Om energipolitik (prop. 1986/87:159, prop. 1986/ 87:167)

Näringsutskottets betänkande 1987/88:7

om energipolitik (prop. 1986/87:159, prop. 1986/

87:167) NU

1987/88:7

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1986/87:159 (miljö- och energidepartementet) om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning,

dels proposition 1986/87:167 (miljö- och energidepartementet) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

dels tio motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:159,

dels - delvis - en motion som har väckts med anledning av proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet,

dels - helt eller delvis - 21 motioner i energifrågor från allmänna motionstiden år 1987.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för Svenska bioenergiföreningen, för Swedegas AB samt för Götaverken Energy AB och Generator AB.

Sveriges industriförbund har ingivit en skrivelse i ärendet.

En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionerna och de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga (s. 132).

Sammanfattning

Regeringens förslag till riktlinjer för vissa utgångspunkter för energisystemets omställning tillstyrks av utskottet. De innebär i huvudsak följande. Processen med att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi skall sättas i gång så snabbt som möjligt. Avvecklingen av kärnkraften skall i enlighet med tidigare riktlinjer vara genomförd senast år 2010. Ett utvecklingsprogram påbörjas. Avsikten är att en reaktor skall kunna tas ur drift under perioden 1993-1995 och en andra reaktor under perioden 1994-1996. Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat avgör dock när avvecklingen av reaktorer kan påbörjas. Det arbete som pågår skall bedrivas så att regeringen våren 1988 kan redovisa preciserade förslag till riksdagen.

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

Alla oppositionspartier riktar i motioner kritik mot propositionen och menar att den utgör ett alltför ofullständigt underlag för riksdagens ställningstagande. De framför i motionerna sin syn på energipolitikens inriktning. Utskottet behandlar de olika sakfrågorna en och en. Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. Oppositionspartiernas företrädare har följt upp sina motioner med reservationer. En förteckning över alla reservationer - med partibeteckningar - finns i innehållsförteckningen (s. 134 f.). Om inte annat sägs i denna sammanfattning föreligger reservationer i enlighet med de motionsyrkanden som nämns.

Beträffande de allmänna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som riksdagen fastställde år 1985 anför utskottet att de lägger grunden för en fortsatt framgångsrik omställning av energisystemet. En huvuduppgift för energipolitiken under resten av 1980-talet är att omställningen från olja till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningarna förstärks för att kärnkraften skall kunna avvecklas. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. Reservationer finns från vart och ett av oppositionspartierna.

Utskottet poängterar att riksdagens beslut om att kärnkraftsavvecklingen skall slutföras år 2010 står fast. De nya riktlinjerna innebär att en utgångspunkt skall vara att omställningsperioden utsträcks i tiden och påbörjas under åren 1993-1995. Möjligheterna till ny energitillförsel och resultatet av hushållningsåtgärder avgör när avvecklingen kan påbörjas. Regeringen menar att en längre omställningsperiod ökar möjligheterna till successiv anpassning och teknikutveckling. De samhällsekonomiska kostnaderna ökar dock, framhåller utskottet, vid en tidigare påbörjad avveckling av kärnkraften. Utskottet räknar med att regeringen i de preciserade förslag till riksdagen som har aviserats till våren 1988 redovisar hur krav på ny energitillförsel och energihushållning i så fall kan uppfyllas och vilka de samhällsekonomiska effekterna kan bedömas bli.

Motionsyrkanden om energipolitikens inriktning i denna del (m) och om ersättnings- och awecklingsplaner m.m. för kärnkraften (fp; c; vpk) avstyrks. Andra yrkanden (c; vpk) om kärnkraft som avstyrks gäller urdrifttagande av kärnkraftsreaktorerna Barsebäck 1 och 2 och Ringhals 2 samt ersättning till ägare av kärnkraftsreaktorer vid en avveckling. Också motionsyrkanden om information rörande kärnkraftsproduktion (s; m), om kärnvärmereaktorer (m), om internationell handel med ämnen och utrustning på kärnenergiområdet (vpk) och om en studie av kärnkraft och kärnvapen (vpk) avstyrks.

Den avgift som innehavarna av kärnkraftsreaktorer betalar in till staten för att finansiera framtida kostnader för hantering av kärnavfall, avveckling av anläggningar m.m. har regeringen för år 1987 fastställt till 1,9 öre per levererad kWh från kärnkraftverk. Utskottet avstyrker motionsyrkanden (c; vpk) om en höjning av avgiften. Härvid räknar utskottet med att sådana ändrade förutsättningar som kan följa av ett kommande beslut om kärnkraftsavvecklingen blir beaktade i det kommande beräkningsarbetet.

Ett motionsyrkande (vpk) gäller en fullständig redovisning av pågående och planerade verksamheter och åtaganden när det gäller utländskt och

NU 1987/88:7

svenskt kärnavfall. Det avstyrks med hänvisning till redan lämnad information i ämnet.

I två motioner (fp; c) lämnas förslag mot bakgrund av en allmän redogörelse i propositionen för situationen i kraftsystemet. Bl.a. föreslås åtgärder för att begränsa sårbarheten i kraftsystemet. Utskottet erinrar bl.a. om ett utredningsuppdrag till statens energiverk och om berörda myndigheters ansvar.

De av utskottet tillstyrkta riktlinjerna såvitt gäller prissättningen pä elenergi innebär bl.a. att direkta statliga regleringar av elpriset bör undvikas. Tillkomsten av ny elproduktion kommer att höja kostnaderna för den samlade elproduktionen. Den elintensiva industrins situation skall beaktas liksom de sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska aspekterna av höjda elpriser. Motionerna gäller i den delen allmänna riktlinjer för prissättningen och principer för energibeskattningen (m; fp; c). Ett yrkande (c) går ut på att riksdagen skall uttala sig om sambanden mellan energisystemets utformning och prisutvecklingen på elenergi. Ett annat (c) har innebörden att den framtida prissättningen successivt skall anpassas till kostnader för elenergi producerad i nytillkommande kraftverk. Utskottet pekar i sin avslagsmotivering på att principerna för energibeskattningen skall ses över i en parlamentarisk utredning om indirekta skatter. Elanvändningsdelegationen har analyserat flera här aktuella frågor. Riksdagen skall senare få ta ställning till frågan om höjt avkastningskrav för statens vattenfallsverk.

Förslag på specifika energiskatter avstyrks. Det gäller en ny uranskatt (c) och höjning av skatt på elkraft producerad i kärnkraftverk (vpk). Andra yrkanden om priser m.m. som avstyrks gäller eltaxor (fp; c) och kärnkraftens kostnader (c). Ett yrkande (m) om prispåverkan av överföringsförluster följs upp i en reservation (c).

Utskottet delar i fråga om elhushållning och elersättning regeringens uppfattning att det kan komma att behövas statliga åtgärder för att övervinna trögheter på elmarknaden. Ett mål är att elanvändningen skall kunna begränsas så mycket att kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att andra samhällsmål hotas. I partimotioner från alla oppositionspartier finns förslag inom detta område. Folkpartiets synpunkter ligger närmast regeringens. Moderata samlingspartiet kritiserar regeringen för att den vill tillgripa statliga åtgärder. Centern föreslår ett långsiktigt åtgärdsprogram. Vänsterpartiet kommunisterna begär åtgärder som syftar till energisparande, speciellt inom elförbrukningens område. Ett förbud mot fortsatt installation av elenergi i värmesystemen och en snabb minskning av den höga andelen elenergi föreslås likaså.

I en motion (s) föreslås ett riksdagsuttalande om det framtida energisystemet och en industrivänlig elpolitik. Utskottet erinrar bl.a. om förslag av elanvändningsdelegationen som övervägs i regeringskansliet.

Utskottet räknar i likhet med regeringen med att det i samband med kärnkraftsavvecklingen blir nödvändigt att nya elproduktionsanläggningar byggs. Bortfallet av elproduktion bör dock så långt det är ekonomiskt fördelaktigt mötas genom minskningar i elanvändningen. Stränga miljökrav skall ställas på alla nya elproduktionsanläggningar. Utskottet ser inte någon anledning för riksdagen att nu ytterligare väga för- och nackdelar vid olika

NU 1987/88:7

sätt att producera elenergi mot varandra. Flera synpunkter hade lämnats i motionerna (m; fp; c).

I fem av motionerna (m; c; vpk) berörs särskilt frågor om en utbyggnad av mottryckskraft. Utskottet konstaterar i avslagsmotiveringen att det inför kärnkraftsavvecklingen är angeläget att största möjliga underlag för samtidig produktion av elenergi och värme skapas.

Förslaget i proposition 1986/87:167 om en ändring i ellagen tillstyrker utskottet enhälligt. Det syftar till att underlätta tillkomsten av mindre elproduktionsanläggningar. Motionsyrkanden om garantipris för viss småskalig elproduktion (c) och om konkurrensförhållandena på energimarknaden (fp) avstyrks liksom motionsyrkanden som rör vindkraft (fp; c; vpk), solvärme (c; vpk), inhemska bränslen (c; vpk), kol (vpk) och naturgas (s; vpk).

Regeringen aviserar ett förslag om samordning mellan bränslemiljöfonden och det befintliga programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik. Utskottet noterar detta och avstyrker motioner (m; c) inom ämnesområdet.

Andra motioner som avstyrks gäller energistatistiken (m), sammanställning över lyckade energisatsningar (c) och ägandeförhållanden vid energiproduktion (c).

Proposition 1986/87:159 Förslag m. m.

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer som föredragande statsrådet - miljö- och energiminister Birgitta Dahl - har förordat i fråga om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning.

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om energipolitikens framtida inriktning.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen erinras om riksdagens beslut efter folkomröstningen år 1980 att avvecklingen av kärnkraften skall vara genomförd senast år 2010.

Ekonomiska och industriella skäl sägs tala för att processen att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi sätts i gång så snabbt som möjligt. Därför skall arbetet med hushållning och tillförsel av ny energi nu startas.

Ett utvecklingsprogram skall påbörjas. Avsikten med programmet är att, med den nya energitillförseln, en reaktor skall kunna tas ur drift i intervallet 1993-1995. I intervallet 1994-1996 bör en andra reaktor kunna tas ur drift. Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat avgör dock när avvecklingen av reaktorer kan påbörjas.

Det arbete som nu pågår skall bedrivas så att regeringen våren 1988 kan redovisa preciserade förslag till riksdagen.

NU 1987/88:7

4 Proposition 1986/87:167 Förslag

Regeringen föreslår riksdagen att anta ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Lagförslaget, som har granskats av lagrådet, finns i propositionen på s. 2 f.

Förslagets innebörd

Den föreslagna lagändringen innebär att det införs rätt för små, lokala elproducenter att sälja elström till den som innehar områdeskoncession enligt ellagen. Skyldigheten för koncessionshavaren att köpa ström skall omfatta endast ström från sådana kraftverk som kan leverera en effekt av högst 1 500 kilowatt.

Enligt gällande bestämmelser är kcncessionshavare skyldig att, på begäran av den som utnyttjar elektrisk ström, underkasta sig reglering av pris och övriga villkor för leverans eller överföring av ström. Lagändringen medför att även den som levererar eller önskar leverera elström från ett litet kraftverk till koncessionshavaren kan påkalla sådan prövning. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Motionerna

Yrkanden

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1986187:74 och som behandlas här är:

1986/87:N143 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om sambanden mellan energipolitikens inriktning och elprisets utveckling.

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1986187:159 är följande:

1986/87:N176 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. av regeringen begär förslag till awecklingsplan för den svenska kärnkraften som skall vara genomförd senast inom tio år,

2. av regeringen begär förslag till avbrytande av reparationerna av ånggeneratorerna i Ringhals 2,

3. av regeringen begär förslag till en snabbavveckling av Barsebäcksverket,

4. av regeringen begär förslag till en fördubbling av avgiften för finansiering av kärnkraftens avfallskostnader från 2 till 4 öre/kWh,

5. av regeringen begär förslag till en skattehöjning på elkraft producerad i kärnkraftverk på 6 öre/kWh.

1986/87:N177 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår de av regeringen föreslagna riktlinjerna i fråga om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning,

NU 1987/88:7

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående energipolitikens framtida utformning.

1986/87:N178 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. med avslag på proposition 1986/87:159 i motsvarande delar godkänner utgångspunkterna för energisystemets omställning i enlighet med vad som anförs i denna motion och i motion 1986/87:N551,

2. av regeringen begär förslag under hösten 1987 om att kärnkraftens avveckling inleds omedelbart med reaktorerna Barsebäck 1 och 2 samt Ringhals 2,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om situationen i kraftsystemet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om sambanden mellan energisystemets utformning och prisutvecklingen för el,

5. av regeringen begär förslag om ett långsiktigt åtgärdsprogram för att minska andelen elvärme i enlighet med de riktlinjer som anförs i motionen,

6. av regeringen begär förslag om garantipris och mottagningsskyldighet för elström producerad i kraftvärmeverk/mottrycksanläggningar och små vind- och vattenkraftverk i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om energibeskattningens utformning,

8. av regeringen begär förslag om att en uranskatt på 1 öre/kWh skall införas fr.o.m. den 1 januari 1988,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om såväl formerna för utveckling och demonstration av ny energiteknik som behovet av en mångfasetterad och avancerad energimarknad.

1986/87:N179 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts avseende solvärmens möjligheter på 1990-talet,

2. beslutar att stöd till solvärmeanläggningar av godkänd kvalitet skall ges enligt vad som anförts i motionen, dels som räntebidrag vid nybyggnad och ombyggnad av flerbostadshus på samma grunder som tillämpas för övriga delar av byggnaden, dels i övriga fall som ett 50-procentigt investeringsbidrag t.o.m. år 1990 och därefter [med] en successiv nedtrappning så att bidraget i princip upphör 1994.

1986/87:N180 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen av regeringen begär att som alternativ för ersättning i samband med kärnkraftsavveckling skall prövas i motionen redovisade förslag angående dels ersättning via kraftbörsen och en prisregleringsfond, dels ersättning genom en omfördelning av vattenkraftstillgångarna.

1986/87:N181 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. av regeringen begär förslag till en ersättnings- och avvecklingsplan för kärnkraften och därvid anger de förutsättningar som bör gälla med avseende på miljön, beredskapen, priser och tariffer för el, beskattningen av energi, statligt stöd till energiteknisk utveckling, åtgärder för ökad hushållning med energi/el och regionalpolitiska aspekter,

NU 1987/88:7

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt i motionen anförts om kärnkraftsavveckling och användning av och hushållning med energi.

1986/87:N182 av Margareta Fogelberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att staten aktivt skall medverka till en energimarknad som inte ger utrymme för vare sig monopol eller konkurrensbegränsning,

2. som sin mening ger regeringen till känna att staten skall ge konkurrerande aktörer rimliga villkor och möjliggöra leverans till elnätet t.ex. genom att reglera ersättningen till ny småskalig kraft.

1986/87:N183 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ och medverkan syftande till objektiv information om kärnkraftsproduktionen samt vad som anförts om framtida åtgärder för anställda inom kärnkraftsindustrin.

1986/87:N184 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1986/87:159,

2. av regeringen begär förslag om en konkret avvecklingsplan för kärnkraften, så att det sista aggregatet kan ställas av senast år 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87:N185 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. av regeringen begär åtgärder för att nu inleda kärnkraftsavvecklingen med att ta Barsebäck och Ringhals ur drift,

2. avslår regeringens förslag om att baskraft i första hand skall byggas ut för att ersätta kärnkraften,

3. av regeringen begär en sammanställning och slutsatser av lyckade energisatsningar som stämmer med riksdagens beslut om ett energisystem baserat på energihushållning och inhemska förnybara energikällor.

De motioner från allmänna motionstiden år 1987 som behandlas här är följande:

1986/87:N304 av Paul Lestander m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna att förhandlingar om rysk-svenskt gassamarbete bör ingå som en del i diskussioner om det svenska gruvengagemanget i Kolaprojektet,

3. som sin mening ger regeringen till känna att det krävs en mycket snabb handläggning av denna fråga mot bakgrund av den alarmerande situationen för gruvarbetarkåren i Sverige.

1986/87:N395 av Erik Holmkvist (m) såvitt gäller yrkandet (1) - med motivering i motion 1986/87:A464 - att riksdagen begär att regeringen ger statens vattenfallsverk i uppdrag att göra en ny översyn av överföringsförlusternas påverkan på priset på elkraft i Norrbotten.

1986/87:N396 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Marianne Karlsson (c) såvitt gäller yrkandet (1) - med motivering i motion 1986/87:A466 - att

NU 1987/88:7

riksdagen beslutar att enligt vindkraftutredningens förslag förlägga en gruppstation till vardera Motala och Vadstena kommuner.

1986/87:N501 av Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen verkar för en övergång till det internationella WEC-systemet på energistatistikens område.

1986/87:N506 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om en grundlig och objektiv redovisning av kärnkraftens fullständiga kostnader,

2. beslutar om ett förbud mot fortsatt installation av el i värmesystemen och en snabb minskning av dess nu höga andel,

3. beslutar att en avgift på 6 öre/kWh skall införas på elproduktionen i kärnkraftverken och att dessa pengar skall användas för att befrämja användningen av förnyelsebara energislag som sol- och vindenergi,

4. beslutar att avgiften enligt finansieringslagen för kärnkraftens framtida kostnader fördubblas från nu 2 till 4 öre/kWh,

6. hos regeringen hemställer om en fullständig redovisning, en vitbok, om pågående och planerade verksamheter och åtaganden när det gäller svenskt och/eller utländskt kärnavfall,

7. hos regeringen hemställer om en uttömmande redogörelse för sambandet kärnkraft-kärnvapen,

8. hos regeringen hemställer om förslag till en ändrad svensk politik inom IAEA och andra internationella organ, så att den dubbla attityden att arbeta mot kärnvapen men för kärnkraftsspridning avskaffas,

9. beslutar om ett förbud mot svensk export av kärnteknologi,

10. av regeringen kräver att en avvecklingsplan för den svenska kärnkraften presenteras under 1987, i enlighet med motionens förslag,

11. beslutar om en omedelbar stängning av Barsebäck,

14. hos regeringen hemställer om förslag till en snabb utbyggnad av vindkraften,

15. hos regeringen hemställer om förslag till snabb utbyggnad av kraftvärme- och mottrycksproduktionen,

16. beslutar om införandet av importlicenser för kol,

17. hos regeringen hemställer om åtgärder som säkrar de inhemska bränslenas fortsatta användning,

20. hos regeringen hemställer om förslag till utbyggnad av ett brett solenergiprogram.

1986/87:N509 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om vårt framtida energisystem och en industrivänlig elpolitik.

1986/87:N515 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för energisparande, speciellt inom elförbrukningens område, i enlighet med motionens förslag.

1986/87:N521 av Ing-Marie Hansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen prövar möjligheterna att på lämpligt sätt utreda frågan om gasförbindelse mellan Sverige och Finland.

NU 1987/88:7

1986/87:N522 av Oswald Söderqvist m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som så fort som möjligt gör Östgasprojektet verkligt.

1986/87:N523 av Bertil Måbrink (vpk) och Jörn Svensson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att naturgasdrift vid Karlshamns oljekraftverk omgående prövas.

1986/87:N525 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om ett femårigt stöd till solvärmeteknik enligt de riktlinjer som redovisas i motionen.

1986/87:N526 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att den framtida prissättningen på el successivt skall anpassas till kostnaden för el producerad i nytillkommande kraftverk och att den ”extra” vinst som därigenom uppstår i befintliga kraftverk på lämpligt sätt skall återföras till konsumenter och näringsliv.

1986/87:N527 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om kraftfulla åtgärder för att snarast få till stånd en kostnadsanpassad eltaxa och stimulansåtgärder för att främja en minskad årstidsvariation i elanvändningen.

1986/87:N534 av Alf Svensson (c) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om energipolitikens inriktning.

1986/87:N535 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag på en konkret avvecklingsplan för kärnkraften i enlighet med vad som anförts i motionen.

1986/87-.N536 av Ivar Franzén (c) och Bertil Jonasson (c) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar om ett 25-procentigt bidrag till vindkraftsanläggningar enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,

2. beslutar att kostnaden för detta bidrag skall tas ur den energiutvecklingsfond som centern i annat sammanhang har föreslagit skola inrättas.

1986/87:N540 av Agne Hansson (c) och Anna Wohlin-Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som gör det möjligt att tillämpa partrederiprincipen vid ägande och drift för energiproduktion.

1986/87:N544 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sårbarheten i elförsörjningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna behovet av att skyndsamt undersöka vilka handlingsmöjligheter som står till buds om stora delar av kärnkraftsproduktionen måste snabbavställas vid krig, beredskap eller haveri i svenska verk.

1986/87:N548 av Bo Lundgren (m) vari - med motivering i motion 1986/87: Jo835 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande den framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen.

NU 1987/88:7

1986/87:N550 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari - med motivering i motion 1986/87:Jo836 - yrkas att riksdagen beslutar att kärn värme typ Secure får användas för uppvärmning av bostäder m.m.

1986/87:N551 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om sambanden mellan energianvändning, miljö, resurshushållning och ekonomisk utveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om energipolitikens inriktning,

3. hos regeringen begär förslag om ett handlingsprogram för effektivare energianvändning, utnyttjande av. inhemsk miljövänlig förnybar energi, avveckling av kärnkraften och ett fortsatt minskat oljeberoende, i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. hos regeringen begär förslag om en energins utvecklingsfond, i enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen,

5. beslutar att från den 1 juli 1987 ta ut en utvecklingsavgift med 2 öre/kWh på el,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om prissättningen för elström,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om nivån för avgifter enligt lagen om finansiering av utgifter för använt kärnbränsle.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för vissa förslag av principiell och övergripande natur rörande riktlinjer för energiproduktion och energihushållning i allmänhet. De återfinns i partimotioner från de fyra oppositionspartierna. Motionerna har väckts dels under allmänna motionstiden, dels med anledning av proposition 1986/87:159.

Moderata samlingspartiet konstaterar i motion 1986/87:N177 att de utvärderingar som har gjorts efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen våren 1986 inte ger anledning till en förändrad säkerhetsbedömning av de svenska kärnkraftsreaktorerna. I motionen utvecklar partiet sin syn på socialdemokraternas energipolitik. Motionärerna drar slutsatsen att socialdemokraterna är djupt splittrade i energifrågan och att detta leder till att Sveriges intressen får stå tillbaka för partiets behov.

Proposition 1986/87:159 innehåller varken några konkreta förslag eller några entydiga riktlinjer, heter det vidare. Regeringen säger dock att den räknar med att det bör finnas förutsättningar för att ta en kärnkraftsreaktor ur drift under perioden 1993-1995 och en under perioden 1994-1996. Den begär dessutom att riksdagen skall godkänna vad som kallas riktlinjer, trots att dessa inte låter sig tolkas. Detta är, hävdas det i motionen, ett tillräckligt skäl för att riksdagen skall avslå propositionen. Om propositionen bifalls kan detta i framtiden komma att tolkas som ett beslut att två kärnkraftsreaktorer skall avvecklas senast år 1996. Det innebär vidare en ytterligare låsning vid en avveckling av de därefter återstående reaktorerna åren 1996-2010. Konse -

NU 1987/88:7

kvenserna härav är, anförs det, inte redovisade i propositionen.

Det är, fortsätter motionärerna, en märklig arbetsgång när regeringen först - utan något som helst underlagsmaterial - säger att det vid mitten av 1990-talet kommer att föreligga förutsättningar för att avveckla två kärnkraftsreaktorer och därefter tillsätter utredningar just för att klarlägga om det finns sådana förutsättningar.

I motionen berörs också det höjda avkastningskrav på statens vattenfallsverk som aviseras i propositionen. Motionärerna menar att de elprishöjningar som blir konsekvensen av den socialdemokratiska energipolitiken grundligt kommer att påverka den svenska ekonomin. De jämför regeringens ”planerade elprischock” med de oljeprischocker som tidigare har gett stora omställningsproblem. En skillnad är dock att också Sveriges konkurrentländer utsattes för oljeprischockerna. Det finns, anförs det, ett direkt samband mellan ökad ekonomisk aktivitet och ökad elförbrukning. Sverige har behov av mer elkraft - inte av att avveckla kraftverk.

Vid ett riksdagsbeslut år 1988 om avveckling av två reaktorer, såsom det har framställts i propositionen, kommer, sägs det i motionen, regeringen troligen att tvingas förlita sig på att kraftbolag under stor tidspress bygger kraftverk som baseras på konventionell och utprövad teknik. Den mest utprövade tekniken är kol- och oljekraftverk. Motionärerna refererar till att statens energiverk har beräknat att det skulle kosta ca 20 miljarder kronor att avveckla två reaktorer och ersätta dem med kolkondenskraftverk. Därtill kommer kompensation till kraftbolagen. Sydkraft har angivit att kostnaderna för att ta de två Barsebäcksreaktorerna ur drift kommer att belöpa sig till minst 25 miljarder kronor. Beträffande gaskraftverk är det svårare att göra kostnadsprognoser.

I fråga om miljömässiga konsekvenser anförs att kärnkraftverken inte ger upphov till några luft- eller vattenföroreningar. Alternativen till kärnkraft utgörs alla av kraftkällor som innebär betydande miljöpåverkan. Motionärerna finner en slutsats av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl vara att det skall krävas av politiker och massmedia att de till allmänheten förmedlar en vederhäftig bild av kärnkraftens och andra energikällors för- och nackdelar i stället för att underblåsa den oro som har varit en naturlig följd av Tjernobylkatastrofen. Om så sker skulle allmänhetens kunskap efter hand öka och därmed också förståelsen för behovet av att bibehålla kärnkraften.

Konsekvenserna av en förtida kärnkraftsavveckling bedöms av motionärerna vara så allvarliga från såväl miljö- som kostnadssynpunkt att en sådan avveckling vore orimlig. Det finns, hävdar de, inte någon anledning att fastställa när de nuvarande kärnkraftverken skall tas ur drift. Avgörandet bör träffas med hänsyn till dessa kärnkraftverks säkerhet. Eftersom man inte för närvarande kan peka ut någon både miljövänlig och säker kraftkälla som kan ersätta kärnkraften bör man vänta så länge som möjligt med ett avvecklingsbeslut. Motionärerna vill vidare att kärnvärmeverk enligt den s.k. Securemodellen skall utvärderas förutsättningslöst.

Moderata samlingspartiets energipolitik sammanfattas på följande sätt: - De nuvarande kärnkraftsreaktorerna bör nyttjas så länge de uppfyller säkerhetskraven. Dessa krav skall revideras och skärpas om nya erfarenheter framkommer.

NU 1987/88:7

- Nya koleldade kraftverk bör undvikas. Endast prototypanläggningar för miljövänlig teknik bör för närvarande byggas. Gränsvärdena för utsläpp från de existerande anläggningarna måste skärpas väsentligt.

- Naturgasnätet bör kunna byggas ut i den takt som det finns marknadsmässiga förutsättningar för.

- Vattenkraften bör inte byggas ut i de orörda huvudälvarna. Utbyggnaden i andra vattendrag bör främst inriktas på ombyggnad och effektivisering av befintliga anläggningar.

- Energibeskattningen måste ses över. Den nuvarande skattemässiga favoriseringen av kol bör avskaffas. Skatten bör baseras på energilikformighet. Hänsyn bör tas till olika energiformers miljökonsekvenser. Man bör överväga att inordna energiskatterna i mervärdeskattesystemet.

Folkpartiets syn på energipolitiken kommer till uttryck i motion 1986/ 87:N181. Motionärerna konstaterar att det numera råder bred enighet om att kärnkraften bör vara avvecklad till år 2010. Detta finner de mycket glädjande. De uttalar att det nu, när det föreligger ett utredningsmaterial som har remissbehandlats, borde vara en uppgift för regeringen att skapa klarhet om energipolitikens inriktning. Propositionen ger dock ingen klarhet, menar motionärerna, utan lägger snarare ut nya dimridåer. Uppenbarligen har, sägs det, oenigheten och splittringen inom det socialdemokratiska partiet gjort regeringen handlingsförlamad.

Motionärerna erinrar om att ett handlingsprogram för energipolitiken har presenterats av folkpartiet i en rapport benämnd Offensiv energipolitik för ersättning och avveckling av kärnkraften. Partiets ställningstaganden i energifrågan efter reaktorolyckan i Tjernobyl sammanfattas där i tolv punkter som i korthet har följande innebörd:

- Utvärderingen av de händelser som förorsakade reaktorolyckan ger inte anledning att ompröva synen på säkerheten i de svenska kärnkraftverken. Erfarenheterna från Tjernobyl skall emellertid beaktas i det fortlöpande arbetet på att höja kärnkraftssäkerheten i Sverige.

- Riksdagsbeslutet våren 1985 angående avveckling av det svenska kärnkraftsprogrammet bör i allt väsentligt ligga fast. Den tid som står till förfogande behövs för att utveckla den teknik som kan komma till användning. Tid behövs också för att förhandla fram de avtal, t.ex. om gasleveranser, som kan bli aktuella.

- Åtgärder för en förbättrad energihushållning måste snarast vidtas.

- Man bör i planeringen utgå från att kärnkraften i betydande utsträckning kan behöva ersättas av energi som produceras i andra former.

- En plan för ersättning och avveckling av kärnkraften bör snarast utarbetas och föreläggas riksdagen.

- Beredskapen att möta olyckor i kärnkraftverk inom och utom Sverige måste förstärkas.

- Den kompetens inom områdena för kärnkraftssäkerhet och strålskydd som finns i Sverige bör bevaras och, inom vissa områden, förstärkas.

- Svenskt kärnkrafts-, säkerhets- och strålskyddskunnande skall ställas till omvärldens förfogande.

- Sverige bör intensifiera sina ansträngningar att inom IAEA nå beslut om internationellt accepterade säkerhetsnormer för kärnkraften och om rätt

NU 1987/88:7

och skyldighet för IAEA att kontrollera efterlevnaden av dessa normer.

- Statsmakterna bör ange de långsiktiga riktlinjerna och principerna för taxesättningen på elenergi och för beskattningen av olika energiråvaror.

- Ökade resurser bör tillföras forskning om teknik för framtagning, överföring och användning av energi.

- En kunnig och välmotiverad personal är en förutsättning för säker drift av kärnkraftverken. Personalen skall ges det erkännande den är väl förtjänt av. Den måste också kunna känna sig förvissad om fortsatt anställning och meningsfulla arbetsuppgifter även efter kärnkraftsawecklingen.

I motionen hänvisas till att den nämnda rapporten upptar ett principförslag om vad som bör ingå i en ersättnings- och avvecklingsplan för kärnkraften. Utgångspunkten bör vara ett uppdrag från statsmakterna till kraftföretagen att dessa inom viss angiven tid skall inkomma med förslag om lokalisering av anläggningar för ny kraftproduktion. För att kraftföretagen skall kunna fullgöra detta uppdrag måste statsmakterna ange de förutsättningar som skall gälla med avseende på bl.a. miljön, beredskapen, priser och tariffer för elenergi, beskattningen av energi, statligt stöd till energiteknisk utveckling, åtgärder för ökad hushållning med energi och regionalpolitiska aspekter.

Motionärerna betonar vidare att de samhällsekonomiska kostnaderna blir högre ju tidigare man väljer att påbörja kärnkraftsawecklingen. De finner det mot den bakgrunden häpnadsväckande att föredragande statsrådet i propositionen hävdar att ekonomiska skäl talar för att man skall utsträcka avvecklingsplanen.

I likhet med regeringen räknar motionärerna med att kärnkraftsavvecklingen och därmed följande investeringar i ny produktionsteknik kommer att leda till en högre elprisnivå. De framtida elprishöjningarna måste emellertid ske successivt. Regeringen borde kontinuerligt bevaka att statens vattenfallsverk tillämpar en taxesättning som stimulerar till effektiv energianvändning och som jämnar ut energikonsumtionen över dygn och årstider. Pris- och skattesystemet borde vara utformat så att en höjning av elpriset främst slår igenom på icke elspecifika användningsområden. Det finns skäl, anser motionärerna, att man ånyo prövar att helt eller delvis inordna energibeskattningen i mervärdeskattesystemet.

Vid en snabb avveckling av kärnkraften skulle, sägs det vidare, anläggningar för ny kraftproduktion i allt väsentligt behöva baseras på befintlig teknik. Denna uppfyller inte de höga miljökrav som folkpartiet vill ställa på anläggningar som skall vara i bruk in på 2020-talet. Motionärerna understryker att ny och från miljösynpunkt väsentligt bättre teknik håller på att utprovas och kan vara färdig att sättas i storskalig produktion inom cirka fem år. De betonar att det är energianvändaren som skall fatta beslut om elhushållning och elersättning. I det sammanhanget får kraven på god miljö inte glömmas bort. En betydande del av avvecklingen måste klaras med nya kraftverk för basproduktion. Vägledande för arbetet med nya kraftverk skall vara effekter på miljö och ekonomi. Det vore enligt motionärerna värdefullt om miljöfördelarna i kraftproduktion baserad på energiskog och biomassa kunde tas till vara. Detsamma gäller också vind och naturgas, även om man med den senare energikällan har kvar problemen med koldioxidutsläpp. I det

NU 1987/88:7

fortsatta arbetet bör prövas vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas för att skapa förutsättningar för ekonomiskt sunda projekt baserade på användning av dessa energiråvaror.

I motion 1986/87:N551 från allmänna motionstiden utvecklar centerpartiet sin syn på energipolitiken. Här förespråkas en decentralistisk energipolitik. Det övergripande målet för en sådan politik är att varje energikälla som skall användas i större omfattning och under längre tid skall ingå i naturens eget kretslopp. Samhällets åtgärder skall inriktas på att stödja introduktion och användning av inhemsk, förnybar och miljövänlig energi, ny energiteknik och sparande. Det är, anför motionärerna, av såväl ekonomiska som miljömässiga skäl nödvändigt att energipolitiken på kort och lång sikt inriktas på effektivitet och hushållning. Hushållning med tillgängliga resurser innebär en strävan att inte använda mer högvärdig energi än vad varje situation kräver. Olje- och kolberoendet skall minskas och kärnkraftens avveckling säkerställas.

Motionärerna lägger fram ett handlingsprogram för effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig och förnybar energi, avveckling av kärnkraften och ett fortsatt minskat oljeberoende. Enligt detta program skulle 60 TWh elenergi från kärnkraft kunna ersättas enligt följande:

- effektivare energianvändning (15-20 TWh),

- ökad kraftvärmeproduktion och mottrycksproduktion av elenergi med utnyttjande av den småskalighet som biogas möjliggör (15-20 TWh),

- utbyte av elenergi mot bränsle (biobränslen, biogas, naturgas, gas ur torvmossar) inom värmesektorn (15-20 TWh),

- utbyte av elenergi mot biogas och naturgas i industriella processer (3-5 TWh),

- utnyttjande av solenergi direkt (för uppvärmning och tappvatten) och för framställning av elenergi (4-10 TWh),

- vindkraftsproduktion, till betydande del småskalig (5-10 TWh),

- ökat utnyttjande av vattenkraft genom effektivisering och kompletterande utbyggnad samt anläggning av minikraftverk (3-5 TWh).

Katastrofen i Tjernobyl visar, fortsätter motionärerna, att beslutet om kärnkraftens avveckling måste genomföras så snabbt som möjligt. De kräver att konkreta åtgärder vidtas omgående så att avvecklingen av kärnkraften, omställningen och förnyelsen av energisystemet inleds nu. Centerpartiet kräver i korthet följande åtgärder. Beslutet om byte av ånggenerator i Ringhals 2 rivs upp. Tillgängliga medel utnyttjas för insatser i syfte att öka användningen av biobränslen och åstadkomma effektivare energianvändning. Barsebäcksverket avvecklas utan dröjsmål. Åtgärder för ökat sparande, effektivare energianvändning och intensifierad utbyggnad av alternativen vidtas omedelbart. En energiutvecklingsfond, finansierad med en avgift på 2 öre per kWh elenergi, inrättas. Ändrade riktlinjer för energibeskattningen antas. Stödet till energiforskning förstärks.

I motion 1986/87:N178 framför centerpartiet synpunkter på socialdemokraternas energipolitik och lämnar förslag på utgångspunkter som borde

NU 1987/88:7

gälla för energisystemets omställning. Efter att ha gjort en tillbakablick från mitten av 1970-talet fram till våren 1987 drar motionärerna slutsatsen att socialdemokraterna är splittrade i energifrågan och saknar vilja att fullfölja långtgående utfästelser som har gjorts tidigare. De förpliktigande uttalanden som regeringsföreträdare gjorde efter olyckan i Tjernobyl har på intet sätt motsvarats av konkreta handlingar, anförs det. Tvärtom har regeringen försämrat möjligheterna för de alternativa energislagen. Den nu framlagda propositionen är ett eko av vad industrin och kärnkraftsvänner inom socialdemokratin står för. Den socialdemokratiska energipolitiken har medfört dels att snedbelastningen över året i kraftsystemet har blivit allt påtagligare, dels att sårbarheten har blivit större genom att andelen elenergi för uppvärmning av bostäder har ökat.

Sammantaget innebär centerns förslag att kärnkraftens avveckling skall inledas omgående med att Barsebäcksverket och Ringhals 2 tas ur drift och skall slutföras under 1990-talet. Förslag till åtgärder för ökat sparande, effektivare energianvändning och en intensifierad utbyggnad av alternativen har också lagts fram. Grundläggande för centerpartiets avvecklingsplan är att miljöbelastningen skall bli minimal. Produktion av kondenskraft och utnyttjande av fossila bränslen skall därför undvikas. Det viktigaste tillkommande produktionsalternativet i avvecklingsplanen är kraftvärme/mottryck. Även vindkraft och solenergi beräknas kunna ge betydande tillskott.

Motionärerna understryker att elprisets utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen av ny elproduktion. Ju större andel av den totala produktionskapaciteten som den befintliga vattenkraften svarar för och ju mindre behovet är av ny dyr elproduktion, desto långsammare kommer kostnaderna för elenergin att öka. Regeringens, kraftbolagens och industrins nuvarande energipolitik kommer, om den genomförs, att leda till en elprischock som varken samhället eller de enskilda människorna kommer att kunna bära utan betydande uppoffringar.

Det är, sägs det i motionen, centerpartiets alternativ som skapar förutsättningar för en gynnsammare utveckling av priset på elenergi. Detta alternativ innebär en effektivare elanvändning och en nytillkommande elproduktion som främst baseras på bränslesnål samproduktion av elenergi och värme, kombinerad med insatser för att långsiktigt nedbringa den slutliga elanvändningen på årsbasis till ca 100 TWh.

Motionärerna påpekar att elpriset i konsumentledet även kommer att bestämmas av vilket prissättningssystem man väljer. Ett mål måste vara att en omläggning av skatter och avgifter på energi och andra produktionsfaktorer skall ske inom ramen för ett oförändrat skattetryck. En förändring av energibeskattningen bör genomföras på sådant sätt att den främjar ett effektivare bränsleutnyttjande och stimulerar till användning av miljövänlig förnybar energi.

I motionen föreslås vidare ett långsiktigt åtgärdsprogram som syftar till att ge förnyelsen av energisystemet en samhällsekonomiskt och miljömässigt bra inriktning. Följande riktlinjer för ett sådant program skisseras:

- En energins utvecklingsfond inrättas, finansierad med en årsavgift på 2 öre/kWh elenergi.

NU 1987/88:7

- Investeringsbidrag utgår till solenergianläggningar, små vattenkraftverk, vindkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen och småskalig kraftvärmeproduktion .

- Småhusägare och bostadsrättsinnehavare får rätt att göra avdrag i sin deklaration för investeringar som medför effektivare energianvändning och användning av förnybar energi i stället för elenergi och fossila bränslen. Direkta bidrag skall kunna ges när det krävs mer omfattande insatser för övergång från direktverkande elenergi till annan uppvärmning.

- Investeringsbidrag på 15-25 % ges för åtgärder som främjar effektiv energianvändning i flerbostadshus och lokaler.

- Stöd ges till återuppbyggnad av en effektiv energirådgivning på lokal nivå.

- Lagstiftningen om förbud mot installation av direktverkande elenergi i permanentbebyggelse skärps.

Åtgärdsprogrammet förutsätter att omställningen av energisystemet genomförs på sådant sätt att nytillkommande elproduktion i huvudsak sker som samproduktion av elenergi och värme. Det är enligt motionärerna nödvändigt att förnyelsen av energisystemet i möjligaste mån kommer till stånd utan restriktioner och förbud och utifrån de ramar en socialt och miljömässigt anpassad marknadsekonomi ger.

Vänsterpartiet kommunisterna kritiserar i motion 1986/87:N176 regeringen för att efter Tjernobylolyckan ha fördröjt och uppskjutit nödvändiga beslut genom nya utredningar, förhalningar och diskussioner. Händelseförloppet från kärnkraftsolyckan till propositionen betecknas som ”berget som födde en råtta”.

I propositionen tar regeringen inte ställning, anför motionärerna. Den har inga nya förslag att komma med, som skulle kunna leda till att energisystemet snabbt ställs om och att kärnkraften avvecklas inom de närmaste åren. Regeringen har inte ens nått fram till de fakta och slutsatser som redan inför folkomröstningen redovisades av kärnkraftsmotståndarna. Bland de förhållanden som motionärerna syftar på är följande. Stora möjligheter skapas genom ny teknik, både på produktions- och konsumtionssidan. Det är långtifrån så att hela kärnkraftens andel av elproduktionen behöver ersättas med nya anläggningar. Det är det stora elberoendet med åtföljande överlastning av distributionssystemet som är det stora hotet vid toppbelastningar. Sparande och uppbyggnad av ett alternativt energisystem i Sverige hindras effektivt av att elenergi dumpas till internationellt sett fantastiskt låga priser.

Det uttalas i motionen att vänsterpartiet kommunisterna underkänner propositionen. Den utgör, heter det, inget dokument som på något sätt öppnar för en avveckling av kärnkraften i Sverige i enlighet med utslaget i folkomröstningen och riksdagens beslut. Den vittnar om brist på vilja och handlingskraft, eftergifter åt kraftbolagen och ett förhalande av de nödvändiga beslut som kan ge det nya energisystem Sverige behöver. I stället flaggar man för en ny proposition våren 1988. Det kommer att gå ännu ett år kännetecknat av ovisshet och stora tempoförluster.

NU 1987/88:7

16 Kompletterande uppgifter Riksdagsbeslut om kärnkraftsprogrammet m.m.

Tiden före folkomröstningen

1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr. 1975:202) innefattade ett kärnkraftsprogram enligt vilket Sverige år 1985 skulle ha tretton kärnkraftsaggregat. Det socialdemokratiska partiet och moderata samlingspartiet stödde denna linje. Folkpartiet förespråkade elva aggregat. Centerpartiet kunde acceptera ett program som omfattade fem aggregat, medan vänsterpartiet kommunisterna endast godtog de fyra aggregat som då var i drift.

Den trepartiregering som bildades efter riksdagsvalet år 1976 uttalade i sin regeringsförklaring att satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte de risker som är förbundna med kärnkraft kunde bemästras på ett betryggande sätt. I detta syfte föreslog regeringen en lag enligt vilken frågor om hanteringen av använt kärnbränsle och högaktivt avfall skulle vara lösta innan ytterligare någon kärnreaktor fick tas i drift. Denna lag, den s.k. villkorslagen (1977:140), trädde i kraft i maj 1977. Vidare införde riksdagen i juni 1979 genom den s.k. rådrumslagen (1979:335) temporärt förbud mot att tillföra kärnreaktor kärnbränsle. Kärnbränsle skulle inte få tillföras kärnreaktor före utgången av juni månad 1980 eller den tidigare tidpunkt som regeringen föreskrev.

Våren 1979 föreslog folkpartiregeringen riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1978/79:115). I fråga om kärnkraftsprogrammet innebar riktlinjerna att det begränsades till tolv reaktorer. Någon utbyggnad därutöver skulle inte komma i fråga. Behandlingen av propositionen kom att skjutas upp i vissa delar, då de fem riksdagspartiernas ledare i en kommuniké senare under våren 1979 meddelade att de hade enats om en rådgivande folkomröstning rörande kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen. Uppskovet gällde de delar som berörde eller hade nära samband med ämnet för folkomröstningen.

Folkomröstningen år 1980

Våren 1980 hölls den rådgivande folkomröstningen i kärnkraftsfrågan. Den anordnades enligt en lag (1980:7) om folkomröstning i kärnkraftsfrågan (NU 1979/80:26). Två förslag, nr 1 och nr 2, innebar avveckling av kärnkraften i den takt som skulle vara möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Högst de tolv kärnkraftsreaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete skulle få användas. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle få förekomma. Säkerhetssynpunkter skulle bli avgörande för den ordning i vilken reaktorerna skulle tas ur drift. I folkomröstningskampanjen stöddes förslag nr 1 huvudsakligen av företrädare för moderata samlingspartiet och förslag nr 2 huvudsakligen av företrädare för det socialdemokratiska partiet och folkpartiet. Förslag nr 2 innehöll dessutom en rad uttalanden om den framtida inriktningen av energipolitiken. Förslag nr 3, som huvudsakligen stöddes av företrädare för centerpartiet och

NU 1987/88:7

2 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

vänsterpartiet kommunisterna, innebar avveckling inom högst tio år av de sex kärnkraftsreaktorer som då var i drift. Icke laddade reaktorer skulle aldrig tas i drift. Även i detta förslag presenterades vissa riktlinjer för energipolitiken framöver. I folkomröstningen tillföll 18,9 % av rösterna förslag nr 1 och 39,1 % förslag nr 2 medan 38,7 % tillföll förslag nr 3.

Riksdagsbehandling efter folkomröstningen

Efter folkomröstningen begärde regeringen (prop. 1979/80:170) bl.a. godkännande av vissa allmänna riktlinjer för energipolitiken. Näringsutskottet sammanfattade dessa riktlinjer och anförde för egen del bl.a. följande (NU 1979/80:70 s. 18):

Utskottet konstaterar att samtliga riksdagspartier utom vänsterpartiet kommunisterna anser att resultatet av folkomröstningen bör ligga till grund för inriktningen av den framtida energipolitiken. Detta innebär att ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma utöver de tolv reaktorer som är i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter bör vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skall tas ur drift.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att den tidsperiod inom vilken avvecklingen skall ske klart anges. Reaktorernas tekniska livslängd bedöms enligt propositionen vara ca 25 år. Det bör nu slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010. Bestämmelser om antalet reaktorer och om avvecklingsperiodens längd torde böra införas i lagstiftningen på atomenergiområdet.

Enligt en reservation av moderata samlingspartiets företrädare borde utskottet ha instämt i regeringens förslag och konstaterat att det i fråga om avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad mellan propositionen och den socialdemokratiska partimotionen i ämnet.

Lagen om kärnteknisk verksamhet, m.m.

Riksdagen antog i början av år 1984 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr. 1983/84:135). Atomlagstiftningskommittén hade ifrågasatt om en lagreglering av avvecklingsperiodens längd behövdes, eftersom frågan omfattades av de riktlinjer för kärnkraftens roll i energisystemet som riksdagen hade godkänt. Liksom regeringen godtog utskottet kommitténs ställningstagande. Mot vad utskottet anförde reserverade sig centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet.

Våren 1984 tog riksdagen bl.a. ställning till ett yrkande i en motion (m) om en översiktlig plan för ”livstidsdrift” av kärnkraftverk. Näringsutskottet anförde bl.a. (NU 1983/84:30 s. 54) att det var en uppgift för 1981 års energikommitté att utreda och föreslå en plan för kärnkraftens avveckling och ett minskat oljeberoende. En reservation förelåg från moderata samlingspartiets företrädare. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen i ifrågavarande del.

NU 1987/88:7

1981 års energikommitté

NU 1987/88:7

1981 års energikommitté analyserade i betänkandet (SOU 1984:61) I stället för kärnkraft bl.a. frågorna om kärnkraftverkens livscykel och livslängd och om kostnaderna för avvecklingen. Beträffande kostnaderna anfördes bl.a. följande:

Det är möjligt att det blir en betydande kostnad på flera 10-tals miljarder kronor. Men det kan heller inte uteslutas att kostnaderna av riksdagsbeslutet blir väsentligt mindre eller inga alls om kärnkraftverken fungerar dåligt och några eller alla måste tas ur drift tidigare än år 2010 eller köras med reducerad effekt.

Om avvecklingen föreslog kommittén bl.a. följande efter att ha konstaterat att den enligt 1980 års riksdagsbeslut skulle vara avslutad år 2010:

Den egentliga avvecklingsperiodens längd skall enligt kommitténs mening styras av säkerhetsförhållanden och därtill knutna strålskyddsaspekter i samband med underhåll och reparation. Faktorer som därutöver får betydelse är ekonomisk-tekniska förhållanden, såsom driftsekonomi, behov av ersättningskraft, personalfrågor och liknande, vartill också kommer ett antal regionalpolitiska spörsmål rörande bl.a. lokalisering av eventuella ersättningsanläggningar.

Kommittén, som ansåg att det inte minst av ekonomiska skäl kunde vara önskvärt att avvecklingen genomfördes under en begränsad tid, antog att avvecklingen skulle behöva omfatta en tioårsperiod, 2000-2010. Frågan om när varje enskilt kärnkraftsblock skulle tas ur drift föreslogs bli föremål för en särskild utredning.

Reservationer avgavs av företrädarna för samtliga oppositionspartier.

1985 års riktlinjer för energipolitiken

Våren 1985 beslutade riksdagen, efter förslag från regeringen, om riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362). Förslaget grundades på bl.a. 1981 års energikommittés överväganden. De beslutade riktlinjerna innebär i huvudsak en fortsättning på 1981 års energipolitiska beslut.

Näringsutskottet delade regeringens uppfattning att det inte då var möjligt att med någon större precision ange den exakta tidpunkten för när utfasningen av kärnkraften borde påbörjas. Däremot stod det klart att kärnkraften, såsom riksdagen hade beslutat, skall avvecklas till år 2010. Säkerhetsaspekter skulle vara avgörande för i vilken ordning kärnkraftverken skulle tas ur drift. Den tid som hade gått sedan en viss anläggning togs i bruk borde inte vara avgörande för när den skulle tas ur drift. Strategin för att avveckla kärnkraften borde såsom regeringen föreslog bestå i att steg för steg lägga fast konkreta handlingsplaner för de närmaste åren. Det gav enligt utskottets uppfattning möjlighet att fatta väl avvägda och rationella beslut.

I en reservation (m) anfördes bl.a. att en avveckling av kärnkraften i förtid, dvs. innan det ekonomiskt eller säkerhetsmässigt kunde motiveras, skulle innebära ett mycket stort samhällsekonomiskt slöseri. Det fanns enligt reservanterna inte anledning för riksdagen att då ta ställning till frågan om kärnkraftens avveckling. I en annan reservation (c, vpk) krävdes att

regeringen snarast skulle återkomma till riksdagen med förslag till en avvecklingsplan för kärnkraften. I planen skulle bl.a. anges både en tidpunkt när utfasningen av reaktorer måste vara påbörjad och en tidpunkt när avvecklingen skulle vara genomförd.

Riksdagsbeslut våren 1986

Våren 1986 preciserade riksdagen den år 1985 antagna strategin för kärnkraftsavvecklingen enligt följande (prop. 1985/86:100, bil. 14, NU 1985/86:17, rskr. 1985/86:172). År 1990 skall regeringen och riksdagen kunna lägga fast en plan för utvecklingen av energihushållning och alternativ energiproduktion. År 1995 skall regeringen och riksdagen kunna fatta beslut om en omställningsplan som konkret visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik samt om den lagstiftning som skall reglera omställningen. Omställningen skall inledas i slutet av 1990-talet och sedan genomföras successivt fram till det fastställda slutåret 2010.

Näringsutskottet anförde följande:

Riksdagens beslut om kärnkraftsavveckling med slutpunkt år 2010 står fast. Utskottets uppfattning är att statsmakterna bör inrikta sig på att kunna besluta om en konkret omställningsplan år 1995. Den plan för utvecklingen av energihushållning och alternativ energiproduktion som skall antas fem år dessförinnan kommer att ge underlag för en bedömning av vad varje led i avvecklingen får för konsekvenser och hur dessa bör mötas. Under de närmaste åren är förutsättningarna för en sådan bedömning sämre. Detta har inte beaktats i motionerna [(c) resp. (vpk)] där man begär att omställningsplanen skall fastställas med det snaraste (c) resp. år 1990 (vpk). Den omställningsplan som skall gälla mäste, om den skall vinna tilltro och vara effektiv som styrinstrument, vara noga preciserad och på varje punkt fullt hållbar.

Utskottet avstyrkte föreliggande motioner (m; c; vpk).

I en reservation (m) karakteriserades regeringens avvecklingsstrategi som uttryck för ett ensidigt och skadligt betraktelsesätt. Där förordades ett fullt utnyttjande av investeringarna i kärnkraftverken. I en annan reservation (c, vpk) betecknades regeringens förslag om en preciserad omställningsplan först år 1995 som oacceptabelt. Avvecklingen skulle påbörjas med det snaraste.

Näringsutskottet behandlade våren 1986 två motioner (c; vpk) som hade väckts med anledning av den kärnkraftsolycka som i slutet av april 1986 inträffade i Tjernobyl i Sovjetunionen (NU 1985/86:37). I motionerna begärdes att en preciserad avvecklingsplan för kärnkraften skulle upprättas omgående och att kärnkraftverket i Barsebäck och kärnkraftsaggregatet Ringhals 2 skulle vara de anläggningar som avvecklas först. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till att energirådet på regeringens uppdrag skulle utföra en utvärdering av kärnkraftsolyckan och dess effekter för det svenska kärnkraftsprogrammet. I avvaktan på rådets rapport fanns det enligt utskottets mening ingen anledning för statsmakterna att vidta några åtgärder i detta avseende. Motionärernas önskemål fick stöd i reservationer (c, vpk). Riksdagen följde utskottet.

NU 1987/88:7

20 Förbud mot nya kärnkraftsreaktorer

NU 1987/88:7

Riksdagen beslöt i slutet av år 1986 om förbud mot nya kärnkraftsreaktorer m.m. (prop. 1986/87:24, NU 1986/87:13, rskr. 1986/87:98). Beslutet innebar att riksdagen anslöt sig till regeringens förslag att det skulle anges i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att tillstånd att uppföra ytterligare kärnkraftsreaktorer inte får lämnas och att lagen skulle kompletteras med ett förbud mot vissa förberedande åtgärder som någon skulle kunna vidta i syfte att uppföra ytterligare en kärnkraftsreaktor inom landet. Därvid konstaterades att begreppet kärnkraftsreaktor täcker även kärnvärmereaktorer. I reservationer (m, fp) avvisades regeringens förslag på båda punkterna. Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 1987.

Radioaktivt avfall

Statsrådet Birgitta Dahl besvarade hösten 1986 två interpellationer om det radioaktiva avfallet från kärnkraftsproduktionen.

Den 7 november 1986 besvarades (RD 1986/87:21 s. 28) en interpellation (1986/87:56) av Oswald Söderqvist (vpk) om den svenska importen och exporten av kärnavfall. Interpellanten hade ställt en rad olika frågor angående bränslebyte med Förbundsrepubliken Tyskland och kontroll av överlåtet bränsle, om planer för upparbetningskontrakt, om kontroll av bränslet vid Sellafield i England, om skillnaden mellan civila och militära reaktorer, om exporttillstånd som hade lämnats samt om AB Asea-Atoms och Studsvik Energiteknik AB:s verksamhet.

Statsrådet erinrade om att regeringens politik för avfallshantering går ut på att avfallet skall direktdeponeras i Sverige och att det, till den tidpunkt då deponeringen skall ske, genom forsknings- och utvecklingsarbete skall skapas förutsättningar för att man skall kunna välja bästa möjliga metod med hänsyn till säkerhet och strålskydd. Under tiden lagras bränslet i centrallagret för använt kärnbränsle, CL AB.

Programmet för avfallshanteringen belastas samtidigt med de avtal om upparbetning som träffades när en annan politik för avfallshanteringen gällde, hette det vidare i svaret. Regeringen har tidigare uttalat att inga fler upparbetningsavtal bör slutas och att strävan bör vara att, inom ramen för ingångna avtal, så långt som möjligt komma bort från de gamla bindningar till upparbetning som fanns sedan tidigare.

Ett av interpellanten påtalat beslut i juni 1986 innebar att 57 ton använt svenskt kärnbränsle som överförts till Frankrike skulle bytas mot 24 ton använt västtyskt MOX-bränsle. Som ett resultat av bytet skulle avfallsprodukterna samt det uran och plutonium som efter upparbetningen erhålls från det svenska bränslet överföras till Förbundsrepubliken Tyskland. Plutoniet skulle där komma att användas för tillverkning av nytt bränsle till kärnkraftsreaktorer. För svensk del innebar bytet att det använda MOX-bränsle som omfattades av bytesaffären skulle komma att mellanlagras i CLAB och därefter slutförvaras i Sverige.

Bränslebytet är en engångsföreteelse, framhöll statsrådet. Det är ett led i vår konsekventa och målmedvetna strävan att skapa en enhetlig linje för avfallshanteringen och att frigöra oss från de gamla bindningar till upparbet -

ning som finns. Att Sveriges frigörelse från bindningen till upparbetning sker inom ramen för ingångna avtal är en förutsättning för att kraftföretagen skall kunna fullfölja sina förhandlingar om överlåtelse av övriga delar av upparbetningskontrakten. Principen att varje land självt måste lösa sina avfallsproblem och att Sverige inte skall åta sig att förvara avfall från andra länder stod fast.

Det använda bränsle från Sverige som hade överlåtits till Förbundsrepubliken Tyskland stod under IAEA-kontroll, framhölls det i svaret. Därutöver hade en särskild överenskommelse träffats mellan de båda länderna avseende kontroll, användning m.m. av det använda kärnbränslet. För upparbetning av svenskt använt bränsle i Frankrike gäller dessutom särskilda överenskommelser mellan Sverige och Frankrike från åren 1979 och 1983. Därmed finns heltäckande garantier för fredlig användning av det plutonium som finns i det svenska bränslet.

Även det använda bränsle från Sverige som förvarades i Sellafield var underkastat IAEA-kontroll. Därutöver hade det blivit föremål för en särskild överenskommelse mellan Sverige och Storbritannien år 1984. Samma år hade de två länderna ingått ett övergripande avtal om fredlig användning av kärnenergi.

I frågan om civil och militär kärnteknisk verksamhet framhöll statsrådet att det som är avgörande är den politiska viljan att leva upp till de utfästelser som har gjorts i särskilda överenskommelser, avtal, NPT (Non-Proliferation Treaty) m.m. I icke-kärnvapenstater som har ratificerat NPT finns dessutom genom IAEA en kontroll av hela kärnenergiverksamheten som kan avslöja om missbruk sker. Statsrådet upplyste om att hon vid IAEA:s generalkonferens hade redovisat regeringens inställning, att varje kärnvapenstat borde tillämpa en strikt åtskillnad mellan civil och militär verksamhet och att den civila verksamheten borde underställas heltäckande internationell kontroll. Sverige arbetar sedan länge för en total kärnvapennedrustning.

Exporttillstånd för klyvbart material har under år 1986 lämnats för utförsel av bränslestavar till Förenta staterna, Finland och Schweiz samt urandioxidpulver till Förbundsrepubliken Tyskland. Enligt gällande avtal skall det höganrikade uran som Studsvik Energiteknik AB använder som bränsle i sin forskningsreaktor återsändas till Förenta staterna. Tillstånd för sådan utförsel har även lämnats under år 1986.

Statsrådet berörde även frågan om AB Asea-Atoms hantering av vissa restprodukter. Denna hantering är ett resultat av ett samarbete med det västtyska företaget Reaktor Brennelement Union GmbH (RBU). Samarbetet innebär att de båda företagen utnyttjar varandras tjänster och resurser för att på ett rationellt och säkert sätt lösa vissa processtekniska problem som finns vid tillverkningen av bränsle. Således renar RBU vissa restprodukter åt Asea-Atom, medan Asea-Atom tar hand om kalkslam och brännbart uranhaltigt material från RBU. Det brännbara materialet, som utgörs av overaller, plasthandskar m.m., bränns i Studsviks avfallsanläggning. Askan återförs till Asea-Atom, som återvinner uran ur askan. Ranstad Mineral AB utvinner uran ur kalkslammet. Uranet återsänds till RBU.

Beträffande Studsvik anförde statsrådet att den verksamhet som där bedrivs för att bränna eller dekontaminera låg- och medelaktivt kärnavfall

NU 1987/88:7

som använts inom kärnteknisk verksamhet bedrivs under sådana former att inget avfall stannar kvar i Sverige. Avfallet återsänds senast inom två år till kunden. Införsel får ske endast av sådant avfall för vilket strålskyddsinstitutet eller kärnkraftinspektionen lämnat särskilt medgivande. Detta ingår som ett villkor för verksamheten.

Beträffande här aktuella verksamheter gäller strålskyddslagen (1958:110) och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Den 5 december 1986 (RD 1986/87:43) besvarade statsrådet Dahl en interpellation (1986/87:72) av Birgitta Hambraeus (c) om radioaktivt kärnkraftsavfall m.m. Frågan gällde vad regeringen ämnade göra för att se till att kärnkraftsindustrin omedelbart skulle göra vad som var tekniskt möjligt för att slutligt processa och innesluta det radioaktiva avfallet och på vilket sätt regeringen skulle säkerställa de satsningar som görs i Studsvik för alternativa energikällor och miljövård.

I svaret framhölls att den grundläggande principen för Sveriges agerande när det gäller använt kärnbränsle och kärnavfall är att varje land skall ta fullt ansvar för det material som uppkommer inom landet. Denna princip gäller såväl låg- och medelaktivt kärnavfall som t.ex. högaktivt använt kärnbränsle. Regeringens hållning leder till att svenska företag inte ges tillstånd att ens under en begränsad tid lagra utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall i Sverige.

Det är emellertid, fortsatte statsrådet, en helt annan sak om t.ex. utländskt kärnavfall under en kort tid skulle finnas i Sverige som ett led i en behandlingsprocess. Det är angeläget att Sverige har en tillräcklig kompetens på olika delar av kärnavfallsområdet. Av detta skäl kan det vara positivt att företag genom utländska kontrakt kan försäkra sig om ett underlag som ökar möjligheterna att vidareutveckla en sådan kompetens. Hanteringen av det utländska materialet sker självfallet under uppfyllande av alla de strålskydds-, säkerhets- och omgivningskrav som ställs av svenska myndigheter. Det avfall som behandlas i Sverige skall snarast efter behandlingen återsändas till leverantören. Ett ytterligare krav är att den utländska kontraktspartnern är ett väletablerat, seriöst företag. En förutsättning för det svenska företagets engagemang är att den utländska kontraktspartnern kan garantera att avfallet återtas.

Regeringens politik är, fortsatte statsrådet, att använt svenskt kärnbränsle skall direktdeponeras i Sverige, utan föregående upparbetning. Varje reaktorinnehavare är ålagd att svara för att de åtgärder vidtas som behövs för att det använda kärnbränsle och kärnavfall som uppkommer i verksamheten skall kunna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och att reaktoranläggningen skall kunna avvecklas och rivas utan risk för säkerheten. Reaktorinnehavarna är också ålagda att upprätta eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för att klara av de krav som ställs på dem.

Det framgick av svaret att regeringen inte då hade för avsikt att föreskriva vilken metod som skulle användas vid den framtida hanteringen av det använda kärnbränslet eller kärnavfallet. Det slutliga ställningstagandet härvidlag skall baseras på ett allsidigt forsknings- och utvecklingsarbete.

NU 1987/88:7

23 Under den tid detta arbete pågår skall inte några bindningar ske till en viss behandlings- eller förvaringsmetod. Det fick tvärtom anses vara av väsentlig betydelse att det fortsatta forsknings- och utvecklingsarbetet kunde bedrivas utan låsningar i något avseende, vilket också riksdagen uttalat sig för. Statsrådet underströk att det övergripande ansvaret för avfallshanteringen ligger hos regering och riksdag.

När det gäller den satsning som görs i Studsvik på alternativa energikällor och miljövård anfördes bl.a. följande. Verksamheten i Studsvik var från början huvudsakligen inriktad på att stödja de svenska forsknings- och utvecklingsinsatserna inom kärnkraftsområdet. Successivt har denna inriktning förskjutits till att omfatta hela energiområdet. Bolaget har med hjälp av statliga medel byggt upp ett omfattande kunnande på områden som förbränningsteknik, förgasningsteknik och kolteknik. Det är av utomordentlig betydelse att Studsvik Energiteknik AB fortsätter att forska på dessa områden. Det är också helt i linje med regeringens intentioner beträffande kärnkraftsavvecklingen.

Nya utredningar

Delegation för elanvändningsfrågor

Enligt beslut av regeringen tillkallades i maj 1987 en delegation för elanvändningsfrågor med statssekreterare Rolf Annerberg som ordförande. Delegationens uppdrag var att utarbeta förslag till åtgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och en ersättning av elenergi med andra energiformer.

Delegationen har nyligen avslutat sitt arbete och till regeringen överlämnat betänkandet (SOU 1987:68) Elhushållning på 1990-talet. Delegationens förslag innebär i korthet följande.

Ett elhushållningsprogram skall upprättas. Det skall syfta till att underlätta för och stimulera elan vändare, kraftproducenter och eldistributörer att mer aktivt än tidigare genomföra sådan elhushållning som är lönsam för den enskilde och samhället. Följande mål har uppsatts för elhushållningsprogrammet. Det skall

- stimulera till en rationell elhushållning hos alla elförbrukare,

- skapa stabila och långsiktiga förutsättningar för en rationell planering hos stora användare av elenergi,

- tillföra kunskaper och kompetens samt i övrigt underlätta för elanvändarna att hushålla med elenergi,

- stimulera utvecklingen av uppvärmningssystem som kan ersätta den direktverkande elvärmen samt i övrigt bidra till utvecklingen av eleffektiv teknik,

- åstadkomma en effektivare elanvändning i statsförvaltningen.

Delegationen har arbetat med fyra expertgrupper. Dessa har haft i uppdrag bl.a. att redovisa möjligheterna till en effektivare elanvändning och lämna förslag till åtgärder för att effektivisera elanvändningen. Deras bedömning pekar på att en elbesparing och elersättning på sammantaget 10-15 TWh av den nuvarande årsförbrukningen skulle vara tekniskt och ekonomiskt

NU 1987/88:7

tillgänglig under en tioårsperiod. Expertgrupperna konstaterar emellertid att det finns en allmän tendens till ökad elanvändning inom industrin och fastighetsförvaltningen som helt eller delvis kan äta upp besparingen. En nettoökning i elanvändningen kan inte heller uteslutas.

Delegationen har bedömt att elprishöjningarna till mitten av 1990-talet kommer att ligga i ett intervall mellan 5 och 10 öre per kWh. Den faktiska prisutvecklingen blir dock beroende av flera osäkra faktorer. Expertgruppen för elintensiv industri understryker att de förväntade prishöjningarna på elenergi kommer att innebära att främst den elintensiva industrin utsätts för stora påfrestningar och att takten i industrins strukturomvandling ökar och får en annan riktning.

Delegationen framhåller att det finns skäl att framöver noga följa elanvändningen och elhushållningen, framför allt inom den elintensiva industrin. Strukturomvandlingen inom denna industri skall också följas. Ökade insatser för elhushållning kan behövas inom alla sektorer. Åtgärder inom t.ex. industri- och regionalpolitiken kan också bli nödvändiga.

Delegationens förslag till åtgärder har samlats i fem huvudlinjer för en rationell elhushållning. Det påpekas att åtgärderna måste ses tillsammans med andra åtgärder bl.a. på tillförselsidan när det gäller frågan om hur kärnkraften skall avvecklas.

Den första huvudlinjen tar sikte på en förstärkning av incitament och resurser för elhushållning hos elanvändarna. Delegationen anser det nödvändigt med åtgärder för att förstärka kompetensen och kunskapsnivån i företag, förvaltningar och hushåll när det gäller elanvändning.

Delegationen menar att riksdagen och regeringen inte heller framgent bör ingripa direkt i taxesättningen. Denna bör överlåtas till förhandlingar mellan kraftproducenter, eldistributörer och elförbrukare. Regeringen föreslås i instruktionen för statens vattenfallsverk föreskriva att kunderna skall erbjudas avtal som anpassas till kundens behov inom ramen för kostnadsanpassade taxor. Vattenfallsverkets kostnadsstruktur bör med hänsyn till verkets prisledande ställning kunna redovisas med stor öppenhet.

Vidare föreslås att konsumentverket får i uppdrag att ta fram information till hushållen om den hushållsekonomiska betydelsen av en effektiv elanvändning. Konsumentverket bör vidare utveckla systemet med energideklarationer för hushållsapparater. Ytterligare föreslås att man utreder förutsättningarna för en obligatorisk besiktning av småhus vid försäljning.

Andra förslag inom detta område är att informationsinsatser riktas mot fastighetsförvaltare, industri och jordbruk och att man utreder förutsättningarna att öka utbildningen i elanvändningsfrågor i gymnasieskolan och vid de tekniska högskolorna. Skärpta villkor föreslås för direktverkande elvärme i nyproducerade en- och tvåfamiljshus för permanentboende.

Delegationen anser att planeringsmöjligheterna för såväl elproducenter som elanvändare skulle förbättras av en tydlig deklaration från statsmakternas sida om starttidpunkt och takt för kärnkraftsavvecklingen och av en precisering av förutsättningarna för ny elproduktion. Den andra huvudlinjen är därför att skapa förutsättningar för marknadsorienterade aktörer på elmarknaden. Förslagen riktar sig huvudsakligen mot eldistributörerna. Det bör ställas krav på dessa att verka för energi- och elhushållningsåtgärder hos

NU 1987/88:7

kunderna. De bör också ges incitament och förutsättningar att bedriva en sådan verksamhet på ett affärsmässigt sätt. Energitjänster sägs kunna bli ett utmanande affärsområde för eldistributörerna under kärnkraftsawecklingen.

Delegationen föreslår att man prövar förutsättningarna för att föreskrifter som upphäver tillämpningen av de kommunala likställighets- och självkostnadsprinciperna i energidistributionen skall kunna föras in i ellagen (1902:71 s. 1) eller lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Härigenom skulle de kommunalt ägda energiverken få samma rättsliga förutsättningar att agera affärsmässigt som de eldistributörer som har privata eller statliga ägare. Det föreslås också att man prövar om det i ellagen kan föreskrivas att ett krav för att få koncession för eldistribution skall vara att man har förutsättningar att verka för en rationell energianvändning och elhushållning. Delegationen föreslår också att det föreskrivs skyldighet för leverantör av ledningsbunden energi (elenergi, värme, gas) att förhandla med sammanslutningar av abonnenter.

Den tredje huvudlinjen tar sikte på en utveckling av ny etsnål teknik och ny teknik för elersättning. Ett statligt stöd för bl.a. teknikupphandling av elsnåla och elersättande produkter, processer och system föreslås. Stöd skall även kunna lämnas till prototyp- och demonstrationsprojekt som inte ingår i en renodlad teknikupphandling. Teknikupphandlingsstödet skulle finnas tillgängligt under en begränsad period på omkring fem år och uppgå till 500 milj. kr.

Elhushållning i statsförvaltningen är den fjärde huvudlinjen. Byggnadsstyrelsen föreslås få i uppdrag att genomföra ett program för eleffektivisering i de statliga förvaltningsbyggnaderna.

Den femte huvudlinjen gäller planering och uppföljning. Statens energiverk föreslås få i uppdrag att svara för samordning och uppföljning av elhushållningsåtgärderna. Energiverket skulle bl.a. årligen rapportera till regeringen om utvecklingen av elanvändning och elhushållning.

Utredning om indirekta skatter

Sommaren 1987 har en parlamentarisk kommitté tillkallats med uppgift att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning (Fi 1987:06; ordförande: ambassadör Kurt Malmgren). I fråga om beskattningen på energiområdet sägs i direktiven (dir. 1987:30) bl.a. följande:

Som jag tidigare nämnt avviker det svenska mervärdeskattesystemet från vad som är vanligt utomlands genom att energiområdet ställts utanför beskattningen. En viktig uppgift för kommittén blir därför att pröva om det numera finns bättre förutsättningar att inordna energiområdet under mervärdeskatten än när frågan senast prövades av energiskattekommittén.

Beskattningen av energi fungerar nu också till en del som ett energipolitiskt styrmedel. Den bör också i fortsättningen ha denna funktion. Någon form av styrande punktskatter på energi torde därför få behållas även om energin omfattas av mervärdeskatt. Särskilda punktskatter torde också vara nödvändiga inom vissa delar av energiområdet för att en skatteomläggning inte skall leda till intäktsbortfall. Det bör påpekas att punktskatter på olika energislag vanligen förekommer även i länder där energiområdet är föremål för mervärdebeskattning.

NU 1987/88:7

26 Det är väsentligt att ett förslag till nytt punktskattesystem utformas så att gällande energipolitiska mål kan tillgodoses. I utredningen bör därför också ingå att belysa hur konkurrensförhållandena mellan olika energislag kan påverkas av ett alternativ med mervärdeskatt kombinerat med punktskatter.

Kommittén bör också överväga i vad mån det går att inskränka de avdragsmöjligheter och begränsningar av det skattepliktiga området som finns inom området. Om energi förs in under mervärdeskatten torde behovet av den särskilda nedsättningen av energiskatt som viss energiintensiv industri i dag åtnjuter minska även om en särskild skatt på energi införs. Kommittén bör därför bedöma förutsättningarna för att begränsa de undantag och avdragsmöjligheter som skall gälla för en sådan ny skatt.

Kommitténs arbete skall enligt direktiven i huvudsak redovisas senast vid utgången av år 1988.

Utredning om beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen

Utredningen om kärnkraftsberedskapen (Fö 1987:01; ordförande: f.d. landshövding Carl Persson) har till uppgift att utreda beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen. Utredningen skall enligt direktiven (1987:28) ge förslag om omfattningen och utformningen av beredskapsorganisationen för kärnkraftsolyckor och till åtgärder för att genomföra förslagen. Den skall redovisa sitt arbete senast den 31 mars 1988.

Vissa uppdrag till statens energiverk

Frågor om kärnkraftens avveckling

Regeringen gav i juni 1987 statens energiverk i uppdrag att utreda vissa frågor i samband med kärnkraftens avveckling. Inför beslut om vilka kärnkraftsreaktorer som först skall tas ur drift skall energiverket ta fram det ytterligare underlag som behövs inför regeringens och riksdagens ställningstaganden. I uppdraget ingår att

- göra en utförlig redovisning av de förhållanden som är väsentliga för val av reaktorer och tidpunkter för deras avställning,

- redovisa ett antal alternativ beträffande vilka två reaktorer som skall tas ur drift,

- göra en ekonomisk värdering av de olika alternativen, med redovisning av de samhällsekonomiska och regionala konsekvenserna,

- redovisa behovet av ny kraftproduktion.

Vid genomförandet av uppdraget skall energiverket samråda med berörda verk och myndigheter. Uppdraget skall redovisas senast den 15 december 1987.

Kommunal energiplanering

Regeringen uppdrog i juni 1987 åt statens energiverk att redovisa sin syn på hur den kommunala energiplaneringen och dess resultat skall kunna utnyttjas i den omställning av energisystemet som har inletts. Uppdraget skall redovisas senast den 15 december 1987.

NU 1987/88:7

27 I regeringens uppdragsskrivelse sägs bl.a. följande:

NU 1987/88:7

Den omställning av energisystemet som nu skall intensifieras ställer krav på stora insatser såväl för att effektivisera elanvändningen som för att bygga ny produktionskapacitet för elkraft. Den kommunala planeringen och de kommunala investeringarna har härvid stor betydelse.

Den kommunala planeringen kommer t.ex. att spela en viktig roll i arbetet med att ersätta elvärmen med andra uppvärmningsformer. Det är vanligt att kommunala energiverk eller energibolag svarar för den lokala eltillförseln. Det är vanligtvis också dessa som driver och förvaltar de fjärrvärmesystem som byggts upp i många kommuner.

Kärnkraftsavvecklingen förutsätter bl. a. att ny elproduktionskapacitet tillkommer. Kraftvärme är härvid en produktionsform som jämfört med kondensproduktion har stora miljömässiga och ekonomiska fördelar. Kommunerna har stor betydelse i utbyggnaden av kraftvärme, bl.a. genom tillgången till det värmeunderlag som fjärrvärmenäten utgör.

Elbelastningens utveckling och tillkomst av ny elproduktion

1 september 1987 gav regeringen statens energiverk i uppdrag att följa elbelastningens utveckling och tillkomsten av ny kraftproduktion. Redovisning till regeringen skall ske den 1 oktober varje år med början år 1988. För år 1987 skall redovisningen ske senast den 15 december.

Redovisningen skall innehålla bl.a. följande punkter:

- elanvändningsläget, med analys av förändringar som har inträffat,

- prognoser för elanvändningens utveckling med analyser av hur utfallet påverkas av olika faktorer,

- kraftsystemets produktionsförmåga och utnyttjande under de senaste åren, med analys av förändringar som har inträffat.

- beslutade och planerade förändringar i kraftsystemet med uppdelning på olika kraftslag och bränslen samt analys av hur dessa förändringar påverkas av olika faktorer.

Särskilt skall energiverket bedöma risken för att det ånyo uppkommer en ansträngd effektsituation liknande den som rådde den 12 januari 1987 och redovisa eventuellt erforderliga åtgärder hos abonnenterna för att överbelastningi kraftsystem och nät skall undvikas. Även risken för energibrist skall särskilt bedömas. Vid genomförandet av uppdraget skall energiverket samarbeta med berörda verk och myndigheter.

28 Kärnkraften i Sverige

Det svenska kärnkraftsprogrammet omfattar tolv reaktorer. De har tagits i kommersiell drift under perioden 1972-1985. Av följande sammanställning framgår för var och en av reaktorerna när den har tagits i drift och hur stor dess effekt är.

Reaktorer Elektrisk Kommersiell Typ

effekt* drift

(MW)

Oskarshamn 1 440 1972 BWR

Oskarshamn 2 595 1974 BWR

Barsebäck 1 600 1975 BWR

Ringhals 2 800 1975 PWR

Ringhals 1 750 1976 BWR

Barsebäck 2 585 1977 BWR

Forsmark 1 970 1980 BWR

Forsmark 2 949 1981 BWR

Ringhals 3 915 1981 PWR

Ringhals 4 915 1983 PWR

Forsmark 3 1 063 1985 BWR

Oskarshamn 3 1 070 1985 BWR

Totalt 9 652

* Genomsnittlig nettoeffekt under längre tidsperiod.

BWR = kokvattenreaktor.

PWR = tryckvattenreaktor.

Produktion av elenergi

Av följande sammanställning framgår, uttryckt i TWh, elproduktionen netto i Sverige åren 1970, 1980, 1985, 1986 och - enligt prognos - 1987.

Produktionsslag 1970 1980 1985 1986 1987

Vattenkraft 41.0 58.0 70.1 59.8 70.0

Kärnkraft - 25.3 55.9 67.0 65.0

Industriellt mottryck 3.1 4.0 2.5 3.0 2.9

Mottrycksproduktion i kraftvärmeverk 2.4 5.0 2.8 3.2 2.6

Kondenskraft 12.0 0.9 0.8 0.5 0.5

Gasturbiner 0.7 0.2 0.1 0.1 0.1

Totalt 59.1 93.4 132.3 133.5 141.1

Källa: Statens energiverk.

För närvarande produceras elenergi framför allt i vattenkraftverk och kärnkraftverk. Därtill kommer elenergi som produceras genom förbränning av bränslen. Denna s.k. konventionella värmekraft erhålls huvudsakligen genom mottrycksproduktion; till en liten del utgörs den av oljekondenskraft. Konventionell värmekraft svarar endast för några procent av elproduktionen.

I början av 1970-talet utgjorde konventionell värmekraft en mer betydel -

NU 1987/88:7

sefull del av elproduktionssystemet. Eftersom den då huvudsakligen var oljebaserad steg produktionskostnaderna med oljepriset. Kärnkraftsexpansionen från senare hälften av 1970-talet innebar att den oljebaserade produktionen minskade.

Elanvändningen ligger nu dubbelt så högt som 1970 års nivå. Fr.o.m. år 1986 svarar kärnkraften för ungefär lika stor andel av elförsörjningen som vattenkraften. Enligt en prognos som statens energiverk har upprättat i november 1987 kommer elproduktionen detta år att öka med ca 10 TWh jämfört med år 1986. Ökningen förklaras av en extremt god vattentillrinning under sommaren och hösten. Enligt prognosen minskar elproduktionen år 1988 till ca 137 TWh.

Alternativa sätt att beräkna energitillförseln

I motion 1986/87:N501 (m) uppmärksammas olika metoder att beräkna energitillförseln från vattenkraft och kärnkraft. Motionären vill att Sverige skall tillämpa en beräkningsmetod som används inom bl.a. OECD (Organization for Economic Cooperation and Development).

Energiförsörjningens struktur kan enklast åskådliggöras med energibalanser, som beskriver flödet av olika energislag från tillförsel via omvandling till slutlig användning. Där redovisas också de omvandlings- och distributionsförluster som uppkommer i energiflödet. Energibalansen kan principiellt illustreras med följande figur.

Industri

Transporter

Bostader

service

lltr. siöfart icke enercuandamai

Lager

Förluster

Vattenkraft och kärnkraft

Kol

Inhemska bränslen

Oljeprodukter

naturgas

Kol och koks Inhemsk a bränslen f j Wr v arme ~~

Källa: Statistik och prognoser på energiområdet (SOU 1987:65).

Vanligen upptar energibalanserna två mätpunkter i energiflödet, nämligen energitillförseln och den slutliga energianvändningen. Det förra måttet är avsett att redovisa den energi som sätts in i energisystemet, medan det senare uppvisar de energimängder som tillförs de slutliga energikonsumenterna, inkl. de förluster som uppstår vid deras användning av energin. Energibalanserna ger sålunda inte någon information om den faktiskt nyttiggjorda energin.

Gemensamt för alla energikällor är att de kan utnyttjas för att framställa värme. Med utgångspunkt i bestämda fysikaliska samband kan värme värdet i

NU 1987/88:7

de skilda energislagen uttryckas i ett enhetligt mått, t.ex. joule (J) eller wattimme (Wh). För att man skall kunna få en samlad bild av energiförsörjningen transformeras vanligen volymerna av de olika energiformerna i en energibalans till ett gemensamt mått, varefter en hopsummering görs.

Med hänsyn till de omvandlingsförluster som uppkommer i energiflödet är beräkningen av mängderna tillförd resp. använd energi beroende av vilka omvandlingsled som hänförs till energiproduktionssystemet. Det är därför nödvändigt att fastställa principer för hur energi skall beräknas och hur energibalanser skall utformas. Vissa internationella organ har engagerat sig i frågan. De har kommit till delvis olikartade slutsatser. De skilda uppfattningarna gäller främst sättet att mäta energitillförseln till följd av olika metoder att beräkna energiinnehållet i kärnenergi och vattenkraft.

I Sverige anges energitillförseln från vattenkraft och kärnkraft vanligen som den producerade elenergin. För övriga energislag redovisas den mängd primärenergi som tillförs energisystemet. När det gäller t.ex. elenergi som produceras i oljebaserade kraftstationer redovisas den faktiska förbrukningen av olja. Denna beräkningsprincip tillämpas av bl.a. regeringen, statens energiverk och statistiska centralbyrån (SCB). Den har också utnyttjats i olika offentliga utredningar på energiområdet under senare år. SCB redovisar härutöver en alternativ beräkning av energitillförseln. Härvid anges tillförseln av energi från vattenkraften som den teoretiska energimängden i det vatten som passerar kraftstationerna (ca 85 % av den tillförda energimängden omvandlas till elenergi), medan energitillförseln från kärnkraften redovisas som energiinnehållet i den ånga och det hetvatten som reaktorerna producerar (ca 35 % av detta innehåll omvandlas till elenergi).

SCB:s alternativa beräkningsmetod överensstämmer beträffande energitillförseln från kärnkraften med den redovisningsprincip som Förenta nationerna tillämpar. Tillförseln av energi från vattenkraften anges däremot av FN som den producerade elenergin.

Inom OECD används en beräkningsmall som skiljer sig både från den

princip som FN förordar och från den gängse modellen i Sverige. OECD:s

metod innebär att den producerade elkraften vid vattenkraftverk och

kärnkraftverk räknas upp med en faktor - 2,6 - till att avse den mängd bränsle som skulle ha krävts för att producera motsvarande mängd elenergi i konventionella kondenskraftverk. Faktorn är fastställd med utgångspunkt i en beräknad verkningsgrad i dessa kraftverk på 38,5 %. Uppräkningen syftar till att eliminera effekten av skilda produktionssätt i olika länder. Hos flertalet av OECD:s medlemsländer sker huvuddelen av elproduktionen i olje- och kolbaserade kondenskraftverk. Beräkningsmetoden tillämpas även inom Världsenergikonferensen (World Energy Conference, WEC), som är en internationell energiorganisation med säte i London. På FN:s uppdrag svarar WEC för en fortlöpande inventering av världens energitillgångar. Vart tredje år anordnar organisationen en internationell energikonferens.

NU 1987/88:7

31 De olika principerna för beräkning av energitillförseln från vattenkraft och kärnkraft kan sammanfattas enligt följande.

Gängse be- räkning i i Sverige

Alternativ beräkning av SCB

FN:s be- räkning

OECD:s

beräkning

Energitillförsel från vattenkraft beräknas som

- producerad elenergi x

X

- rörelseenergin i det fal- lande vattnet

X

- den energimängd som be- höver tillföras för motsva- rande elproduktion i kon- ventionella kondenskraft- verk

X

Energitillförsel från kärnkraft beräknas som

- producerad elenergi x

- avgiven värmemängd från reaktorerna

X

X

- den energimängd som be- höver tillföras för motsva- rande elproduktion i kon- ventionella kondenskraft- verk

X

Mot bakgrund av att den vattenkrafts- och kärnkraftsproducerade elkraften för närvarande svarar för tillsammans ca 95 % av landets elproduktion ger de olika beräkningsprinciperna stora skillnader i nivån på Sveriges energitillförsel (se tabell på nästa sida). Utbyggnaden av kärnkraften i kombination med en minskande oljeandel i energiförsörjningen gör vidare att metoderna visar på skiljaktiga utvecklingar av den totala energitillförseln under senare år (se diagram på nästa sida). I här redovisade beräkningar av energitillförseln har hänsyn inte tagits till att FN:s och OECD:s beräkningsprinciper skiljer sig från den svenska beräkningsmodellen även i två andra aspekter än den nu aktuella, nämligen i fråga om hur spillvärme samt ”gratisvärme” från värmepumpar i fjärrvärmesystem skall betraktas och hur bunkring av olja för utrikes sjöfart skall klassificeras. De skilda uppfattningarna i dessa redovisningsfrågor har endast ett marginellt inflytande på beräkningen av den totala energitillförselns nivå och utveckling.

NU 1987/88:7

32 Sveriges energitillförsel år 1986 enligt olika berakningsprinciper, TYVh

NU 1987/88:7

Energislag

Gängse be- räkning i Sverige

Alternativ beräkning av SCB

FN:s be- räkning

OECD:s

beräkning

Olja och oljeprodukter ..

218 Naturgas

2 Kol och koks

35 Inhemska bränslen

64 Spillvärme m. m

6 Vattenkraft

159 Kärnkraft

182 Nettoexport av elenergi .

-5

-5

-5

-5

Summa tillförsel

661 Sveriges energitillförsel åren 1970-1986 enligt olika berakningsprinciper

700 OECD:s beräkning

600 SCB:s alt. beräkning

500 FN:s beräkning

Gängse beräkning i Sverige

3 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 7

Enligt den gängse redovisningen i Sverige låg den inhemska energitillförseln år 1986 på ungefär samma nivå som tillförseln år 1970, ca 450 TWh. Om energitillförseln i stället mäts enligt övriga här presenterade beräkningsmetoder framkommer en ökning med ca 30 % från år 1970 till år 1986. Nivån på energitillförseln år 1986 låg enligt OECD:s beräkning 47 % högre och enligt SCB:s alternativa beräkning och den beräkning som görs av FN ca 30 % högre än den som bl.a. regeringen och statens energiverk presenterar.

Med utgångspunkt i den beräkningsmall som vanligen används i Sverige svarade kärnkraften för 16 % av energitillförseln år 1986. Motsvarande andel blev med OECD:sberäkningsprincip 28 %. FN:s sammanställning och den alternativa beräkning som görs av SCB resulterade båda i en kärnkraftsandel om ca 35 %.

Den första propositionen med ett samlat program för energipolitiken framlades år 1975 (prop. 1975:30). Där diskuterades kortfattat sättet att beräkna energitillförseln. Att tillförseln av energi från vattenkraft och kärnkraft redovisades som den faktiska elproduktionen motiverades med att primärenergin i dessa fall inte har någon alternativ användning.

Beräkningsfrågan togs senare upp av energikommissionen i betänkandet (SOU 1978:17) Energi. Där konstaterades (bilaga 1 s. 675 f.) att det i Sverige inte fanns någon fastställd officiell redovisningsmall för energibalanser. Den beräkningsprincip som användes i 1975 års energiproposition hade skapat en praxis på området som därefter hade tillämpats. Vidare framhöll kommissionen att Sverige genom den goda tillgången på vattenkraft hade fått en förhållandevis stor elsektor. Om landets elproduktion i stället hade måst ske uteslutande i oljebaserade kondenskraftverk skulle, anfördes det, sannolikt elanvändningen ha varit betydligt mindre omfattande. Kommissionen bedömde att de internationella redovisningsprinciperna var mindre lämpliga för svensk del till följd av den faktiska produktionsstrukturen på elområdet i Sverige.

Ett ytterligare sätt att beräkna energitillförseln är att mäta de olika energislagen i värdetermer. Detta är dock förenat med vissa praktiska problem. Någon reguljär statistik över energiförsörjningens ekonomiska värde finns inte för närvarande. SCB har emellertid börjat studera möjligheterna att redovisa energibalanser även i en monetär form. Ett liknande projekt finns i FN:s utvecklingsprogram för energistatistiken.

Energibolag efter mönster av partrederier

Partrederi är en företagsform som är speciell för sjörätten. Ett partrederi uppkommer då flera personer, fysiska eller juridiska, gemensamt utrustar ett skepp. Avsikten skall vara att driva sjöfart. Partrederi kan anses föreligga redan då verksamheten befinner sig på kontraktsstadiet, dvs. innan skeppet har levererats och satts i drift. De civilrättsliga reglerna om partrederi finns i 3 kap. sjölagen (1891:35). Av 40 § andra stycket sjölagen framgår att varje redare, om inte annat överenskommits, svarar för partrederiets förpliktelser endast i förhållande till sin andel i fartyget. Sveriges redareförening har dock i skilda sammanhang pekat på att detta begränsade ansvar blir blott teoretiskt om kreditgivare, vilket uppges vara vanligt, kräver solidarisk borgen av alla

NU 1987/88:7

partredare för finansiering av fartyget och partrederiets verksamhet.

Reglerna om partrederier innebär att dessa - i likhet med handelsbolag - inte anses som självständiga skattesubjekt. Rederiets inkomst beskattas i stället hos de olika delägarna efter vars och ens andel i denna inkomst. Bestämmelser härom finns i 53 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). I fråga om underskott gäller särskilda begränsningar som infördes år 1973. Om underskottet har uppkommit till följd av kontraktsavskrivning eller till följd av avskrivning med mer än 10 % av anskaffningsvärdet för fartyg får underskottet dras av endast från inkomst av annan rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Avskrivningsunderlag för skeppet är i första hand köpeskillingen.

Bestämmelser om handelsbolag finns i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Frågor rörande partrederier har behandlats flera gånger i riksdagen. Skatteutskottet underströk våren 1986 (SkU 1985/86:28) att partrederiernas ekonomiska problem var allvarliga och att man så snart som möjligt borde söka komma fram till lösningar som kan förbättra deras ekonomiska ställning. Vad utskottet då närmast syftade på var att underskott som hade uppstått i en kommun borde få dras av vid den kommunala beskattningen av inkomst i en annan kommun. En sådan förbättring har sedermera genomförts i och med att all inkomst fr.o.m. inkomståret 1987 beskattas i hemortskommunen. Våren 1987 förutsatte skatteutskottet (SkU 1986/87:27) liksom tidigare att vissa andra skattefrågor skulle uppmärksammas i det fortsatta utredningsarbetet. Utskottet förutsatte också att partrederiernas ekonomiska situation skulle beaktas i arbetet med regeringens planerade sjöfartspolitiska proposition.

Även om den civilrättsliga och skatterättsliga regleringen av partrederiernas verksamhet är tämligen ingående är det vissa frågor som har förblivit oreglerade. Rättsläget är t.ex. oklart beträffande frågan huruvida andelar i olika partrederier utgör en eller flera förvärvskällor i skatterättslig mening.

Finansminister Kjell-Olof Feldt har i ett pressmeddelande den 6 november 1987 uttalat bl.a. att regeringen avser att låta utreda sjöfartens ekonomiska villkor och att i utredningsarbetet bör ingå att pröva skälen för att sjöfartsnäringen skall få ekonomiskt stöd i form av selektiva skattelättnader eller på annat sätt. Analysarbetet skall ske skyndsamt.

Utskottet

Inledning

Nu gällande riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 fastställdes av riksdagen år 1985 (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/ 85:362). Energipolitiken skall enligt riktlinjerna utformas så att den medverkar till att de välfärdsmål som har satts upp för samhället kan uppnås. Inom ramen för en allmänt god hushållning med begränsade resurser skall en effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning främjas. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav

NU 1987/88:7

på säkerhet och omsorg om miljön. Förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut. Den sista kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift senast år 2010.

Riksdagens beslut innebär att energipolitiken under resten av 1980-talet är inriktad på att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för steg läggs fast för avvecklingen av kärnkraften. Som ett led i denna omställning skapas ett energisystem som är mindre känsligt för internationella tillförselstörningar och som ger en förbättrad försörjningstrygghet.

Den strategi för förberedande och säkerställande av kärnkraftens avveckling som riksdagen har antagit har i huvudsak följande innehåll. Konkreta åtgärder skall vidtas för att snabbt minska oljeberoendet och lägga grunden för en ersättning av kärnkraften genom energihushållning, fjärrvärmeutbyggnad, införande av ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling. Möjligheter till att hushålla med energi och nå en allt effektivare energianvändning skall prövas. För uppvärmning skall elenergi i allt väsentligt endast få användas i omställbara, flexibla och utvecklingsbara system eller i kombination med extremt energisnål teknik. Ny teknik för elproduktion, såsom utnyttjande av vindenergi och solceller, skall också prövas ingående.

De beslut som successivt behöver fattas för att förbereda och säkerställa kärnkraftens avveckling skall grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt. Riktlinjerna innebär att kärnkraften skall ersättas i första hand genom effektivare elanvändning och i andra hand genom övergång till inhemska bränslen, solvärme, naturgas m.m. I tredje hand kan nya elproduktionsanläggningar bli aktuella, dock endast i den utsträckning detta behövs för att komplettera de andra alternativen.

Avvecklingen av kärnkraften bör enligt riktlinjerna för energipolitiken genomföras stegvis. Vid regelbundet återkommande avstämningar bör riksdagen med utgångspunkt i aktuellt beslutsunderlag lägga fast en mera detaljerad plan för avvecklingen.

Vad gäller riktlinjer för energipolitiken förelåg år 1985 reservationer från moderata samlingspartiet och centerpartiet. I fråga om kärnkraftsavvecklingen reserverade sig förutom dessa partier även vänsterpartiet kommunisterna.

Våren 1986 preciserade riksdagen den år 1985 antagna strategin för kärnkraftsavvecklingen på följande sätt (prop. 1985/86:100 bil. 14, NU 1985/86:17, rskr. 1985/86:172).

År 1990 skall regeringen och riksdagen kunna lägga fast en plan för utvecklingen av energihushållning och alternativ energiproduktion. År 1995 skall regeringen och riksdagen kunna fatta beslut om en omställningsplan som konkret visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik samt om den lagstiftning som skall reglera omställningen. Omställningen skall inledas i slutet av 1990-talet och sedan genomföras successivt fram till det fastställda slutåret 2010.

Även denna gång förelåg reservationer. Moderata samlingspartiets företrädare förordade ett fullt utnyttjande av kärnkraftverken. Från centerns och vänsterpartiet kommunisternas sida föreslog man att avvecklingen skulle påbörjas med det snaraste.

NU 1987/88:7

36 Mot bakgrund av reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen i slutet av april 1986 uppdrog regeringen kort därefter åt rådet för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor, energirådet, att på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m.m. Samtidigt tillkallades en expertgrupp för att utarbeta sådant underlag som behövdes för att energirådet skulle kunna fullfölja sitt uppdrag. Ett vetenskapligt råd tillkallades i juni

1986. Det fick till uppgift att granska expertgruppens bedömningar och slutsatser. Energirådet har i november 1986 överlämnat sitt utredningsmaterial till regeringen. Detta har remissbehandlats.

Riksdagen avslog våren 1986 (NU 1985/86:37) två motioner som hade väckts med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Motionärerna (c; vpk) krävde bl.a. en preciserad avvecklingsplan för kärnkraften. Näringsutskottet avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till den utvärdering av kärnkraftsolyckan och dess effekter för det svenska kärnkraftsprogrammet som energirådet skulle utföra. Motionärernas önskemål fick stöd i reservationer (c, vpk).

I slutet av år 1986 beslöt riksdagen om vissa åtgärder som föranleddes av Tjernobylolyckan. Det gällde bl.a. beredskapshöjande åtgärder (prop. 1986/87:18, NU 1986/87:12, rskr. 1986/87:97). En rad motionsyrkanden följdes upp med reservationer.

Riksdagen anslöt sig vidare i slutet av år 1986 till ett förslag av regeringen om att det i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skulle stadgas att tillstånd att uppföra ytterligare kärnkraftsreaktorer inte får lämnas (prop. 1986/87:24, NU 1986/87:13, rskr. 1986/87:98). Reservationer (m; fp) förelåg, i vilka regeringens förslag avstyrktes.

11987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 16 s. 22) erinrades om arbetet i energirådet, remissbehandlingen och visst beredningsarbete inom regeringskansliet. Avsikten var att regeringen och riksdagen på grundval av det underlag som därvid hade kommit fram under våren 1987 skulle kunna ta ställning till om och i så fall i vilken omfattning erfarenheterna efter kärnkraftsolyckan påverkade den fastlagda strategin för kärnkraftsawecklingen.

Regeringen föreläde dock riksdagen sina ställningstaganden först senare under våren, vilket innebar att de inte kunde behandlas under förra riksmötet. Mot denna bakgrund beslöt riksdagen att till innevarande riksmöte uppskjuta behandlingen av ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden om kärnkraftsawecklingen och om den allmänna inriktningen av energipolitiken. Däremot behandlades ett regeringsförslag om statens vattenfallsverk och vissa förslag som hade lagts fram i budgetpropositionen (prop. 1986/87:100 bil. 16, prop. 1986/87:87, NU 1986/87:34, rskr. 1986/87:274). Andra förslag i budgetpropositionen på energiområdet hade behandlats tidigare under våren (NU 1986/87:19). Riksdagen fastställde vidare ett nytt treårigt program för energiforskning (prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 1986/87:33, rskr. 1986/87:292).

Riksdagen har nu att ta ställning till den under våren 1987 framlagda propositionen 1986/87:159 om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning. När det fortsättningsvis talas om propositionen, avses denna proposition om inte annat uttryckligen sägs. I anslutning till regeringens

NU 1987/88:7

förslag behandlar utskottet tio motioner som har väckts med anledning av propositionen samt - helt eller delvis - 21 motioner i energifrågor från allmänna motionstiden år 1987. Vidare tar utskottet upp proposition 1986/87:167, vari regeringen har föreslagit en ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Det förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.

Samtliga oppositionspartier framför i partimotioner en kritik som går ut på att proposition 1986/87:159 om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning utgör ett alltför ofullständigt underlag för riksdagens ställningstagande. I moderata samlingspartiets motion 1986/87:N177 sägs att det är orimligt att nu ta ställning till regeringens ”mycket diffusa riktlinjer”. Propositionen ger ingen klarhet, utan lägger snarare ut nya dimridåer, heter det i folkpartiets motion 1986/87:N181.1 centerpartiets motion 1986/87:N178 anförs att regeringen inte heller nu har lyckats samla sig till några reella förslag. Vänsterpartiet kommunisterna kritiserar i motion 1986/87:N176 regeringen för att inte ha valt linje i frågan om energisystemets omställning. Motionärerna underkänner propositionen. De förslag till ändringar av och preciseringar i de av regeringen angivna riktlinjerna som lämnas i motionerna får ses mot bakgrund av den här angivna kritiken. I det följande tar utskottet upp de olika sakfrågorna en och en.

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

I inledningen har utskottet redogjort för de riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 som riksdagen beslutade om våren 1985. Regeringen begär i proposition 1986/87:159 riksdagens godkännande av de riktlinjer som där förordas i fråga om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning.

Samtliga oppositionspartier har i motioner framfört sin syn på energipolitikens inriktning. I det föregående (s. 10 f.) har refererats synpunkter i partimotioner på övergripande energipolitiska frågor rörande energihushållning, energiproduktion och kärnkraftsavveckling. Flera yrkanden går ut på att riksdagen skall göra uttalanden om riktlinjerna för energipolitiken.

Utskottet tar här först upp vissa övergripande frågor i propositionen och de nämnda motionerna. Frågor om kärnkraftsavvecklingen återkommer utskottet till i det följande avsnittet. Ytterligare förslag av riktlinjekaraktär liksom yrkanden i mera specifika frågor behandlas i separata delar av betänkandet. De olika partiernas särmeningar i de olika delfrågorna kommer att framgå av de följande avsnitten.

I ett inledande avsnitt i propositionen erinras om riksdagens energipolitiska beslut efter folkomröstningen om kärnkraft år 1980 och om de preciseringar i riktlinjerna för energipolitiken som riksdagen gjorde år 1985. Det konstateras att vi redan har kommit en god bit på väg i den omställning av energisystemet som anges i de av riksdagen antagna riktlinjerna för energipolitiken. Härvid åsyftas att energianvändningen har effektiviserats, att oljans andel i energiförsörjningen har minskat och att utnyttjandet av inhemska bränslen har ökat. Vidare erinras om att riksdagen år 1985 antog ett program för åtgärder mot luftföroreningar och försurning. Omställningen

NU 1987/88:7

av energisystemet skall enligt propositionen ske i enlighet med de mål som riksdagen har satt upp i detta program .Ökade krav skall ställas på effektivare utnyttjande av energiresurserna. Kärnkraftsawecklingen innebär nya förutsättningar för elsystemets fortsatta uppbyggnad. Den får inte ske på bekostnad av miljön. Målet att beroendet av importerade bränslen i så stor utsträckning som möjligt skall minskas kvarstår. Omställningen skall genomföras på ett sådant sätt att uppställda välfärdsmål inte äventyras. Sveriges internationella konkurrenskraft får inte försämras. En tidig satsning på ny teknik kan ge svensk industri en god position inför framtiden.

Det framgår av propositionen att regeringen avser att under våren 1988 redovisa preciserade förslag till riksdagen grundade på bl.a. utredningsarbete som pågår.

Närmast regeringens syn på energipolitiken står folkpartiet. I partimotionen 1986/87:N181 (fp) påyrkas ett uttalande om vad som i motionen anförs om kärnkraftsawecklingen samt användning av och hushållning med energi. Motionärerna hänvisar till och återger innehållet i en rapport i vilken folkpartiet har presenterat ett handlingsprogram för energipolitiken. Grundläggande för motionärerna är att en god energihushållning skall uppnås genom en väl fungerande marknadsekonomi.

Moderata samlingspartiet begär i sin partimotion 1986/87:N177 att riksdagen skall avslå de av regeringen föreslagna riktlinjerna i fråga om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning. Motionärerna vill att riksdagen skall uttala sig om vad som i motionen anförs angående energipolitikens framtida utformning. De uppehåller sig främst vid frågor kring kärnkraftsawecklingen. Moderata samlingspartiets förslag i energipolitiska frågor sammanfattas i fem punkter som gäller kärnkraft, koleldade kraftverk, naturgas, vattenkraft och energibeskattning (se s. 10 f.).

Centern begär i motion 1986/87:N178 att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande delar skall godkänna utgångspunkterna för energisystemets omställning i enlighet med vad som anförs i denna motion och i motion 1986/87:N551 (c) från allmänna motionstiden. I den senare motionen framförs krav på ett riksdagsuttalande om energipolitikens inriktning. Det är enligt motionärerna av såväl ekonomiska som miljömässiga skäl nödvändigt att energipolitiken på både kort och lång sikt inriktas på effektivitet och hushållning. Den skall syfta till en minskning av olje- och kolberoendet och ett säkerställande av kärnkraftens avveckling. Ytterligare ett yrkande i den sistnämnda motionen är att hänföra till de allmänna riktlinjerna. Motionärerna föreslår riksdagen att uttala sig om sambanden mellan energianvändning, miljö, resurshushållning och ekonomisk utveckling. Det är en ekonomisk myt, säger de, att ekonomisk utveckling förutsätter ökad energianvändning. En medveten politik för energihushållning och effektivare energianvändning är den bästa garantin för både en positiv ekonomisk utveckling och en bra miljö.

Vänsterpartiet kommunisterna kritiserar i motion 1986/87:N176 regeringen för att inte ta hänsyn ens till fakta som redan före folkomröstningen om kärnkraft fanns om ny teknik för såväl produktion som konsumtion på energiområdet.

I detta sammanhang behandlar utskottet ytterligare tre motionsyrkanden

NU 1987/88:7

som uttryckligen rör den allmänna inriktningen av energipolitiken.

Ett uttalande av riksdagen om den framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen önskas i motion 1986/87:N548 (m). Vid utformningen av den framtida energipolitiken måste vederbörlig hänsyn tas till risken för fortsatta skogsskador, anförs det.

I motion 1986/87:N184 (c) föreslås riksdagen avslå propositionen. Samme motionär föreslår i motion 1986/87:N534 (c) riksdagen att göra ett närmare angivet uttalande om energipolitikens inriktning. I huvudsak överensstämmer förslagen med vad som anförs i partimotionerna från centerpartiet.

Utskottets uppfattning är att de allmänna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som riksdagen fastställde år 1985 lägger grunden för en fortsatt framgångsrik omställning av energisystemet. Som anförs i propositionen har väsentliga framsteg redan nåtts på flera områden. En huvuduppgift för energipolitiken under resten av 1980-talet är att omställningen från olja till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningarna förstärks för att kärnkraften skall kunna avvecklas. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. De uttalanden om energipolitikens allmänna inriktning som görs i här aktuell del av propositionen står i god överensstämmelse med utskottets uppfattning och sålunda med de nu gällande riktlinjerna för energipolitiken.

I det följande kommer utskottet att ta ställning till ett betydande antal olika energipolitiska frågor. Det finns därför inte skäl att i detta allmänna övergripande avsnitt närmare gå in på de olika delfrågor som tas upp i motionerna. Utskottet begränsar sig till några kommentarer.

Moderata samlingspartiet motiverar sitt avslagsyrkande bl.a. med påståendet att regeringen medvetet driver en politik som kommer att leda till företagsnedläggelser och ökad arbetslöshet. Påståendet är enligt utskottets uppfattning helt grundlöst. Enligt riktlinjerna för energipolitiken gäller att den elenergi som behövs inom industrin i likhet med annan elenergi som är svår att ersätta bör prioriteras vid avvecklingen av kärnkraften. Det betonas emellertid att detta inte innebär lägre krav på energihushållning inom industrin än inom andra sektorer.

Beträffande önskemålet i motion 1986/87:N548 (m) om ett riksdagsuttalande rörande den framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen vill utskottet erinra om att en grundinställning i energipolitiken är att stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.

Utskottet noterar beträffande synpunkterna i folkpartiets partimotion att motionärerna i väsentliga delar instämmer i de bedömningar som görs i propositionen. I övrigt förefaller det utskottet som om folkpartiets energipolitik, såvitt gäller den allmänna inriktningen, står i överensstämmelse med de riktlinjer som riksdagen har antagit.

Många av de synpunkter på den allmänna inriktningen av energipolitiken som återfinns i centerns motioner har framförts även i anslutning till de senaste årens behandling av energipolitiken. Utskottet såg då inte någon grundläggande skillnad mellan de mål för energipolitiken som riksdagen hade fastlagt och motionärernas allmänna riktlinjer. Utskottet är fortfarande

NU 1987/88:7

av samma uppfattning. Energipolitiken är inriktad på att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för steg läggs fast för avveckling av kärnkraften. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas inom ramen för en allmänt god hushållning med begränsade resurser. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. På lokal nivå har kommunernas ansvar stärkts genom riksdagens beslut om den kommunala energiplaneringen.

När det gäller centerns yrkande om sambanden mellan energianvändning, miljö, resurshushållning och ekonomisk utveckling vill utskottet erinra om att den nuvarande energipolitiken är inriktad på en utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Som nyss har framhållits är effektiv energianvändning och energihushållning prioriterade områden inom energipolitiken.

Den allmänna kritik som framförs från vänsterpartiet kommunisternas sida tillbakavisar utskottet. Regeringen har aviserat att den skall komma med preciserade förslag till riksdagen under våren 1988.

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet tillstyrker propositionen såvitt gäller de allmänna riktlinjer som här har behandlats. Därmed avstyrks de motionsyrkanden som innebär avslag på propositionen i här behandlad del. Något uttalande av riksdagen om allmänna riktlinjer för energipolitiken i enlighet med övriga här behandlade motionsyrkanden är mot den här angivna bakgrunden inte motiverat. Utskottet avstyrker därför nu behandlade delar av de motioner som har nämnts.

Avvecklingen av kärnkraften

Av de tolv reaktorer som ingår i det svenska kärnkraftsprogrammet togs de två sista, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, i kommersiell drift år 1985. Programmet inleddes med att Oskarshamn 1 togs i drift år 1972. Kärnkraftens andel av den samlade nettoproduktionen av elkraft var år 1986 ca 50 %.

Frågor om kärnkraftsprogrammet och om avvecklingen av kärnkraften i det svenska energisystemet har intagit en central plats i den energipolitiska debatten under många år. I det föregående (s. 17 f.) har lämnats en redogörelse för frågans behandling i riksdagen och i vissa offentliga utredningar på senare år. Frågan om kärnkraftsprogrammets fortsättning har fått ny aktualitet efter reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen våren 1986.1 detta avsnitt tar utskottet upp frågor som rör kärnkraftsavvecklingen. I anslutning härtill behandlas motionsvis framförda förslag om handlingsprogram och planer med direkt anknytning till kärnkraftsavvecklingen. Ytterligare förslag om kärnkraft och om det radioaktiva avfallet behandlas i de närmast följande avsnitten.

I de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen har fastställt år 1985 ingår att kärnkraftsproduktionen stegvis skall avvecklas, varvid den sista reaktorn skall tas ur drift senast år 2010. Riksdagsbeslutet innebar inte någon precisering av när utfasningen av kärnkraften skall påbörjas. Säkerhetsas -

NU 1987/88:7

pekter skulle vara avgörande för i vilken ordning kärnkraftverken tas ur drift. Den tid som har gått sedan en viss anläggning togs i bruk borde inte vara avgörande för när den tas ur drift. Strategin för avveckling av kärnkraften består i att konkreta handlingsplaner för de närmaste åren läggs fast steg för steg.

Den precisering som riksdagen gjorde förra året innebär i korthet att statsmakterna år 1990 skall lägga fast en plan för utvecklingen av energihushållning och alternativ energiproduktion. År 1995 skall fattas beslut om en omställningsplan som bl.a. visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik. Omställningen skall inledas i slutet av 1990-talet.

I den nu behandlade propositionen erinras (s. 3) om det uppdrag regeringen i maj 1986 gav åt rådet för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor - energirådet - att mot bakgrund av Tjernobylolyckan på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m.m. Den samtidigt tillkallade expertgruppen fick i uppdrag att utarbeta ett underlag för energirådets analyser. Åt rådet uppdrogs att särskilt utreda de miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av en förtida nedläggning av kärnkraftverket Barsebäck. Sammanfattningen till den rapport - (Ds I 1986:11) Efter Tjernobyl - som expertgruppen har utarbetat och en remissammanställning har bifogats propositionen. Expertgruppen redovisade bl. a. förutsättningar för och konsekvenser av några olika alternativ som innebär en snabbare avveckling av kärnkraften.

I propositionen (s. 4) dras slutsatsen att inget avgörande har kommit fram som ger anledning att tidigarelägga den tidpunkt när kärnkraftsawecklingen skall vara helt genomförd. Effekterna på samhället blir emellertid i hög grad beroende av den takt med vilken avvecklingen sker. En avveckling på tio år eller kortare tid skulle kräva stora uppoffringar, både ekonomiskt och miljömässigt. Detta gäller oavsett om omställningen läggs tidigt eller sent under tiden fram till år 2010. En längre omställningsperiod, däremot, ökar möjligheterna till successiv anpassning och teknikutveckling. Detta gäller inte minst för den elintensiva industrin. Därigenom skapas, sägs det vidare, även goda förutsättningar för den nya kraftproduktionen att klara stränga miljökrav. En lång omställningsperiod innebär att upphandlingen av de nya elproduktionsanläggningarna och investeringarna i effektiv utrustning m.m. kommer att spridas över tiden. Härigenom ges svensk industri bättre möjligheter att svara för en stor del av leveranserna vid de betydande investeringar som blir följden av kärnkraftsawecklingen. Samtidigt minskar de risker för överhettning på investeringssidan som skulle uppstå vid en omfattande, snabb omställning.

Den hittills förda energipolitiken betecknas i propositionen som framgångsrik. De energipolitiska riktlinjerna föreslås därför i huvudsak skola gälla även framgent. Ekonomiska och industriella skäl sägs emellertid tala för att arbetet nu bör intensifieras så att omställningsperioden kan utsträckas, med bibehållet slutmål att avvecklingen av kärnkraften skall vara helt genomförd senast år 2010.

Nya erfarenheter från driften av kärnkraftverken i Sverige och utomlands kan, enligt regeringen, leda till bedömningen att kärnkraften behöver avvecklas i en snabbare takt. Eftersom en sådan utveckling inte kan uteslutas

NU 1987/88:7

skulle det vara en fördel om anpassningsåtgärderna påbörjas tidigt och genomförs fortlöpande.

Kärnkraftsavvecklingen måste genomföras så att en säker elförsörjning kan upprätthållas. Detta kräver insatser för såväl elhushållning som uppförande av nya produktionsanläggningar för elenergi. Tillförseln av ny energi och resultatet av hushållningen avgör enligt propositionen när reaktorerna kan tas ur drift. Senare i propositionen redovisas överväganden avseende insatser för en säker elförsörjning och en effektiv elanvändning. Avsikten med dessa insatser är att en reaktor skall kunna tas ur drift någon gång under perioden 1993-1995. Under perioden 1994-1996 bör dessa insatser för tillförsel av ny energi och hushållning ha givit sådana resultat att en andra reaktor kan tas ur drift.

Vid valet av vilka reaktorer som först skall tas ur drift bör enligt regeringens uppfattning - vid sidan av säkerhetsaspekterna - beaktas bl.a. reaktorernas regionala betydelse för kraftproduktionen, möjligheterna att överföra kraft mellan regioner och de regionala förutsättningarna för att minska elanvändningen. Det är, säger föredragande statsrådet, angeläget att snabbt få fram ett underlag som gör det möjligt att ta ställning till bl.a. dessa frågor. I underlaget bör de samhällsekonomiska effekterna av olika alternativ belysas. Ett uppdrag åt statens energiverk att senast den 15 december 1987 redovisa ett sådant underlag aviseras (se s. 27).

I propositionen (s. 5) görs vidare några påpekanden om den energitekniska utvecklingen och understryks betydelsen av att det kan skapas goda villkor för denna. Det framhålls också att det med hänsyn till den långa omställningstiden blir nödvändigt att man fortlöpande ser över vilka åtgärder som skall sättas in.

I flera motioner framförs synpunkter på regeringens förslag till riktlinjer i den nu aktuella frågan. Dessa synpunkter är sinsemellan vitt skilda. Utskottet tar här först upp motionsyrkanden av allmän karaktär och återkommer senare till förslag om urdrifttagning av vissa reaktorer.

Moderata samlingspartiet ger i motion 1986/87:N177 uttryck för en klart positiv uppfattning om kärnkraften. Man bör vänta så länge som möjligt med ett avvecklingsbeslut, anförs det. De svenska kärnkraftverken bör tas ur drift när de inte uppfyller säkerhetskraven. Till dess är det mest fördelaktiga för både miljön och ekonomin att de nyttjas. Motionärerna säger sig frukta att ett bifall till regeringens proposition i denna del i framtiden kommer att tolkas som ett beslut att två kärnkraftsreaktorer skall avvecklas senast år 1996. Ett bifall till propositionen innebär vidare en ytterligare låsning vid en avveckling av de därefter återstående reaktorerna under perioden 1996- 2010.

Folkpartiet begär i motion 1986/87:N181 ett förslag till ersättnings- och avvecklingsplan för kärnkraften. I planen skulle anges de förutsättningar som bör gälla med avseende på miljön, beredskapen, priser och tariffer för elenergi, beskattningen av energi, statligt stöd till energiteknisk utveckling, åtgärder för ökad hushållning med energi och regionalpolitiska aspekter. Motionärerna välkomnar den starka uppslutning kring kravet att kärnkraften skall avvecklas till senast år 2010 som de har kunnat konstatera. De anger

NU 1987/88:7

i sju punkter vilka krav sorn bör ställas på den av dem förordade avvecklingsplanen. Motionärerna instämmer i propositionens konstaterande att ingenting avgörande har kommit fram som ger anledning att tidigarelägga den tidpunkt när kärnkraftsawecklingen skall vara helt genomförd. Ju tidigare man väljer att påbörja avvecklingen, anför de, desto högre blir de samhällsekonomiska kostnaderna. Det är enligt motionärerna häpnadsväckande att det i propositionen hävdas att ekonomiska skäl talar för att awecklingsperioden skall utsträckas i tiden.

Centerpartiet begär i motion 1986/87:N551 förslag om ett handlingsprogram för effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig förnybar energi, avveckling av kärnkraften och ett fortsatt minskat oljeberoende. Katastrofen i Tjernobyl visar att beslutet om kärnkraftens avveckling måste genomföras så snabbt som möjligt, anförs det. Avvecklingen borde ha inletts tidigare då kärnkraftens andel av energiförsörjningen var mindre. Centerpartiet har dock respekterat och kommer att respektera folkomröstningens utslag, säger motionärerna. De förutsätter att alla de möjligheter som står till buds för en snabbare avveckling skall tas till vara. I motionen visas hur kärnkraften skulle kunna ersättas med bl.a. effektivare energianvändning och ny elproduktionsteknik.

I motion 1986/87:N178 (c) begärs att riksdagen skall avslå regeringens förslag till riktlinjer och i stället ansluta sig till vad som anförs i den nämnda motionen och i motion 1986/87:N551 (c). Innebörden är att kärnkraften skall avvecklas så snabbt som möjligt. En avvecklingsplan efterlyses också i motion 1986/87:535 (c).

Vänsterpartiet kommunisterna underkänner propositionen, sägs det i motion 1986/87:N 176. Propositionen utgör inget dokument som på något sätt öppnar för en avveckling av kärnkraften i Sverige i enlighet med utslaget i folkomröstningen och upprepade uttalanden från regeringsledamöter och beslut i riksdagen. Den ger uttryck för regeringens brist på vilja och handlingskraft, eftergifter åt kraftbolagen och ett förhalande av de nödvändiga beslut som kan ge det nya energisystem Sverige behöver. Motionärerna begär att regeringen skall avkrävas förslag till en avvecklingsplan för den svenska kärnkraften. Planen skall vara genomförd senast inom tio år. Ett liknande förslag finns i samma partis motion 1986/87:N506 från allmänna motionstiden. En avvecklingsplan måste presenteras under år 1987, hävdar motionärerna.

I motion 1986/87: NI84 (c) föreslås riksdagen avslå propositionen och begära en konkret avvecklingsplan för kärnkraften. Det sista kärnkraftsaggregatet bör enligt denna motion ställas av senast år 2000.

Ytterligare en motion som bör behandlas här gäller prövning av frågan om ersättning till kärnkraftverkens ägare vid en förtida avstängning av reaktorerna. I motion 1986/87:N180 (c) sägs att ägarna bör få skälig ersättning om reaktorer genom politiska beslut stängs av i förtid. Regeringen föreslås pröva dels ett system med ersättning via kraftbörsen och en prisregleringsfond, dels ersättning genom en omfördelning av vattenkraftstillgångarna. Enligt det senare alternativet skulle vattenfallsverket överlåta vissa vattenkraftstillgångar till Sydkraft AB.

Utskottet vill erinra om att en viktig utgångspunkt för den svenska energipolitiken är att energiförsörjningen skall ske under största möjliga

NU 1987/88:7

hänsynstagande till säkerhet och miljö. Kärnkraftsprogrammet har ständigt varit underkastat stränga regler och ingående kontroll. De grundläggande kärnsäkerhetsfrågorna och deras eventuella inverkan på landets kärnkraftsprogram har nu på nytt prövats efter den allvarliga olyckan i Tjernobyl.

Utskottet kan med instämmande i vad som anförs i propositionen konstatera att det utredningsarbete som har bedrivits efter Tjernobylolyckan har lett fram till att det inte finns något avgörande skäl som skulle motivera ett tidigareläggande av den tidpunkt vid vilken kärnkraftsavvecklingen skall vara genomförd. Det står alltså klart att kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut skall avvecklas med slutpunkt år 2010.

Frågan om när avvecklingen skall påbörjas har i skilda sammanhang varit föremål för noggranna överväganden alltsedan folkomröstningen år 1980. Som framgår av den tidigare redogörelsen innebär riksdagens ställningstagande våren 1986 att statsmakterna år 1995 skall kunna fatta beslut om en omställnings- och awecklingsplan som konkret visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik. Omställningen skulle inledas i slutet av 1990-talet. År 1990 skulle regeringen och riksdagen kunna lägga fast en plan för utveckling av hushållning och alternativ energiproduktion. En bärande tanke har varit att statsmakterna med utgångspunkt i aktuellt beslutsunderlag skall kunna lägga fast alltmer preciserade riktlinjer för kärnkraftens avveckling. Det framhölls i förra årets budgetproposition att avvecklingsstrategin kunde komma att påverkas av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

De riktlinjer som regeringen nu föreslår innebär att en utgångspunkt skall vara att omställningsperioden utsträcks i tiden genom att en reaktor tas ur drift någon gång under perioden 1993-1995 och en andra reaktor någon gång under perioden 1994-1996. Regeringen motiverar detta med bl.a. ekonomiska och industriella skäl. Som ett villkor gäller dock att tillförseln av energi och hushållningens resultat avgör när avvecklingen av reaktorer kan påbörjas.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en längre omställningsperiod ökar möjligheterna till successiv anpassning och teknikutveckling. De samhällsekonomiska kostnaderna ökar emellertid om kärnkraftsavvecklingen påbörjas tidigare. Det är viktigt att förutsättningar skapas för att den nya kraftproduktionen kan klara stränga miljökrav. I likhet med regeringen anser utskottet att en utgångspunkt för energisystemets omställning skall vara att två reaktorer tas ur drift i de angivna tidsintervallerna. Som anförs i propositionen är det dock möjligheten till ny energitillförsel och resultatet av hushållningsåtgärderna som avgör när avvecklingen kan påbörjas. Utskottet räknar därför med att regeringen i de preciserade förslag till riksdagen som har aviserats till våren 1988 redovisar hur dessa krav i så fall kan uppfyllas liksom vilka de samhällsekonomiska effekterna kan bedömas bli. Utskottet tillstyrker således propositionen i nu aktuell del.

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker den nu behandlade delen av motion 1986/87:NI77 (m). Utskottet ser mot här angiven bakgrund inte heller anledning för riksdagen att hos regeringen kräva en sådan samlad ersättnings- och awecklingsplan för kärnkraften som föreslås i motion 1986/87:N181 (fp) eller ett sådant handlingsprogram som

NU 1987/88:7

påyrkas i motion 1986/87:N551 (c). Till olika konkreta delfrågor rörande hushållning, styrmedel, teknikutveckling m.m. återkommer utskottet senare i detta betänkande. De nämnda motionerna avstyrks i här aktuell del liksom motsvarande del av motion 1986/87:N178 (c).

Mot bakgrund av förslagen i den nu aktuella propositionen och att nya förslag från regeringens sida har aviserats till våren avstyrker utskottet likaså kraven på en avvecklingsplan i motionerna 1986/87:N184 (c), 1986/87:N535 (c), 1986/87:N 176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk).

Utskottet räknar med att frågan om ersättning till ägare av kärnkraftverken vid en förtida avställning av kärnkraften kommer att övervägas i samband med arbetet på den lagstiftning som torde krävas för en sådan avveckling. Något särskilt uttalande av riksdagen i detta ämne är enligt utskottets uppfattning inte nu motiverat. Motion 1986/87:N180 (c) avstyrks följaktligen.

Konkreta förslag om vilka kärnkraftsreaktorer som skall tas ur drift först lämnas i fyra motioner.

Kärnkraftens avveckling bör inledas omgående med att reaktorerna Barsebäck 1 och 2 samt Ringhals 2 tas ur drift, sägs det i motion 1986/87:N178 (c). Samma krav framförs i motion 1986/87:N185 (c). I såväl motion 1986/87:N176 (vpk) som motion 1986/87:N506 (vpk) påyrkas en snabbavveckling av Barsebäcksverket. För anläggningen i Barsebäck motiveras yrkandena med dess närhet till stora befolkningscentra som Köpenhamn och Malmö. En stängning av reaktorn Ringhals 2 motiveras av säkerhets- och arbetsmiljöskäl. I motion 1986/87:N176 (vpk) begärs också att reparationerna av ånggeneratorerna i Ringhals 2 skall avbrytas.

Regeringen har (se s. 27) i juni 1987 uppdragit åt statens energiverk att ta fram ytterligare underlag inför regeringens och riksdagens ställningstaganden till vilka kärnkraftsreaktorer som först skall tas ur drift. I uppdraget ingår bl.a. att redovisa ett antal alternativ beträffande vilka två reaktorer som skall tas ur drift och en ekonomisk värdering av de olika alternativen. Också andra förhållanden som är väsentliga för val av reaktorer och tidpunkter för deras avställning skall redovisas. Uppdraget skall vara avslutat senast den 15 december 1987.

Det ingick i energirådets uppgifter att utreda bl.a. vilka konsekvenser en snar stängning av kärnkraftverket i Barsebäck skulle få från miljö-, ekonomioch energiförsörjningssynpunkt. Frågan behandlades i betänkandet (Ds I 1986:11) Efter Tjernobyl, som expertgruppen för kärnsäkerhet och miljö har förelagt regeringen som underlag för energirådets bedömningar. Underlaget har utarbetats av statens energiverk (STEV 1986:11). Som nämnts ingår sammanfattningen i betänkandet som bilaga till propositionen.

För Ringhals 2 har ett byte av ånggeneratorerna beslutats. Ringhals 2 ägs av statens vattenfallsverk. Riksdagen harvid budgetbehandlingen de senaste åren tagit ställning till regeringens förslag om anvisning av medel för ånggeneratorbytet. En utförlig bakgrundsbeskrivning lämnades våren 1986 i näringsutskottets betänkande om energipolitik (NU 1985/86:17). Våren 1987 (NU 1986/87:34 s. 22) beslöt riksdagen om anslag till vattenfallsverket för innevarande budgetår. Av den medelsförbrukning som regeringen hade

NU 1987/88:7

beräknat för investeringar i kärnkraftsanläggningar avsåg 152,1 milj. kr. byte av ånggeneratorer i Ringhals 2. Utskottet erinrade om sitt tidigare ställningstagande i frågan om ånggeneratorbytet och hade inget att erinra mot det beräknade medelsbehovet. Det påpekades dock att det ytterst ankommer på regeringen att avgöra i vad mån de utgifter som ett anslag möjliggör skall verkställas. Särskilda omständigheter kan, anförde utskottet, föranleda att regeringen behöver utnyttja denna prövningsrätt. Reservationer förelåg (m; c, vpk). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser inte att riksdagen nu har underlag för att peka ut någon eller några reaktorer som skall inleda kärnkraftsavvecklingen. Regeringen har ställt i utsikt att återkomma till riksdagen med vissa preciserade förslag våren 1988. Det kan då bli aktuellt att ta upp denna fråga och beakta de slutsatser som kan dras av det pågående utredningsarbetet. Utskottet avstyrker således de motionsyrkanden (c, vpk) som gäller en avveckling av kärnkraftsreaktorerna Barsebäck 1 och 2 samt Ringhals 2. Något initiativ av riksdagen beträffande ånggeneratorsbytet i Ringhals 2 är mot nyss angiven bakgrund inte aktuellt. Motion 1986/87:N176 (vpk) avstyrks därför i denna del.

Övriga frågor om kärnkraft

Inledning

I föregående avsnitt har utskottet behandlat den mera övergripande huvudfrågan om kärnkraftens avveckling. Här behandlas till att börja med en motion som gäller information om kärnkraftsproduktion. Vidare tar utskottet upp frågor om kärnvärmereaktorer, export av kärnteknologi, samband mellan kärnkraft och kärnvapen, m.m.

Information

I motion 1986/87:N183 (s) begärs att regeringen skall ta initiativ och medverka till att en objektiv information om kärnkraftsproduktionen utarbetas. Oberättigad oro måste hindras, anför motionärerna. Stängning av en viss kärnkraftsanläggning i framtiden måste åtföljas av beslut som medför fortsatt sysselsättning för berörd personal.

Också i motiveringen till moderata samlingspartiets och folkpartiets partimotioner berörs frågor inom detta ämnesområde. I motion 1986/ 87:N177 (m) sägs att olyckan i Tjernobyl ställer krav på framför allt politiker och massmedier när det gäller att till allmänheten förmedla en vederhäftig bild av kärnkraftens och andra energikällors för- och nackdelar. Det borde man göra i stället för att underblåsa den oro som var en naturlig följd av Tjernobylkatastrofen. Om så sker kommer, anför motionärerna, allmänhetens kunskap efter hand att öka och därmed också förståelsen för behovet av att bibehålla kärnkraften.

En kunnig och välmotiverad personal är en förutsättning för säker drift av kärnkraftverken, uttalas det i motion 1986/87:N181 (fp) med hänvisning till en rapport som folkpartiet har utarbetat. Personalen vid de svenska kärnkraftverken fyller mycket högt ställda krav i dessa avseenden. Den skall

NU 1987/88:7

ges det erkännande den är väl förtjänt av. Personalen måste också kunna känna sig förvissad om fortsatt anställning och meningsfulla arbetsuppgifter även efter kärnkraftsawecklingen. Utvecklingen och driften av de nya kraftverk som skall ersätta kärnkraften sägs ge sådana förutsättningar.

Reaktorhaveriet i Tjernobyl har motiverat en förnyad genomgripande analys av de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet. Ett omfattande arbete har bedrivits i energirådet, i den särskilda expertgruppen samt hos berörda verk och myndigheter. Resultatet av arbetet har offentliggjorts och remissbehandlats. Utskottet kan således konstatera att en rad förhållanden som kan förknippas med kärnkraftsproduktion nu har blivit ytterligare belysta efter olyckan i Tjernobyl. Eftersom kärnkraftsproduktion förutsätts fortgå till år 2010 är det givetvis angeläget att allmänheten även framgent blir fortlöpande informerad om förutsättningarna för kärnkraftverkens drift och om det system av säkerhetsåtgärder som tillämpas. Informationsverksamhet av detta slag utgör en viktig del av de uppgifter som de olika centrala myndigheterna på kärnkraftsområdet har fått sig pålagda genom sina instruktioner. Statens kärnkraftinspektion skall aktivt bidra till att ge allmänheten insyn i och information om det arbete på kärnsäkerhetsområdet som bedrivs inom landet. Informationen lämnas i olika former, t.ex. genom kvartals- och årsrapporter och genom särskilda informationsmöten. Statens kärnbränslenämnd skall verka för att allmänheten får information om arbetet vad gäller använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta samt avveckling och rivning av kärnkraftsreaktorer. Statens strålskyddsinstitut har bland sina uppgifter att sprida upplysning om faror och olägenheter som kan orsakas av strålning. Vid de olika kärnkraftverken finns lokala säkerhetsnämnder med kommunal förankring, till vilkas åligganden hör att svara för information om säkerhetsfrågor på det lokala planet.

Utskottet finner att det sålunda är väl sörjt för att allmänheten skall få del av objektiv information om kärnkraftsproduktionen. Riksdagen har vid den årliga budgetbehandlingen möjlighet att framföra krav och önskemål rörande denna informationsverksamhet. Någon särskild av riksdagen initierad information av det slag som begärs i motion 1986/87:N183 (s) ter sig mot denna bakgrund inte befogad. Inte heller finns det nu när regeringen har aviserat nya förslag till riksdagen rörande omställningen av energisystemet skäl för riksdagen att uttala sig om personalsituationen vid de svenska kärnkraftverken. Det är en självklarhet att en säker drift av kärnkraftverken ställer krav på en kunnig och ansvarsmedveten personal. Utskottet avstyrker mot här angiven bakgrund motion 1986/87:N183 (s) liksom de berörda delarna av motionerna 1986/87:N177 (m) och 1986/87:N181 (fp).

Kärnvärmereaktorer

Riksdagen har efter folkomröstningen om kärnkraft år 1980 vid upprepade tillfällen behandlat frågan huruvida kärnvärmereaktorer skall kunna tillåtas som energialstrare i Sverige. Våren 1984 lämnade näringsutskottet (NU 1983/84:30 s. 24 f.) en utförlig redogörelse för riksdagsbehandlingen under rubriken Securereaktorn i kärnkraftsdebatten. Där redovisas att utskottet efter folkomröstningen flera gånger hade avstyrkt motionsyrkanden om

NU 1987/88:7

förbud mot denna typ av kärnreaktorer. I sina motiveringar hade utskottet emellertid konstaterat att folkomröstningens resultat innebar att byggande av Securereaktorer inte skulle förekomma i Sverige. Riksdagen hade inte gjort något särskilt uttalande i ämnet. Utskottets och riksdagens ställningstaganden i frågan då och de båda följande åren (NU 1983/84:30 s. 52 f., NU 1984/85:30 s. 61 f., NU 1985/86:17 s. 54) var av samma innebörd. I de riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som riksdagen antog våren 1985 sades uttryckligen att kärnvärmereaktorer inte skall få förekomma i Sverige (NU 1984/85:30 s. 32). Moderata samlingspartiet ställde sig inte bakom riktlinjerna i denna del. I reservationer från moderata samlingspartiets sida krävdes att riksdagen skulle göra ett uttalande som undanröjde hindren för bruk av Securereaktorer, medan från centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas sida begärdes uttryckligt förbud mot byggande av kärnvärmereaktorer.

Ett sådant förbud gäller från 1987 års början. Riksdagen antog i slutet av år 1986 regeringens förslag om lagstadgat förbud mot nya kärnkraftsreaktorer (prop. 1986/87:24, NU 1986/87:13, rskr. 1986/87:98). Därvid konstaterades att begreppet kärnkraftsreaktor enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) täcker även kärnvärmereaktorer.

Två motioner finns att behandla i detta sammanhang. I moderata samlingspartiets partimotion 1986/87:N177 uttalas att folkomröstningen gällde ”kärnkraftsreaktorer” (i dåvarande bemärkelse). Framtidens teknik berördes inte. Motionärerna förordar en förutsättningslös utvärdering av tekniken med kärnvärmereaktorer enligt Securemodellen. Ett beslut om att kärnvärme från sådana reaktorer får användas för uppvärmning av bostäder krävs i motion 1986/87:N550 (m). I motiveringen, som finns i motion 1986/87:Jo836 (m), hävdas att kärnvärmeverk från miljöskyddssynpunkt är vida överlägsna olje-, kol-, flis- eller torveldade värmeverk.

Utskottet hänvisar till den redogörelse som här har lämnats för hur frågan om kärnvärmereaktorer har behandlats av riksdagen de gångna åren. Riksdagen har vid upprepade tillfällen gjort klart att kärnvärmereaktorer inte kan tillåtas som energialstrare i Sverige. Som nyss har konstaterats finns det nu ett lagstadgat förbud mot uppförande av kärnvärmereaktorer. Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet den nu behandlade delen av motion 1986/87:N177 (m) och motion 1986/87:N550 (m).

Internationella frågor

Kärntekniklagen innehåller detaljerade bestämmelser som innebär att det krävs tillstånd för utförsel av ämnen och utrustning på kärnenergiområdet och för motsvarande teknologiöverföring. I förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet finns en detaljerad förteckning över utrustning och material m.m. som inte får föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen.

I propositionen med förslag till lag om kärnteknisk verksamhet (prop. 1983/84:60) finns ett utförligt resonemang om utförsel av ämnen och utrustning m.m. på kärnenergiområdet (s. 49). Bl.a. berörs vissa internationella förpliktelser. Grundläggande är att Sverige har åtagit sig att inte genom export bidra till att andra länder kan utveckla kärnvapen eller andra kärnladdningar.

NU 1987/88:7

4 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 7

I motion 1986/87:N506 (vpk) yrkas att riksdagen skall besluta om ett förbud mot svensk export av kärnteknologi. I samma motion begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag till en ändrad svensk politik inom Internationella atomenergiorganet (IAEA) och andra internationella organ. Det gäller, menar motionärerna, att avskaffa den nuvarande dubbla attityden, som innebär arbete mot kärnvapen men för kärnkraftsspridning.

Frågan om förbud mot utförsel av kärnreaktorer m.m. har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen under senare år (senast NU 1984/85:30 s. 60, NU 1985/86:25 s. 11, NU 1986/87:13 s. 11). Utskottet har avstyrkt motionsyrkanden i ämnet med hänvisning till att det enligt utskottets bedömning inte fanns anledning att gå längre i fråga om utförselreglering än vad som - i god överensstämmelse med vårt lands internationella åtaganden - gällde enligt den befintliga lagstiftningen. Reservationer mot denna ståndpunkt har avgetts av centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas representanter. Riksdagen har följt utskottet.

De två senaste gångerna har utskottet sagt sig utgå från att regeringen skulle genomföra en analys och prövning av olika kärnsäkerhetsaspekter som även skulle belysa huruvida det internationella övervaknings- och kontrollsystemet behöver förändras.

Utskottet står kvar vid sin tidigare uppfattning beträffande ett sådant exportförbud som här är i fråga. Likaså vill utskottet åter peka på de nyss nämnda uttalandena om en belysning av frågor rörande det internationella övervaknings- och kontrollsystemet. Utskottet avstyrker sålunda motion 1986/87:N506 (vpk) såvitt den rör förbud mot export av kärnreaktorer m.m.

Med hänvisning till vad utskottet här har anfört om det internationella övervaknings- och kontrollsystemet avstyrker utskottet även yrkandet i motion 1986/87:N506 (vpk) på en ändrad svensk politik inom internationella organ.

I motion 1986/87:N506 (vpk) begärs också att riksdagen hos regeringen skall hemställa om en uttömmande redovisning för sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Motionärerna formulerar en rad frågor som de vill ha besvarade. Det gäller bl.a. skillnaden mellan kärnreaktorer för kraftproduktion och s.k. militära reaktorer. En annan fråga är om svenskt använt kärnbränsle genom olika byten kan komma in i kärnvapentillverkning i främmande länder.

Frågan om sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen har behandlats flera gånger i riksdagen. När utrikesutskottet för ett år sedan (UU 1986/87:4 s. 22) tog ställning till ett motionsyrkande av samma innebörd som det nu aktuella deklarerade utskottet uppfattningen att sambandet mellan civil kärnkraft och kärnvapen redan var väl utrett. Enligt utrikesutskottet är det i första hand en heltäckande kontroll genom IAEA av de civila kärnkraftsanläggningarna i alla länder och åtgärder inom ramen för icke-spridningsfördraget (Non-Proliferation Treaty, NPT) som krävs för att risken för kärnvapenspridning skall minska. Utrikesutskottet hänvisade till den närmare belysning som frågan hade fått i betänkandet UU 1984/85:1. Ifrågavarande motionsyrkande ansågs därmed vara besvarat. En reservation (vpk) förelåg. Riksdagen följde utrikesutskottet.

NU 1987/88:7

50 Näringsutskottet gör nu samma bedömning som utrikesutskottet gjorde för ett år sedan. Den i motion 1986/87:N506 (vpk) aktualiserade frågan får anses vara så pass belyst att det inte nu finns skäl för riksdagen att hos regeringen begära någon ytterligare redogörelse. Motionsyrkandet avstyrks.

Åtgärder för hantering av använt kärnbränsle

Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

Enligt lagen (1981:669, ändrad 1986:601) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen) är innehavare av kärnkraftsreaktor skyldig att svara för kostnaderna för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet. Reaktorinnehavaren är vidare skyldig att täcka de kostnader som staten har i sammanhanget för bl.a. kompletterande forskning, tillsyn och administration.

För att säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala dessa kostnader skall innehavaren årligen, så länge reaktorn är i drift, erlägga en avgift till staten. Avgiften utgår i förhållande till den levererade energin. Dess storlek fastställs av regeringen. De inbetalade medlen sätts in på räntebärande konto i riksbanken. Innan det nuvarande finansieringssystemet trädde i kraft den 1 januari 1982 avsatte kärnkraftsföretagen medel för sluthanteringen internt i sina bokslut. Riksdagen fattade våren 1986 beslut om ändringar i finansieringssystemet för använt kärnbränsle (prop. 1985/86:132, NU 1985/86:25, rskr. 1985/86:323). Förändringen innebar att en tidigare gällande rätt för innehavarna av kärnkraftsreaktorer till återlån av inbetalda medel avskaffades fr.o.m. den 1 juli 1986.

Statens kärnbränslenämnd (före den 1 juli 1985 nämnden för hantering av använt kärnbränsle) har som huvuduppgift att övervaka genomförandet av programmet för den slutliga hanteringen av använt kärnbränsle och avvecklingen av kärnkraftsanläggningarna. Nämnden handlägger också de nyssnämnda finansieringsfrågorna. Det ingår i dess uppgifter att varje år föreslå regeringen storleken av den avgift som kraftföretagen skall erlägga. Nämndens förslag utarbetas med ledning av den kostnadsberäkning som reaktorinnehavarna årligen är skyldiga att upprätta enligt finansieringslagen. Företagen fullgör denna skyldighet genom ett av dem gemensamt ägt bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB (före den 1 juli 1984 Svensk Kärnbränsleförsörjning AB).

Under åren 1982 och 1983 var den aktuella avgiften 1,7 öre per kWh levererad elenergi från kärnkraftverken. Avgiften har under åren 1984-1986 varit 1,9 öre per kWh. Kärnbränslenämnden hade hösten 1984 föreslagit att avgiften för år 1985 skulle uppgå till 2,1 öre per kWh. Regeringen beslutade dock att avgiften under år 1985 skulle vara oförändrad jämfört med år 1984.

I oktober 1985 föreslog kärnbränslenämnden att avgiften för år 1986 skulle fastställas till oförändrat 1,9 öre per kWh. Enligt kärnbränslenämnden resulterade beräkningarna under hösten 1985 i ett avgiftsbehov som var 0,2 öre per kWh lägre än vid motsvarande beräkningar hösten 1984. Detta

NU 1987/88:7

förklarades av nämnden med att 1985 års beräkningar baserades på lägre kostnader för upparbetning, lägre påslag för oförutsedda kostnader och högre utnyttjande av kärnkraftverken jämfört med beräkningarna hösten 1984. Mot denna bakgrund föreslog nämnden som sagt att avgiften även under år 1986 skulle uppgå till 1,9 öre per kWh. Regeringen beslutade i december 1985 i enlighet med nämndens förslag.

Kärnbränslenämnden föreslog i oktober 1986 att avgiften för år 1987 skulle ligga på samma nivå, dvs. 1,9 öre per kWh, räknat för hela kärnkraftsindustrin. Nämnden föreslog dock att individuella avgifter - varierande mellan 1,7 och 2,5 öre per kWh - skulle tillämpas. Regeringen beslutade i december 1986 att avgiften för år 1987 skulle uppgå till i genomsnitt 1,9 öre per kWh och uppdrog samtidigt åt kärnbränslenämnden att fastställa avgiften för varje reaktorinnehavare. Efter diskussioner med kärnkraftsföretagen beslöt kärnbränslenämnden om följande avgifter för år 1987:

Forsmarks Kraftgrupp AB 1,9 öre/kWh

OKG Aktiebolag 1,7 öre/kWh

Statens vattenfallsverk 1,9 öre/kWh

Sydsvenska Värmekraft AB 2,2 öre/kWh

I det förslag till avgift för år 1987 som nämnden lämnade hösten 1986 påpekades att beräkningarna av avgiftens storlek grundades på att kämkraftsreaktorerna drivs i 25 år. En ändring i nu gällande riktlinjer för avveckling av kärnkraften skulle påverka förutsättningarna för nämndens förslag till avgift för år 1987.

Vid remissbehandlingen av material överlämnat av energirådet till regeringen berördes även finansieringen av kärnavfallsprogrammet. Svensk Kärnbränslehantering AB framhöll att uppbyggnaden av fonderade medel för att täcka kostnaderna för kärnavfall kommer att minska vid en förtida avveckling av kärnkraften på grund av att produktionen av kärnkraft minskar. Kärnbränslenämnden framhöll att, om nuvarande avgiftssystem används, den lägre energiproduktionen skulle leda till att intäkterna inte täcker de framtida kostnaderna.

Kärnbränslenämnden har i oktober 1987 lämnat regeringen förslag till avgift för år 1988. Nämndens förslag grundas på en individuell beräkning för varje företag. Härvid görs uppskattningar av den framtida produktionen av elkraft i kärnkraftverken, antaganden om real avkastning på förvaltade medel och en bedömning av framtida utbetalningar. Kärnbränslenämnden har i beräkningarna utgått från att kärnkraftverken skall drivas i 25 år. Behållningen av avgiftsmedel vid början av år 1988 har angetts till 3 850 milj. kr. Det ytterligare medelsbehovet uttryckt i prisläget januari 1988 beräknas till 34,3 miljarder kronor vid antagandet om drift i 25 år. Nämndens förslag innebär en oförändrad avgiftsnivå för år 1988. Det framhålls av kärnbränslenämnden att ett beslut om avställning av vissa reaktorer i enlighet med de utgångspunkter som redovisas i proposition 1986/87:159 kan innebära att förutsättningarna för avgiftsberäkningarna ändras.

Frågan om avgiftens storlek tas upp i tre motioner. I centerpartiets partimotion 1986/87:N551 begärs att avgiften skall höjas åtminstone till den nivå som kärnbränslenämnden föreslog hösten 1984, dvs. 2,1 öre per kWh.

NU 1987/88:7

52 Den fastställda avgiften torde vara helt otillräcklig, uttalas det. Det finns en uppenbar risk för att kommande generationer får bära väsentliga delar av de verkliga avvecklingskostnaderna.

Vänsterpartiet kommunisterna har i två motioner begärt en ännu högre avgift. I såväl motion 1986/87:N176 (vpk) som motion 1986/87:N506 (vpk) krävs att avgiften skall höjas till 4 öre per kWh. Mot bakgrund av det man nu ser av kostnadsökningar för slutförvaring är en fördubbling av avgiften befogad, anförs det i den sistnämnda motionen.

Avgiften för framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. fastställs för ett år i taget. Regeringen har sålunda möjlighet att löpande pröva avgiftens storlek så att medel inflyter i erforderlig utsträckning. Utskottet har inget att erinra mot regeringens beslut om avgift för år 1987. Kärnbränslenämndens förslag för nästa år grundar sig på att kärnkraften avvecklas år 2010 och att varje reaktor drivs i 25 år. Utskottet anser inte att riksdagen i detta läge har skäl att uttala sig om storleken på den ifrågavarande avgiften för år 1988. Utskottet konstaterar att det i motionerna inte lämnas något underlag för en annan kostnadsberäkning än den kärnbränslenämnden har presenterat. Med den löpande uppföljning som görs finns det anledning räkna med att sådana eventuella ändrade förutsättningar som kan komma att bli följden av regeringens aviserade förslag om kärnkraftsavvecklingen beaktas i det kommande beräkningsarbetet. Utskottet avstyrker således de aktuella yrkandena i motionerna 1986/87:N551 (c), 1986/87:N176 (vpk) och 1986/ 87:N506 (vpk).

Utländskt kärnavfall m.m.

I motion 1986/87:N506 (vpk) begärs en fullständig redovisning, en vitbok, om pågående och planerade verksamheter och åtaganden när det gäller svenskt och utländskt kärnavfall. Motionärerna ställer en rad frågor i ämnet som de anser böra besvaras. Det gäller bl.a. vilka mängder och vilken typ av radioaktivt material som har tagits emot i Sverige från utlandet.

Enligt kärntekniklagen är varje reaktorinnehavare ålagd att upprätta eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som behövs för att det kärnavfall som uppkommer i verksamheten skall kunna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och att anläggningen skall kunna avvecklas och rivas utan risk för säkerheten. Forskningsprogrammet skall avse en period av minst sex år och skall med början år 1986 vart tredje år granskas och utvärderas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vidare har regeringen bemyndigats att uppställa krav på tillstånd för utförsel av produkter som utan att vara direkt avsedda för framställning av kärnladdningar är av väsentlig betydelse för sådan tillverkning. Också s.k. teknologiöverföring, dvs. upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utomlands tillverka viss utrustning eller visst material, omfattas av tillståndsplikt i den utsträckning regeringen föreskriver.

Beträffande krav för s.k. laddningstillstånd gäller följande. Den tidigare gällande villkorslagen föreskrev två olika metoder som en reaktorinnehavare kunde välja mellan när det var fråga om att tillgodose kraven på hur det

NU 1987/88:7

använda kärnbränslet skulle tas om hand. Den ena var upparbetning med åtföljande slutlig förvaring av det högaktiva avfall som erhålls därvid. Den andra var en slutlig förvaring av kärnbränslet utan att detta först blivit upparbetat. De laddningstillstånd som har lämnats enligt villkorslagen grundas alla på upparbetningsavtal. Kärntekniklagen anger endast att det för hantering och slutlig förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta skall finnas en metod som kan godtas med hänsyn till säkerhet och strålskydd. Metoden med direkt slutförvaring föreslogs dock i den av riksdagen godkända propositionen få mycket hög prioritet i forsknings- och utvecklingsarbetet.

När utskottet förra året behandlade motioner om slutförvaring av det använda kärnbränslet anförde utskottet (NU 1985/86:25 s. 10) att det var väsentligt att det fortsatta forsknings- och utvecklingsarbetet kunde bedrivas utan låsningar i något avseende. I fråga om radioaktivt avfall från andra stater påminde utskottet (s. 11) om att den nuvarande politiken är klart inriktad på slutförvaring av använt kärnbränsle utan upparbetning. Enligt utskottets uppfattning borde vidare som grundläggande princip för Sveriges agerande gälla att varje land tar fullt ansvar för det kärnbränsleavfall som uppkommer inom landet. För den händelse det i ett isolerat fall skulle förekomma att Sverige och något annat land gör ett utbyte av begränsade mängder av kärnavfall torde inte detta på ett avgörande sätt stå i strid med den angivna principen. Reservationer förelåg (c, vpk).

Konstitutionsutskottet granskade våren 1987 frågor inom det nu berörda området (KU 1986/87:33 s. 79). Särskilt uppmärksammades import från Förbundsrepubliken Tyskland av använt bränsle och av restprodukter vid framställning av kärnenergi. Till grund för granskningen låg främst en inom regeringskansliet upprättad promemoria, som bifogades betänkandet (bilaga B 22), samt en utfrågning av statsrådet Birgitta Dahl och statssekreteraren Rolf Annerberg, miljö- och energidepartementet (bilaga A 11).

Konstitutionsutskottet konstaterade (s. 81) att politiken var klart inriktad på slutförvaring av använt kärnbränsle utan upparbetning. Det förhållandet att regeringen - som ett led i en strävan att skapa en enhetlig linje för avfallshanteringen och att frigöra Sverige från gamla bindningar till upparbetning - hade tillåtit visst bränslebyte, gav inte anledning till någon kritik. På grund härav och då den i övrigt granskade hanteringen av radioaktivt avfall såvitt framkommit inte hade föranlett något regeringsbeslut, fann konstitutionsutskottet inte anledning till något ytterligare uttalande i ärendet. En reservation förelåg (c, vpk). Riksdagen följde konstitutionsutskottet.

Hösten 1986 förekom två interpellationsdebatter om det radioaktiva avfallet från kärnkraftsproduktion (se s. 21 f.).

Som framgår av den redogörelse som utskottet här har lämnat har en rad frågor som hänger samman med hanteringen av det radioaktiva avfallet blivit utförligt besvarade i riksdagen det senaste året. Utskottet vill hänvisa till de refererade interpellationssvaren, näringsutskottets behandling av skilda motionsyrkanden (NU 1985/86:25) och konstitutionsutskottets granskning (KU 1986/87:33). Mot här angiven bakgrund anser utskottet inte att det finns behov av någon sådan ytterligare redovisning som begärs i motion 1986/ 87:N506 (vpk). Denna avstyrks därför i här behandlad del.

NU 1987/88:7

54 Situationen i kraftsystemet

NU 1987/88:7

I ett avsnitt i propositionen (s. 5 f.) dras vissa slutsatser om situationen i kraftsystemet. Det konstateras att elförbrukningen år 1986 var ca 125 TWh (temperaturkorrigerat värde exkl. avkopplingsbara elpannor) och att en viss ökning i elförbrukningen är möjlig utan att leveranssäkerheten för elenergi äventyras. Om förbrukningen överskrider 135 TWh per år måste dock oljeeldad kraft användas i väsentligt ökad utsträckning. En slutsats är att leveranssäkerheten för energi i kraftsystemet för närvarande är god. Däremot är, sägs det vidare, leveranssäkerheten för effekt mindre. Med detta begrepp menas kraftsystemets förmåga att klara de högsta förbrukningstopparna. Det erinras om den situation som uppstod i januari 1987 då marginalen till den maximalt tillåtna elförbrukningen var liten. Samtidigt påpekas att den situation som då uppstod statistiskt sett uppträder mycket sällan.

Här tar utskottet upp två motioner som gäller situationen i kraftsystemet.

I centerpartiets motion 1986/87:N178 kritiseras regeringens beskrivning av situationen i kraftsystemet. Motionärerna uttalar att regeringens energipolitik har medfört att snedbelastningen över året i kraftsystemet har blivit allt större. Den ökande andelen elenergi för uppvärmning av bostäder har lett till att kraftsystemet har blivit sårbart. Motionärerna har beräknat att det, utan att man skulle behöva ta i anspråk dyrbar och miljökrävande oljekondenskraft, år 1986 fanns 10-12 TWh outnyttjade i den befintliga elproduktionsapparaten. Detta innebär, anförs det, att den beskrivning som föredraganden gör i propositionen inte är korrekt i vad avser förhållandet mellan eltillförsel och elanvändning.

Köldperioden under första delen av januari 1987 visar med utomordentlig tydlighet hur sårbar den svenska elförsörjningen är, heter det i motion 1986/87:N544 (fp). Motionären föreslår riksdagen att göra ett uttalande om vad i motionen har anförts om sårbarheten i elförsörjningen. Dessutom begärs att riksdagen skall uttala att det behövs en skyndsam undersökning av vilka handlingsmöjligheter som står till buds om stora delar av kärnkraftsproduktionen skulle behöva snabbavställas vid krig, beredskap eller haveri i svenska kärnkraftverk.

Regeringen gav i september i år statens energiverk i uppdrag att följa elbelastningens utveckling och tillkomsten av ny kraftproduktion (se s. 28). En redovisning skall lämnas senast den 15 december i år och därefter årligen senast den 1 oktober. I uppdraget ingår att särskilt bedöma risken för att det ånyo uppstår en ansträngd effektsituation liknande den som rådde i januari

1987. Verket skall redovisa vilka åtgärder hos abonnenterna som eventuellt kan erfordras för att en överbelastning i kraftsystem och elnät skall kunna undvikas. Även risken för energibrist skall särskilt bedömas.

Den extremt kalla period som rådde i landet i januari 1987 innebar att kraftsystemet ställdes på hårda prov. Till följd av det uppdrag som energiverket har fått kommer regeringen snart att få tillgång till ytterligare underlag för en bedömning av vilka åtgärder som eventuellt kan behöva vidtas på detta område.

Uppenbarligen kan dock den höga andel elvärme som för närvarande ingår

i energisystemet utgöra ett problem i situationer med extrema köldperioder. Enligt den strategi som gäller för energipolitiken skall emellertid elenergi för uppvärmningsändamål utnyttjas endast under ett övergångsskede för att ersätta olja och kol. Denna oljeersättning har inneburit att sårbarheten i energisystemet totalt sett har minskat. Den elenergi som övergångsvis utnyttjas på detta sätt skall i ett längre perspektiv ersättas genom hushållning och övergång till alternativ värmeteknik, vilket på sikt förbättrar situationen vid belastningstoppar.

Utskottet instämmer i de allmänna slutsatser som dras i propositionen i fråga om situationen i kraftsystemet. Det finns mot bakgrund av kritiken i motion 1986/87:N178 (c) anledning påpeka att kraftsystemet styrs löpande med utgångspunkten att det skall utnyttjas optimalt. Det är därför märkligt att motionärerna drar slutsatsen att det i kraftsystemet fanns möjligheter att producera ytterligare 10-12 TWh utan att utnyttja oljekondens. Motionen avstyrks i denna del.

Något sådant uttalande om sårbarheten i elförsörjningen som begärs i motion 1986/87:N544 (fp) är mot här angiven bakgrund inte heller motiverat. Ifrågavarande yrkande avstyrks. Även det andra yrkandet i denna motion avstyrks. Utskottet vill därvid hänvisa till det ansvar berörda myndigheter m.fl. har för att möta krissituationer av den art som motionären beskriver. Som exempel därpå vill utskottet nämna att kraftföretagen vintern 1987 vidtog vissa förberedelser för att snabbt kunna minska belastningen på elförsörjningssystemet. Detta gjordes bl.a. på uppmaning av statens vattenfallsverk som har ett ansvar för beredskapen på detta område.

Prissättningen på elenergi m.m.

Bakgrund

Det pris en konsument får betala för elenergi är beroende av bl.a. företagens produktions- och distributionskostnader och avkastningskrav samt marknadsförhållandena och gällande skatter och avgifter.

Kostnaderna för att producera elenergi varierar kraftigt. De lägsta rörliga kostnaderna finns i äldre vattenkraftverk. Kostnaden uppgår där till något öre per kWh. De rörliga kostnaderna är i stigande ordning högre för kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft och gasturbiner. Till de rörliga kostnaderna skall läggas fasta kostnader. Storleken på dessa kostnader är bl.a. beroende på investeringsbelopp och avskrivningstid. En rad olika beräkningsmetoder kan tillämpas med beaktande av inflationseffekter m.m.

I den allmänna debatten om prissättning på elenergi brukar man tala om prissättning efter marginalkostnad. Detta begrepp förekommer också i motioner som behandlas i detta avsnitt. Man skiljer på kortsiktig och långsiktig marginalkostnad. Prissättning efter kortsiktig marginalkostnad innebär att priset på energi sätts lika med kostnaden för att producera ytterligare 1 kWh inom ramen för existerande kapacitet. Den långsiktiga marginalkostnaden kan definieras som den lägsta möjliga kostnaden för att producera ytterligare en enhet av en vara under förutsättning att man fritt kan välja insatserna av samtliga produktionsfaktorer. Den långsiktiga

NU 1987/88:7

marginalkostnaden för 1 kWh elenergi är dess marginella energikostnad (dvs. energikostnaden för att producera ytterligare 1 kWh) plus kostnaden för den utökning av kapaciteten som är tillräcklig för att sannolikheten för elbrist skall bli oförändrad. De elpriser som nu tillämpas ligger avsevärt under de långsiktiga marginalkostnaderna. Ny elproduktion kommer att höja kostnaderna för den samlade elproduktionen.

1985 års energipolitiska beslut gällde bl.a. användning av styrmedel för att uppnå energipolitiska mål. De styrmedel som enligt riksdagens beslut i huvudsak bör komma till användning är dels prissättningen på energi, dels information, rådgivning och utbildning. Beträffande prissättningen är utgångspunkten för energihushållningen att energianvändarna får betala ett pris för att utnyttja olika energislag som så långt som möjligt avspeglar de samhällsekonomiska kostnaderna för produktion och distribution av energin. Beskattningen av energi skall aktivt och medvetet utnyttjas för att åstadkomma en effektiv och rationell energianvändning.

Hösten 1983 fattade riksdagen beslut om energiskattepolitikens inriktning (prop. 1983/84:28, SkU 1983/84:9, rskr. 1983/84:96). Genom beslutet fastslogs att energibeskattningen borde utformas med tanke på att den skall främja angelägna energiinvesteringar för oljeersättning och energihushållning under 1980-talet. Vidare framhölls att hänsyn borde tas till olika energikällors effekter på miljön, bytesbalansen, försörjningstryggheten, sysselsättningen och den industriella utvecklingen. Tanken på att energiområdet skulle inordnas under mervärdeskattesystemet avvisades. I stället uttalades att energin även i fortsättningen borde beskattas med differentierade punktskatter.

Vid riksdagsbehandlingen förra året av proposition 1985/86:140 om bl.a. höjningar av olika energiskatter väcktes vissa motioner med krav på att energiskattehöjningarna skulle kombineras med åtgärder i syfte att stimulera en omställning och förnyelse av energisystemet. Skatteutskottet ansåg liksom näringsutskottet, som yttrade sig i ärendet, att en utvärdering av nuvarande principer för energibeskattningen borde genomföras. På skatteutskottets hemställan gjorde riksdagen ett tillkännagivande med denna innebörd.

Skatten för elenergi uppgår för närvarande normalt till 7,2 öre per kWh. Den är dock begränsad till 6,2 öre per kWh för elenergi som förbrukas i vissa glesbygdskommuner och till 5 öre per kWh för elenergi som förbrukas i industriell verksamhet. Den 1 januari 1987 slopades bestämmelsen att den lägre skattesatsen för elenergi i industriell verksamhet bara skulle gälla en viss del av förbrukningen.

Regeringen har med stöd av lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt genom särskilda beslut för resp. företag begränsat energiskatten för år 1987 till 1,7 % av försäljningsvärdet av de tillverkade produkterna, dock att endast 291 kr. per m3 olja får medräknas vid beräkningen av nedsättningens storlek. De särskilda energiskatterna får inte inräknas i nedsättningsunderlaget och inte heller de särskilda skatterna på elström som framställs i äldre vattenkraftverk eller i kärnkraftverk. Viss elström beskattas sedan den 1 januari 1983 enligt lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft. Det gäller elektrisk kraft som framställs inom landet i ett vattenkraft -

NU 1987/88:7

verk med en installerad generatoreffekt av minst 1 500 kWh. Skatten utgår med 2 öre per kWh om kraftverket har tagits i drift före år 1973 och med 1 öre per kWh om kraftverket har tagits i drift under åren 1973-1977. Om kraftverket har tagits i drift senare är kraften skattefri.

Allmänna riktlinjer

Priserna på elektrisk kraft bestäms av kraftföretagen. Vattenfallsverket är genom sin storlek prisledande. Tarifferna för de större förbrukarna fastställs efter förhandlingar.

I propositionen (s. 6 f.) görs vissa överväganden rörande prissättningen på elenergi. Betingelserna för prisbildningen på elmarknaderna bör enligt föredraganden vara sådana att både producenter och användare av elenergi får riktiga signaler om kostnaderna i elproduktionen. Elpriserna skall ge förutsättningar för dels ett effektivt utnyttjande av de befintliga investeringarna på produktions- och användningssidan, dels nya investeringar. Den svenska elmarknaden karaktäriseras av att direkta statliga regleringar av priset saknas. Staten har dock ett indirekt inflytande över producentprisnivån genom det avkastningskrav som åläggs vattenfallsverket. Genom skatter och avgifter kan staten också påverka elkostnaderna för användarna. Det finns, anförs det i propositionen, inga skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt inför de krav på elsystemet som uppstår under kärnkraftsavvecklingen.

Det svenska elproduktionssystemet kännetecknas av en internationellt sett låg kostnadsnivå och låga priser, konstateras det i propositionen. De kostnadsökningar som kan påräknas när ny kapacitet för elproduktion tillkommer får genomslag på prisnivån. Föredraganden påpekar att en rationell elförsörjning förutsätter en riktig avvägning mellan energihushållningsåtgärder och åtgärder för energitillförsel. Hushållningsåtgärder bör, sägs det, vidtas så länge kostnaden för att spara en kilowattimme är lägre än kostnaden för att tillföra en kilowattimme. Det framhålls dock att investeringar i ny kraftproduktion bör göras innan kärnkraftverken tas ur drift.

Ett förslag om ny ekonomisk styrning av vattenfallsverket bereds i regeringskansliet. En proposition till riksdagen med förslag om bl.a. ett höjt avkastningskrav på vattenfallsverket aviseras. Den elprishöjning som därmed är att vänta innebär ökad lönsamhet för investeringar i ny elproduktion liksom för energihushållningsåtgärder. Kommande elprishöjningar kan, säger föredraganden, leda till oskäligt stora vinster i företag som äger äldre kraftverk med låga produktionskostnader. Åtgärder med anledning härav skall övervägas.

En utredning om bl. a. energiskattefrågorna aviseras i propositionen. Vidare betonas vikten av att ökningen i elanvändningen kan hejdas redan under de närmaste åren. Projektering och byggande av anläggningar för den ersättande elproduktionen bör påbörjas så snart som möjligt. Bl.a. sysselsättningskonsekvenser bör beaktas vid överväganden om lokaliseringen av dessa anläggningar. Vidare bör de regional- och sysselsättningspolitiska aspekterna beaktas mot bakgrund av de påfrestningar som när elpriserna stiger kan förväntas för företag med en stor elanvändning. Särskilt framhålls

NU 1987/88:7

att industrin även i framtiden måste tillförsäkras den tillgång på billig och säker energi som är nödvändig för den industriella utvecklingen.

En parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda den indirekta beskattningen har sedermera tillkallats (se s. 26 f.). I fråga om energibeskattningen skall kommittén bl.a. pröva förutsättningarna för inordnande av energiområdet under mervärdeskattesystemet. Det uttalas vidare i direktiven att någon form av styrande punktskatter på energi torde böra behållas. Av väsentlig betydelse sägs vara att ett förslag till nytt punktskattesystem utformas så att gällande energipolitiska mål kan tillgodoses.

I flera motioner framförs synpunkter och förslag på det område som nu har berörts. Det gäller principiella utgångspunkter för prisbildningen på energiområdet, konkreta förslag på skatteområdet, m.m. Utskottet tar här först upp frågor av övergripande natur och därefter frågor om konkreta skattehöjningar, kraftföretagens eltaxor m.m.

1 motion 1986/87:N177 (m) tolkas propositionen i denna del som att regeringen planerar en kraftig skattehöjning på elenergi i syfte att begränsa konsumtionen. De elprishöjningar som blir konsekvensen av regeringens energipolitik kommer att grundligt påverka den svenska ekonomin, anför motionärerna. De föreslår att energibeskattningen skall ses över. Bl.a. följande utgångspunkter skulle gälla för en sådan översyn. Den nuvarande skattemässiga favoriseringen av kol bör avskaffas. Skatten bör baseras på energilikformighet. Hänsyn bör tas till olika energiformers miljökonsekvenser. En inordning av energiskatterna i systemet med mervärdeskatt bör övervägas.

Av motion 1986/87:N181 (fp) framgår att folkpartiet inte har något att invända mot den i propositionen angivna utgångspunkten för prisbildningen på elmarknaden. Motionärerna förordar en stegvis anpassning till den framtida energisituationen. Statsmakterna sägs i framtiden böra vara mer observanta när det gäller energibolagens taxepolitik och prissättning. En höjning av elpriset bör främst slå igenom på icke elspecifika användningsområden. Motionärerna vill att en inordning av energibeskattningen i mervärdeskattesystemet skall prövas. En snabb och kraftig ökning av elpriset som skulle slå ut företag och öka arbetslösheten i redan hårt utsatta regioner - särskilt i Norrland - finner motionärerna oacceptabel.

I centermotioner finns flera förslag som rör prissättningen på elenergi. Elprisets utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen av ny elproduktion, anförs i motion 1986/87:N178 (c). Regeringens, kraftbolagens och industrins energipolitik sägs leda till en elprischock. Centerpartiets alternativ skapar förutsättningar för en gynnsammare prisutveckling på elenergi. Vinster som uppstår vid marginalkostnadsprissättning skall enligt motionärerna omfördelas. Riksdagen föreslås göra ett uttalande om sambanden mellan energisystemets utformning och prisutvecklingen på elenergi. Ett krav av liknande innebörd framförs i motion 1986/87:N143 (c).

I motion 1986/87:N526 (c) begärs ett beslut av riksdagen om att den framtida prissättningen på elenergi successivt skall anpassas till kostnaden för elenergi producerad i nytillkommande kraftverk. Den extra vinst som därigenom uppstår i befintliga kraftverk skulle på lämpligt sätt återföras till energiförbrukarna. I motion 1986/87:N178 (c) begärs också ett uttalande av

NU 1987/88:7

riksdagen om energibeskattningens utformning. Innebörden skulle bl.a. vara att skatten på olja och kol bör höjas samtidigt som skatten på arbete minskas i motsvarande mån. Syftet skulle vara att stimulera en ökad användning av gas. Den eltunga industrins rätt till restitution av energiskatt borde vidare utformas på ett sådant sätt att den stimulerar till effektivare energianvändning. Liknande tankegångar finns i motion 1986/87:N184 (c).

Utskottet vill understryka betydelsen av att den omställning av energisystemet som nu förestår sker på samhällsekonomiskt rationella grunder. Härvid spelar priset på elenergi en viktig roll. Elpriserna skall möjliggöra ett effektivt utnyttjande av befintliga investeringar på såväl produktions- som användningssidan. De skall också ge förutsättningar för nya investeringar. I likhet med vad som anförs i propositionen finner utskottet att det inte finns skäl för statsmakterna att inför den förestående omställningen av energisystemet ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt. Direkta statliga regleringar av priset bör sålunda undvikas som styrmedel i denna omställning. Det är uppenbart att tillkomsten av ny elproduktion kommer att höja kostnaderna för den samlade elproduktionen. Väsentligt är därför, såsom påpekas i propositionen, att man vid den omställning av energisystemet som nu förestår gör en riktig avvägning mellan energihushållningsåtgärder och åtgärder för energitillförsel. Hushållningsåtgärder bör vidtas så länge kostnaden för att spara en enhet elenergi är lägre än kostnaden för att tillföra en enhet. Som regeringen framhåller måste den elintensiva industrins situation beaktas liksom de sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska aspekterna på höjda elpriser.

Utskottet noterar att regeringen överväger frågan om ett höjt avkastningskrav på vattenfallsverket. Ett sådant krav kan resultera i högre elpriser. En proposition till riksdagen i detta ämne aviseras. Det blir sålunda tillfälle för riksdagen att återkomma till denna och därmed sammanhängande frågor.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att en sådan översyn av principerna för energibeskattningen som riksdagen tidigare har uttalat sig för nu kommer till stånd genom den parlamentariska utredningen om indirekta skatter. Det finns mot bakgrund av direktiven anledning räkna med att flera av de frågor som tas upp i de nu behandlade motionerna kommer att behandlas i utredningen.

Här vill utskottet också peka på att elanvändningsdelegationen har analyserat frågor inom det ämnesområde som nu är på tal. Delegationens förslag och de ytterligare synpunkter som kan komma att delges regeringen med anledning därav utgör underlag för de preciserade förslag till riksdagen som har aviserats.

Mot den här angivna bakgrunden anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att göra något uttalande till regeringen med anledning av de nu behandlade motionsyrkandena. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker ifrågavarande delar av de angivna motionerna.

NU 1987/88:7

60 Vissa energiskatter

Konkreta förslag till skattehöjningar på energiområdet läggs fram av centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Det gäller dels en skatt på uran, dels skatt på elkraft som produceras i kärnkraftverk.

Centerpartiet begär i motion 1986/87 :N178 (c) att en skatt på uran om 1 öre per kWh insatt bränsle skall införas från den 1 januari 1988. Förslaget är, anför motionärerna, ett led i strävandena att stimulera användningen av förnybar miljövänlig energi.

Utskottet finner det uppenbart att riksdagen inte har underlag för att fatta ett sådant beslut som påkallas i den nu behandlade delen av motion 1986/87:N178 (c). Motionen avstyrks således i angiven del.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1986/87:N176 förslag av regeringen om att skatten på elkraft producerad i kärnkraftverk skall höjas med 6 öre per kWh. I motion 1986/87:N506 (vpk) framförs ett förslag av liknande innebörd. Motionärerna förordar en avgift på 6 öre per kWh för elproduktion i kärnkraftverk. Medlen skulle användas för att befrämja användningen av förnybara energislag som sol- och vindenergi.

En sådan skatt eller avgift sorn motionärerna förordar skulle årligen inbringa ca 3,5 miljarder kronor. Utskottet ser inte anledning för riksdagen att på grundval av motionerna 1986/87:N176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk) ta något initiativ till en sådan pålaga. Ifrågavarande delar av motionerna avstyrks följaktligen.

Eltaxor, m.m.

I två motioner framförs uttryckligen krav på att riksdagen skall uttala sig om prissättningen för elenergi. Ett sådant yrkande finns i motion 1986/87:N551 (c). Motionärerna förordar en kostnadsanpassad eltaxa vilken skulle motverka toppbelastningen på landets elsystem. Ett liknande krav finns i motion 1986/87:N527 (c). Där begärs kraftfulla åtgärder av regeringen för att snarast få till stånd en kostnadsanpassad eltaxa och främja en minskad årstidsvariation i elanvändningen.

Också i motion 1986/87:N181 (fp) berörs denna fråga. Regeringen uppmanas att kontinuerligt bevaka att vattenfallsverket tillämpar en taxesättning som gör att en effektiv energianvändning stimuleras och att energikonsumtionen över dygn och årstider utjämnas.

Vid behandlingen av motionsyrkanden med samma syfte som de nu aktuella har utskottet de två senaste åren (NU 1984/85:30 s. 90 f., NU 1985/86:17 s. 10 f.) understrukit att eltaxorna successivt har fått en alltmer kostnadstrogen utformning. Motionsyrkandena avstyrktes. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet gör samma bedömning i år. Eltaxorna anpassas i allt större utsträckning efter kostnaderna. För högspänningstarifferna har en omfattande kostnadsanpassning uppnåtts. Som alternativ till de normala lågspänningstarifferna har statens vattenfallsverk för några år sedan infört en säsongdifferentierad tariff. Den stimulerar till användning av elvärme under låglasttid och användning av andra uppvärmningsalternativ under höglasttid.

NU 1987/88:7

61 Vattenfallsverket uppger i sin anslagsframställning för nästa budgetår att införande och marknadsföring av en tidsdifferentierad eltariff är en prioriterad uppgift inom marknadsområdet åren 1987 och 1988. En säsongdifferentierad tariff tillämpas också av Sydkraft AB. De här angivna åtgärderna syftar bl.a. till att en så jämn elbelastning som möjligt skall åstadkommas. Utskottet anser att tillämpning av kostnadsanpassade eltaxor är en väsentlig förutsättning för en rationell elhushållning. Denna fråga har också uppmärksammats och analyserats av elanvändningsdelegationen i dess förslag till regeringen. Utskottet räknar liksom förra året med att tillkommande användning av elenergi för uppvärmning totalt sett endast till begränsad del gör elbelastningen under höglasttid mera temperaturkänslig.

Med hänsyn till vad här har anförts anser utskottet att riksdagen inte bör göra några sådana uttalanden som föreslås i den nu behandlade delen av motion 1986/87:N551 (c) eller i motion 1986/87:N527 (c). Yrkandena avstyrks alltså.

Någon särskild uppmaning till regeringen att bevaka vattenfallsverkets taxesättning är enligt utskottets uppfattning inte heller påkallad mot bakgrund av vad här har anförts. Den nu behandlade delen av motion 1986/87:N181 (fp) avstyrks likaså.

Ytterligare en motion gäller elpriserna. I motion 1986/87:N395 (m) begärs att regeringen skall ge vattenfallsverket i uppdrag att göra en översyn av hur överföringsförlusterna påverkar priset på elkraft i Norrbotten. Motionären önskar att elskatterna i sin helhet skall tas bort i den norrbottniska industrin. Elpriserna borde också sänkas som resultat av en omprövning av överföringsförlusternas prispåverkan.

Riksdagen behandlade våren 1987 ett antal motioner med förslag till åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner. Näringsutskottet (NU 1986/87:34 s. 32) påpekade att energiskatten på elkraft i de norra delarna av Sverige är 1 öre per kWh lägre än i landets övriga delar. Dessutom finns, anförde utskottet, möjligheter enligt vattenlagen (1983:291) för kommuner och regioner att få kompensation för de intrång som en vattenkraftsutbyggnad för med sig. Ett förslag om en regionalpolitisk utredning hade nyligen lämnats av arbetsmarknadsutskottet. Näringsutskottet konstaterade att det redan finns vissa förmåner för vattenkraftsproducerande kommuner. Utskottet ansåg att frågan om vattenkraftskommunerna i utökad omfattning skulle kunna komma i åtnjutande av de vinster vattenkraften ger borde kunna prövas i den tilltänkta regionalpolitiska utredningen.

Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag. I en reservation (c, vpk) anfördes att regeringen borde uppmanas att på grundval av befintligt beslutsunderlag skyndsamt låta utarbeta konkreta förslag.

Regeringen har i november 1987 beslutat tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att utreda regionalpolitikens inriktning m.m. I direktiven (dir. 1987:48) erinras om riksdagens här återgivna uttalande. Riksdagens ställningstagande skall beaktas av kommittén.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att de frågor på detta område som utskottet tog upp för ungefär ett halvt år sedan nu kan bli prövade i en parlamentarisk utredning. Den aktuella motionen berör frågor som också får

NU 1987/88:7

anses ligga inom ramen för ämnet. Det bör därför te sig naturligt för utredningen att också komma in på dessa frågor. Något uttalande av riksdagen finner utskottet inte erforderligt. Motionen avstyrks därför.

Sist i detta avsnitt behandlar utskottet en motion som gäller kostnader för elproduktion. Det är motion 1986/87:N506 (vpk), vari framförs krav på en grundlig och objektiv redovisning av kärnkraftens fullständiga kostnader. Kärnkraften dumpas till underpris, anförs det.

Utskottet har i inledningen till detta avsnitt något berört kostnaderna för produktion av elenergi. Kostnaderna för kärnkraft liksom för alla andra kraftslag kan delas upp i rörliga kostnader samt kapitalkostnader och övriga fasta kostnader. De rörliga kostnaderna avgör hur kärnkraftverken utnyttjas. Kärnkraften har efter vattenkraften den lägsta rörliga kostnaden i elproduktionssystemet. Vattenkraften används bl.a. som regulator i produktionssystemet. Kärnkraften används för basproduktion så länge som möjligt under året. Dess rörliga kostnader har enligt uppgifter från kraftindustrin beräknats till ca 7 öre per kWh. Då inräknas kostnader för framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m., kostnader för omhändertagande av låg- och medelaktivt avfall samt en särskild elskatt om 0,2 öre per kWh. Kapitalkostnaderna och övriga fasta kostnader är olika stora för olika kärnkraftverk och beroende av bl.a. när resp. verk byggdes.

En utgångspunkt för kraftföretagen är att eltarifferna skall ge full täckning för samtliga kostnader i kraftsystemet. Därvid ses kraftsystemet som en helhet. Det är uppbyggt med inriktningen att lägsta kostnad skall uppstå vid en given leveranssäkerhet. Utskottet vill med hänvisning till vad här har anförts tillbakavisa de påståenden om dumpning och subventionering som görs i motionen. Den avstyrks alltså i här behandlad del.

Elhushållning och elersättning

De gällande riktlinjerna för energipolitiken innebär bl.a. att en medveten och effektiv elanvändning skall främjas. Användningen av elenergi skall ske i former som inte låser oss till ett fortsatt högt elutnyttjande.

I propositionen anförs (s. 8) att den prishöjning på elenergi som kan förväntas under de närmaste åren kommer att leda till en viss ökning av investeringarna för elersättning och för effektivisering av elanvändningen. Prishöjningen beräknas dock inte utan andra åtgärder medföra en påtagligt minskad elanvändning totalt sett. Statliga åtgärder kommer att behövas för att trögheter på marknaden skall övervinnas. Syftet med åtgärderna skall vara att elanvändningen skall begränsas så mycket som behövs för att kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras utan att andra samhällsmål hotas.

I propositionen aviseras den förut nämnda delegationen för elanvändningsfrågor. Som framgår av den tidigare redogörelsen har elanvändningsdelegationen sedermera tillsatts och genomfört sitt arbete. Den har nyligen till regeringen överlämnat betänkandet (SOU 1987:68) Elhushållning på 1990- talet. Delegationens uppdrag och förslag har i korthet redovisats i det föregående (s. 24 f.).

Utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN) har haft till uppgift att

NU 1987/88:7

analysera användningen av elenergi för olika ändamål och bedöma om utvecklingen överensstämmer med den långsiktiga energipolitiken och strategin för kärnkraftens avveckling. Den redovisade resultat av sitt arbete våren 1986 i betänkandet (SOU 1986:16) Vägar till effektivare energianvändning. Utredningen lämnade förslag till olika åtgärder som var avsedda att underlätta och stödja en i huvudsak marknadsstyrd anpassning av elanvändningen till en framtida situation med mer begränsad tillgång på elkraft. Regeringen gav i mars 1986 tilläggsdirektiv till utredningen att kartlägga orsakerna till den senaste tidens tillväxt i elförbrukningen. En uppgift var att gå igenom och analysera statistik och prognoser på elanvändningsområdet. Mot bakgrund av det utredningsarbete som har föranletts av olyckan i Tjernobyl har utredningen efter samråd med berörda parter valt att begränsa omfattningen av sitt arbete enligt tilläggsdirektiven till att gälla frågor angående statistiken och prognosverksamheten inom energiområdet.

I det uppdrag att följa bl.a. elbelastningens utveckling som energiverket fick i september 1987 (se s. 28) ingår att årligen redovisa elanvändningsläget. Verket skall analysera inträffade förändringar. Ett annat uppdrag till energiverket som lämnades våren 1986 och som också nämns i propositionen gäller en kartläggning av industrins anpassningsmöjligheter inför kärnkraftsavvecklingen. Energiverket skall bl.a. kartlägga de förberedelser som för närvarande görs eller planeras för att åstadkomma en effektivare elanvändning. Vissa delar av uppdraget har redovisats för elanvändningsdelegationen och för regeringen. Energiverket väntas slutredovisa uppdraget våren 1988.

Inom ramen för det statliga energiforskningsprogrammet, som riksdagen senast fattade beslut om i våras (prop. 1986/87:80, NU 1986/87:33, rskr. 1986/87:292), ingår som en väsentlig del insatser för att nå en effektivare elanvändning. Särskilda program finns för industrins energianvändning och för energianvändning i bebyggelse. Regeringen uppdrog sommaren 1987 åt statens råd för byggnadsforskning att utarbeta förslag till framtida forsknings- och utvecklingsinsatser inom området effektiv elanvändning-eleffektiva byggnader. En delredovisning av uppdraget överlämnades till regeringen i september 1987. Ett slutligt förslag skall avlämnas senare under år 1987.

Från alla oppositionspartier framförs synpunkter inom detta område. Folkpartiets synpunkter ligger närmast regeringens. Av motion 1986/ 87:N181 (fp) framgår sålunda att folkpartiet i huvudsak instämmer i vad som sägs i propositionen om åtgärder för elhushållning och elersättning. Motionärerna betonar att det är hos energianvändarna som besluten skall fattas. Också kraven på en god miljö markeras särskilt. Moderata samlingspartiet föreslår i motion 1986/87:N177 att riksdagen skall avslå propositionen. Motionärerna kritiserar regeringen för att vilja tillgripa statliga åtgärder i syfte att påverka marknadsförhållandena.

Centern lämnar i motion 1986/87:N178 förslag till ett långsiktigt åtgärdsprogram. Det syftar till att andelen elvärme skall minska. Åtgärdsprogrammet skall finansieras genom en energins utvecklingsfond. Denna skall tillföras medel genom en utvecklingsavgift på 2 öre per kWh elenergi. Ett liknande förslag framförs i motion 1986/87:N551 (c). I motion 1986/87:N184 (c) sägs att den explosionsartade ökningen av eluppvärmning av bostäder måste stoppas.

NU 1987/88:7

64 Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 1986/87:N515 på åtgärder av regeringen som syftar till energisparande, speciellt inom elförbrukningens område. I motion 1986/87:N506 (vpk) föreslås förbud mot fortsatt installation av elenergi i värmesystemen och en snabb minskning av den stora andelen elenergi.

I motion 1986/87:N509 (s) föreslås ett riksdagsuttalande om vårt framtida energisystem och en industrivänlig elpolitik.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det kan komma att behövas statliga åtgärder för att övervinna trögheter på elmarknaden. Ett mål bör därvid vara att elanvändningen skall kunna begränsas så mycket som behövs för att kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras utan att andra samhällsmål hotas. En utgångspunkt för den strategi för kärnkraftsavvecklingen som riksdagen beslutade om år 1985 är att kärnkraften skall ersättas i första hand genom en effektivare elanvändning, i andra hand genom övergång till inhemska bränslen, solvärme, naturgas m.m. och i tredje hand genom nya elproduktionsanläggningar.

Utskottet noterar att elanvändningsdelegationen nu har presenterat resultatet av sina överväganden för regeringen. Delegationen berör flera av de frågor som tas upp av de nu aktuella motionerna. Särskilt anges att de åtgärder som föreslås kan ses som ett elhushållningsprogram vilket, tillsammans med andra åtgärder inom det väntade utvecklingsprogrammet, skall bidra till att kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att andra samhällsmål hotas. Delegationens förslag prövas nu i regeringskansliet.

I de nyss nämnda motionerna framförs en rad synpunkter. Motion 1986/87:N181 (fp) bör inte i denna del föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionärerna säger sig i huvudsak dela den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen om åtgärder för elhushållning och elersättning. Vad som i övrigt sägs i motionen inom detta ämnesområde förefaller inte stå i strid med gällande riktlinjer för energipolitiken. Utskottet kan vidare inte se att det i motion 1986/87:N177 (m) framförs några som helst konkreta förslag på detta område. Den avstyrks följaktligen i här aktuell del.

Förslaget i motion 1986/87:N178 (c) om ett långsiktigt åtgärdsprogram innehåller flera element. Det gäller bl.a. frågor om bidrag, rådgivning och lagstiftning. I motion 1986/87:N515 (vpk) lämnas förslag till åtgärder för energisparande. Det framgår av vad utskottet här har anfört att åtgärder som syftar till elhushållning och en effektivare elanvändning är prioriterade områden inom energipolitiken. De frågor som hänger samman härmed har nyligen belysts i utredningar som utgör underlag för regeringens vidare ställningstaganden. Utskottet hänvisar härvid till det arbete elanvändningsdelegationen har bedrivit liksom till det underlag som statens energiverk utarbetar inför regeringens aviserade förslag till riksdagen våren 1988. Det finns enligt utskottets uppfattning mot denna bakgrund inte skäl för riksdagen att hos regeringen begära förslag på sådana åtgärder som efterlyses i de båda motionerna.

Av det anförda följer att utskottet inte heller ställer sig bakom den del av centerpartiets förslag till åtgärdsprogram som gäller en energins utvecklingsfond. Inte heller förslaget om en utvecklingsavgift biträds av utskottet. Det är självfallet så att regeringen i det utvecklingsprogram som har aviserats även

NU 1987/88:7

5 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 7

kommer att beakta eventuella finansieringsfrågor.

I det här nämnda utredningsarbetet har frågor om användning av elenergi i värmesystemet spelat en väsentlig roll. Utredningen om el och inhemska bränslen har övervägt frågan om förbud mot installation av direktverkande elvärme. Något sådant förbud fann utredningen inte aktuellt när den presenterade sina förslag våren 1986. Däremot fann utredningen det betydelsefullt att utvecklingen inom området bevakades, så att ytterligare åtgärder för att begränsa användningen av direktverkande elvärme kunde vidtas om andelen direktvärmda bostäder skulle tendera att bli större än vad man då hade anledning att förvänta sig. Elanvändningsdelegationen föreslår i sitt betänkande att särskilda villkor avseende energihushållning skall gälla för direktverkande elvärme i en- och tvåfamiljshus för permanentboende. Plan- och bostadsverket bör enligt delegationen ges i uppdrag att utarbeta förslag till sådana villkor i förslag till ny byggnorm (SBN). Uppdraget skulle omfatta även motsvarande föreskrifter för elvärmda flerbostadshus.

Mot bakgrund av vad här redovisats bör det enligt utskottets uppfattning inte komma i fråga för riksdagen att såsom begärs i motion 1986/87:N506 (vpk) besluta om förbud mot fortsatt installation av elenergi i värmesystemen. Utvecklingen följs löpande av statens energiverk.

Beträffande förslaget i motion 1986/87: N509 (s) om ett uttalande av riksdagen om vårt framtida energisystem och en industrivänlig elpolitik vill utskottet anföra följande. Motionärerna förordar bl.a. att kraftföretag och eldistributörer skall ges starka, affärsmässiga incitament att hjälpa sina kunder att effektivisera elanvändningen. De föreslår också att villkoren för småskalig elproduktion skall ses över. Utskottet vill påpeka att elanvändningsdelegationen har föreslagit att eldistributörer skall stimuleras att på kommersiella villkor agera för elhushållning hos kunderna. Regeringen har alltså möjlighet att närmare överväga detta förslag. Vad gäller den småskaliga elproduktionen vill utskottet hänvisa till förslaget i proposition 1986/ 87:167, vilken behandlas i avsnittet Ny elproduktion (s. 70). Därav framgår att önskemålet i motionen i denna del blir delvis tillgodosett vid riksdagens bifall till den propositionen. Utöver vad här har anförts vill utskottet erinra om att en viktig utgångspunkt för omställningen av energisystemet är att industrin även i framtiden skall kunna tillförsäkras den tillgång på billig och säker energi som är nödvändig för den industriella utvecklingen. Något uttalande av riksdagen med anledning av motion 1986/87:N509 (s) finner utskottet mot denna bakgrund inte erforderligt.

Av vad som har anförts i detta avsnitt framgår att utskottet tillstyrker propositionen i nu aktuell del. Samtidigt avstyrks de motsvarande motionsyrkandena.

Ny elproduktion Allmänna riktlinjer, m.m.

Kärnkraftverkens elproduktionskapacitet uppgår till närmare 10 000 MW. Den möjliga elproduktionen med i planeringen förutsatt tillgänglighet

NU 1987/88:7

uppgår till ca 63 TWh per år. Produktionen år 1986 var 67 TWh och beräknas enligt statens energiverk år 1987 uppgå till 65 TWh. Denna kapacitet skall enligt riksdagens beslut gradvis ställas av till år 2010.

I propositionen (s. 9) anförs att det bortfall av elproduktion som kärnkraftsavvecklingen medför skall så långt det är ekonomiskt fördelaktigt mötas genom minskningar i elanvändningen. Dessa minskningar skall uppnås genom effektiviseringar, konverteringar och andra anpassningsåtgärder. Även med en långtgående effektivisering i elanvändningen torde det dock, sägs det, bli nödvändigt att uppföra nya anläggningar för elproduktion. Sådana anläggningar beräknas bli erforderliga för att elförsörjningen skall säkras under kärnkraftsavvecklingens första period. I första hand anses anläggningar för basproduktion böra byggas.

Det erinras om att kraftsystemet har mindre säkerhetsmarginaler för effekt än för energi, vilket tidigare har berörts i avsnittet om situationen i kraftsystemet. Föredragande statsrådet förutsätter att kraftföretagen noga följer utvecklingen och vidtar erforderliga åtgärder. En utbyggnad i form av gasturbiner för att möta effektbehovet bör kunna genomföras på några få år. En förutsättning sägs vara att de anläggningar som byggs skall kunna ge ett säkert produktionstillskott från mitten av 1990-talet.

I propositionen betonas att det är vattenfallsverket och övriga kraftindustriföretag som har ansvaret för den erforderliga utbyggnaden av ny baskraft. Regeringen förutsätter därför att dessa kommer att projektera och bygga nya kraftanläggningar. Kraftföretagen och kommunerna förutsätts komma att gemensamt utnyttja möjligheterna att bygga kraftvärmeanläggningar. Vidare betonas vikten av att möjligheterna till småskalig elproduktion utnyttjas så långt det är ekonomiskt rimligt.

Av propositionen framgår att företrädare för kraftindustrin har uttalat att de under hösten 1987 avser att presentera flera alternativ för säkerställande av en tillräcklig elproduktionskapacitet vid mitten av 1990-talet. Vidare aviseras det tidigare nämnda uppdraget åt statens energiverk att följa elbelastningens utveckling och tillkomsten av ny kraftproduktion.

Stränga miljökrav bör enligt propositionen ställas på nya elproduktionsanläggningar. Det gäller för all tillkommande kraftproduktion. Miljökraven bör också i takt med fortgående teknisk utveckling successivt kunna skärpas.

I det följande tar utskottet ställning till vad som i proposition 1986/87:159 och i motioner har föreslagits om ny elproduktion. Därutöver behandlar utskottet proposition 1986/87:167, som syftar till att underlätta tillkomsten av mindre elproduktionsanläggningar. Först behandlas allmänna riktlinjer och därefter frågor om kraftvärme- och mottrycksanläggningar, småskalig elproduktion m.m.

I moderata samlingspartiets motion 1986/87:N177 lämnas flera synpunkter på möjligheterna att ersätta kärnkraften med ny elproduktion. Motionärerna drar slutsatsen att alla de alternativ som är aktuella innebär en betydande negativ miljöpåverkan. De riktlinjer som föreslås i motionen har i korthet följande innebörd. Nya koleldade kraftverk bör undvikas. Naturgasnätet bör kunna byggas ut i den takt de marknadsmässiga förutsättningarna medger. Vattenkraftverk bör inte byggas i de orörda huvudälvarna. Utbyggnaden i andra vattendrag bör främst inriktas på ombyggnad och effektivisering av befintliga anläggningar.

NU 1987/88:7

67 Folkpartiet uttalar i motion 1986/87:N181 att effekterna av de mål statsmakterna sätter upp för elhushållning inte får intecknas innan de har realiserats. Vidare betonas att hänsyn till miljö och ekonomi skall vara vägledande för arbetet med nya kraftverk. Man finner det värdefullt om miljöfördelarna i kraftproduktion baserad på energiskog och biomassa kunde tas till vara. Man pekar också på fördelar med vindkraft och utnyttjande av naturgas.

I centerpartiets motion 1986/87:N178 anförs - med hänvisning till förslag som också framförs i motion 1986/87:N551 (c) - att en grundläggande utgångspunkt är att miljöbelastningen skall bli så liten som möjligt vid omställningen av energisystemet. Produktion av kondenskraft och användning av fossila bränslen skall undvikas. De viktigaste tillkommande produktionsalternativen i centerns awecklingsplan är kraftvärme- och mottrycksproduktion. Även vindkraft och solenergi kan ge betydande tillskott, sägs det.

I motion 1986/87:N185 (c) begärs att riksdagen skall avslå regeringens förslag om att baskraft i första hand skall byggas ut för att ersätta kärnkraften. En negativ inställning till att stora kolkondenskraftverk byggs kommer till uttryck i motion 1986/87:NI84 (c).

Utskottet räknar, som tidigare har sagts, med att det blir nödvändigt att nya elproduktionsanläggningar byggs i samband med kärnkraftsavvecklingen. Bortfallet av elproduktion bör dock såsom föreslås i propositionen så långt det är ekonomiskt fördelaktigt mötas genom minskningar i elanvändningen. Åtgärder på elanvändningsområdet får inte fullt genomslag förrän efter en viss tid. Nya elproduktionsanläggningar kan därför behövas för att säkra elförsörjningen under kärnkraftsavvecklingens första period. En förutsättning bör vara att de anläggningar som byggs skall kunna ge ett säkert produktionstillskott från mitten av 1990-talet. Utskottet utgår ifrån att stränga miljökrav beaktas vid val av nya elproduktionsanläggningar. Som påpekas i propositionen bör kraven successivt kunna skärpas.

Utskottet vill i likhet med regeringen betona kraftindustrins ansvar för tillkomsten av de nya anläggningar för baskraft som erfordras vid omställningen av energisystemet. För utbyggnaden av kraftvärmeproduktion har kraftindustrin och kommunerna ett gemensamt ansvar. Möjligheten till småskalig elproduktion bör utnyttjas så långt det är ekonomiskt rimligt. Utskottet har noterat att företrädare för kraftindustrin ställt i utsikt att de skall kunna för regeringen presentera flera alternativ för säkerställande av en tillräcklig elproduktionskapacitet vid mitten av 1990-talet. Regeringen kommer därefter att redovisa sin syn på möjligheterna att klara tillförseln av ny elenergi.

I motionerna framförs olika synpunkter på hur ny elproduktion skall komma till stånd. Utskottet ser inte anledning för riksdagen att nu ytterligare väga för- och nackdelar vid olika sätt att producera elenergi mot varandra. Det kan konstateras att flera av de synpunkter som tas upp i motionerna inte är kontroversiella. Hänsyn till miljön och till de ekonomiska realiteterna är en självklar utgångspunkt för beslut om nya elproduktionsanläggningar.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i här behandlad del. Något uttalande av riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna i

NU 1987/88:7

motsvarande del är enligt utskottets mening inte befogat. Motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N181 (fp), 1986/87:N178 (c), 1986/87:N184 (c) och 1986/87:N185 (c) avstyrks sålunda såvitt de behandlas här.

Mottryckskraft

I fyra av motionerna berörs särskilt frågor om en utbyggd produktion av mottryckskraft. Därmed avses samproduktion av elenergi och värme. Ånga från en bränsleeldad ångpanna driver en turbin som är kopplad till en elektrisk generator. Efter att ha passerat turbinen används ångan i industriella processer eller för att värma vatten till fjärrvärme. I det förra fallet talar man om industriell mottryckskraft, i det senare om kraftvärme. År 1986 var elproduktionen i industriella mottrycksanläggningar ca 3 TWh och i kraftvärmeverk ca 3,2 TWh.

I ett mottryckskraftverk kan 80-90 % av den insatta bränslemängden tillgodogöras för produktion av elenergi och värme. Som jämförelse kan nämnas att verkningsgraden i ett kondenskraftverk uppgår till ca 40 %. En förutsättning för den höga verkningsgraden i mottrycksproduktionen är att det finns fullvärdig avsättning för den värme som produceras. Detta innebär omvänt att värmebehov är en förutsättning för mottrycksproduktion.

I motion 1986/87:N177 (m) anförs att potentialen för ny kraftvärme är liten. Motionärerna är skeptiska till tanken på att kraftvärme i någon större utsträckning skulle kunna ersätta kärnkraft.

Centerpartiet anger i det handlingsprogram som föreslås i motion 1986/ 87:N551 en möjlig ökning i kraftvärme- och mottrycksproduktionen om 15-20 TWh elenergi. Därvid räknar man med utnyttjande av biogas. I det förslag till åtgärdsprogram för en effektivare elanvändning som samma parti föreslår i motion 1986/87:N178 förutsätts att omställningen av energisystemet sker på ett sådant sätt att nytillkommande elproduktion i huvudsak blir i form av kraftvärme. Också i motion 1986/87:N184 (c) förordas en ökad satsning på kraftvärme- och mottrycksproduktion.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1986/87:N506 att regeringen skall lägga fram förslag om en snabb utbyggnad av kraftvärme- och mottrycksproduktionen.

Möjligheterna till en utbyggnad av mottryckskraften har utretts i flera sammanhang de senaste åren. Utskottet redogjorde förra året för tre utredningar av statens energiverk (NU 1985/86:17 s. 58). I utredningarna har energiverket beräknat den potentiella elproduktionskapaciteten år 1990 i mottrycksanläggningar. Totalt beräknades kapaciteten uppgå till mellan 10 och 13 TWh år 1990, varav industriellt mottryck beräknades svara för 5 TWh. Under 1990-talet finns en potential för ytterligare 4 TWh i småskalig kraftvärmeproduktion. Utskottet betonade vikten av att mottrycksunderlagets fortsatta utveckling följs noga.

Statens energiverk bevakar utvecklingen på detta område och rapporterar årligen till regeringen. I rapporten (1986:10) Förtida avveckling av kärnkraften i Sverige (s. 145) har energiverket redovisat en prognostiserad kraftvärmeproduktion år 1997 om totalt 8,5-9 TWh elenergi per år vid en förtida avveckling av kärnkraft. I november 1987 har energiverket avlämnat

NU 1987/88:7

rapporten Kraftvärme -87. I denna rapport uppdateras kraftvärmesituationen i det tjugotal kommuner som för närvarande har kraftvärmeverk. Planeringssituationen för kraftvärme i ett tiotal större kommuner utan kraftvärmeverk redovisas likaså. Dessutom behandlas industriellt mottryck, vissa skattefrågor och lokal elproduktion.

Regeringen gav i slutet av år 1986 Torbjörn Waldenby, tidigare verkställande direktör i Värmeverksföreningen, i uppdrag att som komplement till energiverkets utredningar undersöka och klarlägga möjligheterna i ett medellångt perspektiv att bygga kraftvärme i Sverige. I uppdraget ingick vidare att föreslå åtgärder som underlättar denna utbyggnad och undanröjer eventuella hinder. Resultatet av utredningen har redovisats i rapporten Fjärrvärmekommunernas kraftvärmepotential. I rapporten anges ett antal uppgifter om den tekniska potentialen för kraftvärme. Som en rimlig bedömning av denna anger utredaren 15-20 TWh elenergi per år i tidsperspektivet fram till år 2000. Ytterligare produktion skulle kunna möjliggöras genom en satsning på naturgas och genom olika tekniska arrangemang. I energiverkets nyss nämnda rapport kommenteras Waldenbys utredning. Det framhålls att energiverket har gjort en samhällsekonomisk analys medan Waldenbys utredning är en teknisk-teoretisk bedömning.

Utskottet konstaterar att det inför kärnkraftsawecklingen är angeläget att största möjliga underlag skapas för samtidig produktion av elenergi och värme. Liksom regeringen utgår utskottet från att kraftföretagen och kommunerna gemensamt utnyttjar möjligheterna att bygga kraftvärmeanläggningar. En rad olika bedömningar av den möjliga potentialen för kraftvärmeproduktion föreligger. De grundas delvis på olika förutsättningar beträffande ekonomi och teknik. Utskottet kan dock konstatera att en aktningsvärd utbyggnad är tekniskt möjlig. Det är en uppgift för marknadens aktörer att på basis även av ekonomiska överväganden realisera möjliga projekt. Utskottet noterar vidare att regeringen genom energiverkets uppföljning kan väntas inför de aviserade förslagen till riksdagen ha ytterligare underlag beträffande den framtida mottrycksproduktionen. Något uttalande av riksdagen i detta ämne är enligt utskottets uppfattning inte erforderligt. Utskottet tillstyrker således vad som i propositionen anförs om utbyggnaden av kraftvärmeproduktion och avstyrker motsvarande delar av motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N178 (c), 1986/87:N184 (c) och 1986/87:N506 (vpk).

Småskalig kraftproduktion

Förslaget i proposition 1986/87:167 om en ändring i ellagen, dvs. lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, syftar till att underlätta tillkomsten av mindre elproduktionsanläggningar. Inga motioner har föranletts av denna proposition. Ett antal motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:159 berör dock frågor med anknytning till ämnet. De behandlas här.

Regeringens förslag innebär att elproducenter får rätt att sälja elström från anläggningar med mindre effekt än 1 500 kW till eldistributören i området. Eldistributören blir således skyldig att köpa sådan elström.

NU 1987/88:7

70 Ellagen ger eldistributionsföretag ensamrätt till eldistribution inom ett visst område. Detta system syftar till en rationell eldistribution med hög teknisk kvalitet och låga kostnader för abonnenterna. Systemet innebär dock att små, lokala elproducenter i praktiken är hänvisade till en enda köpare. Deras elleveranser är för närvarande oreglerade. Normalt, men inte alltid, tillämpas rekommendationer om prissättning m.m. som har utarbetats av eldistributionsbranschen.

Den ändring i ellagen som regeringen föreslår innebär inte någon ändring i möjligheterna att träffa överenskommelser om pris och andra villkor. Ägare av små kraftverk föreslås dock kunna få skäligheten i pris m.m. prövad av en myndighet. Avsikten är att denna prövning skall verkställas av prisregleringsnämnden för elektrisk ström inom statens energiverk, vilken redan i dag prövar de priser som eldistributörerna tillämpar.

Regeringens förslag kan ses mot bakgrund av riksdagens uttalande våren 1986 (NU 1985/86:17) att ägarna till små vattenkraftverk måste garanteras en korrekt ersättning för sina kraftleveranser. Utskottet hade funnit att ägarna till små kraftverk borde ges en laglig rätt att få priset prövat. Riksdagens beslut i saken innebar att regeringen borde låta utreda hur en sådan prövning skall ske och därefter återkomma till riksdagen med förslag till de åtgärder som krävs.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i proposition 1986/87:167.

I centerpartiets motion 1986/87:N178 efterlyses ett förslag av regeringen om garantipris och mottagningsskyldighet för elström som produceras i kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar samt i små vind- och vattenkraftverk. Garantipriset borde gälla i fem år räknat från kraftverkets idrifttagning, menar motionärerna.

Marknadskonkurrens är viktig för ekonomisk effektivitet, heter det i motion 1986/87:NI82 (fp). Motionärerna vill att riksdagen skall uttala sig för att staten aktivt skall medverka till en energimarknad som inte ger utrymme för vare sig monopol eller konkurrensbegränsning. De begär också att staten skall ge konkurrerande aktörer rimliga villkor och möjliggöra leverans till elnätet, t.ex. genom att reglera ersättningen för ny småskalig kraftproduktion.

Utskottet har inhämtat att statens energiverk för närvarande utreder olika vägar att förbättra villkoren för små kraftproducenter. Bl.a. studeras möjligheterna att till svenska förhållanden anpassa olika utländska system för ersättningen till de små kraftproducenterna. Ett syfte är att kunna stimulera en utbyggnad av kraftvärmeproduktion.

Det förslag till ändring i ellagen som utskottet nyss har ställt sig bakom kan möjliggöra en förbättrad situation för små producenter av elektrisk ström. Ytterligare insatser i linje med önskemålen i motionerna övervägs inom statens energiverk. Resultatet därav kommer att presenteras för regeringen. Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på att elanvändningsdelegationen som utgångspunkt för sina till regeringen överlämnade förslag har haft inställningen att en väl fungerande marknad är en grundläggande förutsättning för att omställningen av energisystemet och kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras utan onödiga kostnader för samhället, elproducenterna och elanvändarna. Utskottet anser mot här angiven bakgrund inte att

NU 1987/88:7

riksdagen nu har anledning att uttala sig i detta ämne. Alltså avstyrks motionerna 1986/87:N182 (fp) och 1986/87:N178 (c) i här behandlad del.

Vindkraft

Det svenska vindkraftsprogrammet inleddes år 1975 som en del i det projekt för forskning inom energiområdet som då startade efter beslut av riksdagen. Efter ett skede av teoretiska studier och försök kom tyngdpunkten i programmet att läggas på utveckling av stora vindkraftsaggregat, dvs. aggregat i storleksklassen flera MW. Två fullskaleprototyper har byggts. Den ena, i Maglarp i Skåne, levererade effekt till elnätet första gången år 1982. Den andra prototypen, med placering vid Näsudden på södra Gotland, kopplades in på elnätet år 1983.

Hösten 1985 träffades en överenskommelse mellan staten och kraftindustrin om ett nytt utvecklingsprogram för vindenergin. Ett särskilt bolag, Kraftföretagens Vindkraft AB, bildades sommaren 1986. Delägare i bolaget är statens vattenfallsverk, Svenska kraftverksföreningen och Sydkraft AB. Inom bolaget pågår bl.a. utvecklingsarbete inför nästa stora vindkraftsaggregat i direkt samarbete med intressenter i Förbundsrepubliken Tyskland.

Parallellt härmed fortsätter statens engagemang i vindkraftsutvecklingen inom ramen för det nu pågående energiforskningsprogrammet. Sammantaget har staten under perioden 1975-1987 genom energiforskningsprogrammet svarat för inemot 300 milj. kr. i forskningsmedel. Samtidigt håller den statliga vindkraftsutredningen på att klarlägga frågan om lokalisering av storskalig vindkraftsproduktion till lands och havs. Den utredningen tillkallades hösten 1985 (dir. 1985:42).

I tre motioner från allmänna motionstiden framförs speciella krav rörande den fortsatta utvecklingen på vindkraftsområdet.

I motion 1986/87:N536 (c) begärs att riksdagen skall besluta om ett statsbidrag på 25 % av anläggningskostnaderna för vindkraftsanläggningar. Bidraget föreslås kunna utgå till kommuner och mindre företag. Kostnaderna skulle bestridas med medel ur den energiutvecklingsfond som centern har föreslagit i annat sammanhang.

Riksdagen uppmanas i motion 1986/87:N396 (c) - med åberopande av förslag från vindkraftsutredningen - att besluta att gruppstationer med vindkraftverk skall förläggas till Motala och Vadstena kommuner.

Vänsterpartiet kommunisterna förordar i motion 1986/87:N506 en snabb utbyggnad av vindkraften. Utbyggnaden bör, sägs det, ske under statlig kontroll. Man bör planera för samköming med den utbyggda vattenkraften för att högsta möjliga effektivitet skall uppnås.

I motion 1986/87:N181 (fp) anförs - inom ramen för de allmänna riktlinjer för ny elproduktion som motionärerna förordar - att det vore värdefullt om miljöfördelarna med vindenergi kunde tas till vara.

Enligt gällande energipolitiska riktlinjer skall den fortsatta utvecklingen av vindkraftsproduktionen i Sverige ske steg för steg, i vilka ytterligare generationer av vindkraftsaggregat successivt kan byggas och utvärderas. Utskottet noterar med tillfredsställelse att kraftindustrin medverkar i denna utveckling genom det särskilda bolag som har bildats för ändamålet.

NU 1987/88:7

72 Utskottet vill betona att det, såsom anförs i motion 1986/87:N181 (fp), finns fördelar från miljösynpunkt med en ökad användning av vindkraft. Ett betydande statligt stöd har utgått för att befrämja utvecklingen på vindkraftsområdet. Inom det nu gällande energiforskningsprogrammet stöds den inom ramen för delprogrammet Ny elproduktionsteknik. Avsikten är att de fortsatta statliga forskningsinsatserna inom vindenergins område skall koncentreras på mer grundläggande frågor. Vid riksdagens ställningstagande till forskningsprogrammet (NU 1986/87:33 s. 31) beaktades att ett visst utvecklingsarbete borde kunna äga rum inom Kraftföretagens Vindkraft AB.

Som tidigare har anförts (s. 70) innebär den föreslagna ändringen i ellagen en viss förbättring för små elproducenter. Ytterligare möjligheter att stärka deras situation övervägs. Mot den här angivna bakgrunden och i avvaktan på regeringens energipolitiska proposition våren 1988 anser utskottet att riksdagen inte skall uttala sig för något sådant bidrag till nya vindkraftsanläggningar som föreslås i motion 1986/87:N536 (c). Denna avstyrks följaktligen.

Utskottet anser vidare att det inte finns skäl för en sådan plan för ett stort av staten kontrollerat vindkraftsprogram som föreslås i motion 1986/87:N506 (vpk). Utvecklingen på detta område bör ske i flera steg. Utskottet vill också mer än motionärerna betona betydelsen av kraftföretagens medverkan i utvecklingen av vindkraften i Sverige. Motion 1986/87:N506 (vpk) i här aktuell del avstyrks sålunda.

Utskottet avstyrker också motion 1986/87:N396 (c). Det är, anser utskottet, inte en uppgift för riksdagen att besluta om på vilka orter vindkraftverk skall placeras.

Utveckling och demonstration av ny energiteknik

Under senare år har statsmakterna vidtagit en rad åtgärder som syftar till att underlätta omställningen av energisystemet.

Inom energiforskningsprogrammet har sedan år 1975 lämnats statligt stöd till grundläggande forskning och utveckling inom energiområdet. För innevarande treårsperiod - med början detta budgetår - omfattar energiforskningsprogrammet 1 050 milj. kr. (prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 1986/ 87:33, rskr. 1986/87:292). De statliga insatserna inom energiforskningsområdet är främst inriktade på att omställningen av energisystemet skall underlättas. Insatserna koncentreras till bl.a. energihushållning, energisnål teknik inom industri och bebyggelse, teknik för utnyttjande av förnybara energikällor samt åtgärder för att minska energisystemets påverkan på miljön.Vid sidan av energiforskningsprogrammet bedrivs inom byggforskningsområdet forskning och utveckling som syftar till att påverka energianvändningen i byggnader.

Våren 1986 beslöt riksdagen om ett program för utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet (prop. 1985/86:102, NU 1985/86:17, rskr. 1985/86:172). För programmet anslogs 150 milj. kr. att användas till bidrag och villkorliga bidrag. Vidare fastställdes en ram om 300 milj. kr. inom vilken lånegarantier skulle få beviljas. Stödet handhas av statens energiverk.

NU 1987/88:7

73 År 1983 inrättades kolmiljöfonden (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU 1982/83:22, rskr. 1982/83:166). Ur fonden lämnades stöd till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol. Genom 1985 års energipolitiska beslut (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362) ändrades stödet till att gälla åtgärder för att minska utsläppen av svavel- och kväveoxider vid förbränningen av fasta bränslen samt åtgärder som minskar miljöpåverkan vid avfallsförbränning. Fondens namn ändrades till bränslemiljöfonden. Statens energiverk svarar för den stödgivning som finansieras via fonden.

Våren 1987 beslöt riksdagen (prop. 1986/87:100 bil. 16 s.41, JoU 1986/ 87:17, rskr. 1986/87:221) att användningsområdet för bränslemiljöfonden skulle utvidgas till att gälla också utprovning av ny miljöskyddsteknik utanför energiområdet.

De statliga stödinsatserna för utveckling av ny miljövänlig energiteknik bör samordnas, anförs det i propositionen. Härigenom kan de utnyttjas på effektivaste möjliga sätt. Samordning mellan bränslemiljöfonden och det befintliga programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik förordas.

Det bortfall av elproduktion som kärnkraftsawecklingen medför bör enligt regeringen i första hand mötas genom minskningar i elanvändningen. Först när förslag från delegationen för elanvändningsfrågor föreligger, bör den slutliga utformningen av det sammanslagna teknikutvecklingsprogrammet fastställas. Ett förslag av regeringen i denna fråga aviseras.

I propositionen (s. 12) redogörs också för det vid dess tillkomst tilltänkta bildandet av Svensk Energiutveckling AB. Bolaget har sedermera bildats av statens vattenfallsverk, Svenska kraftverksföreningen och Sydkraft AB, representerande kraftproducenter, samt Svenska elverksföreningen, Svenska gasföreningen och Värmeverksföreningen med serviceföretag.Bolaget skall planera, finansiera och svara för genomförandet av utvecklingsinsatser. Målet är att klarlägga och demonstrera möjligheter till elersättning, elsnål teknik, miljövänlig förbränningsteknik, kombinerade anläggningar baserade på fasta bränslen och gas samt ny elproduktionsteknik och att behandla frågor rörande bränsletillförsel och bränslehantering. Utvecklingsinsatserna skall avse såväl storskalig som småskalig teknik. Det utvecklingsprogram som skall genomföras avses bli inriktat mot teknik som kommit så långt i utvecklingen att den från teknisk och ekonomisk utgångspunkt bedöms vara möjlig att demonstrera i full skala under 1990-talet. Det ligger således inom utvecklingsbolagets ansvarsområde att medverka till att det uppförs ett antal anläggningar för demonstration av miljövänlig teknik i större skala.

Bolagets verksamhet skall bedrivas i nära samarbete med statens energiverk, som svarar för en stor del av det statliga energiforskningsprogrammet. Ordförande i bolaget är energiverkets generaldirektör Hans Rode. Verksamheten skall i första hand pågå under en period av tio år. Kostnaderna beräknas till i medeltal 100 milj. kr. per år under de fem första åren. För de därpå följande fem åren bedöms en ökning av medelsramen bli nödvändig. Vattenfallsverket avses svara för hälften av kostnaderna.

Avslagsyrkandet i motion 1986/87:N177 (m) innebär att moderata samlingspartiet tar avstånd även från vad som anförs i denna del av propositionen.

NU 1987/88:7

74 I motion 1986/87:N178 (c) finns ett yrkande inom detta område. Det innebär att riksdagen som sin mening skall uttala vad som i motionen anförs om formerna för utveckling och demonstration av ny energiteknik och om behovet av en mångfasetterad och avancerad energimarknad. Motionärerna föreslår att energipolitiken skall inriktas på att så många aktörer som möjligt ges möjlighet att delta i förnyelsen av energisystemet på något så när lika villkor. Denna förnyelse skall i möjligaste mån ske utan restriktioner och förbud och inom ramen för en socialt och miljömässigt anpassad marknadsekonomi. I motionen anförs att bildandet av det nya utvecklingsbolaget är uttryck för vattenfallsverkets och övriga stora kraftproducenters strävanden att behålla en monopolistisk energimarknad. Ett viktigt inslag i den energipolitik som motionärerna förordar är utnyttjande av småskalig energiproduktion baserad på inhemska förnybara energikällor. I motion 1986/ 87:N184 (c) förordas en satsning på forskning om effektivare energianvändning och nya energikällor.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen när det gäller samordning av de statliga stödinsatserna för utveckling av ny miljövänlig energiteknik. Det befintliga programmet för utveckling och introduktion av ny teknik bör alltså samordnas med bränslemiljöfonden. Syftet bör vara att utnyttja tillgängliga resurser på effektivaste möjliga sätt. Utskottet noterar att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om ett sammanslaget teknikutvecklingsprogram. Det blir då tillfälle för riksdagen att ta ställning till konkreta förslag i detta ämne. Vad som i propositionen anförs om Svensk Energiutveckling AB föranleder ingen erinran från utskottets sida. Det är enligt utskottets uppfattning värdefullt med en samordning av statens och kraftindustrins forsknings- och utvecklingsarbete.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de berörda delarna av motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N184 (c).

Solvärme m.m.

I tre motioner framförs förslag som syftar till en ökad satsning på utnyttjandet av solenergi.

Riksdagen föreslås i motion 1986/87:N179 (c) göra ett uttalande om solvärmens möjligheter på 1990-talet. Utvecklingen på solenergiområdet har de senaste åren gått mycket snabbt, anförs det. Med en positiv utveckling av solvärmemarknaden kommer solvärmen att vara konkurrenskraftig i mitten av 1990-talet. För att en nödvändig expansion av marknaden för solvärme skall kunna skapas krävs ett stabilt introduktionsstöd. Stödet föreslås kunna utgå som räntebidrag vid nybyggnad och ombyggnad av flerbostadshus på samma grunder som tillämpas för övriga delar av byggnaden. Stöd skall enligt motionärernas förslag i övriga fall kunna utgå som ett 50-procentigt investeringsbidrag t.o.m. år 1990. Därefter skulle en nedtrappning ske så att bidraget i princip upphör år 1994.1 motion 1986/87:N525 (c), som har samme upphovsman, framläggs ett liknande förslag.

I motion 1986/87:N506 (vpk) påyrkas att riksdagen hos regeringen skall begära att ett brett solenergiprogram sätts i gång. Det skulle i första hand omfatta värmesektorn.

NU 1987/88:7

75 Ett investeringsstöd till solvärmeanläggningar infördes år 1984. Stöd lämnades till investeringar i anläggningar som ingick i system med en årlig energianvändning som kunde beräknas normalt understiga 3 GWh. Bidrag utgick med högst 50 % av investeringskostnaden. Enligt riksdagens beslut (prop. 1984/85:120) skulle denna bidragsgivning upphöra vid utgången av år 1986.1 februari 1987 medgav dock regeringen att 10 milj. kr. från anslaget till det särskilda teknikutvecklingsprogrammet skulle få användas för fortsatt stöd till investeringar i solvärmeanläggningar ingående i mindre system.

Stöd till utveckling av solvärmeteknik har vidare lämnats inom ramen för energiforskningsprogrammet. Insatserna inom solvärmetekniken har en långsiktig inriktning. Internationellt sett intar Sverige en ledande ställning inom teknikområdet solvärme med årsenergilagring. Inom solvärmetekniken fokuseras intresset på att erhålla system som är allt enklare och driftsäkrare och alltmer energi- och kostnadseffektiva.

Vid nybyggnad och ombyggnad som är berättigad till räntestöd lämnas för närvarande räntestöd även för investeringar i solvärmeanläggningar. Installeras inte en solfångare i samband med ombyggnad kan räntestöd inte erhållas. Stöd kan i annat fall utgå med 35% av den godkända kostnaden. Stödet regleras i förordningen (1987:771) om statligt bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar. Om statligt räntestöd utgår kan bidrag om 25% av kostnaden för investering i solvärmeanläggning lämnas. Tillämpningsföreskrifter finns i energiverkets författningssamling (STEV 1987:7).

Utskottet konstaterar att en positiv utveckling har ägt rum på solenergiområdet. Från statens sida har stöd utgått för att främja forsknings- och utvecklingsarbetet. Vidare har som nämnts investeringsstöd lämnats. Genom ett beslut av regeringen i början av detta år har resurser ställts till förfogande för investeringar i solvärmeanläggningar i mindre system. Riksdagen kommer enligt vad som anförs i proposition 1986/87:159 att under våren 1988 beredas tillfälle att ta ställning till förslag från regeringen rörande olika delar av energisystemet. Utskottet anser att frågor om olika åtgärder för att befrämja en omställning av energisystemet bör behandlas i det sammanhanget. Därför avstyrker utskottet motionerna 1986/87:N179 (c) och 1986/87:N525 (c) och den här behandlade delen av motion 1986/887:N506 (vpk).

Kol

Kol svarar för ca 30 % av världens energiförsörjning. Den största delen av det kol som förbrukas- drygt 70 % - används för elproduktion. Sedan oljan i början av 1950-talet gjorde sitt intåg på den internationella energimarknaden har kolets andel av världens energiförsörjning dock minskat, trots att kolproduktionen har ökat. År 1986 importerades ca 2,7 miljoner ton energikol till Sverige.

Efter förslag av regeringen beslöt riksdagen våren 1984 om riktlinjer för kolanvändningen för tiden fram till år 1990 (prop. 1983/84:158, NU 1983/84:44, JoU 1983/84:28, rskr. 1983/84:389, 390). Därvid angav riksdagen en kolanvändningsnivå om högst 3-4 miljoner ton per år till år 1990. Vidare fastställdes stränga miljökrav för kol.

NU 1987/88:7

76 Med tanke på de starka intressen i Sverige som gärna vill öka kolanvändningen finns det behov av kontroll över hur kolimporten utvecklas, anförs det i motion 1986/87:N506 (vpk). Speciellt gäller det när kärnkraften skall avvecklas. Motionärerna menar att den nuvarande förbrukningen på ca 3 miljoner ton per år inte bör överskridas. Därför borde importlicenser för kol införas.

Liknande motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna har behandlats av utskottet tidigare, senast våren 1984 då riksdagen tog ställning till en proposition om vissa kolfrågor (prop. 1983/84:158). Också från socialdemokratiskt håll har det rests krav på ett system med importlicenser. I det fallet har som motiv angetts både att användningen av kol skall kunna kontrolleras och att försörjningen med kol av bra kvalitet skall kunna tryggas. Riksdagen har på näringsutskottets förslag avslagit motionerna.

Frågan om importlicenser togs upp i den nämnda propositionen. I sammanfattning anfördes följande. Sverige är för sin framtida kolförsörjning inte längre hänvisat till att utnyttja kol med sådana låga svavelhalter som förutsattes i 1981 års energipolitiska beslut. De syften som låg bakom den socialdemokratiska motionen år 1981 om importlicenser tillgodoses genom den sänkning av gränsen för prövning av koleldade anläggningar enligt miljöskyddslagen (1969:387) till 500 kW som hade genomförts den 1 juli 1983 och genom den energipolitiska prövning enligt lagen (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle som regeringen föreslog. Ett införande av importlicenser skulle kräva särskilda överväganden med hänsyn till Sveriges åtaganden inom ramen för samarbetet inom GATT. Något skäl för statsmakterna att då ta upp frågan om importlicenser för kol bedömdes därför inte föreligga. Frågan kunde dock, sade föredragande statsrådet, åter aktualiseras om kolimport i någon väsentlig grad skulle ske i strid med de riktlinjer som förordades i propositionen.

Utskottet anslöt sig till regeringens bedömning att något system med importlicenser inte då behövde övervägas vare sig av försörjningspolitiska eller av förbrukningspolitiska skäl. Det ifrågavarande motionsyrkandet avstyrktes. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig.

Utskottet är väl medvetet om att en ökad användning av kol är ett av flera alternativ som måste övervägas i samband med kärnkraftsavvecklingen. Det finns emellertid inte nu - innan regeringen har redovisat resultatet av sina överväganden på grundval av det utredningsmaterial som har utarbetats av bl.a. statens energiverk och elanvändningsdelegationen - skäl för riksdagen att ta ställning i frågan om importlicenser för kol. Den nu berörda delen av motion 1986/87:N506 (vpk) avstyrks således.

Inhemska bränslen

År 1986 tillfördes det svenska energisystemet ca 62 TWh inhemska bränslen av olika slag, såsom lutar, trädbränsle, avfall, torv och halm.

Räknat på den totala energianvändningen och energitillförseln svarar de inhemska bränslena för ca 14 %. Huvuddelen eller omkring 65 % därav utgörs av indunstade avfallslutar och andra restprodukter inom massa- och

NU 1987/88:7

pappersindustrin, vilka används som bränsle i de olika processerna. Resterande 35 % har följande fördelning. Den privata vedanvändningen i sektorn bostäder, service m.m. beräknas svara för 15 %. Insatsen av bränsle i form av olika typer av avfall, flis, torv m.m. till fjärrvärmeanläggningar och till elproduktion ligger vid drygt 10 % resp. knappt 5 %.

Skogsråvara och torv är de inhemska bränslen som snabbast kan ersätta olja, uttalas det i motion 1986/87:N551 (c). I första hand borde tillgångarna på lämplig skogsråvara utnyttjas för energiändamål, eftersom användning av torv kan innebära betydande ingrepp i naturen. Andra inhemska bränslen som på någon sikt kan få betydelse för energiutvinningen är t.ex. halm och energigrödor från jordbruket.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1986/87:N506 att riksdagen skall hemställa hos regeringen om åtgärder som säkrar de inhemska bränslenas fortsatta användning. Sådana åtgärder är nödvändiga om de fallande oljepriserna negativt påverkar oljeersättningen med inhemska bränslen, anför motionärerna.

Utskottet behandlade våren 1987 motionsyrkanden som gällde stöd till bl.a. biobränsleanläggningar. De motiverades bl.a. med att riksdagen våren 1986 i samband med omläggning av energiskatterna hade betonat vikten av att regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att främja en omställning av energisystemet och att erforderliga medel ställs till förfogande. Därvid redogjorde utskottet (NU 1986/87:34 s. 10 f.) för ett flertal åtgärder som under senare år har vidtagits av riksdagen och regeringen i syfte att underlätta omställningen av landets energisystem.

I sitt ställningstagande till de då behandlade motionsyrkandena konstaterade utskottet att betydande insatser har gjorts på energiområdet under senare tid. Omställningen av energisystemet har gått snabbt. Enligt gällande riktlinjer för energipolitiken skall omställningen och förnyelsen av energisystemet fortsätta. En central fråga härvidlag är vilka konsekvenser för den svenska energipolitiken som kärnkraftsolyckan i Tjernobyl medför. Utskottet hänvisade till en interpellationsdebatt i slutet av år 1986 i vilken statsrådet Dahl hade uttalat sig i denna fråga (se NU 1986/87:34 s. 12). Statsrådet anförde därvid att det, ifall de diskussioner om energipolitiken som hade förevarit påvisade ett behov av ändrade stödformer, skulle vara naturligt att regeringen återkom till riksdagen i denna fråga under våren 1987.

Utskottet underströk det nära samband som finns mellan strategin för kärnkraftsavvecklingen och olika åtgärder syftande till att i övrigt medverka till en omställning av energisystemet. Det är, anförde utskottet, naturligt att dessa frågor behandlas i ett sammanhang. Samtidigt är det av vikt att förnyelsen av energisystemet kan ske utan avbrott.

Mot bakgrund av vad som hade anförts fann utskottet anledning räkna med att regeringen om så bedömdes erforderligt skulle ta initiativ till åtgärder för att säkerställa energisystemets förnyelse. Motionsyrkandena avstyrktes. Reservationer avgavs (fp; c, vpk). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet har tidigare i detta betänkande erinrat om att en av huvuduppgifterna för energipolitiken är att fullfölja omställningen från olja till förnybara och inhemska energikällor. En ökning av utnyttjandet av inhemska bränslen kan konstateras sedan början av 1980-talet. Liksom när frågan senast

NU 1987/88:7

behandlades förutsätter utskottet att regeringen följer utvecklingen och om så bedöms erforderligt tar initiativ till åtgärder för att säkerställa energisystemets förnyelse. Mot bakgrund av vad här har anförts erfordras enligt utskottets uppfattning inte något särskilt initiativ av riksdagen inom detta ämnesområde. Det finns anledning räkna med att regeringen uppmärksammar situationen för de inhemska bränslena när den förbereder sina förslag till riksdagen på energiområdet.

Utskottet avstyrker de här behandlade delarna av motionerna 1986/ 87:N551 (c) och 1986/87:N506 (vpk).

Naturgas

Naturgasen är den största energiresursen i världen vid sidan av olja och kol. Den internationella handeln med naturgas kom i gång på 1950-talet. Under 1950- och 1960-talen användes dock gasen framför allt i de länder där den producerades. De kraftiga oljeprishöjningarna åren 1973 och 1974 gjorde att naturgasens konkurrenskraft gentemot olja ökade. Den internationella handeln med naturgas ökade kraftigt. Naturgas transporteras nu långa sträckor i rörledningar. Världens naturgastillgångar är ojämnt fördelade. Av de kända reserverna finns 40 % i Sovjetunionen, 25 % i Mellanöstern och 9 % i Nordamerika. I Norge finns 2-3 % av naturgasreserverna. Naturgasens marknadsandel har ökat kraftigt internationellt sett från början av 1960-talet. För närvarande svarar naturgasen för 15-20 % av energianvändningen i Västeuropa.

Riksdagen angav år 1979 vissa förutsättningar för introduktion av naturgas i Sverige (prop. 1978/79:115, NU 1978/79:60, rskr. 1978/79:429). Riktlinjer för genomförande av det s.k. Sydgasprojektet godkändes av riksdagen år 1980, liksom ett avtal mellan regeringarna i Sverige och Danmark om naturgassamarbete (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr. 1979/80:410). Den organisation för naturgasverksamheten i Sverige som riksdagen fastställde innebär att Swedegas AB - som då var ett dotterbolag till det statliga Svenska Petroleum AB - skulle svara för tillförsel av naturgas och för stamledningar för transport av gas inom landet.

Hösten 1983 bemyndigade riksdagen regeringen att medge att statens vattenfallsverk förvärvade samtliga aktier i Swedegas AB (prop. 1983/84:47, NU 1983/84:10, rskr. 1983/84:125).

Sydgasprojektet, som nu är under genomförande, avser dels transitering av gas via det danska naturgasnätet, dels import av naturgas från den danska delen av Nordsjön till Sverige under perioden 1985-2003. Swedegas AB svarar för tillförseln av naturgas och äger stamledningssystemet från Malmö till Helsingborg. Sydgasprojektet invigdes år 1985, varvid naturgasen introducerades i Sverige.

I december 1986 slöts ett avtal mellan Swedegas och Dangas avseende leverans av 200 miljoner m3 naturgas till Göteborg och Västsverige.

Swedegas AB importerar naturgasen från Danmark. Gasen säljs sedan till regionala naturgasbolag eller till slutkunder. I södra Sverige är det Sydgas AB och i västra Sverige Västgas AB som är regionbolag. Sedan år 1986 ägs Swedegas av statens vattenfallsverk (60 %), Statoil (15 %), Shell (15 %)och

NU 1987/88:7

79 Dansk Olie og Naturgas A/S (Dong) (10 %).

Riksdagen godkände våren 1986 av regeringen föreslagna riktlinjer för naturgasverksamhet (prop. 1985/86:91, NU 1985/86:18, rskr. 1985/86:174). Dessa riktlinjer ansluter sig till de energipolitiska riktlinjer som har fastställts av riksdagen. Verksamheten skall bedrivas på kommersiell grund. Naturgasen skall bära kostnaderna för beredskapslagring. Stamgasledningen upp till Göteborg skall ges en kapacitet som medger en framtida expansion av naturgasanvändningen. Vattenfallsverket har ålagts att som majoritetsägare i Swedegas ansvara för att verksamheten bedrivs enligt riktlinjerna.

I Swedegas uppgifter ingår att bedriva utrednings- och förhandlingsarbete för att klargöra förutsättningarna för en ökad naturgasanvändning. Swedegas undersöker sedan en längre tid förutsättningarna för en utvidgning av gasanvändningen till Mellansverige. Det finns planer enligt vilka det skulle vara möjligt att inom en inte alltför avlägsen framtid bygga ut gasnätet från Göteborg i nordostlig riktning mot Örebro, Stockholm och Gävle. Åtskilligt undersöknings- och förhandlingsarbete återstår dock.

Undersökningar pågår också i Swedegas regi om en förlängning av gasledningen från Göteborg till norska gränsen och ett samarbete med norska intressenter. En förutsättning för en utveckling i denna riktning är att man i Norge fattar beslut om introduktion av naturgas i det norska energisystemet.

Det s.k. Östgasprojektet innebär import av naturgas till Mellansverige från Sovjetunionen via Finland och Bottenhavet.

Statens energiverk har på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för en naturgasintroduktion i Mellansverige. Dess rapport (1987:5) Naturgas i Mellansverige har sin utgångspunkt i Swedegas planer på att sträcka ut gasledningsnätet till Mellansverige i början av 1990-talet. Utredningen behandlar effekter på energisystemet, på miljön och på samhällsekonomin. Även de långsiktiga tillförselmöjligheterna och de tekniska förutsättningarna för produktion av elkraft från naturgas behandlas.

Stora fyndigheter av naturgas finns i Sveriges närhet. Sverige kan teoretiskt förses med sovjetisk gas via Finland, norsk gas direkt från Norge eller via Danmark, gas från Danmark och gas från andra länder via Danmark.

Utskottet har här att behandla fyra motioner som gäller naturgas.

I motion 1986/87:N521 (s) begärs att regeringen skall pröva möjligheterna att på lämpligt sätt utreda frågan om en gasförbindelse mellan Sverige och Finland. Motionärerna berör bl.a. möjligheterna till gasbaserad elproduktion i samband med kärnkraftsavvecklingen.

Med åberopande av tidigare behandlade motioner från vänsterpartiet kommunisterna begärs i motion 1986/87:N522 (vpk) åtgärder av regeringen som så fort som möjligt leder till att Östgasprojektet kan förverkligas. Ett nytt uppskov med beslutet om en gasledning från Finland till Mellansverige kommer enbart att vara till skada för Sverige, sägs det i motionen.

I motion 1986/87:N304 (vpk) föreslås att förhandlingar om rysk-svenskt gassamarbete skall ingå som en del i diskussionen om ett svenskt gruvengagemang i det s.k. Kolaprojektet. Motionärerna kräver en snabb handläggning mot bakgrund av den alarmerande situationen för gruvarbetarkåren i Sverige.

NU 1987/88:7

80 Den fjärde här aktuella motionen, 1986/87:N523 (vpk), går ut på att riksdagen hos regeringen skall begära att naturgasdrift vid Karlshamns oljekraftverk prövas omgående.

Först tar utskottet upp frågan om en gasledning mellan Sverige och Finland, det s.k. Östgasprojektet. Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motionsyrkanden om detta projekt.

Våren 1985 (NU 1984/85:30 s. 110) hänvisade utskottet till den rapport i frågan som Swedegas hade överlämnat till regeringen år 1984. Swedegas sammanfattande bedömning var att projektet framstod som lönsamhetsmässigt mycket riskabelt och oproportionellt kapitalkrävande. Utskottet anslöt sig till den bedömningen men uttalade också att detta ställningstagande inte innebar att varje möjlighet till import av naturgas österifrån skulle uteslutas i ett längre perspektiv. Ekonomiska och miljömässiga överväganden borde vid varje tillfälle göras vid bedömningen av enskilda projekt, menade utskottet.

Förra året fann utskottet (NU 1985/86:18 s. 9) att detta uttalande alltjämt gällde generellt. Det låg väl i linje med de riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden av naturgasanvändningen som utskottet diskuterade i sitt betänkande och som hade som en utgångspunkt att utbyggnaden skall ske på kommersiell grund.

Det framgår av bl.a. energiverkets nyss nämnda rapport att möjligheten att utvidga naturgasnätet från Finlands västkust till Sverige är föremål för nya utredningar. Bl.a. förs diskussioner mellan svenska intressen och det finska gasbolaget Neste om möjligheterna att koppla ihop de finska och svenska gasledningssystemen.

Utskottet har fortfarande samma grundinställning som tidigare i frågan om den fortsatta naturgasutbyggnaden. Naturgas har fördelar från miljösynpunkt. På sikt kan naturgasen också bli ett alternativ inför avvecklingen av kärnkraften. Naturgasverksamheten skall bedrivas på kommersiella grunder. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör göra något särskilt uttalande rörande Östgasprojektet såsom föreslås i motionerna 1986/87:N521 (s) och 1986/87:N522 (vpk). Det får ankomma på regeringen samt berörda myndigheter och företag att driva arbetet med naturgasintroduktionen vidare utifrån de allmänna riktlinjer som riksdagen har lagt fast. Motionerna avstyrks följaktligen.

1 motion 1986/87:N304 (vpk) åberopas planer i Sovjetunionen på ett gruvprojekt på Kolahalvön i vilket man önskar utländsk medverkan. Motionärerna erinrar om att vissa kontakter har förekommit mellan Sverige och Sovjetunionen om detta projekt. De vill att man från svensk sida skall aktualisera frågan om leveranser av sovjetisk gas i detta sammanhang. Sådana leveranser skulle kunna utgöra motköpsobjekt, varvid svenska leveranser skulle bestå av bl.a. gruvutrustning.

Följande kan konstateras beträffande Kolaprojektet. Vid sammanträde med den blandade svensk-sovjetiska regeringskommissionen för ekonomiskt och tekniskt-vetenskapligt samarbete (biandkommissionen) våren 1986 enades man om att undersöka möjligheterna för ett samarbete rörande utvinning och bearbetning av mineraler på Kolahalvön, speciellt i vad avsåg

NU 1987/88:7

6 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

vidareförädling av avfall från apatitflotation. Som ett led i detta arbete besökte - under ledning av statssekreteraren i utrikesdepartementets handelsavdelning - en svensk näringslivsdelegation Kolahalvön hösten 1986 för att närmare studera samarbetsmöjligheterna, i första hand på apatitområdet. Därvid konstaterades att teknologin för utvinning resp. bearbetning av mineraler på Kolahalvön bl.a. borde göras till föremål för svensk-sovjetiska diskussioner på expertnivå. Regeringen uppdrog senare under år 1986 åt styrelsen för teknisk utveckling (STU) att anordna ett möte för sådana diskussioner. Det ägde rum i Stockholm våren 1987.

Regeringen uppdrog hösten 1986 åt Boliden WP-Contech AB att göra en förstudie av svenska företags möjligheter att delta i samarbete vad gäller bearbetning av avfall från apatitbrytning och vidare utbyggnad och utrustning av befintliga anläggningar på Kolahalvön. Resultatet av undersökningen redovisades i juni 1987 och diskuterades i en särskild arbetsgrupp i samband med ett möte i biandkommissionen samma månad. Överläggningarna fortsätter, och från svensk sida har framförts önskemål om att de skall breddas till att avse hela utvinningsprocessen.

Utskottet kan sålunda konstatera att en rad kontakter har förevarit inom ramen för Kolaprojektet. Det finns enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen att uppmana regeringen att koppla ihop detta projekt med frågan om gasleveranser från Sovjetunionen. De båda projekten torde vart och ett för sig böra utredas ytterligare innan frågan om en sådan sammankoppling över huvud taget kan prövas. Med det sagda avstyrker utskottet här behandlad del av motion 1986/87:N304 (vpk).

Den sista här behandlade motionen gäller Karlshamns oljekraftverk. Detta ägs av Karlshamns Kraftgrupp AB, som i sin tur ägs av Sydkraft AB. Verket fungerar som ett s.k. toppbelastningsverk. Det används sålunda vid belastningstoppar och fungerar som reservkraftverk. Utskottet har erfarit att ägarna anser att Karlshamnsverket även för den närmaste framtiden bör fungera på detta sätt. En eventuell framtida naturgasbaserad elproduktion borde, uppges det, ske i ett nytt verk med utnyttjande av bästa tillgängliga teknik.

Utskottet anser att riksdagen inte har anledning att uttala sig för att frågan om naturgasdrift vid Karlshamns oljekraftverk omgående skall prövas. Följaktligen avstyrks motion 1986/87:N523 (vpk).

Övrigt om energiproduktion och energihushållning

Två motionsyrkanden inom energiområdet är av mer allmän natur. De gäller en sammanställning över energisatsningar samt särskilda former för ägande och drift av energiproduktion.

Regeringen uppmanas i motion 1986/87:N185 (c) att göra en sammanställning över lyckade energisatsningar som har gjorts i landet och som stämmer med riksdagens beslut om ett energisystem baserat på energihushållning och inhemska förnybara energikällor. Regeringen borde också dra slutsatser därav. Motionärernas egna slutsatser är att kärnkraften omedelbart kan börja avvecklas. Samtidigt kan oljeanvändningen minskas ytterligare, älvarna skyddas och kolanvändningen för värmeändamål begränsas.

NU 1987/88:7

82 Utskottet vill påminna om att de myndigheter som stöder forskning och utveckling inom energiområdet har ett informationsansvar inom sina resp. områden. Statens energiverk har vidare en viktig roll som samordnare av information om pågående utvecklingsverksamhet på energiområdet. Det gäller såväl tillförsel av som hushållning med energi. Utskottet noterar vidare att elanvändningsdelegationen i sitt betänkande (SOU 1987:68) Elhushållning på 1990-talet har tagit upp vissa informationsfrågor. Mot här angiven bakgrund finner utskottet det inte vara påkallat att riksdagen tar initiativ till en sådan sammanställning av lyckade energisatsningar som motionärerna önskar. Motion 1986/87:N185 (c) avstyrks i här berörd del.

I motion 1986/87:N540 (c) begärs att regeringen skall vidta åtgärder som gör det möjligt att organisera energiproduktionsföretag enligt partrederiprincipen. Denna princip skulle lätt gå att omsätta på ägande och drift av t.ex. vattenkraftverk, sägs det i motionen. Den stimulans detta skulle ge skulle innebära ett icke oväsentligt elenergitillskott. Kreditbehov skulle lösas genom ett sådant förfarande. Andra fördelar som motionärerna ser är att ett större engagemang skulle skapas hos ägarna.

Upplysningar om partrederiprincipen har lämnats i det föregående (s. 34 f.). Partrederi är en företagsform som är speciell för sjörätten. De civilrättsliga reglerna om partrederi finns i sjölagen (1891:35). Varje redare svarar, om inte annat överenskommits, för partrederiets förpliktelser endast i förhållande till sin andel i fartyget. Reglerna om partrederier innebär att dessa - i likhet med handelsbolag - inte anses som självständiga skattesubjekt. Bestämmelser om handelsbolag finns i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Frågor rörande partrederier har behandlats i riksdagen flera gånger. Skatteutskottet underströk våren 1986 (SkU 1985/86:28) att partrederiernas ekonomiska problem är allvarligt och att man så snart som möjligt borde söka komma fram till lösningar som kan förbättra deras ekonomiska ställning. Våren 1987 (SkU 1986/87:27) förutsatte skatteutskottet liksom tidigare att vissa frågor rörande partrederier skulle uppmärksammas i det fortsatta utredningsarbetet på skatteområdet.

I detta sammanhang bör också framhållas att företagsskattekommittén i delbetänkandet (SOU 1986:44) Staketmetod för beskattning av handelsbolag har föreslagit nya regler för bl.a. beskattning av handelsbolag. Övervägandena inom regeringskansliet med anledning av förslag om ändrade civilrättsliga och skatterättsliga regler är ännu inte slutförda. Vid dessa överväganden kan även förslag från utredningen (Fi 1985:06) om reformerad företagsbeskattning få betydelse.

Rent tekniskt sett finns det redan i dag möjlighet att driva verksamhet av olika slag under civilrättsliga och skattemässiga förutsättningar motsvarande dem som gäller för partrederier. Reglerna för denna företagsform överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller beträffande handelsbolag och kommanditbolag. I ett handelsbolag ansvarar var och en av delägarna för bolagets skulder, medan i ett kommanditbolag kommanditdelägarnas ansvarighet för skulderna är beloppsmässigt begränsad. Vid inkomstbeskattningen

NU 1987/88:7

betraktas handelsbolaget eller kommanditbolaget inte som ett självständigt skattesubjekt, utan bolagets inkomst beskattas, på samma sätt som gäller för ett partrederi, i stället hos de olika delägarna efter vars och ens andel i inkomsten. Om underskott uppkommer i verksamheten är delägarna i princip berättigade till avdrag för sin del av underskottet.

Några formella hinder mot att driva energiföretag i form av handelsbolag föreligger sålunda inte. Att driva verksamhet i denna form kan - som motionärerna konstaterar - innebära fördelar av olika slag, inte minst vid beskattningen. Samtidigt bör framhållas att skattefrågorna för handelsbolag och andra företag är under utredning (Fi 1985:06) och att, oavsett hur reglerna kan komma att ändras, de ekonomiska problemen i samband med t.ex. energiproduktion inte kan lösas enbart genom att man väljer en lämplig företagsform. Utskottet finner det mot här angiven bakgrund inte meningsfullt att regeringen skulle uppmanas att vidta särskilda åtgärder för att möjliggöra att energiproduktionsföretag kan organiseras efter mönster av partrederier. Utskottet avstyrker således motion 1986/87:N540 (c).

Energistatistik

Utskottet behandlar slutligen motion 1986/87:N501 (m), som berör energistatistik. Där erinras om att det finns olika sätt att beräkna energitillförseln från vattenkraft och kärnkraft. I Sverige anges denna tillförsel vanligen som mängden producerad elenergi. Förluster vid vattenkrafts- och kärnkraftsproduktionen medtas sålunda inte. För övriga energislag avser tillförselmåttet den faktiska energiförbrukningen, dvs. inkl. omvandlingsförluster.

Denna beräkningsmetod underskattar, sägs det i motionen, elkraftens betydelse i det svenska energisystemet. Energistatistiken borde ge en så långt möjligt rättvisande spegling av energisituationen. Motionären föreslår att Sverige skall övergå till att beräkna tillförseln av energi från vattenkraft och kärnkraft enligt den metod som tillämpas av den internationella organisationen Världsenergikonferensen (World Energy Conference, WEC). Metoden, som också används av OECD (Organization for Economic Cooperation and Development), innebär att den vattenkrafts- och kärnkraftsproducerade elkraften räknas upp med faktorn 2,6 till att avse den energimängd som skulle ha erfordrats för att i konventionella kondenskraftverk producera motsvarande elenergi. Faktorn 2,6 motsvarar en antagen verkningsgrad i dessa kraftverk om knappt 40 %. I motionen krävs att riksdagen skall begära att regeringen verkar för en övergång till denna beräkningsprincip.

Förutom den gängse inhemska redovisningen av energitillförseln publicerar statistiska centralbyrån (SCB) en alternativ beräkning. I denna mäts tillförseln av energi från vattenkraften i form av rörelseenergin i det fallande vattnet, medan energitillförseln från kärnkraften anges som den avgivna värmemängden från reaktorerna. Denna beräkningsmetod överensstämmer vad gäller kärnkraften med den princip som används inom Förenta nationerna. Tillförseln av energi från vattenkraften anges av FN som den producerade elenergin.

Det tillämpas alltså olika metoder för att beräkna energitillförseln. Dessa har beskrivits i det föregående (s. 30 f.). Där har också de skilda utvecklings -

NU 1987/88:7

förlopp för den svenska energitillförseln som de olika metoderna resulterar i blivit åskådliggjorda. Enligt den gängse beräkningen i Sverige uppgick den inhemska energitillförseln år 1986 till 451 TWh eller ungefär samma nivå som tillförseln år 1970. Övriga här beskrivna beräkningsprinciper leder alla till en ökning av tillförseln från år 1970 till år 1986 med ca 30 %. De skiljaktiga utvecklingarna förklaras främst av kärnkraftens utbyggnad. Till följd av att landets elproduktion för närvarande till ca 95 % utgörs av vattenkrafts- och kärnkraftsproducerad elenergi uppvisar den gängse beräkningen i Sverige en klart lägre nivå på den nuvarande energitillförseln än de nivåer som övriga beräkningsmetoder stannar vid.

Som tidigare har nämnts gav regeringen i mars 1986 tilläggsdirektiv till utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN) att kartlägga orsakerna till de senaste årens tillväxt i elförbrukningen. I utredningsuppdraget ingick också att studera och bedöma statistiken på elanvändningsområdet. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i april 1986 och därav föranledda utredningsprojekt ändrade förutsättningarna för utredningen. Det beslöts därför att dess fortsatta arbete skulle koncentreras till statistik- och prognosfrågor inom energisektorn.

Utredningen har i dagarna avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1987:65) Statistik och prognoser på energiområdet. I detta har bl.a. de olika metoderna att beräkna energitillförseln uppmärksammats. Utredaren - riksdagsman Per Olof Håkansson (s) - säger sig inte ha funnit tillräckligt starka motiv för att föreslå en förändring av det officiella sättet att redovisa energibalanser i Sverige. Det är dock angeläget, anförs det i betänkandet, att det tydligare än vad som hittills har varit fallet informeras om vad energibalanserna innehåller och hur redovisningen är upplagd.

Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) har påbörjat ett projekt som syftar till att skapa en internationell standardisering av grundläggande begrepp för analys och jämförelse av olika energisystem. Inom ramen för projektet har bl.a. skilda modeller för att beskriva energisystem skisserats. Vidare har SIS i samarbete med den internationella standardiseringsorganisationen distribuerat en enkät i frågan till de olika nationella standardiseringskommissionerna. Enkätsvaren visar enligt uppgift från SIS på att det föreligger ett stort intresse för att åstadkomma gemensamma internationella redovisningsnormer inom energiområdet. För närvarande ligger dock arbetet med projektet nere på grund av bristande ekonomiska resurser. Statens energiverk och SCB har båda ställt sig avvisande till att bidra till projektets finansiering.

Förekomsten av olika metoder för att beräkna energitillförseln från vattenkraft och kärnkraft är främst en effekt av att det inte finns någon ”naturgiven” entydig form för hur denna tillförsel skall redovisas. Det vore därför, menar utskottet, värdefullt om det internationellt kunde nås enighet om en redovisningsprincip på detta område. En sådan redovisning bör ge upplysningar om alla de omvandlingsförluster som uppkommer i flödet av energi från dess primära form fram till att den nyttiggörs av de slutliga energikonsumenterna.

Den beräkningsprincip som förordas av motionären innebär som tidigare har sagts att den elenergi som produceras vid vattenkraftverk och kärnkraft -

NU 1987/88:7

verk räknas upp till motsvarande energimängd i kondenskraftverk. Enligt vad utskottet har erfarit har denna metod kritiserats av bl.a. experter på statistikfrågor inom FN. De har bl.a. påpekat att alternativet till kärnkraftsbaserad elenergi inte nödvändigtvis behöver vara elkraft som produceras i kondenskraftverk.

Utskottet har inte funnit skäl att i avvaktan på en internationell överenskommelse i redovisningsfrågan föreslå någon ändrad mall för hur energitillförseln skall beräknas. Som har framgått av det föregående publicerar SCB en alternativ beräkning som beaktar omvandlingsförlusterna vid vattenkrafts- och kärnkraftsproduktionen. Motion 1986/87:N501 (m) avstyrks sålunda. Utskottet vill emellertid understryka det angelägna i att förutsättningarna för olika typer av redovisningar på energiområdet klarläggs så långt som möjligt.

Övrigt

Med vad som anförts i det föregående har utskottet tagit ställning till proposition 1986/87:159 även i vad avser de avsnitt rörande energipolitikens framtida inriktning som regeringen har berett riksdagen tillfälle att ta del av.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N176 yrkande 1, motion 1986/ 87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N 178 yrkande 1, motion 1986/87:N181 yrkande 2, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N534 yrkande 1, motion 1986/87:N548och motion 1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

2. beträffande avvecklingsplan för kärnkraften, rn.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N176 yrkande 1, motion 1986/ 87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N178 yrkande 1, alla yrkandena i frågavarande del, motion 1986/87:N180, motion 1986/ 87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 10, motion 1986/87:N535 och motion 1986/ 87:N551 yrkande 3 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

3. beträffande urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer

att riksdagen avslår motion 1986/87:N176 yrkandena 2 och 3, motion 1986/87:N178 yrkande 2, motion 1986/87:N185 yrkande 1 och motion 1986/87:N506 yrkande 11,

4. beträffande information om kärnkraftsproduktion, m.m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:N 177 yrkande 2 och motion 1986/87:N181 yrkande 2, båda yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N183,

NU 1987/88:7

5. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen avslår motion 1986/87:N177 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N550,

6. beträffande förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 9,

7. beträffande internationella organ

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 8,

8. beträffande studie om kärnkraft och kärnvapen att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 7,

9. beträffande avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle att riksdagen avslår motion 1986/87:N176 yrkande 4, motion 1986/ 87:N506 yrkande 4 och motion 1986/87:N551 yrkande 9,

10. beträffande utländskt och svenskt kärnavfall att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 6,

11. beträffande situationen i kraftsystemet

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N178 yrkande 3 och motion 1986/87:N544 godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

12. beträffande prissättningen på elenergi

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N143 yrkande 4, motion 1986/ 87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkandena 4 och 7, motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N184 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N526 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

13. beträffande uranskatt

att riksdagen avslår motion 1986/87:N178 yrkande 8,

14. beträffande skatt på elenergi från kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1986/87:N176 yrkande 5 och motion 1986/87:N506 yrkande 3,

15. beträffande kostnadsanpassad eltaxa

att riksdagen avslår motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N527 och motion 1986/87:N551 yrkande 6,

16. beträffande prispåverkan av överföringsförluster att riksdagen avslår motion 1986/87:N395 yrkande 1,

17. beträffande kärnkraftens kostnader

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 1,

18. beträffande elhushållning och elersättning

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 5, motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 2, motion 1986/87:N509, motion 1986/ 87:N515 och motion 1986/87:N551 yrkandena 4 och 5 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

NU 1987/88:7

19. beträffande ny elproduktion

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N181 yrkande 2, motion 1986/87.N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N185 yrkande 2 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

20. beträffande mottryckskraft

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 2, motion 1986/ 87:N178 yrkande 1 och motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, samt motion 1986/87:N506 yrkande 15 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

21. beträffande villkor för små kraftverk

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:167 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

22. beträffande garantipris för viss elkraft, m.m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:N178 yrkande 6 och motion 1986/87:N182,

23. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 14 och motion 1986/87:N536,

24. beträffande lokalisering av vindkraftverk

att riksdagen avslår motion 1986/87 :N396 yrkande 1,

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 9 och motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

26. beträffande investeringsstöd till solvärmeanläggningar

att riksdagen avslår motion 1986/87:N179, motion 1986/87:N506 yrkande 20 och motion 1986/87:N525,

27. beträffande importlicenser för kol

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 16,

28. beträffande inhemska bränslen m.m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 17 och motion 1986/87:N551 yrkande 2 i ifrågavarande del,

29. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen avslår motion 1986/87:N521 och motion 1986/87:N522,

30. beträffande gruv- och gassamarbete med Sovjetunionen att riksdagen avslår motion 1986/87:N304 yrkandena 2 och 3,

31. beträffande Karlshamns oljekraftverk att riksdagen avslår motion 1986/87:N523,

32. beträffande redovisning av vissa energisatsningar att riksdagen avslår motion 1986/87:N185 yrkande 3,

NU 1987/88:7

33. beträffande energiföretag efter mönster av partrederier att riksdagen avslår motion 1986/87:N540,

34. beträffande energistatistik

att riksdagen avslår motion 1986/87:N501.

Stockholm den 26 november 1987 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Sven-Åke Nygårds (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Elving Andersson (c) och Leo Persson (s).

Reservationer

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Utskottets uppfattning” och slutar på s. 41 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till vad som anförs i motion 1986/87:N177 (m) - och såsom vid upprepade tillfällen framhållits i motioner och reservationer av företrädare för moderata samlingspartiet - slå fast att Sveriges välstånd är beroende av en god energiförsörjning. Tillgången på energi till låg kostnad har satt sin prägel på svensk industri. Det är därför angeläget att det drivs en näringsvänlig energipolitik som förenas med omfattande hänsyn till miljön. Vid utformningen av den långsiktiga energipolitiken skall hänsyn tas till riskerna för fortsatta skogsskador. Det är inte acceptabelt att väl fungerande kärnkraftverk ersätts av kolkondenskraftverk vilka medför ökade utsläpp av skadliga ämnen. Det finns ett direkt samband mellan ökad ekonomisk aktivitet och ökad elförbrukning. För att de långsiktiga ekonomiska problemen skall kunna övervinnas måste produktionen öka. Detta förutsätter en ökad tillgång på elenergi.

Energipolitiken skall enligt utskottets uppfattning inriktas på att den fria marknadens förmåga att utveckla ett effektivt energisystem tillvaratas. Detta är väl motiverat både av budgetskäl och med hänsyn till energiförsörjningen. Byråkratins inflytande över energibesluten måste reduceras. Enskilda företag och kommuner bör utan påtryckningar från staten kunna välja de energiförsörjningsalternativ som är mest lämpade för deras behov. Studier av de statliga ingripanden som gjorts på energiområdet har visat att utvecklingen av marknadspriserna på energiråvarorna har utgjort det viktigaste och mest effektiva styrmedlet vid val av energislag och för sparande. En långtgående offentlig styrning genom tvingande bestämmelser eller höga skattesatser kan leda till ineffektiv resursanvändning.

NU 1987/88:7

89 Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses den nu behandlade delen av motion 1986/87:N177 (m) liksom motion 1986/87:N548 (m). Utskottet avstyrker därmed propositionen i här behandlad del.

De tankegångar som utvecklas i motionerna 1986/87:N181 (fp), 1986/ 87:N178 (c), 1986/87:N551 (c), 1986/87:N184 (c), 1986/87:N534 (c) och 1986/87:N176 (vpk) skiljer sig i väsentliga avseenden från utskottets uppfattning. Motionerna avstyrks följaktligen i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N548 och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N176 yrkande 1, motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N181 yrkande 2, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, motion 1986/87:N534 yrkande 1 och motion 1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, godkänner av utskottet angivna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken.

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Utskottets uppfattning” och slutar på s. 41 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N181 (fp) är det en självklar uppgift för regeringen att på grundval av det utredningsarbete som har bedrivits efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl bringa klarhet i inriktningen av energipolitiken. Propositionen ger dock ingen sådan klarhet. Utskottet har noterat att regeringen avser att återkomma till riksdagen med preciserade förslag våren 1988. De förslag som framförs i motion 1986/87:N181 (fp) bör enligt utskottets mening utgöra en grund för regeringens proposition. Till frågan om kämkraftsavvecklingen och till övriga konkreta förslag i olika sakfrågor återkommer utskottet strax. Den allmänna inriktningen av energipolitiken bör vara följande. Grundläggande är att omställningen av energisystemet bör ske inom ramen för en väl fungerande marknadsekonomi. 1985 års riktlinjer för energipolitiken bör i allt väsentligt ligga fast. Den tid som står till förfogande skall utnyttjas effektivt till utveckling av ny teknik, delvis byggd på andra energiråvaror än de som nu dominerar. Åtgärder för en förbättrad energihushållning skall vidtas snarast. Ett mål bör vara att på lång sikt finna vägar till låga kostnader för att utvinna energi med ringa eller ingen miljöpåverkan.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses den här behandlade delen av motion 1986/87:N181 (fp). Vad som föreslås i här aktuella delar av motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N548 (m), 1986/87:N178 (c), 1986/ 87:N184 (c), 1986/87:N534 (c), 1986/87:N551 (c) och 1986/87:N176 (vpk) ger mot bakgrund av vad nu har anförts inte anledning till någon meningsyttring

NU 1987/88:7

av riksdagen. Alltså avstyrks dessa delar av motionerna liksom propositionen i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N176 yrkande 1, motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, motion 1986/87:N534 yrkande 1, motion 1986/87:N548 och motion 1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, godkänner av utskottet angivna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken.

3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Utskottets uppfattning” och slutar på s. 41 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i den kritik mot regeringen som framförs i motion 1986/87:N178 (c). Propositionen innehåller inte några reella förslag. Det är anmärkningsvärt att regeringen, efter fem år i regeringsställning och ett år efter olyckan i Tjernobyl, först nu säger sig vilja starta arbetet med energihushållning och utveckling av alternativa energislag.

Utskottet vill understryka att en offensiv och framtidsinriktad energipolitik för effektivare energianvändning och användning av förnybara energislag har en avgörande betydelse för möjligheterna att förbättra vår ekonomi och värna om natur och miljö. Den strategi för energisystemet som förordas i motionerna 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N551 (c) ger enligt utskottets uppfattning de bästa förutsättningarna för att dessa för samhället viktiga mål skall kunna nås. Strategin bygger på ett decentralistiskt synsätt och utgår från nödvändigheten av hushållning med tillgängliga resurser. Ett övergripande mål för energipolitiken bör vara att energianvändningen anpassas till naturens eget kretslopp. Uppfylls inte detta mål kommer den ekonomiska tillväxten att förkvävas och omfattande miljöskador att uppstå. En omfattande energianvändning utgör inget självändamål. Tillförd energi skall användas effektivt. Energisystemen skall ges en flexibel och lokalt anpassad, småskalig utformning.

I likhet med motionärerna anser utskottet att energipolitiken måste inriktas på att det skall skapas ett decentraliserat energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska, förnybara energikällor. Det är av såväl ekonomiska som miljömässiga skäl nödvändigt att energipolitiken på både kort och lång sikt inriktas på effektivitet och hushållning. Därigenom erhålls de bästa förutsättningarna för att kraven på resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet och en stärkt ekonomi skall kunna tillgodoses. För att energisystemet på ett miljövänligt sätt skall kunna styras över mot användning av förnybara energikällor är en medveten hushållning med energikvalitet av stor vikt.

NU 1987/88:7

91 Utskottet vill vidare peka på att den här förordade inriktningen av energipolitiken har en betydande inverkan på möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen, förbättra bytesbalansen och minska sårbarheten i energiförsörjningen. En satsning på inhemsk energi är av väsentlig betydelse för möjligheterna att skapa ny sysselsättning. Exempelvis bör utnyttjande av inhemsk skogsenergi och torv kunna ge många arbetstillfällen, främst i de regioner där sysselsättningsproblemen är störst. Att inhemska energialternativ utnyttjas torde därför vara samhällsekonomiskt lönsamt även om investeringarna med en företagsekonomisk beräkning i vissa fall inte är motiverade.

För att bytesbalansen skall förbättras är det vidare önskvärt att importerad energi ersätts med inom landet producerad energi där så kan ske till rimlig kostnad. En utgångspunkt bör således vara att avvecklingen av kärnkraften skall genomföras på ett sådant sätt att en övergång till ett energiförsörjningssystem baserat på effektivare energianvändning och i huvudsak inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor kan ske direkt och utan en ökad användning av kol och olja med de påfrestningar på miljö och samhällsekonomi som denna skulle innebära.

Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemska energikällor uppvisar även en större säkerhet och bättre försörjningstrygghet än storskaliga system baserade på importerade bränslen.

Härutöver vill utskottet betona vikten av att den energipolitik som fördes under perioden 1976-1982 fullföljs. Den var inriktad på att successivt forma ett decentralistiskt energisystem byggt på allsidighet, bättre energihushållning och utnyttjande av olika förnybara inhemska energikällor.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom blir ifrågavarande delar av motionerna 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N551 (c) helt tillgodosedda. Delvis ligger ett sådant uttalande också i linje med önskemål i motionerna 1986/87:N184 (c), 1986/87:N534 (c) och 1986/87:N176 (vpk).

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker motsvarande delar av propositionen liksom här behandlade delar av motionerna 1986/87:NI77 (m), 1986/87:N548 (m) och 1986/87:N181 (fp).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, med anledning av motion 1986/ 87:N176 yrkande 1, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N534 yrkande 1 och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N181 yrkande 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/ 87:N548 godkänner av utskottet angivna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken.

NU 1987/88:7

4. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Utskottets uppfattning” och slutar på s. 41 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse: Utskottet finner de riktlinjer som presenteras i propositionen vara alltför diffusa och allmänt hållna för att de skall kunna tjäna som grund för den framtida energipolitiken. Propositionstexten består endera av självklarheter eller av avsnitt som kan tolkas olika, beroende på vilka värderingar man utgår från då man tar del av dem.

En verkligt konkret och meningsfylld diskussion om energipolitiken är enligt utskottets uppfattning inte möjlig enbart på basis av propositionen. En sådan diskussion skulle emellertid inte heller främjas av att riksdagen skulle avslå propositionen. En fullständigare proposition är att vänta under våren 1988. Riksdagen bör nu begagna tillfället till att ge regeringen anvisningar om hur den bör utforma vårens proposition och om vilka avgörande frågor som där måste klart besvaras. Väsentligt är härvid främst att regeringen fullt ut drar konsekvenserna av de senaste årens erfarenheter på energiområdet. Tjernobylolyckan har i grund ändrat perspektivet på kärnkraften och dess avveckling. Praktiska erfarenheter och teknikutveckling har visat att ett högt avancerat industriellt samhälle kan leva och utvecklas vid en energianvändning på stabil eller t.o.m. långsamt sjunkande nivå. Energisystemen kan utformas så att det inte behöver uppstå skador på det ekologiska systemet. Dessa insikter måste enligt utskottets mening utgöra grund för den kommande energipolitiken.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Följaktligen tillstyrker utskottet den här behandlade delen av motion 1986/87:N176 (vpk). Något initiativ baserat på de övriga här behandlade motionerna vill utskottet inte föreslå. De avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N176 yrkande 1 i ifrågavarande del, med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N181 yrkande 2, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, motion 1986/87:N534 yrkande 1, motion 1986/87:N548 och motion 1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, godkänner av utskottet angivna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken.

5. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (mom. 2)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 46 med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Utskottet vill först, såsom görs i motion 1986/87:N177 (m), kraftigt

ifrågasätta regeringens arbetsgång i denna för nationen så viktiga fråga. Regeringen anger att det vid mitten av 1990-talet kommer att föreligga förutsättningar för avveckling av två kärnkraftsreaktorer. Nya utredningar tillsätts dock för att klarlägga om det verkligen finns sådana förutsättningar. En rimligare arbetsgång borde vara att först genomföra utredningar och därefter dra slutsatser av dem.

Utskottet vill påminna om att kärnkraftverken inte ger upphov till några luft- eller vattenföroreningar. De alternativ som nu är aktuella som ersättning för kärnkraft är alla kraftkällor som innebär en betydande negativ miljöpåverkan. Konsekvenserna av en förtida kärnkraftsavveckling är så allvarliga från såväl kostnads- som miljösynpunkt att en sådan avveckling ter sig oförsvarbar. Utskottet anser att ett awecklingsbeslut bör dröja så länge som möjligt. De svenska kärnkraftverken bör tas ur drift när de inte längre uppfyller säkerhetskraven eller när produktionen upphör att löna sig. Till dess är det mest fördelaktigt för både miljön och ekonomin att de nyttjas. Genom att fullt ut utnyttja investeringarna i kärnkraftverken kan vi under en följd av år bespara oss stora mängder av de luftföroreningar som är förknippade med användningen av de alternativa energikällor vilka närmast står till buds. Samtidigt undviks en onödig kapitalförstöring, oförenlig med de hushållningsprinciper som måste prägla en rationell energipolitik. Inställningen att kärnkraften skall avvecklas senast år 2010 innebär att regeringen redan har bundit sig vid ett handlande som kommer att medföra stora merkostnader för det svenska folkhushållet.

Det är mot här angiven bakgrund orimligt att riksdagen nu skulle ta ställning till regeringens mycket diffusa riktlinjer. Om den föreliggande propositionen skulle bifallas av riksdagen skulle detta i framtiden kunna komma att tolkas som ett beslut att två kärnkraftsreaktorer skall avvecklas senast år 1996. Ett bifall till propositionen skulle vidare innebära en ytterligare låsning vid en avveckling av de därefter återstående reaktorerna under perioden 1996-2010. Konsekvenserna av detta är inte heller redovisade i propositionen. Utskottet avstyrker följaktligen propositionen i här behandlad del och tillstyrker motsvarande delar av motion 1986/87:N177 (m).

Utskottet ser mot här angiven bakgrund inte heller anledning för riksdagen att hos regeringen kräva en sådan samlad ersättnings- och awecklingsplan för kärnkraften som föreslås i motion 1986/87:N181 (fp) eller ett sådant handlingsprogram som påyrkas i motion 1986/87:N551 (c). Till olika konkreta delfrågor rörande hushållning, styrmedel, teknikutveckling m.m. återkommer utskottet senare i detta betänkande. De nämnda motionerna avstyrks i här aktuell del liksom motsvarande del av motion 1986/87:N178 (c).

Utskottets ställningstagande innebär också att kraven i motionerna 1986/87:N184 (c), 1986/87:N535 (c), 1986/87:N176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk) på en awecklingsplan för kärnkraften avstyrks liksom motion 1986/ 87:N180 (c).

NU 1987/88:7

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N176 yrkande 1 och motion 1986/87:N178 yrkande 1, båda yrkandena i ifrågavarande del, motion 1986/87:N180, motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 10, motion 1986/ 87:N535 och motion 1986/87:N551 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (mom. 2)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 46 med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl visar att kärnkraftens avveckling måste genomföras så snabbt som möjligt. Utskottet har med beklagande funnit att regeringen inte har lämnat några konkreta förslag på detta område. Avvecklingen borde, som anförs i motion 1986/87:N551 (c), ha inletts redan tidigare då kärnkraftens andel av energiförsörjningen var mindre. Utskottet anser att utslaget av folkomröstningen om kärnkraft skall respekteras men förutsätter att regeringen tar till vara alla de möjligheter som står till buds för en snabbare avveckling. Regeringen bör ta de initiativ som erfordras för att en avvecklingsplan för kärnkraften skall upprättas omgående. Denna plan bör, menar utskottet, kombineras med åtgärder som stimulerar en övergång till ett energisystem baserat på i huvudsak förnybara, inhemska energikällor och till en effektivare energianvändning. Som föreslås i motion 1986/87:N551 (c) bör regeringen upprätta ett konkret handlingsprogram som förutom avvecklingen av kärnkraften innefattar åtgärder som syftar till en effektivare energianvändning, utnyttjande av sådana energikällor som nyss nämnts och ett fortsatt minskat oljeberoende. Vägledande för ett sådant handlingsprogram bör vara de synpunkter som i denna del närmare utvecklas i motionen (se s. 14). I sammanhanget bör regeringen även överväga alternativa möjligheter att ge kärnkraftverkens ägare skälig ersättning för sådana reaktorer som genom politiska beslut stängs av i förtid. De förslag som framförs i motion 1986/87:N180 (c) bör därvid prövas.

Här vill utskottet understryka att kärnkraften kan avvecklas lönsamt och utan att användningen av kol och olja behöver öka. De i motionen redovisade miljövänliga och ekonomiskt fördelaktiga alternativen bygger på sparande, fortsatt effektivisering samt ökad användning av förnybara och miljövänliga energikällor.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses helt önskemålen i motionerna 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N551 (c) liksom till väsentlig del motionerna 1986/87:N184 (c), 1986/87:N535 (c), 1986/87:N176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk), alla i nu behandlad del. Propositionen i motsvarande delar avstyrks.

NU 1987/88:7

95 Av vad här har anförts framgår att utskottet tar bestämt avstånd från de synpunkter på kärnkraftens roll inom energisystemet som kommer till uttryck i motion 1986/87:N177 (m). Utskottet ser inte heller någon anledning för riksdagen att ställa sig bakom det krav på en sådan ersättnings- och awecklingsplan för kärnkraften som begärs i motion 1986/87:N181 (fp). Motionerna avstyrks därför i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande awecklingsplan för kärnkraften, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 10 och motion 1986/87:N551 yrkande 3, med anledning av motion 1986/87:N176 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N180, motion 1986/ 87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N535 och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Awecklingsplan för kärnkraften, m.m. (mom. 2)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 46 med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att det nu finns en stark uppslutning kring kravet på att kärnkraften skall avvecklas till senast år 2010. Det är dock anmärkningsvärt att regeringen, efter den utvärdering som nu har gjorts efter Tjemobylolyckan, inte har lyckats klargöra sin syn på vilka riktlinjer som skall gälla för energipolitiken. Som föreslås i motion 1986/ 87:NI81 (fp) bör regeringen snarast låta utarbeta en plan för ersättning och avveckling av kärnkraften. Den bör därefter föreläggas riksdagen. En utgångspunkt bör vara att regeringen anmodar kraftföretagen att inom viss angiven tid inkomma med förslag om lokalisering av anläggningar för ny kraftproduktion. Regeringen bör med utgångspunkt i de ytterligare preciseringar som görs i motionen ange de förutsättningar som bör gälla med avseende på miljön, beredskapen, priser och tariffer för elenergi, beskattningen av energi, statligt stöd till energiteknisk utveckling, åtgärder för ökad hushållning med energi och regionalpolitiska aspekter.

Utskottet instämmer i regeringens konstaterande att det inte har kommit fram något som ger anledning att tidigarelägga den tidpunkt när kärnkraftsawecklingen skall vara helt genomförd. Det är också viktigt att effekterna för samhället i hög grad blir beroende av den takt med vilken avvecklingen sker. Det skall dock betonas att de samhällsekonomiska kostnaderna blir högre ju tidigare man väljer att påbörja avvecklingen.

Det är mot den nu angivna bakgrunden häpnadsväckande att föredraganden i propositionen hävdar att ekonomiska skäl talar för att awecklingsplanen borde utsträckas i tiden. Utskottet förutsätter att regeringen på ett mer seriöst sätt försöker belägga denna ståndpunkt om regeringen i den aviserade

NU 1987/88:7

propositionen skulle kvarstå vid uppfattningen att avvecklingens start skall tidigareläggas.

Utskottet tillstyrker mot här angiven bakgrund motion 1986/87:N181 (fp) i nu behandlad del. Vad utskottet anfört är inte förenligt med ståndpunkten i motion 1986/87:N177 (m), vilken alltså avstyrks i denna del. Utskottet anser inte att riksdagen skall begära ett sådant handlingsprogram som önskas i motion 1986/87:N551 (c). Inte heller bör riksdagen hos regeringen begära förslag till sådana avvecklingsplaner som påyrkas i övriga här behandlade motioner (c, vpk). Dessa avstyrks följaktligen i här aktuell del liksom kravet i motion 1986/87:N180 (c) om ersättning till ägarna av kärnkraftverken.Detta krav saknar nu aktualitet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avvecklingsplan för kärnkraften, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N176 yrkande 1, motion 1986/ 87:N177 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N178 yrkande 1, alla yrkandena i ifrågavarande del, motion 1986/87:N180, motion 1986/ 87:NI84 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 10, motion 1986/87:N535 och motion 1986/ 87:N551 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer (mom. 3)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson, (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att tillräckligt underlag nu finns för ett beslut om en snabb avveckling av Barsebäcksverket. Regeringen bör genast återkomma till riksdagen med ett förslag därom. Vidare bör inga ytterligare medel få användas för ånggeneratorsbytet i Ringhals 2. I avvaktan på ett beslut av riksdagen bör regeringen hålla inne anvisade medel för detta ändamål. Ringhals 2 bör enligt utskottets uppfattning stängas omedelbart, bl.a. av arbetsmiljöskäl. De medel som friställs genom att ånggeneratorsbytet inte genomförs bör utnyttjas för att stimulera till en ökad användning av biobränslen och en effektivare energianvändning. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen uttala som sin mening. Önskemålen i nu behandlade delar av motionerna 1986/87:N178 (c), 1986/87:N185 (c) och 1986/87:N176 (vpk) tillgodoses därmed helt och motion 1986/87:N506 (vpk) i väsentlig del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N176 yrkandena 2 och 3, motion 1986/87:N178 yrkande 2 och motion 1986/87:N185 yrkande 1 och med anledning av motion 1986/87 :N506 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

7 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

9. Information om kärnkraftsproduktion, m.m. (mom. 4)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Reaktorhaveriet i” och slutar med ”och 1986/87:N181 (fp)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N177 (m) är det - mot bakgrund av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen - angeläget att politiker och massmedia söker förmedla en vederhäftig bild av kärnkraftens och andra energislags för- och nackdelar. Detta bör man göra i stället för att underblåsa den oro hos människorna som var en första naturlig följd av Tjernobylkatastrofen. Utskottet gör liksom motionärerna bedömningen att förståelsen för behovet av att behålla kärnkraften kommer att öka allteftersom allmänhetens kunskap om de olika energislagens effekter på miljön och samhällsekonomin ökar. I likhet med vad som görs i motion 1986/87:N183 (s) vill utskottet erinra om att även senast gjorda utredningar och undersökningar ger vid handen att säkerheten vid de svenska kärnkraftverken är sådan att anledning saknas för en tidigarelagd avveckling. Detta är ett konstaterande som kraftfullt måste poängteras.

Utskottet ser i motion 1986/87:N183 (s) ett glädjande vittnesbörd om det i och för sig välbekanta förhållandet att det även på socialdemokratiskt håll finns många insiktsfulla bedömare med en mera realistisk syn på kärnkraften än den som regeringen officiellt ger uttryck för. Kärnpunkten i motionärernas resonemang är att de faktiska riskerna med kärnkraften har överdrivits, samtidigt som man har undervärderat kärnkraftens roll som en positiv miljöfaktor.

Flera centrala myndigheter - statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion och statens kärnbränslenämnd - har enligt sina instruktioner till uppgift att sprida information beträffande kärnsäkerhetsfrågor. Ytterligare en grupp aktörer på detta område är de kommunalt förankrade lokala säkerhetsnämnderna. På goda grunder kan det hävdas att alltför många centrala organ nu är engagerade i denna informationsverksamhet. Det informationsbehov som åsyftas i motion 1986/87: N183 (s) är emellertid dåligt tillgodosett. Det gäller inte bara att beskriva säkerhetsproblemen och de ambitiösa lösningar av dessa som staten och kärnkraftsproducenterna har utvecklat.

En objektiv, bred och allsidig information behövs sålunda för att ge en del av den trygghetskänsla som många människor både utanför och inom kärnkraftsproduktionen i dag behöver. Regeringen bör ta de initiativ som krävs för att en sådan information skall komma allmänheten till del. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ställer sig bakom vad utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses motion 1986/ 87:N177 (m) i här behandlad del och väsentligen också motion 1986/87:N183 (s). Något uttalande av riksdagen med anledning av den här behandlade delen av motion 1986/87:N181 (fp) finner utskottet inte motiverat.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande information om kärnkraftsproduktion, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkande 2 i

NU 1987/88:7

ifrågavarande del, med anledning av motion 1986/87:N183 och med avslag på motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Information om kärnkraftsproduktion, m.m. (mom. 4)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Reaktorhaveriet i” och slutar med ”och 1986/87:N181 (fp)” bort ha följande lydelse: En kunnig och välmotiverad personal är en förutsättning för säker drift av kärnkraftverken. Personalen vid de svenska kärnkraftverken uppfyller mycket högt ställda krav. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att det så måste förbli under hela den tid kärnkraft ingår i det svenska energisystemet. Personalen bör som sägs i motion 1986/87:N181 (fp) ges det erkännande den är väl förtjänt av. De anställda vid kärnkraftverken måste kunna känna sig förvissade om fortsatt anställning och meningsfulla arbetsuppgifter även efter kärnkraftsavvecklingen. Utvecklingen och driften av de nya kraftverk som skall ersätta kärnkraften ger förutsättningar härför.

Regeringen bör vidta de åtgärder som erfordras för att berörd personal skall kunna känna trygghet inför framtiden. Riksdagen bör uttala detta som sin mening. Några särskilda informationsinsatser av den art som begärs i motionerna 1986/87:N177 (m) och 1986/87:N183 (s) anser utskottet inte erforderliga mot bakgrund av det utredningsarbete som har bedrivits efter Tjernobylolyckan.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande information om kärnkraftsproduktion, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N183 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Kärnvärmereaktorer (mom. 5)

Sten Svensson, Per Westerberg, och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet hänvisar” och slutar med ”motion 1986/87:N550 (m)” bort ha följande lydelse:

Kärnvärmereaktorer enligt Securemodellen uppfyller mycket högt ställda säkerhets- och miljökrav. Säkerhetssystemet är inte avhängigt av pumpar och styrstavar utan är konstruerat så att reaktorn stänger av sig själv vid ett olyckstillbud. Utskottet anser att denna nya teknik måste utvärderas förutsättningslöst. Övervägande skäl finns för uppfattningen att folkomröstningen i kärnkraftsfrågan inte gällde denna typ av reaktorer. Riksdagen bör snarast undanröja de politiska och rättsliga hinder för bruk av kärnvärmereaktorer av Securetyp som nu finns.

NU 1987/88:7

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

5. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1986/87:N550 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. (mom. 6)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet står” och slutar med ”kärnreaktorer m.m.” bort ha följande lydelse:

Det regelsystem rörande export av ämnen och material på kärnenergiområdet och motsvarande tekniköverföring som nu finns ger vissa möjligheter till kontroll av syftet med den export som blir aktuell. Någon garanti för att de exporterade produkterna endast kommer till civil användning finns dock inte att få. Flera stater, bl.a. i tredje världen, uppges vara i färd med att utveckla egna kärnvapen. Denna process möjliggörs genom import av utländsk kärnkraftsteknologi. Detta är ett starkt skäl för ett sådant totalförbud mot export av reaktorteknologi som yrkandet i motion 1986/87:N506 (vpk) syftar till. Ett annat viktigt skäl är att Sverige genom en utökad export på detta område blir alltmer bundet till kärnkraftstekniken - ett förhållande som står i stark motsättning mot riksdagens beslut om avveckling av kärnkraftsproduktionen. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är ytterligare ett belägg för vikten av ett totalförbud mot export av reaktorteknologi.

Regeringen bör alltså med det snaraste lägga fram förslag till lagändringar som innebär att export av ämnen och utrustning på kärnenergiområdet och motsvarande tekniköverföring helt förbjuds och att det från början av år 1987 gällande förbudet enligt 6 § kärntekniklagen mot vissa förberedande åtgärder utsträcks till att omfatta också förberedelser med sikte på sådan export som nu nämnts. Med det sagda ansluter sig utskottet till det nu berörda yrkandet i motion 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N506 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. (mom. 6)

Fladar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet står” och slutar med ”kärnreaktorer m.m.” bort ha följande lydelse:

Utskottet står kvar vid sin tidigare uppfattning beträffande ett sådant exportförbud som här är i fråga. Det finns således enligt utskottets bedömning inte anledning att gå längre i fråga om utförselreglering än vad som - i god överensstämmelse med vårt lands internationella åtaganden - gäller enligt befintlig lagstiftning. Härtill vill utskottet foga att regeringen aktivt bör verka för att exporten av säkerhetssystem för kärnkraftverk ökas.

Det är väsentligt att svenskt kunnande inom säkerhets- och strålskyddsområ- NU 1987/88:7 dena ställs till omvärldens förfogande. Likaså vill utskottet åter peka på de nyss nämnda uttalandena om en belysning av frågor rörande det internationella övervaknings- och kontrollsystemet. Utskottet avstyrker således den här behandlade delen av motion 1986/87:N506 (vpk), som rör förbud mot export av kärnreaktorer m.m.

14. Internationella organ (morn. 7)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”internationella organ” bort ha följande lydelse:

Kärnkraften skapar fler problem än den löser som energikälla. Som föreslås i motion 1986/87:N506 (vpk) bör Sverige arbeta aktivt för att kärnenergins användning och utbyggnad skall först begränsas och därefter stoppas. Vårt lands medlemskap i Internationella atomenergiorganet (IAEA) måste användas i detta syfte. IAEA:s roll som övervakare av icke-spridningsfördraget för kärnvapen och samtidigt befrämjare av spridning av kärnkraft är ohållbar. Lika ohållbar är den svenska attityden att man försöker exportera kärnteknik samtidigt som man arbetar för förbud mot kärnvapen och har bestämt sig för avveckling av kärnkraften i det egna landet. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen begär förslag om åtgärder som syftar till att situationen med dessa oförenliga dubbla roller upphör.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande internationella organ att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Studie om kärnkraft och kärnvapen (mom. 8)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Näringsutskottet gör” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill framhålla att sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen blir alltmera uppenbart. Det är numera omöjligt för någon att hävda att det går att dra en definitiv gräns mellan ”civila” och ”militära” reaktorer. De stater utanför de redan etablerade och erkända kärnvapenmakternas krets som redan anses ha eller i det närmaste står i begrepp att skaffa sig kärnvapen, har alla skaffat denna kompetens genom civila kärnkraftsprogram. Officiellt erkänns emellertid inte detta faktum. Fortfarande uppehålls fiktionen om en ”fredlig” kärnreaktionsprocess. På grund av IAEA:s dubbla roll som övervakare av icke-spridningsfördraget och samtidigt befrämjare av den ”fredliga” kärnkraftens spridning uppstår en omöjlig och i längden ohållbar situation. Sverige bör inte bidra till att denna blir bestående. Det finns ännu inte någon väl genomarbetad studie på detta

område sorn klart påvisar sambanden. Denna brist kan undanröjas genom ett NU 1987/88:7

svenskt initiativ. Riksdagen bör hos regeringen hemställa om en sådan studie. En rad frågor som bör belysas genom denna har ställts i motion 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande studie om kärnkraft och kärnvapen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle (mom.

9)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Avgiften för” och slutar med ”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den nu gällande avgiftsnivån är helt otillräcklig. En betydande urholkning av de ekonomiska resurserna för hantering av det utbrända kärnbränslet och rivning av kärnkraftverken riskeras. Som anförs i motion 1986/87:N551 (c) finns det en uppenbar risk för att kommande generationer får bära väsentliga delar av de verkliga awecklingskostnaderna. Detta är inte acceptabelt. Avgiften bör för nästa år fastställas till i genomsnitt 2,1 öre per kWh. Regeringen bör vidare mot bakgrund av den stora osäkerhet som fortfarande råder om de framtida awecklingskostnaderna låta seriöst utreda denna fråga. Regeringen bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Utskottet tillstyrker därmed motion 1986/87:N551 (c) i här behandlad del. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med vad som anförs i här aktuella delar av motionerna 1986/87:N176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N551 yrkande 9 och med anledning av motion 1986/87:N176 yrkande 4 och motion 1986/

87:N506 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Utländskt och svenskt kärnavfall (mom. 10)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna. En samlad grundlig redovisning av vad som pågår och planeras när det gäller avfallsfrågan bör nu utarbetas genom regeringens försorg. Under år 1986 har tidigare avgivna högtidliga löften om att Sverige aldrig skulle ta emot utländskt kärnbränsleavfall till förvaring kommit på skam. Genom avtalet med Förbundsrepubliken Tyskland om att svenskt avfall som förvaras i La Hague i Frankrike skulle bytas mot använt MOX-bränsle från de västtyska reaktorerna har en ny situation

uppkommit på avfallssidan. Detta accentueras ytterligare av de avtal och den verksamhet som AB Asea-Atom bedriver. Exempel på frågor som bör besvaras är följande. Vilka mängder och vilken typ av radioaktivt material har tagits emot, kontrakterats, behandlats, använts eller återsänts? Vad händer i fortsättningen med det svenska avfall som finns kvar i Sellafield i England? Skall nya byten mot utländskt avfall ske? Vad händer med det kontrakt som Svensk Kärnbränslehantering AB år 1977 ingick med Compagnie Générale des Matiéres Nucléaires (Cogéma)? Skall ytterligare svenskt avfall skickas till Frankrike om Sverige inte kan frigöra sig från det?

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Utskottet tillstyrker därmed här behandlad del av motion 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande udändskt och svenskt kärnavfall

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Situationen i kraftsystemet (mom. 11)

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Richard Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 55 med ”Den extremt” och slutar på s. 56 med ”detta område” bort ha följande lydelse:

Som påpekas i motion 1986/87:N544 (fp) visar köldperioden under första delen av januari 1987 med tydlighet hur sårbar den svenska elförsörjningen är. I den då rådande situationen skulle redan ett begränsat bortfall av elproduktion eller en ytterligare sänkning av utetemperaturen ha lett till att en bortkoppling av elabonnenter skulle ha blivit nödvändig. Vid stora bortfall av produktion eller kraftöverföring resp. i ett avstängningsläge kan situationen snabbt bli synnerligen allvarlig.

Vid snabbavstängning av hela eller stora delar av kärnkraftsproduktionen -1.ex. under beredskapsperioder eller i händelse av krig - torde risken vara överhängande att elförsörjningen kollapsar. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör låta utreda vilka handlingsmöjligheter som står till buds under sådana förhållanden.

Utskottet tillstyrker således motion 1986/87:N544 (fp). Något allmänt uttalande av den art som förespråkas i motion 1986/87:N178 (c) finner utskottet inte erforderligt. Motionen avstyrks i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande situationen i kraftsystemet

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N544 och med avslag på motion 1986/87:N178 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

19. Situationen i kraftsystemet (mom. 11)

NU 1987/88:7

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 55 med ”Den extremt” och slutar på s. 56 med ”detta område” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N178 (c) har regeringens energipolitik medfört att snedbelastningen över året i kraftsystemet blivit allt större. Den har också lett till en större sårbarhet genom den ökande andelen elvärme för uppvärmning av bostäder. Från centerpartiets sida har vid upprepade tillfällen varnats för denna utveckling med hänsyn till att allt större andel av elenergin endast kan få avsättning på värmemarknaden.

I motionen ges några belysande exempel på hur effektuttaget har förändrats och hur elproduktionsapparaten har utnyttjats. Det framgår att variationerna i effektbehovet främst är beroende på den ökande andelen elvärme i systemet. Grundbelastningen över året är tämligen konstant.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en omställning mot ett tryggare och säkrare energiförsörjningssystem i hög grad är beroende av på vilket sätt värmeförsörjningssystemet ordnas.

Som framgår av motionen fanns år 1986 produktionskapacitet outnyttjad utan ianspråktagande av dyrbar och miljöstörande oljekondenskraft. Detta förhållande bekräftas bl.a. av krafbolagens bedömning att elanvändningen kan öka med 10-12 TWh per år vid ett optimalt utnyttjande av nuvarande elproduktionssystem och utan nämnvärt ökad användning av oljekondens. Utskottet instämmer med motionärerna att riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses helt önskemålet i motion 1986/87:N178 (c) i här behandlad del och i väsentlig del motion 1986/87:N544 (fp).

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande situationen i kraftsystemet att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i frågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 3 och med anledning av motion 1986/87:N544 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Prissättningen på elenergi (mom. 12)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”angivna motionerna” bort ha följande lydelse:

Som närmare utvecklas i motion 1986/87:N177 (m) innehåller propositionen en rad motstridiga element när det gäller frågor om prisbildningen på elenergiområdet. Regeringen säger sig vilja värna om en väl fungerande marknad samtidigt som den är beredd att manipulera marknaden. Detta skulle ske genom ökade avkastningskrav på vattenfallsverket och höjda skatter. Skattehöjningar ägnade att minska konsumtionen strider mot regeringens deklaration att omställningen av energisystemet skall ske utan att uppställda välfärdsmål äventyras. Regeringen är medveten om att

elprishöjningarna kommer att undergräva företagens konkurrenskraft. Ut- NU 1987/88:7 skottet finner liksom motionärerna den av regeringen planerade elprischocken väl jämförbar med de oljeprischocker som gav stora omställningsproblem.

En väsentlig skillnad är dock att också Sveriges konkurrentländer utsattes för oljeprischockerna. De anpassningsproblem som blir följden av en elprischock kommer vi att tvingas bära själva. Utskottet finner en sådan utveckling oacceptabel.

Effekterna på elförbrukningen av en stor skattehöjning kan vidare ifrågasättas. Dessutom skall understrykas att elkraften i praktiken är oersättlig i många applikationer, inte minst inom industrin. Även för många hushåll kommer en anpassning till drastiskt ökade elpriser att bli mycket påfrestande. Regeringen bör i det beredningsarbete som nu pågår inför de aviserade förslagen till riksdagen beakta de påpekanden som här har gjorts och vad som i övrigt anförs i detta ämne i motion 1986/87:N177 (m).

Den skatteutredning som nu har tillsatts bör ges förtydligande direktiv.

Därav bör framgå att den nuvarande skattemässiga favoriseringen av kol bör avskaffas. Skatten bör baseras på energilikformighet och ta hänsyn till olika energiformers miljökonsekvenser.

Vad här har anförts bör ges regeringen till känna genom ett uttalande av riksdagen. Utskottet avstyrker alltså propositionen i denna del och tillstyrker motsvarande del av motion 1986/87:N177 (m). Med ett sådant uttalande som utskottet förordar finns det inte skäl för riksdagen att rikta någon meningsyttring till regeringen med anledning av övriga här behandlade motioner. De avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande prissättningen på elenergi att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N143 yrkande 4, motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkandena 4 och 7, motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N184 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N526 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Prissättningen på elenergi (mom. 12)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”angivna motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill, såsom också görs i motion 1986/87:N178 (c), understryka att elprisets utveckling väsentligen kommer att bli beroende av kostnaderna för och omfattningen av ny elproduktion. Ju större andel den befintliga vattenkraften utgör av den totala produktionskapaciteten och ju mindre behovet är av ny dyr elproduktion, desto långsammare kommer kostnaderna för elproduktionen att öka.

En hög elanvändningsnivå och byggande av nya kolkondenskraftverk

kommer att leda till kraftigt ökande elproduktionskostnader. Det är sålunda NU 1987/88:7 regeringens, kraftbolagens och industrins energipolitik, som, om den genomförs, förr eller senare leder till en elprischock som varken samhället eller de enskilda människorna kommer att kunna bära utan betydande uppoffringar. Regeringens energipolitik medför en prisutveckling på elenergi som leder till att eltunga företag och branscher riskerar att slås ut.

Utskottet avvisar regeringens alternativ och ställer sig i den del som här behandlas bakom det alternativ till energipolitiska riktlinjer som föreslås i motion 1986/87:N178 (c). De ger förutsättningar för en gynnsammare prisutveckling på elenergi och innebär en effektivare elanvändning. Nytillkommande elproduktion skall främst baseras på bränslesnål samproduktion av elenergi och värme, kombinerad med insatser för att långsiktigt nedbringa den slutliga elanvändningen på årsbasis till ca 100 TWh.

Elpriset i konsumentledet bestäms av vilket prissättningssystem man väljer. En prissättning utifrån marginalkostnaden kan vara motiverad av energipolitiska skäl. Den innebär bl.a. att priset på elenergi från befintliga vattenkraftverk inte motsvaras av den faktiska kostnaden. De vinster som uppstår vid en sådan prissättning skall omfördelas, eftersom i annat fall både industriföretag och enskilda skulle drabbas orimligt hårt. Målet bör enligt utskottets mening vara att omläggningen av skatter och avgifter på energi och andra produktionsfaktorer skall ske med ett oförändrat skattetryck.

I fråga om energibeskattningen vill utskottet härutöver anföra följande.

Om en omställning och förnyelse av energisystemet skall kunna genomföras, är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att bättre villkor och konkurrensförhållanden skapas för de alternativa energislagen . Detta innebär att skatter och avgifter för importerade fossila bränslen skall sättas så att marknaden för inhemska bränslen tryggas. Utvecklingen på naturgasmarknaden är från denna synpunkt oroande. För att gas i första hand skall ersätta olja och kol borde skatten på dessa båda bränslen höjas samtidigt som skatten på arbete minskar i motsvarande mån.

Eltunga industriers rätt till restitution av energiskatt borde vidare utformas på ett sådant sätt att den stimulerar till effektivare energianvändning.

Styrmedel bör införas som förhindrar att tillkommande ny elproduktion i huvudsak blir framställning av gas- eller kolbaserad kondenskraft. Den nuvarande ogynnsamma beskattningen av kraftvärme jämfört med kondenskraft borde successivt avvecklas.

Utskottet anser att en förändring av energibeskattningen skall genomföras på ett sådant sätt att den bl.a. främjar en effektivare bränsleanvändning.

En miljöanpassad energibeskattning måste också utformas så att den stimulerar till användning av miljövänlig förnybar energi på bekostnad av miljöstörande bränslen såsom kol, olja och uran. Följande riktlinjer bör gälla för energibeskattningen. Importerade och miljökrävande energiråvaror såsom kol och olja bör ha en energilikformig (per energienhet likvärdig) beskattning. Importerade miljövänliga energikällor skall tillerkännas en ”miljörabatt” och skatten sättas lägre än vad en energilikformig beskattning med olja motiverar. Inhemska fasta bränslen och alternativa drivmedel producerade av inhemska råvaror skall ej beskattas. Undantag från energilikformig beskattning i relation till olja bör kunna göras för drivmedel, så att 106

en lägre beskattning tillämpas när ekonomiskt rimliga substitut saknas. Den NU 1987/88:7 nu tillsatta kommittén för översyn av den indirekta beskattningen bör åläggas att beakta vad utskottet här har anfört. Det är en uppgift för regeringen att tillse att så blir fallet. Riksdagen bör ansluta sig till vad utskottet har anfört.

Därmed tillgodoses önskemålet i motion 1986/87 :N178 (c) och i allt väsentligt motsvarande del av motionerna 1986/87:N143 (c), 1986/87:N184 (c) och 1986/87:N526 (c). Propositionen i motsvarande del liksom önskemålen i de nu behandlade delarna av motionerna 1986/87:N177 (m) och 1986/87:N181 (fp) låter sig inte förenas med vad utskottet här har anfört. De avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande prissättningen på elenergi att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkandena 4 och 7, med anledning av motion 1986/87:N143 yrkande 4, motion 1986/87:N184 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N526 och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Prissättningen på elenergi (mom. 12)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”angivna motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion 1986/87:N181 (fp) att utgångspunkten för prisbildningen på elmarknaden bör vara att både producenter och användare skall kunna få riktiga signaler om kostnaderna i elproduktionen. Mot denna bakgrund noterar utskottet regeringens klarläggande om att elmarknadens grundläggande funktionssätt inte skall ändras.

Här vill utskottet betona att de framtida prishöjningar som blir följden av omställningen av energisystemet skall ske successivt. Språngvisa förändringar skulle drabba konsumenterna orimligt hårt. För att prishöjningar på elenergi skall få riktiga och rimliga styreffekter bör pris- och skattesystemet vara utformat så att en höjning av elpriset främst slår igenom på icke elspecifika användningsområden.

Som påpekas i motionen kan man inom delar av värmemarknaden redan finna tekniskt acceptabla lösningar för att ersätta elvärme med andra former av uppvärmning. Det är däremot inte möjligt att snabbt bygga om elintensiva industrier. En snabb och kraftig ökning av elpriset skulle slå ut företag och öka arbetslösheten i redan hårt utsatta regioner - särskilt i Norrland - på ett sätt som utskottet finner oacceptabelt.

Utskottet finner det vidare liksom motionärerna angeläget understryka att statsmakterna inför omställningen av energisystemet måste ge aktörerna på marknaden information om vilka principer som skall gälla för taxesättning och beskattning av energi. En rad frågor på detta område har ställts i

motionen. De bör besvaras i samband med det utrednings- och beredningsar- NU 1987/88:7

bete som nu pågår inför regeringens aviserade energipolitiska proposition

våren 1988. Utskottet tillstyrker den här behandlade delen av motion

1986/87:N181 (fp). Övriga motioner innehåller element som utskottet inte

ställer sig bakom. De avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande prissättningen på elenergi

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motion 1986/87:N143 yrkande 4, motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkandena 4 och 7, motion 1986/87:N184 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N526 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Uranskatt (mom. 13)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Den miljöanpassade energibeskattning som utskottet vill förorda bör utformas så att användning av miljövänlig förnybar energi stimuleras på bekostnad av miljöstörande bränslen såsom kol, olja och uran. Ett led i detta är införande av en uranskatt.

Det är, som påpekas i motion 1986/87:N178 (c), avgörande för både ekonomin och miljön att vid avvecklingen av kärnkraften denna ersätts med så bränslesnål elproduktion som möjligt.

Med denna utgångspunkt anser utskottet att en skatt beräknad per kWh insatt bränsle bör tas ut vid produktion av elenergi i kärnkraftverk.

Regeringen bör förelägga riksdagen förslag om införande av en sådan skatt.

Den bör tas ut fr.o.m. den 1 januari 1988. Den här behandlade delen av motion 1986/87:N178 (c) tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande uranskatt

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Skatt på elenergi från kärnkraftverk (mom. 14)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”En sådan” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget med en snabb minskning av elkonsumtionen i uppvärmningen. Som framhålls i motion 1986/87:N506 (vpk) är en förutsättning härför att priset på elenergi producerad i kärnkraftverk ökas.

Till en början bör därför en skatt på 6 öre per kWh tas ut på denna elenergi. De medel som då flyter in bör användas till att befrämja utveckling och introduktion av alternativa förnybara energislag, såsom sol- och vindenergi.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag av nu angiven innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda här behandlade delar av motionerna 1986/87:N176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande skatt på elenergi från kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N176 yrkande 5 och med anledning av motion 1986/87:N506 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Kostnadsanpassadeltaxa(mom. 15)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 61 med ”Utskottet gör” och slutar på s. 62 med ”avstyrks likaså” bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det sedan en tid pågår en viss utveckling i linje med vad som föreslås i motionen. Fortfarande subventioneras dock värmeabonnenter under höglasttid. Det finns anledning för riksdagen att nu inför de av regeringen aviserade förslagen till riksdagen på energiområdet ytterligare markera betydelsen av att den tillgängliga elkapaciteten används på bästa sätt. Kapaciteten bör utnyttjas jämnare under året. Man bör vidare undvika att använda elström vid kortvariga stora effektbehov. En vidareutveckling av de kostnadsanpassade taxor som har börjat tillämpas torde vara nödvändig. Det är också av största vikt att den nuvarande möjligheten att erhålla lågt prissatt elkraft inte leder till att elvärme tar i anspråk den del av värmemarknaden som på sikt är mest lämpad för skogsbränsle. Härutöver vill utskottet betona vikten av att det inte byggs en elproduktionskapacitet för toppeffekter, vilket motverkar strävandena att ersätta olja med andra energikällor. Utskottet vill vidare erinra om att avkopplingsbara eller avbrytbara elleveranser har fördelar från belastningssynpunkt. Fel använt kan dock detta system innebära att övergången till ett energisystem i huvudsak baserat på inhemska och förnybara energislag hämmas. Utskottet anser att riksdagen genom ett uttalande till regeringen bör ansluta sig till vad utskottet här med anledning av motionerna 1986/ 87:N551 (c) och 1986/87:N527 (c) har anfört. Motionerna tillstyrks sålunda. Ett sådant uttalande ligger också väl i linje med önskemålen i motion 1986/87:N181 (fp).

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kostnadsanpassad eltaxa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N527 och motion 1986/ 87:N551 yrkande 6 och med anledning av motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

26. Kostnadsanpassad eltaxa (mom. 15)

NU 1987/88:7

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 61 med ”Utskottet gör” och slutar på s. 62 med ”avstyrks likaså” bort ha följande lydelse: Utskottet noterar med tillfredsställelse att prissättningen på elenergiområdet alltmer anpassas efter variationer i kostnaderna. Vattenfallsverket är prisledande på detta område. Det är därför av stor betydelse att verket går i spetsen för utvecklingen mot en taxesättning som innebär att en effektiv energianvändning stimuleras och som bidrar till att energikonsumtionen över dygnet och årstider kan jämnas ut. Regeringen bör kontinuerligt bevaka att så blir fallet. Detta bör riksdagen uttala som sin mening. Utskottet tillstyrker således motion 1986/87:N181 (fp) i nu behandlad del. Något särskilt uttalande med anledning av de övriga här behandlade motionerna ter sig med hänsyn till vad här har anförts inte befogat.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kostnadsanpassad eltaxa att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N527 och motion 1986/87:N551 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Prispåverkan avöverföringsförluster(mom. 16)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 62 med ”Utskottet noterar” och slutar på s. 63 med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Frågan om hur vattenkraftskommunerna i ökad omfattning skall komma i åtnjutande av de vinster som vattenkraften ger har varit aktuell under lång tid. Beslutsunderlag finns nu tillgängligt. Som anfördes i den nämnda reservationen våren 1987 bör regeringen på grundval av befintligt underlag skyndsamt låta utarbeta ett konkret förslag som kan leda fram till att avkastningen från vattenkraften i ökad utsträckning kommer de vattenkraftsproducerande regionerna till del. Utgångspunkter för regeringens förslag bör vara då behandlade motioner liksom underlag i regeringskansliet.

Något särskilt initiativ av riksdagen med anledning av motion 1986/ 87:N395 (m) anser utskottet inte vara motiverat. Den avstyrks därför.

28. Kärnkraftens kostnader (mom. 17)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Den elström som produceras i de två sista kärnkraftsreaktorerna, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, skulle om den direkt belastas med alla sina produktionskostnader inte kunna säljas på den svenska marknaden. Detta faktum undanhålls konsumenterna då denna dyra elström säljs till ungefär halva produktionskostnaden, varvid den billiga vattenkraften får bära stora

delar av kärnkraftens kostnader. En ärlig, saklig och fullständig redovisning NU 1987/88:7 av vad kärnkraftsproduktionen verkligen kostar är angelägen från demokratiska utgångspunkter. Regeringen bör snarast föranstalta om en sådan redovisning. Riksdagen bör göra ett uttalande härom till regeringen.

Därigenom tillgodoses syftet med motion 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande kärnkraftens kostnader att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N506 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Kärnkraftens kostnader (mom. 17)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1986/87:N506 (vpk) kostar kärnkraftsprogrammet det svenska samhället mycket stora belopp. Den kraft som produceras skulle, om den måste bära sina egna kostnader, inte kunna säljas på den svenska energimarknaden. Nu undanhålls dessa fakta konsumenterna, eftersom kärnkraften dumpas till underpris. Detta underpris möjliggörs genom utnyttjande av billig vattenkraft. Räntan redovisas inte på det sätt som är brukligt för andra anläggningar och företag. Inte heller de rörliga kostnaderna redovisas på ett sådant sätt att de får slå igenom och påverka priset.

Detsamma gäller kostnaden för hantering och förvaring av avfallet från kärnkraftsproduktionen.

Mot den här angivna bakgrunden bör regeringen snarast föranstalta om en öppen och ärlig redovisning av vad kärnkraftsproduktionen verkligen kostar det svenska folkhushållet.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande kärnkraftens kostnader att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Elhushållningochelersättning (mom. 18)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 65 med ”Utskottet delar” och slutar på s. 66 med ”motsvarande motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Som flera gånger tidigare har framhållits av moderata samlingspartiet måste energipolitiken inriktas på att den fria marknadens förmåga att utveckla ett effektivt energisystem skall tillvaratas. En stor del av de subventioner som under de senaste åren har satts in för att stimulera till förbättrad energihushållning har enligt utskottets mening varit onödiga. Den totala energianvändningen har minskat betydligt, men det är huvudsakligen marknadskrafterna och inte statsingripanden som har svarat för de gynnsamma förändringarna. lil

Enligt propositionen överväger regeringen återigen att tillgripa statliga

åtgärder för att, som det heter, övervinna trögheter på marknaden. I motion NU 1987/88:7

1986/87:N177 (m) har getts flera exempel på de nackdelar för viktiga

industrigrenar och för samhällsekonomin som blir följden av regeringens

energipolitik. Vidare finns ingen god uppskattning av hur mycket elpriset

måste höjas för att hushåll och företag skall tvingas att minska sin

elförbrukning så mycket att ens en kärnkraftsreaktor skall kunna avvecklas.

Det bör vidare understrykas att elkraften i praktiken är oersättlig i många tillämpningar, inte minst inom industrin. Även för enskilda hushåll blir en anpassning till de högre elpriser som blir följden av regeringens åtgärder mycket påfrestande. Enligt utskottets uppfattning bör den grundsyn som kommer till uttryck i motion 1986/87:N177 (m) och som återgetts tidigare (s. 10 f.) fortsättningsvis prägla energipolitiken i den del som nu behandlas.

Utskottet avstyrker således den nu behandlade delen av propositionen liksom motionerna 1986/87:N509 (s) och 1986/87:N515 (vpk) samt, i här behandlad del, motionerna 1986/87:N181 (fp), 1986/87:N178 (c), 1986/

87:N184 (c), 1986/87:N551 (c) och 1986/87:N506 (vpk). Härvid hänvisar utskottet till att dessa motioner antingen (s; fp; c) ger uttryck för en grundsyn som ligger nära den som uttrycks i propositionen eller (vpk) innehåller regleringselement som utskottet är helt främmande för.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande elhushållning och elersättning att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 5, motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 2, motion 1986/87:N509, motion 1986/

87:N515 och motion 1986/87:N551 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Elhushållning och elersättning (mom. 18)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i huvudsak inget att erinra mot vad som anförs i propositionen under avsnittet om elhushållning och elersättning. Utskottet vill emellertid - i likhet med vad som görs i motion 1986/87:N181 (fp) - kraftigt understryka vikten av att det är hos energianvändarna som besluten om hushållning skall fattas. Behovet av information till olika grupper elanvändare är därför stort. Vid avvägningen mellan hushållningsåtgärder och insatser för att skapa ny elproduktionskapacitet är det vidare viktigt att beakta kostnaderna för miljö och beredskap. Ett sådant förfarande leder, enligt utskottets bedömning, till ett ambitiöst program för hushållning. En återgång till förbränning för att tillgodose uppvärmningsbehovet får inte innebära försämrad miljö vare sig inomhus eller utomhus. Särskild hänsyn bör tas till

riskerna för radon- och fuktproblem. Hushållningsåtgärderna bör vidtas på 112

sådant sätt att problem av det slaget undviks. NU 1987/88:7

Utskottet anser att vad här har anförts bör utgöra kompletterande riktlinjer i fråga om elhushållning och elersättning. Följaktligen tillstyrker utskottet nu behandlad del av motion 1986/87:N181 (fp).

Utskottet kan inte se att det i motion 1986/87:N177 (m) framförs några konkreta förslag på detta område. Den avstyrks följaktligen i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande elhushållning och elersättning att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 5, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 2, motion 1986/

87:N509, motion 1986/87:N515 och motion 1986/87:N551 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Elhushållning och elersättning (morn. 18)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar på s. 66 med ”motsvarande motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Grundläggande för energipolitiken bör vara hushållning med tillgängliga resurser. Det är av avgörande betydelse för den framtida utformningen av energisystemet att produktionen av elenergi och elvärme sker på ett sådant sätt att tillförd energi utnyttjas effektivt och för rätt ändamål. Elenergi bör främst utnyttjas för ändamål där den har uppenbara fördelar jämfört med andra energislag. Vad som i propositionen anförs beträffande elhushållning och elersättning präglas, anser utskottet, av en alltför passiv och avvaktande hållning. Av samma karaktär är förslagen i motion 1986/87:N181 (fp).

Regeringen bör snarast utarbeta ett långsiktigt åtgärdsprogram som syftar till att ge förnyelseprocessen på energiområdet en samhällsekonomiskt och miljömässigt bra inriktning.

Med utgångspunkt i vad som föreslås i motion 1986/87:N178 (c) bör följande riktlinjer gälla för ett sådant program.

- Investeringsbidrag skall ges till solenergianläggningar, små vattenkraftverk, vindkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen och småskalig kraftvärmeproduktion.

- Småhusägare och bostadsrättsinnehavare skall få rätt att göra avdrag i sin deklaration för investeringar som leder till effektivare energianvändning och till användning av förnybara energikällor i stället för elenergi och fossila bränslen. Direkta bidrag skall kunna ges när mer omfattande insatser krävs för övergång från direktverkande elvärme till annan uppvärmning.

- Investeringsbidrag på 15-25 % av investeringskostnaden skall ges för

8 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

åtgärder som främjar effektiv energianvändning i flerbostadshus och NU 1987/88:7 lokaler.

- Stöd till återuppbyggnad av en effektiv energirådgivning skall ges på lokal nivå.

- Lagstiftningen om förbud mot installation av direktverkande elvärme i permanent bebyggelse skall skärpas.

- De förordade åtgärderna skall finansieras genom en energins utvecklingsfond. Den bör tillföras resurser genom en årlig avgift om 2 öre per kWh på all elenergi.

Regeringen bör således återkomma till riksdagen med ett förslag av här angiven innebörd.

Som anförs i motion 1986/87:N178 (c) är det väsentligt att den nödvändiga omställningen av värmemarknaden i möjligaste mån sker utan restriktioner och förbud och inom de ramar en socialt och miljömässigt anpassad marknadsekonomi ger. Det är, anser utskottet, ekonomin, miljöhänsynen och effektiviteten, mer än regler och förbud, som skall avgöra hur omställningen av värmemarknaden skall ske. Det krävs vidare att statsmakterna ger energimarknadens aktörer vissa garantier så att de kan räkna med att de förutsättningar man planerar utifrån gäller under överskådlig tid.

Ett förverkligande av vad utskottet här förordar tillgodoser önskemålen i motionerna 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N551 (c). Det anförda ligger också väl i linje med de önskemål om åtgärder för energisparande som framförs i motion 1986/87:N515 (vpk) liksom med tankegångar i motion 1986/87:N184 (c). Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1986/87:N506 (vpk) om att en snabb minskning av elkonsumtionen är nödvändig. Något uttryckligt förbud mot fortsatt installation av elvärme anser utskottet emellertid inte nu vara erforderligt.

Utskottet konstaterar vidare att väsentliga delar av vad som sägs i motion 1986/87:N509 (s) låter sig väl förenas med utskottets här deklarerade uppfattning och vad som ytterligare anförs på detta område i motionerna 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N551 (c). Det är väsentligt att andelen dyr elenergi kan hållas på en så låg nivå att genomsnittskostnaden för elproduktion i Sverige kan hållas nere. Att elanvändningen kan begränsas till den angivna nivån på ca 100 TWh per år är ett eftersträvansvärt mål.

Däremot kan utskottet inte ansluta sig till de riktlinjer beträffande elanvändning som föreslås i motion 1986/87:N177 (m). Det framgår av det anförda att utskottet inte ställer sig bakom propositionens förslag eller motsvarande del av motion 1986/87:N181 (fp).

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande elhushållning och elersättning att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 5 och motion 1986/87:N551 yrkandena 4 och 5, med anledning av motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 2, motion 1986/87:N509 och motion 1986/87:N515 och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N181 yrkande 2, alla yrkandena i ifrågava -

rande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Elhushållning och elersättning (mom. 18)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 65 med ”Utskottet delar” och slutar på s. 66 med ”motsvarande motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Som vänsterpartiet kommunisterna påpekar i motion 1986/87:N515 är avvecklingen av kärnkraften en nyckelfråga i energipolitiken. Så länge elkraft från kärnkraftverken säljs till underpris på den svenska energimarknaden kommer utveckling och användning av alternativa energislag, både inhemska och importerade, att förhindras och försvåras. Som framgår av den nämnda motionen och andra motioner från vänsterpartiet kommunisterna kan kärnkraften avvecklas utan de förödande verkningar som kärnkraftsförespråkarna hotar med. Väsentligt är dock att riksdagen också snabbt kan fatta beslut om energisparåtgärder. Vad som i propositionen anförs om elhushållning och elersättning ger, anser utskottet, uttryck för en alltför passiv och avvaktande hållning. Av samma karaktär är förslagen i motion 1986/87: N181 (fp).

Utskottet finner det angeläget att regeringen snarast lägger fram en preciserad plan för utvecklingen av hushållning och alternativ energiproduktion. Detta har länge förespråkats av vänsterpartiet kommunisterna. Redan nu finns det underlag som behövs för att en plan för hushållning och alternativ energiproduktion skall kunna presenteras för riksdagen. I en sådan plan bör i första hand ingå åtgärder som syftar till en snabb minskning av elvärmens höga andel, däribland ett förbud mot fortsatt installation av elvärme. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1986/87:N506 (vpk) i här behandlad del och motion 1986/87:N515 (vpk). Ett bifall till motionerna ligger också i linje med vad som framförs om energihushållning och energianvändning i motionerna 1986/87:N178 (c), 1986/87:N184 (c) och 1986/87:N509 (s). Däremot är ett sådant bifall inte förenligt med den energipolitik som präglar motion 1986/87:N177 (m).

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande elhushållning och elersättning att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 2 och motion 1986/87:N515, med anledning av motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 5, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N509 och motion 1986/87:N551 yrkandena 4 och 5 och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N181 yrkande 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

34. Ny elproduktion (mom. 19)

NU 1987/88:7

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 68 med ”Utskottet räknar” och slutar på s. 69 med ”behandlas här” bort ha följande lydelse:

Utskottet ifrågasätter om det är möjligt att två kärnkraftsreaktorer skall på ett för samhällsekonomin och miljön acceptabelt sätt kunna ersättas med ny elproduktionskapacitet inom de tidsramar regeringen anger. Mycket kort tid ställs till förfogande för ekonomiska och tekniska analyser liksom för projektering, behandling i koncessionsnämnden för miljöskydd samt uppförande och intrimning av nya kraftverk.

I propositionen talas om det positiva med småskalig elproduktion. Utskottet vill med instämmande i vad som sägs i motion 1986/87:N177 (m) påpeka att den elenergi som produceras i en kärnkraftsreaktor knappast kan ersättas genom småskalig produktion. Med de riktlinjer regeringen föreslår är det risk för att kraftbolag under stor tidspress bygger kraftverk som baseras på konventionell och utprövad teknik. Den mest utprövade tekniken bygger på kol- och oljeförbränning.

Den samlade bedömning utskottet gör är att de alternativ till kärnkraften som står till buds alla innebär en betydande negativ miljöpåverkan. Utskottet anser i stället att kärnkraften skall utnyttjas även fortsättningsvis.

I fråga om tillförsel av ny elproduktionskapacitet anser utskottet att följande riktlinjer bör gälla. Nya koleldade kraftverk bör undvikas för att inte miljön ytterligare skall belastas med skadliga utsläpp. Tills vidare bör endast prototypanläggningar för miljövänlig teknik byggas. Gränsvärdena för utsläpp från de existerande anläggningarna bör skärpas väsentligt. Naturgasnätet bör kunna byggas ut i den takt de marknadsmässiga förutsättningarna medger. Naturgasbaserad kraftproduktion bör kunna komma till stånd om den är kostnadseffektiv och problemen med beredskapslagring kan lösas. De orörda huvudälvarna bör inte exploateras genom vattenkraftsutbyggnad. Utbyggnaden i andra vattendrag bör främst inriktas på ombyggnad och effektivisering av befintliga anläggningar.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses den nu behandlade delen av motion 1986/87:N177 (m). Vad som föreslås i nu aktuella delar av motionerna 1986/87:N181 (fp), 1986/87:N178 (c), 1986/ 87:N184 (c) och 1986/87:N185 (c) ger med hänsyn till vad nu har anförts inte anledning till någon meningsyttring av riksdagen. Alltså avstyrks dessa delar av motionerna liksom propositionen i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ny elproduktion att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N181 yrkande 2, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N185 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Ny elproduktion (mom. 19) NU 1987/88:7

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 68 med ”Utskottet räknar” och slutar på s. 69 med ”behandlas här” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som i motion 1986/87:N178 (c) sägs om ny elproduktion. En grundläggande princip vid omställningen av energisystemet är att miljöbelastningen skall bli så liten som möjligt. Hushållning och effektivare energianvändning skall prioriteras före uppförandet av nya elproduktionsanläggningar. I den mån kärnkraften behöver ersättas med elenergi, bör denna nya produktion baseras på så bränslesnål teknik som möjligt. Produktion av kondenskraft och användning av fossila bränslen bör undvikas. De viktigaste tillkommande produktionsalternativen är kraftvärme- och mottrycksproduktion. Även vindkraft och solenergi kan ge betydande tillskott. Utskottet anser att det med den inriktning av energipolitiken som här förordas inte finns anledning att såsom i propositionen förorda en utbyggnad av anläggningar för baskraft. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses den nu behandlade delen av motion 1986/87:N178 (c) helt och motsvarande del av motionerna 1986/87:N184 (c) och 1986/87:N185 (c) i väsentlig del. Också vad som sägs i motion 1986/87:N181 (fp) ligger delvis i linje med vad utskottet har anfört. Något uttalande av riksdagen med anledning av denna motion är dock enligt utskottets uppfattning inte motiverat. Den avstyrks därför. Likaså avstyrker utskottet motion 1986/ 87:N177 (m) i här behandlad del. Vad som föreslås i den motionen är inte förenligt med vad utskottet har förespråkat. Av det anförda framgår att utskottet avstyrker den nu behandlade delen av propositionen.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ny elproduktion att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och 1986/87:N 185 yrkande 2 och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/ 87:N177 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N181 yrkande 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Ny elproduktion (mom. 19)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 68 med ”Utskottet räknar” och slutar på s. 69 med ”behandlas här” bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion 1986/87:N181 (fp) är det inför kärnkraftsavvecklingen viktigt att åtgärder vidtas som syftar till en förbättrad energihushållning. Effekterna av en sådan hushållning skall dock inte intecknas innan de har uppnåtts. I planeringen bör man därför utgå från att en betydande del av kärnkraften kan behöva ersättas genom kraftproduktion i andra former.

Det är i detta sammanhang väsentligt att särskilja de olika roller som statsmakterna och kraftbolagen spelar vid förnyelsen av energisystemet. Det ankommer på statsmakterna att först ange de grundläggande förutsättningar som skall gälla för hushållning och för upprättande av nya elproduktionsanläggningar. Dessa förutsättningar skall preciseras med avseende på miljökrav, beredskapskrav, beskattning, prissättning, statligt stöd till energiteknisk utveckling, åtgärder för hushållning samt regionalpolitiska aspekter. Som föreslås i motionen bör regeringen därefter anmoda kraftföretagen att projektera och inom viss angiven tid inkomma med förslag om lokalisering av anläggningar för ny kraftproduktion. Uppförandet av nya produktionsanläggningar blir beroende av vilka effekter hushållningsåtgärderna får och hur efterfrågan utvecklas.

Vad utskottet här har anfört bör ligga till grund för de förslag till riksdagen som regeringen skall presentera våren 1988. Riksdagen bör uttala detta som sin mening. Någon ytterligare meningsyttring av riksdagen med anledning av de här behandlade motionerna finner utskottet inte anledning till. De avstyrks i nu behandlad del liksom motsvarande del av propositionen.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ny elproduktion att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N 181 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N185 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Mottryckskraft (mom. 20)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med "Utskottet konstaterar” och slutar med "och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill såsom görs i motion 1986/87:N177 (m) understryka att potentialen för ny kraftvärmeproduktion är liten då hänsyn tas till ekonomiska realiteter. De flesta kommuner har byggt ut fjärrvärmenät i större tätorter. Värmeverk har ofta uppförts med hjälp av statligt stöd. En omfattande utbyggnad av kraftvärmeanläggningar skulle innebära att flera sådana nästan nya värmeverk finge skrotas. Detta är inte förenligt med strävandena att hushålla med samhällets resurser. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses önskemålet i motion 1986/87:N177 (m) i nu aktuell del. Övriga här behandlade motioner avstyrks. Vad där begärs står inte i överensstämmelse med vad utskottet här har anfört.

NU 1987/88:7

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

20. beträffande mottryckskraft att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1986/87:N177 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N178 yrkande 1 och motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N506 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Mottryckskraft (mom. 20)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N178 (c) finns möjligheter till en betydande utbyggnad av kraftvärme- och mottrycksproduktionen. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder som möjliggör en dylik utbyggnad. Om ett sådant åtgärdsprogram som skisseras i motionen blir förverkligat kan behovet av ny elproduktion i samband med kärnkraftsavvecklingen till stor del klaras med mottryckskraft. Riksdagen bör i en meningsyttring till regeringen uttala vad utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses kravet i motion 1986/87:N178 (c) helt och önskemålen i motionerna 1986/87:N184 (c) och 1986/87:N506 (vpk) till väsentlig del. Propositionen och motion 1986/87:N177 (m) avstyrks följaktligen såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande mottryckskraft att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N506 yrkande 15 och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N177 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Mottryckskraft (mom. 20)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Kraftvärmeproduktion innebär att energiråvarorna utnyttjas på ett effektivt sätt. Möjligheterna till utbyggnad beror dock på bl.a. behovet av ny värmeproduktion för fjärrvärme och i industriella processer.

Med de förutsättningar som i motion 1986/87:N181 (fp) anges för energisystemets omställning utgår utskottet från att kraftindustrin och kommunerna tar till vara möjligheterna att realisera de kraftvärmeprojekt som är ekonomiskt rimliga.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

20. beträffande mottryckskraft att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 2, motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N506 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

40. Garantipris för viss elkraft, m.m. (mom. 22)

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),

Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 71 med ”Det förslag” och slutar på s. 72 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av en väl fungerande konkurrens på energimarknaden. De förslag som framförs i motionerna 1986/87:N182 (fp) och 1986/87:N178 (c) leder, om de förverkligas, till att de stora kraftbolagens dominans minskar och att ökad möjlighet ges att utnyttja lokala resurser.

Utskottet konstaterar att den ändring i ellagen som regeringen har föreslagit och utskottet tillstyrkt innebär förbättringar för de små elproducenterna.

Regeringen har sålunda efter uppmaning av riksdagen anammat det förslag som framfördes av företrädare för oppositionspartierna våren 1986. Utskottet anser dock att det krävs ytterligare åtgärder i syfte att förbättra konkurrensen och stimulera kommuner, företag och enskilda att aktivt delta i förnyelsen av energisystemet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till sådana förbättringar. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses motionerna 1986/87:N182 (fp) och 1986/87:N178 (c) i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande garantipris för viss elkraft, m.m. att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N178 yrkande 6 och motion 1986/87:N182 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

41. Utveckling av vindkraft (mom. 23)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 72 med ”Enligt gällande” och slutar på s. 73 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att förutsättningarna för utnyttjande av vindkraft inte är speciellt goda i Sverige. Som moderata samlingspartiet tidigare har påpekat krävs vid en storskalig introduktion av vindkraft också en ytterligare effektreserv. Till detta kommer behovet av att öka kapaciteten hos kraftledningarna från Norrland. Det skulle således bli en mycket dyrbar lösning.

Utskottet finner det dessutom uppenbart att en utbyggnad av vindkraftsproduktionen varken är enkel eller miljövänlig.

På nuvarande stadium är det alltså inte realistiskt att räkna med

vindkraften som kraftkälla. Det utesluter inte att den i framtiden kan komma NU 1987/88:7

att spela en viss marginell roll. Det är emellertid inte motiverat att nu inleda

en mycket dyrbar teknisk utveckling och skapa förväntningar om en

omfattande utbyggnad på detta område. I stället bör erfarenheter av

utländska försök och av de båda vindkraftverken i Maglarp och vid Näsudden

utnyttjas. Erfarenheter från internationell och svensk forskning bör också tas

till vara.

Med hänsyn till vad som nu anförts finns det, menar utskottet, inget skäl för riksdagen att ta något initiativ på vindkraftens område med anledning av motionerna 1986/87:N536 (c) och 1986/87:N506 (vpk).

42. Utveckling av vindkraft (mom. 23)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.72 med ”Enligt gällande” och slutar på s. 73 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Vindkraften tilldrar sig ett allt större intresse i olika delar av världen.

Vindkraftsproduktionen tilltar för närvarande snabbt i länder med högre elpriser än Sverige, t.ex. Förenta staterna och Danmark. En betydande marknad för vindkraftsaggregat håller på att växa fram. Sverige har en framskjuten industriell position inom flera grenar av energitekniken men har kommit efter när det gäller vindkraften. De svenska kraftföretagen tycks systematiskt motarbeta utvecklingen på detta område. De insatser som de trots allt gör kommer till stånd under protester och efter betydande påtryckningar från bl.a. regeringen. Detta är en icke önskvärd situation som innebär att en positiv utveckling av vindkraftstekniken i Sverige försvåras.

De resurser som staten har satsat i Kraftföretagens Vindkraft AB kan komma att ge mycket liten utdelning. I sämsta fall resulterar de endast i inköp av ett utländskt vindkraftsaggregat, som knappast nämnvärt påverkar vindkraftsutvecklingen i Sverige eller ger någon ny kunskap på området.

Som anförs i motion 1986/87:N536 (c) finns det därför anledning att överväga nya vägar för att främja utvecklingen av och åstadkomma satsningar på svensk vindkraftsproduktion. Det finns några kommuner som har visat ett seriöst intresse för vindkraft, t.ex. Falkenberg och Göteborg.

Det finns också privatpersoner och mindre företag som har intresse av vindkraftssatsningar. Svenska tillverkare, utvecklingstekniker och forskare är beredda att satsa på svensk vindkraftsproduktion om marknaden stimuleras på lämpligt sätt.

Utvecklingen av teknik som möjliggör vindkraftverk med variabelt varvtal är av stort intresse. Utskottet vill peka på att det vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg pågår ett viktigt utvecklingsarbete avseende teknik på detta område. Utvecklingsarbetet skulle gynnas av praktisk tillämpning i några vindkraftsaggregat av varierande storlek.

I Sverige finns fortfarande betydande kunnande på vindkraftsområdet.

Om inte en svensk vindkraftsmarknad utvecklas mycket snart kommer emellertid denna kunskap att skingras och snabbt mista sin aktualitet.

Utskottet anser att ett effektivt sätt att stimulera marknaden för mindre 121

9 Riksdagen 1987188. 17sami. Nr 7

vindkraftverk (med en effekt mindre än 1 MW) är investeringsbidrag och NU 1987/88:7 skattefördelar. Kommuner som redovisar välgrundade projekt bör således i enlighet med motionärernas förslag kunna få 25 % i statsbidrag beräknat på redovisad anläggningskostnad. Detsamma bör gälla för mindre företag.

Kostnaden för de här angivna åtgärderna bör bestridas med medel ur den energiutvecklingsfond som centern i annat sammanhang har föreslagit skola inrättas. För den händelse riksdagen skulle gå emot förslaget om en sådan fond bör regeringen återkomma med ett förslag i finansieringsfrågan.

Utskottet ansluter sig alltså till vad som anförs i motion 1986/87:N536 (c) om vindkraftsprogrammets fortsatta inriktning och föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Motion 1986/87:N506 (vpk) skiljer sig genom sin starka betoning av det statliga engagemanget från vad utskottet har anfört men blir till väsentlig del tillgodosedd genom det föreslagna uttalandet.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utveckling av vindkraft att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N536 och med anledning av motion 1986/87:N506 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Utveckling av vindkraft (mom. 23)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 72 med ”Enligt gällande” och slutar på s. 73 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1986/87:N506 (vpk) är det motiverat med en snabb utbyggnad av vindkraften. När det gäller alternativ elproduktion är det framför allt vindkraften som måste komma till användning i större skala.

Ytterligare utredningar, undersökningar och utvärderingar är inte nödvändiga för att ett stort och välplanerat vindkraftsprogram skall kunna startas i vårt land. Introduktionen bör ske under statlig kontroll och planeras för samköming med den utbyggda vattenkraften för att högsta möjliga effektivitet skall kunna nås. Enligt utskottets uppfattning erfordras beslut av statsmakterna om att - i den mån bortfallande kärnkraft måste ersättas med ny elproduktion - vindkraften skall prioriteras vid sidan av kraftvärme och mottryckskraft. Ett sådant utbyggnadsprogram för vindkraften kan till sin omfattning vara flexibelt men bör med tanke på den sannolika efterfrågan planeras för en kapacitet i storleksordningen 10-15 TWh. Denna energimängd torde med begränsade regleringskostnader kunna tas emot i befintligt kraftsystem. Regeringen bör låta utarbeta ett statligt vindkraftsprogram av den nu nämnda omfattningen.

Det förutsätts sålunda att staten tar ansvaret för utbyggnaden av vindkraftsproduktionen så som här har föreslagits. Det avtal om utbyggnad av vindenergianläggningar som regeringen träffade med kraftindustrin för två år sedan är inte tillräckligt offensivt, och det överlåter initiativet till industrin på ett sätt som inte kan accepteras. Enligt utskottets mening behövs det en bestämd styrning av vattenfallsverket och framför allt av privata kraftprodu -

center om det skall bli något av med utbyggnaden av vindkraftsproduktionen i Sverige.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört om ett statligt vindkraftsprogram. Motion 1986/87:N506 (vpk) tillstyrks sålunda i nu berörd del. Motion 1986/87:N536 (c) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utveckling av vindkraft att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 14 och med avslag på motion 1986/87:N536 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

44. Utveckling och demonstration av ny teknik (mom. 25)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet gör” och slutar med ”och 1986/87:N184 (c)” bort ha följande lydelse: Utskottet vill understryka att den långsiktiga forskningen på energiområdet måste samordnas med mer utpräglat utvecklingsarbete. Utskottet har inget att erinra mot att Svensk Energiutveckling AB blir ett forum av flera för detta samarbete. Inget talar dock för att staten skall ha det avgörande inflytandet i detta bolag.

Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Utskottet avstyrker den nu berörda delen av propositionen liksom motionerna 1986/87:N178 (c), och 1986/87:N184 (c) samt tillstyrker motion 1986/87:N177 (m) i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 9 och motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Utveckling och demonstration av ny teknik (mom. 25)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet gör” och slutar med ”och 1986/87:N184 (c)” bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker att programmet för utveckling och introduktion av ny teknik samordnas med insatser som finansieras av bränslemiljöfonden. Syftet bör vara att tillgängliga resurser utnyttjas på effektivaste möjliga sätt.

Vad som i propositionen anförs om Svensk Energiutveckling AB föranleder från utskottets sida ingen annan erinran än att staten inte borde ha det avgörande inflytandet över bolaget.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de berörda delarna av motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N184 (c).

NU 1987/88:7

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 9 och motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Utveckling och demonstration av ny teknik (mom. 25)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottes yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet gör” och slutar med ”och 1986/87:N184 (c)” bort ha följande lydelse:

Det är utskottets uppfattning att en samordning av statens och kraftföretagens forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet kan vara ändamålsenlig. En sådan samordning inom ramen för Svensk Energiutveckling AB som nu planeras kan emellertid komma att hämma utvecklingsmöjligheterna inom stora delar av näringslivet och försvåra för enskilda initiativ att göra sig gällande. Det kan inte vara rimligt att kraftbolagen skall få styra omställningen av energisystemet. Stor risk föreligger för att förnyelsen får en felaktig inriktning och att den alternativa energiproduktionen inte ges rimliga konkurrensmöjligheter. Som sägs i motion 1986/87:N178 (c) är bildandet av det nya bolaget ytterligare ett exempel på vattenfallsverkets och övriga stora kraftproducenters strävan att behålla en monopolistisk energimarknad.

Enligt utskottets uppfattning skall energipolitiken inriktas på att så många aktörer som möjligt skall få tillfälle att delta i förnyelsen av energisystemet på något så när lika villkor. Utskottet vill betona att det ställs helt skilda krav på samhällets insatser beroende på vilken strategi man väljer för att avveckla kärnkraften. Kraftbolagen förordar, uppenbarligen med regeringens goda minne, att kärnkraften ersätts med en storskalig produktion av kolkondenskraft. Deras syfte är att de därigenom även i fortsättningen skall ha full kontroll över energimarknaden. Den modell som utskottet förordar bygger däremot på en strategi som syftar till ett energisystem byggt på en kombination av effektivare energianvändning och till väsentlig del småskalig energiproduktion baserad på inhemsk förnybar energi.

Med den modell som kraftindustrin förordar kommer billig vattenkraft att direkt få lämna bidrag för att täcka kostnaderna för de nya kraftverksanläggningarna. Den totala resursåtgången blir betungande och den framtida bränsleanvändningen flerfaldigt större än i det alternativ som förordas i motion 1986/87:N178 (c).

Motionärernas modell innebär möjligheter för en mångfald intressenter på energimarknaden. Samtidigt saknas då det direkta sambandet mellan aktörerna och de resurser som tillgång på billig vattenkraft ger. Ett sådant energisystem innebär att den nu monopolliknande energimarknaden luckras upp. Möjligheterna att behärska energimarknaden och ta ut allt högre energipriser begränsas.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att förnyelsen av energisystemet i möjligaste mån sker utan restriktioner och förbud och inom de ramar en socialt och miljömässigt anpassad marknadsekonomi anger. De åtgärder som föreslås i motionen, bl.a. inrättande av en energins utvecklingsfond, ger enligt utskottets uppfattning bättre möjligheter att få en optimal avvägning mellan effektivare energianvändning och ny energiproduktion. En differentierad energimarknad med en mångfald av aktörer kan på så sätt utvecklas.

Utskottet tillstyrker motion 1986/87:N178 (c) i här behandlad del. Därmed tillgodoses också önskemål i motion 1986/87:N184 (c). Motion 1986/87:N177 (m) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 9, med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

47. Utveckling och demonstration av ny teknik (mom. 25)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet gör” och slutar med ”och 1986/87:N184 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om ett sammanslaget teknikutvecklingsprogram. Det blir då tillfälle för riksdagen att ta ställning till konkreta förslag i detta ämne. Här vill utskottet understryka vikten av att statens dominerande inflytande över utvecklingen av tekniken på energiområdet garanteras.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de berörda delarna av motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N184 (c).

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 9 och motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Investeringsstöd till solvärmeanläggningar (mom. 26)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”motion 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Från miljösynpunkt är utnyttjande av solvärme det överlägset bästa

NU 1987/88:7

uppvärmningssättet. Teknikutvecklingen i vad avser solvärmeanläggningar går för närvarande mycket snabbt med åtföljande lägre kostnader. Med en positiv utveckling av solvärmemarknaden kommer ytterligare betydande kostnadssänkningar att kunna ske och solvärme att bli mycket konkurrenskraftig i mitten av 1990-talet. För installerade solfångarfält med driftstemperaturer omkring 70-80° C har Sverige den klart lägsta kostnaden i världen, samtidigt som verkningsgraden för system med högeffektiva plana solfångare här är högst. Sverige har således ett entydigt försprång på området.

Marknadsutrymmet för solvärmetekniken är emellertid begränsat med hänsyn till den rådande produktionsstrukturen på energiområdet med dess överinvesteringar i kärnkraftverken. Förespråkare för kärnkraft arbetar också för att förhindra konkurrens från såväl solenergi som inhemska bränslen.

För att Sverige skall kunna behålla sin ledande position på solvärmeteknikens område och för att en nödvändig expansion av marknaden för solvärme skall kunna förverkligas krävs enligt utskottets mening fortsatta stödinsatser. Utskottet instämmer följaktligen i vad som anförs i motionerna 1986/ 87:N179 (c) och 1986/87:N525 (c) om nödvändigheten av ett långsiktigt stöd från statens sida. Ett stöd på 50% av investeringskostnaden bör såsom föreslås i motion 1986/87:N179 (c) utgå t.o.m. år 1990. Därefter bör stödet successivt trappas ned. Det bör kunna upphöra helt år 1995, då solvärmetekniken bedöms vara konkurrenskraftig på kommersiella villkor. Utskottet förutsätter också att räntebidrag för solvärmeanläggningar skall utgå på det sätt som föreslås i motionen.

En sådan satsning på solvärme som här förordas har en inriktning som tar till vara möjligheterna att med hjälp av svensk teknik och svensk produktion främja användningen av solenergi. Den kan ge Sverige ett bra försprång i kunskaper och produktionsteknik - med en stärkt ekonomi och ökad sysselsättning som följd.

Utskottet anser därför att regeringen bör förelägga riksdagen ett konkret förslag med den inriktning som har förordats. Genom en framställning härom tillgodoses motionerna 1986/87:N179 (c) och 1986/87:N535 (c). Även syftet med motion 1986/87:N506 (vpk) i här berörd del blir därmed tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande investeringsstöd till solvärmeanläggningar att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N179 och motion 1986/ 87:N525 och med anledning av motion 1986/87:N506 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

49. Importlicenser för kol (mom. 27)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Utskottet är”och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Genomförs förnyelsen av vårt energisystem enligt det av centern föreslagna programmet och såsom utskottet tidigare har redovisat kommer behovet

NU 1987/88:7

av att använda kol att väsentligt reduceras. Det föreligger därmed inga behov av importrestriktioner. Motion 1986/87:N506 (vpk) avstyrks således.

50. Importlicenser för kol (mom. 27)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Det finns förutom miljöskäl även ekonomiska och handelspolitiska skäl för samhället att utöva kontroll av kolanvändningen. Uppenbarligen finns hos kraftindustrin inför kärnkraftens sviktande lönsamhet intresse av en satsning på nya kolanläggningar. Riksdagsbeslutet om en kolanvändningsnivå på högst 3-4 miljoner ton kol per år till år 1990 är i fara om inte kraftindustrins strävanden kan stoppas i tid. Det är också angeläget att man får en klar och samlad överblick av hur mycket kol som förs in i Sverige. Utskottet finner därför liksom motionärerna att regeringen bör lägga fram förslag om ett system med importlicenser för kol.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande importlicenser för kol att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

51. Inhemska bränslen m.m. (mom. 28)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 78 med ”Utskottet har” och slutar på s. 79 med ”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Regeringens ohörsamhet att fullfölja av riksdagen fattade beslut har försenat och skadat den av riksdagen beslutade omställningen och förnyelsen av vårt energisystem, samtidigt som tilltron till energipolitiken väsentligt har minskats. Den passivitet som regeringen har visat innebär att insatserna för att öka användningen av inhemska förnybara energikällor har reducerats i stället för att förstärkas på det sätt som riksdagen har uttalat sig för. Regeringens underlåtenhet att agera har ställt till stora svårigheter för många av dem som har satsat och vill satsa på alternativa energislag. Inte minst gäller detta inom biobränsleområdet. Förnyelsen av energisystemet har drabbats av ett allvarligt avbrott.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att tillräckliga resurser ställs till förfogande för en fortsättning av stödet till biobränsleanläggningar och andra anläggningar avsedda för inhemska energislag. Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion 1986/87:N551 (c) att av de inhemska bränslena i första hand tillgångarna på lämplig skogsråvara bör utnyttjas. Som framhålls i motion 1986/87:N506 (vpk) krävs det nu åtgärder av regeringen som syftar till att de inhemska bränslenas fortsatta användning säkras. Regeringen bör snarast återkomma med konkreta förslag på detta område.

NU 1987/88:7

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

28. beträffande inhemska bränslen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 17 och motion 1986/87:N551 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

52. Inhemska bränslen m.m. (mom. 28)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 78 med ”Utskottet har” och slutar på s. 79 med ”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om de satsningar som sedan 1970-talet har gjorts för att minska oljeberoendet. Omställningen av energisystemet har gått snabbt.

Enligt gällande riktlinjer för energipolitiken skall förnyelsen av energisystemet fortsätta. I folkpartiets motion 1986/87:N181, som behandlas i detta betänkande, lämnas ett sammanhållet förslag till hur så skall ske.

Utskottet vill här understryka betydelsen av att kontinuiteten bevaras i energipolitiken. Uppenbarligen har flera aktörer på energimarknaden, vilka i enlighet med riktlinjerna för energipolitiken gjort investeringar i olika objekt, drabbats hårt av de senaste årens kraftiga prissänkningar på olja. I den uppkomna situationen har, enligt utskottets uppfattning, regeringens handlande präglats av passivitet. Det är väsentligt att riksdagen i ett sammanhang får ta ställning till hur arbetet med att förnya energisystemet skall drivas vidare. Utgångspunkten för ett sådant ställningstagande bör vara de förslag som regeringen har aviserat till våren 1988. I avvaktan därpå avstyrks förslagen i motionerna 1986/87:N551 (c) och 1986/87:N506 (vpk).

53. Östgasprojektet (mom. 29)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att man förutom de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av en ökad användning av naturgas i Sverige också måste beakta de beredskapsmässiga aspekterna på en sådan utveckling.

Med denna utgångspunkt bör en ökad användning av naturgas i Sverige ske på marknadens villkor. Något särskilt uttalande rörande Östgasprojektet, såsom föreslås i motionerna 1986/87:N521 (s) och 1986/87:N522 (vpk), bör riksdagen därför inte göra. Motionerna avstyrks följaktligen.

54. Östgasprojektet (mom. 29)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att naturgas inom överskådlig tid är en av världens stora energiresurser. Flera av de stora fyndigheterna i världen ligger inom räckhåll för Sverige, i de norska och danska fälten samt i Sovjetunionen. Som sägs i motion 1986/87:N522 (vpk) krävs nu en kraftansträngning för att

Sverige på allvar skall komma i åtnjutande av de fördelar en ökad naturgasanvändning innebär. Förutom att en sådan innebär ett värdefullt komplement i Sveriges energiförsörjning ger den också stora möjligheter till en utveckling av industrin. Inte minst för stål- och verkstadsindustrierna skapar utbyggnaden stora möjligheter. Detta gäller framför allt inför avvecklingen av kärnkraften och då i särskilt hög grad för Mellansverige med Bergslagsregionen.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att förslaget om en utbyggnad av en gasledning från Finland och via Bottenhavet för transport av gas från Sovjetunionen nu har fått ökad aktualitet. De argument som har framförts mot projektet när det vid upprepade tillfällen har föreslagits av vänsterpartiet kommunisterna framstår nu som förlegade. Utskottet vill understryka vikten av att förhandlingar snarast upptas med Sovjetunionen och Finland om ett förverkligande av Ostgasprojektet i enlighet med vad som föreslås i motion 1986/87:N522 (vpk). Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Ett sådant uttalande tillgodoser helt motion 1986/87:N522 (vpk) och i viss mån motion 1986/87:N521 (s).

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande Ostgasprojektet att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N522 och med anledning av motion 1986/87:N521 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

55. Gruv- och gassamarbete med Sovjetunionen (mom. 30)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”motion 1986/87:N304 (vpk)” bort ha följande lydelse: Svensk gruvverksamhet är inne i en besvärlig nedgångsperiod med allt färre anställda och otillräckliga prospekteringsinsatser. Nedgången inom gruvnäringen drabbar också den svenska gruvutrustningsindustrin. Handeln med statshandelsländerna borde utvecklas bl.a. för att tendensen till ett ensidigt beroende av de västliga marknaderna skall kunna undvikas. De överläggningar som pågår rörande Kolaprojektet kan öppna betydande möjligheter till leveranser av maskiner och annan gruvutrustning till Sovjetunionen. Som föreslås i motion 1986/87:N304 (vpk) bör Östgasprojektet aktualiseras i samband med underhandlingarna om Kolaprojektet. Tillgång till gas från Sovjetunionen skulle väsentligt öka leveranssäkerheten på den svenska gasmarknaden. Gasen skulle också utgöra ett motköpsobjekt av sådan storleksordning att gruvindustrins och gruvutrustningsindustrins utsikter till medverkan i Sovjets satsning på Kolahalvön skulle ökas kraftigt.

Utskottet vill mot bakgrund av den alarmerande situation som råder för gruvarbetarna i Sverige understryka betydelsen av en snabb handläggning av de nu aktualiserade frågorna. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Utskottet tillstyrker således den nu behandlade delen av motion 1986/87:N304 (vpk).

NU 1987/88:7

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande gruv- och gassamarbete med Sovjetunionen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N304 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

56. Karlshamnsoljekraftverk (mom. 31)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”motion 1986/87:N523 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Som sägs i motion 1986/87:N523 bör olika alternativa lösningar studeras när det gäller den framtida verksamheten vid Karlshamns oljekraftverk. Möjligheten till gasdrift av verket med anslutning till Sydgas AB:s distributionsnät bör prövas grundligt. Utskottet tillstyrker således motion 1986/ 87:N523 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande Karlshamns oljekraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N523 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

57. Redovisning av vissa energisatsningar (mom. 32)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet gör samma bedömning som motionärerna. Regeringen bör låta göra en sammanställning av de praktiska erfarenheter som finns i landet av energisatsningar vilka stämmer med riksdagens beslut om riktlinjer för energipolitiken. Slutsatserna från en sådan sammanställning - kombinerade med de erfarenheter man har av de tekniska lösningar som finns i prototyper - kommer enligt utskottets bedömning att bli att kärnkraften kan börja avvecklas omedelbart. Sammanställningen kommer också att visa att oljeanvändningen kan minskas ytterligare liksom användningen av kol för värmeändamål. De orörda älvarna kan även fortsättningsvis skyddas. Utskottet tillstyrker således den här berörda delen av motion 1986/87:N185 (c).

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande redovisning av vissa energisatsningar

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N185 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

58. Energistatistik (mom. 34)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 85 med ”Den beräkningsprincip” och slutar på s. 86 med ”sorn möjligt” bort ha följande lydelse:

I avvaktan på en internationell överenskommelse i energistatistikfrågan anser dock utskottet att Sverige omgående bör övergå till den beräkningsmetod som tillämpas inom OECD och Världsenergikonferensen. Denna internationellt dominerande princip för beräkning av energitillförseln ger enligt utskottets uppfattning en mer realistisk bild av Sveriges energisituation än den nuvarande. Inför de förestående diskussionerna om kärnkraftens avveckling är det, som anförs i motion 1986/87:N501 (m), väsentligt att elkraftens betydelse i det svenska energisystemet får en realistisk återspegling i energistatistiken. Regeringen bör föranstalta om en ändring av det officiella sättet att beräkna energitillförseln i enlighet med vad som här har anförts. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion 1986/87:N501 (m).

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande energistatistik att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N501 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

131 Översikt av utskottets behandling av motionerna

NU 1987/88:7 Bilaga

Motion 1986/87

Utskottets yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

N143:4

20-22

N176:l

39, 44

1, 2

1-7

24 N177:l

39,43,59,64,67,74

1,2,12,18,19,25

1-7,20-22,

30-36,44-47

39,43,47,49,59,64, 67, 69

1,2,4,5,12,18-20

1-7,9-11,

20-22,30-39

N178:l

39,44,59,64,68,69

1,2,12,18-20

1-7,

20-22,30-39

18, 19

20-22

30-33

20-22

44-47

N179:l

48 N180

5-7

N181:l

43, 59

2, 12

5-7, 20-22

39,43,47,59,61,64,68

1,2,4,12,15,18,19

1-7,9,10,20-

25,26,30-36

N182:l

40 N183

9, 10

N184.-1

40,44,60,64,68,69,75

1,2,12,18-19,20,25

1-7,20-22, 30- 39,44-47

40,44,64,68,69,75

1,2,18-20,25

1-7,30-39

44-47

N185:l

34-36

57 N304:2

55 N395:l

27 N396:l

24 N501

58 N506:l

28, 29

30-33

12, 13

5-7

41-43

37-39

49, 50

51, 52

48 N509

30-33

N515

30-33

N521

53, 54

N522

53, 54

N523

56 Motion 1986/87 Utskottets yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

N525

48 N526

20-22

N527

25, 26

N534:l

1-4

N535

5-7

N536:l

41-43

41-43

N540

33 N544:l

18, 19

18, 19

N548

1-4

N550

11 N551:1

1-4

39, 78

1, 28

1-4, 51, 52

5-7

30-33

30-33

25, 26

16 NU 1987/88:7 Bilaga

133 Innehåll

NU 1987/88:7

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1986187:159

Förslag m. m

Huvudsakligt innehåll .

Proposition 1986187:167

Förslag

Förslagets innebörd ...

Motionerna 5

Yrkanden 5

Motivering 10

Kompletterande uppgifter 17

Riksdagsbeslut om kärnkraftsprogrammet m.m 17

Tiden före folkomröstningen 17

Folkomröstningen år 1980 17

Riksdagsbehandling efter folkomröstningen 18

Lagen om kärnteknisk verksamhet, m.m 18

1981 års energikommitté 19

1985 års riktlinjer för energipolitiken 19

Riksdagsbeslut våren 1986 20

Förbud mot nya kärnkraftsreaktorer 21

Radioaktivt avfall 21

Nya utredningar 24

Delegation för elanvändningsfrågor 24

Utredning om indirekta skatter 26

Utredning om beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen .. 27

Vissa uppdrag till statens energiverk 27

Frågor om kärnkraftens avveckling 27

Kommunal energiplanering 27

Elbelastningens utveckling och tillkomst av ny elproduktion 28

Kärnkraften i Sverige 29

Produktion av elenergi 29

Alternativa sätt att beräkna energitillförseln 30

Energibolag efter mönster av partrederier 34

Utskottet

Inledning

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

Avvecklingen av kärnkraften

Övriga frågor om kärnkraft

Inledning

Information

5 5 5

Kärnvärmereaktorer

Internationella frågor

Åtgärder för hantering av använt kärnbränsle

Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m

Utländskt kärnavfall m.m

Situationen i kraftsystemet

Prissättningen på elenergi m.m

Bakgrund

Allmänna riktlinjer

Vissa energiskatter

Eltaxor, m.m

Elhushållning och elersättning

Ny elproduktion

Allmänna riktlinjer, m.m

Mottryckskraft

Småskalig kraftproduktion

Vindkraft

Utveckling och demonstration av ny energiteknik

Solvärme m.m

Kol

Inhemska bränslen

Naturgas

Övrigt om energiproduktion och energihushållning

Energistatistik

Övrigt

Hemställan

Reservationer

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (m)

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (fp)

3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (c)

4. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (vpk)

5. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (m)

6. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (c, vpk)

7. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (fp)

8. Urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer (c, vpk)

9. Information om kärnkraftsproduktion, m.m. (m)

10. Information om kärnkraftsproduktion, m.m. (fp)

11. Kärnvärmereaktorer (m)

12. Förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. (c, vpk)

13. Förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. (fp)

14. Internationella organ (c, vpk)

15. Studie om kärnkraft och kärnvapen (c, vpk)

16. Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle (c, vpk)

17. Utländskt och svenskt kärnavfall (c, vpk)

18. Situationen i kraftsystemet (m, fp)

19. Situationen i kraftsystemet (c, vpk)

20. Prissättningen på elenergi (m)

21. Prissättningen på elenergi (c, vpk) 105 NU 1987/88:7

22. Prissättningen på elenergi (fp) 107

23. Uranskatt (c, vpk) 108

24. Skatt på elenergi från kärnkraftverk (vpk) 108

25. Kostnadsanpassad eltaxa (c, vpk) 109

26. Kostnadsanpassad eltaxa (fp) 110

27. Prispåverkan av överföringsförluster (c) 110

28. Kärnkraftens kostnader (c) 110

29. Kärnkraftens kostnader (vpk) 110

30. Elhushållningochelersättning(m) lil

31. Elhushållning och elersättning (fp) 112

32. Elhushållning och elersättning (c) 113

33. Elhushållning och elersättning (vpk) 115

34. Ny elproduktion (m) 116

35. Ny elproduktion (c, vpk) 117

36. Ny elproduktion (fp) 117

37. Mottryckskraft (m) 118

38. Mottryckskraft (c, vpk) 118

39. Mottryckskraft (fp) 119

40. Garantiprisförvisselkraft, m.m. (m,fp,c) 120

41. Utveckling av vindkraft (m) 120

42. Utveckling av vindkraft (c) 121

43. Utveckling av vindkraft (vpk) 122

44. Utveckling och demonstration av ny teknik (m) 123

45. Utveckling och demonstration av ny teknik (fp) 123

46. Utveckling och demonstration av ny teknik (c) 124

47. Utveckling och demonstration av ny teknik (vpk) 125

48. Investeringsstöd till solvärmeanläggningar (c, vpk) 125

49. Importlicenser för kol (c) 126

50. Importlicenser för kol (vpk) 127

51. Inhemska bränslen m.m. (c, vpk) 127

52. Inhemska bränslen m.m. (fp) 128

53. Östgasprojektet (fp) 128

54. Östgasprojektet (vpk) 128

55. Gruv-och gassamarbete med Sovjetunionen (vpk) 129

56. Karlshamns oljekraftverk (vpk) 130

57. Redovisning av vissa energisatsningar (c, vpk) 130

58. Energistatistik (m) 131

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av motionerna 132

gotab Stockholm 1987 14007