Statligt finansiellt stöd?

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statligt

e Finansiellt

Stöd

% t

Betänkande från Finansieringsutredningen

” . , ›

-

§5

ix u ON

U

OO i O\ v-a

utredningar

fåastânâoffentliga

% Industridepartementet

finansiellt stöd?

Statligt

Betänkande av

Qnansieringsutredningen

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst. 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som berättigade till temissexemplar eller fxiexempla: kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-fön-ádet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - 12°° (externt och internt) 08/763 1005 12°° - l6°° (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-10309-5 Stockholm 1989 ISSN 0375-25OX

Till Chefen för Industridepartementet

Den 17 mars 1988 bemyndigade regeringen chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda inriktning och behov av statligt finansiellt företagsstöd.

Med stöd av detta bemyndigande tillsattes finansieringsutredningen i maj 1988.

som särskild utredare förordnades direktören Bo Söderberg.

som sakkunniga förordnades nuvarande t.f. departementsrádet Dan Hjalmarsson, nuvarande departementsrådet Gunnar Holmgren, departementssekreteraren Lars Häggmark samt departementsrådet Olle Stángberg som också förordnades att vara sekreterare i utredningen. I september 1988 entledigades Holmgren och ersattes med departementssekreteraren Per-Göran Blixt. som biträdande sekreterare förordnades i augusti 1988 departementssekreteraren Britt Rehnberg.

I augusti 1988 förordnades vidare följande personer att som experter ingå i en referensgrupp till utredningen: Avdelningschefen Sune Halvarsson, bankdirektören Ruth aerrlin, direktören sven Hydên, byråchefen Staffan Håkansson, chefsekonomen Erik Hörnell, civilekonomen Bo E Carlsson, ekonomen stig Carlsson, direktören Lars Larsson, 1:e sekreteraren Helena Lefvert, civilekonomen Lars Lindgren, direktören Inger Magnusson, direktören Olaf Meyer (t.o.m. den 15 mars 1989), utredningssekreteraren Kristina Persson, direktören Per Persson, direktören Hans Ursing, chefsekonomen Lars vinell, direktören

Anders Åberg samt 1:e sekreteraren Lars Öhrman.

Referensgruppen har inte deltagit i utformningen av utredningsförslagen, och experterna har därför inte heller haft tillfälle att i särskilda yttranden lämna egna synpunkter.

Härmed överlämnas betänkandet ( ) statligt finansiellt stöd?

samtidigt publiceras delbetänkandet (SOU 1989:25) Rapporter till finansieringsutredningen.

rinaneieringsutredningens arbete är härmed slutfört.

Stockholm i mars 1989

ao Söderberg

/Olle Stångberg

Britt Rehnberg

Krediter i all ära, men vårt största

kapital

år vår lnte

kunskap. minst om finansiering.

Utvecklingsfonden i Västmanlands län-

SAMMANFATTNING

kreditmarknaden, i första hand Stora förändringar på har inneburit kraftigt ökade möjlig-

avregleringen,

heter för banker och andra finansieringsinstitut att företagens behov av extern finansiering. tillgodose Denna kommer sannolikt att fortsätta under utveckling de närmaste åren, bl.a. genom att valutaregleringen kreditmarknadslagstiftningen reformeras avskaffas, och ändras. En konsekvens av utskattesystemet är att behovet av statligt finansiellt vecklingen stöd i dess nuvarande former minskar. Dessutom kan det konstateras, att brister i kapitaltillgång inte är det hindret för företagens expansion viktigaste och lönsamhetsutveckling. Bristen på affärsmässigt intressanta idéer och projekt samt entreprenörsär sannolikt större än bristen på kapital. egenskaper

Det stödet bör mot denna bakgrund omstatliga struktureras och Den genomförda och begränsas. på kreditmarknaden är så planerade avregleringen att en återgång till ett system med långtgående, är omöjlig. Några skäl att lämna kreditransonering finns därför inte längre. Under en

statliga låg

övergångsperiod kan dock statliga lånegarantier behövas. Vidare behövs statliga riskgarantier för i teknikbaserade företag. Det kan avgränsade projekt också vara motiverat att i vissa fall lämna statliga för att få den företagsekonomiska kalkylen att bidrag närma sig den samhällsekonomiska.

Även i fortsättningen behövs särskilda åtgärder för att tillräcklig mängd riskkapital i lämplig form skall kanaliseras till småföretagssektorn. Det finns anledning att även staten deltar på riskkapitalmarknaden på marknadsmässiga villkor. I dessa fall bör det ske i sådana former som utnyttjar den privata venture capitalmarknadens starka sidor.

Mot denna bakgrund föreslås följande.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU)

* stöd till teknisk utveckling lämnas utan villkorlig áterbetalningsskyldighet till småföretag

* att lämna möjlighet starta-eget-stipendium i samband med start av teknikbaserade företag

* att delvis täcka möjlighet garantiavgifter för den nya typen av industrifondsgarantier

* för de ändamålen och ökad nya verksamhetsvolym beräknas 100 milj.kr. per år.

Industrifonden

* nuvarande stödformer ersätts med ett system med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker i teknikbaserade företag med förebild i exportkreditgarantisystemet

* garantiavgifterna sätts så att garantisystemet långsiktigt inte går med underskott

W

för venture capitalföretag inom detta möjlighet att försäkra sig mot förlustgarantisystem projekt i sin portfölj

verksamheten samordnas med STU

en 2 miljarder kr fastställs engagemangsram på för (inkl. Industrifondens riskgarantierna nuvarande engagemang)

den nuvarande stiftelsen upplöses, och återförs till staten behållningen

Regionala utvecklingsfonder

en sker mot rådgivning, tyngdpunktsförskjutning information och konsultverksamhet

omstruktureras och finansieringsverksamheten begränsas

finansieringsformerna lån och utvecklingskapital avskaffas

med förändras och systemet lånegarantier behålls under en övergångsperiod på tre år i avvaktan att avregleringarna på kreditpå marknaden får full effekt i banksystemet

konstrueras som samrisklånegarantierna där utvecklingsfonden täcker 75 % av garantier, eventuell förlust, och begränsas genom en total engagemangsram på 400 mi1j.kr

H

* att bli utvecklingsfonderna ges möjlighet delägare i regionalt baserade riskkapitalbolag

* 600 kr med bör sammanlagt milj. avkastningskrav få användas för placeringar i sådana utvecklingsfonderna närstående riskkapitalbolag

* att lämna utvecklingsfonderna ges möjlighet starta-eget-stipendier med sammanlagt ca 45 milj.kr. per år

* återstående i lånefonderna, kapital sammanlagt ca 1,9 miljarder kr., återförs till staten

* sättet att utse i styrelser utvecklingsfonderna bör ändras så att sammansättningen återspeglar statens och landstingens gemensamma huvudmannaskap samt garanterar medverkan från personer med direkt näringslivserfarenhet.

sveriges Investeringsbank AB

* med den numera inriktning Investeringsbanken har fyller den ingen särskild näringspolitisk funktion

* den med PK-banken planerade sammanslagningen tillstyrks

AB Industrikredit

* efter kreditmarknaden fyller avregleringen på ingen särskild näringspolitisk funktion

* bör upptas med bankerna om förhandlingar ägandet av Industrikredit

* eftersom lönsamheten är god finns ingen anledning att nu förorda någon avveckling av statens ägarengagemang om bankerna önskar behålla den nuvarande ägarstrukturen

Lantbrukskredit AB

* efter på kreditmarknaden fyller avregleringen ingen särskild näringspolitisk funktion

* staten bör överväga en försäljning av sin ägarandel

AP-fondernas återlånesystem

* som kreditmarknaden utvecklats är systemet obehövligt och bör avskaffas

smaföretagsfonden * bör profilera den ursprungliga ytterligare inriktningen dvs att indirekt genom olika riskkapitalbolag på marknadsmässiga villkor tillföra expansiva småföretag eget kapital

* 200 tillförs verksamheten ytterligare milj.kr

* administrationen frikopplas från Föreningsbankerna

Norrlandsfonden

* bör få att möjlighet göra riskkapitalsatsningar i samma former som småföretagsfonden

* verksamheten bör snarast vridas över mot en ren riskkapitalfinansiering

Företagskapital AB

* eftersom det är att det angeläget finns manga oberoende aktörer på riskkapitalmarknaden för onoterade företag, finns det ingen anledning för staten att nu avveckla sitt ägarengagemang i bolaget

* det bör om staten skall övervägas utöva sitt ägande direkt genom finansdepartementet eller om statens aktier bör överlåtas till småföretagsfonden.

Tenn Interactor AB

* det bör om staten skall övervägas utöva sitt ägande direkt genom industridepartementet eller om statens aktier bör överlåtas till småföretagsfonden

* bör ett breddat samtidigt ägande eftersträvas

* kan ett breddat inte ägande åstadkommas bör bolagets affärsidé helt omprövas

rörvärv av egna aktier

* det bör att ge aktiebolag vissa prövas möjligheter att förvärva egna aktier

* detta skulle förbättra förutsättningarna för minoritetsinvesterande riskkapitalbolag genom att öppna ytterligare en utgångsmöjlighet

Aktiefonder son år helt inriktade på noterade aktier

* aktiefonder bör få möjlighet att placera hela sitt kapital i onoterade aktier

har stor betydelse för företagens skattesystemet finansieringsmöjligheter. All kraft bör satsas på att en skattereform enligt de genomföra genomgripande övergripande intentioner som hittills har redovisats. om det senare visar sig att skattesystemet inte utformas ett sätt som är neutralt mellan riskpå satsningar och mer säkra kapitalplaceringar, med avseende på beskattning av vinster symmetriskt och för förluster etc. bör modeller med avdrag etableringskonto och skattestimulerade riskkapitalfonder ingående övervägas på nytt.

De sammanlagda statsfinansiella effekterna av förslagen innebär en årlig besparing på ca 200 Detta reformutrymme bör i huvudsak milj.kr. användas till åtgärder för kompetens- och kunskapshöjning inom småföretagssektorn.

l INLEDNING

1.1 Uppdraget

Enligt direktiven är vår huvuduppgift att föreslå åtgärder som behovsanpassar, effektiviserar och förenklar det statliga företagsstödet.

som grund för dessa förslag skall vi

- behov kartlägga näringslivets av och tillgång till externt kapital

- brister i den externa analysera kapitalförsörjningen och hur effektivt det statliga finansiella företagsstödet bidrar till att avhjälpa dessa brister

- effektiviteten i analysera det statliga finansiella stödet bl.a. med avseende på eventuellt administrativt dubbelarbete och om stöden når avsedda målgrupper.

Genom har vi - liksom andra tilläggsdirektiv utredningar - dessutom fått i uppgift att beakta EG-aspekten i vårt utredningsarbete.

Direktiven finns i sin helhet i 1. bilaga

1.2 Avgränsningar

direktiven kan vi ta upp och pröva alla Enligt befintliga näringspolitiska stöd.

Eftersom det pågår en utredning om regionalpolitikens inriktning m.m., bör vi enligt direktiven avgränsa vårt arbete till andra typer av stöd än de renodlat Vi har samarbetat med den regionalregionalpolitiska. kommittén, bl.a. genom ett gemensamt uppdrag politiska till statens industriverk (SIND) att kartlägga, analysera och lämna förslag till förändringar av det stödet till näringslivet samt de regionalpolitiska regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet.

Vidare framhålls i direktiven att vi inte skall behandla eftersom

exportkreditfinansieringsfrågor,

dessa tas upp i en särskild utredning. Exportkredithar under hösten 1988 redovisat sina utredningen i betänkandet (SOU 1988:42) Statens roll vid förslag finansiering av export.

en begränsning, som anges i direktiven, är Ytterligare att vi skall uppmärksamma pågående förändvisserligen ringar på skatteområdet, men inte lämna några förslag på det området.

Hot av vad som anges i direktiven har vi valt bakgrund att koncentrera vårt intresse till sådana finansieringsformer, som syftar till att stimulera ekonomisk tillväxt. Vi har sett det som både omöjligt och olämpligt att inom ramen för denna utredning försöka göra

l7

bedömningar av hur effektiva de finansieringssystem är som är motiverade utifrån andra samhällsmal (t.ex. arbetsmarknadspolitiska och energipolitiska stöd).

1.3 Uppläggning av arbetet

Uppläggningen av utredningarbetet har präglats av den avgörande förändring i förutsättningarna för det statliga finansiella stödet, som avregleringen av kreditmarknaden under 1980-talets senare hälft innebär. Vi ser det som mindre viktigt att nu utvärdera hur väl en rad stödformer har fungerat för att avhjälpa marknadsbrister, som har funnits tidigare. I stället har vi lagt tyngdpunkten på att försöka besvara frågan: Vilken roll bör det statliga finansiella stödet spela i framtiden?

Vi har vidare valt att koncentrera oss på att analysera och dra slutsatser av i första hand befintliga utredningsrapporter och några delstudier, som vi själva tagit initiativ till. På grundval av analysen och slutsatserna formulerar vi konkreta förslag till åtgärder.

Följande delrapporter har tagits fram genom särskilda uppdrag inom ramen för utredningen. Rapporterna publiceras samtidigt med detta betänkande som (SOU 1989:25) Rapporter till finansieringsutredningen. Rapportförfattarna svarar själva för innehållet i resp. rapport.

Göran Schubert: Kreditmarknadens utveckling och utläningen till små och medelstora företag under 1980-talet.

Bertil Gandeno: Näringslivets behov av externt kapital.

Sinova AB (Jan Edenius och Magnus Bäckstrand): Marknadens vid vissa förändringar av det statliga agerande kreditstödet.

Teknikcentrum vid Tekniska högskolan i Linköping Ahlström, Christer Olofsson, Miriam salzer): (Magnus statligt finansierade riskkapitalbolag.

Tönnerviksgruppen (Sven-Erik Johansson): Beskattningens roll för företagens finansiering.

(sven-Erik Johansson och Bertil Tönnerviksgruppen

Jonsson): Investeringsbanken.

Resultatet av vårt och regionalpolitiska kommmittêns uppdrag till SIND har publicerats som SIND gemensamma PH 1988:10 Regional finansiering.

Av som vi utnyttjat i vårt arbete, övriga utredningar, vill vi särskilt nämna följande:

finansiellt stöd - Ds I 1986:5 Industripolitiskt några på förenklingar och effektivisering (Eric synpunkter Pettersson).

sou 1987:29 stöd till näringslivet (betänkande av kreditgarantiutredningen).

SOU 1988:29 Förnyelse av kreditmarknaden (slutbetänkande av kreditmarknadskomnittên).

SOU 1988:42 statens roll vid finansiering av export (betänkande av exportkreditutredningen).

SIND 1988:3 Riskkapitalet och de mindre företagen.

SIND: stödhandboken 1988.

Hans Landström: Småföretagens försörjning med riskkapital (SIND, STU, sveriges Industriförbund, Trygghetsrádet SAF-PTK).

IVA-rapport 368: Exploatering och finansiering av ny teknik.

Den norska rapporten Statsbankenes rolle i industrifinansieringen (fra en interdepartemental arbeidsgruppe oppnevnt av Finansdepartementet. Industridepartementet og Kommunal- og arbeidsdepartementet).

1.4 Läsanvisningar

I kapitel 2 finns en kortfattad redovisning av bl.a. nettokostnaderna för det statliga finansiella stödet.

I kapitel 3 redovisas vara allmänna överväganden om motiv och lämpliga former för statligt finansiellt stöd.

Våra förslag till åtgärder redovisas i kapitel 4. Först görs en sammanfattning av förslagen. Därefter följer en genomgång institutionsvis.

I kapitel 5 redovisas EG-aspekten på förslagen.

Slutligen redovisas i kapitel 6 vara beräkningar av de statsfinansiella konsekvenserna av förslagen.

2 NUVARANDE STÖD

statens industriverk har vid flera tillfällen, senast år 1988, sammanställt en stödhandbok som en översikt över kreditformer och statliga stöd. Eftersom det finns en aktuell stödhandbok avstår vi från att i detta betänkande göra en motsvarande faktaförteck- Vi hänvisar i stället till stödhandbok 1988. ning.

redovisar årligen netto- Industridepartementet kostnader för det finansiella stödet till industri- För att göra sådana mätningar måste olika företag. av insatser - skatterabatter, lån, typer bidrag, och - översättas till en garantier ägarkapital

minsta gemensam nämnare. Industridepartementets

nettokostnadsmetod används också inom EFTA och Nordiska Ministerrådet för liknande sammansättningar. Följande principer tillämpas:

För utbetalningar med avdrag för bidrag ingår eventuella återbetalningar eller royalties. För räknas infriade belopp minus garantigarantier och återvunna belopp. För lån och ägaravgifter beräknas en alternativkostnad baserad på kapital statens avkastningsränta med avdrag för intäktsräntor och aktieutdelningar.

Resultatet av aktuella beräkningar framgår av följande sammanställning.

Statens nettokostnnder för finansiellt stöd till företag. Miljoner kr, löpande priser 85/86 86/87

varav: statsstödda krediter

VIIBV 2

Regionalpolitiskt stöd 1 454 1 539 1 367 varav: lokaliseringsstöd 646 637 436 nedsatt socialförsäkringsavgift 354 355 364 godsttansportstöd 206 222 235

Arhetslarknndspolitiskt stöd 871 656 575 varav:

Finansiellt stöd. totalt 10 794 6 499 5 718

Av nettokostnaderna 1987/88 på sammanlagt 5,7 kr. var ca 1,5 miljarder kr. eftersläpande miljarder kostnader för tidigare gjorda åtaganden. Hela under rubriken Krisstöd och en stor del av beloppet exportkreditstödet hör till denna kategori.

Av sammanställningen framgår också att de största avser sådana statliga stödformer som kostnadsposterna vi enligt våra direktiv inte skall behandla, nämligen regionalpolitiskt stöd och exportkrediter.

Frågan om allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet behandlades av riksdagen våren 1988 1987/88:l5O bil l., rio 31, rskr 399). Riks- (prop. därvid propositionens förslag till dagen godkände riktlinjer. Dessa innebär följande.

Stöd lämnas i princip endast om ett finansieringsbehov inte kan tillgodoses av sökanden själv eller av någon bank eller annat kreditinstitut. stödet skall således begränsas till att vara ett till de finansieringsmöjligheter som den komplement allmänna kreditmarknaden kan erbjuda. samtidigt framhålls att denna princip går att förena med en flexibel tillämpning.

stöd skall i allmänhet lämnas endast om Statligt verksamheten bedöms vara eller kunna bli lönsam från synpunkt. Regeringen eller den företagsekonomisk som regeringen bestämmer bör dock ha möjmyndighet lighet att undantagsvis vidta speciella åtgärder, om de har avgörande betydelse med hänsyn till bl.a. sysselsättnings- och regionalpolitiska aspekter.

3 ALLMÄNNA ÖVERVÃGANDEN

3 . 1 sammanfattande slutsatser

Avregleringen av kreditmarknaden har inneburit kraftigt ökade möjligheter för banker och andra finansieringsinstitut att tillgodose företagets behov av extern finansiering. Denna kommer utveckling sannolikt att fortsätta under de närmaste åren, bl.a. genom att valutaregleringen avskaffas, kreditmarknadslagstiftningen reformeras och skattesystemet ändras. En konsekvens av utvecklingen är att behovet av statligt finansiellt stöd i dess nuvarande former minskar.

Det statliga stödet bör mot denna bakgrund omstruktureras och begränsas till

- och riskgarantier lånegarantier för att mot avgift dela risker

- för att bidrag påverka lönsamheten så att den företagsekonomiska kalkylen närmar sig den samhällsekonomiska

Några skäl att lämna statliga lån finns inte längre.

Riskgarantier bör kunna ges för att täcka tekniska och/eller kommersiella risker i avgränsade projekt i teknikbaserade företag. Garantin ställs till projektägaren och har karaktären av mot projektförsäkring

Garantisystemet bör inte gå med misslyckande. underskott sett över en längre period.

bör kunna lämnas för att underlätta

Lånegarantier

för främst nystartade företag och finansieringen som avser eller nya marknader. projekt nya produkter Garantin ställs till kreditgivaren.

Det finns skäl för staten att även fortsättningsvis på marknadsmässiga villkor kanalisera riskkapital (ägartill onoterade företag. Åtgärder bör vidtas kapital) också för att underlätta för privat riskkapital att söka sig till denna sektor.

Inom verksamhetsområde bör industridepartementets kunna lämnas i omfattning och i bidrag begränsad speciella situationer

- för att täcka kostnader för teknisk forskning och utveckling (de tidiga skedena i den tekniska utvecklingsprocessen)

- för att täcka kostnader för åtgärder som höjer och kunskapsnivån i företagen kompetens-

- som för att stimulera start av stipendium nya företag.

En för att bidrag skall kunna lämnas bör

förutsättning vara klart definierade motprestationer från företagen.

3.2 Hotiv för statligt stöd till företag

Vår utgångspunkt är att marknadsekonomin är det system, som bäst leder till ekonomisk tillväxt och därmed bidrar till ökade reallöner och ett högre välstånd i samhället.

Harknadsekonomin kan dock ha vissa brister och behöver i speciella situationer därför korrigeras, bl.a. genom statligt stöd till företag. Motiven för detta kan indelas i tva huvudgrupper:

- att ut skillnader mellan en jämna företagsekonomisk kalkyl och en samhällsekonomisk kalkyl

- att för brister i de finansiella kompensera marknadernas funktionssätt.

orsaker till skillnader mellan en företagsekonomisk och en samhällsekonomisk kalkyl är bl.a. följande:

- samhällsmål såsom angelägna regional balans, god miljö etc., skall vägas in 1 den samhällsekonomiska kalkylen

- förekomsten av externa effekter eller positiva kollektiva varor (positiva externa effekter innebär att en verksamhet som ett företag driver är till nytta för andra, utan att företaget självt kan dra ekonomisk fördel av det; kollektiva varor/tjänster är sådana som

kan utnyttjas av alla utan att den enes användning minskar den andres möjlighet att utnyttja den).

Bland möjliga brister i de finansiella marknadernas funktionssätt kan nämnas:

prisreglering ransonering bristande konkurrens svårigheter att värdera risker bristande information.

3.3 Vilka stödformer bör väljas?

Stödet syftar till att påverka företagare så att beslut, som annars inte skulle kommit till stånd, fattas och genomförs. Alternativ (som är samönskvärda), som annars inte skulle ha hälleligt övervägts eller valts, föredras därigenom framför andra möjligheter.

Om avsikten är att jämna ut skillnaderna mellan en företagsekonomisk och en samhällsekonomisk kalkyl är det i första hand lönsamheten som skall påverkas. Det bör ske genom bidrag. Han kan se det så att samhället köper en tjänst av företaget t.ex. anställning av en arbetshandikappad, etablering på en ort som inte är förstahandsvalet för företaget eller att hålla produktionskapacitet för en vara som är viktig från krisförsörjningssynpunkt. Det går inte att ge en generell rekommendation om hur sådana bidrag bör vara konstruerade, utan detta måste avgöras från fall till fall. Kopplingen mellan bidrag och motprestation är

viktig. Det gäller för staten att för varje sådant program utforma effektiva kontrakt med företagen. I vissa fall kan det vara effektivast med automatiskt verkande stöd. I andra fall kan det vara effektivast med stöd, som lämnas efter prövning i varje enskilt fall. En fortlöpande utvärdering bör ske av sådana program.

Om avsikten är att kompensera för brister i marknadens funktionssätt måste analysen utgå från vilka brister som skall avhjälpas. En första ansats bör då vara att pröva om staten genom ändringar i t.ex. regelsystem eller skatter kan få marknaderna att fungera effektivare. Emellertid kan det vara så att regelsystem och skatter av hänsyn till andra samhällsmål än tillväxtmålet utformas så att bristerna kvarstår. I sådana lägen kan kompensation i form av statligt finansiellt stöd bli aktuellt.

Om problemet är ransoneringar på kreditmarknaden kan direkta lån vara användbara. sådana lånesystem kan utformas så att staten själv (genom en myndighet) lämnar lån till företag eller genom att staten bildar särskilda institutioner (stiftelser eller bolag) för ändamålet.

På liknande sätt kan brister i riskkapitalmarknaden kompenseras med att staten direkt eller indirekt går in med riskkapital (ågarkapital) i företaget.

En speciell typ av marknadsimperfektion hänger samman med osäkerhet och risk. Teoretiskt skulle alla sådana problem kunna lösas av ett perfekt fungerande försäkringsväsende. Om det visar sig att korrekt satta försäkringspremier för ett visst projekt blir så höga, att företaget väljer att inte genomföra men projektet,

staten anser det vara så angeläget att det ändå bör kan staten lämna bidrag till att täcka genomföras, vi kan således återföra frågan om försäkringspremien. för osäkerhet och risk till diskussionen kompensation om att ut skillnaderna mellan företagsekonomisk jämna och samhällsekonomisk kalkyl. Genom ett bidrag lönsamheten i (som genom försäkpåverkas projektet storlek blivit för låg) i positiv ringspremiens för bidrag är givetvis att riktning. Förutsättningen samhällsekonomisk av projektet visar att en bedömning den samhällsekonomiska lönsamheten är högre än den vi vill understryka att det är företagsekonomiska. mycket svårt att göra sådana kalkyler.

om det inte finns ett väl fungerande försäkringst.ex. för tekniska och kommersiella risker, system, kan staten fungera som riskavlyftare:

- staten kan åstadkomma en bred riskspridning.

- staten kan ha ett mycket långsiktigt perspektiv

sådana riskavlyft kan ske genom statliga lånegarantier

och riskgarantier.

(en ställd till långivaren att

Lånegaranti garanti

infrias) reducerar lånlåntagarens skyldigheter risk och kan så sätt göra det möjligt för givarens på ett företag att få lån.

(en ställd till företaget om

Riskgaranti garanti

i det fall ett avgränsat projekt missersättning lyckas) reducerar företagets risk.

Vissa av de stödformer, som för närvarande används, har utformats för att samtidigt lösa flera problem. Ett exempel är lan (bidrag) med villkorlig åter-

betalningsskgldighet, som är både ett instrument för

riskdelning och ett direkt lån.

3.4 Behov av kostnadsutjâmning

vi behandlar inte närmare frågan om behov av system för utjämning av kostnader mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk kalkyl i de fall är att syftet andra samhällsmål än tillväxtmålet skall vägas in 1 kalkylen. Däremot rekommenderar vi, att en sådan genomgång görs för varje departements verksamhetsområde. Vårt principresonemang om lämpliga stödformer för olika syften kan därvid vara till nytta. Eftersom det gäller att påverka lönsamheten bör bidragsformen användas.

När det gäller behov av för kostnadsutjämningssystem att uppnå tillväxtmålet finner vi områden, följande som alla har karaktären av positiva externa effekter.

- De skedena i den tidiga tekniska utvecklingsgrocessen

Motiven hänger samman med svårigheterna för ett företag att internalisera utvecklingsinsatsen, dvs. det företag som gör satsningen kan inte vara säkert på att det får ta hand om hela den eventuella vinsten. En del spiller över till

andra För samhället som helhet kan företag. alltså utvecklingsprojekt bli satsningen på nya för liten om enbart den företagsekonomiska kalkylen får avgöra.

och kunskapshöjning, främst i små Kompetensoch medelstora företag

kan ett liknande resonemang föras som för Bär Det företag, som har teknisk utveckling. kostnader för kompetens- och kunskapshöjning inte vara säkert att dra full nytta av kan på Den en tillgång som är satsningen. skapar knuten till i företaget och är personerna Detta är särskilt kännbart för därmed rörlig. små och medelstora företag med liten intern arbetsmarknad och för kunskapsbaserade företag. Alltså tenderar satsningen på och att bli för kompetens- kunskapshöjning liten om enbart den företagsekonomiska kalkylen får råda.

stimulera nyföretagande

För i näringslivet är det angeläget dynamiken att det finns en tillväxt av nya företag och affärsidéer. För många är det dock ett stort att lämna en anställning och och vanskligt steg bli Det finns därför en risk att företagare. affärsidéer inte blir prövade, om många goda inte staten underlättar nyföretagande.

3.5 Behov av åtgärder för att för kompensera brister i marknadens funktionssått

3.5.1 Näringslivets behov av externt kapital

På vårt uppdrag har Bertil Gandemo näanalyserat ringslivets behov av externt kapital. Hans rapport publiceras som en del av (SOU 1988:25) till Rapporter finansieringsutredningen. Av rapporten framgår bl.a. följande. vad gäller stora företag har målen och formerna för finansiell förändrats. Divistyrning sionalisering och skapande av enheter med resultatansvar på 1970-talet har effekter för givit positiva kapitalbehov och finansiering under 1980-talet. Kapitalrationalisering år en mycket målmedveten satsning, som kraftigt har minskat behovet av rörelsekapital. Den stora stabiliteten i internt tillförda medel är också resultatet av en långsiktig strukturförändring.

För stora koncerner är behoven att låna

långfristigt i

svenska kronor mycket små. Utlandslånen har successivt ökat sin andel. Några starkt uttalade behov av att låna på den svenska kreditmarknaden finns sålunda inte. Företagen etablerar också i ökande takt finansbolag i länder där restriktionerna är få.

För mindre och medelstora är bilden en företag annan. Behoven för och

anläggningsinvesteringar av rörelse-

kapital år stora i mindre och medelstora företag. Några möjligheter att bedöma behov i form av t.ex. ännu inte startade eller ännu inte företag realiserade expansionsplaner finns inte.

att interna medel i rörelsen är god Förmågan generera även hos små och medelstora företag. Den rörlighet och den av alternativ, som finns på riskkapitaluppsjö marknaden för storföretag, finns dock inte i samma utsträckning för dessa företag.

Innan vi in olika finansieringsformer, vill vi går på

dock att brister i kapitaltillgång inte är

konstatera, det hindret för företagens expansion och viktigaste Av olika studier framgår att lönsamhetsutveckling. generellt inte uppfattas som något finansieringen stort Bristen affärsmässig kompetens och problem. på är betydligt större än på entreprenörsegenskaper bristen på kapital.

3.5.2 Lånekapital

vart har Göran Schubert gjort en studie av Pa uppdrag kreditmarknadens utveckling och utlåningen till små och medelstora företag under 1980-talet. Rapporten som en del av betänkandet (SOU 1989:25) publiceras till finaniseringsutredningen. I rapporten Rapporter en beskrivning av kreditmarknadens allmänna görs utveckling och avvecklingen av de kreditpolitiska En slutsats är att det inte längre är regleringarna. motiverat med finansiellt stöd för att statligt för på kreditmarknaden. vidare kompensera regleringar att kreditmarknaden med största görs bedömningen sannolikhet kommer att fortsätta att förändras i snabb takt de närmaste aren, bl.a. genom att valutaregleringen avskaffas, kreditmarknadslagstiftningen reformeras och skattesystemet ändras. Utvecklingen kommer sannolikt att leda till att utbudet av finansiella kommer att fortsätta att öka. tjänster Konkurrensen kommer att öka och kreditinstitutens

roller att förändras. sammantaget torde därmed de finansiella marknaderna bli effektivare.

Vi instämmer i den bedömning som nu redovisats. Den genomförda och planerade avregleringen av kreditmarknaden är så långtgående, att en återgång till ett system med kreditransonering är omöjlig. Efterfrågan på lånekapital bör alltså kunna tillgodoses av ett tillräckligt utbud på den ordinarie kreditmarknaden utan särskilda statliga låneformer och låneinstitut. De problem som kan uppstå hänger samman med risknivån för kreditgivarna, framför allt i samband med lån till nystartade företag för projekt som avser nya produkter eller nya marknader. Vi återkommer till riskdelningsfrågorna i det följande.

3.5.3 Riskkapital

Hed riskkapital menar vi eget kapital och sådana lån, som kan konverteras till eget kapital.

vi kan först konstatera, att företag med börsnoterade eller OTC-noterade aktier har tillgång till en fungerande riskkapitalmarknad.

När det gäller övriga företag är det svårare att komma fram till någon entydig bild. Hans Landström har i rapporten småföretagens försörjning med riskkapital (SIND m.fl.) konstaterat, att det råder delade meningar om i vilken utsträckning tillförseln av eget kapital är ett problem för de små och unga företagen. Följande argument finns mot att detta är ett stort problem:

- i har förbättats under Lönsamheten företagen senare år.

- De flesta förblir små levebrödsföretagen Dessa kan leva med en låg andel eget företag. kapital.

- Det finns tillräckligt med kapital på marknaden.

- är enbart en konsekvens Bristen på eget kapital andra och större såsom bristande av problem dåligt flöde av likvida marknadskontakter, medel etc.

som talar för att tillförseln av eget De argument är ett problem är främst följande: kapital

andelen ökat i de små företagen Även om eget kapital år är soliditeten fortfarande låg. Detta under senare leder bl.a. till

- de likvida medlen i företagen påfrestningar på

- och dålig förmåga att sämre handlingsfrihet klara oväntade svårigheter, vilket är ett eftersom det är under företagens problem, första år som det största antalet oförutsägbara inträffar och korrigeringar av händelser affärsinriktningen krävs

- en hämmad expansionsvilja i företagen.

ä

Bland problemen med att få in externt eget kapital anger Landström främst följande.

- Det en brist föreligger på minoritetskapital. De förändringar som skett på riskkapitalmarknaden under senare år med ett minskat antal investeringar och ett större intresse för majoritetsinvesteringar har gjort, att det finns en allmän brist på minoritetskapital.

- till externt tillfört är ofta Attityden kapital negativ. Varje extern ägare betraktas med stor misstänksamhet. 1970-talsattityden att tillväxten kunde ske med lånat kapital lever också kvar i många små företag.

- De externa finansiärernas situation är inte heller den bästa. Problemen avser främst

* att möjligheterna avyttra minoritetsposter * dubbelbeskattning på utdelning, realisationsvinst - och avdrag möjligheter till realisationsförlustbeskattning samt * för stora att med möjligheterna företag obeskattade medel investera i extern FoU.

- De stöden har en offentliga komplicerad struktur som gör det svårt för den enskilde entreprenören att hitta rätt bland de instrument som finns. Dessutom tillförs kapital i alltför små poster och av alltför kortsiktig karaktär.

- Relationen mellan företaget och externa finansiärer upplevs av många som ett problem. Dessa problem kan delas upp i tre komponenter:

* En ekonomisk obalans mellan finansiären och entreprenören uppstår lätt då ytterligare kapital måste tillföras. * Olika målsättningar, vilket skapar konflikter avseende de ekonomiska kraven. * Tillförseln av från ledningskompetens finansiären har inte alltid uppfyllt förväntningartna.

Hot denna bakgrund gör Landström en nyansering av problembilden och anger följande företagskategorier, som tar stora operativa och finansiella risker och därmed kräver en hög andel eget kapital (det bör noteras att i flera olika sådana ett företag kan ingå kategorier i så fall blir behovet av högt eget kapital än mer framträdande):

- Enskilt företag som inte kan erhålla det ägda finansiella skyddsnät och utbud av finansiella instrument som dotterbolag och företag med spritt ägande kan erhålla.

- I dessa företag är de Nystartade företag. operativa störningarna många och svåra att förutse. De finansiella riskerna är också stora i form av brist på likvida medel och stor likvidationsrisk. Kapitalanskaffningen försvåras av att företagen inte har någon historia.

- som är små men har en hög Utvecklingsföretag tillväxttakt. De operativa riskerna är stora med ett starkt kundberoende, höga produktrisker, stort beroende av vissa nyckelpersoner och en ryckig utveckling. Finansiellt

föreligger också höga kapitalanskaffnings-, likviditets- och likvidationsrisker.

- dvs. företag med starkt Expansionsföretag, expansionsinriktade företagsledare, som arbetar med stora operativa risker exempelvis vid expansion på utländska marknader. Detta leder också till stora finansiella risker i form av kapitalanskaffningsproblem, störningar i betalningsströmmarna etc.

En ytterligare nyansering kan göras genom en indelning i olika utvecklingsfaser. Enligt Landström är kapitalbehovet särskilt stort i den kreativa fasen och etableringsfasen.

SIND har under de senaste åren följt utvecklingen på riskkapitalmarknaden för onoterade företag. I rapporten (SIND 1988:3) Riskkapitalet och de mindre företagen finns en aktuell redovisning av situationen på denna riskkapitalmarknad. Av rapporten framgår bl.a. följande.

Riskkapitalmarknaden för småföretag har vuxit snabbt. Sedan år 1982 har kapitalutbudet ökat från 400 milj. kr. till drygt 4 000 milj. kr. 1987. I rapporten görs en indelning i

- venture som tillskjuter ägarcapitalföretag, kapital i form av minoritetsandelar och är inriktade på tidsbegränsat ägande

- investment- och utvecklingsbolag, som är inriktade på majoritetsägande utan

idsbegränsning

- som gar in med

statliga placerare, minoritetsandelar och utan att tillföra managementkompetens i företagen.

venture svarar för 1,5 miljarder kr. capitalföretagen och investment- och utvecklingsbolagen för 1,3 kr. Statliga placerare (främst 4:e miljarder AP-fonden, löntagarfonderna och Investeringsbanken) har hittills satsat ca 1,7 miljarder kr. i onoterade

företag.

Under de närmaste åren efter år 1982 startades ett venture Många hade små tjugotal capitalbolag. finansiella resurser. Därefter har marknaden konsoliderats. har samman, andra har Några bolag gått upphört med sin verksamhet. Några nya kapitalstarka investerare har tillkommit. Under 1987 blev staten störst riskkapitalmarknaden för onoterade företag. på Kännetecknande för investeringarna är att en allt mindre andel sker i de tidiga utvecklingsfaserna, s.k. Mindre än 10 procent av venture start-ups. har som affärsidé att gå in i capitalföretagen En annan tendens är att många venture start-ups. fatt ett ökat intresse att göra capitalföretag Orsaken är att det är lättare majoritetsinvesteringar. att som majoritetsägare påverka portföljföretagen. är dessutom lättare att avyttra än Hajoritetsposter minoritetsinnehav.

På vårt uppdrag har Teknikcentrum vid Tekniska högskolan i Linköping gjort ett antal fallstudier av delvis statligt finansierade riskkapitalbolag. Rapporten publiceras som en del av betänkandet (SOU 1989:25) Rapporter till finansieringsutredningen. I rapporten konstateras, att staten uppträder som finansiär främst i situationer av strukturell eller akut kris för regioner, där utvecklingsmöjligheterna upplevs som relativt dåliga för näringslivet. med den restriktionen att bolagen arbetar i sådana regionqg H och dessutom ofta ses med viss misstro från företrädare för framgångsrika företag, formuleras ett antal teser/rekommendationer för att nå framgång:

- en av och skapa plattform helägda, mogna framgångsrika verksamheter, som kan utgöra en finansiell bas för utflykter i den mer svårframkomliga terräng, som innehåller unga och utvecklingsintensiva företag.

- se till att de och som i projekt företag, ingår portföljen, medger aktiva managementinsatser från riskkapitalbolagens sida.

- se till att det finns resurser för att växa med de projekt och företag som man engagerar sig i.

- Avsätt resurser för att finansiellt klara av de fallissemang som alltid kommer, även om detta innebär att investeringsnivån blir lägre än vad omgivningen tycker om.

- se till att innehåller erfarna och styrelsen kritiska personer med hög integritet, som också

har möjlighet att engagera sig i portfölj-

bolagens problem.

- Avsätt med resurser för att göra den ordentligt bedömningen av potentiella investetidiga ringar.

Vår är att det även i fortsättningen behövs bedömning särskilda åtgärder för att tillräcklig mängd riski lämplig form skall kanaliseras till småförekapital Vi instämmer i Landströms bedömningar av tagssektorn. i vilka fall det är störst behov av tillskott av externt Samtidigt pågår en utveckling, där kapital. venture tenderar att minska sin andel capitalbolagen i denna typ av företag. Hot denna bakinvesteringar ser vi ett behov av att staten även under grund 1990-talet deltar på riskkapitalmarknaden på marknadsmässiga villkor.

I de fall statligt kapital skall styras till riskkapitalmarknaden bör det ske i sådana former, som utden venture capitalmarknadens starka nyttjar privata sidor. De som framgångsrikt skall leda personer venture måste själva ha entreprecapitalföretag kombinerat med tekniska och/eller nörsegenskaper ekonomiska kunskaper. I USA har erfarenheten visat, att venture capitalmanagementbolag som specialiserade sköter (ofta flera) venture capitalfonder varit Även från de begränsade svenska framgångsrika. erfarenheterna kan slutsatsen dras, att framgången hos venture främst hänger samman med de capitalföretag egenskaperna hos venture capitalföretagets personliga ledare och med uthålliga finansiärer. Statliga bör utformas med utgångspunkt i riskkapitalinsatser dessa förhållanden.

4l

3.5.4 Garantier för riskdelning

De fall där en riskdelning är angelägen från statlig synpunkt gäller främst tekniska och kommersiella risker eller kombinationer av dessa. Någon marknad för sådana försäkringar finns knappast i dag och kan inte förväntas uppstå på kommersiella grunder. En viktig orsak är att det krävs speciell kompetens för att bedöma dessa risker. Riskbedömningen måste göras i varje enskilt projekt och det är svårt att sätta marknadsmässiga premier. Dessutom skulle sannolikt premierna till följd av risknivån bli så höga att efterfrågan på sådana försäkringar skulle vara liten. Slutsatsen är alltså, att om det är angeläget att erbjuda möjlighet till riskdelning i tekniska/- /kommersiella projekt, måste staten i de flesta fall själv svara för riskdelningen.

I vilka fall bör staten ställa upp som riskdelare? Vår bedömning är att det gäller två typer av risksituationer:

- Tekniska och/eller kommersiella risker i avgränsade projekt i teknikbaserade företag

- med Nystartade företag bristfälliga bankkontakter eller tillväxtföretag med större utvecklingssatsningar på nya produkter och/eller marknader.

Den första typen kan karaktäriseras som ett högriskghögvins -fall. Projektet kan väntas ge hög vinst om det lyckas, men stor förlust om det misslyckas. Företagets bedömning av sannolikheten för vinst/-

förlust blir för om projektet skall genomavgörande föras eller om staten vill påverka den bedömningen ej. bör det ske att erbjuda en försäkring för förgenom luster vid utfall, dvs. en riskgaranti. Här negativt kan i vissa delar den modell utnyttjas som används för Visserligen har EKN-systemet exportkreditgarantierna. stora underskott för närvarande, men det beror inte i första hand på systemet som sådant, utan snarare på den internationella skuldkrisen.

En sådan modell innebär, att staten ställer en garanti som riktas till företaget/projektägaren. Om projektet misslyckas får företaget ersättning genom garantin. Garantiverksamheten skall över en längre period vara genom att premierna och räntan på självbärande eventuella reserver på sikt skall motsvara skadeersättningarna och administrationskostnaderna. av denna kan finnas även inom stora Riskprojekt typ som har möjlighet att finansiera delprojekt företag, med eller medel. Att då använda bidrag egna upplånade eller villkorliga lån för att få till stånd projektet är eftersom varken likviditet eller lönolämpligt, samhet behöver förbättras. Men det är också fel att hävda, att ett stort företag med god likviditet och lönsamhet kan utan någon riskgenomföra projektet vad som av företagsledningen är ju det delning. prövas riskprojektet i relation till alternativa avgränsade projekt för företaget.

Att vi användningen till projekt i begränsar teknikbaserade företag beror på att risknivån är störst när tekniska risker kombineras med kommersiella. Samtidigt är det viktigt att företag av denna typ kan ges goda utvecklingsbetingelser.

Den andra typen av riskdelning kan karaktäriseras av förhållandet riskvilligt företag (företagare)- -riskovillig långivare. Företagaren är beredd att ta risken att starta (expandera) sitt företag, men kreditmarknadens institutioner vill inte engagera sig i tillräcklig omfattning (bristande formell säkerhet, svårt och/eller kostsamt för kreditgivaren att göra en noggrann kreditprövning). Här är det inte företagets beslutsfattare utan kreditgivaren som skall påverkas. Det kan ske genom en statlig lånegaranti som begränsar kreditgivarens risktagande.

som vi tidigare har konstaterat har avregleringen på kreditmarknaden inneburit, att det inte längre finns någon ransonering av krediter. Det är också sannolikt att utbudet av finansieringslösningar som är anpassade till företagens skilda behov kommer att fortsätta att utvecklas. samtidigt kan konstateras, att bankernas intresse för och möjlighet till ett generellt ökat risktagande är begränsat på kort sikt. Detta understryks av den bedömning av marknadens agerande vid vissa förändringar av det statliga företagsstödet som sinova AB gjort på vårt uppdrag. sinovas rapport publiceras som en del av betänkandet (SOU 1989:25) Rapporter till finansieringsutredningen. Hot denna bakgrund anser vi det befogat att staten i begränsad omfattning lämnar lånegarantier under en övergångsperiod tills dess avregleringarna på kreditmarknaden fått fullt genomslag.

3.6 skattefragornas betydelse för kapitalförsörjningen

På vart uppdrag har Tönnerviksgruppen (sven-Erik beskattningens roll för Johansson) översiktligt belyst de mindre och medelstora företagens finansiering. som en del i betänkandet (SOU 1989:25) Rapporten ingar Rapporter till finansieringsutredningen.

För närvarande slutskedet av arbetet i tre stora pågår skatteutredningar

- Utredningen om reformerad inkomsbeskattning - Utredningen om reformerad företagsbeskattning - Utredningen om indirekta skatter

Avsikten är att statsmakterna under år 1990 skall fatta beslut om en genomgripande skattereforn. Enligt vad som hittills i den offentliga debatten sagts om av skattereformen innebär den inriktningen

- av avdragsrätten vid kraftiga begränsningar företagsbeskattningen och fysiska personers beskattning

- för fysiska personer och lägre marginalskatter lägre bolagsskattesats

- ökad neutralitet genom mer likartad behandling av löne-, kapital- och företagarinkomster

- enklare som bl.a. minskar behovet av regler skatteplanering

Om huvuddelen av de skisserade förslagen genomförs, kommer de skattemässiga förutsättningarna att vara helt annorlunda under 1990-talet än under de senaste årtiondena.

sven-Erik Johansson gör i sin studie ett försök att bedöma vad det skisserade skattesystemet skulle innebära för främst de mindre och medelstora företagens finansiering. Hans slutsats är att effekterna blir övervägande positiva för den större delen av denna företagssektor. För vissa kategorier av - och småföretag utvecklingsföretag framgangsföretag (jfr. avsnitt 3.5.3) kan det dock enligt Johansson finnas skäl att överväga särskilda åtgärder eller anpassningar inom skatteomradet.

Vi har också noterat att det i den aktuella debatten förts fram förslag på skatteområdet för att underlätta företagande och riskkapitalförsörjning. Bl.a. har SIND i sin rapport SIND PH 1988:10 föreslagit en försöksverksamhet inom de regionalpolitiska stödområdena med aktieägar-/etableringskonto, som en blivande företagare kan använda för att sätta av obeskattade inkomster att använda som startkapital. Vidare innebär SIND:s förslag möjlighet för privatpersoner att av obeskattade inkomster placera medel i särskilda placeringsfonder med inriktning på riskkapitalplacering i småföretag. Liknande förslag med inriktning mot teknikbaserade företag har förts fram av Ingenjörsvetenskapsakademien i IVA-rapport 368. Även Industriförbundet och småföretagens riksorganisation har föreslagit liknande åtgärder. Bl.a. hänvisas till utländska system av detta slag.

Enligt vår mening bör all kraft satsas på att genomföra skattereformen enligt de övergripande intentioner som hittills redovisats. speciallösningar av typen etableringskonto innebär avsteg från de grundläggande principerna om basbreddning och enkelhet.

Om det senare visar sig att skattereformen inte utformas på ett sätt som är neutralt mellan risksatsningar och mer säkra kapitalplaceringar, symmetriskt med avseende på beskattning av vinster och avdrag för förluster etc. bör förslagen om bl.a. etableringskonto och skattestimulerande riskkapitalfonder ingående övervägas på nytt.

4 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER

4.1 rörslagen i sammanfattning

Teknisk utveckling och teknikbaserade företag

§gg:s stöd med syfte att av teknikbaserade nya produkter utveckla ny industriell verksamhet ges i form av rena bidrag. Systemet med villkorlig återbetalning slopas. STU ges dessutom möjlighet att lämna starta-eget-stipendium i samband med start av teknikbaserade företag.

Industrifondens nuvarande stödformer ersätts med ett system med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker i teknikbaserade företag. Garantiavgifterna sätts så att systemet över en längre period inte går med underskott. STU ges möjighet att lämna visst bidrag till garantiavgiften i de fall STU anser att ett projekt bör genomföras, men företaget inte är berett att göra det på grund av premiens storlek. En möjlighet öppnas för venture capitalföretag att på detta sätt försäkra mot sig förlustprojekt i sin portfölj. Industrifonden: verksamhet samordnas med STU. En 2 engagemangsram på miljarder kr. (inklusive Industrifonden: nuvarande engagemang) fastställs för verksamheten. Den nuvarande stiftelsen upplöses och behållningen återförs till staten.

Kunskaps- och kompetenshöjning

vara förslag på finansieringsområdet innebär minskade statsfinansiella kostnader ca 200

pa milj.

år. Vi anser att de frigjorda resurserna i kr per bör användas för åtgärder för kunskaps- och huvudsak i främst småföretagssektorn. Det kompetenshöjning dock utanför våra direktiv att lämna närmare ligger till hur sådana bör utformas. Vi förslag åtgärder från att de regionala utvecklingsfonderna utgår att vara instrument i sådan kommer viktiga verksamhet.

Stimulera nyföretagande

att en tillräckligt hög nivå på ny- För upprätthålla föreslår vi att starta-eget-stipendium företagandet sådana skall kunna ges till införs. stipendier som har en god affärsidé i sådana företagsstartare kombination med vilja och förmåga till expansion. bör ansluta till vad som gäller för systemet Formen till arbetslösa. På regional med starta-eget-bidrag nivå kunna lämna starta bör utvecklingsfonderna som tidigare nämnts bör STU på eget-stipendier. central nivå ha möjlighet att lämna starta-eget- Vi beräknar att ca S0 milj.kr per år -stipendium. skall användas för starta-eget-stipendier.

Lån och lånegarantier

skäl finns inte längre för Något näringspolitiskt staten att äga aktier i Sveriges Investeringsbank AB och Lantbrukskredit AB. Mot Industrikredit gg* vi den av denna bakgrund tillstyrker ägarförändring som har aviserats. Eftersom Investeringsbanken lönsamhet är ser vi ingen Industrikredits god, att nu förorda avveckling av statens anledning någon om bankerna önskar behålla den nuägarengagemang När det gäller Lantbruksvarande ägarstrukturen.

kredit bör staten överväga en försäljning av sin ägarandel.

systemet med återlån ur AP-fonderna behövs inte längre och kan alltså avskaffas.

De regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet bör omstruktureras och begränsas. Finansieringsformerna lån och utvecklingskapital avskaffas. systemet med lånegarantier förändras och behålls tills vidare under en treårsperiod i avvaktan på att avregleringarna på kreditmarknaden får full effekt i banksystemet. En engagemangsram på sammanlagt 400 milj.kr fastställs för lånegarantiverksamheten. Garantierna konstrueras som samriskgarantier, där utvecklingsfonden täcker 75 procent av förlusten och kreditgivaren 25 procent. En stor del av lånefonderna, sammanlagt ca 1,9 miljarder kr., återförs till staten. Tyngdpunkten i utvecklingsfondernas verksamhet förskjuts mot rådgivning, information och konsultverksamhet.

Riskkapital

För att säkerställa ett tillräckligt utbud av mycket långsiktigt riskkapital föreslår vi att sammanlagt 600 milj. kr. med avkastningskrav får användas av de regionala utvecklingsfonderna för att gå in som delägare i riskkapitalbolag. På så sätt kan det bildas ett antal utvecklingsfonderna närstående riskkapitalbolag. Privata intressenter bör dock vara majoritetsägare i sådana bolag.

Småföretagsfonden bör tillföras ytterligare 200 milj.kr med avkastningskrav och ytterligare profilera den ursprungliga inriktningen, nämligen att

fungera som en av de uthålliga finansiärer som på kommersiella villkor satsar kapital i.venture capitalbolag eller andra liknande riskkapitalbolag. Vi föreslår dessutom att Norrlandsfondens verksamhet vrids över från nuvarande kreditgivning till att ha samma inriktning som småföretagsfonden fast med tonvikt på Norrland. Av regionalpolitiska skäl bör avkastningskravet sättas lägre-för Norrlandsfonden än för Småföretagsfonden.

De regionala utvecklingsfonderna, Smföretagsfonden och Norrlandsfonden får genom våra förslag ett sammanlagt kapital på ca l,3 miljarder kr. för riskkapitalsatsningar. Härigenom.skapas förutsättningar att bilda och expandera olika former av riskkapitalbolag med privata majoritetsägare med regional förankring men utan regional begränsning av verksamheten. Vi tror inte att sådan verksamhet kan “administreras fram genom beslut av offentliga Den närmare - som säkert kommer organ. utformningen att variera från fall till fall - får i stället växa fram i samspel mellan olika intressenter.

Eftersom det är angeläget att det finns många olika aktörer på marknaden för riskkapital för småföretag, ser vi ingen anledning att nu avveckla statens ägarengagemang i Företagskapital AB. Detta bolag är ett utmärkt exempel på både att det går att driva venture capitalverksamhet framgångsrikt i Sverige och att det tar mycket lång tid att nå dessa framgångar. Det bör dock övervägas att överföra ägandet av statens aktier i Företagskapital till Småföretagsfonden.

För att öka utbudet av privat riskkapital till onoterande företag föreslår vi att det får bildas aktiefonder helt inriktade på placeringar i sådana

företag. En annan åtgärd som skulle öka utbudet av privat riskkapital är att genomföra kreditmarknadskommitténs förslag om att banker genom dotterbolag i begränsad utsträckning skall kunna äga aktier som ett led i sin finansieringsverksamhet. Vi tillstyrker detta förslag.

För att öka möjligheterna för venture capitalföretag att hitta utgångsmöjligheter föreslår vi att det undersöks närmare om aktiebolag bör ges vissa möjligheter att förvärva egna aktie . Även våra tidigare förslag att venture capitalföretag genom riskgarantisystemet skall kunna försäkra sig mot vissa förluster har detta syfte.

Vi vill också peka på att genom förslagen om att slopa villkorlig återbetalningsskyldighet vid STU- -stöd och om starta-eget-stipendier ökas antalet potentiellt lönsamma företag/projekt som kan attrahera riskkapital.

skattesystemet har stor betydelse för företagens finansieringsmöjligheter. All kraft bör satsas på att genomföra en genomgripande skattereform enligt de övergripande intentioner som hittills har redovisats. om det senare visar sig att skattesystemet inte utformas på ett sätt som är neutralt mellan risksatsningar och mer säkra kapitalplaceringar, symmetriskt med avseende på beskattning av vinster och avdrag för förluster etc. bör modeller med etableringskonto och skattestimulerade riskkapitalfonder ingående övervägas på nytt.

styrelsen för teknisk utveckling (STU)

4.2.1 slutsatser och förslag

med villkorlig återbetalning slopas. I Systemet stället lämnas stöd i form av bidrag. STU bör ges större att variera sin andel av promöjligheter jektfinansieringen.

STU bör vidare kunna lämna starta-eget-stipendier samt bidrag för att delvis täcka garantiavgifter i ett nytt riskgarantisystem.

4.2.2 Nuvarande verksamhet

STU:s insatser skall bidra till att stärka det svenska systemet för forskning och utveckling så att det blir en viktig konkurrensfaktor för svensk industri.

Insatserna koncentreras till att stödja och initiera FoU-verksamhet som har som målsättning att

- inom områden av strategisk betydelse för svensk industris långsiktiga utveckling bygga upp kunskap och förstärka den vetenskapny liga basen (program 1).

- inom etablerade verksamhetsområden utveckla och föra in teknik, sprida erfarenheter av ny tekniken samt bidra till teknikspridning i olika regioner (program 2).

- av teknikbaserade med nga produkter hög tillväxtpotential utveckla ny industriell verksamhet (program 3).

De regler som gäller för sTU:s stöd till teknisk forskning etc återfinns i förordningen (1978:571) om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingarbete och uppfinnarverksamhet.

Vid sidan av stödet till utvecklingsprojekt har STU vissa särskilda stödformer för att främja uppfinnarverksamhet.

Stöd lämnas till

- kollektiv verksamhet, dvs när en av grupp företag i avtal med STU har åtagit sig att gemensamt med STU finansiera forskning och utvecklingsarbete inom visst område

- särskilt eller av med projekt grupp projekt teknisk risk.

Fortsättningsvis är det bara program 3 Nya produkter som behandlas. I stort sett är det bara det projektstöd som lämnas inom ramen för detta program som kan betraktas som finansiellt stöd till företag.

stöd lämnas i form av bidrag eller lån. Till uppfinnarverksamhet kan stödet även ges i form av stipendier eller pris.

Företag med betydande finansiella resurser får projektstöd endast för a) projekt vars resultat kan nyttiggöras för socialt, medicinskt eller annat liknande allmännyttigt ändamål

för annat ändamål med hög teknisk b) projekt risknivå.

får motsvara högst halva kostnaden för Bidraget projektet om

- bidraget lämnas till företag med betydande egna finansiella resurser och bidraget avser ett projekt med hög teknisk risk eller

- kan väntas medföra ekonomiskt utbyte projektet för bidragsmottagaren.

Stödet skall i dessa fall lämnas som lån med villåterbetalning till STU eller ersättning till korlig STU i form av royalty eller liknande.

Till enskild eller småföretag får bidrag lämnas person till mer än halva om särskilda skäl projektkostnaden föreligger.

STU kan även en dvs utfästa sig ge projektförsäkring, att vid en senare tidpunkt täcka kostnaden för ett om det uppenbarligen inte går att utnyttja projekt resultatet lönsamt.

För en utgår en särskild avgift projektförsäkring beräknad med till projektets risk och beräknat hänsyn ekonomiskt utfall. Den skall uppgå till minst en år av det utfästa beloppet. Avgiften kan procent per också utgå i form av royalty eller liknande.

Resurser

sTU:s samtliga anslag uppgick 1987/88 till 872 milj.kr inklusive vissa anslag för energiforskning och för insatser. För teknisk forskning och regionalpolitiska

utveckling var anslaget samma budgetår 717 milj.kr. varav 108 m11j.kr. var avsatt för program 3 Nya produkter.

Följande tabell visar fördelningen inom program 3 på de privata som fått stöd under budgetåret

företag

1987/88. Totalt Därav bidrag* återbet garanti Mkr Z Hkr Z Hkr Z Hkr X

Samtl privata företag 77,9 100 4,1 5 69,1 89 14,6 6

därav med - 5 anst 51,9 67 3,5 7 b6,6 90 1,8 3 6- 19 11,4 15 0,3 3 8,8 77 2,3 20 20- 99 6,7 9 0,0 0 6,2 93 0,5 “ 8 2 98 100-199 6,5 0,2 6,3 0,0 200- 1,3 2 0,2 15 1,1 85 0,0

STU:s uppföljningar visar att ca 20 procent av de totalt utbetalade medlen med villkorlig återbetalning inom programmet 3 Nya proukter återbetalas. slutlig återbetalning av sedel som beviljats med Villkorlig återbetalning sker enligt 510:: beräkningar 12-13 år efter det första stödåret.

Till uppfinnare och enskilda personer beviljades under budgetåret 1987/88 bidrag med totalt 6 milj.kr. Av detta utgjorde stöd med Villkorlig återbetalning 80 procent.

4.2.3 Hotiv för förslagen

Vi har (avsnitt 3.4) redovisat skäl för att tidigare staten genom bidrag skall kunna delfinansiera tekniska utvecklingsprojekt.

Nuvarande system, där huvuddelen av projektstödet med villkorlig återbetalning, innebär att ges beläggs med kostnader för återlyckade projekt betalningen i en fas då behovet av kapital för expansion sannolikt är stort.

De resurser som används för administration och uppföljning av de villkorliga aterbetalningarna kan, med hänsyn till det ringa utfallet, hos STU liksom hos stödmottagare användas på ett mer lönsamt sätt. Att STU inte kan bidra med mer än 50 procent i vissa kan innebära att intressanta högriskprojekt projekt med mycket god avkastning inte kan potentiellt starta, eftersom andra riskvilliga finansiärer i detta utvecklingsskede ofta saknas. Ökade möjbör därför finnas för STU att täcka större ligheter andel av projektkostnaden. samtidigt bör ett system med rena bidrag i många fall medföra att sTU:s projektandel kan sättas lägre än f.n.

Vi kommer i det följande (avsnitt 4.5) att föreslå ett system med starta-eget-stipendier. STU, som redan nu har möjlighet att lämna uppfinnarstipendier, bör ha möjlighet att även lämna starta-egetför att underlätta exploatering av ny -stipendier teknik. Vi kommer vidare (avsnitt 4.3) att föreslå att STU skall kunna lämna bidrag för att delvis täcka garantiavgiften i ett nytt system med riskgarantier.

4.2.4 Konsekvenser av förslagen

De slopade återbetalningarna innebär ett begränsat resursbortfall för staten. Till en del kan detta kompenseras av en minskad administration hos STU. Dessutom blir det en betydande administrativ förenkling hos företagen.

Vissa lyckade projekt kan genom det slopade återbetalningskravet översubventioneras, men detta kan ge en positiv effekt till fortsatt expansion i livskraftiga företag. T.ex. bör det gå lättare att attrahera riskkapital för fortsatt expansion om inte projektet belastas med krav på royaltybetalningar kopplade till omsättningen eller liknande krav. Även om återbetalningskravet slopas, kan uppföljning av projekt åstadkommas på annat sätt, t.ex. genom kontrakt som reglerar projektinnehåll, uppföljning mm.

Våra förslag innebär att STU får möjlighet att använda en rad olika instrument för att uppfylla sitt mål att stödja forskning och utveckling som leder till ny teknikbaserad industriell verksamhet. Valet av medel bör i hög grad överlämnas till STU inom ramen för de ekonomiska resurser som ställs till förfogande. samtidigt bör ökade ansträngningar göras för att följa upp och utvärdera resultaten av verksamheten. Vi bedömer att de nya stödformerna och en viss volymökning av verksamheten medför ett ökat anslagsbehov på i storleksordningen 100 milj. kr. per år.

4.3 londen för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden)

4.3.1 Slutsatser och förslag

Nuvarande stödformer slopas och ersätts av ett med riskgarantier för tekniska och komsystem mersiella risker i teknikbaserade företag. Även venture capitalföretag bör ha möjlighet att inom detta system teckna riskgarantier mot förluster på i teknikbaserade företag. Systemet konplaceringar strueras med som förebild i exportkreditgarantierna delar. Avgiftsnivån sätts så att systetillämpliga met sett över en längre period inte går med underskott. STU ges möjlighet att lämna bidrag till företag för att delvis täcka garantiavgiften.

Verksamheten samordnas med STU. Omfattningen av garantiverksamheten regleras genom en engagemangsram. Denna bör vara i storleksordningen 2 miljarder kr. Nuvarande stiftelsekapital aterförs till staten.

4.3.2 Nuvarande verksamhet

Fonden för industriellt utvecklingsarbete (industrifonden) skall inrikta sig på att stödja potentiellt lönsamma men riskbetonade utvecklingsprojekt hos främst små och medelstora företag (prop. 1986/87:74, NU 30, rskr 271).

De som innebär satsningar på avancerad projekt skall Risktagandet kan vara teknologi prioriteras. av såväl teknisk som kommersiell art.

För att industrifonden skall engagera sig i ett projekt är det inte företagets storlek i sig som är av-3 görande, utan att projektet är stort 1 förhållande till företagets kapacitet. Fonden skall även medverka i teknikupphandlingsprojekt och 1 utvecklingen av svenska underleverantörer till olika branscher.

De regler som gäller för industrifondens stöd till industriellt utvecklingsarbete återfinns i förordningen (l979:630) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete.

Stöd kan lämnas i form av lån eller bidrag. Även utfästelse om stöd kan lämnas.

Stöd får normalt inte lämnas till mer än S0 procent av projektkostnaden och med högst S0 milj. kr. om stödbeloppet eller utfästelse överstiger 25 milj.kr. skall det underställas regeringen för godkännande. Industrifonden lämnar i regel inte stöd om projektkostnaden är mindre än 5 milj. kr.

vid bestämning av lånetid och lånevillkor skall hänsyn tas till projektets risk och det beräknade ekonomiska utfallet. I normalfallet skall marknadsmässig ränta utgå. Om det är lämpligare kan återbetalning ske med royalty eller liknande. särskild säkerhet behöver inte ställas.

om bidrag ges, skall mottagaren lämna ersättning till industrifonden i form av ett engångsbelopp, royalty eller liknande.

Industrifonden kan även utfästa sig att vid en senare tidpunkt täcka kostnaderna för ett projekt, om det visar sig att det uppenbarligen inte går att utnyttja projektets resultat lönsamt.

För en utfästelse utgår en särskild avgift som bestäms med hänsyn till projektets risk och beräknade ekonomiska utfall.

för lån och bidrag kan efterges om Ersättningskraven det är uppenbart att det saknas förutsättningar för att utnyttja projektet lönsamt.

RGSUZSOI

Industrifonden är en stiftelse med säte i Stockholm. Den har nio anställda.

Staten har sedan starten 1979 tillfört fonden sammanlagt 795 milj. kr.

Sammanlagt har sedan början av fondens verksamhet godkänts 2 353 milj. kr. i projektstöd.

Omfattningen av verksamheten framgår av följande tabell.

61 Milj.kr

4.3.3 Motiv för förslagen

vi har tidigare (avsnitt 3) närmare diskuterat olika former av statlig finansiering och riskdelning. Industrifondens verksamhet kan mot bakgrund av denna diskussion karaktäriseras som riskdelning av tekniska och/eller kommersiella risker i avgränsade projekt i teknikbaserade företag. Av vad vi tidigare anfört (avsnitt 3.5.4) följer, att vi anser att en ny form av riskgaranti är lämplig för denna verksamhet. Eftersom själva finansieringen i framtiden kan ordnas genom kreditmarknaden eller - i större och vinstrika före- - kan den intag genom självfinansiering, statliga satsen begränsas till just riskdelning. Därvid kan ett mer försäkringsmässigt synsätt tillämpas. systemet med exportkreditgarantier kan användas som förebild.

Tillämpat på industrifondens projekt skulle detta innebära följande skillnader och likheter i förhållande till nuvaranade ordning. samma typer av projekt kan omfattas av systemet. Därutöver bör en möjlighet öppnas för venture capitalföretag att teckna

garantier mot förluster på placeringar i teknikbaserade företag. Liknande förslag har förts fram av ingenjörsvetenskapsakademien i IVA-rapport 368.

Även projektutvärderingen och fondens insatser att i med söka förädla projektet kan samspel projektägaren fortsätta som hittills. skillnaden kommer när det gäller riskdelningsformen. I stället för att lämna mot royalty eller lån med villkorlig åter- ä bidrag i betalningsskyldighet erbjuds företaget en garanti i det fall misslyckas. Utifrån en individuellt projektet gjord riskbedömning sätts ett pris (en försäkringsför garantin. Hur stor del av projektpremie) kostnaden som får försäkras genom garantin får från fall till fall. På så sätt blir systemet avgöras mera flexibelt än det nuvarande. Avgiftens storlek 1 \ blir beroende av garantins storlek. En viss givetvis bör dock alltid finnas. Hed garantin som självrisk säkerhet kan sedan projektägaren få lån på kreditmarknaden för att finansiera projektet. När det efter en tid blir aktuellt att pröva om garantin skall infrias, blir det fråga om samma typ av prövning som nu sker, när fråga uppkommer om bidrag/lån skall efterskänkas.

Vi är medvetna om att jämförelsen med exportkreditgarantisystemet och andra försäkringssystem inte kan drivas fullt ut. I dessa system försäkrar man sig mot j händelser som man inte själv kan påverka, t.ex. politiska risker i köparlandet. I industrifondens projekt däremot, kan utfallet i avgörande utsträckning av projektägaren/försäkringstagaren. Detta påverkas förhållande gäller dock även nuvarande system med riskdelning genom lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. tillräckliga incitament för projektägaren

att med kraft driva projektet bör finnas genom självrisken och villkor om att garantigivaren övertar rättigheterna till projektet om garantin infrias.

Eftersom syftet med systemet skall vara att dela risken men inte subventionera, bör systemet vara självbärande sett över en längre period. Om det i något fall sig att avgiften blir så att ett

visar hög,

företag inte är berett att genomföra ett projekt som STU utifrån sina mål bedömer som angeläget från samhällssynpunkt, bör STU ha en möjlighet att lämna bidrag som delvis täcker avgiften. omfattningen av sådana insatser bör avgöras av STU utifrån tillgången på medel och en bedömning av hur dessa bäst används för att nå bästa måluppfyllelse.

omfattningen av garantisystemet bör fastställas genom en engagemangsram. Industrifondens åtaganden den 30 juni 1988 uppgick till 1,4 miljarder kr. En total engagemangsram på ca 2 miljarder kr. som också inkluderar industrifondens nuvarande åtaganden, bör ge en lämplig omfattning av verksamheten.

Det garantisystem vi föreslår förutsätter att det är staten som i egen räkning ställer garantin. Detta motiverar att verksamheten i fortsättningen drivs i myndighetsform. Den nuvarande stiftelsen kan därför upplösas och tillgångarna återföras till staten. Hed tanke på verksamhetens inriktning bör den samordnas med STU. Industrifondens arbetsformer och kansliorganisation anses allmänt fungera bra. Det är angeläget att en omvandling till statlig myndighet inte innebär någon försämring i detta avseende. Hed nuvarande flexibla möjligheter beträffande arbetsorganisation,lönesättning etc. inom STU anser vi att detta inte bör vara något problem.

4.4 Regionala utvecklingsfonder

4.4.1 Slutsatser och förslag

En görs av utvecklings-

tyngdpunktsförskjutning

fondernas verksamhet mot rådgivning, information och

konsultverksamhet.

De regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet omstruktureras och begränsas. Finansielån och utvecklingskapital avskaffas. ringsformerna med förändras och behålls i Systemet lånegarantier hand under en i avvaktan på att första treårsperiod kreditmarknaden får full effekt i avregleringarna på banksystemet. Vidare ges utvecklingsfonderna möjbli i Pa så lighet att delägare riskkapitalbolag. sätt kan det bildas ett antal utvecklingsfonderna närstående riskkapitalbolag. Utvecklingsfonderna får dessutom möjlighet att lämna starta-eget- Större delen av lånefonderna återföra -stipendier. till staten.

4.4.2 Nuvarande verksamhet

För en beskrivning av de regionala utveckutförlig hänvisas till lingsfondernas finansieringsverksamhet SIND PH 1988:10 Regional finansiering.

Det finns en utvecklingsfond i varje län. regional skall det befintliga utbudet av Fonderna komplettera såväl som informations- och rådgivfinansieringstill smaföretagen. Fonderna är ningstjänster stiftelser, som har bildats av staten och landssamt de kommuner, som inte ingår i tingskommunerna

någon landstingskommun. verksamheten regleras genom avtal mellan staten, landstingen och berörda kommuner. Statens huvudmannaskap för utvecklingsfonderna utövas av SIND. Avtalen löper på tre år. Nuvarande avtalsperiod löper t.o.m. kalenderåret 1991. Landstinget (i vissa fall kommuner) utser styrelsen i resp. fond och bidrar tillsammans med staten till att täcka driftskostnaderna.

När utvecklingsfonderna bildades år 1978, övertog de företagareföreningarnas kreditverksamhet och tillfördes lånefonder på sammanlagt 732 milj. kr. Därefter har ytterligare ca 900 milj. kr. tillförts fonderna. Lanefonderna skall hållas skilda från utvecklingsfondernas övriga medel och förvaltas så att avkastning, långsiktighet och riskpridning tillgodoses. Enligt uttalanden i propositioner (senast i prop. 1986/87:74 s. 152) innebär detta att varje utvecklingsfond långsiktigt skall bevara sitt reala kapital, dvs. lånefonden skall växa med inflationen. Något precist krav av detta slag har dock inte formellt ställts på fonderna.

Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet regleras genom förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond.

Finansieringsberättigad verksamhet

Utvecklingsfonderna får finansiera företag, vars verksamhet avser

- tillverkning - handel och i den man verksamheten tjänster, är inriktad mot i huvudsak andra företag - turism

- och mineralbrott gruvor - och vattenbruk som inte omjord-, skogsfattas av särskilt statligt stöd till dessa näringar - annan verksamhet än ovanstående, om det finns särskilda skäl för det.

Fonderna skall i första hand finansiera företag som har högst 200 anställda och som inte ingår i en större koncern.

Allmänna villkor för finansiering

Fonderna får finansiera bara sådan verksamhet, som har eller bedöms kunna få tillfredsställande lönsamhet.

Fonderna får inte medverka i sådan finansiering, som kan ske den allmänna kreditmarknaden under norpå mala marknadsmässiga villkor.

rinansieringsforner

Utvecklingsfondernas finansieringsformer är - lån - för lån (lanegaranti) garanti - för bankgaranti garanti - utvecklingskapital

kan med stor flexibilitet när det gäller

ggg ges

lånekonstruktioner. I normalfallet är det amorteringslån av samma typ som banklån, dvs. med rak amortering och rörlig ränta. Räntenivån ligger i

regel något över bankernas. Räntesatsen kan dock bestämmas till olika nivåer under olika delar av länets löptid eller göras vinstberoende. Normalt tas säkerhet för lånen, men det är då ofta fråga om säkerheter som inte accepteras av bank. Om det finns särskilda skäl kan lan lämnas utan säkerhet eller ges sämre förmänsrätt än övriga borgenärers fordringar.

Garantier kan ges som alternativ till lån. För garantier tas en avgift på lägst en procent av garanterat belopp. En utvecklingsfond får teckna garantier med sammanlagt så stort belopp att summan av garanterat belopp är högst 25 procent av utvecklingsfondens eget kapital.

Utvecklingskapital får lämnas i form av medelstillskott eller villkorligt lån. syftet är att stödja utveckling och marknadsföring av nya produkter eller andra projekt, som kan utveckla företaget. Projekten skall vara så riskfyllda att de bedöms inte kunna genomföras utan finansiering med utvecklingskapital. Utvecklingskapital får lämnas med högst 50 procent (undantagsvis 65 procent) av den beräknade projektkostnaden. Utvecklingskapital i form av medelstillskott lämnas med förbehåll att mottagaren lämnar ersättning till fonden i form av royalty eller annan s.k. avkastningsrätt. Utvecklingskapital i form av villkorligt lån löper med

ränta. Återbetalningen knyts i regel till en viss

andel av uppnadd försäljning. Om projektet misslyckas avskrivs lånet.

Under de senaste åren har utvecklingsfonderna i begränsad omfattning lämnat konvertibla lan, dvs. lan som kan konverteras till aktier i låntagarföretaget. I förordningen finns dock inte denna

finansieringsform omnämnd. Hittills har inte några sådana lån konverterats till aktier, utan de har lösts som vanliga lån eller har skuldebrevet sålts av utvecklingsfonden.

Omfattning av finansieringsverksanheten sant risknivå

Uppgifterna i detta avsnitt är hämtade från SIND PH 1988:10.

ni1j.kr. Utestående samlad re- Redovisad engagemang servation risknivå enl bokslut för förlus- procent 31/12 1987 ter på dessa Lån 1 101 112 10 Utv.kapita1 - lån 149 85 S7 - 330 330 100 roya1ty*)

Förlagslån

Om 30 % av uk/royalty åtetbetalats med 15 % förräntning 318 18

*) Kostnadsförs direkt och redovisas här som 100 procentig reservation.

Utvecklingsfondernas beviljade medel till företag 1987 visas i nedanstående tablå vad gäller antal och belopp.

Finansieringsform Antal Belopp milj. kr.

Genom en enkät under hösten 1988 till utvecklingsfonderna har SIND fått information om hur 1987 års nya lån är fördelade på olika ändamål:

sIND:s rapport framgår också följande:

- Hedelkrediten till 420 000 kr. uppgår

omsättningstakten på qenomsnittsengagemangen varierar mellan 3 och 5 år.

- och Finansieringsformerna utvecklingskapital konvertibler ökar sin andel.

- företag svarar för 20 procent av Nyetablerade antalet nya krediter och 18 procent av beloppet.

- med färre än 10 anställda står för 70 Företag procent av antalet engagemang och hälften av nyutlåningsbeloppet.

- Verkstadsindustrin är den helt dominerande sektorn med 40 procent av krediterna.

- Det finns stora skillnader mellan de mycket olika utvecklingsfonderna.

Lånefondernas utveckling

Om man utgår från det kapital som utvecklingsfonderna hade i slutet av år 1980 och räknar upp med konsumentprisindex framgår följande.

vid utgången av år 1987 uppgick det sammanlagda bokförda lånefondskapitalet till 2 488,3 milj. kr. Detta motsvarar 87 procent av det konsumentprisindexuppräknade beloppet. Om en justering görs för beräknat värde av fordran i utvecklingskapital/- /royalty-projekt ökas värdet till 92 procent av det indexuppräknade beloppet. Stora skillnader finns mellan olika fonder (variation mellan 124 procent och 57 procent av indexuppräknat belopp.)

Totalt håller utvecklingsfonderna nästan hälften av sina lånefonder i likvida medel. vid utgången av år 1987 fanns sammanlagt 1,1 miljarder kronor i likvida tillgångar.

4.4.3 skäl för förändring

Lan och garantier

Vi vill inledningsvis konstatera, att av de totala krediterna till småföretagssektorn svarar utvecklinqsfonderna för en-mycket liten andel.

som vi tidigare (avsnitt 3) närmare utvecklat, finns inte längre skäl för staten att direkt eller indirekt medverka till kreditgivning i form av lån. I den man en riskdelning behövs, bör den ske i form av statliga garantier.

Av utvecklingsfondernas nya låg under 1987 avsåg knappt hälften expansionsinvesteringar och reinvesteringar. Vi räknar med att en stor del av denna lånevolym kommer att tas över av banker och andra finansieringsinstitut på marknaden. När det gäller den andra hälften av lånevolymen, som avser nyetablering, nya produkter och nya marknader, är däremot risknivån så hög, att man inte på kort sikt kan räkna med att banksystemet kommer att ersätta utvecklingsfondernas lan. Efter hand, när avregleringarna får fullt genomslag, är det dock troligt att banker och andra finaniseringsinstitut utvecklar lämpliga finansieringslösningar även för sådana kreditändamål. Not denna bakgrund föreslår vi att utvecklingsfonderna tills vidare under en treårsperiod får lämna lånegarantier.

Utvecklingsfondernas nuvarande system med garantigivning måste dock förändras något, eftersom det att fonden - med sin lånefond i bygger på själv botten - står som Våra i garantigivare. förslag

övrigt innebär att större delen av lånefonderna skall återföras till staten. Vi föreslar därför i det följande vissa förändringar i garantisystemet.

Risknivån på utvecklingsfondernas lån ligger högt. I genomsnitt är de årliga förlusterna ca 10 procent av utestående lån. Vi anser det inte befogat att i framtiden lämna lan/garantier på denna höga risknivå. Om kravet är statligt risktagande på denna nivå i samband med kreditgivning, anser vi att man bör acceptera att ett antal projekt inte kan finna någon lanefinansiering. I en del fall kanske detta kan leda till ökade ansträngningar att finansiera projektet/företaget med eget kapital och därmed öka överlevnadsutsikterna. I andra fall kan resultatet bli att projekt/företag med dåliga framtidsutsikter stoppas på ett tidigt stadium.

Vi vill i detta sammanhang också peka på de finansieringsmöjligheter som finns inom ramen för regionalpolitiken i de fall en hög risknivå är motiverad av regionalpolitiska skäl. Enligt vara direktiv skall vi inte närmare behandla det regionalpolitiska stödet.

Utvecklingskapital

Utvecklingskapital är avsett att finansiera klart avgränsade utvecklingsprojekt. När stödformen infördes, framhölls att syftet med utvecklingskapital inte får vara att allmänt stödja företag med svag soliditet (prop. 1981/82:ll8 bil. 4 s. 212). För små företag är dock skillnaden liten mellan finansiering av ett stort projekt och av hela företaget. var bedömning är att tillskott av genuint eget kapital är den lämpligaste formen av risk-

finansiering i de flesta sådana fall. Detta understryks också av en utvärdering av stödformen utvecklingskapital/royalty, som SIND låtit göra och som refereras i sIND:s rapport (SIND PH 1988:10 s. 96).

Enligt förordningen får utvecklingskapital lämnas endast i de fall annan finansiering inte kan ordnas. Detta innebär att utvecklingsfonderna definitionsmässigt kan finansiera endast de mest riskfyllda projekten. Samtidigt finns kravet att fonderna skall bevara sitt fondkapital intakt. Detta leder till att avkastningskravet på de lyckade projekten måste sättas mycket högt. En följd av detta är att antingen hotas projektens/företagens fortsatta av de höga eller expansion återbetalningskraven, vilket torde vara - fonderna att vanligare tvingas avstå från tillräcklig andel i vinsten från de framgångsrika projekten. Det blir omöjligt för fonderna att ta in på gungorna vad de förlorar på karusellen.

var slutsats är att den riskfinansiering som nu sker i form av utvecklingskapital i de flesta fall om möjligt bör ersättas av egenkapitalfinansiering i första hand på minoritetsbas. vi kommer i det följande att föresla åtgärder så att en ökad mängd riskkapital kanaliseras till smäföretagssektorn. Bl.a. föreslår vi att utvecklingsfonderna skall kunna gå in som delägare i riskkapitalbolag. På så sätt kan ett antal utvecklingsfonderna närstående riskkapitalbolag bildas.

Härigenom kommer utvecklingsfondernas utvecklingskapital i stor utsträckning att kunna ersättas med tillskott av externt eget kapital i andra former. I de fall behovet är riskdelning i samband med större

finns det system med riskutvecklingsprojekt, garantier som vi tidigare föreslagit (avsnitt 4.3). Liksom för lånen kan det dock bli fråga om att en mindre del av - sådana med framföretagen dåliga tidsutsikter - inte kommer att få sin finansiering ordnad nuvarande risknivå. Vi anser dock att det på är mer angeläget att utvecklingsfonderna genom rådgivning och konsultstöd ökar överlevnadsförmågan hos ett mindre antal projekt än att de bibehåller nuvarande omfattning och därmed risknivå på finansieringsverksamheten.

4.4.4 Utvecklingsfondernas lånegarantisystem

Vi har konstaterat, att det under en övernyss finns behov av lånegarantier för lån gångsperiod till företag eller i samband med nyetablerade av nya produkter och/eller marknader. utveckling bör därför under den närmaste Utvecklingsfonderna trearsperioden kunna lämna lånegarantier enligt Garantin bör utformas som en följande principer. där fonden ansvarar för 75 procent samriskgaranti, och kreditgivaren för 25 procent av eventuella förluster. En som fonden bestämmer och som avgift, skall vara, en procent av garantibeloppet, tas lägst ut för garantin.

Vi beräknar att det behövs en omfattning på sammanlagt 400 milj. kr. för det nya garantisystemet. Därav faller 75 procent eller 300 milj. kr. på utvecklingsfonderna. Hed en förväntad förlustnivå på blir den kostnaden 15 kr. 5 procent, årliga milj.

Våra förslag i övrigt innebär att en betydande del av resp. utvecklingsfonds stiftelsekapital skall återföras till staten. För att säkerställa att utvecklingsfondens garanti bedöms som fullgod av kreditgivaren, bör staten ställa en garanti i form av efterborgen att fonden infriar sina egna garantiåtaganden. Genom storleken på den statsgaranti som bestäms för varje utvecklingsfond en engagemangsram för lånegarantierna. Kostnaderna för att infria garantiåtagandena bör belasta utvecklingsfonden. vid beräkningar av det årliga statsbidraget till resp. utvecklingsfond, bör en i förväg accepterad förlustnivå på garantiåtaganden inkluderas.

På så sätt kan fonderna bygga upp en förlustreserv av garantiavgifter och statsbidrag. Normalt bör det dröja några år innan eventuella förluster behöver infrias. visar det sig att en fond accepterar en högre förlustnivå än vad som kan täckas detta på sätt, får den fonden genom omprioritering från andra verksamhetsområden sta för kostnaden. Statens efterborgen får utnyttjas först när samtliga andra möjligheter är uttömda.

samriskgaranti

Riksdagen godkände våren 1988 allmänna riktlinjer för stöd till näringslivet (prop. 1987/88:150 bil. 1, FiU 31, rskr 399). Propositionen byggde på kreditgarantiutredningens betänkande (SOU 1987:29) Stöd till näringslivet och på remissyttranden över betänkandet. När det gäller kreditgarantier innebär riktlinjerna följande.

- Garanti för lån får omfatta 75 högst procent av krediten jämte ränta till och med kreditens förfallodag. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör dock ha möjlighet att, om det är av avgörande betydelse ur bl.a. sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska aspekter, lämna garanti för lån som omfattar hela utestående lånebeloppet.

- skall avgiftsbelåggas. statliga garantier Avgifterna skall täcka statens kostnader för admininistration och förluster på beviljade

garantier. Långivaren skall vara avgifts-N

skyldig. Avgiftsunderlaget skall vara den utestående garanterade kapitalskulden per den 1 juli varje år.

Av propositionen framgår att syftet med samrisksystemet bl.a. är att förmå kreditgivarna att göra en omsorgsfull kreditprövning och noga följa föreverksamhet, genom att de får bära en del av tagets en eventuell förlust. När det gäller avgiftssättningen sägs, att hela garantigivningen skall ses som ett verksamhetsområde inom vilket kostnadstäckning skall Varje näringsgren för sig behöver sågälla. ledes inte vara kostnadstäckande.

Vårt förslag till nytt lånegarantisystem för ansluter till de av riksdagen utvecklingsfonderna beslutade allmänna riktlinjerna. Vi anser nyligen dock att inte kan vara helt garantisystemet självbärande.

4.4.5 Närstående riskkapitalbolag

Vi har nyss konstaterat, att utvecklingsfondernas utvecklingskapital i de flesta fall bör ersättas med genuint eget kapital, i första hand på minoritetsbas. Av olika skäl är det dock olämpligt att utvecklingsfonderna direkt går in som delägare i företag. Utvecklingsfonderna skall vara samhällsorgan som ger råd och vägledning till

alla företag

som önskar sådan hjälp. Om de dessutom är delägare i vissa företag, kan deras opartiskhet ifrågasättas. Vidare är det svårt att i samma organisation förena en kommersiellt inriktad ägarfunktion med en allmän företagsserviceverksamhet.

vi kan mot denna bakgrund inte förorda att de regionala utvecklingsfonderna ges en generell möjlighet att bli delägare i företag som ett led i sin finansieringsverksamhet. Däremot bör fonderna ha möjlighet att gå in som delägare i regionalt baserade riskkapitalbolag. På så sätt kan det uppstå sådana bolag som är fonderna närstående. Fonderna bör dock inte vara dominerande ägare i sådana riskkapitalbolag.

vi har tidigare (avsnitt 3.5.3) närmare behandlat behovet av att staten medverkar till att riskkapital i lämplig form kanaliseras till vissa delar av småföretagssektorn. vi framhöll i det sammanhanget, att detta borde ske i former som utnyttjar den privata riskkapitalmarknadens starka sidor. Genom de möjligheter vi nu föreslår för utvecklingsfonderna att gå in som delägare i riskkapitalbolag, skapas ett ökat utbud av mycket långsiktigt riskvilligt kapital. Det är emellertid inte tillräckligt för att det skall bildas framgångsrika riskkapitalbolag.

Av större betydelse är sannolikt om det finns tillräckligt många personer med rätta entreprenöriella förutsättningar att driva sådana bolag. Kraven på företagsledningen är mycket stora med hänsyn till verksamhetens svårighetsgrad och höga risknivå. Det förefaller dock inte osannolikt att det inom de regionala utvecklingsfonderna finns kompetens, som skulle kunna bilda stommen i nya riskkapitalbolag.

Vi tror dock inte att kommersiell verksamhet av detta slag kan administreras fram” genom förslag t.ex. att det i varje län bör inrättas riskkapitalbolag av en viss typ och med en bestämd ägarkrets. En sådan struktur bör i stället växa fram i ett naturligt och affärsmässigt samspel mellan utvecklingsfonderna och andra intressenter. Det kan vara lämpligt att flera fonder samverkar för att få till stånd riskkapitalbolag med tillräcklig finansiell bas och affärsmässig styrka. I varje sådant bolag bör det finnas även privata delägare.

Detta innebär att det inte blir något enhetligt mönster över hela landet. Vi anser inte heller att t.ex. länen skall vara någon geografisk begränsning för verksamheten i sådana riskkapitalbolag. En slutsats från Teknikcentrums rapport är att så få begränsningar som möjligt bör sättas upp för de regionalt baserade riskkapitalbolagen. Den regionala anknytningen uppnås i stället genom att verksamheten drivs från olika orter i landet.

Vi räknar med en omfattning på den nya riskkapitalverksamheten som motiverar att 600 milj.kr. behålls inom utvecklingsfonderna för sådana satsningar. fördelningen mellan fonderna får avgöras efter en

sedvanlig budgetprövning. Om det i det enskilda fallet bedöms lämpligt, bör en del av fondernas nuvarande engagemang kunna föras över som apportegendom till nya riskkapitalbolag. På det belopp som utvecklingsfonderna behåller för riskkapitalsatsningar bör samma avkastningskrav ställas som för småföretagsfondens kapital. Det innebär en real avkastning motsvarande en viss procent av nuvärdet av de tillförda medlen. För de första tre åren är procentsatsen 1 procent och för de därpå följande tre åren 2 procent. Därefter år procentsatsen 3 procent. Vi kommer att föreslå en möjlighet för Småföretagsfonden att skjuta upp betalning av årligt avkastningsbelopp i högst tio år. Under tiden ackumuleras ränta på den uppskjutna betalningen efter samma principer som gäller för avkastningen i övrigt, dvs. 3 procent real ränta. samma regler bör tillämpas för utvecklingsfonderna.

4.4.6 Genomförande och organisatoriska frågor

De regionala utvecklingsfondernas lånefonder uppgår till sammanlagt ca 2,5 miljarder kr. Av detta belopp är ca 1,1 miljarder kr likvida tillgångar. Den fortsatta verksamheten motiverar ett tondkapital på sammanlagt 600 milj.kr. återstoden, ca 1,9 miljarder kr., bör återföras till staten. Det är lämpligt att huvuddelen av det kvarstående beloppet utgörs av likvida medel, så att satsningar i riskkapitalbolag till största delen kan ske med

kontant insats. Återbetalningen till staten kan ske

omedelbart till den del den motsvaras av återstående likvida medel. I övrigt får återbetalning till staten ske i den takt som utestående engagemang återbetalas till fonderna. Därvid bör en konstruktion av återbetalningskravet till staten

eftersträvas, som innebär att fonderna får behålla en del av På så sätt skapas incitament beloppet. för fonderna att även i fortsättningen förvalta utestående engagemang på bästa sätt.

Nuvarande avtal mellan staten och landstingen samt vissa kommuner löper ut vid utgången av år 1991. så snart statsmakterna beslutat om förändringarna bör om nya avtal påbörjas. När det gäller förhandlingar om återföring av en del av fondkapitalet till frågan staten, vill vi erinra om avtalets bestämmelser för det fall avtalet skulle upphöra att gälla. Då skall fondernas tillgångar delas mellan överskjutande huvudmännen i förhållande till vad de tillskjutit. I övrigt är vår utgångspunkt att utvecklingsfonderna skall bestå med nuvarande organisationsform och

huvudmannaskap.

När det sättet att utse styrelser bör dock en gäller förändring ske.

avtal utses hela styrelsen av resp. Enligt gällande och i förekommande fall kommun utanför landsting valet sker i regel på samma sätt som landsting. till nämnder etc. inom landstinget med tillämpning av bestämmelser för sådana val. Det kommunallagens innebär att samtliga styrelseledamöter i utsitter på politiska mandat. vecklingsfonderna Detta förhållande har vid olika tillfällen kritiserats av fackliga organisationer och

näringslivsorganisationer.

Om utvecklingsfonderna även i fortsättningen skall vara för staten och landstingen bör gemensamma organ detta vår mening återspeglas också i sättet enligt att utse Ett sätt kunde vara att staten styrelse. och var för sig utsåg deltagare 1 ett landstinget

Il

organ som liknade bolagsstämma för resp. fond. Detta organ kunde ta ställning till de övergripande riktlinjerna för verksamheten och utse styrelse. I sa fall borde styrelsen vara liten och bestå av personer med gedigen företagarbakgrund och praktiska näringslivserfarenheter. :tt annat sött kunde vara att i avtalen föreskriva att i normalfallet, som

innebär en styrelse pa nio ledamöter, bör staten

utse fyra ledamöter och landstinget fyra. Dessutom bör landshövdingen ingå som ordförande. De statliga ledamöterna bör utses enligt samma princip som gäller för verksstyrelser, dvs. att hänsyn bör tas enbart till de personliga förutsättningarna att fylla uppgifterna. Detta innebär för utvecklingsfondernas del främst kunskap om, erfarenhet från och möjlighet till kontaktskapande inom näringslivet.

visar det sig omöjligt att nå någon sådan lösning på styrelsefrågan, bör andra alternativ övervägas.

En modell kunde innebära att enbart landstingen blir huvudmän för verksamheten. Den närmare inriktningen av verksamheten får då bestämmas av landstinget. En konsekvens blir att de löpande statsbidragen slopas. I stället kan centrala och regionala statliga myn-

digheter pa projektbas samarbeta och samfinansiera

verksamhet med de nya utvecklingsfonderna.

En annan modell skulle innebära att primärkommunerna gavs ett uttalat ansvar (och i de regionalpolitiskt prioriterade områdena ökade finansiella möjligheter genom statsbidrag) att svara för funktioner som att vara byråkratilots och nätverksbyggare för småföretag. Primärkommunerna sysslar ju redan med sådan verksamhet. På den regionala nivån skulle da finnas kvar en ren konsultfunktion som kunde verka på i stort sett kommersiella villkor. I det fallet

E2

skulle utvecklingsfonderna kunna övergå till att vara personaläqda konsultföretag. rinansieringsverksanheten skulle då kunna överföras till länsstyrelserna.

4.5 Starta-eget-stipendium

4.5.1 slutsatser och förslag

Det år angeläget att hålla en hög nivå på nyföretagandet. Samtidigt är det för många ett stort och vanskligt steg att lämna en anställning för att starta eget företag. Det innebär också en stor riskkapitalet i företaget att i påfrestning på inledningsskedet av verksamheten ta ut tillräcklig lön till företagaren. Hot denna bakgrund föreslår vi att möjlighet öppnas att lämna starta-eget- -stipendier. Formen bör i tillämpliga delar ansluta till nuvarande system med starta eget-bidrag till arbetslösa. På regional nivå bör den regionala utvecklingsfonden ha möjlighet att lämna starta- På central nivå bör STU ges samma -eget-stipendier. Omfattningen bör inledningsvis vara möjlighet. 500-l 000 stipendier per år till en kostnad av ca 50 milj.kr., varav ca 45 mi1j.kr. på regional nivå och ca 5 mi1j.kr. hos STU.

4.5.2 Nuvarande system med starta-eget- -bidrag till arbetslösa

nuvarande regler kan bidrag ges till arbets- Enligt lösa som

- har 20 år fyllt - söker arbete den offentliga arbetsgenom förmedlingen - inte kan få ett lämpligt arbete - inte bör erbjudas någon annan lämpligen arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Bidrag lämnas endast till dem som bedöms ha goda förutsättningar att bedriva verksamheten. Vidare skall verksamheten bedömas få tillfredställande lönsamhet och ge bidragsmottagaren en varaktig sysselsättning. Bidraget är avsett att vara ett tillskott till rörelseidkarens försörjning under inledningsskedet av verksamheten. Det lämnas med ett belopp som motsvarar dagpenning från arbetslöshetskassa under en tid av högst sex månader. Dagpenningbeloppet varierar från 159 kr/dag (kontant arbetsmarknadsstöd) till 450 kr/dag. Beloppet är skattepliktigt. Ca 2 000 bidrag beviljas per år till en kostnad av ca 95 milj.kr. Länsarbetsnämnden i resp. län beslutar om starta-eget-bidrag. Kostnaderna belastar anslaget sysselsättningsskapande åtgärder på arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. rör närvarande pågår i Norrbottens län en försöksverksamhet med möjlighet att bevilja även personer som inte är arbetslösa starta-eget-bidrag. Den lediga plats dessa personer lämnar skall då i stället erbjudas arbetslösa.

4.5.3 Förslaget mer i detalj

med starta-eget-bidrag till arbetslösa är att syftet lösa arbetslöshetsproblem när inga andra medel står till buds. Det blir därmed inriktat på sådana företag som kan ge företagaren en försörjning. vårt om starta- eget-stipendier har en annan införslag riktning. Det bör ges endast till sådana företagsstartare som har en god affärsidé i kombination med vilja och förmåga till expansion. om företaget lyckas, skall det kunna bli något mer än ett levebrödsföretag. Detta innebär att reglerna inte bör utformas så att alla som uppfyller vissa formella regler skall ha rött till detta stöd. I stället bör

det ha karaktär av stigandium för att uppmuntra och

underlltta töretagsetartarprojakt som ör särskilt intressanta.

syftet med stipendiet lr att bidra till företagsstartarens försörjning under inladningsakedet av verksamheten. stipendiebaloppat bör beräknas efter samma grunder som för starta-egat-bidraget till arbetslösa, dvs vara skattepliktigt och motsvara dagpenning från arbetslöshetskassa. Det bör kunna llmnas under en tid av högst 18 månader. Det ör viktigt att stipendiet kombineras med rådgivning och utbildning, sa att förutsättningarna för an framgångsrik nyetablering blir sa goda som möjligt.

omtattningen av systemet bör avgöras av beslutande organ, genom att starta- egot-stipendium blir ett av :lera öndamll som utvecklingstondernas resp. sru:a anslag kan användas till. Totala anslagsutrymmet och beslutande organs prioritering blir begränsande. vi bedömer att nivån totalt kommer att ligga pd S00-1 000 stipendier per år till en kostnad av ca 50 milj.kr.

4.6 statens industriverk (SIND)

Utöver det stödet administrerar regionalpolitiska SIND finansiellt stöd till

- Tekoindustrin - Varvsindustrin

I båda fallen föreslås i årets budgetproposition programperioder för budgetåren 1989/90 treåriga 1991/92. Båda programmen är alltså tidsbegränsade. varvsstödet anges också att en När det gäller successiv avveckling skall ske.

Inom ramen för programmet branschfrämjande åtgärder industri kan SIND bl.a. lämna för träbearbetande till utbildningsåtgärder och konsultunderbidrag sökningar i omställningsfrämjande syfte.

Genom sina uppgifter inom det regionalpolitiska har SIND och erfarenhet när stödsystemet kompetens det Vi anser

gäller företagsfinansieringsfrågor.

att dessa resurser, om det därför naturligt utnyttja det framöver skulle uppkomma behov av särskilda med finansiellt stöd för att påverka program strukturomvandlingen i näringslivet.

4.7 sveriges AB Investeringsbank

4.7.1 Slutsatser och förslag

Hed den inriktning Investeringsbanken numera har fyller den ingen näringspolitisk funktion annat än som ytterligare en aktör marknaden. annat på Något motiv än mångfaldsargumentet finns inte. Om detta motiv är tillräckligt starkt för att motivera fortsatt direkt statligt ägande, måste bedömas mot bakgrund av om en försäljning kan ge staten bättre avkastning på frigjort kapital än avkastningen på kapitalet vid fortsatt ägande av Investeringsbanken. Vi menar att så är fallet.

Hot denna bakgrund vi den tillstyrker nyligen aviserade ägarförändringen av Investeringsbanken.

Ägarförändringen innebär att PK-banken övertar

statens aktier i Investeringsbanken.

vi vill i det sammanhanget framhålla, att det är viktigt att frågan om Investeringsbankens ägarengagemang i vissa bolag löses sådant sätt att på inte utvecklingen i de delägda bolagen äventyras.

4.7.2 Nuvarande verksamhet

På vårt uppdrag har (auktoriserade Tönnerviksgruppen revisorerna Sven-Erik Johansson och Bertil Jonsson) gjort en bedömning av Investeringsbankens näringspolitiska funktion med särskilt beaktande av statens ägarroll. Deras rapport ingår som en del i betänkandet (SOU 1989:25) Rapporter till finansieringsutredningen.

Investeringsbanken bildades år 1967 som ett av staten helägt kreditaktiebolag. Det främsta syftet var att skapa ökade möjligheter att tillgodose de behov av långfristiga krediter med hög risknivå för finansiering av store investeringar som strukturomvandlingen skulle komma att innebära. Investeringsbanken skulle arbeta på affärsmässiga grunder och någon subventionering skulle inte Iga rum. Banken skulle inte heller särskilt beakta

sysselsättningsfrågor.

staten tillsköt nör Investeringsbanken bildades 500 milj.kr i eget kapital. vidare ställde staten garanti för bankens förpliktelser till ett belopp av 450 milj.kr. Därefter har ytterligare tillskott skett. Vid utgången av år 1907 hade Investeringsbanken ett aktiekapital på 1 170 milj.kr och en reservfond på 315 milj.kr. statens garanti för bankens förpliktelser har höjts till 5 000 milj.kr.

Riksdagen tog senast år 1984 ställning till riktlinjerna för verksamheten vid Investeringsbanken (prop. 1903/B4:l35. NU 42, rakr. 379). Hot bakgrund av utvecklingen på kredit- och kapitalmarknaden gavs då banken större flexibilitet vid val av engagemang ooh utformning av kreditvillkor etc. Dlrefter har regeringen godkänt ändringar i bankens bolagsordning som återspeglar denna ökade flexibilitet.

Investeringsbankens utlåning de senaste åren framgår av följande tablå.

G9

Mi1j.kr.

1987 1986 1985

Nyutlåning 2700 2992 2001

Utestående kreditstock vid utgången av året 7753 7467 5847

Investeringsbanken tår zörvårva aktier och andelar som ett led i ain

tinansieringsverksamhet. vid

utgången av år 1987 var banken i delägare 27

töretag

och potentiell i delägare 6 bolag genom konvertibla skuldebrev. Förvärv av aktier och andelar under år 1987 uppgick till 233 mi1j.kr. De sammanlagda engagemangen av detta slag vid uppgick utgången av 1987 till 410 milj.kr.

4.7.3 Motiv till

förslagen

seden Investeringsbanken bildades har

företagens tinaneieringsbehov ändrats och kreditmarknadens

funktion utvecklats. sårskilt under de år som gått sedan riksdagen senast behandlade frågan om Investeringsbankens verksamhet har denna varit utveckling snabb. verksamheten har därför successivt anpassats till de törlndrade

törutslttningarna. Anpassningen

har inneburit allt etörre likheter med banker och

andra tinaneeringsinstitut. Den

utvecklingen kan vlntas tortsåtta on

kreditaarknadskonnittåns törslag

N)

Dessa förslag innebär att Investegenomförs. inordnas i det regelsystem som föreslås ringsbanken för kreditmarknadsbolagen. Därmed skulle Investebl.a. ställas under bankinspektionens ringsbanken tillsyn och få tillämpa kapitaltäckningsregler.

Huvuddelen av Investeringsbankens verksamhet avser i form av lån. som vi tidigare kreditgivning (avsnitt 3) närmare utvecklat finns inte längre skäl för staten att direkt eller genom helägda bolag medverka till sådan kreditgivning. Hot denna bakgrund konstaterar vi att Investeringsbanken inte längre har särskild näringspolitisk funktion. Samma någon slutsats dras i Tönnerviksgruppens rapport.

annat motiv finns därmed inte för direkt Något av Investeringsbanken än mångfaldsstatligt ägande dvs. att staten skall se till att det argumentet, finns många aktörer på marknaden. om tillräckligt detta motiv är tillräckligt starkt för att motivera fortsatt måste bedömas bl.a. mot bakdirektägande, av vilken avkastning staten har på det kapital grund som är bundet i banken. En jämförelse av räntabilitet och soliditet mellan Investeringsbanken och visar att Investeringsbanken har en affärsbankerna räntabilitet som väsentligt under bankernas. ligger Soliditeten däremot ligger på en väsentligt högre nivå än affärsbankernas. Delvis förklaras detta av den annorlunda strukturen och de olika förutsättför verksamheten. var bedömning är att ningarna drivs på ett effektivt sätt. Investeringsbanken Emellertid har banken ett allt för stort eget för sin verksamhetsomfattning, vilket lett kapital till otillfredställande avkastning på det egna Att söka förbättra avkastningen genom en kapitalet. är möjligt och inte volynexpansion knappast lämpligt.

M

I slutet av januari 1989 meddelades att förhandlingar inletts om samgående mellan PK-banken och Investeringsbanken. Hot bakgrund av vad vi tidigare anfört, tillstyrker vi att ett sådant samgående sker.

så långt har våra överväganden baserats på Investeringsbankens huvudsakliga verksamhet, dvs. kreditgivning. När det gäller Investeringsbankens aktieinnehav kan först konstateras, att ett samgående med PK-banken inte kan omfatta denna verksamhet. Enligt nuvarande lagstiftning är affärsbanker förhindrade att äga tillgångar av detta slag. samtidigt kan konstateras att det finns ett behov av en mångfald av aktörer på marknaden för placeringar av riskkapital i onoterade bolag. Det är också viktigt att frågan löses i nära samförstånd med de företag i vilka Investeringsbanken äger minoritetsandelar, eftersom minoritetsplaceringar i onoterade företag i hög grad är en förtroendefråga mellan placerare och företagare. vi vill därför framhålla att det är viktigt att frågan om Investeringsbankens ägarengagemang löses på ett sätt som inte äventyrar utvecklingen i de nu delägda företagen. Hur detta skall ske bör kunna lösas i de pågående förhandlingarna om samgående.

4.0 aa Induetrikredit

4.8.1 slutsatser och förelag

Induatrikredit har efter avregleringen på kreditmarknaden ingen nlringepolitiek funktion att fylla. Detta dlrtör inte nagot ekll till tortaltt utgör för etaten. Dlremot kan atatena medverkan dellgande vara :ör att bibehålla eamigandet mellan nödvlndig - om deaaa al önakar - och dlrmed ookaa bankerna karaktlren av ett bankneutralt inetitut. syftet med ett tortaatt skulle da vara att ae till dellgande att marknaden :Ir en mangtald av banker och kredit- Vi aneer att diekueeioner anaraat bör aktiebolag. taa med bankerna om deraa intreaee av att upp behllla den nuvarande Igaratrukturen i Induetrikredit. mttereom bolageta löneamhet Ir god aer vi att nu törorda någon avveckling av ingen anledning etatena i Induatrikredit under Igarengagemang att bankerna önakar att kvar med aina rörutalttning

nuvarande Igarandelar.

4.8.2 Nuvarande verkeamhet

aa Induetrikredit bildadea Ir 1934 och Iga till htltten av ataten och till hlltten av attlrabankerna. :nduetrikredit Ir ett inatitut rör i huvudeak langtrietiga krediter till ama och medeletora Utlaningen aker huvudeakligen till företag. taet rlnta och den vanligaete bindningatiden Ir 5 ar.

Utlåningen sker främst till industrin (40 procent av kreditvolymen), handels- och servicenäringar (34 procent) och fastighetsförvaltning (25 procent). Huvuddelen, 75 procent, av utlåningen går till företag med färre än 50 anställda.

Upplåningen sker numera nästan helt genom utgivning av obligationer och företagscertifikat.

Milj.kr 1988 1987 1956 1985 utlåning - 3 767 2 094 3 248 2 628 nyutlåning - utestående lån 17 294 15 711 15 757 14 430 Balansomslutning 17 831 16 212 16 568 15 065 Resultat före disp. o. skatt 154 146 95 114

4.8.3 Motiv för förslagen

Industrikredits verksamhet avser kreditgivning i form av lån. som vi tidigare (avsnitt 3) närmare har utvecklat, finns inte längre några näringspolitiska skäl för staten att medverka till sådan kreditgivning. Något annat motiv finns därmed inte för direkt statligt delägande av Industrikredit än mångfaldsargumentet, dvs att staten skall se till att det finns tillräckligt många aktörer på marknaden.

Industrikredit skiljer sig från bankerna såtillvida att dess utlåning i huvudsak är längfristig och mot fast ränta, medan bankerna i huvudsak formellt lånar ut korttristigt och mot rörlig ränta. xreditmark-

nadsutredningen ansåg att den längfristiga utlåningen även i fortsättningen borde ligga i speciella institut. Ett skäl för staten att vara kvar som kan då vara att detta är nödvändigt för att delägare bibehålla mellan affärsbankerna av indusamägandet strikredit. Industrikredit kan då som bankneutralt institut bidra till att öka mångfalden på marknaden.

Om detta är tillräckligt för att motivera argument fortsatt direkt delägande, måste bedömas statligt bl.a. mot av vilken avkastning staten har bakgrund det som är bundet i bolaget. Det lönsampå kapital hetsmått som Industrikredit anser vara mest rättvisande är överskott före bokslutsdisföljande. och skatter samt betalade provisioner och positioner beräknad ränta garantikapitalet (om det hade på varit inbetalt och att låna ut) ställs i möjligt relation till beskattat eget kapital, garantikapital samt 50 av värderegleringskontot och inprocent Lönsamheten mätt på detta sätt har vesteringsfonder. de senaste aren runt 25 procent. Detta får legat betraktas som en god lönsamhet.

Av de redovisade skälen ser vi ingen anledning att nu aktualisera en försäljning av statens aktier i Industrikredit under förutsättning att bankerna önskar stå kvar med sina nuvarande ägarandelar. vi anser att diskussioner snarast bör tas upp med bankerna om deras intresse för att behålla den nuvarande ägarstrukturen i Industrikredit.

4.9 Lantbrukskredit AB

4.9.1 Slutsatser och förslag

Det finns inte längre något näringspolitiskt skäl för staten att vara delägare i Lantbrukskredit. Staten bör överväga en försäljning av sina aktier i bolaget.

4.9.2 Nuvarande verksamhet

Lantbrukskredit AB bildades 1980 genom en sammanslagning av Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB. Lantbrukskredit ägs till hälften av staten, 30 procent av Lantbrukarnas Riksförbund, 10 procent av kooperativa Förbundet och 10 procent av samkredit AB. Företagets administration sköts av Hypoteksbanken. Företagets huvudsakliga uppgift är att ge långfristiga lån till finansiering av näringsföretag vilkas verksamhet avser förädling eller distibution av från produkter jordbruket, skogsbruket och deras binäringar.

Upplåningen har i huvudsak skett mot revers hos AP-fonden men även förlagslån förekommer.

Hi1j.kr. 1988 1987 1986

Upplåning l 779 1 880 2 194 utlåning

Resultat före disp. o. skatt 33 10 22

Utestående kreditstock 1986 (2 351 milj.kr.) fördelad på olika kategorier av låntagare.

Hk: Procent

703 30

Övrigt

Distribution mm) 602 26 (lagercentraler, fryshus spannmål och förnödenheter mm) 341 15 (silos,kvarnar mm) 228 10 Köttprodukter (slakterier skogsprodukter mm) 245 10 (sågverk, brädgårdar tisk 120 5 Frukt, grönsaker, potatis, Mejeriprodukter 94 4 (mejerier, glasstabriker)

Ägg och fjäderfä

19 1 (slakterier, packerier)

vid utgången av 1988 till Aktiekapitalet uppgick Mkr och reservfonden till 5,5, Mkr. Garantifonden 20 uppgår till 75 Mkr.

4.9.3 Motiv för förslaget

verksamhet avser kreditgivning i Lantbrukskredits lån. som vi (avsnitt 3) närmare har form av tidigare utvecklat finns inte längre några näringspolitiska för staten att medverka till sådan kreditskäl annat motiv finns därmed inte för givning. Något av Lantbrukskredit än direkt statligt delägande dvs att staten skall se till mångfaldsargumentet, det finns manga aktörer på markatt tillräckligt naden.

De företag som är kunder hos Lantbrukskredit bör numera ha stora möjligheter att ordna sin finansiering på olika sätt. Industrikredit har möjligheter att ge krediter till företag i samtliga industrisektorer, även de sektorer som är Lantbrukskredits primära verksamhetsområde. Vi anser inte att Lantbrukskredits nuvarande verksamhet på något avgörande sätt bidrar till att öka mångfalden på marknaden. statens medverkan är enligt var uppfattning inte heller nödvändig för att bibehålla Lantbrukskredit som ett samägt institut. En annan ägarstruktur kan ge ett breddat verksamhetsområde och därmed öka konkurrensen på marknaden.

Staten bör mot bakgrund av vad vi anfört överväga en försäljning av sina aktier i Lantbrukskredit.

4.10 A2-fonderna: âterlånesysten

4.10.1 Slutsatser och förslag

som kreditmarknaden utvecklats är systemet med återlán obehövligt. Det bör avskaffas.

4.10.2 Nuvarande regler

De regler som gäller för återlån finns i återláneförordningen (1979:116).

Banker m.f1. får mot bevis om fullgjord avgiftsbetalning till försäkringen för tilläggspension bevilja återlån. Detta får ske med högst hälften av de avgifter som erlagts under närmaste året eller under de fem närmaste åren och med lägst 50 000 kr och högst 500 000 kr.

Den bank som lämnat återlån erhåller i motsvarande mån lån från Arofonden (refinansieringslån).

Räntesatsen för lån från fondstyrelser till bank skall motsvara räntesatsen för det senast i Sverige utgivna långfristiga statsobligationslanet. Utlaningsräntan på de återlan banken lämnar ligger normalt ett par procentenheter högre.

Någon villkorslös rätt till áterlån finns inte. Den lånesökandes kreditvärdighet bedöms först av banken.

För en låntagare är villkoren för återlån inte fördelaktigare än för andra banklån. Det ställs samma krav på säkerheter och återlånen är vanligtvis dyrare än vanliga banklån.

4.10.3 Motiv till förslagen

Bankernas benägenhet att refinansiera sin kreditgivning genom återlån i AP-fonden var beroende på läget på kreditmarknaden. Under kreditatstramning var kreditinstituten angelägna att utnyttja möjligheten till återlan även om nyutlaning till näringslivet inte fick äga rum. Lånen hade då karaktären av avlyft från gängse bankkrediter. Under perioder med god likviditet i banksystemet finns inte motsvarande anledning att att refinansiera utlaningen.

Vi anser att avregleringarna på kreditmarknaden på ett avgörande sätt har ändrat förutsättningarna för systemet med aterlån. Även statistiken visar på ett klart minskat intresse för aterlanen. volymen på refinansieringslånen har minskat under 1980-talet från 13 miljarder kr. år 1982 till 1,7 miljarder kr. i juni 1988. Hot denna bakgrund anser vi att systemet med återlan inte längre fyller någon funktion och att det bör avskaffas.

4.11 småföretagsfonden

4.11.1 Slutsatser och förslag

småföretagsfonden bör ytterligare profilera den ursprungliga inriktningen dvs. att indirekt tillföra eget kapital på marknadsmässiga villkor till expansiva småföretag. Det sker genom att Småföretagsfonden fungerar som en av de uthålliga finansiärer som satsar kapital att förvaltas av kompetenta venture capitalföretag eller andra liknande riskkapitalbolag. smäföretagsfonden har redan nu stor frihet att skräddarsy lämpliga finansieringsformer för sådana placeringar. En fortsatt uppbyggnad av fondens kapitalbas bör ske genom att fonden tillförs ytterligare 200 mi1j.kr av de medel som frigörs när de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet upphör. Härigenom öppnas möjlighet att bilda och expandera ytterligare ett antal riskkapitalbolag med regional förankring men utan regionala begränsningar för sin verksamhet. Bl.a. skapas förutsättningar för att i samverkan med de regionala utvecklingsfonderna bilda utvecklingsfonderna närstående riskkapitalbolag.

småföretagsfondens administration bör frikopplas från Föreningsbankerna, så att fonden framstår som helt bankneutral.

4.ll.2 Nuvarande verksamhet

rör en utförligare beskrivning av smaföretagsfondens syfte och organisation m.m. hänvisas till prop. 1983/64:l35 s.l7l-177.

Småföretagsfonden inrättades år 1984. Den har finansierats inom ramen för ATP-systemet och tillfördes vid starten 100 milj.kr. Ytterligare 100 mi1j.kr tillfördes år 1987. .Avkastningen förs tillbaka till ATP-systemet.

Organisation

småföretagsfonden är en stiftelse. På av grundval riktlinjer som riksdagen har beslutat om, har regeringen inrättat fonden och fastställt stadgar. Fonden har en styrelse som utses av regeringen. Fran början knöts fonden administrativt till Investeringsbanken på så sätt att fonden mot ersättning utnyttjade bankens expertis och kansliresurser. vidare fanns en viss personalunion mellan fondens och bankens styrelser.

År 1987 upphörde den administrativa knytningen till Investeringsbanken. I stället gjordes ett liknande arrangemang med Föreningsbankernas bank.

Avkastningskrav

småföretagsfonden skall till AP-fondsystemet årligen överföra en real avkastning motsvarande en viss procent av nuvärdet av de medel som tillförts fonden från AP-fondsystemet. Hed nuvärde avses en uppräkning enligt konsumentindex. För de första tre aren är procentsatsen 1 procent och för de därpå följande tre åren 2 procent. Därefter är procentsatsen 3 procent.

Hotivet för en av avkastupptrappningsperiod ningskravet är att fondens inriktning skall vara

sådan att huvuddelen av avkastningen inte sker i form av utdelning utan i form av värdetillväxt. Det tar erfarenhetsmässigt längre tid innan värdetillväxten kan realiseras.

Placering av nedel

Förvaltningen av småföretagsfonden skall syfta till god avkastning, langsiktighet och riskspridning.

Småföretagsfondens huvudinriktning är att finansiera sådana investment- och utvecklingsbolag, som i sin tur är inriktade på att göra placeringar av riskkapital i företag inom småföretagssektorn. Fonden är dock oförhindrad att göra placeringar även i andra icke börsnoterade företag.

Småföretagsfonden får placera sina medel

- i svenska aktier som inte är inregistrerade vid Stockholms fondbörs

- i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av svenska aktiebolag, vars aktier inte är inregistrerade vid stockholms fondbörs

- som andelar i svenska kommanditbolag

- som i svenska ekonomiska förlagsinsatser föreningar

- som lån till andra svenska företag än svenska aktiebolag vars aktier är inregistrerade vid stockholms fondbörs

småföretagsfondens huvudinriktning skall vara att begränsa sin ägarandel till en minoritetspost i resp. företag. Några särskilda begränsningsregler i detta avseende finns dock inte.

Frågan om Smaföretagsfonden skall inneha styrelse» plats i de delägda företagen får bedömas i varje särskilt fall av fonden i samverkan med det aktuella företaget.

omfattning av verksamheten

Vid utgången av år 1988 hade smaföretagsfonden ägarengagemang i 14 företag, varav de flesta var av karaktären regionala utvecklingsbolag. Det bokförda värdet av aktierna i de 14 företagen var 68,5 mi1j.kr. Därutöver hade fonden placerat i konvertibla skuldebrev till ett bokfört värde på 18 mi1j.kr. Under år 1988 gjordes nya placeringar på ca 21 mi1j.kr. i fyra företag.

4.11.3 Motiv till förslagen

Vi har tidigare (avsnitt 3.5.3) närmare behandlat behovet av att staten medverkar till att riskkapital i lämplig form kanaliseras till vissa delar av smaföretagssektorn. Vi framhöll i det sammanhanget, att detta borde ske i sådana former som utnyttjar den privata riskkapitalmarknadens starka sidor. statlig riskkapitalverksamhet borde utformas med utgångspunkten att framgångar hos venture capitalföretag främst hänger samman med kompetensen och de personliga egenskaperna hos venture capitalföreo

ledare och med uthålliga finansiärer. Småtagens kan därvid fungera som en sådan företagsfonden uthållig finansiär.

Under de senaste åren har småföretagsfonden i ökad utsträckning gjort direkta placeringar i småföretag. Fonden har således vridit över sin verksamhet mot att delvis själv fungera som venture capitalföretag. En sådan tyngdpunktsförskjutning ställer krav på att särskild kompetens att driva venture capitalverksamhet byggs upp inom fonden. Att göra det inom ramen för en statlig stiftelse kan vara svårt. vi förordar därför att småföretagsfonden återgår till den ursprungliga inriktningen av verksamheten. Höjatt göra direktinvesteringar bör utligheterna främst i kombination med att t.ex. något av nyttjas som delägs av fonden gör en riskkapitalbolagen och tar huvudansvaret för investeringar. placering En koncentration av fondens ledningsresurser kan då ske till att bygga upp kompetens att finna lämpliga i baserade riskkapitalbolag. I partners regionalt det avseendet bör fondens ledning arbeta aktivt och ta initiativ till sådana samarbetsprojekt. vi räknar med att en samverkan skall ske med bl.a. regionala utvecklingsfonder och utvecklingsfonderna närstående riskkapitalbolag.

Nuvarande regler ger småföretagsfonden stora möjligheter att skräddarsy lämpliga former för sina vi ser därför inget behov att föreslå placeringar. några förändringar i detta avseende.

Våra förslag om de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet innebär att fonderna ges möjlighet att gå in som delägare i riskkapitalbolag. Vi anser det vara mycket angeläget, att det finns många olika oberoende aktörer på riskkapitalmarknaden. Av det skälet bör en del av de resurser

som frigörs när de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet upphör kanaliseras till riskkapitalbolag med regional förankring genom att småföretagesfondens finansieringskapacitet ökas. Vi föreslår att 200 milj.kr. av det belopp som frigörs från utvecklingsfonderna tillförs Småföretagsfonden.

För att säkerställa sin förmåga att löpande betala avkastning har småföretagsfonden valt att hålla en relativt hög likviditet. Vår bedömning är att en viss justering av avkastningsbestämmelserna bör göras beträffande det nya kapitaltillskottet så att fonden verkligen kan fylla sin roll som långsiktigt uthållig finansiär. Utan att avkastningskraven förändras bör en möjlighet finnas för fonden att skjuta upp betalning av årligt avkastningsbelopp i högst tio år. under tiden ackumuleras ränta på den uppskjutna betalningen efter samma principer som gäller för avkastningen i övrigt, dvs. 3 procent real ränta.

småföretagsfondens administration är för närvarande knuten till Föreningsbankernas bank. Hed den utökning av fondens verksamhet och det arbetssätt som vi förordar, är det lämpligt att fonden bygger upp ett eget kansli. Det är också angeläget att fonden framstår som helt bankneutral. Detta behov blir ännu mer uttalat, om bankkoncerner i framtiden ges möjlighet att genom egna kapitalmarknadsbolag driva riskkapitalverksamhet på det sätt kreditmarknadskommittén har föreslagit.

vi vill i detta sammanhang också beröra de förslag som förts fram att genom t.ex. skattelättnader stimulera privat kapital att söka sig till venture capitalmarknaden. samma syfte kan enligt vår mening 1 viss utsträckning nås genom att det inom gällande ramar utformas finansieringspaket från Småföretags-

IM

fonden, som samtidigt kan göra det lockande för privata investerare att satsa kapital i gemensamma projekt. Vi återkommer i det följande till skattefrågorna.

4.12 Norrlandsfonden

4.l2.1 slutsatser och förslag

Norrlandsfonden bör få möjlighet att göra riskkapitalsatsningar i samma former som Småföretagsfonden. Den nuvarande finansieringsverksamheten bör snarast vridas över mot ren riskkapitalfinansiering så att Norrlandsfrågorna får samma verksamhet som Småföretagsfonden, men med speciell inriktning på Norrland. Liksom för Småföretagsfonden bör ett avkastningskrav fastställas för Norrlandsfonden. Detta bör av _ regionalpolitiska käl sättas lägre, nämligen att bevara det reala värdet på kapitalet.

4.l2.2 Nuvarande verksamhet

Norrlandsfonden är en stiftelse, som bildades av staten år 1961 (prop. 1961:77, SU 89, rskr 233). Fonden har till uppgift att i de fyra nordligaste länen främja näringslivets utveckling. särskild uppmärksamhet skall ägnas Norrbottens län och inlandskommunerna. Verksamheten regleras av stadgar som fastställs av regeringen.

Norrlandsfonden skall ta initiativ till och stödja industriellt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar och forskning av betydelse för näringslivet inom fondens verksamhetsområde. vidare kan fonden stödja industriell etablering och utbyggnad.

rinansieringsformer

Norrlandsfonden kan delta i finansieringen av - och utredningar, inventeringar forskning genom * bidrag * lån med återbetalvillkorlig ningsskyldighet * medelstillskott med återbetalning i form av royalty - industriellt utvecklingsarbete genom * lan med eller utan villkorlig återbetalningsskyldighet * konvertibla skuldebrev * skuldebrev med optionsrätt * medelstillskott med i form återbetalning av royalty * lånegaranti * förlustgaranti - industriell och etablering utbyggnad genom * lån * lånegaranti

Organisation

Norrlandsfonden har sitt kansli med ca 15 anställda i Luleå. styrelsen består av nio ledamöter samt det antal suppleanter som regeringen bestämmer. Regeringen utser ordförande och ytterligare fyra ledamöter. vart och ett av landstingen i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län utser en ledamot.

stiftelsekapital

Norrlandsfonden har byggts upp med medelstillskott först från LKAB:s vinstmedel, därefter direkt över statsbudgeten. sedan år 1985 har inge nya medelstillskott skett. vid utgången av år 1988 uppgick det redovisade stiftelsekapitalet till 347 milj.kr.

Omfattning

verksamheten år 1988 framgår av följande tabell.

Ändamål Ant Kreditformer, milj. kr. Summa Bidrag Bor- Lån Lån m. Egna gen villk proj återb.

Forskning 1 0,1 0,1 - - - -

Egna projekt samt utredn. o. 11 3,0 0,9 - inventeringar 0,2 1,9 Industriellt utvecklingserb 61 74,6 - 0,3 3,4 70,9 - Industriell 32 61,4 - 5,2 56,2 - utbyggnad Summa 105 139,1 1,0 5,5 59,6 71,1 1,9

Den 31 december 1988 uppgick utestående lån till 198 mi1j.kr. och utestående lån med villkorlig

H0

återbetalningsskyldighet till 49 milj.kr. Likvida medel disponibla för nya engagemang uppgick till 130 milj.kr.

4.l2.3 Motiv för förslagen

Norrlandsfondens nuvarande verksamhet sammanfaller i stort sett med de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet. samma motiv som anfördes för att denna skall förändras kan alltså anföras beträffande Norrlandsfonden. De skäl som vi tidigare redovisat för att bygga ut smaföretagsfondens verksamhet gäller i hög grad de nordligaste länen och inlandet. Vi föreslår därför att Norrlandsfondens verksamhet snarast vrids över mot ren riskfinansiering i de former och med det arbetssätt som Smaföretagsfonden använder. samtidigt kan det vara befogat att bibehålla möjligheten att använda nuvarande finansieringsformer i begränsad omfattning. Pa så sätt säkerställs att det i de regionalpolitiskt prioriterade nordligaste länen finns kvar möjlighet till viss statlig projektfinansiering, när de regionala utvecklingsfondernas utlaningsverksamhet upphör.

För närvarande finns inget klart uttalat förräntningskrav på Norrlandsfonden. Bl.a. med hänsyn till den förändrade Verksamhetsinriktning som vi föreslår, bör ett sådant krav preciseras. Detta bör av regionalpolitiska skäl sättas lägre än för småföretagsfonden. Vi föreslar att det formuleras så att Norrlandsfonden skall bevara det reala värdet på sitt nuvarande kapital.

4.13 röretagskapital AB

4.13.l Slutsatser och förslag

Vår bedömning är att Företagskapitel är ett framgångsrikt venture capitalföretag. Eftersom det är angeläget att det finns många oberoende aktörer på riskkapitalmarknaden för onoterade företag, finns det ingen anledning för staten att nu avveckla sitt ägarengagemang i bolaget. Det bör dock närmare övervägas om staten skall utöva sitt ägarskap direkt genom finansdepartementet eller om statens aktier bör överlåtas till Småföretagsfonden.

4.l3.2 Nuvarande verksamhet

En utförligare beskrivning av Företagskapitals verksamhet finns i Teknikcentrums rapport, som ingår som en del i betänkandet (SOU 1989:25) Rapporter till finansieringsutredningen.

Företagskapital bildades som ett kreditaktiebolag i enlighet med ett avtal ar 1972 mellan staten och affärbankerna (prop. 1972:101, NU 44, rskr 265). Aktiekapitalet uppgår till 20 milj.kr. och reservfonden till 4 milj.kr. Bolaget ägs till hälften av staten genom finansdepartementet och till hälften av affärsbankerna. styrelsen består av tio ledamöter och högst tio suppleanter. Staten och bankerna utser hälften vardera. Ordförande utses av regeringen. Bolaget, som har fyra anställda, har sitt säte i stockholm. Verksamheten har ingen geografisk begränsning.

är att medverka vid finansieringen Bolagets uppgift av mindre och medelstora företag genom förvärv av av aktier eller liknande rättigminoritetsposter heter. kan också lämna krediter och Företagskapital ställa Investeringsbanken och Företagsgarantier. är de enda kreditaktiebolag som har rätt att kapital förvärva aktier och andelar i finansieringssyfte.

Under sin verksamhetsperiod har Företagskapital varit i totalt 38 företag. Av dessa har engagerat blivit börs- eller OTC-noterade. De flesta av fyra hade varit verksamma ett antal år när företagen blev delägare eller engagerade sig Företagskapital annat sätt. vid slutet av år 1987 bestod Förepå av 14 företag. Sedan år 1982 tagskapitals portfölj lämnar utdelning till ägarna. substansvärdet bolaget beräknas av nu uppgå till ca 70 milj.kr. bolaget Under 1977-88 har det periodiserade resultatet efter kundförluster inklusive upparbetade reserver uppgått till ca 25 per år på det av ägarna satsade procent kapitalet.

4.13.3 Motiv för förslagen

till att Företagskapital startades var Bakgrunden att de svenska affärsbankerna i början av 1970-talet visade intresse av att bilda riskkapitalbolag inriktade minoritetsposter efter amerikansk på förebild. Detta var dock inte möjligt med hänsyn

till gällande banklagstiftning. överläggningar mellan bankerna och ledde till att det regeringen kreditaktiebolaget Företagskapital bildades. nya

Företagskapitals verksamhet sedan starten år 1973 visar att det behövs lång tid för att resultaten av venture capitalverksamhet skall visa sig. samtidigt är bolaget ett exempel på att det går att driva sådan riskkapitalverksamhet lönsamt, om man har tillräcklig uthållighet.

som vi tidigare har framhållit, är det angeläget att det finns många olika oberoende aktörer på riskkapitalmarknaden för små och medelstora företag. Vi bedömer att statens delägande i Företagskapital har stor betydelse för sammanhållningen av den nuvarande ägarkretsen i bolaget. Hot denna bakgrund ser vi ingen anledning att nu avveckla statens ägarengagemang i bolaget. Vi har dock noterat att frågan kan komma i ett annat läge om kreditmarknadskommitténs förslag genomförs, så att bankkoncerner får rätt att genom kreditmarknadsbolag driva egen riskkapitalverksamhet. Detta kan påverka bankernas intresse för fortsatt samverkan med staten i ägarkonsortiet för Företagskapital.

Även om det ligger något utanför våra utredningsdirektiv vill vi väcka frågan om staten i fortsättningen skall äga aktierna i röretagskapital direkt genom finansdepartementet. om t.ex. småföretagsfonden i stället övertog aktierna, skulle det skapas förutsättningar att i framtiden mer smidigt förändra omfattningen av ägandet i bolaget utifrån skiftande affärsmässiga förhållanden.

U4

4.14 rann Interactor

4.14.l slutsatser och förslag

Ett breddat ägande av Temu Interactor bör eftersträvas. samtidigt bör det närmare övervägas om staten skall utöva sitt ägarskap direkt genom industridepartementet eller om statens aktier bör överlåtas till småföretagsfonden och/eller Norrlandsfonden.

4.l4.2 Nuvarande verksamhet

remu Interactor bildades år 1984 genom en sammanslagning av de tre TEHU-bolagen. Dessa hade startat sin verksamhet år 1981 efter beslut av riksdagen år 1979 (NU 1978/79:54, rskr 415). Temu Interactor, som har fyra anställda, är lokaliserat till Östersund. Efter att tidigare varit inriktat teknikupphandling fick Temu Interactor under år på 1988 en delvis ny verksamhetsinriktning, nämligen att med landets universitet och högskolor som teknologibas identifiera och analysera kommersiellt resultat av forsknings- och utveckutvecklingsbara lingsprojekt.

Bolaget skall vidare medverka till att projektresultatet av detta slag utvecklas till svenska tekniska produkter och tjänster. som kan tillverkas

och marknadsföras av företag i de fyra nordiska länen. Bolaget skall dessutom kunna medverka med riskfinansiering i projekt eller företag om så erfordras.

Bolagets affärsidé är att erbjuda kvalificerade tjänster för projektledning etc. i kombination med riskfinansiering. Det är sålunda ett specialiserat tjänsteproducerande riskkapitalbolag med inriktning på förstärkning av engagemangsföretagens ledningsfunktioner.

Det är ännu för tidigt att redovisa nagra erfarenheter

av den nya verksamhetsinriktningen.

Bolaget har ett eget kapital på 16 milj.kr.

Samtliga aktier i bolaget ägs av staten genom industridepartementet.

4.14.3 Motiv för vara förslag

Temu Interactor kan numera karaktäriseras delvis som ett riskkapitalbolag med regional förankring men utan regional begränsning av verksamheten.

var bedömning är att ägaren (staten) givit bolaget uppgiften att med en svag kapitalbas verka inom den svåraste delen av venture capitalmarknaden, nämligen den mycket tidiga startfasen. Förutsättningarna för överlevnad utan breddning av kapitalbasen är således små. Hot bakgrund av vara förslag i övrigt, bör Temu Interactor söka bredda sin kapitalbas genom finansiering från t.ex. regionala utvecklingsfonder, småföretagsfonden och Norrlandsfonden eller privata investerare. om det visar sig nödvändigt för att uppnå

en sådan breddning av kapitalbasen, bör verksamhetsinriktningen kunna anpassas så att engagemang med olika risknivå blandas. skulle det visa sig att Temu Interactor inte kan åstadkomma den föreslagna breddningen av ägandet bör bolagets nuvarande affäridê helt omprövas.

Hot bakgrund av vad vi tidigare anfört om lämpliga former att bedriva statlig riskkapitalverksamhet, anser vi det olämpligt att ett bolag med denna karaktär helt ägs av staten genom industridepartementet. En ägarbreddning som tillför bolaget kompetens inom verksamhetsområdet bör eftersträvas. Även ett fortsatt statligt delägande bör organiseras i annan form än direkt genom ett departement, så att en smidig anpassning av omfattningen av ägandet kan ske efter skiftande affärsmässiga förutsättningar. Det bör därför närmare övervägas om statens aktier bör överlåtas till småföretagsfonden och/eller Norrlandsfonden.

4.15 Förvärv av egna aktier

4.15.l slutsatser och förslag

Det bör undersökas närmare om aktiebolag bör ges vissa möjligheter att förvärva egna aktier. Det skulle förbättra förutsättningarna för minoritetsinvesteringar genom att öppna ytterligare en utgångsmöjlighet.

4.l5.2 Nuvarande regler

I aktiebolagslagen (1975:1385) finns ett förbud för aktiebolag att förvärva eller som pant ta emot egna aktier.Ett sådant förbud beror i första hand på hänsynen till bolagets fordringsägare. Om bolaget tillåts köpa egna aktier, kan det ha samma verkan som en återbetalning till aktieägarna i samband med nedsättning av aktiekapitalet. Grundsatsen att aktieägarna har rätt till lika förmåner i bolaget kan också komma i fara, nämligen om köpeskillingen är högre än aktiernas verkliga värde. Slutligen kan bolaget genom köp av egna aktier påverka kurssättningen på aktierna och därmed göra spekulationsaffärer möjliga.

4.1S.3 Hotiv för förslagen

vi har tidigare konstaterat att intresset från riskkapitalbolag att göra minoritetsplaceringar har

minskat. Tyngdpunktsförskjutningen mot majoritetsinvesteringar beror bl.a. på att en majoritetspost är lättare att avyttra än en minoritetspost.

Om portföljföretaget självt, inom vissa gränser, kunde få förvärva investerarens minoritetspost, skulle ytterligare exitmöjligheter öppnas för denne.så är fallet i USA. Även inom EG finns ett förslag att EG-företag skall få äga maximalt 10 procent av den egna aktiesktocken. Köpen skall göras med disponibla vinstmedel och de egna aktierna berättigar inte företaget till någon rösträtt.

Ägarutredningen har i sitt betänkande (SOU 1988:38)

Ägande och inflytande i svenkt näringsliv från andra utgångspunkter aktualiserat frågan om förvärv av egna aktier. Utredningen understryker att en eventuell möjlighet för svenska företag att återköpa egna aktier inte får ges en sådan utformning att ägarnas möjlighet till övervakning av företagens verksamhet därigenom försämras.

vi föreslår mot denna bakgrund att det undersöks närmare om aktiebolag kan ges vissa möjligheter att förvärva egna aktier. från våra utgångspunkter vill vi tillstyrka att sådana möjligheter öppnas.

4.16 aktiefonder son är helt inriktade på onoterade aktier

4.16.l slutsatser och förslag

Aktiefonder bör få möjlighet att placera hela sitt kapital i onoterade aktier.

Rätten till inlösen av fondandelar bör för denna typ av aktiefonder tas bort och istället bör en handel med andelar ske.

4.16.2 Nuvarande regler

Hed aktiefond menas en, huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper bestående fond son uppkonnit fran allnänheten och son ägs genom kapitaltillskott av dem som tillskjutit kapital.

Aktiefonden förvaltas av ett fondbolag i vars verksamhet ingår försäljning och inlösen av fondens andelar.

För aktiefondsverksanhet krävs tillstånd från bankinspektionen.

I aktiefondslagen (srs 1974:931) finns de bestämmelser som gäller för aktiefonder.

Innehavet av onoterade aktier får uppgå till högst 10 procent av fondens värde. Värdet av fondens OTC-aktier får inte, tillsammans ned de värdepapper son omfattas av tloprocentsgränsen, överstiga 30 procent av fondens värde.

rondbolaget skall tillse att aktiefond får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

I aktiefond får inte ingå mer än fem procent av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag.

Om en fondandelsägare begär inlösen av en fondandel skall inlösen ske omedelbart med medel ur aktiefonden.

4.l6.3 Motiv för förslagen

Vi har tidigare (avsnitt 3.5.3) redogjort för behovet av riskkapital. var bedömning är att det även i fortsättningen behövs särskilda åtgärder för att tillräcklig mängd riskkapital i lämplig form skall kanaliseras till småföretagssektorn. Det föreligger en brist på minoritetskapital bl.a. på grund av det ökade intresset hos riskkapitalbolagen för majoritetsinvesteringar.

Ett sätt att öka tillgången på minoritetskapital är att göra det möjligt att bilda aktiefonder som är särskilt inriktade på aktier i onoterade företag. Nuvarande lagregler hindrar aktiefonderna att mer än en begränsad del av fondens värde i placera onoterade företag. skälen till detta är att inte utsätta spararnas medel för ett alltför stort risktagande samt att rätten till inlösen av fondandelar ställer krav på att snabbt kunna omvandla tillgångarna till likvida medel. Vi anser

att det bör ankomma på fondbolaget att upplysa om den högre risknivån och den längre tidshorisont som är förknippad med en fond enbart inriktad på onoterade företag.

I stället för rätt till inlösen bör det i sådana fonder ske en handel med andelar. Fondbolaget bör därvid fungera som market-maker för sådan handel.

För de företag som ingår i en aktiefond bör fondbolaget även kunna bidra till att personer med lämplig erfarenhet ingår styrelsen och därmed öka företagets förutsättningar att utvecklas.

R2

5 EG-ASPEKTER

I vårt uppdrag ingår även att undersöka vilken som råder inom EG på vårt utgemensam ordning och i våra förslag ta tillvara de redningsområde till harmonisering som finns. möjigheter

De vi lämnar, och som skall ställas mot de förslag och direktiv som gäller inom EG, är: regler

- Bidrag för att täcka kostnader för teknisk och utveckling i de tidiga skedena forskning i den tekniska utvecklingsprocessen.

- Riskgarantier för att täcka tekniska och/eller kommersiella risker i avgränsade projekt i teknikbaserade företag.

- Riskkapital

- smáföretagsfonden genom

- de utvecklingsfonderna. genom regionala

Bidrag

Bidrag till forskning och utveckling.

De om bidrag till teknisk forskning och förslag som vi tidigare redogjort för (avsnitt utveckling 4.2) innebär i huvudsak att STU lämnar stöd i form av rena bidrag och att stödandelen kan variera i

större utsträckning än i dag. stödet avser projekt med hög risk och som befinner sig i ett tidigt skede av den tekniska utvecklingsprocessen.

vad gäller enskilda staters stöd till forskning och utveckling har EG-kommissionen traditionellt haft en positiv inställning.

Stöd till forskning och utveckling accepteras om det inte stör eller hotar att störa konkurrensen genom att gynna ett företag eller produktionen av vissa varor. EG-kommissionen tar ställning till vilken stödandel som är acceptabel från fall till fall.

I allmänhet skall grundläggande industriell forskning kvalificera för en högre stödandel än för tillämpad forskning och utveckling. Hed hänsyn till detta och under förutsättning att det mottagande företaget har satsat betydande egna resurser i bör stödandelen generellt sett inte projektet överstiga 50 procent av projektets bruttokostnader. En högre stödandel kan komma ifråga om projektet t.ex. är förknippat med en mycket hög risk. Tillgängligheten till projektets forsknings- och utvecklingsresultaten är också betydelsefull vid bestänmandet av acceptabel stödandel. särskild hänsyn tas även till om stödet är riktat till småoch medelstora företag. En högre stödandel kan då komma ifråga. stödandelen får dock aldrig bli så hög att det minskar det stödmottagande företagets ansvar för projektet i fråga.

Riskgarantier

I avsnitt 4.3 har vi redogjort för vårt förslag om riskgarantier.systenet med statliga riskgarantier

R4

till tekniska och/eller kommersiella risker i avgränsade projekt i teknikbaserade företag är avsett att vara självbärande över en längre period.

Vi har inte funnit något ställningstagande från EG i denna fråga. Däremot har EFTA i sina rekommendationer ansett att ett garantisystem som på lång sikt täcker sina egna kostnader med garantipremier inte är att betrakta som ett statligt stöd. EFTA har strävat efter att anspassa sina rekommendationer till motsvarande EG-regler eller direktiv.

Riskkapital

Vi har i avsnitt 4.4 och 4.12 föreslagit att de regionala utvecklingsfonderna och småföretagsfonden skall kunna göra satsningar i riskkapitalbolag. Avsikten är att medlen skall ge en avkastning och att placeringarna skall göras på kommersiella grunder.

Ett köp, helt eller delvis, av ett existerande företag, utan något tillskott av nytt kapital, betraktas inte av EG som ett statligt stöd till företaget.

Inte heller anses det som ett statligt stöd när staten tillskjuter nytt kapital till ett företag på samma grunder som en privat investerare som arbetar under normala marknadsbetingelser. Ett exempel på detta kan vara när företagets utvecklingspotential är sådan att kapitaltillskottet visserligen är förknippad med en särskild risk men som sannolikt kommer att löna sig på lång sikt.

När nytt kapital däremot tillskjuts på en för en privat investerare kommersiellt oacceptabel grund,

är det däremot att betrakta som statligt stöd och kräver en notifiering till EG-kommissionen.

vi anser att jämförelsen mellan våra förslag och gällande regler och direktiv inom EG visar att de i allt väsentligt stämmer överens.

6 STATSFINANSIELLA ASPEKTER

En översiktlig bedömning av de statsfinansiella effekterna av våra förslag redovisas i följande sammanställning. Belopp i ni1j.kr årlig engångseffekt effekt Hinskad belastni

33 statsbudgeten

Regionala utvecklingsfonder -återföring av lånefonder(brutto) 250 2 500 -minskade statsbidrag 10 Industrifonden -återföring av stiftelsekapital 130 1 300 Summa minskad belastning 390 Ökad belastni

gä statsbudgeten

Regionala utvecklingsfonder -garnntiinfrianden 15 -starta-eget-stipendium k5 -kvarstående stiftelsekapital (ned avkastningskrav)

årlig engångseffekt effekt

STUlIndustrifonden

återbetalningar 30 -slopade

-ökad volym (inkl. bidrag till garanti avgifter, starta- 100 eget-stipendium) - 200 Småföretagsfonden

190 800 Summa ökad belastning

Totalt reformut e -bör i Euvudsak användas till åtgärder för kompetens- och 200 kunskapshöjning

Till detta skall läggas den ökade kapitalavtill av ägarförändringen av kastningen följd Det egna kapitalet i Investeringsbanken. justerade banken till ca 2,2 miljarder kr. varje uppgår förbättring av avkastningen innebär procentenhets således 22 mi1j.kr.

Beräkningsunderlag

i sammanställningen är översiktligt Beräkningarna för att en bild av storleksordningen på de gjorda ge effekterna av vara förslag. Her statsfinansiella maste göras på grundval av detaljerade beräkningar sådant som normalt används i den statliga underlag

budgetprocessen.

R8

Regionala utvecklingsfonder

Det sammanlagda fondkapitalet uppgår till ca 2,5 kr. Den årliga budgeteffekten beräknas miljarder schablonmässigt till 10 procent av engångsbeloppet och motsvarar minskade upplåningskostnader för staten.

om finansieringsverksamheten omstruktureras, kan också en del av det årliga statliga administrationsanslaget till utvecklingsfonderna slopas. De totala statliga bidragen till administration, företagsservice och strategisk företagsutveckling uppgår till ca 130 milj.kr per år. Vi bedömer en minskning i storleksordningen 10 milj.kr vara rimlig.

Beräkningsmetoden för kostnader för garantiinfrianden och starta-eget-stipendier har vi tidigare redovisat (avsnitt 4.4 och 4.5).

På det kvarstående stiftelsekapitalet, som är avsett för delägande i riskkapitalbolag, ställs det av- Därför uppkommer ingen årlig budkastningskrav. för staten. Under de första åren getbelastning kommer dock inbetalningar att ske till följd av inga avkastningskravet.

statens efterborgen för de regionala utvecklingsfondernas garantier kommer sannolikt inte att innebära några utbetalningar över statsbudgeten.

STU/Industrifonden

Det bokförda stiftelsekapitalet hos Industrifonden till ca 1,1 miljarder kr. Enligt fonden är uppgår de tillämpade redovisningsprinciperna extremt försiktiga. således finns en värderegleringsreserv på

438 milj.kr. som motsvarar hela beloppet av utbetalade bidrag mot royalty. Däremot upptas utbetalade villkorslån (228 mi1j.kr.) i sin helhet som säkra fordringar. Hot denna bakgrund har vi beräknat värdet på stiftelsekapitalet till ca 1,3 miljarder kr. Den årliga budgeteffekten beräknas på samma sätt som för de regionala utvecklingsfonderna.

Ett slopande av den villkorliga återbetalningsskyldigheten för STU-stöd beräknas innebära ett bortfall av intäkter på ca 30 milj.kr per budgetår.

För de nya ändamålen inom STU/Industrifondens verksamhet som vi föreslår, beräknar vi ett anslagsbehov på i storleksordningen 100 milj.kr. Detta bör ge möjlighet även till viss volymökning av nuvarande verksamhet.

De sammanlagda administrativa kostnaderna minskas till följd av att systemet med villkorlig återbetalning slopas. En övergång till myndighetsform för industrifondens verksamhet innebär dock, att administrationen belastar statsbudgeten i stället för som nu avkastningen på fondkapitalet.

småföretagsfonden

Eftersom avkastningen ställs på det föreslagna medelstillskottet/lånet till Småföretagsfonden, innebär det på sikt ingen årlig budgetbelastning för staten. Under de första åren kommer dock inga inbetalningar att ske från fonden till staten.

nefornutrynne

Vi anser att det som reformutrymme skapas genom våra förslag i huvudsak bör för utnyttjas åtgärder som höjer kompetensen och kunskaperna i småföretagen. Det är naturligt att räkna med att de regionala utvecklingsfonderna kommer att vara viktiga instrument i den verksamheten.

Bilaga

Kommittédirektiv

Dir. l988:8

Inriktning och behov av statligt finansiellt företags-

stöd Dir l9K8:8 Beslut vid regeringsszimmzmtráide IQXX-Ufl-IZ. Chefen för induslridepairlementetet. statsradet Peterson. anför.

Mitt förslag Jag föreslar att en särskild utredare tillkallas för att utreda inriktning och behov av statligt finansiellt företagsstöd. Utredningens huvuduppgift iir att föresla atgärder som behovsanpasszir. effektiviserar och förenklar det statliga Finansiella företagsstödet. Som grund för dessa förslag skall utredaren: - kartlägga näringslivets behov av och tillgang till externt kapital. - analysera brister i den externa kapitalförsörjningen och hur effektivt det statliga finansiella företagsstödet bidrar till att avhjälpa dessa brister. analysera effektiviteten i det statliga: finansiella stödet bl. a. med avseende pa eventuellt administrativt dubbclarbete och om stöden nar avsedda mzilgrupper.

Näringspolitikens och de statliga finansiella stödens framväxt och mrnyelse Nüringspolitiken etablerades under l96il-talet. l ett första skede dominerade regionalpolitiska problem och fragor om företagens lokalisering samt samhällets stöd till forskning och utveckling. Bilden komplicerades avsevärt vid mitten av 1970-talet bl. a. som en följd av den första oljekrisen och de dramatiska strukturkriser som drabbade vi-

tala delar .n tlet sxenska nanngslivct. För att Linderláittai nodvantliga oinstallningar l socialt .icceivtzilvla l(1lIllLl' startades flera naringspolitiska program. Riksdagen bmiliade dessutom stod rlirc/tl till enskilda loretag. Under aren 1975-1981 ontfattaittle stödinsatser i krisdrabbade företag gjordes mycket och branscher. De sannmainlatgdat nettokcistnzitlernzi som ar ett matt pa de statslinzinsiellai kostnaderna for utbetalda bidrag. lan. garantier OClI aktieka- - under 1975/76-1981/33 till pital uppgick budgetaren sammantaget drygt (10 miljarder kronor (i 1980 ars penningvärdel. Knappt hälften av denna summa har tillfallit enbart varven.

Kritiken mot stöd till kristöretzig och krisbranscher växte. Den s. k. industristödsutredningen konstaterande i sitt lvetáinkzinde (SOU 1981:72) Att avveckla en kortsiktig stödptwlitik. att krispolitiken inte hade bidragit till att stärka svensk industris konkurrenskraft. Banker och tidigare långsiktigt agare lvehtävde inte ta de fulla konsekvenserna av de stora förlusterna. Spelreglerna pa marknaden och förhzillzintlet mellan staten och näringslivet paverkades negativt enligt utredningens bedömning. Llnderskottet i statsbudgeten ökade till en oacceptabel niva och den svenskan industriproduktiotten stagncrade. Svensk ekonomi var i twbalzins. Efter hösten 1982 devalverades den svenska kronan med regeringsskiftet lö “r och ett omfattande investeringsprogram startades i syfte att förbättra den svenska industrins tillväxt och långsiktiga konkurrenskraft. Regeringen föreslog vidare besparingar. inte minst vad gäller stöd direkt till enskilda företag. för att minska budgetunderskottet. Detta var bakgrunden till den camläggning av näringspolitiken som skedde efter regeringsskiftet ar 1982. De riktlinjer som sedan dess varit vägledande för statens vid krisfall restriktiv inställning till agerande präglas av en mycket krav pa stöd till enskilda företag. lnsatserna har istället styrts mot stöd för att och i berörda regioner i syfte att skapa nya arbetstillfällen utveckling och därmed värna om bygga upp en långsiktigt bärkraftig näringsstruktur den enskilda människans trygghet. Antalet har under senare är reducerats och villkoren för stöd stödprogrant har förändrats. Orsakerna härtill är dels att vissa program inte befunnits ge avsedd effekt. dels att olika atgärder vilket orsakat en lagrats pa varandra brist pa samordning och överblick som i sig har minskat stödets effektivitet. Antalet stödformer inom dc olika programmen har däremot inte minskat. Det iir svart att överblicka alla olika typer av stöd och vilka regler som gäller.

Vidare finns det tecken pa att stödet inte alltid nar de företag som avsetts.

Av en konsuitstudie. som industridepartementet lät genomföra är 1984. framgick att framför allt de mindre företagen inte natts av stöden i den omfattning som avsetts. Situationen har förbättrats genom den förändrade inriktning som näringshar fatt under de senaste aren. Utifran företagens synvinkel. torde politiken

dock mangfalden av program och stodorgain under olika huiudtitlar i statsbudgeten men med delvis samma aimhitioiter. fortfarande bidra till att göra systemet svartillgåingligt och mindre effektivt. Som redovisades i den naringspolitiska propositionen (prop. lUHltx37i7-ll bor saledes den generella inriktningen vara att :intalct och stödlormer Förre program begränsas. generaldirektören vid statens industriverk. Eric Pettersson. har pa regeringens uppdrag skisserat sadana vilka redovisats möjliga föriittdiiiigar. i promemorian (Ds l 1985:5) stöd lndustripoliliskt nagra synpunkter pa förenklingar och effektivisering. Dessa ideer bör kunna tjäna som ett för utredunderlag ningen.

Utredningsuppdraget

Som aviserades i l987 ars föreslar nu att näringspolitiska proposition jag en särskild utredare tillkallas för att se över och behov av det statinriktning liga finansiella företagsstödet och ge förslag till effektivibehovsanpassning. sering och förenkling. Till för utredarens arbete bör ledning läggas följande.

Behovet av externt kapital

Svenskt näringsliv är inne i en fas av fortsatt snabb strukturomvandling. Speciellt kan noteras de stora koncernernas det stora internationalisering. antalet företagsförvärv. det stora antalet nyetableringar men även konkurser samt den allmänna förskjutningen mot en ökad andel service- och tjänsteproduktion. Den höga forsknings- och utvecklingsaktiviteten inom vissa branscher och företag har kraftigt ökat behoven av extern finansiering. Detta är lätt identifierbara förändringar som har medfört att dagens näringslivsstruktur skiljer sig väsentligt frän 1970-talets. Detta. i kombination med en allmän förstärkning av lönsamhet och konkurrenskraft. torde ha inneburit att näringslivets finansiella behov har förändrats sedan mitten av 1970-talet då huvuddelen av det statliga företagsstödet byggdes upp. Det bör vara en av för utredaren att hur nä-

huvuduppgifterna zinalvsera

ringslivets behov av extern finansiering har förändrats.

Tillgången till externt kapital

Under de senaste aren har situationen i för-

pa kapitalmarknaden grunden

ändrats. Tidigare styrdes kredimzurkrzcztlcn genom Dessa ransoneringar. ledde tidvis till att breda små och medelstora låntagargrupper. exempelvis företag och långsiktiga projekt hade svart att få sin Finansiering ordnad på kreditmarknaden. Under den senaste femarsperioden har kreditmarknaden genomgatt en kraftig förändring och effektivisering. iir i Riintesiittningen

har upphört. Kreditinstitut och vardepapprincip fri och ransoneringzirnzi pcrsmarknaden erbjuder nu företagen ett mer differentierat utbud av kapital än tidigare. Likasa har den svenska riskkapiiulmurknaden genomgatt en pataglig förunder l98U-talet. Ett exempel är att nyemissionerna ökat ändring pa detta och att en rad helt nya instrument för att öka utbudet av riskkapital kraftigt

har tillskapats. Fran att ha pendlar kring en niva pa ungefär 400 milj. kr.

under 1970-talet. har salunda nyemissionsvolymen ökat med mer än arligen tio för 1981 - 1986. Genom tillkomsten av den gángeri genomsnitt perioden s. k. CTC-marknaden har de medelstora företagens möjligheter att skaffa riskkapital förbättrats. Även andra. nya former av riskkapital har introduceantalet fått. rats. Speciell uppmärksamhet har det växande riskkapitalbolag Dessa för närvarande ett totalt kapital på ca 2 miljarder bolag disponerar kronor. Enligt en utredning av statens industriverk (SIND PM 1987:2) Riskkapitalet och de mindre företagen har emellertid intresset för riskkapitalinvesteringar i nystartade företag minskat under de senaste åren. Det finansiella har och förändrats statliga företagsstödet gradvis byggts på

under en av ar. Samtida förändringar pa kapitalmarknaden har

lång följd medfört att utbudet av saväl krediter som riskkapital har förändrats märkbart. En samlad bild av konsekvenserna av denna utveckling saknas i dagsläget. Det bör vara en andra huvuduppgift för utredaren att analysera hur och i vilken utsträckning dessa marknadsmassiga förändringar i utbudet av olika typer av kapital bidragit till att tillgodose företagens kapitalbehov samt på vilka sätt i av kreditmarknaden har skapat bättre förutövrigt avregleringen sättningar för näringslivets finansiering.

Brister i den externa kapitalförsörjningen

Samtidigt med att situationen på olika marknader förändrats. har samhäl-

lets insatser för att komplettera brister pa kapitalmarknaden under senare år

delvis omprövats och förnyats. Näringspolitiken har salunda under senare år förskjutits från krisstöd till offensiva Trots detta. och trots att satsningar. antalet finansiella stödprogram har reducerats. saknas i dagsläget en överblick av det finansiella företagsstödet. Flera frågor reses i detta samstatliga manhang: Finns det idag stödformer som överlappar varandra? Är det så att befintliga stödformer kompletterar eller konkurrerar med marknadsmässig finansiering? Finns det brister i den marknadsmässiga finansieringen. som inte heller tillgodoses i det statliga finansiella företagsstödet? Det bör vara en tredje huvuduppgift för utredaren att besvara dessa övergripande frägor om det statliga finansiella företagsstödet förmåga att av-

analysera vilken primär funktion ett stöd bör ha för att få till stand statligt en tydligare rollfördelning mellan statens och kapitalmarknadens uppgifter samt ge förslag till av nuvarande stödformer. förenkling

Det finansiella stödets effektivitet

En ytterligare fråga som i olika det sammanhang uppmärksammats galler finansiella företagsstödets effektivitet. Med detta avses bl. a. vilken verkningsgrad den enskilda stödfomien haft i förhållande till behov och andra möjliga stödformer och kostnaden för stödet i förhållande till det resultat som uppnåtts. Utredaren bör i detta en nivå sammanhang på övergripande uppmärksamma frågor av karaktären: År kriterierna för olika stöd klart utformade? Hur lång tid förflyter regelmässigt mellan ansökan och beslut? Hur är kontroll och uppföljning av stödbeslut utformad? etc. Utredaren bör därvid inte detaligranska administrativa rutiner inom olika stödorgan utan ägna uppmärksamheten åt frågan om huruvida stödsystemet i sin praktiska överensstämmer med de intentioner som en utformning gång lades till grund för stödets införande. En speciell aspekt som i detta sammanhang bör uppmärksammas gäller det näringspolitiska stödets träffbild. dvs. i vilken utsträckning olika stöd i praktiken tillfaller avsedda målgrupper. Det gäller därvid inte bara frågan om olika stöd tillfallit rätt företag utan även om stödet kommit att koncentreras till en mindre del av den :ii-sedda mailgruppen. Huvudsyftet med denna analys bör vara att ge underlag för bedömom olika stöd i når ut till och att

ningar verkligheten avsedda målgrupper

avsedda effekter med stöden i fråga uppnås. Även denna fråga bör behandlas av utredaren. Samtidigt bör utredaren ta reda på om det nuvarande stödsystemet i alltför hög grad kommit att riktas mot befintliga företag och verksamheter och dämied i alltför liten omfattning riktats mot nya företag och nya projekt. Är det nuvarande stödet vad gäller såväl inriktning som administrativ uppbyggnad ändamålsenligt utformat i syfte att underlätta tillkomsten av nya företag? Enligt vad jag har erfarit pågår en utredning om dessa frågori samarbete mellan statens industriverlt. styrelsen för teknisk utveckling. Sveriges lndustriförbund och Trygghetsrâdet SAF-PTK. Detta arbete bör kunna ge utredningen värdefull information.

Avgränsningen, samråd, tidsplan m. m.

Utredaren bör kunna ta upp och pröva alla befintliga näringspolitiska stöd mot av det utbud och behov av kapital som identifierats. Då en

bakgrund

utredning om regionalpolitikens inriktning m. m. (Dir 1987:48) nyligen till-

än de renodlat Flera fragor avseende stödets inriktning regionalpolitiska. och effekter torde emellertid vara av lika stort intresse för de regionalpolitiska stödformernzi som för andra former av niiringspolitiska stöd. Jag utgar därför ifran att de bada utredningarna: bedrivs i nära samverkan. En om det stödet till export i form av exportkreditgaranutredning statliga samt av effekter av u-krediter har tier och exportkrediter exportfrämjande tillkallats. bör därför inte behandlas i denna

Exportkreditfinansieringsfragor

hör docksamverka med och beakta förslag frän ututredning. Utredningen om exportkrediter (Dir. 1988: l). redningen Da vissa stöd har formen av skattenedsättning näringspolitiska givits m. m. bör utredaren slutligen även uppmärksamma pågående förändringar Utredaren bör därför ha nära kontakt med kommittén för pa skatteomrádet. reformerad företagsbeskattning (Fi 1985:06) och med kommittén med uppatt en översyn av inkomstskattesystemet (Fi 1987:07). Utredrag genomföra daren skall dock inte lämna nägra förslag inom skatteomrädet. bör i bedrivas i nära samverkan med berörda nä- Utredningsarbetet övrigt till ringspolitiska organ bl. a. genom att experter i en referensgrupp knyts

utredningen. bör redovisas senast den 31 mars 1989. Utredningsarbetet är att lämna förslag som syftar till att förenkla. Utredningens huvudsyfte effektivisera det statliga Finansiella Daoch behovsanpassa företagsstödet. :iür provas särskilt mot bakgrund av kapitalmarknagens stöJftuiue. ilUgZ: dens bör därvid stå utredaren fritt att föreslå

dynamiska utveckling.Det

andra stödformer inom ramen för en totalt sett oförändrad eller minskad re- Utredaren skall i detta avseende beakta vad som har ansursförbrukning. förts i direktiv ( 1984:5) angáende utredningsförslagens inriktregeringens ning.

Hemställan

Med till vad nu har anfört hemställer jag att regeringen behänvisning jag myndigar chefen för industridepartementet utredare - omfattad av att tillkalla en särskild kommittéförordningen (l976: l 19) - med att utreda inriktningen av det statliga finansiella uppdrag företagsstödet. att besluta om sekreterare och annat biträde åt utresakkunniga. experter. daren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag för utredningar m. m.

Bcslul

Rcgcriulgclu ;ansluter sig lill fürcclrugunclcnx üvcrvzigunclcn nch bifaller

hans hcmstáillann.

(Industridcpzlrtcmcnlct)

m

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den sarskilde utredaren iörgranskrting av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stalsminister Olof Palme. C. Beskattning av tåmansföretag. Fi. . integriteten vid statistikpmdttktion. C. Fasta Öresundsmrbindelser. K. Samordnad lansförvalutirtg. Del 1: Förslag. C. Samordnad lånsförvaltrting. Del 2: Bilagor. C. . Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. . UD:s presstjärtst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister mfl. Fi. l0.Två nya treåriga linjer. U. lLHushållssparandet - Huvudrapport från Spardelegationens spanmdusölating. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del l. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och ränsfrågor. A. 15. Storstadstraftk 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. l9.Regionalpolitikens tömtsåtmingar. A. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22. Censurlagen - en modemisering av biografförordningen. U. 23.Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I.

MO

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Bostadsdepartementet

Parkeringsköp. [23] UD:s prcsstjänst. [8]

Miljö- och energidepartementet Försvarsdepartementet

san värde på miljön - miljöavgiftcr på svavel och h klor. Risker och skydd för befolkningen. [17]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundstörbindclscr. [41 Storstadstrafrk 2 - BakgrundsmatcriaL [15]

Finansdepartementet

Beskattning av fåmansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister mfl. [9] Hushallsparandct - l-luvudrapport fran Spardelegationens spanmdcrsökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens i bankaektom. [16] Tullregistalag m.m. [20]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsüihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagen - en modemiserirtg av biograñötordrtingen. [22]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del l. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och musfntgor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd? [24]

Civildepartementet

Rapport av den särskildt: utredaren för granskning av hotbildcn mot och sakerhctsskyddet kring statsminister Olof Palme. [l] lntegritclen vid statistikproduloion. [31 Samordnad lanstbnraltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad lansforvaltning. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO - Sakuhctspoliscns arbetsmetoder. [18]

KUNGL. B!BL. nn nr- n-I UU UU UI STOCKHOLM