Näringsutskottets betänkande Näringspolitik

Näringsutskottets betänkande

Näringspolitik

1989/90

NU9

Ärendet

I detta betänkande behandlas — helt eller delvis — 45 motioner med yrkanden om bl.a.

den allmänna inriktningen av näringspolitiken,

små och medelstora företag,

kooperation,

hantverk,

skogsindustrin,

stålindustrin,

teknisk utveckling,

regionala näringspolitiska satsningar.

Verkställande direktör Gunvor Almén, Tjänsteförbundet, har inför utskottet lämnat upplysningar om tjänsteexport.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Sedan utskottet våren 1988 senast behandlade motioner om näringspolitik har ett antal statliga utredningar som på olika sätt berör de aktuella frågorna slutfört sitt arbete. Utskottet hänvisar i flertalet fall till dessa utredningar och de förslag till riksdagen som inom kort är att vänta med anledning härav.

Ett trettiotal reservationer föreligger. De tre borgerliga partierna står gemensamt bakom reservationer om bl.a. småföretagspolitiken, internationaliseringen av svenska företag samt avregleringsarbetets organisation. I frågan om näringspolitikens inriktning har fyra reservationer (m, fp; c; vpk; mp) avlämnats, medan motioner (s; c; mp) om ökat demokratiskt inflytande i näringslivet har föranlett tre reservationer (m, fp; c; vpk, mp). Motioner om ett nationellt program för stålindustrin (vpk) och om inrättande av en fond för investeringar i Norrlands inland (mp) följs upp av resp. partis företrädare i utskottet. En fullständig förteckning över reservationerna finns i innehållsförteckningen (s. 66).

Sammanfattning

1 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 9

Motionerna

1989/90: NU9

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:N203 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vanadinutvinning vid SSAB |i| Luleå,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kallformning vid Plannja i Luleå.

1988/89:N208 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari — med motivering i motion 1988/89:A408 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans för utveckling av miljövänlig teknik.

1988/89:N213 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att ett nationellt program inför 1990-talet upprättas för stålindustrin,

2. hos regeringen begär initiativ för att skapa ett svenskt Metallbolag baserat på stål- och gruvindustriverksamheten.

1988/89:N227 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt översyn med förslag till ett vidgat demokratiskt inflytande i näringslivet.

1988/89:N234 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari — med motivering i motion 1988/89:Jo217 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande näringslivet i Malmöhus län.

1988/89:N238 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av ökade informations- och utbildningsinsatser för att ge den ekonomiska föreningsformen samma utvecklingsvillkor som övriga företagsformer,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av att finna former för en långsiktig lösning av problemen med den nya kooperationens riskkapitalförsörjning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om småföretagarföreningar i bostadsrättsföreningens form,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om fördelarna med den ekonomiska föreningsformen som samverkansmodell för utveckling av idé- och uppfinnarverksamheten.

1988/89:N239 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen hos regeringen begär förslag om utarbetande av ett svenskt program för utveckling av alternativ högteknologi.

1988/89:N247 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning om egenföretagares borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts.

1988/89:N254 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen godkänner de i motionen anförda riktlinjerna för näringspolitiken.

1988/89:N255 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett arbete omedelbart bör inledas för att utveckla kunskapen om tjänsteföretagens utlandsverksamhet.

1988/89:N257 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari — med motivering i motion 1988/89A422 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om förutsättningarna för statligt stöd till teknikcentra.

1988/89:N258 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om mål för och inriktning av näringspolitiken inför 1990-talet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om stimulansåtgärder för nyetableringsinsatser,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om decentraliserat ägande,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om småföretagens betydelse för näringslivets utveckling,

6. hos regeringen begär att en parlamentarisk delegation tillkallas med uppgift att påskynda avregleringsarbetet inom näringslivet i enlighet med vad som anförs i motionen.

1988/89:N262 av Carl Frick (mp) och Birger Schlaug (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att det skall göras en plan för hur småskalig miljövänlig lokal tillverkning skall kunna utvecklas och stödjas,

2. som sin mening ger regeringen till känna att de nuvarande samhällsorganen för teknikutveckling och etableringsstöd |bör disponera! om personal och anslag till ett arbete enligt yrkande 1.

1988/89:N266 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta vara på äldres och invandrares kunskaper och erfarenhet av hantverk.

1988/89:N269 av Christer Eirefelt m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att alla lagförslag som berör småföretagen »kall åtföljas av en redovisning av konsekvenserna för dessa företag.

1988/89:N270 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeltolklingar för stöd till samägda industrihus.

1988/89:N271 av Kjell Nordström (s) och Britt Bohlin (s) vari yrkas att iksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motiolen anförts om ökat stöd till uppfinnarna för kvalificerad rådgivning, abildning och marknadsföring.

1989/90:NU9

1988/89:N272 av Jan Hyttring (c) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen begär att regeringen ger forskningsinstitutioner, högskolor och SLU preciserade uppgifter vad gäller småskalig teknikutveckling.

1988/89:N274 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

l. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att stimulera näringslivet i Skåne,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om etableringen av forskningscentra i Skåne.

1988/89:N277 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggnadshytta för utbildning av byggnadshantverkare,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om råvarudepåer,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisbilliga och centralt belägna hantverkslokaler,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verktygsbank,

5. hos regeringen begär en översyn av reglerna för lärlingar hos enskilda hantverkare,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexiblare krav på personalutrymmen i samband med utbildning av hantverkslär lingar,

8. hos regeringen begär förslag om hur rekryteringen till hantverksyrkena skall förstärkas och utbildningsmöjligheterna ökas.

1988/89:N278 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

— med motivering i motion 1988/89:A435 — att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om betydelsen av ny teknik, teknikspridning, spridning av företag inom framtidsinriktade branscher, tekniskt kunnande och teknisk utveckling för den regionala utvecklingen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om småföretagsamhetens betydelse för den regionala utvecklingen.

1988/89:N283 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företags skyldighet att i förväg informera berörd(a) kommun(er) vid uppköp av företag med fler än 100 anställda.

1988/89:N285 av Siw Persson m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1)

— med motivering i motion 1988/89:A441 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utökat teknologiskt samarbete mellan Skåne och Danmark.

1988/89:N298 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för näringspolitiken.

1989/90: NU9

1988/89:N300 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för att främja en positiv utveckling av nyföretagande och de mindre företagen med den inriktning som anförts i motionen.

1988/89:N301 av Lena Boström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskild garanti för riskfinansiering.

1988/89:N309 av Paul Lestander m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en svensk utveckling inom fotoniken,

2. hos regeringen begär utarbetande av förslag till utvecklingsprogram för fotonik.

1988/89:N314 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari — med motivering i motion 1988/89:T813 — yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en satsning på forskning och utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet.

1988/89:N318 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2)

— med motivering i motion 1988/89:Jo316 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strukturförändringar i skogsindustrin m.m.

1988/89:N319 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att minska uppfinnarens kostnader för patentansökningar och presentationsmaterial.

1988/89:N320 av Christer Eirefelt (fp) och Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att främja verksamheten i mindre och medelstora företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om rekryteringen till hantverksyrken.

1988/89:N324 av Inger Schörling (mp) och Lars Norberg (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de principer som bör vara vägledande för industripolitiken,

17. begär att regeringen låter utreda konsekvenserna av den tilltagande internationaliseringen och storskaligheten för anställningstrygghet, självtillit och medbestämmande.

1988/89:N327 av Håkan Hansson (c) och Göran Engström (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten av åtgärder för att stimulera ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning,

1989/90: NU 9

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om strukturen på riskkapitalmarknaden och bildandet av regionala aktiebörser.

1988/89:N328 av Iris Mårtensson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2)

— med motivering i motion 1988/89:A460 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att ett kvinnligt kompetenscentrum bör inrättas i varje län.

1988/89:N329 av Hans Petersson (vpk) såvitt gäller yrkandet (2)

— med motivering i motion 1988/89:A461 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om den inhemska ekonomiska utvecklingens betydelse för tillverkningsindustrin.

1988/89:N332 av Magnus Persson m.fl. (s) vari — med motivering i motion 1988/89:A464 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att underlätta företagens forsknings- och utvecklingsarbete.

1988/89:N337 av Anders Castberger (fp) och Elver Jonsson (fp) vari

— med motivering i motion 1988/89:A466 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande vikten av konkurrenskraft för industrin i norra Älvsborg.

1988/89:N338 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur de i motionen föreslagna åtgärderna för decentralisering och demokratisering av näringslivet skall kunna genomföras.

1988/89:N339 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att en inlandsfond inrättas i enlighet med vad som anges i motionen,

2. hos regeringen begär ett förslag till utformningen av en sådan inlandsfond.

1988/89:N342 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram angående inventering och forskning med torv, med beaktande av vad i motionen anförs.

1988/89:N358 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari — med motivering i motion 1988/89:Sk450 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de mindre och medelstora företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

1988/89:N359 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1)

— med motivering i motion 1988/89:A282 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förköpsrätt för anställda då ett företag säljs.

1988/89:N369 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari

— med motivering i motion 1988/89A485 — yrkas att riksdagen

1989/90: NU9

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om sambandet mellan en importdominerad teknikhandel och framtida lyckosamma forsknings- och utvecklingsinsatser i Kalmar län,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om planeringen av den nya tekniken och importföretagens lokalisering så att rättvis regional balans främjas.

1988/89:N370 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari — med motivering i motion 1988/89:Sf545 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vi i Sverige aktivt bör ta till vara den yrkesskicklighet och det hantverkskunnande som många invandrare för med sig till Sverige.

1988/89:N453 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (5 delvis) — med motivering i motion 1988/89:A453 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående — — — skogsnäring.

Utskottet

Näringspolitikens inriktning

Utskottet behandlar inledningsvis fem motioner från oppositionspartierna med yrkanden om näringspolitikens inriktning. Flertalet av dessa motioner har karaktären av programförklaringar som spänner över ett stort område. Åtskilliga av de ämnen som tas upp gäller den allmänna ekonomiska politiken, skattepolitiken eller arbetsrättsliga förhållanden. Sådana frågor hör till andra utskotts beredningsområden. I sin behandling av motionerna i dessa delar inskränker sig näringsutskottet till en övergripande bedömning från näringspolitisk synpunkt av motionärernas förslag.

Moderata samlingspartiets grundsyn på näringspolitikens uppgifter kommer till uttryck i motion 1988/89:N298. Motionärerna efterlyser en generell politik som varaktigt ger god lönsamhet, vitalitet och omställningsförmåga inom ekonomin. Strävan efter global frihandel och en stegvis anslutning av Sverige till EG sägs utgöra en central del härav. Endast i en marknadsekonomi grundad på fri konkurrens och näringsfrihet finns förutsättningar för att resurser effektivt fördelas efter individuella önskemål. Olika hinder för en effektivt fungerande marknadsekonomi bör därför enligt motionärerna undanröjas. Som sådana hinder utpekas bl.a. löntagarfonderna och statens "interventionistiska" näringspolitik, sådan den tar sig uttryck i regleringar, offentlig planering, påbud och pålagor och kommunalt företagande. Näringspolitiken borde i stället, sägs det i motionen, inriktas på att skapa en miljö där företagandet utvecklas. Detta kan ske bl.a. genom att reformer på skatteområdet genomförs, servicesektorn öppnas för privata alternativ, de statliga företagen säljs och fasta spelregler för företagandet tillåts gälla. Åtgärder som säkrar tillgången till energi och som

1989/90: NU9

möjliggör svenskt deltagande i det tekniskt-vetenskapliga samarbetet inom EG sägs också vara av väsentlig betydelse för en positiv utveckling av det svenska näringslivet.

Folkpartiet sammanfattar i motion 1988/89.N254 sina förslag till riktlinjer för en liberal näringspolitik på följande sätt. Genom en generell politik grundad på fasta spelregler, frihandel och ett närmande till EG bör tillväxten främjas i en marknadsekonomi som bygger på fri konkurrens, etableringsfrihet och grundlagsskyddad näringsfrihet. Företagandet bör stimuleras och underlättas genom avregleringar till gagn för särskilt de små företagen och genom lägre skattetryck och en reformerad bo lagsbeskattning. Det enskilda ägandet bör stimuleras genom bl.a. avveckling av löntagarfonderna och införande av frivilliga andel-i-vinst-system. Den offentliga sektorn bör förnyas genom avskaffande av offentliga monopol och genom ökad konkurrens i den offentliga upphandlingen. Motionärerna understryker också vikten av en stabil och säker energiproduktion och av åtgärder inom forskningsoch utbildningspolitiken som kan bidra till en ständig kunskapstillväxt och kompetenshöjning inom näringslivet.

I centerns motion 1988/89:N258 anförs att ett näringsliv grundat huvudsakligen på fri företagsamhet, konkurrens och enskilt eller kooperativt ägande ger de bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg. Näringspolitiken måste, hävdar motionärerna, inriktas så att mångfald och ett decentraliserat inflytande uppnås. Användningen av småskalig teknik bör främjas. Utvecklingen av produktion med högt kunskapsinnehåll måste stimuleras. Sverige bör aktivt engageras i de olika europeiska forsknings- och utvecklingsprojekten. De små och medelstora företagen betecknas i motionen som särskilt betydelsefulla för näringslivets förnyelse och tillväxt. Nyföretagandet bör därför stimuleras och de små företagen gynnas i förhållande till storföretagen. En ny och småföretagsvänlig skattepolitik bör genomdrivas. Ägandeoch inflytandefrågorna i svenskt näringsliv bör vidare, enligt motionärernas mening, ägnas större uppmärksamhet; det institutionella ägandet bör minskas, etikregler bör utformas i samverkan mellan samhälle och näringslivsorganisationer och formerna för insyn och inflytande från de anställdas sida bör utvecklas vad avser både små och stora företag.

Med utgångspunkt i förhållandena i Västmanlands län krävs i motion 1988/89:N329 (vpk) ett uttalande av riksdagen till regeringen om den inhemska ekonomiska utvecklingens betydelse för tillverkningsindustrin. Motionärerna anför att framtida strukturkriser måste mötas genom åtgärder i förtid. Ägarnas oinskränkta rätt att placera sina investeringar utomlands eller i överhettade områden måste inskränkas, anförs det. Samhällsekonomiska, ekologiska och humanistiska skäl talar emot att koncentrationen av produktion och ägande skall tillåtas fortsätta. Spekulationsekonomin och "ägarklippen" måste bromsas upp. Den inhemska produktionen och den inhemska marknaden måste enligt motionärerna fa större tyngd i den ekonomiska politiken. EG-fixeringen måste brytas. Infrastruktur och allsidig utbildning fri från företagsstyrning måste främjas.

1989/90:NU9

8 Global solidaritet, hushållning med naturens resurser och ansvarstagande för kommande generationer borde enligt vad som sägs i miljöpartiet de grönas motion 1988/89:N324 vara grundvalen för industripolitiken. Motionärerna förordar decentralisering och värjer sig mot storskalighet med det resursslöseri och den maktkoncentration och alienering som följer därav. Expansionen av stora multinationella koncerner gynnas, hävdar de, av regeringens ekonomiska politik och villkorslösa EG-anpassning. Genom en medveten och aktiv industripolitik bör tekniken kunna utnyttjas för att de mål som miljöpartiet eftersträvar skall nås. Ökad produktivitet inom industrin bör, anförs det vidare i motionen, hellre tas till vara för arbetstidsförkortning än för ökad tillväxt i traditionella termer.

Utskottet vill först erinra om att riksdagen år 1987 tog ställning till frågor om inriktningen av näringspolitiken inför 1990-talet på grundval av förslag från regeringen (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30). Det framgår av industridepartementets bilaga till årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 2 och 9) att ett översyns- och planeringsarbete har inletts med avsikt att förslag inom centrala delar av departementets ansvarsområde skall föreläggas riksdagen under år 1990. Som viktiga frågor i detta arbete anges teknikpolitiken, småföretagspolitiken, internationaliseringen och Europa-samarbetet. Vidare gäller att en proposition om den fortsatta forskningspolitiken har aviserats till våren 1990.

Utskottet noterar ytterligare att regeringen nyligen har beslutat att en särskild delegation med uppgift att analysera utvecklingen av produktiviteten i svenskt näringsliv skall tillkallas. Syftet med delegationens arbete är enligt direktiven (dir. 1989:19) att regeringen skall ges underlag för åtgärder som främjar produktivitetstillväxten. Delegationen skall särskilt låta utreda följande områden och dessas betydelse för produktivitetsutvecklingen: investeringar, teknikspridning och utbildning, arbetsorganisation, arbetsmiljö och medinflytande, näringslivets internationalisering, skatter och regleringar samt marknadernas funktionssätt.

De krav på uttalanden om näringspolitiken som framförs i motionerna från de tre borgerliga oppositionspartierna är enligt utskottets mening svagt grundade. Gemensam för motionärerna tycks vara föreställningen att Sverige skulle sakna ett "gott näringslivsklimat". Utskottet kan peka på en rad omständigheter som talar i motsatt riktning. Under senare år har den svenska industrin kännetecknats av högt och i flera fall fullt kapacitetsutnyttjande, hög vinstnivå, stigande soliditet och högt nyföretagande. Vid en helhetsbedömning torde i själva verket slutsatsen bli att företagen i Sverige har en mycket gynnsam arbetsmiljö. Den positiva utvecklingen inom svenskt näringsliv har sin grund i ett samspel mellan en långvarig internationell högkonjunktur och regeringens ekonomiska politik och näringspolitik. Det tidigare omfattande stödet till krisföretag har ersatts av offensiva åtgärder för stimulans av forskning och utveckling, export och småföretagsutveckling.

Som tidigare har nämnts avses riksdagen inom kort få ta ställning till förslag från regeringen om den fortsatta inriktningen av viktiga

1989/90: NU9

delar av näringspolitiken. Med beaktande av detta och med hänsyn till det tidigare anförda finner utskottet inget skäl för riksdagen att göra något uttalande med anledning av de nu behandlade motionerna. Dessa avstyrks därför i berörda delar.

Små och medelstora företag

Ett flertal motioner innehåller särskilda synpunkter på småföretagspolitiken. 1 alla dessa motioner betonas småföretagens stora betydelse för den ekonomiska utvecklingen, för sysselsättningen och för den regionala balansen.

De små företagens utvecklingsmöjligheter spelar en väsentlig roll för hela den svenska ekonomin, anförs sålunda — dock utan yrkande i frågan — i moderata samlingspartiets motion 1988/89:N298. Stimulans av tillväxten i det lokala näringslivet är den allra viktigaste åtgärden för att komma till rri . med de regionala obalanserna, sägs det vidare. I motion 1988/89:N358 (m) framställs krav på ett riksdagsuttalande om de små och medelstora företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen i landet. Motiveringen för yrkandet finns i motion 1988/89:Sk450 om skattevillkoren för småföretagen. Där understryks behovet av att de små och medelstora företagens villkor förbättras.

I folkpartiets motion 1988/89:N254 anförs att näringslivsklimatet för små och medelstora företag måste förbättras och att etableringsmöjligheterna för dessa måste stärkas. Några särskilda yrkanden i frågan framförs emellertid inte. Ett yrkande i motion 1988/89:N320 (fp) knyter däremot an till det nu diskuterade ämnet. 1 motionen, som har sin utgångspunkt i småföretagens situation i Hallands län, understryks vikten av att en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen sker, att byråkrati och krångel minskas och att skattelagstiftningen görs förmånligare för de små och medelstora företagen.

Ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen om småföretagens betydelse för näringslivets utveckling påyrkas i centerns motion 1988/89:N258. Det är särskilt viktigt att genom gynnsamma villkor för de små företagen och för nyföretagandet balansera beroendet av de stora företagen och den internationalisering som pågår inom industrin, sägs det. Enligt motionärerna är emellertid förutsättningen härför att de små företagen främjas i förhållande till de stora och att samhällets rigcljystem i ökad utsträckning anpassas till småföretagens förutsättningar. Utskottet behandlar här även ett annat yrkande i nyssnämnda motion. Detta motionsyrkande går ut på att regeringen skulle anmodas att låta utarbeta förslag till åtgärder med syfte att nyföretagandet skall stimuleras. Särskilt viktigt härvid är att den resurs som kvinnorna utgör tas till vara, framhålls det. Också i motion 1988/89:N300 (c) krävs ett åtgärdsprogram för att stimulera till ökat nyföretagande. Ett sådant program bör enligt motionärerna innehålla förslag om bl.a. förstärkning av de regionala utvecklingsfonderna, åtgärder för att stödja nyföretagandet bland kvinnor, slopande av arbetsgivaravgifter under företagens uppbyggnadsskede, ökade forskningsresurser till de mindre högskolorna, förbättrade utbildningsmöjligheter för nya företagare och

1989/90: NU9

en bättre organisation av den statliga administrationen på företagsområdet så att krångel och byråkrati skall kunna minskas. I programmet borde också ingå åtgärder på skatteområdet, såsom införande av personliga investeringskonton och förändringar i företagsbeskattningen till de små företagens fördel.

Enligt ett yrkande i motion 1988/89:N278 (c) skall riksdagen ställa sig bakom motionärernas synpunkter på småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen. Motionärerna framhåller att de små företagens utveckling och nyföretagandet har en avgörande betydelse för möjligheterna att skapa en regional balans. De generella åtgärderna för att utveckla infrastrukturen måste enligt motionärerna kompletteras med insatser som stimulerar nyetablering och utveckling av befintlig företagsamhet i utsatta regioner.

I motion 1988/89:N262 (mp) argumenteras med utgångspunkt i exempel från livsmedelsområdet för åtgärder till stöd för utveckling av småskalig, lokal tillverkning. Enligt motionärernas mening finns det tekniska förutsättningar härför. Saknas gör emellertid de ekonomiska förutsättningarna liksom den politiska viljan. Motionärerna föreslår att regeringen skall anmodas att låta utarbeta en plan för hur småskalig, miljövänlig, lokal tillverkning skall kunna utvecklas och stödjas. De förordar också att personal och anslag disponeras om hos de samhällsorgan som stöder teknikutveckling och etableringar så att lokalt anpassad produktion för lokala behov kan främjas.

Enligt uppgifter från industridepartementet fortsätter antalet småföretag att öka. Under den senaste femårsperioden har sammanlagt ca 95 000 sådana företag etablerats. De bedömningar av småföretagskonjunkturen som har gjorts under hösten 1989 i den av Småföretagens riksorganisation och Föreningsbankernas Bank utgivna Småföretagsbarometern visar att företagen räknar med en fortsatt positiv utveckling av produktion och lönsamhet. Ytterligare kan nämnas att småföretagens investeringar i fasta priser räknat år 1988 låg 85 % högre än år 1982. Motsvarande ökning för hela industrin var 63 %.

Det finns anledning att i detta sammanhang erinra om att flera utredningar kring frågor av väsentlig betydelse för småföretagen, däribland sådana frågor som tas upp i de här aktuella motionerna, har publicerat resultatet av sitt arbete under innevarande år. Dit hör fir.ansieringsutredningen, som berörs mer i det följande. Vidare har utredningen om reformerad företagsbeskattning redovisat sina överväganden och förslag i betänkandet (SOU 1989:34) Reformerad företagsbeskattning. Härutöver har tre olika utredningsarbeten avseende egenföretagare och skattemässiga villkor för dessa nyligen presenterats. Utredningarna, som för närvarande remissbehandlas, avser jordbrukare, enmanshandelsbolag och redovisningsmetod för enskild näringsverksamhet.

Regionalpolitikens framtida inriktning har utretts av 1987 års regionalpolitiska kommitté. Dess förslag har under hösten 1989 redovisats i betänkandet (SOU 1989:55) Fungerande regioner i samverkan. Bland

1989/90: NU 9

förslagen finns flera som syftar till att småföretagsutvecklingen skall förbättras i sysselsättningssvaga regioner. En proposition om den fortsatta utformningen av regionalpolitiken är planerad till våren 1990.

Den positiva utvecklingen inom småföretagssektorn har burits upp av den internationella högkonjunkturen och understötts av stimulansåtgärder för småföretagen inom ramen för den näringspolitik för tillväxt och förnyelse som har förts under senare år. Utvecklingen ger enligt utskottets mening belägg för att den förda politiken har varit till gagn för småföretagen. Utskottet finner att de krav på olika uttalanden som framförs i motionerna grundas på en ensidig och i vissa stycken direkt felaktig bild av verkligheten.

Vad som anförs i motion 1988/89:N278 (c) om småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen kan utskottet i huvudsak instämma i. Inriktningen av det statliga regionalpolitiska stödet återspeglar väl en insikt härom. De aviserade förslagen med utgångspunkt i bl.a. regionalpolitiska kommitténs arbete torde komma att ytterligare belysa småföretagens roll och förutsättningar i den regionala utvecklingen. Enligt utskottets mening finns det därför ingen anledning för riksdagen att nu uttala sig i frågan på det sätt som begärs i motionen. Denna avstyrks därför i berörd del.

Med hänsyn dels till den positiva utvecklingen inom småföretagssektorn, dels till att riksdagen inom kort avses få ta ställning till förslag från regeringen om bl.a. utformningen av de fortsatta insatserna till stöd för nyföretagande och tillväxt inom småföretagssektorn och för den regionala utvecklingen anser utskottet att riksdagen bör avslå även övriga här aktuella motioner i ifrågavarande delar.

Samhället saknar för närvarande resurser och kompetens för att ge stöd åt de kvinnor som utifrån ett kvinnligt kulturarv vill starta egna företag, sägs det i motiveringen till motion 1988/89:N328 (s). Motionärerna anser att ett kvinnligt kompetenscentrum bör inrättas i varje län. Uppgiften för ett sådant centrum skulle vara att driva företagsskolor för kvinnor, organisera riktade utbildningar inom vissa branscher, initiera till nätverk av kvinnliga småföretagare, förmedla kontakt med utställare och mässanordnare, upparbeta säljkontakter och svara för konsultinsatser rörande t.ex. marknadsföring, juridik och företagsekonomi.

Enligt vad utskottet har inhämtat gör de regionala utvecklingsfonderna betydande insatser med syfte att ta till vara potentialen av kvinnliga nyföretagare. Flera fonder har anordnat utbildning och rådgivning för kvinnor, bl.a. i samband med de s.k. starta-eget-kampanjerna.

Den regionalpolitiska kommittén konstaterar (s. 267) i sitt betänkande att regionalpolitiken i alltför liten utsträckning har uppmärksammat könsuppdelningen på arbetsmarknaden och behovet av en aktiv utveckling av den kvinnliga arbetsmarknaden. Kommittén anser att det måste ges plats åt fler kvinnor i handläggande och beslutande ställning på alla nivåer i det regionala utvecklingsarbetet. Den föreslår vidare att en ram om 25 milj. kr. årligen skall avsättas för kvinnliga kompetens -

1989/90: NU9

centra i Norrlands inland, Bergslagen och sydöstra Sverige. De föreslagna uppgifterna för sådana centra motsvarar just dem som anges i motionen.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att ett ökat inslag av kvinnliga företagare är eftersträvansvärt och konstaterar därför med tillfredsställelse att utvecklingsfonderna aktivt arbetar för detta. Inrättandet av kvinnliga kompetenscentra ingår som nyss har nämnts i regionalpolitiska kommitténs förslag, vilka nu bereds. I avvaktan på regeringens ställningstagande till förslagen anser utskottet att riksdagen inte bör ta något sådant initiativ som begärs i motion 1988/89:N328 (s). Denna avstyrks sålunda i berörd del.

Avreglering och regelförenkling

Sorn har framgått av framställningen i det föregående är kravet på avreglering och regelförenkling ett av inslagen i de riktlinjer för näringspolitiken som moderata samlingspartiet (motion 1988/89:N298), folkpartiet (motion 1988/89:N254) och centern (motion 1988/89:N258) begär att riksdagen skall ställa sig bakom. Ytterligare ett par motionsyrkanden avser mera specifika frågor rörande avregleringsarbetet.

Ett yrkande i centerns motion 1988/89:N258 gäller sålunda avregleringsarbetets organisation. I motionen betonas vikten av att arbetet med avbyråkratisering och avreglering drivs vidare med kraft. Med hänvisning till vad som betecknas som regeringens långsamma agerande på detta område föreslår motionärerna en "parlamentarisk återförsäkring", lämpligen genom inrättande av en parlamentarisk delegation med uppgift att följa avregleringsarbetet.

Utskottet har tidigare avvisat motionsyrkanden av motsvarande innebörd från centern och därvid anfort att gällande fördelning av befogenheter och ansvar mellan riksdagen och regeringen borde kunna tillämpas även på det här aktuella området. Utskottet uttalade vidare våren

1988 (NU 1987/88:25 s. 17) att det var angeläget att arbetet med regelförenkling ingick som ett normalt led i statsförvaltningens verksamhet. Motionen, som följdes upp i en reservation (m, fp, c), avslogs av riksdagen.

Utskottet finner inget skäl att ändra sitt tidigare ställningstagande och avstyrker det aktuella yrkandet i motion 1988/89:N258 (c).

I motion 1988/89:N269 (fp) begärs att alla lagförslag som berör småföretagen skall åtföljas av en redovisning av konsekvenserna för dessa företag. Detta skulle enligt motionärerna på sikt medföra betydande förenklingar för företagen. Som förebild för sitt förslag har motionärerna ett beslut av EG-kommissionen av motsvarande innebörd. Beslutet ingår som ett led i ett särskilt aktionsprogram inom EG för småföretagen syftande till att minska problemen för dessa företag och till att öka intresset för att starta företag.

Ett omfattande arbete med regelförenkling gentemot näringslivet bedrivs längs flera parallella linjer på såväl statlig som kommunal nivå, åtgärder som i stor utsträckning är inriktade på att åstadkomma lättnader för de mindre företagen. Utskottet vill vidare erinra om att

1989/90: NU9

alla direktiv från regeringen till kommittéer och särskilda utredare numera innehåller en föreskrift om att dessa i sitt arbete skall beakta de ekonomiska konsekvenserna för företagen av olika utredningsförslag samt EG-aspekter. Med hänsyn till det nu sagda finner utskottet inget skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motion 1988/89:N269 (fp), som sålunda avstyrks.

Finansiering av företag

Åtgärder syftande till att ny- och småfö re tagandets riskkapualförsörjning skall underlättas efterlyses i motion 1988/89:N327 (c). Motionärerna beklagar att småföretagarna, trots att de spelar en betydande roll för svenskt näringsliv och dessutom svarar för en stor del av förnyelse och innovationskraft, står helt utanför den organiserade riskkapitalmarknaden. Denna har, anför motionärerna, i huvudsak genererat kapitalresurser till de stora företagen och börsbolagen i framför allt storstadsområdena. Behovet av decentralisering och mångfald på riskkapitalmarknaden accentueras ytterligare, menar de, av den snabba utvecklingen av tjänstesektorn liksom av informations- och kunskapsindustrin. Också avregleringen av valutamarknaden och den ökade västeuropeiska integrationen sägs motivera ett förnyelsearbete för småföretagens riskkapitalförsörjning. Motionärernas förslag går ut på att en utveckling av regionala riskkapitalmarknader eller aktiebörser skall initieras. På så sätt skulle små och nya företag beredas en decentraliserad publik riskkapitalmarknad.

Likaledes i syfte att underlätta småföretagens riskkapitalförsörjning framförs i motion 1988/89:N301 (s) förslag om rätt för de regionala utvecklingsfonderna att ikläda sig en särskild garanti för riskfinansiering för de tre till sju första åren av nystartade företags verksamhet.

Utskottet noterar inledningsvis att tre utredningar, vars uppgift anknyter till de frågor som tas upp i de båda motionerna, har slutfört sitt arbete under innevarande år.

Värdepappersmarknadskommittén har haft till uppgift bl.a. att överväga för- och nackdelar med regionala marknadsplatser för värdepapper och att studera förutsättningarna för att man med bevarad koncentration av marknadsplatsen kan tillåta regional eller lokal börshandel. Därvid skulle kommittén undersöka i vad mån en på så sätt upplagd handel kunde underlätta små och medelstora företags kapitalförsörjning och öppna möjlighet att fånga upp intresse för investeringar i företag på en viss ort. Kommittén har i dagarna redovisat sina överväganden i betänkandet (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden. Där föreslås att det nuvarande börsmonopolet formellt sett skall upphävas. Börs- och clearingverksamhet skall enligt kommitténs förslag få utövas av Stockholms fondbörs eller av annan som har erhållit tillstånd därtill av regeringen. Tillstånd skulle lämnas om den tilltänkta börsverksamheten kan antas bli till nytta för det allmänna. Enligt kommittén kan det dock inte förutses att någon marknadsplats för aktier utöver Stockholms fondbörs skulle kunna vara till sådan nytta. Konkurrensen gentemot utlandet förutsätter, anser kommittén, en

1989/90: NU9

koncentration av handeln till en enda marknadsplats. Företrädarna för de borgerliga partierna i kommittén anför i en reservation att regionala börser bör tillåtas; detta är angeläget för den ekonomiska utvecklingen i regionerna och för de små företagens kapitalförsörjning.

Finansieringsutredningen, som enligt sina direktiv har haft till uppgift att föreslå åtgärder som behovsanpassar, effektiviserar och förenklar det statliga finansiella företagsstödet, har redovisat sina förslag i betänkandet (SOU 1989:24) Statligt finansiellt stöd?. Där konstateras att det är svårt att komma fram till en entydig bild när det gäller småföretagens eventuella problem avseende riskkapitalförsörjningen. En redovisning lämnas bl.a. av i vilka situationer som olika företagskategorier har speciellt stora kapitalbehov. Vidare framhålls att riskkapitalmarknaden för småföretag — i form av venture capitalföretag, investment- och utvecklingsbolag och statliga placerare — har vuxit snabbt under senare år. Kapitalutbudet har ökat från 400 milj. kr. år 1982 till drygt 4 000 milj. kr. år 1987. Det är utredningens bedömning att särskilda åtgärder för att tillräcklig mängd riskkapital i lämplig form skall kanaliseras till småföretagssektorn likväl behövs även i fortsättningen. Utredningen redovisar vissa förslag med syfte att detta behov skall tillgodoses. Förslagen berör bl.a. Industrifonden, de regionala utvecklingsfonderna, Småföretagsfonden och Norrlandsfonden.

Finansieringsutredningens betänkande har remissbehandlats. Frågor med anknytning till småföretagens kapitalförsörjning avses enligt uppgift bli behandlade i förslag från regeringen under våren 1990.

Den regionalpolitiska kommittén, slutligen, föreslår bl.a. att 250 milj. kr. under en tre—femårsperiod årligen skall tillföras särskilda riskkapitalbolag i Norrlandslänen.

Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för förslagen i motionerna 1988/89:N301 (s) och 1988/89:N327 (c), nämligen att en tillfredsställande lösning av småföretagens riskkapitalförsörjning är av väsentlig betydelse för etableringen av sådana företag och för deras fortsatta utvecklingsmöjligheter. Som har framgått av redovisningen i det föregående ligger det nu framme förslag från flera utredningar om delvis nya lösningar på området. I avvaktan på regeringens beredning av och ställningstagande till dessa förslag anser utskottet att riksdagen inte bör ta några sådana initiativ som föreslås i nämnda motioner. Dessa avstyrks sålunda i ifrågavarande delar.

Frågan om kravet på personlig borgen vid långivning till egenföretagare tas upp i motion 1988/89:N247 (m). Motionären anser att lagstiftningen på det arbetsrättsliga området, särskilt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, har kringgärdat företagarens möjligheter att leda sitt företag. Därmed kan han inte svara för sina borgensåtaganden i samma omfattning som tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast företagaren och inte hans anhöriga, anförs det.

Frågan om ägarborgen har behandlats i ett s.k. etikmeddelande från bankinspektionen (nr 35, den 2 mars 1982). Enligt bankinspektionen kan personlig borgen från ägare vara nödvändig eller åtminstone önskvärd bl.a. för att understryka ägarens ansvar för företagets utveck -

1989/90:NU9

ling. Varje fall bör emellertid bedömas individuellt, och borgensåtagandet bör helst utformas så att det står i proportion till ägarens ekonomiska ställning, anför bankinspektionen. Därvid bör hänsyn tas till det kapital som han har nedlagt i företaget. En möjlighet som kan visa sig lämplig är att begränsa borgensåtagandet till ett visst belopp, påpekas vidare. Beträffande frågan om ianspråktagande av borgensåtagandet bör den varsamhet och hänsyn visas som förutsätts i lagstiftningen om utmätning och konkurs och som bi.a. innebär att hyresrätt, bostadsrätt, utrustning i hemmet och vad som i övrigt behövs för familjens behov m.m. inte tas i anspråk.

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner i ämnet av samme motionär, senast våren 1988 (NU 1987/88:25 s. 20). Motionerna har avstyrkts med hänvisning till att stor försiktighet torde iakttas vid utkrävande av personlig borgen från ägare till små och medelstora företag i samband med lån från t.ex. de regionala utvecklingsfonderna. Under senare år har företrädarna för de tre borgerliga oppositionspartierna i reservationer gett stöd åt motionärens krav på en utredning av frågan. Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet anser inte heller denna gång att några nya faktorer har tillkommit som föranleder en ändrad bedömning av frågan. Utskottet hänvisar vidare till det nyss återgivna etikmeddelandet från bankinspektionen. Med det sagda avstyrks motion 1988/89:N247 (m).

Ägande- och inflytandefrågor

I sex motioner framförs synpunkter på och förslag rörande ägandet och inflytandet i det svenska näringslivet. Motionerna berör tre huvudgrupper av frågor: makt- och ägarkoncentrationen, den ökande internationaliseringen samt statens och kommunernas inflytande i företagen.

I motion 1988/89:N227 (s) begärs åtgärder för ett ökat demokratiskt inflytande i näringslivet. Motionärerna hänvisar till uppgifter om den ökade ägarkoncentrationen i det svenska näringslivet som har presenterats av den statliga ägarutredningen och föreslår att en fortsatt översyn skall göras. Därvid bör enligt motionärerna förslag läggas fram som syftar till en mer djupgående demokratisk förändring i näringslivet. Särskilt borde följande frågor uppmärksammas: de anställdas inflytande, de små aktieägarnas inflytande, valen av representativa organ och församlingar i företagen samt det korsvisa eller cirkulära ägandet. I motionen berörs också det utländska inflytandet i näringslivet och frågan om statens och kommuners inflytande över företagen. Till dessa båda frågor återkommer utskottet.

En koncentration av ägandet är inte önskvärd vare sig i offentlig eller privat regi, anförs det i motion 1988/89:N258 (c). Enligt motionärerna bör en spridning av ägandet eftersträvas. Det enskilda aktiesparandet bör stimuleras, så att de stora institutionella placerarna inte får en alltmer dominerande roll i näringslivet. Den försäljning av statliga företag som motionärerna föreslår i annat sammanhang bör ske i former som innebär ett spritt ägande. En decentraliserad ägandestruk -

1989/90: NU9

tur, sägs det vidare, förutsätter en positiv småföretagsutveckling. Dessutom behövs, menar motionärerna, regler som motverkar att redan starka offentliga och privata kapitalintressen ytterligare kan stärka sin ställning.

Ägandet är i behov av långtgående reformer i miljöns, jämlikhetens och kommande generationers intressen, sägs det i motion 1988/89:N338 (mp). I syfte att främja småskaligt ägande, direkt ägande och kooperativt ägande på det storskaligas bekostnad bör enligt motionärerna varje lokal företagsenhet vara en egen juridisk person och nyutgivna aktier knytas till en lokal företagsenhet. Anställda och lokalbefolkning bör vid utgivning av nya aktier i större företag ha förköpsrätt till vardera en tredjedel. Vid försäljning av företag bör anställda ha förköpsrätt enligt samma principer som kommuner vid fastighetsförsäljningar. Anställda och lokalbefolkning bör vidare ha företrädesrätt att köpa företaget eller dess tillgångar då företaget skall läggas ned. I motionen föreslås att regeringen skall låta utreda frågan om ett genomförande av nu angivna förändringar. Förslag syftande till förköpsrätt för de anställda vid försäljning av ett företag framförs också i motion 1988/89:N359 (mp).

Ägarutredningen, som har i uppdrag att utreda ägar- och inflytandefrågor i svenskt näringsliv, har hösten 1988 framlagt sitt huvudbetänkande (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. Utredningens kartläggning visar på en fortsatt institutionalisering av ägandet

i de större företagen, dvs. företag med minst 500 anställda. Fysiska personers direktägda andel av aktiestocken har stadigt minskat. En påtaglig ökning av koncentrationen i de enskilda företagens ägar- och inflytandestruktur konstateras också. Utredningen visar att förekomsten av kontrollägarskiften har ökat. Den har vidare studerat utvecklingen av ömsesidigt och cirkulärt ägande, även kallat korsvist ägande, vilket i viss utsträckning sägs kunna betraktas som en reaktion på den ökade förekomsten av kontrollägarskiften. I betänkandet framförs, mot bakgrund av utredningsresultatet, vissa synpunkter på den fortsatta utvecklingen av ägar- och inflytandestrukturen. Dessa synpunkter rör bl.a. balansen mellan villkoren för direkt och indirekt aktieägande, begränsningsreglerna beträffande utländska förvärv av stora andelar i enskilda företag samt reglerna rörande aktiebolags möjligheter att emittera aktier med olika röstvärde. Utredningens betänkande har remissbehandlats. I enlighet med erhållna tilläggsdirektiv arbetar utredningen för närvarande med en undersökning av större företagsförvärv och fusioner i svenskt näringsliv.

Frågan om försäljning av statliga företag behandlades av riksdagen senast våren 1989 med anledning av en gemensam borgerlig motion i ämnet. Utskottet (1988/89:NU34 s. 6) anförde som motiv för sin avstyrkan av motionen att det — förutom de olika motiv som i varje särskilt fall har föranlett ett statligt engagemang — finns ett mera generellt motiv för statligt ägande av företag i Sverige, nämligen behovet av en motvikt till privata maktgrupper som utövar ett dominerande inflytande över svenskt näringsliv. Reservation förelåg från de borgerliga partiernas företrädare i utskottet. Riksdagen följde utskottet.

1989/90:NU9

2 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 9

Utskottet konstaterar att flera av de frågor som tas upp i motionerna 1988/89:N227 (s) och 1988/89:N258 (c) har behandlats av ägarutredningen. Vidare har utskottet noterat att i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 23) aviseras en översyn av aktiebo lagslagstiftningen. Enligt uppgift förbereds för närvarande inom regeringskansliet direktiven för en sådan översyn. Ägarutredningens huvudbetänkande kommer att ingå som ett av underlagen vid utarbetandet av dessa direktiv.

Med hänsyn till att regeringens beredning av ägarutredningens överväganden och förslag ännu inte har avslutats anser utskottet att riksdagen inte bör ta några sådana initiativ som förordas i motionerna 1988/89:N227 (s) och 1988/89:N258 (c). Någon generell förköpsrätt vid nyemittering av aktier eller försäljning av företag m.m. såsom föreslås i motionerna 1988/89:N338 (mp) och 1988/89:N359 (mp) kan utskottet från sina utgångspunkter inte tillstyrka liksom inte heller övriga förslag i de två sistnämnda motionerna. Beträffande kravet i motion 1988/89:N258 (c) på en försäljning av statliga företag hänvisas till vad utskottet anförde i frågan våren 1989.

Med det sagda avstyrker utskottet nu behandlade motioner i aktuella delar.

Farhågor beträffande effekterna av internationaliseringen av svenska företag uttrycks i miljöpartiets motion 1988/89:N324. Motionärerna ser med oro på den tilltagande internationaliseringen, särskilt med hänsyn till den otrygghet beträffande framtiden som de utländska företagsförvärven skapar hos de anställda. En fullständig utredning om internationaliseringens konsekvenser bör göras, anser motionärerna, och förslag läggas fram om hur decentralisering och maktspridning inom näringslivet skall kunna främjas. 1 den översyn av ägande- och inflytandeförhållanden som föreslås i motion 1988/89:N227 (s) — och som utskottet nyss har berört — bör enligt motionärerna även frågan om det utländska inflytandet i näringslivet tas upp.

Internationaliseringen av de svenska företagen tar sig uttryck i utländska förvärv av svenska företag eller betydande andelar i dessa, i motsvarande svenska uppköp av utländska företag samt i ökad förläggning utomlands av de svenska företagens verksamhet.

Enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. (företagsförvärvslagen) får utländska medborgare, utländska juridiska personer samt vissa svenska rättssubjekt (kontrollsubjekt) inte utan tillstånd förvärva aktier i svenska aktiebolag, om förvärvet innebär att kontrollsubjektets innehav i det förvärvade bolagets aktiekapital/röstetal kommer att överstiga vissa gränser. Kravet på tillstånd gäller också vid förvärv av rörelse, delar av rörelse och andelar i handelsbolag. Enligt lagen skall tillstånd meddelas om det inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. Tillståndsfrågorna handläggs av länsstyrelsen eller, i frågor om vissa viktigare ärenden, av regeringen.

Utvecklingen i företag som har förvärvats av utländska intressen har beskrivits av företagsförvärvsutredningen i betänkandet (SOU 1989:37) Utländska förvärv av svenska företag. Utredningen har också haft i

1989/90: NU9

uppdrag att följa upp de åtaganden som de utländska företagen har gjort vid förvärven, t betänkandet konstateras att den utländska företagssektorn i Sverige har ökat under de senaste årtiondena. Denna tillväxt har nästan uteslutande berott på de utländska uppköpen av svenska företag. Under perioden 1980—1987 har utländska intressen förvärvat ca 750 svenska företag med tillsammans ca 63 000 anställda. Enligt utredningen har de åtaganden som har förekommit i förvärvsfall haft marginell effekt på huvuddelen av de i utredningen studerade företagen. Skälen härtill anges vara dålig förtrogenhet på operativ nivå med åtagandenas innebörd, brist på uppföljning från tillståndsmyndighetens sida och vissa åtagandens oprecisa karaktär. Systemet med åtaganden är moget för en översyn, anför utredningen som enligt sina direktiv inte skulle framlägga några förslag i ämnet.

Inom industridepartementet har med utgångspunkt i företagsförvärvsutredningens betänkande utarbetats förslag till nya regler för den aktuella förvärvsprövningen. 1 departementspromemorian (Ds 1989:57) Ändrade regler om utländska företagsförvärv, som publicerades i oktober 1989, föreslås att lagreglerna skall ändras på sammanfattningsvis följande sätt. Ett nytt prövningskriterium införs som utgår från den nationella säkerheten. Alla förvärv — med vissa undantag — skall anmälas inom viss tid för att inte bli ogiltiga, men en närmare prövning sker endast beträffande sådana förvärv där lagens prövningsgrund — det nationella säkerhetsintresset — bedöms vara berörd. Denna prövningsprocedur görs också tillämplig i fråga om ärenden om borttagande av s.k. utlänningsförbehåll i företags bolagsordning. Det nuvarande systemet med åtaganden i samband med förvärv görs mera effektivt. Det angivna syftet med de ändrade reglerna är att göra den svenska förvärvskontrollen förenlig med internationella överenskommelser och den allmänna utvecklingen i OECD-länderna, samtidigt som möjligheten bibehålls att säga nej till förvärv som skadar det nationella säkerhetsintresset. Promemorian remissbehandlas för närvarande.

Industriminister Ivar Nordberg har nyligen i riksdagen i ett svar på frågor (1989/90:155, 157, 181 och 182) av Per Westerberg (m) och Gunnar Hökmark (m) om utländska förvärv av svenska företag meddelat att en proposition med förslag om ny lagstiftning på området kommer att föreläggas riksdagen när beredningen av företagsförvärvsutredningens betänkande och nyssnämnda departementspromemoria har avslutats (RD 1989/90:20).

Internationaliseringen av det svenska näringslivet är förenad med såväl fördelar som nackdelar och ställer näringspolitiken inför svåra avvägningsproblem. En ytterligare faktor som har tillkommit under senare år är de fortgående internationella samarbets- och harmoniseringssträvandena vad gäller t.ex. kapitalets och arbetskraftens rörlighet över gränserna. En fortsatt utveckling härav påverkar naturligtvis svenskt näringsliv och sysselsättning.

Som har framgått av redovisningen i det föregående har en särskild utredare presenterat en redovisning och analys av utländska förvärv av

1989/90: NU9

svenska företag. Ändrade regler för sådana förvärv har nyligen förordats i en departementspromemoria. Förslag till riksdagen om ny lagstiftning på området har som tidigare nämnts aviserats.

I avvaktan på att den pågående beredningen av frågan har avslutats bör riksdagen enligt utskottets mening inte ta sådana initiativ som förordas i här aktuella delar av motionerna 1988/89:N227 (s) och 1988/89:N324 (mp). Dessa avstyrks sålunda.

Synpunkter på statens och kommuners inflytande i företagen, m.m. framförs i två motioner. Med utgångspunkt i framför allt situationen i Östergötlands län krävs i motion 1988/89:N283 (c) att de förtroendevalda inom kommunerna skall informeras och fa komma med synpunkter före uppköp av företag med fler än hundra anställda. Under de senaste åren har, anför motionärerna, många kommuner i länet och tusentals anställda berörts av stora företagsfusioner. Som tidigare har nämnts borde den översyn som föreslås i motion 1988/89.N227 (s) även inbegripa statens och kommuners samarbete med och inflytande i företagen.

Utskottet erinrar inledningsvis om att ett särskilt system för informationsutbyte mellan företag och samhälle, det s.k. DIS-systemet, blev infört — efter en treårig försöksperiod — den 1 juli 1976. Systemet, som var baserat på lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor, syftade bl.a. till att ge underlag för länsplaneringens program och att tjäna som utgångspunkt för mera företagsvisa bedömningar. Enligt lagen var näringsidkare skyldig att till länsstyrelsen eller statistiska centralbyrån redovisa bl.a. planerad eller väntad utvidgning eller inskränkning i produktionen, sysselsättningen eller driften eller annan liknande omständighet av väsentlig betydelse för statlig eller kommunal planering. Lagen upphävdes år 1981 (prop. 1980/81:20, NU 1980/81:17). Motivet var att de mest väsentliga delarna av informationssystemet inte hade fungerat effektivt och att målet med verksamheten inte hade uppnåtts. På sikt torde emellertid, anfördes i propositionen, DIS-systemet behöva ersättas med andra och effektivare former för informationsutbyte mellan företag och samhälle.

Något i lag reglerat informationsutbyte mellan företag och samhällsorgan motsvarande DIS-systemet finns inte för närvarande. Ett undantag kan sägas vara det fall då sådana företagsförvärv sker som är tiliståndspliktiga enligt den i det föregående nämnda lagen om utländska förvärv av svenska företag. I prövningsförferandet ingår att ansökan om tillstånd remitteras till bl.a. berörd länsstyrelse för synpunkter.

Det är enligt utskottets mening angeläget att ett samarbete äger rum mellan näringslivet och samhällsorgan på olika nivåer. Beroendet är ömsesidigt, och ändamålsenliga former behövs för ett förtroendefullt samråd och informationsutbyte. Utskottet anser att det ankommer på bl.a. kommunerna att utveckla sådana samarbetsformer allt efter de skiftande förutsättningar som gäller. Det kan konstateras att organisationen på kommunal nivå för kontakter med näringslivet på många håll har förstärkts under senare år.

1989/90: NU9

20 Något särskilt initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna anser utskottet med hänsyn till det nu sagda inte motiverat. Motion 1988/89:N227 (s) i nu aktuell del och motion 1988/89:N283 (c) avstyrks sålunda.

Hantverksyrken och hantverkskunnande

l motion 1988/89:N277 (fp) understryks betydelsen från bl.a. kulturell synpunkt och beredskapssynpunkt av att hantverksyrken och hantverkskunnande bevaras. Detta sägs vara angeläget också därför att dagens högrationaliserade industri behöver hantverkare och därför att en expansion av hantverket skulle kunna ge ett värdefullt tillskott till sysselsättningen. En rad konkreta önskemål förs fram i motionen med syfte att hantverksutövandet skall underlättas och utvecklas. Särskilda byggnadshyttor borde tillskapas för utbildning av byggnadshantverkare och råvarudepåer inrättas för tillvaratagande av gammalt material i samband med rivningar. I motionen pekas på vikten av att hantverkarna vid sanering av handelscentra och bostadsområden i tätorterna kan få fortsatt tillgång till prisbilliga lokaler i närheten av kunderna. Motionärerna föreslår också inrättandet av särskilda verktygsbanker med uppgift att samla in verktyg då en hantverkare avvecklar sitt företag. Några yrkanden i motionen gäller utbildningsfrågor. Ungdomar bör ges ökade möjligheter att bli lärlingar hos enskilda hantverkare, anförs det; i detta syfte borde regelsystemet ses över. Bl.a. hävdas att krav på personalutrymmen från de fackliga organisationernas och yrkesinspektionens sida kan utgöra hinder för utbildning av lärlingar. Vidare anser motionärerna att arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder bör kunna öka sina insatser för rekryteringen till hantverksyrkena. De menar även att utbildningsmöjligheterna bör förbättras. I motionen föreslås att regeringen skall anmodas att utarbeta förslag i nu nämnda avseenden.

Förslag om ett utvidgat lärlingssystem och ett aktivt arbete av yrkesrådgivarna i syfte att främja rekryteringen till hantverket förs också fram i motion 1988/89:N320 (fp), som i första hand gäller förhållandena i Hallands län.

Värdet av den yrkesskicklighet och det hantverkskunnande som många invandrare för med sig till Sverige och vikten av att detta tas till vara framhålls i motionerna 1988/89:N266 (mp) och 1988/89:N370 (mp). I den förstnämnda motionen framförs motsvarande synpunkter också vad gäller de äldres hantverkskunnande och dettas betydelse från regionalpolitisk synpunkt och beredskapssynpunkt.

Utskottet konstaterar att de förslag som framförs i motionerna till stor del gäller frågor utanför utskottets beredningsområde. Det skulle föra för långt att här belysa och diskutera motionärernas olika uppslag i detalj. Med hänsyn härtill begränsar sig näringsutskottet till några allmänna kommentarer till motionsyrkandena.

Det bör först erinras om att statligt näringspolitiskt stöd till hantverket utgår via anslag till statens industriverk, bl.a. i form av bidrag till verksamheten vid Centrala hantverksrådet. Rådet, som är knutet till

1989/90:NU9

21 Stiftelsen Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet samt bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och produkter inom hantverksområdet. Vidare skall rådet svara för information om olika hantverksutbildningar.

Utskottet kan från sina utgångspunkter instämma i vad som anförs i motionerna om vikten av att hantverkskunnande och hantverksyrken bevaras och av att invandrarnas särskilda hantverkskompetens tas till vara. Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen, inte minst i glesbygder. Detta utgör ett av motiven för det statliga stöd som lämnas till hantverket i olika former.

Som framgått har Centrala hantverksrådet ansvaret för att tillvarata hantverkets intressen i samtliga de avseenden som berörs i motionerna. Utskottet utgår från att rådet fortlöpande undersöker behovet av olika åtgärder till stöd för hantverket, och att rådet när så krävs på lämpligt sätt väcker frågan om sådana åtgärder hos de närmast ansvariga instanserna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet nu aktuella motioner i berörda delar.

Kooperation

Den kooperativa samverkansformen har under de senaste åren utnyttjats i ökad omfattning och på delvis nya områden i form av t.ex. föräldrakooperativ, samhällskooperativ, arbetskooperativ, bilandelsföreningar samt konsult- och tjänstekooperativ, sägs det i motion 1988/89:N238 (s). Motionärerna konstaterar med tillfredsställelse att en positiv utveckling av kooperativ verksamhet är på gång. De påpekar emellertid att vissa hinder kvarstår för en ytterligare utbredning av den kooperativa företagsformen, trots det utvecklingsstöd som förmedlas av bl.a. kooperativa rådet.

Kunskapen om ekonomiska föreningar uppges sålunda vara bristfällig inom såväl statliga som regionala och lokala organ. Därmed råder inte, menar motionärerna, lika utvecklingsvillkor för de olika företagsformerna. Detta sägs kunna förklara varför det kooperativa alternativet inte har kommit till användning i den utsträckning som behövs. Genom utökade informations- och utbildningsinsatser skulle samhällsorganen kunna bli bättre informerade om den kooperativa företagsformen och dess möjligheter.

I motionen redovisas två exempel på områden där den kooperativa företagsformen har förutsättningar för att lösa väsentliga problem. Den ekonomiska föreningen skulle enligt motionärerna kunna vara den mest ändamålsenliga juridiska formen att använda när det gäller att lösa flerpartssamarbetet vid utveckling och marknadsföring av uppfinningar och innovationer. Vidare skulle bostadsrättsföreningens form kunna vara lämplig när det gäller att samordna ett antal småföretagare i en och samma huskropp inom t.ex. en småföretagarby. I motionen

1989/90: NU9

uppmärksammas slutligen behovet av en långsiktig lösning av problemen med försörjning av riskkapital till kooperativt nyföretagande, särskilt för mindre, nya kooperativ.

Utskottet vill inledningsvis erinra om den överenskommelse om stöd till kooperativt nyföretagande som träffades år 1986 mellan staten och kooperationen. Det statliga stödet, som avser en femårsperiod, ställs till kooperativa rådets förfogande och skall finansiera uppbyggnaden av ett kooperativt utvecklingssystem. Detta system omfattar dels allmänna informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser, dels kooperativ företagsservice, dels stöd till etablering av lokala kooperativa utvecklingscentra. Det tillkom mot bakgrund av att man inom kooperationen ansåg att de befintliga näringspolitiska organen — främst statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna — var ointresserade av att verka för den kooperativa företagsformen i samband med t.ex. nyföretagande.

1 anslutning till sin behandling av anslagsfrågor m.m. rörande kooperationen våren 1989 uttalade utskottet (1988/89:NU23 s. 6) bl.a. att utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperativ verksamhet är betydelsefull från allmän näringspolitisk synpunkt. Enligt utskottets mening hade emellertid nyföretagandet i kooperativ form inte utvecklats i önskvärd omfattning. Detta kunde, anförde utskottet, delvis ha sin förklaring i ett motstånd hos vissa mot den kooperativa företagsformen och i att de berörda statliga och regionala organens intresse för kooperativa lösningar ibland kunde vara svagt. Utskottet förordade därför att regeringen skulle låta göra en analys av kooperationens utvecklingsmöjligheter på nya områden. Problem och hinder som försvårar kooperativ verksamhet borde särskilt uppmärksammas. Moderata samlingspartiets och folkpartiets representanter i utskottet reserverade sig mot detta förslag, som senare blev riksdagens beslut.

Som en följd av riksdagens ställningstagande har regeringen i juli

1989 beslutat om en utvidgning av kooperativa rådets uppgifter. Förutom sina tidigare arbetsuppgifter att fungera som kontaktorgan mellan staten och de kooperativa organisationerna skall rådet också undersöka hur de kooperativa idéerna kan bidra till förnyelse av den offentliga sektorn. Samtidigt skall arbetet med att följa den kooperativa företagsformens villkor i relation till andra företagsformer intensifieras. Vidare skall den kooperativa sektorns betydelse och ställning i samhällsekonomin uppmärksammas, bl.a. vad gäller forskning om kooperation som idé och företagsform.

Under våren 1989 behandlade utskottet även frågor om kooperation i ett betänkande (1988/89:NU32 s. 14) om konkurrenslagstiftningen m.m. Härvid tillstyrkte utskottet, med reservation från moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare, en motion (s) med krav på att den pågående översynen av konkurrenslagstiftningen också skall omfetta lagens tillämpning i kooperativa sammanhang med hänsyn till kooperationens särart. Utskottet anförde att utgångspunkten borde vara att privat, offentlig och kooperativ verksamhet skall ges likvärdiga villkor. Riksdagen följde utskottets förslag.

1989/90: NU9

23 Det kan ytterligare nämnas att bland förslagen från regionalpolitiska kommittén ingår ett om att kooperativa rådet skall ges i uppdrag att studera behovet av företagsstödjande åtgärder riktade till producentkooperativ i småföretagsform.

Utskottet finner att de önskemål som framförs i motion 1988/89:N238 (s) delvis torde komma att tillgodoses som ett resultat av riksdagens initiativ våren 1989. Utskottet vill samtidigt anföra att det i första hand bör åvila de särskilda kooperativa organen att ta ansvar för att sådana uppslag till kooperativ lösning av samarbetsbehov på olika områden som motionärerna för fram prövas. Något initiativ från riksdagens sida finner utskottet med hänsyn till det nu sagda inte nödvändigt. Motionen avstyrks sålunda.

I motion 1988/89:N270 (s) understryks betydelsen av pågående verksamhet med utvecklandet av s.k. industribyar. Det är väsentligt, sägs det, att problemen beträffande tolkning av regler om lokaliseringsstöd och i förekommande fall andra stödformer kan lösas så att formen för ägandet av industrihus inte hindrar en möjlig utveckling. Idén med industribyar bygger, anför motionärerna, på samägande i bostadsrättsform.

Utskottet finner i likhet med motionärerna att bildandet av industribyar med samägande i bostadsrättsform kan vara ett ändamålsenligt alternativ för samarbete mellan småföretag på en ort. Enligt uppgift har statens industriverk sommaren 1989 fattat beslut om lokaliseringsstöd till en sådan bostadsrättsförening som motionärerna åsyftar med sitt förslag. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1988/89:N270 (s) finner utskottet därför inte nödvändig. Den avstyrks alltså.

Särskilda branschfrågor

I det följande behandlas fem motioner som rör olika branschspecifika frågor.

Ett riksdagsuttalande om vikten av en ökad förädling inom sågverksindustrin begärs av företrädare för miljöpartiet i motionerna 1988/89:N318 och 1988/89:N453. Sågverken i Norrlands inland har stor regionalpolitisk betydelse, framhåller motionärerna. De anser att sågverksindustrin borde inrikta sin produktion mot en ökad vidareförädling baserad på kvalitetsvirke. I motiveringen till förstnämnda motion sägs också att regeringen nogsamt bör följa större strukturförändringar inom skogsindustrin och vid behov aktivt stödja utvecklingsbara företag och berörda kommuner i syfte att regionala obalanser skall mildras.

Från anslaget Branschfrämjande åtgärder under industridepartementets huvudtitel bekostas utvecklingsinsatser — genom statens industriverk — i vissa branscher, huvudsakligen den träbearbetande industrin. Programmet för denna industri är inriktat bl.a. på att främja en ökad vidareförädling inom sågverksindustrin. För innevarande budgetår har riksdagen anvisat 17 milj. kr. till detta anslag (prop. 1988/89:100 bil.

14, 1988/89:NU22).

1989/90: NU9

24 Vidare bör nämnas de regionalpolitiska insatser som riksdagen våren 1988 beslutade om beträffande dels delar av Bergslagen och norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64, AU 1987/88:14), dels Norrbottens län (prop. 1987/88:86, AU 1987/88:19). Insatserna omfattar bl.a. ett utvecklingsprogram för sågverks- och trämanufakturindustrierna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Syftet med programmet är att öka vidareförädlingen, produktiviteten och lönsamheten hos berörda företag. Statens kostnader för ändamålet har beräknats till totalt 29 milj. kr. för en treårsperiod.

Nyligen har utskottet vid besök i Jämtlands län informerats om åtgärder av länsstyrelsen och företag inom sågverksbranschen i syfte att främja virkesförsörjning och vidareförädling.

Utskottet instämmer med motionärerna i uppfattningen att en ökad förädling inom sågverksindustrin är angelägen. De här redovisade statliga insatserna innebär sammantagna ett icke obetydligt stöd för en sådan utveckling i de delar av Sverige som motionärerna efterlyser. Dock kan och bör insatserna utgöra endast ett komplement till branschens egna åtgärder på området. Med hänsyn till de statliga insatser som görs anser utskottet att ett särskilt riksdagsuttalande i frågan inte behövs. De båda motionerna avstyrks i berörda delar.

Ett nationellt program för stålindustrin inför 1990-talet bör upprättas, anförs det i motion 1988/89:N213 (vpk). Det behövs, heter det i motionen, ett alternativ till de krafter som hellre säljer ut svensk stålindustri än satsar på framtidsinvesteringar. Enligt motionärerna har samhället ett ansvar för den fortsatta utvecklingen inom stålindustrin. Programmet skulle ha följande huvudsakliga inriktning. Erforderliga investerings- och utvecklingsresurser skall tillföras näringen. Stålindustrin skall förmås att mer än nu svara mot hemmamarknadens behov. Produktutvecklingen skall ske i samarbete mellan stålverk och sluttillverkare. Processutvecklingen skall inriktas på att energiåtgången minskas och miljön förbättras. Stålindustrin skall samordnas med andra produktionsenheter. I samarbete med svenska tillverkare skall gruvteknik, processteknik och vidareförädlingsteknik utvecklas. Produktionen av de sammansatta produkterna skall främst ske vid de befintliga stålverken. Den metallurgiska utvecklingen skall samordnas med produktutvecklingen.

Liknande motionsyrkanden (vpk) har vid ett flertal tillfällen avslagits av riksdagen men följts upp i reservationer (vpk). Frågan behandlades senast våren 1988 (NU 1987/88:21 s. 10).

Liksom då vill utskottet erinra om att den omstrukturering som har genomförts inom handels- och specialstålsindustrierna — och i vilken staten har deltagit aktivt — har syftat till att den långsiktiga konkurrenskraften inom stålindustrin skall tryggas. Sverige har nu en internationellt sett välstrukturerad stålindustri. För branschens fortlevnad är det dock nödvändigt att det löpande bedrivs ett rationaliseringsarbete och att det vidtas erforderliga struktur- och effektivitetsåtgärder.

Enligt utskottets mening bör det i första hand åligga företagen i branschen att ta ansvar för detta. Att så görs är också angeläget mot

1989/90:NU9

bakgrund av den ökande uppmärksamheten i internationella sammanhang (bl.a. inom GATT och i Förenta staterna) på statliga subventioner och deras effekter från konkurrenssynpunkt. Under hösten 1989 har de tidigare kvoteringarna beträffande den svenska exporten till Förenta staterna av vissa specialstålsprodukter slopats. Beslut om ett omfattande statligt stöd till den svenska stålindustrin skulle kunna föranleda krav på återinförande av exportbegränsningarna. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1988/89:N213 (vpk) i nu aktuell del.

I samma motion begärs också att det skall skapas ett svenskt nationellt metallbolag baserat på stål- och gruvindustrierna. En ny utveckling av stålindustrin kräver en sådan ägarsamordning, menar motionärerna. Metallbolagets verksamhet skulle styras efter samhällsekonomiska bedömningar.

Våren 1988 avstyrkte utskottet två liknande motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna, varvid partiets företrädare reserverade sig. Utskottet (NU 1987/88:21 s. 10) fann inte några övertygande skäl för att staten skulle eftersträva att förvärva de privatägda tillgångarna inom stålindustrin och tog vidare avstånd från kravet på en nationalisering av de malmförekomster som inte är i statens ägo. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida och avstyrker motion 1988/89:N213 (vpk) även såvitt nu är i fråga.

Det finns goda förutsättningar för att verksamheten vid SSAB Svenskt Stål AB:s anläggningar i Luleå skall kunna breddas, sägs det i motion 1988/89:N203 (s). En sådan utveckling är angelägen från sysselsättningssynpunkt. Motionärerna pekar på två projekt, nämligen dels utvinning av vanadin ur järnmalm, dels tillverkning av profiler baserad på s.k. kallformningsteknik vid SSAB:s dotterbolag Plannja AB.

En av motionärerna, Sten-Ove Sundström (s), har hösten 1989 i en fråga (1989/90:81) i riksdagen tagit upp de två nämnda projekten. Frågan gällde vilka åtgärder som industriministern var beredd att vidta för att en ökad förädling och kapacitetsutbyggnad skulle komma till stånd vid SSAB:s produktionsenheter i Luleå. Statsrådet framhöll i sitt svar (RD 1989/90:11) att det vid SSAB pågår ett arbete med en strategisk plan för bolaget inför mitten av 1990-talet. Först när denna plan finns klar, fortsatte han, kan företagets ledning och styrelse ta slutlig ställning till enskilda investeringsobjekt. Industriministern betonade att ansvaret för investeringsbesluten åvilar SSAB:s styrelse, och att staten liksom andra aktieägare inte direkt kan påverka enskilda investeringsärenden.

Vanadin är en viktig legeringsmetall för stålframställning. Stålet ges ökad hållfasthet, smidbarhet, elasticitet och värmebeständighet genom tillsats av vanadin. För vissa slag av kvalitetsstål, speciellt stål för en del krigsmateriel, är metallen nödvändig. Överstyrelsen för civil beredskap bedömer vanadin som en känslig råvara från försörjningsberedskapssynpunkt.

1989/90: NU9

26 Vanadin förekommer sällan i större koncentrationer i jordskorpan. Det utvinns därför i regel som biprodukt till andra komponenter i råvaran. Produktion av ferrovanadin sker vanligen via vanadinhaltig slagg och vanadinpentoxid. Efterfrågan på ren vanadinmetall är mycket begränsad och avser främst forskningsändamål.

De länder som har de största upptäckta vanadintillgångarna och som också dominerar världsproduktionen är Sydafrika och Sovjetunionen. I Sverige förekommer inte någon brytning av vanadinförekomster för närvarande. Inte heller sker någon produktion av vanadin baserad på importerade råvaror. Sedan den 1 oktober 1987 gäller i Sverige förbud mot handel med Sydafrika.

SSAB färdigställde sommaren 1989 en intern utredning rörande en anläggning för produktion av vanadinslagg. Denna slagg skulle framställas genom förblåsning av råjärnet i samband med SSAB:s ståltillverkning i antingen Luleå eller Oxelösund. Enligt uppgift från SSAB bedömer företaget projektet som intressant. Företagsledningen har dock i augusti 1989 beslutat att tills vidare bordlägga frågan.

Utskottet har med intresse noterat att det pågår överväganden rörande en möjlig vanadinutvinning i Sverige. Om en sådan utvinning kommer till stånd uppnås positiva effekter från bl.a. beredskapssynpunkt. Som tidigare har nämnts arbetar SSAB för närvarande med en plan för företaget inför mitten av 1990-talet. En investering i en anläggning för vanadinutvinning vid SSAB är en fråga som bolagets styrelse och företagsledning har att pröva. Enligt utskottets mening finns det inte anledning för riksdagen att uttala sig i ämnet. Berörd del av motion 1988/89:N203 (s) avstyrks.

Det andra aktuella yrkandet i nämnda motion gäller, som redan har nämnts, en investering i en linje för kallformning av profiler. Riksdagen borde som sin mening ge regeringen till känna att det är viktigt att en sådan produktionslinje byggs upp vid Plannja i Luleå. Importen till Sverige av kallformade profiler okar snabbt, framhåller motionärerna. De redovisar olika fördelar, bl.a. från investerings- och produktionssynpunkt, med kallformat material jämfört med traditionellt varmvalsade produkter.

Frågan om en investering i en linje för kallformning har enligt uppgift från SSAB analyserats inom koncernen. En sådan linje kan etableras såväl vid Plannja som vid SSAB Tunnplåt AB:s anläggningar i Borlänge. I sin analys kalkylerade SSAB med att en betydande del av produktionen vid en kallformningslinje skulle avse produkter för lastbilstillverkningen vid AB Volvo. De ekonomiska förutsättningarna för den studerade kallformningsiinjen har emellertid försämrats av att Volvo senare har beslutat starta en egen tillverkning av den berörda produkten.

Utskottet ser inte anledning för riksdagen att göra någon framställning till regeringen rörande det nu aktuella projektet. Motion 1988/89:N203 (s) avstyrks därför i ifrågavarande del.

Kunskapen om tjänsteföretagens utlandsverksamhet måste förbättras, sägs det i motion 1988/89:N255 (c). Det är inte tillfredsställande att vi

1989/90:NU9

inte vet hur denna verksamhet ser ut. Statistiken på området är mycket outvecklad, anför motionärerna. De framhåller att huvuddelen av den svenska tjänsteexporten sker genom dotterbolag i utlandet. Regeringen borde vidta åtgärder i det angivna syftet.

En särskild delegation för tjänstehandel inrättades år 1986. Delegationen har till uppgift att gagna och utveckla tjänstehandel genom att tjäna som ett forum för informationsutbyte och diskussion. I delegationen ingår representanter för näringslivet, departement och myndigheter. Ordförande är för närvarande statsrådet Anita Gradin. Att en tjänstehandelsdelegation skulle inrättas aviserades det om i proposition 1984/85:140 om tjänsteexportfrågor. Riksdagen (NU 1984/85:33) beslöt år 1985 om de olika åtgärder som hade föreslagits i denna proposition. Till grund för propositionen låg tjänstehandelsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1984:33) Handla med tjänster.

År 1987 avslog riksdagen på förslag av utskottet (NU 1986/87:31 s. 18) en motion (c) med krav på att en utredning angående förutsättningarna för export av tjänster skulle tillsättas. Utskottet ansåg att de problem och svårigheter som uppmärksammas för tjänsteexporten borde behandlas i första hand inom tjänstehandelsdelegationen. I en reservation (m, fp, c) instämdes i bedömningen att en ny utredning i ämnet inte var erforderlig. Att frågan hänvisades till tjänstehandelsdelegationen kunde man dock inte ställa sig bakom. Denna borde avskaffas, anfördes det. I sistnämnda betänkande lämnades en utförlig beskrivning av tjänstesektorn, inkl. tjänsteexporten.

I samband med behandlingen av den nu aktuella motionen har verkställande direktören för Tjänsteförbundet, Gunvor Almén, lämnat upplysningar inför utskottet om tjänsteexporten. Härvid presenterades även förbundets verksamhet. Tjänsteförbundet är en sammanslutning för tjänsteproducerande företag och har för närvarande ett åttiotal medlemmar. Förbundet bildades i mitten av 1980-talet. Anledningen var att de berörda företagen kände ett behov av att det skapades gemensamma ståndpunker i för tjänsteföretagen viktiga principiella frågor. Den fråga som blev den utlösande faktorn till att förbundet bildades var ambitionen om en ökad tjänsteexport. Tjänsteförbundet publicerar löpande s.k. nyhetsbrev om tjänstesektorn. Förbundet ger också ut skrifter med belysning av skilda frågor rörande denna sektor. Vidare anordnas seminarier och konferenser. Tjänsteförbundet verkar alltså på olika sätt för att öka kunskapen om tjänsteföretagens verksamhet i linje med motionärernas önskemål.

De hinder och problem för tjänsteexport som aktualiseras kan tas upp inom tjänstehandelsdelegationen. Utskottet finner det inte motiverat med ett riksdagsinitiativ i ämnet och avstyrker därför motion 1988/89:N255 (c).

1989/90: NU9

28 Teknisk utveckling

Ett riksdagsuttalande om sambandet mellan teknisk utveckling och regional balans begärs av centern i motion 1988/89:N278. De "nya" teknikerna inom t.ex. data- och elektronikområdena har goda förutsättningar att vara verksamma medel för decentralisering. Motionärerna uttalar att hela landet — inte bara Storstockholms norra delar och universitetsorterna — måste få tillgång till avancerad teknik och avancerat tekniskt kunnande. Ett yrkande av liknande innebörd framförs i motion 1988/89:N369 (c).

En ökad medvetenhet om infrastrukturens betydelse för den regionala balansen har lett till att de regionalpolitiska insatserna under senare år har inriktats på bl.a. utbildning, teknikutveckling och kunskapsspridning. Som tidigare redovisats har 1987 års regionalpolitiska kommitté avslutat sitt arbete under hösten 1989. I utredningens slutbetänkande (SOU 1989:55) Fungerande regioner i samspel berörs särskilt utbildningens, forskningens och den tekniska utvecklingens roll som drivkrafter i den regionala utvecklingen. Utredningen framlägger olika förslag om statligt stöd på området i syfte att den tekniska kompetensen i de regionalpolitisk! prioriterade landsdelarna skall främjas. En proposition om regionalpolitiken är som redan har nämnts planerad till våren 1990.

Ett omfattande utredningsarbete om regional teknikspridning redovisades år 1987 i rapporten Teknik och kunskapsspridning. Regeringen hade två år tidigare uppdragit åt skolöverstyrelsen, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och universitets- och högskoleämbetet att gemensamt göra en samlad redovisning och bedömning av pågående och planerade teknikspridningsaktiviteter och deras regionala effekter. Samtidigt uppdrogs åt länsstyrelserna att utarbeta regionala teknikspridningsprogram.

Av den föregående redovisningen framgår att betydelsen för den regionala balansen av insatser för teknisk utveckling redan har uppmärksammats. Något uttalande av riksdagen i frågan är enligt utskottets mening inte påkallat. Motionerna 1988/89:N278 (c) och 1988/89:N369 (c) avstyrks i ifrågavarande delar.

Frågan om förutsättningarna för statligt stöd till teknikcentra tas upp i motion 1988/89:N257 (m). Inrättandet av sådana centra har utgjort ett inslag i regionalpolitiken under senare år, konstaterar motionärerna. För att teknikcentra skall kunna fylla sin uppgift är det väsentligt att de håller hög kvalitet. Detta uppnås bl.a. genom nära samverkan med kompetenta högskolor och med näringslivet i regionen. Sådan samverkan bör enligt motionärerna vara ett villkor för att statligt stöd skall lämnas till uppbyggnaden av teknikcentra.

I den tidigare nämnda rapporten Teknik och kunskapsspridning lämnas vissa uppgifter om teknikcentra. Sedan 1980-talets början har ett stort antal regionala centra byggts upp inom ramen för länens teknikspridningsprogram. I rapporten redovisas 85 centra. Av dessa var 17 större centra med kompetens avseende bl.a. tillämpad forskning och utveckling, medan 68 var mindre centra med inriktning på lokal

1989/90:NU9

företagsservice och samarbete med gymnasieskolan. Flertalet centra har bildats på regionalt initiativ och med regional — huvudsakligen offentlig — finansiering. I rapporten anges två huvudroller för teknikcentra, nämligen en infrastrukturell "samhällsroll" som innefattar grundutbildning och i vissa fall forskningsverksamhet och en "konsultroll" som omfattar vidareutbildning och utvecklingsverksamhet m.m. på uppdrag av näringslivet. Vid bildandet av teknikcentra utgår man i allmänhet från att verksamheten efter en initialperiod skall kunna i huvudsak uppdragsfinansieras. I rapporten gavs uttryck för vissa tvivel om realismen i detta antagande beträffande åtskilliga av de teknikcentra som har bildats under de senaste åren.

I viss utsträckning har statligt stöd lämnats till uppbyggnad av teknikcentra. Detta har skett främst med medel från anslaget till regionala utvecklingsinsatser i form av dels bidrag till teknikspridningsprojekt direkt från industridepartementet (numera från arbetsmarknadsdepartementet), dels bidrag från länsstyrelserna till regional projektverksamhet. Vidare har regionalpolitisk! stöd lämnats till investeringar i maskiner och lokaler. Visst stöd har också lämnats genom skolöverstyrelsen till teknikcentra i anslutning till gymnasieskolan.

För det stöd som beviljas från anslaget till regionala utvecklingsinsatser gäller vissa riktlinjer (se prop. 1984/85:115 s. 48—52). Stödet skall vara av engångskaraktär och det skall täcka en del av inkörningskostnaderna i ett initialskede av upp till tre år. Högst en tredjedel av stiftelsekapitalet eller motsvarande bör vara statligt. Regionala och lokala organ bör svara för en betydande del av insatserna. Verksamheten bör vara inriktad på samverkan med näringslivet. Något allmänt krav på medfinansiering från näringslivets sida har dock inte ställts.

År 1988 uppdrog regeringen åt skolöverstyrelsen, statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling att utvärdera veksamheten vid 19 angivna teknikcentra som har erhållit regionalpolitisk! stöd. Arbetet skulle bedrivas i samråd med universitets- och högskoleämbetet. Resultatet av utvärderingen, vilken var en uppföljning av myndigheternas tidigare nämnda utredningsarbete om regional teknikspridning, har i augusti 1989 redovisats i rapporten Teknik- och resurscentra. Där konstateras bl.a. att etableringen av teknikcentra i många fall har byggt på felbedömningar av behov och intressen hos små och medelstora företag. Förhoppningarna om att teknikcentra snabbt skulle få en roll som förnyare av det regionala näringslivet har sällan infriats. Mångfalden och variationen i verksamheten vid teknikcentra gör, sägs det i rapporten, att ett fortsatt stöd till utvecklingen av sådana centra bör få en flexibel utformning. De olika centra måste bedömas efter sina förutsättningar och i sina specifika sammanhang. Enligt myndigheterna bör en kommitté eller delegation instiftas under något departement med uppgift att följa och stödja arbetet vid teknik- och resurscentra. Denna stödfunktion borde tillskapas för den närmaste treårsperioden, och för kommitténs/delegationens arbete borde 12—15 milj. kr. anslås per år. I rapporten lämnas ett flertal andra förslag med syfte att verksamheten vid teknikcentra skall utvecklas. De delar av verksamheten som inte kan nå kostnadstäckning bör enligt myndighe -

1989/90: NU9

terna avvecklas eller omorganiseras. Generella förlusttäckningsbidrag till teknikcentra borde undvikas. Rapporten bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Enligt utskottets mening kan bildandet av regionala teknikcentra utgöra ett verksamt medel för teknik- och kunskapsspridning till företagen. Sådana centra kan ha särskilt stor betydelse i de regionalpolitisk! prioriterade delarna av landet. Frågan om finansieringen av verksamheten vid teknikcentra har särskilt tagits upp i den sist refererade rapporten. Med hänsyn till den pågående beredningen av denna rapport anser utskottet att motion 1988/89:N257 (m) inte bör föranleda något initiativ av riksdagen. Motionen avstyrks följaktligen.

Regeringen borde ge forskningsinstitutioner, tekniska högskolor och Sveriges lantbruksuniversitet preciserade uppgifter inom området för småskalig teknikutveckling, anförs det i motion 1988/89:N272 (c). Motionären menar att en systematisk inriktning på småskalig teknik skulle ge fördelar från bl.a. miljö- och energisynpunkt, minska samhällets sårbarhet och främja den regionala utvecklingen.

Frågan om utveckling av småskalig teknik bereds för närvarande inom regeringskansliet. Som underlag för sitt ställningstagande har regeringen två av styrelsen för teknisk utveckling (STU) genomförda utredningar om industriell utveckling i glesbygdsregioner (STU-info 729-1989) och om teknikval i olika regionala miljöer — principiella frågeställningar (STU-info 727-1989). STU har på regeringens uppdrag kartlagt inom vilka sektorer det är möjligt att utveckla en småskalig teknik med syfte att produktion i små orter och på landsbygden skall bibehållas och främjas.

Med hänvisning till den pågående beredningen av frågan avslog riksdagen våren 1989 på förslag av utskottet (1988/89:NU22 s. 28) ett yrkande (c) om ett program för småskalig teknikutveckling. I en reservation (c, vpk) följdes yrkandet upp och i en annan reservation (mp) anfördes att det borde ingå i uppgifterna för delegationen för ekologisk teknik, som miljöpartiet har föreslagit skola inrättas, att lämna stöd till utvecklingen av småskalig teknik.

Med samma hänvisning avstyrker utskottet även det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89:N272 (c).

I två motioner krävs att stödet till uppfinnare skall ökas.

Steget från idé till färdig produkt är långt, konstateras i motion 1988/89:N271 (s). Det är inte utan problem för en uppfinnare att fa kontakt med ett företag som vill ta på sig arbetet med att vidareutveckla en idé. Även om detta skulle lyckas återstår många andra hinder innan en uppfinning kan omsättas i produktion. Enligt motionärerna bör ökade resurser satsas på kvalificerad rådgivning till uppfinnare. Bl.a. borde uppfinnare ges möjlighet till utbildning i marknadsföring och juridik.

Uppfinnarens villkor är rubriken på motion 1988/89:N319 (fp). Också där framhålls att uppfinnaren ofta möter svårigheter när det gäller att få en idé prövad. Därtill kommer kostnaderna för patentansökningar och för det material som krävs för att idén skall kunna

1989/90:NU9

presenteras för företagsledare och andra tänkbara intressenter. Kostnaden för en patentansökan kan uppgå till mellan 10 000 kr. och 15 000 kr., påpekar motionärerna. De menar att staten i ökad utsträckning bör finansiera uppfinnarens nu nämnda kostnader, t.ex. genom en omfördelning av de medel som STU och de regionala utvecklingsfonderna förfogar över. Med relativt begränsade insatser skulle betydande lättnader för den enskilde uppfinnaren uppnås, sägs det i motionen.

I anslutning till motionerna lämnar utskottet vissa uppgifter om STU:s stöd till uppfinnare m.fl. Detta stöd hänförs i huvudsak till STU:s program 3, Nya produkter, som avser stöd till produktutveckling i företag och innovationsfrämjande åtgärder. Visst stöd till uppfinnare ingår också i program 2, Ny teknik. Enligt regleringsbrev för innevarande budgetår har inom dessa två program sammanlagt minst 50 milj. kr. beräknats för stöd till projekt från enskilda uppfinnare och fåmansbolag. Av dessa medel får högst 5 milj. kr avse den särskilda stödformen näringsbidrag till innovatörer, ett icke projektbundet stöd utan återbetalningsskyldighet som skall göra det möjligt för mottagaren att under upp till två års tid arbeta med nya idéer. STU kan också lämna stipendier till uppfinnare.

Allmänt gäller för STU:s stöd till uppfinnare att stödet är avsett främst som bidrag till uppfinnarens kostnader under den första, mest riskfyllda fasen fram till dess att en uppfinning kan skyddas genom patent eller på annat sätt. STU kan också biträda uppfinnare vid diskussioner med finansiärer eller licenstagare rörande kommersiell exploatering av uppfinningen. Däremot är det inte STU.s uppgift att tillhandahålla riskkapital i exploateringsfasen.

Vid Svenska uppfinnareföreningen pågår med stöd från STU en treårig försöksverksamhet med bl.a. rådgivning och service till uppfinnare. För verksamheten under innevarande budgetår, som är det sista i treårsperioden, har ett bidrag från STU om 3 milj. kr. beräknats.

År 1987 uppdrog regeringen åt STU att tillsätta en projektgrupp med uppgift bl.a. att undersöka sådana hinder i relationerna mellan uppfinnare och företag som försvårar utvecklingen från idé till produkt på marknaden. Gruppen (ordförande: direktör Rune Brandinger, Södra Skogsägarna) har under hösten 1989 redovisat resultatet av sitt arbete i rapporten Effektivare innovationsprocess — förutsättningar och förslag. I denna framläggs olika förslag rörande stöd till innovationsverksamhet. Bl.a. föreslås att 70—80 lokala rådgivare skall rekryteras med uppgift att bistå uppfinnarna i deras arbete. Vidare föreslår gruppen att STU och patent- och registreringsverket i samarbete med statens industriverk skall etablera ett antal regionala kontor för handläggning av stöd till och av andra frågor kring uppfinnarnas verksamhet. Gruppen har funnit att hälften av STU:s stöd till icke-forskningsanknutna innovatörer går till mottagare som är verksamma i Stockholms län och menar att detta inte torde vara en optimal fördelning av statens medel. I rapporten föreslås också att en grupp av personer med erfarenhet av produktutveckling och marknadslansering av produkter skall knytas till STU och att behovet av utbildning för uppfinnare skall analyseras.

1989/90: NU9

32 Gruppens rapport bereds för närvarande inom regeringskansliet. Förslagen planeras bli behandlade i den proposition om forskningspolitiken som har aviserats till våren 1990.

Enligt utskottets mening är det väsentligt att det skapas gynnsamma förutsättningar för enskilda uppfinnare. Dessa spelar en viktig roll för nyföretagande och näringslivsutveckling. Av den föregående redovisningen framgår att uppfinnarnas situation och problem har uppmärksammats i betydande grad under senare tid.

De förslag om bl.a. ökad rådgivning och utbildning till uppfinnare som framläggs i nyssnämnda rapport ligger i linje med vad som begärs i motion 1988/89:N271 (s). Dessa förslag bereds, som tidigare har nämnts, inom regeringskansliet. Något initiativ av riksdagen i den frågan är enligt utskottets mening inte nu påkallat. Motionen avstyrks alltså.

Med hänvisning till den pågående beredningen av denna rapport avstyrker utskottet också motion 1988/89:N319 (fp).

Motion 1988/89:N208 (fp) går ut på att utvecklingen av miljövänlig teknik på trafikområdet skall stimuleras. Motionärerna tar upp olika förhållanden i Stockholms län, bl.a. miljösituationen. En rad åtgärder är nödvändiga för att man skall komma till rätta med luftföroreningarna i länet, anförs det. Till de åtgärder som nämns hör övergång till miljövänligare motorer och bränsle och utbyggnad av miljövänlig kollektivtrafik.

Utskottet behandlade våren 1989 ett likalydande yrkande (fp) i sitt betänkande (1988/89:NU26) om teknisk utveckling inom bilindustrin. I betänkandet lämnades en redovisning av den aktuella forskningen och utvecklingen rörande nya drivsystem. Vidare beskrevs olika myndighetsförslag och pågående utredningsarbete på området. Bl.a. erinrades om storstadstrafikkommitténs (K 1988:01) arbete. Kommittén har i uppdrag att göra en översyn av storstadsområdenas trafik- och miljöfrågor. I kommitténs uppgifter ingår bl.a. att belysa förutsättningarna för att hälso- och miljöstörningarna från trafiken skall kunna begränsas genom användning av ny eller utvecklad teknik. Det sägs i direktiven (dir. 1988:20) att kommittén under arbetets gång bör kunna föreslå och initiera försöksprojekt i fråga om bl.a. miljövänlig teknik inom kollektivtrafiken. Enligt uppgift kommer kommittén att avsluta sitt arbete i mars 1990. Motionsyrkandet avstyrktes enhälligt av utskottet med hänvisning till storstadstrafikkommitténs arbete. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet åberopar vad som anfördes i frågan våren 1989 och avstyrker det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89:N208 (fp).

Vänsterpartiet kommunisterna kräver i motion 1988/89:N314 en satsning på utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet. Det är ingen överdrift att påstå att Sveriges telekommunikationer hänger på en skör tråd, säger motionärerna. De transnationella bolagen dominerar marknaden. Televerket är i mycket stor utsträckning beroende av importerade komponenter. Enligt motionärerna är detta i längden

1989/90: NU9

3 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 9

ohållbart. Riksdagen borde därför hos regeringen hemställa om förslag till ökade insatser för den inhemska forskningen och utvecklingen på området.

Det informationsteknologiska handlingsprogrammet (IT-programmet) har till syfte att vidmakthålla och stärka den informationsteknologiska kompetensen, att härigenom minska det svenska beroendet av omvärlden på detta område och att främja en god användning av informationsteknologin. År 1987 beslutade riksdagen (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30) om en satsning på industriell utveckling inom informationsteknologiområdet (IT 4). Den sammanlagda ramen för de statliga bidragen till denna del av IT-programmet uppgår till 495 milj. kr. för budgetåren 1987/88—1989/90. Av dessa medel svarar televerket för ungefär hälften. Med utgångspunkt i en gemensam, samlad verksamhetsplan initieras industriella utvecklingsprojekt i vilka den statliga insatsen får uppgå till högst halva projektkostnaden. I den proposition som låg till grund för beslutet om en satsning på en industriell utveckling på informationsteknologiområdet lämnades (prop. 1986/87:74 bil. 10 s. 438) en redogörelse för televerkets forsknings- och utvecklingsinsatser. Därav framgick bl.a. att televerket under åren 1988—1990 avsåg att, utöver insatserna inom IT-programmet, på företagsekonomiska grunder satsa i genomsnitt 700 milj. kr. per år på forskning och utveckling. Televeket deltar i betydande omfattning i olika europeiska samarbetsprojekt på området.

Utskottet kan alltså konstatera att riksdagen år 1987 beslutade att främja den industriella utvecklingen på bl.a. telekommunikationsområdet. Denna satsning är viktig för att Sverige skall kunna upprätthålla en internationell konkurrenskraft på området. Innevarande budgetår är det sista i den beslutade treårsperioden för det nationella informationsteknologiprogrammet. Förslag om den fortsatta verksamheten kommer att föreläggas riksdagen under våren 1990. Något initiativ av riksdagen med anledning av motion 1988/89:N314 (vpk) bör enligt utskottets mening inte komma i fråga. Motionen avstyrks.

Med fotonik avses tekniken att överföra och bearbeta information med hjälp av enbart optiska impulser. Regeringen borde ges i uppdrag att låta utarbeta ett program för utveckling av denna teknik, anförs det i motion 1988/89:N309 (vpk). Optiska datorsystem är med avseende på kapacitet och flexibilitet vida överlägsna nu existerande system, hävdar motionärerna. De anser att en ledande position i utvecklingen av optiska datorer skulle ge Sverige möjligheter att forma tillämpningar och system efter egna sociala mål. Det betonas att forskning och utveckling på området bör bedrivas under demokratisk insyn och samhälleligt ansvar. Enligt motionärerna skulle en svensk utveckling av fotoniken minska vår nationella sårbarhet, göra oss mer eller mindre oberoende av teknikembargon och skapa utrymme för handel och teknikexport utan restriktioner från utlandet. Riksdagen borde därför i ett uttalande till regeringen påtala vikten av en svensk utveckling på området.

1989/90:NU9

34 Liknande motioner (vpk) om optiska datorsystem har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen under senare år. När frågan senast togs upp våren 1988 konstaterade utskottet (NU 1987/88:24 s. 30) att tekniken med optiska datorsystem internationellt sett ännu befann sig på ett tidigt utvecklingsstadium. Enligt vissa bedömningar, framhöll utskottet, kan en prototyp till en helt optisk dator realiseras tidigast mot slutet av 1990-talet. I Sverige följs det internationella arbetet på området. Inom informationsteknologiprogrammet har initierats ett utvecklingsarbete på området optoelektronik — dvs. elektronik och optik i kombination

— främst för kommunikationstillämpningar. Såvitt utskottet då kände till hade det varken från forskarsamhällets, från näringslivets eller från berörda statliga organs sida förts fram tankar på en nationell kraftsamling på optikområdet av det slag som hade föresvävat motionärerna.

Med det anförda avstyrktes motionen. Denna följdes upp i en reservation (vpk). Riksdagen anslöt sig till utskottets bedömning och avslog motionen.

Även den nu aktuella motionen synes vara grundad på allmänna politiska överväganden snarare än på en analys av Sveriges möjligheter och behov på området. Något initiativ i frågan av riksdagen är enligt utskottets mening inte motiverat. Motionen avstyrks alltså.

Ett svenskt program för utveckling av alternativ högteknologi efterlyses i motion 1988/89:N239 (vpk). Ett sådant program skulle syfta till en frigörelse från det nuvarande beroendet av Förenta staterna på området. Vidare menar motionärerna att programmet skulle kunna bidra till förverkligandet av vissa sociala mål inom bl.a. arbetslivet.

Utskottet har vid olika tillfällen, senast år 1988 (NU 1987/88:25 s. 36), avstyrkt liknande motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna, varvid partiets företrädare har reserverat sig. Bl.a. har hänvisats till att det nationella informationsteknologiprogrammet tar sikte på att förbättra möjligheterna att upprätthålla ett mått av tekniskt och industriellt oberoende på detta centrala teknikområde. Riksdagen har avslagit motionsyrkandena.

Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Motionen i aktuell del avstyrks.

I motion 1988/89:N342 (vpk) krävs att ett åtgärdsprogram för inventering och forskning avseende torv skall utarbetas. De inventeringsinsatser som har genomförts har i allmänhet präglats av kortsiktighet och ensidig inriktning på torven som energikälla, hävdar motionärerna. Kunskapen om möjligheter till industriell förädling av torven är mycket begränsad. Staten, sägs det i motionen, bör ta ansvar för att de ekonomiska resurser tillförs som krävs för genomförande av en total inventering — inte bara från energisynpunkt — av landets torvmarker. Myndighetsansvaret för dessa inventeringar borde klarläggas. Staten borde även ansvara för finansieringen av forskningen kring torv.

Motionärerna erinrar om att en liknande motion (vpk) väcktes år 1988. Denna behandlade utskottet i sitt betänkande NU 1987/88:40 om energipolitik inför 1990-talet. En beskrivning av de inventerings- och forskningsinsatser som har genomförts under senare år lämnades i

1989/90: NU9

betänkandet (s. 117), till vilket nu hänvisas. En fortsatt forskning om torvens egenskaper var angelägen, anförde utskottet, och det var även värdefullt med inventering av torvtillgångarna. Utskottet förutsatte att regeringen skulle pröva de förslag till fortsatta inventeringsåtgärder som statens energiverk hade föreslagit i en rapport år 1986. Enhälligt fann utskottet att något initiativ av riksdagen i dåvarande läge inte var aktuellt och avstyrkte motionen. Denna avslogs senare av riksdagen.

Forskning om torv bedrivs bl.a. med stöd från Stiftelsen Svensk torvforskning. Denna stiftelse bildades år 1983 av olika intressenter i torvnäringen och har som syfte att främja produktion och utnyttjande av torv. Stiftelsens verksamhet har hittills primärt varit inriktad på torven som energikälla, men under senare år har intresset vidgats till att avse också annan användning av torv. Bl.a. har med detta syfte ett samarbete inletts med Sovjetunionen.

I energiforskningsprogrammet utförs forskning om torv inom ramen för delprogrammet Torvbränslen. För budgetåren 1987/88—1989/90 har statens energiverk avsatt 40 milj. kr. för denna forskning. Insatserna avser främst teknikutveckling och studier av torvens materialegenskaper. Energiforskningsutredningen har i juni 1989 i sitt betänkande (SOU 1989:48) Energiforskning för framtiden lagt fram förslag om forskningen på energiområdet under budgetåren 1990/91 — 1992/93. För torv föreslås en neddragning av forskningsinsatserna till 15 milj. kr. för treårsperioden. Utredningen (s. 163) konstaterar att torv skapar särskilda miljöproblem. Torvmarkerna producerar metan som starkt bidrar till den s.k. växthuseffekten. Vidare avges emissioner av koldioxid och andra substanser vid förbränning. Enligt utredningen bör en fördjupad analys av torvens miljöegenskaper göras innan man tar ställning till forskningsinsatser utöver dem som är inriktade mot nuvarande produktionssystem och bränslekaraktärisering. Energiforskningsutredningens förslag, som för närvarande bereds inom regeringskansliet, avses bli behandlade i den aviserade propositionen om forskningspolitiken.

Även miljöavgiftsutredningen har tagit upp torvens miljöeffekter. I sitt nyligen framlagda delbetänkande (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken — energi och trafik anför utredningen (s. 263) att torvförbränning av miljöskäl bör beläggas med avgift för utsläpp av koldioxid. Dock konstateras att under senare år omfattande investeringar har gjorts i anläggningar för brytning och förbränning av torv. Med hänsyn till att införandet av en koldioxidavgift för torv drastiskt skulle försämra de ekonomiska förutsättningarna för dessa investeringar föreslår utredningen att torvförbränning tills vidare undantas från att beläggas med en sådan avgift.

Utskottet instämmer i att det finns skäl för en ytterligare analys av de miljöeffekter som under senare tid har aktualiserats beträffande torv. Som har framgått kommer riksdagen under våren 1990 att pröva frågan om de fortsatta forskningsinsatserna när det gäller utnyttjandet av torv från energisynpunkt. Forskning om den industriella förädling -

1989/90: NU9

en av torv utförs som redan har nämnts bl.a. med stöd från Stiftelsen Svensk torvforskning. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1988/89:N342 (vpk).

Vissa regionala frågor

En särskild fond för investeringar i Norrlands inland bör inrättas, sägs det i motion 1988/89:N339 (mp). Denna del av landet befinner sig i en kolonial situation i förhållande till övriga Sverige, hävdar motionären. Under lång tid har råvaror förts från inlandet utan att det kapital som därvid skapats har återinvesterats i regionen. Enligt motionären bör de företag som för ut kapital från Norrlands inland bidra med medel till en särskild fond. Dessa medel skulle användas till investeringar i industriell verksamhet, utbildning, servicefunktioner och annat som gynnar utvecklingen i inlandet. Skogsbolagen och vattenkraftsproducenterna borde känna en moralisk skyldighet att söka främja en positiv utveckling i den landsända som i så stor utsträckning är basen för deras verksamhet.

Som tidigare har nämnts har 1987 års regionalpolitiska kommitté under hösten 1989 avlämnat sitt slutbetänkande. En uppgift för kommittén har varit att pröva frågan huruvida vattenkraftsproducerande kommuner i ökad utsträckning bör fä del av de vinster som vattenkraftsproduktionen ger. Kommittén har funnit att så bör ske. I betänkandet (s. 179 f.) föreslås att en ersättning motsvarande 1 öre per kWh eller totalt 600 milj. kr. per år skall komma de vattenkraftsproducerande regionerna till godo under en tioårsperiod. Denna ersättning skulle finansieras genom en höjning av skatten på vattenkraft från äldre kraftverk. Enligt kommittén bör en särskild delegation — s.k. inlandsstyrelse — inrättas med uppgift att främja utvecklingen i Norrlands inland. Inlandsstyrelsen skulle inledningsvis få utnyttja hälften av den föreslagna ersättningen om 600 milj. kr. Av resterande medel skulle 50 milj. kr. utnyttjas för utvecklingsinsatser i södra Sverige och 250 milj. kr. användas under en period av tre—fem år för uppbyggnad av riskkapitalbolag i Norrlandslänen. Därefter skulle även dessa medel stå till inlandsstyrelsens förfogande.

Kommitténs betänkande remissbehandlas för närvarande. I den proposition om regionalpolitiken som är aviserad till våren 1990 avses kommitténs förslag bli behandlade.

Utskottet finnér sålunda att ett förslag i linje med vad som begärs i motion 1988/89:N339 (mp) nyligen har framlagts av 1987 års regionalpolitiska kommitté. Med hänsyn till den pågående beredningen av detta förslag anser utskottet att det inte finns anledning till någon åtgärd från riksdagens sida i frågan. Motionen avstyrks därför.

Utskottet behandlar slutligen fem motioner som är inriktade på vissa regionala näringspolitiska frågor. I motion 1988/89:N369 (c) påfordras ett uttalande av riksdagen om sambandet mellan teknikimporten och lyckosamma forsknings- och utvecklingsinsatser i Kalmar län. Vissa åtgärder för att främja näringslivets utveckling i Skåne begärs i motionerna 1988/89:N234 (c), 1988/89:N274 (c) och 1988/89:N285 (fp). I de

1989/90: NU9

två förstnämnda motionerna krävs bl.a. att nya forskningscentra skall etableras och att ett näringspolitiskt organ skall bildas i regionen. Det aktuella yrkandet i sistnämnda motion går ut på att det teknologiska samarbetet mellan Skåne och Danmark skall utökas. I motion 1988/89:N337 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om vikten av att konkurrenskraften för industrin i norra Älvsborgs län upprätthålls. Motion 1988/89:N332 (s) tar sikte på näringslivets utveckling i Värmlands län. Enligt motionärerna bör de värmländska företagens forsknings- och utvecklingsarbete främjas på olika sätt.

Riksdagen har upprepade gånger på förslag av utskottet, senast år 1988 (NU 1987/88:25 s. 40), avslagit motionsyrkanden av liknande karaktär. Utskottet har anfört att statsmakterna inte bör ge sig in på bedömningar av angelägenheten av insatser i något visst län av det slag som här avses. Detta gäller enligt utskottets mening alltjämt. De aktuella motionerna avstyrks i berörda delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1988/89:N254 yrkande 1, motion 1988/89:N258 yrkande 1, motion 1988/89:N298 yrkande 1, motion 1988/89:N324 yrkande 1 och motion 1988/89:N329 yrkande 2,

res. 1 (ra, fp) res. 2 (c) res. 3 (vpk) res. 4 (mp)

2. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen avslår motion 1988/89.N258 yrkandena 2 och 5, motion 1988/89:N262 yrkandena 1 och 2, motion 1988/89:N278 yrkande 4, motion 1988/89:N300, motion 1988/89:N320 yrkande 1 och motion 1988/89:N358,

res. 5 (m, fp, c) res. 6 (mp)

3. beträffande kvinnligt kompetenscentrum

att riksdagen avslår motion 1988/89:N328 yrkande 2,

res. 7 (ra, fp, c. mp) - motiv.

4. beträffande avregleringsarbetets organisation

att riksdagen avslår motion 1988/'89:N258 yrkande 6,

res. S (m, fp, c)

5. beträffande lagförslag som berör småföretagen att riksdagen avslår motion 1988/89:N269,

res. 9 [m. fp, c)

6. beträffande ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning att riksdagen avslår motion 1988/89:N301 och motion 1988/89: N327,

res. 10 (ra. fp, c, mp)

1989/90: NU9

7. beträffande kravet på personlig borgen att riksdagen avslår motion 1988/89:N247,

res. 11 (m, fp. c)

8. beträffande ökat demokratiskt inflytande i näringslivet

att riksdagen avslår motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del, motion 1988/89:N258 yrkande 3, motion 1988/89:N338 och motion 1988/89:N359 yrkande 1,

res. 12 (m. fp) res. 13 (c) res. 14 (vpk, mp)

9. beträffande internationaliseringen av svenska företag

att riksdagen avslår motion 1988/89.N227 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N324 yrkande 17,

res. 15 (m.fp, c) - motiv, res. 16 (vpk, mp)

10. beträffande statens och kommuners inflytande i företagen, m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N283,

11. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande

att riksdagen avslår motion 1988/89:N266, motion 1988/89:N277 yrkandena 1 — 6 och 8, motion 1988/89:N320 yrkande 2 och motion 1988/89:N370,

res. 17 (fp, c, mp) res. IS (m)

12. beträffande utveckling av kooperativ verksamhet att riksdagen avslår motion 1988/89:N238,

res. 19 (m,fp) - motiv.

13. beträffande tolkning av regler om lokaliseringsstöd att riksdagen avslår motion 1988/89:N270,

14. beträffande ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:N318 yrkande 2 och motion 1988/89:N453 yrkande 5 i ifrågavarande del,

res. 20 (mp)

15. beträffande nationellt program för stålindustrin att riksdagen avslår motion 1988/89:N213 yrkande 1,

res. 21 (vpk)

16. beträffande nationellt metallbolag

att riksdagen avslår motion 1988/89:N213 yrkande 2,

res. 22 (vpk)

17. beträffande utvinning av vanadin

att riksdagen avslår motion 1988/89:N203 yrkande 1,

res. 23 (vpk)

18. beträffande kallformning av profiler

att riksdagen avslår motion 1988/89:N203 yrkande 2,

19. beträffande tjänsteföretagens utlandsverksamhet att riksdagen avslår motion 1988/89:N255,

res. 24 (m.fp. c) - motiv.

1989/90: NU9

20. beträffande teknisk utveckling och regional balans

att riksdagen avslår motion 1988/89:N278 yrkande 1 och motion 1988/89:N369 yrkande 2,

res. 25 (c)

21. beträffande statligt stöd till teknikcentra att riksdagen avslår motion 1988/89:N257,

res. 26 (m, fp)

22. beträffande småskalig teknikutveckling

att riksdagen avslår motion 1988/89:N272 yrkande 3,

res. 27 (c, vpk, mp)

23. beträffande stödet till uppfinnare att riksdagen

a) avslår motion 1988/89:N271,

b) avslår motion 1988/89:N319,

res. 28 (fp, c. mp)

24. beträffande miljövänlig teknik på trafikområdet att riksdagen avslår motion 1988/89:N208,

25. beträffande utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet att

riksdagen avslår motion 1988/89:N314,

res. 29 (vpk)

26. beträffande optiska datorsystem

att riksdagen avslår motion 1988/89:N309,

res. 30 (vpk)

27. beträffande utveckling av alternativ högteknologi att riksdagen avslår motion 1988/89:N239 yrkande 4,

res. 31 (vpk)

28. beträffande inventering och forskning avseende torv att riksdagen avslår motion 1988/89:N342,

res. 32 (vpk)

29. beträffande fond för investeringar i Norrlands inland att riksdagen avslår motion 1988/89:N339,

res. 33 (mp)

30. beträffande vissa regionala näringspolitiska frågor att riksdagen avslår

a) motion 1988/89:N369 yrkande 1 (Kalmar län),

b) motion 1988/89:N234, motion 1988/89:N274 yrkandena 1 och 3 och motion 1988/89:N285 yrkande 1 (Skåne),

c) motion 1988/89:N337 (norra Älvsborgs län),

d) motion 1988/89:N332 (Värmlands län).

Stockholm den 30 november 1989 På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

1989/90: NU9

Närvarande: Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m).

40 Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Sven-Ake Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s) och Björn Kaaling (s).

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "De krav" och slutar på s. 10 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den grundsyn på näringspolitikens uppgifter som kommer till uttryck i motionerna 1988/89:N298 (m), 1988/89:N254 (fp) och 1988/89:N258 (c). Ett näringsliv baserat på marknadsekonomi, konkurrens och enskilt ägande ger de bästa förutsättningarna för ökad välfärd. Statliga regleringar av olika slag har negativa effekter och bör i möjligaste mån begränsas eller avvecklas. Staten bör i stället genom generell ekonomisk politik söka skapa gynnsamma arbetsvillkor för företagen och främja nyföretagandet. Staten måste ge näringslivet fasta spelregler som möjliggör långsiktig planering. Utifrån denna grundsyn kan enligt utskottets mening stark kritik riktas mot den socialdemokratiska regeringens näringspolitik. Regeringens inställning till marknadsekonomin och till det enskilda ägandet framstår som tvetydig eller direkt negativ. Den kollektivisering av kapitalet som har fått sitt mest uppseendeväckande uttryck i löntagarfonderna utgör ett exempel härpå. Ett annat exempel är regeringens ovilja att släppa kontrollen över de statliga företagen också i fall där det inte föreligger något rimligt motiv för ett statligt ägande. Ett näringsliv som i huvudsak är grundat på fri företagsamhet måste också tillåta enskilda och kooperativa initiativ inom den offentliga sektorn och ett ökat utnyttjande av entreprenader i den offentliga verksamheten. Strävan måste vara att etableringsvillkor som hämmar en sådan utveckling skall undanröjas.

De svenska företagen måste vidare ges möjligheter att utveckla sin anpassningsförmåga och flexibilitet för att klara den internationella konkurrensen. Likaså är det av största vikt att Sverige deltar aktivt i den västeuropeiska integrationsprocessen så att svenska företag och produkter kan tillförsäkras en hög grad av likabehandling på den västeuropeiska marknaden.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad som nu har anförts om inriktningen av näringspolitiken. Därmed tillstyrker utskottet de här behandlade delarna av motionerna 1988/89:N298 (m) och 1988/89:N254 (fp). Genom ett sådant uttalande skulle också berörd del av motion 1988/89:N258 (c) tillgodoses i väsentlig del. Utskottet avstyrker däremot motionerna 1988/89:N329 (vpk) och 1988/89:N324 (mp) såvitt här är i fråga.

1989/90: NU9

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N254 yrkande 1 och motion 1988/89:N298 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89:N258 yrkande 1 och med avslag på motion 1988/89:N324 yrkande 1 och motion 1988/89:N329 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "De krav" och slutar på s. 10 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter — — — (= reservation 1) — — — skall undanröjas.

Utskottet vill härutöver understryka vad som sägs i motion 1988/89:N258 (c) om att det svenska näringslivet för närvarande präglas av en successiv förstärkning av ägarkoncentrationen, av ökande internationalisering och av fortsatt strukturomvandling. Denna utveckling leder till en försämrad regional balans. Regeringens politik har gynnat främst de stora företagen på bekostnad av småföretagen och därmed bidragit till den ökande maktkoncentrationen inom näringslivet. För en långsiktig positiv utveckling krävs enligt utskottets uppfattning en ny inriktning av näringspolitiken som tar till vara både de små och de stora företagens möjligheter. Näringspolitiken måste ha till syfte att utvecklingen inom alla delar av landet skall främjas. Strukturomvandlingen och de många internationella företagsfusionerna visar vidare vikten av att insyn och fackligt samarbete kan utvecklas.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ställer sig bakom vad utskottet nu har förordat angående inriktningen av näringspolitiken. Därmed tillstyrker utskottet motion 1988/89:N258 (c) i denna del. Det sagda ansluter också i väsentliga delar till vad som anförs i motionerna 1988/89:N298 (m) och 1988/89:N254 (fp) om riktlinjer för näringspolitiken. Dock har motionärerna enligt utskottets mening inte i tillräcklig grad beaktat de risker som utvecklingen mot koncentration och internationalisering av näringslivet för med sig. Ett uttalande av angiven innebörd skulle även till viss del tillgodose motion 1988/89:N324 (mp) såvitt här är i fråga. Utskottet avstyrker däremot motion 1988/89:N329 (vpk) i ifrågavarande del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N258 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89:N254 yrkande 1, motion 1988/89:N298 yrkande 1 och motion 1988/89:N324 yrkande 1 och med avslag på motion 1988/89:N329 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU9

3. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

1989/90: NU9

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "De krav" och slutar på s. 10 med "berörda delar" bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion 1988/89:N329 (vpk) om statens ansvar för den industriella utvecklingen i regioner som drabbas av företagsnedläggningar och omställningsproblem. Framtida strukturkriser måste mötas genom åtgärder i förtid. Ägarnas rätt att placera investeringar utomlands eller i överhettade områden måste inskränkas. Samhällsekonomiska, ekologiska och humanistiska skäl talar enligt utskottets mening mot fortsatt koncentration av produktion och ägande. Spekulationsekonomin måste bromsas upp. Den inhemska produktionen och den inhemska marknaden måste få större tyngd i den ekonomiska politiken. Den nuvarande ensidiga inriktningen på EG måste brytas.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1988/89:N329 (vpk) i här aktuell del och avstyrker övriga berörda motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N329 yrkande 2 och med avslag på motion 1988/89:N254 yrkande 1, motion 1988/89:N258 yrkande 1, motion 1988/89:N298 yrkande 1 och motion 1988/89:N324 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "De krav" och slutar på s. 10 med "berörda delar" bort ha följande lydelse: Global solidaritet, hushållning med naturens resurser och ansvarstagande för kommande generationer bör, såsom anförs i motion 1988/89:N324 (mp), prägla näringspolitiken likaväl som andra centrala politikområden. Regeringens ekonomiska politik och motståndslösa EG-anpassning har emellertid i stället bidragit till maktkoncentration, storskalighet, resursslöseri och internationalisering av det svenska näringslivet. Näringspolitiken bör, menar utskottet, läggas om i enlighet med vad som förordas i nyssnämnda motion så att politiken stimulerar decentralisering och lokal småskalig tillverkning och en bättre resursanvändning. En sådan produktion skulle främja människornas livskvalitet. Utskottet hänvisar till konkreta förslag från miljöpartiet i denna riktning, vilka utskottet har behandlat våren 1989 i ett betänkande (1988/89:NU22) om vissa anslag inom industridepartementets område.

43 Dessa förslag avser bl.a. inrättandet av en särskild myndighet för ekologisk teknik och tillskapandet av lokala näringslivsfonder, s.k. närfonder.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad som här har anförts om inriktningen av näringspolitiken. Utskottet tillstyrker därmed aktuell del av motion 1988/89:N324 (mp) och avstyrker övriga nu berörda motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N324 yrkande 1 och med avslag på motion 1988/89:N254 yrkande 1, motion 1988/89:N258 yrkande 1, motion 1988/89:N298 yrkande 1 och motion 1988/89.N329 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Småföretagspolitiken (morn. 2)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Den positiva" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern är de små och medelstora företagen av största betydelse för näringslivets förnyelse och för marknadsekonomins funktion. En dynamisk småföretagssektor är viktig för sysselsättningen och har en avgörande betydelse för möjligheterna att bredda näringslivsstrukturen i utsatta regioner.

Utskottet instämmer också i den kritik som i motionerna, direkt eller indirekt, framförs mot regeringens småföretagspolitik. Den centrala punkten i denna kritik är att regeringen inte i tillräcklig grad tar hänsyn till vad som särskilt kännetecknar småföretagen, nämligen det nära samarbetet mellan företaget och företagaren. Den personliga insatsen från småföretagaren — och ofta även dennes familj — är helt avgörande för företagets utveckling. Lagstiftning och föreskrifter av olika slag är emellertid ofta anpassade till de större företagens förhållanden, bl.a. när det gäller arbetsrättsliga frågor. Det finns anledning att understryka att vissa regelsystem som gäller företagen ofta innebär en tung belastning för småföretagaren och minskar dennes möjligheter att ägna sig åt sin huvuduppgift — att utveckla företaget. Uppenbart är att utformningen av skattesystemet utgör det kanske allvarligaste hindret för nyföretagandet och för utvecklingen av de små och medelstora företagen. Utskottet vill också starkt betona att olika former av konkurrensbegränsningar — inte minst i den offentliga verksamheten

— särskilt drabbar de mindre företagen, som oftast saknar möjligheter att göra sina intressen gällande gentemot myndigheter, kommuner och organisationer av olika slag.

Enligt utskottets mening behövs det nu kraftfulla åtgärder för att främja utvecklingen av nyföretagandet. Småföretagen måste ges möjlig -

1989/90: NU9

het att expandera med egna vinstmedel, och det allmänna näringslivsklimatet för dessa företag måste förbättras. Utskottet anser att riksdagen bör anmoda regeringen att allsidigt låta utreda frågan om villkoren för småföretagen med särskild tyngdpunkt på villkoren för nyetablerandet av företag. Som utgångspunkt för en sådan utredning bör regeringen ta den beskrivning av småföretagens situation, den kritik av nuvarande ordning och åtgärdssystem samt de förslag till förändringar till stöd för småföretagens utveckling som förs fram i motionerna 1988/89:N358 (m), 1988/89:N320 (fp), 1988/89:N258 (c), 1988/89:N278 (c) och 1988/89:N300 (c). Genom ett uttalande av riksdagen av denna innebörd skulle syftet med de nu nämnda motionerna i berörda delar bli tillgodosett. Utskottet kan däremot inte ställa sig bakom förslagen i motion 1988/89:N262 (mp). Denna avstyrks följaktligen såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hems"'ilian under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande småföretagspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N258 yrkandena 2 och 5, motion 1988/89:N278 yrkande 4, motion 1988/89:N300, motion 1988/89:N320 yrkande 1 och motion 1988/89:N358 och med avslag på motion 1988/89:N262 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Småföretagspolitiken (mom. 2)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Den positiva" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1988/89:N262 (mp) om behovet av åtgärder till stöd för utveckling av småskalig, lokal tillverkning i en strävan att medvetet styra samhället i riktning mot decentralisering och minskat slöseri. De många samhällsorgan som stöder utveckling av teknik och lokala etableringar bör, såsom framhålls i motionen, disponera om personal och anslag inom gällande ramar i syfte att främja en lokalt anpassad produktion för lokala behov. Härutöver bör det upprättas en samlad plan över hur miljövänlig lokal tillverkning skall kunna utvecklas och stödjas. Enligt utskottets mening bör riksdagen uppmana regeringen att låta utarbeta en sådan plan. Denna bör, i enlighet med förslag som har framförts av miljöpartiet i andra sammanhang, innefatta inrättandet av närfonder, ändrad offentlig upphandling samt sänkta arbetsgivaravgifter i områden som inte är ekonomiskt överhettade. Genom sådana åtgärder skulle statens stöd till småföretagsutveckling komma just de företag och just de regioner till godo som behöver stödet. I gengäld kan det generella stödet till småföretagen, t.ex. det som utgår via de regionala utvecklingsfonderna, med fördel dras ned, särskilt i nuvarande läge då det råder full sysselsättning och brist på arbetskraft.

1989/90:NU9

45 Med det sagda tillstyrker utskottet berörd del av motion 1988/89:N262 (mp) och avstyrker övriga här aktuella motionsyrkanden. Utskottet noterar dock att en del av resonemangen i motion 1988/89:N300 (c) ligger i linje med vad utskottet här har anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande småföretagspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1988/89-.N262 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion 1988/89:N258 yrkandena 2 och

5, motion 1988/89:N278 yrkande 4, motion 1988/89:N300, motion 1988/89:N320 yrkande 1 och motion 1988/89:N358 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Kvinnligt kompetenscentrum (mom. 3, motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inget behov av att kvinnliga kompetenscentra inrättas i länen. Utvecklingsfonderna finns redan och bör enligt utskottets mening fortsätta och ytterligare aktivera sitt arbete med att uppmuntra och hjälpa kvinnor till eget företagande. Moderata samlingspartiets, folkpartiets, centerns och miljöpartiets företrädare i utskottet har i annat sammanhang (1988/89:NU22) förordat att utvecklingsfondernas målgrupp också skall omfatta hantverks- och serviceföretag. En sådan utvidgning skulle vara ett bra sätt att markera fondernas ansvar för stimulans av det kvinnliga nyföretagandet. Det skulle också vara av väsentlig betydelse för kvinnor som vill starta eget om den offentliga sektorn öppnades för privata initiativ. Med det nu sagda avstyrks motion 1988/89:N328 (s) i berörd del.

8. Avregleringsarbetets organisation (mom. 4)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "motion 1988/89:N258 (c)“ bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1988/89:N298 (m), 1988/89:N254 (fp) och 1988/89:N258 (c) av innebörd att arbetet med avreglering och regelförenkling måste bedrivas mera kraftfullt. I grunden torde anledningen till de långsamma framstegen vara bristande politisk vilja från regeringens sida. Utskottet anser att det skulle innebära en styrka för verksamheten om den gavs en bredare politisk förankring genom inrättande av en parlamentarisk delegation enligt förslaget i motion 1988/89:N258 (c).

1989/90: NU9

46 Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Yrkandet i motion 1988/89:N258 (c) tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande avregleringsarbetets organisation

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N258 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Lagförslag som berör småföretagen (mom. 5)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Ett omfattande" och slutar på s. 14 med "sålunda avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder förslaget i motion 1988/89:N269 (fp) om att alla lagförslag som berör småföretagen skall åtföljas av en redovisning av konsekvenserna för dessa företag. En sådan ordning, i kombination med avbyråkratisering och förenkling som utskottet anser böra bedrivas med kraft när det gäller redan existerande regelsystem, skulle med säkerhet väsentligen underlätta företagandet i landet.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lagförslag som berör småföretagen

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N269 (fp) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning (mom. 6)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse:

De senaste årens expansion och förändring av kapitalmarknaden har bidragit till en koncentrationsutveckling i två avseenden. Dels har utvecklingen av aktie- och värdepappersmarknaden genererat betydande kapitalresurser till de stora företagen och börsbolagen. Dels har de ökade kapitalrörelserna koncentrerats till storstadsområdena — framför allt Stockholmsregionen.

Avregleringen av kapitalmarknaden, den kreativitet och den expansion som har kännetecknat de senaste åren, tillkomsten av penningmarknaden etc. har i stort varit mycket positiv men har inte utnyttjats för en målmedveten industriell förnyelse av det svenska näringslivet, särskilt de små och medelstora företagen, eller för den regionala utvecklingen.

1989/90: NU9

47 Utskottet ansluter sig till den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1988/89:N327 (c) om regeringens bristande förmåga att särskilt på två områden vidta åtgärder för att stimulera småföretagandet. Det gäller dels åtgärder på det skattepolitiska området, dels åtgärder för att stimulera den avreglerade kapitalmarknaden till risktagande och investeringar i småföretagssektorn.

Genom inrättande av regionala riskkapitalmarknader eller aktiebörser i enlighet med motionärernas förslag skulle små och nya företag beredas en decentraliserad publik aktiemarknad. Detta är enligt utskottets mening en nödvändig förutsättning för en dynamisk förnyelse i det lokala näringslivet. Ett samtidigt genomförande av nya skatteregler för sparande på riskkapitalmarknaden skulle ytterligare förbättra förutsättningarna för en positiv utveckling av nyföretagande och expansion inom småföretagssektorn.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Genom ett sådant uttalande skulle motion 1988/89:N327 (c) bti tillgodosedd. Motion 1988/89:N301 (s), som berör utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet, bör i avvaktan på regeringens ställningstagande till finansieringsutredningens förslag inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N327 och med avslag på motion 1988/89:N301 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Kravet på personlig borgen (mom. 7)

Per Westerberg (m). Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion 1988/89:N247 (m)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare kan vara nödvändig för att understryka ägarens ansvar för företagets utveckling. Såsom påpekas i motion 1988/89:N247 (m) innebär emellertid lagstiftningen bl.a. på det arbetsrättsliga området att företagarens möjligheter att styra sitt företag har kringgärdats på olika sätt. Kravet på personlig borgen framstår därmed enligt utskottets mening inte som lika befogat som tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast företagaren och ej hans anhöriga. Utskottet anser att frågan bör utredas utifrån de aspekter som motionären har angivit. Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed tillgodoses syftet med nämnda motion.

deb att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande kravet på personlig borgen

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N247 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU9

12. Okat demokratiskt inflytande i näringslivet (mom. 8)

1989/90: NU9

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Ett spritt enskilt ägande och en fri konkurrens är enligt utskottets mening grundstenen för en vital ekonomisk politik. Ägande och inflytande skall gå hand i hand. När ägandet alltmer koncentreras till kollektivt kapital koncentreras även makten. Denna trend måste brytas. Makt- och ägandekoncentrationen måste ersättas med dess motsats, makt- och ägandespridning. Detta gäller såväl kollektiv som enskild koncentration. Mångfalden i marknadsekonomin är beroende av detta. Därför bör t.ex. löntagarfonderna avvecklas.

Gällande skatteregler har gynnat aktiesparande i olika typer av aktiefonder och pensionsfonder i förhållande till direktägande av aktier. Fysiska personers andel av den totala aktiestocken måste få en chans att öka. Det kan ske genom att direktägande av aktier ges villkor minst likvärdiga med dem som gäller för de mer gynnade fonderna och genom att det förs en politik för ägandespridning genom aktiesparande bland det stora flertalet människor.

Det ömsesidiga och cirkulära ägandet försvårar allvarligt kontrollägarskiften. Vidare omintetgörs sambandet mellan ägande och inflytande. Det ömsesidiga eller cirkulära ägandet måste brytas. Detta kan dock bäst ske på frivillig väg genom självsanering. Klarar inte marknaden av detta på egen hand bör lagstiftning övervägas.

Utskottet anser vidare att en ökad ägarspridning bör åstadkommas genom en försäljning av statliga företag i enlighet med vad som föreslås i motion 1988/89:N258 (c) och som också har föreslagits i motion 1988/89:N220 (m, fp, c), vilken utskottet behandlade våren 1989. Enligt utskottets mening bör mycket stora delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs i verks- eller bolagsform kunna avyttras. Utskottet hänvisar till förslag härom i utskottets betänkande om statliga företag under föregående riksmöte (1988/89:NU34 res. 1 s. 12). En börsintroduktion av minoritetsposter i ett antal företag skulle kunna vara ett första led i en försäljningsprocess för statliga företag.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Genom ett sådant beslut av riksdagen skulle motion 1988/89:N258 (c) i berört avseende bli i väsentliga delar tillgodosedd. Det följer av det sagda att utskottet inte ställer sig bakom de nu aktuella yrkandena i motionerna 1988/89:N227 (s), 1988/89:N338 (mp) och 1988/89:N359 (mp). Dessa avstyrks följaktligen.

4 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 9

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ökat demokratiskt inflytande i näringslivet att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N258 yrkande 3 och med avslag på motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del, motion 1988/89:N338 och motion 1988/89:N359 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (mom. 8)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Ett spritt — — — (= reservation 12) — — — statliga företag.

Vad utskottet här har anfört ansluter till vad som förespråkas i motion 1988/89:N258 (c). Utskottet vill härutöver ge sitt stöd till det som där sägs om att en decentraliserad ägandestruktur också förutsätter en positiv småföretagsutveckling och regler som motverkar att redan starka offentliga och privata kapitalintressen ytterligare kan stärka sin ställning. Viktigt är också att den försäljning av statliga företag som bör ske äger rum i former som innebär ett spritt ägande. Det bör alltså inte ske på det sätt som var fallet när t.ex. Procordia och UV-Shipping såldes och de stora kapitalstarka institutionella placerarna fick en gynnad ställning.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Genom ett sådant uttalande skulle motion 1988/89:N258 (c) tillgodoses i här aktuell del. Övriga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ökat demokratiskt inflytande i näringslivet att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N258 yrkande 3 och med avslag på motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del, motion 1988/89:N338 och motion 1988/89:N359 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (mom. 8)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till de grundläggande tankegångar som kommer till uttryck i motionerna 1988/89:N227 (s), 1988/89:N338 (mp) och 1988/89:N359 (mp) om behovet av åtgärder för att åstadkomma en ökad demokratisering av näringslivet. Koncentrationen av ägande och makt har tillåtits gå för långt och måste brytas genom åtgärder på flera plan. Enligt utskottets mening bör riksdagen anmoda regeringen att, med utgångspunkt i ägarutredningens uppgifter om den nuvarande

1989/90: N L'9

ägar- och inflytandestrukturen i näringslivet, låta utreda hur en djupgående demokratisk förändring inom näringslivet skal! kunna ske. Utredningsuppdraget bör utformas i enlighet med vad som förordas i motionerna 1988/89:N227 (s) och 1988/89:N338 (mp) och sålunda omfatta bl.a. de anställdas inflytande, statens och kommunernas inflytande och samarbete med företagen, de små aktieägarnas inflytande samt förköpsrätt för de anställda och lokalbefolkning vid försäljning av företag.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Genom ett sådant tillkännagivande skulle de nu aktuella önskemålen i nämnda motioner tillgodoses. Vad utskottet har anfört står också delvis i överensstämmelse med vad som sägs i motion 1988/89:N258 (c).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ökat demokratiskt inflytande i näringslivet att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del, motion 1988/89:N338 och motion 1988/89:N359 yrkande 1 och med anledning av motion 1988/89:N258 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Internationaliseringen av svenska företag (morn. 9, motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med "Internationaliseringen av" och slutar på s. 20 med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör Sverige inte hindra utländska företag eller andra utländska rättssubjekt från att investera i svenskt näringsliv, lika litet som svenska investerare bör hindras från att göra motsvarande köp utomlands. De svenska reglerna i dessa avseenden måste anpassas till vad som gäller i den övriga västvärlden. Enligt vad som sägs i den departementspromemoria som har redovisats i det föregående innebär de där föreslagna lagändringarna en sådan anpassning. Detta bekräftade också industriminister Ivar Nordberg i nyssnämnda svar i riksdagen på frågor av Per Westerberg (m) och Gunnar Hökmark (m). Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa upp förslagen om ändrade regler om utländska företagsförvärv i den proposition i ämnet som har aviserats.

Utskottet vill också understryka att regeringen borde uppmärksamma andra aspekter på näringslivets internationalisering än det regelsystem som kan behöva finnas på området. Ett avgörande problem är sålunda det vikande sparandet i Sverige, som gör det svårare för svenska medborgare att köpa och äga aktier i svenska företag. Lika viktigt är att det skapas sådana betingelser för företagandet i landet att de svenska företagen inte flyr till andra länder. Investeringar som görs för att företagen skall komma närmare andra marknader är till fördel för företagens utveckling. Sådana investeringar som har sin bakgrund i

1989/90: NU9

att företagen upplever att förutsättningarna för forskning och investeringar i Sverige är för dåliga kan däremot ha vittgående negativa verkningar för svensk industri och industrisysselsättning.

Av det sagda följer att utskottet avstyrker motion 1988/89:N227 (s) och motion 1988/89:N324 (mp), båda i nu aktuell del.

16. Internationaliseringen av svenska företag (mom. 9)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med "Internationaliseringen av" och slutar på s. 20 med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1988/89:N324 (mp) om de negativa effekterna av den tilltagande internationaliseringen. Liknande tankegångar ligger till grund för förslagen i motion 1988/89:N227 (s). I enlighet med vad som förespråkas i den förstnämnda motionen bör riksdagen anmoda regeringen att fullständigt och allsidigt låta utreda konsekvenserna av näringslivets internationalisering. Därvid bör också förslag läggas fram om hur decentralisering och maktspridning inom näringslivet skall främjas.

Genom ett uttalande av riksdagen av denna innebörd skulle de båda motionerna tillgodoses såvitt här är i fråga. Dessa tillstyrks sålunda av utskottet i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande internationaliseringen av svenska företag att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N324 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Hantverksyrken och hantverkskunnande (mom. 11)

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kraven i nu aktuella motioner på åtgärder med syfte att främja hantverket. Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen, inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning. Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett åtgärdsprogram för hantverket på grundval av motionärernas förslag. Därvid bör regeringen samråda med hantverkets organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet, som i viss utsträckning torde kunna svara för

1989/90: NU9

genomförandet av de åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för åtgärdsprogrammet bör vara att det skall genomföras inom ramen för befintliga resurser. Även invandrarnas hantverkskunnande bör uppmärksammas vid utarbetandet av programmet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som nu har anförts. Utskottet tillstyrker med det sagda motionerna 1988/89:N277 (fp), 1988/89:N320 (fp), 1988/89:N266 (mp) och

1988/89:N370 (mp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N266, motion 1988/89:N277 yrkandena 1 — 6 och 8, motion 1988/89:N320 yrkande 2 och motion 1988/89:N370 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Hantverksyrken och hantverkskunnande (mom. 11)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen, inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning. Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett åtgärdsprogram för hantverket. Därvid bör regeringen samråda med hantverkets organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet, som i viss utsträckning torde kunna svara för genomförandet av de åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för åtgärdsprogrammet bör vara att det skall genomföras inom ramen för befintliga resurser. Även invandrarnas hantverkskunnande bör uppmärksammas vid utarbetandet av programmet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som nu har anförts. Ett sådant uttalande skulle till viss del tillgodose motionerna 1988/89:N277 (fp), 1988/89:N320 (fp),

1988/89:N266 (mp) och 1988/89:N370 (mp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N266, motion 1988/89:N277 yrkandena 1 — 6 och 8, motion 1988/89:N320 yrkande 2 och motion 1988/89:N370 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU9

5 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 9

19. Utveckling av kooperativ verksamhet (mom. 12, motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Utskottet finnér" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det inget motiv för att staten skall ta särskilda initiativ för att stimulera den kooperativa företagsamheten. Den bör arbeta på villkor som är likvärdiga med dem som gäller för annat företagande i landet, och någon form av särbehandling bör inte fa finnas. Motion 1988/89:N238 (s) bör inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Den avstyrks alltså.

20. Ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m. (mom. 14)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Det finns många skäl att värna sysselsättningen i glesbygd och på mindre orter. I motiveringen till motionerna 1988/89:N318 (mp) och 1988/89:N453 (mp) pekas på de möjligheter som sågverk, snickerier och andra trävaruindustrier kan erbjuda härvidlag.

Det allra viktigaste skälet för att staten bör underlätta verksamheten för sådana industrier särskilt i Norrlands inland är givetvis att människor gärna vill bo där, men det finns också flera andra skäl. Från nationalekonomisk utgångspunkt är det i allmänhet av intresse att gjorda investeringar i glesbygden, omfattande t.ex. bostäder, skolor, kommunala serviceinrättningar, vägar och telenät, utnyttjas.

Därtill kommer att det från såväl energi- som miljösynpunkt är gynnsamt att råvaran bearbetas så nära källan som möjligt. Om skogsråvara från inlandet levereras till trävaruindustrier som är förlagda vid kusten måste råvara till minst den dubbla vikten jämfört med slutprodukterna transporteras från inland till kust. Detta beror främst på att timmerstockarna innehåller stora kvantiteter vatten. Vidare gäller att transporterna normalt sker på landsväg med starkt miljöförorenande utsläpp av kväveoxider, kolväten och koldioxid som följd. Sålunda talar alltså också miljö- och energihushållningsskäl och önskemålet om ett minskat oljeberoende för en lokalisering av skogsindustrier till inlandet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som här har anförts. Härigenom skulle motionerna 1988/89:N318 (mp) och 1988/89:N453 (mp) bli tillgodosedda i nu berörda delar.

1989/90: NU9

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N318 yrkande 2 och motion 1988/89:N453 yrkande 5 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Nationellt program för stålindustrin (mom. 15)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med "Liksom då" och slutar på s. 26 med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har de strukturåtgärder som har vidtagits inom svensk stålindustri bara varit ägnade att möjliggöra för företagen att överleva på kort sikt. Det är därför angeläget att det snarast påbörjas en planering av stålindustrin inför 1990-talet. Statsmakterna skall inte återigen komma in för sent, när skadan redan är skedd. En sådan plan som här förordas är nödvändig inte minst för alla bruksorter.

Utskottet anser således att riksdagen bör följa förslaget i motion 1988/89:N213 (vpk) och begära att regeringen låter utarbeta ett nationellt program för stålindustrin inför 1990-talet. Målet skall vara att ge Sverige en slagkraftig stålindustri som tillgodoser våra grundläggande nationella behov. En integrering av stål- och verkstadsindustrierna bör åstadkommas. Processutvecklingen inom stålindustrin skall i första hand inriktas på att minska energiåtgången, förbättra arbetsmiljön och den yttre miljön samt möjliggöra att den svenska malmen förädlas inom landet. Ytterligare mål för programmet utvecklas närmare i nyssnämnda motion, som alltså tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande nationellt program för stålindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N213 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Nationellt metallbolag (mom. 16)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening utgör ägarförhållandena ett kraftigt hinder mot en önskvärd expansion och vitalisering av stålindustrin. Genom åtgärder som tillför staten initiativet inom stålindustrin och inom hela gruvsektorn borde det vara möjligt att skapa förutsättningar för att dessa näringar kan återta och förstärka sin position bland de svenska basnäringarna.

Som föreslås i motion 1988/89:N213 (vpk) bör regeringen vidta erforderliga åtgärder för att ett svenskt nationellt metallbolag baserat

1989/90:NU9

på gruv- och stålindustrierna skall kunna bildas. I likhet med motionärerna anser utskottet att bolagets verksamhet bör styras efter samhällsekonomiska bedömningar.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande nationellt metallbolag

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N213 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Utvinning av vanadin (mom. 17)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Utskottet har" och slutar med " 1988/89:N203 (s) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som har framgått är Sverige för sin försörjning med vanadin helt beroende av import. Utskottet finnér det positivt att en metod för framställning av vanadin ur järnmalm har tagits fram inom SSAB. Från beredskapssynpunkt men också från arbetsmarknadssynpunkt skulle det vara betydelsefullt om denna metod kunde omsättas i en varaktig produktion vid SSAB. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen följa utvecklingen med största uppmärksamhet och vidta de åtgärder som krävs för att bolaget skall påbörja utvinning av vanadin vid sina anläggningar i Luleå.

Utskottet tillstyrker motion 1988/89:N203 (s) i nu berörd del och föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av den innebörd som här har angivits.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utvinning av vanadin

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N203 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Tjänsteföretagens utlandsverksamhet (mom. 19, motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "De hinder" och slutar med "motion 1988/89:N255 (c)" bort ha följande lydelse: Företagen har också möjlighet att med hjälp av tjänsteförbundet fästa uppmärksamheten på hinder och problem kring tjänsteexporten. I likhet med motionärerna anser utskottet att kunskapen om tjänsteföretagens utlandsverksamhet bör förbättras. Utskottet finner det dock inte påkallat att riksdagen skulle ta något initiativ i ärendet.

Att frågor av detta slag hänvisas till tjänstehandelsdelegationen kan utskottet inte ställa sig bakom. Enligt utskottets mening bör denna delegation avskaffas. Erforderligt samarbete mellan staten och närings -

1989/90: NU9

livet bör på tjänstehandelns område liksom på andra områden bedrivas informellt utan särskilda organ av den typ som tjänstehandelsdelegationen representerar.

Av det sagda följer att utskottet avstyrker motion 1988/89:N255 (c).

25. Teknisk utveckling och regional balans (mom. 20)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Av den" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse: Inom alla samhällssektorer måste de politiska besluten inriktas på att en god regional balans skall främjas. Såsom framhålls i motion 1988/89:N278 (c) har t.ex. datatekniken och elektroniken förutsättningar för att vara verksamma medel för decentralisering. Det statliga stödet i olika former till teknisk forskning och utveckling bör, anser utskottet, i långt högre grad än hittills utformas så att ny teknik kommer hela landet till del. Riksdagen bör uttala sig för en sådan inriktning av politiken på teknikområdet. Genom ett uttalande av denna innebörd skulle nyssnämnda motion och motion 1988/89:N369 (c) tillgodoses, båda i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande teknisk utveckling och regional balans att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N278 yrkande 1 och motion 1988/89:N369 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Statligt stöd till teknikcentra (mom. 21)

Per Westerberg (m). Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Av de här refererade rapporterna kan utläsas att många teknikcentra under senare år har bildats på tämligen lösa grunder. Det föreligger en uppenbar risk för att verksamheten i sådana fall efter ett uppbyggnadsskede kommer att kräva fortsatta bidrag av offentliga medel. Såsom anförs i motion 1988/89:N257 (m) måste teknikcentra upprätthålla en hög kvalitet för att de skall kunna fylla sin funktion.

I likhet med motionärerna anser utskottet att strängare och mer preciserade krav i fortsättningen bör ställas för statlig medverkan till uppbyggnaden av teknikcentra. Dessa krav bör syfta till att garantera samverkan med såväl kompetenta högskolor och forskningsinstitutioner som företag inom regionen. Bl.a. bör villkor om viss medfinansiering från näringslivet övervägas. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som här har anförts. Därmed skulle motion 1988/89:N257 (m) bli tillgodosedd.

1989/90:NU9

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande statligt stöd till teknikcentra

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N257 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Småskalig teknikutveckling (mom. 22)

Roland Larsson (c). Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Med samma" och slutar med "motion 1988/89:N272 (c)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är en ökad satsning på småskalig teknikutveckling angelägen. Den nuvarande inriktningen på storskalighet inom såväl industriproduktionen som andra verksamheter innebär stora olägenheter och risker från samhällssynpunkt. Utvecklingen av småskalig teknik bör därför främjas på olika sätt. Bl.a. bör, såsom föreslås i motion 1988/89:N272 (c), forskningsinstitutioner, tekniska högskolor och Sveriges lantbruksuniversitet ges preciserade uppgifter med nämnda syfte. Riksdagen bör anmoda regeringen härom. Utskottet tillstyrker sålunda motionen i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande småskalig teknikutveckling

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N272 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Stödet till uppfinnare (mom. 23)

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion 1988/89:N319 (fp)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget med ett kraftigt stöd till de enskilda uppfinnarna, som spelar en viktig roll för nyföretagande och näringslivsutveckling. Det gäller bl.a. att skapa rimliga ekonomiska villkor för uppfinnarna.

De förslag — — — (= utskottet) — — — avstyrks alltså.

Utskottet tillstyrker däremot kravet i motion 1988/89:N319 (fp) på att uppfinnarnas kostnader för patentansökningar och presentationsmaterial skall i ökad utsträckning täckas med stöd från staten. Som sägs i nyssnämnda motion skulle begränsade statliga insatser på området innebära betydande lättnader för uppfinnarna. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen vid fördelningen av STU:s resurser för kommande budgetår ta sikte på att stödet till enskilda uppfinnare skall ökas, bl.a. med nu nämnda syfte. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av angiven innebörd.

1989/90: NU9

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande stödet till uppfinnare att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1988/89:N319 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet (mom. 25)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan sålunda konstatera att televerket är engagerat i forsknings- och utvecklingsprojekt inom telekommunikationsområdet. Dessa projekt leder emellertid inte till att Sveriges beroende av de transnationella bolagen på området minskar. Tvärtom gäller, som redan har nämnts, att televerket i stor utsträckning medverkar i europeiskt forskningssamarbete. Denna samverkan kommer att förvärra Sveriges redan sårbara situation på telekommunikationsområdet. Utskottet ansluter sig därför till kravet i motion 1988/89:N314 (vpk) på att en satsning på inhemsk forskning och utveckling av högteknologi på området skall göras. Ett förslag om en sådan satsning bör utarbetas och framläggas för riksdagen. Regeringen bör dra försorg om att så görs.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:N314 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Optiska datorsystem (mom. 26)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Även den" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1988/89:N309 (vpk) om vikten av att Sverige nu söker utnyttja övergången till optisk teknik för att bryta de stora nationernas och de transnationella dataföretagens dominans. Denna dominans har fått till följd att olika tillämpningar av dagens teknik har kommit att präglas av synsätt och värderingar som är oförenliga med svenska sociala mål. Optiska datorsystem utgör ett helt nytt utvecklingssteg, som erbjuder ett litet land som Sverige möjligheter att frigöra sig från det beroende som följer av den nuvarande datatekniken. En kraftfull svensk insats för utveckling av optiska datorsystem ger möjlighet att hävda den nationella självständigheten, att främja social utjämning och att ta till vara och stärka kompetensen hos de arbetande.

1989/90:NU9

59 De insatser som hittills har gjorts på den optikbaserade datateknikens område i Sverige är helt otillräckliga. Informationsteknologiprogrammet synes inte innefatta någon strategi för optikområdet. Det behövs enligt utskottets mening nu en kraftfull satsning på ett nationellt program för optikbaserade datorsystem. Ett förslag till ett sådant program bör snarast utarbetas. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att föranstalta härom. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande optiska datorsystem

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N309 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Utveckling av alternativ högteknologi (mom. 27)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande lydelse: Frågan om utveckling av alternativ högteknologi måste enligt utskottets mening ges hög prioritet. Det krävs en kraftsamling på området för att den nationella självständigheten skall kunna bevaras. Utskottet ansluter sig därför till kravet i motion 1988/89:N239 (vpk) på att ett program för utveckling av alternativ högteknologi skall upprättas. Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utarbeta förslag till ett sådant program. Ett svenskt teknikutvecklingsprogram bör ha ett vidare syfte än att minska beroendet av amerikansk högteknologi. Som anförs i den nämnda motionen bör programmet också inriktas på utveckling av sådan teknik som berikar arbetslivet i stället för att utarma och söderdela det. Utskottet vill alltså betona vikten av att teknikutvecklingen underordnas sociala mål. Med det sagda tillstyrker utskottet nämnda motion i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande utveckling av alternativ högteknologi

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N239 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Inventering och forskning avseende torv (mom. 28)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med "Utskottet instämmer" och slutar på s. 37 med "motion 1988/89:N342 (vpk)" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1988/89:N342 (vpk) kan torven utgöra en resurs för framtida utvecklingsprojekt inom olika områden. Med torv som råvara kan ett flertal industriella produkter — såsom aktivt kol, vätgas, metanol och ammoniak — framställas. Vår kunskap om de kvalitativa och kvantitativa förutsättningarna för sådan produktion är

1989/90: NU9

dock mycket begränsad. I likhet med motionärerna anser utskottet att staten bör ta ansvar för finansieringen av en total inventering av landets torvmarker. Genom denna inventering kan klarhet skapas om värdet av våra torvmarker från såväl bevarande- som exploateringssynpunkt. Staten bör också, menar utskottet, ansvara för att de ekonomiska resurser som krävs för en allsidig forskning om torv tillskapas. Särskilt viktig är forskning om industriell förädling av torv.

Regeringen bör med utgångspunkt i det anförda och i vad som föreslås i nämnda motion låta utarbeta ett förslag till åtgärdsprogram för inventering och forskning avseende torv. I samband härmed bör torvens miljöegenskaper analyseras. Förslaget bör därefter föreläggas riksdagen. Utskottet tillstyrker med det sagda motion 1988/89:N342 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande inventering och forskning avseende torv

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N342 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Fond för investeringar i Norrlands inland (mom. 29)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Det är visst och sant att 1987 års regionalpolitiska kommitté har lagt fram förslag om återföring av vinstmedel till de vattenkraftsproducerande regionerna. Som anförs i motion 1988/89:N339 (mp) är det dock inte bara vinster från vattenkraftsproduktionen som har förts ut från Norrlands inland. Aven bl.a. skogsråvara har transporterats från inlandet utan att skogsbolagens vinster från tillverkningen av massa och papper m.m. har återinvesterats i regionen. I t.ex. Jämtlands län har dessa bolag stora skogstillgångar. Bolagen bedriver emellertid för närvarande ingen industriell verksamhet i länet.

Utskottet ansluter sig därför till motionärens förslag om att en fond för investeringar i Norrlands inland skall inrättas. Fonden bör byggas upp med medel från vattenkraftsproducenter, skogsbolag och andra företag som för sin verksamhet är beroende av råvarutillgångarna i Norrlands inland. Som sägs i motionen bör medlen utnyttjas för investeringar som på olika sätt främjar utvecklingen i inlandet.

Regeringen bör anmodas att låta utarbeta ett förslag till riksdagen om en sådan fond i enlighet med vad som här har anförts. Utskottet tillstyrker alltså motion 1988/89:N339 (mp).

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande fond för investeringar i Norrlands inland

att riksdagen med bifall till motion 1988/89-.N339 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU9

61 Särskilda yttranden

1989/90: NU9

1. Småföretagspolitiken (mom. 2)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anför:

Nyföretagandet utgör den kanske viktigaste dynamiska kraften i samhällsekonomin. Nyföretagandet är basen för tillväxt och ekonomisk utveckling.

Med det förslag till skatteomläggning som nu har presenterats förblir skattetrycket i Sverige det högsta i västvärlden. Förslaget innehåller därutöver en rad särregler för icke börsnoterade företag som medför ett högre skattetryck för dessa än för storföretagen:

1. Förslaget innebär högre realisationsvinstskatter för små företagare än för börsnoterade. Detta gör det dyrbarare för små företag att få tillgång till riskkapital. Samtidigt skärps kraven på lönsamheten för att inte ägarkapitalet skall förlora i värde genom inflation och skatter.

2. Beskattningen av näringsfastigheter skärps kraftigt, i synnerhet om dessa inte förs in i aktiebolag.

3. De ytterst begränsade möjligheterna till kvittning mellan överskott och underskott i olika förvärvskällor skapar betydande svårigheter för nyföretagandet. Risktagandet för nyföretagare ökar och blir för många oacceptabelt högt.

4. Flera av förslagen riskerar om de genomförs att tvinga många småföretagare att överföra sin verksamhet på bolag med allt vad det innebär av ökad byråkrati och lagreglering; detta för en ofta mycket begränsad verksamhet.

De föreslagna reglerna leder förmodligen till västvärldens hårdaste småföretagarbeskattning, vilket missgynnar små företag gentemot stora och svenska företag gentemot utländska.

1 de flesta västländer kopplas kompetens och kapital samman med entreprenörer och småföretagare, bl.a. genom förmånliga regler som gynnar riskkapital i nyföretagandet. Dessa länder har uppenbarligen insett de små företagens betydelse för dynamiken och tillväxten i ekonomin. Svensk politik leder närmast till diskriminerande särregler, som straffar både nyföretagandet och småföretagandet.

2. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (mom. 8)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anför:

Med den nu föreslagna skatteomläggningen åren 1990 och 1991 försvåras ytterligare enskilt aktieägande. Beskattningen av sparkapital blir världens högsta. Realisationsvinstbeskattningen skärps och blir — till skillnad från vad som gäller i de flesta andra länder — nominell. Samtidigt kommer alla former av omplaceringar av kapital att beskattas hårt. Ordföranden för Landsorganisationen i Sverige (LO) Stig Malm har uttalat att utformningen av skatteomläggningen ger en närmast konfiskatorisk beskattning av sparkapital.

Skatteomläggningen kommer sålunda, om den genomfors, att bidra starkt till en ytterligare koncentration av ägandet till institutioner och kollektivt kapital.

3. Ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m. (mom. 14)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anför:

Vi vill erinra om att centern tidigare i motioner om näringspolitiska, regionalpolitiska och landsbygdspolitiska frågor har framlagt konkreta förslag som syftar till att stärka landsbygden och dess småorter. Bl.a. har centern krävt kraftigt ökade resurser för regionalpolitisk! stöd och näringspolitiska insatser i syfte att utveckla Norrlands inland och andra utsatta delar av landet. Vi avser att återkomma i dessa frågor i samband med att propositionerna om näringspolitiken och om regionalpolitiken presenteras.

4. Stålindustrin (mom. 15 och 17)

Lars Norberg (mp) anför:

Liksom bilindustrin är stålindustrin en strategisk industri av mycket stor betydelse för landet och särskilt för sysselsättningen på orter där alternativ sysselsättning är svår att åstadkomma.

Den pågående förhandlingsrundan inom GATT och diskussionerna i EG om stålbranschen kan komma att kraftigt påverka näringens förutsättningar. Miljöpartiet anser därför att stålindustrins situation bör bli föremål för en parlamentarisk utredning där alla politiska partier får möjlighet till en grundlig inblick i branschens problem, villkor och framtidsutsikter. I det sammanhanget bör även frågan om vanadinutvinning kunna tas upp. Miljöpartiet avser att återkomma till riksdagen med krav på att en sådan utredning tillsätts. Jag anser däremot att industrin inte skulle gagnas av de åtgärder som föreslås i motionerna 1988/89:N203 (s) och 1988/89:N213 (vpk).

5. Småskalig teknikutveckling (mom. 22)

Lars Norberg (mp) anför:

Miljöpartiet har föreslagit (jämför motion 1988/89:N323) att lokala näringslivsfonder, s.k. närfonder, skall inrättas med syfte att ett decentraliserat och allsidigt näringsliv skall främjas. Vidare har partiet lagt fram förslag (jämför motion 1988/89:N324) om att en delegation för ekologisk teknik skall inrättas. Båda dessa förslag skulle om de förverkligades bidra till att utvecklingen av småskalig, miljövänlig teknik gynnades på ett mera verkningsfullt sätt än genom den i reservation 27 föreslagna åtgärden, vilken dock kan innebära ett värdefullt bidrag.

1989/90:NU9

6. Stödet till uppfinnare (mom. 23)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anför:

Enskilda uppfinnare kläms för närvarande hårt av ett ogint skattesystem samt av en riskkapitalmarknad som är avsedd främst för stora företag och då särskilt tillverkande företag.

Moderata samlingspartiets förslag till omfattande förbättringar av skattesystemet för små- och nyföretagandet stämmer även väl in på uppfinnarnas situation. Det är enligt vårt synsätt orimligt att dessa grupper skall bestraffas med särlagstiftning — jämfört med marknadsnoterade företag — med högre skattesatser och mindre handlingsutrymme. Den föreslagna skatteomläggningen bestraffar snarast ny- och småföretagande. I nästan hela vår omvärld skapar man i stället särregler till förmån för motsvarande grupper.

Vi vill däremot inte att det skall införas särskilda bidragsregler för uppfinnare. Generella regler för nyföretagandet — med beaktande av uppfinnarnas situation — tar större hänsyn till behovet av en närmast "konstnärlig" frihet för uppfinnare.

7. Stödet till uppfinnare (mom. 23)

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anför:

Vi vill erinra om att centerns och miljöpartiets företrädare i samband med utskottets behandling våren 1989 av anslaget till STU för stöd till teknisk utveckling och forskning förordade en förstärkning av stödet till enskilda uppfinnare med 10 milj. kr. i linje med vad som hade föreslagits i en motion (c). Riksdagen avslog emellertid vårt krav (se 1988/89:NU22 res. 18, s. 53).

8. Svensk högteknologiutveckling (mom. 25 och 27)

Lars Norberg (mp) anför:

Vi inom miljöpartiet delar den oro som framförs i motion 1988/89:N314 (vpk) över Sveriges stora beroende av transnationella — främst amerikanska — företag på informationsteknikområdet. Beroendet tar sig ju dessutom uttryck i ett avtal med Förenta staterna som binder Sveriges frihet beträffande reexport av sådan teknik. Det vore önskvärt att Sveriges utlandsberoende, dess beroende av transnationella bolag och dess ensidiga beroende av Förenta staterna på detta för samhället vitala område minskades.

IT 4-programmet har dock inte varit någon framgång i detta avseende. Även om man genom forskning och utveckling kan skapa en konkurrenskraftig teknik torde det vara ett mycket stort problem att därefter kunna få fram en konkurrenskraftig produktion. För detta krävs nämligen att en tillräckligt stor produktionsvolym uppnås. Tilltron till att en statlig satsning enbart på forskning och utveckling skulle lösa problemen är knappast realistisk. Sveriges anslutning till GATT och accepterande av EG:s regler när det gäller subventioner till industrin torde göra staten tämligen maktlös i dessa frågor.

1989/90: NU9

1989/90: NU9

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Utskottet 7

Näringspolitikens inriktning 7

Små och medelstora företag 10

Avreglering och regelförenkling 13

Finansiering av företag 14

Ägande- och inflytandefrågor 16

Hantverksyrken och hantverkskunnande 21

Kooperation 22

Särskilda branschfrågor 24

Teknisk utveckling 29

Vissa regionala frågor 37

Hemställan 38

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (m, fp) 41

2. Näringspolitikens inriktning (c) 42

3. Näringspolitikens inriktning (vpk) 43

4. Näringspolitikens inriktning (mp) 43

5. Småföretagspolitiken (m, fp, c) 44

6. Småföretagspolitiken (mp) 45

7. Kvinnligt kompetenscentrum (m, fp, c, mp) 46

8. Avregleringsarbetets organisation (m, fp, c) 46

9. Lagförslag som berör småföretagen (m, fp, c) 47

10. Ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning (m, fp,

c, mp) 47

11. Kravet på personlig borgen (m, fp, c) 48

12. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (m, fp) 49

13. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (c) 50

14. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (vpk, mp) ... 50

15. Internationaliseringen av svenska företag (m, fp, c) 51

16. Internationaliseringen av svenska företag (vpk, mp) 52

17. Hantverksyrken och hantverkskunnande (fp, c, mp) .... 52

18. Hantverksyrken och hantverkskunnande (m) 53

19. Utveckling av kooperativ verksamhet (m, fp) 54

20. Ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m. (mp) 54

21. Nationellt program för stålindustrin (vpk) 55

22. Nationellt metallbolag (vpk) 55

23. Utvinning av vanadin (vpk) 56

24. Tjänsteföretagens utlandsverksamhet (m, fp, c) 56 1989/90:NU9

25. Teknisk utveckling och regional balans (c) 57

26. Statligt stöd till teknikcentra (m, fp) 57

27. Småskalig teknikutveckling (c, vpk, mp) 58

28. Stödet till uppfinnare (fp, c, mp) 58

29. Utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet (vpk) 59

30. Optiska datorsystem (vpk) 59

31. Utveckling av alternativ högteknologi (vpk) 60

32. Inventering och forskning avseende torv (vpk) 60

33. Fond för investeringar i Norrlands inland (mp) 61

Särskilda yttranden

1. Småföretagspolitiken (m) 62

2. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (m) 62

3. Ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m. (c) 63

4. Stålindustrin (mp) 63

5. Småskalig teknikutveckling (mp) 63

6. Stödet till uppfinnare (m) 64

7. Stödet till uppfinnare (c, mp) 64

8. Svensk högteknologiutveckling (mp) 64

gotab 99337, Stockholm 1989