani chib är mycket tydlig markering av de historiska minoritets-

en språkens betydelse i det svenska samhället och den svenska kulturen. Ett officiellt erkännande språkens betydelse i denna form uppfyller

av också väl minoritetsspråkskonventionens krav och kan förväntas få

genomslagskraft. Därmed skapas också de bästa förutsättningarna stor för att ett officiellt erkännande får de positiva effekter för språken som

beskrivit ovan.

En ändring grundlagen där minoritetsspråken lyfts fram skulle

av också tydligt markera början en övergripande och samordnad

av minoritetsspråkspolitik. Med utgångspunkt från ett grundlagsstadgande där rätten till skydd och stöd för minoritetsspråken slås fast kan konkreta åtgärder till skydd och stöd för språken utformas och samordnas. Ett grundlagsskydd för landsdels- eller minoritetsspråken i Sverige skulle också leda till större rättslikhet med Finland och

en Norge är de övriga nordiska länder ratificerat minoritets-

som som

språkskonventionen.

Om ändring grundlagen görs bör den dock liksom de norska

en av och finska grundlagsstadgandena omfatta också andra för minoriteter viktiga frågor än språket. De finska och norska grundlagsstadgandena är inte begränsade till ett skydd för minoritetsspråken utan är formulerade så de dem använder språken rätt att utveckla sitt

att ger som språk och sin kultur. På liknande sätt anser vi att det bör göras en

Vilka ytterligare åtgärder

helhetsbedörnning de frågor berör nationella minoriteter i

av som samband med att en eventuell svensk grundlagsändring övervägs. Exempel frågor som skulle behöva klargöras i samband med en sådan prövning är frågan om nationella minoriteter skall behandlas tillsammans med frågor som rör invandrarpolitiken/integrationspolitiken, tolkningen av minoritetsbegreppet och frågan om minoritets-

rätt att bevara sitt språk och sin kultur. gruppernas

En sådan övergripande bedömning av samtliga frågor som berör minoriteter ligger utanför minoritetsspråkskonventionen men ryms inom det område som ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter behandlar. Denna konvention tar förutom skydd för minoritetsspråk också sikte rätt för personer som tillhör nationella minoriteter att bevara och utveckla sin religion, sina traditioner och sitt kulturella Vi därför att frågan om en eventuell ändring

arv. anser

grundlagen till skydd för nationella minoriteter och de frågor som av berör dem, däribland skydd för språket, bör prövas i samband med behandlingen av ramkonventionen. Vi hänvisar därför till sektion 2 och dess betänkande i denna del.

Förslagets konsekvenser för en ratzficering av konventionen

Genom detta förslag bedömer vi att artikel 7 punkt 1a i del i kon-

. ventionen uppfylls för samtliga tre språken. Förslaget medverkar också till att artikel 7 punkt lc och d samt artikel 7 punkt 3 i del kan uppfyllas för samtliga tre språken.

Vilka ytterligare åtgärder

1.2 Utbildning och forskning

Kommitténs förslag: Vi föreslår att kunskap om samiska, finska

och romani chib och den kultur och historia som hänger samman

med språken skall skrivas in som ett kunskapskrav i läroplanerna

för grundskolan och gymnasieskolan och skall ingå som en del av

kursplanerna i ämnena historia, samhällskunskap och svenska.

Som en följd av detta föreslår vi att lärarutbildningen och fort-

bildning av lärare skall innehålla undervisning om de svenska

landsdels- eller minoritetsspråken och deras kultur och historia.

Vi föreslår att åtgärder vidtas för att säkerställa att utbildning

och forskning i landsdels- eller minoritetsspråken kan äga rum

långsiktigt vid åtminstone ett universitet eller en högskola i landet

för vardera språket och att åtgärder vidtas för att säkerställa lång-

siktigt statligt stöd till åtminstone en folkhögskola för vart och ett

av landsdels- eller minoritetsspråken.

Vi föreslår att Statens skolverk ges i uppgift att särskilt följa

utvecklingen av utbildningen i samiska, finska och romani chib

och att periodiskt avge rapporter om resultatet. I detta samman-

hang bör de organisationer som företräder dem som använder

språken ges tillfälle att lämna synpunkter till Skolverket.

Grundskola och gymnasieskola

För att öka respekten, förståelsen och toleransen för samiska, finska och romani chib som språk anser vi att det är viktigt att åtgärder vidtas för att kunskap om språken och den kultur och historia som hänger samman med språken blir en del av den utbildning som alla elever i grundskolan och gymnasieskolan får del av. Vikten av att också elever inte använder landsdels- eller minoritetsspråk får

som undervisning om språken och den kultur som språken är en del av betonas i konventionens artikel 8 punkt lg och i konventionskommentaren.

Kunskaper att Sverige inte helt nyligen blivit ett mångkulturellt

om land utan under hela rikets existens varit flerspråkigt och flerkulturellt är mycket viktig för att inse värdet av att skydda de historiska landsdels- eller minoritetsspråken och de kulturer som hänger samman med dem.

Så som framgår av vår redovisning i föregående kapitel, undervisas idag de elever som själva använder landsdels- eller minoritetsspråk i den historia och kultur som hänger samman med språken. Detta sker

sou 1997:192 Vilka ytterligare åtgärder

i samband med modersmålsundervisningen, i sameskolan och i integrerad samisk undervisning för samiska barn i grundskolan. Gemensamt för denna undervisning är att den inte når utanför den egna gruppen och den kan därför varken bidra till att öka förståelsen hos majoritetsbefolkningen för språken och den kultur och historia som hänger samman med språken eller bidra till en ökad förståelsen minoritetsgrupperna sinsemellan. För att uppnå ökad förståelse för värdet av att bevara de historiska minoritetsspråken måste samtliga elever i grundskolan och gymnasieskolan få undervisning om språken och den kultur och historia som hänger samman med dem.

Vi föreslår därför att kunskap om de historiska minoritetsspråken i Sverige och den kultur och historia som hänger samman med dem skall skrivas in som ett kunskapskrav i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Idag finns i läroplanerna angivet att ett av målen med utbildningen i grundskolan och gymnasieskolan är att eleverna görs förtrogna med, respektive har god insikt centrala delar av det svenska, nordiska, inklusive det samiska, samt västerländska kulturarvet. Denna formulering bör enligt vår uppfattning vidgas så att det framgår att undervisningen om det svenska kulturarvet skall innefatta undervisning om det samiska, finska, tornedalska och det romska kulturarvet och de historiska landsdels- eller minoritetsspråken i Sverige.

Vi föreslår också att kunskap om samisk, finsk, tornedalsk och om romsk kultur, historia och språk i Sverige skall ingå som viktiga delar

kursplanerna i bl.a. ämnena historia, samhällskunskap och svenska. av Av utbildningen i historia och samhällskunskap bör framgå hur den samiska, den finska, tornedalska och den romska kulturen under mycket lång tid tillbaka varit och fortfarande är en del av det svenska samhället idag bl.a. att de samiska, finska och romska språken

genom fortfarande används. Utbildning om samiska, finska och romani chib

levande språk i Sverige bör liksom nu sker när det gäller de som nordiska språken inom ramen för ämnet svenska.

- ges

När det gäller utbildning i den kultur som hänger samman med samiska, finska och romani chib bör modersmålslärarnas kunskaper kunna utnyttjas i undervisningen så att den undervisning om historia, samhällsliv och kultur hänger samman med språken och som idag

som

till elever får modersmålsundervisning i dessa språk, kommer ges som alla elever till del. I detta sammanhang bör det också övervägas om den undervisning i samisk kultur, historia och samhällsliv som idag

del samisk integrerad undervisning för samiska barn i ges som en av Sameskolstyrelsens regi kan till samtliga elever i de skolor där

ges sådan undervisning erbjuds samiska barn idag.

Vilka ytterligare åtgärder

Modersmálsundervisningen och tvåsprákig undervisning

När det gäller modersmålsundervisningen och tvåspråkig undervisning har det av vår redogörelse i kapitel 7 och 8 framgått hur viktig denna är för att konventionens förpliktelser om undervisning i landsdelseller minoritetsspråken skall kunna uppfyllas. Företrädare för användare av minoritetsspråk har upprepade gånger till kommittén framfört att reglerna om rätt till modersmålsundervisning tillämpas allt mer restriktivt av kommunerna så att modersmålsundervisning erbjuds i allt mindre omfattning.

Det ligger inte inom vårt uppdrag att kontrollera hur gällande regler om rätt till modersmålsundervisning tillämpas eller följs av kommunerna. Med hänsyn till den stora betydelse som modersmålsundervisningen och tvåspråkig undervisning har när det gäller att stödja och stärka landsdels- eller minoritetsspråken och möjligheten för Sverige att leva upp till konventionens krav i detta avseende är det dock viktigt att dessa reglers tillämpning följs upp.

En sådan uppföljning har under första halvåret 1997 gjorts av Statens skolverk på regeringens uppdrag när det gäller de finskspråkiga elevernas språkliga och kunskapsmässiga utveckling. Skolverket konstaterar i den skrivelse som följer med rapporten till regeringen att variationerna mellan kommunerna när det gäller att fullgöra skyldigheten att anordna finskspråkig undervisning eller undervisning i hemspråk numera benämnd modersmålsundervisning är stor och att kommunernas kunskaper om behoven av undervisning för finskspråkiga elever är bristfällig. Skolverket anser detta allvarligt och anger att verket inom ramen för tillsynsarbetet särskilt kommer att uppmärksamma hur skolhuvudmännen lever upp till de lagar och förordningar som reglerar kommuners möjligheter och skyldigheter när det gäller finskspråkiga barns rättigheter.

Uppföljningar av det slag Skolverket gjort är viktiga för att undervisning i landsdels- eller minoritetsspråken skall äga rum i tillräcklig omfattning. Konventionen innehåller i artikel 8 en bestämmelse som är avsedd att så långt möjligt säkra att sådana uppföljningar av undervisning i landsdels- eller minoritetsspråk äger rum. I artikel 8 punkt li anges att ett eller flera övervakningsorgan skall inrättas för att följa vidtagna åtgärder och uppnådda framsteg i fråga om upprättande eller utveckling av undervisning i landsdels- eller minoritetsspråk, och för att periodiskt avge rapport om sina resultat, som skall offentliggöras. I konventionskommentaren anges att uppgiften att övervaka undervisningen i landsdels- eller minoritetsspråk kan fullgöras antingen genom att myndigheter som är ansvariga för utbildningen i landet ges i uppdrag att övervaka detta eller att särskilda organ upprättas för

Vilka ytterligare åtgärder

ändamålet. Ytterligare en möjlighet anges vara att ge organisationer för dem använder språken i uppgift att övervaka undervisningen.

som

I Sverige fullgörs för närvarande uppgiften att övervaka att de regler gäller för grundskolan och gymnasieskolan följs av Statens

som Skolverk. Det är viktigt att Skolverket även fortsättningsvis fullgör denna uppgift när det gäller modersmålsundervisningen och tvåspråkighetsundervisningeni samiska, finska och romani chib.

Vi föreslår därför att Statens skolverk ges i uppgift att särskilt följa utvecklingen undervisningen i samiska, finska och romani chib och

av

periodiskt rapporter resultatet. I detta sammanhang bör de att avge om organisationer företräder dem använder språken ges tillfälle

som som att lämna synpunkter till Skolverket.

lärarutbildning och fortbildning

Så framgår föregående kapitel har Luleå tekniska universitet

som av

enligt varje läsåi redan idag ett särskilt åtagande, regleringsbrev, att erbjuda grundskollärarutbildning med inriktning samiska, tornedalsfinska och finska. Enligt vår uppfattning måste kunskaper om den samiska, den finska, tornedalska och den romska kulturen, historien och språket i Sverige, följd våra förslag till ändringar i

som en av läroplaner och kursplaner, få utrymme i lärarutbildningen vid samtliga högskolor och universitet. Kunskaper i hur barns tvåspråkighet påverkar inlärningen bör också ingå ett moment i lärarutbildning-

som

för alla blivande lärare, inte bara utbildningen för modersmålsläraen

Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att den parlamentariska re. kommitté för närvarande över lärarutbildningen dir. 1997:54

som ser också i uppdrag att beakta dessa frågor i sitt arbete. En fråga som

ges berörs i dessa direktiv är möjliga vägar att organisera regionala utvecklingscentrum. När denna fråga utreds är det av stor vikt att samiskans och finskans betydelse kulturbärande och levande

som

i de geografiska områden där språken används av hävd

minoritetsspråk

beaktas.

fråga bör tas i detta sammanhang är hur ut-

En annan som upp bildningen tillräckligt många lärare kan undervisa i samiska,

av som

och romani chib modersmål skall kunna säkras. Särskilt finska som

de idag finns när det gäller att utbilda moders-

bör problem som

målslärare i romani chib uppmärksammas. Det kan enligt vår upp-

finnas anledning fram särskild utbildningsplan för fattning att ta en modersmålslärare i romani chib för att så snabbt som möjligt få tillräcklig tillgång lärare förutom undervisning i språket också

som kan stödja romska barn i deras kulturella identitet för att det sättet

Vilka ytterligare åtgärder

öka deras självkänsla och göra skolgången helhet meningsfull som mer för dem. Dessa frågor har också berörts i rapporten Romer i Sverige tillsammans i förändring, Ds 1997:49. Liksom den arbetsgrupp - som tagit fram rapporten anser vi att dessa frågor bör utredas vidare. Även i den fortbildning lärare i grundskolan som och gymnasiskolan regelbundpâgenomgår bör kunskaper samisk, finsk, tornedalsk och om om romsk historia, kultur och språk i Sverige ingå ett moment. som Genom att fortbildning erbjuds kan kunskaperna dessa språk och om kulturer snabbt spridas bland elever i grundskola och gymnasieskola. Så som reglerna om fortbildning är utformade, bestämmer nu kommuner och landsting själva omfattningen och inriktningen den fortbildning som skall erbjudas lärare. Det är därför viktigt att kommunerna och landstingen görs uppmärksamma möjligheten att erbjuda fortbildning i samisk, i finsk, tornedalsk och i romsk kultur, historia och språk. Detta kan ske olika sätt. Ett sätt kan vara att Skolverket aktivt bevakar att de delar läroplanen vi nya av som föreslagit följs upp genom att fortbildning erbjuds i dessa delar. När sådan fortbildning planeras bör den kunskap i dessa ämnen som redan finns hos vissa lärare i grundskola och gymnasieskola beaktas. De lärare som undervisar i samiska, finska och romani chib som modersmål undervisar sålunda redan idag den kultur, historia och om samhällsliv som hänger samman med språken. Motsvarande kunskap om samisk kultur, historia och samhällsliv finns också hos de lärare som arbetar under Sameskolstyrelsen. Möjligheten att använda av lärare från folkhögskolor, bildningsförbund och är personer som verksamma i organisationer värnar samisk, finsk, tornedalsk som om och romsk kultur och språk, bör också övervägas.

Universitets- och högskoleutbildning i Övrigt

I föregående kapitel har vi redovisat att vi att Sverige uppfyller anser kravet i konventionen att stödja utbildning och forskning i samiska, finska och romani chib vid högskolor och universitet att den genom undervisning och forskning som förekommer i Sverige får stöd av statliga medel. Huvudregeln är dock att varje högskola och universitet självt bestämmer vilken utbildning och forskning skall bedrivas vid som respektive högskola och universitet. Detta gör att det inte finns någon garanti för att utbildning eller forskning kommer att bedrivas i dessa språk. Samiskan utgör ett undantag eftersom Umeå universitet grund av det särskilda åtagandet i regleringsbrevet ålagts att anordna utbildning i samiska varje läsår. För utbildning i finska och romani

Vilka ytterligare åtgärder

chib vid högskolor och universitet finns inte motsvarande åliggande. För att språken skall kunna utvecklas och stödjas sikt är det mycket viktigt att utbildning och forskning i samiska, finska och romani chib bedrivs långsiktigt vid åtminstone någon högskola eller något universitet för vardera språket. Sådan undervisning och forskning behövs såväl för terminologisk utveckling och dokumentation språken för att utbilda tillräckligt många lärare som kan av som undervisa i språken. Vi föreslår därför att åtgärder vidtas för att säkerställa att utbildning och forskning i samiska, finska och romani chib långsiktigt kan äga vid åtminstone ett universitet eller en högskola i Sverige. rum

Folkbildning

Ett viktigt område för utbildning är folkbildningen. Så som vi annat redovisat i kapitel åtta finns idag folkhögskolor där utbildning bedrivs i samiska och finska ingen folkhögskola som erbjuder undermen visning i romani chib. Däremot finns studiecirklar med inriktning romsk kultur och språk. Initiativet till starta folkhögskolor med inriktning på landsdelsatt eller minoritetsspråken och den kultur som hänger samman med dem bör enligt vår uppfattning ligga hos dem som använder språken, eventuellt i samarbete med myndigheter eller andra organisationer. För konventionen skall kunna uppfyllas är det dock enligt vår uppatt fattning angeläget skapar goda förutsättningar för att sådana att staten folkhögskolor skall kunna startas och drivas vidare. Folkhögskolor med denna inriktning kan medverka till att flera konventionens krav av uppfylls när det gäller stöd för både landsdels- eller minoritetsspråken och den kultur språken är del Folkhögskolor med särskild som en av. inriktning den samiska, den finska, tornedalska och den romska kulturen och språket skulle exempelvis kunna utgöra basen för utbildning för i att läsa och skriva språken, något som ofta varit vuxna eftersatt för tornedalingar och romer. Vid sidan av vuxna samer, språkundervisningen kan så redan sker vid den samiska folkhögsom skolan i Jokkmokk, utbildning i kultur, exempelvis i hantverk, musik, traditioner bedrivas. På detta sätt kan folkhögskolorna bli m.m., kulturella för dem själva använder språken men också en centra som bas för sprida kunskap språk och kultur utanför den samiska, att om den finska, tornedalska och romska gruppen till majoritetsbefolkningen. En sådan verksamhet skulle ligga väl i linje med minoritetsspråkskonventionens syfte att sprida kunskap och förståelse för minoritetsspråken och den kultur de är en del av.

Vilka ytterligare åtgärder

En viktig förutsättning för att folkhögskolor med särskild inriktning

samiska, finska och romani chib skall kunna starta och bedriva verksamhet på lång sikt är att sådana folkhögskolor får särskilt ekonomiskt stöd från staten. För att skapa förutsättningar för en uppbyggnad och långsiktig en utveckling av folkhögskolor med utbildning i samiska, finska och romani chib och den historia och kultur hänger med som samman språken kan äga rum, föreslår vi att åtgärder vidtas för säkerställa att att minst en folkhögskola för vart och språken statligt stöd. ett av ges Detta bör ske genom att, liksom sker för folkhögskolan i nu Jokkmokk, ett särskilt statligt stöd till åtminstone folkhögskola ges en för vart och ett av landsdels- eller minoritetsspråken. Det är viktigt att stödet utformas så att det får kontinuitet och beständighet. Då kan språken det stöd behövs och folkhögskolorna utvecklas till som kulturcentrum som kan utgöra basen för fördjupad kunskap om språkens kultur och historia i det svenska samhället. Att det statliga stödet ges kontinuerligt är också förutsättning för att kunna uppfylla en konventionens krav i artikel 7 punkt lf, lg och 3 och artikel 8 punkt lf.

Förslagens konsekvenser för en ratificering konventionen av

Genom dessa förslag bedömer vi att artikel 7 punkt 1a, lc och 1h och artikel 7 punkt 3 i del uppfylls för samtliga tre språken samt att artikel 8 punkt lf i del III uppfylls för finska och artikel 8 punkt li uppfylls för både samiska och finska. Våra förslag leder också till att artikel 8 punkt le, lg och 1h uppfylls bättre för både samiska och finska.

Vilka ytterligare åtgärder

7.1.3 Massmedia

Radio och TV

Kommitténs förslag: Vi föreslår att staten för kommande perioder villkor för sändningsrätt föreskriver att programföretagen

som i allmänhetens tjänst i sin programverksamhet också skall ge romani chib så ett historiskt minoritetsspråk i Sverige

- som -

en särställning i programverksarnheten.

Statens villkor för sändningsrätt för programföretagen i allmänhetens tjänst innehåller redan idag krav att språkliga och etniska minorite-

om ters behov särskilt skall beaktas. Vidare anges att samiska, finska och tornedalsfinska skall inta särställning i programverksamheten för

en språkliga och etniska minoriteter. Detta uppfyller som vi tidigare redovisat konventionens krav på att utrymme skall beredas landsdelseller minoritetsspräken i radio och TV.

Romani chib och romsk kultur omfattas emellertid inte av den positiva särbehandling samiska, finska och tornedalsfinska har i

som villkoren för sändningsrätt. Vi föreslår att detta ändras så att staten för kommande perioder villkor för sändningsrätt föreskriver att

som programföretagen i allmänhetens tjänst i sin programverksamhet också skall romani chib så ett historiskt minoritetsspråk i

ge - som Sverige en särställning i programverksarnheten.

-

Förslagets konsekvenser för ratificering av konventionen

en

Genom vårt förslag bedömer vi att målet i del i artikel 7 punkt

verka massmedia sprider respekt förståelse och tolerans för att för att samtliga landsdels- eller minoritetsspråk bättre uppfylls.

Vilka ytterligare åtgärder

Tidningar och tidskrifter

Kommitténs förslag: Vi föreslår att reglerna om statligt stöd till kulturtidskrifter utformas så att stöd till sådana tidskrifter samiska, finska och romani chib särskilt beaktas.

När det gäller villkoren för statligt presstöd finns idag vissa förmånligare villkor för ekonomiskt stöd till dagstidningar som vänder sig till språkliga minoriteter i presstödsförordningen 1990:524. En särskild regel ger möjlighet för en generösare bedömning för utgivning av en dagstidning i Tornedalen under förutsättning att del av innehållet är finska. Dagstidningar samiska har möjlighet att få statligt stöd via Sametinget.

När det gäller statligt stöd till kulturtidskrifter som regleras genom förordningen 1993:567, finns inga regler om att tidskrifter som ges ut på samiska, finska eller romani chib särskilt skall beaktas när bidrag beviljas.

Vi föreslår att detta ändras så att det av förordningen framgår att det vid bidrags beviljande skall beaktas att kulturtidskrifter dessa språk skall få tillräckligt ekonomiskt stöd.

Förslagets konsekvenser för en ratificering av konventionen

Genom detta förslag bedömer vi att artikel 7 punkt 3 i del i konventionen uppfylls för samtliga tre språken samt att artikel 11 punkt 1 e i del III bättre uppfylls för samiska och finska.

Vilka ytterligare åtgärder

7.1.4 Kultursatsningar och kulturella institutioner

Kommitténs förslag: Vi föreslår att åtgärder vidtas för att det statliga i olika former utgår till litteratur och olika slag stöd som kultur utformas så att litteratur och annat material samt andra av kulturyttringar samiska, finska och romani chib och den kultur hänger med språken får en tillräcklig andel av de som samman statliga stödåtgärder idag utgår till olika slag av kulturell som verksamhet. Vi föreslår också att Statens Kulturråd i egenskap av den myndighet har övergripande och samordnande roll i som en kulturpolitiken i uppdrag till att samisk, finsk, torneges att se dalsk och romsk kultur får ett tillräckligt utrymme i kulturlivet.

Kultursatsningar och kulturella institutioner är begrepp som innefattar många olika uttryck för kultur. Av artikel 12 i minoritetsspråkskonventionen framgår de viktigaste kulturyttringarna till skydd att en av och stöd för landsdels- eller minoritetsspråken är litteratur på dessa språk. Men den kultur hänger med språken är också som samman viktig att stödja ett medel att nå ut utanför den egna gruppen, för som kunskap de historiska minoritetsspråken och de kulturer som att ge om hänger med språken och därmed i förlängningen ett ökat stöd samman för att bevara dessa. I det följande behandlar vi mot denna bakgrund stöd för kultur och kulturella institutioner både som ett sätt att stärka språken bland dem använder dem och ett medel för att öka kunskapen och stödet som som för de historiska minoritetsspråken bland majoriteten.

Litteratur

För att samiskan, finskan och romani chib skall stärkas som språk är det mycket viktigt att det finns tillgång till litteratur dessa språk. Sådan litteratur har också stor betydelse för att bevara samisk, finsk, tornedalsk och romsk kultur. Vi därför att åtgärder bör vidtas anser för säkra att litteratur dessa språk får en tillräckligt stor andel att det statliga stöd utgår till litteraturutgivning. av som Av vår redogörelse i föregående kapitel under artikel 12. la framgår att de förordningar reglerar statligt stöd till litteraturutsom givning, förordningen 1993:449 statligt litteraturstöd innehåller om särskilt förmånliga regler stöd till litteraturutgivning invandrarom och minoritetsspråk. Litteratur på landsdels- eller minoritetsspråken

Vilka ytterligare åtgärder

stöds däremot inte särskilt.

I enlighet med intentionerna i minoritetsspråkskonventionen föreslår vi att bestämmelserna skall ändras så att betydelsen av att statligt stöd ges till samisk, finsk och romsk litteratur särskilt markeras. Detta kan ske genom ett tillägg till bestämmelserna om stöd för litteratur invandrar- eller minoritetsspråk så att litteratur på samiska, finska, och romani chib ges en särställning bland den litteratur invandraroch minoritetsspråk som redan idag stöds genom förordningarna.

De åtgärder som idag vidtas för att säkra tillgången litteratur för dem som använder samiska, finska och romani chib behöver enligt vår uppfattning också ses över.

Så som framgår av vår redogörelse i kapitel åtta vidtas redan idag åtgärder som verkar i denna riktning. Bland dessa kan nämnas för samiskans del den bibliotekskonsulenttjänstsom inrättats av Sametinget med stöd av statliga medel för att ansvara för information, samordning och utveckling av folkbiblioteksverksamhet bland samer och bevakning av den samiska bokutgivningen. Särskilt statligt stöd genom anvisningar i regleringsbrev utgår också för en bokbuss i norra gränsområdet mellan Sverige, Norge och Finland med litteratur såväl samiska som finska och till Tornedalens bibliotek som prioriterar litteratur meän kieli men också har samisk litteratur.

Vi föreslår att en översyn görs av de olika former av statligt stöd som idag finns inom detta område och att nya regler om statligt stöd utformas så att tillgången litteratur samiska, finska och romani chib långsiktigt säkras och görs lätt tillgänglig för dem som använder språken. Detta kan ske olika sätt. Inrättande av bibliotekskonsulenttjänster för finska och romani chib såsom redan finns för samiska

-

är ett. Stöd till upprättande och upprätthållande av åtminstone ett bibliotek för vardera språket som ett centrum för litteratur respektive språk och särskilt stöd till befintliga eller nya bokbussar kan

vara ett annat.

Arkiv m.m.

Vi föreslår att en översyn görs av det statliga stöd som idag utgår till insamling, arkivering och vetenskaplig bearbetning av språkligt material landsdels- eller minoritetsspråken. Denna översyn bör resultera i att statligt stöd utformas så att också material på finska inklusive meän kieli och romani chib långsiktigt kan bevaras och bearbetas.

Så som nämnt i föregående kapitel under artikel l2.1.g finns redan idag en samisk arkivarietjänst inom Språk- och folkminnesinsti-

Vilka ytterligare åtgärder

tutet medan sådana tjänster saknas för finska inklusive meän kieli och för romani chib. Sverige-Finska arkivet erhåller visst indirekt statligt stöd för sin verksamhet idag men detta stöd har minskat.

När formen för statligt stöd för finska och romani chib inom dessa områden övervägs är det så som tidigare påpekat när det gäller åtgärder inom andra områden viktigt att detta stöd utformas med direkt inriktning att stödja landsdels- eller minoritetsspråken lång sikt. I annat fall kan konventionens förpliktelser inte uppfyllas.

Andra kultursatsningar

För att minoritetskultur med anknytning till de historiska minoritetsspråken i Sverige skall kunna hävda sig bland annan kulturell verksamhet är det viktigt att denna får en tillräcklig andel av det statliga stöd som ges till olika slag av kulturell verksamhet. Bestämmelserna i artikel 12 punkterna 1a och d och 2 i minoritetsspråkskonventionen sikte på just detta. Även vi har

tar om angett att vi anser att Sverige redan uppfyller dessa åtaganden för samiska och finska anser vi att ytterligare åtgärder bör vidtas för att säkra kultursatsningar av olika slag med anknytning till det samiska, finska och romska språken får en tillräckligt stor andel av det statliga stöd som idag satsas olika slag av kulturell verksamhet.

Ett viktigt skäl till att vi anser att en viss andel av det statliga stödet bör ges till den kultur som hänger samman med landsdels- eller minoritetsspråken är att vi, så som vi inledningsvis påpekat, anser att ökad kunskap om den samiska, den finska, tornedalska och den romska kulturen i Sverige kan leda till ett ökat stöd för dessa kulturer och språk hos majoritetsbefolkningen. Detta skulle i sin tur leda till att kravet i artikel 7 punkt att verka för respekt, förståelse och tolerans hos majoritetsbefolkningen för språken bättre skulle uppfyllas. Stöd för dessa kulturer kan också förväntas leda till att språken stärks bland dem som använder dem. När åtgärder vidtas för att stärka samiska, finska och romani chib och den kultur som hänger samman med språken är det därför viktigt att både stödja sådana satsningar som leder till att stärka språket och kulturen bland dem som använder språken och sådana kultursatsningar som kan nå ut till majoritetsbefolkningen för att så sätt göra språken och kulturen kända och respekterade utanför den egna gruppen.

Vi föreslår därför att åtgärder vidtas för att tillförsäkra att den samiska, den finska, tornedalska och den romska kulturen och språken får en tillräcklig andel av statens stöd till olika kulturella ändamål.

Ett sätt att uppnå detta är att i varje enskild förordning som syftar

Vilka ytterligare åtgärder

till att stödja något slag av kulturell verksamhet markera att kultur som hänger samman med de samiska, finska och romska språken skall ges statligt stöd i tillräcklig omfattning. Ett annat sätt är att i den övergripande förordningen om statsbidrag till kulturella ändamål 1984:326 ange att Statens Kulturråd, som i många fall är ansvarigt för fördelningen av statsbidrag, i sin tillämpning av samtliga dessa förordningar skall avsätta tillräckliga medel till stöd för de historiska minoritetsspråken i Sverige och deras kulturer.

Det är med tanke samiskans och finskans historiska geogra-

fiska förankring också viktigt att utforma de regler finns

-- som om statligt stöd till olika former av regionala kultursatsningar så att samisk och tornedalsk kultur och språk tillräckligt beaktas i de geografiska områden där språken används av hävd. Det finns flera författningar som reglerar förutsättningarna för sådant statligt stöd till regionala kultursatsningar. Bland dessa kan nämnas förordningen om statsbidrag till regional kulturverksamhet 1996:1598. Vi föreslår att dessa ändras så att det klart framgår att samisk och tornedalsk kultur särskilt skall beaktas när sådant statligt stöd fördelas.

Vi föreslår också att Statens kulturråd, i egenskap av den myndighet som har en övergripande och samordnande roll i kulturpolitiken, ges i uppdrag att se till att samisk, finsk, tornedalsk och romsk kultur får ett tillräckligt utrymme i svenskt kulturliv. Utöver att till att den

se kultur som hänger samman med landsdels- eller minoritetsspråken får en tillräcklig andel av statliga bidrag kan ett sådant uppdrag innefatta att sprida information om den samiska, finska, tornedalska och den romska kulturen som en viktig del av det svenska kulturarvet. Sådan information bör riktas till samtliga kulturella institutioner såsom bibliotek, museer etc. såväl riksplanet som det regionala planet.

Förslagens konsekvenser för en ratificering av konventionen

Genom våra förslag bedömer vi att artikel 12 punkt lg kan uppfyllas även för finska samt att artikel 12 punkt 1a och ld i del III bättre uppfylls för samiska och finska. Förslagen bidrar också till att artikel 7 punkt lc och 3 i del kan uppfyllas för samtliga tre språken.

Vilka ytterligare åtgärder

7.1.5 Inflytande för dem som använder landsdels- eller

minoritetsspråk

Kommitténs förslag: Vi föreslår att de organisationer som

företräder dem som använder finska och romani chib ges statligt

stöd för verksamhet syftar till att arbeta med och påverka

som

frågor som rör stöd och skydd för det finska och romska språket.

Frågan hur ett sådant stöd skall utformas och hur ett fort-

om

löpande samråd skall kunna äga rum mellan myndigheter och dem

använder finska och romani chib måste dock utredas vidare.

som

Ett de övergripande målen som anges i del i minoritetsspråks-

av konventionen är att ge dem som använder språken möjligheter att fortlöpande och i organiserade former påverka de åtgärder som vidtas till skydd och stöd för språken, artikel 7 punkt 4. Möjlighet till inflytande över olika åtgärder för dem som använder språken återkommer också iiartikel 11 punkt massmedia och artikel 12 punkt lf, kultur och i konventionskommentaren till artikel 8 punkt li, undervisning. I konventionskommentaren till artikel 7 punkt 4 sägs att de använder de olika landsdels- eller minoritetsspråken bör

som uppmuntras att bilda organ som i detta syfte kan representera användarna på nationell nivå i kontakt med myndigheterna.

Så vi angett i kapitel fem är artikel 7 punkt 4 redan idag

som uppfylld när det gäller samiskan inrättandet av Sametinget som

genom ett folkvalt samiskt organ och en statlig myndighet. För finskans och romani chibs del finns inget organ med motsvarande ställning som kan tjäna rådgivande till staten i frågor som berör finska

som organ språket eller romani chib. I den mån myndigheters beslut berör dem

använder minoritetspråk åligger det dock myndigheterna att ta som hänsyn till synpunkter från dem som berörs av besluten.

För att åtagandet i artikel 7 punkt 4 helt skall kunna uppfyllas för samtliga språk vi att någon form av organiserat och fortlöpande

anser samråd från myndigheternas sida med dem som använder landsdelseller minoritetsspråk måste komma till stånd i frågor som berör stöd och skydd för språken och den kultur hänger samman med

som språken. En sådan samverkan mellan myndigheter och minoritetsspråksrepresentanter riksnivå är också viktig för att utvärdera resultatet av vidtagna åtgärder.

Som ett första steg mot ökat inflytande för dem som använder finska och romani chib föreslår vi att de organisationer som företräder dem använder språken ges statligt stöd för verksamhet med syfte

som att arbeta med och påverka frågor gäller stöd och skydd för

som

Vilka ytterligare åtgärder

språken. Exempel sådant arbete kan vara att tjäna som samrådsoch remissorgan för myndigheter när nya åtgärder till stöd och skydd för språken övervägs, att ta initiativ till att sådana frågor tas upp av myndigheterna samt att delta i utvärdering av sådana åtgärder.

Hur det statliga stödet närmare skall utformas liksom i vilken form ett fortlöpande samråd från myndigheternas sida med intresseorganisationer som företräder finsktalande och romani chibtalande skall ske måste enligt vår uppfattning utredas vidare innan beslut kan fattas. Vi föreslår därför att regeringen vidtar åtgärder för att utreda formerna för ett sådant stöd och samråd.

När det gäller det samråd mellan företrädare för dem som använder samiska respektive finska och myndigheter på regional nivå i de områden där språken används av hävd hänvisar vi till våra förslag till regionala åtgärder nedan.

Förslagets konsekvenser för en ratzficering av konventionen

Genom våra förslag bedömer vi att artikel 7 punkt 4 i del i konventionen kan uppfyllas för samtliga tre språk samt att artikel 8 punkt li, artikel ll punkt 3 och artikel 12 punkt lf sikt kan uppfyllas för både samiska och finska.

7.1 Samarbete över nationsgränserna

Kommitténs förslag: Vi föreslår att Sverige verkar för att det nordiska samarbetet både nationell och regional nivå inriktas

att stödja samiskan, finskan och romani chib och de kulturer som hänger samman med språken.

Av vår genomgång i föregående kapitel framgår att det redan idag förekommer nordiskt samarbete på nationell nivå till stöd för dem som använder samiska och finska. När det gäller samiskan sker samarbetet framförallt via Nordiska Ministerrådet som stöder Samerådets verksamhet. Samerådet arbetar bl.a. med frågor som rör samisk kultur. Finskan i Sverige stöds främst genom en rad bilaterala avtal mellan Sverige och Finland.

I artikel 14 punkt b och i artikel 7 punkt 1 i i minoritetsspråkskonventionen betonas betydelsen av utbyte regional nivå mellan olika

som talar landsdels- eller minoritetsspråk i olika länder. I grupper konventionskommentaren anges att åtagandet i artikel 7 punkt li

Vilka ytterligare åtgärder

också gäller för territoriellt obundna språk.

Så som vi har redovisat i föregående kapitel har Sverige ingått avtal med övriga nordiska länder om bl.a. kulturellt utbyte både nationell och regional nivå. I dessa överenskommelser nämns dock inte utbyte mellan länderna när det gäller stöd för landsdels- eller minoritetsspråken eller stöd för kultur med anknytning till dessa språk.

För att bättre uppfylla konventionens krav föreslår att Sverige verkar för att det samarbete som idag förekommer mellan de nordiska länderna nationell nivå inriktas ett direkt stöd för samiskan, finskan och romani chib och den kultur som hänger samman med språken i de olika länderna samt ett utökat utbyte över nationsgränserna mellan de grupper som använder dessa språk. Förutom att ett sådant samarbete kan stärka och stödja språken i Norden kan det medverka till att de resurser som satsas i de enskilda nordiska länderna för att stödja språken och kulturen i respektive land bättre samordnas och uttnyttjas.

Samarbete över gränserna mellan Norge, Sverige och Finland regional nivå till stöd för samiska och finska lämpar sig väl för gränsöverskridande samarbete Nordkalotten eftersom både samiska och finska används i alla tre länderna inom detta område. Ett ökat regionalt samarbete i detta område borde därför kunna leda till att både finskan och samiskan och de lokala kulturer som hänger samman med språken stärks i området.

Vi föreslår därför att Sverige verkar för ett utökat samarbete mellan Sverige, Norge och Finland regional nivå för att stödja samiskan och finskan Nordkalotten. Sådant samarbete kan ske i olika former. Ett alternativ är att dra upp riktlinjerna för samarbetet länderna emellan inom Nordiska Ministerrådet. Ett annat tänkbart alternativ är att inleda ett språk- och kultursamarbete med inriktning samiska och finska i området inom ramen för det pågående Barentssamarbetet. Ett annat sätt att stödja utbyte över gränserna är att regeringen från svensk sida stöder och uppmuntrar det samarbete som redan idag förekommer lokal nivå till skydd och stöd för språken. Sådant samarbete förekommer t.ex. över den finsk-svenska gränsen i Tornedalen inom områden som utbildning och kultur och över den svensk-norsk-finska gränsen när det gäller samisk kultur och språk.

Förslagets konsekvenser för en ratificering av konventionen

Genom våra förslag bedömer att artikel 7 punkt li i del i konventionen uppfylls för samtliga tre språken och att artikel 14 punkterna a och b i del III bättre uppfylls för samiska och finska.

Vilka ytterligare åtgärder

7.1.7 Översättning av lagar till samiska och finska

Kommitténs förslag: Vi föreslår att grundlagsstadgandet i RF 1:2 st 4 skall översättas till samtliga svenska landsdels- eller minoritetsspråk.

Därutöver föreslår vi att våra förslag till regionalt tillämpliga lagar som rör rätten att använda samiska och finska skall översättas till samiska och finska och att Sametingslagen och Rennäringslagen och de förordningar som hör till dessa lagar samt Sameskolförordningen skall översättas till samiska.

I avsnitt 7.2 lämnar vi förslag till vissa regionalt tillämpliga regler. Ett av de sakområden som dessa regler berör är rättstillämpande myndigheter, artikel 9 i konventionen. Utöver de regler som föreslås gälla regionalt för att Sverige bättre skall kunna uppfylla konventionen finns anledning att överväga om vissa rikstäckande lagar och förordningar i enlighet med bestämmelsen i del III artikel 9 punkt 3 i konventionen bör översättas till i första hand samiska och finska eftersom samiska och finska men inte romani chib omfattas av förpliktelserna i del III i konventionen.

l artikel 9 punkt 3 anges att de viktigaste lagtexterna och de texter som särskilt hänför sig till de personer som använder landsdels- eller minoritetsspråk skall tillhandahållas av staten dessa språk. För att helt kunna uppfylla denna förpliktelse skulle i vart fall några viktiga svenska lagar såsom grundlagen, äktenskapsbalken, brottsbalken m.fl. behöva översättas till finska och samiska. Ett sådant arbete skulle inte bara tidskrävande också kostnadskrävande. Även

vara utan om en översättning sådana lagar till landsdels- eller minoritetsspråken

av troligen skulle ha ett symbolvårde anser vi att man i ett första skede bör begränsa översättningen av lagar till samiska och finska till de lagar och förordningar som särskilt hänför sig till de personer som använder samiska och finska.

Mot denna bakgrund föreslår vi att våra förslag till regionalt tilllämpliga regler om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang skall översättas till samiska och finska. Därutöver föreslår att det nuvarande grundlagsstadgandet i RF 1:2 st 4 eller ett nytt grundlagsstadgande jfr vårt förslag angående detta ovan som rör språkliga minoriteters rättigheter skall översättas till samiska, finska och romani chib.

När det gäller översättning till samiska föreslår vi också att Sametingslagen 1992:1433 och Rennäringslagen 1971:437 samt de förordningar som hör till dessa lagar, Rennäringsförordningen

sou 1997:192 Vilka ytterligare åtgärder

1993:384 och Förordning med instruktion för Sametinget 1993:327 samt Sameskolförordningen 1995:205 skall översättas. Orsaken till detta är att dessa lagar är särskilt viktiga för de samisktalande.

Förslagens konsekvenser för ratzficering konventionen

en av

Genom våra förslag bedömer vi att artikel 9 punkt 3 i konventionens del III delvis uppfylls för samiska och finska.

7.2 Regionalt tillämpliga åtgärder till stöd och skydd

för samiska och finska

Skäl för att införa regionalt tillämpliga regler

Samiska och finska är de två landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige som har en historisk geografisk bas. Detta innebär att de bestämmelser som finns i del III i konventionen kan tillämpas dessa språk. Dessa bestämmelser är, så som vi tidigare har redogjort för, till största delen begränsade i sin tillämpning till de geografiska områden där språken används av hävd och fortfarande används av tillräckligt många för att motivera en tillämpning av konventionen.

Vi har valt att föreslå ytterligare rikstäckande åtgärder till stöd och skydd för såväl samiska som finska och romani chib inom rad olika

en sakområden såsom utbildning, forskning, massmedia och kultur. Skälet till detta är att anser att rad rikstäckande åtgärder inom

en dessa sakområden är nödvändiga för att officiellt erkänna de historiska minoritetsspråken och markera och sprida kunskap deras

om betydelse för det svenska kulturarvet.

Inom andra sakområden anser vi dock att det, i enlighet med vad konventionen föreskriver, är lämpligare att föreslå att nya regler

om skydd för samiska och finska skall gälla regionalt i de geografiska områden där samiska och finska används hävd och fortfarande

av används i tillräcklig utsträckning. Dessa sakområden är rätten att använda samiska och finska i domstolar berörs i artikel 9 och

som

rätten att använda samiska och finska hos kommunala, landstingskommunala och statliga myndigheter. När det gäller rätten att bli bemött på samiska och finska i förskoleverksamhet och äldreomsorg som berörs i artikel 10 och delvis i artikel 13 föreslår vi ett

som första steg regionalt tillämpliga regler även för dessa verksamheter.

Det finns flera skäl att följa konventionens föreskrifter och begränsa

Vilka ytterligare åtgärder

dessa reglers tillämpning till de områden där språken används av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Det viktigaste skälet är att vi anser att rikstäckande regler om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang skulle vara praktiskt och ekonomiskt ogenomförbara.

l konventionskommentaren påpekas att vissa av de regler som rör rätten att använda sitt eget språk i offentliga sammanhang är mycket resurskrävande, både ekonomiskt och när det gäller att ha tillgång till språkkunnig personal hos myndigheterna. Till detta kommer att Sverige sedan lång tid tillbaka har varit enspråkigt i den offentliga förvaltningen. En övergång till att använda andra språk än svenska i den offentliga förvaltningen bör därför i första hand bli en övergång till att vid sidan av svenska också använda landsdels- eller minoritetsspråken i offentlig förvaltning. En sådan tvåspråkighet hos myndigheter är kostnadskrävande eftersom det kräver mer tid att handlägga ärendena två språk och tvåspråkighet ställer också högre krav på administrationen. Därtill kommer kostnader för vidareutbildning av personal i språk. Båda typerna av kostnader blir särskilt höga i den mån det rör sig om skriftlig handläggning av ärenden.

Kostnaderna för regler som ger rätt att använda samiska och finska i kontakt med myndigheter blir givetvis större större geografiskt område som väljs för tillämpning av sådana regler och sämre kunskaperna i språken är hos den personal som skall tillämpa reglerna. Om myndigheterna inte har någon språkkunnig personal över huvud taget, vilket inte är ovanligt framför allt när det gäller samiska, ökar kostnaderna ytterligare eftersom då blir helt beroende av att anlita

man tolkar och översättare.

Den praktiska tillämpningen regler om rätt att använda samiska

av eller finska vid sidan av svenska är också beroende av inställningen hos dem skall tillämpa reglerna. Det är viktigt att myndigheter

som och kommunledning m.fl. är positivt inställda till att stödja samiskan och finskan införande regler av detta slag. En sådan positiv

genom av inställning kan framför allt förväntas finnas i de områden där språken använts under mycket lång tid tillbaka och fortfarande används i stor utsträckning. Våra besök hos företrädare för kommuner i dessa områden och enkätsvar från kommunerna har bekräftat att en sådan positiv inställning finns i dessa områden se vidare angående kommunernas inställning i kapitel 4. Med något undantag är såväl den politiska ledningen som ledande tjänstemän i kommunerna i dessa områden positiva till att regler om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang införs. l många av kommunerna förekommer också redan idag offentlig verksamhet med en medveten inriktning samiska och finska och samisk och tornedalsk kultur, inom såväl

sou 1997;192 Vilka ytterligare åtgärder

barnomsorgen och skolväsendet som inom äldreomsorgen och den centrala kommunala förvaltningen. Ytterligare sådan verksamhet planeras också flera håll.

För en regional reglering till de områden där språken används av hävd och fortfarande används i stor utsträckning, talar också den omständigheten att det är i dessa områden som behovet av regler

om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang kan antas vara störst. Reglerna kan också antas ha störst förutsättning att leda till att samiskan och finskan stärks i sådana områden, där språken har stöd i den lokala historien och fortfarande levande del vardagen.

är en av

Ett annat skäl för att ge regler om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang en regional tillämpning är att detta markerar språkens särskilda betydelse och historia i dessa områden. Så som anges i konventionskommentaren har regler om rätt att använda språk i offentliga sammanhang stor betydelse för språkens status. En tillämpning av sådana regler i de områden där samiska och finska används av hävd innebär ett erkännande av språkens ställning i områdena. Detta kan också leda till att den kultur och historia som hänger samman med språken i dessa områden lyfts fram och får ökat stöd. För svensk del skulle detta innebära att samiskan och finskan och samisk och tornedalsk kultur och dess historia i Norrbotten skulle markeras. Detta skulle i sin tur bidra till att ett tydligt sätt lyfta fram Norrbotten som det flerkulturella och flerspråkiga område det historiskt sett alltid varit och fortfarande är.

Målet att eftersträva en nordisk rättslikhet på området kan slutligen också anföras som skäl för att införa regionalt tillämpliga regler. I både Norge och Finland har man valt att geografiskt begränsa tillämpningen av de regler som ger samisktalande rätt att använda sitt språk i kontakt med offentliga organ; i Norge till sex kommuner i Nordnorge och i Finland i huvudsak i tre kommuner i norra Finland.

Sammanfattningsvis talar således både minoritetsspråkskonventionens inriktning, praktiska, ekonomiska, historiska och kulturella skäl samt en strävan efter nordisk rättslikhet för att nya regler om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang får en regional tillämpning i de områden där språken används av hävd.

I kapitel 4 har vi behandlat vilka geografiska områden som uppfyller konventionens krav att vara territorier där samiska och finska används av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning för att motivera en tillämpning av konventionens bestämmelser. Vi har där kommit fram till -att områdena bör bestämmas med utgångspunkt från redan gällande kommunindelning. De kommuner vi har funnit uppfylla konventionens krav är när det gäller samiska, Arjeplog, Jokkmokk, Kiruna och Gällivare kommuner. Det

Vilka ytterligare åtgärder

geografiska område som dessa kommuner tillsammans utgör har vi valt att benämna förvaltningsområdet för samiska språket. För finska har vi funnit att förvaltningsområdet för finska språket skall utgöras av Haparanda, Övertorneå, Pajala, Kiruna och Gällivare kommuner.

I det följande lämnar vi förslag till regionalt tillämpliga regler om rätt att använda samiska i offentliga sammanhang i förvaltningsområdet för samiska språket respektive för finska, i förvaltningsområdet för finska språket. Reglerna är främst inriktade att ge den enskilde rätt att använda samiska och finska i domstolar och hos kommunala, landstingskommunala och statliga förvaltningsmyndigheter i deras myndighetsutövning. Men de innehåller också regler om rätt att få viss samhällsservice på samiska och finska. När det gäller samhällsservice utgör våra förslag dock bara ett första steg mot att uppfylla konventionens krav i denna del.

Innan vi beskriver våra förslag anger vi de skäl vi anser finns för att införa regler om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang samt de omständigheter som bör beaktas när det gäller val åtagandenivå i konventionen som sådana regler bör motsvara.

av Dessutom redogör vi kort för den enkätundersökning som vi genomfört när det gäller bl.a. kunskaperna i samiska och finska hos dem

är anställda hos förvaltningsmyndigheter och domstolar i som förvaltningsområdena för samiska respektive finska språket.

Vilka ytterligare åtgärder

7.2.1 Regler rätt att använda samiska och finska i

om

domstolar och hos förvaltningsmyndigheter

Kommitténs förslag: Vi föreslår regionalt tillämpliga regler

om

rätt för enskilda att använda samiska och finska i domstolar och

hos förvaltningsmyndigheter i de geografiska områden där

samiska respektive finska används hävd och fortfarande

av

används i tillräcklig utsträckning.

Vi föreslår att en grupp inrättas får uppgift att årligen

som som

utvärdera vilket resultat de regionalt tillämpliga reglerna och

övriga regionala åtgärder som vidtagits till stöd för samiskan och

finskan och den samiska och tornedalska kulturen fått för språkens

och kulturernas ställning i området. Inom bör ledas

gruppen som

av länsstyrelsen skall företrädare för dem använder samiska

som

och finska i området samt företrädare för Norrbottens läns

landsting och de kommuner som finns i området ingå. Gruppen

skall avge rapport till regeringen och ha befogenheter att lämna

förslag till nya åtgärder till stöd för samiskan och finskan och den

kultur som hänger samman med språken i området.

Skäl för att införa regler rätt att använda samiska och finska i

om oflentliga sammanhang

Av genomgången i föregående kapitel framgår att stödet för det samiska och finska språket är svagast i offentliga sammanhang. Åtagandenai artikel 9 som berör användningen samiska och finska

av inom rättstillämpande myndigheter uppfylls bara två punkter och åtagandena i artikel 10 som berör användningen språken i kontakt

av med förvaltningsmyndigheter och i samhällsservice uppfylls låg nivå. Detsamma gäller åtagandena i artikel 13 berör stödet för

som språken i ekonomiska och sociala förhållanden. Rätten att använda samiska och finska inom dessa sakområden är således mycket begränsad och svenska språket dominerar stort i alla offentliga sammanhang. Detta gäller också i de geografiska områden där samiska och finska används av hävd, även där i praktiken använder

om man språken i större eller mindre omfattning i kontakt mellan myndigheter och enskilda som en service mot dem använder dessa språk.

som

För att Sverige skall kunna uppfylla minoritetsspråkskonventionens förpliktelser när det gäller rätten att använda samiska och finska i offentliga sammanhang behövs nya regler inom dessa områden.

Även andra skäl talar för införa sådana regler.

att Rätten att

Vilka ytterligare åtgärder

använda samiska och finska i offentliga sammanhang innebär som vi tidigare har berört ett erkännande av dessa språk och höjd status för språken. Från dem använder samiska och finska har just be-

som tydelsen att få använda språket i offentliga sammanhang och den

av högre status för språken som detta kommer att leda till betonats som något viktigt. Det att höjd status för språket kommer att leda

uppges till högre självkänsla hos dem som använder språken och kommer att påverka benägenheten att lära sig språken, både i tal och skrift. I förlängningen har det hävdats att ökad status för ett språk också som

följd ökad självkänsla kan leda till såväl bättre hälsa som en av minskade sociala och ekonomiska problem hos den del av befolkningen har ett minoritetsspråk som modersmål.

som

Ett annat skäl för att införa en rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang är att detta leder till att de som använder språken har större praktisk nytta av dem. Detta kan i sin tur medverka till fler lär sig språken. Språken har också större förutsättningar att

att utvecklas terminologiskt och annat sätt om de kan användas även i offentliga sammanhang jämfört med om de enbart används i privata sammanhang.

Vi därför att man goda grunder kan anta att en rätt att

anser använda samiska och finska i offentliga sammanhang kommer att leda till språken stöds och stärks i de områden där dessa språk används

att

hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning idag. av Erfarenheterna från Norge visar också att detta blivit resultatet av de regionalt tillämpliga regler finns där till stöd för användningen av

som samiska i offentliga sammanhang.

Vilka skall omfattas förslaget till regler om rätt att

personer av använda samiska och finska i ofientliga sammanhang

Enligt konventionens artikel l punkt b att ett landsdels- eller

anges minoritetsspråk är ett språk används av medborgare i en stat som

som utgör till antalet är mindre än resten befolkningen.

en grupp som av Med tanke denna formulering ligger det nära till hands att förorda

de regler skydd för samiska och finska som vi föreslår bara att nya om skall gälla svenska medborgare.

Vi föreslår dock att reglerna rätt att använda samiska och finska

om i offentliga sammanhang skall gälla i respektive språks förvaltningsområde för använder samiska och finska oberoende av om

envar som

är svensk medborgare eller inte och oberoende av var den personen enskilde är bosatt.

Det främsta skälet för vårt förslag är att det framför allt bland

-

Vilka ytterligare åtgärder

dem som använder finska men också bland dem använder samiska

som

finns många icke-svenska medborgare som är bosatta i de områden där reglerna är tänkta att gälla. Vi anser att det är olämpligt att göra en uppdelning mellan svenska medborgare och andra så att bara de som är svenska medborgare får rätt att använda samiska och finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar i området trots att behovet av att få denna service på sitt eget språk kan antas lika stort eller

vara större bland de icke-svenska medborgare som bor i regionen. När det gäller medborgare i övriga nordiska länder gäller visserligen den Nordiska språkkonventionen, SÖ 1982:93. Enligt denna har Sverige åtagit sig att verka för att medborgare i annat nordiskt land vid behov skall ha rätt att använda sitt eget språk danska, finska, isländska eller norska vid kontakt med svenska myndigheter och andra offentliga organ. Den nordiska språkkonventionens krav går därmed inte lika långt som minoritetsspråkskonventionens krav som innebär att användare av landsdels- eller minoritetsspråk skall ges en rätt att använda sitt eget språk när framställningar görs till förvaltningsmyndigheter.

Ytterligare ett skäl för att låta en tillämpning reglerna omfatta

av envar som befinner sig i förvaltningsområdet för finska respektive i förvaltningsområdet för samiska oberoende medborgarskap är att

av en sådan tillämpning leder till ett bättre skydd av språken i sig eftersom fler då kan antas utnyttja reglerna vilket i sin tur leder till att språken används mer och förvaltningsområdenas egenskap av flerspråkiga områden stärks.

Vilken åtagandenivâ bör de svenska regionala reglerna ligga på

De krav som finns i minoritetsspråkskonventionen när det gäller att

ge enskilda rätt att använda landsdels- eller minoritetsspråk i kontakt med rättsväsendet och förvaltningsmyndigheter innebär möjlighet att

en välja olika former och olika nivåer för Sveriges åtaganden enligt konventionen. När nivån för nya regler om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang övervägs finns flera omständigheter som bör beaktas.

En omständighet som enligt vår uppfattning måste beaktas är att införandet av regler som innebär en rätt att i stället för svenska få kommunicera sitt eget språk i kontakt med myndigheter innebär en grundläggande förändring i gällande regelsystem. Svenska myndigheter har under många hundra år haft svenska varit det enda förvaltningssprâket. Utvecklingen mot flerspråkiga regioner där samiska och finska får användas jämsides med svenska i den offentliga för-

Vilka ytterligare åtgärder

valtningen och inom rättsväsendet måste därför enligt vår uppfattning ske stegvis. Förändringarna bör ske i samarbete mellan dem som använder språken och den övriga befolkningen i dessa områden samt i samverkan med lokala kommunala, landstingskommunala och statliga myndigheter och domstolar i regionen. De förslag som lägger utgör första steget i en sådan utveckling och bör därför inte läggas en alltför hög åtagandenivå.

För att regler om rätt att använda samiska och finska istället för svenska i offentliga sammanhang skall kunna genomföras, ekonomiskt och praktiskt måste de också ha stöd riksplanet både hos majoritetsbefolkningen i hela landet och myndighetesnivå. Detta talar enligt vår mening också för en stegvis utveckling och förändring mot flerspråkighet i den offentliga förvaltningen i dessa områden.

När de regionalt tillämpliga reglerna om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang har varit i kraft en tid bör det utvärderas om tillämpningen av dem lett till det positiva stöd för samiskan och finskan som är avsett. Om så är fallet och övriga förutsättningar för detta finns, kan reglerna skärpas och åtagandenivån höjas.

Mot denna bakgrund har vi ansett att utgångspunkterna för våra förslag bör att de svenska reglerna om rätt att använda samiska

vara och finska i offentliga sammanhang skall vara att de motsvarar en åtagandenivå som minst befäster den praxis som redan idag finns när det gäller att från myndigheternas sida ge viss service samiska och finska till dem använder dessa språk. Helst bör åtagandenivån

som dock vara något högre än denna miniminivå för att ge språken ett tillräckligt starkt stöd för att kunna utvecklas. Nivån får emellertid inte bli så hög att reglerna blir praktiskt ogenomförbara eller skapar motsättningar mellan myndigheter och enskilda eller mellan dem som använder språken och majoritetsbefolkningen. Kostnader för vidtagna åtgärder måste också ligga inom en rimlig ram.

En annan fråga som måste övervägas i detta sammanhang är om regler rätt att använda samiska i offentliga sammanhang skall

om utformas på samma åtagandenivå som regler om rätt att använda finska i offentliga sammanhang.

Av våra enkätsvar och övriga uppgifter att döma är det betydligt fler använder finska i förvaltningsområdet för finska

personer som språket än de som använder samiska i förvaltningsområdet för samiska. Enkätsvaren visar också att det finns betydligt fler personer som behärskar finska än samiska bland dem som är statligt och kommunalt anställda i dessa områden. Detta skulle kunna tala för att regler om rätt att använda finska i kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar skall utformas en enligt konventionen högre

Vilka ytterligare åtgärder

åtagandenivå än motsvarande regler för samiska. Å andra sidan kan just den omständigheten att samiskan troligen används av färre personer användas som argument för att ge samiskan ett särskilt starkt skydd eftersom språket kan anses ha en svagare och mer hotad ställning och därmed behov av ett starkare skydd.

Vi anser dock att det finns starka skäl för att utforma regler om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang samma åtagandenivå. Det viktigaste skälet för detta är att en skillnad i åtagandenivå när det gäller rätten att använda samiska respektive finska i offentliga sammanhang skulle kunna uppfattas som att språken bedömts som olika skyddsvärda från officiellt håll. Detta vore enligt vår uppfattning mycket olyckligt. Ett annat skäl är att regler med olika innehåll skulle leda till att reglerna blir svårare att tillämpa. Särskilt gäller detta för myndigheter och domstolar med verksamhetsområde inom Kiruna och Gällivare kommuner där både regler om rätt att använda samiska och regler om rätt att använda finska, enligt vårt förslag skall gälla.

Vi föreslår därför att regler om rätt att använda samiska och regler om rätt att använda finska i offentliga sammanhang skall utformas så att de ger rättigheter samma nivå.

Enkätundersökningen

För att undersöka förutsättningarna för att införa regler om rätt att använda samiska och finska i domstolar och hos kommunala, landstingskommunala och statliga förvaltningsmyndigheter och för att kunna utforma dessa en lämplig åtagandenivå har kommittén genomfört en omfattande enkätundersökning.

Undersökningen har syftat till att kartlägga i vilken mån förvaltningsmyndigheter och domstolar i de geografiska områden där språken används av hävd förfogar över personal som behärskar samiska respektive finska och i vilken mån man redan idag använder dessa språk i sin verksamhet. I de enkäter som sänts till kommunerna har även frågor om användning av samiska och finska i viss kommunal serviceverksamhet såsom barnomsorg, fortbildning av lärare i grundskola och gymnasium och inom äldreomsorgen förekommit.

Enkäter med frågor som berör användning av samiska i kommunal förvaltning och verksamhet har sänts till de kommuner inom det geografiska område där språken används av hävd och där språken fortfarande kan antas användas i tillräcklig omfattning för att motivera regler om rätt att använda samiska och finska i kommunal förvaltning och verksamhet.

Vilka ytterligare åtgärder

När det gäller användningen av samiska har enkäter sänts till följande kommuner; Krokoms kommun, Strömsunds kommun, Arjeplogs kommun, Jokkmokks kommun, Gällivare kommun och Kiruna kommun. Enkäter som berör användningen av finska i kommunal förvaltning och verksamhet har sänts till, Haparanda kommun, Övertorneå kommun, Pajala kommun, Kiruna kommun och Gällivare kommun.

Enkäter med frågor som berör användningen av samiska och finska hos statliga förvaltningsmyndigheter har mot bakgrund av var samiska och finska används av hävd och fortfarande kan antas användas i tillräcklig utsträckning sänts till Länsstyrelsen i Norrbottens län och samtliga statliga myndigheter med verksamhetsområde i Norrbottens län.

Enkäter med frågor som berör användningen av samiska och finska inom rättsväsendet har sänts till domstolar med domsagor som omfattar de områden där samiska och finska används av hävd och fortfarande kan antas användas i tillräcklig utsträckning, nämligen, Bodens tingsrätt, Gällivare tingsrätt, Haparanda tingsrätt, Piteå tingsrätt, Fastighetsdomstolen i Luleå och Länsrätten i Luleå.

När det gäller rätten att använda samiska och finska i kontakt med landstingskommunala förvaltningsmyndigheter har Norrbottens läns landsting, efter samma bedömning som skett för övriga myndigheter, tillskrivits med frågor om hur stora kunskaperna i samiska och finska är hos personalen vid dessa myndigheter.

Krokoms och Strömsunds kommuner har i sina enkätsvar uppgett att den personal som finns anställd inom kommunal förvaltning inte har några kunskaper i samiska. Inte heller finns någon målsättning i dessa kommuner att särskilt främja samisk kultur eller språk. Övriga kommuner har haft mer positiva svar i dessa delar.

Mot bakgrund av innehållet i enkätsvaren och de uppgifter som finns om var flest samisktalande och finsktalande i de traditionella språkområdena för dessa språk kan antas vara bosatta beslutade kommittén att besöka företrädare för Arjeplogs, Jokkmokks, Gällivare, Kiruna, Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner för fördjupade diskussioner om vilka konsekvenser regler om rätt att använda samiska och finska skulle kunna för dessa kommuners förvaltningsmyndigheter och övrig kommunal verksamhet.

Kommittén har också besökt företrädare för länsstyrelsen i Norrbottens län och Norrbottens läns landsting för diskussion om de konsekvenser nya regler om rätt att använda samiska och finska hos statliga och landstingskommunala förvaltningsmyndigheter skulle kunna få.

Av enkätsvaren och de personliga kontakter vi haft kan vissa övergripande slutsatser dras.

sou 1997:192 Vilka ytterligare åtgärder

Kunskaperna i samiska och finska är generellt sett bättre hos personal som arbetar i kommunal förvaltning och serviceverksamhet än vad den är hos personal i statlig och landstingskommunal förvaltning och personal vid domstolar.

Kunskaperna hos personalen i att tala och förstå såväl samiska som finska är större än kunskaperna i att läsa och skriva språken. Man har över lag ansett att kunskaperna hos personalen i samiska och finska inte är tillräckligt goda för att avfatta juridiskt korrekta skriftliga beslut på språken. Vid en jämförelse av hur många som till någon del behärskar samiska respektive finska visar det sig att en större andel av de anställda inom såväl, kommunala landstingskommunala som statliga myndigheter behärskar finska än samiska.

Svaren frågorna i enkäten och de synpunkter som framförts till oss vid våra personliga besök hos olika myndigheter refereras vidare under respektive rubrik nedan.

Rättsväsendet

När det gäller rätten att använda samiska och finska i rättsväsendet uppfyller Sverige bara en av de förpliktelser som berör rätten att använda språken i rättegång, nämligen artikel 9 punkt 1a iii; att tillse att inlagor och bevisning i skriftlig eller muntlig form inte får avvisas endast av den anledningen att de är upprättade på ett landsdels- eller minoritetsspråk.

För att Sverige skall kunna ratificera minoritetsspråkskonventionen och bättre uppfylla kraven i artikel nio i konventionen anser vi därför att rätt att använda samiska eller finska under rättegång oberoende

en

kunskaper i svenska bör införas. För sådana regler talar också det av stora symbolvärde en lagfäst rätt att använda samiska och finska i domstol har. En sådan regel kan därmed förväntas leda till att samiskan och finskan får en starkare ställning.

Enkätsvaren från domstolarna visar att det inte finns någon personal vid dessa domstolar som har kunskaper i samiska. De anställda som har kunskaper i finska anser sig med ett undantag inte kunna avfatta ett juridiskt korrekt, skriftligt beslut finska. Svaren visar att det bara i något enstaka fall under de senaste 20 åren förekommit att man anlitat samisk tolk vid någon domstol. Samtidigt har man uppgett att i stort sett alla samer kan tala svenska, en omständighet som med gällande reglers utformning är helt avgörande för när tolk anlitas.

Tolkning till och från finska förekommer enligt enkätsvaren i 1 % av målen vid länsrätten i Luleå, vid 3-4 % av målen vid Gällivare tingsrätt och i ca 15 % av målen vid Haparanda tingsrätt.

Vilka ytterligare åtgärder

Genomgående har man funnit det mycket svårt eller omöjligt att bedöma i hur stor utsträckning enskilda skulle välja att få använda samiska eller finska i rättegång om en rätt att använda dessa språk i stället för svenska infördes.

Mot bakgrund av vad som framkommit om kunskaperna i samiska och finska vid domstolarna i regionen anser vi det uteslutet att föreslå regler som skulle motsvara den högsta åtagandenivån i konventionens artikel 9 punkterna 1a b i och c att domstolarna på begäran av någon av parterna skall hålla rättegången samiska eller finska.

Däremot är det möjligt att införa en rätt för part att i mål eller ärende vid domstol använda sitt eget språk motsvarande förpliktelserna i artikel 9 punkt 1 a ii, b och c ii. Likaså anser vi att det är möjligt att tillåta att handlingar eller bevisning, vid behov med hjälp av tolk eller översättare, läggs fram vid domstolen samiska eller finska och att domstolarna begäran av den tilltalade i brottmål tillhandahåller handlingar hänförliga till det rättsliga förfarandet på dessa språk vid behov med hjälp av tolk eller översättare, motsvarande åtagandenivån i artikel 9 punkt l a iv, b iii och c iii. Vi föreslår därför att en sådan rätt för part att använda samiska eller finska i mål eller ärende vid domstol införs.

När det gäller rätten att ta del av handlingar hänförliga till det rättsliga förfarandet i brottmål bör en sådan rätt, främst av kostnadsskäl, begränsas till rätt till muntlig översättning. Även krav

om inte ställs på skriftlig översättning av handlingar till samiska eller finska kan det visa sig vara lämpligt att översätta vanliga skriftliga meddelanden från domstolen, såsom kallelser till muntliga förhandlingar och olika typer av förelägganden, till samiska och finska. Detta för att undvika att anlita tolk för att muntligen översätta sådana meddelanden vid återkommande tillfällen.

Den rätt att använda samiska eller finska som vi föreslår innebär att den enskilde, oavsett om han eller hon behärskar svenska får rätt att i stället för svenska tala samiska eller finska samt rätt att ge in skriftliga inlagor och presentera skriftlig eller muntlig bevisning dessa språk. Rätten innebär också att parten har rätt att använda den varietet av samiska och finska som parten begär.

Regler med detta innehåll kan införas oberoende av den dömande personalens kunskaper i dessa språk men förutsätter att det finns kvalificerade tolkar och översättare i språken som behärskar det språk som parten begär att få använda vid domstol. Sådana tolkar finns idag för finska språket medan det är mer ovisst om de tolkar som arbetar med samiska idag har denna kompetens. Om regler om rätt att använda samiska i domstol införs bedömer dock Sametingets Språkråd att det finns tolkar som har, eller snabbt kan skaffa sig, den kompe-

sou 1997:192 Vilka ytterligare åtgärder

tens som krävs för att tolka i domstol.

Enligt konventionen finns en möjlighet att låta parten själv helt eller delvis ersätta de kostnader för tolk eller översättning som kan uppkomma i kontakt med rättstillämpande myndigheter. Vi anser dock att det är olämpligt att utforma svenska bestämmelser så att den som begär att få använda sitt eget språk själv skall betala de kostnader detta medför. En samisktalande eller finsktalande bör enligt vår uppfattning, liksom gäller för den som inte behärskar svenska, få använda sitt

nu eget språk utan att bekosta tolk eller översättare själv. Med en annan ordning riskerar rätten att använda sitt eget språk att bli urholkad till följd att den enskilde inte har råd att bekosta tolk eller översättare.

av

Reglerna om rätt att använda samiska och finska i domstol skall enligt vårt förslag gälla för samtliga domstolar i mål och ärenden vid såväl allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar

överrätter med domsagor, som till någon del omfattar förvaltsom ningsområdet för samiska respektive förvaltningsområdet för finska. Skälet för detta är att detta bäst överensstämmer med konventionens krav i dessa avseenden.

Statliga, landstingskommunala och kommunala förvaltningsmyndigheter

I artikel lO punkt 1 a finns åtaganden på olika nivåer när det gäller rätten att använda landsdels- eller minoritetsspråk hos statliga myndigheter i de regioner där språken används av hävd. Den högsta åtagandenivån innebär att myndigheten skall använda språken i sin verksamhet. Nivån därunder att anställd personal vid dessa

anger myndigheter i sin kontakt med allmänheten skall använda dessa språk

den enskilde använder språket i fråga. Den tredje åtagandenivån om innebär använder samiska eller finska får göra

att personer som framställningar i muntlig eller skriftlig form dessa språk och

sitt språk. Den fjärde nivån rätt att göra muntliga eller svar ger skriftliga framställningar samiska eller finska men inte att få svar

dessa språk och den femte nivån föreskriver endast att handlingar

in samiska eller finska skall anses giltiga. Idag uppfyller som ges Sverige den femte nivån.

Konventionens bestämmelser när det gäller rätten för enskilda att använda landsdels- eller minoritetsspråk hos kommunala eller landstingskommunala myndigheter är utformade liknande sätt som bestämmelserna rätt att använda språken i kontakt med statliga

om myndigheter. Åtagandena är dock något vagt fonnulerade.

mer Följaktligen i artikel 10 punkt 2a att användningen av lands-

anges

Vilka ytterligare åtgärder sou 1997:192

dels- eller minoritetsspråk inom dessa myndigheter skall tillåtas eller uppmuntras och i punkten 2b att möjligheten för dem som använder språken att göra framställningar i muntlig eller skriftlig form till myndigheterna dessa språk skall uppmuntras. Skälet till skillnaden i formulering när det gäller de åtaganden som gäller för kommunala och landstingskommunala myndigheter jämfört med vad som gäller för statliga myndigheter anges i konventionskommentaren vara att man velat ta hänsyn till den kommunala självbestämmanderätten. Avsikten har dock inte varit att myndigheterna kommunal nivå skall ge sämre service på landsdels- eller minoritetsspråken än de statliga myndigheterna.

Vi föreslår med hänsyn till innehållet i konventionen och konventionskommentaren att regler om rätt för enskilda att använda samiska och finska hos landstingskommunala och kommunala förvaltningsmyndigheter skall utformas samma åtagandenivå som regler rätt att använda samiska och finska hos statliga förvaltnings-

om myndigheter. Ett gemensamt regelsystem för alla förvaltningsmyndigheter oavsett om de är statliga, landstingskommunala eller kommunala, underlättar också för de myndigheter som skall tillämpa reglerna och gör reglerna mer lättöverskådliga för den enskilde.

När omfattningen av rätten för den enskilde att använda samiska och finska hos förvaltningsmyndigheter skall bestämmas måste som tidigare nämnt språkkunskaperna hos myndighetspersonalen tillsammans med behovet av att använda sitt eget språk vara avgörande för vilken nivå i konventionen som sådana regler kan motsvara. De två högsta åtagandenivåerna, artikel 10 punkt 1a i och ii, som förutsätter att hela eller stora delar av personalen vid myndigheterna behärskar samiska och finska, är med hänsyn till vad som kommit fram om personalens språkkunskaper hos myndigheter i området, omöjliga att införa i ett första skede. Den tredje nivån, artikel 10 punkt la iii som innebär att ge dem som använder samiska eller finska rätt att göra framställningar i muntlig eller skriftlig form på dessa språk och få svar sitt språk bedömer vi däremot vara möjlig att uppnå.

Vi föreslår mot denna bakgrund, och med hänsyn till det behov som finns att använda sitt eget språk i kontakt med myndigheter, att regler rätt för enskilda att använda samiska respektive finska i

om kontakt med förvaltningsmyndigheter i ärenden som rör myndighetsutövning införs.

När det gäller muntliga förfrågningar från enskilda och muntliga

från myndigheterna i sådanan ärenden kan myndigheterna i flera svar fall med tillvaratagande av egen personals kunskaper klara sådan service får begränsa sådana förfrågningar till vissa i förväg

om man

Vilka ytterligare åtgärder

bestämda tider. I många fall måste man dock anlita tolk för att klara att uppfylla en skyldighet att ta emot muntliga förfrågningar och ge muntliga svar samiska och finska. Detta gäller framför allt hos landstingskommunala och statliga myndigheter. Det är främst hos myndigheter som måste anlita tolk som en möjlighet att begränsa servicen samiska och finska till vissa i förväg bestämda tider bör finnas. Gör man detta kan de tolkar som finns att tillgå utnyttjas ett bättre sätt eftersom de kan tjänstgöra olika i förväg bestämda tider hos olika myndigheter.

Vi har vid våra möten med företrädare för de kommuner som föreslår skall ingå i förvaltningsområdet för finska respektive samiska språket funnit, att man är positivt inställd till regler som skulle ge enskilda rätt att använda samiska och finska vid muntliga kontakter med kommunala förvaltningsmyndigheter i ärenden som rör myndighetsutövning. Redan idag från kommunernas sida upplysningar och

ges hjälp med tolkning till finsktalande när detta behövs. Detta gäller framför allt muntliga kontakter men också hjälp med att förklara skriftliga beslut som givits svenska. Samisktalande uppges kunna svenska och påkallar därför inte tolkning till samiska eftersom de inte har rätt till detta med gällande regler. I de kommuner där samiska används är dock beredd att ge muntlig service samiska, i vissa

man fall med den begränsningen att sådana förfrågningar måste ske under i förväg bestämda tider. Redan finns också enstaka kommunanställ-

nu da inom den centrala kommunala förvaltningen kan tala och förstå

som samiska.

När det gäller skriftliga kontakter mellan den enskilde och en myndighet finns större problem. Kunskaperna i att läsa och skriva samiska och finska är mycket sämre hos personalen vid myndigheterna än kunskaperna i att tala och förstå språken. Särskilt gäller detta kunskaperna i att skriva. Ingen av de tillfrågade förvaltningsmyndigheterna sig ha personal som kan avfatta skriftliga myndighets-

uppger beslut samiska eller finska. För att klara att uppfylla ett sådant krav är man beroende av att anlita utomstående översättare. Förutom att skriftliga översättningar är kostsamma är de också tidskrävande. Särskilt gäller detta översättning av skriftliga beslut av myndigheter eftersom särskilt stora krav på kvalitét måste ställas sådana översättningar.

När det gäller möjligheten att ta emot skriftliga inlagor från enskilda

samiska eller finska är möjligheten att klara detta med hjälp av

personal något bättre. Vissa myndigheter har uppgett att det finns egen personal hos myndigheten som kan ta emot skriftliga inlagor från enskilda samiska eller finska och översätta dem. Det vanligaste är dock måste anlita utomstående översättare även för detta

att man

Vilka ytterligare åtgärder

arbete.

Det kan mot denna bakgrund konstateras att större krav som ställs förvaltningsmyndigheterna att ta emot skriftliga handlingar på samiska och finska och att ge skriftliga svar dessa språk större blir kostnaderna och mer tidskrävande blir handläggningen vid myndigheterna. Särskilt gäller detta om myndigheterna skall avfatta skriftliga beslut även samiska och finska eftersom detta alltid kräver att en utomstående översättare anlitas.

I Haparanda kommun där kunskaperna i finska hos kommunanställd personal är jämförelsevis mycket goda har man beräknat att kostnaderna för att avfatta kommunala förvaltningsbeslut även finska i ärenden där part är finsktalande kan uppskattas till ca 2,2 miljoner

en kronor per år. Kostnaderna hänför sig både till det merarbete som det innebär att avfatta besluten tvâ språk i stället för ett och till den fortbildning av personal som krävs för att denna skall klara att avfatta juridiskt korrekta beslut finska. Därutöver beräknar man att ytterligare 300 000 kr krävs under det första året som reglerna gäller för att starta verksamheten.

I de övriga kommuner som omfattas av våra förslag är kunskaperna enligt de uppgifter vi fått sämre än i Haparanda kommun när det gäller att skriva finska och samiska och man är därmed, i vart fall i ett inledningsskede, helt beroende av att anlita utomstående översättare om förvaltningsbeslut skall kunna avfattas även finska och samiska. Hos statliga och landstingskommunala myndigheter är kunskaperna hos personalen i att skriva samiska och finska i regel ännu sämre än hos de kommunala myndigheterna.

Mot denna bakgrund anser vi att det idag är orealistiskt, såväl praktiskt som ekonomiskt, att ställa krav förvaltningsmyndigheterna att avfatta skriftliga beslut även på samiska och finska. Rätten att skriftligt kommunicera med myndigheterna dessa språk bör därför enligt vårt förslag begränsas till en rätt för den enskilde att lämna in skriftliga inlagor till myndigheten. De skrivelser som inkommer till myndigheten pâ samiska eller finska skall enligt vårt förslag biläggas ärendet tillsammans med en sammanfattande översättning till svenska av innehållet i skriften så att ärendet kan följas också av den som inte behärskar samiska eller finska.

Om en enskild använt samiska eller finska i sina skriftliga kontakter med myndigheten i ett ärende som rör myndighetsutövning bör myndighetens skyldighet begränsas till att muntligen översätta och förklara sina skriftliga svar och beslut riktade till den enskilde. För att den använder samiska eller finska skall känna till sin rätt att få

som beslutet muntligen översatt till finska eller samiska skall en skriftlig upplysning på samiska eller finska om att sådan muntlig översättning

Vilka ytterligare åtgärder

eller förklaring kan ges av myndigheten, alltid följa med skrift eller beslut från myndigheten till den enskilde.

Den enskilde skall ha rätt att välja vilken varietet av samiska och finska som han eller hon vill använda vid sin kontakt med myndigheten. Myndigheten bör å sin sida vid sina muntliga kontakter, så långt möjligt, använda varietet samiska och finska som den

samma av enskilde. I de fall myndigheten skall lämna skriftlig information till enskild bör myndigheten eftersträva att ge information samma varietet av språken som den enskilde använt men när det gäller meän kieli bör det inte något absolut krav eftersom skriftspråket

vara fortfarande är under utveckling och det kan vara förenat med svårigheter att skriftligen översätta myndighetsmeddelanden till meän kieli.

För att förvaltningsmyndigheterna så långt möjligt skall kunna ge

service samiska och finska som svenska är det önskvärt samma att myndigheten så långt möjligt använder den personal som behärskar samiska eller finska hos myndigheten i kontakt med enskilda som väljer att kommunicera med myndigheterna dessa språk. Tolk eller översättare bör bara anlitas om den egna personalen inte behärskar språken tillräckligt väl.

För att myndighetens personal skall kunna användas i så stor utsträckning möjligt kan personalen vid olika myndigheter behöva

som omorganiseras och vidareutbildas. Vi föreslår därför att myndigheter

bedömer att det är nödvändigt skall få rätt att erbjuda personalen som fortbildning under kortare tid för vidareutbildning i samiska och finska.

Ett annat sätt för att sikt öka kunskaperna i samiska och finska hos myndighetspersonal är att myndigheterna vid anställning av personal kan hänsyn till kunskaper i samiska och finska som en

ta merit. Vi föreslår därför att regel införs som gör att myndigheterna

en utöver andra kunskapskrav, skall betrakta tvåspråkighet i samiska och svenska eller finska och svenska en merit vid anställning av

som

personal hos myndigheter inom förvaltningsområdet.

Även organiserar arbetet vid myndigheterna så att egen

om man

med kunskaper i finska och samiska utnyttjas så långt möjligt

personal

för bemöta dem vill utnyttja rätten att använda dessa språk,

att som kommer myndigheter i många fall tvungna att anlita utomstående

vara tolkar eller översättare. För att tolkar och översättare skall kunna utnyttjas så effektivt möjligt bör myndigheterna samordna sitt

som utnyttjande tolkar och översättare och kunna begränsa muntliga

av kontakter med myndigheten samiska och finska till vissa i förväg bestämda tider. Möjligheterna till tolkning telefon/video bör så

per lång möjligt utnyttjas för att minska kostnaderna för tolkning hos myndigheterna.

Vilka ytterligare åtgärder

Vi föreslår därför att myndigheterna får rätt att bestämma särskilda tider och särskild plats för samisktalandes och finsktalandes besök och telefonsamtal.

Kostnaderna för tolkning och för vidareutbildning av personal i finska och samiska bör staten stå för av samma skäl som vi ovan anfört när det gäller kostnader för tolkning och översättning i domstol.

Vid valet mellan att vidareutbilda personal i finska eller samiska och att anlita tolk eller översättare måste varje myndighet beakta kostnaderna för de olika alternativen. Om det efter en tids tillämpning av de nya reglerna visar sig att många hos en viss myndighet begär att få använda samiska eller finska kan det vara mer kostnadseffektivt att vidareutbilda egen personal vid myndigheten i språk i stället för att anlita tolk. Valet bör utöver hänsynen till kostnaden också påverkas av typen av verksamhet eftersom det i viss typ av verksamhet där den personliga kontakten med myndigheten upplevs som mer betydelsefull kan vara viktigare att den egna personalen behärskar samiska respektive finska än i annan typ av verksamhet. Valet bör också påverkas av den kunskapsnivå som redan finns hos personalen i samiska och finska. Av kostnadsskäl bör det bara bli fråga om fortbildning under kortare tid, upp till en månad, för studier. Att utbilda personal som inte har några förkunskaper i samiska eller finska i dessa språk bör bara förekomma om det finns särskilda skäl till det.

Vi föreslår att beslutet att vidareutbilda personal i samiska och finska skall läggas hos respektive myndighet eftersom det är där en sammanvägning av samtliga faktorer som påverkar beslutet bäst kan göras.

Vi föreslår att myndigheterna skall sträva efter att även i övrigt ge information och upplysningar till allmänheten samiska respektive finska det begärs. Blanketter och informationsblad avsedda för

om allmänheten skall också kunna översättas till samiska och finska, eller till tvåspråkiga versioner, när behov av detta bedöms föreligga. Bedömningen av om ett sådant behov finns, får liksom när det gäller vidareutbildning av personal, göras mot bakgrund av efterfrågan muntlig information samiska och finska hos myndigheterna. Om samisktalande och finsktalande i stor omfattning vänder sig till myndigheten med begäran om muntlig information och råd samiska och finska, kan det vara effektivare och mindre kostsamt att översätta myndighetens råd och anvisningar, blanketter m.m. till samiska respektive finska så att dessa finns också dessa språk eller i tvåspråkiga svensk-samiska, finsk-svenska versioner.

Vilka ytterligare åtgärder

Kommunal förskoleverksamhet och äldreomsorg

l konventionens artikel 10 punkt 3 behandlas rätten att få samhällsservice från förvaltningsmyndigheter landsdels- eller minoritetsspråk. För att nå upp till konventionens krav enligt artikel 10 punkt 3 krävs att samiska och finska används inom förvaltningsområdet för samiska respektive finska i all samhällsservice från förvaltningsmyndigheter eller personer som handlar på deras uppdrag. Exempel samhällsservice som avses är enligt konventionskommentaren, service vid sjukhus, postbefordran, transporter och elleveranser. I artikel 13 punkt 2C behandlas ett näraliggande område nämligen rätten att bli bemött

landsdels- eller minoritetsspråk vid institutioner som erbjuder social omsorg såsom, sjukhus, pensionärshem och vårdhem.

Enligt de uppgifter vi inhämtat från kommuner, landsting och länstyrelse i förvaltningsområdet för samiska respektive förvaltningsområdet för finska, är det för närvarande inte möjligt att uppfylla kraven enligt dessa konventionsbestärnrnelser inom alla områden för statlig, landstingskommunal och kommunal service eller social omsorg. Kostnaderna skulle bli för höga och de praktiska problemen att genomföra sådana rättigheter för stora. Vi har mot denna bakgrund ansett att rätten att bli bemött på samiska och finska i denna del av den offentliga sektorn i ett första steg bör begränsas till de områden där de som använder språken anser att möjligheten att bli bemött sitt eget språk är mest angelägen och kan antas leda till det bästa stödet för språkens bevarande. De områden vi med beaktande av dessa synpunkter har funnit mest angelägna är förskoleverksamhet och

vara äldreomsorg.

Förskoleverksamhet det språket år mycket viktig för samis-

egna kans och finskans bevarande i förvaltningsområdena eftersom språkinlärningen intensivast under åren före skolstarten. För

är som att de barn använder samiska eller finska i sina hem skall kunna

som utveckla aktiv tvåspråkighet i samiska-svenska respektive finska-

en svenska, på det eftersträvas i konventionen, år det därför

sätt som mycket viktigt att språkinlärningen stöds redan i förskolan.

När det gäller äldre är dessa ofta de starkaste språk-

omsorgen om bärarna och bärare av samisk och tornedalsk kultur och traditioner. Det är därför viktigt för språkens och kulturens bevarande att de äldre

använder samiska och finska kan fortsätta att göra detta. Därtill som kommer den omständigheten att det inom äldreomsorgen har visat sig att äldre kan förlora kunskaperna i det sist inlärda språket men behåller kunskaperna i det först inlärda språket. För denna generation kan följaktligen samiska eller finska det enda språk de kan

vara kommunicera med omgivningen på. Det är mot denna bakgrund

Vilka ytterligare åtgärder

nödvändigt att kunna erbjuda äldreomsorg på samiska eller och finska för dem som har dessa språk som modersmål.

I de enkäter som kommittén sänt till kommunerna har frågor ställts angående i vilken omfattning samiska och finska används i förskoleverksamhet och äldreomsorg. Svaren vi har fått har varierat men samtliga kommuner har uppgett att man har personal både inom förskolan och äldreomsorgen som behärskar samiska respektive finska. Samtliga kommuner har också uppgett sig vara positiva till att organisera förskoleverksamheten och äldreomsorgen så att den personal som behärskar samiska och finska kan användas i vården och omsorgen om de barn och äldre som använder språken. I flera kommuner sker redan en sådan samordning, permanent eller på försök. De flesta kommuner som har sådan verksamhet har rapporterat att man har goda erfarenheter av denna verksamhet.

Vi föreslår därför att kommunerna i förvaltningsområdet för samiska respektive i förvaltningsområdet för finska då plats i

—— förskoleverksamhet erbjuds barn skall ge föräldrar som så önskar

möjlighet att placera barnen i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs samiska respektive finska. Detta motsvarar konventionens krav i artikel 8 punkt 1 a iii samtidigt som det medverkar till att artikel 13 punkt 2 delvis uppfylls. Kommunerna ges med detta förslag möjlighet att själva välja hur de vill utforma den verksamhet som erbjuds samiska och finska.

Skälet till att vi utformat förslaget på detta sätt är att kommunerna idag erbjuder förskoleverksamhet på samiska respektive finska i varierande omfattning och i olika former. Det finns också olika förutsättningar i olika kommuner när det gäller tillgång språkkunnig personal, personalens pedagogiska utbildning när det gäller barns tvåspråkighet och vad gäller antal barn vars föräldrar kan antas efterfråga förskoleverksamhet samiska eller finska. De olika förutsättningarna motiverar enligt vår uppfattning att kommunerna i ett första steg får möjlighet att organisera förskoleverksamheten enligt de resurser och den efterfrågan som finns idag. I ett senare skede kan det

om det skulle visa sig att efterfrågan verksamhet på samiska och —finska ökar och tillräckliga resurser finns vara befogat att skärpa

lagstiftningen.

När kommunerna utformar förskoleverksamhet samiska och finska är det angeläget att sådan förskoleverksamhet utformas så att de också innehåller inslag av den kultur och de traditioner som hänger samman med språken. På det sättet stöds språken bäst. Det är också önskvärt att förskolepersonalen får utbildning i hur de bäst kan stödja barnens tvåspråkighet. Enligt uppgifter till oss förekommer detta redan i flera av kommunerna.

sou 1997:192 Vilka ytterligare åtgärder

När det gäller äldreomsorgen föreslår vi regler som innebär att kommunerna åläggs en skyldighet att erbjuda äldreomsorg där hela eller i vart fall delar verksamheten bedrivs på samiska respektive

av finska. På motsvarande sätt som gäller för förskoleverksamheten finns olika förutsättningar hos olika kommuner när det gäller att anordna äldreomsorg där personalen använder samiska eller finska. Detta gör att vi utformat vårt förslag sä att kommunerna i ett första steg kan välja i vilken form och omfattning sådan verksamhet kan erbjudas.

Ett mycket viktigt inslag i äldreomsorgen är att eftersträva att en användning samiska och finska förenas med en respekt för den

av samiska och tornedalska kulturen och traditionerna så att de äldre kan få ett bemötande som så mycket som möjligt liknar det de varit vana vid när det gäller språk, kultur och traditioner. Äldreomsorg med sådana inslag förekommer redan permanent eller försök i flera av de kommuner vi besökt.

För att personalen inom förskoleverksamheten och äldreomsorgen i ökad utsträckning skall ha möjlighet att bemöta barn och äldre samiska och finska föreslår vi i likhet med vad vi gjort när det gäller personal vid övriga förvaltningsmyndigheter, att kommunen skall ha möjlighet bereda personalen fortbildning i finska eller samiska. Sådan fortbildning kan också innehålla utbildning i samisk och tornedalsk historia och traditioner samt utbildning om barns språkinlärning. Liksom vi föreslagit när det gäller förvaltningspersonal bör fortbildningen begränsas till vad som anses nödvändigt med hänsyn till efterfrågan service på samiska och finska och i första hand omfatta personal med vissa förkunskaper i dessa språk.

Så när det gäller förvaltningspersonal föreslår vi också att

som kommunerna då de anställer personal inom förskoleverksamheten

ny eller äldreomsorgen skall ta hänsyn till de sökande utöver svenska

om också behärskar samiska eller finska. Kunskaper i samiska eller finska skall i de fall de sökande uppfyller övriga krav för anställningen ses

ytterligare merit.

som en

Uppföljning regionalt tillämpliga regler om rätt att använda

av samiska och i ojjfentliga sammanhang och uppföljning av andra

finska

regionala åtgärder

Som vi påpekat inledningsvis är de åtgärder vi föreslår skall vidtas regionalt, avsedda att stärka samiskans och finskans ställning i de geografiska områden där språken används hävd och fortfarande

av används i tillräcklig utsträckning idag. Regionalt tillämpliga regler

enskilda rätt att använda samiska och finska i domstolar och som ger

Vilka ytterligare åtgärder

hos förvaltningsmyndigheter i området och möjlighet till viss kommunal service på dessa språk utgör kärnan i de åtgärder vi föreslår bör tillämpas regionalt i dessa områden. Det geografiska område vi föreslår skall omfattas av våra förslag omfattar kommuner som samtliga är belägna inom Norrbottens län.

De regionalt tillämpliga åtgärderna, kan förutom att stärka språken i dessa regioner, också bidra till att lyfta fram det faktum att den samiska och tornedalska kulturen har gamla historiska rötter i Norrbotten och fortfarande är en levande del av kulturarvet där. Till detta kan också olika regionala utbildnings- och kultursatsningar bidra om utrymme för den samiska och tornedalska kulturen säkras när regionala kultur- och utbildningssatsningar sker så som vi föreslagit i föregående avsnitt. Vårt förslag om att undervisning i samisk och tornedalsk kultur och historia skall ingå som en del av undervisningen i hela landet i grundskola och gymnasieskola kommer också att bidra till att Norrbotten blir känt som den del av landet där svensk, samisk och tornedalsk kultur och språk möts.

Genom våra kontakter med länsstyrelsen och företrädare för berörda kommuner i Norrbotten vet vi att många åtgärder till stöd för samiskan och finskan och samisk och tornedalsk kultur redan vidtas idag. För att understödja detta arbete och för att följa upp vilket resultat de förslag till rikstäckande och regional lagstiftning som vi har lämnat får för samiskan och finskan i de områden där språken används av hävd, föreslår vi att en grupp ledd av länsstyrelsen och med representanter för de samisktalande och finsktalande i regionen samt representanter för kommunerna och landstinget i förvaltningsområdet för samiska och finska språket utses.

Gruppen bör som underlag för sin utvärdering de regionalt

av tillämpliga lagarna och övriga åtgärder kräva in rapporter från de statliga, kommunala och landstingskommunala myndigheter som omfattas av lagen och kontrollera vilka åtgärder i övrigt vidtagits

som inom skolundervisningen inkl. förskolan, forskning och högskoleutbildning i regionen och olika slag av kulturella satsningar. Gruppen bör också kunna lämna förslag till nya eller ändrade åtgärder till stöd och skydd för språken.

Vi föreslår att gruppens arbete skall resultera i en årlig rapport som tillställs regeringen och kan användas del regeringens

som en av periodiska rapportering rörande de åtgärder som vidtagits i enlighet med konventionens bestämmelser och regeringen enligt artikel 15

som i minoritetsspråkskonventionen skall tillställa Europarådets generalsekreterare.

Inrättande av en grupp skulle också innebära att ett första steg tas mot att uppfylla kraven i artikel 8 punkt 1 i att inrätta ett över-

—-

Vilka ytterligare åtgärder

vakningsorgan med uppgift att följa vidtagna åtgärder och uppnådda framsteg i undervisningen i landsdels- eller minoritetsspråk och ett

— sätt att uppfylla kravet i artikel 12 punkt lt att uppmuntra

deltagande från dem som använder samiska och finska vid planering av kulturell verksamhet kunde uppfyllas för både samiska och

finska.

Det övergripande kravet i artikel 7 punkt 4 att hänsyn skall tas

till de önskemål som framställs av de grupper som använder språken när åtgärder som berör dessa grupper vidtas kunde också uppfyllas

bättre om en sådan grupp inrättas.

Förslagens konsekvenser för en ratificering av konventionen

Genom våra förslag bedömer vi att artikel 9 punkt 1a och iv, punkt b och iii och punkt c och c iii och punkt d i del III kan uppfyllas för samiska och finska, liksom artikel 10 punkt 1a iii och b och artikel 10 punkt 2b och punkt 4a och b samt artikel 13 punkt 2b, samtliga för samiska och finska. Därutöver kan artikel 8 punkt 1 i och artikel 12 punkt lf samt artikel 10 punkt 3 och artikel 13 punkt 2c delvis uppfyllas för både samiska och finska.

7.2.2 Kommunindelning och språkgränser

Kommitténs förslag: Vi föreslår att lagen 1979:411, som anger förutsättningarna för ändrad indelning i kommuner, landstingskommuner eller församlingar, skall kompletteras med en bestämmelse om att hänsyn skall tas till möjligheterna att främja samiskan och finskan när ny kommunindelning övervägs.

Jämför de historiska språkgränserna för samiska respektive finska

man med kommungränserna för kommunerna i förvaltningsområdena för samiska och finska kan konstatera att dessa inte sammanfaller. I

man två av de kommuner som omfattas av förslagen, Gällivare och Kiruna, talas både svenska, samiska och finska. Samiska mest i de västra delarna kommunerna och i norra delen av Kiruna kommun och

av finska mest i de östra delarna.

Ser man till konventionens krav i detta avseende framgår av bestämmelsen i artikel 7 punkt 1b att gällande eller ny administrativ indelning landet inte skall hindra främjandet av ifrågavarande

av landsdels- eller minoritetsspråk. Med hänsyn till att samtliga före-

Vilka ytterligare åtgärder

trädare för de kommuner som berörs av våra förslag är positiva till en utökad rätt för dem som använder samiska och finska anser vi att gällande kommunindelning inte utgör något sådant hinder för språkens främjande.

Förutsättningarna för ändringar i den kommunala indelningen regleras i lagen 1979:411 om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting. Vid en eventuell ändring av kommunindelningen är det enligt vår uppfattning viktigt att hänsyn tas till att en sådan ny indelning inte hindrar att samiskan eller finskan främjas.

Vi föreslår därför att lagen 1979:411 som anger förutsättningarna för ändrad indelning i kommuner, landstingskommuner eller församlingar kompletteras så att det framgår att en ny kommunindelning inte får göras på ett sådant sätt att det hindrar samiskans och finskans främjande.

Förslagets konsekvenser för en ratzficering av konventionen

Genom vårt förslag bedömer vi att artikel 7 punkt 1b i del uppfylls.

Vilka ytterligare åtgärder

7.3 Förslag till ytterligare rikstäckande åtgärder till

stöd för samiska och finska

Kommitténs förslag: Vi anser att samisktalande respektive finsktalande äldre i de kommuner där det finns tillräckligt många äldre som använder samiska respektive finska skall ges en lagfäst rätt att få hela eller delar av den äldreomsorg som erbjuds i kommunerna av personal som behärskar dessa språk. Innan ett lagförslag med denna innebörd utformas bör en översyn göras av i vilka kommuner det finns tillräckligt många äldre som använder samiska respektive finska och som är i behov av äldreomsorg samt vilka resurser som finns i dessa kommuner när det gäller personal som behärskar dessa språk.

Vi föreslår att användningen av samiska och finska inom förskoleverksamhet följs upp så att samisktalande och finsktalande barns behov att bli bemötta på sitt modersmål beaktas inom ramen för gällande lagstiftning. I samband med en sådan uppföljning bör det övervägas vilka åtgärder som kan vidtas för att förmå de kommuner där det finns tillräckligt många föräldrar som önskar att deras barn skall få förskoleverksamhet med samisktalande respektive finsktalande personal, att anordna sådan verksamhet.

Enligt vårt förslag och i enlighet med minoritetsspråkskonventionens intentioner skall reglerna om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang gälla regionalt i de områden där samiska och finska används av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. När det gäller samiska leder detta till att de som använder samiska i sydsamiskt område och i områden utanför det traditionella samiska språkområdet inte omfattas av reglernas tillämpning. När det gäller finska kommer de som använder finska utanför det traditionella geografiska språkområdet i Tornedalen inte att omfattas av de regionala reglerna.

Från både sydsamiskt håll och sverigefinskt håll har man framhållit att de åtgärder som saknas idag och som är mest angelägna när det gäller språket är att få använda sitt eget språk inom förskola, skola och äldreomsorg i hela landet.

När det gäller undervisningen i grundskolan och gymnasieskolan i samiska och finska anser vi att de regler om rätt till modersmålsundervisning som finns uppfyller konventionens krav. Det kan dock, så som tidigare angett, finnas anledning för Skolverket att följa upp hur gällande regler om rätt till modersmålsundervisning och tvâsprâkig undervisning tillämpas av kommunerna.

Vilka ytterligare åtgärder

När det gäller undervisning i den kultur och historia som hänger samman med språkens historia i Sverige har vi ansett att nya regler behövs. Vi har därför lämnat rikstäckande förslag till hur undervisningen i grundskolan och gymnasieskolan i hela landet skall omfatta den samiska, den finska, tornedalska och den romska historien och kulturen och kunskaper om det samiska, finska och romska språket. Dessa förslag kommer att omfatta också dem som använder samiska och finska i geografiska områden som ligger utanför de föreslagna regionala reglernas tillämpning.

De förslag vi lämnat när det gäller användningen av samiska och finska i förskola och äldreomsorg omfattar enbart förvaltningsområdena för finska och samiska. Så som vi påpekat ovan är det mycket viktigt att samiska och finska uppmuntras och förstärks redan under förskoletiden för att barnet skall kunna bli tvåspråkigt i framtiden. När det gäller äldreomsorgen har vi pekat att det är ett grundläggande krav att äldre människor skall ha möjlighet att få vård och omsorg av personal kan tala deras modersmål i de fall de äldre förlorat

som kunskaperna i sitt sist inlärda språk.

Vi anser därför att det är angeläget att förskoleverksamheten även utanför förvaltningsområdena, i de kommuner där det finns tillräckligt många som efterfrågar det, organiseras så att föräldrar som så önskar kan få hela eller delar av den förskoleundervisning som erbjuds deras barn på samiska respektive finska. Likaså anser vi att det är angeläget att äldreomsorgen i de kommuner där det finns tillräckligt många äldre som använder finska eller samiska, organiseras så att dessa personer kan få vård av personal med kunskaper i dessa språk.

7.3.1 Samiska och finska i äldreomsorgen

Det är mycket angeläget att samiska och finska kan användas inom äldreomsorgen med tanke att det inom en kort tid kan förväntas finnas ett stort antal äldre som är i behov av äldreomsorg. Särskilt gäller detta äldre finsktalande. Av vår redogörelse i kapitel sex framgår att det stora flertalet finsktalande idag bor utanför de fem kommuner i Norrbotten där vi föreslår att regler om rätt att få äldreomsorg på finska skall gälla. I många fall torde det vara så att det i de kommuner där de flesta äldre finsktalande är bosatta också finns personal inom äldreomsorgen som behärskar finska. I dessa kommuner kan det bara vara fråga om att omorganisera verksamheten så att finskspråkig personal förs samman med finskspråkiga vårdbehövande.

Under år 1994 till 1996 genomförde Socialstyrelsen tillsammans med finska föreningar i landet ett projekt bl.a. för att förmå de

Vilka ytterligare åtgärder

kommuner där många äldre finsktalande är bosatta att organisera äldreomsorgen så att finsktalande äldre kunde vård och omsorg av finsktalande personal. Projektet beviljades stöd med 300 000 kr från Socialdepartementet. Av ett trettiotal tillfrågade kommuner med stor andel finsktalande äldre genomförde tre kommuner projekt för att anpassa äldreomsorgen efter de äldre finsktalandes behov nämligen, Ludvika, Borås och Fagersta kommuner. Resultatet av projekten i dessa kommuner har varit positivt och har redovisats i engângstidningen LEMPI, som en del av Socialstyrelsens invandrarprojekt. Projektet ligger väl i linje med minoritetsspråkskonventionens krav när det gäller att erbjuda äldreomsorg och sjuk- och hälsovård för dem som använder ett landsdels- eller minoritetsspråk det egna språket jfr artikel 13.2c. Det är mot denna bakgrund otillfredsställande att så kommuner deltagit i projektet. Tidigare undersökningar från Socialstyrelsen har visat att många kommuner anser att det skulle bli kostsamt att organisera äldreomsorgen så att finsktalande får möjlighet att få vård och omsorg av finsktalande personal. Socialstyrelsen har dock redovisat en annan uppfattning. Man har påpekat att kostnaden för en omorganisering av äldreomsorgen kan kompenseras av att kostnader för anlitande av tolk helt försvinner om kommunerna istället för enspråkig personal använder personal som både kan svenska och finska. Det har också i vissa fall visat sig att finsktalande äldre har behövt mindre vård och omsorg som en följd av att de har blivit bemötta av personal som behärskar deras eget språk.

Mot denna bakgrund anser att samisktalande respektive finsktalande äldre i de kommuner där det finns tillräckligt många äldre som använder dessa språk skall ges en lagfäst rätt att få hela eller delar av den äldreomsorg som erbjuds i kommunerna av personal som behärskar dessa språk.

Innan ett lagförslag med denna innebörd utformas bör dock detta föregås av en översyn av i vilka kommuner det finns tillräckligt många äldre som använder samiska respektive finska och som är i behov av äldreomsorg samt vilka resurser som finns i dessa kommuner när det gäller personal som behärskar finska respektive samiska.

Vi har gjort sådan översyn i de kommuner som omfattas av för-

en valtningsområdet för finska språket och med denna översyn som grund utformat vårt lagförslag. Vår bedömning är att ett lagförslag som utarbetas på detta sätt i samarbete med berörda parter har bäst

- förutsättningar att leda till att äldre finsktalande och samisktalande får bäst möjliga vård och omsorg på sitt eget språk. Inom ramen för en sådan översyn kan också erfarenheterna från det nyss avslutade projektet LEMPI tas till vara.

När det gäller arbetet med att organisera äldreomsorgen för

Vilka ytterligare åtgärder

samisktalande utanför förvaltningsområdet för samiskt språk är situationen delvis en annan än för äldre finsktalande. Antalet äldre som använder samiska är betydligt mindre än antalet finsktalande. När det gäller äldre samisktalande bör det därför inom ramen för den översyn som vi föreslår, undersökas om de kommuner där samisktalande äldre är bosatta kan samarbeta för att anordna äldreomsorg med samisktalande personal. Det kan också vara lämpligt att samarbeta med de kommuner har föreslagit skall ingå i förvaltningsområdet för samiskt språk och där vi har föreslagit att äldreomsorg med samisktalande personal skall finnas.

7.3.2 Samiska och finska i förskoleverksamhet

Så som vi angett ovan är det också angeläget att förskoleverksamhet inklusive s.k. sexårsverksamhet samiska och finska erbjuds föräldrar till barn med samisktalande respektive finsktalande barn.

När det gäller förskoleverksamhet med samisktalande respektive finsktalande personal är vi dock inte beredda att föreslå lagstiftning av motsvarande innebörd som den vi föreslagit när det gäller äldreomsorgen. En orsak till detta är att redan gällande regler om bidrag för enskild förskoleverksamhet ger möjlighet för de föräldrar som så önskar att för sina barn anordna förskoleverksamhet där verksamheten bedrivs på samiska eller finska. Sådana förskolor finns också redan idag. Mot bakgrund av att det enligt konventionen är angeläget att stödja landsdels- eller minoritetsspråken redan under förskoletiden är det viktigt att bidragsreglerna för enskilda förskolor med inriktning samiska respektive finska inte försvårar sådan verksamhet.

När det gäller den kommunala förskoleverksamheten anser vi att behovet av att bemöta barnen samiska respektive finska skall beaktas inom ramen för kommunernas skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet utifrån varje barns behov se Socialtjänstlagen 13b § st 3. Så som vi tidigare har utvecklat har de barn som använder samiska respektive finska som modersmål ett stort behov av att bli bemötta sitt språk för att kunna utveckla en aktiv tvåspråkighet.

Mot denna bakgrund anser vi att en översyn bör göras av i vilken utsträckning barnens behov av att bli bemötta samiska respektive finska uppfylls i den kommunala barnomsorgen. Inom ramen för en sådan översyn bör det övervägas vilka åtgärder som kan vidtas för att förmå de kommuner där det finns många samisktalande respektive finsktalande barn i förskoleåldern att organisera förskoleverksamheten så att någon del av förskoleverksamheten i dessa kommuner, om föräldrarna begär det, bedrivs på finska respektive samiska.

Vilka ytterligare åtgärder

Det finns olika sätt att organisera sådan verksamhet. Oavsett om man väljer helt tvåspråkiga daghem eller verksamhet där samiska eller finska bara används viss tid dagen eller i veckan tror att det är nödvändigt med ett samarbete både mellan kommunerna och inom kommunerna för att samisk respektive finsk undervisning över huvud taget skall kunna komma till stånd.

8 Kostnader och finansiering

8.1 Kostnader för rikstäckande åtgärder

Våra förslag till rikstäckande åtgärder till skydd och stöd för de svenska landsdels- eller minoritetsspråken innebär i huvudsak att föreslår åtgärder inom en rad sakområden med syfte att dessa språk och den kultur och historia som hänger samman med språken skall

tillräcklig andel av det statliga stöd som redan idag utgår till en exempelvis forskning och utbildning samt olika kultursatsningar. Förslagen innebär därför i många fall inte några kostnadsökningar för staten utan år avsedda att leda till omfördelning av tillgängliga

en medel.

Våra förslag stöd för utbildning och forskning i språken vid

om åtminstone ett universitet eller en högskola för vardera språket och för stöd till åtminstone folkhögskola för vardera språket där under-

en visning i språk och kultur kan äga rum är förslag som kan finansieras

att det statliga stöd som redan idag ges till universitet och genom högskolor och till folkbildningen omfördelas så att en del av stödet inriktas direkt stöd för utbildning och forskning och dessa språk och den kultur hänger med språken. Våra förslag

som samman i denna del kommer därför inte att leda till ökade kostnader utan till en omfördelning av tillgängliga medel.

Detsamma gäller förslagen om hur statligt stöd till massmedia,

kultursatsningar olika slag skall utformas. Även här litteratur och av föreslår vi att ändringar i gällande regler om fördelning av statligt stöd till bl.a. utgivning och spridning av tidskrifter och litteratur landsdels- eller minoritetsspråken och stöd för upprättandelupprätthållande arkiv så att landsdels- eller minoritetsspråken garanteras visst

av statligt stöd när sådana medel fördelas. Förslagen leder således till en omfördelning de medel idag anslås till stöd för olika slag av

av som kultur, inte till ökade kostnader.

Vårt förslag ändring i läroplanerna för grundskolan och

om gymnasieskolan innebär att innehållet i undervisningen i exempelvis ämnena historia och samhällskunskap skall ändras så att alla elever får undervisning de svenska landsdels- eller minoritetsspråkens

om historia i Sverige och den kultur som språken är en del av samt

om

deras plats i samhället idag. Sådan undervisning är tänkt att om

Kostnader och finansiering

rymmas inom den undervisningstid som gäller idag. Den ändrade inriktning vi föreslår för lärarutbildningen och fortbildning av lärare

som en följd av föreslagna ändringar i läroplanerna är, så som - vi utformat dem, inte heller avsedd att leda till ökade kostnader för stat och kommun.

När det gäller våra förslag till ändrade villkor för sändningsrätten för radio- och TV-programföretagen i allmänhetens tjänst innebär dessa att föreslår att också romani chib skall ges ett särskilt utrymme i programverksamheten. De kostnader detta förslag kan medföra kan täckas genom en omfördelning av de medel programföretagen har att disponera.

Vårt förslag om att Sverige skall verka för att samiskan, finskan och romani chib och de kulturer som hänger samman med språken skall få ett större utrymme inom det nordiska samarbetet kommer inte heller att medföra nya kostnader utan kan genomföras inom ramen för gällande medelstilldelning.

När det gäller vårt förslag om att statligt stöd i tillräcklig omfattning skall ges organisationer som arbetar för frågor som hänger samman med skydd och stöd för landsdels- eller minoritetsspråken har föreslagit att utformningen och storleken och formen för sådant stöd skall utredas vidare.

Vi har föreslagit att viss lagstiftning skall översättas till samiska, finska och romani chib. Kostnaden för vårt förslag kan beräknas till sammanlagt ca 60 000 kr för översättning.

8.2 Kostnader för regionalt tillämpliga åtgärder

Domstolar

Vårt förslag omfattar rätt för part att i mål eller ärende hos domstol använda samiska inom förvaltningsområdet för samiska språket och rätt att använda finska i förvaltningsområdet för finska språket. De allmänna domstolar som berörs är de som har en domsaga som till någon del omfattar förvaltningsområdena, dvs. tingsrätterna i Haparanda, Gällivare, Boden och Piteå samt specialdomstolar med domsagor som omfattar någon del av förvaltningsområdena. Därutöver omfattas länsrätten i Luleå. Om part använt samiska eller finska i underrätten har parten också rätt att använda detta språk i överrätterna om målet eller ärendet överklagas dit.

Av svaren på våra enkäter framgår att finsk tolk idag används i ca 15 % av samtliga mål vid Haparanda tingsrätt, i ca 3-4 % vid

Kostnader och finansiering

Gällivare tingsrätt och i ca 1 % av målen vid länsrätten i Luleå. När det gäller samiska uppges att tolk i stort sett aldrig förekommer. Vid Haparanda tingsrätt har man uppgett att man till följd av det stora antal finsktalande personer som finns i domsagan bedömer att tolk kommer att behöva användas i ytterligare ca 250 mål om våra förslag genomförs. Vid övriga domstolar har man inte ansett sig kunna göra någon sådan bedörrming.

Det är så som vi angett i avsnitt 9.2 mycket svårt att bedöma hur stor andel av den samisktalande och finsktalande befolkningen i området som kommer att välja att använda samiska och finska hos domstol. En svårighet vid en bedömning av detta slag är att det inte finns uppgifter om hur många personer som använder samiska och finska i de geografiska områden som reglerna enligt vårt förslag skall omfatta. En annan svårighet är att uppskatta hur stor andel av dem som använder språken som kommer att utnyttja att rätten använda sitt eget språk i domstol.

När det gäller hur många parter som kommer att utnyttja en rätt att använda samiska som part vid domstol anser vi att en utgångspunkt för en sådan beräkning kan vara hur många personer av dem som anmält sig till Sametingsvalets röstlängd år 1997 som bor i förvaltningsområdet för samiskt språk. De som anmält sig till röstlängden kan förväntas vara de som är mest aktiva i olika frågor med samisk anknytning och därför också mest benägna att uttnyttja en rätt att använda samiska vid domstol. Av de totalt 5 990 personer som anmält sig till röstlängden är ca hälften eller 3 000 bosatta i förvaltningsområdet för samiskt språk.

Om man antar att ca 2 % av den samiska befolkning som anmälde sig till Sametingsvalets röstlängd uppträder varje år som part i mål eller ärende vid domstol denna siffra baseras ett beräknat riksgenomsnitt av hur många svenska medborgare som uppträder som part i ärende eller mål vid domstol under ett år skulle detta motsvara ca 60 personer. Det är mot de uppgifter om språkkunskaper i samiska hos den samiska befolkningen som vi redovisat tidigare inte troligt att samtliga dessa skulle välja att använda samiska vid domstol. Vid en samlad bedömning tror vi därför att det är rimligt att anta att part kommer att begära att få använda samiska i ca 50 mål eller ärenden per år. Om man beräknar att förhandlingstiden i mål med samisktalande part i genomsnitt uppgår till 2 timmar per mål eller ärende kostnaderna för tolkning och översättning i dessa mål och ärenden beräknas till totalt ca 100 000 kr per år, varav ca 50 000 kr för översättning av inkommande skrivelser på samiska.

När det gäller kostnader för våra förslag om rätt att använda finska vid domstol har Haparanda tingsrätt som omfattar tre av de fem

Kostnader och finansiering

kommuner som omfattas av våra förslag bedömt att våra förslag kommer att leda till att tolk/översättare kommer att begäras i ytterligare 250 mål per år, eller i sammanlagt ca hälften av alla mål vid tingsrätten. l de tre kommuner som ingår i Haparanda tingsrätts domsaga kan merparten av de ñnsktalande bedömas vara bosatta. Läggs till detta de mål och ärenden som kan beräknas förekomma vid Gällivare tingsrätt med en domsaga som omfattar Gällivare och Kiruna kommuner samt vid länsrätten i Luleå och specialdomstolarna kan det enligt vår uppfattning uppskattas att parter kommer att begära att få använda finska i ytterligare ca 300 mål eller ärenden per år till en beräknad kostnad om ca 600 000 kr per år, varav hälften för översättning av inkommande skrivelser på finska.

Den sammanlagda kostnaden för en rätt att få använda samiska och finska som part vid domstol i förvaltningsområdena för samiska och finska kan således uppskattas till 700 000 kr årligen.

Kommunala förvaltningsmyndigheter

Det är av samma skäl som när det gäller våra förslag till rätt att använda samiska och finska vid domstol svårt att bedöma vilka kostnader våra förslag om rätt att använda språken hos kommunala förvaltningsmyndigheter kommer att leda till.

En jämförelse som kan göras är med de kostnader som den norska lagen om rätt att använda samiska medfört. I Norge uppgick kostnaderna för samelovens språkregler i förvaltningsområdet för samiskt språk sex kommuner med sammanlagt ca 17 000 invånare år 1995 till 16,5 miljoner norska kronor. I detta belopp är inte kostnaderna för att använda samiska inom rättsväsendet inräknade. Däremot ingår såväl statliga som lokala myndigheters kostnader för att bemöta enskilda på samiska i tal och skrift.

I det norska förvaltningsområdet för samiska är samer i majoritet

den totala befolkningsmängden i kommunerna. Det kan vid en av bedömning av hur många samer som finns i de sex kommunerna antas att antalet samisktalande är betydligt fler än inom det område vi föreslår som förvaltningsområde för samiskt språk. De norska reglerna

rätt att använda samiska i kontakt med myndigheter går också om betydligt längre än vad vårt förslag gör när det gäller rätten till skriftlig kommunikation med myndigheter, något som är mer kostnadskrävande än muntlig kommunikation.

När det gäller rätten att använda samiska vid kommunala förvaltningsmyndigheter lämnade också Samerättsutredningen SOU 1990:91 ett förslag om rätt att kommunicera skriftligen och muntligen

Kostnader och finansiering

med kommunala förvaltningsmyndigheter samiska samt rätt att kommunala förvaltningsbeslut avfattade samiska. Där beräknades kostnaderna för Kiruna och Gällivare kommun med beräknad

en samisk befolkning om ca 2 500 samer i Kiruna kommun till 450 000 kr vardera. Denna summa omfattade kostnaderna för en heltidsanställd tolk/översättare per kommun samt informations, och administrationskostnader om 170 000 kr. Kostnaderna för information, och administration beräknade man skulle sjunka efter det första året till 120 000 kr per kommun och år.

Beräkningen byggde på ett antagande om att endast 5 % av de samer som bodde i Kiruna kommun, eller 150 personer skulle använda sig av rätten att skriva till kommunerna på samiska. Mot bakgrund av hur många samisktalande som kunde tänkas förekomma i kommunala ärenden under ett är beräknade Samerättsutredningen att samiska språket skulle användas i ett 50-tal ärenden per år och kommun.

När det gäller rätt att använda finska hos kommunala förvaltningsmyndigheter har Haparanda kommun gjort beräkningar av vilka kostnader en rätt att kommunicera med kommunala förvaltningsmyndigheter i tal och skrift finska skulle medföra för kommunen. Deras beräkningar bygger på ett diskussionsunderlag från

oss innebärande en skyldighet för kommunen att parallellt med svenska också avfatta skriftliga myndighetsbeslut på finska. Det förslag

som fanns i diskussionsunderlaget gick därmed längre än det förslag vi nu lägger fram.

I Haparanda kommun räknar man med att ca 40% av kommuninnevånarna, eller ca 5 000 personer kommer att välja att kommunicera finska med myndigheterna om en sådan rätt införs. Inom exempelvis Individ- och familjeomsorgen har man beräknat att enskilda i ca l 500 ärenden per år skulle välja att använda finska. Mot denna bakgrund har man uppskattat den totala kostnaden för samtliga ärenden där finska kan beräknas bli använt samt kostnader för översättning

av blanketter och informationsmaterial från kommunala förvaltningsmyndigheter till 2,2 miljoner årligen. Därutöver har man beräknat en kostnad för det första året om ca 300 000 kr för att starta verksamheten. Beräkningarna grundar sig på att muntliga kontakter på finska kan skötas med hjälp av egen befintlig personal medan skriftliga översättningar från finska till svenska och skriftligt avfattade beslut på finska skulle kräva sex ytterligare handläggare samt fortbildning av egen personal.Man har beräknat att kostnaderna för fortbildning per år kommer att uppgå till 70 000 kr samt för administration till 200 000 kr per år.

Både de kostnader som uppkommit för de norska lagbestämmelserna om rätt att använda samiska och de beräkningar som gjorts av

Kostnader och finansiering sou 1997:192

Samerättsutredningen och Haparanda kommun bygger på att det finns regler som ställer krav myndigheterna att skriva svar på samiska respektive finska och att avfatta beslut dessa språk. Sådana krav på skriftlig kommunikation språken är det som ställer störst krav myndigheterna när det gäller tillgång till språkkunnig personal och är därmed det mest resurskrävande.

Enligt våra förslag skall myndigheterna emellertid bara ha skyldighet att muntligen kommunicera med enskilda samiska och finska samt skyldighet att översätta inkommande skrivelser samiska och finska från enskilda till myndigheten till svenska i den mån det behövs för att kunna följa ärendets gång. En sådan skyldighet är betydligt mindre resurskrävande än skyldighet för myndigheterna att kommunicera skriftligt med enskilda och kommer därmed att leda till lägre kostnader.

I de fall där myndighetens personal talar och förstår samiska eller finska kan myndigheten till största delen förväntas klara de föreslagna lagarnas krav med hjälp av egen personal. I huvudsak kan då anlitande av utomstående begränsas till översättning av inkommande skrivelser på samiska och finska när detta anses nödvändigt för ärendets behandling. När det gäller finska kan i många fall den egna personalen även klara detta arbete. Kunskaperna i samiska hos kommunanställd personal är i regel sämre så att man i de fall det finns samisktalande personal troligen inte kan klara översättning av inkommande skrivelser

samiska utan måste anlita utomstående översättare för sådant arbete.

Vi anser mot denna bakgrund att kostnaderna för våra förslag när det gäller kommunala förvaltningsmyndigheter kommer att vara betydligt lägre än de beräkningar och uppgifter om kostnader som hänför sig till lagstiftning innebärande omfattande skyldighet att avfatta skrivelser och beslut samiska och finska.

I exempelvis Haparanda kommun skulle mot bakgrund av de kunskaper i finska språket som där uppges finnas hos kommunanställd personal kostnaderna för våra förslag begränsa sig till viss fortbildning

redan kommunanställd finskspråkig personal samt vissa ökade av kostnader för administration och översättning av viss nformationlblanketter till finska. Därtill kommer kostnader för att i vissa fall anlita utomstående översättare för att översätta inkommande skrivelser från finska till svenska. De sammanlagda kostnaderna för vårt förslag i Haparanda kommun kan mot denna bakgrund beräknas till 300 000 kr per âr samt en kostnad om 100 000 kr det första året för att starta verksamheten. Den sista siffran inkluderar översättning av blanketter m.m. till finska, viss fortbildning av egen personal och kostnader för administration och information till allmänheten om reglernas innehåll

Kostnader och finansiering

och tillämpning.

För övriga kommuner inom förvaltningsområdet för finska språket kan antalet kommuninnevånare som väljer att använda finska i kontakt med kommunala förvaltningsmyndigheter antas bli betydligt lägre än i Haparanda kommun. Å andra sidan kommer behovet anlita

av att tolk eller översättare förmodligen att vara större eftersom språkkunskaperna i finska hos kommunanställda i dessa kommuner är något sämre än i Haparanda. Särskilt gäller detta förmågan att läsa finska och översätta skrifter finska till svenska. Vi räknar i dessa kommuner med en årlig genomsnittlig kostnad per kommun om ca 150 000 kr per år samt en kostnad om 100 000 kr för det första året för att starta den nya verksamheten.

Kostnadsberäkningarna i Samerättsutredningen skiljer sig mycket från Haparanda kommuns beräkningar när det gäller hur stor andel av befolkningen som kan antas utnyttja sin rätt att använda sitt eget språk i ärenden hos kommunala myndigheter. Detta kan bl.a. förklaras av att samisktalande i regel behärskar svenska bättre än många finsktalande i Haparanda kommun och kunskaperna i svenska kan antas påverka benägenheten att välja att använda sitt eget språk.

Vi tror dock att benägenheten att utnyttja en rätt att använda samiska i ärenden hos kommunala myndigheter har ökat sedan Samerättsutredningen gjorde sina beräkningar. Sametinget har nu funnits ett antal år och kan genom sitt arbete antas ha ökat benägenheten hos dem som använder samiska att använda sitt eget språk. Vi har också genom enkätsvar och de besök vi gjort i kommuner inom det samiska förvaltningsområdet fått uppgifter som tyder att samisktalande väljer att använda samiska i allt större utsträckning.

Även samisktalande kommer utnyttja sin rätt att

om tror att att använda samiska i större utsträckning än vad Samerättsutredningen bedömde skulle ske, är vårt förslag mindre resurskrävande än vad Samerättsutredningens var. Vi bedömer därför att kommunerna kan klara att uppfylla sin skyldighet att ge muntliga svar samiska och ta emot skrivelser och muntliga förfrågningar m.m. samiska med hjälp av egen samisktalande personal samt med anlitande av tolk/översättare motsvarande en tjänst som tolk/översättare för samtliga fyra kommuner i förvaltningsområdet. Detta under förutsättning att tolkning till och från samiska erbjuds under vissa i förväg bestämda tider i varje kommun och kan ske per telefon/video.

Kostnaden för tolkning/översättning till och från samiska kan mot denna bakgrund beräknas till 500 000 kr per år för samtliga kommuner samt en kostnad om 100 000 kr årligen per kommun för administration, information och fortbildning av personal. Till detta kommer en kostnad för att introducera de nya reglerna det första året som kan

Kostnader och finansiering

beräknas till 100 000 kr vardera för Arjeplog och Jokkmokks kommuner. För Kiruna och Gällivare kan kostnaderna de första året beräknas till 50 000 kr per kommun eftersom de bör kunna samordna introduceringen av de båda lagarna om rätt att använda samiska respektive rätt att använda finska till viss del.

Slår man samman dessa kostnader skulle kostnaden för våra förslag till regler om rätt att använda samiska och finska hos kommunala förvaltningsmyndigheter uppgå till 1,4 miljoner kronor årligen samt till 800 000 kr för första året reglerna införs.

Kommunal förskoleverksamhet och äldreomsorg

Så våra förslag är utformade när det gäller förskoleverksamhet

som och äldreomsorg innebär de att kommunerna skall anordna viss verksamhet samiska och finska inom förskolan och äldreomsorgen. l samtliga kommuner uppges att personal som kan samiska och finska redan finns anställd inom både förskoleverksamheten och äldreomsorgen.

Formen för sådan verksamhet får kommunerna enligt våra förslag själva bestämma med hänsyn till varje kommuns förutsättningar. Detta innebär att kostnader skall behöva uppstå för att anställa språkkunnig personal.

Däremot kommer vissa kostnader för fortbildning av personal och initiala kostnader för omorganisation av verksamheten och administration att uppkomma, exempelvis till följd av att tvåspråkig förskoleverksamhet koncentreras till någon eller några förskolor i kommunerna. Motsvarande kan gälla för äldreomsorgen. Kostnaderna för fortbildning av personal i förskoleverksamheten och äldreomsorgen kan beräknas till ca 50 000 kr årligen per kommun i Arjeplogs, Jokkmokks, Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner samt till 100 000 kr för vardera Kiruna och Gällivare kommuner där verksamhet enligt vårt förslag skall erbjudas både samiska och finska. Därutöver kan en initialkostnad för det första året då reglerna införs beräknas till 150 000 kr vardera för Arjeplogs, Jokkmokks, Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner samt till 300 000 kr vardera för Gällivare och Kiruna kommuner.

Den sammanlagda kostnaden för att erbjuda viss förskoleverksamhet och äldreomsorg samiska respektive finska i samtliga kommuner kan således beräknas till 450 000 kr årligen samt 1 350 000 kr för det första året.

Kostnader och finansiering

Landstingskommunala och statliga förvaltningsmyndigheter

När det gäller landstingskommunala och statliga förvaltningsmyndigheter anser vi att kostnaderna för våra förslag om rätt för enskilda att använda samiska och finska i ärenden som rör myndighetsutövning, i stor utsträckning kommer att hänföra sig till kostnader för att anlita tolk och översättare eftersom kunskaperna i samiska och finska hos personal vid dessa myndigheter i regel är sämre än kunskaperna hos kommunalt anställd förvaltningspersonal.

För att kostnaderna skall kunna begränsas måste möjligheterna att begränsa allmänhetens kontakter med myndigheterna samiska och finska till vissa tider utnyttjas liksom möjligheterna till tolkning via telefon och video. Om så sker anser vi att samtliga dessa myndigheters behov av tolkning och översättning kan klaras av med hjälp av motsvarande en och en halv tolk/översättartjänst för samiska och en och en halv tolk/ översättartjänst för finska. Därutöver tillkommer vissa kostnader för administration.

Sammanlagt kan kostnaderna för de statliga och landstingskommunala myndigheterna beräknas till ca 2 miljoner årligen samt ytterligare

l/2 miljon för det första årets introduktion av de nya reglerna och ca översättning visst informationsmaterial, blanketter m.m.

av

Övriga regionala åtgärder

Vi har föreslagit att villkoren för statligt stöd för regionala utbildningssatsningar och kultursatsningar skall utformas så att samisk och tornedalsk kultur och språk får tillräcklig andel de statliga medel

en av

redan idag utgår till sådana satsningar. Liksom när det gäller flera som

våra förslag till rikstäckande åtgärder att detta skall ske av anser

omfördelning de medel redan idag avsätts till sådana genom en av som satsningar. Våra förslag i denna del leder därför inte till ökade kostnader.

Vi har också föreslagit att en grupp under ledning av länstyrelsen i Norrbottens län skall utses för att bl.a. följa resultatet av de

upp regionala reglerna rätt att använda samiska och finska i domstol

om och hos förvaltningsmyndigheter samt följa hur utvecklingen i övrigt varit när det gäller att stödja och stärka samiskans och finskans ställning i regionen. Denna arbete kommer att medföra

grupps kostnader för sammanträden ett par gånger årligen samt kostnader för arbete med framställningen den rapport som vi föreslagit gruppens

av arbete skall resultera Kostnaderna för gruppens arbete anser vi kan beräknas till ca 100 000 kr.

Kostnader och finansiering

8.3 Finansiering

De flesta av våra förslag till rikstäckande åtgärder har vi föreslagit skall finansieras genom en omfördelning av tillgängliga medel för utbildning och forskning, folkbildning, kulturstöd och för nordiskt samarbete. Tanken bakom detta är att landsdels- eller minoritetsspråken skall stödjas inom alla samhällssektorer med medel som avsätts för respektive sektor.

Initialkostnaderna för våra förslag i övrigt uppgår enligt våra uppskattningar till 3,25 miljoner. Därefter uppskattar att de årliga kostnaderna kommer att uppgå till 4,65 miljoner. Kostnaderna hänför sig till översättning av vissa författningar till samiska, finska och romani chib samt till våra förslag till regionalt tillämpliga åtgärder.

Utgångspunkten för finansiering av dessa förslag anser vi bör vara att de kostnader som förslagen kommer att medföra skall täckas av de medel som framdeles skall avsättas för den av riksdagen nyligen antagna integrationspolitiken.

Genom beslutet om en integrationspolitik har riksdagen bl.a. slagit fast att den generella politiken alla nivåer skall utformas med utgångspunkt från att Sverige är präglat av etnisk och kulturell mångfald. En rad åtgärder som utgår från och tar hänsyn till denna mångfald finns med som underlag till beslutet jfr prop. 1997/ 1998: 16, Sverige, framtiden och mångfalden från invandrarpolitik till

—— integrationspolitik.

Integration, så som vi uppfattar begreppet, bygger på ett ömsesidigt utbyte mellan minoriteterna och mellan minoriteter och majoriteten där strävan efter flerspråkighet är en viktig del för att uppnå integration mellan olika grupper. Rätten att använda samiska, finska och romani chib vid sidan av svenska är ett sätt att integrera våra historiska minoriteter och majoriteten med varandra och innebär ett stort steg i riktning mot ett mångkulturellt samhälle. Vi anser därför att kostnaderna för våra förslag sikt skall finansieras med medel avsedda för integrationspolitiska åtgärder.

Så som den nya integrationspolitiken ser ut idag omfattar den invandrare men inte de historiska minoritetsgrupperna eller landsdelseller minoritetsspråken. En förutsättning för att kostnaderna för våra förslag skall kunna täckas inom ramen för åtgärder inom integrationspolitiken är därför att denna också kan omfatta de historiska landsdels- eller minoritetsspråken och dem som använder dessa språk och att ytterligare medel som en följd av detta tillförs.

I avvaktan på att så skall ske föreslår vi att kostnaderna för våra förslag till regionala regler om rätt att använda samiska respektive finska hos statliga förvaltningsmyndigheter utom länsstyrelsen och

Kostnader och finansiering

domstolar skall täckas genom en omfördelning av medel avsatta för respektive myndighet. Kostnaderna för att använda samiska och finska inom rättsväsendet skall följaktligen belasta anslagen till rättsväsendet och kostnaderna för statliga myndigheter respektive myndighets budget.

När det gäller de kostnader som kommer att belasta landstingskommunala myndigheter, kommunala myndigheter och länsstyrelsen anser vi dock inte att det är rimligt att dessa myndigheter, ens under en övergångsperiod, skall bära kostnaderna själva. Intresset av att ha en tvåspråkig förvaltning i dessa områden är inte bara lokalt utan också nationellt. Den kostnad som uppstår för att vid sidan av svenskan införa samiska och finska så att den offentliga förvaltningen blir tvåspråkig bör därför bäras nationellt. För detta talar också den omständigheten att kommuner och regionala organ i området i många fall har en hårt ansträngd ekonomi.

Vi anser därför att dessa kostnaderna skall täckas av statliga medel. Detsamma gäller för våra förslag om rätt att förskoleverksamhet och äldreomsorg på samiska respektive finska. Vi har beräknat kostnaderna för våra förslag i dessa delar till 1,85 miljoner årligen samt 2,15 miljoner det första året reglerna införs. Med tanke på att kostnaderna är förhållandevis begränsade kan dessa i ett första skede

innan ramarna för integrationspolitiken och de medel som skall av- sättas för denna fastställts finansieras inom ramen för de medel som

avsätts för statligt regionalt stöd exempelvis inom ramen för det statliga utjämningsbidraget till kommuner och landsting samt anslaget för regionala utvecklingsinsatser det s.k. länsanslaget. Vi föreslår att de kostnader om 100 000 kr årligen som den föreslagna gruppen under ledning av länstyrelsen i Norrbottens län kommer att medföra, skall finansieras på samma sätt.

På sikt kan flerspråkigheten i regionen och den ökade självkänsla med följande positiva effekter ekonomiskt och socialt i regionen leda till att kostnaderna delvis uppvägs av dessa effekter och därmed kan det statliga stödet minska.

En annan möjlig finansieringskälla är EG:s strukturfonder. Möjligheten att delvis finansiera kostnaderna för regionala åtgärder till stöd och skydd för samiska och finska och dess kultur via Europeiska Regionala utvecklingsfonden bör undersökas.

Slutligen vill vi påpeka att ett av Sametingets uppgifter är att värna om det samiska språket. Viss del av våra förslag bör därför kunna finansieras av de statliga medel som Sametinget tilldelas för sin verksamhet.

9 Skall ratificera

Sverige

minoritetsspråkskonventionen

Kommitténs förslag: Vi anser att Sverige skall ratificera minori-

tetsspråkskonventionen för samiska och finska inklusive meän

kieli som historiska landsdels- eller minoritetsspråk med

en

historisk geografisk bas i Sverige och för romani chib ett

som

historiskt territoriellt obundet språk i Sverige.

Enligt våra direktiv skall vi ta ställning till frågan Sverige skall

om

ansluta sig till minoritetsspråkskonventionen. Vi vid samlad

anser en bedömning att Sverige bör göra detta.

Flera av de skäl som finns för en svensk anslutning återfinns i konventionens ingress och i kommentaren till denna. I ingressen betonas att värnandet om de historiska landsdels- eller minoritetsspråken i Europa bidrar till att upprätthålla och utveckla Europas kulturella rikedom och traditioner. I konventionskommentaren framhålls att Europa alltid varit flerspråkigt och att den språklig mångfalden är en av de värdefullaste delarna av det gemensamma europeiska kulturarvet. Ett värnande av landsdels- eller minoritetsspråken, varav somliga riskerar försvinna, är därmed ett sätt att värna om det gemensamma kulturarvet. Ett stöd för bevarandet av språken ses också som ett bidrag till byggandet av ett Europa som i enlighet med de ideal

som Europarådets medlemmar har bara kan grundas pluralistiska principer.

En annan aspekt som betonas är rätten för dem som använder landsdels- eller minoritetsspråk att använda sitt eget språk i såväl det privata som det offentliga livet i det land där de är medborgare. Denna rätt betecknas i ingressen till konventionen omistlig

som en rättighet som stämmer överens med värnandet mänskliga rättig-

om heter i FN och Europarådet.

I konventionskommentaren påpekas att många dem använder

av som

landsdels- eller minoritetsspråk har kommit i minoritetsställning till

följd av gränsdragningen mellan de nuvarande nationerna i Europa. Det egna språket är för många dessa minoriteter mycket viktig

av en del av deras identitet. Ett erkännande av landsdels- eller minoritetsspråken i enlighet med konventionen kan därför medverka till att minoriteterna och personer som tillhör dessa grupper kan känna sig

Skall Sverige ratificera minoritetssprâkskonventionen

accepterade och respekterade som medborgare i de länder där de finns som minoriteter.

Både i ingressen till konventionen och i konventionskommentaren betonas vikten att ett stärkande av minoritetsspråken inte får ske på

av bekostnad av kunskaper i det officiella språket. I kommentaren anges att konventionens syfte intet vis är att uppmuntra segregering av de

använder landsdels- eller minoritetspråk från majoriteten grupper som utan tvärtom att uppmuntra utbyte mellan olika språkliga grupper inom respektive land för att på så vis stödja bättre relationer, ökat samarbete och ökad förståelse mellan grupperna. I enlighet med detta sägs det i ingressen att man genom konventionen värnar om en mångkulturell miljö och flerspråkighet. Ett skydd och främjande av landsdels- eller minoritetsspråken i olika länder och regioner i Europa anges vara ett viktigt bidrag till uppbyggandet av ett Europa som vilar på demokratiska principer och kulturell mångfald inom ramen för nationell suveränitet och territoriell integritet.

Tillämpad på svenska förhållanden har vi funnit att samiska och finska inklusive meän kieli samt romani chib är landsdels- eller minoritetspråk i Sverige i konventionens mening. Samtliga dessa språk och de kulturer de är en del av har en snart femhundraårig historia i Sverige samiskan och finskan har troligen funnits i landet betydligt längre. Både de grupper som använder finska inklusive meän kieli i Tornedalen och de som använder samiska har kommit i minoritetsställning till följd av gränsdragningar mellan de nordiska länderna. Samtliga tre grupper har uttryckt att språkets bevarande är mycket viktigt för deras identitet och för deras kulturers bevarande. Flera varieteter av språken är hotade om de inte får ett aktivt stöd. Dör språken riskerar också kulturerna att på sikt dö ut.

Mot denna bakgrund vi att det är mycket viktigt att Sverige

anser ratificerar minoritetssprâkskonventionen för de svenska landsdels- eller minoritetsspråken, samiska och finska inklusive meän kieli och för romani chib ett territoriellt obundet språk samt att nationella

som åtgärder vidtas till skydd och stöd för språken som en följd av en sådan ratificering.

Vi i Sverige bör liksom övriga Europa värna om vårt mångkulturella och flerspråkiga historiska arv. Så som angetts ovan är samiskan och finskan inklusive meän kieli samt romani chib vitala delar i den samiska, tornedalska, sverigefinska och romska kulturen i Sverige. Språken och kulturerna är en värdefull del av det svenska kulturarvet och bör som sådana bevaras för framtiden.

Ett annat viktigt skäl för att ratificera konventionen är att de som använder språken, samer, tornedalingar, sverigeñnnar och romer har uttryckt en stark önskan att få ett officiellt erkännande för sina språk

Skall Sverige ratificera minoritetssprdkskonventionen

historiska minoritetsspråk i Sverige. Även Sverige under hela som om landets historia varit flerspråkigt och flerkulturellt är detta relativt okänt för majoritetsbefolkningen. Många har en bild av Sverige som ett land med en historiskt homogen kultur och ett gemensamt historiskt språk, svenska. Detta anses ha ändrats först i mitten 1900-talet då invandringen till Sverige ökade. Synen Sverige som ett land med en gemensam kultur och ett gemensamt språk har bidragit till att de som använder samiska, finska inklusive meän kieli och de som använder romani chib inte sett sina språk och kulturer accepterade i majoritetens ögon vilket lett till att språken använts i allt mindre omfattning. Trots detta har språken och kulturerna överlevt genom århundradena och senare år har både samer, tornedalingar, sverigefinnar och romer i ökad omfattning värnat om att stärka sina

språk och kulturer. Det är därför av stor vikt för dem som egna använder språken att Sverige ratificerar minoritetsspråkskonventionen och detta sätt officiellt erkänner och stöder och stärker språken.

Ytterligare ett skäl för att ratificera minoritetsspråkskonventionen är att de nationella åtgärder som en ratificering för med sig skulle kunna utformas och genomföras inom ramen för den integrationspolitik håller att utformas. Riksdagen har nyligen beslutat om

som nu

integrationspolitik jfr 1997/98: 16 innebärande att den ny prop. generella politiken alla nivåer skall utformas med utgångspunkt i

Sverige är ett mångkulturellt land. Som en följd av detta att numera betonas vikten att skolundervisningen också inkluderar andra

av kulturer än den svenska, att modersmålsundervisningen stöds och att olika kultursatsningar innefattar också invandrarkulturer. De historiska landsdels- eller minoritetsspråken i Sverige och de kulturer som de är

del omfattas dock inte uttryckligen av integrationspolitiken.

en av

Det finns enligt vår uppfattning all anledning att vidta åtgärder för

erkänna, stödja och stärka de historiska minoritetsspråken och att

minoritetskulturerna när den generella politiken i det mångkulturella

Sverige skall utformas. Den samiska, den finska, tornedalska och den romska kulturen och språken har funnits i Sverige i minoritetsställning under mycket lång tid tillbaka. Om Sverige ratificerar minoritetsspråkskonventionen och vidtar de åtgärder vi föreslagit en följd

som

ratificering skulle sådana åtgärder kunna utformas och geav en nomföras för den planerade integrationspolitiken. Särskilt

inom ramen lämpligt detta eftersom flera de åtgärder minoritets-

synes vara av som språkskonventionen föreskriver för att stödja och stärka de historiska landsdel- eller minoritetsspråken också finns med i beskrivningen av den nya integrationspolitiken.

Minoritetsspråkskonventionens inriktning flerspråkighet och ett mångkulturellt samhälle kan också enligt vår uppfattning på ett positivt

Skall Sverige ratificera minoritetssprdkskonventionen

sätt bidra till debatten om hur en integrationspolitik bör utformas i framtiden. I konventionen och dess kommentar betonas att det inte år tillräckligt att motverka diskriminering av de grupper som använder landsdels- eller minoritetsspråk. För att dessa grupper skall finna sig till rätta i majoritetssamhället betonas vikten av att stödja och uppmuntra deras språk och kulturer. Detta skall enligt konventionen inte ske ett sådant sätt att det leder till ökad segregering. Istället betonas vikten att uppmuntra och stödja utbytet mellan olika

av språkliga för att så vis stödja bättre relationer, ökat

grupper samarbete och ökad förståelse mellan olika språkliga grupper i samhället; mellan majoriteten och minoriteterna och minoriteterna emellan. Ett sådant samarbete mellan majoriteten och olika minoritets-

kan enligt konventionen bidra till uppbyggnaden av ett grupper samhälle byggt demokratiska principer, kulturell mångfald och flerspråkighet omfattar såväl majoritetsspråket och majoritetskul-

som turen landsdels- eller minoritetsspråken och de kulturer som

som hänger samman med dessa språk.

Det synsätt Europarådet tagit ställning för i minoritetsspråks-

som konventionen byggt ömsesidig respekt och öppenhet för de olika

språk och kulturer finns i ett land är enligt vår uppfattning

som viktigt att beakta när en ny integrationspolitik utformas.

Minoritetsspråkskonventionen har också en mycket stark regional inriktning. Om Sverige ratificerar konventionen leder detta till att samiskan och fmskan får särskilt stark ställning regionalt i Norrbot-

en ten, i de områden där språken används av hävd och fortfarande är en levande del vardagen. Det skulle markera dessa språks och

av kulturers geografiska historiska bas och kunna medverka till att Tornedalen och de kommuner där flest samisktalande kan antas vara bosatta lyfts fram som de historiskt flerkulturella områden de varit i Sverige och fortfarande är. Detta tror vi kan vara av värde såväl för språkens ställning före dessa regioners kultur- och samhällsliv.

som

Ytterligare aspekt bör beaktas är att ratificering av

en som en minoritetsspråkskonventionen kan stärka flerspråkigheten hos dem som använder samiska, finska och romani chib. Redan idag förekommer

samarbete mellan samiska, tornedalska, sverigefinska och romska ett och judiska organisationer inom EBLUL European Bureau for Lesser Used Languages. I dess regi har organisationerna bildat en nationell minoritetsspråkskommitté vid namn SWEBLUL.

Samarbete mellan de olika språkgrupperna kan också vara av stor vikt både för det nordiska samarbetet eftersom både samiska, finska och romani chib talas i flera nordiska länder och för möjligheten till ekonomiskt, socialt och kulturellt samarbete över nationsgränserna. Sådant samarbete förekommer redan idag men skulle ytterligare

Skall Sverige ratificera minoritetsspråkskonventionen

stärkas och uppmuntras genom en ratificering av konventionen.

Strävan efter nordisk rättslikhet talar också för att Sverige bör ratificera minoritetsspråkskonventionen. Norge och Finland har redan gjort så och har nationell lagstiftning i överensstämmelse med

som deras åtaganden enligt konventionen stöder och främjar de landsdelseller minoritetsspråk som finns där.

Det skulle också ligga väl i linje med Sveriges övriga internationella åtaganden att ratificera minoritetssprákskonventionen och på detta sätt stödja och stärka landsdels- eller minoritetsspråken del

som en av skyddet för mänskliga rättigheter.

Sammantaget anser vi alltså att starka skäl talar för att Sverige skall ratificera minoritetsspråkskonventionen för samiska och finska inklusive meän kieli som landsdels- eller minoritetsspråk med

en geografisk historisk bas och för romani chib ett historiskt icke-

som territoriellt språk i Sverige.

10 Författningskommentarer

10.1 Förslag till lag rätt att använda samiska

om

språket hos förvaltningsmyndigheter och

domstolar

Definitioner

1 § Denna lag gäller inom förvaltningsområdet för samiska språket.

Med förvaltningsområdet för samiska språket avses Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna kommuner.

Med samiska språket alla varieteter av samiska som används i

avses

förvaltningsområdet, såsom sydsamiska, lulesamiska och nordsamiska

2 § Med myndighet i förvaltningsområdet för samiska språket avses

förvaltningsmyndigheter och domstolar i förvaltningsärenden vars

verksamhet är förlagd till förvaltningsområdet för samiska språket.

Rätten att använda samiska hos myndigheter gäller såväl hos statliga

landstingskommunala och kommunala förvaltningsmyndigheter som samt hos domstolar i förvaltningsärenden. Exempel förvaltningsmyndigheter är kommunstyrelsen, de kommunala nämnderna, landstingsstyrelsen och landstingets nämnder och statliga myndigheter som polismyndigheter, skatteförvaltning m.fl. Däremot omfattas inte kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller kommunala organ som är organiserade i privaträttslig form. Rätten att använda samiska gäller också hos domstolar i förvaltningsärenden, exempelvis i rent administrativa ärenden rör vid domstolarna anställd personal.

som

Rätten omfattar de förvaltningsmyndigheter har tjänsteställe i

som någon av de kommuner som omfattas av förvaltningsområdet samt landstinget och länsstyrelsen i Norrbottens län. Dessutom omfattas myndigheter dit ett ärende från en kommunal, landstingskommunal eller statlig förvaltningsmyndighet eller ett förvaltningsärende hos domstol kan överklagas den myndighet dit ärendet överklagas

även om ligger utanför förvaltningsområdet.

Författningskommentarer

Rätt att använda samiska vid kontakt med myndigheter

3 § Enskilda har rätt att använda samiska vid såväl muntliga som skriftliga kontakter med myndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning.

Om en enskild använder samiska vid kontakt med en myndighet ett sådant ärende är myndigheten skyldig att ge muntligt svar pa° samiska. Skriftliga beslut riktade till enskilda i ärenden där den enskilde använt samiska under ett ärendes handläggning, skall innehålla en skriftlig upplysning på samiska om att beslutet kan översättas muntligen till samiska av myndigheten på begäran av den enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta samisktalande på samiska.

I första stycket stadgas att enskilda har rätt att använda samiska vid kontakt med myndigheter i förvaltningsområdet i ärenden som avser myndighetsutövning. Sådana ärenden rör myndighetens utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande. Rätten avser såväl muntliga som skriftliga kontakter i enskilda ärenden.

Innehållet i skrifter som ges in till myndigheterna på samiska språket skall översättas till svenska till den del innehållet är av betydelse för ärendets handläggning så att ärendets gång kan följas också svenska. När en motpart finns i ett ärende har motparten dock rätt att få skrift samiska i sin helhet översatt till svenska om motparten begär det.

Den enskilde har rätt att välja vilken varietet av samiska som han/hon vill använda. Rätten att använda samiska gäller oavsett om den enskilde är svensk eller utländsk medborgare.

Rätten att använda samiska tillkommer enskilda. Rätten omfattar sålunda även föreningar och organisationer som väljer att använda finska.

I andra stycket regleras myndighetens skyldighet att svara samiska när en enskild använder samiska. Denna innebär att myndigheten skall använda samiska vid myndighetens muntliga kontakter med den enskilde och att begäran av den enskilde muntligen till samiska översätta skriftliga meddelanden och beslut riktade till den enskilde. Däremot innefattar bestämmelsen inte någon skyldighet att avfatta skriftliga beslut även på samiska. Myndigheten skall kunna ge muntliga översättningar av skrivelser och beslut riktade till enskilda på den varietet av samiska som den enskilde använt.

I tredje stycket regleras användningen av samiska hos myndigheter när det inte rör sig om verksamhet som rör myndighetsutövning.

Färfattningskommentarer

Exempel på sådan verksamhet är rådgivning och information till allmänheten, erbjudande av vård och undervisning. I denna verksamhet har inte myndigheten någon absolut skyldighet samiska

att svara men bör ändå i sådan verksamhet eftersträva att muntligen bemöta samisktalande samiska.

4 § Myndigheterna fär bestämma särskilda tider och särskild plats för samisktalandes besök och telefonsamtal.

I paragrafen anges att den enskildes rätt att använda samiska kan begränsas till viss tid och plats. Rätten att använda samiska vid kontakt med myndigheten kan sålunda begränsas till att gälla under vissa tider på myndighetens kontor då tolk kan finnas tillgänglig. När sådana tider bestäms är det viktigt att beakta att viss översättning måste ske skyndsamt. Detta kan exempelvis gälla myndighetsbeslut riktade till enskilda där den enskilde är beroende av översättning för att förstå innebörden av beslutet.

Kostnader

5 § Om tolk eller översättare anlitas skall kostnaderna för översättning eller tolkning betalas av myndigheten.

För att de använder samiska fullt ut skall kunna utnyttja möjlig-

som heten att använda sitt eget språk skall så som angetts i den allmänna motiveringen kostnaden för tolk och översättare betalas av allmänna medel.

Undantag

6 § Regeringen får om det finns särskilda skäl besluta att en viss myndighet lyder under regeringen skall undantas frän tillämp-

som ningen denna lag. Detsamma gäller för landstingsfullmäktige för

av myndigheter som lyder under landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige för myndigheter lyder under kommunfullmäktige.

som

Regeringen kan enligt denna bestämmelse besluta att en viss statlig förvaltningsmyndighet inte skall omfattas bestämmelserna i denna

av lag. Ett sådant beslut kan motiverat av att en viss myndighet har

vara mycket liten kontakt med allmänheten och det därför inte är befogat för myndigheten att hålla tolkberedskap. På samma sätt kan landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige undanta förvaltningsmyndig-

Författningskommentarer SOU 1997;192

heter inom sina respektive verksamhetsområden. Möjligheten att undanta myndigheter från lagens tillämpningsområde bör användas restriktivt så att lagens syfte inte urholkas.

Samiska i förskoleverksamhet och äldreomsorg

7 § Kommun i förvaltningsområdet för samiska språket skall när den erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2a kap. 1 och 7 §§ skollagen 1985:1 100 ge barn vars vårdnadshavare begår det mojlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på samiska.

Innebörden av paragrafen är att varje kommun inom förvaltningsområdet för samiska språket måste, när den erbjuder förskoleverksamhet, erbjuda någon form av förskoleverksamhet som bedrivs samiska om vårdnadshavare begär det. Omfattningen av verksamheten kan variera beroende hur många barn den omfattar och tillgången på språkkunnig personal. Om det bara rör sig om enstaka barn kan man tänka sig att dessa barn bemöts samiska av den personal som kan samiska. Finns det tillräckligt många barn och tillräckligt mycket personal som behärskar samiska kan verksamheten samiska bedrivas mer organiserat i särskilda grupper eller på särskilda tvåspråkiga daghemsavdelningar eller helt tvåspråkiga daghem.

Den varietet samiska som används av barnen skall användas inom förskoleverksamheten.

8 § Kommun i förvaltningsområdet för samiska språket skall erbjuda den som begär det möjlighet att hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar samiska.

Arten och omfattningen av den äldreomsorg som erbjuds samiska blir beroende av hur många som önskar omsorg av personal som talar samiska och vilken typ av omsorg de önskar samt tillgången samiskspråkig personal. Det grundläggade kravet kommunerna enligt denna paragraf är att de organiserar äldreomsorgen så att den personal som finns i äldreomsorgen och som talar samiska så långt möjligt arbetar med de äldre som har samiska som första språk. Den varietet samiska som används av de äldre skall användas inom äldreomsorgen.

Författningskommentarer

Personalens kunskaper i samiska

9 § Vid anställning av personal vid en myndighet iförvaltningsområdet skall tväspråkigheti samiska-svenska betraktas som en särskild merit.

Så som vi påpekat i den allmänna motiveringen är det av flera skäl angeläget att öka kunskaperna i samiska hos den egna personalen hos myndigheterna. Ett sätt att göra detta är att utöver de krav som normalt ställs för anställning hos en viss myndighet också betrakta tvåspråkighet i svenska-samiska som en merit vid sidan av de övriga krav som ställs sökande till viss anställning.

Personalen inom förskoleverksamheten och äldreomsorgen är i juridisk mening myndighetspersonal som omfattas av denna och följande bestämmelse.

10 § Myndighet inom förvaltningsområdet skall i den utsträckning det bedöms nödvändigt erbjuda anställda möjlighet till fortbildning i det samiska språket.

När en myndighet bedömer om det finns behov av att ge anställda fortbildning i det samiska språket bör efterfrågan information samiska från allmänheten ställd i relation till kunskaperna hos samiskspråkig personal vid myndigheten vara avgörande för myndighetens beslut.

Utökad rätt att använda samiska vid domstol

11 § Den som är part i mål eller ärende vid domstol har rätt att använda samiska vid domstolar som har en domkrets som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för samiska språket. Rätten att använda samiska omfattar också de domstolar dit mål eller ärenden från domstolar som avses i första meningen överklagas.

Utöver den rätt enskilda har att i förvaltningsärende hos domstol använda samiska enligt 2 och 3 §§ regleras i denna och följande paragrafer parts rätt att använda samiska vid muntliga eller skriftliga kontakter med domstol som har en domkrets som till någon del omfattar förvaltningsområdet för samiska språket.

Såväl allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar som särskilda domstolar, såsom fastighetsdomstol eller vattendomstol, omfattas av bestämmelsen. Domstolar till vilka mål eller ärenden från dessa domstolar kan överklagas omfattas också av rätten för part att använda

Författningskommentarer

samiska.

12 § Rätten att använda samiska i mål eller ärende hos domstol omfattar in handlingar, inlagor och skriftlig bevisning på

rätt att ge samiska, rätt att fä de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till samiska och rätt att vid muntlig förhandling inför domstol tala samiska.

Även i övrigt bör domstolen sträva att bemöta samisktalande

efter

part pä samiska.

Rätten att använda samiska under rättegång eller ett ärendes behandling omfattar att få yttra sig muntligen eller skriftligen på samiska i enlighet med de regler som gäller för rättegången eller ärendes behandling i domstol. Den innebär också en rätt att med hjälp av tolk få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till samiska. Rätten att få tala samiska vid muntlig förhandling omfattar både att själv tala samiska och att få det som i övrigt sägs vid domstolen muntligen översatt till samiska.

Även i övrigt, exempelvis då part riktar sig till domstolen med förfrågningar, bör domstolen sträva efter att bemöta samisktalande part samiska.

13 § Part vill använda samiska under ett måls eller ärendes

som handläggning i domstol skall begära detta i samband med att målet eller ärendet anhängiggörs eller första gängen parten yttrar sig i målet eller ärendet.

En sådan begäran fär avslås endast om det är uppenbart att begäran sker i otillbörligt syfte.

Rätten att använda samiska gäller under hela rättegången och hela ärendets behandling i domstol, dvs från det att målet eller ärendet inleds vid domstolen till och med att ett eventuellt överklagande kommer in till domstolen. För att domstolen skall kunna planera anlitande tolk och översättare i mål eller ärende där samiska

av används, skall begäran om att använda samiska framföras så tidigt som möjligt i samband med att målet eller ärendet anhängiggörs eller första gången part yttrar sig i målet. Det bör också anges vilken varietet samiska som den enskilde vill använda.

Möjligheten att avslå begäran att få använda samiska bör

en om användas mycket restriktivt exempelvis då det är uppenbart att begäran framställs i syfte att förhala rättegången. Ett beslut av domstolen i fråga rätten att använda samiska i mål eller ärende får inte över-

om klagas särskilt.

Fötfattningskommentarer

14 § Om part begär att använda samiska i rättegång skall tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken och 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen 1971:291.

De regler som enligt rättegångsbalken respektive förvaltningsprocesslagen gäller för vem som skall anlitas som tolk, tolked och ersättning till sådan tolk skall tillämpas också när tolk anlitas enligt denna lag.

Författningskommentarer

10.2 Förslag till lag om rätt att använda finska

språket hos förvaltningsmyndigheter och

domstolar

Definitioner

1 § Denna lag gäller inom förvaltningsområdet för finska språket.

Med förvaltningsområdet för finska språket avses Haparanda, Overtorneå,u Pajala, Gällivare och Kiruna kommuner.

Med finska språket avses alla varieteter av finska som används i förvaltningsområdet, såsom meän kieli/tornedalsfinska och standardfinska.

2 § Med myndighet i förvaltningsområdet för finska språket avses förvaltningsmyndigheter och domstolar i förvaltningsärenden vars verksamhet är förlagd till förvaltningsområdet för finska språket.

Rätten att använda finska hos myndigheter gäller såväl hos statliga som landstingskommunala och kommunala förvaltningsmyndigheter samt hos domstolar i förvaltningsärenden. Exempel förvaltningsmyndigheter är kommunstyrelsen, de kommunala nämnderna, landstingsstyrelsen och landstingets nämnder och statliga myndigheter som polismyndigheter, skatteförvaltning m.fl. Däremot omfattas inte kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller kommunala organ som är organiserade i privaträttslig form. Rätten att använda finska gäller också hos domstolar i förvaltningsärenden, exempelvis i rent administrativa ärenden som rör vid domstolarna anställd personal.

Rätten omfattar de förvaltningsmyndigheter som har tjänsteställe i någon av de kommuner som omfattas av förvaltningsområdet samt landstinget och länsstyrelsen i Norrbottens län. Dessutom omfattas myndigheter dit ett ärende från en kommunal, landstingskommunal eller statlig förvaltningsmyndighet eller ett förvaltningsärende hos domstol kan överklagas den myndighet dit ärendet överklagas

även om ligger utanför förvaltningsområdet.

Författningskommentarer

Rätt att använda finska vid kontakt med myndigheter

3 § Enskilda har rätt att använda finska vid såväl muntliga

som skriftliga kontakter med myndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning.

Om en enskild använder finska vid kontakt med en myndighet i ett sådant ärende är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på finska. Skriftliga beslut riktade till enskilda i ärenden där den enskilde använt finska under ett ärendes handläggning, skall innehålla en skriftlig upplysning på finska om att beslutet kan översättas muntligen till finska av myndigheten på begäran av den enskilde.

Myndigheten skall även i övri gt sträva efter att bemöta finsktalande på finska.

l första stycket stadgas att enskilda har rätt att använda finska vid kontakt med myndigheter i förvaltningsområdet i ärenden som avser myndighetsutövning. Sådana ärenden rör myndighetens utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande. Rätten avser såväl muntliga som skriftliga kontakter i enskilda ärenden.

Innehållet i skrifter som ges in till myndigheterna på finska språket skall översättas till den del innehållet är av betydelse för ärendets handläggning så att ärendets gång kan följas också på svenska. När en motpart finns i ett ärende har motparten dock rätt att få skrift på finska i sin helhet översatt till svenska om motparten begär det.

Den enskilde har rätt att välja vilken varietet av finska som han/hon vill använda. Rätten att använda finska gäller oavsett om den enskilde är svensk eller utländsk medborgare.

Rätten att använda finska tillkommer enskilda. Rätten omfattar sålunda även föreningar och organisationer som väljer att använda finska.

I andra stycket regleras myndighetens skyldighet att svara på finska när en enskild använder finska. Denna innebär att myndigheten skall använda finska vid myndighetens muntliga kontakter med den enskilde och att begäran av den enskilde muntligen till finska översätta skriftliga meddelanden och beslut riktade till den enskilde. Däremot innefattar bestämmelsen inte någon skyldighet att avfatta skriftliga beslut även på finska. Myndigheten skall kunna ge muntliga översättningar av skrivelser och beslut riktade till enskilda den varietet av finska som den enskilde använt. Skriftlig upplysning om att beslutet kan översättas muntligen av myndigheten på begäran av den enskilde behöver bara avfattas standardfinska för att myndighetens skyldighet i denna del skall anses fullgjord se vidare angående sådana

Författningskommentarer

skriftliga upplysningar i den allmänna motiveringen.

I tredje stycket regleras användningen av finska hos myndigheter när det inte rör sig om verksamhet som rör myndighetsutövning. Exempel på sådan verksamhet är rådgivning och information till allmänheten, erbjudande av vård och undervisning. I denna verksamhet har inte myndigheten någon absolut skyldighet att svara finska men bör ändå i sådan verksamhet eftersträva att muntligen bemöta finsktalande på finska.

4 § Myndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild plats för finsktalandes besök och telefonsamtal.

I paragrafen anges att den enskildes rätt att använda finska kan begränsas till viss tid och plats. Rätten att använda finska vid kontakt med myndigheten kan sålunda begränsas till att gälla under vissa tider

myndighetens kontor då tolk kan finnas tillgänglig. När sådana tider bestäms är det viktigt att beakta att viss översättning måste ske skyndsamt. Detta kan exempelvis gälla myndighetsbeslut riktade till enskilda där den enskilde är beroende av översättning för att förstå innebörden av beslutet.

Kostnader

5 § Om tolk eller översättare anlitas skall kostnaderna för översättning eller tolkning betalas av myndigheten.

För att de som använder finska fullt ut skall kunna utnyttja möjligheten att använda sitt eget språk skall så som angetts i den allmänna motiveringen kostnaden för tolk och översättare betalas av allmänna medel.

Undantag

6 § Regeringen får om det finns särskilda skäl besluta att en viss myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen av denna lag. Detsamma gäller för landstingsfullmäktige för myndigheter som lyder under landstingsfullmäktige och fär kommunfullmäktige för myndigheter som lyder under kommunfullmäktige.

Regeringen kan enligt denna bestämmelse besluta att en viss statlig förvaltningsmyndighet inte skall omfattas av bestämmelserna i denna

Föifattningskommentarer

lag. Ett sådant beslut kan vara motiverat av att en viss myndighet har mycket liten kontakt med allmänheten och det därför inte är befogat för myndigheten att hålla tolkberedskap. På samma sätt kan landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige undanta förvaltningsmyndigheter inom sina respektive verksamhetsområden. Möjligheten att undanta myndigheter från lagens tillämpningsområde bör användas restriktivt så att lagens syfte inte urholkas.

Finska i förskoleverksamhet och äldreomsorg

7 § Kommun i förvaltningsområdet för finska språket skall när den erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2a kap. 1 och 7 §§ skollagen 1985:1 100 ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på finska.

Innebörden av paragrafen är att varje kommun inom förvaltningsområdet för finska språket, när den erbjuder förskoleverksamhet, måste erbjuda någon form av förskoleverksamhet som bedrivs på finska

om vårdnadshavare begår det. Omfattningen av verksamheten kan variera beroende hur många barn den omfattar och tillgången språkkunnig personal. Om det bara rör sig om enstaka barn kan man tänka sig att dessa barn bemöts finska av den personal som kan finska. Finns det tillräckligt många barn och tillräckligt mycket personal som behärskar finska kan verksamheten finska bedrivas mer organiserat i särskilda grupper eller särskilda tvåspråkiga daghemsavdelningar eller helt tvåspråkiga daghem.

Den varietet finska som används av barnen skall användas inom förskoleverksamheten.

8 § Kommun i förvaltningsområdet för finska språket skall erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska.

Arten och omfattningen av den äldreomsorg som erbjuds finska blir beroende av hur många som önskar omsorg av personal som talar finska och vilken typ av omsorg de önskar samt tillgången på finskspråkig personal. Det grundläggade kravet på kommunerna enligt denna paragraf är att de organiserar äldreomsorgen så att den personal som finns i äldreomsorgen och som talar finska så långt möjligt arbetar med de äldre som har finska som första språk.

Författningskommentarer

Den varietet finska som används av de äldre skall användas inom äldreomsorgen.

Personalens kunskaper i finska

9 § Vid anställning av personal vid en myndighet iförvaltningsområdet skall tvásprâkighet i finska-svenska betraktas som en särskild merit.

Så som vi påpekat i den allmänna motiveringen är det av flera skäl angeläget att öka kunskaperna i finska hos den egna personalen hos myndigheterna. Ett sätt att göra detta är att utöver de krav som normalt ställs för anställning hos en viss myndighet också betrakta tvåspråkighet i svenska-finska som en merit vid sidan av de övriga krav som ställs sökande till viss anställning.

Personalen inom förskoleverksamheten och äldreomsorgen är i juridisk mening myndighetspersonal som omfattas av bestämmelserna i denna och följande paragraf.

10 § Myndighet inom förvaltningsområdet skall i den utsträckning det bedöms nödvändigt erbjuda anställda möjlighet till fortbildning i det finska språket.

När en myndighet bedömer om det finns behov av att ge anställda fortbildning i det finska språket bör efterfrågan information finska från allmänheten ställd i relation till kunskaperna hos finskspråkig personal vid myndigheten vara avgörande för myndighetens beslut.

Utökad rätt att använda finska vid domstol

11 § Den som är part i mål eller ärende vid domstol har rätt att använda finska vid domstolar som har en domkrets som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för finska språket. Rätten att använda finska omfattar också de domstolar dit mål eller ärenden från domstolar som avses i första meningen överklagas.

Utöver den rätt enskilda har att i förvaltningsärende hos domstol använda finska enligt 2 och 3 §§ regleras i denna och följande paragrafer parts rätt att använda finska vid muntliga eller skriftliga kontakter med domstol som har en domkrets som till någon del omfattar förvaltningsområdet för finska språket.

Författningskommentarer

Såväl allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar särskilda

som domstolar, såsom fastighetsdomstol eller vattendomstol, omfattas

av bestämmelsen. Domstolar till vilka mål eller ärenden från dessa domstolar kan överklagas omfattas också rätten för part att använda

av finska.

12 § Rätten att använda finska i mål eller ärende hos domstol omfattar rätt att ge in handlingar, inlagor och skriftlig bevisning på finska, rått att få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till finska och rätt att vid muntlig förhandling inför domstol tala finska.

Även i övrigt bör domstolen sträva efter att bemöta finsktalande part på finska.

Rätten att använda finska under rättegång eller ett ärendes behandling omfattar att få yttra sig muntligen eller skriftligen finska i enlighet med de regler som gäller för rättegången eller ärendes behandling i domstol. Den innebär också en rätt att med hjälp av tolk få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till finska. Rätten att få tala finska vid muntlig förhandling omfattar både att själv få tala finska och att få det som i övrigt sägs vid domstolen muntligen översatt till finska.

Även i övrigt, exempelvis då riktar sig till domstolen med

part förfrågningar, bör domstolen sträva efter att bemöta finsktalande part på finska.

13 § Part som vill använda finska under ett måls eller ärendes handläggning i domstol skall begära detta i samband med att målet eller ärendet anhängiggörs eller första gången parten yttrar sig i målet eller ärendet.

En sådan begäran får avslås endast det är uppenbart att

om begäran sker i otillbörligt syfte.

Rätten att använda finska gäller under hela rättegången och hela ärendets behandling i domstol, dvs från det att målet eller ärendet inleds vid domstolen till och med att ett eventuellt överklagande kommer in till domstolen. För att domstolen skall kunna planera anlitande av tolk och översättare i mål eller ärende där finska används, skall begäran om att använda finska framföras så tidigt som möjligt i samband med att målet eller ärendet anhängiggörs eller första gången part yttrar sig i målet. Det bör också anges vilken varietet finska som den enskilde vill använda.

Möjligheten att avslå en begäran om att få använda finska bör

Författningskommentarer sou 1997;192

användas mycket restriktivt exempelvis då det är uppenbart att begäran framställs i syfte att förhala rättegången. Ett beslut av domstolen i fråga om rätten att använda finska i mål eller ärende får inte överklagas särskilt.

14 § Om part begär att få använda finska i rättegång skall tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken och 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen 1971:291.

De regler enligt rättegångsbalken respektive förvaltningspro-

som cesslagen gäller för vem som skall anlitas som tolk, tolked och ersättning till sådan tolk skall tillämpas också när tolk anlitas enligt denna lag.

SOU 1997;192 Författningskommentarer

10.3 Förslag till lag om ändring i lagen 1979:411

om ändring i rikets indelning i kommuner,

landstingskommuner och församlingar

22 § Utredning om en ändring i den kommunala indelningen skall omfatta alla omständigheter som inverkar frågan. En sådan omständighet är att en ny kommunal indelning inte får hindra ett främjande av de svenska landsdels- eller minoritetsspråken, samiska och finska. Vid utredningen skall samråd ske med de kommuner som har intresse av frågan.

Om den ändring i den kommunala indelningen som utredningen avser bör föranleda en ändring också i någon annan indelning, skall utredningen omfatta även en sådan ändring.

Genom vårt förslag till ändring i lagen om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar tryggas åtagandet i konventionen att en ändrad administrativ indelning av landet inte får ske ett sådant sätt att det hindrar att samiskan och finskan som är

geografisk historisk förankring främjas. Bestämmelserna språk med en gäller såväl indelningen i kommuner som indelningen i landstingskommuner och församlingar.

Reservation och särskilda

yttranden

Reservation ledamoten Henning Johansson

av

Kommittén har valt att i sina förslag om finska använda sig av meänkieli i Tornedalen och Malmfälten som alibi för att stärka finskans ställning i Sverige. Jag tar bestämt avstånd från ett sådant förfaringssätt. Kommitténs förfaringssätt är kränkande för såväl sverigefinnarna som de meänkielitalande. Sverigefinnarna finns utspridda över hela landet med koncentration i storstadsområdena. Det finns övertygande dokumentation som styrker att språket funnits där åtminstone detta årtusende. Kommittén tar emellertid inte fasta på det, utan sverigeñnnarnas språk i Sverige rättfärdigas med att meänkieli talas i Tornedalen Att vara sverigefinne är alltså inte tillräckligt

För de meänkielitalande är förslaget kränkande eftersom en statlig kommitté utnyttjar dem som en svag språkgrupp i samhället. Under detta århundrade har de meänkielitalande påtagligt fått känna vad det svenska majoritetsspråksförtrycket har inneburit. Nu föreslår kommittén att finska skall erkännas som landsdels- och minoritetsspråk i Sverige. I finska medräknar kommittén också meänkieli. Med förslaget inför kommittén i själva verket en ytterligare majoritetsspråksrelation för de meänkielitalande. Majoritetsspråket finska är ett officiellt språk i vårt östra grannland. Men varför denna rädsla för att även i ord erkänna meänkieli Varför måste det språket gömmas undan i en definitionsparagraf längst bak i betänkandet Ett sådant förfarande förstärker uppfattningar om meänkieli som en sämre sorts finska vars namn till och med är onämnbart.

Visserligen kan man konstatera att samhället har blivit hårdare det senaste decenniet. Kanske har också förvaltningen blivit brutalare, så varför skulle inte den utvecklingen också drabba språken Då är det emellertid viktigt att försöka vara intellektuellt hederlig och kalla förslag vid sina rätta namn. Kommitténs förslag om finska och meänkieli måste betecknas som införande av strukturellt våld mot både meänkielitalande och sverigefinnarna. Människans språk är utan tvekan livgivande för hela hennes kultur. När debatten om tvångssteriliseringen nu pågår som bäst kan man dra parallellen till kommitténs undangömmande av meänkieli som en form av kulturell kastrering. Dessutom borde en eventuell kommande utredning om den förra

Reservation och särskilda yttranden

företeelsen noga undersöka de drabbades etniska och språkliga bakgrund. Detta inte minst mot bakgrund av att ledaren för den rasbiologiska institutionen, professor Herman Lundborg, i åratal bedrev sin forskning i kärnan av det meänkielitalande området.

Kommittén har också valt att inte erkänna jiddisch i detta sammanhang. ställningstagandet är ologiskt utifrån det underlag vi kommit i kontakt med under kommittéarbetet. Särskilt verkar hänvisningarna till det empiriska underlag som presenterats från judiskt håll inte ha tagits

fullaste allvar. Överhuvudtaget verkar kommitténs majoritet ha haft

viss misstänksamhet mot forskning som emanerar från personer en med egen kulturell bakgrund i de berörda språkgrupperna. Annars brukar sådant räknas som en viktig del av sakkunskapen.

Tveksamheter har anförts mot att jiddisch inte skulle ha förekommit från generation till generation". Det är möjligt att tveksamheten har sitt berättigande under detta århundrade, men då bortser man ifrån förintelsens effekter. Kommitténs ställningstagande mot jiddisch är att sända ut felaktiga signaler till nynazister. Jag kan inte biträda kommittén i sin förnekelse av jiddisch utan anser att språket skall erkännas.

Kommittén har valt att inte erkänna sydsamiska, lulesamiska och nordsamiska var och en för sig utan överlåter hanteringen av språkfrågan till själva. Det låter demokratiskt och fint men

samerna samtidigt är vi medvetna om att dessa språkgrupper sinsemellan är mycket olika i styrka och omfattning. Jag anser att det hade varit bättre att erkänna de tre språken och överlåta respektive språkgrupp att avgöra i vilken mån de vill samverka eller låta sig uppslukas av varandra.

Reservation och särskilda yttrandan

Särskilt yttrande ledamoten Susanna

av Angéus Kuoljok

För att stärka de samiska och finska språken samt romani chib i Sverige har utredningen lagt fram flera förslag jag stöder.

som

Utredningen anser att den enskilde skall ha rätt att lämna in skriftliga inlagor på samiska till myndigheter i det s.k. förvaltningsområdet. De skrivelser som inkommer till myndigheten skall biläggas ärendet tillsammans med sammanfattande översättning till svenska

en av innehållet i skriften så att ärendet kan följas också den inte

av som behärskar samiska. Däremot begränsas myndighetens skyldighet

till att muntligen översätta och förklara till den samisktalande sina skriftiga svar. Jag anser att den enskildes skrivelser till förvaltningsmyndigheter

samiska också skall besvaras på samiska. Om myndigheten inte har personal med kompetens att besvara skrivelserna samiska, är det möjligt att anlita utomstående översättare. Kostnaderna för sådana översättningar skall dock inte belasta den enskilde. I förlängningen bör dock myndigheterna sträva efter att de har personal med

egen kompetens att också handlägga och besvara skrivelser samiska. Genom att bl.a. förvaltningsmyndigheter använder det samiska språket i skrift visas att samiskan i offentliga sammanhang inte bara är ett talat språk utan också har status att kunna användas i skrift.

Utredningen har tyvärr bortsett från möjligheten att under för-

en söksperiod utröna konsekvenserna att förvaltningsmyndigheter i

av förvaltningsområdet avfattar skriftliga beslut på samiska, vilket jag anser olyckligt.

Enligt språkreglerna i Finland och Norge kan samiskan användas både muntligt och skriftligt i officiella sammanhang i de samiska förvaltningsområdena. Det är därför beklagligt Sverige inte skulle ha

om en harmoniserande lagstiftning för ett folk flera skäl bor i

som av olika länder.

Av de samiska språkvarieteterna är sydsamiskan särskilt utsatt för risken att utarmas. Det är otillfredsställande att utredningen inte föreslagit någon kommun med sydsamisk bosättning att ingå i det

samiska förvaltningsområdet.

Reservation och särskilda yttranden

Särskilt yttrande av ledamoten Anita Kangas

Jag konstaterar med tillfredsställelse att kommittén i sitt betänkande tagit det principiellt viktiga steget mot nationell minoritetspolitik

en

att förorda ett officiellt erkännande av minoritetsspråken i genom Sverige, däribland det finska språket. Detta ställningstagande är av grundläggande betydelse för den finskspråkiga minoriteten. Ställningstagandet kan enligt min åsikt också ses som ett viktigt erkännande finska språkets historiska rötter och hemortsrätt i Sverige.

av Jag år vidare nöjd med att kommittén i sitt minoritetspolitiska

betonat det nordiska och lyft fram betydelsen av det resonemang bilaterala samarbetet mellan Sverige och Finland det språkliga och kulturella området. Att framhålla betydelsen av folkbildningen och folkhögskolornas roll kulturcentra är också ett positivt drag i

som betänkandet.

För att ytterligare markera minoritetsspråkens och de nationella minoriteternas betydelse i det svenska samhället anser jag att dessa skall få ett grundlagsfäst skydd.

Situationen framför allt i kommuner och landsting visar tydligt att det lagstiftning eller bindande myndighetsbeslut finns en stor

utan en risk att minoriteternas rättigheter dessa nivåer inte respekteras. Därför jag att kommittén skulle ha föreslagit lagstiftning för att

anser garantera det finska språket och den sverigefinska kulturens överlevnad i hela landet.

Det har under kommitténs arbete klart framkommit att den kommunala och landstingskommunala självbestämmanderätten tillsammans med besparingar lett till försämringar och ökad ojämlikhet när det gäller modersmålsstöd i förskolan, undervisning och i finska i grundskolan och gymnasieskolan samt i olika former av finskspråkig samhällsservice. Nedläggningar framför allt förskolans och ungdomsskolans områden samt inom hälso- och sjukvården kräver snabba åtgärder lagstiftning för att verksamheten skall kunna

genom räddas och utvecklas. Betänkandet har t.ex. inte kunnat jämställa reglerna för modersmålsundervisning för sverigefinska elever med de

gäller för andra nationella minoriteter och inte heller beaktat mitt som förslag lagstadgad rätt till modersmålsstöd i förskolan. Det

om ökande antalet äldre sverigefinnar behöver redan idag en utbyggd finskspråkig service inom äldreomsorgen. Detta behov kommer dessutom inom snar framtid att öka drastiskt.

en

Reservation och särskilda yttrandan

Jag har i kommittén yrkat att det måste till lagstiftning på

ovannämnda områden för att garantera den finskspråkiga minoriteten grundläggande rättigheter och service i hela landet.

Dessutom anser jag att man skall lagstifta och i vissa fall

genom myndighetsbeslut befästa finska språkets minoritetsställning och fortlevnad t.ex. inom universitets- och högskoleutbildningar, folkhögskolor, massmedia, kulturpolitik inklusive Finska Riks, Sverigefinska språknämnden samt Sverigefinska Arkivet. De i kommitténs betänkande föreslagna åtgärderna är otillräckliga och garanterar inte existensen av finskspråkig verksamhet ovannämnda områden på

ens nuvarande nivå.

Beträffande folkhögskolor anser jag att fortlevnaden de

av befintliga finskspråkiga folkhögskolorna och folkhögskolelinjerna dvs. Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda, Axevalla folkhögskola inklusive filialer, Finska Folkhögskolan i Göteborg samt finska linjen

Fristads folkhögskola skulle ha garanterats ett långt-

genom mera gående förslag i betänkandet.

Kommittédirektivens krav att ledamöterna måste redovisa finansieringskällor som inte ökar budgetramarna har tyvärr inneburit att flera av de förslag som jag lämnat och som jag betraktar

annars som självklara för en modern europeisk minoritetspolitik inte fått gehör i kommittén.

Reservation och särskilda yttranden

Särskilt yttrande av ledamoten Birgitta Wichne

Sverige behöver politik som sätter den enskildes trygghet och

en ny valfrihet främst. Stat och kommun styr i dag alltför mycket av medborgarnas vardag. Moderata Samlingspartiet förordar en omläggning politiken syftar till att öka den enskildes och

av som samhällets Alternativa lösningar skall ge människorna ökade

resurser. möjligheter att välja de lösningar de själva förordar. Den ökade valfriheten är särskild vikt för som av olika skäl vill ha

av personer alternativ till de lösningar i dag gäller för flertalet medborgare.

som Det kan gälla verksamheter inom barnomsorg, utbildning, vård, service olika slag samt omsorg. Dessa möjligheter att skapa egna

av alternativ är särskild vikt för grupper som t.ex. språkliga minorite-

av ter.

Betydelsen kunskap och kompetens ökar, men trots de höga

av skatterna förmår inte skolan leva upp till de krav som man har rätt att ställa. Den ökande internationaliseringen förutsätter goda språkkunska-

och det är därför särskilt viktigt att uppmuntra den potential för per tvåspråkighet som våra minoriteter har.

Eleven måste sättas i centrum och ett aktivt skolval måste upp-

Med fler enskilda förskolor och fler friskolor skulle en reell muntras. valfrihet för elever och föräldrar kunna uppnås. Tyvärr är det så i dag att befintliga friskolor i vissa fall särbehandlas genom att de exempelvis får mindre pengar än vad de har rätt till. Detta är ett resultat

att villkoren försämrades kraftigt då skolpengen avskaffades. av

Språkinlärning kan med fördel ske vid mycket låg ålder. Därför är det stor vikt att många förskolor med inriktning tvåspråkighet

av kan startas. Genom att uppmuntra enskilda initiativ blir detta möjligt. Tyvärr bromsar många kommuner en sådan utveckling. Enligt Kommun Aktuellt, 97/28 har kommunerna sagt nej till närmare hälften

de ansökningar friskolor som hittills behandlats. Detta främjar av om varken valfrihet för den enskilde eller målsättningen om ett mångkulturellt samhälle. För den finska minoriteten är t.ex. de sverigefinska skolorna stor betydelse när det gäller språkkunskaper i finska.

av Dessa skolor har målsättning att eleverna skall bli fullständigt

som tvåspråkiga.

Undervisningen i hemspråk har viktig funktion att fylla. När det

en gäller själva begreppet hemspråk har det blivit ett allmänt vedertaget ord, står för det språk talas i hemmet, i motsats till det språk

som som

svenska talas inom barnomsorg, skola och samhället i - - som övrigt. Hemspråk är ett relevant begrepp, som borde användas även

Reservation och särskilda yttrandan

i fortsättningen. Att ändra beteckningen till "modersmål" skapar enbart

förvirring.

Enligt min uppfattning bör lektioner i hemspråk också kunna läggas utanför schemalagd tid. Ideella föreningar och andra organisationer inom minoritetsgrupperna kan organisera sådan undervisning. Studieförbunden har t.ex. lång tradition och stor kunskap i undervisning av invandrare SFI. De har även uppsökande verksamhet

— bland invandrargrupperna. De har därmed goda förutsättningar att undervisa i hemspråk. Hög kvalitet och kompetenta lärare är givetvis en förutsättning. En sådan möjlighet skulle skapa ett större engagemang hos elever och föräldrar. Man skulle också undvika de praktiska nackdelarna med dagens system, där elever ofta måste ifrån ordinarie undervisning.

Ett område som livligt diskuteras i dag är äldreomsorgen. Allvarliga brister har pâtalats, men det finns också mycket välfungerande och kvalitativt god äldreomsorg. Ett problem som uppmärksammats alltmer är att många äldre tappar sitt sist inlärda språk. Det är därför glädjande att kommittén lagt ett förslag om att hela eller delar av äldreomsorgen kan erbjudas samiska och finska. Enligt Socialstyrelsens utvärdering från Ludvika, Borås och Fagersta är en sådan verksamhet kostnadsneutral. I Borås har verksamheten rönt stor uppskattning och en helt annan livskvalitet har uppnåtts för de äldre. Där finns nu ytterligare personer anmälda till sådana platser.

Även för våra större invandrargrupper borde sådan möjlighet

en finnas. Det ligger emellertid inte inom denna kommittés direktiv, men vid den lagtekniska utredningen finner jag det rimligt att allvarligt överväga sådan åtgärd. Kommittén har föreslagit att lagförslaget

en skall föregås översyn i kommunerna. Det är viktigt att en sådan

av en översyn snabbt kommer till stånd och att ärendet får en snabb behandling.

Enligt min uppfattning också styrks av Socialstyrelsens

- som rapport LENTI äldre finländare i Sverige 1997-01 innebär

-- om inrättande finska och samiska eller avdelningar enbart en

av grupper rent organisatorisk förändring. Det är därför beklagligt att denna ändring inte föreslås att omedelbart träda i kraft i hela landet. På de orter där det finns behov av grupper med annat modersmål än svenska, finns det också som regel tillgång till tvåspråkig personal.

Även inom äldreomsorgen måste valfriheten öka. Med fler enskilda vårdhem, som vi moderater förespråkar, skulle möjligheterna öka att starta hem och service för äldre med annat modersmål än

annan svenska. Den negativa inställning, som många kommuner och fackliga organisationer har, förhindrar i många fall en sådan utveckling. De svagaste och mest utsatta riskerar därmed att bli lidande.

Reservation och särskilda yttranden

Kommittén har föreslagit att tvâspräkighet i samiska-svenska och finska-svenska hos personal inom aktuellt förvaltningsområde skall betraktas som en merit utöver de behörighetsvillkor som i övrigt gäller för anställningen. För att kunna utföra arbetsuppgifterna ett bra och rationellt sätt enligt de föreslagna lagarna är det närmast en självklarhet att anse tvåspråkighet som en särskild merit. Enligt min uppfattning hade därför en allmän skrivning i löpande text varit att föredra framför att införa detta i lagtexten.

Minoritetsföreträdarna hyste emellertid stor oro för att, utvecklingen av tvåspråkigheten i området skulle försvåras om det inte fanns något lagstöd. Det kan därför i detta fall, då helt nya lagar införs, finnas skäl att frångâ en annars vedertagen princip.

Reservation och särskilda yttrandan

Särskilt yttrande sakkunnige Sandström

av Bengt

1 Inledande synpunkter

Kommitténs uppgift inför språket jiddisch i Sverige består i att ta ställning till om det har en lång och kontinuerlig historia i landet och om det har använts i tillräcklig omfattning samt fortfarande används i tillräcklig omfattning för att erkännas ett nationellt "icke-

som territoriellt" minoritetsspråk alltså utan särskilda rättigheter i någon särskild region.

Som representant för Nordiska zigenarrådet och medborgare i landet finner jag det viktigt att riksdagen utpekat jiddisch ett

som sådant språk. Mina övergripande skäl är följande:

Främst är jiddisch en egendom för en internationellt fördelad folkgrupp varför det är ett internationellt ansvar, ett europeiskt

ansvar och ett svenskt ansvar att bidra till dess bevarande i tid

en av återkommande sprâkdöd.

I andra hand utgör jiddisch en del av den rent svenska historien och det svenska kulturarvet och därigenom är bevarandet en svensk angelägenhet med räckvidd vid sidan av och utöver minoritetspolitiska överväganden 0.d.

I tredje hand ser jag ett icke-erkännande som ett förnekande av de historiska banden mellan "svenskhet" och "judiskhet" vilket ur alla synvinklar skulle vara mycket beklagligt.

Beklagligt är också att frågan har kommit att bli tilltrasslad genom att kommitténs handläggning kom att försenas och bestås med ett inte helt tillräckligt underlag. Det är min mening att dessa komplikationer tillkommit utan kommitténs förskyllan.

2 Om underlaget för beslut

l första hand har kommittén i slutskedet av sitt arbete haft en rapport Jiddisch i Sverige av Sally Boyd och Erland Gadelii att grunda sina beslut på. Rapportförfattarna har i första hand accepterat ansvaret för att besvara de fyra frågor om språkets håvd, kontinuitet, förekomsten av olika varieteter och fortsatta användning i landet kommittéupp-

som

Reservation och särskilda yttranden

draget förutsätter. Besvarandet av frågorna förutsätter också en bakgrundsbeskrivning som gör svaren begripliga och rimliga.

Tyvärr är denna rapport av det slaget att det krävs en kommentar för att visa att den inte duger som underlag för ett beslut att inte erkänna jiddisch som ett nationellt minoritetsspråk. Däremot kan den räcka till som underlag för ett erkännande om man ger utrymme för kompletteringar och belyser förutsättningarna för dess påståenden.

2.1 Om rapportens relevans för grundfrågorna

Minus bilagor och litteraturförteckning omfattar texten 45 sidor. Av dessa har 20 direkt relevans som underlag för besvarandet av de fyra grundfrågorna. Vad som finns i övrigt är allmän historik och språktypologiska framställningar vilka hade kunnat begränsas till två eller tre sidor.

Det material som författarna har beaktat är framför allt olika arbeten judenheten i Sverige sedan 1774. Detta är främst allmänt

om hållna beskrivningar där språket jiddisch endast undantagsvis står i fokus och notiser om språket inte ger några säkra kunskaper men väl indikationer. När det gäller tiden efter 1945 och särskilt efter 1970 har materialet dock varit rikare. Någon egentlig forskning om just språket jiddisch’s historia och nuläge är inte redovisad. Inte heller har författarna brytt sig om att diskutera och belysa värdet av det material som de har använt. Någon redovisning av källäget finns inte. Däremot sägs det allmänt nu från annat håll t.ex. judiska centralrådet och

— andra att de judiska församlingarna i landet har sådant material arkiverat. En större samlig med judaica med svensk anknytning skall finnas Uppsala Universitets bibliotek.

2.2 Om beaktade och icke beaktade perspektiv. Några

.

exempel

I rapporten noteras begynnande existens av jiddisch i Sverige i och

en med den reglerade invandringen av judar under Gustav III:s tid. Under tiden från 1520 och fram till det kan mycket väl större och mindre jiddischtalande gemenskaper funnits innanför landets gränser

blev de de är i dag först 1815 c.a. el 1905 om unionen med som Norge beaktas.

Under hela 1800-talet och därefter fram till 1939 utgör Östersjön

levande förbindelse mellan olika stater Sverige, Ryssland med en furstendömen etc., Tyskland, Danmark osv. där handel, begränsad

Reservation och särskilda yttrandan

migration m.m. skapar förutsättningar för kontakter och nätverk över gränserna.

I tiden efter 1945 har till Sverige invandrat mängder människor

av som har all rätt att göra anspråk språket jiddisch men som av olika skäl inte har räknats i t.ex. i de judiska församlingarna. Jag känner personligen flera sådana mer eller mindre passiva jiddischtalare. Jag vill också påminna om att en och samma person under sin livstid kan genomgå olika stadier av aktivitet/passivitet i förhållande till ett eller flera av sina språk.

Dessa och liknande perspektiv är över huvud taget inte för handen i rapportens redovisningar och överväganden. Hur besvärliga och lockande till spekulationer de än är så har de, och liknande, betydelse för helhetsperspektivet.

2.2 Om kvaliteten på urval av sakförhållanden och

analys. Ett exempel

På sidan 12 i rapporten citeras uppgifter om att den judiska gudstjänsten, under 1800-talet, kan ha hållits helt eller delvis svenska. Detta står parallellt med bakgrundstextens uppgifter om en utveckling bort från jiddish i t.ex. tysktalande områden "västjiddisch" under inflytande av medvetna assimileringssträvanden i vissa judiska grupper. I rapporttexten suggererar dessa notiser fram ett intryck av en svagare ställning för jiddisch.

Om allt detta i förhållandet till språket bland judar i Sverige vid 1800-talets mitt vet man uppenbarligen ingenting säkert. Säkert är däremot att ingenting i judisk gudstjänstpraxis innebär att jiddisch skulle ha eller ha haft en viktig eller sjävklar roll. Om svenskan i gudstjänstpraxis eventuellt har trängt ut något språk skall det ha varit hebreiska. Inte heller vet man om en assimileringsvilja i ett eller flera avseenden har påverkat användandet av jiddisch.

3 Sammanfattning

Eftersom rapporttexten sådan den är inte ger underlag för precisa resonemang återstår att antingen lämna den helt därhän eller att se dess uppgifter som minimiuppgifter.

Så läst och med kompletteringar som de som till nu kommit in från judiska centralrådet får vi ett besked ungefär som detta:

Sedan 1774 men kanske sedan långt tidigare har jiddisch varit ett levande språk i Sverige dels inom kända judiska gemenskaper, dels i

Reservation och särskilda yttranden

okänd omfattning utanför dem. Omkring 1870 växte antalet jiddischtalande kraftigt genom invandring. Detsamma skedde efter andra världskriget. Materialet pekar på relativa förtunningar hos generationer efter de nyinvandrade. Detta är normalt för minoritetsspråk som jiddisch. Eftersom ingenting vet om de absoluta siffrorna för antalet talare i varje skede kan dessa eventuella svackor inte användas för att ifrågasätta språkets historiska kontinuitet.

I dagens läge pekar allt att jiddisch fortfarande lever, måhända trängt av andra språk och måhända inte alltid omhuldat. Detta är knappast relevant för erkännandefrågan. Tvärtom berättar rapportens senare del om många aktiva talare, om enträget arbete för att bevara det och inte minst talar Judiska Centralrâdets aktivitet sedan mars 1997 om språkets fortlevande och angelägenhet.

Reservation och särskilda yttrandan

Särskilt yttrande Susanne

av sakkunniga Sznajderrnan-Rytz

Europarådets konvention att skydda jiddisch också i Sverige

avser

Enligt Europarådets konvention om regionala och minoritsspråk är jiddisch ett av de språk, som konventionen är ämnad för. Jiddisch omnämns uttryckligeni Artikel 7.5 som ett icke-territoriellt språk som traditionellt talats och fortfarande talas i Europa. Konventionen har som syfte att värna och stötta historiska minoritetsspråk i Europa, varav jiddisch är ett och talas av 3 miljoner människor enligt Europarådets rapport "Yiddish Culture Doc 7489". Av dessa jiddischtalande bor ca 6 000 i Sverige, en minoritet som finner ett starkt värde i sitt språk. Jiddisch och jiddisch-kulturen utgör ett viktigt fundament i det judiska kulturarvet, en symbol för hela det judiska folket samtidigt som den också bär vidare en tidigare utrotningshotad del

av den gemensamma europeiska kulturen.

Därför vill inte den judiska folkgruppen acceptera att kommitténs politiska majoritet tillerkänner jiddisch samma rättsliga skydd som i betänkandet som tillerkänns samiska, finska/mienkäli och romani i Sverige. Det är en oerhört angelägen symbolhandling av respekt och jämlikhet, att jiddisch erkänt som det minoritetsspråk av hävd i Sverige, vilket det i enlighet med Europarådets konvention, dess intention och anda, är. Dessutom vore det en angelägen symbolhandling. Detta bekräftas och rekommenderas också i Europarådets rapport Yiddish Culture Doc. 7489 och i brev från EBLUL, EU:s

daterat Dublin 20 maj 1997, till sekr. Göran Ternbo vid organ, Jordbruksdepartementet.Vi finner heller inget skäl till den gemensamt

negativa hållning till jiddisch, de politiska ledamöterna i

som kommittén intagit.

Den bristfälliga rapport om jiddisch som Minoritetsspråkskommittén

fått underlag för sitt beslut och avsaknaden av kunskap om

som språket och den judiska kulturen bland kommitténs ledamöter, har utgjort ett hinder för ett korrekt beslut.

Trots att Judiska Centralrådet har protesterat och ställt faktaunderlag och sakkunskap till förfogande, kunde jag sakkunnig

som för den judiska folkgruppen den gavs ledamot

- rätt att utse en med rösträtt vinna gehör för ett korrekt beslut.

-

Jiddisch har talats i Sverige vilket dokumenteras i den mängd material, som Judiska Centralrådet och jag refererat till. Det finns belagt i allt från privata brevväxlingar och dagböcker skrivits på

som jiddisch, till biografier och böcker om judarnas liv i Sverige, där

Reservation och särskilda yttranden

bruket beskrivs. I många boksamlingar och liknande i församlingarnas arkiv och bibliotek finns en unik samling verk, som genom att de

svenska judarna inte direkt under andra världskriget utsattes för Förintelsen till stor del finns bevarad. Detta är en ovärderlig kultur-

skatt, som bekräftar att jiddisch har varit, och är, ett traditionellt språk för judarna i Sverige.

Jiddisch mer än "bara" ett kulturarv för den judiska

folkminoriteten i Sverige

Jag vill inleda med att citera nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer för att genom honom ge en inblick i detta tusenåriga europeiska språk, som före Förintelsen talades av ca 11 miljoner människor. Ett språk som trots morden de flesta av dess bärare lever vidare och har en också i Sverige, hos den svenska judiska befolkningen.

"Den stora heder som förärats mig genom Svenska Akademien och nobelpriset är också ett erkännandeav jiddisch, ett exilens språk, utan land, utan gränser, stött av någon regering, ett språk som inte äger ord för vapen, ammunition, militär exercis, krigsmakt, ett språk som föraktats av både icke-judar och emanciperade judar. Sanningenär att vad den storareligionen predikade, praktiseradesav de jiddischtalande i ghettot. De var bokens folk i ordets egentliga bemärkelse. De kände ingen större glädje än den att studera människan och mänskliga relationer, som de kallade Torah, Talmud, Mussar och Kabbala. Ghettot var inte bara en tillflyktsort för en förföljd minoritet, men också ett stort experiment där fred, sjålvdisciplin och humanism rådde. Som sådantexisterar detfortfarande och vägrar att geupp, trots all brutalitet som omger det. Bland dessamänniskor växtejag upp... Jag tror att många folk kan lära mycket avjudarna, derassätt att tänka, deras sätt att fostra barn, deras möjlighet att finna lycka där andra inte finner annat än elände och förnedring. För mig är jiddisch, som språk identiskt med det levnadssätt, som de som talar det har. I jiddisch som språk finner man den judiska andan av uttryck för from glädje, livslust, längtan efter Messias, tålamod och djup uppskattning för mänsklig individualism. Där finns en märklig humor och en tacksamhet för vardagslivet, varje smula framgång, varje tillstymmelse till kärlek... Det finns desom kallar jiddisch ett dött språk, men så kalladesockså hebreiskan för två tusen år sedan. Den har återuppstått i vår tid det mest mirakulösa sätt... Jiddisch har ännu inte sagtsitt sista ord. Det innehåller skatter somännu inte avslöjats för världens ögon. Det var martyrernas språk och helgonens, drömmarnas och kabbalisternas rikt humor och minnen som mänskligheten aldrig kommer att

glömma. Bildligt talat är jiddisch det kloka och ödmjuka språk somtillhör ossalla, ett idiom för den hotade och hoppfulla mänskligheten.

Reservation och särskilda yttrandan

Jiddisch en svensk historisk kulturskatt på grund

- samma som övriga minoritetspråk

I regeringens kommittédirektiv rörande Europarådets konvention

om regionala språk och minoritetsspråk dir. 1995:84 framkommer

att konventionen är en kulturkonvention, i synnerhet ägnad att skydda och utveckla historiska regionala språk samt icke-territoriella i Europa. I konventionens originaltext finner man att just de historiska språk,

som riskerar att dö ut eller befinner sig i en sådan minoritetsställning att de av egen kraft inte kan garanteras överlevnad, är värdefulla för Europas mångfald och därför bör beredas skydd i konventionens mening. Konventionens huvudsakliga syfte är att värna dessa språk

om och de definieras territoriella så väl icke-territoriella minoritets-

som språk. Som exempel på icke-territoriella nämns uttryckligen jiddisch och romani, att omfattas av Artikel 7.5 i enlighet med direktiven.

Åtagande i konventionens kapitel gäller för samtliga minoritetsspråk som talas i landet. Dessa bekräftas också Europarådets expert

av Fernandino Albaneze och rekommenderas av EU:s minoritetsspråksorgan EBLUL. Europarådets rekommendation 1291 1996 intygar att jiddisch är ett historiskt europeiskt språk, som befinner sig bland de språk som konventionen syftar att värna för att bevara den

om, europeiska språkliga och kulturella mångfalden.

Judarnas historia som särbehandlad minoritet i Sverige under

- 400 år

Eftersom den historieskrivning som tillstållts kommittén Judiska

av Centralrådet i Sverige, ansetts jävig av kommittén vill jag istället återge några fakta hämtade ur boken "Etniska minoriteter I Sverige

förr och nu", skriven av etnologerna Karl-Olov Arntberg och Billy Ehn vid Stockholms Universitet.

"Judarnas bittra historia kanföljas tillbaka genommångaårhundraden. Under 1600- och 1700-talet, som framställningen här inskränkts till att omfatta, var de nätt och jämnt tolererade främlingar i Västeuropa. Till Sverige hade under l600-talet en handfull judiska köpmän och gårdfarihandlare invandrat. Skrånamotsattesig derasnärvaro. Det fanns opinion mot dem också av religionspolitiska skäl: Sverige var ett monoteistiskt samhälle. l själva verket sökte inte judarna värva proselyter eller utmana sina värdkulturer i religiöst hänseende.De första judarna i Sverige lät till och med döpa sig för att bli accepterade. De gavs då mer "kristliga" namn, en Israel Mendel t.ex. fick heta Carl Cristian Mandel.

Reservation och särskilda yttranden

År 1723fo"rordnade kronan:

Sá bära alla Judar, Landstrykare, Trâddragare och Hächstmakare, somfara omkring i landet till följe av resolution på prästerskapets besvär av år I660, fasttagas och till kronans arbete brukas,...

De judar som åsyftades i förordningen var de fåtaliga östeuropeiska judar, "aschkenazim", som kommit till Sverige grund av judeñentligheter i sina forna hemländer. Här ville de försörja sig som hantverkare eller gârdfarihandlare. Staten förde en mycket restriktiv politik gentemot dessa fattiga judar. I stället stimulerades invandringen

portugisiska och spanska judar, "sefardim", som hade fördrivits av från inkvisitionens Spanien och Portugal. Dessa betraktades som en högre klass av judar på grund av sin rikedom och relativa framgång i affärsvärlden. Under merkantilismen, då just storhandeln sågs som den viktigaste näringen, framstod dessa judiska kapitalister som ett önskvärt inslag i det svenska näringslivet.

De styrande uppgav eventuella religiösa betänkligheter och försökte i stället vinna över detta judiska kapital för svenskt näringsliv, vilket emellertid inte lyckades. Dessa förmögna judar betraktades på ett helt annat sätt än de kringvandrande judiska kramhandlarna mot vilka den nämnda förordningen fortfarande hölls i kraft. I ett utvisningsdekret av år 1741 talas om från utlandet inkommet löst folk, såsom

judar, savojarder, lindansare, komedianter, m.fl. gycklare, vad namn de hava må, tartare, zigenare, som med varjehanda ogudaaktighet, sjukdomar, lögn samt tjuven tillfoga menige man stort besvär och olägenhet.

Det finns anledning att tro, att det var dessa föraktade, kringstrykande människor, som stormaktstiden och frihetstidens svensk förknippade med begreppet jude.

Efter utländskt mönster gjordes Marstrand 1775 till en frihamn, "porto franco", där främmande trosbekännare inbjöds att bosätta sig. Här tillförsäkrades de oinskränkt närings- och religionsfrihet. Marstrands judiska församling kom att bestå av ett sextiotal medlemmar. Den legala invandringen av judar till Sverige inleddes med Aron Isak, "Sveriges första jude", kom till Stockholm. Aron Isak,

kom från Mecklenburg, hade redan under det sjuåriga kriget i som Pommern kommit i kontakt med svenska officerare, först som sigillgravör och signetmakare, sedan som handlare med galanterivaror. Hans svenska bekanta uppmanade honom att komma till Sverige där det fanns behov av skickliga sigillgravörer. I Sverige lyckades han etablera goda relationer till myndighetspersoner, vilket underlättade hans strävanden att skapa rätt för judar att vistats i landet. Han kom

Reservation och särskilda yttrandan

att försörja sig som juvelerare, växelmakare, grosshandlare i galaterivaror, förutom att han utövade sitt hantverk. Det var Aron Isak som grundlade den mosaiska församlingen i Stockholm...

Ville man sålunda å enasidan draga in judar med rikedom och uppfinningsförmåga i landet, så hademan också varit betänkt på att hålla dem i handen medförordningar, och man visste väl vadförmåner mangav i stället för vadmantrodde sigfå. Strindberg 1912s. 276

Judarna fick bosätta sig och äga mark endast i Stockholm, Göteborg, Karlskrona och Norrköping, förutom naturligtvis Marstrand. I dessa städer ägde de rätt att idka blott grosshandel och minuthandel i öppen bod, eftersom statsmakterna ville dra nytta av judarna utan att samtidigt skapa konkurrens mellan dem och några betydande svenska grupper. De ñck alltså inte som mästare utöva något hantverk som man ändå inte helt utestängde, gällde en förordning med följande bestämmelser:

En jude må nära sig med konstmålning, gravering, pitchers stickning signettillverkning, diamants och andra ädla stenars slipande, optiska glasslipande samtallehanda mathematiska och mechaniska instrumentensförfärdigartde, desseiners skissers och mönstersritande, brodering och annan konstig som, Iacktillverkning, penneberedning, korkskärning och dylika arbeten, som höra under skrå.

Varken i Sverige eller någonannanstansi Europa tilläts judarna besittajord. Därigenom hindrade de styrande att judarna blev oberoende mindre lönsamma för landet enligt merkantilismens principer.

De hade enligt reglementet rätt att bli lärlingar och gesäller, om än inte mästare, och de ledande i församlingarna ville också uppmuntra ungdomen att ägna sig manuella yrken. Men då tillstötte stora svårigheter. Om enjudisk yngling beslöt sig för att tjäna sitt uppehälle med sina händers arbete, möttes han ständigt av olika slags hinder. Den judiska ceremonilagenhindrade honom från att somde kristna svenskarna arbeta Sabbatenoch de mångajudiska helgdagama. Den hindrade honom också från att äta vid mästarensbord. Endast särskilda villkor, vanligen mot betalning, kunde mästare förmås att anta sådan yngling. Än värre var det att reglementet

en en förbjöd honom att bli sin egenoch andra lärlingar och gesäller ofta inte ville veta av honom.

Att judarna överhuvudtaget kundeexistera inom handlingsramensomdeeuropeiska samhällena ställde hade sin grund i att de trots allt fyllde viktiga ekonomiska

upp funktioner.

..

Eftersom de judar i Sverige som inte kunde mobilisera kapital var utestängdafrån alla konventionellt prestigebetonadeyrken, måste de slå sig nya näringar eller näringar somansågsföraktliga, såsomhandel med gamla kläder ochmed avfallsprodukter...

Man bör komma ihågatt judarna var en utsatt minoritet. Denjudiska identitetenvar i svenskarnasögon laddad med historisk och religiös skuld. Medan savolaksama och vallonema var obekanta folk för svenskarnanär de mötte dem, var judarna dömda förhand somförnekare avKristus. Vid mötet uppväckte deendel avsvenskarnasundran

Reservation och särskilda yttranden

och nyfikenhet genom sitt säregna utseende och sina egendomliga religionsförhållanden... För allmogen varjuden gårdfarihandlare, för borgarnavar hanen presumtiv konkurrent inom derasegnabranscher, för adeln ägdejuden förmåga att tillfredsställa vissa av deras behov: slipa juveler och ge lån och för staten slutligen om han

— tillhörde den judiska eliten en kapitalstark och genom förbindelser önskvärd

medborgare.

Genom denallmänna okunnighetenomjudarnas kultur florerade ständigt rykten och fördomar bland svenskarnaom konstigheter i judarnas livsmönster."

Dessa citat om judarnas tidiga historia i Sverige ska belysa de omständigheter som medverkade till det bildligt talade dubbelliv som utvecklats inom den judiska befolkningen. Ett förhållningssätt utåt, för att inte väcka samhällets ovilja och så vis öka antisemitismen och tillhörande verkningar. Ett annat förhållningssätt att inom familjen och i hemmet, sedermera inom församlingarna, för att därhemma leva det traditionella judiska livet, med en stark identitet och integritet. Man valde medvetet att inte provocera värdkulturen genom att inte klä sig traditionellt, inte tala jiddisch offentligt, inte kräva samma rättigheter som andra medborgare för att inte utsätta sig för risken att hamna i onåd.

Än i dag kan iaktta detta förhållningssätt. Samtidigt kan detta

man förklara allmänhetens ganska vaga uppfattning om församlingarnas funktion som socio-kulturella baser, om judarnas historia, deras olika språk, sedvänjorna, religionen och kulturmönstret.

Jiddisch har traditionellt talats i Sverige

För att belysa hur anseendet för judarna, deras kultur och språk, var för ca hundra år sedan, lite drygt, vill jag återge ett avsnitt ur Unto- Einar Suhonens kapitel i boken "Invandrare i Borås 1621-1990". Här framkommer bl.a. varför judarna inte utanför den egna kretsen ville markera sig språkligt eller med andra av kulturens särdrag.

"Äro judarna svenskar" I slutetav 1800-talet uppstodenhäftig debatt omjudarna i Borås och frågan aktualiserades någragånger i sambandmed attjudiska affärsmän ville etablera sig i staden.En klar antisemitisk debatt fördes bl.a. i Borås Tidnings spalter.

Det var redaktören Ernst Malm somhäftigt engageradesig i den s.k. judefrågan

. Bakgrundenvar, att redaktören betraktadeGöteborgs Handels- och Sjöfartstidning som ett språkrör för judarna i Sverige. Den 19 oktober 1886 skrev redaktören Malm i ledarartikeln i BT som fick känslorna i svallning:

"Äro judarne svenskar En så lätt och enkel fråga har väl ingen väntat finna upställd till diskussionen rama allvaret, då det troligtvis kunnat fålla någon förnuftig menniska in, att svaretundernågra förhållanden kan vara något tvivel underkastadt. Att

Reservation och särskilda yttrandan

svenskarnaäro ett folk för sig af den ariska rasenoch gerrnaniska folkfamiljen, och judarne ett helt och hållet annat folkslag af den semitiska rasen, båda åtskilda til härkomst, utseende,karaktär och i regeln äfven till gg, rasen,det har man hittills ansetthöjdt över allt tvifvel Juden kan visserligen vara född svensk undersåte,men svensk-född kan han aldrig bli, lika litet som en neger, hottentott eller kines. Juden födes jude i Sverige lika väl som i Tyskland, Ryssland, Polen och andra länder, der han äger större eller mindre medborgarrätt, och han kallas medrättajude hvarhelst han än tillfálligtvis må hafva sin bostad Alldeles det sammaär förhållandet med ett annatkringirrande folk af asiatisk nationalitet, nämligen zigenare, hvilka liksom judame slagit sig ned i många länder..."

Detta exempel visar att trots allt även icke-judar var medvetna om den judiska befolkningens särskilda språk och att judarna trots att de var födda i Sverige, inte sågs som en inhemsk minoritet. Judarna i Sverige hade vid denna tid i allra högsta grad goda skäl att vara försiktiga i sitt möte med majoritetsbefolkningen. Men just det förhållandet, gör det i dagens friare och mer utvecklade kulturliv skäligt att samma grund som övriga minoritetsspråk jiddisch erkännt och ratiñcerat som ett minoritetsspråk i Sverige. Konventionen ger inget skäl att vägra erkänna just jiddisch samtidigt som man låter konventionen gälla för andra minoritetsspråk i Sverige. Däremot ger konventionen fullt stöd för, att inom för de direktiv kommittén fått och i den anda

ramen som Europarådets konvention ska verka, ratificera konventionen även för språket jiddisch i Sverige. Att inte erkänna jiddisch i detta sammanhang kan tolkas som en form av diskriminering, som varken kan vara regeringens eller Minoritetsspråkskommittens uppriktiga syfte.

Bilaga 1

LLLUmi

Kommittédirektiv

WW

E1‘

Europarådets konvention om regionala språk Dir.

och minoritetsspråk 1995:84

Beslut vid regeringssammanträde den l8 maj l995

Sammanfattning av uppdraget

En kommitté tillkallas med uppdrag att utreda frågan och om, i så fall vilket sätt, Sverige bör ansluta sig till Europasom rådets konvention regionala språk och minoritetsspråk. om

Bakgrund

Konventionen regionala språk och minoritetsspråk om

Inom Europarådet har konvention regionala språk och en om minoritetsspråk utarbetats. Den 5 november I992 öppnades konventionen For undertecknande i Strasbourg. Konventionen, som är att kulturkonvention, anse som en är ägnad att skydda och utveckla "historiska" regionala språk och

minoritetsspråk i fortsättningen kallade minoritetsspråk. Kon-

ventionen innehåller inte bara bestämmelser förbjuder dissom kriminering vad gäller användandet sådana språk flirav utan utsätter också aktivt stöd för att bevara och utveckla språken. Enligt konventionen skall parterna så långt det praktiskt - är möjligt medge och/eller tillförsäkra minoritetsspråk får - att användas i utbildning och medier i offentliga

samt sammanhang.

exempelvis vid domstolar och administrativa myndigheter. Konventionen är ägnad att skydda och utveckla minoritetsspråk. inte språkliga minoriteter.

Bilaga 1

Ãtaganden enligt konventionen

Varje stat åtar sig enligt artikel 2.1 att tillämpa Föreskrifter-

- -

i artikel 7 mål och principer under avdelning samtliga na minoritetsspråk talas i landet och som motsvarar definitio-

som

minoritetsspråk i artikel l a. Enligt artikel 2.1 kan en nen av stat sig mot eller flera punkterna 2-5 i artikel

reservera en av

Några andra reservationer är inte möjliga.

I syfte att främja och utveckla användandet av minoritetsspråken i det offentliga livet skall varje enligt artikel

stat - 2.2 för varje minoritetsspråk dessutom åta sig att tillämpa

minst 35 stycken eller punkter under avdelning III artiklarna 8-14. Artiklarna under avdelning lll preciserar staternas åtaganden inom vissa områden, t.ex. inom utbildning, kultur och media. Artiklarna innehåller också åtaganden vad gäller rätten att använda minoritetsspråk i kontakter med bl.a. domstolar och andra myndigheter. Varje stat bestämmer själv, med vissa begränsningar, vilka stycken eller punkter som den skall ansluta sig till.

.

Det är möjligt för stat att erkänna att ett visst minori-

en tetsspråk talas inom landets gränser men avstå från att åta sig att tillämpa bestämmelserna under avdelning Ill för språket i fråga. Skälen för att göra så måste dock stå i överensstämmelse med intentionerna, målsättningen och principerna i konventio-

I sådant fall gäller bara artikel 7 avdelning ll. l allmänhet nen. fordras dock att stat också åtar sig att tillämpa bestäm-

en melserna i artiklarna 8-14 avdelning lll.

Undertecknande av konventionen Sverige kan för närvarande inte tillämpa det stipulerade minimiantalet stycken eller punkter i konventionen. Det föreligger därför inte förutsättningar för att Sverige nu skall kunna ansluta sig till konventionen. Den dåvarande regeringen poängterade i skrivelse 1994/9521 Finska språkets ställning i Sverige vikten av att ett slutligt ställningstagande till ett svenskt undertecknande av konventionen föregås prövning så att syftet,

av en noggrann

Bilaga 1

att stärka regional- och minoritetsspråk, verkligen uppnås. Regeringen uttalade vidare sin avsikt att tillsätta en parlamentarisk beredning med uppgiñ att bedöma om, och i så fall vilket sätt, Sverige bör ansluta sig till konventionen om regionala språk och minoritetsspråk. Oavsett slutsatserna i en sådan beredning kan konventionens innehåll och syfte enligt den nämnda skrivelsen ligga till grund för det fortsatta arbetet med att stärka såväl det finska som det samiska språkets ställning.

Med minoritetsspråk avses i konventionen om regionala språk och minoritetsspråk ett språk som traditionellt talats av den nationella befolkningen inom ett visst geografiskt område och som talas en minoritet av befolkningen i landet. De som

av talar språket i fråga kan vara i majoritet i det geografiska området. men de behöver inte vara det för att konventionens bestämmelser skall vara tillämpliga. Minoritetsspråket skall vara ett annat språk än det officiella språket. Konventionen avser inte att skydda vare sig dialekter eller invandrarspråk.

Enligt artikel 7.5 skall konventionen i viss utsträckning också tillämpas icke-territoriella språk. Med icke-territoriella språk avses enligt artikel l språk som traditionellt talats

- c i en stat, men som inte kan hänföras till ett visst geografiskt område. Exempel icke-territoriella språk är bl.a. jiddish och zigenska.

Hur många människor som måste tala ett minoritetsspråk eller hur stor andel av befolkningen i ett land som måste tala språket för att det skall anses som ett minoritetsspråk anges inte i konventionen. Varje stat bestämmer själv om ett språk talas

av så pass många att det skall omfattas av konventionen. Varje stat bestämmer också för vilket geografiskt område eller vilka geografiska områden som konventionen skall gälla.

Uppdraget

Kommittén skall utreda frågan om, och i så fall vilket sätt,

Sverige bör ansluta sig till hela eller delar av Europarådets som konvention om regionala språk och minoritetsspråk.

Bilaga 1 sou 1997:192

Kommittén skall redovisa vilka språk som utgör minoritetsspråk i vårt land och vilka stycken eller punkter under avdelning lll Sverige kan anta för ininoritetsspråken i

som fråga. Om kommittén finner att Sverige inte kan anta minst 35 stycken eller punkter för respektive språk, skall kommittén redovisa vilka författningsändringar eller andra åtgärder som krävs för att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen liksom konsekvenserna detta. Kommittén skall vidare redo-

av göra för vilka kostnader skulle uppstå vid en svensk

som anslutning till konventionen. Förslag till finansiering av kostnaderna bör tas fram, med utgångspunkt att offentliga sektorns totala utgifter bör öka.

Finner kommittén att Sverige inte kan eller bör ratificera konventionen skall kommittén redovisa hur konventionens innehåll och syfte ändå kan läggas till grund för arbetet med att stärka minoritetsspråkens ställning i Sverige.

l den tidigare nämnda skrivelsen till riksdagen framhölls att finska språket har särställning i det svenska samhället. Frå-

en

att finska språket status ett minoritetsspråk i gan om ge som Sverige har under år aktualiserats, bl.a. framställ-

senare genom ningar till regeringen att Sverige bör underteckna Europa-

om rådets konvention regionala språk och minoritetsspråk.

om

Kommittén skall utreda svensk anslutning till konven-

om en tionen också kan omfatta det finska språket samt vilka ekonomiska konsekvenser en sådan åtgärd skulle medföra.

Redovisning av uppdraget

Kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag före utgången av september 1996.

Bilaga

I

Övrigt

Kommittén skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare oin att pröva regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. l994z23 och om att redovisajämställdhetspolitiska konsekvenser dir. l994zl24.

Jordbruksdepanementet

Bilaga 2

"Minoritetsspråkskonventionen"

Europeisk om landsdels- eller

stadga minoritetsspråk European Charter for Regioional or Minority Languages

5 .XI. 1992 Strasbourg,

309

Bilaga 2

Preamble Inledning

The member States of the Coun- Medlemsstaterna i Europarådet cil of Europe signatory hereto, har undertecknat denna stadga,

Considering that the aim of the som beaktar att Europarådets Council of Europe to achieve mål är att uppnå en ökad sam-

greater unity between its manhållning mellan dess meda members, particularly for the lemmar, särskilt för att värna

of safeguarding and om och förverkliga de ideal och purpose realising the ideals and prin- principer som utgör deras geciples which are their common mensamma arv, heritage;

Considering that the protection som anser att värnandet om of the historical regional or historiska landsdels- och minoriminority languages of Europe, tetsspråk i Europa, av vilka some of which are in danger of somliga hotar att småningom eventual extinction, contributes utslocka, bidrar till att upprätto the maintenance and develop- thålla och utveckla Europas ment of Europe’s cultural we- kulturella rikedom och traditioalth and traditions; ner,

Considering that the right to use som anser att rätten att använda

regional minority language landsdels- eller minoritetsspråk a or in private and public life an i det privata och offentliga livet inalienable right conforming to är en omistlig rättighet som the principles embodied in the stämmer överens med principer- United Nations International na i Förenta nationernas interna- Covenant Civil and Political tionella konvention om med-

on Rights, and according to the borgerliga och politiska rättigspirit of the Council of Europe heter och med andan i Europa- Convention for the Protection of rådets konvention angående Human Rights and Fundamental skydd för de mänskliga rättig- Freedoms; heterna och grundläggande

friheterna, Having regard to the work carried out within the CSCE som beaktar det arbete som and in particular to the Helsinki utförs av Konferensen om sä- Final Act of 1975 and the docu- kerhet och samarbete i Europa ment of the Copenhagen och särskilt slutakten från Hel- Meeting of 1990; singfors 1975 och dokumentet

från Köpenhamnsmötet 1990,

Bilaga 2

Stressing the value of intercultu- som betonar värdet av mångralism and multilingualism and kulturell miljö och flerspråkigconsidering that the protection het och anser att skydd och and encouragement of regional främjande av landsdels- eller or minority languages should minoritetsspråk inte skall ut not be to the detriment of the över de officiella språken och official languages and the need behovet att lära dessa, to learn them;

Realising that the protection and som är medveten att skydd

om promotion of regional or mino- och främjande landsdels-

av rity languages in the different eller minoritetsspråk i olika countries and regions of Europe länder och regioner i Europa represent an important contribu- utgör ett viktigt bidrag till upption to the building of a Europe byggandet av ett Europa som based on the principles of de- vilar demokratiska principer mocracy and cultural diversity och kulturell mångfald inom within the framework of natio- ramen för nationell suveränitet nal sovereignty and territorial och territoriell integritet, integrity;

Taking into consideration the beaktar de särskilda för-

som specific conditions and historical öhållandena och historiska traditions in the different re- traditionerna i olika regioner

av gions of the European States, de europeiska staterna,

Have agreed as follows: har kommit överens följan-

om

de:

Part I General provisions Dell Allmänna bestämmelser

-

Article 1 Definitions Artikel 1 Definitioner

-

For the purposes of this Char- I denna stadga avses med ter:

regional or minority a "landsdels- eller minoritetsa

languages means langua- språk"

ges that are:

i traditionally used within a i språk som av hävd används i

given territory of a State ett visst territorium inom en stat

Bilaga 2

by nationals of that State av medborgare i den staten, som who form a group numeri- utgör en grupp, som till antalet cally smaller than the rest är mindre än resten av befolkof the State’s population; ningen i den staten, och and

different from the official som är annorlunda än det languages of that State; eller de officiella språken i den

staten;

does not include either dia- det innefattar inte vare sig lects of the official languages dialekter av det eller de officielof the State or the languages of språkten i staten, eller språk migrants; som talas av invandrare,

b territory in which the b "territorium där landsdelsregional or minority langu- eller minoritetsspråket används" age used means the det geografiska område inom geographical area in which vilket detta språk är uttrycksmethe said language the del för ett så stort antal personer mode of expression of a att det motiverar de olika åtnumber of people justifying gärder för skydd och främjande the adoption of the various som avses i denna stadga, protective and promotional measures provided for in this Charter;

non-territorial languages c "territoriellt obundna språk" c means languages used by språk som används av mednationals of the State which borgare i en stat som avviker differ from the language or från det ena eller de språk som languages used by the rest används av resten av befolkof the State’s population ningen i den staten, men som, but which, although tradi- trots att de av hävd används tionally used within the inom den statens territorium, territory of the State, can- inte kan identifieras med en not be identified with a bestämd del av den. particular area thereof.

Bilaga 2

Article 2 Undertakings Artikel 2 Åtaganden

-

1 Each Party undertakes to Varje part förbinder sig att apply the provisions of Part tillämpa bestämmelserna i del

to all the regional or alla landsdels- eller minoriminority languages spoken tetsspråk som talas inom dess within its territory and territorium och som motsvarar which comply with the definitionen i artikel definition in Article

2 In respect of each language 2. Vad avser vart och ett av de specified at the time of språk som anges vid ratificeratification, acceptance or ringen, godtagandet eller godapproval, accordance kännandet i enlighet med artikel with Article each Party förbinder sig parterna att undertakes to apply a tillämpa minst 35 punkter eller minimum of thirty—five stycken utvalda bland bestämparagraphs or sub—parag- melserna i del lII i stadgan, raphs chosen from among däribland minst tre från vardera the provisions of Part III of artikel 8 och 12 och en från the Charter, including at vardera artikel 10, 11 och least three chosen from 13. each of the Articles 8 and 12 and one from each of the Articles 10, 11 and 13.

Article 3 Practical arrange- Artikel 3 Praktiska åtgärder

ments

1 Each contracting State shall Varje stat som undertecknar specify in its instrument of denna stadga skall i sitt ratifikaratification, acceptance or tions-, godtagande- eller godapproval, each regional or kännandeinstrument ange varje minority language, or landsdels- eller minoritetsspråk, official language which eller officiellt språk som anless widely used on the vänds mindre allmänt inom hela whole or part of its territo- eller en del av dess territorium ry, to which the paragraphs och vilket de enligt artikel 2 chosen in accordance with punkt 2 utvalda punkterna skall Article paragraph tillämpas. shall apply.

Bilaga 2

2 Any Party may, at any sub- En part får när som helst sequent time, notify the Se- meddela generalsekreteraren att cretary General that den åtar sig de förpliktelser som accepts the obligations följer av bestämmelserna i varje arising out of the provi- annan punkt i stadgan som inte sions of any other parag- redan har angetts i dess ratifikaraph of the Charter not tions-, godtagande- eller godalready specified in its in- kännandeinstrument eller att den strument of ratification, ac- avser tillämpa punkt 1 i denna ceptance or approval, or artikel på andra landsdels- eller that will apply parag- minoritetsspråk eller andra raph 1 of the present article officiella språk som används to other regional or minori- mindre allmänt inom hela eller

languages, or to other en dle av dess territorium. official languages which are less widely used on the whole or part of its territory.

3 The undertakings referred De åtaganden som avses i to the foregoing parag- föregående punkt skall anses raph shall be deemed to utgöra en integrerande del av form an integral part of the ratificeringen, godtagandet eller ratification, acceptance or godkännandet och skall ha approval and will have the samma verkan från den dag då same effect as from their meddelandet lämnades. date of notification.

Article 4 Existing regimes of Artikel 4 Gällande skyddssys-

protection tem

1 Nothing in this Charter Ingenting i denna stadga skall shall be construed as limi- tolkas som en inskränkning eller ting or derogating from försämring av någon av de any of the rights guarante- rättigheter som garanteras i den ed by the European Con- Europeiska konventionen om vention on Human Rights. mänskliga rättigheter.

2 The provisions of this 2. Bestämmelserna i denna Charter shall not affect any stadga skall inte inverka de more favourable provisions gynnsammare bestämmelser om concerning the status of status för landsdels- eller minoregional or minority langu- ritetsspråk eller det regelverk

Bilaga 2

ages, or the legal regime of för personer som tillhör minori-

persons belonging to mino- teter som kan finnas i en part

rities which may exist in a eller som tillgodoses av bestäm-

Party or are provided for melser hånförliga till bilaterala by relevant bilateral or eller multilaterala internationella multilateral international överenskommelser. agreements.

Artikel 5 Gällande förpliktel-

Article 5 Existing obligations ser

-

Nothing in this Charter be Ingenting i denna stadga skall

may interpreted implying any tolkas ha innebörden att be-

as right to in activity rättiga till någon verksamhet

engage any

perform action in contra- eller några åtgärder som strider or any vention of the of the mot FN-stadgans syften eller

purposes Charter of the United Nations andra folkrättsliga åtaganden,

other obligations under in- inbegripet principen om staters or ternational law, including the suveränitet och territoriella principle of the sovereignty and integritet. territorial integrity of States.

Article 6 Information Artikel 6 Information

-

The Parties undertake to to Parterna förbinder sig att tillse

see

that the authorities, organisa- att berörda myndigheter, organitions and concerned are sationer och personer informe-

persons informed of the rights and ras om rättigheter och skyldigduties established by this Char- heter enligt denna stadga.

ter.

Part II Objectives and prin- Del II Mål och principer enligt

ciples pursued in accordance artikel 2 punkt i with Article paragraph 1

Article 7 Objectives and

principles Artikel 7 Mål och principer

In respect of regional I fråga om landsdels- eller 1 or

minority languages, within minoritetsspråk inom de territo-

the territories which rier där sådana språk används,

such languages used och i enlighet med situationen

are

Bilaga 2

and according to the situa- för varje språk, skall parterna tion of each language, the bygga sin politik, lagstiftning Parties shall base their och praxis följande mål och policies, legislation and principer: practice on the following objectives and principles:

the recognition of the a erkännande av landsdelsa regional or minority langu- eller minoritetsspråk ut-

som ages as an expression of tryck för kulturell rikedom, cultural wealth;

b the respect of the geog- b respekt för det geografiska raphical area of each regio- området för varje landsdelsnal or minority language in eller minoritetsspråk för att order to ensure that ex- trygga att gällande eller ny isting or new administrati- administrativ indelning inte ve divisions do not consti- utgör hinder mot främjande av tute an obstacle to the ifrågavarande landsdels- eller promotion of the regional minoritetsspråk, or minority language in question;

the need for resolute action c behov av beslutsamma åtgärc to promote regional or der för att främja landsdelsminority languages in order eller minoritetsspråk i syfte att to safeguard them; skydda dem,

d the facilitation and/or d underlättande och/eller uppencouragement of the use muntran av användning av of regional or minority landsdels- eller minoritetsspråk languages, in speech and i tal och skrift i det offentliga writing, in public and och privata livet, private life;

the maintenance and deve- e upprätthållande och utvecke lopment of links, in the ling av förbindelser inom de fields covered by this områden som omfattas av denna Charter, between groups stadga mellan grupper som using a regional or minori- använder ett landsdels- eller

language and other minoritetsspråk och andra grupgroups in the State em- per i samma stat som använder ploying a language used in ett språk som brukas i identiskt

Bilaga 2

identical or similar form, samma eller liknande form,

well the establishment samt upprättande av kulturella as as of cultural relations with förbindelser med andra grupper other groups in the State i staten som använder andra using different languages; språk,

the provision of appropria- f tillhandahållande av lämplite forms and means for the ga former och medel för underteaching and study of visning i och studium av landsregional or minority langu- dels- eller minoritetsspråk på ages at all appropriate alla vederbörliga nivåer, stages;

the provision of facilities g tillhandahållande av möjligenabling non—speakers of a heter för dem som inte talar ett regional minority langu- landsdels- eller minoritetsspråk

or

living in the whe- som bor i det område där ifråage area re used to learn gavarande landsdels- eller minothey desire; ritetsspråk används, att lära sig

so

detta om de så önskar,

the promotion of study and h I främjande av studium och research regional or forskning om landsdelseller

on minority languages at minoritetsspråk vid universitet universities or equivalent eller motsvarande läroanstalter, institutions;

the promotion of appropri- i främjande av transnationellt ate types of transnational utbyte i lämpliga former inom exchanges, in the fields de områden som omfattas av covered by this Charter, denna stadga för de landsdelsfor regional minority eller minoritetsspråk, som an-

or languages used in identical vänds i identiskt samma eller

similar form in two or liknande form i två eller flera or more States. stater.

The Parties undertake to 2. Parterna förbinder sig att, om eliminate, they have not så inte redan har skett, avskaffa yet done unjustified alla oberättigade åtskillnader,

so, any distinction, exclusion, undantag, restriktioner eller restriction preference preferenser som gäller använd-

or relating to the of ning av ett landsdels- eller

use a regional or minority langu- minoritetsspråk och som syftar

Bilaga 2

age and intended to dis- till att motverka eller äventyra courage or endanger the dess fortbestånd eller utveckmaintenance or develop- ling. Vidtagande särskilda

av ment of it. The adoption of åtgärder till förmån för landsspecial measures in favour dels- eller minoritetsspråk

som of regional or minority syftar till att främja likhet mellanguages aimed at pro- lan användarna av dessa språk moting equality between och resten befolkningen,

av the users of these langua- eller tar behörig hänsyn till

som ges and the rest of the deras särskilda förhållanden, population or which take skall inte betraktas dis-

som due account of their speci- kriminering mot dem bru-

som fic conditions not consi- kar allmänt använda

mera dered to be an act of dis- språk. crimination against the users of more widely—used languages.

3 The Parties undertake to Parterna förbinder sig att promote, by appropriate med lämpliga åtgärder främja measures, mutual under- ömsesidig förståelse mellan alla standing between all the språkliga grupper i landet och linguistic groups of the särskilt verka för att respekt, country and particular förståelse och tolerans med the inclusion of respect, avseende på landsdels- eller understanding and toleran- minoritetsspråk inkluderas bland ce in relation to regional or målen för olika slag under-

av minority languages among visning och utbildning i sina the objectives of education länder samt att uppmuntra

massand training provided media att sträva mot

samma within their countries and mål. encouragement of the mass media to pursue the same objective.

4 In determining their policy 4. Vid fastläggandes av sin with regard to regional or politik i fråga om landsdelsminority languages, the eller minoritetsspråk skall

par- Parties shall take into terna ta hänsyn till de behov consideration the needs and och önskemål som uttrycks av wishes expressed the de grupper använder såda-

som groups which use such na språk. De uppmuntras att i languages. They are en- mån av behov upprätta organ

Bilaga 2

couraged to establish bodi- för att ge road till myndigheter-

necessary, for the na i alla frågor som sammanes,

of advising the hänger med landsdels- eller purpose authorities all matters minoritetsspråk.

on pertaining to regional or minority languages.

5 The Parties undertake to Parterna förbinder sig att i apply, mutatis mutandis, vederbörliga delar tillämpa the principles listed in principerna i punkt 1 4 ovan

paragraphs 1 to 4 above to territoriellt obundna språk. I non-territorial languages. fråga om dessa språk skall However, far these emellertid arten och omfatt-

as as languages concerned, ningen av de åtgärder som skall

are the nature and scope of the vidtas för att verkställa denna

to be taken to stadga, som skall bestämmas på measures give effect to this Charter ett flexibelt sätt, med beaktande shall be determined in av behoven och önskemålen hos

a flexible bearing in de grupper som använder ifrå-

manner, mind the needs and wishes, gavarande språk och med reand respecting the tradi- spekt för deras traditioner och tions and Characteristics, of egenart. the groups which use the languages concerned.

Part III Measures to Del III åtgärder för att främja

- promote the of regional användning av landsdels- eller

use or minority languages in public minoritetsspråk i samhällslivet life in accordance with the i enlighet med åtagandena i undertakings entered into artikel 2 punkt 2 under Article paragraph 2

Article 8 Education Artikel 8 Utbildning

-

With regard to education, Parterna förbinder sig till 1 the Parties undertake, följande i fråga om utbildning within the territory in inom det territorium där sådana which such languages språk används, i enlighet med

are used, according to the situationen för vart och ett av situation of each of these dessa språk, och utan att förlanguages, and without sämra undervisningen i statens prejudice to the teaching of officiella språk:

Bilaga 2

the official languages of the State:

i to make available pre- a i att tillhandahålla förskolea school education in the undervisning ifrågavarande relevant regional or minori- landsdels- eller minoritetsspråk,

languages; or eller

to make available a sub- att tillhandahålla en väsentstantial part of pre-school lig del av förskoleundervisningeducation in the relevant en ifrågavarande landsdelsregional or minority langu- eller minoritetsspråk, eller ages; or

iii to apply of the iii att tillämpa någon av de

one

provided for åtgärder som avses i i och measures under i and above at ovan, åtminstone för de elever least to those pupils whose vars anhöriga så begär och vars families request and antal bedöms vara tillräckligt,

so whose number conside- eller, red sufñcient; or

the public authorities iv myndigheterna saknar

om have direct competence direkt behörighet beträffande

no in the field of pre-school förskoleundervisning, att gynna education, to favour and/or och/ eller uppmuntra tillämpning

the application de åtgärder som avses i i iii encourage av of the measures referred to ovan, under i to iii above;

i to make available primary b i att tillhandahålla underb education in the relevant visning i de lägre årskurserna i

regional or minority langu- grundskolan ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk,

ages; or

eller

to make available a sub- att tillhandahålla en väsentstantial part of primary lig del undervisningen i de

av education in the relevant lägre årskurserna i grundskolan regional minority langu- på ifrågavarande landsdels- eller

or

minoritetsspråk, eller

ages; or

Bilaga 2

to provide, within prima- iii att tillse att i undervisningry education, for the tea- en i de lägre årskurserna i ching of the relevant regio- grundskolan som en integrerannal or minority languages de del läroplanen ingår av unas an integral part of the dervisning i ifrågavarande curriculum; or landsdels- eller minoritetsspråk, eller

to apply one of the iv att tillämpa någon av de measures provided for åtgärder som avses i i iii under i to iii above at least ovan, åtminstone för de elever to those pupils whose vars anhöriga så begär och vars families so request and antal bedöms tillräckligt, vara whose number considered sufñcient;

i to make available secon- c i att tillhandahålla underdary education in the rele- visning i de högre årskurserna i vant regional or minority grundskolan och i gymnasieskolanguages; or lan ifrågavarande landsdelseller minoritetsspråk, eller

to make available a sub- att tillhandahålla en väsentstantial part of secondary lig del av undervisningen i de education in the relevant högre årskurserna i grundskolan regional or minority langu- och i gymnasieskolan ifrågaages; or varande landsdels- eller minoritetsspråk, eller

to provide, within secon- iii att tillse att i undervisningdary education, for the tea- en i de högre årskurserna i ching of the relevant regio- grundskolan och i gymnasieskonal or minority languages lan som en integrerande del av as an integral part of the läroplanen ingår undervisning i curriculum; or ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller

to apply one of the iv att tillämpa någon de av measures provided for åtgärder som avses i i iii under i to iii above at least ovan, åtminstone för de elever to those pupils who, or som så önskar, eller, i förewhere appropriate whose kommande fall, för dem vars families, so wish in a anhöriga så önskar och vars

Bilaga 2

number considered sufñci- antal bedöms vara tillräckligt, ent;

d i to make available tech- d i att tillhandahålla teknisk nical and vocational educa- utbildning och yrkesutbildning tion in the relevant regional ifrågavarande landsdels- eller

minority languages; or minoritetsspråk, eller or

to make available a sub- att tillhandahålla en väsentstantial part of technical lig del av den tekniska utbildand vocational education ningen och yrkesutbildningen the relevant regional or ifrågavarande landsdels- eller minority languages; or minoritetsspråk, eller

iii to provide, within tech- iii att tillse att i den tekniska nical and vocational educa- utbildningen och yrkesutbildtion, for the teaching of the ningen som en integrerande del relevant regional or minori- av läroplanen ingår undervis-

languages as an integral ning i ifrågavarande landsdelspart of the curriculum; or eller minoritetsspråk, eller

to apply one of the iv att tillämpa någon av de measures provided for åtgärder som avses i i iii

under i to iii above at least ovan, åtminstone för de elever to those pupils who, or som så önskar, eller, i förewhere appropriate whose kommande fall, för dem vars families, so wish in a anhöriga så önskar och vars number considered suffici- antal bedöms vara tillräckligt, ent;

i to make available univer- e i att tillhandahålla univere sity and other higher edu- sitetsutbildning och annan högre cation in regional or mino- utbildning ifrågavarande rity languages; or landsdels- eller minoritetsspråk,

eller

to provide facilities for the study of these languages as university and hig- att tillhandahålla resurser her education Subjects; or för studium av dessa språk som

ämnen i universitetsutbildningen iii by reason of the role och den högre utbildningen, of the State in relation to eller higher education institu-

Bilaga 2

tions, sub-paragraphs i and iii att, om till följd av statens

cannot be applied, to roll i förhållande till institutioencourage and/or allow the ner för högre utbildning, stycke provision of university or i och ovan inte kan tillämother forms of higher pas, uppmuntra och/eller tillåta education in regional or tillhandahållande av universitetminority languages or of sutbildning eller andra former facilities for the study of av högre utbildning landsthese languages as universi- dels- eller minoritetsspråk eller

or higher education av resurser för studium av dessa subjects; språk som studieämnen vid

universitet eller högre utbild-

ningsanstalter,

i to arrange for the pro- f i att tillse tillhandahållande vision of adult and conti- av kurser för vuxen och vidarenuing education courses utbildning där undervisningen which are taught mainly or helt eller delvis sker landswholly in the regional or dels- eller minoritetsspråk, eller minority languages; or

to offer such languages att erbjuda dessa språk som as subjects of adult and ämnen inom vuxen- och vidarecontinuing education; or utbildningen, eller

iii the public authorities iii att, om de statliga myndighave no direct competence heterna saknar direkt behörighet in the field of adult educa- i fråga om vuxenutbildningen, tion, to favour and/or gynna och/eller uppmuntra att encourage the offering of sådana språk erbjuds som ämsuch languages as subjects nen inom vuxen- och vidareutof adult and continuing bildning, education;

to make arrangements to g att vidta åtgärder för att ensure the teaching of the tillgodose undervisning i histohistory and the culture ria och kultur som hänför sig which reflected by the till ifrågavarande landsdelsregional or minority langu- eller minoritetsspråk, age;

to provide the basic and h att tillhandahålla grundutfurther training of the bildning och fortbildning av

Bilaga 2

teachers required to imple- lärare som behövs för att gement those of paragraphs a nomföra de av punkterna till

a g to g accepted by the Party; som har accepterats av en part,

i to set up a supervisory i att inrätta ett eller flera body or bodies responsible övervakningsorgan för att följa for monitoring the measu- vidtagna åtgärder och uppnådda res taken and progress framsteg i fråga om upprättande achieved in establishing or eller utveckling av undervisning developing the teaching of i landsdels- eller minoritetsregional or minority langu- språk, och för att periodiskt ages and for drawing up avge rapport om sina resultat, periodic reports of their som skall offentliggöras. findings, which will be made public.

2 With regard to education I fråga om utbildning och and in respect of territories avseende andra territorier än de other than those in which där landsdels- eller minoritetsthe regional or minority språk av hävd används, förlanguages are traditionally binder sig parterna, om antalet used, the Parties undertake, användare av ett landsdels- eller

the number of users of a minoritetsspråk motiverar det, regional or minority langu- att tillåta, uppmuntra eller tillage justifies to allow, handahålla undervisning på eller encourage or provide tea- i ifrågavarande landsdels- eller ching in or of the regional minoritetsspråk på alla vederor minority language at all börliga utbildningsnivåer. the appropriate stages of education.

Article 9 Judicial authorities Artikel 9 Rättsväsendet

-

1 The Parties undertake, in Parterna förbinder sig till respect of those judicial följande i de domsagor där districts in which the num- antalet bosatta personer som ber of residents using the använder sådana landsdels- eller regional or minority langu- minoritetsspråk som berättigar ages justifies the measures till de åtgärder som anges här specified below, according nedan, i enlighet med situatioto the situation of each of nen för vart och ett av dessa these languages and on språk, och villkor att utnyttcondition that the use of jandet av de möjligheter som

Bilaga 2

the facilities afforded by tillhandahålls enligt denna punkt the present paragraph not av domstolen bedöms inte hinconsidered by the judge to dra en rättsenlig handläggning: hamper the proper administration of justice:

in criminal proceedings: a i brottmål:

i to provide that the courts, i att tillse att domstolarna, at the request of one of the begäran av någon av parterna, parties, shall conduct the håller rättegången pa landsdelsproceedings in the regional eller minoritetsspråk, och/eller or minority languages; and/or

to guarantee the accused att ge en anklagad rätt att the right to use his/her använda sitt eget landsdels- eller regional minority langu- minoritetsspråk, och/eller

or age; and/or

iii to provide that requests iii att tillse att inlagor och and evidence, whether bevisning, i skriftlig eller muntwritten oral, shall not be lig form, inte skall avvisas

or considered inadmissible endast av den anledningen att de solely because they are är upprättade på ett landsdelsformulated in a regional or eller minoritetsspråk, och/eller minority language; and/or

to produce, on request, iv att på begäran tillhandahåldocuments connected with handlingar hänförliga till ett legal proceedings in the rättsligt förfarande på ifrågavarelevant regional minori- rande landsdels- eller minori-

or

language, necessary tetsspråk, vid behov med hjälp by the use of interpreters av tolkar och översättningar, and translations involving utan att detta medför någon

extra for the extra kostnad för de berörda, no expense persons concerned;

in civil proceedings: b itvistemål:

i to provide that the courts, i att tillse att domstolarna, at the request of one of the begäran av någon av parterna, parties, shall conduct the håller rättegången pa landsdels—

Bilaga 2

proceedings in the regional eller minoritetsspråk, och/eller or minority languages; and/or

to allow, whenever a att när en part i en tvist litigant has to appear in måste inställa sig personligen i person before a court, that rätten, han eller hon får anhe or she may use his or vända sitt eget landsdels- eller her regional or minority minoritetsspråk utan att detta language without thereby medför extra kostnader, och/elincurring additional ex- ler pense; and/or

iii to allow documents and iii att tillåta att handlingar och evidence to be produced in bevisning läggs fram ett the regional or minority landsdels- eller minoritetsspråk, languages, necessary by om nödvändigt med hjälp av the use of interpreters and tolkar och översättningar; translations;

in proceedings before c i förvaltningsmâl inför domc courts concerning admini- stol, strative matters:

i to provide that the courts, i att tillse att domstolarna at the request of one of the begäran av någon av parterna parties, shall conduct the håller rättegången landsdelsproceedings in the regional eller minoritetsspråk, och/eller or minority languages; and/or

to allow, whenever a att när en part måste inlitigant has to appear ställa sig personligen i rätten,

before court, that han eller hon får använda sitt person a he she his eget landsdelseller minoritets-

or may use or her regional minority språk utan att detta medför extra

or language without thereby kostnader, och/eller incurring additional expense; and/or

iii to allow documents and iii att tillåta att handlingar och evidence to be produced in bevisning läggs fram på ett the regional minority landsdels- eller minoritetsspråk,

or

Bilaga 2

languages, necessary by om nödvändigt med anlitande av the use of interpreters and tolkar och översättningar; translations;

to take steps to ensure that d att vidta åtgärder för att tillse the application of sub- att tillämpningen av styckena i paragraphs i and iii of och iii i punkterna b och c paragraphs b and c above ovan och allt behövligt bruk av and any necessary use of tolkar och översättningar inte interpreters and translations medför någon extra kostnad för does not involve extra ex- de berörda personerna. pense for the persons concerned.

The Parties undertake: Parterna förbinder sig

not to deny the validity of a att inte vägra att godkänna legal documents drawn up giltigheten av juridiska dokuwithin the State solely ment som upprättats inom staten because they are drafted in endast av den anledningen att de a regional or minority är avfattade ett landsdelslanguage; or eller minoritetsspråk, eller

not to deny the validity, as b att inte vägra att godkänna between the parties, of giltigheten av juridiska dokulegal documents drawn up ment upprättade parterna emelwithin the country solely lan i landet endast av den anbecause they are drafted ledningen att de är avfattade på a regional or minority ett landsdelseller minoritetslanguage, and to provide språk, och tillåta att de åberopas that they can be invoked gentemot berörda tredje persoagainst interested third ner som inte använder detta parties who not språk, under förutsättning att

are users of these languages on innehållet i handlingarna görs condition that the contents tillgängligt för dem av den eller of the document are made de personer som åberopar dem, known to them by the eller

persons who invokes

or

not to deny the validity, as c att inte vägra att godkänna between the parties, of giltigheten av juridiska dokulegal documents drawn up ment upprättade parterna emel-

Bilaga 2

within the country solely lan i landet endast av den anbecause they are drafted in ledningen att de är avfattade på a regional or minority ett landsdelseller minoritetslanguage. språk.

3 The Parties undertake to Parterna förbinder sig att make available in the re- landsdels- eller minoritetsgional or minority langua- språken tillhandahålla de viktiges the most important gaste lagtexterna och de texter national statutory texts and som särskilt hänför sig till de those relating particularly personer som använder dessa to users of these languages, språk, såvida dessa inte tillunless they are otherwise handahålls på annat sätt. provided.

Article 10 Administrative Artikel 10 Förvaltningsmyn-

authorities and public services digheter och samhällsservice

1 Within the administrative Inom de administrativa districts of the State områden i en stat där antalet which the number of resi- invånare som använder landsdents who are users of dels- eller minoritetsspråk motiregional or minority langu- verar de åtgärder som anges ages justifies the measures nedan, och i enlighet med situaspecified below and accor- tionen för varje språk, förbinder ding to the situation of sig parterna i rimlig utsträckeach language, the Parties ning undertake, as far as this reasonably possible:

i to ensure that the admini- a i att tillse att de administratia strative authorities use the va myndigheterna använder regional or minority langu- landsdels- eller minoritetsspråages; or ken, eller

to ensure that such of att tillse att de statstjänstetheir officers as are in man som är i kontakt med contact with the public use allmänheten använder landsdelsthe regional or minority eller minoritetsspråken i sitt languages in their relations umgänge med personer som with persons applying to kontaktar dem ett sådant them in these languages; or språk, eller

Bilaga 2

to that users of iii att tillse att personer som

ensure regional minority langu- använder landsdels- eller mino-

or

submit oral ritetsspråk får göra framställages may or written applications and ningar i muntlig eller skriftlig receive reply in these form och få svar på dessa

a languages; språk, eller

or

to ensure that users of iv att tillse att personer som regional minority langu- använder landsdelseller minori-

or

may submit oral or tetsspråk får göra framställningages written applications in ar i muntlig eller skriftlig form these languages; or dessa språk, eller

to ensure that users of re- v att tillse att handlingar som v gional minority langu- inges av personer som använder

or

validly submit landsdels- eller minoritetsspråk ages may a document in these langua- och som är upprättade på dessa

språk anses giltiga, ges;

to make available widely b att tillhandahålla ofta föreused administrative texts kommande förvaltningstexter and forms for the popula- och formulär avsedda för betion in the regional or folkningen landsdels- eller minority languages in minoritetsspråken eller i två-

or bilingual versions; språkig version,

to allow the administrative c att tillåta förvaltningsmyndigauthorities to draft docu- heterna att upprätta handlingar ments in regional or ett landsdels- eller minori-

a minority language. tetsspråk.

In respect of the local and 2. I fråga om lokala och regional authorities regionala myndigheter, inom

on whose territory the number vilkas territorier de invånare of residents who som använder landsdelseller

are users of regional minority minoritetsspråk är tillräckligt

or languages such as to många för att motivera de nedan justify speci- angivna åtgärderna, förbinder

the measures fred below, the Parties sig parterna att tillåta och/eller undertake to allow and/or uppmuntra

encourage:

Bilaga 2

the use of regional or a användning landsdelsa av minority languages within eller minoritetsspråk inom den the framework of the regio- regionala eller lokala myndignal or local authority; heten,

b the possibility for users of b möjlighet för användare av regional or minority langu- landsdels- eller minoritetsspråk ages to submit oral or att göra framställningar i muntwritten applications in lig eller skriftlig form dessa these languages; språk,

the publication by regional c att regionala myndigheter c ger authorities of their official ut sina officiella dokument documents also in the jämväl på ifrågavarande landsrelevant regional or minori- dels- eller minoritetsspråk, languages;

d the publication by local d att lokala myndigheter ger authorities of their official ut sina officiella dokument documents also in the jämväl ifrågavarande landsrelevant regional or minori- dels- eller minoritetsspråk, languages;

the use by regional authori- e att regionala myndigheter i e ties of regional or minority sina sammanträden använder languages in debates in landsdels- eller minoritetsspråk their assemblies, without utan att för den skull det eller excluding, however, the de i staten använda officiella use of the official langua- språken utesluts, ges of the State;

f the use by local authorities f att lokala myndigheter i of regional minority sina sammanträden använder or languages in debates in landsdels- eller minoritetsspråk their assemblies, without utan att för den skull det eller excluding, however, the de i staten använda officiella use of the official langua- språken utesluts , ges of the State;

the use or adoption, g att traditionella och korrekg necessary in conjunction ta former av ortsnamn landswith the name in the offici- dels- eller minoritetsspråk anlanguages, of traditio- vänds eller införs, vid behov

Bilaga 2

nal and correct forms of jämsides med namnen på det place-names in regional or eller de officiella språken. minority languages.

With regard to public I fråga om samhällsservice services provided by the fran förvaltningsmyndigheterna administrative authorities eller av andra personer som or other persons acting on handlar deras uppdrag, förtheir behalf, the Parties binder sig parterna inom det undertake, within the terri- territorium där landsdels- eller tory in which regional or minoritetsspråk används, i minority languages are enlighet med varje språks situaused, accordance with tion, och i rimlig utsträckning, the situation of each language and as far as this reasonably possible:

to ensure that the regional a att tillse att landsdels- eller or minority languages are minoritetsspråk används vid used in the provision of the tillhandahållande av ifrågavaranservice; or de tjänster, eller

to allow users of regional b att tillåta användarna av or minority languages to landsdels- eller minoritetsspråk submit a request and recei- att göra framställningar och få ve a reply in these langua- svar på dessa språk, eller ges; or

to allow users of regional c att tillåta användarna av

minority languages to landsdels- eller minoritetsspråk or submit a request in these att göra framställningar pa dessa languages. sprak.

With a view to putting into 4. Parterna förbinder sig att effect those provisions of vidta en eller flera av följande paragraphs 2 and 3 åtgärder för att uppfylla de accepted by them, the åtaganden i punkterna 2 och Parties undertake to take 3 som de har antagit: one or more of the following measures:

translation or interpretation a tolkning eller översättning vid as may be required; behov,

Bilaga 2

b recruitment and, where b anställning och vid behov necessary, training of the utbildning av erforderligt antal officials and other public tjänstemän och andra offentligt service employees requi- anställda, red;

compliance as far as pos- c att i möjlig mån tillmötesgå c sible with requests from begäran från statstjänsteman public service employees med kunskaper i ett landsdelshaving a knowledge of a eller minoritetsspråk att bli regional or minority langu- förordnade i det territorium där age to be appointed in the det språket används. territory in which that language used.

5 The Parties undertake to Parterna förbinder sig att allow the use or adoption tillåta att släktnamn används of family names in the eller antas på landsdels- eller regional or minority langu- minoritetsspråk 0 begäran av ages, at the request of de berörda. those concerned.

Article 11 Media Artikel 11 Massmedia

-

1 The Parties undertake, for Parterna förbinder sig till the users of the regional or följande för dem som använder minority languages within landsdels- eller minoritetsspråk the territories which inom de territorier där dessa those languages are spo- språk brukas, i enlighet med ken, according to the situa- situationen för varje språk, i tion of each language, to den utsträckning som de offentthe extent that the public liga myndigheterna är direkt authorities, directly or eller indirekt behöriga, har indirectly, are competent, befogenhet eller inflytande have power or play a role härvidlag och under respektein this field, and respecting rande av principen om massmethe principle of the inde- dias oberoende och självständigpendence and autonomy of het, the media:

to the extent that radio and a i den mån radio och TV står a television carry out a pub- i det offentligas tjänst: lic service mission:

Bilaga 2

i to ensure the creation of i att tillse att minst en radiostaat least one radio station tion och en TV-kanal inrättas på and one television channel landsdels- eller minoritetsspråk,

the regional or minority eller languages; or

to encourage and/or att uppmuntra och/eller facilitate the creation of at underlätta inrättande minst

av en least one radio station and radiostation och en TV-kanal one television channel in landsdels- eller minoritetsspråk, the regional or minority eller languages; or

iii to make adequate pro- iii att vidta lämpliga åtgärder vision so that broadcasters för att radiostationer och TVoffer programmes the kanaler skall tillhandahålla regional or minority langu- program landsdels- eller ages; minoritetsspråk,

i to encourage and/or b i att uppmuntra och/eller facilitate the creation of at underlätta inrättande minst

av en least one radio station in radiostation landsdels- eller the regional or minority minoritetsspråk, eller languages; or

to encourage and/or att uppmuntra och/eller facilitate the broadcasting underlätta regelbunden sändning of radio programmes in the av radioprogram landsdelsregional or minority langu- eller minoritetsspråk, ages on a regular basis;

i to encourage and/or c i att uppmuntra och/eller facilitate the creation of at underlätta inrättande av minst en least one television channel TV-kanal landsdels- eller in the regional or minority minoritetsspråk, eller languages; or

to encourage and/or att uppmuntra och/eller facilitate the broadcasting underlätta regelbunden sändning of television programmes av TV-program landsdelsin the regional or minority eller minoritetsspråk, languages on a regular basis;

Bilaga 2

d to encourage and/or facili- d att uppmuntra och/eller tate the production and underlätta produktion och disdistribution of audio and tribution av radio- och TVaudiovisual works in the program landsdels- eller regional or minority langu- minoritetsspråk, ages;

i to encourage and/or e i att uppmuntra och/eller e facilitate the creation and- underlätta att minst en tidning /or maintenance of at least grundas och/eller upprätthålls one newspaper in the re- landsdels eller minoritetsspråk, gional or minority langua- eller ges; or

to encourage and/or att uppmuntra och/eller facilitate the publication of underlätta regelbunden publicenewspaper articles in the ring av tidningsartiklar landsregional or minority langu- dels- eller minoritetsspråk, ages on a regular basis;

f i to cover the additional f i att täcka extrakostnadercosts of those media which na för de massmedia som an-

regional or minority vänder landsdels- eller minoriuse languages, wherever the tetsspråk, där enligt lag statligt law provides for financial stöd ges till massmedia, eller assistance in general for the media; or

to apply existing measu- att tillämpa gällande be-

for financial assistance stämmelser för finansiellt stöd res also to audiovisual produc- även till TV-program landstions in the regional or dels- eller minoritetsspråk, minority languages;

to support the training of g att stödja utbildning av g journalists and other staff journalister och annan personal for media using regional or i massmedia som använder minority languages. landsdels- eller minoritetsspråk.

2 The Parties undertake to Parterna förbinder sig att guarantee freedom of direct garantera friheten att från reception of radio and tele- grannländer direkt ta emot vision broadcasts from radio- och TV-sändningar på

Bilaga 2

neighbouring countries in a språk som brukas i samma eller language used in identical liknande form som ett landsdelsor similar form to a regio- eller minoritetsspråk och att inte nal or minority language, motsätta sig återutsändning

av and not to oppose the radio- och TV-sändningar från retransmission of radio and grannländer på ett sådant språk. television broadcasts from De förbinder sig även att tillse neighbouring countries in att inga inskränkningar görs i such a language. They fråga yttrandefriheten och

om

further undertake to ensure denfriainformationsspridningen

that no restrictions will be i den tryckta på ett

pressen placed on the freedom of språk som brukas i eller

samma expression and free cir- liknande form ett landsdels-

som culation of information in eller minoritetsspråk. Eftersom the written press a lang- utövandet de ovannämnda

av uage used in identical or friheterna innebär förpliktelser similar form to a regional och ansvar, kan det underkastas or minority language. The sådana formaliteter, villkor, exercise of the above—men- inskränkningar eller straff

som tioned freedoms, since lagen föreskriver och som är carries with duties and nödvändiga i ett demokratiskt responsibilities, may be samhälle, i den nationella säkersubject to such formalities, hetens, den territoriella integriconditions, restrictions or tetens och den allmänna säkerpenalties as are prescribed hetens intresse för att förebygga by law and are necessary oordning och brott, skydda in a democratic society, in hälsa eller moral, skydda annans the interests of national goda namn och rykte och rättigsecurity, territorial integri- heter, förebygga avslöjande av

or public safety, for the uppgifter som har mottagits i prevention of disorder or förtroende, samt upprätthålla crime, for the protection of rättsväsendets auktoritet och health or morals, for the opartiskhet. protection of the reputation or rights of others, for preventing disclosure of information received in confidence, or for maintaining the authority and impartiality of the judiciary.

Bilaga 2

3 The Parties undertake to Parterna förbinder sig att ensure that the interests of tillse att de personers intressen the users of regional or som använder landsdels- eller minority languages are minoritetsspråk företräds eller represented or taken into beaktas i sådana organ som med account within such bodies stöd av lag kan komma att as may be established in inrättas med ansvar att garantera accordance with the law frihet och pluralism för masswith responsibility for media. guaranteeing the freedom and pluralism of the media.

Article 12 Cultural activities Artikel 12 Kulturell verksam-

and facilities het och kulturella inrättningar

1 With regard to cultural ac- I fråga om kulturell verktivities and facilities samhet och kulturella inrätt-

especially libraries, video ningar särskilt bibliotek, vid-

libraries, cultural centres, eobibliotek, kulturcentra, musémuseums, archives, acade- er, arkiv, akademier, teatrar och mies, theatres and cinemas, biografer, ävensom litterära as well as literary work verk och filmproduktion, utand film production, verna- trycksformer för folklig kultur, cular forms of cultural festivaler och kulturell föreexpression, festivals and tagsamhet, innefattande bl.a. the culture industries, användning av ny teknologi

including inter alia the use förbinder sig parterna till följanof new technologies the de inom det territorium där

- Parties undertake, within sådana språk används och i den the territory in which such utsträckning som de offentliga languages are used and to myndigheterna är behöriga, har the extent that the public befogenhet eller inflytande: authorities are competent, have power or play a role in this field:

to encourage types of a att uppmuntra uttrycksa expression and initiative former och initiativ som utmärspecific to regional or ker landsdels- eller minoritetsminority languages and språk och främja olika sätt att få foster the different means tillgång till verk framställda på of access to works pro- dessa språk, duced in these languages;

Bilaga 2 SOU 1997:l92

b to foster the different b att främja olika sätt att means of access in other andra språk få tillgång till verk languages to works pro- framställda på ett landsdelsduced in regional or mino- eller minoritetsspråk genom att rity languages by aiding stödja och utveckla översättand developing translation, ning, dubbning, eftersynkronisedubbing, post-synchronisa- ring och framställning av undertion and subtitling activiti- texter, es;

to foster access regional c att främja tillgång landsor minority languages to dels- eller minoritetsspråk till works produced other verk framställda andra språk languages by aiding and genom att stödja och utveckla developing translation, översättning, dubbning, efterdubbing, post-synchronisa- synkroniseringochframställning tion and subtitling activiti- av undertexter, es;

to ensure that the bodies d att tillse att de organ som responsible for organising är ansvariga för att anordna or supporting cultural eller stödja olika slags kulturell activities of various kinds verksamhet avsätter tillräckliga make appropriate allowan- medel för att inkludera kunska-

for incorporating the per i och användning av landsce knowledge and use of dels- eller minoritetsspråk och regional or minority langu- deras kultur i produktioner som ages and cultures in the de initierar eller stöder, undertakings which they initiate or for which they provide backing;

to promote measures to e att främja åtgärder för att ensure that the bodies tillse att de organ som är anresponsible for organising svariga för att anordna eller

supporting cultural stödja kulturell verksamhet or activities have at their förfogar över personal som helt disposal staff who have a behärskar ifrågavarande landsfull command of the regio- dels- eller minoritetsspråk liknal or minority language som den övriga befolkningens concerned, as well as of språk, the languages of the rest of the population;

Bilaga 2

f to encourage direct partici- f att uppmuntra direkt deltapation by representatives of gande av företrädare för dem the users of a given regio- som använder ett visst landsnal or minority language in dels- eller minoritetsspråk vid providing facilities and anskaffande av resurser for och planning cultural activities; planering av kulturell verksam-

het,

and/or facili- g att uppmuntra och/eller g to encourage tate the creation of a body underlätta upprättande av organ

bodies responsible for med uppgift att insamla samt or collecting, keeping a copy förvara, presentera eller offentof and presenting publis- liggöra verk framställda

or hing works produced in the landsdels- eller minoritetsspråk, regional or minority languages;

h to create h att vid behov skapa och/el-

necessary, and/or promote and finance ler främja och bekosta tjänster translation and terminologi- som avser översättning och cal research services, terminologisk forskning, särskilt particularly with a view to i syfte att bevara eller utveckla maintaining and developing lämplig administrativ, kommerappropriate administrative, siell, ekonomisk, sarnhällelig, commercial, economic, teknisk eller rättslig terminologi social, technical legal vart och ett av landsdels-

or terminology in each regio— eller minoritetsspråken. nal or minority language.

In respect of territories 2. I fråga om territorier där 2 other than those which landsdels- eller minoritetsspråk the regional minority inte används av hävd, förbinder

or languages are traditionally sig parterna, om antalet använused, the Parties undertake, dare av ett landsdels- eller

the number of users of a minoritetsspråk motiverar detta, regional minority langu- att tillåta, uppmuntra och/eller

or

justifies to allow, tillhandahålla lämplig kulturell age

and/or provide verksamhet och kulturella inencourage appropriate cultural ac- rättningar i enlighet med företivities and facilities in gående punkt. accordance with the preceding paragraph.

Bilaga 2

3 The Parties undertake to Parterna förbinder sig att ta make appropriate provi- vederbörlig hänsyn till landssion, in pursuing their dels- eller minoritetsspråk och cultural policy abroad, for den kultur dessa uttryck för ger regional or minority langu- när de sprider sin kultur utomages and the cultures they lands. reflect.

Article 13 Economic and Artikel 13 Ekonomiska och social life sociala förhållanden

1 With regard to economic I fråga om ekonomisk och and social activities, the social verksamhet förbinder sig Parties undertake, within parterna till följande med avthe whole country: seende på hela landet:

to eliminate from their a att från sina lagar ta bort a legislation any provision varje bestämmelse obesom prohibiting or limiting rättigat förbjuder eller begränsar without justifiable reasons användning landsdels- eller av the use of regional or minoritetsspråk i handlingar minority languages in har avseende på ekonomissom documents relating to ka och sociala förhållanden, economic or social life, särskilt i anställningskontrakt particularly contracts of och i tekniska dokument som employment, and tech- t.ex. bruksanvisningar för varor nical documents such as och utrustning, instructions for the use of products or installations;

b to prohibit the insertion in b att i företags interna regler internal regulations of och privata handlingar förbjuda companies and private införande klausuler av som documents of any clauses utesluter eller inskränker anexcluding or restricting the vändningen landsdels- eller av use of regional or minority minoritetsspråk, åtminstone languages, at least between mellan personer använder som users of the same language; språk, samma

to oppose practices desig- c att motsätta sig praxis som c ned to discourage the use syftar till att motverka användof regional minority ning landsdels- eller minorior av languages in connection tetsspråk i ekonomisk och social

Bilaga 2

with economic or social verksamhet, activities;

d to facilitate and/or encoura- d att underlätta och/eller ge the use of regional or uppmuntra användning av landsminority languages by dels- eller minoritetsspråk med means other than those andra medel än vad som anges specified the above sub- i föregående stycken. paragraphs.

2 With regard to economic I fråga om ekonomisk och and social activities, the social verksamhet förbinder sig Parties undertake, in so far parterna i den utsträckning de as the public authorities are offentliga myndigheterna är competent, within the behöriga inom territorier där territory in which the landsdels- eller minoritetsspråk regional or minority langu- används, och inom rimliga ages are used, and as far as gränser, till följande: this reasonably possible:

to include in their financial a att i sina regler för finansa and banking regulations och bankinstitut ta in bestämprovisions which allow, by melser som, genom förfaringsmeans of procedures corn- sätt som är förenliga med god patible with commercial affärsmannased, medger anpractice, the use of regio- vändning av landsdels eller nal or minority languages minoritetsspråk vid utfärdande in drawing up payment av skuldebrev Checker, växlar, orders cheques, drafts, osv., eller andra betalningsföretc. or other financial bindelser, eller, när så är lämpdocuments, or, where ligt, att tillse att sådana bestämappropriate, to ensure the melser införs, implementation of such provisions;

b in the economic and social b i de ekonomiska och sociasectors directly under their sektorer som står under deras control public sector, to direkta kontroll den offentliga organise activities to pro- sektorn att vidta åtgärder för mote the use of regional or att främja användning av landsminority languages; delseller minoritetsspråk,

Bilaga 2

c to ensure that social care c att tillse att i social omsorg facilities such as hospitals, vid institutioner såsom sjukhus, retirement homes and pensionärshem och vårdhem hostels offer the possibility möjlighet erbjuds att deras of receiving and treating in eget språk ta emot och behandla their own language persons personer, använder som ett using a regional or minori- landsdels- eller minoritetsspråk, language who are in är i behov vård som av need of care on grounds of grund ohälsa, hög ålder eller av ill—health, old age or for orsak, av annan other reasons;

d to ensure by appropriate d att lämpligt sätt tillse att means that safety instruc- säkerhetsanvisningar även avtions are also drawn up fattas landsdels- eller minoriregional or minority langu- tetsspråk,

ages;

to arrange for information e att tillse att den information c provided by the competent konsumenters rättigheter om public authorities concer- ut de behöriga som ges av ning the rights of myndigheterna tillhandahålls consumers to be made available landsdels- eller minoritetsspråk. in regional or minority languages.

Article 14 Transfrontier ex- Artikel 14 Utbyte över grän- changes serna

The Parties undertake: Parterna förbinder sig

to apply existing bilateral a att tillämpa gällande bilatea and multilateral agreements rala och multilaterala avtal som which bind them with the binder dem till stater där samma States in which the same språk används i eller samma language used in identi- liknande form eller att, vid cal or similar form, or behov, söka ingå sådana avtal necessary to seek to con- för att främja kontakter mellan clude such agreements, in dem som använder språk samma such a way as to foster i de berörda staterna i fråga om contacts between the users kultur, utbildning, information, of the same language in the yrkesutbildning och vidareut- States concerned in the bildning,

Bilaga 2

fields of culture, education, information, vocational training and permanent education;

b for the benefit of regional b att underlätta och/eller or minority languages, to främja samarbete över gränserna facilitate and/or promote till förmån för landsdels- eller

co-operation bor- minoritetsspråk, särskilt mellan

across

ders, in particular between regionala och lokala myndig-

regional local authorities heter på vilkas territorium or in whose territory the same samma språk används i samma language used in identi- eller liknande form. similar form. cal or

Part IV Application of the Del IV Tillämpning av stadgan - Charter Artikel 15 Periodisk rapporte- Article 15 Periodical reports ring -

1 The Parties shall present Parterna skall periodiskt, i periodically to the Secreta- en form som skall bestämmas General of the Council ministerkommittén, till Eurory av

of Europe, in a form to be parådets generalsekreterare avge

prescribed by the Commit- rapport om den politik de har tee of Ministers, a report följt i enlighet med del av

their policy pursued in denna stadga och om de åtgär-

on accordance with Part of der som de har vidtagit för att this Charter and the tillämpa de bestämmelser i del on taken in applica- III som de har antagit. Den measures tion of those provisions of första rapporten skall avges Part III which they have inom ett Oår efter stadgans accepted. The first report ikraftträdande med avseende på shall be presented within den berörda parten. De följanthe following the de rapporterna avges med tre year entry into force of the års mellanrum efter den första Charter with respect to the rapporten. Party concemed, the other

reports at three-yearly

intervals after the ñrst report.

Bilaga 2

2 The Parties shall make Parterna skall offentliggöra their reports public. sina rapporter.

Article 16 Examination of Artikel 16 Granskning av

the reports rapporterna

1 The reports presented to De rapporter som avges till the Secretary General of Europarådets generalsekreterare the Council of Europe enligt artikel 15 skall granskas under Article 15 shall be av en expertkommitté inrättad i examined by a committee enlighet med artikel 17. of experts constituted accordance with Article 17.

2 Bodies or associations 2. organ eller sammanslutlegally established in a ningar upprättade enligt lagen i Party may draw the atten- en part får fästa expertkommittion of the committee of téns uppmärksamhet frågor experts to matters relating som hänför sig till de åtaganden to the undertakings entered som ifrågavarande part har gjort into by that Party under enligt del III i denna stadga. Part III of this Charter. Efter samråd med den berörda After consulting the Party parten får expertkommittén ta i concerned, the committee beaktande dessa uppgifter när of experts may take ac- den sammanställer den rapport count of this information in som avses i punkt 3 nedan. the preparation of the Dessa organ eller sammanslutreport specified in parag- ningar fár även avge yttranden raph 3 below. These bodies om den politik som följs av en or associations can further- part i enlighet med del II. more submit statements concerning the policy pursued by a Party accordance with Part II.

3 On the basis of the reports På grundval av de rapporspecified in paragraph 1 ter som avses i punkt l och de and the information men- uppgifter som avses i punkt 2 tioned in paragraph the ovan skall expertkommittén committee of experts shall sammanställa en rapport till prepare a report for the ministerkommittén. Denna Committee of Ministers. rapport skall åtföljas av de This report shall be kommentarer som parterna har

accom-

Bilaga 2

panied by the comments ombetts att göra och får offentwhich the Parties have liggöras av ministerkommittén. been requested to make and may be made public by the Committee of Ministers.

4 The report specified in Den rapport som avses i paragraph 3 shall contain punkt 3 skall särskilt innehålla

particular the proposals expertkommitténs förslag till of the committee of experts ministerkommittén för beredto the Committee of Minis- ning av dennas eventuella reters for the preparation of kommendationer till en eller such recommendations of flera av parterna. the latter body to one or more of the Parties as may be required.

5 The Secretary General of Europarådets generalsekrethe Council of Europe shall terare skall vartannat Oâr avge make a two—yearly detailed en detaljerad rapport till parlareport to the Parliamentary mentarikerforsamlingen om Assembly on the applica- tillämpningen av stadgan. tion of the Charter.

Article 17 Committee of Artikel 17 Expert-

experts kommittén

1 The committee of experts Expertkommittén skall shall be composed of one bestå av en medlem från varje member per Party, appoin- part som förordnas av ministerted by the Committee of kommittén från en av den be- Ministers from a list of rörda parten upprättad lista över individuals of the highest personer med högsta integritet integrity and recognised och erkänd sakkunskap i de competence in the matters frågor som stadgan avser. dealt with the Charter, who shall be nominated by the Party concerned.

2 Members of the committee Medlemmarna av kommitshall be appointed for a pe- tén skall utses för en tid av sex riod of six years and shall år och skall kunna omväljas. be eligible for reappoint- En medlem som inte kan full-

Bilaga 2

ment. A member who göra en mandatperiod, skall

unable to complete a term ersättas i enlighet med förfaran-

of office shall be replaced det i punkt i och ersättaren skall

in accordance with the fullgöra sin företrädares man-

procedure laid down in datperiod. paragraph and the replacing member shall complete his predecessors term of office.

3 The committee of experts Expertkommittén skall anta

shall adopt rules of pro- sin arbetsordning. Sekretariats-

cedure. lts secretarial funktionen skall tillgodoses av

services shall be provided Europarådetsgeneralsekreterare. by the Secretary General of the Council of Europe.

Part V Final provisions Del V Slutbestämmelser

-

Article 18 Artikel 18

This Charter shall be open for Denna stadga skall vara öppen signature by the member States för undertecknande av Europaof the Council of Europe. rådets medlemsstater. Den skall subject to ratification, acceptan- ratificeras, godtas eller godce or approval. Instruments of kännas. Ratifikations-, godtaratification, acceptance or app- gande eller godkännandeinstruroval shall be deposited with the ment skall deponeras hos Euro- Secretary General of the Coun- parådets generalsekreterare. cil of Europe.

Article 19 Artikel 19

1 This Charter shall enter Denna stadga skall träda i

into force on the first day kraft den första dagen i den

of the month following the månad som följer efter utgången expiration of a period of av en tid på tre månader räknat three months after the date från dagen då fem medlemsstaon which five member ter i Europarådet har uttryckt States of the Council of sitt samtycke till att vara bundna

Europe have expressed av stadgan i enlighet med be-

their consent to be bound stämmelserna i artikel 18.

Bilaga 2

the Charter accordance with the provisions of Article 18.

2 In respect of any member För en medlemsstat som State which subsequently senare uttrycker sitt samtycke expresses its consent to be till att bli bunden stadgan,

av bound by the Charter skall den träda i kraft den första shall enter into force on the dagen i den månad följer

som first day of the month efter utgången av en tid tre following the expiration of månader efter dagen för deponea period of three months ring av ratifikations-, godtaganafter the date of the deposit de- eller godkännandeinstrumenof the instrument of ratifi- tet. cation, acceptance or approval.

Article 20 Artikel 20

1 After the entry into force Sedan denna

stadga har of this Charter, the Com- i kraft får Europarådets

trätt mittee of Ministers of the ministerkommitté inbjuda

stater Council of Europe may inte medlemmar

som är av invite any State not a mem- Europarådet ansluta sig till

att ber of the Council of Euro- den. pe to accede to this Charter.

2 In respect of any acceding För varje ansluter

stat som State, the Charter shall sig skall stadgan träda i kraft enter into force on the first den första dagen i den månad day of the month following följer efter utgången

som av en the expiration of a period tid månader efter dagen

av tre of three months after the för deponering anslutningsin-

av date of deposit of the in- hos Europarådets

strumentet strument of accession with generalsekreterare. the Secretary General of the Council of Europe.

Bilaga 2

Article 21 Artikel 21

1 Any State may, at the time En stat får när den underof signature or when depo- tecknar stadgan eller deponerar siting its instrument of sitt ratifikati0ns-, godtagande-, ratification, acceptance, godkännande- eller anslutningsapproval or accession, instrument avge en eller flera make one or more reserva- reservationer till punkterna 2 5

tions to paragraphs 2 to 5 i artikel 7 i stadgan. Inga andra of Article 7 of this Char- reservationer får göras. ter. No other reservation may be made.

2 Any Contracting State En fördragsslutande stat which has made a reserva- som har gjort en reservation tion under the preceding enligt föregående punkt får helt paragraph may wholly or eller delvis återta denna genom partly withdraw by me- ett meddelande till Europarådets ans of a notification add- generalsekreterare. Återtagandet ressed to the Secretary skall träda i kraft den dag då General of the Council of generalsekreteraren mottar ett Europe. The withdrawal sådant meddelande. shall take effect on the date of receipt of such notification by the Secretary General.

Article 22 Artikel 22

1 Any Party may at any time En får när helst

part som denounce this Charter by säga denna stadga

upp genom means of a notification meddelande till Europarådets

ett addressed to the Secretary generalsekreterare. General of the Council of Europe.

2 Such denunciation shall 2. Uppsägningen skall träda i become effective on the kraft den första dagen i den first day of the month månad följer efter utgången

som following the expiration of tid månader efter

av en av sex a period of six months den dag då generalsekreteraren after the date of receipt of meddelandet.

mottog the notification by the

Bilaga 2

Secretary General.

Article 23 Artikel 23

The Secretary General of the Europarådets generalsekreterare Council of Europe shall notify skall meddela rådets medlemsthe member States of the Coun- stater och alla andra stater

som cil and any State which has har anslutit sig till denna stadga acceded to this Charter of: om

any signature; a varje undertecknande, a

b the deposit of any instru- b deponering av varje ratifika-

ment of ratification, accep- tions-, godtagande-, godkännantance, approval or acces- de- eller anslutningsinstrument, sion;

any date of entry into force c varje datum för denna stadgas c

of this Charter in accordan- ikraftträdande enligt artikel 19

ce with Articles 19 and 20; och 20,

d any notification received in d varje meddelande som mottas

application of the provi- om tillämpning av bestämmelsions of Article parag- serna i artikel 3 punkt samt raph

any other act, notification e varje annan rättsakt, notifika-

e

or communication relating tion eller meddelande som rör

to this Charter. denna stadga.

In witness whereof the undersig- Till bekräftelse härpå har underned, being duly authorised tecknade, därtill vederbörligen thereto, have signed this Char- bemyndigade, undertecknat ter. denna stadga.

Done at Strasbourg, this 5th day Upprättad i Strasbourg den 5 of November 1992, in English november 1992 engelska och and French, both texts being franska språken, vilka båda equally authentic, a single texter är lika giltiga, i ett enda copy which shall be deposited in exemplar som skall deponeras i the archives of the Council of Europarådets arkiv. Europarå- Europe. The Secretary General dets generalsekreterare skall of the Council of Europe shall överlämna bestyrkta avskrifter

Bilaga 2

transmit certified copies to each till varje medlemsstat i Europamember State of the Council of rådet och till varje annan stat Europe and to any State invited som har inbjudits att ansluta sig to accede to this Charter. till denna stadga.

Underskrifter

Bekräftad avskrift av det enda

originaldokumentet engelska

och franska språken, vilket har

deponerats i Europarådets arkiv.

Strasbourg den 7 december

1992.

Direktören för rättärenden i

Europarådet,

u. Erik Harremoes

Bilaga 3

Diskussion av begreppen språk och dialekt

-

med om meänkielis status

resonemang som

eget språk

Kenneth Hyltenstam

Inledning

Föreliggande rapport redovisar ett uppdrag för Minoritetsspråkskommittén att utreda skillnaderna mellan begreppen språk och dialekt med beaktande av finska varieteter talas i Sverige, främst meänkieli, som eller med en annan beteckning, t0rnedalsfinska. Rapportens allmänna diskussion om språk och dialekt presenteras på sidorna 1-12. På sidorna 13-23 förs mot denna bakgrund meänkielis ett resonemang om status som eget språk. Övriga finska varieteter behandlas mycket kortfattat s 13.

Språk och dialekt

Det finns ingen säker kunskap hur länge mänskligt språk har om existerat. Aktuella gissningar varierar kraftigt mellan 40.000 och 2 miljoner år Jansson, 1995: 160’. Så sent som 1930-talet framfördes teorier som gick ut att mänskliga språk funnits bara 5-6.000 år, "inom parentes en helt orimlig tanke" Malmberg, 1964: 176. De äldsta skelettfynden av homo sapiens är 120.000 år gamla. Det är ca inte klart om ännu äldre människoarter hade språk liknande vårt, eller

Båda termerna, meänkieli och lornedalsfirzska, används dennai rapport. Tornedalsfinska används särskilt om förhållanden som gällde innan termen meänkieli vårt språk, talarnas eget namn på varieteten, kom i allmänt bruk. Diskussionen om terminologin kommer att nyanseras längre fram s 13. 2Denna och många andra referenser i rapporten är till signerade artiklar i Nationalencyklopedin. Anledningen till attjag i stor utsträckning valt att hänvisa till dessaär att de i allmänhet innehåller de mest aktuella uppgifterna sina områden men framför allt att de också innehåller vidare referenser för den som vill fördjupa sig något ytterligare på givna punkter.

Bilaga 3 sou 1997;192

arten homo sapiens för så länge sen använde språk som i ens om princip likvärdiga med dem som existerar idag.

var

När talar vad med ett språk, kan det vara lämpligt

om som menas

tidsperspektiven i åtanke. Mänskliga språk har existerat att ha de stora under årtusendena helt oberörda modernare påfund som skrift och

av standardspråk; detta gäller f ö de flesta språken också i dagens värld. Ändå är det ofta så endast språk regelmässigt skrivs, dvs som

att som har skriftspråk, i den aktuella västliga världsbilden uppfattas som

nu "riktiga" språk. Skriftspråk har funnits i minst 5.000 år enligt vad har bevis för, troligtvis i till 7.000 år Allén, 1995: 568.

men upp Det är emellertid bara under de senaste drygt hundra åren som läskunnigheten haft allmän utbredning och då talar vi om den

en mer rika delen världen. Det är alltså självklart att existensen av

av standardspråk och skrivna normer inte är avgörande för om en språkform ska kallas för ett språk eller Språk är i grunden talade kommunikationsmedel och tankeinstrument. De kan ha eller sakna

skriftspråk.

Mänskliga språk är ofantligt flexibla. De anpassar sig till den verklighet de används i ett smidigt sätt, inte minst i ordförrådet. Om någon människor har anledning att regelbundet tala om sju

grupp eller fler olika sorters snö, t har, så finner de på olika

som ex samerna benämningar, olika ord för dessa företeelser. Språk förändras ständigt, inte bara i ordförrådet utan också i grammatisk form och uttal. Det betyder att alla språk talas i olika former. Komplexiteten i den språkliga mångfalden och den språkliga variationen är imponerande.

För att åtminstone del denna komplexitet används

ge namn en av ofta distinktionen mellan språk och dialekt. Som strax ska se används också del andra termer för att beteckna delar av komplexi-

en teten; just lämnar vi dessa sidan.

nu

Få människor tänker att termerna språk och dialekt skulle vara problematiska. De flesta för att inte säga alla svenskar är överens om

svenska, finska, danska, engelska, franska, thailändska och swahili att är språk. Likaså är överens att gotländska, dalmål, skånska,

man om göteborgska, bornholmska, bergensiska, andalusiska och bayerska är dialekter svenska, danska, norska, spanska resp tyska. Så långt

- av är det enkelt. Det är enkelt så länge vi talar om förhållanden som är välkända för Vi har vid att kalla norska och svenska för

oss. vant oss två olika språk, medan vi kallar skånska och dalmål för två olika dialekter. Problemet är att detta är konventioner för hur vi ser verkligheten; skillnaden mellan språk och dialekter är inte något som föreligger i verkligheten. Att det förhåller sig så blir vi snabbt varse

vi ställer frågan varför vi kallar svenska och norska olika om oss

skånska och dalmål för dialekter. Är norska och svenska språk men

sou 1997:192 Bilaga 3

mer olika varandra än skånska och dalmål, så att vi därför, alltså pga storleken skillnaden, kallar det första paret för språk och det andra för dialekter Har en svensktalande person och en person som talar norska svårare för att förstå varandra än vad personer som talar skånska och dalmål har, så att vi måste kalla svenska och norska för språk och skånska och dalmål för dialekter Dvs är graden av ömsesidig förståelighet avgörande Eller är norska och svenska olika språk pga att de föreligger i olika standardiserade former med olika skriftspråk Beror det det faktum att norska och svenska talas i olika länder att de är olika språk Och är det då så att det förhållandet att skånska och dalmål båda talas i ett och samma land gör dessa varieteter till dialekter

Även det, ska längre fram, ligger hel del i de

om som se en antaganden som ligger bakom frågorna, är det lätt att ge exempel att termerna språk och dialekt används olika sätt i olika sammanhang. Detta gör att det är svårt att finna entydiga definitioner vad

med termerna. Ta de två språkrelaterade kriterierna ovan, som avses dvs storleken skillnaderna mellan två varieteter och ömsesidig förståelighet. Ett aktuellt exempel utgörs kroatiskan och serbiskan.

av De två varieteterna är ömsesidigt förståeliga och de språkstrukturella skillnaderna är tämligen små i f d Jugoslavien var de sammanförda

-

språk, serbokroatiska. Ändå kallas de idag olika språk. till ett Motsatsen gäller för den kinesiska språksituationen där språkliga varieteter dialekter av samma språk, trots att de är

anses vara strukturellt mycket olika varandra och helt och hållet obegripliga

t o m sinsemellan. En från Peking och en från Shanghai kan inte

person kommunicera med och förstå varandra när de använder sin respektive varietet kinesiska. Trots det i Kina att de talar dialekter

av anser man av samma språk.

En orsakerna till kallar dessa varieteter av kinesiska för

av att man dialekter och inte språk är att de talas i land. Motsatsen, att två

samma varieteter talas i olika länder gör dem dock inte alltid till olika språk. Ett språk, tyska, talas i både Tyskland och Österrike, även om det förstås finns typiska skillnader t i uttalet. Om man invänder att de

ex varieteter tyska talas i Tyskland och Österrike dock är så lika

av som varandra att det skulle orimligt att dem olika språk,

vara anse vara då använder man ett kriterium som vi redan avvisat i det jugoslaviska fallet, nämligen att det är storleken skillnaderna som är avgörande. Ett annat exempel är arabiska är officiellt språk i många länder,

som t ex Marocko, Algeriet, Sudan, Egypten, Irak och Syrien. De former

arabiska som talas i t ex Nordafrika och arabiska halvön skiljer av sig mycket från varandra språkstrukturellt och är inte ömsesidigt begripliga. Här har vi alltså ett exempel där varieteter talas i olika

Bilaga 3 sou 1997:192

länder, är starkt skilda från varandra, och ändå kallas de inte olika språk utan dialekter.

Både det kinesiska och det arabiska fallet förklaras av att de olika varieteterna skrivs med samma skriftspråk, man använder alltså samma standard för skriften; detta är det främsta skälet till att man kallar dem för dialekter av kinesiska resp arabiska. Men även detta kriterium har undantag. Nordsamiska och sydsamiska har olika skriftspråk. De är dessutom stukturellt starkt skilda från varandra och inte ömsesidigt begripliga. Ändå kallas nord- och sydsamiska oftast för dialekter av samiska, inte olika språk.

Exemplen visar att man i olika socio-politiska sammanhang lagt olika innebörder i termerna språk och dialekt. Språk och dialekt är relativa termer, vars användning bygger både på rent språkliga och politiska-samhälleliga förhållanden. Inför frågan om språkvarieteten x är ett språk eller en dialekt tvingas vi alltså redan här inledningsvis med Haugen 1966/72: 97 ta till det nedslående konstaterandet att "det ligger i termerna själva att inget svar kan ges. De innebär en enkel dikotomi i en situation som är nästan oändligt komplex Detta gäller lika mycket det fall som vi här har för ögonen: "Frågan om huruvida norrbottensñnskan ’tomedalsfinskan’ är ett eget språk vid sidan av finlandsfinska eller om det bara är en finsk dialekt bland andra finska dialekter, kan således inte avgöras med lingvistiska språkvetenskapliga kriterier. Det problemet är en språkpolitisk fråga, som avgörs genom ett språkpolitiskt beslut och inte med en språkvetenskaplig undersökning." Hansegård, 1988: 309. Man kan alltså inte bilda sig en uppfattning om karaktären hos en viss språklig varietet beroende på vilken term som används. Det är nödvändigt att för varje fall som man önskar diskutera beskriva just detta falls komplexitet. För att göra det behövs en systematisk utredning av vad som i olika sammanhang kan menas med termerna språk och dialekt. I det följande förs ett resonemang om dessa frågor, i vilket vi bl a vänder tillbaka till några av de exempel som använts i problematiserande syfte här i inledningen.

För att undvika missförstånd ska det tilläggas att termen språkvetenskaplig inte är entydig. När Hansegård i citatet ovan talar om språkvetenskapliga kriterier menar han förhållanden som har att göra med språkets struktur ordförråd, fonologi, morfologi och syntax eller med den tekniska sidan av kommunikationsprocessen språklig produktion och perception. Termen språkvetenskaplig används här alltså i en mycket snäv betydelse. Detta betyder inte att språkvetenskapen, eller med ett annat ord lingvistiken, begränsar sitt intresse till dessa delar av språket. Lingvistiken vid disciplin som arbetar

är en med alla slags frågeställningar, t ex sociala, politiska, psykologiska,

sou 1997:192 Bilaga 3

neurologiska och biologiska, i vilka språket spelar en roll. En central språkvetenskaplig uppgift är således att beskriva språkets roll i samhället, a språkpolitiska förhållanden. Detta ingår i den gren av språkvetenskapen som kallas för sociolingvistik. Föreliggande rapport faller klart inom sociolingvistikens område.

Språklig vari etet

Begreppet språklig varietet har använts upprepade gånger i inledningen

Anledningen till detta är att en term behövs för att tala om olika ovan. språkformer utan att ta ställning till om de är språk eller dialekter eller vilken de status de har jfr Hudson, 1980. Språklig varietet är alltså

överordnad eller mer generell term än termerna språk och dialekt. en Det finns också språkliga varieteter som varken brukar kallas för språk eller dialekt, t ex sociolekter, dvs språkformer som används av olika sociala idiolekter, som innebär enskilda individers

grupper, specifika sätt att använda sitt språk, gruppsprák, t ex ungdomsspråk, yrkesspråk etc samt register, som innefattar individers sätt att variera sitt språk i förhållande till den situation som språket används i t ex

eller mindre formellt språk. Termen språklig varietet har alltså mer

vidare innebörd än den som täcker språk och dialekt. Denna del av en komplexiteten lämnar dock utanför den vidare genomgången.

Användningar av termen dialekt

Den historiska bakgrunden Termen dialekt används ofta om språkliga varieteter som saknar skriftspråk. Med tanke det kan det förefalla förvånande att termen dialekt först användes just skrivet språk, nämligen om de olika

om regionala skriftspråksformer som antikens grekiska förekommer Dessa dialekter blev också överregionalt förknippade med vissa litterära så att epik skrevs joniska, körlyrik doriska och

genrer,

joniska eller attiska, den dialekt som så småningom låg till prosa grund för klassisk grekiska under Alexander den Stores tid spreds

som i enhetlig form, koiné, över den grekiska världen Haugen

en 1966/72: 99; Blomqvist Sabatakakis, 1992:39.

Den franska användningen av termen dialekt hänför sig samma sätt till de skrivna regionala varieteter av franska som förekom under medeltiden. Dessa skriftspråksformer ersattes så småningom av den skrivna för den talade varietet som användes omkring Paris,

normen francien. Redan på 1500-talet fick denna centrala form av franska

Bilaga 3 sou 1997:192

status av officiellt standardspråk 1539 Jonasson, 1991: 633. Övriga varieteters skriftspråk försvann, de förlorade i prestige och degraderades från att ha kallats dialekter till att kallas patois, landsmål. I franskan lever denna skillnad kvar mellan dialekt dialecte, en regional varietet av ett språk som är bärare av litterär kultur och landsmål patois, en språknonn som inte används för litterära eller officiella ändamål, främst brukad i informella situationer Haugen, 1966/72: 99.

Vid tiden för franska revolutionen 1789-1799 språkscenen

var fortfarande mycket splittrad i Frankrike. En av revolutionärerna, den katolske prästen Abbé Grégoire, påpekade med oro i rapport 1793

en att endast en minoritet av fransmännen kanske tre miljoner enligt

hans uppskattning kunde tala och ännu färre skriva standardspråket.

- Majoriteten talade antingen någon form av patois eller inte franska över huvud taget utan i stället baskiska, katalanska, elsassiska etc. Folkmängden uppgick enligt en folkräkning 1794 till 26 miljoner Grillo, 1989: 25. Att det fanns medborgare som sålunda inte hade tillgång till standardspråket betraktades som oförenligt med revolutionsidealen om frihet, jämlikhet och broderskap. I jämlikhetens namn framhölls i Grégoires rapport nödvändigheten av att utplåna ‘patois’ och att göra bruket av franska språket allmänt citerat i Grillo, 1989: 24. Franska revolutionens ideologi fick starkt inflytande på de följande århundradenas språkliga enhetssträvanden inom Europas nationer jfr Lainio, 1990: 27ff. Den franska språkcentralismen är kanske det tydligaste exemplet. Som Grillo ibid. påpekar, står denna ideologi i stark kontrast mot de idéer om frihet för bevarande av regionala varieteter, såväl språk som dialekter, som emanerar från 1960- och 1970-talens rörelser för etnisk väckelse.

Den hierarkiska statusskillnaden i tre nivåer mellan språk, dvs standardspråk, historiska dialekter och landsmål patois är specifik för Frankrike, men liknande förhållanden speglas också i andra länders terminologi, framför allt mellan terrnerna språk och dialekt. Eftersom termen språk alltmer kom att förknippas med standardspråk, vilket i sin tur innebar existensen av ett skriftspråk, utvecklades en distinktion mellan språk och dialekt som enbart tog fasta på den prestigeskillnad som var förknippad med att ha respektive sakna ett skriftspråk. Detta blev särskilt tydligt under kolonialtiden då ett språkbruk blev vanligt enligt vilket endast kolonialmakternas språk benämndes språk, medan de språkformer som koloniernas infödda talade kallades dialekter. Detta språkbruk blev fast rotat, och ännu gör man t ex i länder som Moçambique en skillnad mellan portugisiska, det officiella språket, och dialekt, där dialekt då är beteckningen för något av de ca 20 bantuspråk som talas i landet. I denna användning av termen dialekt

sou 1997:192 Bilaga 3

finns alltså inget språkstrukturellt samband mellan vad som kallas språk och vad som kallas dialekt. Dialekt är en språkform med underordnad status rätt och slätt.

Prestigeskillnader mellan olika språkvarieteter har sina häll resulterat i mycket speciella språksituationer. Grekland är ett intressant exempel. Efter frigörelsen från det osmanska riket på 1820-talet fanns behov av ett gemensamt nationalspråk. Till en början fanns det en gruppering som helt enkelt ville göra klassisk grekiska till nationalspråk, men den linje som senare vann uppslutning var att utveckla ett nationalspråk grundval av den överregionala talade form av grekiska som förelåg vid denna tid, där man emellertid ersatte alla utländska element med element från klassisk grekiska. Detta sålunda standardiserade språk benämndes katharevousa. Termen betyder det rena språket.

Samtidigt existerade det överregionala talade språket i "orenad" form. Denna form kom att benämnas dimotiki, det folkliga språket. Dimotiki var den språkform som grekisktalande använde i sitt dagliga umgänge och som barnen alltså lärde sig som sitt modersmål. Eftersom katharevousa användes som förvaltningsspråk och utbildningsspråk men inte var någons naturligt inlärda talade språk, krävdes att alla som aspirerade att skaffa sig utbildning och offentliga anställningar tillägnade sig denna språkform. Dimotiki utvecklades emellertid så småningom också i en skriven form som litteraturspråk. Under 1800-talet utvecklades tydliga normer för i vilka sammanhang respektive språkform fick användas. En sådant sakförhållande, dvs där det offentliga samhällets kommunikation bedrivs ett språk eller en språklig varietet och den mera informella

- sfären på ett annat, benämns diglossi. De två språkformerna brukar kallas för högform för formellt bruk och lågform för informella sammanhang. Under en lång tid fördes en kamp mellan företrädare för de två språkformerna. Dimotiki blev 1917 undervisningsspråk i folkskolan, ända fram till 1975 fortsatte katharevousa att

men användas undervisningsspråk i gymnasieskolan. År 1976 blev

som dimotiki officiellt språk i Grekland.

Hur starka känslor som var förknippade med de konservativa grupperingarnas försvar av katharevousas hegemoni i de språkliga domäner som var specificerade för denna språkform belyses av följande: "När evangelierna och Aischylos trilogi ’Orestien’ 1901 resp. 1903 översattes till dimotiki, blev det kravaller i Athen som resulterade i dödsoffer och regeringens fall" Blomqvist Sabatakakis, 1992:39.

Bilaga 3 sou 1997:192

Språkhistoriska/språkstrukturella kriterier

När språkvetare, särskilt dialektologer, talar om dialekter avser de oftast lokala eller regionala varieteter av ett språk. Grunderna för hur språk delas in i olika dialekter kan vara mer eller mindre grova. Ett språk kan delas i ett antal huvuddialekter, som i sin tur kan delas

upp

i mindre sinsemellan urskiljbara dialekter i flera steg. Man kan t upp

skilja dialekten i provins, ett landskap, ett härad etc från den ex en dialekt som används i en angränsande enhet motsvarande nivå; inom t ex en provins kan sedan dialekterna variera mellan olika socknar och inom dem mellan olika byar. Självklart tar den språkliga variationen i sig inte hänsyn till var gränserna mellan administrativa enheter går, men inte så sällan har sådana gränser haft betydelse för vilka människor som haft tät kontakt respektive saknat

grupper av kontakt med varandra och därigenom påverkat utvecklingen av särskilda språkforrner i de olika områdena jfr nedan. Språkvetenskapligt grundade dialektindelningar tar hänsyn till hur språkliga enheter varierar, t ex var gränsen mellan områden med en sorts uttal av /r/ och områden med ett annat uttal av samma språkljud.

Dialekterna förutsätts traditionellt inom dialektologin ha utvecklats

tidigare enhetlig språkform. I fråga om svenskan antas våra ur en mer dialekter ha utvecklats "ur det gemensamma tungomålet före vikingatiden, urnordiskan" Wessén, 1967: 10. Att en sådan enhetlig språkform splittrats i grenar som utvecklats i olika riktning menar man beror på att olika grupper av talare har haft bristande kontakt med

varandra pga naturhinder bergskedjor, ogenomträngliga skogar etc

eller sociala hinder gränser mellan stater, ñendskap mellan grupper etc. Eftersom språk ständigt utvecklas och anpassas till den sociala situation i vilken de fungerar, resulterar avsaknaden av täta kontakter med tiden i att de olika som talar språket i fråga utvecklar

grupperna detta språk i olika riktningar.

Dialekter är alltså språkforrner som har stora språkstrukturella likheter med varandra samtidigt skiljer sig i olika

men som dimensioner. Skillnaderna kan avse uttal t ex olika satsmelodi och ordaccentmönster och olika sätt att uttala vissa språkljud, morfologi "samma" ord kan ha olika böjningsformer, i svenskan t ex hällde i många dialekter, hållt i vissa stadsmål, höll standardspråket, syntax eller ordförråd. Ett försök att finna ett mått på avståndet mellan varieteter utgör den s k lexikostatistiska metoden, enligt vilken statistiska jämförelser mellan ordförråden i två varieteter företas. Inom den k glottokronologin har lexikostatistik använts för att bedöma hur

s lång tid två varieteter varit skilda från varandra. Dessa metoder har emellertid blivit starkt kritiserade. Dels innebär begränsningen till ordförrådet att man inte får en tillförlitlig bedörrming av avståndet;

Bilaga 3

metoden skulle behöva kompletteras med analyser av likheter och skillnader också t ex i grammatisk strukturering. Dels förutsätts, i fråga om glottokronologin, att varieteterna utvecklats helt isolerade från varandra, vilket nästan aldrig är fallet. För en diskussion av dessa metoder, se t ex Wurm 1982.

Under inflytande av ökade kommunikationer och allmänt större rörlighet bland befolkningarna har dialekterna i västvärlden under detta århundrade varit utsatta för en utjämning och anpassning till standardspråken. I svenskan talar man om fyra olika nommivåer Edlund, 1995: 479: lokal eller genuin dialekt, regional eller utjämnad dialekt, regionalt standardspråk, neutralt standardspråk. De genuina dialekterna folkmålen, landsmålen är landsbygdens språkvarieteter, i vårt medvetande särskilt så som de talas av de äldsta medborgarna. De svenska genuina dialekterna brukar delas upp i sydvenska mål Skåne, Blekinge, södra Halland och södra Småland, götamål Västergötland, Dalsland, norra Småland, norra Halland och sydvästra Östergötland; Bohuslän är gränsområde till norska mål, Värmland och västra Västmanland hör också delvis till götamålsområdet, sveamål Uppland, Gästrikland, södra Hälsingland, sydöstra Dalarna, östra Västmanland, norra och östra Södermanland; gränsområden mot götamålen utgörs av övriga Södermanland, Närke, stora delar Östergötland och nordöstra Småland, där blandformer

av förekommer, norrländska mål kustlandet o m norra Hälsningland

Kalix samt Jämtland; Härjedalen och vissa delarna av Dalarna t o m har folkmål är av norsk än av svensk typ, Östsvenska mål

som snarare

Finland inklusive Åland och svenskbygder i det svensktalande

Estland gotländska mål Gotland Wessén, 1967. Regionala

samt eller utjämnade dialekter är likartade över större områden och har

i viss grad mot standardspråket samtidigt som de innehåller anpassats dialektala särdrag både i uttal, grammatik och ordförråd. Regionalt standardspråk varierar främst i uttalet, medan det har samma ordböjning, syntax och ordförråd det neutrala standardspråket.

som

Det är viktigt påpeka att den dialektala/regionala variationen

att samverkar med social variation. Således används de mest utpräglade dialektformerna i lägre socialgrupper än i högre. Den sociolektala

mer variationen inom varje givet dialektområde är således påtaglig. Dialektal variation samverkar också med åldersmässig variation äldre använder dialektala former än yngre och könsvariation män

mer använder oftast mer dialektala former än kvinnor.

En särställning intar stadsmålen i förhållande till de genuina dialekterna. Pga den större rörligheten i städerna har stadsmålen varit mera heterogena än landsbygdsdialekterna. Drag i språket hos inflyttande från andra dialektområden har tagits upp samtidigt som

Bilaga 3 sou 1997:192

utjämningen i riktning mot standardspråket varit mer påtaglig och tidigare här. Stadsmâlen kan ses som mellanformer mellan landsbygdens dialekt och standardspråket Nordberg, 1995: 186. De uppvisar i de större städerna, särskilt Göteborg och Stockholm, drag av intern variation och snabba förändringar för Stockholm, se Kotsinas, 1995: 267ft. Stadsmâlen kallas nog så ofta också för dialekter, som t ex när man talar om göteborgsdialekten.

Enligt den beskrivning av den språkliga variationen inom ett språkområde som nu redovisat står dialekt i motsättning till standardspråk. I ett annat bruk av termerna, som också är baserat sprâkstrukturella förhållanden, har bruket av termen dialekt ett betydligt vidare omfång. Edwards 1985: 19 t ex definierar dialekt följande sätt: "En dialekt är en varietet av ett språk som skiljer sig från andra varieteter med avseende ordförråd, grammatik och uttal." Hår benämns alltså alla urskiljbara sprâkformer dialekter, och kopplingen till geografiska områden är inte den enda indelningsgrunden. Detta innebär att även standardspråket är en av språkets dialekter, liksom stadsmålen och de varieteter som är knutna till olika sociala grupper, dvs sociala dialekter eller sociolekter.

Kriteriet ömsesidig förståelighet I inledningen var vi inne på att ömsesidig förståelighet var ett kriterium som använts för att avgöra om två varieteter skulle betraktas som två olika språk eller tvâ dialekter av samma språk. Detta kriterium är särskilt relevant vid beskrivning av språkförhållandena i tidigare outforskade språkområden. Den enorma språkliga variation som kan förekomma i flerspråkiga samhällen, som t ex Nya Guinea eller stora delar av Afrika, gör det högst rimligt att ställa sig frågan vad som är olika språk och vad som är dialekter av samma språk. Om talare av två varieteter kan begripa varandra när de talar sina resp varieteter skulle dessa vara dialekter av samma språk, annars skulle de vara olika språk. Det finns ett antal problem med detta kriterium. Hudson 1980: 35ff nämner fyra sådana problem. Det första problemet är att varieteter som är ömsesidigt förståeliga ibland kallas för språk svenska/norska snarare än dialekter, medan varieteter som inte är ömsesidigt begripliga ibland kallas för dialekter olika kinesiska dialekter, som kantonesiska och mandarin.

Ett annat problem är att det finns grader av ömsesidig förståelse, det är inte frågan om antingen eller. Genomsnittssvensken förstår t ex norska, eller de flesta varieteter av norska, tämligen bra, danska sämre, och isländska inte alls, eller kanske några enstaka ord. Frågan är då hur god förståelsen ska vara för att man ska kalla två varieteter

Bilaga 3

för dialekter och hur dålig för att två varieteter ska vara olika språk. Varje sådan gräns för när man kan säga att förståeligheten är för dålig för att två varieteter ska betraktas som språk snarare än dialekter blir godtycklig.

För det tredje är ömsesidig förståelighet en fråga om ett kontinuum i övergången från en språklig varietet till en annan. Ett typiskt mönster är att av tre angränsande varieteter, A, B och C, så förstår talare av A och B varandra, och talare av B och C likaså, men inte nödvändigtvis talare av A och C. Om A och B är dialekter av samma språk och B och C också är dialekter av samma språk, så följer att även A och C är dialekter av samma språk, trots att dessa två inte är ömsesidigt förståeliga. Kriteriet ömsesidig förståelighet skulle alltså strikt använt ge det paradoxala resultatet att A var ett annat språk än B om det sågs utifrån Czs synvinkel och samma språk som B om det sågs utifrån Bzs egen synvinkel.

Det fjärde problemet formulerar Hudson så att ömsesidig förståelighet inte är en relation mellan språkliga varieteter utan mellan människor ibid.: 36. Det är människor som förstår eller inte förstår

-

vad andra människor säger. Detta betyder t ex att om de språkstruk- turella skillnaderna mellan två varieteter är relativt sett större, så måste de talande anstränga sig mera för att förstå varandra. Detta betyder att en komponent av vilja eller motivation finns med i sammanhanget. Den ömsesidiga förståeligheten är alltså beroende av om en given talare år så motiverad att förstå en annan talare att han/hon verkligen är beredd att anstränga sig i den utsträckning som krävs. Erfarenhet spelar också stor roll. En person som är van vid att lyssna på en annan språklig varietet än sin egen lär sig så småningom att förstå den, ibland även om den skiljer sig starkt från den egna varieteten. Sydsvenskar är ofta bättre än svenskar från andra delar av landet på att förstå danska. Sydsvenskar har ofta också större erfarenhet av att höra danska än andra svenskar.

Slutligen innebär allt detta att ömsesidig förståelighet inte nödvändigtvis är reciprok. Det kan mycket väl vara så att talare av varietet A förstår talare av varietet B tämligen bra, medan talare av varietet B nästan inte alls förstår A-talarna. Typiskt är det t ex så att dialekttalare förstår standardspråkstalare bättre än tvärtom. Ett annat exempel gäller den ömsesidiga förståeligheten mellan de nordiska språken. Undersökningar har visat att denna inte alls är reciprok. Danskar förstår svenska bättre än svenskar förstår danska, norrmän förstår svenska bättre än svenskar förstår norska, norrmän förstår danska bättre än danskar förstår norska Maurud, 1976: 141. Norrmannen förstår således grannspråken bäst och svenskarna sämst.

Bilaga 3 sou 1997:192

Dialekt standard

- Ett vanligt sätt att se på dialekter är att de är varieteter som är knutna till samma standardspråk. Den viktigaste komponenten i språkstandardisering är utvecklandet av en skriftspråksnorm. Därför kan man säga att varieteter som är kopplade till samma skriftspråk är dialekter av det språk som speglas i detta skriftspråk. Flera av de exempel som vi berört tidigare från andra delar av världen kan förstås inom denna användning av termerna. Mandarin och kantonesiska är sinsemellan obegripliga, men de skrivs samma sätt. Att det går att skriva två varieteter som inte har samma eller ens liknande uttal, grammatik och ordförråd samma sätt beror förstås på att den kinesiska skriften är logografisk, dvs varje ord eller ordelement skrivs med ett särskilt tecken, och då spelar det ingen roll hur ordet eller elementet låter fast i vissa av de kinesiska tecknen förekommer s k ljudangivare.

Att de olika arabisktalande ländernas varieteter kallas för dialekter beror också att ett och samma skriftspråk, det klassiska arabiska skriftspråket, används över hela området. Detta har som följd att det oftast är mycket stor skillnad mellan de talade varieteterna och skriften, vilket bl a innebär speciella svårigheter vid barns läs- och skrivinlärning i dessa språkområden.

Olika språks standardiserade former har olika bakgrund. Vissa har varit standardiserade under mycket lång tid, andra har relativt sent utvecklat normerade skriftspråk. I de europeiska språken speglas detta ofta i språkens ortografier. Språk med tidigt standardiserade ortografier har ofta en stavning som speglar utvecklingsstadier långt tillbaka i tiden, från vilka det moderna talade språket skiljer sig starkt. Engelskan är ett sådant exempel. Den nutida stavningen har inte förändrats mycket sedan mitten av 1700-talet och i stor utsträckning finns stavningskonventioner kvar som följdes redan i fornengelskan före 1100-talet Ellegård, 1991: 508. Språk vars ortografier standardiserats under senare tid har ortografier som i stor utsträckning väl speglar det nutida uttalet. Detta gäller t ex finskan.

Att dialekter är förbundna med varandra genom ett gemensamt skriftspråk stämmer som vi var inne på i inledningen inte alltid. Som vi nämnde där är samiska ett exempel. Man talar i allmänhet om ett samiskt språk med ett antal dialekter, varav vissa inte är ömsesidigt förståeliga. Men här är det inte så att det samiska språket har ett skriftspråk som de olika dialekterna är knutna till. Tvärtom är det huvuddialekterna som har standardiserats med olika skriftspråk. Nord-

lule- och sydsamiska de huvuddialekter som förekommer i Sverige , och Norge och i fråga om nordsamiskan också i Finland har sålunda olika skriftspråk. Dessutom förekommer ytterligare tre skriftspråk för varieteter som talas i Finland och Ryssland, enare-, skolt- och

sou 1997:192 Bilaga 3

kindinsamiska Larsson, 1995: 229. Ä andra sidan kan

man säga att det är konventionen som gör att de olika samiska varieteterna kallas för olika dialekter. Vissa av dem skulle lika gärna kunna kallas för olika språk; avståndet mellan nordsamiska och sydsamiska har bedömts vara lika stort som mellan norska och isländska NOU, 1985: 14.

Ett intressant exempel som vi också kort berörde i inledningen är serbokroatiska. När serbokroatiska var officiellt språk i fd Jugoslavien betonades enheten. Serbokroatiska var ett språk med olika varieteter eller dialekter, där serbiska och kroatiska hörde till var sin huvuddialektgrupp. Kriteriet ömsesidig förståelighet skulle innebära att serbiska och kroatiska inte var två språk utan snarare två dialekter, eftersom talare av dessa varieteter förstår varandra. Många talare hävdade emellertid att det var frågan om två språk, kroatiska och serbiska. Enheten betonades normalt mer från vissa grupperingar än andra. Typiskt hävdades från serbiskt håll att det var frågan om ett språk, vilket innebar ett stöd för serbisk hegemoni, medan man från kroatiskt håll betonade att det var två språk, eftersom de talades av befolkningsgrupper med olika etnisk och religiös bakgrund Wardhaugh, 1992: 27, 36. Att de två varieteterna skulle betraktas som två olika språk kunde stödjas med att de faktisk har olika skriftspråk. Kroatiska skrivs med latinskt alfabet och serbiska med kyrilliskt. Efter delningen av f d Jugoslavien har situationen förändrats starkt. Kroatiska och serbiska är knutna som officiella språk till Kroatien resp Jugoslaviska Federationen, och en särskild varietet av det som tidigare kallades serbokroatiska används i Bosnien. Bosniens varietet hör till samma huvuddialektgrupp som kroatiskan, men eftersom den har en viss särutveckling främst i ordförrådet, har man börjat kalla denna varietet för bosniska, också ett särskilt språk. Serbokroatiska som ett enhetligt språk har upphört att existera. Det finns som antytts tecken

att de nuvarande officiella varieteterna utvecklas olika håll, särskilt i ordförrådet, och att skillnaderna medvetet betonas. Detta är i sin tur ett exempel hur varieteter som talas i olika länder brukar betraktas som språk, medan varieteter som talas inom ett och samma land ses som dialekter Jacobsson, 1995: 377.

Ytterligare ett näraliggande men mycket speciellt exempel bör vi peka här. I Norge förekommer som bekant tvâ standardiserade varieteter av norska, bokmål och nynorska. Dessa två varieteter kallas i linje med diskussionen i detta avsnitt för olika språk, trots att de är ömsesidigt förståeliga och trots att de förekommer i samma land. Vad det alltså är frågan om här är den stora prestige som det ligger i att ha ett standardiserat skriftspråk. Detta upphöjer de två varieteterna till olika språk. Men det är inte bara frågan om det, utan fallet berör

Bilaga 3 sou 1997;192

också den starka kopplingen till identitetsfrågor, vilket speglats i det som kallats för den norska språkstriden jfr t ex Vaagland, 1982.

Eftersom förekomsten av Standardisering är ett viktigt kriterium för vad som betraktas som ett språk, ska vi diskutera vad Standardisering består i lite mer ingående. Ett språk sägs vara standardiserat om det har kodifierade normer som talarna av språket i någon utsträckning har accepterat. Om undervisning förekommer i och språket är det dessa normer som används. Kodifieringen manifesteras i grammatikor som beskriver språkets uppbyggnad deskriptiva grammatikor eller grammatikor som uttalat föreskriver hur man bör uttrycka sig språket preskriptiva grammatikor. Ibland blir grammatikor och ordböcker som inte från början vara avsedda för normerande bruk den standard som skriftspråket håller sig till. Vidare kan det vara fråga om Skrivregler, men också förekomsten av litteratur skriven språket i fråga.

Språkstandardisering är en process i olika steg där vissa steg klaras av i början av standardiseringsprocessen, medan andra steg sedan ständigt pågår i språkvårdsarbetet. I följande figur från Haugen 1966/72: 110 belyses olika aspekter standardiseringsprocessen:

Form Funktion

Samhälle selektion acceptans Språk kodifiering elaborering

Det första steget, selektion, innebär att välja den språkform som ska utgöra basen för det standardiserade språket i ett land eller, mer generellt, i en politisk-administrativ enhet. Ofta är det den varietet som talas i områdets eller landets politiskt-administrativa centrum som väljs. Vi har redan berört hur det franska standardspråket sedan 1500talet utvecklats basis av Parisområdets talade språk. Detsamma gäller för det svenska standardspråket som tog utgångspunkt i det talade högstatusspråk som utvecklats i Stockholm under 1700-talet Teleman, 1995: 473.

De norska standardspråken har en annan och ovanlig bakgrund. Före 1800-talets mitt användes danska som skriftspråk i Norge pga att Norge var i union med Danmark. Den skrivna danskan uttalades emellertid vid upplåsning enligt norska uttalsvanor och påverkade allmänt det bildade norska talspråket. Detta språk blev förknippat med landets sydostliga administrativa centrum nuvarande Osloområdet och spreds sedan därifrån normalt sätt till övriga delar av landet.

sou 1997:192 Bilaga 3

Detta språk, det s k bokmålet, har sedan under senare delen av 1800talet och under 1900-talet fått en mer norsk karaktär, så att det numera är tämligen avlägset från det danska skriftspråket.

Vid mitten av 1800-talet uppstod en reaktion mot det danska inflytandet i det norska standardspråket och det ställdes krav ett standardspråk som tydligare skulle spegla norska språkförhållanden. För detta ändamål utarbetades, i princip av en enskild person, Ivar Aasen, grunden till ett norskt standardspråk att användas i skriven och talad form. Detta språk baserades ett brett spektrum av norska dialekter, främst västnorska. Det kom att kallas nynorska. Det ovanliga med detta språk är alltså att det är en artiñciell skapelse med drag från många olika dialekter snarare än en utveckling och standardisering ett utvalt enskilt dialektunderlag. Ett stortingsbeslut 1885

av jämställde bokmål och nynorska som officiella språk i Norge Vaagland, 1982: 18.

Kodzfiering innebär att den valda formen måste dokumenteras eller beskrivas. Ivar Aasens arbete med nynorskan, formulerat i grammatik och ordbok, är ett bra exempel. Som framgår av figuren ovan är selektion samhällsfråga, det är frågan ett medvetet eller

en om omedvetet framhävande viss eller vissa språkfonner. Vilka

av en varieteter kan väljas är beroende av den sociala dynamiken i

som samhället. Kodifiereing däremot språkfråga. Detta arbete måste

är en utföras av personer som är professionella på språk, som kan analysera och beskriva språks grammatik, uttal och ordförråd. I flera länder finns officiella språkvårdsorgan kontinuerligt arbetar med språkets

som standardiserade form. I Sverige har vi flera språkvårdsorgan som Svenska Akademien, ut normerande ordlistor och för

som a ger närvarande håller att framställa en modern svensk grammatik, Svenska spráknämnden, bl i sitt häfte med skrivregler ger råd

som a

formella aspekter användningen av skriftsprâket, Tekniska om nomenklaturcentralen, tar ställning till och försöker påverka

som bruket teknisk terminologi m fl organ.

av

De övriga två i standardiseringsprocessen, acceptans och

stegen elaborering, samverkar med varandra. Elaborering innebär att den kodiñerade språkformen används i olika sammanhang, i officiella dokument, i religiös och vetenskaplig litteratur, i pressen, i skolundervisningen Genom denna användning ställs språket inför krav

osv.

i sitt ordförråd och i sin struktur bli ett smidigt instrument for att kommunikation och kognition de områden i vilka språket används.

om Acceptans har göra med nödvändigheten att befolkningen vill

att av använda det standardiserade språket enligt den kodifiering som språkvetare föreslår. Acceptans är således samhällsfråga. Graden

en

acceptans bestämmer vilken roll språket i fråga får i samhället. av

Bilaga 3 sou 1997:192

Talarnas attityder till den egna varieteten Det har framgått av ovanstående att vad kallas för språk och vad

som som kallas för dialekter ofta har att göra med hur talarna själva uppfattar sin egen grupp och sin varietet i förhållande till de

egen varieteter som finns i omgivningen. Vad frågan gäller är hur de uppfattar sin etnicitet. "Det är här det subjektiva perspektivet är användbart. En etnisk grupp består av individer som uppfattar sig själva som en avskild grupp förenad genom känslomässiga band" Edwards, 1985: 8. När en befolkning splittras i olika grupper, t ex genom politisk gränsdragning inom ett område, kan med

grupperna tiden så olika livserfarenheter att de känner sig som olika folk. Ett intressant exempel utgör delningen Tyskland i Öst- och Västtysk-

av land, som faktiskt också innebar delvis olika språklig utveckling. Ett annat exempel är Elsass, där befolkningen anser att de talar "elsassiska" snarare än tyska Hansegård, 1988: 309.

Motsatsen förekommer också, t ex när grupper eller enskilda, särskilt ur majoriteten, uppfattar att det inte finns några markerade språkskillnader. Hansegård har på samma ställe ett intressant exempel

detta, där han redogör för hur Mussolini uttalade sig om att rätoromanskan som är ett av Schweiz officiella språk egentligen

var en dialekt av italienska.

Det är ur känslan av etnisk avskildhet och särskildhet som medvetenheten om det egna språket som viktig kulturbärare växer fram, liksom viljan att odla och utveckla detta språk mot ett fungerande standardiserat språk. På motsvarande sätt påverkar graden av Standardisering, och den status språket därmed uppnått, styrkan i den etniska identiteten, vilket illustreras av den etniska medvetenheten hos sådana minoriteter som har långa skriftspråkstraditioner, t ex katalanerna.

Olika varieteters status har ofta haft påtagliga konsekvenser. Dialekttalande har särskilt under tidigare skeden ibland betraktat sina varieteter som degenererade till skillnad från det "riktiga" standardspråket. Ett sådant synsätt kommer förstås inte ursprungligen från dialekttalarna själva, utan emanerar från dem som talar standardvarieteten. Pga att den dominerande gruppen ofta har hegemoni vilka uppfattningar som betraktas som riktiga i ett samhälle jfr Phillipson, 1992, överförs attityder från standardspråkstalande till dialekttalande. Det är i den process som leder till stigmatisering av befolkningsgrupper som också stigmatisering av deras språk uppstår.

Bilaga 3

Politiskt-adminsitrativa gränser Vi har sett att en viktig komponent i vad som anses vara språk och vad som anses vara dialekter har att göra med i vilken utsträckning språkliga varieteter talas i olika länder eller i olika administrativa enheter. Detta kriterium samverkar med språkstrukturell skillnad, och normerna blir olika i olika sammanhang. Jag nämnde ovan exemplet med tyska i Tyskland och Österrike. Varieteterna talas i olika länder men har ansetts vara tillräckligt lika varandra för att man ska säga att de hör till samma språk. Om vi å andra sidan tar färöiska och isländska i förhållande till danska så har det bl a pga de stora språkstmkturella skillnaderna aldrig varit tal om att kalla dessa för danska dialekter, trots att både Island och Färöarna varit respektive är under den danska kronan.

Officiella standardiserade språk utvecklas ofta inom stater. Centrala varieteter i dessa stater har som nämnts ovan i allmänhet bildat grunden för det som har kommit att kallas för språk.-Detta har ofta inneburit brott i de kontinua som förekommer bland språkliga varieteter i ett område. T ex är de språkliga varieteterna vardera sidan gränsen mellan Nederländerna och Tyskland lika varandra, men

den tyska sidan kallas de dialekter av tyska och den holländska sidan dialekter nederländska. Med tiden har detta fått som följd att

av de varieteter talas på den tyska sidan om gränsen blir mer lika det

som tyska standardspråket, medan de som talas den nederländska sidan blir lika holländskan. Detta beror standardspråkets utjämnande

mer effekt verkar skolan barnen får lära sig att läsa och

som genom använda respektive standardspråk, genom medier etc. Samma förhållanden gäller vid den svensk-norska gränsen.

Sammanfattning om skillnaden mellan dialekt och språk Det är uppenbart att inget av de kriterier som kan sättas upp för vad

är språk och vad är dialekter är undantagslöst. Hur man än som som drar gränsen mellan vad som anses vara språk och vad som anses vara dialekt, finns det andra helt parallella situationer där gränsen dras annorlunda. Språklig variation är mångfasetterad och det är därför inte underligt att man olika håll i världen och i olika sammanhang begreppsmässigt organiserar denna komplexa verklighet olika sätt.

Även givet skillnaden mellan språk och dialekt,

om ett sätt att se

vi sett i ovanstående avsnitt, inte kan användas undantagslöst i som alla sammanhang, finns det några förhållanden som gäller med tämligen stor sannolikhet.

Bilaga 3 sou 1997:192

För att en språklig varietet ska kallas för dialekt ett visst en av språk, måste historisk släktskap föreligga så att uttalsmässiga, grammatiska och ordförrådsmässiga paralleller är tydliga.

Språkliga varieteter som är ömsesidigt förståeliga kallas oftast för dialekter, medan sådana som inte är ömsesidigt förståeliga oftast kallas för språk.

Språkliga varieteter som är standardiserade och har skriftspråk betraktas oftast som språk än dialekter. snarare

4. Standardiserade språkliga varieteter används för officiella som funktioner i en stat kallas i allmänhet för språk och inte dialekter.

Standardiserade språkliga varieteter saknar officiella funktioner som kallas ofta men inte alltid för språk snarare än dialekter.

Språkliga varieteter som saknar särskild skriven form och en som är relaterade till ett standardiserat språk kallas oftast för dialekter snarare än språk.

7. Språkliga varieteter som talarna själva upplever språk som egna kallas ofta för språk snarare än dialekter.

Två av dessa punkter, l och har med språkliga relationer mellan varieteter att göra, medan de övriga, 3-7, gäller skillnader i sociopolitisk ställning. Det är samspelet mellan dessa å sidan lingvistiska ena och å den andra sociala, politiska och även psykologiska dimensioner i verkligheten givet utfall. Även det är de språkliga som ger ett om förhållandena som utgör basen för diskussion om närhet och avstånd mellan språkliga varieteter, är det i slutändan de förhållanden som har med varieteternas sociopolitiska ställning att göra i dagens som samhälle bestämmer om en varietet ska kallas ett språk eller ej.

Finska varieteter i Sverige

Bland de finska varieteter talas i Sverige skiljs i allmänhet som norrbottensñnskan, meänkieli, omfattande tornedalsñnskan och

gällivarefmskan Hansegård, 1988,3 ut från de varieteter talas

som

3 Bruket av dessa benämningar diskuteras mer i detalj i nästa avsnitt.

sou 1997:192 Bilaga 3

i övriga delar av landet. Diskussionen om skillnaden mellan språk och dialekt som underlag för ställningstaganden om minoritetsspråksstatus är mest relevant för de norrbottensfinska varieteterna.

Vad gäller övriga finska varieteter är det klart att de utgör representationer av det finska språket. I den finska som talas i Sverige idag speglas i stort sett hela den dialektala variation som förekommer i Finland och givetvis det finska standardspråket. Pga de täta kontakter som dagens kommunikationssamhälle möjliggör mellan finskan i Sverige och finskan i Finland får finskan i Sverige ständigt nya impulser från Finland, men den påverkas självklart också av att den existerar i nära kontakt med svenskan Lainio, 1995: 125.

Vid en diskussion om det finska språkets ställning i Sverige är det dock viktigt att nämna existensen av Sverigefinska språknämnden från 1975, vars uppgift är att "vårda och utveckla finska språket i Sverige" SIV, 1993: 16. Språknämnden arbetar med en lång rad språkvårdsfrågor samt rådgivning till den sverigefinska befolkningen om t ex översättning av begrepp som är specifika för det svenska samhället. Den ger också ut ordlistor och en språkvårdstidskrift samt anordnar språkvårdsseminarier. Den sverigefinska språknämnden och dess språkvård motsvarar den finlandssvenska språknämnden och dess arbete med svenskan i Finland. Den sverigefinska språknämnden beaktar särarten och de speciella villkor som gäller för finskan i

Sverige.

För övrigt hänvisas till departementspromemorian Finska i Sverige. Ett inhemskt språk Utbildningsdepartementet, 1994.

Meänkieli som eget språk

Trots att denna rapport hittills understrukit hur suddig gränsen mellan språk och dialekt är och visat att etikettvalet kan bli tämligen godtyckligt, har jag valt att tala om språk i rubriken till detta avsnitt om meänkieli. Frågan är nämligen i detta sammanhang om meänkieli kan en språkvarietet som i struktur och samhällsfunktion är

ses som så skild från standardfinska att den kan betraktas som ett eget språkf

Denna rapport har inte som egentligt syfte att ge en grundläggande beskrivning av meänkieli eller dess samhällsfunktion. För detta hänvisas till de referenser till arbeten om meänkieli som anges i denna rapport. I stället kommer jag att hänvisa till vissa fakta om meänkieli

‘ Jag vill här tacka Barbro Allardt Ljunggren för benägen hjälp med att samla nödvändig information ur tillgänglig litteratur om meänkieli.

Bilaga 3 SOU 1997;192

som står att finna i litteraturen, fakta som syftar till att ge underlag för en bedömning av hur rimligt det är att betrakta meänkieli som ett eget språk. Genomgången av skillnaderna mellan begreppen språk och dialekt har a visat att sådana varieteter som betecknas som språk uppfyller ett antal kriterier för sociopolitisk status och lingvistiska relationer till andra varieteter. Detta betyder att en given varietet kan stämma in fler eller färre av dessa kriterier. Det är detta perspektiv

kan lägga meänkieli. Hur "språkig" är denna varietet

Innan går denna fråga ska emellertid avgränsa vad det är för en språklig varietet vi talar om. Var talas meänkieli och hur stor är talgemenskapen, dvs hur många är det som är talare av meänkieli Och hur förhåller sig termen meänkieli till termen tornedalsfinska

Tornedalsfinska för att börja med den kanske mest bekanta

beteckningen talas i ett språkligt-kulturellt område som omfattar

- Haparanda Övertorneå och Pajala kommuner delar Kiruna

samt av kommun framför allt Jukkasjärvi, Svappavaara, Vittangi, Soppero och Karesuando Wande, 1993: 249, där kärnområdet utgörs av egentliga Tornedalen den geografiska enheten, dvs området närmast Torne älv jfr också Wande, 1982: 43f. Ett vidare begrepp är norrbottensfinska, vilken förutom tornedalsfinskan omfattar gällivarefinskan ibid.: 45; Hansegård, 1988: l. Användningen av dessa beteckningar är emellertid inte så entydig som det just sagda kan ge vid handen, vilket a hänger samman med att begreppet tornedalsfinska ibland används i vid bemärkelse, synonymt med norrbottensfinska Wande, 1982: 45 det förekommer t ex att talare av

gällivarefinska använder tornedalsfinska om sin egen varietet Hans Åhl, personlig kommunikation och ibland, ovan, sidoordnat

- som med gällivarefinska. Ett exempel är Birger Winsas avhandling om aspekter ordförrådet i de två varieteterna Winsa, 1991. Här ses gällivarefinskan och tornedalsfinskan som varieteter på samma nivå snarare än som varieteter där den ena, gällivarefinska, ingår i den andra, tornedalsfinska. Wande 1982: 44 uppger också att gällivarefinskan betraktas som icke hörande till tornedalsfinskan. Skälen till detta är dels dialektologiska, dvs skillnader i språkstruktur, dels att talarna av denna varietet inte själva identifierar sin finska som tornedalsfinska. Självidentifikationen är som vi sett ovan ett viktigt kriterium för vad som räknas som en viss varietet.

Begreppet meänkieli förefaller faktiskt vara mer entydigt än tornedalsfinska; det motsvarar närmast norrbottensfinska. Detta betyder att begreppet meänkieli täcker såväl gällivarefinska som tornedalsfinska. Pekkari under utgivning säger angående de varieteter som talas i gällivarebyarna att "alla dessa varieteter och mer därtill hör . till Meänkielf-gruppen".

sou 1997;192 Bilaga 3

Det finns ingen statistik över antalet talare av meänkieli. Skattningar försvåras av att tillgänglig basstatistik, t ex SCB:s statistik över hur många elever i grundskolan som har finska som modersmål hemspråk, inte skiljer olika varieteter av finska. Swahn 1995: 344 anger siffran 25.000 för antalet tornedalingar. Denna siffra gäller dock så vitt man förstår den etnisk-kulturella gruppen tornedalingar snarare än antalet talare av tornedalsfinska eller meänkieli. Som Wande 1982: 44 påpekar är det inte ett nödvändigt kriterium för den tornedalska identiteten att vederbörande är finsktalande, även om den finskspråkiga bakgrunden är ett av kärnelementen i denna etniska identitet. Skattningen 25.000 är emellertid troligen grovt i underkant. På grundval av uppföljningar om andelen elever i grundskolan med finska resp tornedalsfinska som hemspråk utförda av Länsskolnämnden i Norrbotten under 1970- och 1980-talen kommer Pekkari under utgivning fram till att det förmodligen finns ca 40.000 personer inom Norrbottens län "som har tornedalsfinska som hemspråk". Troligtvis, menar han, är antalet ännu större, kanske 50.000, eftersom en större andel bland den äldre befolkningen än bland de unga som skattningen baserades på talar meänkieli. Winsa 1996: 41 uppskattar att tornedalsfinnarna totalt omfattar 75.000 personer och kommer i ett annat sammanhang Winsa, under utgivning fram till att de utgör 80.000 eller fler.

Språkstrukturella relationer mellan meänkieli och finsk finska

Dialektologer har traditionellt räknat den finska som talas i Tornedalen och Norrbotten i övrigt som hörande till det västfinska dialektområdet. Under senare tid har indelningen av finska dialekter i enbart två huvudtyper, västfinska och östfinska, ifrågasatts från olika håll. Främst har de nordfinska dialekternas särart som delvis blandade dialekttyper demonstrerats. Wande 1982: 53 framhåller att tornedalsfinskans dialektala bas är västfinsk, men att det också finns östfinska och karelska drag. Paunonen 1991: 92 föreslår en indelning av finska dialekter i tre i stället för två huvudtyper, "rena" västdialekter, "rena" östdialekter och nordliga blanddialekter. Han påpekar att termen blanddialekter inte är väl vald: "de nordliga dialekterna är synkroniskt sett inte mindre än de andra." Motivet för att ändå

rena kalla dem blanddialekter är att de innehåller både västliga och östliga former. Paunonen framhåller också att det föreligger en tydlig dialektgräns inom de nordliga dialekterna mellan kemi- och tornedialekterna och gör följande bedömning: "Inom kort är det möjligt, att den skarpaste gränsen följer riksgränsen, dvs att den går mellan

Bilaga 3 sou 1997:192

meänkieli och de dialekter som talas den finska sidan." s 93. På tal om de finska dialekter som talas i den norska Finnmarken, kvändialekterna, pekar han också f ö på att dessa innehåller så många innovationer "att det är mer än befogat att avskilja dem som

egen undergrupp" ibid..

Paunonens påpekande att kvändialekterna genom sina många innovationer gått sin egen våg, liksom att riksgränsen alltmer också blir den tydligaste dialektgränsen mellan torne- och kemidialekterna är värt att uppehålla sig vid ett ögonblick. Vad som skett i dessa områden är att den finska som talas i Sverige och Norge pga riksgränserna utvecklats skild från den som talas i Finland. Som vi har sett år hinder av olika slag, t ex politiska gränser, just sådant som över tid resulterar i språklig splittring. I det här aktuella fallet har en utveckling skett den finska sidan, och en annan på den svenska. I Uppslagsverket Finland från 1982 band uppslagsordet finska, anges att massmedierna och mobiliteten haft en nivellerande inverkan

de finska dialekterna under 1900-talet. I stora drag har dialekterna

den finska sidan varit utsatta för den utjämningstendens som sker inom stater, även om de perifera dialekterna har bevarat sina former bättre än dialekter som talas närmre det politiskt-administrativa centret. Detta betyder att de nordfinska dialekterna i Finland påverkats mindre av standardspråkets utjämningspress än mellan- och sydfinska dialekter Hansegård, 1988: 304. Hur som helst, vad som skett den finska sidan om gränsen är att barnens språk influerats av standardfinskan bl a genom träning i skriftspråket, och för både barn och vuxna har det varit betydelsefullt att det finska standardspråket förekommer i media och i alla andra sammanhang.

På den svenska sidan upphörde finskan så småningom att användas i skolorna, och den standardiserade finskan spelade där en obetydlig roll. Finskan kom under en betydande period att utvecklas huvudsakligen som ett talat språk, dessutom i mycket nära kontakt med svenskan. Särskilt i ordförrådet har meänkieli ett betydande inslag från svenskan: "Nästan hela det ordförråd som har med det moderna samhället att göra, den nya teknikens termer, skolterminologin, arbetsmarknads- och allmän samhällsterminologi etc är hämtade från svenskan" Wande, 1982: 59. Detta betyder att nya svenska lånord i meänkieli lagts till det äldre svenska inflytandet på finskan som är likartat över stora delar av det finskspråkiga området. Wande 1992a: 632 illustrerar det tornedalsfinska ordförrådet med följande figur:

sou 1997;192 Bilaga 3

tofi sv

///

K‘ ‘

ggg //

\\x\.\lç //‘

Ur

/

-~rx:

sprungllgt,

x ‘. ////41,;

-\â /" finskt +

gamla sv

II. nya svenska lånord lånord

Koskinen 1974 redovisar en empirisk undersökning av ett finskt intervjumaterial med ett 40-tal talare av tornedalsfinska. Hon menar att det svenska inflytandet var mindre än förväntat. Relaterat till social bakgrund producerade talarna 1,1 den högre av två sociala grupper respektive 1,7 den lägre gruppen svenska 0rd per 100 finska. Det svenska inflytandet i syntaxen var litet.

Även samiskan har spelat roll långivare Korhonen, 1989;

en som Hansegârd, 1988: 290ff, för exempel särskilt s 292. Hansegård påpekar att det samiska inflytandet varit större på gällivareñnskan än

"tornefinskan".

Sammanfattningsvis kan sägas att de skilda politiskt-kulturella förutsättningarna har lett till att större skillnader finns mellan det finska språk som talas på respektive sida om gränsen än vad som skulle ha varit fallet om villkoren hade varit mer likartade för utvecklingen i hela omrâdet. Å andra sidan måste konstatera att

man "vad själva språkformen beträffar, ljudsystemet, morfologin, bassyntaxen, så skiljer sig tornedalsfinskan knappast ett radikalt annorlunda sätt från standardfinskan än vad många andra finska dialekter gör" Wande, 1982: 67.

Slutsatser angående meänkielis språkstatus utifrån språkstrukturella kriterier

Trots att man sålunda måste sluta sig till att skillnaderna mellan de finska varieteterna den finska respektive svenska sidan av gränsen

är större än de varit tidigare, skulle de språkstrukturella numera kriterierna för vad som är språk och dialekt inte ensamma peka ut meänkieli ett eget språk skilt från finskan. Likheterna mellan

som varieteterna respektive sida gränsen är påtagliga. Hansegård 1988:

Bilaga 3

306 understryker att tornedalsfinskan "delar de allra flesta drag med en eller flera dialekter, som talas i Finland". Han att de finska menar varieteter som talas i Sverige är vad han kallar dialekter eller allmogespråk, dvs närmast motsvarande vad vi benämnde ovan genuina dialekter eller folkmål, och om man jämför dem med motsvarande normnivå i Finland och inte med standardspråket, så framstår de inte särskilt avvikande. som Å andra sidan är graden av språkstrukturella skillnader tämligen

oväsentliga när det gäller att ta ställning till varietet ska om en betraktas som ett eget språk eller dialekt ett annat språk. Vi som en av har sett i det inledande avsnittet att det ibland finns näraliggande varieteter som betraktas som olika språk och avlägsna varieteter som betraktas som dialekter. Det är alltså onödigt och i slutändan omöjligt att använda denna dimension i diskussionen om meänkielis status som språk. Det finns helt enkelt ingen språkstruktur baserad måttstock som äger giltighet för att avgöra när två varieteter är så olika varandra att alla är överens om att de måste vara olika språk.

Ömsesidig förståelighet

Som nämndes i den inledande översikten är ömsesidig förståelighet inte något man kan sluta sig till t utifrån storleken på skillnaderna ex mellan de två aktuella varieteterna. Ömsesidig förståelighet är också beroende av de kommunicerandes motivation att förstå varandra och erfarenhet av varandras varieteter. Graden ömsesidig förståelighet av kan alltså bara fastställas genom undersökningar. Det finns inga undersökningar som ger något mått hur väl talare meänkieli å av ena sidan och talare av standardfinska eller talare av dialektal finska den finska sidan om Torne älv förstår varandra. Det kommer som närmast och som kan ge en vink om åtminstone hur tornedalingar förstår standardfinska skulle publikundersökning genomförd - vara en av Sveriges Radio 1979 angående norrbottniska lyssnare till det finskspråkiga programutbudet. Enligt denna fanns det 40.000 ca personer i Haparanda, Övertorneå, Pajala och Kiruna kommuner som kunde förstå radioutsändningar standardfinska Gröndahl, 1980 refererad i Wande, 1984: 228f. Som Wande påpekar är två ca femtedelar av dessa senare tiders invandrare och således inte talare av tornedalsfinska. Ändå får uppfatta dessa siffror så majoriteten man att av den tornedalsfmsktalande befolkningen förstår standardfinska. Trots bristen på egentliga undersökningar kan det ändå vara värt att diskutera vad förhållandena som gäller vid den svensk-finska gränsen har för betydelse för ömsesidig förståelighet. Den särutveckling för

sou 1997:192 Bilaga 3

finska varieteter den svenska sidan gränsen som vi talat om i föregående avsnitt kopplad till den utveckling i riktning mot standardfinskan som förekommer den finska sidan har förstås, som vi tidigare konstaterat, haft som följd att varieteterna respektive sida gränsen numera är mera skilda än tidigare. Att särutvecklingen skett särskilt på ordförrådssidan innebär att den ömsesidiga förståeligheten kan ha försämrats i viss utsträckning. För förståeligheten är det nämligen viktigare att de talande är bekanta med samma ordförråd än att de har exakt samma uttal och grammatiska struktur i sina varieteter jfr Johansson, 1978: 71, om hur lexikala fel hos andraspråksanvändare försämrar förståeligheten mer än grammatiska fel.

Det kan också konstateras att modern forskning har visat att man i allmänhet har underskattat förståelseproblemen vid kommunikation mellan talare av olika varieteter, särskilt mellan standardspråkstalare och talare dialekter Sato, 1989: 266. Även talarna upplever

av om sig förstå varandra tämligen väl, uppstår ofta tolkningsproblem och missförstånd har en direkt bakgrund i att varieteterna har olika

som lexikala och grammatiska uttryck för parallella innehåll. Det är troligt att detta förhållande också gäller i fråga om meänkieli så sätt att talarna denna varietet och talare av finsk finska inklusive standard-

av finska har större svårigheter att förstå varandra än vad som alltid är uppenbart. Sato kopplar icke standardtalande barns sämre skolframgång och låga motivation för skolarbete förhållanden som konstate-

rats i många sammanhang till deras svårigheter att förstå under-

visning standardspråket. Det är inte osannolikt att det ointresse bland tornedalsfinska barn för hemspråksundervisning direkt standardñnska konstaterades när den finska hemspråksundervis-

som ningen först infördes åtminstone delvis har denna bakgrund se nedan under rubriken Utbildning.

Det förhållandet att attityderna gentemot tornedalsfinskan ofta varit ganska negativa från riksfinskt håll, där dialekten betraktats som "arkaisk, starkt dialektal och bemängd med svenska lånord",

som kopplat till särskilt tidigare negativ bild av den egna varieteten från

en tornedalingarnas sida Wande 1982: 65, kan ha påverkat motivationen till ömsesidig förståelse i ogynnsam riktning. Speciellt från standardfinskt håll torde denna attityd ha lett till en upplevelse av svårigheter att förstå tornedalsfinska.

Det förhållandet att tornedalingarna tidigare haft erfarenhet av finskt skriftspråk kan ha inneburit svårigheter för förståelsen från deras sida. Men det finns också uppfattning från tornedalingarnas

en sida att den varieteten är så annorlunda att finsk finska inte

om egna går att förstå. Man kategoriserar sig som "ej finsktalande" eller säger

inte kan förstå "finska" Hansegård, 1988: 306. att man

Bilaga 3 sou 1997;192

Slutsatser angående meänkielis språkstatus utifrån kriteriet ömsesidig förståelighet Som vi klargjort tidigare och som exemplen från meänkieli i förhållande till dialektala varieteter av finska och standardfinska visar är begreppet ömsesidig förståelighet mycket suddigt. Förståelsesvårigheter existerar uppenbarligen i olika utsträckning, och dessa svårigheter ska ses inte bara i ett lingvistiskt språkförståelseperspektiv utan också ett sociopsykologiskt perspektiv där talarnas motivation och attityder spelar en stor roll. På samma sätt som vid det förra lingvistiska kriteriet, språkstrukturella skillnader, går det inte att ge ett allmänt accepterat mått ömsesidig förståelighet som skulle vara avgörande för när två varieteter vore att betrakta som dialekter för att de hade en hög grad av ömsesidig förståelighet eller olika språk eftersom de hade en låg grad av ömsesidig förståelighet.

Standardisering av meänkieli

Språkvård Nils-Erik Hansegård beskrev 1988 situationen vad gäller standardisering av vad han kallar "norrbottensfinska" följande sätt: "Skapandet av ett norrbottensfinskt standardspråk står bara i början och arbetet med att åstadkomma en sådan språkform har ännu inte helt gått igenom något av ... Haugens stadier" s 310, nämligen de stadier som vi presenterade ovan. Hansegård menar visserligen att selektionsfasen inte bör vålla så stora problem, eftersom författare meänkieli själva lyckats skapa en fungerande språkform byggd det egna talspråket. Dessutom menar Hansegård att varieteten "om man bortser från gällivarefinskan" är så enhetlig att man enkelt skulle kunna finna en lämplig utgångsform för standardiseringsarbetet. Han pekar vidare

att kodifieringsarbetet bara just har påbörjats; en redaktionskommit-

för en ordbok hade just tillsatts. Inför elaboreringsfasen, dvs den process i vilken möjligheter skapas att använda meänkieli i alla sociala funktioner, ser han betydande svårigheter: ska man använda svenska beteckningar moderna företeelser eller ska man utnyttja standardfinskan Likaså lämnar han det öppet vad som kan komma att ske med acceptansen av ett standardiserat språk.

Mot denna bakgrund måste man säga att det sedan detta skrevs, 1988, gjorts stora framsteg vad gäller standardiseringen av meänkieli. En ordbok över meänkieli omfattande ca 10.000 ord publicerades 1992 redigerad av Matti Kenttä och Erling Wande. Trots att denna inte hade ett uttalat syfte att bidra till normeringen av meänkieli, har den kommit att användas som rättesnöre för t ex stavningen Lainio, 1995:

sou 1997;192 Bilaga 3

124. Ordboken har följt principen att dels "ta med ord som återspeglade äldre tornedalsk kultur, en ordskatt som håller att försvinna, dels att man för det moderna ordförrådet, i den mån det var möjligt skulle undvika att använda svenska lånord" Wande, 1992b: xi. Av stor vikt är att ordboken speglar den variation i ordformer och ordbetydelser som förekommer regionalt ibid.: xiii. Detta gör att förutsättningarna är gynnsammare för acceptans i hela talgemenskapen; alla kan känna igen egna 0rd och ordformer. En annan milstolpe i standardiseringen av meänkieli är den just utkomna tornedalsfinska grammatiken Meänkielen kramatiikki av Matti Kenttä och Bengt Pohjanen. År 1992 utkom även gällivarefinsk ordbok, utarbetad

en av Birger Winsa.

Genom existensen av ordböcker och grammatik kan kodifieringen av meänkieli sägas ha tagit ett stort kliv framåt. Ordbok och grammatik är de grundläggande kodifieringsdokumenten. Här återstår det emellertid rimligtvis ett stort arbete. Kodifiereingen av ett språk kan inte göras i ett steg utan måste göras i samverkan med elaborering och genom undersökningar av den standardiserade varietetens acceptans. Vi återkommer till dessa faser nedan i samband med behandlingen av hur meänkieli kommer till användning i samhället.

Ett viktigt led i standardiseringsarbetet är vidare tillskapandet av en

språknämnd för meänkieli. Ett språkutskott bildades 1990 genom egen initiativ från Svenska Tornedalingars Riksförbund STR-T Erling Wande, personlig kommunikation. Beteckning utskott ändrades 1994 till språknämnd. Språknämnden arbetar uttalat med standardiseringen av skriftspråket.

STR-T är självt också ett "organ för tillvaratagande av tornedalingarnas språkliga och kulturella intressen" SIV, 1993: 20, dvs en

de institutioner är inblandade i språkstandardiseringen. Likaså av som är stiftelsen Academia Tornedaliensis/Mean akateemi med administration i Pajala ett organ som bland många andra frågor har språk på sin agenda Norrländsk uppslagsbok, band l. Akademin planerar att genomföra kurser universitetsnivå i meänkieli Utbildningsdepartementet, 1994: 57.

Litteratur och massmedia Till ett språks standardisering hör den elaborering som sker i samband med att språket används i olika sociala sammanhang, framför allt dess användning i icke-informella situationer. När språket används om olika ämnen på olika stilnivåer krävs att uttrycksmedel skapas så att det smidigt kan ge uttryck för alla möjliga sakförhållanden, sinnesstämningar önskemål etc. Meänkieli har under senare år använts i skrift

Bilaga 3

både litterärt, i massmediala sammanhang och i offentliga dokument Lainio, 1995: 118. Markus- och Johannesevangelierna har översatts direkt från grekiska till meänkieli av författaren Bengt Pohjanen, som också har gett ut egna verk språket. Kaamos Nordkalottförlag har ett 20-tal titlar på meänkieli till försäljning, vilka omfattar såväl originalverk av olika författare som översättningar av barnlitteratur från svenska och ordböcker. Meänkieli används också i teaterföreställningar. Vad gäller massmedia bör nämnas Haparandabladet sedan slutet som av 1970-talet publicerat en spalt tornedalsfinska Wande, 1989b: 20 samt den regionala tidskriften Met som grundades 1982 Lainio, 1995: 118. I etern sänds från SR:s redaktion i Norrbotten/Pajala program någon form av finska under sju timmar i veckan. Ca två tredjedelar av dessa sändningar är meänkieli SR Norrbottens redaktion i Pajala, personlig kommunikation. Inom ramen för riksradions finska sändningar sänds 30 minuter i veckan meänkieli. Även inom andra program i dessa sändningar kan intervjuer meänkieli förekomma, kanske ytterligare lO minuter per vecka Marja Jussila, chef för de finskspråkiga sändningarna vid Sveriges Radio, personlig kommunikation. Beslut har fattats 1995-01-30 av Sveriges Radio att grunda om en digital finskspråkig kanal o m 1januari 1998. Man talar där om att 5% av sändningstiden ska vara reserverad för tornedalsfinska.

Utbildning Historik över finskans användning i undervisningen bl i Wande ges a 1989a. Som ett led i försvenskningen finska Tornedalen blev av finska språket successivt utrangerat ur folkskolan undervisningssom språk mot slutet av l800-talet. Från statens sida infördes egentligen inte något förbud mot att använda finska i skolan, skolornas men statsbidrag var kopplat till att endast svenska användes som undervisningsspråk. Lokalt infördes många håll förbud mot användning av finska, inte bara under lektionstid utan även rasterna. Den s k Finnbygdsutredningen, som genomförde en översyn av folkskoleväsendet i Norrbottens län, behandlade bl frågan a om finskans ställning i undervisningen. Utredningen genomförde bl a ett antal möten för att få en uppfattning om den lokala opinionen. Man fick vid dessa möten uppfattningen att opinionen var stark för undervisning helt på svenska. Bl a påpekades att föräldrarna inte ville att barnen skulle lära sig finska, att det onödigt att undervisning var ge i finska eftersom barnen redan behärskade detta språk samt att om man skulle ge undervisning i finska så skulle det innebära att barnen

Bilaga 3

bleve tvungna att lära sig ett nytt språk, eftersom tornedalsfinskan bara är en dialekt. Vid dessa möten kom emellertid allmogen i liten utsträckning till tals; opinionen framfördes i stor utsträckning av präster och lärare Tenerz, 1966. Utredningens betänkande från 1921 föreslog att man borde fortsätta undervisnignen svenska enligt den inledda modellen och konstaterade att finska behövde förekomma i undervisningen.

En viss attitydförändring skedde mot slutet av 1930-talet då finska blev ett frivilligt ämne i den s k fortsättningsskolan, men eftersom folkskolan kort därefter omorganiserades blev denna reform mera en attitydyttring än något hade praktisk betydelse. År 1944 startade

som undervisning i finska som frivilligt tillvalsämne i gymnasiet i Haparanda. I praktiken började denna verksamhet genomföras på allvar först vid mitten av 1950-talet.

Är 1957 utfärdade Skolöverstyrelsen besked det inte skulle

om att vara förbjudet för elever att tala finska rasterna. Det var här alltså inte frågan om att häva ett förbud, eftersom något sådant formellt inte funnits, utan snarare att sätta stopp för den praxis med förbud som utvecklats lokalt.

Hemsprâksundervisning, som enligt 1969 års läroplan för grundskolan kunde ges i bygder med finsktalande befolkning, började genomföras på försök i Tornedalen från början av 1970-talet. Genom hemspråksreformen, som trädde i kraft 1977, blev hemspråksundervisning en rättighet för elever med annat hemspråk än svenska.

När man började ge hemspråksundervisning 1970 var det finska standardspråket undervisningsspråk och läromedlen hämtades från Finland. Många elever upplevde emellertid gapet mellan den egna varieteten av finska och standardspråket som alltför stort, antalet deltagande elever stagnerade och avhoppsfrekvensen var hög, vid vissa skolor upp till 90%. Sedan man gått över till en modell i vilken tornedalsfinskan fick vara utgångspunkten för undervisningen med senare övergång till standardfinska har deltagarantalet ökat betydligt och var vid slutet på 1980-talet uppe i ca 2.000 Wande 1989a: 44.

Att denna organisation, där barnen till en början möter sin egen språkvarietet i undervisningen, fungerar bättre för hemspråksundervisningen är parallellt med resultat som framkommit i andra liknande situationer. Tore Österberg genomförde under 1950-talet en undersökning i vilken pitemålstalande barn under 10 veckor fick sin första läsinlärning dialekten innan de konfronterades med det standardsvenska skriftspråkets Resultaten visade stora fördelar för den grupp

5Pitemålet är en svensk dialekt som skiljer sig starkt från standardspråket.

Bilaga 3 sou 1997:192

som undervisats enligt denna metod jämfört med en kontrollgrupp som fått traditionell undervisning med läsinlärning standardsvenska från början. Efter 4 veckors successiv övergång till standardspråket och 25 veckors undervisning i detta hade "dialektbarnen" inte bara kommit ikapp sina kamrater som från början varit utsatta för standardsvenskan. De läste dessutom både snabbare och säkrare och hade bättre läsförståelse än kontrollgruppens barn. Dessa resultat gällde både när barnen testades i att läsa standardspråket och i att läsa dialekten

Österberg, 1961: 136.

Användningen av meänkieli i undervisningen både som ämne och

som undervisningsinstrument innebär ett stärkande av varietetens

status. Samtidigt bidrar denna användning till språkets elaborering ett väsentligt sätt. l utbildningssammanhang har tornedalsfinska elever också tillsammans med samiska och zigenska elever pga sin status som tillhörande inhemska etniska grupper fått en särskild behandling. Man har dels undantagits från vissa begränsningar i rätten till hemspråksundervisning infördes 1985, nämligen att hemspråket skulle vara

som ett dagligt umgängesspråk i familjen. Dels är man undantagen från en regel infördes 1991, enligt vilken kommunerna är skyldiga att

som ordna hemspråksundervisning först då det finns minst fem elever i en undervisningsgrupp. Enligt den nya läroplanen för grundskolan, Lpo 94, är tornedalsfinska, samiska och zigenska elever fortsatt undantagna från ovanstående restriktioner i rätten till hemspråksundervisning. Dessutom år dessa elever tillsammans med elever från de

grupper övriga nordiska länderna, dvs även finska elever med sitt ursprung från Finland, undantagna från en nyinförd restriktion enligt vilken elever har rätt till hemspråksundervisning utanför timplanebunden tid under högst sju år se Hyltenstam Tuomela, 1996. Denna särbehandling i regelverket för skolan utgör ett erkännande av den tornedalsfinska gruppen som särskild inhemsk etnisk grupp.

Vad gäller lärarutbildning har studenter grundskollärarlinjen vid Lärarhögskolan i Luleå sedan 1989, då denna utbildning startade, haft möjlighet att inrikta sig bl a tornedalsfinska SIV, 1993: 15. Utbildningen innehåller en valbar kurs upp till 15 poäng adminsitrationen vid Lärarhögskolan i Luleå, personlig kommunikation.

Finska institutionen vid Stockholms universitet har gett två 10poängskurser i meänkieli. Språkkurser icke akademisk nivå förekommer också Birger Winsa, personlig kommunikation via Erling Wande.

sou 1997;192 Bilaga 3

Slutsatser angående meånkielis språkstatus utifrån språkstandardiseringsaspekten Det är uppenbart att meänkieli genom de senaste tio, femton årens utveckling på standardiseringsområdet tagit ett stort kliv framåt vad gäller varietetens status som eget språk. De viktigaste språkkodifieringsdokumenten föreligger i en första form genom de ordböcker och den grammatik som utarbetats. Elaboreringsfasen har kommit en god bit genom att språket används i skriftlig form i varierade sammanhang, litterära, massmediala och i det offentliga språket. Att meänkieli förekommer i utbildning olika nivåer grundskolan, lärarutbildningen och akademisk utbildning år också en mycket viktig komponent i bilden av varietetens roll som eget språk.

Om man skulle utgå från en jämförelse med andra varieteter som betraktas som egna språk fyller meänkielis grad av Standardisering tämligen väl måttet för vad som skulle betraktas som ett språk snarare än en dialekt. Som vi sett i den inledande genomgången är standardiseringsaspekten en av de faktorer som har ett avgörande inflytande om en varietet ska kallas för ett språk eller en dialekt.

Attityder

Attityderna till den egna varieteten har hos talare av tornedalsfinska som nämndes ovan tidigare, åtminstone tidvis, varit tämligen negativa. Man uppfattade inte sin varietet som "riktig finska" Wande, 1982: 65. Den negativa attityden till den egna varieteten förstärktes i samband med den s k halvspråkighetsdebatten i slutet av 1960- och början av 1970-talen, vilken bl a gjorde föräldrar och andra oroliga för de kognitiva och känslomässiga effekterna av användandet av två språk Lainio, 1995: 115. Denna debatt hade främst sin grund i språksvårigheter som observerats hos tvåspråkiga just i Tornedalen Hansegård, 1968.

Attityderna gentemot den egna varieteten hos tornedalingarna har troligtvis alltid varit delade i någon bemärkelse, och även idag finns det motstridiga uppfattningar jfr Lainio, 1995: 124. Hos vissa personer förekommer inställningen att tornedalsfinskan inte är värd att bevara eller värd att standardisera. Hos andra finns en stark önskan att bevara och utveckla språket. Denna starkt positiva inställning förefaller ha vunnit terräng särskilt sedan slutet av 1980-talet. Inte minst har skapandet av Academia Tornedaliensis/Meiin akateemi och STR-T samt språknämnden haft en revitaliserande effekt genom att detta ökat intresset för den egna varieteten. Enligt en undersökning av Winsa under utgivning anser 50% att meänkieli är ett eget språk.

Bilaga 3 sou 1997;192

Bland föräldrar anser 80% att deras barn bör undervisning i finska. Hälften av dessa tycker denna undervisning bör gälla tornedalsfinska, hälften finlandsfinska.

Attityder är ofta svåra att beskriva ett entydigt sätt. I en undersökning av tvåspråkigheten i Tornedalen under senare delen av 1960talet Jaakola, 1973 angav 86% av de tillfrågade tornedalingarna att de önskade, att finskan skulle bevaras i Tornedalen s 137. Det var ingen större skillnad i inställning beroende om man var huvudsakligen finskspråkig, svenskspråkig eller om man betraktade sig som tvåspråkig. Samtidigt var det bara 47 % som önskade att den dåvarande frivilliga undervisningen i finska skulle utökas, medan 51% motsatte sig detta s 132. Sá som 56% av dem som hade finska som sitt huvudspråk identifierade sig med den egna spräkgruppen s 130f.

Av intresse i detta sammanhang är också namnfrägan. Namnet meänkieli, vårt språk, har snabbt vunnit terräng som ersättning för uttrycket tornedalsfinska. Denna förändring speglar det förändrade synsättet. I stället för att se den egna varieteten som en sorts finska,

finsk dialekt, betraktar man den nu som ett språk, vårt språk. en Andra förslag i liknande riktning har också förekommit, nämligen att benämna varieteten för tornedalska rätt och slätt Vagerstam, refererad i Wande, 1994.

Slutsatser utifrån attityder gentemot meänkieli om egen språkstatus Det finns starka etniska attityder så som man kan bedöma saken utifrån aktiviteterna vad gäller etnisk organisation och etnisk mobilisering. Det är troligt att den självkänsla som demonstrerats under senare år successivt markerar meänkieli som eget språk i gruppens eget liksom i det omgivande samhällets medvetande.

Politiskt-administrati va gränser

Historiskt-strukturellt besläktade varieteter som talas inom ett land kommer ofta att betraktas som dialekter, medan liknande varieteter

talas respektive sidor gräns ibland betraktas som skilda som om en språk. Det hinder för kommunikation och de skillnader i förutsättningar för likartad utveckling som gränsen innebär har ofta som följd att ökade språkstrukturella skillnader åstadkoms och att medvetenheten om skillnaderna blir mer tydlig. Detta är samtidigt en av de faktorer motiverar utvecklingen olika standardiseringar för

som av varieteterna ömse sidor gränsen.

sou 1997:192 Bilaga 3

Slutsatser för meänkielis språkstatus utifrån förhållandet politisktadministrativa gränser I frågan om meänkieli är det klart att den historiska gränsdragningen är det som har lett till utvecklandet särskild form finska

av en av den svenska sidan. Historiskt är det alltså den politiska gränsen

som legat till grund för två standardiserade språkformer, även det är

om standardiseringen i sig som är den starkaste faktorn för att hävda meänkielis status som eget språk.

Sammanfattande kommentarer angående meänkielis status eget

som språk

Denna rapport har försökt visa hur begreppen språk och dialekt används i olika betydelser i olika historiska, sociala och kulturella sammanhang. Begreppen används ofta i en enkel dikotomi för att beskriva en komplex verklighet, i vilken språkstrukturella, politiska, sociokulturella och psykosociala aspekter samverkar. Det är klart att en utredning begränsad till de lingvistiska förhållandena, dvs språkstrukturella likheter och skillnader mellan språkformer och ömsesidig förståelighet, inte kan svara frågan om en given varietet är ett språk eller en dialekt. Det är främst varietetens funktion i samhället, inklusive dess etniska och kulturella betydelse

för de personer som talar varieteten i fråga, som är avgörande för hur den betraktas, men inte heller utifrån sådana kriterier kan entydiga svar ges angående skillnaden mellan språk och dialekt. Olika faktorer i given

ges en sociopolitisk kontext större eller mindre vikt.

Ändå är det viktigt diskussion förs vilka kriterier kan

att en om som komma ifråga när man tar ställning till om en given en språklig varietet ska kallas för ett eget språk eller en dialekt. Det är väsentligt att grunden för ett avgörande är klar.

I fallet meänkieli har vi konstaterat att de språkstrukturella skillnaderna mellan denna varietet och finska varieteter som talas i Finland, inklusive standardfinska, är påtagliga. Graden av ömsesidig förståelighet är svår att fastställa, men det är uppenbart att förståelseproblem förekommer i båda riktningarna. Under den långa period snart tvåhundra år som riksgränsen delat det finsktalande området har talare av vad som idag kallas meänkieli haft annorlunda livsvillkor än talare av finska varieteter i Finland. Detta har bidragit starkt till att skillnaderna mellan meänkieli och annan finska är uttalade idag

mer än de skillnader som föreligger mellan aktuella talade varieteter inom Finland. Samtidigt som dessa förhållanden är viktiga för hur talarna

ömse sidor gränsen betraktar och uppfattar sina och de andras

Bilaga 3 sou 1997;192

varieteter, är de i sig inte avgörande för om varieteten på den svenska sidan ska betraktas som ett språk eller en dialekt.

Den funktion i samhället som meänkieli förvärvat under de senaste decennierna innebär stora förändringar i förhållande till tidigare perioder. Som nämndes ovan påpekade Hansegård 1988: 306 att de finska varieteter som talas i Sverige är "allmogespråk". Detta står inte i motsättning till att varieteten kort tid har tagit viktiga steg i standardiseringsprocessen. Vilken varietet som helst av vilket språk som helst kan utgöra underlag för standardisering. l standardiseringshänseende är meänkieli klart en nivå där man snarare skulle kalla varieteten för ett språk än en dialekt se ovan s 12, punkt 3. Existensen av ordböcker och grammatik och språkvårdande organ samt användningen av meänkieli i skönlitterära, massmediala, utbildningsmässiga och andra officiella sammanhang är sådant som brukar förknippas med språk snarare än med dialekter. Att tornedalsfinska elever sedan ca ett decennium nämns särskilt i skolans regelverk gör också att gruppen och dess språk redan beaktats i sammanhang

har juridiska konsekvenser. Om de lingvistiska faktorerna som ensamma som vi sett ovan är oväsentliga för bedömningen av en varietets status som eget språk, så är dessa sociopolitiska faktorer starkt bidragande till en bedömning i den riktningen.

Slutligen måste man konstatera att de kriterier som har att göra med attityder gentemot meänkieli, både gruppens egna och omgivningens, idag har starkt annorlunda värden än vad som var fallet förför bara tio, femton år sedan. En betydligt starkare självkänsla har utvecklats inom gruppen i ömsesidig samverkan med att dess språk har fått högre prestige. Den interna organisationen omkring frågor som har med bevarandet av gruppens kulturella och språkliga särart speglar denna attitydförändring. Samtidigt förekommer konfliktartade åsikter om värdet meänkieli. Inom gruppen finns det också personer som anser

av att meänkieli inte är en varietet som är värd att bevara eller utveckla. En kommentar till dessa åsiktsskillnader kan dock vara på sin plats: Man ska medveten att motsatta åsikter om det egna språket

vara om eller den språkformen förekommer inom alla minoriteter. Ju

egna starkare assimilationstrycket varit och större graden av stigmatisering, desto vanligare är negativa attityder. När dessa attityder håller

att förändras i riktning mot högre självvärdering är det självklart att inte alla inom gruppen ändrar åsikt åtminstone inte samtidigt.

- Dock är just detta, att inte samtliga minoritetsmedlemmar är förespråkare stärkt funktion för den egna varieteten, ofta en

av en förevändning för majoritetssarnhällen att inte stödja en förändring i denna riktning.

sou 1997:192 Bilaga 3

Omgivningens attityd gentemot meänkieli har också svängt parallellt och i interaktion med att gruppens egna attityder blivit mer positiva. Det svenska samhällets acceptans av varieteten och dess talare reflekteras bl a i de särbeståmmelser som gruppen tillsammans med andra inhemska grupper åtnjuter i skolans regelverk.

Som påpekades inledningsvis är en språklig varietets status något som växer fram i politiska processer. Ibland är formella politiska beslut avgörande. Diskussionen i detta kapitel om begreppen språk och dialekt och resonemangen om meänkielis ställning mot bakgrund av denna diskussion kan därför inte avslutas med ett ställningstagande i frågan varieteten är ett språk eller en dialekt. Syftet med dis-

om kussionen är i stället att hålla fram och beskriva vilka faktorer som i

sådan politisk kan anföras om man vill hävda meänkielis en process status eget språk och för den ståndpunkten saknas inte underlag

som -

också att visa förhållanden som skulle kunna användas för - men att argumentera för att meänkieli inte är ett eget språk och här är

underlaget magrare. Kapitlets funktion i den politiska processen år att

kunskaper samt underlag för tänkande och politiska beslut i frågor ge relaterade till meänkielis status.

Tacknot

Jag vill tacka Susanna Kuoljok Angéus, Christopher Stroud, Erling Wande och Hans Åhl för kommentarer till tidigare version detta

en av arbete. Påpekanden från Ulf Kero och Birger Winsa, som framförts till mig, har också varit till stor hjälp. Jag är tacksam för dessa påpekanden.

Bilaga 3 sou 1997:192

Referenser

Allén, 1995, Skrift. Nationalencyklopedin, band 16.

Blomqvist, Sabatakis, V. 1992, Grekiska. Nationalencyklopedin, band

Edlund, L.-E. 1995, Svenska dialekter. Nationalencyklopedin, band 17.

Edwards, 1985 ,Language, Society and Identity. Oxford: Basil Blackwell.

Ellegård, A. 1991, Engelska. Nationalencyklopedin, band

Grillo, R. D. 1989, Dominant Languages. Language and Hierarchy in Britain and France. Cambridge: Cambridge University Press.

Gröndal, A. 1980, Radio Norrbottens finska publik hösten 1971. Rapport nr 17-1980. Stockholm: Sveriges Radio.

Hansegård, N. E. 1968, Tváspråkighet eller halvsprâkighet Stockholm: Aldus/Bonniers.

Hansegård, N.-E. 1988, Sprâken i det Norrbottensfinska området. Arbetsrapport 331988. Lärarutbildningarna. Högskolan i Luleå.

Haugen, E. 1966, Dialect, language, nation. American Anthropologist, 68. 922-935. 1972 Pride, B. Holmes, eds., Sociolinguistics. Harmondsworth: Penguin Books.

Hudson, R. A. 1980, Sociolinguistics. Cambridge: Cambridge University Press.

Hyltenstam, K. Tuomela, V. 1996, Hemspråksundervisningen.

Hyltenstam, K. utg., Tvåsprákighet med förhinder Invandrar- och minoritetsundervisningi Sverige. Lund: Studentlitteratur.

Jaakola, M. 1973, Språkgränsen. En studie i tvåspråkighetens sociologi. Stockholm: Aldus/Bonniers.

Jacobsson, G. 1995, Serbokroatiska. Nationalencyklopedin, band 16.

Jansson, T. 1995, Språkhistoria. Nationalencyklopedin, band 17.

Johansson, S. 1978, Studies Error Gravity. Native Reactions to Errors Produced Swedish Learners English. Acta universitatis Gothoburgensis. Gothenburg Studies in English 44. Göteborg.

Jonasson, K. 1991, Franska. Nationalencyklopedin, band

Korhonen, O. 1989, Tre språk i kontakt en fråga om jämvikt

eller dominans. Symposium Lingua Cultura. Övertorneå 1988-11-

- 21 --22. Länsstyrelsen i Norrbottens län, Utbildningsenheten.

Koskinen, 1974, Svensk interferens i tornedalsfinskan. Loman, B. utg., Språk och samhälle Lund: CWK Gleerup.

Bilaga 3

Kotsinas, U.-B. 1995, Stockholm. Dialekt. Nationalencyklopedin, band 17.

Lainio, 1990, Abbé Grégoire, franska revolutionen och sverigefinnarnas dentala klusiler. Wande, E. utg. Att forska om språkliga minoriteter. Stockholm Studies in Finnish Language and Literature, Stockholm:

Lainio, 1995, The sociofunctional position of Finnish in Sweden. Tijdschrift voor Skandinavistiek, 16. 105-132.

Larsson, L.—G. 1995, Samiska. Nationalencyklopedin, band 16.

Malmberg, B. 1964, Språket och människan. Stockholm: Aldus/Bonniers.

Maurud, ø. 1976, Nabospråksforståelsei Skandinavia. Nordisk utredningsserie 1976:13. Stockholm: Nordiska rådet.

Nordberg, B. 1995, Stadsmål. Nationalencyklopedin, band 17.

NOU 1985, Samisk kultur og utdanning. Norges oflentlige utredninger, 1985:14.

Paunonen, H. 1991, Till en ny indelning av de finska dialekterna. Fenno-ugrica suecana, 10. 75-95.

Pekkari, K. under utgivning, Tornedalsfinskan "meänkieli" som hemspråk i skolan åren. Westergren, E. Åhl, H. utg, En

genom antologi två- och trespråkigheti norra Sverige arbetstitel.

om

Phillipson, R. 1992, Linguistic Imperialism. Oxford: Oxford University Press.

Sato, C. 1989, A nonstandard approach to Standard English. TESOL Quarterly, 23. 259-282.

SIV 1993, Finska språkets ställning i Sverige. Förlagsbyrån, Statens invandrarverk.

Swahn, J.-Ö. 1995, Tornedalsfinnar. Nationalencyklopedin, band 18.

Teleman, U. 1995, Svenska. Nationalencyklopedin, band 17.

Tenerz, H. 1995, Språkundervisningsproblemeni de finsktalande delarna av Norrbottens län. Lund.

Utbildningsdepartementet 1994, Finska i Sverige. Ett inhemskt språk. Ds 1994:97.

Vaagland, P. 1982, Målrørsla og reformarbeideti trettiåra. Oslo: Det Norske Samlaget.

Wande, E. 1982, Tornedalsfinskan och dess särdrag. Finska språket i Sverige. Finska språket i Tornedalen. Föreningen Norden. Kulturfonden för Sverige och Finland. Finn-kirja.

Wande, E. 1984, Two Finnish minorities in Sweden. Journal Multilingual and MulticulturalDevelopment, 225-241.

Bilaga 3 sou 1997:192

Wande, E. 1989a, Från 1809 till 1989 viktiga årtal i svenska - Tornedalens sprák- och utbildningspolitiska historia. Symposium Lingua Cultura. Övertorneå 1988-II-21--22. Länsstyrelsen i -

Norrbottens län, Utbildningsenheten.

Wande, E. 1989b, Tornedalsk renässans. Invandrare och minoriteter, 2/89. 15-21 . Wande, E. 1992a, Ecological and linguistic aspects of Tornedal Finnish in Sweden. Louis-Jensen, Poulsen, H. W. eds., The Nordic Languages and Modern Linguistics Térshavn. Wande, E. l992b, Förord. Meän kielen sanakirja. Tornedalsfinsk ordbok. Luleå: Kaamos. Wande, E. 1993, Begreppen Tornedalen, tornedalsfinsk och tornedaling. Norrländsk uppslagsbok, band Wande, E. 1994, Morötter och andra grönsaker några an- märkningar med anledning av en tornedalsfinsk ordbok. Hugskott och hágkonzster. En vänskrift till Karin Forsberg när måttbandet tog slut. Avdelningen för forskning och utbildning i modern svenska FUMS, Uppsala universitet. Wardhaugh, R. 1992, An Introduction to Sociolinguistics. Second Edition. Oxford: Blackwell. Wessén, E. 1967, Våra folkmål. Åttonde upplagan. Lund: Fritzes. Winsa, B. 1991, Östligt eller västligt Det äldsta ordförrådet i gällivarefinskan och tornedalsfinskan. Acta universitatis Stockholmiensis. Studio Fennica Stockholmiensia Stockholm. Winsa, B. 1996, Tornedalen den svenska minoritetspolitikens akilleshäl. Invandrare Minoriteter, 1996/1-2. 39-43. Winsa, B. under utgivning, How Attitudes Form Collective Identity The Eflects Linguistic Policy and Practice in the Swedish - Torne Valley. Stockholm. Wurm, S. 1982, Papuan Languages Oceania. Tübingen: Gunter Narr. Österberg, T. 1961, Bilingualism and the First School Language an Educational Problem Illustrated Results from a Swedish Dialect Area. Umeå: Västerbottens Tryckeri.

Bilaga 4

Romani i Sverige

Rapport för Minoritetsspråkskommittén J O1995:03

Kari Fraurud och Kenneth Hyltenstam

Centrum for tvåspråkighetsforskning Stockholms universitet Augusti 1997

Bilaga 4 sou 1997:192

Innehållsförteckning

Inledning 391

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sprâkförändring och sprâkkontakt 392

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Internt motiverad sprákförändring 392

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Språkkontakt som orsak till språkförändring 393

. . . . . . . . . . . . Historiskt ursprung samt utbredning i Europa och världen 402

. . . Historia: språksläktskap och språkkontakt 402

. . . . . . . . . . . . . . Beteckningar, klassiñkationer och geografisk utbredning 407

. . . . Konservativ och sarnmanflätad romani 411

. . . . . . . . . . . . . . . . skriftspråk och Standardisering Q 413

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sverige och Norden 414

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Historia 414

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Romska grupper och dialekter i Sverige idag 417

. . . . . . . . . . . . Några anmärkningar om svenska romanidialekters ursprung

och bevarandestatus 419

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beräkningar av den romska populationens storlek och antalet

talare av romani 422

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Undervisning i romani och behov av språkbeskrivningar 426

. . . . Sammanfattning om romani i Sverige 427

. . . . . . . . . . . . . . . . Referenser 429

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1997:192 Bilaga 4

Romani i Sverige

Rapport för Minoritetsspråkskommittén JO1995:O3

Kari Fraurud och Kenneth Hyltenstam

Inledning

Denna rapport redovisar ett uppdrag för Minoritetsspråkskommittén att undersöka romanis ställning i Sverige. Uppdraget omfattar följande frågor:

Hur länge har romani talats i Sverige Vilka varieteter av romani talas i Sverige

Hur många talare har de olika varieteter romani som talas i

av Sverige

För att en bakgrund mot vilken svaren dessa frågor kan tolkas

ge inleds rapporten med en översikt av några grundläggande fakta om språkförändring och språkkontakt. Denna bakgrund presenteras s 1-9. Därefter ges först en historisk översikt över forskningsläget vad gäller romanis ursprung och spridning över världen i skilda varieteter. Sedan behandlas de nordiska och svenska förhållandena.

Rapporten bygger huvudsakligen publicerad internationell, nordisk och svensk litteratur romska förhållanden och särskilt om

om romani. Källhänvisningarna är tämligen utförliga. Utöver den litteratur

redovisas har använt information som vi fått i samtal med som

för Nordiska Zigenarrädet samt andra sakkunniga, bl representanter

Lars Borin, Uppsala, och Bengt Sandström, Lund. Innehållet i denna a

bör bakgrund att författarna inte själva har bedrivit rapport ses mot av forskning romani eller romska förhållanden utan här närmat sig de

om frågeställningar angående romani uppdraget omfattar utifrån sin

som

bakgrund allmänlingvister och minoritetssprâksforskare.

som

Rapporten innehåller även bibliografi över litteratur om romani.

en Bibliografin omfattar förteckning över existerande språkvetenska-

en plig litteratur romani i Sverige, de viktigaste arbetena om romani

om i de övriga nordiska länderna, samt ett urval relevant internationell

av språkvetenskaplig och i några fall övrig litteratur. Bibliograñn återfinns appendix sist i rapporten s 36.

som

Bilaga 4 sou 1997:1922

Språkförändring och språkkontakt

Eftersom romani hör till de språk som i högre grad än många andra språk kommit att förändras i olika riktningar, särskilt genom sin historiska kontakt med ett stort antal andra språk, är frågor om språkkontakt och språkförändring särskilt relevanta i en diskussion om romani och dess varieteter.

Alla språk förändras ständigt. Detta sker dels genom externt motiverade förändringar, dvs genom att de är i kontakt med andra språk av vilka de blir påverkade i ordförråd, uttal, grammatisk struktur och sådant som retoriska uttrycksmedel, dels genom förändringar som inte har sin bakgrund i kontakt med andra språk utan som sker spontant i de processer som språkanvändningen innebär, s k internt motiverade förändringar. Vi inleder med att kort beröra internt motiverad språkförändring för att därefter närmare behandla språkförändring orsakad av språkkontakt.

Internt motiverad språkförändring

När det gäller ordförrådet förändras språk bl a av det skälet att talarnas uttrycksbehov förändras. Talare har under givna omständigheter behov av att tala om vissa företeelser. Förändringar som sker i ett samhälle innebär att nya företeelser behöver benämnas. Nya ord introduceras i språket för att beteckna dessa företeelser. Ibland sker detta genom att man uppfinner helt nya ord, men det är kanske vanligare att nya 0rd byggs av befintligt ordmaterial. Ett par exempel på relativt nya 0rd i svenskan är prya ägna sig praktisk yrkesorientering och låtsaspappa ‘den man som mamma för närvarande lever med’. Båda dessa exempel illustrerar att man vid bildandet av nya ord ofta använder redan existerande språkmaterial. Ibland får ord beteckna företeelser som tidigare benämnts med ett annat ord. I svenskan har

på senare tid sett en tämligen stor spridning av 0rd som funka och kolla i sammanhang där vi tidigare alltid sagt fungera och kontrollera. Dessa nya ord har först uppträtt i vardagsspråket, men har sen spritt sig även till något mer formella sammanhang. De är exempel på hur förändringar ofta innebär förenklingar tvåstaviga i stället för flerstaviga ord, ord med en tydligare inhemsk prägel i betoningsmönstret i stället för främmande ord. En annan typ av förändring i ordförrådet har vi att göra med när betydelseinnehållet i en viss ordform förskjuts. Det svenska ordet rolig, som förstås har med ro att göra, betydde tidigare, liksom fortfarande i danskan, lugn jfr

Bilaga 4

orolig, men kom sedan att bli synonymt med skojig, komisk etc.

I uttalet och grammatiken sker internt motiverade förändringar enligt vissa mönster. Förändringarna av uttalet sker så att vissa existerande ljuddistinktioner eller möjliga ljudkombinationer går förlorade dvs förenklingar eller att nya ljuddistinktioner och ljudkombinationsmöjligheter uppstår dvs komplexifieringar. Språk med ett rikt system av bojningsändelser utvecklas ofta i riktning mot förenkling av detta system. Detta illustreras tydligt i de germanska, inte minst i de nordiska, språken. Bland de nordiska språken uppvisar isländskan det äldsta systemet vad gäller ordböjning. Man har t ex kasusändelser på substantiven nominativ hestur, genitiv hests, dativ hesti, ackusativ hest, något som bara finns kvar i form av genitiv-s i de skandinaviska språken. Fornsvenskan hade ett liknande böjningssystem som den moderna isländskan. Utvecklingen går ibland från användning av böjningsändelser till att uttrycka samma företeelse med enskilda ord sjungom förändras till låt oss sjunga. Förändringen kan också i motsatt riktning, dvs mot att ett böjningssystem tillskapas, och det har antagits att det finns en cyklicitet i språkliga förändringar så att ett givet språk över stora tidsrymder går från ett komplext böjningssystem till reducerat böjningssystem och tillbaka till ett komplext böjningssystem igen. Språk förändras också syntaktiskt, dvs när det gäller regler för ordföljden, t ex i fråga om huruvida verbet kommer först, sist eller i mitten av en mening.

Språkförändringar anses normalt ske i en snabbare takt i språk där inte skriftspråket spelar en viktig roll i talarnas dagliga språkanvändning.

När talare av ett givet språk bosätter sig olika håll utan att kontinuerligt kunna kommunicera, kommer de språkförändringar som ständigt pågår att ha den effekten att språket splittras i olika varieteter, eller dialekter. De skillnader som förekommer mellan olika dialekter beror både på att språket ständigt förändras internt och att språket är i kontakt med olika andra språk de olika platser där det talas.

Vad gäller romani måste förutsätta att de förändringar som

man skett i språket över tid liksom i alla andra språk har både interna orsaker enligt det mönster vi behandlat i detta avsnitt och externa

som orsaker, dvs förändringar som beror kontakter med andra språk.

Bilaga 4 sou 1997:192

Språkkontakt som orsak till språkförändring

En språkkontaktsituation är en social situation i vilken människor eller grupper av människor som talar olika språk behöver kommunicera med varandra. Ofta är dessa grupper ojämlika vad gäller politisk makt, ekonomiska resurser etc. Den ena gruppen är mäktigare, mer dominerande, än den andra, som alltså i olika avseenden är dominerad. Den dominerade gruppen är ofta en minoritet, medan den dominerande gruppen då är i majoritet. Minoriteten är pga sin underordnade ställning ofta beroende av majoriteten. Den behöver t ex ofta interagera med majoriteten för att klara sitt uppehälle och sin livssituation över huvud taget, medan majoriteten inte har motsvarande behov. Detta leder till att det är minoritetsmedlemmarna som har behov av att lära sig majoritetens språk; majoriteten lär sig inte minoritetens språk. Minoritetsmedlemmarna blir således ofta tvåspråkiga, medan majoritetsmedlemmarna är enspråkiga. Majoritetsspråk påverkar av detta skäl minoritetsspråk i större utsträckning än minoritetsspråk påverkar majoritetsspråk.

Romerna har under århundraden kommit i kontakt med ett stort antal olika samhällen och har i stor utsträckning lärt sig dessa samhällens språk. En hög grad av två- eller flerspråkighet är ett karakteristiskt drag för romerna. I allmänhet används för intern kommunikation någon form av romani, medan kontakten med det omgivande samhället hanteras på dettas språk. Romer är alltid i minoritet i de samhällen där de lever. I jämförelse med många andra etniska och språkliga minoriteter har dock romer ofta framgångsrikt kunnat bevara det egna språket, men det förekommer också att romska grupper har kommit att över till att använda det omgivande samhällets språk även för intern kommunikation.

Varje etnisk och språklig minoritet är unik i fråga om hur kontakten med den aktuella majoriteten hanteras och vilka språkliga konsekvenser kontakten leder till för minoriteten. Romerna är inget undantag härvidlag. Kunskaperna om språkkontaktens specifika konsekvenser för denna grupp är begränsade, eftersom undersökningar i stor utsträckning saknas. Analyser av dessa förhållanden skulle behöva ta hänsyn till hela den sociokulturella verklighet som är för handen i olika romska sammanhang. Bl a kan språkkontaktens effekter vara beroende av språkets grundläggande betydelse för den etniska identiteten eller sådana för romer specifika drag som språkets hemliga karaktär Kenrick, 1979: 1l7f. Dessa förhållanden illustreras i följande citat från Yoors 1967: 6, som främst utgår från förhållandena hos lovararomer i början av seklet: Den viktigaste samman-

Bilaga 4

hållande länken vid sidan om härstarrming från gemensamma förfäder är deras språk, romani, hemlighet bevaras vaksamt.‘ Allmänt

vars torde de starka etniska gränser som existerar ha haft stor betydelse för språkbevarandet och för de former i vilka romani förekommer: Zigenarna har skyddat sin kulturella kontinuitet och identitet genom att gömma sig bakom ett elaborerat system av skyddande skärmfasader, så att verkligheten ofta är den exakta motsatsen till det yttre skenet ibid.. Det är väsentligt att här tillägga att påståendet att romer skulle vara särskilt medvetna om etniska gränser och att de skulle vilja hemlighålla sitt språk inte gäller generellt. Som i alla grupper varierar gränsbevakningen" från en situation till en annan och det förhållandet att romer t ex har varit aktiva i utvecklandet av det språkvetenskapliga studiet av romani, där full öppenhet om språket hör till förutsättningarna, visar att språkets hemliga karaktär inte alltid upprätthålls. Detsamma gäller i samband med framställning av undervisningsmaterial och genomförande av utbildning romani. Icke desto mindre existerar företeelsen även idag bland grupper av romer.

Trots att varje minoritetsgrupp således är unik finns det ett antal konsekvenser som språkkontakter normalt leder till och som i större eller mindre utsträckning också gäller romerna. Vi ska här ta upp några sådana generella fakta som kan vara av betydelse för förståelsen

situationen för romani. Vi behandlar kortfattat fenomenen språkliga av lån, relexifiering, regrammatikalisering, pidgin- och kreolspråk, kodväxling samt språkbyte och sprâkbevarande.

Språkliga lån, relexzfiering och regrammatikalisering. Tvåspråkiga talare använder ofta ord från sitt ena språk när de talar det andra. Talare kan göra detta eller mindre tillfälligtvis i själva talsituatio-

mer

inkorporera ordelement från ett språk i det andra nen genom att språkets, basspråkets, grammatiska ramar bestående av syntax och böjningsmorfologi samt formord, dvs artiklar, konjunktioner, prepositioner etc jfr Myers-Scotton, 1993. Fenomenet går ibland under benämningen tillfälliga lån.

När sådana inlånade ord sprids också till enspråkiga talare och

- -

brukar tala egentliga lånord. Lånord från permanentas man om omgivande språk finns i alla språk. Uttalet och hur man grammatiskt hanterar det inlånade ordet brukar sätt som vid tillfälliga lån

samma följa det språkets fonologiska grammatiska system. För att

egna resp illustrera den grammatiska hanteringen inlånat ordmaterial kan

av

ett engelskt lånord i svenskan, party, som med svensk obestämd se

‘ Här och i alla citat från utländsk litteratur är översättningen vår egen.

Bilaga 4 sou 1997:192

artikel ett och svensk pluraländelse -n blir ett party flera partyn

- Lånord är oftast hämtade ur de s k öppna ordklasserna, främst substantiv, men också verb och adjektiv.

Ett kontaktfenomen som är besläktat med, men som vissa forskare

skilt från språkliga lån i ordförrådet se Appel Muysken, anser vara 1987: 130, är k relexifiering. Relexifiering innebär att stora delar

s av ordförrådet i ett språk ersätts med 0rd ur ett annat språk, medan den grammatiska strukturen behålls. Vi behöver inte här ta ställning till i vilken utsträckning dessa fenomen är skilda åt, men medan lexikala lån vi såg i avsnittet ovan huvudsakligen sker ur s k

som öppna ordklasser går relexifiering längre och omfattar också slutna ordklasser som pronomen, konjunktioner och prepositioner. En annan skillnad är att relexifiering också påverkar basvokabulären, så att centrala ord gå, ge etc byts ut mot 0rd från det andra

som t ex språket. Ord av denna karaktär är sällan inkorporerade som lexikala lån. Ett exempel ett relexifierade språk är media lengua ibid. Detta språk har uppstått bland quechuatalande indianer i Equador. Ordförrådet är till 87% hämtat från spanskan, medan grammatiken är bevarad quechua.

Särskilt i en långvarig sprâkkontaktsituation kan påverkan från det dominerande språket också gälla andra språkliga nivåer än ordförrådet. Framför allt i syntaxen kan man observera sådana lån, men så småningom också i fråga ordböjning. Ett par exempel från Ljung

om 1988: 801 illustrerar hur engelskans syntax håller att påverka svenskan: Han visste inte vad göra i st f vad han skulle göra; Han är en läkare i st f Han är läkare.

På detta sätt kan ett dominerande språk påverka ett dominerat språk också i dess grammatiska struktur så att minoritetsspråket blir mer likt majoritetsspråket. Detta är särskilt fallet när minoritetsmedlemmarna blivit allt kunnigare i majoritetsspråket. Ett i litteraturen mycket omtalat exempel gäller vissa dialekter av språket konkani, som är ett indoeuropeiskt språk talat i centrala Indien. Talare av dessa dialekter flyttade till ett område där man talar språket kannada, vilket är ett dravidiskt språk, alltså helt obesläktat med konkani. Konkanitalarna

i minoritet och tvingades bli tvåspråkiga genom att lära sig var kannada. Efter långvarig kontakt hade den grammatiska strukturen i konkani påverkats av den i kannada så att de två språken blivit grammatiskt lika, men det egna ordförrådet hade bevarats se Nadkarni,

2Skälet till att illustrerar med engelskans påverkan svenskan är rent pedagogiskt; läsare bör kunna båda språken som förekommer i exemplen för att dessa ska ha avsedd effekt.

Bilaga 4

1975. Denna process kallas ibland regrammatikalisering.

Vad gäller romani har alla varieteter av detta språk utvecklats i kontakt med andra språk. De romska varieteterna har i respektive kontaktsituation blivit starkt påverkade främst i ordförrådet men också när det gäller uttal och grammatisk form jfr Boretzky Igla, 1994a. Vissa dagens varieteter romani, som vi nedan se s 17 kommer

av av att diskutera under den gemensamma beteckningen sammanflätad romani, uppvisar mycket omfattande användning av omgivande

en språks grammatiska struktur. Huruvida dessa varieteter uppstått genom

regrammatikalisering har förekommit är Omdiskuterat, liksom i att vilken utsträckning relexifiering spelat en roll för deras uppkomst.

Pidginsprák och kreolspråk. I situationer där med olika språk

grupper har haft anledning att kommunicera med varandra, tex för handelsändamål eller plantager där slavar med olika språk förts samman, har i vissa fall tämligen stabila kontaktsprâk, s k pidginspråk, uppstått. Pidginspråken kombinerar element från de språk som är i kontakt med varandra. I plantagesituationerna eller i koloniala situationer har de ofta hämtat sitt ordförråd från ett tredje språk, nämligen plantageägar-

eller kolonialherrarnas språk, t ex engelska eller franska. Pidginnas språk är förenklade språkliga system bl såtillvida att de inte är

a flekterande dvs de använder inte böjningsändelser orden och att de har enkel syntax. Ingen talar dessa språk sitt modersmål.

en som

med olika modersmål i sådana situationer fostrar barn

När personer tillsammans och har pidginspråket kommunikationsmedel

som sinsemellan och till barnet, blir detta språk barnets förstaspråk eller modersmål. När en hel barngeneration växer upp med detta nya språk

sitt enda språk utvecklar de det till ett mer komplext språk, ett som språk med samma grad av komplexitet som andra naturliga språk. Sådana pidginspråk utvecklats till naturliga språk kallas för

som kreolspråk. För vidare diskussion pidgin- och kreolspråk, Appel

av se

Muysken, 1987: 175ff.

Anledningen till att vi tar kort karakteristik pidgin- och

upp en av kreolspråk här är inte att dessa fenomen nödvändigtvis är relevanta vid behandlingen varieteter romani. I litteraturen finns det emellertid

av av hänvisningar till dessa språkformer i samband med diskussioner om sammanflätade romanidialekter. Författare har då jämställt avsaknad

traditionell romsk böjningsmorfologi med den avsaknad av av böjningsmorfologi som förekommer i pidginspråk.

Kodväxling innebär att tvåspråkiga talare s håller båda språken i

s a luften samtidigt när de kommunicerar med varandra. Talarna växlar alltså mellan att använda de två språkens grammatik och uttal, ofta

Bilaga 4

genom att säga några 0rd eller yttranden på det språket och sedan

ena några det andra. Följande exempel kommer från amerikasvenskan Hasselmo, 1974: 123: Han kunde göra så fint arbete thgy said

so that was the best one to have of all of them; I don t know var det kom ifrån. Att lägga märke till här är att denna typ av tvåspråkig kommunikation används internt mellan tvåspråkiga, där alltså samtalsparterna kan båda språken. Se Hyltenstam Stroud, 1991: 54, för vidare diskussion av fenomenet och hur termen används olika forskare.

av

Kodväxling kan förekomma i ett antal olika former. I den form som illustreras ovan växlar talare mellan de två språken genom att såga några ord först det ena och sedan några ord det andra. De följer därvid bestämda mönster för när det är möjligt att växla mellan språken Poplack, 1980. Andra sätt är att använda det ena språket som basspråk och inkorporera lexikalt material från det andra eller

att växla mellan det ena och det andra språket som basspråk jfr lånord och relexiñering ovan Myers-Scotton, 1993. Kodväxling har i allmänhet en specifik social funktion, även om talarna inte behöver vara uttalat medvetna om denna Stroud, 1992. Det rör sig ofta om markering av dubbel identitet i någon bemärkelse eller att man markerar sin lojalitet med andra talare som också är tvåspråkiga och hör till en speciell tal gemenskap. Ju bättre tvåspråkiga talare behärskar båda språken, desto skickligare är de också att växla mellan dem

ett komplext sätt Poplack, 1980. Kodväxling behöver således ingalunda sättas i samband med bristande behärskning av någotdera språken, utan kan tvärtom fungera som ett berikande språkligt uttrycksmedel i stabila tvåspråkiga situationer. Fenomenet förekommer dock ofta i språkbytessituationer, dvs när talare av ett minoritetsspråk håller på att överge sitt eget språk till förmån för majoritetssprâket.

Kodväxling mellan romani och något annat språk, ofta det omgivande samhällets språk se Kenrick, 1979, måste förutsättas ha spelat en viktig roll i utvecklingen av vissa romska dialekter.

Språkbyte och sprákbevarande. Språkbyte är en process där minoritetsmedlemmarna ger upp sitt eget språk och alltmer går över till att använda majoritetspråket även för intern kommunikation. Bytet av språk sker successivt, ofta över flera generationer se Hyltenstam Stroud, 1991. Språkbyte är en mycket vanlig företeelse världen över. Talare av vissa språk börjar använda de mäktigare grannarnas, eller härskarnas, språk och så sätt försvinner språk som talas

av dominerade grupper. Många av de språk som tidigare talats t ex i Europa är nu borta. Några exempel är etruskiskan, gotiskan, och dalmatiskan. Etruskiskan, som talades i Mellanitalien, försvann under århundradena före Kristi födelse och ersattes vid den tiden helt av

Bilaga 4

latinet. Gotiskan var ett germanskt språk med välutvecklat skriftspråk som försvann under medeltiden genom att olika grupper av goter assimilerades med de omgivande folken; gotiska talades Krim så sent som 1500-talet. Dalmatiskan var ett romanskt språk, liksom de övriga romanska språken utvecklat ur vulgårlatinet, som talades längs Adriatiska havets kust i nuvarande Kroatien. Den siste kände talaren av dalmatiska dog i början av 1900-talet.

Språkbyte sker i vår tid med accelererad hastighet. Ett stort antal av världens kanske 6.000 språk är hotade. Enligt en aktuell bedömning

Krauss 1992 är det endast språk med någon form av officiell av status i de länder där de talas eller språk som har ett stort antal talare, åtminstone 100.0003 har egentliga utsikter att finnas kvar i

som framtiden. Om vi tänker oss ett sekel fram i tiden är Krauss slutsats att det endast kommer att finnas 500 språk i världen."

ca

Vad är då skälet till att språkbyte sker Det är ett komplext samspel

faktorer på olika sociala nivåer som i potentiella språkbytessituatioav

påverkar en grupp att överge resp bevara sitt språk. Ett tämligen ner vanligt sätt att gruppera faktorerna är i förhållande till hur de berör relationen mellan majoritet och minoritet samhällsnivâ, interna förhållanden inom minoritetsgruppen gruppnivå resp beteenden och uppfattningar hos enskilda minoritetsmedlemmar individnivá.

PÅ

Sammanställningen till höger, FAKHTOREER som hämtats från Hyltenstam SAMHALLSNIVA Stroud 1991:112 och som beskrivs närmare där, visar en Politiskt-legala förhållanden sådan gruppering faktorer. Majoritetssamhällets ideologi

av Om denna sammanställning Språklagstiftning skulle appliceras romani, Implementering skulle faktorerna samhällsni- Ekonomiska faktorer

relation till de Industrialisering-urbanisevå gälla romernas majoritetssamhällen som de ring lever i kontakt med. Faktorerna Majoritetsnäringar

gruppnivå skulle gälla interna Kommunikationer romska förhållanden. Faktorerna Arbetsmarknad

individnivå skulle gälla sociokulturella normer sådant som romers specifika Utbildning

3 Man kan tänka på att medianvärdet för antal talare bland världens språk är 5- 6.000. Ett stort antal språk har färre än 1.000 talare medanen handfull har hundratals miljoner talare.

‘ För ett resonemang om svenskansev minoritetsspråksstatus inom EU och språkets framtidsutsikter, se Hyltenstam l996a.

Bilaga 4

socialisationsmönster vad gäller FAKTORER PÅ GRUPPspråk, dvs vilka former för NIVÃ språkanvändning som förekom- Demograñ mer vid barnuppfostran, samt Storlek individuella val vad gäller an- Kärnområde vändning av romani respektive Migration andra språk som individen Åldersfördelning behärskar. Könsfördelning

Graden av språkbevarande Äktenskapsmönster bland romanitalande är remar- Språkförhållanden kabel om man beaktar de här Officiellt språk nämnda faktorerna, eftersom ett Officiellt språk i annat land stort antal faktorer både Talas i mer än ett land samhälls- och gruppnivå talar Dialekt- eller språksplitför att språket inte skulle ha tring bevarats. T ex leder i allmänhet Standardisering och moderavsaknad av samhälleligt erkän- nisering nande av en minoritets språk till Förhållandet mellan tal och stora svårigheter att hålla fast skrift vid språket. Likaså leder upp- Tvåspräkighet splittring mindre grupper och Språkbehärskning brist på geografiskt kärnomrâde Språksyn i bemärkelsen område där Heterogenitet/homogenitet gruppen dominerar befolkning- Näringar mässigt i allmänhet till att Typ av etnicitet språk försvinner. En varierande Intern organisation grad av behärskning av det egna Institutioner språket, där yngre ofta behär- Utbildning skar språket sämre ån äldre, kan Kyrka innebära att språket används i Språkplanering och språallt färre situationer. Avsaknad kvård av skriftspråk eller att språket Forskning och kultur

många användare inte behär- Medier av skas i skrift samt det förhållan- Kulturyttringar det att språket inte används i utbildningssammanhang eller FAKTORER PÅ INDIVIDNIandra samhälleliga funktioner vÅ brukar också påskynda språk- Språkval byte. Socialisation

Romernas anmärkningsvärda grad av språkbevarande kan bl a antas vara en effekt av en ofta segregativ ideologi gentemot romer från majoritetssamhällets sida jfr faktorer på samhällsnivå, särskilt

Bilaga 4

majoritetssamhällets ideologi sammankopplad med en separatistisk hållning från romernas sida jfr faktorer gruppnivå, särskilt typ av etnicitet. En grundläggande faktor i minoritetssammanhang,

som kanske är särskilt aktuell bland romer, är språkets betydelse som uttryck för identiteten. Detta kan göra att man bevarar ett språk eller komponenter ur ett språk, t ex ordförrådet, även då man fullständigt behärskar ett annat språk, ofta majoritesspråket, som i sig kan uppfylla alla rent kommunikativa behov. Andra viktiga faktorer av traditionell karaktär som i det romska fallet kan antas stödja språkbevarandet är sådant som äktenskapsmönster med hög grad av endogami, dvs giftermål inom gruppen, samt den interna organisationen i klaner och familjer med stor slåktsammanhållning och nära kontakt mellan generationerna. Faktorer som tillkommit senare tid är nya former för organisation och kommunikation både inom enskilda länder och internationellt. Det finns ett ständigt växande antal romska organisationer nationell nivå och flera internationella organisationer, a med representation i olika FN-organ, och man har börjat utnyttja modern kommunikationsteknologi såsom Internet. Runtom i världen ser man en ständigt ökande utgivning av tidskrifter och böcker romani samt grammatiska beskrivningar av olika romska dialekter.

Språkbyte har emellertid skett i större eller mindre utsträckning bland romska grupper på olika håll i världen. Hancock 1984: 367 skriver att av den romska befolkningen på sex till tio miljoner är drygt hälften talare av någon varietet av romani. Man får sluta sig till att han menar att övriga numera inte behärskar språket. De flesta kvantitativa uppgifter av detta slag är uppskattningar och bör alltså uppfattas med försiktighet.

Många studier omkring språkbyte och språkbevarande fokuserar på språkbytessprâkens struktur och flexibilitet Dorian, 1981, för gaeliska och Schmidt, 1985, för dyirbal, ett inhemskt språk i Australien, hör till de mera kända. I en språkbytessituation förändras det försvinnande språket både i ordförråd och struktur. Genom att språket används allt mindre, hålls inte ordförrådet vid liv. Mindre frekventa ord glöms bort eller talarna får åtminstone ofta ordsökningsproblem när de i samtal behöver dessa ord. Man kan observera en reduktion i ordförrådet. I det läget är det lättare för talarna att ta till ett ord från det språk som de använder oftare, dvs det dominerande språket. Detta betyder att inskränkningen av det för språket egentliga ordförrådet på sikt innebär en relexifiering. Ett annat ofta observerat fenomen är att språkbytesspråket förlorar sitt böjningssystem. De talare som behärskar språket mindre väl förmår inte upprätthålla betydelseskillnaden som uttrycks med ändelser, och språket tappar med tiden sin flektion. En tredje aspekt är att språket förlorar sin flexibilitet, dvs talarna

Bilaga 4

behärskar med tiden bara en stilnivå i språket och kan inte längre anpassa sig till situationens krav vad gäller grad av formalitet etc. Detta kallas för monostilism.

I situationer där romer förlorat sitt språk eller förlorat den varietet av språket som talats tidigare måste sådant som reduktion av ordförrådet följt av relexifiering samt förlust av böjningssystem och stilvariation ha förekommit, men relativt lite är känt om det konkreta förloppet i dessa språkförändringar.

Historiskt samt utbredning i Europa

ursprung

och världen

Historia: språksläktskap och språkkontakt

Romani tillhör den indoariska gruppen bland de indoeuropeiska språken och är alltså besläktat med det historiska språket sanskrit och moderna språk som hindi. Genom tiderna har det funnits ett stort antal alternativa teorier om varifrån romerna ursprungligen kommit, såsom att de skulle vara tatarer jfr svenska tartare, från tyska Tatar, se nedan eller komma från Egypten därav troligen beteckningen egyptier som t ex i grekiska gyphtos, spanska gitanos och engelska Gypsies. Beteckningen zigenare kommer från det grekiska ordet atsinganos, som enligt en teori ursprungligen var namnet en kättersk sekt från Frygien. Beteckningen användes under hela den bysantinska tiden om grupper som kom resande från öst, och varav åtminstone några med säkerhet var romer Liégeois, 1987: 13f; Fraser, 1992: 46f. Begreppsförvirringen gör att det är problematiskt att tolka de äldsta källorna om romer i Europa. Det kan ibland röra sig referenser till andra etniska eller sociala grupper som t ex varit

om sysselsatta inom samma yrken som romerna.

Det är rimligt att tänka sig att kunskapen om det indiska ursprunget redan tidigt gått förlorad, även för romerna själva Hancock, 1988. I Europa uppmärksammades sambandet med Indien första gängen 1400-talet. Enligt en anteckning i Muratori 1752-54, under uppslagsdatum den 4:e augusti 1422, fanns detta år, dvs 1422, i Italien romer som sade sig komma från Indien" Hancock, 1988: 183. Puxton 1980 menar dock att ursprunget sedan länge var känt bland åtminstone en del av romerna samt av arabiska skribenter som Hamsa och Ebu-el-fadil den senare död 1311.

Det språkhistoriska sambandet mellan romani och sanskrit påvisades först på 1760-talet av en ungersk teologistuderande i Leiden, en

Bilaga 4

upptäckt snart följdes av flera språkjämförande studier vilka som placerar romani bland de indiska språken Rüdiger, 1782-1793; Bryant, 1785; Marsden, 1785, citerade i Hancock, 1988. 1700-talet f ö det århundrade då sambanden inom hela den indoeuropeiska var sprákfamiljen började kartläggas. Figur 1 illustrerar hur romani är besläktat med de indoariska och de övriga indoeuropeiska språken.

germanska romanska indoeuropeiska slaviska m fl indoiranska iranska indoariska nyindoariska nordindiska språk ceylonesiska språk romska språk

Figur De romska språkens position bland de indoeuropeiska språken

Medan romanis indiska ursprung idag med få undantag, t ex Okely, 1983 är allmänt accepterat, råder fortfarande en viss oenighet när det gäller dess mer exakta inordning bland de moderna indiska språken. Det finns också olika teorier om de språkhistoriska relationerna mellan romanigrenen protoromani, eller vad som i detta sammanhang av ibland kallas europeisk romani, och de andra två språkgrenar som härleds protoromani, lomavren även kallat armenisk romani och ur domari även kallat syrisk eller asiatisk romani se figur som baserar sig på Hancock, 1988, och Fraser, l992.6

5Klassifikation av de indoiranska språkenenligt W. Smith i Nationalencyklopedin, uppslagsord indoariska språk. För en alternativ klassifikation se Strand 1973, återgiven i Masica 1991: 462. °För diskussion problemen kring dengenetiska klassificeringen av indoariska en av språk generellt se Masica, 1991, som också diskuterar frågan om distinktionen språk-dialekt baserad olika kriterier som lexikostatistik, ömsesidig förståelighet etc.

Bilaga 4 sou 1997;192

asiatisk romani domari protoromani

armenisk romani lomavren

europeisk romani

Figur De tre grenarna som utvecklats protaromani.

ur

I den vidare framställningen kommer endast europeisk romani att behandlas.

Under 1800-talet trodde man att romerna härstammade från nordvästra Indien Holzinger, 1995: 2. Den idag mest stödda teorin, först framlagd av Turner 1926, är att romerna ursprungligen kommer från centrala Indien, och att de någon gång före 250-talet f Kr utvandrade till nordvästra Indien, där de stannade i minst 750 år Price, 1984; Holzinger, 1993, 1995. En alternativ teori förfäktas a av Sampson 1926/ 1968, som håller fast vid att romani hade sitt ursprung i de nordvästra provinserna av Indien. För översikt över denna diskussion, se Hancock 1988 och Matras 1994. Också när det gäller orsaker till de tidiga migrationerna vet historikerna mycket lite med säkerhet; det har spekulerats om krig, invasioner etc.

Någon gång mellan 300-talet f Kr och 1300-talet e Kr fortsatte romer västerut mot Persien. Vad gäller tidpunkten går som synes teorierna vitt isär. Kaufmann 1984, citerad i Fraser, 1992 hävdar att utvandringen mot Persien inleddes före 300-talet f Kr, men något av de senare århundradena nämns oftast i litteraturen. I t ex Liégeois 1987: 14 anges att utvandringen skedde i flera migrationsvågor mellan 800- och 1300-talen. De många persiska lånorden i romani är ett tecken att romerna stannat en längre period i det persisktalande området, medan frånvaron av arabiska lånord, enligt Hancock 1980: 248, skulle tyda att de har fortsatt vidare västerut mot Mindre Asien någon gång innan det arabiska inflytandet gjorde sig gällande i området, dvs före 600-700-talet. Denna tidpunkt ifrågasätts dock av Fraser 1992: 40, som menar att Hancocks slutsats bygger på en förenklad bild av hur språkpåverkan går till genom att förutsätta att det första arabiska inflytandet i Persien också omedelbart skulle ha påverkat romerna och deras språk. Det kan i sammanhanget nämnas att persiskan till skillnad från många andra språk som kom under arabisk-islamskt inflytande bevarades, vilket visar det persiska språkets starka position i området Hourani, 1992: 55f, 97f. Dessutom, påpekar Fraser, finns det faktiskt ett fåtal arabiska lånord i romani

Bilaga 4

vilka kräver sin historiska förklaring. Samma grad av osäkerhet gäller möjligen även Hancocks påstående att avsaknaden av turkiska lånord visar att man lämnat det anatoliska området innan det turkiska inflytandet började göra sig gällande här från ca år 1000. På 1300talet hade i alla fall romer spritt sig över såväl Mindre Asien som det grekiska fastlandet och den grekiska övärlden Fraser, 1992: 49.

Förutom från persiska och kurdiska, Fraser, 1992 upptog romani under denna period lånord från ossetiska ett nordöstiranskt språk som talades i Kaukasus från 300-talet, armeniska och i stor omfattning

—

från medeltida grekiska Hancock, 1980: 248 som var det domine- rande språket i Mindre Asien även långt efter Bysans fall. När det gäller lånen från persiska, kurdiska, ossetiska och armeniska är det inte alltid lätt att veta vilket av språken som är direkt långivare Fraser, 1992: 40.

Till Europa,7 först Balkan, kan de första romerna ha kommit 1200- eller 1300-talet eller ännu tidigare; även här varierar uppgifterna starkt Heinschink, 1994: 114, anger 1100-talet; Hancock, 1995: 20, mitten av 1200-talet och Liégeois, 1987: 14, l300-talet. En del av

passerade Balkan och fortsatte mot Central- och Västeuropa romerna Hancock, 1980: 248. Dessa brukar omtalas som den första europeiska migrationsvågens romer. Källor från 1400-talets första tre årtionden visar att romer vid den tiden nått orter bortom Balkan och över hela den Europeiska kontinenten, från norra Spanien och Italien i syd till Ungern i öst och ända upp till kuststäderna i norr Fraser, 1992. Det finns t flera uppgifter om att romer fanns i Tyskland i början av

ex 1400-talet; exempel kan nämnas ett dokument som 1407 berättar

som

Tateren i Hildesheim Holzinger, 1995: 2. Enligt Fraser 1992, om rörde det sig troligen under denna första period om kringresande grup-

vilka blev väl mottagna av värdfolken. Senare under 1400-talet per inleddes fas där större romer följde efter de första.

en ny grupper av Samtidigt blev attityden mot romerna allt mer negativ.

Ett viktigt område i romernas historia utgjordes av furstendömena Valakiet och något senare Moldova ung. östra nuvarande Rumänien och Moldavien. Bl ett behov av arbetskraft inom de hantverk-

a pga syrken utövades romerna, blev dessa här så oumbärliga för

som av ekonomin att de under 1300-talet systematiskt förslavades. En stor del

dem blev kvarhållna som slavar i området i mer än 500 år Fraser, av 1992: 57f. Befrielsen ur slaveriet i Valakiet och Moldova inleddes

7När det gäller Europa använder vi i den historiska framställningen för enkelhets skull ibland namn på dagens länder för att beteckna geografiska områden oavsett hur den politiska kartan såg ut vid den aktuella tidpunkten.

Bilaga 4 sou 1997:192

först 1837 och fullbordades i och med en ny konstitution 1864 i det nybildade Rumänien Fraser, 1992. Befrielsen sammanföll med andra förhållanden i Europa under 1800-talets senare hälft, bl a befolkningstillväxt och hungersnöd många håll, som bidrog till att romer spred sig över Europa i en andra europeisk migrationsvág. Den långa perioden inom rumänskt språkområde avspeglas ide många rumänska lånorden i det som kommit att kallas de valakiska dialekterna av romani. Detta är den historiska bakgrunden till att de skilda dialekter som utvecklats av den första migrationsvågens romer har sammanförts under beteckningen icke-valakiska dialekter.

CentralaIndien

V

NordvästraIndienfare 250-lulelI.Kr.

Persienfore 30~lulelf.Kr./I30-Iulcle.Kr.

v

MindreAsien400-/I200-lalet

galkan

1 l—/I300-mlet)Greklandl300-ta1et

Valakiet Muldova1 100-/130-Inlet

Denförstaeuropeiskamigratiunsvågen: iivriguEuropaHUU-/ IJUU-lulvt Tyskland1407 ltalicn1422 Frankrike1419 Spanien1425 Nederländerna1420 Ryssland1501 Polen-Litauenl51 Skottland1505 England1514 D nmark1505 Estland1533 Sverige1512 Norge1540 Finland1584 v

Denandraeuropeiskamigrationsvâgen:

ivrigaEuropaminer:avl 8}-Idle

SverigeslutetavIBOO-talet

Sverige1950-60-taIet

Sverigel960-70-ta1e

Sverige1980-90-la1et

Figur Romernasväg/rån Indien till Europa, Nordenoch Sverigc.Ãrlmndruden/ iirliondm inger unge/ärlig tidpunktför iigrzitiunenv början. i vimajlill tidigaste respvklivz .renasteantagnatidpunkt enlig xkilda teorier. Ifxakm årtal refererar lill kända Jmniimmmdceav romeri ravpeklivt lund.källa hl u Liägeuix Gheurglw I995.

Bilaga 4

Figur 3 försöker schematiskt illustrera spridningsförloppet från Indien till olika delar av Europa. Det bör påpekas att benämningarna första och andra migrationsvågen ger en förenklad bild av det verkliga skeendet; det troliga är att det rör sig om mer utdragna processer med flera vågor och individuella migrationer. Det är dessutom så att vissa romer stannat kvar i ett område och blivit bofasta där, medan andra rört sig fram och tillbaka över stora delar av Europa. Det bör här tilläggas att stereotypen om romer som nomadiserande är sann bara i viss och i allt mindre utsträckning Liégeios, 1987: 32. I figuren illustreras särskilt vid vilka tidpunkter grupper av romer först anlänt till Sverige.

Beteckningar, klassifikationer och geografisk utbredning

Romerna har som nämnts ovan genom tiderna fått många olika namn: tartare, zigenare och i vissa språk ‘egyptier’. Dessa beteckningar, som kan kallas utifrånbeteckningar, bör skiljas från de beteckningar talarna själva använder, dvs egenbeteckningar, som romer för hela eller en del av den etniska gruppen. I analogi med beteckningar för folket har romernas språk utifrån kallats för tattarspråk, zigenarspråk eller zigenska. Bland egenbeteckningarna för språket finner vi: romanes eller romanés, och romani eller romani chib. Orden romani och romanes är adjektiv respektive adverb härledda ur substantivet rom som betyder ‘man som tillhör romerna"‘ och som i en pluralform roma används som beteckning för folket chib betyder tunga/språk. Vi anser att man, i detta fall liksom andra, bör sträva efter att använda egenbeteckningar framför sådana som avspeglar ett utifrånperspektiv. Formen romani har den fördelen framför romanes att den pekar sambandet med de andra indiska språk med vilka romani är besläktat, t ex hindi, gujarati och punjabi. I denna rapport har vi därför valt att som svensk beteckning använda formen romani Vi använder dessutom den kortare formen romani i stället för romani chib, trots att den senare beteckningen antagits av den framträdande internationella romska organisationen Romani Union. Detta val har styrts av det svenska språkbruket där det till skillnad från i många andra språk generellt är så att beteckningar för språk inte innehåller ordet språk. Beteckningen romani är dessutom den vanligast förekommande i den

3 Ordet för kvinna som tillhör romerna’ är romni.

9Detta gäller inte alla dialekter.

Bilaga 4 sou 1997:192

internationella litteraturen.

En fråga som ibland diskuteras är om de olika varieteterna

av romani bör betraktas som dialekter av ett språk eller som skilda språk. Traditionen bland romerna själva såväl som inom romanispråkvetenskapen är, med undantag t ex Vekerdi, 1993, att tala om dialekter av ett språk, romani detta utan att forskarna nödvändigtvis är

överens om definitionen av dialekt jfr Hyltenstam, l996b. Vi följer här denna tradition och använder generellt orden dialekt och dialektgrupp om de olika varieteterna av romani och deras huvudindelningar, oberoende av sådant som språkstrukturellt avstånd, ömsesidig förståelse etc. Graden av ömsesidig förståelighet varierar mellan de olika dialekterna. Mellan vissa finns begränsad eller ingen ömsesidig förståelse, men det bör påpekas att den ömsesidiga förståelsen kan underlättas av passiv kunskap i andra dialekter jfr Hyltenstam, ibid.. Detta kan antas vara vanligt hos vissa individer och grupper av romer pga deras täta kontakter med romer från andra länder och kontinenter Hancock, 1993: 93.

Den förste som urskiljde olika dialekter av romani var den österrikiske slavisten Miklosich 1872-1881, citerad i Heinschink, 1994: 110. Idag räknar man allmänt med att romani har ungefär 60 kända dialekter, vilka kan delas upp i 20 dialektgrupper varav de flesta tillhör tre huvudgrenar, valakisk, nordlig och balkansk Kaufmann, 1979. Det finns ett stort antal alternativa klassifikationer av dialektgrupperna och dialekterna. Klassifikationerna baserar sig historiska, geografiska, etniska klaner/släkter eller lingvistiska likheter och skillnader i ordförråd och grammatik kriterier kanske

oftast på en kombination av dessa; vilka kriterier som använts anges sällan. I Hancock 1988 återfinns en översikt över olika klassifikationer av de romska dialekterna.

l figur 4 ges en förenklad och sammanfattande bild av de numera mest accepterade indelningarna av romska dialekter, baserad ett antal olika klassifikationer. När det gäller de beteckningar som är lånord från romani har vi i denna rapport försökt följa en ofta förekommande norm, övertagen från romani, att för grupperna använda det aktuella substantivets pluralform samt att för dialekterna använda det aktuella adjektivets form i singular femininum i kongruens med det feminina substantivet chib, språki

’° Böjningsformerna skiljer sig dock ibland mellan dialekterna.

sou 1997:192 Bilaga 4

kelderash lovari valakiska tjurari mf

europeisk romani

balkanska arli

icke-valakiska gurbet

bugurji

mfl

nordliga walesisk romani

angloromani

sinto

baltiska: estnisk romani m fl

finsk romani

svensk romani

mfl

mfl

Figur 4: Några av de större romska dialektgrupperna och dialekterna

Dialektdifferentieringen inom den europeiska romanigrenen anses ha börjat strax efter immigrationen till Europa. Som återspeglas i figur 4 bygger de mer schematiska klassifikationerna av dagens dialekter av romani vanligen den ovan nämnda huvuddistinktion mellan valakiska och icke-valakiska dialekter. De valakiska dialekterna är de som utvecklades bland de befolkningsgrupper som blev kvarhållna i Valakiet och Moldova mellan 1300- och 1800-talet, medan de ickevalakiska dialekterna utvecklats bland de grupper som migrerade till andra delar av Europa redan från 1400-talet eller tidigare. Till de valakiska dialekterna räknas bland andra kelderash, lovari och tjurari. Dessa dialekter uppvisar ett betydande inflytande från rumänskan. Skillnaderna mellan de olika valakiska dialekterna rör huvudsakligen ordförråd och fonologi Hancock, 1993. De icke-valakiska dialekterna omfattar a i balkangruppen arli samt i den s k nordliga gruppen sinto och en grupp baltiska romanidialekter.

En indelning av romerna, och analogt dialekterna, som används av vissa romska grupper Fraser, 1992 och som man ibland ser i

Bilaga 4 sou 1997:192

litteraturen, talar om tre huvudgrupper: rom, sinti och kalé bl a Arnstberg Goldman, 1974; Ager, 1990; Gjerde Kristianssen, 1994. En sådan indelning innebär att orden rom och romani används i en mer begränsad betydelse, endast om de valakiska romerna, medan sinti och kalé används i en vidare betydelse än i andra klassifikationer se nedan.

Det är viktigt att vara medveten om att många av de beteckningar som används för dialekter av romani ursprungligen är stamnamn, och därför inte nödvändigtvis säger något om språket. Boretzky 1994: 1 menar t ex att vissa av de kelderashdialekter i f d Jugoslavien som han beskriver är snarlika sådana dialekter som i det enskilda fallet kallas lovaridialekter, medan det ibland kan finnas större skillnader mellan varieteter av samma huvudtyp. Olika grupper har också blandats i stor utsträckning med konsekvenser för språket. Ett närliggande exempel

detta finner bland de valakiska romerna i Norge: De norska romerna är uppdelade i två huvudgrupper Josefgruppen och

- Karoligruppen. Karoligruppen säger att de till hälften är lovara och till hälften tjurara. Josefgruppen ger vanligen inget klart svar på frågan om deras etniska grupptillhörighet" Gjerde Kristianssen, 1994: 3.

De stora dialekterna kelderash och lovari talas i stora delar av östra Europa, men också i medelhavsländerna och i de flesta väst- och nordeuropeiska länderna.

Balkandialekter talas fr.a. i Serbien och Makedonien; i övriga delar av f d Jugoslavien talas valakiska dialekter Kovacek, 1991-92. Sinto talas a på den europeiska kontinenten: f d Jugoslavien, Frankrike, Tyskland osv SIL, 1992.

I den europeiska delen av f d Sovjetunionen talas flera av de redan nämnda dialekterna, bl a sinto av romer som anlände till trakten av Volga från centrala Polen under andra hälften av 1800-talet, kelderash och lovari av romer som mellan och efter de två världskrigen spred sig från Moldaviska SSR och Rumänien ut över hela Sovjetunionen och arli av romer på Krim Venzel’, 1983: 16ff. Dessutom finns en särskild baltisk grupp av dialekter, vilka inkluderar de dialekter som talas av de s k ryska romerna. Dessa dialekter har påverkats i ordförråd och grammatisk struktur av ryska och av språken i de baltiska länderna ibid.: 16, 18. I den baltiska gruppen fanns också tidigare en grupp romer, lajenge roma, bosatta i östra Estland, som var ättlingar till romer vilka tidigt blev avhysta från det svenska riket. Gruppen blev emellertid utplånad av de nazistiska ockupanterna under andra världskriget ibid..

Förutom de hittills nämnda dialekterna förekommer som nämnts språkliga varieteter som är sammanflätade med de majoritetsspråk som respektive grupp varit i kontakt med: calá i Spanien, angloromani i

Bilaga 4

Storbritannien, svensk romani i Sverige fl. Det finns ett antal olika

m beteckningar för denna typ av språkliga varieteter, men det tycks

vara svårt att finna en term för dem som inte kan uppfattas som nedvärderande. Bland de termer som använts förekommer kreoliserad romani Hancock, 1970, pararomani Bakker Cortiade, 1991 och blandade dialekter Boretzky Igla, 1994a. Vi har valt att använda termen sammanflätad romani," har sin bakgrund i dessa

som varieteters intima sammanlänkning av tvá språk.

Även utanför Europa talas olika dialekter

av europeisk romani, samt naturligtvis domari och lomavren. Enligt delvis ofullständiga uppgifter i SIL 1992 finns större eller mindre romanitalande populationer i följande länder och områden: Libyen, Egypten, Irak, Iran, Syrien, Turkiet, Uzbekistan, Afganistan och Indien domari;

delar av Ryssland valakiska, lomavren, domari; Kazachstan sinto; Sibirien baltiska; Sydafrika valakiska, angl0romani; USA valakiska, angloromani m fl och Kanada valakiska; Argentina och Colombia valakiska; Brasilien valakiska, calö; Australien angloromani.

Vad gäller det totala antalet talare av romani är det som tidigare nämnts omöjligt att ange några exakta siffror. Enligt beräkningar gjorda av Gypsy Research Centre, Paris, 1994 Liégeois Gheorghe, 1995: 7 finns mellan sju och åtta och en halv miljoner romer i Europa. Liégeois Gheorghe påpekar att siffrorna inte täcker senare års migration ibid.: 35, not 3. I USA uppskattas antal till

romernas runt en miljon Hancock, 1993. Liégeois 1987: 23 understryker att siffor av detta slag är mycket ungefärliga, bl a pga en snabb befolkningsökning samt avsaknaden av data om resandegrupper ‘travellers’, vilka i de flesta länders statistik inte inkluderas bland zigenare.

Konservativ och sammanflätad romani

Som redan diskuterats ovan är alla språk och språkvarieteter stadda i ständig förändring som resultat av inre mekanismer och påverkan från andra språk. Beroende bl a sådant som hur lång period språket eller dialekten varit i kontakt med andra språk varierar naturligtvis graden av påverkan. Bland de romska dialekterna görs ibland i litteraturen en distinktion mellan de dialekter som bevarat många drag av tidigare

Termen är inspirerad av titeln på en bok utgiven 1994 av Bakker Mous, i vilken begreppet language interrwining förekommer. Se referens under Boretzky Igla, 1994a.

Bilaga 4 sou 1997;192

språkformer och därför ibland kallas konservativa dialekter - som och vad kan kallas sammanflätade dialekter, vilka vi strax ska som återkomma till. Diskussionen inriktar sig främst på förändringar vad gäller den grammatiska strukturen, och då i synnerhet böjningsmorfologin. De konservativa dialekterna karakteriseras framför allt av att de har behållit ett gemensamt centralt ordförråd, stora delar av de indoariska böjningsmönstren varför de också har kallats flekterande dialekter samt vissa gemensamma syntaktiska och fonologiska egenskaper Boretzky Igla, l994a: 35f; Hancock, 1995: 54; Holzinger, 1995: 31; Heinschink, 1994: 118ff, t ex:

två genus, maskulin och feminin bestämd artikel med olika och kasusformer genusfrån två och upp till åtta kasus verb med person- och tempusböjning relativt ‘fri’ ordföljd; växling mellan subjekt-verb- och verb-

subjektsordföljd

likartat fonologiskt system, bl betoning sista stavelsen ett a i det äldsta ordförrådet

De flesta de nämnda romanidialekterna, såsom kelderash, av ovan lovari kan betraktas konservativa i den här beskrivna m som betydelsen. Finsk romani är ett intressant fall se nedan. eftersom denna varietet kanske kan ett exempel på en dialekt stadd i ses som utveckling från konservativ till sammanflätad romani. De sammanflätade romanidialekterna har tämligen unik struktur. en Trots att de olika dialekterna utvecklats oberoende av varandra uppvisar de mycket likartad sammanflätning av olika språkliga en nivåer, dvs ordförråd i förhållande till grammatisk och fonologisk struktur. Deras ordförråd är huvudsakligen från romani medan den grammatiska strukturen och uttalsmönstren till stor del kommer från omgivande språk, spanska vad gäller calö, engelska för ant ex gloromani, svenska för svensk romani. Ett antal mer eller mindre utförliga beskrivningar några dessa varieteter föreligger för en av av översikt, Bakker Cortiade, 1991. se Hur de olika sammanflätade dialekterna romani har uppstått är av oklart, och olika förslag till möjliga scenarier har skisserats. I dessa förslag har relexifiering, regrammatikalisering samt processer som

2 Detta förhållande har ibland motiverat författare till att betrakta t ex angloromani varietet engelska än romani; jfr termen Romani English som en av snarare av Kenrick, 1979.

Bilaga 4

även kreolisering och pidginisering figurerat som möjliga ingredienser i utvecklingen se t ex Kenrick, 1979; Hancock, 1970, 1984, 1992; Bakker Van Der Voort, 1991; Boretsky Igla, 1994a. Intressant är dock att hela denna moderna diskussion om sammanflätad romanis uppkomst förutsätter att varieteterna utvecklats bland och det

romer sättet har ett direkt samband med tidigare varieteter av romani. Vi ska återkomma till denna punkt når det gäller synen svensk romani.

Skriftspråk och Standardisering

Enligt Hancock 1991, 1993 är det valakiska dialekter, t ex kelderash, som oftast har kommit att användas för nationell och internationell kommunikation mellan olika grupper av romer. Andra dialekter som använts för dokumentation är t ex arlidialekten av balkanromani Hancock, 1991: 110. På arlidialekten finns en betydande lokal litteratur samt bl a en översättning av The Destiny Europe Gypsies Kenrick Puxton, 1972 utförd av författarna själva Puxton Kenrick, 1990.

Hancock 1993: 1020 föreslår en modell för utvecklandet av en internationell standard för ett romskt skriftspråk, vilken bygger tanken att som underlag använda en dialekt med många talare, nämligen kelderash, och komplettera med material från andra dialekter, bl a arli och sinto jämför uppkomsten av det nynorska skriftspråket; se t ex Vaagland, 1982. Frågan om Standardisering av romani är kontroversiell, liksom i andra liknande fall i synnerhet när det gäller minoritetsspråk.

Strävandena att utveckla en eller flera former av romaniskriftspråk som ett kommunikationsmedel för så många som möjligt av världens romer diskuteras också av Puxton 1980. Han nämner arlidialekten som en av de existerande dialekter vilket en sådan standard skulle kunna komma att baseras pga det stora antalet talare och de sociopolitiska omständigheterna i dåvarande Jugoslavien. Denna diskussion baserades dock på den positiva utveckling för romani som hade inletts i Jugoslavien före kriget.

Som ett viktigt steg i den vetenskapliga beskrivningen av romani

och därigenom i språkstandardiseringsprocessen kan nämnas den

första världskongressen om romani som hölls år 1971 Puxton, 1980. Denna har följts av ett flertal internationella sammankomster, som har behandlat olika aspekter av romani och romskt språkvårdsarbete.

Bilaga 4

Sverige och Norden

Historia

Sverige har romani med säkerhet talats sedan i början av 1500-talet. l den äldre litteraturen Björckman, 1730; Rabenius, 1791, citerade i Etzler, 1944 har antaganden framförts om att det skulle ha funnits

i Sverige så tidigt som 1300-talet, men dessa antaganden romer bygger med all sannolikhet felaktiga tolkningar av källorna Etzler, 1944: 130. Enligt de första säkra källorna uppmärksammades romer i Stockholm för första gången år 1512, vilket naturligtvis inte utesluter

de kan ha befunnit sig inom Sveriges gränser något tidigare jfr att Liégeois, 1987: 13. Den källan är Stockholms stads tänkebok den

ena 29 september, och den andra Olavus Petris En Swensk Cröneka, där det berättas:

åâr her Steen höffuiitzman worden kom en part aff

samma war

thet folket fara omkring ifrå thet ena landet til thet andra,

som

kallar Tatare, hijt i landet och til Stocholm, förra hade

them man

the aldrigh her warit. Citerat i Thesleff, 1904: 10, se även

Bergman, 1964/1970: 13

Det finns uppgifter pekar mot att dessa första romer ska ha nätt

som Sverige via Skottland och Danmark. En finner vi i den första kända danska källan ett brev där den skotske kungen ber den

om romerna; danske med nåd mottaga grefve Antonius Gagino af lilla

att en Egypten väg till Danmark Thesleff, 1904: 10. I Stockholms stads tänkeböcker 1512 ovan är det just greve Antonius som

se en

omnämns. En uppgift tyder ett skotskt samband är två

annan som

utfärdade Gustav Vasas måg och dotter för den s k tattaren pass av eller ‘egiftiern’ Anders Faa. Denne tycks ha tillhört en stor släkt, som fanns kvar i Skottland 1624 Thesleff, 1904: 11.

Under l500-talet uppmärksammades romerna på olika håll i Sverige; i Uppland och Södermanland 1525, Småland 1555, Västergötland 1572, Västmanland 1577 och Norrland 1579 Thesleff, 1904: 12. Snart blev förmål för både den världsliga och den

romerna kyrkliga maktens negativa uppmärksamhet, och ett stort antal dekret och lagar utfärdades verkliga eller virtuella syfte ibland oklart

vars vilket att förvisa, segregera eller, senare i historien, tvångsassimi-

var lera dem Thesleff, 1911: 16-20; Etzler, 1944: kapitlet Zigenarna i Sverige, 44-129. De åtgärder föreskrevs varierade från

ss som ärkebiskopens befallning 1560 till landets präster att inte ha samröre

sou 1997;192 Bilaga 4

med romerna, bl a att inte döpa deras barn, till 1637 års Placat

om Tartarnesfördrifwande af landet innehöll stadgar dödsstraff

som om för romska män och utvisning av romska kvinnor och barn, följt

av ett antal andra förordningar om förvisning ut landet Etzler, 1944:

ur 68ff. Det hände dock att präster bröt mot dopförbudet Etzler, 1944: 58, och inget fall av avrättning är känt Thesleff, 1911: 17. Effekten

de upprepade utvisningsåtgärderna är oklar. Å sidan av ena anger vissa källor att dessa var anledningen till att hamnade

en grupp romer i den östra riksdelen i princip nuvarande Finland eller försvann

ut ur landet till bl a Tyskland Tillhagen, 1965: 13, Danmark och Norge

visserligen ofta bara för att snart återvända, åtminstone då det gäller Norge och Danmark Gjerdman, 1945: 7. Till den finska delen

av riket anlände med säkerhet romer under senare delen av 1500-talet; år 1584 ska en grupp 37 romer ha befunnit sig i Finland, och år 1597 rapporterades att 200 romer fängslats och skulle drivas tillbaka till den svenska riksdelen Thesleff, 1904: 14. Å andra sidan finner bl

man a i språkligt material tecken fortsatt kontakt mellan romska

grupper i hela Norden Etzler, 1944: 178ff; Iversen, 1944: 228; Karlsen, 1993. En anledning till att romer förflyttade sig mellan den svenska och den finska delen av riket var att i stor utsträckning

romer värvades i den svenska hären eller andra skäl följde svenska

av trupper i Finland, varvid även de ofta stora familjerna följde trupperna

Etzler, 1944: 130ff.

Som framgår bl a av att det under de följande århundradena ständigt utfärdades nya förordningar riktade mot tattare eller ‘zigenare’, fanns det hur som helst kontinuerligt romer från den första europeiska migrationsvågen kvar i landet. Politiken förändrades också successivt

under 1700-talet i riktning mot assimilationsätgärder med

a lösdriverilagar. I olika förordningar 1748 och 1772 stadgas

om särbehandling och utvisning nyanlända zigenare, det är oklart

av men i vilken utsträckning de romer som dessa förordningar åsyftade

var helt nya i landet eller snarare sådana som rörde sig inom det nordiska området.

Ättlingar till de tidigaste romerna finner idag bland dem

man a som senare kommit att kalla sig resande. Det historiska sambandet är dock kontroversiellt se nedan. Såväl bland de resande själva

som andra förekommer skilda uppfattningar relationen romer-resande

om Lindholm, 1995: 155f.

Under första delen av 1800-talet försvårades resande

romernas pga den nya nationsgränsen mellan Finland och Sverige 1809 samt strängare restriktioner förflyttning såväl inom landet som mellan de nordiska länderna. Därmed kom att under längre period

en grupp en mer permanent bli kvar i Finland avskilda från de övriga nordiska

Bilaga 4

romerna. För denna grupp har senare beteckningen kalé eller kaale kommit att användas se nedan.

Från delen 1800-talet och några år in på 1900-talet

senare av anlände nya grupper av romer till Sverige. Dessa utgjordes av åtta släkter som kom från Ryssland via Finland och från Ungern via Frankrike och Danmark Tillhagen, 1965: 14. Exakt när de olika släkterna anlände är inte klart, men vi kan konstatera att det åter var möjligt för att Sveriges gränser från 1860, då det gamla

romer passera passtvånget upphävdes, och fram till 1914, då polisen ges befogenhet att deportera personer från vissa kategorier av människor, a zigenare, prostituerade, dömda brottslingar och sådana som pga ålder eller sjukdom kunde tänkas vara i behov av samhällets stöd Takman, 1976: 38. Enligt Tillhagen 1949: 1965: 14, vars främsta källa

Johan Dimitri Taikon, var de åtta släkter som kom att var romen etablera sig i Sverige kelderasha, men även lovara och tjurara.

a Dessa vid sekelskiftet invandrade romer talade alltså valakiska dialekter med ursprung i den andra europeiska migrationsvågen.

Ännu in 1900-talet utfärdades bestämmelser berörde a

som romer, t ex tvångsornhändertagande av barn efter norsk modell Thesleff, 191 23 samt tvångssterilisering. I vilken omfattning dessa bestämmelser kom att tillämpas i Sverige är omdiskuterat Lindholm, 1995: 54-62, men iden utsträckning det skedde måste det negativt ha påverkat möjligheter att bevara sitt språk.

romernas

Under 1900-talets hälft kan grovt tala om tre perioder

senare man då romer börjat anlända till Sverige. Först från 1954,

nya grupper av då passtvånget mellan de nordiska länderna upphörde, blir det åter möjligt för från Finland att resa till Sverige. En migration från

romer Finland till Sverige, eller en flyttning fram och tillbaka mellan länderna, har sedan fortsatt i denna grupp.

Den andra perioden började 1960-talet. Utöver en begränsad enskild invandring, skedde under några år slutet av 1960-talet och

1970-talet k organiserade överföringar av romer från länder

s kontinenten, kelderasha och lovara från Frankrike, Spanien, och

bl a Polen via Italien samt lovara från Ryssland, Bulgarien och Jugoslavien via Italien Sandström, 1981: 141; Nordström-Holm Lind, 1982: 57ft. Senare 1970-talet och några år därefter kom mest anknytningsfall.

Det senaste tillskottet romanitalare och romanidialekter i Sverige

av har skett under 1980- och l990-talen. Dessa kommer framför

romer

L‘ Enligt Tillhagen 1949: 3 så sent som omkring 1900" och Bergman 1964/1970: 17 huvudsakligen under perioden 1860-1880, och senare".

SOU 1997.-192 Bilaga 4

allt som flyktingar från östeuropeiska länder, i synnerhet ifrån f d Jugoslavien. Det finns inga samlade uppgifter vilka dialekter de

om talar, men beskrivningar av förhållandena i de områden från vilka grupperna kommer kan ge en uppfattning vilka dialekter kan

om som vara aktuella. En beskrivning romanidialekterna i f d Jugoslavien

av ges av Boretzky Igla 1994b, som räknar med följande dialekter: arli, bugurji och sinto samt de valakiska dialekterna kelderash, lovari, tjurari, machvano och gurbet.

Romska grupper och dialekter i Sverige idag

Att ge en helt uttömmande bild av vilka romska och dialekter

grupper som finns i Sverige idag är inte möjligt; tillgängligt material dock

ger en ganska god bild av de mer etablerade varieterna romani. För

av såväl grupper som dialekter används ett antal alternativa beteckningar, vilket kommer att behandlas relativt utförligt i framställningen nedan.

Vad gäller svenska beteckningar kallades i de tidigaste

romer källorna i svenskt myndighetsspråk för tartare enligt mönster från kontinenten. Man får förmoda att detta den beteckning

var som användes också bland majoritetsbefolkningen i allmänhet. Ordet zigenare introducerades i svenskan först år 1637; i kunglig

en förordning talas om sikeiner eller Tartare Bergman, 1964/1970. Senare kom zigenare att reserveras för de kring sekelskiftet nyanlända valakiska romerna, medan tartare användes både de resande och

om i mer utsträckt betydelse om andra människor i samhällets utkanter" jfr Svanberg, 1987.

En klassificering av romer i Sverige introducerats svenska

som av myndigheter bygger vistelseland under de senaste decennierna;

man talar om svenska, finska respektive utomnordiska eller mer specifikt polska, spanska, franska, ryska etc zigenare Iverstam Lindblom, 1988: 7. Dessa benämningar är utifrånbeteckningar och tar således inte hänsyn till de faktiska sambanden inom den romska befolkningen. Med svenska zigenare man då den grupp valakiska

menar romer, framför allt kelderasha, som kom till Sverige omkring senaste sekelskiftet. Beteckningen finska zigenare används för den ickevalakiska grupp som härstammar från de romer kom till Sverige

som på 1500-talet och sedan bosatte sig i Finland, för att sedan åter invandra till Sverige i ökad omfattning från l950-talet. Utomnordiska zigenare fungerar som en samlingsterm för ett stort antal valakiska och

senare tid även icke-valakiska romer jfr t ex Iverstam Lindblom, 1988: SIV-NZR, 1996: 4. Som framgår omfattar klassificeringen

Bilaga 4

svenska-finska-utomnordiska zigenare inte de resande.

Romernas egenbeteckning, rom, används alltmer också i Sverige. Ett påpekande om den svenska stavningen av detta 0rd och dess härledningar kan vara sin plats. På romani uttalas orden rom och romani med ett å-ljud som i svenska öron uppfattas som kort å kontrasten mellan lång och kort vokal har i de flesta dialekter av romani inte någon betydelseskiljande funktion. För att detta uttal naturligt ska återges i svenskan krävs alltså dubbelt m i ordet för språket: rommani. Denna ljudenligare stavning finner vi ofta i tidigare litteratur om romani i Sverige t ex Bergman, 1964/1970: 7: Rommani är zigenarnas spr21k.. I Svenska Akademiens ordlista anges båda formerna, romani och rommani. Vi har här valt att följa den norm som för närvarande tycks vara mest utbredd, nämligen att stava med ett m, trots att detta bruk leder till att ordet kommer att uttalas med långt â-ljud svenska.

Även beteckningarna för de enskilda romska och

grupperna dialekterna förekommer i olika former. För grupperna kelderasha, lovara, sinti m handlar det framför allt om smärre skillnader i böjningsformer eller stavning såsom, när det gäller dialekterna, t ex kelderash/kalderash, sinti/sinto etc. Den svenska terminologin ansluter sig här till den internationella. Vissa av dessa beteckningar är till sin betydelse ursprungligen beteckningar för den nisch inom vilken gruppen huvudsakligen varit verksam. Kelderash t ex betyder ‘kopparslagare’.

I Finland används för a det finska ordet mustalainen

romerna ung. svart person’. Romerna där använder själva beteckningen kaale plur. kaaleet el. kaalet, härlett ur romaniadjektivet kalo’/kalz’/kale’ mask/fem/plur ‘svart’, alternerat med det finska adjektivet tumma mörk eller, mer sällan, mustalainen Vuorela Borin, 1994: l. Även bland andra den första migrationsvägens

grupper av romer används beteckningar med betydelsen ‘svart, mörk kale i Wales

- Sampson, 1926/1968: ixff och calo i Spanien vilket dock inte

betyder att dessa grupper skulle vara närmre besläktade med varandra än andra icke-valakiska I officiella finska publika-

grupper av romer. tioner används numera ordet romani eller romaani. När det gäller egenbeteckningar för språket används kaalen kieli ung ‘de svartas språk, kaalengo tsimb, romani/romano chib eller på svenska finsk romani.

De resande kallar sig den egna romska dialekten för romano

‘‘ Formen kaaleet/kaalet ‘kaléer’, har alltså dubbel plural Lars Borin, samtal

, jfr kep-s-ar i svenska, från engelska cap-s.

Bilaga 4

Etzler 1944: 288 eller rommano Lindgren Lindwall, 1992: 71; Lindholm, 1995: 151, ibland stavat råmmano Johansson, 1977: 72. Det kan förtjäna att framhållas att resande inte är någon modern beteckning; gruppen har kallat sig så i generationer Lindholm, 1995: 152 eller sedan mitten av 1800-talet Sundt, 1850: 16. De resandes språk har utifrån, i analogi med benämningen gruppen, kallats tattarspråk. Egenbeteckningen för språket är rommani t ex Johansson, 1977; Ljungberg, 1977: 12; Lindgren Lindwall, 1992: 71, eller stavat râmmani Johansson, 1977: 72. Den tenn, svensk romani, som

här introducerat ansluter till denna användning, med bestämningen svensk för att skilja varieteten från andra former av romani som talas i de skandinaviska länderna. I engelskspråkig litteratur används Swedish Romani Bakker Van Der Voort, 1991: 27, men också Scandoromani Hancock, 1992 som då även omfattar motsvarande varietet i Norge. Svensk romani förekommer grovt sett i tvâ underdialekter, den skånska och den uppsvenska Ljungberg, 1977: 12.

Sammanfattningsvis kan man som framgår av den historiska översikten i stora drag tala om tre perioder under vilka olika varieteter av romani introducerats i Sverige: 1500-talet, slutet av 1800-talet samt från mitten av 1950-talet och framåt. De av dagens dialekter som utifrån befintliga källor kan påvisas ha sina rötter i de två tidigaste periodernas varieteter av romani är svensk romani, finsk romani, kelderash, lovari och tjurari. Vad gäller den senaste periodens variteter är källuppgifterna som vi sett ytterst ofullständiga, men bland de dialekter som torde vara aktuella mot bakgrund av information om ursprungsländer och det man vet om romanidialekter i dessa länder kan nämnas sinto, arli, bugurji och gurbet. Dessutom bör man räkna med ett obestämt antal andra valakiska och icke-valakiska dialekter.

Några anmärkningar om svenska romanidialekters

ursprung och bevarandestatus

När det gäller ursprung och bevarandestatus skiljer sig förhållandena av naturliga skäl mycket mellan de olika dialekterna. Vi ska här kortfattat belysa denna problematik för de dialekter som har en mer än 100-årig historia i Sverige, dvs för den första periodens varieteter svensk romani och finsk romani samt den andra periodens varieteter, representerade av kelderash. Särskilt i fråga om svensk och finsk romani finns några aspekter som har diskuterats och där det fortfarande råder brist på säker kunskap.

Den fråga som varit mest omdiskuterad vad gäller svensk romani,

Bilaga 4 sou 1997:192

eller ‘tattarspréket’, som det kallades utifrån 1940-talet när frågan var som mest aktuell gäller framför allt varietetens utvecklingshistoria. En ståndpunkt är att varieteten fått sin med svenska sammanflätade form genom en kontinuerlig utveckling från en ålderdomligare romani. En annan ståndpunkt är att den skapats av en befolkningsgrupp i samhällets utkanter som också inkluderat icke-romer. Denna grupp, som då i princip skulle ha varit svensktalande, antogs ha lånat in lexikalt material från romani i syfte att skapa ett hemligt språk. De motsatta åsikterna är här formulerade i renodlad form; åsiktsschatteringar mellan dessa ståndpunkter förekommer också.

Etzler 1944 står för den förra åsikten. Enlig honom är de resande ättlingar till de romer som kom till Sverige på 1500-talet och deras språk år en ännu levande fast till sitt ordförråd uttunnad och grammatiskt förfallen dialekt av zigenarspråket. Det lever som naturligt språk endast inom den folkgrupp i vårt samhälle som bär tattarnarnnet, och har intet annat att göra med de lösdrivar- och förbrytaridiom, med vilka det ofta förblandats, än att det givit dessa

mängd uttryck av främmande och hemlighetsfull klang. Etzler, en 1944: 157. Språkforskaren Gjerdman 1945 lutar den motsatta uppfattningen. Han finner inte Etzlers tes att språket utgör bevis för att ‘tattarna’ är zigenarättlingar hållbar ibid: 13ff. Han menar att språket är svenska med inga eller få spår av rommanigrammatik men med ordförrådet starkt rommanifärgat ibid.: 26. Visserligen medger han att han finner det troligt att det tattarspråk en del av dessa tattarna begagnar har övergått mer eller mindre svenskpåverkat rätt nedstigande 1ed’ ibid.:15, men menar att detta mera är att beteckna som undantag.

Gjerdman stödde sig på Dahlbergs 1945 fysiskt-antropologiska rasundersökning 66 tattare, vilken korn till slutsatsen att de resande

av inte var besläktade med zigenarna. Samma slutsats drog sociologen Heymowski 1969 utifrån genealogiska undersökningar av förfäderna till 30 tattare. Många senare forskare och skribenter har okritiskt och ofta förenklat återgett slutsatsen att det inte finns något klart samband mellan k tattare och romer som ett konstaterat faktum snarare

s än teori t Takman, 1976:44-45; Svensson, 1993 en håll-

som en ex — ning kan ha förstärkts av stigmatiseringen av begreppet zigenare.

som Det är inte underligt mot bakgrund av detta diskussionsklimat att Gjerdmans ståndpunkt också vad gäller språket blev tongivande.

Andra forskare förhåller sig mer neutrala. Schlüter 1993: 16 påpekar på tal slåktskapsstudier av resande i Norge att dessa

om studier kan kritiseras för bristande genealogiskt djup och menar att

inte kan dra några säkra slutsatser om de resandes ursprung. man Heymowski själv medger också i en senare artikel: Den av mig själv

sou 1997:192 Bilaga 4

förfäktade tesen om tattarväsendets huvudsakligen sociala karaktär har säkert bidragit till att avliva en del rasmyter men kanske inte tillräckligt beaktat möjligheten att zigenare eller zigenarättlingar även kan döljas bakom helt ordinära, svenskklingande namn utan att respektive arkivkällor på minsta sätt anger ifrågavarande etniska

personers bakgrund." Heymowski, 1987: 19. Kritik mot Heymowskis 1969 och senare Svenssons 1993 avhandlingar har formulerats Lindgren

av 1995, som pekar båda arbetenas begränsade material och pga detta alltför vidlyftiga generaliseringar.

När det gäller frågan om svensk romanis ursprung är inte i första hand de genealogiska förhållandena avgörande utan snarare språkets egen utvecklingshistoria. För språkvetare är det slående hur diskussionen om svensk romani har baserats på begränsade och osystematiska språkliga data. Diskussionen går oftast tillbaka pâ Etzler 1944, som presenterar en ordförteckning baserad på material från nio informanter samt korta texter från tre informanter, samt ibland relevant material från de övriga nordiska länderna Sundt, 1850; Iversen, 1944. Detta gäller inlägg i diskussionen från båda åsiktsriktningarna. Ytterligare data har senare tillkommit genom en ordlista och en kortfattad grammatisk skiss i Johansson 1977. De behandlingar av svensk romani som förekommer i den internationella litteraturen Bakker Van Der Voort, 1991; Hancock, 1992 går också tillbaka dessa relativt magra källor.

Trots de knapphändiga språkliga källorna står det klart att svensk romani skiljer sig från nyskapade hemliga språk som förbrytarspråk och västgötaknallarnas mânsing, där lån från romani och andra språk bara var ett av flera sätt att hitta nya hemliga ord; ett annat sätt var att systematiskt byta ut och lägga till ljud i svenska ord så att t ex skilling blir billing, och du blir buaduns Bergman 1964/1970. Svensk romani har inte sådana drag.

Den fråga som mest diskuteras när det gäller finsk romani är i hur stor utsträckning dialekten fortfarande talas. Den finska romani som Thesleff undersökte kring sekelskiftet hade fortfarande till stora delar ett ordförråd och en grammatik liknande de tidigare formerna av romani Thesleff, 1899: 6. Talarna använde dock många svenska, men däremot inga finska, lånord: i fråga om språket kunde man kalla Finlands zigenare svenska och icke finska ibid.: 8. Det påpekas i flera källor att dagens talare befinner sig i en tydlig språkbytessituation, där alla behärskar finska, ofta som sitt förstaspråk, och/eller ibland svenska, medan behärskningen av romani inte är lika utbredd. Graden av behärskning är bättre bland de äldre än bland de yngre Vuorela Borin, 1994: 10. Det nämns ofta att utsikterna inte är så goda för finsk romani: Framtiden för romani ser inte särskilt ljus ut

Bilaga 4

i Finlan Valtonen, 1969: 127. Det finns tecken på att språket håller att utvecklas mot en form av sammanflätad romani med romaniordförråd och finsk grammatik och finskt uttalsmönster Vourela Borin, 1994: 22.

Denna tämligen pessimistiska bild vägs i någon mån upp av aktuella uppgifter om i vilken utsträckning finsk romani behärskas se nedan. Vuorela Borin 1994: 10 påpekar också att det ger en mycket missvisande bild av livaktigheten hos finsk romani om man utgår från det antal barn som talar språket ett mått som annars ofta används i

detta syfte. Kunskaper i romani bland kalé är nämligen något som barnen får del av först när de börjar närma sig vuxen ålder jfr ovan om sammanflätade dialekter av romani generellt, s 17. Barnens förstaspråk är alltså oftast finska och någon gång svenska, medan finsk romani lärs som andraspråk, som ett led i upptagandet i vuxengruppen.

Vad gäller kelderash kan man konstatera, som nämnts ovan, att denna varietet har talats i Sverige i drygt 100 är. Kelderash hör till de s k konservativa eller flekterande valakiska dialekterna. På samma sätt som svensk och finsk romani fyller kelderash en viktig symbolfunktion för sina talare. Denna dialekt är emellertid typiskt en varietet som lärs in av romska barn som förstaspråk inom ramen för den tidiga socialisationsprocessen. Ett vanligt förhållande för svenska romer som tillhör denna grupp är att man har kelderash som förstaspråk och svenska som andraspråk. Genom kontinuerlig nyinflyttning av kelderashtalande romer sedan 1960-talet får man anta att varieteten har vitaliserats och stimulerats under de senaste decennerna. Samtidigt måste det påpekas att kelderash liksom andra språk eller språkliga varieteter som talas av minoritetsgrupper i Sverige också är utsatt för de sociala krafter som leder till språkbyte. Sålunda upplever den äldre generationen kelderashtalande att den uppväxande generationen uppvisar en mer begränsad sprâkbehärskning än de själva.

Beräkningar av den romska populationens storlek och

antalet talare av romani

Av flera skäl är det mycket svårt för att inte säga omöjligt att göra tillförlitliga beräkningar av antalet talare av de olika dialekterna av romani. Redan beräkningar av den totala romska populationen är mycket osäkra, och att sedan bedöma hur stor del av populationen som

talar språket innebär ytterligare svårigheter.

Beträffande beräkningar av populationens storlek kan vi för det

Bilaga 4

första konstatera att svensk befolkningsstatistik inte omfattar uppgifter om etnisk tillhörighet. Den statistik som ändå tagits fram i vissa sammanhang har byggt på beräkningsmetoder som endast gett en ofullständig bild av gruppen. Som exempel kan nämnas Iverstam 1987, där antalet zigenare i Stockholm beräknas till 1.664, fördelat på 360 svenska, 830 finska och 474 utomnordiska. Dessa utgör dock endast de zigenare som var kända av Stockholms socialdistrikt och/eller vid zigenarsektionen" ibid.: 4, och Iverstam betonar att det naturligtvis finns zigenare som inte kommer med i denna statistik. För det andra bör det påpekas att det generellt är svårt att avgöra storleken

minoritetsgrupper helt enkelt av det skälet att det inte existerar metoder för beräkning av etnisk tillhörighet som är både etiskt acceptabla och vetenskapligt säkra i synnerhet när det gäller starkt

stigmatiserade grupper.

Också när det gäller språktillhörighet saknas uppgifter i svensk officiell statistik. Att klart definiera vad som menas med talare av ett språk är inte heller okomplicerat. T ex måste sådana definitioner klart

vilken grad språkbehärskning och vilken typ av språkanange av vändning som avses. Nedanstående uppgifter bör därför tolkas med försiktighet.

Tabell l innehåller sammanställning av tillgängliga uppgifter om

en antalet romer i Sverige under de senaste åren. Som synes varierar uppgifterna starkt. Detta avspeglar ibland verkliga skillnader, som att antalet har ökat från de tidigaste uppgifterna till de senaste.

romer Variation mellan siffror för närliggande tidpunkter kan också bero

räknat med vidare eller snävare kategorier. Dessutom är att man skattningarna eller mindre välunderbyggda.

mer

Bilaga 4 sou 1997:192

Tabell Beräkningar av antalet zigenare/romer i Sverige.

Källa År Antal Statens invandrarverk Kommunförbundet i Iverstam 1984 5.154 Lindblom, 1988

Samma begränsning som nämndes ovan för Stockholmsundersökningen gäller även den beräkning för hela Sverige 1984 som presenteras i Iverstam 1988. Beräkningen från Statens Invandrarverk 1988/89 Stockholms skolor 1990 bygger Iverstams siffror, och har tagit hänsyn till nyanlända romer från Ungern, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Rumänien. Folkeryd Svanberg 1995 anger inte sin källa men kan antas ha utgått från Invandrarverkets beräkning. Liégeois 1987 anger heller ingen källa, och ger en mycket approximativ uppskattning av minimumantalet romer. Han påpekar att uppgifter om resandegrupper saknas i de flesta länder varför många siffror inte inkluderar dessa. Liégeios framhåller också att en stark befolkningstillväxt bland romer snabbt gör sifforna inaktuella. De siffror från 1993 som också återges av Folkeryd Svanberg 1995 är hämtade ur ett utkast till en Europarådsrapport av Gémeri O’Brian. Uppgifterna för 1994 i Liégeios Gheorghe 1995 anger minimum- och maximumantal. Liégeois karakteriserar dessa siffor som stabila i den bemärkelsen att de inte inkluderar de romer som nyligen anlänt till landet, vilket skulle ha ökat antalet betydligt. Den färskaste uppgiften är från SIV-NZR 1996, där antalet romer i Sverige uppskattas till minst 15-20.000.

Vad gäller storleken de olika romska grupperna i Sverige har de sparsamt förekommande uppgifterna samma slags begränsningar som totaluppskattningarna. Iverstam Lindbloms 1988 siffror för år 1984 fördelas mellan finska zigenare 2.546, svenska zigenare 1 102 och

. utomnordiska zigenare 1.506. Folkeryd Svanberg 1995 räknar i sina siffror från 1992 med 3.000 finska, 1.400 svenska och 2.000

sou 1997:192 Bilaga 4

utomnordiska zigenare. I SIV-NZR 1996 beräknas antalet kelderasha eller svenska zigenare till 2.500, kaléromer till 3.000 samt lovara, sinti, muslimska romer’ fl till uppskattningsvis minst

xoraxane m 10.000. För de resande blir alla försök till kvantifieringar ännu mer osäkra, vilket har att göra med att begreppet resande inte är entydigt och över huvud taget med komplexiteten i gruppens sammansättning, ursprung och romska identifikation.

Mot bakgrund av de svårigheter som vi pekat står det klart att de tidigaste siffrorna i sammanställningen är alltför låga. Det är troligt att de senare uppgifterna kommer närmare verkligheten, men det är uppenbart att även dessa av ovan nämnda skäl är mycket osäkra. Dessutom bör det understrykas att ingen av de ovanstående. uppskattningarna visar hur stor andel av gruppen eller grupperna som är talare av romani. Det är troligt att andelen personer som talar språket varierar betydligt mellan olika dialektgrupper. I en undersökning med syfte att beräkna antalet talare av finsk romani som utförts av Finska Delegationen för Romaniärenden, beräknades 55% av kalébefolkningen behärska romani väl. Beräkningen är gjord den totala populationen om 10.000 personer i Finland och Sverige, i vilken summa alltså de 3.200 som stadigvarande uppges vara bosatta i Sverige ingår Aleka Stobin, muntlig kommunikation.

När det gäller de romer som kommit till Sverige de allra senaste åren är uppgifterna mycket fragmentariska. En mycket grov uppskattning kan göras basis av statistik från Invandrarverket över uppgivet modersmål för personer som beviljats förstagångsuppehållstillstånd för vistelse eller bosättning i Sverige åren 1993-95. Sammanlagt 851 av dessa varav 839 kommer från f d Jugoslavien

och övriga från andra östeuropeiska länder har uppgett romani eller

romanes som sitt modersmål. Dessa siffror är med säkerhet underskattningar, eftersom man måste räkna med ett mycket stort mörkertal; inte alla romer anger att de är romanitalande vid en första förfrågan av svenska myndigheter. Mari bör därför beakta att det kan finnas många romanitalare också bland personer från f d Jugoslavien eller

5 Här inräknas också några familjer som inte är kelderasha. "’ De flesta från Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Jugoslavien. 7 Vi tackar Krister Isaksson Invandrarverket som tagit fram denna statistik

oss.

5 svårigheterna att få fram uppgifter av detta slag belyses också av följande: I Jugoslavien var 1981tex antaletpersoner som själva uppgav sig vara romer 168.000, varav 140.000 uppgav romani som modersmål, medan det uppskattade antalet romer var 600.000 Kovacek, 1991-1992: 22; Bugarski, 1993, citerade iAger, Muskens

Wright, 1993.

Bilaga 4

andra, särskilt östeuropeiska, länder som uppgett något av följande språk som modersmål: albanska, bosniska, makedonska, rumänska, ryska, serbiska, serbokroatiska, Slovakiska, slovenska, spanska, tjeckiska och ungerska, liksom i de fall där uppgift om språk saknas.

Undervisning i romani och behov av språkbeskrivningar

Inom ramen för den allmänna svenska minoritets- eller invandrarpolitiken har invandringen av romer sedan 1960-talet bidragit till att romani har kommit att användas i undervisning och andra mer formella sammanhang både i talad och skriven form. Hemsprålcsundervisning i romani har funnits sedan 1970-talet och utbildning av hemsprâkslärare har genomförts i begränsad omfattning. Bestämmelserna om hemspråksundervisning för zigenska elever, liksom för samiska och tornedalsñnska elever, är mer generösa än för andra grupper; det finns t ex ingen nedre gräns för antalet elever i en undervisningsgrupp, och det krävs inte att språket är ett dagligt umgängesspråk i hemmet. Speciellt för romska elever från utlandet är att de om det finns särskilda skäl har rätt till hemspråksundervisning i mer än ett språk Lpo 94.

I samband med materialframställning för hemspråksundervisningen i romani, i första hand kelderash och lovari, inleddes 1977 en diskussion rörande romsk ortograñ Ljungberg Scherp, 1977. Idag har läseböcker och annat undervisningsmaterial, samt sagoböcker, översättningar av svenska barnböcker m m tagits fram flera romanidialekter, a kelderash, men också lovari och finsk romani Socialstyrelsen, 1985; Stockholms skolor, 1990; SIV-NZR, 1996.

I detta sammanhang bör framhållas att det finns stora behov av beskrivningar av skilda romanidialekter så som de talas i Sverige idag. För vissa dialekter, som t ex kelderash, lovari och sinto, har som

redovisas i bibliografin nedan mer eller mindre utförliga beskriv-

ningar publicerats om dialekterna så som de talas i andra länder. Den kelderashdialekt som Johan Dimitri Taikon se ovan s 22 talade har utförligt beskrivits av Gjerdman Ljungberg 1963. Denna ordbok och grammatik, som har blivit ett internationellt standardverk i litteraturen om romani, utgör fortfarande den enda mer omfattande systematiska beskrivningen av en romanidialekt i Sverige. För finsk romani saknas framför allt beskrivningar av dialektens aktuella form. Vissa aspekter språket som det talas idag beskrivs dock i Vuorela

Borin 1994. Också när det gäller svensk romani finns det behov

sou 1997:192 Bilaga 4

av mer systematiska studier.

Det kan i detta sammanhang förtjäna att framhållas att kunskaper om romer och romska förhållanden, liksom om de beteckningar och perspektiv som är romernas egna, ännu inte är särskilt spridda i det svenska samhället utanför den grupp personer som själva är romer eller har direkt kontakt med romer. Detta speglas t 0 m i de erkända källor till kunskap som uppslagsverken utgör. Taikon 1970: 7ff ger exempel direkt fördomsfulla framställningar i 1950- och 1960talens mest använda uppslagsböcker. I den helt nyutgivna Nationalencyklopedin är det a bristen specialistkunskap som är anmärkningsvärd. Utöver uppslagsordet romani där en delvis dis-

kutabel beskrivning ges saknas helt som uppslagsord romernas

egenbeteckningar för såväl grupper som dialekter. Följaktligen finns det också ett stort behov av information riktad till majoritetsbefolkningen.

Sammanfattning om romani i Sverige

Romani har talats i Sverige sedan början av 1500-talet, då de första

anlände från Skottland via Danmark. Mycket snart och romerna särskilt 1600-talet infördes bestämmelser som syftade till att fördriva landet, det står klart att många romer blev

romerna ur men kvar. Under 1700-talet inriktades politiken alltmer assimilationsåtgärder med lösdriverilagar för de romer som under en längre tid

a befunnit sig i landet. En rörlighet mellan den finska och svenska delen

riket förekom troligtvis kontinueligt, bl att romer värvades av a genom till den svenska hären i Finland under 1600- och 1700-talen. Vid 1800-talets början inleddes hårdare restriktioner rörligheten såväl inom landet mellan de nordiska länderna. Den repressiva

som hållningen från samhällets sida har fortsatt 1900-talet.

mot romer Sammanfattningsvis kan konstateras att det funnits i landet från

romer 1500-talets början fram till idag.

Svensk romani så det talas idag har sina rötter i det språk som

som de första i Sverige förde med sig. Exakt hur och när dagens

romerna sammanflätade form uppstått och hur den utvecklats är oklart, men mot bakgrund av etablerad kunskap om liknande sprâkfonner samt

‘9 T ex anges: I Sverige representeras romani dels av en äldre typ med tydlig nordisk språkgemenskap och viss tysk anknytning. Senare, från slutet av 1800-talet, ersattes sicl den av en delvis annan typ med östeuropeisk anknytning."

Bilaga 4 sou 1997:192

historiska och historiskt-demografiska fakta, finns det med största sannolikhet en obruten kontinuitet mellan denna varietet och den tidigaste formen av romani i Sverige.

Finsk romani har också sina rötter i denna tidigaste form. Vad gäller frågan om varietetens kontinuitet i Sverige kan man konstatera att denna grupp romer fram till 1809 befann sig inom rikets gränser, och att de också rörde sig mellan rikets delar. När den nordiska passfriheten infördes 1954, inleddes en ökad rörlighet mellan Finland och Sverige och framför allt från 1960- och 1970-talen etablerades finsk romani som en av de större romanidialekterna i Sverige.

Under senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet invandrade valakiska romer från kontinenten. De som först etablerade sig i Sverige utgjordes av ett mindre antal familjer, vilka främst tillhörde gruppen kelderasha, men också grupperna lovara och tjurara var representerade. De dialekter av romani som talas av dessa grupper, kelderash, lovari och tjurari, har följaktligen en 100-årig historia i Sverige. Till skillnad från svensk och finsk romani talas dessa dialekter också av många romer i Europa och i världen i övrigt, med vilka kommunikation upprätthålls a pga släktband. Dessa dialekter har också fått nya tillskott genom invandring av kelderasha och lovara under de senaste decennierna.

Från slutet av 1960-talet kom nya grupper av romer till Sverige, både valakiska och icke-valakiska. Förutom en ökning av det totala antalet romanitalande i landet har detta inneburit en vitalisering av redan existerande romanidialekter samt ett tillägg av flera nya dialekter som sinto, arli, bugurji, och gurbet.

Exakta uppgifter om antalet talare av romani i Sverige idag är av flera ovan nämnda skäl inte möjligt att ge. Detta återspeglas även i de mest aktuella uppskattningarna av antalet romer i landet dvs

potentiella talare av romani där siffrorna varierar mellan femton och

tjugo tusen.

g

Bilaga 4

Referenser

Ager, Dennis E., 1990. Sociolinguistics and Contemporary French. Cam bridge, England: Cambridge University Press. Ager, Dennis, George Muskens Sue Wright red, 1993. Language Education for Intercultural Education. Clevedon, England: Multilingual Matters. Appel, René Pieter Muysken, 1987. Language Contact and Bilingualism. London: Edward Arnold. Amstberg, Karl-Olov Tommy Goldman, 1974. Zigenarens väg. Essä om

minoritet. Stockholm: LTs förlag. Bakker, Peter Hein Van Der en Voort, 1991. Para-Romani languages: An overview and some speculations their genesis. Bakker, Peter Marcel Cortiade red, In the

on Margin of Romani. Gypsy languages in Contact, 16-44. Bakker, Peter Marcel Cortiade red, 1991. In the Margin of Romani. Gypsy languages in Contact. Publikaties van het lnstituut voor Algemene Taalwetenschap 1991, 58. Amsterdam: University of Amsterdam. Bergman, Gösta, 1964/1970. Slang och hemliga språk. Stockholm: Prisma. Björckman, Samuel P., 1730. Dissertatio academica de cingaris. Upsala. Boretzky, Norbert, 1994. Romani: Grammatik des Kalderas-Dialekts mit Texten und Glossar. Balkanologische Veröffentlichungen. Wiesbaden: Harrassowitz. Boretzky, Norbert Birgit Igla, 1994a. Romani Mixed Dialects. Bakker, Peter Maarten Mous red, Mixed Languages. 15 Case Studies in Language Intertwining. Amsterdam: Institute for Functional Research into Language and Language Use IFOTT, 35-68. Boretzky, Norbert Birgit Igla, 1994b. Wörterbuch Romani-Deutsch- Englisch für den südosteuropäischen Raum: mit einer Grammatik der Dialektvarianten. Wiesbaden: Harrassowitz. Bryant, Jacob, 1785. Collections the Zingara or Gypsy language.

on Archaeologia: 387-394. Dahlberg, Gunnar, 1945. Antropometry of ‘tattare’, a special group vagabonds in Sweden. Upsala läkareforenings förhandlingar, N. F., 50. Dorian, Nancy, 1981. Language Death: The Life Cycle Scottish Gaelic

a Dialect. Philadelphia: University of Pennsylvania Press. Etzler, Allan, 1944., Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige: historia och språk. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. Uppsala: Almquist Wiksell. Folkeryd, Fredrik Ingvar Svanberg, 1995. Gypsies Roma in the Post- Totalitarian States. Stockholm: The Olof Palme International Center. Fraser, Angus M., 1992. The Gypsies. Oxford: Blackwell.

Bilaga 4 sou 1997:192

Gjerde, Lars Knut Kristiansen, 1994. "The orange of love" and Other

Stories: The Rom-Gypsy Language in Norway. lnstituttet for sammenlig-

nende kulturforskning Serie B Skrifter. Oslo: Scandinavian University

Press. Gjerdman, Olof, 1945. Tattama och deras språk. Svenska landsmål och

svenskt folkliv 68: l-55. Gjerdman, Olof Erik Ljungberg, 1963. The Language of the Swedish

Coppersmith Gipsy Johan Dimitri Taikon: Grammar, Texts, Vocabulary

and English Word-Index. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi. Uppsala: Lundequistska bokhandeln.

Hancock, Ian F., 1970. Angloromani a creole Journal of the Gypsy

Lore Society 49,12: 41-4. Hancock, Ian F., 1980. Gypsies Gennany: The fate of Romany.

Michigan Germanic Studies fall: 247-264. Hancock, Ian F., 1984. Romani and Angloromani. Trudgill, Peter red,

Languages in the British Isles. Cambridge: Cambridge University Press,

367-383. Hancock, lan F., 1988. The development of Romani linguistics. M. A.

Jazayery W. Winter red, Languages and Cultures. Berlin: Mouton

de Gruyter, 183-223. Hancock, Ian F., 1991. Vlax phonological divergence from common

Romani: Implications for standardization and orthography. Boltz,

William G. Michael C.Shapiro red, Studies in the Historical Phono-

logy of Asian Languages, 102-1 18. Hancock, lan F., 1992. The social and linguistic development of

Scandoromani. Ernst Hakon Jahr red, Language Contact: Theoretical

and Empirical Studies. Berlin: Mouton de Gruyter, 37-52. Hancock, lan F., 1993. The emergence of a union dialect of North

American Vlax Romani, and its implications for an international stan-

dard. International Journal of the Sociology of Language 99: 91-I04. Hancock, lan F., 1995. A Handbook of Vlax Romani. Austin: Slavica

Publishers. Hasselmo, Nils, 1974. Amerikasvenska. Lund: Esselte Studium. Heinschink, Mozes F., 1994. E Romani chib Die Sprache der Roma.

-

Mozes Heinschink Ursula Hemetek red, Roma: das unbekannte

Volk, Schicksal und Kultur. Wien: Böhlau Verlag,l 10-128. Heymowski, Adam, 1969. Swedish "Travellers" and their Ancestry: a

Social Isolate or an Ethnic Minority Stockholm: Almquist Wiksell. Heymowski, Adam, 1987. Resande eller tattare. En gammal minoritet

väg att försvinna. Svanberg, Ingvar red, I samhällets utkanter. Om

"tartare" i Sverige. Uppsala Multiethnic Papers ll. Uppsala: Centrum

For multietnisk forskning, Uppsala universitet, l3-2l.

sou 1997:192 Bilaga 4

Holzinger, Daniel, 1993. Das Rámanes. Grammatik und Diskursanalyse der

Sprache der Sinte. Innsbruck: Verlag des Instituts für Sprachwissenschaft der Universität Innsbruck.

Holzinger, Daniel, 1995. Romanes Sinte. Languages of the World

Materials 105. München Newcastle: LINCOM EUROPA. Hourani, Albert, 1992. De arabiska folkens historia Albert Hourani.

Furulund: Alhambra. Hyltenstam, Kenneth, l996a. Svenskan, ett minoritetsspråk i Europa och i

världen Ivars, Ann-Marie, Anne-Marie Londen, Leif Nyholm, Mirja Saari Marika Tandefelt red, Svenskans beskrivning 21, F orhandlingar vid Yjugoförsta sammankomsten för svenskans beskrivning, Helsingfors den 11-12 maj 1995. Lund: Lund University Press, 9-33.

Hyltenstam, Kenneth, 1996b. Diskussion av begreppen språk och dialekt

med resonemang om meänkielis status som eget språk. Rapport for Minoritetsspråkskommittén JO 1995:03. Stockholm: Centrum for tvåspråkighetsforskning.

Hyltenstam, Kenneth Christopher Stroud, 1991. Språkbyte och

språkbevarande. Om samiskan och andra minoritetsspråk. Lund: Studentlitteratur.

lversen, Ragnvald, 1944. Secret languages in Norway. Part Romany

Language in Norway. Skrifter utgitt av Det Norske Videnskaps-Akademi i Oslo. ll. Hist.-Filos. Klasse 1944, No. Oslo: Jacob Dybwad.

lverstam, Ingrid, 1987. Zigenare i Rinkeby Bromsten. Stockholm:

-

Zigenarsektionem, Socialdistrikt 18, Socialtjänsteni Stockholm. lverstam Lindblom, Ingrid, 1988. Zigenare: en skrift om möten med

zigenare i socialtjänsten. Norrköping: Statens invandrarverk. Johansson, Roger, 1977. Svensk rommani, upptecknad av Roger Johansson,

med etymologiska och grammatiska kommentarer av Gösta Bergman och

Erik Ljungberg samt förord av Adam Heymowski. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi. Uppsala: Gustav Adolfs akademi.

Karlsen, Ludvig, 1993. Romani-folkets ordbok. Oslo: Norbok. Kaufmann, Terrence, 1979. Review of W. R. Rishi’s Multilingual Romani

dictionary, Chandigarh 1974. International Journal of the Sociology of Language 19: 131-144.

Kaufmann, Terrence, 1984. Explorations Proto-Gypsy phonology and

classification. Paper presented at the 6th South Asian Languages Analysis Round-table Austin, Texas, 25-26 May 1984.

Kenrick, Donald, 1979. Romani English. International Journal ofthe

Sociology ofLanguage 19: ll-l20. Kenrick, Donald Grattan Puxon, 1972. The Destiny of Europe s Gypsies.

London: Sussex University Press.

Bilaga 4

Kovacéec, August, 1991-92. Languages of national minorities and ethnic groups the countries of what once was Yugoslavia With special reference to Romance idioms. Studia Romanica et Anglica Zagrabiensia 1991-1992, 36-37: 15-27. Krauss, Michael, 1992. The world’s languages crisis. Language, 68: 4-10. Liégeois, Jean-Pierre, 1987. Gypsies and Travellers. Socio-Cultural Data. Socio-Political Data. Strasbourg: Council for Cultural Co-operation. Liégeois, Jean-Pierre Nicolae Gheorghe, 1995. Roma/Gypsies. Europe a an minority. London: Minority Rights Group. Lindgren, Lars, 1995. Book review: Birgitta Svensson, 1993. Bortom all ära och redlighet: Tattamas spel med rättvisan. Nordiska museets handlingar 114. Stockholm: Nordiska Museet. Journal of the Gypsy Lore Society serie 51-54. Lindgren, Lars Bo Lindwall, 1992. Resande-anor. Hjord, Bengt red, Migration: Utvandrare och invandrare i gångna tider. Sveriges släktforskarförbunds årsbok l 992. Stockholm: Sveriges Släktforskarförbund, 71-104. Lindholm, Gunborg A., 1995. Vägarnas folk. De resande och deras livs värld. Göteborg: Etnologiska föreningen i Västsverige. Ljung, Magnus, 1988. Skinheads, hackers lama ankor. Engelskan i 80talets svenska. Stockholm: Trevi. Ljungberg, Erik, 1977. Inledning. Johansson, Roger, Svensk rommani, upptecknad av Roger Johansson, med etymologiska och grammatiska kommentarer av Gösta Bergman och Erik Ljungberg samt förord av Adam Heymowski. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, 1 l-l2. Ljungberg, Erik Lambert Scherp, 1977. Contribution á discussion sur Vorthographe de langue tsigane. Stockholm: Skolöverstyrelsen. Lpo 94. 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Utbildningsdepartementet. Marsden, William, 1785. Observations on the language of the people commonly called Gypsies. Archaeologia 7: 382-386. Masica, Colin P., 1991. The Indo-Aryan Languages. Cambridge: Cambridge University Press. Matras, Yaron, 1994. Untersuchungen zu Grammatik und Diskurs des Romanes: Dialekt der Kelderasa/Lovari. Balkanologische Veröffentlichungen. Wiesbaden: Harrassowitz. Miklosich, 1872-1881. Uber die Mundarten und Franz Xaver von, Wanderungen der Zigeuner Europa l-12. Kaiserliche Akademie der Wissenschaften, Phil. -Hist. Classe. Denskschriften. Bd. 21-23, Bd. 25-27, Bd. 30-31. Wien: Karl Gerold. Muratori, Ludovico A., 1752-54. Annali dItalia. Rome: Barbiellini.

Bilaga 4

Myers-Scotton, Carol, 1993. Duelling Languages. Grammatical Structure in

Codeswitching. Oxford: Clarendon Press. Nadkami, Mangesh V., l975. Bilingualism and syntactic change

Konkani. Language 51: 314-347. Nationalencyklopedin, 1989-1996. Höganäs: Bra Böcker. Nordström-Holm, Gunni Armas Lind, 1982. Om zigenare. Norrköping:

Statens invandrarverk. Okely, Judith, 1983. The Traveller Gypsies. Cambridge: Cambridge

University Press. Poplack, Shana, 1980. Sometimes I’ll start a sentence Spanich

Y TERMINO EN ESPANOL: Toward typology of code-switching.

a

Linguistics l8: 581-618. Price, Glanville, 1984. The Languages of Britain. London: Edward Arnold. Puxton, Grattan, 1980. Romani Chib The Romani Language Movement.

- Planet 49/50. Aven publ Morris, Jan red, Compass Points. Cardiff: University of Wales press.

Puxton, Grattan Donald Kenrick, 1990. Bibahtale Bersa. London:

Romanestan Publications. Översättning till romani av Kenrick Puxton

1972, reviderad och uppdaterad. Rabenius, Laurentius G., 1791. Observationes historiam zigueunorum

illustrantes. Upsala. Rüdiger, Jacob C. C., 1782-1793. Neuster Zuwachs der teutschenfremden

und allgemeinen Sprachkunde in eigenen Aufsätzen, Bücheranzeigen und

Nachrichten I-5. Leipzig. Sampson, John, 1926/1968. The Dialect of the Gypsies of Wales, Being the

Older Form of British Romani Preserved in the Speech of the Clan of

Abram Wood. Oxford: Clarendon Press. Sandström, Bengt, 1981. Svenska for utomnordiska zigenare. Hyltenstam,

Kenneth red, Språkmöte: Svenska som främmande språk, hemspråk, tolkning. Lund: Liber Läromedel.

Schlüter, Ragnhild, 1993. De reisende: en norsk minoritets historie og

kultur. Oslo: Ad Notam Gyldendal. Schmidt, Annette, 1985. Young People s Dyirbal. An Example of Language

Death from Australia. Cambridge: Cambridge University Press. SIL, 1992. Barbara F. Grimes red, R. Pittman E. Grimes konsult

red. Languages of the World l2:e utg. Dallas, Texas: Summer Institute of Linguistics httpz//www.sil.org/ethnologue/ethnologue.html.

SlV-NZR, 1996. Romer i Sverige: Situationsbeskrivning. Rapport från

Arbetsgruppen SJV-Nordiska Zigenarrådet, Januari 1996. Statens invand-

rarverk Nordiska Zigenarrådet. Socialstyrelsen, 1985. Zigenare. En förteckning av litteratur och musik

av

och om zigenare. Stockholm: Socialstyrelsen.

Bilaga 4 sou 1997:192

Stockholms skolor, I990. Zigenska elevers skolsituation. Historik,

lägesbeskrivning och utvecklingsbehov. Rapporterfrån Stockholms

skolor 1990:2. Stockholm: Skolavdelning Stockholm skolor. Strand, Richard F., 1973. Notes on the Nuristani and Dardic languages.

Journal of the American Oriental Society 93: 297-305. Stroud, Christopher, 1992. The problem of intention and meaning

code-switching. Text 12: l27-l55. Sundt, Eilert Lund, 1850/1852. Beretning om Fame eller landstrygerfolki

Norge. Bidrag till kunskab om de laveste samfundsforholde. Christiania. Svanberg, lngvar, 1987. Inledning. Svanberg, Ingvar red, I samhällets

utkanter. Om tattare" i Sverige. Uppsala Multiethnic Papers l Uppsala: Centrum för multietnisk forskning, Uppsala universitet, 7-l2.

Svensson, Birgitta, l993. Bortom all ära och redlighet. Tattarnas spel med

rättvisan. Nordiska Museets Handlingar 114. Lund: Nordiska Museet. Taikon, Katarina, l970. Zigenare. Visby: Hanseproduktion. Takman, John, 1976. The Gypsies in Sweden. A Socio-Medical Study.

Stockholm: Liber. Thesleff, Arthur, I899. Finlands Zigenare. Helsingfors: Finsk tidskrift. Thesleff, Arthur, 1904. Zigenare. Stockholm: Nordiska museets förlag. Thesleff, Arthur, l9l Report on the Gypsy problem. Journal of the Gypsy

Lore Society serie 81-269. Tillhagen, Carl-Herman, 1949. Gypsy clans Sweden. Journal of the

Gypsy Lore Society, serie 28: l-l7, ll9-l34, 29: 23-39. Tillhagen, Carl-Herman, 1965. Zigenarna i Sverige. Stockholm: Natur och

kultur. Turner, Ralph Lilley, 1926. The Position of Romany lndo-Aryan.

Journal of the Gypsy Lore Society, serie 4: 145-189. Vaagland, P. lvar, 1982. Målrørsla og reformarbeidet i trettiåra. Oslo: Det

Norske Samlaget. Valtonen, Pertti, 1969. Finnish Romani research. Journal of the Gypsy Lore

Society, 48, 3-4: 124-127. Vekerdi, lozsef, l993. Word Formation Gypsy Languages. Brogyanyi,

Bela Reiner Lip red, Comparative Historical Linguistics: Indo- European ana F inno-Ugric. Amsterdam: John Benjamins, 233-243.

Ventzel, Tat’jana Vladimirovna, 1983. The Gypsy language. Languages of

Asia and Africa. Overs ryska av S. Gitman. Moskva: Nauka Publishing House.

Vuorela, Katri Lars Borin, 1994. The Finnish Gypsies and Finnish

Romani manus, under utgivning A. O’Corrain MacMathüna red, Linguistic minorities in Scandinavia and the British Isles. Acta

Upsaliensis Universitatis. Studia Celtica Upsaliensia 2. Uppsala: Uppsala

universitet.

Bilaga 4 Yoors, Jan, 1967. The Gypsies. New York: Simon and Schuster.

Bilaga 4

Appendix

Systematisk bibliografi

Bibiograñn omfattar: l en så vitt möjligt fullständig förteckning över existerande språkvetenskaplig litteratur om romani i Sverige och de övriga nordiska länderna, 2 ett begränsat urval av andra arbeten om romer i Sverige och Norden samt 3-4 ett urval av relevant internationell språkvetenskaplig litteratur om romani samt någon övrig litteratur om romer. Vid urvalet av internationell språkvetenskaplig litteratur har tonvikten lagts på milstolpar i romanilingvistikens historia samt diskussioner kring standardiseringsfrågor, men framför allt grammatikor och andra språkbeskrivningar. För aktuella språkbeskrivningar anges där sådana uppgifter varit tillgängliga om arbetet innefattar ordlista O, grammatik G och/eller textsamling T, följt av uppgift om varietet/dialektgrupp av romani samt sidantal.

Sverige och Norden: språk

Bakker, Peter Marcel Cortiade red.. ln the Margin of Romani. Gypsy

languages Contact. Publikaties van het lnstituut voor Algemene Taal-

wetenschap 1991, 58. Amsterdam: University of Amsterdam. Bergman, Gösta, 1964/1970. Slang och hemliga språk. Stockholm: Prisma. Oz

resanderomani Björckman, Samuel P., 1730. Dissertatio academica de cingaris. Upsala. Bugge, Sophus, 1857. Vermischtes aus der Sprache der Zigeuner. Beitráge zur

verg/eichendenSprachforschung, Vol. Berlin. Dorph, N. V., 1837. De judske Zigeunere og en ratvelsk Ordbog. København. Etzler, Allan, 1944. Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige: historia och

språk. Stockholm studies Scandinavian philology. Uppsala: Almquist

Wiksells. O, T: resanderomani Etzler, Allan, 1959. Svenskt tattarspråk. Svenska landsmål och svenskt folkliv

82: l30-l5l. Oz resanderomani Ganander, Christfrid, l780. Undersökning om de så kallade tartare eller

zigeuner. Manuskript i Kgl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens

arkiv, Stockholm. Gilliat-Smith, Bernard, 1967. Finnish Gypsy texts. Journal ofthe Gypsy Lore

Society 46, 82-97. T: finsk romani Gjerde, Lars Knut Kristiansen, 1994. "The Orange of Love" and Other

Stories: the Rom-Gypsy Language in Norway. lnstituttet for sammenlignen—

de kulturforskning Serie B Skrifter. Oslo: ScandinavianUniversity Press.

T: valakisk romani, 305

sou 1997;192 Bilaga 4

Gjerdman, Olof, 1945. Tattarna och deras språk. Svenska landsmål och svenskt

folkliv 68: 1-55. Gjerdman, Olof Erik Ljungberg 1963. The Language of the Swedish

Coppersmith Gipsy Johan Dimitri Taikon: Grammar, Texts, Vocabulary ana English Word-index. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi. Uppsala: Lundequistska bokh. O, G, T: kelderash, 455

Hancock, lan, 1992. The social and linguistic development of Scandoromani.

Jahr, Ernst Hakon red., Language Contact: Theoretical and Empirical

Studies. Berlin: Mouton de Gruyter, 37-52. Hansen, H. P., 191 Kjaeltringsproget. Troldesagn og dunkel Tale. Festskrifi

till E. Kristensxsen, Danmarks Folkeminder l7. København. Haugen, Einar, 1949. A note on the Romany language. Norsk Tidskrift/oi

Sprogvidenskap 15: 388-391. Haugen, Einar, 1975. Language and Society: A Sociolinguistic Profile of

Norway. Michigan-Germanic-Studies 9-41. lversen, Ragnvald, I944. Secret languages in Norway. Part Romany

Language in Norway. Skrifter utgitt av Det Norske Viden.s‘kaps-A kademi i

Oslo. II. Hist. Klasse /944, No. Oslo: Jacob Dybwad G, O, T: norsk resanderomani

lversen, Ragnvald, 1947. Et og annet om romani og rodi i Norge. Maal og

minne 1947: 76-84. Johansson, Roger, 1977. Svensk rommani, upptecknad av Roger Johansson,

med etymologiska och grammatiska kommentarer av Gösta Bergman och

Erik Ljungberg samt förord av Adam Heymowski. Acta Academiae Regiae

Gustavi Adolphi. Uppsala: Gustav Adolfs akad. G, O: resanderomani,90

Karlsen, Ludvig, 1993. Romani-folkets ordbok. Oslo: Norbok. O: norsk

resanderomani Ljungberg, Erik Lambert Scherp, 1977. Contribution a discussion sur

Porthographe de langue tsigane. Stockholm: Skolöverstyrelsen. Miskow, Johan, 1904. Rejsende. Danske Studier 1904: 129-140. Miskow, Johan, 1909. Mere om Romanier og Rejsende. Danske Studier 1909:

104-108. Miskow, Johan V. Brøndal, 1923. Sigøjnersprogi Danmark. Danske Studier

1923: 97-145. O: dansk resanderomani Mustalaiskielen ortograñakomitean mietintö, 1972. Komiteanmietintö 1971:

A 27. Helsinki. Palm, Herman, 1910. Hemliga språk i Sverige Svenska landsmål 1910:

.

57-109. Rabenius, Laurentius G., 1791. Observationes historiam zigueunorum

illustrantes. Upsala. Refsum, Helge, 1945. Tatermâl i Norge. Maal og Minne 1/2: 83-92.

Bilaga 4 sou 1997:192

Ribskog, øyvin, 1941. Sjargong, forbryterspråk og rommani#. Maal og Minne

1941: 142-146. Reyment, R. A., I982. Quantitative analysis ofthe vocabulariesofNorwegian

and Swedish travellers. Journal of the Gypsy Lore Society 62-68. Sundt, Eilert Lund, 1850/1852. Berelning om Fante eller landstrygerfolk i

Norge. Bidrag till kunskab de laveste samfundsforholde. Christiania. Oz

om

norsk resanderomani Thesleff, Arthur, 1901 Wörterbuch des Dialekts derfinnldndischen Zigeuner.

.

Helsinki. Oz finsk romani Ulrich, Arvid, 1909. Ett ock annat om rommanespråket. Svenska landsmål

1909: 96-101. Ulrich, Arvid, 1909. Ett ock annat om sigenarspråket. Svenska landsmål 1909:

102-106. Valtonen, Pertti, 1968. Suomen mustalaiskielen kehitys eri aikoina tehtyjen

muistiinpanojen valossa. Opubl. Ph. Lic. avh., Institutionen för asiatiska

och afrikanska språk, Helsingfors universitet. Valtonen, Pertti, 1967. Finnish Romani: Preliminary survey. Journal of the

Gypsy Lore Society 46, 56-59. Valtonen, Pertti, 1969. Finnish Romani research.J0urnal of the Gypsy Lore

Society 48: I24-27. Valtonen, Pertti, 1972. Suomen mustalaikielen etymologinen sanakirja.

Tietolipas 69. Helsingki: Helsinki Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

O etym.: finsk romani Valtonen, Pertti, 1979. Trends Finnish Romani. International Journal of the

Sociology of Language 99: 121-I24. Van Der Voort, Hein. 1991. The Romani Dialects of the Finnish Gypsies.

Peter Bakker Marcel Cortiade red.. In the Margin of Romani, 132-

151. Van den Eijnde, Alexander, 1991. Romani Vocabulary in Swedish Slang.

Peter Bakker Marcel Cortiade red.. In the Margin of Roman, 185-192. Vuorela, Katri Lars Borin, 1994. The Finnish Gypsies and Finnish Romani

manus, under utgivning A. O’Corrain MacMathüna red.,

Linguistic minorities in Scandinavia and the British lsles. Acta Upsaliensis

Universitatis. Studia Celtica Upsaliensia Uppsala: Uppsala universitet.

Sverige och Norden: övrigt

Arbetsgruppen SlV-Nordiska Zigenarrådet, 1996. Romer i Sverige.

Situationsbeskrivning. Statens invandrarverk Nordiska Zigenarrådet. Amstberg, Karl-Olov Tommy Goldman, 1974. Zigenarens väg. Essä om en

minoritet. Stockholm: LTs forlag. Amstberg, Karl-Olov, 1984. Kulturanalys i praktiken. Svar på 20 frågor som

sou 1997:192 Bilaga 4

brukar ställas om zigenare. Norrköping: Statens invandrarverk. Gustafsson, lnga, 1973. Studies ofa Minority Group s Efforts to Preserve its Cultural Autonomy. Stockholm: IMF O-group, Institute of Education, University of Stockholm. Iverstam Lindblom, lngrid, 1988. Zigenare: skrift möten med zigenare

en om i socialtjänsten. Norrköping: Statens invandrarverk. Kaminski, lgnacy-Marek, 1980. The State of Ambiguity Studies of Gypsy

: Refugees. Göteborg: Dept. of Social Anthropology, University of Gothenburg. Lindgren, Lars Bengt Sandström, 1996. Romer minoritet i många

- en länder. Norrköping: Statens invandrarverk. Lindholm, Gunborg A., 1995. Vägarnas folk. De resande och deras livsvärld. Göteborg: Etnologiska föreningen i Västsverige. Marta, Claudio, 1979. The acculturation of the Lovara. Stockholm: Liber. Nordström-Holm, Gunni Annas Lind, 1982. Om zigenare. Norrköping: Statens invandrarverk. Schlüter, Ragnhild, 1993. De reisende: en norsk minoritets historie kultur.

og Oslo: Ad Notam Gyldendal. Taikon, Katarina, 1970. Zigenare. Visby: Hanseproduktion. Tillhagen, Carl-Herman, 1949. Gypsy clans Sweden. Journal of the Gypsy Lore Society 28: 1-17, 119-134; 29: 23-39. Tillhagen, Carl-Hennan, 1965. Zigenarna i Sverige. Stockholm: Natur och kultur. Takman, John, 1976. The Gypsies in Sweden. A Socio-Medical Study. Stockholm: Liber Förlag.

Europa och världen: språk

Acton, Thomas, A., 1989. The value of ‘creolized’ dialects of Romanes. Balicé Sait et al. red., Romani Language and Culture, 169-180. Balicé, Sait, Milka Jauk-Pinhad, Cöedo KisicU, Milan Söipka Rade Uhlik red., 1989. Romani Language and Culture. Sarajevo: Institute za Proucavanje Nacionalnih Odnosa. Bakker, Peter, 1995. Notes on the Genesis of Calö and Other Iberian Para- Romani Varieties. Matras, Yaron red., Romani in Contact: The History, Structure and Sociology of a Language, 125-150. Bakker, Peter Hein Van Der Voort, 1991. Para-Romani languages: An overview and some speculations on their genesis. Peter Bakker Marcel Cortiade red., In the Margin of Romani. Gypsy languages in Contact, I6- 44.

Bilaga 4

Bakker, Peter Marcel Cortiade red., 1991. In the Margin of Romani.

Gypsy languages in Contact. Publikaties van het lnstituut voor Algemene

Taalwetenschap 1991, 58. Amsterdam.University of Amsterdam. Bhatia, Rishi Gopal, 1963. A Gypsy Grammar. Diss., University of

Pennsylvania. G, O, T: valakisk romani Boltz, William G. Michael C. Shapiro red.. Studies in the Historical

Phonology Asian Languages. Amsterdam: Benjamin, I991. Boretzky, Norbert, 1986. Zur Sprache der Gurbet von Pristina Jugoslavien.

Giessener Hefte für Tsinganologie 1-4: 195-216. Boretzky, Norbert. 1993. Bugurdzi. Deskriptiver und hist0rischerA bri/3 eines

Romani-Dialekts. Osteeuropa-lnstitut an der Freien Universität Berlin.

Balkanologische Veraffentlichungen 21 Wiesbaden: Harrassowitz. G1

.

bugurji Boretzky, Norbert. 1994. Romani: Grammatik des Kalderas-Dialekts mit

Texten und Glossar. Balkanologische Veröffentlichungen. Wiesbaden:

Harrassowitz. O, G, T: nord-Serbisk kelderash, 299 Boretzky, Norbert, 1995. interdialectal interference Romani. Matras,

Yaron red., Romani in Contact: The History, Structure ana Sociology of

a Language, 69-94. Boretzky, Norbert Birgit Igla, 1994a. Romani mixed dialects. Bakker,

Peter Maarten Mous red., Mixed Languages. 15 Case Studies in

Language lntertwining. Amsterdam: Institute for Functional Research into

Language and Language Use IFOTT, 35-68. Boretzky, Norbert Birgit lgla, 1994b. WörterbuchRomani-Deutsch-Englisch

für den südosteuropäischen Raum: mit einer Grammatik der Dialektvarian-

ten. Wiesbaden: Harrassowitz. Oz balkansk romani, 418 Borrow, G., 1982. Romano Lovo IiI. Word-Book of the Romany or English

Gypsy Language. Gloucester: Sutton. Oz angloromani Bryant, Jacob, 1785. Collections on the Zingara or Gypsy language.

Archaeologia: 387-394. Bubenik, Vit, I995. On typological changes and structural borrowing the

history of European Romani. Matras, Yaron red., Romani in Contact:

The History, Structure and Sociology of a Language, 1-24. Calvet, Georges, 1982. Lexique Tsigane: Dialecte des Erlides de Sofia. Paris:

Publications Orientalistes de France. Oz arli Calvet, Georges, 1989. Gypsy syntax. Ba|ic;, Sait et al. red., Romani

Language and Culture, 269-281. G2 kelderash Calvet, Georges, Francoise Delroye Michele Labalette, 1970. Abrégé

grammatical de manus. Etudes Tsiganes 16, 69-79. G1 manush Cortiade, Marcel, 1990. Stuart Manns Wörterbuch des albanishen Romanes.

Giessen: Justus-Liebig-Universität Giessen. Oz albanska romanidialekter Franzese, Sergio Giulio Soravia, 1983. Dialetto dei Rom Xoraxan’e.

Lacio Drom 19, 2: 2-43. G, O

Bilaga 4

I

Fraser, Angus, 1992. Looking into the seedsoftime. TsinganoIogischeStudien

l-2: 135-I66. Friedman, Victor A., 1995. Romani standardization and status the Republic

of Macedonia. Matras, Yaron red., Romani in Contact: The History, Structure and Sociology of a Language, l77-l 88.

Friedman, Victor A., 1985. Problems the codification ofa standard romani

literary language. Grumet, Joanne red., Papers from the Fourth ana

Fifth Annnual Meeting, Gypsy Lore Society, North American Chapter: 56-

75. Grant, Anthony P., I995. Plagiarism and Lexical Orphans the European

Romani Lexicons. Matras, Yaron red., Romani in Contact: The History,

Structure and Sociolog of a Language, 53-68. Grellman, Heinrich Moritz, l 783. Die Ziguener. Ein historischer Versuch über

die Lebensart una die Veifassung, Sitten una Schicksale dieses Volks in

Europa, nebst ihrem Ursprunge. Dessau Leipzig. Grellman, Heinrich Moritz G., l787. Historischer Versuch über die Zigeuner.

Göttingen. Greppin, John A. C., 1984. The Gypsy Language. Gamut l3: 50-52 Grierson, George A., I903-1922. Linguistic Survey of lndia. Delhi: Motilal

Banarsidass. Grierson, George A., 1908. India and the Gypsies. Journal ofthe Gypsy Lore

Society, new series, 400. Grumet, Joanne red., Papers from the Fourth and Fifth Annnual Meeting,

Gypsy Lore Society, North American Chapter. New York: Gypsy Lore

Society, Publication No. lgla, Birgit, 1990. Probleme der Standardisierung des Romani. Dow, James

R., Thomas Stolz, Norbert Boretzky, Werner Enninger, Matthias Perl

red., Akten des Essener Kolloquiums uber "Min0ritatensprachen/-

Sprachminoritaten". Bochum: Brockmeyer, 75-90. Hancock, lan F., 1970. Angloromani a creole Journal ofthe Gypsy Lore

Society 49, l-2: 41-4. Hancock, lan F., 1980. Gypsies Germany: The fate of Romany. Michigan

Germanic Studies fall: 247-264. Hancock, lan F., 1984. Romani and Angloromani. Trudgill, Peter red..

Languages in the British Isles. Cam bridge, England: Cambridge University

Press, 367-383. Hancock, lan F., 1986. The Cryptolectal Speech of the American Roads:

Traveler Cant and American Angloromani. American Speech 6|, fall:

206-220. Hancock, lan F., I988. The development of Romani linguistics. M. A.

Jazayery W. Winter red.. Languages and Cultures. Berlin: Mouton de

Gruyter, l83-223. Hancock, lan F. 1990. A Grammar of the Hungarian-Slovak Carpathian,

Bilaga 4

Romungro, Basha/a’o Romani Language. Texas: International Romani

Union. O, G: karpatiska, romungro, bashaldo Hancock, lan F., 1991. Vlax phonological divergence from common Romani:

Implications for standardization and orthography. Boltz, William G.

Michael C.Shapiro red.. Studies in the historical phonology Asian

languages, 102-118. Hancock, lan F., 1993. The emergence ofa union dialect of North American

Vlax Romani, and its implications for an international standard. International Journal of the Sociology of Language 99: 91-104.

Hancock, lan F., 1995. A Handbook of Vlax Romani. Austin: Slavica

Publishers. lnc. G2 valakiska, 178 Hasler, Juan A., 1974. Le Romano des Romanishels d’Amerique du Sud.

Journal of the Gypsy Lore Society 21-45. Heinschink, Mozes F., 1978. La langue tsigane en Autriche et en Yougoslavie.

Extrait de la Revue de Tsiganes 8-20. Heinschink, Mozes F., 1994. E Romani C+hib Die Sprache der Roma.

- Heinschink, Mozes Ursula Hemetek red., Roma: das unbekannte Volk,

Schicksal und Kultur, l 10-128. Heinschink, Mozes Ursula Hemetek red., 1994. Roma: das unbekannte

Volk, Schicksal und Kultur. Wien. Wien: Verein Romano Centro, Böhlau. Holtzinger, Daniel, 1987. Phonologie des Rommanes der Sinte in der

Nundesrepublik Deutschland. Unveroffentliche Diplomarbeit. Klagenfun:

Universität filr Bildungswissenschaften. Holtzinger, Daniel, 1993. Das Rámanes. Grammatik una Diskursanalyse der

Sprache der Sinte. lnnspruck: Verlag des lnstituts für Sprachwissenschaft der Universität lnnspruck. Gz sinto, 336 s..

Holtzinger, Daniel, 1995. Romanes Sinte. Languages 0 the World/Materials

105. München Newcastle: LINCOM EUROPA. Gz sinto Hübschmannova, M., 1978. Language des Rom en Tchécoslaviquie. Extrait

de la Revue de Tsiganes 40-41. Jusuf, Soaip Krume Kepeski, 1980. Romani Gramatika. Skopje: Nasha

Kniga. O, G Kaufmann, Terence, 1979. Review of W. R. Rishi’s Multilingual Romani

Dictionary, Chandigarh 1974. International Journal of the Sociology of

Language 19: I31-144. Kaufmann, Terence, 1984. Explorations Proto-Gypsy phonology and

classification. Paper presented at the 6th South Asian Languages Analysis

Round—table Austin, Texas, 25-26 May 1984. Kenrick, Donald, 1967. Morhology and Lexicon of the Romany Dialect of

Kotel Bulgaria. Ph. Diss., London University. O, G Kenrick, Donald, 1978. Romani English. International Journal ofthe

Sociology of Language I9: l l 1-120.

Bilaga 4

Kenrick, Donald, 1993. Romani at the Crossroads. G. Extra L. Verhoeven red., Immigrant Languages in Europe. Clevendon, Avon: Multilingual Matters. bl a om "gypsy/rom" Kochanowski, Jan, 1963. Gypsy Studies 1-2. New Delhi: International Academy of Indian Culture. G, T: lettisk romani Kovaceec, August, 1991. Languages of national minorities

and ethnic groups

the countries of what once was Yugoslavia With special reference to Romance idioms. Studia Romanica et Anglica Zagrabiensia 1991-1992, 36-37: 15-27. Marsden, William, 1785. Observations on the language of the people commonly called Gypsies. Archaeologia 382-386. Matras, Yaron Gertrud Reeshemius, 1991. Standardization beyond the state: The cases of Yiddish, Kurdish and Romani. Gleich, Utta

von Ekkehard Wolff red., Standardization of National Languages.‘ Symposium on Lnguage Standardization. Hamburg: Graduate Program for the Study of Language Contact and Multilingualism, University of Hamburg and the UNESCO Institute for Education, 103-123. Matras, Yaron, 1994. Untersuchungen zu Grammatik und Diskurs des Romanes: DialektderKelderasa/Lovari. BalkanologischeVeroffentlichungen. Wiesbaden: Harrassowitz. G1 kelderash, 256 Matras, Yaron red., 1995. Romani in Contact: The History, Structure and Sociology ofa Language. Current issues linguistic theory. Amsterdam: Benjamins. Meszaros, G/, 1978. La langue tsigane en Hongrie. Extrait de la Revue des Etudes Isinganes 29-33. Miklosich, Franz Xaver von, 1874-1878. Beitrage zur Kenntniss der Zigeunermundarten I-4. Wien: Karl Gerold. Miklosich, Franz Xaver 1872-1881. Uber die Mundarten und

von, Wanderungen der Zigeuner Europa l-l2. Kaiserliche Akademie der Wissenschaften, Phil.-Hist. Classe. Denskschriften. Bd. 21-23, Bd. 25-27, Bd. 30-31. Wien: Karl Gerold. Paspati, Alexandre G., 1870. Etudes sur les Tschinghianés ou Bohémiens de l’Empire Ottoman. Constantinople: Antoine Koroméla. 0, G, T: turkisk romani Pott, August Friedrich, 1844-45. Die Ziguener in Europa und Asien. Etnographisch-Iinguistische Untersuchung, vornehml ich ihrer Herkunft und Sprache, nach gedruckten und ungedruckten Quellen. 2 band. Halle: Verlag v. Ed. Heynemann. Pobozniak, Tadeusz, 1964. Grammar of the Lovari Dialect. Krakow: Pnnstwowe Wydawnictwo Naukowe. G2 lovari Puxton, Grattan, 1980. Romani Chib The Romani Language Movement.

- Planet 49/50. Aven publ. Morris, red., Compass Points. Cardiff:

Bilaga 4 sou 1997;192

University of Wales press. Rüdiger, Jacob C. C., 1782-1793. Neuster Zuwachs der teutschenfremden una allgemeinen Sprachkunde in eigenen Aufscitzen, Bucheranzeigen und Nachrichten 1-5. Leipzig. Sampson, John, 1926 1968. The Dialect ofthe Gypsies of Wales, being the older form of British Romani preserved in the speech the clan of A bram Wood. London. O, G: walesisk romani Smart, Bath C. Henry Thomas Crofton, 1875. The Dialect ofthe English Gypsies. London: Asher and C0. 2:a uppl.. Trudgill, Peter red., I984. Languages in the British Isles. Cambridge, England: Cambridge University Press. Turner, Ralph Lilley, 1926. The Position of Romany lndo-Aryan. Journal ofthe Gypsy Lore Society 145-189. Uhl ik, Rade, 1983.Srpskohrvatsko—romsko~engleskrec nik/Romengoalavari. Sarajevo: Svjetlost. O Uhlik, Rade, I942. F. G. Ackerley, red. Bosnian Romani. Journal of the Gypsy Lore Society 20: 100-l40; 22: 38-47, 107-1 19. Vekerdi, Jösef, 1980. Numerical data on loan words Gypsy. Acta linguistica Academiae Scientiarum Hungricae 30: 367-373. Vekerdi, Josef, 1984. The Vend Gypsy Dialect Hungary. Acta linguistica Academiae Scientiarum Hungricae 34, 1-2: 65-86. Ventzel’, Tat’jana Vladimirovna, 1983. The Gypsy language transl. from Russian by Gitman. Languages of Asia and Africa. Moskow: Nauka. G1 nordrysk romani Wolf, Siegmund A. 1960. Grosses Wörterbuch der Zigeunersprache romani tsiw: Wortschatz deutscher und anderer europaischer Zigeunerdialekte. Mannheim: Bibliographisches Institut. Även: 1987 rev. utg.. Hamburg: Buske. Oz mest tyska varieter, 287

Europa och världen: övrigt

Acton, Thoman, I974. Gypsy Politics and Social Change. The Development of Ethnic Ideologyu and Pressure Politics Brithish Gypsies front

among Victorian Reformism to Romany Nationalism. London: Routledge Kegan Paul. Crowe, David M, 1995. A History of the Gypsies of Eastern Europe and Russia. London: B. Tauris Publishers. Fraser, Angus M., 1992. The Gypsies. Oxford: Blackwell. Gheorghe, Nicolae, 1993. Romanies in the CSCE Process: A Case Study for the Rights of National Minorities with Dispersed Settlement Patterns. A Report the debates at the CSCE Human Dimension Seminar,

on Warshaw, 1993. Bucharest: Rom Center for Social Prevention and Studies.

Bilaga 4

Hancock, lan, 1989. The Pariah Syndrome. Ann Arbor: Karoma Press. Heinschink, Mozes Ursula Hemetek red., 1994. Roma: das unbekannte Volk, Schicksal und Kultur. Wien. Wien: Verein Romano Centro, Böhlau. Kenrick, Donald Grattan Puxon, 1972. The Destiny of Europe s Gypsies. London: Sussex University Press. Liegeois, Jean-Pierre, 1994 rev. utg/1987. Gypsies and Travellers. Socio- Culiural Data. Socio—Political Data. Strasbourg: Council of Europe. Liegeois,.1ean-Pierre Nicolae Gheorghe, 1995. Roma/Gypsies: European a minority. London: Minority Rights Group. Puxon, 1987. Roma: Europe s Gypsies. The Minority Rights group, Report 14. London. Rehfisch, Famham, red. 1975. Gypsies, Tinkers, and Other Travellers. London: Academic Press.

Bibliografier m m

Gilsenbach, Reimar, 1994. Weltchronik der Zigeuner. Teil Von den Anfängen bis 1599. Studien zur Tsiganologie und Folkloristik 10. Fraam Main: Peter Lang. Se även dito under arbete: Teil 2: 1600 bis 1799, Teil 1800 bis 1929, och Teil 1930 bis heute. Salo, Matt T. ed., 1990. 100 Years ofGypsy Studies. Cheverly, Maryland: The Gypsy Lore Society, Publication No. Socialstyrelsen, 1985. Zigenare. Enförteckning litteratur och musik och av av om zigenare. Stockholm: Socialstyrelsen. Svanberg, Ingvar, 1984. Arthur Thesleffs efterlämnade zigenannaterial Kungl biblioteket. Svenska landsmål och svenskt folkliv 107: 118-123. Tong, Diane, 1995. Gypsies: A Multidisciplinary Annotated Bibliography. New York: Garland.

Bilaga 5

Jiddisch i

Sverige

1 Inledning

Föreliggande rapport redovisar resultaten av vår utredning jiddisch

om i Sverige. Uppdraget omfattar följande frågor:

Hur länge har jiddisch använts i Sverige

Har jiddisch under denna tid använts kontinuerligt i Sverige

från generation till generation

b Vilka varieteter av jiddisch används i Sverige

4. Hur många-- uppskattningsvis-- använder jiddisch i Sverige

idag

Rapporten inleds med en kortfattad historik över judarna och "judiska språk" i Mellanöstern, Europa och Sverige. De därpå följande avsnitten ger en skiss över jiddisch som språk: dess uppkomst, vilka dialekter man brukar räkna med, vilka inslag av andra språk

som jiddisch rymmer samt en kort beskrivning av språkets fonologi, skriftsystem och morfosyntax. Avsnitt fyra tar upp jiddisch i Sverige i dag och hur det används som både tal- och skriftspråk i landet. Det avslutande avsnittet sammanfattar innehållet att tentativa

genom ge svar utredningsfrågorna. Rapporten avslutas med en bibliografi och tre bilagor.

2 J udarnas historia

1 Mellanöstern

Judarna själva brukar räkna med att de fanns folkgrupp åt-

som minstone 2000 år Kr. Enligt Bibeln lägger Moses grunden till religionen vid ungefär 14:e århundradet Kr. i Egypten. Omkring 1275 f.Kr. börjar uttäget ur Egypten och erövringen Kanaan, där

av de tolv stammarna ska ha slagit sig ner i olika delar av vad vi känner som Palestina. Deras första konung, David, lyckades sammanföra de tidigare ganska självständiga stammarna i ett enat rike år 1010 f.Kr. Det första templet, som byggdes i Jerusalem under 900-talet f.Kr.,

Bilaga 5 sou 1997:192

förstördes när Babylonien år 586 erövrade Israel och Juda de två delar som det enade kungariket hade delats upp i efter David. Den babyloniska exilen bröts redan 539 när perserna erövrade Babylonien, och judarna tilläts återvända till Palestina. Ett nytt tempel byggdes, som invigdes 516. Dâ inleddes en ganska lugn period under persiskt herravälde tills år 332 f.Kr. då Alexander den store erövrade Persien, och judarna fick grekiska herrar. En ny judisk stat kunde dock utropas år 140 f.Kr. Den varade till år 63, då Pompeius erövrade Palestina och införde romerskt protektorat. Den judiske kungen fick dock vara kvar under romersk kontroll. Ungefär år 6 e.Kr. ändrades ordningen så att Rom skickade s.k. prokuratorer till Palestina att regera, och

för judarna försämrades ånyo. År 70 Kr förstördes situationen e templet igen.

Under hela den här perioden fanns judiska minoriteter kvar dels i Egypten judar som aldrig utvandrade till Palestina under Mose tid dels i Babylonien som inte återvände efter exilen. Judarna i Egypten, särskilt i Alexandria, blev i stor utsträckning helleniserade under det grekiska herraväldet och verkar ha glömt hebreiskan Hahn m fl 1970: 69. På 200-talet t.ex. översattes Toran till grekiska av judiska översättare. Detta gjorde skriften tillgänglig inte bara för judar som inte längre kunniga i hebreiska, utan också för icke-judar, på vilka

var den utövade starkt inflytande. Judarna i Babylonien däremot upprätthöll under hela tiden täta kontakter med Palestina, t.ex. genom att skicka män dit för att de skulle utbildas. Dessa lär ha bevarat sin hebreiska i större utsträckning. I och med att romarnas kontroll över Palestina ökade, blev Babylonien ett religiöst och kulturellt centrum för judarna, eftersom de upplevde mindre förtryck där än under romerskt välde. Salomon Schulman 1996: 11 skriver att judarna redan vid ett halvt millenium före Kristus använde både arameiskan och hebreiskan parallellt, för att sedan vid första århundradet e.Kr. huvudsakligen använda arameiskan talspråk och hebreiskan som

som skriftspråk.

En under 600-900 e,Kr. utövade kontroll över

annan grupp som ca judarna muslimerna. Kaliferna lät de babyloniska judarnas

var samfund och organisation bestå, medan de, liksom tidigare härskare under olika perioder, i viss utsträckning utnyttjade deras kunskaper och färdigheter även förföljde dem. Eftersom judarna började

men komma till Europa under romerska rikets herravälde över Palestina, lämnar vi historien judarna i Mellanöstern och följer utvandrarna

om till Europa.

sou 1997:192 Bilaga 5

2.2 Judarna i Europa fram till och med medeltiden

I samband både med romarnas erövring av Palestina och deras förföljelse av judarna där, kom judar att börja förflytta sig över större områden, bl.a. till Europa. De reste i första hand till olika delar av Medelhavsområdet, men mycket tidigt även bl.a. till delar av nuvarande Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Hahn m.fl. 1970: 96 skriver att judar redan 200-talet e.Kr. fanns i alla romerska rikets provinser. När romerska riket upplöstes vid slutet av 300-talet, kom de under olika lokala härskares herravälde, och dessa hade varierande inställning till judarna. Vid denna tid inleddes en lång period där vi judar i Europa i två ganska skilda roller: dels som

ser enkla köpmän och hantverkare, ofta fattiga och förtryckta, dels som höga ämbetsmän och affärsmän, som var skyddade av vissa kungar, t.ex. Karl den store i Frankrike. Rhenområdet var känt för välmående judiska församlingar i Worms, Mainz, Speyer och Köln. Det är i dessa trakter språket jiddisch har sitt se vidare avsnitt

som ursprung 3.

En del Europa där judarna förde en gynnsam tillvaro till

annan av att börja med Spanien. Judarna spelade under det arabiska

var herraväldet från 750- till 1000-talet inte obetydlig roll i den

en blomstrande ekonomin, internationella handeln samt i Vetenskaps- och kulturlivet Iberiska halvön. verksamma inom många olika

De var områden, bl.a. författade de både poesi och prosa hebreiska, ett språk vilket bekant är nära besläktat med arabiskan. Vid slutet av

som den här perioden började judarna uppleva mycket svårare förhållanden i och med att de kristna började ta över kontrollen i även av denna del av Europa.

Ättlingarna till de spanska judarna brukar benämnas sefarder. Denna grupp, som lär ha innefattat ca 800 000 år 1400 Hahn et 1970: 113 upplevde fruktansvärda förföljelser och massmord under inkvisitionen. De kvarvarande ca 300 000 blev utdrivna av Ferdinand och Isabella år 1492. Dessa flydde till Turkiet, Italien, Holland, södra Frankrike och Nordafrika. Under den långa vistelsen i Spanien verkar judarnas talspråk mer och mer ha gått över till en för judarna särskild spansk varietet, kallad ladino eller judeo-spanska. Detta språk har vissa intressanta likheter med jiddisch, men eftersom det, vad vi vet, aldrig har används i Sverige, lämnar vi det för tillfället därhän.

I övriga Västeuropa korn judarnas ställning också att drastiskt försämras under medeltiden genom kyrkans maktutövning. Judarna trängdes ut från sina traditionella sysslor: ifrån handel g.a. konkurrens från de mäktiga italienska och tyska handelsstäderna, ifrån hantverk g.a. det nya skrâväsendet, ifrån jordbruk p.g.a. nya lagar

Bilaga 5 sou 1997:192

som förbjöd dem att äga jord. Delvis grund av detta, och därför att de kristna inte ville eller fick befatta sig med ekonomiska transaktioner, började en del judar syssla med penninghandel. Under denna period kom judarna att beskyllas inte bara för att ta oskälig ränta sina lân räntan låg dock ungefär samma nivå hos kristna långivare utan de ansågs också i vidskepliga föreställningar ha orsakat pesten, utföra ritualmord, förpesta brunnar, vara ansvariga för Jesu död osv. Från och med 1200 talet utdrevs de från en rad europeiska länder, och sökte i allt större utsträckning skydd i Tyskland, trots att de där kanske upplevde de värsta grymheterna. Tyskland var såpass uppsplittrat i olika små kunga- och furstendömen att det var möjligt för judarna att förflytta sig mellan dem allteftersom förföljelserna i någon stad blev outhärdliga. Under 11- och 1200-talet stiftades en rad lagar

begränsade judarnas boende och leverne. Från 1500-talet som tvingades judarna bo i särskilda slutna områden i städerna, som benämndes getton. Gettona var oftast belägna i de mest förfallna delarna av städerna. Mellan första århundradet e.Kr. och slutet på 1400-talet lär judarnas antal ha minskat från 7 1/2 miljoner till ungefär 1 1/2 miljon Kahn et 1970: 125.

Judarna bodde i stor utsträckning i städer under den här perioden. De bodde oftast tillsammans i ett och samma kvarter av flera skäl, även innan de blev tvingade till det. Dels behövde tio vuxna män närvara för att man skulle kunna hålla gudstjänst. Man ville också ha nära både till synagogan och till andra institutioner, t.ex. skolan. Dessutom erbjöd judiska kvarter en viss trygghet i den annars otrygga tillvaron judarna upplevde under medeltiden. Utbildning var och

som är mycket väsentlig del av det judiska livet. Under medeltiden var,

en till skillnad från de kristna befolkningsgrupperna, större delen av den manliga och även stor del av den kvinnliga judiska befolkningen

en läskunnig. Judiska pojkar utbildades i hebreiska från tidig ålder, ibland vid 3-4 års ålder. Inom de judiska skolorna lärde sig pojkarna inte bara läsa den heliga skriften och böner hebreiska, utan fick utbildning i språket sådant llicki 1989. Församligen hade en

som

domare som dömde enligt judiska lag halacha, vilket täcker egen varje aspekt livet och poängterar att den judiska tron är till för att

av levas varje dag Byström Janarv 1993:65. På sätt och vis fungerade således de judiska bosättningarna som en "stad i staden". Judarna betalade t.ex. skatt till församlingen, baserad sina inkomster. Dessa

användes inte bara för församlingens olika interna verksampengar heter utan även för hjälpverksamhet t.ex. hemlösa judar som vände sig till församlingen. På sätt och vis finns det här sättet att organisera sig kvar även idag bland judar i Sverige.

sou 1997:192 Bilaga 5

Under dessa omständigheter är det lätt att förstå jiddischs stora betydelse som vardagssprâk för stadsjudarna i Västeuropa, i alla fall för de som hade sitt närmaste ursprung i tyska områden de s.k. ashkenazerna. De judiska stadsdelarna utgjorde ganska kompletta samhällen för invånarna, där de flesta behov kunde tillfredsställas. Trots att judarna ofta var tvungna att flytta mellan olika städer, kunde de upprätthålla användningen av jiddisch som talspråk. Troligtvis var i alla fall männen flerspråkiga: de använde jiddisch som vardagssprâk inom gruppen, majoritetens språk i sina kontakter med omgivningen för sin utkomst bl.a. och hebreiskan som religiöst språk. Eftersom de judiska männen fick sin utbildning av rabbinerna inom de judiska skolorna, var det naturligt att jiddisch skrevs med hebreisk skrift och inte latinsk. Hebreisk skrift tillägnade sig dock även kvinnorna, och en mycket populär kvinnobibel med text och tillhörande kommentarer författades jiddisch år 1606 i Lublin. Likaså skrev den förmögna änkan Glückel i Hamburg sina memoarer jiddisch år 1690 de utkom dock först 1896 Hahn 1970:141. Även

et om jiddisch i första hand fungerade som talspråk och vardagssprâk, skrevs litteratur och översattes de heliga skrifterna till detta språk. Detta är i stark kontrast till situationen för många andra "vardagsspråk" i andra tider och delar av världen, som förblir nästan enbart talspråk inom språkgemenskapen.

2.3 Judarna i renässansens och upplysningstidens

Tyskland

När medeltiden började ta slut och över i renässansen, förbättrades judarnas situation avsevärt, bl.a. grund av reformationen i Tyskland och den ökande humanismen. I och med översättningen av Bibeln förbättrades judarnas ställning åtminstone bland protestanterna. Religionsfrihet instiftades dock först under l700-talet. Under 15- och 1600-talen blev det vanligt att furstar och kungar anställde judar som skötte penninganskaffande för olika militära kampanjer och krig samt som kunde fungera som ekonomiska rådgivare i allmänhet. I många städer där judar tidigare hade blivit utdrivna fick de nu komma tillbaka: först hovjudarna, sedan deras släktingar och därefter övriga. Det är intressant att detta mönster för bosättning upprepas ett par hundra år senare av judarna som kom till Sverige. Judarna i Tyskland

Kvinnobibeln går fortfarande att köpa t.ex. i Brooklyn, enligt Mirjam Sterner Carlberg.

Bilaga 5

tillhörde två skilda skikt: ett litet överskikt hovjudar och hovleverantörer, som fick skydd av hovet s k skyddsjudar och en stor skara s.k. tolererade judar. De senare levde under förhållanden som bara var något bättre än sina förfäders under medeltiden. I t.ex. Preussen och Böhmen fick bara den förstfödde sonen gifta sig, om han ville stanna i staden. Övriga fick utvandra om de ville bilda familj.

Under de här något gynnsammare förhållandena uppstod en del rörelser i Tyskland som uppmanade judarna att assimilera sig. Många trodde att de att leva ett mer anpassat liv kunde slippa sådana

genom förföljelser som gruppen upplevde under medeltiden. Det blev också på ett helt annat sätt attraktivt att utbilda sig i de nya vetenskaperna som fick en mycket större betydelse under upplysningstiden.

Moses Mendelssohn och hans haskala-rörelse se vidare nedan hade största betydelse för att påskynda integrationen bland judarna. Han översatte Bibeln till tyska och försåg den med kommentarer hebreiska, bl.a. för att vänja de judiska läsarna vid tyska i stället för jiddisch Halm et 1970: 163. Att lära sig tyska språket var naturligtvis också nödvändigt för att utbilda sig i "Västerlandets" d.v.s. icke-judiska vetenskaper, litteratur och kultur. Schulman 1996: 17 skriver att "västjiddisch praktiskt taget utplånades vid denna tid, i alla fall som skriftspråk." Talspråket kom alltmer att likna omgivningens tyska, förutom "intonationen och judiska uttryck" enligt Schulman 1996:l7. Små isolerade västjiddiska sprákgemenskaper fanns dock kvar i Ungern, västra Slovakien, Elsass och Holland så sent som efter andra världskriget.

I och med upplysningen kom den "första emancipationen" i slutet

1700- och början 1800-talet i olika delar av Västeuropa. I utbyte av mot de utökade mänskliga rättigheterna skulle judarna avstå från sin nationella särprägel Hahn et 1970:166 och acceptera uppfattningen att judendom religion i kristen bemärkelse, alltså: en privatsak

var en

inte påverkar individens offentliga liv. Det visade sig dock att som många i det omgivande samhället inte var beredda att acceptera judarnas krav på medborgerliga rättigheter, trots denna stora uppoffring från judarnas sida. Judarnas medborgerliga rättigheter garanterades först under andra halvan av 1800- och början 1900-talet, den

k "andra emancipationen". s

Eftersom viktig del av invandringen av tyska judar till Sverige

en ägde före sekelskiftet, och den andra delen d.v.s de som kom i

rum samband med andra världskrigen liknade den större invandringen från Polen och övriga Östeuropa, lämnar vi för närvarande Centraleuropa och vänder blicken österut.

Bilaga 5

2.4 Judama i Östeuropa

Redan på 12- och 1300-talet flydde många judar från Tyskland till Östeuropa undan pesten och korstågens härjningar. De fick ett positivt mottagande av de polska furstarna och kungarna, motarbetades

men av det polska prästerskapet. I slutet av medeltiden lär antalet judar i Polen uppgått till ca 18 000, medan ca 6 000 fanns i Litauen. Nya invandringsvågor västerifrån ökade deras antal till ca 300 000 och 500 000 i Polen respektive Litauen i mitten av 1600-talet, enligt Ilickis källor Ilicki 1989:9. Ilicki kallar perioden från 1500 till mitten av 1600-talet för judiska diasporans guldålder och jämför den med perioden från 400 till 900 e.Kr. i Babylonien och perioden från 800till 1100-talet i Spanien i fråga om judiskt kulturliv.

I slutet av 1500-talet började den polska adeln i allt större utsträckning anlita judar som arrendatorer och skatteindrivare. Många blev också krogarrendatorer, en yrkesgrupp de så småningom kom helt att dominera. Dessa förändringar, särskilt judarnas roll som skatteindrivare, ledde till starka antijudiska stämningar, framförallt bland polska och ukrainska bönder. I städerna började de konkurrera med Polens växande medelklass. Strax innan Sverige invaderade Polen 1655 reste sig de rysk-ortodoxa ukrainska bönderna mot de katolska polska jordägarna 1648-49. Detta uppror var riktat i första hand mot polackerna, men judarna råkade också mycket illa ut i egenskap av de senares redskap. Ilicki beskriver masslakten judar som den största i judisk historia före förintelsen under andra världskriget. Antalet dödsoffer var minst 120 000, kanske så många som 300 000 Ilicki 1989: 13-14.

Det var i kölvattnet av denna katastrof som två viktiga messianska rörelser samt chassidismen fick många anhängare bland judarna. De messianska rörelserna ebbade ut, medan chassidismen fick mycket stort gensvar, och än idag är den en stor och viktig rörelse inom judendomen. Chassidismen omfattade både mystiska och extatiska inslag, enligt Ilicki 1989:l5. Den bekämpades mycket hårt från ortodoxt håll. Chassidismen hade mycket stor betydelse för jiddisch, och har det än idag. Enligt chassidismen kunde man först nu "tala med Gud, inte bara en helig hebreiska, utan på en vardaglig jiddisch." Inom chassidiska kretsar kom jiddisch att användas även för predikningar och för böcker om etik och moral Schulman 1996: 15-16 och språket har än idag stor betydelse som umgängesspråk bland chassidim.

Under 1700-talet ökande judarnas antal återigen för att omfatta ca 750 000 i Polen och Litauen. Många flyttade under den här perioden från de västra delarna av Polen till de östra provinserna, d.v.s.

Bilaga 5

Ukraina, Litauen och Vitryssland, dit de var hänvisade av tsaren. En större andel bodde i slutet av 1700-talet i städerna, där ca 20% ägnade sig hantverk och 12-15% handel eller krogväsende. Cirka 10% arbetade som hemhjälp respektive fria yrkesutövare. Övriga 30-35% av stadsbefolkningen hade m.a.0 ingen fast inkomst, och kom allmänt att kallas för luftmentschn Ilicki 1989:16.

Liksom i Tyskland byggde alltså judarna upp en tillvaro som var både integrerad i det polska samhället av ekonomisk nödvändighet och avskärrnat från det av religiösa och andra skäl. De bodde i egna kvarter i städerna och talade sitt eget språk, jiddisch. Blandäktenskap var något mer eller mindre okänt, enligt Ilicki 1989: 17. Jiddisch blev under den här tiden starkt influerad av de slaviska språk det kom i kontakt med. Många slaviska 0rd blev integrerade i språket. Att judarna ändå behöll jiddisch trots utvandringen från Tyskland beror flera skäl.

Dels utvandrade de i många fall till tysktalande städer i Polen. Stadslivet var i de västra provinserna fram till 1500-talet dominerat av tysktalande grupper Ilicki 1989:18, varför det var naturligt för judarna att fortsätta tala sin egen dialekt av tyska. Med all säkerhet var jiddisch i ett inledningsskede åtminstone i viss mån ömsesidigt förståeligt med tyska. Samtidigt levde judarna, och särskilt de judiska kvinnorna, såpass avskilt från det omgivande samhället att språkbevarande var naturligt inom familjen. Som tidigare påpekats var männen av tradition flerspråkiga. Kvinnorna hade störst ansvar när det gällde den tidiga omsorgen om barnen, vilket innebar att både pojkar och flickor tillägnade sig jiddisch som modersmål. Utbildningen sköttes av judarna själva, vilket innebar att pojkarna lärde sig läsa och skriva hebreiska, och undervisningen bedrevs jiddisch fram till och även något efter andra världskriget i Polen. I samband med att judarna började yrkesarbeta, lärde de sig omgivningens språk. Ilicki 1989:19 kallar judarnas språksituation för diglossi, med hebreiska som högspråk" och jiddisch som lågspråk. Vare sig man vill kalla det för diglossi eller inte, kan man instämma i att språken verkar ha spelat komplementära roller, och att även det omgivande majoritetsspråket var viktigt, åtminstone för männen.

Den tidigare Omnämnda haskala-rörelsen, som påverkade de tyska judarna mycket starkt under upplysningstiden, hade mindre effekt de polska judarna av flera skål. Anledningarna, skriver Ilicki 1989:21, var dels att Polen p.g.a. sin långsammare ekonomiska utveckling inte var moget för idéerna, dels att de östeuropeiska judarna på grund av sin trygga ställning inte hade så starka behov av att ändra på sin inställning till majoriteten, dels att chassidismen utgjorde en till haskala ñentligt inställd motvikt. Under 1800-talet

sou 1997:192 Bilaga 5

flyttade många judar från krogarna landsbygden till småstäderna, där de kända schtetlach mindre östeuropeiska samhällen där judar utgjorde majoriteten av befolkningen etablerades. Detta var ett typiskt sätt för judarna att leva ändra fram till förintelsen. Det var också i dessa miljöer som chassidismen hade starka fästen, och därmed var jiddisch det naturliga vardagsspråket.

I och med nationalromantikens blomstring i Polen ökade antisemitis-

År 1882 begränsades judarnas bosättning till område men. ett som omfattar nuvarande Ukraina, Vitryssland, delar av Polen och Litauen. Judiska elever kvoterades i skolorna, vissa yrken blev återigen förbjudna osv. Bland judarna blev de socialistiska idéerna mycket populära. Under slutet av 1800-talet hängde enligt Ilicki språkanvändning och -lojalitet ihop med politisk åskådning. De s k maskilim, d.v.s de fåtaliga anhängarna till haskala, propagerade för assimilation och användning av polska, ryska och tyska i respektive område. De var dock tvingade att föra ut sitt budskap jiddisch, och därmed bidrog de enligt Ilicki indirekt till utvecklingen av detta språk Ilicki 1988:28. Sionisterna propagerade däremot för hebreiskan redan den här tiden. Jiddisch var däremot "de breda massornas" språk, men också ett språk för "kultureliten" som författade, spelade teater m.m.

jiddisch.

År 1908 ägde för jiddisch viktig språkkonferens rum i Czerno-

en witz i Bukovina, där jiddisch fick erkännande som nationellt språk för judarna bredvid hebreiskan.

Mellan de två världskrigen kan enligt Ilicki 1988:38-41

man betrakta Polens judiska befolkning som uppdelad i tre undergrupper: 1 ungefär tredjedel, präglad traditionell livsstil och ortodox

en av religion. Dessa främst schtetlach judar. Många chassider, men

var var det fanns i den här kategorin även motståndare till chassidismen s.k. mithagim också de hade jiddisch talspråk; 2 assimilationis-

som som

omfattade endast 8-9% de polska judarna. Dessa var terna, som ca av främst de intellektuella, i första hand betraktade sig själva som

som polacker, och i andra hand judar. De talade polska. 3 De övriga, d.v.s. majoriteten, hade livsstil och språkanvändning någonstans

en mellan dessa två poler. De lämnade ortodoxin, talade polska, klädde sig polacker, hade i första hand judisk identitet.

som men en

År 1931 79% alla polacker tillhörde den mosaiska

uppgav av som trosbekännelsen att jiddisch deras modersmål. Skolåret 1929-30

var uppgav dock ungefär hälften av de judiska högskolestudenterna att deras hemspråk polska Ilicki 1988:41. Troligtvis användes både

var jiddisch och polska parallellt i många hem, eller mindre beroende

mer

tradition, religiös orientering och politiska sympatier. Under

Bilaga 5

mellankrigstiden växte ett sekulärt kulturliv fram jiddisch inom ramen för det socialistiska partiet Band.

Perioden från sekelskiftet och fram till andra världskriget betraktas av många som en guldålder inom jiddisch och jiddischkulturen. Flera av de mest framstående författarna jiddisch, däribland nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer, var verksamma under denna tid. Jiddischteatern var utbredd, hundratals tidningar jiddisch publicerades i stora upplagor och jiddischska kulturella institutioner blomstrade. Det är mycket ovanligt att en minoritetsspråksgemenskap, utan stöd från en statsmakt, har kraft och möjlighet att bygga upp en sådan utvecklad både folklig kultur och "högkultur". Allt detta slogs sedan i spillror, först av gettotillvaron och därefter av förintelsen.

Andra världskriget var som bekant helt förödande för de Östeuropeiska och tyska judarna, samt för judar i ockuperade områden. Nazisternas förföljelser, massmorden och förintelseläger lämnade få judar kvar i Tyskland och de ockuperade länderna, framförallt i öst. Bara ett fåtal överlevde eller kunde fly. I Polen t.ex. lär endast 11% av judarna ha kommit ur förintelsen med livet i behåll. Ungefär hälften av den kvarvarande polskjudiska befolkningen lämnade Polen mellan 1946 och 1959. Främsta invandringsland var Palestina/Israel. Sammanlagt utvandrade enligt Ilickis uppskattning 1988: 43, 46 ca 250 000 östeuropeiska judar före 1949. En liten del av dessa tilläts komma till Sverige se nedan.

Trots det dramatiskt minskade underlaget under efterkrigstiden uppgående till totalt ca 100 000 individer sammanlagt fanns det ungefär 30 judiska skolor i Polen med jiddischspråkig undervisning i slutet av 1940-talet. Men förpolskningen blev stark i samband med kommunistpartiets Övertagande. Ilicki skriver 1988: 49 att ett vanligt språkanvändningsmönster var att "föräldrarna talde jiddisch med varandra och polska med barnen." Ilicki menar att den stora efterkrigsgenerationen inte har jiddisch som modersmål, bl.a. därför att det "inte fanns några heljudiska miljöer kvar."

Izydor Sznajdmann intervju 970124 ger en något annorlunda bild av jiddisch roll under den här perioden, nämligen att språket behöll sin ställning som hemspråk i många hem, trots de stora förändringarna som kommunisternas maktövertagande innebar. Bl.a. fanns de judiska skolorna kvar i de större polska städerna fram till början av 1960talet, dock under statlig kontroll. Hans barn, som är födda i Polen och tillhör efterkrigsgenerationen är t.ex. jiddischspråki ga. Under perioden 1958 till 1968 utgjordes det judiska kulturlivet av ett begränsat antal skolor, sommarkolonier, jiddischspråkiga tidningar, bokutgivning och teaterverksamhet, också enligt Ilicki 1988:57. Det fanns också fram till Staliniseringen särskilda judiska politiska partier.

Bilaga 5

Judarnas situation i Polen började förvärras ytterligare i samband med sexdagarskriget 1967. Bl.a. blev många judar avskedade från sina tjänster. Alla judiska skolor avvecklades, bokförlaget lades och

ner, dagstidningen Folks Schtime blev en Veckotidning, med nio sidor jiddisch och tre på polska ungefär hälften av prenumeranterna bor utanför Polen Teatern, som fortfarande finns, ger pjäser jiddisch,

. men delvis av icke-jiddischspråkiga skådespelare Ilicki 1988: 60. Ilicki uppskattar antalet judar som lämnade Polen under perioden 1968-1972 till 15 000, varav ca 2 500 kom till Sverige se nedan.

2.5 Judama i Sverige

Judar har kommit till Sverige huvudsakligen under tre eller fyra historiska perioder: från och med 1770-talet, vid förra sekelskiftet, i samband med andra världskriget samt under 1950- och 60-talet. På sätt och vis går de två sista perioderna in i varandra. De senare invandringsgrupperna har successivt förstärkt och delvis förnyat den ursprungliga svensk-judiska gruppen, som i många avseenden har inriktat sig en för judarna särskild typ av assimilation, som beskrivs nedan i avsnitt 4.

Den förste jude som tilläts invandra till Sverige var Aaron Isaac, som 1774 anlände till Stockholm och ansökte om att få bosätta sig där samt arbeta som sigillgravör. Krav ställdes på honom att låta döpa sig, vilket han vägrade, och det tog nästan ett år innan Gustav III 1775 utfärdade en resolution som tillät ett antal svenska skyddsjudar att bosätta sig i Stockholm, däribland nämnde Aaron Isaac Byström Janarv 1993:58-59. Snart fick Aaron Isaac tillstånd att ta hit ett fåtal släktingar och vänner från sin hemstad Mecklenburg, så att det skulle finnas 10 vuxna män vilket krävdes för att man skulle kunna hålla judisk gudstjänst. I och med detta grundades 1775 Stockholms judiska församling. Snart därefter etablerades en judisk begravningsplats, och en judisk slaktare, lärare och rabbin fick invandra. Ungefär samtidigt med Aaron Isaacs ankomst till Stockholm blev Marstrand en frihamn, vilket innebar att invånarna där hade religionsfrihet liksom handelsfrihet. En judisk församling grundades 1780 Marstrand. När frihamnsrättigheterna försvann 1794 bodde ett sextiotal judar Marstrand. Många av dem flyttade sedermera till Göteborg.

År 1782 utfärdades av Kommerskollegium ett reglemente som bl.a. begränsade judarnas möjligheter att bosätta sig var de ville i landet, vilka de kunde gifta sig med bara andra judar, och vilka sysselsättningar de kunde ägna sig åt. Detta var en eftergift till borgerligheten, som såg judarna som ett hot mot deras ställning inom handeln och

Bilaga 5 sou 1997:192

skråväsendets monopol över hantverket. Endast judar som hade en förmögenhet på minst 2 000 riksdaler fick invandra. Regeringen och ämbetsmännen, som var mer positivt inställda till judarna, gav ofta befrielse från judereglementet, i första hand till finansmän och större affärsmän Valentin 1970:295.

År 1838 avskaffades judereglementet kunglig förordning. De

genom främsta inskränkningar som fanns kvar var att judarna förbjöds äga mark landet samt att de var uteslutna från den allmänna fattigvården, vilken de dock själva i vanlig ordning fortsatte att ta hand om se ovan. Reglementets avskaffande ledde till stor förbittring och ilska bland motståndarna till judarna; det blev t.o.m upplopp i Stockholm Valentin 1970:295. För att lugna opinionen inskränktes återigen bosättningsrätten till städerna Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona.

Därefter relativt lugn period, då judarnas ställning förbättra-

kom en des, och motståndet från borgerligheten minskade. En rad beslut förbättrade deras situation gradvis tills de fick slutgi1tig emancipation 1870 när de erhöll tillträde till alla statliga ämbeten. Detta genomfördes enligt Valentin 1970:298 i stor enighet och välvilja svenskar och judar emellan. När antisemitismen började sprida sig i övriga Europa vid slutet av 1800-talet, framstår Sveriges hållning som

få undantag, där "judarnas likställighet genomfördes i anda och ett av sanning", enligt Valentin 1970:298.

De judar som kom till Sverige i den första invandringsgruppen, från 1770 till 1870, framförallt tyska judar. Enligt Levy 1995 fanns

var det dock bland de grundade församlingen i Göteborg även judar

som

danskt och holländskt sefardiskt ursprung. Vi vet att åtminstone av de allra tidigaste invandrarna var jiddischtalare, eftersom Aaron Isaac 1802 faktiskt skrev sina västjiddisch vid 72 års ålder.

memoarer Salomon Schulman beskriver memoarernas språk som "sneglande tyska", med inblandning vissa svenska ord. Stavningen är mer eller

av mindre fonetisk. Denna bevarade skrift är både ur historiskt och språkvetenskapligt perspektiv mycket betydelsefull. Eftersom judarna kom från Tyskland under tiden som assimilationstänkandet där var stark frammarsch, kan man tänka sig att de som kom till Sverige var inriktade på viss typ och grad av assimilation. Schulman

en 1996: 196 menar dock att åtminstone Aaron Isaac var opåverkad både

Moses Mendelssohns haskala-rörelse och att gruppen som helhet av likaså var opåverkad av den för jiddisch så viktiga östeuropeiska chassidismen.

Det är svårt att veta exakt vilken roll jiddisch spelade under det första århundrade judar bodde i Sverige. Levy skriver 1995 i

som förbigående att "we still have the text of a service in Swedish on the

sou 1997;192 Bilaga 5

occasion of the wedding of the young king in 1797", vilket

ger en indikation att svenska redan vid förra sekelskiftet spelade en viss roll, t.o.m. i gudstjänsten. Församlingslivet och gudstjänsterna både i Stockholm och Göteborg var annars starkt tyskinfluerade. Det innebar en assimilationistisk inriktning, bl.a. i gudstjänstordningen, som i mitten av 1800-talet reformerades. Levy 1995 skriver att vissa böner under den här perioden i Göteborg lästes svenska, och att en psalmbok helt på svenska författades. Den stora synagogan med orgel i Göteborg byggdes på 1850-talet, och en kristen kör sjöng hebreiska under de första årens gudstjänster.

Allt detta säger dock ingenting om vilket språk som användes i de judiska hemmen, där många viktiga judiska traditioner vidmakthâlls. Inte heller vet vi vilket språk som talades i affärerna, i de judiska skolorna och i informella möten judar emellan. Vi har inte hittat några uppgifter om huruvida jiddisch eller en judisk variant av tyska talades, eller om det lästes och skrevs allmänt jiddisch bland de huvudsakligen tyskättade svenska judarna. Eftersom man tillfredsställde livets viktiga behov, inte minst den för judarna så centrala utbildningen, inom sin tämligen segregerade grupp, är det fullt möjligt att jiddisch talades kontinuerligt inom gruppen under åren 1770 till 1870. Valentin 1970: 300 beskriver den judiska kahal, särskilt före emancipationen, som en "av staten erkänd främlingskoloni", med bl.a.

rättsskipning och visst självstyre, snarare än en församling i egen kristen bemärkelse. Det fanns dessutom en flerhundraårig två- eller flerspråkig tradition inom gruppen, även i Tyskland, påbjuden

samt

endogami. Allt detta talar för att jiddisch bevarades. A andra sidan, eftersom de tyskättade judarna allt att döma var inriktade

av assimilation, i alla fall i sina möten med majoritetsbefolkningen, och att jiddisch inte hade specifik och nödvändig roll i religösa

en sammanhang bland de reforminriktade i Stockholm och Göteborg, är det möjligt jiddisch i dess västliga variant slutade användas

att tillfälligt under 1800-talets Sverige. Valentin 1970:300 antyder att jiddisch fortsatte att användas under judereglementets tid, men förlorade sin betydelse i och med emancipationen 1830-talet. Han skriver s. 301 den förnäma sammanslutningen "Judiska Intresset"

om att den bestod "elit dåtidens bildade svensk-judiska unga

av en av generation", som ivrade för judarnas likställighet, och som var svenska "till språk, seder och sinnelag". Man bör dock hålla i minnet att bara för att judarna uppenbarligen i stor utsträckning var svenskspråkiga behöver det inte betyda att jiddisch helt hade förlorat sin betydelse som tal- och även skriftspråk i kommunikation inom

Enligt Zitomersky 1988:122 uppgick den judiska begruppen. folkningen i Sverige år 1860 till 1 155 personer; år 1870 till 1 836.

Bilaga 5 SOU 1997;192

1870 började en ny invandringsperiod, denna gång med ursprung i pogromernas Östeuropa, huvudsakligen Polen och Litauen se ovan. Ett viktigt resultat av denna invandring var att antalet judar i landet fyrdubblades för att omfatta ca 6 000 år 1910 Zitomersky 1988: 122. Dessa judar var i många avseenden annorlunda jämfört med de huvudsakligen tyskättade judarna som redan fanns i Sverige. Som angavs ovan var östeuropeiska judar i allmänhet mindre inriktade assimilation, reformerna i gudstjänsten och i förändringar i det judiska livet i allmänhet. Chassidismen hade haft stor framgång bland de invandrarna, som i stor utsträckning var fattiga flyktingar ifrån

nya shzetlach i det judiska bosättningsområdet i Östeuropa. Denna grupp såg sig själva som en minoritet, som ett folk, snarare än bara medlemmar i religiös grupp. Jiddisch spelade därmed en mycket

en större roll både i vardagslivet och i de religiösa aktiviteterna bland dessa judar än vad det verkar ha gjort bland de tyskättade svenskjudarna sedan tidigare boende i Sverige. Dessa flyktingar bosatte sig delvis i städer med redan etablerade församlingar, främst Stockholm och Göteborg, delvis till nya städer, bl.a. Lund och Malmö.

Anna Svenson beskriver i sin etnografiska skildring 1995 den

Östeuropeiska judar som bosatte sig i bostadsområdet Nöden i grupp Lund. I denna stadsdel bodde judarna tillsammans med svenska arbetare, och utgjorde ungefär en tredjedel av befolkningen. Det är enligt Svenson 1995:47 oklart om de blev hänvisade till Nöden eller

de själva valde att bo tillsammans. En anledning till att de bodde om tillsammans kan att eftersom det är förbjudet för ortodoxa att

vara använda transportmedel sabbaten, var det viktigt att bo inom gångavstånd till 1995:48. På ett liknande sätt bosatte sig

synagogen östeuropeiska judar framförallt i arbetarstadsdelarna Söder i Stockholm, Haga i Göteborg, Öster och Möllevångsområdena

samt senare i Malmö Zitomersky 1988:113. Svenson skriver 1995:32 att judarna mycket högre grad än andra immigrantgrupper fortsatte att leva ett liv i många stycken liknade den tillvaro de hade fört i de

som trakter som de lämnat." sammanhållningen främjades ytterligare av att judarna kom till Lund via kedjeinvandring, d.v.s. många var antingen släkt med varandra eller vänner redan i ursprungslandet. Relationerna mellan judar och svenskar under den här perioden var av allt att döma bra, trots att, Neuman skriver vi höll oss för oss själva citerad

som i Svenson 1995:57. Det lär ha funnits en osynlig gräns vid dörren; barn och kunde umgås över etniska gränser utomhus eller i

vuxna offentliga miljöer, men sällan eller aldrig bjöd de hem varandra Svenson 1995:57. Om man räknar med att Nöden som särskilt judiskt område kan dateras från 1875, när bönehuset inreddes, och att

sou 1997:192 Bilaga 5

utflyttningen inleddes 1920-talet, kan man säga att Nöden fungerade som judiskt centrum i åtminstone 50 år.

Det finns klar evidens för att jiddisch spelade en viktig roll i sekelskiftets judiska bostadsområden som t.ex. Nöden i Lund. Svenson skriver 1995:117 t.ex. att jiddisch var för många det språk som de talade men som de kunde läsa eller skriva. Två personer hon har intervjuat, som tillhör den andra generationen födda 1910 resp 1920 berättar Svenson 1995:121 att de äldre kunde inte svenska-- de behövde inte det När de kom torget och skulle handla så kunde dessa icke-judiska kvinnor som stod där så mycket av deras språk, så de visste precis vad de menade när de sade jag vill ha ett kilo sill eller så. Så det gick bra.

Enligt Svenson samtal 970317 var följande ett vanligt språkanvändningsmönster, särskilt bland de mer ortodoxa familjerna som härstammade från Nöden. Första generationen hade jiddisch som modersmål; männen lärde sig dock en del svenska, för att bedriva gårdfarihandel se även Stare red. 1996. Andra generationen som är mellan 70 och 90 år nu växte upp i Nöden med jiddisch som modersmål, men lärde sig svenska parallellt av sina kamrater och genom att i skolan. I många fall använde de svenska med sina föräldrar, som tilltalade dem jiddisch. I tredje generationen hittar vi individer som har svenska som modersmål, men vars kunskaper i jiddisch enligt Svenson är mycket varierande och delvis avhängiga av deras religiositet. Ju mer ortodoxt de lever, desto mer jiddisch använder de. I en del fall har de åtminstone lärt sig såpass att de kan kommunicera med far- och morföräldrarna dvs dessa talar jiddisch och barnbarnen talar svenska. Barnbarnen tillhör i så fall vad vi nedan kallar för "talarpotentialen". Svenson menar vidare att den fjärde generationen, som växer upp nu har i många fall ett stort intresse för sina judiska rötter och därmed för jiddisch. De har en vilja att bevara traditionerna, inklusive jiddisch, och några av dem läser kurser i språket på fritiden.

Av allt att döma fanns det många som hade jiddisch som åtminstone ett av sina modersmål 1930-talet, när många av Nödens judar flyttade till Malmö eller Stockholm, och när nästa flyktinggrupp började anlända till Sverige. Enligt David Beitner var många judar som bodde t.ex. i Karlstad under mellankrigstiden fortfarande dåliga på svenska, och föredrog jiddisch som umgängesspråk sinsemellan. Enligt Zitomersky 1988: 106 bodde 41% av judarna år 1920 utanför de fyra städerna, men den stora majoriteten bodde fortfarande i en urban miljö. Detta i kontrast mot den övriga svenska befolkningen, varav bara 43% bodde i städer av alla storlekar år 1920.

Bilaga 5 sou 1997;192

Under 1930-talet bedrev Sverige en mycket restriktiv flyktingpolitik gentemot judiska invandrare. Gränserna stängdes för de flesta judar, och på universitetsorterna demonstrerade olika akademikergrupper mot judisk invandring. År 1933 fick 3 000 utvalda tyska judar tillstånd

att invandra Stare 1996:117. Antagligen var dessa inte jiddischtalare.

Lomfors beskriver i sin avhandling 1996 invandringen av 500 judiska barn från Nazityskland och Österrike i början kriget 1938-

av 39. Denna invandring skedde mycket tack vare påtryckningar från judiska grupper i Sverige. Hon beskriver dock barnen i fråga som "tyskspråkiga" i hemlandet. Hon skriver emellertid vidare att "Barn som kom till judiska familjer i Stockholm, Göteborg och Malmö kände ofta igen den kulturella miljön i hemmet. De judiska fosterföråldrarna talade vanligtvis tyska och flera av dem hade själva anknytning till Tyskland" Lomfors 1996:173. Hon menar 1996:181 att de barn som levde i olika typer av gruppboende hade bättre förutsättningar att upprätthålla sitt kulturella arv ån barnen som bodde i familjer. de kollektiva hemmen kunde barnen kommunicera på det egna språket." Men av barnens ursprung att döma var detta språk tyska Lomfors 1996: 129, ftn 47. Utifrån Lomfors beskrivning är det tveksamt huruvida de barn som blev placerade i judiska hem utgjorde något betydelsefullt tillskott till gruppen jiddischtalare eller Eftersom tyska och jiddisch till viss del är ömsesidigt förståeliga, är det möjligt att en del av dessa tysktalande barn kunde tala tyska med sina jiddischtalande fosterföräldrar. David Beitner beskriver hur jiddischtalare som korn vid sekelskiftetet kunde prata vad han kallar för "jadisch", d.v.s. jiddisch anpassad till tysktalande. Detta verkar också ha varit fallet när sekelskiftsjudarnas barn träffade tyskjudiska flyktingar i början av kriget. Förmodligen innebar detta att man undvek slaviska uttryck och i möjligaste mån valde tyska eller hebreiska ersättningsord.

1942 kom ca 900 norska och hela 8 000 danska judar till Sverige. Det är oklart huruvida dessa var jiddischtalare, och de allra flesta av dem återvände till Norge respektive Danmark vid krigsslutet, så deras eventuella inverkan den jiddischspråkiga gemenskapen var i vilket fall som helst kortvarig.

Huvuddelen av den tredje invandringsgruppen utgjordes av de s k 45:orna, d.v.s. överlevande från koncentrationslägren som kom till Sverige under 1945, en del genom Röda Korsets vita bussar, men många från uppsamlingslägret för "displaced persons" i Bergen Belsen. I första hand togs sjuka människor emot, med avsikten att de skulle "repatrieras" eller också flytta vidare utomlands. Den förra målsättningen fungerade naturligtvis inte för merparten av de överlevande från koncentrationslägren, eftersom de inte hade något

Bilaga 5

hem eller släktingar kvar att återvända till. Sverige tog hand om totalt ca 10-12 000 flyktingar vid krigsslutet 1945 Gordon Grosin 1973:50. Mosaiska församlingen tog det största ansvaret för deras omhändertagande, och även i orter som t.ex. Borås bistod Stockholms församling med vigsel och begravningsförrättande på ett tidigt stadium Sterner Carlberg 1994:164. Många, ca 2/3 inom den ursprungliga gruppen 10-12 000, flyttade vidare, främst till Nordamerika och Palestina/Israel. Den övriga tredjedelen stannade i Sverige, och kom liksom sekelskiftesflyktingarna att sätta igång en viktig reaktivering

av församlingslivet, enligt Gordon Grosin 1973:51. Dessutom innebar deras närvaro ett uppsving för jiddisch i Sverige.

Efter vistelse i uppsamlingsläger och sjukhus blev många i den här gruppen utplacerade i vissa kommuner. 45:orna fick enligt uppgift bara i begränsad utsträckning bosätta sig i Stockholm. En grupp fick t.ex. bosätta sig i Borås, där bara enstaka judar bott innan dess. Borâsgruppen har beskrivits i Mirjam Sterner Carlbergs 1994 avhandling. De som ville bosätta sig i Göteborg blev enligt Sterner Carlberg hänvisade till att bo i Mölnlycke.

Eftersom en hel del av 45:orna ursprungligen kom ifrån Polen och andra av nazisterna ockuperade områden i Östeuropa, var många av dem således jiddischtalare. Liksom i andra grupper strax efter kriget uppstod en babyboom bland 45—orna. Detta betydde en ytterligare ökning av antalet judar i Sverige samt ett tillskott till gruppen jiddischtalare, i och med att det var naturligt för denna judiska grupp att använda jiddisch i alla fall parallellt med svenska och ibland även andra språk i barnens primära socialisation under åren efter kriget. Denna grupp och i viss utsträckning även deras barn utgör fortfarande den största gemenskapen aktiva talare av språket, enligt flera källor.

Ytterligare tillskott till den judiska gemenskapen och gruppen jiddischtalare kom under 50-talet, när många ungerska judar lämnade Ungern i samband med Sovjetunionens inmarsch. Sverige tog emot ca 600 ungernjudar Gordon Grosin 1973:50. Ytterligare tillskott kom 1962 och 1969 från dåvarande Tjeckoslovakien och, som beskrivits ovan, kom många judar från Polen i slutet på 60-talet och början 70-talet, när antisemitismen tilltog i samband med sexdagarskriget i Mellanöstern. Även dessa flyktingar i högre utsträckning

om var ungersk- respektive polsktalande, och i lägre grad religiöst ortodoxa än 45:orna enligt Ilicki 1988, finns det bland dem en del som använde jiddisch parallellt med ursprungslandets huvudspråk åtminstone i vissa sammanhang. Åren 1990 till 1993 kom mindre grupper av ryska judar till Sverige, huvudsakligen till storstäderna

Bilaga 5 sou 1997:192

Malmö, Göteborg och Stockholm. De äldre bland dessa kan vara jiddischtalare, enligt David Schwarz.

Efter denna genomgång av judarnas historia i världen och i Sverige skall vi försöka komma fram till ett svar frågan huruvida jiddisch kan ett minoritetsspråk i Sverige idag. Men innan vi gör

anses vara det skall vi beskriva språket jiddisch lite mer i detalj.

3 Jiddisch

Jiddisch är ett språk trotsar språkvetarnas traditionella klassifice-

som ringsförsök, och jiddischtalarna utgör en svårdefinierad språkgemenskap både i enskilda länder och internationellt sett. Detta kan i vissa avseenden göra det problematiskt att uttala sig om statusen hos jiddisch i Sverige idag.

Som försmak av språket återges här några judiska talesätt på

en jiddisch ur Kerbel 1995 Parallelltexten tyska ger även i nedanstående tämligen ordagranna version en indikation om att jiddisch och tyska är påtagligt olika, trots att de två språken ofta brukar jämföras.

dem jidns simche a bisl mit shrek ‘judens glädje är blandad med skräck tyska: die Freude des Juden ist mit Schrecken verbunden

tsum shlimazl darf men oich hobn mazl också i oturen måste man ha tur auch im Missgeschick muss man Geschick haben

oib tsedoke hot gekost kein gelt, voltn geven fil tsadikim ‘om välgörenhet inte hade kostat pengar, skulle det ha funnits många

givmilda’

Wohltätigkeit kein Geld kosten würde, gäbe es viele Wohltäte

wenn

far geshlogenenem hunt tor men kein shtekn nit vaizn

a man får inte visa käppen för slagen hund einem geschlagenen Hund darf man nicht den Stock zeigen

2Observera att dessaordspråk är avfattade Litauen-jiddisch litvisch som tydligt skiljer sig från den utbredda Polen-jiddischen pöilisch-jiddisch. Det bör kanske

mer noteras att språket i ordspråk ibland är lite speciellt, men här är poängen att visa den rent språkliga skillnaden mellan jiddisch-meningarna och de tyska motsvarigheterna som alltså skulle varit ännu större om vi hadejämfört pöilisch och tyskal.

Bilaga 5

Fortsättningsvis kommer en översikt över jiddischs historia och språkets egenskaper att ges. En viss överlappning med föregående avsnitt är oundviklig eftersom det inte går att beskriva jiddisch utan att ta hänsyn till språkets historia.

3.1 Språkets tidiga historia

Det finns idag judiska grupper utspridda i alla delar av världen. Förutom att man förenas av religiösa och etniska band talar en majoritet judar jiddisch och/eller hebreiska, två språk som är starkt förknippade med den judiska kulturen. Samtidigt har judarna alltid varit mycket framgångsrika i att tillägna sig det majoritetsspråk som talas i det territorium de bebor, och flerspräkighet bland judar år regel snarare än undantag.

Judarnas historia beskrevs översiktligt i det förra avsnittet. Här skall tilläggas vad beträffar det rent språkliga att då de hebreisk-talande judarna några hundra år före Kristus migrerade till Babylonien började de tala arameiska, och hebreiska och arameiska existerar sedan som parallella judiska språk från runt 600 f.Kr. till ca 400 e.Kr. Katlev 1986:96. Under århundradena efter Kristi födelse förflyttar judarna sig sedan till olika delar av Europa. Därvidlag kommer deras språk att påverkas av respektive vistelseorts språk i större eller mindre utsträckning.

Vad beträffar jiddischs tidiga historia så påpekar Michal Rudawski i Nationalencyklopedin under uppslagsordetjiddisch att det 900talet fanns judiska småsamhällen utmed Rhen och Mosel där det talades ur-jiddisch, "ett språk med tysk bas och inslag från hebreiska och arameiska". Under följande århundraden emigrerade judar bosatta i norra Frankrike i en region kallad Tsorfes av Katlev 1986:93, även inkluderande England och Italien till ett tysktalande territorium i Lothars kungadöme vid namn Lotar eller Lotharingia cf. Lothringen, se vidare Jacobs 1975, där ett viktigt jiddisch-centrum uppstod. Katlev 1986:93 definierar Lotar som Rheinland-Pfalz + Lothringen med de viktiga centra Mainz, Worms och Speyer. Det språk som dessa judar i Frankrike talade, alltså föregångaren till jiddisch, har kallats loez och definierats som ett jude-romanskt språk av nordfranskt ursprung av Holm 1988:611. Birnbaum 1979:58 kallar detta språk för "zarphatic" eftersom det hebreiska namnet på vederbörande område i Frankrike var Tsarfat antaglien Tsorfes efter ett bibliskt stadsnamn eng. Zarephat. Det är dock lite oklart exakt vilket detta pre-jiddischska romanska språk var, men ytterligare information därom finns att hämta i Weinreichs monumentala History

Bilaga 5 sou 1997:192

of the Yiddish language 1980. Ett flertal av bidragen i konferensvolymen Origins of the Yiddish Language 1987 ifrågasätter det nordfranska inslaget ijiddisch. Fuks 1987:25 menar att de judiska samhällena i Lotar var typiska romerska gränsbyar där judarna talade jude-latin snarare än zarfatiska, loez e.d., och att övergången till något slags germanskt språk tog århundraden i anspråk. Marchand 1987:91 påstår t.o.m. att något specifikt romanskt inslag inte finns i jiddisch utan att judarna i Lotar kom dit från alla möjliga omgivande områden.

3.2 Jiddisch--blandspråk, tysk dialekt, kreol eller ingetdera

Jiddisch har i alla tider studerats av språkvetare, alltifrån paleontologer till generativa grammatiker. Det finns t.o.m. en subdisciplin inom lingvistik som kallar sig "Yiddish linguistics". På grund av sin heterogena bakgrund intresserar jiddisch även blandspråksforskare och kreolister. Språket har med en vilseledande term kallats fusionsspråk Weinreich 1980, varmed menas att det innehåller element från diverse givarspråk. Detta är dock inget ovanligt bland världens språk, i synnerhet inte när det gäller minoritetsspråk. Kreolisten Holm 1988:6l0-61 1 tar upp språket under avdelningen "Restructured German" tillsammans med "Eastern European varieties" såsom Halbdeutsch, "Colonial German" Nya Guinea, Namibia, Unserdeutsch Nya Guinea, Gastarbeiterdeutsch, m.fl. Alla dessa språk där tyska varit inblandat har dock sin speciella historia och är endast jämförbara ett generellt plan. Vad jiddisch beträffar så anser kreolister ibland att det uppstått genom pidginisering och/eller kreolisering vid mötet mellan gammal högtyska och äldre romanskt språk. Holm 1988:610 menar dock att jiddisch är otypiskt ur pidgin/kreolsynpunkt p.g.a. omständigheterna kring dess uppkomst. Han

att de blivande jiddisch-talarna i motsats till kreolofoner hela anser tiden kunde falla tillbaka på sitt modersmål, vare sig det var någon romansk eller germansk varietet. Holm menar dock, citerande Fish-

att tysk-pidgin eller tyskt vuxen-L2 kan ha använts för man p.c., en judisk-kristna kontakter intialt, men att dagens jiddisch inte represente-

ett gradvis närmande av denna pidgin till tyska. Man kan snarare rar tänka sig att i takt med att jiddisch blev första och kanske enda språk för nya generationer genomgick språket interna förändringar. Med tanke att jiddisch dessutom senare påverkades av omgivande slaviska språk kom det att hamna ganska långt ifrån dagens tyska. Se vidare Fishman 1991:l9ff., l89ff.. Wexler 1981 poängterar också det

Bilaga 5

faktum att jiddisch uppstod genom massiv migration och språkbyte inom en förhållandevis homogen språkgemenskap vilken kunde använda sitt traditionella språk för inträgruppkommunikation. Detta skulle innebära att jiddisch inte kan vara ett kreolspråk i strikt mening. I fallet jiddisch spelar tyska en viktig roll som givarspråk, i andra

men sammanhang är andra språk inblandade: spanska i dzidyö judespanska, ladino, persiska i parsic samt arabiska i maaravic judisk maghreb-arabiska; se Birnbaum 1979:7. En relexifieringshypotes för jiddisch har hävdats i kontroversiella arbeten av Wexler 1991, 1994, som menar att jiddisch uppstått genom att ordförrådet i jude-sorbiska ersatts med ett germanskt dito. Därav hans provokativa slagord "Yiddish--the fifteenth Slavic language". Wexler 1990 och Horvath

Wexler 1994 menar vidare i likaledes omdiskuterade studier att modern hebreiska inte är något annat än ett slaviskt närmare bestämt sorbiskt-jiddischskt substrat relexifierat med biblisk hebreiska.

3.3 Varieteter av jiddisch

Vad gäller utvecklingen av jiddisch under medeltiden så sägs det vidare i Nationalencyklopedin att perioden 1250-1500 innebar att jiddischtalare "fick kontakt med" slaver i Böhmen och Polen och därefter med folkgrupper längre österut i Litauen, Ukraina, Vitryssland och Ryssland. Det anses vanligen att judarna emigrerade österut, men Marchand 1987:91 argumenterar för separata geneser vad beträffar öst-jiddisch i Östeuropa och väst-jiddisch i Centraleuropa en åsikt som för övrigt stämmer väl överens med Wexlers relexifieringshypotes, men observera att den är omstridd. Nationalencyklopedin menar att perioden mellan 1500 och 1700 karakteriseras av en förskjutning av jiddischs centrum österut genom migration med åtföljande försvagning av språket i centraleuropa.

Mot slutet av 1600-talet finner man jiddisch över ett stort område i Europa, från Dnepr och Dvina i öster till Amsterdam i väster och Danmark i norr. Sedermera sprids jiddisch till övriga Världsdelar genom migration orsakad av judeförföljelser i Europa jfr avsnitt 2 ovan, och språket talas idag i alla Världsdelar av totalt flera miljoner människor. Birnbaum 1979:41 uppskattar antalet jiddischtalare före andra världskriget till ca 12 miljoner. De fördelade sig enligt följande:

Bilaga 5 Osteuropa

Östeuropa totalt 7,370,000 Ovriga Europa

Europa totalt 7,695,000

Totalt 11,815,000

Här kan sägas att jiddischtalare i Sverige väl bör ingå i gruppen "övriga i Europa", som alltså utgör 60,000 sammanlagt Birnbaum nämner inte direkt Sverige i sin översikt utan det närmaste han kommer är "at about the same time in the early seventeenth century the North Sea was also reached in the Netherlands by Yiddish and, at the end of the century, in Denmark." p. 34.

I detta sammanhang bör man också nämna skillnaderna mellan den europeiska kontinentala judiska befolkningen, sefarder, som tidigt befolkade sydvästra Europa, samt den i det tysktalande Central- och Östeuropa kallad ashkenazer. Enligt Katlev 1983:94 syftade

3SusanneSznajderman-Rytz fann denna siffra i underkant och menadeatt det borde röra sig om uppåt 100.000 personer. Problemet är att inte vet exakt hur Birnbaum definierar "övriga Europa".

Bilaga 5

Ashkenaz först det tyskspråkiga Europa, därefter på det judiskt tyskspråkiga Europa och sedermera det jiddischtalande Östeuropa. Ashkenazerna anses ha en stark judisk identitet, i synnerhet ashkenazer i Polen/Ryssland. Enligt Nationalencyklopedin brukar östjiddisch delas upp i tre dialekter: den sydöstliga Ukraina, Rumänien, den mellanöstliga Polen, Galizien och östra Ungern och en nordöstlig Litauen, Vitryssland. Dialektskillnaderna illustreras med följande översättning den tyska frasen drei schöne gute rote Hasen tre fina

av goda röda harar Katlev 1986:99:

litauisk-jiddisch: draj shejne gute rejte hozn‘ polsk-jiddisch: draa shajne gite rojte huuzn5 ukrainsk-jiddisch: draj shejne gite rojte huzn

Litauen-jiddisch litvisch utgör normen för dagens standardiserade jiddischska skriftspråk. Något som utmärker litvisch är ett tvågenussystem samt det faktum att direkta och indirekta objektspronomi-

har samma kasusform. De största skillnaderna ligger dock det na lexikala planet. Katlev 1986:100 ger följande exempel, varav en del snarast är fonologisk karaktär

av

litvisch obezhanje kofe horb katshan aplsin pöilisch malpe kave garb7 glomp pomerants

‘apa’ ‘kaffe’ ‘puckel’ ‘kfilrot; ‘apelsin’

’slashas,

dumbom’ De litauiska judarna beskylls också för att vara mer tyskliknande än de polska inte bara i språket men också genom att vara mer pedantiska och rationalistiska Katlev 1986:100, Schulman 1991:99. Däremot kan det sägas att polsk-jiddisch pöilisch utgör den mest genuina

nog varieteten av jiddisch och är mindre tysk-påverkad än litvisch. Den litauiska varieteten ligger dock till grund för skriftspråket och har traditionellt sett högre prestige. Den jiddischska språkakademin YIVO se vidare nedan grundades för övrigt i Vilnius men har idag sitt säte i New York.

4I stället för draj förekommer även uttalet drei. 5SusanneSznajderman-Rytz ställde sig frågande inför huuzn och föredrog krulik. ° De flesta av dessa ord är enligt Izydor Sznajdman lånord från ryska respektive polska. I majoriteten av fallen verkar det dock inte finnas någon äldre, mer brukad jiddischterm jfr dock fotnot 7. 7SusanneSznajderman-Rytz föredrog i detta fall ordet hoiker.

Bilaga 5 SOU 1997;192

3.4 Ingredienser i jiddisch

Birnbaum 1979:58 beskriver jiddisch såsom byggt tre komponenter: hebreisk/arameiska, romanska och germaniska. Därtill bör läggas ett slaviskt inslag. Kerbel 199525, Schulman 1991:98 menar att 70% av ordförrådet i jiddisch är medeltidstyskt, 15% slaviskt och 15% hebreisk/arameiskt. Nationalencyklopedin anger endast 5% för den hebreisk/arameiska delen, men det kanske kan bero att vissa ord är svåra att klassificera med avseende härkomst. Dessutom är det naturligtvis så att "teologiska" varieteter av jiddisch har högre andel hebreiska ord än sekulariserad dito. Ingen av de här citerade källorna anger hur beräkningarna har gjorts, t.ex. om de baserar sig

genomgång av ett jiddischlexikon eller av en tal- eller skriftspråkskorpus. Inte heller vet vi om beräkningarna avser ordtyper eller

förekomster. Här beskrivs först blandkaraktären hos jiddisch i allmänhet, och sedan tas de olika inputkomponenternas roll för ordförråd och ordbildning upp mer i detalj.

Som ovannämnda siffror anger så är det romanska arvet i jiddisch ganska litet men det germanska desto större. Slavisk påverkan är mer ett senare fenomen, liksom naturligtvis inflytande från engelska 0.d. Katlev 1986:98 ger några underhållande exempel extremt blandade jiddisch-ord, t.ex. balebateven ‘styra, tyrannisera’ från den hebreiska stammen balebat herre i huset’, det polska verbavledningsaffixet -ev samt den tyska infinitivändelsen -en. Andra intressanta fenomen är hebreisk pluraländelse icke-hebreiska ord, som i pajerim bönder i detta fall kan ändelsen dock även härledas från tyskans plural-n jfr Bauern, och tysk pluralböjning plus omljud i icke-tyska ord som ponim ansikte - pejnime ‘ansikten’. En annan intressant språklig kontrast visar sig mellan termpar där det ena ordet har en mer judisk prägel än vad det andra har. Ett exempel som Katlev 1986:101 ger är ordet för ’pojke’, som kan heta både bokher och shejgets. Det senare ordet används normalt om icke-judiska pojkar och därför får en nedsättande eller skämtsam klang om det används om judiska pojkar.

Katlev 1986:102 nämner slutligen några genuina jiddisch-ord som inte har motsvarigheter pá andra språk utan snarare lånats från jiddisch, såsom jortsajt årsdag av dödsfall, kosher ‘ren, sann’ och trejf‘oren’. Märk också uttrycket makhn shabes far zikh, bokstavligen göra sabbat för sig själv, ‘ha rätt att sin egen väg. David Beitner berättar att ord som meschuge inte klok och jiddischtilltalsord för mamma och pappa används av många för övrigt svensktalande judar. Ordet barkis eller bergis lär härstamma från

Bilaga 5

västjiddisch och används enligt Hellquist 1939/ 1970 framförallt i "de gamla städerna" Stockholm, Göteborg och Norrköping, men även i södra Sverige i allmänhet. Susanne Sznajderman-Rytz berättar att ordet kommer från det jiddischska barkhesh ata, i sin tur härlett från hebreiskans baruch ata, ett uttryck som inleder välsignandet av brödet.

3.4.1 Hebreisk/arameisk komponent

Enligt Birnbaum är det semitiska inslaget hebreiska, arameiska via hebreiska märkbart på alla plan utom på det fonologiska n.b. att jiddisch av tradition skrivs med hebreiskt alfabet.

Katlev 1986 påpekar att i och med uppkomsten av det mer folkliga jiddisch började hebreiska och arameiska att betraktas som ett heligt judiskt språk, s.k. loshn-kojdesh det heliga språket i motsats till jiddisch, som kallades mame-loshn. Loshn-kojdesh är de religiösa anfädernas språk och har av tradition mer talats av män än av kvinnor. Katlev skiljer vidare 1986:96 på hebreiska/arameiska ord som integrerats i jiddisch samt mer icke-jiddischska former som förekommer i satsliknande semitiska citat och talesätt. T.ex. är det jiddischska ordet bale bos ‘herre, värd jfr balebat ovan härlett från hebreiskans baal ha bajis herre i huset’. När detta ord integrerats kan det ta bestämd jiddischsk artikel der bale samt sättas i diminutiv: der balebesl eller bale’bosl med betydelsen ‘nygift yngre man’. Märk också uttrycket di baleboste frun i huset’. Alla ord i jiddisch som syftar religiösa högtider kommer från hebreiska, såsom t.ex. pejsakh eller pajsekh påsk Katlev 1986:96. Det är dock intressant att notera att även delar av det centrala ordförrådet i jiddisch är av hebreiskt ursprung, jfr jam ‘hav’, kimat /kemat ‘néistan’, sho ‘timme’. Det finns många exempel på parallella uttryck på jiddisch och hebreiska där respektive uttryck har sin speciella syftning eller association. Exempelvis kan ‘bok’ uttryckas både med den hebreiska termen sejfer och den icke-dito bukh, varvid den förra tennen syftar på helig bok’ och den senare världslig bok’. Enligt David Schwarz är jiddisch "finare" fler hebreiska uttryck det innehåller. Katlev 1986:105 påpekar att den hebreiska frasen kol mevaser ‘en förkunnande röst, som förekommer i en bön under lövhyddohögtidens tredje sista dag, via folketymologi har omformats till kojl mit vaser kål med vatten, vilket är namnet på den vitkâlssoppa man äter denna

Bilaga 5

dag.8,° Det bör också påpekas att den tidigare nämnda chassidismen i 1700-talets Östeuropa lanserade jiddisch som pedagogiskt hjälpmedel för att uttolka de heliga hebreiska skrifterna Schulman 1991:98. Över huvud taget verkar det alltid ha funnits motsättning mellan

en hebraistisk och jiddischistisk språkideologi. Den senare menar att jiddisch är ett lika viktigt språk som hebreiska, och under den berömda språkkonferensen i Czernowitz se avsnitt 2 förklarades jiddisch likvärdigt med hebreiska. Därmed hade man lagt grunden till senare tiders odlande av jiddisch.

3.4.2 Romansk komponent

Det romanska inslaget i jiddisch är Omdiskuterat, men det är antagligen ganska litet. Katlev l986:98 nämner verben bentshn ‘véilsigna’, tsholnt ‘en sabbatsmatréitt’ och lejenen ‘léisa’. Pluraländel-

-es i jiddisch anses ibland komma ifrån franskan: bobe-s sen far/mormödrar, mume-s ‘fastrar/mostrar’, khupe—s ‘br611opsba1daki— ner’. Det antas även att några egennamn är franskderiverade. Katlev l986:98 exemplen Bender ‘Benedikt’, Shnejer ‘Senior’, Jentl

ger ‘Gentile’, Shprintse ‘Esperanza’. Se även Weinreich l980:395ff..

3 .4. 3 Gerrnansk komponent

Den germanska komponenten i jiddisch är mycket påtaglig på alla nivåer i språket. Observera för övrigt att språket ibland går under beteckningen judetyska. Det verkar trots det som sades inledningsvis finnas något slags kontinuum mellan jiddisch och tyska och eventuellt kan jiddisch-talare förstå tyska medan det förmodligen går sämre andra hållet. Katlev 1986:94 påpekar att tyska och jiddisch bygger delvis olika dialektsubstrat, vilket kan förklara vissa skillnader språken emellan. Dessutom har jiddisch förlorat vissa drag

tyska har idag, och vissa ursprungligen gemensamma egenskaper som har utvecklats olika håll. En del ord i dagens jiddisch avslöjar hur medelhögtyska kan ha låtit: i nutidstyska betyder weiss både vit och ‘vet’, i jiddisch görs distinktionen vajs /vaas vejs, som också

men ~

3Jfr svenska "våffeldagen", en folketymologi för Vârfrudagen. °SusanneSznajderman-Rytz och Izydor Sznajdman känner inte igen detta uttryck, och med tanke att källan är Katlev är det möjligt att det enbart förekommer i Danmark. I den förras jiddisch heter kål krojt eller kapusta.

Bilaga 5

gjordes i medeltidshögtyska: wiis weiss. Jiddisch sägs dessutom

~ innehålla färre lågtyska 0rd än dagens standardtyska. Katlev har den förmodligen kontroversiella åsikten att skillnaden mellan jiddisch och tyska inte skall överdrivas utan menar att det faktum att judarna varit isolerade från tysk kultur dock i Polen-Litauen lett till

att man även uppfattat de två språken som åtskilda. En bidragande orsak är säkert dessutom det faktum att jiddisch tradition skrivits med

av hebreiskt alfabet. Jämför fallet serbiska vs. kroatiska, där användandet av två separata alfabet framhäver olikheterna mellan språken. Dessutom menar Katlev 1986:95 att de medvetna kampanjer mot 1800-talets högtyska påverkan som bedrivits av jiddischska språkvurmare också bidragit till att fjärma jiddisch från tyska. Det tyska inflytandet under l800-talet var mycket märkbart och yttrade sig bland annat i att de typiskt jiddischska prefixen ba, far- och der- hotades

av de tyska varianterna be-, ver- och i ord batsoln ‘betala’,

-er som farshtejn förstå och dertsejln berätta Katlev 1986:100. Denna tyskimitation kallades dajtshmerish och bekämpades som sagt

av jiddisch-traditionalister, vars ideal gick under namnet jidishlekh.

3.4.4 Slavisk komponent

Det påpekades i avsnitt 2 att det kan förefalla underligt att jiddischtalare inte slagit om till slaviska språk trots att jiddisch-centrum sedan lång tid tillbaka befunnit sig i slavisk-talande områden. Katlev 1986 förklarar detta med att de östeuropeiska judarna alltid behållit kontakten med den tyska kultursfären jfr dock resonemanget i avsnitt 2. Naturligtvis förekommer det slaviska inslag i jiddisch, men dessa är alltså av senare datum än hebreisk/arameiska, romanska och germanska. Exempelvis innehåller jiddisch många slaviska vardagsord som betecknar husgeråd och redskap. Den berömda ändelsen -nik

som i kibbutznik person från kibbutz är av slaviskt ursprung. Dessutom pekar Katlev 1986:98 det faktum att slaviska avledningsändelser med diverse emotiva nyanser är vanliga ijiddisch. Ex.:

Sore ‘Sara’ Sor-ke lilla Sara"°

~

° Enligt SusanneSznajderman-Rytz är Sore-le vanligare. Schulman 1991 :99 räknar upp en lång lista på diminutivformer av Josef med varierande betydelsenyanser: Joschke, Jozifl, Josel, Jasche, Josele, Josenyu, Josinke, Josinkele, Joschkele, Joschenyu, loschkenyu. Intressant nog påpekar Schulman att även verb kan böjas i diminutiv, såsom schlofenyu sova lite’.

Bilaga 5

mor mame—shi ‘lilla mamma’ mame ~ Got ‘Gud’ G0t—enju vår käre Herre

~ frum from frum—ak ‘skenhelig’, ‘hycklare’

~ shnajder skräddare shnajder—uk ‘skréiddarstackare’

~

3.4.5 Övriga ingredienser

Schulman 1991 :98 menar att förutom de ovannämnda ingredienserna i jiddisch så förekommer även rumänska, moldaviska och grekiska element. Dessutom är det idag tvivelsutan så att den jiddisch som talas i USA innehåller mängder med engelska element, den i Argentina spanska, den i Sverige svenska, etc. Dessa företeelser är dock av mycket datum än de ovan beskrivna. Vad beträffar svenska 0rd

senare använda i jiddisch ger David Beitner i Malmö följande exempel: bjuden, fest, skatt fylla år, bil, tomater, potatis, hej, ses etc.

, Observera att dessa ord är tämligen centrala i de flesta språk och knappas kan saknas jiddisch. Det är dock ytterst vanligt att talare

ett mottagarspråk eller mindre permanent lånar in ord från av mer majoritetsspråket, trots att mottagarspråket självt redan har ord för begreppen i fråga. Detta är särskilt tydligt när mottagarspråkets talare är så höggradigt två- eller flerspråkiga som fallet är här. Vi tillhör de forskare inte tror att det går att förklara kodväxling och lån i

som samtal mellan flerspråkiga individer i funktionalistiska termer. Enligt flertalet språkkontaktsforskare behöver inte heller flitig användning av inlånade inslag tyda pågående språkbyte.

3.5 Allmänna språkliga observationer

I det följande avsnittet tas diverse fonologiska och grammatiska egenskaper hos jiddisch upp utan att genomgående kopplas till ett visst givarspråk. I den mån jämförelser görs är det med tyska, som är det språk påverkat jiddisch mest. Detta innebär naturligtvis inte att

som jiddisch skall underavdelning av tyska. Den följande

ses som en framställningen egenskaper i standardjiddisch, och avsevärda

anger dialektala skillnader kan förekomma.

" Även mame-Ii ‘min lilla mamma’.

Bilaga 5

3.5.1 Fonologi

Jiddisch inkluderar 35 fonem nio vokaler Birnbaum 1979:220-

varav 223. Tyska språket har ungefär antal fonem, fler

samma men vokaler. Jiddisch har följaktligen fler konsonanter, bland palato-

annat alveolara frikativor, affrikator och nasaler, i Birnbaum 1979:222 återgivna som /s/, /z’/, /c’/, /dz’/, /ni/ och /li/. Jiddisch saknar främre rundade vokaler, vilket kan förenklingseffekt,

ses som en eftersom dessa språkljud är markerade bland världens språk. T.ex. motsvaras tyskans Glück av glik och Loflel lefl. Katlev 1986:95.

av Långt /a/, /o/ och /e/ i tyska motsvaras /o/, /oi/, /ei/: Tag

av ~ tog, gross grojs, geh gej Den tyska diftongen /ai/ är /a:/ i

~ ~ västjiddisch: Bein baan, i östjiddisch dock bajn /bain/. Tyskans

~ /au/ motsvaras av /a:/ respektive /0i/: kaufen kaafen, kojfen. Bland

~ skillnader i konsonanternas fonotax kan nämnas det faktum jiddisch

att har f eller p när tyska har pf: Pferd ferd, Kopf kop Katlev

~ ~ 1986:95. Dessutom finns stark tendens att liksom i engelska

en t.ex. reducera alla obetonade vokaler till schwa.

3.5.2 Skriftsystem

Av tradition skrivs jiddisch med hebreiska tecken. Det hebreiska alfabetet är konsonantiskt, vissa konsonanttecken används för

men att återge vokalljud i jiddisch. Det finns även omfattande konventioner för att skriva jiddisch med romanskt alfabet. Betydande språkvårdsarbete med inriktning jiddisch bedrivs av JIVO/YIVO Institute for Jewish Research i New York, organisation grundades 1925 i

en som nuvarande Vilnius under namnet Judiska Vetenskapliga Institutet Yidisher Visenshaftlicher Institut.

3.5.3 Morfosyntax

King 1987 diskuterar morfologi i jiddisch och att denna

menar ger de bästa ledtrådarna till jiddischs historia eftersom morfologin är den komponent i språket som bäst motstår språkförändringar. Hans åsikt motsäges dock av den typiskt slaviska diminutiven -nik i jiddisch, som bör tillhöra språkets nyare egenskaper. Jiddisch skiljer inte stark respektive svag adjektivböjning, förekommer i tyska, och

som genusreduktioner är också utbredda. Som generaliserad reflexiv kan

Bilaga 5 sou 1997:192

zikh förekomma. Perfekt ersätter preteritum, sålunda heter gick jfr tyska ging Katlev 1986:95. gegangn Många generativa studier har gjorts av jiddisch. Eventuellt beror detta att Noam Chomsky, den störste av lingvister, själv är jude och för övrigt skrev sin mastersavhandling om hebreiska. Väldigt många Chomskys efterföljare är också judar. Bland fenomen man av har intresserat sig för är följande. Jiddisch tillåter dubbel eller till och med trippel negation, som ett de inledande ordspråken visade: far a geshlogenenem hum tor men av kein shtekn nit vaizn ‘man får inte visa käppen för slagen hund. Denna egenskap saknas i tyska är mycket vanlig i t.ex. olika men kreolspråk världen över. Jiddisch har ordföljden subjekt + verb + objekt i både huvudsatser och bisatser, i motsats till t.ex. tyska och nederländska som har verbet sist i bisatser. Även detta återfanns i de tidigare ordspråken, ett av nämligen oib tsedoke hot gekost kein gelt,... ‘om välgörenhet inte hade kostat Se vidare Diesing 1990, Santorini 1995, pengar, Prince 1981. Ja/nej-frågor åstadkoms mycket ofta genom att påståendesatser uttalas med stigton. Jiddisch utpräglat så kallat V2-språk, vilket innebär att det är ett finita verbet alltid kommer andra plats i huvudsatser. Jfr dos bukh hot Max geleyent ordagrant den bok har Max läst boken läste Max’, Diesing 1990:44. Jiddisch är dock utpräglat på denna mer punkt än vad de flesta andra germanska språk är eftersom språket har V2-fenomenet även i bisatser. Jfr: shod v0s hayntike tsaytn es a kenen mentshn afile nit leyenen ordagrant det är synd att azoy fil nuförtiden kan så många människor inte läsa det är synd att ens så många människor inte kan läsa nuförtiden, Diesing 1990:44. ens Samma fenomen finns för övrigt i isländskan Platzack 1986. Dessutom företer jiddisch satstyp kopplad till V2-fenomenet som en i den generativa litteraturen kallas stylistic fronting, vilket innebär subjekt och verb byter plats. I jiddisch är denna transformation att obligatorisk i bisatser när dessa saknar underordnande konjunktion Diesing 1990:73: hostu gezogt hot Max geleyent dos bukh ven ordagrant när har du sagt har Max läst boken När sa du att Max läste boken’. I jiddisch återfinner vi också en unik topikalisering spetsställning infinitivliknande verbform. På svenska kan topikalisera en hel av en verbfras predikatsdel och få satser läser boken gör han nu, som medan motsvarande mening jiddisch heter leyenen leyent er dos ordagrant läsa läser han boken nu. Konstruktionstypen bukh yetst beskrivs vidare i Källgren Prince 1989.

sou 1997;192 Bilaga 5

I jiddischinspirerad engelska förekommer något kallas Yiddish

som movement, exemplifierat av fallet me she wants to help. Bannies 1994 diskuterar skillnader mellan vänsterpetning, topikalisering, fokalisering och denna jiddisch-flytt. Se även Prince 1981.

De morfosyntaktiska egenskaper jiddisch uppvisar är in-

som tressanta eftersom de är så motsägande. Å sidan förekommer

ena ett antal regulariseringsfenomen som är typiska för kontaktspråk se Weinreich 1968. Å andra sidan innefattar jiddisch

som vi såg ovan ett antal komplexa satstyper, vilka är mycket ovanliga i blandsprâk. Detta förhållande stärker intrycket av att jiddisch inte går att placera i något bestämt fack, utan tvingas konstatera att språket har

man en mängd idiosynkratiska egenskaper.

3.5.5 Övrigt

Jiddisch har en rik litteratur och har i alla tider förekommit

som skriftspråk i olika sammanhang. David Beitner nämner att 52 olika dagstidningar på jiddisch utkom i mellankrigstidens Polen, till vilka bör läggas ett stort antal övriga periodica publicerade på jiddisch i Polen under denna tid. Dessutom förknippas jiddisch med levande

en berättartradition och det finns många sagor, sägner och skrönor

som är intimt sammanbundna med det jiddischska idiomet se Schulman 1988, 1996, Silverman 1988. Jiddisch förfogar över rik flora

en av ordspråk och talesätt, som samlats i jiddisch-svensk utgåva

en av Kerbel 1995, ur vilken det citerades ovan. Det bör också noteras att jiddisch är det givna språket i den berömda judiska film-, sång- och teatervärlden. Den förste ståupp-artisten, Lenny Bruce, förvaltade ett judiskt arv och kryddade sin engelska med jiddischismer. Slutligen kan nämnas att jiddisch är mycket synligt Internet med ett antal hemsidor och länkar.

4 Jiddisch i Sverige idag

I detta avsnitt försöker ge en bild av i vilka sammanhang jiddisch används som tal- och skriftspråk i Sverige idag. Liksom för de flesta

2 Susanne Sznajderman-Rytz gör mig uppmärksam pâ att Yiddish movement mycket ofta förekommer med frågeintonation i responser av den typ som exemplifieras i följande minidialog: A: Can I help you B: Me you want to help

Bilaga 5

mindre språk i Sverige är utbredningen och aktiviteterna ganska okända för majoriteten, men de kan utgöra ett mycket viktigt och levande inslag i livet för språkets utövare.

Enligt David Schwarz, nyligen pensionerad redaktör för tidskriften Invandrare och Minoriteter, och själv en överlevande som evakuerades till Sverige 1950, har judarna en egen modell för integration i värdlandet gäller alltså även Sverige. Detta gäller inte bara de

som

kom efter kriget, utan gruppen som helhet, varhelst den slår sig som

Man kan i denna modell drag går igen i judarnas historia ner. se som även annat håll i världen. Schwarz beskriver judarnas integrationsstrategi gör det själv-modell. Vis av generationers

som en negativa erfarenheter litar inte att statsmakterna skall skydda

man

skapar ett eget skyddsnät. Man vet aldrig när man gruppen, utan man behöver fly igen, och förväntar sig inte att vara välkommen

man någonstans, enligt Schwarz. Sverige har tidvis haft en mycket negativ inställning till detta beteende, t.ex. vad beträffar Hillelskolan, en judisk heldagsskola i Stockholm se Schwarz 1971:36-37. Enligt Schwarz överlevde denna skola under den första tiden tack vare

finansiering och självständig hållning gruppens egen genom en gentemot statsmakten. På samma sätt har Sällskapet för jiddisch och jiddischkultur i Sverige m.fl andra föreningar i många år fungerat utan bidrag från stat eller kommun, enligt Schwarz och David Fischer. Judarna har inte heller sökt hemspråksundervisning i jiddisch för sina barn. De har begärt hemspråksundervisning har velat ha dylik i

som hebreiska i stället. I Borås har däremot enligt Susanne Sznajder-

man man-Rytz gått ifrån den här strategin något. Där har judarna sökt och fått bidrag från kommunen till den judiska föreningen just som invandrarförening, att en hög andel av föreningens medlemmar

g.a. är flyktingar nämligen överlevande.

4.1 Föreningsaktiviteter

De föreningar i Sverige organiserar aktiviteter kring jiddisch och

som jiddischkultur är åtminstone löst anknutna till de judiska församlingarna, på så sätt att de enligt Fischer 1996:290-92, för Stockholms del i varje fall erhåller indirekt stöd genom att de får låna lokaler församlingen för sina möten och evenemang. Men detta

av betyder enligt flera källor inte att medlemmarna i de olika föreningarna är religiösa eller aktiva församlingsmedlemmar.

Jiddisch har även viss roll lingua franca i församlingslivet;

en som särskilt detta för Malmö. Nya rabbiner som kommer från

rapporteras utlandet och därmed inte kan svenska, använder ofta jiddisch i sina

Bilaga 5

tidiga kontakter med församlingsmedlemmar; de predikar delvis på jiddisch, och förklarar t.ex. engelska, enligt David Beitner. Hälsningsfraser och enstaka ord jiddisch används även i Göteborg i samband med gudstjänstbesök, enligt Izydor Sznajdman. Jiddisch fungerar vidare som allmänt umgängesspråk bland 45:orna i informella samtal.

4.1.1 Sällskapet för jiddisch och jiddischkultur i Sverige

Den här föreningen, som firade SO-årsjubileum i december 1996, finns i alla de tre församlingarna i Sverige och tidskrift: utger en gemensam Jiddisch-kultur i Skandinavien. Föreningarna har likartade aktiviteter alla tre orterna. Medlemmarna träffas regelbundet för social och kulturell samvaro, där jiddisch spelar helt central roll. Aktiviteterna en kan t.ex. bestå filmaftnar, vitsaftnar, teaterföreställningar eller av musikaftnar. För en del dessa inbjuds artister från av evenemang Polen eller Israel att uppträda för publiken. Föreningarna i de tre städerna samordnar dessa evenemang, så att den utländska gruppen gör en turné med uppträdanden alla tre orterna. Dessa besök kan ske i samband med högtid, t.ex. minnesdagen förintelsen. I alla en av fall i Göteborg översätts mycket det jiddischska innehållet till av svenska "för att nå alla", enligt Izydor Sznajdman. I Malmö däremot talar man enligt David Beitner för det mesta "90%" jiddisch i samband med sammankomsterna. Bara i Malmö är 280 hushåll medlemmar i föreningen. Tidskriften Jiddisch-kultur i Skandinavien kommer med två ut nummer per år. Hälften av tidningen är på svenska och hälften jiddisch. Halvorna är dock inte översättningar varandra, av utan innehållet skiljer sig åt. Den jiddischska halvan skrivs på vanligt sätt med hebreisk skrift. Innehållet omfattar bl.a. debatt, nyskrivna artiklar, omtryck och översättningar tidningsartiklar, politiska av karikatyrer, vitsar, poesi och Den trycks med annonser. numera laserskrift i A4-format i enfärg men med färgat omslag.

4.1.2 Andra föreningar och aktiviteter

Jiddisch spelar en viktig roll även inom andra föreningar är som mer eller mindre anknutna till församlingarna. Framförallt gäller detta de olika "överlevande"-föreningar finns. Inom dessa som sammanslutningar talas nästan enbart jiddisch, eftersom i stort sett alla som tillhör gruppen överlevande är jiddischtalare. När de träffas talar de

Bilaga 5 sou 1997:192

naturligtvis detta språk, särskilt anledningen till sammankomsten som är deras upplevelser. Föreläsningar av utländska gemensamma de i första hand är riktade till äldre personer, hålls personer, om jiddisch i Malmö, enligt David Beitner. Även många andra aktiviteter svenska judar deltar i kan som innehålla jiddischska inslag. David Fischer berättar t.ex. att högtidstal i samband med bröllop, bar eller bat mitzvah eller t.o.m föreningars årsmöten ofta innehåller vitsar på jiddisch. Jiddischmusik är ett återkommande inslag i många aktiviteter. I Göteborg leder Izydor Sznajdman liten sjunger jiddisch, och som ibland en grupp som uppträder i olika judiska sammanhang. Enligt Sznajdman går det inte ha musikkväll utan att sjunga jiddisch. Man sjunger kanske att en 10% på hebreiska och resten jiddisch. l Stockholm har enligt Aktuellt feb. 1997 en fast judisk teaterscen nyligen invigts Djurgården. I nämnda Aktuellt kunde man se och utdrag Salomon Schulmans Natten läser stjärnor 1991 höra ett ur jiddisch och svenska. Uppläsningen dikterna, både jiddisch av och på svenska varvades med jiddischska texter tonsatt till punkmusik, framförda musiker. Det judiska bandet Glickers som sjunger av unga moderniserade gamla judiska sånger från öst jiddisch är mycket populärt i Lund, enligt Anna Svenson. Kurser i jiddisch finns i studiecirkelform i Göteborg och i Malmö. Dessa leds Izydor Snajdman resp David Beitner. Dessutom av fungerar Lennart Kerbel jiddischlärare i Stockholm. Kurssom deltagarna i de förstnämnda studiecirklarna är både unga och gamla, dock inte barn, enligt lärarnas uppgifter. I Göteborg ges en nybörjarkurs och kurs för avancerade, där man läser jiddischen mer litteratur. Upplåsning litteratur på jiddisch har förekommit på judiska av närradion både i Stockholm och i Göteborg. I Göteborg i varje fall brukar uppläsningarna översättas till svenska. I Malmö bibelkurs sedan 1960-talet där man använder ger man en jiddisch umgänges- och förklaringsspråk i förhållande till som texterna. Ingen bokutgivning i Sverige förekommer för tillfället, men det är ganska lätt att få tag i böcker på jiddisch från t.ex. Israel.

4.2 De icke-aktiva. Spräkpotentialen

Även ovannämnda föreningsaktiviteter i första hand organiseras av om människor i "överlevandegenerationen", besöks de inte enbart av dessa. Yngre kommer ofta filmaftnarna och teater- och personer

sou 1997;192 Bilaga 5

musikföreställningarna. Enligt flera av våra informanter förstår många i Sverige födda judar framförallt inom babyboom-generationen jiddisch utan större problem, även om många sällan talar språket. Det är också ojämnt med läs- och skrivkunskaper inom den här generationen.

4.3 Generationsskillnader

Det finns enligt Svenson samtal 970317 särskilt bland de mer ortodoxa ättlingarna till sekelskiftesflyktingarna användare av jiddisch inom andra, tredje och även i viss mån fjärde generationen, om man definierar "användare jiddisch" ganska brett se nedan. Som antyds

av ovan är dock "överlevandegenerationen" den grupp som mest aktivt använder jiddisch, både när det gäller talspråket och skriftspråket. Till de aktiva användarna bör också räknas vissa judar som kom till Sverige under 50- och 60-talet. De överlevande är samtliga i pensionsåldern. För denna grupp har jiddisch i många fall en mycket stor betydelse som länk till den värld som existerade före andra världskriget. Även den världen omfattar oerhört smärtsamma minnen,

om verkar de flesta vi talat med enbart ha positiva associationer till jiddisch.

"Babyboom"-generationen har i många fall vuxit upp i hem där jiddisch talades, ofta parallellt med svenska. Detta gäller David Beitners och Izydor Sznajdmans barn samt Susanne Sznajderman-Rytz och hennes man. De överlevande lärde sig i många fall svenska oerhört fort, och började även använda det hemma, men detta verkar inte ha inneburit att jiddisch försvann från hemdomänen, utan språket hade sin givna roll. I vissa hem talade föräldrarna jiddisch och barnen svarade på svenska. I andra använde man jiddisch i samband med de ofta förekommande besöken av släkt och vänner från andra delar av världen. I alla sådana sammanhang talades det jiddisch. På 50-talet fanns det fortfarande judiska kvarter i svenska städer där man kunde handla på jiddisch. Detta var enligt David Fischer t.ex. fallet på Söder i Stockholm, men även i mindre städer som Borås, enligt Susanne Sznajderman-Rytz.

Generationsfaktorn spelar klart en viktig roll i språkbevarandet. När man generationsvis jämför "sekelskiftesflyktingarna" och "andra världskrigetflyktingarna" och deras ättlingar finns det intressanta likheter i språkanvändningsmönstret. I båda grupperna har första generationen jiddisch som huvudspråk, men lär sig svenska. I båda grupperna lär sig andragenerationen jiddisch hemma av sina föräldrar, men tenderar att tilltala dem på svenska. I tredje generationen finner

Bilaga 5 sou 1997:192

man personer med varierande receptiva kunskaper, vad vi har kallat för "talarpotentialen".

Men detta är inte hela historien. Det finns även likheter inom en och samma åldersgrupp, t ex bland de som föddes de första åren efter andra världskriget, vare sig de är ättlingar i tredje generation till "sekelskiftesgruppen" eller i andrageneration till "överlevandegruppen". De har vuxit upp under den tid då staten Israel bildades, och där hebreiskan har spelat en delvis ny och viktigare roll för den judiska gruppen. De har upplevt den etniska väckelsen som började i slutet av 60-talet och som fortfarande pågår, vilken innebär att man intresserar sig för sitt etniska ursprung och kultur, även sitt språk.

Huruvida man vill betrakta en del av den här generationen som "talare av jiddisch" eller inte beror hur man definierar begreppet "talare av språk X". I andra sammanhang har Boyd 1985 kallat liknande talare för "receptivt tvåspråkiga" eller "marginellt tvåspråkiga". Dorian 1982 kallar en liknande grupp av talare av skotsk gaeliska för "semi-speakers". Dessa talare är framförallt personer som förstår språket ganska väl, och som kan uppskatta musik, teater, film eller vitsar språket. En antagligen mindre del kan läsa språket och få kan förmodligen skriva jiddisch. Dessa personer utgör trots allt vad man skulle kunna kalla för en "talarpotential". Om de kände ett större behov av att utveckla sina färdigheter i jiddisch, skulle de förmodligen kunna göra detta ganska fort. David Beitner beskriver exempelvis hur hans dotter efter att ha utvandrat till Israel och börjat arbeta som sjukgymnast där fick anledning att utveckla sina färdigheter i jiddisch, eftersom många äldre patienter uppskattade att de kunde få behandling hos sjukgymnasten jiddisch.

4.4 Geografiska skillnader

Enligt samstämmiga uppgifter skiljer sig de olika judiska försam- Ungarna/föreningarna i Sverige ganska markant vad gäller andelen jiddischtalare. Detta beror i första hand vilka grupper som dominerar de olika församlingarna/föreningarna i antal. I David Fischers enkät bland medlemmar i Stockholms judiska församling uppgav 7% av respondenterna att de hade "mycket bra" kunskaper i jiddisch; ytterligare 18% uppskattade sina kunskaper till "ganska bra". I en intervju anger Fischer att han tror siffrorna kan vara något i överkant. Han uppskattar att kanske totalt 20% har "ganska bra" eller "mycket bra" kunskaper i jiddisch bland församlingsmedlemmarna. I Göteborg är enligt uppgift bilden ungefär densamma som i Stockholm.

sou 1997:192 Bilaga 5

l Malmö församling och de "mindre" judiska föreningarna spelar enligt flera källor däremot jiddisch en betydligt större roll än i de två största församlingarna. Detta beror att dessa församlingar och föreningar i större utsträckning domineras av senare anlända flyktingar, vilka i stor utsträckning har jiddisch som modersmål. Här finns också en större andel ortodoxa judar, vilkas språkanvändning sammanfaller med de förras David Fischer i intervju. Som nämndes ovan har jiddisch alltid spelat en större roll bland de ortodoxa

mer judarna än bland de mer "liberala" eller reforrnerta. Stockholms och Göteborgs församlingar har en reforrnerad gudstjänstordning medan församlingen i Malmö och de på många mindre orter som t.ex. Borås är ortodoxa. Det finns små ortodoxa i både Stock-

mer synagogor holm och Göteborg, men deras medlemmar tillhör församling

samma som de som besöker den stora synagogan i respektive stad. Detta innebär att andelen jiddischtalare aktiva eller "potentiella"-- säkert

-är högre i Malmö och de mindre orterna än i Stockholm och Göteborg. Vilka de exakta andelarna är vore mycket svårt att ange.

Det finns även en stor grupp judar, förmodligen majoritet,

en som inte alls är med i församlingarna eller föreningarna. SST:s årsbok 1995 anger antalet "betjänade medlemmar i de judiska församlingarna i Sverige som något över 10 300. Denna nettosiffra omfattar både församlingsmedlemmar och medlemmar i föreningar anknutna till församlingarna. Byström Janarv 1996:61 anger totalantalet judar till 20 000 och antalet församlingsmedlemmar till 7 000. Hon beräknade antalet sekulariserade judar till över 10 000.

Troligen finns det jiddischtalare bland de ickeförsamlingsanslutna, men ingen av våra källor hade någon klar uppfattning om i vilken utsträckning. David Fischer och David Schwarz anger att andelen jiddischtalare bland icke-anslutna judar är betydligt mindre än motsvarande andel i församlingarna. Susanne Sznajderman-Rytz gör dock det viktiga påpekandet att många lämnar församlingarna utan att för den skull upphöra att leva judiskt vis; detta kan omfatta även användningen av jiddisch. Men det är säkert svårare att komma i

~‘ Församlingarna är egentligen mycket "eklektiska". Medlemmarna kan ha ganska olika preferenser vad gäller gudstjänstordning och t.ex. koscherhállning, men alla tillhör sammaförsamling, och de olika grupperna respekterar varandras sätt att leva. I Fischers enkät i Stockholm anger t.ex. ca 16% att de har strikt koscher själva, medan hela 49% ansågdet viktigt att Församlingen har strikt koscher i gästköket i sessionssalen.Detta av hänsyntill ortodoxa församlingsmedlemmar såväl somgäster. Även föreningar som t.ex. Sällskapet för jiddisch och jiddischkultur i Sverige är eklektiska vad gäller politiska uppfattningar, sionism o.s.v. grund av att underlaget

varje ort inte räcker till mer än en förening.

Bilaga 5

kontakt med andra talare om man inte tillhör det nätverk som

församlingarna utgör.

4.5 Framtiden: Optirnister och pessimister

Utan att vi direkt frågade om det ville alla våra informanter uttala sig om jiddischs framtid i Sverige. Men här går uppgifterna vitt isär. Trots att vi inte har ombetts uttala oss om jiddischs framtid, redovisar vi här de olika uppfattningarna som kom fram i intervjuerna. De kan grovt indelas i "optimistiska" och "pessimistiska".

4.5.1 Pessimistiska hållningar

Pessimisterna menar att jiddisch har en begränsad framtid i Sverige. De poängterar att de flesta av de aktiva talarna är äldre, och att de yngre använder språket aktivt i första hand i samtal med äldre. I Fischers avhandling uppgår andelen "mycket bra" eller "ganska bra" talare bland respondenterna själva till 25 %, medan motsvarande siffra för respondenternas föräldrar är 48% och för mor- och farföräldrar ca 55%. David Fischer uppskattar att jiddisch i stort sett kommer att ha dött ut i Sverige om 20 år "när min grabb blir vuxen...". David Beitner förutspår att språket inte används i Sverige i mer än 50 år till. Även Salomon Schulman 1996:27, jiddischs största supporters

en av i Sverige, skriver att jiddisch i Sverige "går en mörk framtid till mötes eftersom "det Östeuropeiska fundamentet har gått förlorat med det senaste kriget". David Beitner anger som skäl till minskningen att det inte finns utbildning och skolor som undervisar i eller på jiddisch. Även Mirjam Sterner Carlbergs åsikt är att jiddisch inte kommer att överleva någon längre tid. Hon är till och med rädd för att antisemitism skulle kunna uppstå bland svenska icke-judar om jiddisch skulle börja betraktas minoritetsspråk. Även David Schwarz

som betonar judarnas rädsla för antisemitism i Sverige. För pessimisterna har ändå jiddisch enbart positiva associationer: det är "nostalgiskt", "pittoreskt", " ett kuriosum" o.s.v. För pessimisterna, och även i stor utsträckning för optimisterna, har jiddisch ingen större betydelse för den judiska identiteten i Sverige, dvs att man kan mycket väl vara jude och leva ett judiskt liv utan att använda jiddisch. David Schwarz menar att associationerna till jiddisch är negativa ett globalt plan

"‘ Detta förhållningssätt gör jiddisch ganska unikt bland minoritetsspråk i världen.

Bilaga 5

genom att språket förknippas med gettotillvaron och förintelsen,

men positiva på det personliga planet.

4.5.2 Optimistiska hållningar

Optimisterna ser mycket ljusare jiddischs framtid i Sverige. De pekar den stora talarpotentialen redovisades Även

som ovan. om

utanför den äldre generationen aktivt använder språket idag, förstår väldigt många jiddisch, menar de. De pekar också den höga status jiddisch har fått på senare tid, bl.a. genom att Isaac Bashevis Singer fick Nobelpriset 1978. Optimisterna pekar också det faktum

att även pessimisterna har en positiv attityd till jiddisch, trots att staten Israel tidigare har haft en mycket restriktiv politik mot språket. Denna politik håller nu att mjukas upp, eftersom hebreiskan är väletablerad som landets officiella språk.

Även håll i världen, inte minst i USA, finns det vid sidan

annat av de många jiddischtalarna och de gamla etablerade jiddischska institutionerna ett nyvaknat intresse för jiddisch och jiddischkultur även bland unga människor. Kurser hålls både på sommaren t.ex. i Cambridge, Storbritannien och under terminstid vid olika universitet i världen, framförallt i Nordamerika och i Israel. På tid har det

senare t.o.m ansetts fashionabelt att studera jiddisch och att använda jiddischska uttryck i sin engelska eller svenska. Ett uttryck för det nyvaknade intresset för judisk historia och kultur i Sverige

kan vara de doktorsavhandlingar som har kommit ut under slutet av 1980- och l990-talet.

Språket har en stark koppling till judendom främst ortodox dito samt till judiska traditioner och kultur, även bland icke-religiösa judar. Språket anses inte som en nödvändig komponent i ett judiskt sätt att leva Fischer 1996: 168-170, men något som definitivt ökar känslan av judisk gemenskap både i tid och rum. Tidningar ges ut jiddisch i en rad länder, även dagstidningar. Genom att prenumerera ett antal jiddischska tidningar håller man sig informerad vad

om som händer överallt i den judiska världen, berättar David Beitner. För optimisterna är jiddisch inte bara ett språk utan ett "sätt att leva".

5 Isaac Bashevis Singer är intet sätt språkets enda författare. Flera informanter ansågatt andra, bl.a. Singers bror Joshua,var större. En annan som är bekant för en icke-judisk publik är Sholem Alejchem, som bl.a. skrev novellerna som ligger till grund för musikalen "Spelman taket." Shmuel Josef Agnon, som delade Nobelpriset 1966 medjudinnan Nelly Sachs, skrev delvis jiddisch, men dock huvudsakligen på hebreiska.

Bilaga 5 sou 1997:192

Som beskrivits har jiddisch hela tiden varit ett språk som har

ovan talats parallellt med andra språk bland judar. Det finns ett stort och viktigt kulturarv på jiddisch, som judarna med rätta är stolta över. David Beitners på den aktuella situationen är denna: tidigare var

syn hebreiska det lärda folkets språk, medan alla kunde jiddisch. Nu håller det på att bli tvärtom: de flesta judar kan hebreiska, och jiddisch blir för dem ett språk de har studerat formellt, t.ex. universi-

som mer tet. I och med detta finns det möjlighet att jiddisch blir populärt igen. Språkets betydelse har med andra 0rd ökat och minskat under olika perioder. Kriget och förintelsen innebar ett mycket svårt slag, inte bara mot det judiska folket och dess kultur, utan också mot jiddisch. Men många ryktet dess död är betydligt 6verdrivet".‘°

anser att om

En kvalificerad optimist vad gäller jiddischs framtid i världen är språksociologen Joshua Fishman 1981, 1991. Han redovisar 1991:325-334 hur jiddisch har dömts ut som döende eller död under närmare två hundra år, liksom språk t Walesiska, breton och

som ex tlamländska, alla än idag är levande språk. Han analyserar varför

som olika människor har förutspått jiddischs död, både judar och ickejudar, och finner evidensen för dessa förutsägelser som tunn. Han förutsäger själv att antalet jiddischtalare kommer att öka inom de närmaste åren, bl grund höga födelsetal inom vad han kallar

a av för "ultra-ortodoxa" kretsar. Han att inte bara icke-judar utan

menar även judar "continue to treat Yiddish even after the holocaust and rebirth the Christian and Moslem worlds have become accusto-

way med treat Jews: with denial, with death expectations, with death

to wishes" 1991:332.

5 Slutsatser tentativa svar på utredningsfrågoma

Hur länge har jiddisch använts i Sverige

Det finns belägg för att jiddisch har använts i Sverige lika länge som judar har bott i landet, d.v.s. omkring 225 år.

‘° Izydor Sznajdmans fru Rosa hade just gått i pension 1978 när Singer fick Nobelpriset. Hon hade bestämt sig för att som nybliven pensionär skriva en bok om sina minnen från hemstadenLublin. När Lars Gyllensten tillkännagav att Singer hade fått Nobelpriset i litteratur, sadeGyllensten, enligt Sznajdman, att Singer skrev på jiddisch, "ett språk håller på att dö ut". Sznajdman berättar vidare att detta

som uttalande ledde hans fru till beslutet att skriva sin minnesbok jiddisch, vilket hon också gjorde. Boken utgavs för övrigt i Israel och senarei Polen i författarens egna polska översättning.

sou 1997:192 Bilaga 5

Har jiddisch under denna tid använts kontinuerligt i Sverige från generation till generation

Det kan ha funnits en tid runt mitten 1800-talet när jiddisch enbart

av användes av ett fåtal talare eller inte alls. Vi har svårt att avgöra detta.

Jiddisch var modersmålet för det stora flertalet judiska flyktingar till Sverige under 1900-talet, både bland de som kom från Östeuropa under perioden 1870-1910, och de som kom i samband med och efter andravärldskriget. Jiddisch användes dagligen förstagenerationen;

av andragenerationen har det som förstasprák och varierande receptiva kunskaper i språket; och tredje och i förekommande fall fjärde generationen tillhör i många fall "talarpotentialen".

Vilka varieteter av jiddisch används i Sverige

En svensk varietet baserad östjiddisch, innefattande både litauiska och polska varieteter. Dessa varieteter är enligt uppgift i stor utsträckning ömsesidigt förståeliga, men deras respektive talare verkar vara noga med att hålla isär dem.

Hur många" uppskattningsvis" använder jiddisch i Sverige idag

Vi har svårt att ge någon mer kvalificerad uppskattning av antalet jiddischanvändare i Sverige idag. Bl a är det inte helt givet hur man ska definiera "användare av jiddisch".

Det finns dock ett antal olika källor som gör det möjligt att komma fram till någotsånär samstämmiga uppskattningar. Zitomersky se appendix 2 antalet judar i Sverige 1980 till 16 500. Andra

anger uppskattningar bl a Byström Janarv 1993:61 anger att upp till 20 000 judar bor i landet. I American Jewish Yearb00ksl979 citerad i Fishman 1991 anges totalantalet judar i Sverige i slutet av 1979 som 16 000. Vi kan alltså dra slutsatsen att antalet judar i Sverige ligger någonstans mellan 15 000 och 20 000 personer, beroende hur man definierar begreppet "jude".

SST anger antalet "betjänade medlemmar" av judiska "samfundet" i Sverige vid årsskiftet 94/95 till 10 378. Detta antal omfattar inte bara

7 Siffrorna varierar dels grund av att etnisk tillhörighet inte registreras i Sverige, dels beroende hur man definierar termen "jude". Klargörande diskussioner av definitionsproblematiken finns a i Lomfors 1996 och Fischer 1996.

Bilaga 5

församlingsmedlemmar enligt församlingarnas egen definition, utan även sådana som t ex deltar i studieverksamhet som är anknuten till församlingarna. Antagligen finner vi de allra flesta användarna av jiddisch bland dessa "organiserade judar".

David Fischers 1996 enkät vid handen att ca 25% av

gav medlemmarna i Stockholmsförsamlingen talade jiddisch "mycket bra" eller "ganska bra". Om man tillämpar detta procettal antalet "betjänade medlemmar" enligt SST kommer man upp i en minimisiflra på drygt 2 500 talare jiddisch. Men flera källor uppgav att andelen

av jiddischtalare är betydligt större bland judar i Malmö och de mindre judiska församlingarna än den är i Stockholm och Göteborg. I så fall bör öka siffran till åtminstone 3 500 för hela Sverige, särskilt om

man

räknar med ett visst antal jiddischtalare som faller utanför SST:s man siffra för "betjänade medlemmar". Denna siffra är en uppskattning av antalet personer som talar jiddisch "mycket bra" eller "ganska bra Om dessutom räknar med "talarpotentialen" se ovan skulle man

man kunna öka siffran ytterligare till kanske 5 000 eller fler. Denna högre siffra stämmer ganska väl med David Schwarz’ uppskattning samtal 970130 av antalet talare av jiddischtalare i Sverige: 5-6 000 personer.

I American Jewish Yearbook 1979 citerad i Fishman 1991 uppskattas antalet med jiddisch som modersmål till 3 200. Andelen

har jiddisch modersmål av totalantalet judar enligt samma som som källa är därmed .20. Andelarna för övriga länder i redovisningen varierar från .15 för länder t Frankrike och Storbritannien,

som ex

till .30 för länder som Kanada, Australien, Sydafrika och de flesta upp sydamerikanska länderna. Andelen för Sverige är alltså lägre än Fischers för andelen talar språket "mycket bra eller ganska bra".

som Men Fischers siffra gällde en självskattad språkfärdighet inte modersmål och den hade som utgångspunkt medlemmar i Stockholms församling, inte alla judar i Sverige.

Vi vet inte hur American Jewish Yearbook har definierat termen "modersmål", eller hur de har kommit fram till sina uppskattningar,

återigen skulle vi till deras uppskattning vilja lägga ett antal tusen men "potentiella talare" eller "receptivt tvåspråkiga", som förmodligen inte skulle betrakta jiddisch sitt modersmål och inte heller betrakta

som sina färdigheter i språket som "mycket bra" eller "ganska bra". Detta tillägg gör att totalantalet "användare av jiddisch", om man definierar termen "användare" brett, skulle komma upp i 5 000 till 6 000 personer.

Sammanfattningsvis kan man säga att Zitomersky 1988 och American Jewish Yearbook i Fishman 1991 anger likartade siffror för totalantalet judar i Sverige, även om ingen av källorna definierar vad

med "jude". Fischers 1996 undersökning avser språksom menas

Bilaga 5

färdighet i jiddisch, och var genomförd nyligen; American Jewish Yearbooks språksiffra avser jiddisch som modersmål och gäller slutet av 1970-talet. Trots olikheterna i årtal och vad språksiffran

avser kommer man med en kombination av Zitomerskys uppskattning och Fischers enkätresultat, med en liten korrigering fram till ungefär samma siffra som i American Jewish Yearbook: mellan 3 000 och 3 500 personer. Till dessa siffror skulle som sagt vilja lägga ett antal som har receptiva kunskaper i jiddisch, kanske ett tusen

par personer, vilket gör att man kommer fram till en siffra som liknar David Schwarz uppskattning. Det är svårt för oss att ange en exaktare siffra, därför att dessa källor ställt andra frågor än den vi blev ombedda att besvara. Dessutom tycks kunskaperna, färdigheterna, modersmålsangivelserna och användningen variera mycket bland Sveriges judar, såväl med avseende generation, hemort som födelseland, vilket gör det svårt att generalisera utifrån de befintliga källorna.

Vi avslutar rapporten med ett citat från Hugo Valentin 1964:221, som gäller jiddisch likaväl som det judiska folket och judisk kultur i stort:

Den svenska judeenheten tillhör det svenska samhället och är samtidigt en del av den judiska diasporan, en dualism, som berikat dess liv. Dess fortlevande är icke blott ett judiskt intresse utan ett svenskt. Ty det är icke den jämnstrukna uniformiteten utan de många tonernas samklang som skapar den nationella kulturens rikaste harmonier.

Bilaga 5 sou 1997;192

Referenser

Barmies, Marlene. 1994. Crossing Delancey to find Yiddish Movement. Course paper, Linguistics Department, University of San Diego.

Bimbaum, Solomon A. 1979. ñddish. A Survey and a grammar. Toronto Buffalo: University of Toronto Press.

Boyd, Sally. 1985. Language survival. A study of language contact, language shift and language choice in Sweden. Doktorsavhandling i allmän språkvetenskap. Gothenburg Monographs in Linguistics Goteborg: Institutionen för lingvistik

Boyd, Sally. 1995. språken i Sverige. Ahlsén, Elisabeth Jens Allwood, red. Språk i fokus. Lund: Studentlitteratur.

Byström Janarv, Görel. 1993. Judendom. I Gudastyrd vardag. Världsreligionerna i människors dagliga liv. Stockholm: Utbildningsförlaget Brevskolan.

Diesing, Molly. 1990. Verb movement and subject position in Yiddish. Natural Language and Linguistic Theory 41-79.

Dorian, Nancy. 1982. Defining the speech community to include its working margins. Suzanne Romaine red. Sociolinguistic Variation in Speech Communities. London:Amold.

Ejerfelt, Lennart. 1971. Invandrare, minoriteter och deras trossamfund. Schwarz, David, red. Identitet och minoritet. Teori och politik i dagens Sverige. Stockholm: Awe/Gebers.

Fischer, David. 1996. Judiskt liv. En undersökning bland medlemmar i Stockholms Judiska Församling. Doktorsavhandling i teologi vid Uppsala univ. Spånga: Megilla Förlaget.

Fishman, Joshua A. 1987. Post-exilic Jewish languages and pidgins/creoles: two mutually clarifying perspectives. Multilingua 6:1, 7-24.

Fishman, Joshua A. 1991. Yiddish: turning to life. Amsterdam/Philadelphia: John Benjarnins.

Fishman, Joshua A., ed. 1981. Never say die A thousand years Hddish in Jewish life and letters. The Hague/Paris/New York: Mouton Publishers.

Fuks, Leo. 1987. The Romance elements in Old Yiddish. In Katz, Dovid, ed., 23-25.

Bilaga 5

Gordon, Hans Lennart Grosin. 1973. Den dubbla identiteten. Judars anpassningsmönszer i historisk och psykologisk belysning. Stockholm: CEBE Grafiska.

Hahn, Stefan, A. Brody Wulff Fürstenburg. 1970. Judamas historia. Stockholm: Prisma.

Hellquist, Elof. 1939/1970. Svensk etymologisk ordbok. Lund: Gleerups.

Horvath, Julia Paul Wexler. 1994. Unspoken "languages" and the issue of genetic classification. Linguistics 32, 241-269.

Ilicki, Julian. 1988. Den föränderliga identiteten. Om identitetsförändringar hos den yngre genreationen polska judar som invandrarde till Sverige 1968- 1972. Doktorsavhandling i sociologi, Uppsala univ. Åbo: Sällskapet för judaistisk forskning.

Internetsidorna "Judarna i Sverige "Judama i dagens Sverige-- församlingar och organisationer, " samt sökningar utifrån nyckelordet "Yiddish".

Jacobs, N. 1975. Yiddish origins and creolization. MA paper, University of Texas at Austin

Jiddisch-Kultur i Skandinavien. Tidskrift för Sällskapet för Jiddisch och Jiddisch Kultur i Sverige. Olika nummer, bl.a. det senaste.

Judarna i Göteborg. Broschyr utgiven av Judiska Församlingen i Göteborg. 1991.

Judisk Krönika. 1996. Årgång 64. Nr 1-4

Judiska gárdfarihandlare i Sverige. 1996. Jacqueline Stare red. Stockholm. Judiska museét i Stockholm.

Katlev, Jan. 1986. Jiddisch. I Krag, Helen Margit Warburg, red., Der var

amol En bog jødisk kultur historie i det gamle engang - geven. om og østeuropa, 93-110. Köpenhanm: Gyldendal.

Katz, Dovid, ed. 1987. Origins the Yiddish language. Oxford winter symposium in Yiddish language and literature, 15-17 December 1985. Language Communication, Vol. Supplement. Oxford etc.: Pergamon.

Kerbel, Lennart. 1995. Judiska ordspråk och talesätt. Pâ jiddisch och svenska. Spånga: Megilla-förlaget.

Bilaga 5 sou 1997:192

King, Robert D. 1987. Proto Yiddish Morphology. In Katz, Dovid, ed., 73- 81.

Källgren, Gunnel Ellen F. Prince. 1989. Swedish VP-topicalization and Yiddish Verb-topicalization. Nordic Journal Linguistics 12.1, 47-58.

Levy, Hans W. 1995. The Jewish Community Gothenburg. Lund: Institute of Jewish Culture.

Lomfors, Ingrid. 1996. Förlorad barndom. Ãtervunnet liv. De judiska flyktingbarnenfrân Nazityskland. Doktorsavhandling i historia vid Göteborgs univ. Göteborg: Historiska institutionen.

Marchand, James W. 1987. Proto Yiddish and the glosses: can we reconstruct Proto Yiddish In Katz, Dovid, ed., 83-94.

Mühlhäusler, Peter. 1984. Pidgin and creole German, relexification and biogrammar. In Sebba, Mark Loreto Todd, eds. Papers from the York Creole Conference Sept. 24-27, 1983. York Papers Linguistics ll. Department of Language, University of York.

Nationalencyklopedin, Tionde bandet. 1993. Artiklarna judar, judendom, jiddisch m.fl., av Karl-Johan Illman, Tryggve Kronholm, Michal Rudawski, m.fl. 133-134, 225-233. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker.

Platzack, Christer. 1986. COMP, INFL and Germanic word order. In Hellan, Lars Kirsti Koch Christensen, eds. Topics Scandinavian syntax, 185-234. Dordrecht: Reidel.

Prince, Ellen. 1981. Topicalization, Focus movement, and Yiddish movement. A Pragmatic Differentiation. Berkeley Linguistic Society 249-264.

Rohlén—Wohlgemuth, Hilde. 1995. Svensk-judisk litteratur 1775-1994. En litteraturhistorisk översikt. Spånga: Megilla-förlaget.

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund Årsbok 1995. SST

Älvsjö: SST.

Santorini, Beatrice. 1995. Two types of Verb second in the history of Yiddish. In Battye, Adrian Ian Roberts, eds, Clause structure and language change, 53-79. New York Oxford: Oxford University Press.

Schulman, Salomon. 1991. Natten läser stjärnor. Jiddischdikter från ett desperat sekel. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB.

Bilaga 5

Schulman, Salomon. 1996. Jiddischland. Bland rabbiner och revolutionärer. Nora: Bokförlaget Nya Doxa.

Schulman, Salomon Peter Rovan. 1988. Garva med Goldstein. De bästa judiska vitsama. Stockholm: Stehag Symposion.

Schwarz, David. 1971. Svensk invandrar- och minoritetspolitik 1945-1968. Stockholm: Prisma.

Silvennan Weinreich, Beatrice, ed. 1988. Yiddish Folktales. Translated by Leonard Wolf. New York: Pantheon Books.

Sterner Carlberg, Mirjam. 1994. Gemenskap och överlevnad. Om den judiska gruppen i Borås och dess historia. Doktorsavhandling i socialt arbete vid Göteborgs univ. Göteborg: Institutionen för socialt arbete.

Svenson, Anna. 1995. Nöden. En shtetl i Lund. Årsskrift 77. Lund: Gamla Lund förening för bevarande av stadens minnen.

Tägil, Sven. 1988. Judarna i Sverige. Broberg, Gunnar, Harald Runblom Mattias Tydén red. Judiskt liv i Norden. Studia Multietnica Upsaliensia Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensia.

Valentin, Hugo. 1964. Judarna i Sverige. Stockholm: Bonniers. Valentin, Hugo. 1970. Judarnas historia i Sverige. Kapitel i Hahn et al. rec.

Weinreich, Max. 1980. History of the Yiddish language. Chicago and London: The University of Chicago Press.

Weinreich, Uriel. 1968. Languages in contact. The Hague/PariszMouton. Weinreich, Uriel Beatrice. 1959. Yiddish language and foLUáe.A selective bibliography for research. ‘s-Gravenhage: Mouton.

Wexler, Paul. 1981. Jewish interlinguistics: facts and conceptual framwork. Language 57:1, 99-149.

Wexler, Paul. 1990. The schizoid nature Modern Hebrew: a Slavic language in search a Semitic past. Wiesbaden.

Wexler, Paul. 1991. Yiddish the fifteenth Slavic language. A study of

partial language shift from Judeo—Sorbian to German. International Journal of the Sociology of Language 91, 9-150.

Bilaga 5 sou 1997:192

Wexler, Paul. 1994. Relexiñcation and the issue of genetic Classification. Talk given at the Tenth biennial conference of the Society for Caribbean linguistics, University of Guyana, August 24-27, 1994.

Zitomersky, Joseph. 1988. The Jewish Population in Sweden, 1780-1980: An ethno-demographic study. Broberg, Gunnar, Harald Runblom Mattias Tydén red. Judiskt liv i Norden. Studia Multietnica Upsaliensia Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensia.

Intervjuer/samtal med:

Mirjam Sterner Carlberg, Göteborg. 14 januari, 1997. Izydor Sznajdman, Göteborg. 24 januari, 1997 Susanne Sznajderman-Rytz, Borås. 27 januari, 1997 David Fischer, Älvsjö. 27 januari, 1997 David Schwarz, Vällingby. 30 januari, 1997 David Beitner, Malmö. 31 januari, 1997 Anna Svenson, Lund. 17 mars, 1997.

Bilaga 5

Appendix Kana över jiddischska dialektomráden ur Bimbaum 1979:95.

m;

Rix.. — Moscow. Dvmsk. Duu¢up.I. Kovno 7,c,,L ‘““’ -Vxlm x Minsk

x

Amsmrdam - - - - lklüulysxok ,floulccv I

çolognc S::cd|1cc‘.‘x

~ ‘ i

WEST °;/‘ ad Elm: F"-”~ YIDDISH YIDDISH /" ‘ Å | ‘m Mun / -Praguc 9 x pans CnCo Brody |’oln.u ~. I CENTRAL‘ L~~-U=~:u*x .°’""" ‘ 1 -Strasbourg YIDDISH TWWH ‘ " |

1cr:1a-\BrIdSlavalK°36° K°l°mH",’/

I -Baslc | - - //U-DIIICCI. ..

E }Prr—uburxl

. . . Ka:..:.::

:BWWWI;As -Om A

r,‘5‘Lcgcdfi"

-

"L\\\\ E..S.E

Vt Buahucsv Q / / 7V § x

Bilaga 5

Appendix 2: Antalet och andelen judar i Sverige, 1787-1980. ur Zitomersky,

1988: 122

Percentage 01 the 101211 Year Number of Jews Swedish population

I787 150 CS1. 006 max. 1807 631 ,025 785 .031 1815 1825 845 .03-1 890 .030 1830 887 .029 1835 911 029 1840 971 D 18-15 1850 960 027 935 025 1855 1.155 .029 1860 1870 1.836 .044 2.993 .065 1880 3.402 .071 1890 3.912 .076 1900 6,112 H0 1910 6.469 m9 1920 6,653 108 1930 8,000 CS1. .125 1940 CSI. 1950 13.000 CSK. .184 CS1. 13.500 CSl. .180 1960 CSI. 14.500 CSI. .179 1970 CS1. 16.500 CSl. .198 1980 CS1.

Bilaga 5

Appendix 3:

Jiddisch i Sverige

Boyd

"lnterviustolpar" till kännare av församlingarna:

Enl Fischers undersökning av Stockholms församling har ca 25% av

medlemmarna bra eller mycket bra kunskaper i jiddisch.

Är det lika i Göteborg/Malmö, eller fler, tror Du a. b.Har du någon uppfattning om vilka dessa är d.v.s. när de eller deras anfäder kom till Sverige c. Används jiddisch vad du vet av andra i Göteborg/Malmö än sådana som är medlemmar i församlingen 2. Vilken roll spelar språket i församlingslivet a. Formellt, i samband med gudtjänstema b. lnformellt, i samtal mellan församlingsmedlemmar c. Aktiviteter av olika slag föreningslivet inom församlingen d. Undervisas det i eller på språket

Kulturella aktiviteter T.ex. teater, musik, bokutgivning, underhållning, e. annat

Enstaka fraser eller 0rd som används när man f ö talar svenska 3. Känner du till några +/- offentliga sammanhang där jiddisch används regelbundet utanför församlingslivet t.ex. affärer, bokhandlar,

mm

4. För övrigt används det i första hand i hemmen 5. Vilken roll anser du språket har:

Bilaga 5 sou 1997;192

a. för den etniska identiteten som jude i allm och i Sverige i synnerhet Förekommer det att jiddisch används av icke-judar

för religionen d.v.s. identiteten som troende eller praktiserande Rel till ortodox judendom chassidismen c. i förhållande till hebreiskan d. Vilka positiva och ev negativa associationer finns till språket d. Varför har användningen minskat enl Fischers resultat

sou 1997:192 Bilaga 5

Jiddisch i

Sverige

S. Boyd

970114 Frågor till infödda talare:

Var jiddisch det första språket Du lärde dig som barn Fanns andra språk med i bilden

Kan du beskriva Din språkanvändning som barn jiddisch

a. + svenska eller annat språk Med vem, var, under vilka

omständigheter

b. När Du gick i skolan Med kompisar Fanns det andra

jämnåriga som var tvåspråkiga

c. Med vuxna släktingar/vänner som var tvåspråkiga

d. I samband med gudstjänster och helgfirande under barndom

och ungdom.

2. Hur ser Din användning av jiddisch ut idag

a. Inom den egna familjen Föräldrar och äldre släktingar fortfarande i livet b. Med vänner

c. I religiösa sammanhang

d. Läsa/skriva Andra kulturella sammanhang teater, musik

m.m.

3. Känner du till många andra som liksom Du vuxit upp med jiddisch som modersmål

Är de födda i Sverige eller utomlands Om det förra, när a. kom deras föräldrar eller anfäder till Sverige

Bilaga 5 sou 1997:192 g

Använder andra som Du känner jiddisch ungefär du

som gör mer, mindre, andra sammanhang

4. Hur ser gruppen jiddischtalare i Sverige ut i dag, vad

Du känner till a. Finns det jiddischtalare bland dem är födda i Sverige

som När i så fall kom deras anfäder hit

b. Använder de som kom som flyktingar i samband med

andra världskriget, och som hade jiddisch som första språk

fortfarande språket aktivt Med sina barn

Är de judiska polacker kom under 60- och 70-talet c. som talare Använder de språket aktivt idag Till sina barn

5. Språkvariation:

a. Talas det annat än östjiddisch i Sverige Finns det be-

tydande dialektskillnader inom jiddisch i Sverige

b. Använder man svenska 0rd ibland när man talar jiddisch i Sverige Jiddischord när man talar svenska med sådana som

kan lite jiddisch

6. Vad är för Dig relationen mellan:

a. jiddisch och judendom som religion jiddisch och ortodox

judendom chassidismen

b. jiddisch och en judisk etnisk identitet Finns det t.ex. icke-

judar som är jiddisch-talare Tvärtom finns ju.

c. Vad är jiddischs roll i förh till hebreiska när det gäller den

judiska identiteten och judendomen i Sverige

7. I vilken utsträckning har jiddisch spelat roll i judisk

kulturliv i Sverige Vilken betydelse har Singers Nobelpris

haft t.ex.

sou 1997:192 Bilaga 5 8. Förh i Israel hebreiskans ställning-- betydelse för jiddisch i Sverige

/157‘,,’.IM‘5;

due,/§

bi,//,

Översättningar av

sammanfattningen

SOU 1997: 192

- Tjåangkan tjaaleme

-4

Saöhidipe

Tjåangkan tjaaleme

Mijjieh barkoem åâdtjeme goeriehtidh jis jih guktie Sveerje edtja meatan ârrodh Europaraerien konventjonesne rijhkedajve jallh unnebelâlücoegielen konvensjovnen bijre. Unnebelåhkoegiele konvensjovne edtja Europan Rijhkedajvem duedtedh jih vaarjelidh vihkeles bielie Europan jienebhkultuvrij jih jienebhgielij aerpie.

Magkeres gielh mah leah Rijhkedajve unnebelâhkoegielh guktie nännoestamme. Konvensjovnesne Laartikelisnie tjâádtje.

Sj iere veaksehke duedte ädta dej gieline mah leah däjpeliveasoememaadtoem utnieh, mohte dah gielh mah eah lihkesdajvoe maadtoem utnieh territorielle ov-garreds gielh unnebe duedtem âadtj0eh.Dellie daate unnebelåhkoegiele konvensjovne vuesehte guktie lihkesdajvoe

kultuvrekonvensjovnen mietie sjädta.

Daelie vijhte laanth konvensjovnem nännoestamme, dah lea Nöörje, Såemie, Ungern, Nederländerna Vuelegeslaanth jih Kroatien. Voestes njoktjen 1998 unnebelåhkoegiele konvensjovne aalka.

Dájpeliveasome rijhkedajve- jallh unnebelåhkoegiele Sveerjesne

Mijjieh båateme dahkoe ahte saemiegiele gaajhkh dah gielh, âarjelsaemie, luvliesaemie jih noerhtesaemien gielh, jih gaajhkh dah sâemiegielh goh toarnedaeliesâemien/meän kieli jih maadtoesâemie jih romani chib gaajhks dah gielh leah däjpeliveasomen rijhkedajve jallh

unnebelåhkoegielh Sveerjesne mah dennie konvensjovnesne aartikelisnie tjåâdtje Saemien jih sâemiengiele däjpeli bijredajvoe

maadtoem konvensjovnen mietie utnieh mohte romani chib lea teerritorielle ovgârreds giele Sveerjesne. Saemiegielem gujht gellieh daaletje Sveerjen dajvijne nuhtjeme gellieh tjuehtie jarpieh, jih såemiegielem bijre tjuehtie jaepie. Romani chib gielem ngieleuhtjeme destie 1500 jaepeste.

-

Eah leah moenehtasse kommittee dam jiddischegielem gaavneme maah vuesehte man guhkiem dam gielem jih man jijnjes mah gielem Sveerjesne nuhtjeme, guktie edtja dan mietie vuartasjidh jis rijhkedajve jallh unnebelåhkoegiele maadoste Sveerjesne gielem nuhtjeme. Daelie vuesehte vaenie almetjh mah dam gielem Sveerjesne nuhtjieh. dihte

vuesehte unnebelâhkoegiele-konvensjovnen nännoestimmesne jiddi-

schen Sveerjesne tjââdtje.

Dannasinie maehtieh dam sijjen barkoem mah gââvnesieh judarin almetjh jih dam jiddisch jih jiddischkultuvrem vaarjelidh jih jiddisch kultuvrem duedtem vedtedh seamma mij raamkonvensjovnesne didtem

naatsjovnen unnebelåhkoegielide maam mubpie dâehkesne gietedal-

, lemme dennie 2 aartikelisnie tjåâdtje.

Maahta Sveerjen unnebeldhkoegiele konvensjone dan saemiegielem, såemiegielem jih romani chib gielem daelie buektedh

Jis Sveerje edtja maehtedh unnebelåhkoegiele konvensjovnem närmoestidh dellie tjuara kriepesjem nännoestimmide sjiehtedh mij gâåvnese dennie 2 aartikrlisnie konvensjovnesne tjåådtje dah edtjieh dej gielide saemien, sâemien jih romani chib sjiehtesjidh. Romani chibese sjiere sjädta juktie lea teeritorielle gârreds giele. Jiehtemh dennie 3 aartikelisnie konvensjovnesne ââdtje gielese sjeahta

barre akte bijredajvoemaadtoe lea. Sveerje maahta aaj veeljedh gosse dam 3 aartikelisnie konvensjovnesne tj21édtje,gielide néinnoestidh mah bijredajvoe maadtoem utnieh. Jis Sveerje 3 aartikelem nännoste dellie

Sveerje tjuara 35 tsiehkie jallh boelkh gaskoe jiehtemh

unnemes veeljedh dennie 3 aartilelem mah firhten gielide sjiehtieh.

Daelie jijnjh jiehtemh gååvnese laantedajve jallh unnebelâhkoegielese Sveerjesne gusnie duedtem åadtjoeh jiehtemh laakesne jih

öörnegisnie jih jeatjah sjiehtedimmesne aaj.

Gosse konvensjonen kriepesjem vuartasjibie dellie vuejnebe Sveerje jijnjem kriepesjem bäjjoedamme dennie 2 aartilelem konvensjovnesne saemien, sâemien jih romani chib, jih dennie 3 aartikele konvensjovnesne 34 tsiehkieh jallh boelkh saemien åvteste jih 30 tsiehkieh jallh boelkh sâemien åvteste bäjjoedidh. Dah jiehtemh mij lea daelie gåvvnese vååjnoes goh tsiehkiebarkoe lea. Unnebelâhkoegiele kon-

vensjovne säjhta ahte unnebelåhkoegielepolitikem bäjjoedidh jih

aktesne jih ektiedimmie barkedh laantedajve jallh unnebelâh-

vuapsan koegielem duedtem vedtedh. leah daelie dagkeres politike Sveerjesne gáåvnesh.

Magkeres darjoe Sveerjese daarpesje guktie edtja dam unnebeláhkoegiele konvensjovnem maehtedh raatiefiseredh

Râajvarimmieh abpe rijhkesne

J Sveerje edtja unnebelâhkoegiele konvensjovnem maehtedh raatieñseredh, dellie daelie mijjen vååjnoen mietie kriepesje daerpies jih ektiedimmie darjoe mij sjähta dan maadtoemse jih bijjievåâj-

orre

unnebelâhkoegiele politikern Sveerjesne. Jijtjedh vihkeles darjoe noem dagkarinie politikesne lea saemien, sâemien jih meän kieli jih romani chib mij histovrien unnebelåhkoegielide dâáhkasjehtedh.

Vihkeles lea aaj abpe laantesne jih dej aamhtsegievlesne

ovmese gielem jih kultuvrem bäjjoedidh mah iektesne jih daerpies bielie destie Sveerjen kultuvreste.

Vihkeles lea aaj jih daajroem dah gielh jih kultuvrem mij Sveerjesne gaskoe jienebidie vuesiehtidh.

J dam edtja buektedh dam daajroem unnebelâhkoegiele histovrien bijre jih kultuvre, histovrie mah dejtie sjiehtieh,edtja daelie goh daaj roekriepesje learoeplaanesne gaajhkh learohkidie maadthskuvlesne jih gymnaasesne sjidtedh. Nimhtie daate daajroe Sveerjen bijre mij histovrie- våájnoe jieneb-gielh jih jieneb-kultuvrelaante maahta jienebidie vuesiehtidh. Mijjieh jiehtebe aaj ahte aktebistie almetjijilleslcuvleste guhkies staate-duetem âadtjoedh guktie giele jih kultuvrejarnge maahta árrodh.

J daate kultuvre mij gieline ektesne stoerre tjaakenem jih duedtem åadtjoedh, edtjieh olkese jienebidie almetjidie bâetedh, raeriestibie aaj dah jiehtemh mah staateduedtem stuvrehte dej kultuvren

ovmese haamose sjiehtieh guktie jieneb vierhtieh dej saemien,saemien tomedaelien jih roman kultuvrese sjidtieh.

Raeriestibie aaj staaten kultuvreraerie goh âejvine lea mah åejvies

jih ektiedimmie lea dennie politikesne laavenjassem åâdtje, dejtie

saemien, sâemien, tornedaelien jih roman kultuvride dennie Sveerjen kultuvrepolitikesne buerebe stealladidh. Daerpies aaj jienebh darjoe gosse gielem duedtedh guktie edtja maehtedh veasodh jih öövtiedidh guktie unnebelåhkoegiele konvensjovne tjaaleme. Vihkeles ahte maanah jih noeres ööhpetimmiem gielem åadtjoeh. Mijjieh raeriestibie ahte Staaten skovleâejvie laavenjassem áådtje jihiktesth ietnien

gieleööhpetimmiem jih göökte gielhööhpetimmiem daan histovriem

unnebeláhkhoegielide vuartasjidh.

Mijjieh raeriestibie aaj ahte akte universiteete jallh akte jilleskuvla ñerhten gielen åvteste laavenjassem åâdtje jih ööhpehtimmiem jih goerehtimmem dejtie gielide buektiedidh. Raeriestibie

aaj ovmese darjoe dam svienske laantedajven jallh unnebelåhkoegielen tsiehkie dennie meedisne, raadio jih TV:esne jih saernietjaelegisnie duedtedh.

Raerestibie aaj darjoe edtja veaksehke duedte tjaalaldahkide dej gieline sjidtedh, jih duedtem dan barkoese gosse tjöönghkedimmem, vuarhkoem jih daajroebarkoem aarnhtesen gieline sjidtedh. Unnebelâhkoegiele konvensjovnen sisvege nännoestimmem vaalteme gusnie jeahta dah mah gielem nuhtjieh jijtjeraerie veaksehke darjoe sjädta gosse gielem nuhtjieminie. Vihkeles lea dejtie mah jietjedh gielem nuhtjieh meatan árrodh jih raeriestidh gosse dam raeriem buektiedidh.

Raeriestimmem vaedtebe dejtie mah mijjen histovrien unnebelahkhoegielem nuehtjieh jih nuepiem raeriestimmem åadtjoeh.

Unnebelâhkoegiele konvensjovnesne nännoestimmie gåâvnese mij aaj

säjhta iktesth barkoem naatsjovneraasth bijjelen bäjjoedidh juktie laantedajv maehtedh jallh unnebelåhkoegielen kultuvrh mah gieline ektesne dan naatsjovnen daltese jih lihkesdajve daltesem duedteh. Dah mijjen unnebeláhkoegielh noerhtilaantine aaj nuehtjieh dellie raeriestibie ahte Sveerje edtja dam noerhti iktesthbarkoem sjiehteles bäjjoedidh, jih dej rijhkedajve jallh unnebelâhkoegiele jih dej kultuvrh duedtedh.

Lihkesdajve

Unnebelåhkoegiele konvensj ovne stoerrebe lihkesdajvesne sov otnegem utnieh. Dihte sjädta ahte jienebh destie nännoestimmeste mij dennie konvensjovnesne 2 aartikelisnie jih 3 aartikelisnie tjââdtje edtja sjiehtelidh dam dajveles dajvese gusnie rijhkedajve jallh unnebelåhkoegielem maadteren jih daaletje biejjiem nuehtjieh. Idtjieh mij

sov maehtieh aktem rijhke dâastoedidh mij konvensjovnese gorresamme, jis säjhta guhkebe vaedtsedh maam konvensjovne kriepesje jih dej

ean nännoestimmide dagkeridie dajvh mij bäjngolden nuhtjedh.Daaletje dajroe mah dan saemien jih sâemien dah gielh maam maehtieh dan däjpelimaadtoem Sveerjesne gorresidh båateme maah stoerrebe

rijhkesne lij. Abpe rijhkesne ietnie gieleööhptimmie njoelkedassh sjidteme

goh staaten duedte dej ovmese kultuvriaamhtsidie. Gosse seamma raeriestarnme magkeres njoelkedassh daerpies jis Sveerje edtja

orre maehtedh ektiedidh dan unnebelâhkoegielem saemien jih sâemien

konvensjovnese, dah mah saemie jih sâemiegielem nuhtjeih, tjoerebe abpe rijhkesne bäjjoedidh gaajhkes maehtieh dam gielem lieredh

nuhtjedh gusnie lea. Daejnie raeriestimmine guhkebe

seamma vaadtseme konvensjovne kriepesje. Gosse sjiere raeriestimmie jih

ean

njoelkidassh duedte saemien jih sâemien gielese sjädta,dle orre raeriestibie bööremes byöroe dajvelsdajvide gusnie gielen dajvelesveadta lea guesnie jienebh dam gielem nuehtjieh. Saemien dajvesne nielje Noerhti vaerietjielth leah, Gierene, Jillievaerie, Johkemehkie jih Aarjeploge, jih Såemesne vijhte tjielhth Tornedaelien, Haparanda, ÖvertorneâPajala, Gierene jih Jillevaerie.

Dejtie tjieltide raeriestimmem vaadteme guktie fiereguhtejijhtje

reakta åádtje dam gielem nuhtjedh gosse åesiestammine jih

sov dööpmiáejvine soptsestidh seamma jis daaroen maehtieh. Dah reeremedimmieh jih dööpmieâejvieh mââhtedimmem utnieh jih saemien jallh sâemien soptsestidh jis dihte ñereguhte jijtje säjhta dam sov gielem nuhtjedh.

Akte raerie guktie dam laakem lihkesdajvesne maehtedh nuhtjedh guktie konvensjovne jeahta, daate laake ñereguhtejijtje reaktoem

vaadta jis jeatja gielem ean daaroe gielem nuhtjedh gosse reeremisnie jih dööpmiåejvine soptsestidh, vuejnebe daate gaajh dovres sjädta.Daate ovdäjpeles jih dovres sjädta jis abpe rijhkesne sjidtedh. Mijjieh raeriestibie dan konvensjovnen mietie dah njoelkedassh edtja sjidtedh desnie gusnie saemien jih såemien guhkies däjpeli

veasomes aerpie jih daan beajjetjen veasomes årroeh. Daennie dajvesne stuerebe nuepiem gujht sjädta reeremeside jih dööpmieåejvide jih dam kriepesjem bäjjoedidh jih gielem nuhtjedh saemien jih såemien soptsestidh. Njoelkedassen reakta jih sov gielem nuhtjedh,bäjjesektiedimmesne Noerhtelaanten dajvesne daate dajve däjpeles orreme jih daelie aaj gellie gielh jih gellie kultuvrh aajme utnieh

Gosse vuertasjidh dam lihkesdajve laakesjidtemem jih gielem duedtedh dejtie dajvide mij destie sjidteme, dellie raeriestbie barkedáehkie Länsteståvroen nualan Norrbottens län diedtem ââdtje, laakesjidtemem jih lihkesdajve ñerhten jaepien darjoe jih raeriem buektiedidh guktie vielie darjoe jih duedtem gielide jih dan saemien jih tornedaelien kultuvrem dah dajvide vaarjelidh. Mijjen raeriestimmie dej lihkesdajvesen laakesjidtemem reakta mietie dâastoem saemie sâaemie gielese aalkoeskuvlebarkosne jih vâariesbarkosne âadtjodh

Mijjen raeriestimmie âvtele orreme jih goeriehtidh dejtie tjielhtide jis dah daelie maehtieh bäjjese veasodh daan laakese jih duedtem bööredh aalkoeskuvlese jih våaroesbarkose dejtie maah saemien jih sâemien soptsestieh.

Vielie darjoe j ih duedte dan saemien gielese jih sâaman abpe rijhkesne

Mij j ieh vuejnebe vihkeles saemien jih sâemien almetjh reakta dåastoem sov gielese dennie aalkoeskuvlebarkosne jih vâaroesbarkosne åadtjoeh abpe rijhkesne.

Maanah mij saemie jallh sâemie ietniegielem utnieh jis guagktagielh lieredh dellie vihkeles aalkoeskuvlesne nuepiem reakta dâastoem sov gielese åadtjoeh. Dannåvteste raeriestibie bäjjoevâåjnoe tjuara sjidtedh guktie dah maanah dâastoem sov gielese âadtjoeh dennie tjielhten maanabarkosne.

Jiehtebe aaj darjoe tjuara idtedh dej tjielhtine gusnie jijnjh eejhtegh maah sijhtieh sijjen maanah saemien jallh såemien aalkoeskuvlesne soptsesth dam buektiedidh. Vuartasjibie jih jiehtebe dan aalkoeskuvlebarkoese nuepie sjädta jih dejnie aelkedh.

Akte vihkeles darjoe lea reakta dåastoem sov gielese åadtjodh dennie våaroesbarkosne gusnie dan jijnjh bâeries almetjh, mij joekoen såemiensoptsth almetjide maah lihkemes jaepiem daerpies nuepiem

, vâaroesbarkoem åvteste daarpesjh, dajroes lea guktie dah bâeries almetjh dam sov minngemes Iiereme gielem maehtieh dassedh.

Danâvteste raeriestbie bäjjoevååjnoe edtja sjidtedh dejtie tjielhtide

gusnie jijnjh båeries almetjh mij saemien jallh såemien gielem nuhtjieh

jih nuepiem vâaroebarkoem daarpesjh. Dagkeres goeriehtimmie

maadtone vuejnebe laakereakta dåastoem sov gielese våaroesbarkone tjielhtine tjuara sjidtedh gusnie jijnjh båeries almetjh dam nuepiem utnieh.

Sveerje tjuara raatiñseredh unnebeláhkoekonvensjovnem. Mijjieh vuejnebe Sveerje tjuara raatieñseredh dam unnebelâhkoekon-

vensjovnem saemien, såemien jih meän kieli jih romani chib goh däjpeli unnebeláhkoegiele Sveerjesne. Vihkeles diedte daate däjpeli rijhken jallh unnebelâhkoegiele gaajh vihkeles Sveerjen jih Europan däjpelikultuvren aerpie reakta jih nuepiem jih diedtem âtna jis maehtedh veasodh. Akte vielie diedte dah mah däjpeli rijhke jallh unnebelâhkoem nuhtjieh dah veaksehke vaajtelem utnieh jih dam sov gielem bääjoedidh goh däjpeli rijhke jallh unnebelåhkoegiele lea. Daan beajjetje ovmese veajkoejsne vierhtem guktie jeatja rijhken almetjh Sveerjese båateme. Saemie, såemie jih romanichib jih dej kultuvrh mij gieline iektsht gellie tjuetie jaepieh Sveerjesne orreme mij veaksehke däjpeli, kultuvre jih giele sjidteme.

Daanâvteste tjuara Sveerje unnebelâhkoekonvensjovnem

raatieñseeredh saemiemséemien jih romani chiben âvteste, veahksebe

duedtem dejtie däjpeli unnebelähkoegielide mah vihkeles aerpie dennie

Sveerjen jih tjielhten kultuvreaerpesne jis edtja maehtedh veasodh daan beajjetjen.

Saéhidipe

Amenge dias i buöi te dikhas dali trubul i Svedska thaj §aj te phandel

sar

andi Evropaki Godjidimaski konvencia e regionalno ili minoriteti pes éhibengi konvencia. E Minoriteti éhibengi konvenciaki idea site arakhel thaj te pomoiil iutil e regionalno ili minoriteti éhiben sar jek but kuö deli anda e Evropako bute kulturengo thaj bute éhibengo barvalipe. Save éhiba ande jek phuv driava regionalno ili minoiiteti, odluöil pes

definiciake jekhipasa ando artikli jek andi konvencia. Specialno but e pomoiil okole éhibenge istorikani thaj geografikanj baza

pes kas so ande goja phuv driava, okola Öhiba kas so naj geografikani baza so

teritoiialno naphandle éhiba, olenge na del pes specialno baro pomoiipe podI§ka. Golese §aj phenel pes kaj i minoriteti konvencia jek regionalno kultumo konvencia. Dji akana pandj phuva driave ratiñcisarde i konvencia, gola phuva si: Norveéa, Finska, Madjarska, Nizozemska thaj i Hrvatska. E Minoriteti Öhibengi konvencia lel te vaåil katar 0 l mani 1998.

Istorisko regionalno ili minoriteti äziba andi Svedska

Amen dikhlam kaj isamisko éhib, sa e variante: sydsamjsko, luleosamisko, thaj nordsamisko, finsko, sa e variante finsko: tomedalsfmko/mean kieli thaj standard finske thaj i romani éhib, sa e romanes variante, sa akala Öhiba istorisko regionalno ili minoriteti Öhiba andi Svedska thaj uöharen katar i definjcia ando arriklo l anda

pes i konvencia.

Ando Jekhjpe e minoiiteti defmiciasa, i samisko thaj i finsko éhib len istoiisko thaj geografsko baza andi Svedska, i romani éhib teritorialno naphandli Öhib. I Samiska Öhib vaöarel andi Svedska but

pes milja ber§a, i finsko jek milja ber§a, i romani éhib vaéarel pes 500 ber§a anda 1500 bets.

O Komiteti nasti amkhla dokaz kaj i jidi§ Öhib vaéardas pes but vreme thaj nasti arakhlas dokaz kaj vaéardas pes katar but manuäa sar jek tradicionalno éhib andi Svedska kaj te saj te dikhel kaja Öhib

pes pe sar regionalno ili minoriteti Öhib. O Kamipe kaj kaj javudie iidivora te arakhel i jidis éhib thaj i iidis kultura sar jek deli katar i javudisko

pes iidovskoku1tura, golese pomoiil pes ando jekhipe e ramkonveciasa

arakhimaske e nacionalno minoriteti, golesa éerel buéi i sekcia II.

Pherel i Svedska agive uslovora minoritet öhibengi konvencia kana

e e si ando puéipe isamisko, fimsko thaj i romani äiib

Kaj te saj i Svedska te ratiñciril minoriteti Öhibengi konvencia kana

e ando puöipe i samisko, fmsko thaj i romani Öhib, i Svedska trubul te pherel e propisora anda deli andi i konvencia. E Romane éhibake sar jek naphandli öhib, na vaiin sa e propisora. E Propisora anda 0 III deli anda i konvencia vaåin öhibenge len geografsko baza. I Svedska

e so äaj te bin" thaj te ratificiril sar o deli, gial 0 III deli anda i konvencia

éhibenge len geografsko baza. Te ratiñcisardas i Svedska III e so 0 deli, i Svedska te biril maj zala 35 toöke ili kotora katar propisora

mora e ando III andi konvencia thaj so ka koristin pes pe akala öhiba.

Agive andi Svedska but propisora den regionalno ili

save so e minoriteti öhibenge e zakoneske propisenc thaj naredbenc thaj avere buéenc arakhipe thaj pomoiipe iutipe. Kana amen analizisardam i konvencia, amen dikhlam kaj i Svedska pherel but uslovora ando I deli anda konvencia pe samisko, finsko thaj pe romani éhib, amen dikhlam gova kaj pherel pes 34 toéke kotora ando III deli anda i konvencia kana

ando puéipe i samisko Öhib thaj 30 toéke ili kotora e finsko Öhibake.

Sa akala propisora so agive, olengo karakteri naj buvlo. E Minoriteti éhjbengi konvencia rodel te ovel jek buvli minoriteti öhibengi politika kaj so kerel pes te ovel kordinirimo kaj te saj te

so sa del pes e regionalno ili minoriteti éhibenge arakhipe pomoiipe iutipe. Agive gasavi politika andi Svedska naj.

S0 trubul le kerel kaj te .saj i Svedska te ratificiril minorileti

pes e äiibengi konvencia

Bgéa so ka keren pes andi sa i phuv gdriava

Kaj te saj i Svedska te ratificiiil minoriteti éhibengi konvencia,

e amen mislinas gindinas kaj sa gola buöa so keren pes agive andi Svedska, trubul te kordirin thaj te keren varisave buéa kaj

pes pes neve te saj te kerel pes telipe osnova thaj kaj te saj te ovel jek buvli minoriteti éhibengi politika. Jek katar 0 najvaino buéa andi gasavi politika te priznail pes i samisko, ñnsko-meän kieli thaj i romani öhib sar istorisko minoiiteti Öhiba. Jek vaizno andi i Svedska te vazden akala

aver sa pes Chiba thaj 0 kulture ando sa 0 pole sar but kuö deli katar svedskako

e kulturako baivalipe. But vaino te siril pes buvljarel pes djanipe informacia andar akala Öhiba thaj akale kulturengi istoria maskar

0 majoiiteti andi Svedska.

Kaj te saj te ovel amen predloiisaras te ovel obavezno sa gova, djanipe akala istorisko minoriteti Öhiba, olengi kultura thaj istotia ando pe sikavimasko plani ande skola Öhavenge kaj siéon andi teluni skola e skola thaj andi maskarutni skola gimnazia. Gial §aj te

osnovno

buvljarel djanipe infonnacia ando buvlo fronti anda i Svedska thaj pes te dikhel late jek istorisko but Öhibengi thaj but kulturengi pes pe sar phuv. Amen predloiisaras te ovel sako jekhe Öhibake maj zala jek manusengi uéi skola narodno univerziteti thaj lenge te del pes Iungovremesko dugovremeno driavno pomoiipe, kaj te saj von te funkcimin sar öhibako thaj kulturako centro. Kaj te §aj i kultura ando jekhipe Öhibasa te avel but than thaj so e pomoiipe thaj kaj te åaj goja kultura te ovel maskar majoriteti, amen 0 predloiisaras te keren driavno propisora pomoiipase e kultumo pes neve buéake ando fonne kaj te åaj te del samisko, finsko-tomedalsko sa e pes e thaj kulturake jek dovolno deli katar 0 driavno pomoiipe. e romane‘ Amen predloiisaras gova, o Driavno kulturako godjidipe Statens Kulturråd, vlasti buvlo genera1nokordiniIimasko karakteri sax so andi kulturaki politika, te kerel sa so saj kaj te avel e samisko, finskotomedalsko kulturake than ando kulturako djivdipe. thaj e romane Vi variso trubul te kerel gole éhibenge kaj te saj gola éhiba aver pes te thaj te djivde majodori thaj te djan anglal ando zoraren pes oven jekhipe minoritiet Öhibengi konvenciake propisenca. Kaj te §aj te avel e ande jek gasavi faza, e öhavore thaj e teme trubun te siöon pe peski pes predloåisaras O Driavno skolako buéikeripe Statens öhib. Golese amen skolverk, kani ando puéipe kala istorisko minoriteti éhiba, te del pes oleske i buéi redovno te pratil o sikavipe pe daki öhib thaj 0 sikavipe pe duj Öhiba. Amen predloiisaras vadji te del pes buöi maj cira minimum jekhe univerzitetiske ili uöe skolake te organizilil sa gole éhibenge sikavipe, rodkeripe istraiivipe. Amen predloiisaras thaj avera buéa so svedskakere regionalno ili minoriteti éhabengi pozicia, ka zoraren e masmedia, radio, TV thaj novine iumalia. Amen tredloiisaras te del jek baro deli pomoiipe e litaraturake pe pes kala éhiba thaj pomoiipe te éhidel matriali, arhiviripe, djanikano pes nauöno butikeripe e éhibake matiialesa. Andi minoiiteti éhibengi konvencia isi propisora kaj so terdol kajsavore vaéaren gola éhiba len te djanen so kerel pes olenge so pravo éhibasa thaj te den peski idea. Amen mislisaras kaj but vaino, anglal kerel vaxiso olenge éhibasa, okola kaj vaéaren gola éhiba, te del pes pes olenge sajpe te phenen ola gindin mislin buéa kerel pes olenge so pe so éhibasa. Golese amen predlozisaras savore so vaéaren amare minoriteti éhiba te del pes lenge gasavo saipe. Andi minoriteti öhibengi konvencia, kaj te zurarel regionalno ili pes e minoriteti Öhiba thaj e kulture so ando jekhipe e éhibencar, propisora den saipe te kerel pes buti ko nacionalno thaj regionalno nivo save so maskar avn katar nacionalno granice. Golese so amare e grupe e

minoriteti éhiba vaéaren pes ando sa e nordiska phuva driave, amen predloåisaras i Svedska te kerel saj kaj te ovel jek maj baro sa so maskarbutikeripe suradnja ando nordi kaj te saj te pomoiil pes akale regionalno ili minoriteti éhiben thaj olenge kulture.

Buéa so keren pes regjonalno

Jek but baro deli katar e minoriteti éhibengi konvencia regionalno. Kamel te phenel pes kaj maj baro deli katar e propisora ando thaj ando III delianda i konvencia kerde geografikane thanenge kaj e so e regionalno ili minoriteti Öhiba vaéaren pes tradicionalno thaj kaj vaéaren pes vadji katar but manusa. Jek phuv so phandel pes andi konvencia, te kamlas goja phuv voj saj te upotrebil e konvenciake propisora avri katar e regionalno thana. Dji akana sa gola buöa so kerde e samisko thaj fmsko éhibake e akala Öhiba saj te klasificiiin sar Öhiba len istorisko thaj pes so geografsko baza andi Svedskajek majbaro deli olendar vaiin andi sa i Svedska. O Zakoni siéovimaske daki öhib thaj zakoni driavno pe 0 e pomoiimase kultumo buöake ando forme, vaiil andi i Svedska. e sa e sa Kana amen gindisardam save neve zakonora trubul te keren pes kaj te saj i Svedska te phandel andi minoriteti éhibengi konvencia samisko pes e thaj e fmsko öhibake, amen dikhlam kaj gola zakonora trubun te vaåin andi i åvedska. Jekhe predlogosa saj djas maj dur katar sa gasave amen gova so rodel i konvencia. Kana ando puöipe vaxisave predlogora e neve zakonenge ka save so arakhen thaj so ka pomoiin samisko thaj finsko éhibake, e e amen predloiisaras varisave katar gola zakonora te graniéin thaj te neve pes vaiin ande gola geografsko thana kaj akale éiben geografsko tar so koreno thaj kaj so vaéaren pes vadji katar but manusa. Gasave thana, kana ando puöipe i samisko éhib komune: Kiruna, Gällivare, 0 Jokkomokk thaj Arjeplog, kana ando puöipe i finsko éhibgola komunne si: Tornedalen, Haparanda, Övenomeå, Pajala, Kiruna thaj Gällivare. Amen predloiisaras ande akala komune te kerel zakoni kaj pes nevo so sako jek djeno §aj te vaöarel pe peski öhib ande vlastenge khera thaj ando krisi sudo thaj i svedsko öhib ovel obavezno. te na E Manusa kaj birin te vaéaren pe peski öhib ande vlastenge khera thaj ando sudo, vlastenge manusa thaj sudo te vaöarel lencar ande e 0 mora jek katar lenge öhiba, samisko ili fmsko. Amen predloiisaras gola zakonora te oven regionalno ando jekhipe e konveciake propisencar, kaj so sako jek manus apsolutno te pravo vaöarel pe peski öhib ande sa e vlastenge khera thaj ando sudo, golese so gova rodel but resurora. Te kerdes pes gola zakonora te vaiin andi i sa Svedska, gova naj te ovel praktiéno thaj ekonomiéno. Golese amen predloiisaras ando jekhipe e konvenciake propisencar gola zakonora neve

te vaåin ande gola thana kaj so i samisko thaj i finsko éhib len jek bari istorisko tradicia thaj kaj so gola Chiba vadji djivde thaj vaöaren pes sako give. Ando gola thana kaj so saj te vaéaren pes gola Öhiba ande vlastenge khera thaj ando sudo, 0 vlasti mora te djanel te komuniciril pe samisko thaj pe finsko éhib. Gola zakonora kaj te saj te vaöarel pes putardo pe peski éhjb ande varisave thana ando Norrboten län, sikavel kaj gola thana sas thaj vadji istorisko but öhibenge thaj but kulturenge thana.

Kaj te saj te dikhel pes savo rezultati ka ovel katar jek gasavo regionalno zakoni thaj kaj te saj te zurarel pes gole Öhibengi situacia ande gola thana, amen predloiisaras te kerel pes jek buéikerimaski grupa radna grupa so ka kerel buti tela Norrbottens Länsstyrelse, goja gmpa ka dikhel 0 rezultati katar jek gasavo zakoni thaj 0

sako bers savo rezultati katar avera regionalna buöa thaj te predloiil save neve buöa

sa e te keren pes kaj te saj te gole Öhibengi kultura, samisko thaj

zuraren

tomedalsko, pe gola thana.

Amaro predlog e regionalno zakonesa uéharel thaj jek ograniéimo pravo te vaöarel pes e éhavencar andi angloskolaki buéi förskoleverksamheten thaj ando phurengo arakhipe äldreomsorgen pe samisko thaj pe finsko éhib. Kava predlog baziril pes pe jek anketa, amen samas ando gola komune kaj te saj te dikhas sode but saj gola komune

pheren 0 zakonithaj te keren buéi pe samisko thaj pe finsko éhjb andi angloskolaki fdrskoleleverksamheten thaj ando phurengo arakhipa äldreomsorgen manuåenca kaj vaöaren gola Öhiba.

Vadji varisave buda so trubun te keren pes kaj te äaj Ie pomoål pes thaj te arakhen i ssamisko thaj i finska äzib andi Svedska

pes

Amen mislinas gindinas kaj but vaino, sako jek so vaéarel samisko ili ñnsko öhib te ovel len pravo te vaéarel pes lenca andi angloskolaki buéi Förskoleverksamheten thaj ando phurengo arakhjpe äldreomsorgen pe lengi éhib.

Kaj te §aj e Öhave kas so samisko ili finsko dajaki éhib te oven dujéhibenge te djanen duj Öhiba, but vaino te ovel len saipa te vaéarel pes lenca vadji ande angloskolaki buéi pe lengi Öhib. Golese .amen predloiisams te dikhel pes sode but saj te vaöarel pes lenca pe lengi éhib, maskar 0 komunalno Öhavengo arakhipen kommunala barnomsorg. Amen mislinas kaj ka ovel sukar te zoraren pes gola komune kaj te saj von te organiziñn pe gola thana, ande save but deja

thaj dada rodjteli so kamen olenge Shave te djan andi ang1i§ko1a kaj so

personali ka vaöarel lenge éhavenca samisko ili fmsko Öhib. Kana 0 ando puöipe i angloskolaki buöi, amen akcentisaras te ovel saipe te starcil pes koperacia ang1o§kolaki buöi katar e daja thaj dada.

Amen predloiisaras te ovel e phure manusen pravo te vaearel peslenca pe lengi éhib, specialno okola phure kaj vaéaren finsko, golese but

so manusa olendar kana phure, bistren i öhjb siklile andi Svedska.

so Golese amen predloiisaras te dikhel ande komune thaj sode but

pes save phure manusa ande gola komune vaéaren samisko ili finsko éhib thaj kaske so trubul phurengo arakhipe äldreomsorgen. Jekhe

gasave rodkeribasa istrazivibasa sar baza, amen predloiisaras te kerel jek

pes zakoni savo so ka del saipe e phurenge ando gola komune kaj so but phure manusa thaj kaj so vaéaren but phure manusa gola éhiba, te vaéarel pes lenca pe lengi éhib.

1 Svedska trubul le ratificiril minorileti äzibengi konvencia

e

Amen mislinas gindisaras kaj sukar i Svedska te ratificiril minoriteti

e éhibengi konvencia pe samisko, finsko-meéin kieli thaj i romani éhib sar istorisko minoriteti öhiba andi Svedska.

Golese so kala istorisko regionalni ili minoriteti éhiba jek but kué bawalo deli katar Svedskako thaj evropako kultumo thaj istoriako

e e barvalipe thaj sar gasave olen thaj tmbul tedel lenge

pravo pes pomoiipe thaj arakhipe kaj te saj te egzistirin thaj maj odori. E Manusa kaj vaéaren kala istonsko regionalno ili minoriteti éhiba, sikade baro kamipe olenge éhiba oficialno ptizcnajme istorisko regionalno

te oven sar ili minoriteti Öhjba.

Agive potenciril pes ando but situacie e but kulturengo kuéipe andi Svedska kaj ande manusa kana avile katar phuva. I samisko,

pesa e avera finsko thaj i romani Öhib thaj gola kulture ando jekhipe gole

sa so éhibenca, egzistirisaren andi §vedska but sela bersa thaj peske egzistenciasa kerde i Svedska te ovel jek istorisko but kulturengi thaj but éhibengi phuv. Golese but vaino, kala istorisko éhiba thaj kulture te priznain thaj te vazden jek deli katar but kulturengi Svedska.

pes pes sar Golese i Svedska trubul te ratificiril minoriteti éhibengi konvencia kana

e

ando puéipe i samisko, fmsko-meän kieli thaj i romani Öhib thaj gial te del kale istorisko minoriteti éhibenge jek vaéardo pomoiipe thaj

muesa arakhipe, kaj te §aj te egzistirin maj odori jek but baro deli katar

von sar e svedskako kultumo barvalipe thaj sar jek deli katar svedskako

e sakodivesko jekhipe zaednica agive.

gat/O;

5%

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegfor steg.U. ,Följdlagstiftning till miljöbalken.M. . — lnkomstskattelag.del l-lll, Fi. 3 .Att läraöver gränser,EnstudieavOECl:s , Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiska samarbete,Fi, . Förbättradmiljöinformation. M. 34.Övervakningavmiljön. M. . Aktivt lönebidrag.Ett effektivare stödfor 35, Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor.K. , arbetshandikappade.A. 36. Bekämpandeav penningtvätt,Fi,

O Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrågor.K. 37, Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratini backspegeln,Femtioåravförändring 38,Myndighet eller marknad. . sexforvaltningsomrâden.Fi. Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.Fi.

Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa.S, 39,Integritet Offcntlighet lnfonnationsteknik.Ju. . Flexibel förvaltning,Förändringoch verksam- 40. Ungaoch arbete.ln. . hetsanpassning statsförvaltningensav 4. Statenochtrossamfunden

struktur,Fi, Rättsligreglering

IO.Ansvaretfor valutapolitiken.Fi. Grundlag ll Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund . v 12.IT-problem inför ZOOO-skiftet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku. — slutsatserfrånenhearinganordnadav 42. Statenoch trossamfunden

lT-kommissionenden l8 december, Begravningsverksamheten,Ku.

lT-kommissionensrapport l/97. K. 43. Statenochtrossamfunden

13,Regionpolitik for helaSverige.N, Denkulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen

14.lT i kulturenstjänst.Ku. och de kyrkliga arkiven, Ku.

15.Det svårasamspelet.Resultatstyrningensframväxt 44. Statenoch trossamfunden

och problematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku,

16.Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45. Statenoch trossamfunden

l7. Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatteroch finansiering.Ku.

+ Bilagor, Fi. 46. Statenochtrossamfunden

.Granskningavgranskning. Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.Ku

Den statligarevisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47. Statenoch trossamfunden

19.Bättreinformationomkonsumentpriser.ln, Denkyrkliga egendomen.Ku.

20.Konkurrenslagenl993-l996. N. 48.Arbetsgivarpolitik i staten.

21 Växa i lärande.Förslagtill läroplanfor barnoch Förkompetensoch resultat.Fi. . unga6-16år. U. 49.Grundlagsskyddför nyamedier.Ju.

22.Aktiebolagetskapital.Ju. 50.Alternativa utvecklingsvägarfor EU:s

23 Digital dem0kr@ti.EttseminariumomTeknik, gemensammajordbrukspolitik. Jo. . demokratioch delaktighetden 8 november996 5 Brister i omsorg . anordnatavFolkomröstningsutredningen,IT- enfrågaombemötandeaväldre. — kommissionenoch Kommunikationsforsknings- 52. Omsorgmedkunskapoch inlevelse

beredningen.lT-kommissionensrapport2/97, K. enfrågaombemötande äldre.av — 24. Välfärdi verkligheten Pengarräckerinte. 53.Avskaffa reklamskatten Fi. - 25. Svenskmat- EU-fat.Jo. 54.Ministem ochmakten.

26. EUzsjordbrukspolitik och den globalalivsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken Fi.

försörjningen.Jo, 55.Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav

27. Kontroll Reavinst Värdepapper.Fi. förslagenfrån de statligautredningama.Ku.

28. demokratinsl tjänst. Statstjänstemannensroll och 56. Folket sområdgivareoch beslutsfattare,

vån offentliga etos.Fi. + Bilaga ochl Ju.

29.Bampomografifrågan. 57. l medborgarnastjänst.

lnnehavskriminaliseringm.m.Ju. Ensamladforvaltningspolitik for staten.Fi.

30 Europaochstaten.Europeiseringensbetydelsefor 58.Personaluthyrning.A. . svenskstatsforvaltning.Fi. 59. SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform.Ku.

3l. Kristallkulan trettonrösterom framtiden, 60. Betal-TV inom SverigesTelevision. Ku. lT-kommissionensrapport3/97.K. 6l. Att växabland betongoch kojor.

Ettdelbetänkandeombarnsoch ungdomars

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

uppväxtvillkor i storstädernasutsattaområdenfrån 90.Ändradorganisationfor det statligaplana bygg- Storstadskommitten. och bostadsväsendet.ln. Rosoravbetong. Jaktensvillkor enutredningom vissajaktfrågor. . . — Enantologitill delbetankandetAtt växabland Jo. betongoch kojor frånStorstadskommittén. Medieftñretagi Sverige Ägandeoch . — Sverigeinfor epokskiftet. strukturforändringari press,radiooch TV. Ku. . lT-kommissionensrapport5/97. K. Hanteringav fel i utjämningssystemetför . 64 Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd kommuneroch landsting.ln. + Bilagedel.A Konkurrensneutralttransponbidrag.N. . 65.Polisensregister.Ju. . Forumför världskultur 66.Statsskuldspolitiken.Fi. enrapportomettrikare kulturliv. Ku. — 67.Återkallelse uppehållstillstånd,UD. 96.Lokalförsörjning och fastighetsägande. av 68.Grannlands-TVi kabelnät.Ku. in utvärderingavstatensfastighetsorganisation. 69.Besparingari stortochsmått.U. Fi. 70,Totalforsvaret och frivilligorganisationerna 97.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.M. uppdrag stödoch ersättning.Fö. 98. Skyddav skogsmark.Behovoch kostnader. - Politik for unga. Bilagor. M. , + st2 bilagor, ln, 99. Enny vattenadministration.Vattenärlivet. M. Enlagomsocialförsäkringar. I00. Nyasamverkansforrnerinom denSjöhistoriska . a. Inforen svenskpolicy omsäkerelektronisk museiverksamheten.Ku. kommunikation,Referatfrånettseminarium IO Behandlingavpersonuppgifterom . anordnatav lT-kommissionenNarings-och totalforsvarspliktiga,Fö, handelsdepartemcntetoch SElSden ll december I02. Mat Miljö. Svenskstrategifor EU:s I996. IT-kommissionensrapport6/97, K. Jordbruki framtiden,Jo. 74, EU:sjordbrukspolitik. miljön och regional I03. Rapportmedforslagomsändningsoner.Ku. utveckling,Jo. I04. Polis i fredenstjänst.UD. 75. Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerfor 105.AgendaZl i Sverige. fysiskapersoner.Fi. Femårefter Rio resultatochframtid.M. e 76. Invandrare vårdi ochomsorg lO6.in fond for ungakonstnärer.Ku. enfrågaombemötande äldre.av l07. Dennyagymnasieskolan - 77.Uppföljning av inkomstskattelagen.Fi. problemochmöjligheter.U. -- 78.Medelsförvaltningi kommuneroch landsting.In. IO8,Att lämnaskolanmedrak Om rättentill rygg ~ 79. Försäkringsmäklare. lagöversynEn av skriftspråketochomförskolansoch skolans FörsäkringsmäkIarutredningen,Fi. möjligheteratt förebyggaochmötaläs-och 80.Reformeradstabsorganisation.Fi. skrivsvårigheter.U. 81. Allmännyttiga bostadsföretag. l09. Myndighetsansvaretför transportav farligt +Bilaga.ln. gods.Fö. 82. Lika möjligheter.ln. ll0. Säkrareobligationer Fi. 83. Om makt ochkön i spårenavoffentliga lll. Branschsanering och andrametodermot - organisationersomvandling.A. ekobrott.Ju. 84.Enhållbar kemikaliepolitik. M. Ensamordnadmilitär skolorganisation. ... 85.Fönnåneñer inkomst Samordnatinkomst Mot halva makten elvahistoriskaessäerom - begreppför bostadsstödenochnya kvinnors strategierochmänsmotstånd.A. kvaliñkationsreglerför rätt till ll4. Styrsystemochjämställdhet.Institutioner i sjukpenninggrundandeinkomst. förändringoch könsmaktensframtid.A. 86.Punktskattekontrollavalkohol, tobak och Il5. Ljusnandeframtid ellerett långt farväl mineralolja,m.m.Fi. Den svenskavälfärdsstatenijämförande 87. Kvinnor, mänoch inkomster. belysning.A, Jämställdhetoch oberoende.A. ll6. Bametsbastai främstammmet.FN:skonvention 88. Upphandlingför utveckling.N. ombarnetsrättigheterförverkligasi Sverige. 89. Handelnmedskrot ochbegagnadevaror.N. I16. Barnetsbästa enantologi.S. -

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

ll7. Nobelcenteri Stockholm ett infomiations-och Uppehållstillstånd grundavanknytning.lll

. ziktivitetscenirumkring naturvetenskap.kultur och Arbetskraftensfria rörlighet trygghetoch

sainhalle.Ku. jämställdhet+ Bilagedel.A.

ll8. Deladestäder. Patientenharrätt.S.

. II‘ l;ntydligare roll för hälso-och sjukvårdeni Miljösamverkan i vattenvården.M.

. folkhälsoarbetet. litt störreoch bättreEuropa liUis utvidgning .

JC Vuxenpedagogik Sverige Forskning.utbildning.l Samhällsekonomiskaeffekter. Fi.

.

utveckling. lin Kartläggning.U. Alt erövraomvärlden.Förslagtill läroplanfor

l2l. Skolfrágor Omskola i ennytid. U. förskolan.U.

I22 Rättigheteri luftfartyg K I58. Viixenpedagogik teori och praktik. U.i

. I23 l-.iteffektivarenäringsförbud.N. H0 litt utvidgat europeisktområdemedfrihet.

. I24. Ikkommissionens hearingomdennyamedie-och säkerhetoch rättvisa.Ju.

programvaruindustrin.Andrakammarsalen. |iJ Regionalakonsekvenser liUzsöstutvidgning .av

Riksdagen,I997—06I6.K. I6 Stöd i föräldraskapet.S.

.

litt svensktinvesterarskydd.Fi. lö Medborgarskapoch identitet.ln.

Bilen. miljön och säkerhetenFi. I63.Översvämningskatastrofeni Polen

.

.Straffansvar förjuridiska personerlel / Ju stodfrån statoch näringsliv.N.

Verkställighetoch kontroll utlänningsarentlenI I64. Medlingsinstitut och lönestatisiik.

.

til - 5stbilagor.A.

Kollektivtrafik i tid Bilaga.K. I65. Läkemedeli priskonkurrens.S.

-

Effektivarestatlig inkopssamordiiingFi I66. Ohälsoförsäkringen.Trygghet och aktivitet H

Lagom premiepension I67 lin livsmedelsstraiegiför Sverige.

Antimicrobial FeedAddiiixes.Jo IOK vinstutdelning i aktiebolag.Ju.

.

Antimikrobiellzi fodertillsatsersammandrag Jo l9. Fkirsäkringsmedicinsktcentrum.

lortroendemannainflytande ökad kvalitet och lin resursför utredningoch metodutveckling S

.

räiissakerhet. I7. I3cnu‘tandctaväldre.S.

Ledare.maktoch kon.A l7l Den svenskflaggadehandelsflottans

Kvinnorsochmänslöner varför såolika A konkurrenskraft.K.

.

jlastak och glasväggar len konssegregerzide I72 Bidrag till fri svenskFFV-produktion.Ku.

.

arbetsmarknaden.A. I73 Miljöhänsyn i standarder.N.

lamilj, makt ochjämställdhet.A. I74 Räknamedmångfald.Förslagtill lag

.

Hemmet,barnenoch makten.Förhandlingarom mot etniskdiskriminering i arbetslivetmin. ln

.

arbeteochpengari familjen.A. I75. Förbudmotdiskriminering i arbetslivet grund

I40. Fonogramersättning.Ku. avsexuellläggning.A.

l4l Bokeni tiden.Ku. I76. Förbudmotdiskriminering i arbetslivetav

l42. llögkostnadsskyddmotsjuklönekostnader.S. personermedfunktionshinder,A.

l43. StörreEU säkrareEuropa.Ul. I77. Byggkvalitet för framtiden.ln.

—— 144.Försvaretsfastigheter. I78. Enskildanäringsidkare.

FormerFörenkostnadseffektivoch Översynavskattereglema.Fi.

verksamhetsinriktadförvaltning. Fi. I79. Klara spelregler en förutsättningFörsamverkan

— 145.Förvaltamed miljöansvar,Slatsförvaltningens mellan offentlig och privat hälso-ochsjukvård.S

arbeteför ekologisk hållbarhet.M. I80. Kärnavfall och Beslut.Rapportfrånett seminarium

146.Grunddata i samhälletstjänst.Fi. om beslutsprocesseni sambandmed lokalisering

— 147.Bamsbilder avåldrande avett slutförvaravanväntkämbränsle.

enfrågaombemötande äldre.S.av Umeå8-l0 april 1997.M.

—— 148.Utbildningskanalen.U. IX. Redovisningochaktiekapitali euro

l49. Miljön i ett utvidgat liU. M. ochannanutländskvaluta.Ju.

150.Iillzsjordbrukspolilik och östutvidgning.Jo. I82. lin ny plan-, bygg-ochbostadsforskning.In.

I5I. Foodandthe environment,Swedishstrategyfor I83. Arbete konstnärer,Ku,

the future ofliU agriculture Jo I84. Generellakonstnärsstöd.Ku,

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

I85. Nyckeln till Ml3i/-BYIii'l'.K. I86. Bättreoch enklareregler.

Småforetagsdelegalionensrapport N. I87. Omsorgom anhöriga

enfrågaom bemötande äldre S.av

- I88. Motion och idrott 1997.

ldrottsutredningensintervjuundersåikiiing.ln. I89. Ohälsoförsäkringen.Övergángsbestätnmelser. I90. Konstnärernasverksamhetsiiiriktningoch

ekonomiskaförhållanden.Ku. I9 Utvärderingav verksamhetenvid Delegationenlör

.

utländskainvesteringari Sverige N. 192.Stegmot enminoritetspolitik. iiuropzirådets

konventionomhistoriskaminoritetsspråk.Jo.

Stegmot enminoritetspolitik. liuropzirådets

.

konvention för skyddavnationellaminoriteter,Jo.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Förmånefter inkomst Samordnatinkomstbegrepp — Fastighetsdataregister,3 för bostadsstödenochnya kvalifikationsregler for

Aktiebolagetskapital. 22 rätt till sjukpenninggrundandeinkomst. 85

Barnpomografifrågan. Barnetsbästai främstarummet.l-Nzskonvention

lnnehavskriminalisering 29 om barnetsrättigheterförverkligas i Sverige.116 m.m. Barnetsbästa enantologi, 116 lntegritet Offentlighet Informationsteknik. 39 — Deladestäder.1 18 Grundlagsskyddfor nya medier. 49 Folket rådgivareoch beslutsfattare. En tydligare roll for hälso-och sjukvårdeni som Bilaga 1och 56 folkhälsoarbetet.119 + Polisensregister.65 Förtroendemannainflytande ökad kvalitet och rättssäkerhet.134 Branschsanering och andrametoder- motekobrott.1 1l llögkostnadsskyddmot sjuklönekostnader.142 Straffansvarforjuridiska personer.Del A+B. 127 Ett utvidgat europeisktområde Barnsbilderavåldrande medfrihet, säkerhet en frågaombemötande äldre. 147av och rättvisa.159 —— Patientenharrätt,154 Vinstutdelning i aktiebolag.I68 Stöd föräldraskapet.i 161 Redovisningoch aktiekapital i euro och utländskvaluta. 181 Läkemedeli priskonkurrens,165 annan Ohälsoforsäkringen.Trygghet och aktivitet. 16

Utrikesdepartementet Försäkringsmedicinsktcentrum.

Återkallelse lin resursför utredningoch metodutveckling.169 avuppehållstillstånd.67 Bemötandet äldre. 170av Polis i fredenstjänst. 104 Klara spelregler en förutsättningfor samverkan Verkställighetoch kontroll i utlänningsärenden.128 mellanoffentlig och privat hälso-och sjukvård.I79 StörreEU säkrareEuropa.143— Omsorgomanhöriga Uppehållstillstånd grundavanknytning.152 enfrågaombemötande äldre.187av — Försvarsdepartementet Ohalsoförsäkringcn.Övergångsbestämmelser.189

Totalförsvaret och frivilligorganisationema

Kommunikationsdepartementet

- uppdrag.stödoch ersättning.70 Lansstyrelsernasroll i trafik- och fordonsfrågor.6 Behandlingav personuppgifterom totalförsvarspliktiga. 101 lT-problem infor 2000-skiftet.Referatoch slutsatserfrån

enhearinganordnadavIT-kommissionenden Myndighetsansvaretför transportav farligt gods,109 18december.lT-kommissionensrapport 1/97.12 En samordnadmilitär skoIorganisation.112 Digital demokr@ti.EttseminariumomTeknik,

Socialdepartementet demokratioch delaktighetden8november 1996

anordnatavFolkomröstningsutredningen,lT- Rösterom barnsoch ungdomarspsykiskahälsa.8 kommissionenoch Kommunikationsforsknings- Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24 - beredningen.lT-kommissionens 2/97. 23 rapport Brister i omsorg Kristallkulan trettonrösterom framtiden. en fråga bemötande äldre.SI - - om av lT-kommissionensrapport3/97. 31 Omsorgmedkunskapoch inlevelse Ny kurs i trañkpolitiken + bilagor. 35 en frågaombemötande äldre.52av ~ Sverigeinfor epokskiftet. Att växabland betongoch kojor. lT-kommissionensrapport5/97. 63 Ett delbetänkandeom barnsoch ungdomars Infor ensvenskpolicy om säkerelektronisk uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån kommunikation.Referatfrånettseminariumanordnatav Storstadskommittén.61 IT-kommissionen,Närings-och handelsdepanementet Rosoravbetong. och SElSden december1996. En antologi till delbetänkandetAtt växabland lT-kommissionensrapport6/97. 73 betongoch kojor från Storstadskommittén.62 Rättigheteri luftfartyg. 122 En lagomsocialförsäkringar.72 lT-kommissionenshearingomdennya medie-och invandrarei vårdoch omsorg programvamindustrin.Andrakammarsalen, en frågaombemötandeaväldre.76 — Riksdagen,1997-06-16.124

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kollektivtrafik i tid + Bilaga. 129 Lagompremiepension.131 Densvenskflaggadehandelsflottans Försvaretsfastigheter. konkurrenskraft.l7l Formerför enkostnadseffektivoch Nyckeln till MEGA-BYTET. 185 verksamhetsinriktadförvaltning. 144

Grunddata i samhälletstjänst. 146

- Finansdepartementet och bättre Europa EU:sutvidgning:

Ett större lnkomstskattelag.del 1-111.2 Samhällsekonomiskaeffekter. 156 Byråkratin i backspegeln.Femtioår förändring Enskildanäringsidkare.

av

förvaltningsområden.7 Översynav skattereglema.178 sex Flexibel förvaltning. Förändringochverksam-

Utbildningsdepartementet hetsanpassning statsförvaltningensav struktur. 9 Ansvaretför valutapolitiken.10 Dennyagymnasieskolan stegfor steg 1

- Skatter,miljö och sysselsättning.1 I Växai lärande.Förslagtill läroplanlör barnoch Detsvårasamspelet.Resultatstyrningensframväxt unga6-16 år. 21 och problematik.15 Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.37 Skatter.tjänsteroch sysselsättning. Besparingari stortoch smått.69 + Bilagor. l7 Dennya gymnasieskolan Granskningavgranskning. problemoch möjligheter.107

- Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.l8 Att lämnaskolanmedrak Om rättentill

rygg 4 Kontroll Reavinst Värdepapper.27 skriftspråketochom förskolansoch skolans l demokratinstjänst. Statstjänstemannensroll och möjligheteratt förebyggaochmötaläs-och vån offentliga etos.28 skrivsvårigheter.108 Europaoch staten.Europeiseringensbetydelsefor Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning.utbildning. svenskstatsförvaltning.30 utveckling.En Kartläggning,120 Att läraöver gränser.En studieavOECDzs Skolfrågor Om skolai en ny tid. 121

förvaltningspolitiskasamarbete.33 Utbildningskanalen.148 Bekämpande penningtvätt.36av Att erövraomvärlden.Förslagtill läroplanför Myndighet eller marknad. förskolan.157 Statsförvaltningensolika verksamhctsformer.38 Vuxenpedagogiki teori och praktik. 158 Arbetsgivarpolitik i staten.

48 Jordbruksdepartementet För kompetensoch resultat. Avskaffa reklamskattenl53 Svenskmat- EU-fat. 25 Ministem och makten. EU:sjordbrukspolitik och denglobala livsmedels Hur fungerarministerstyrei praktiken 54 försörjningen.26 l medborgarnastjänst. Alternativa utvecklingsvägarför EU:s En samladförvaltningspolitikfor staten.57 gemensammajordbrukspolitik. 50 Statsskuldspolitiken.66 EU:sjordbrukspolitik, miljön och regional Bosättningsbegreppet.Skatterättsligaregler for utveckling. 74 fysiskapersoner.75 Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor. 91

- Uppföljning av inkomstskattelagen.77 Mat Miljö. Svenskstrategiför EU:s Försäkringsmäklare. lagöversynEn av jordbruk i framtiden.I02 Försäkringsmäklarutredningen.79 Antimicrobial FeedAdditives. I32 Reformeradstabsorganisation.80 Antimikrobiella fodertillsatsersammandrag. 133 Punktskattekontrollavalkohol, tobak och EU:sjordbrukspolitik och östutvidgning.150 mineralolja,m.m.86 Foodand the environment,Swedishstrategyfor the Lokalförsörjning och fastighetsägande. futureof EUagriculture.151 En utvärderingavstatensfastighetsorganisation.96 Stegmot en minoritetspolitik.Europarådets Säkrareobligationer 1 10 konventionomhistoriskaminoritetsspråk.192 Ett svensktinvesterarskydd.125 minoritetspolitik.Europarådets

Stegmot en Bilen, miljön och säkerheten.126 konvention för skydd avnationellaminoriteter.193 Effektivare statlig inköpssamordning.130

Statens offentliga 1997 utredningar

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet Statenoch trossamfunden

Aktivt lönebidrag.Etteffektivare för Den kyrkliga egendomen.47 stöd arbetshandikappade,5 Statenoch trossamfunden.Sammanfattningamaav Personaluthyrning.58 förslagenfrån de statligautredningarna.55 Samhall.En arbetsmarknadspolitiskåtgärd SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform,59 + Bilagedel.64 Betal-TV inom SverigesTelevision. 60 Om makt och kön i spåren offentliga Grannlands-TVi kabelnät.68 — av Medieforetagi Sverige Ägandeoch organisationersomvandling. 83 - Kvinnor, mänoch inkomster. strukturforändringari press.radio ochTV. 92 Jämställdhetoch oberoende.87 Forumför världskultur Mot halva makten elva historiska - enrapportomett rikare kulturliv. 95 — essäerom kvinnors strategieroch motstånd.113 Nya samverkansformerinom densjöhistoriska mäns museiverksamheten.100 Styrsystemochjämställdhet.institutioner i förändring Rapportmedförslagomsändningsorter,103 och könsmaktensframtid. l 14 Ljusnande En fond for ungakonstnärer.106 framtid ellerett långt farväl Densvenskavälfärdsstatenijämförande Nobelcenteri Stockholm ett infomiations-och belysning.115 aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och Ledare,makt och kön. I35 samhälle.117 Kvinnors och löner varför Fonogramersättning.140 mäns ~ såolika 136 Glastakoch glasväggar Den könssegregcrade Bokeni tiden. 141 arbetsmarknaden.137 Bidrag till fri svenskTV-produktion. 172 Arbete konstnärer.183 Familj, makt ochjämställdhet.138 Generellakonstnärsstöd.184 Hemmet,barnenoch makten.Förhandlingarom arbeteochpengari familjen. 139 KonstnäremasVerksamhetsinriktningoch ekonomiskaförhållanden.190 Arbetskraftensfria rörlighet trygghetochjämställdhet Bilagedel.153+ Närings- och handelsdepartementet Medlingsinstitutoch Iönestatistik. + st5 bilagor. 164 Regionpolitik for helaSverige.13 Förbudmot diskriminering i arbetslivet grund Att utveckla industriforskningsinstituten.16 avsexuellläggning.175 Konkurrenslagen1993-1996.20 Förbudmot diskriminering i arbetslivet Upphandlingfor utveckling. 88 av personermed funktionshinder.176 Handelnmedskrot och begagnadevaror.89 Konkurrensneutralttransponbidrag,94 Kulturdepartementet Ett effektivare näringsforbud.123

IT i kulturenstjänst.14 Regionalakonsekvenser EUzsöstutvidgning.160av Översvämningskalastrofeni Polen Statenoch trossamfunden — stöd frånstatoch näringsliv. 163 Rättslig reglering Grundlag En livsmedelsstrategiför Sverige.167 — Lag trossamfund Miljöhänsyn i standarder.173 - om Lag Svenskakyrkan. 41 Bättreoch enklareregler. - om Statenoch trossamfunden Småforetagsdelegalionensrapport 186 Begravningsverksamheten.42 Utvärderingavverksamhetenvid Delegationenfor Statenoch trossamfunden utländskainvesteringari Sverige.191

Den kulturhistoriskt värdefullakyrkliga egendomenoch de kyrkliga arkiven. 43 Statenoch trossamfunden Svenskakyrkanspersonal.44 Statenoch trossamfunden Stöd,skatterochfinansiering.45 Statenoch trossamfunden Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.46

1997 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

lnrikesdepartementct Bättreinformationomkonsumcntpriser.19 Ungaocharbete.40 Politik for unga. - 2 bilagor.71 Medclsförvaltningi kommuneroch landsting.78 Allmännyttiga bostadslöretag. + Bilaga.81 Lika möjligheter. 82 Ändradorganisationför detstatligaplana byggoch bostadsväsendct.9 Hanteringavfel i utjämningssystemetFör kommuneroch landsting.93 Medborgarskapoch identitet.162 Räknamedmångfald.Förslagtill lag motetniskdiskriminering i arbetslivetmm. 174 ByggkvalitetFörframtiden.177 lin nypIan-.bygg- ochbostadsforskning.182 Motion ochidrott 1997. ldrottsutredningensintervjuundersökning.188

Miljödepartementet Förbättradmiljöinformation. 4 Följdlagstiftning till miljöbalken.32 Övervakningavmiljön. 34 lin hållbarkemikaliepolitik. 84 Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.97 Skyddavskogsmark,Behovochkostnader. Bilagor. 98 Enny vattenadministration.Vattenärlivet. 99 Agenda21 i Sverige. Femår efter Rio resultatochframtid. 105

- Förvaltamed miljöansvar.Statsförvaltningens arbeteför ekologisk hållbarhet.145 Miljön i ett utvidgat EU.149 Miljösamverkani vattcnvården.155 Kämavfall och Beslut.Rapportfrånett seminarium ombeslutsprocesseni sambandmedlokalisering avett slutförvaravanväntkämbränsle. Umeå8-10april 1997.180

FRITZES

Posuouzss: 10647STOCKHOLM Fax: 03-6909191,Tzuzron: 08690 9x90