Innovationer för Sverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Innovationer för

Sverige

BETÄNKANDE AV INNOVATIONSUTREDNINGEN

GIIUE

Ms Occ scau

um Statens offentliga utredningar

1 993 : 84

Näringsdepartementet

Innovationer för

Sverige

Betänkande av [nnovationsutredningen

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer ocksâ, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13435-7 Graphic Systems AB, Göteborg 1993 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för Näringsdepartementet

Regeringen beslöt den 11 juni 1993 att bemyndiga chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över stöd för att främja innovationsverksamhet. I uppdraget ingick bland annat att studera behoven av stöd till innovationer, sätta dessa i relation till gällande regelverk och befintliga bidragssystem samt att lägga förslag på hur statens insatser för att stimulera och stödja innovationer bör utformas. Vidare ingick i uppdraget att pröva behovet av en särskild innovationsstödjande fond och, om så bedöms nödvändigt, föreslå åtgärder på skatteområdet för att främja innovationer. Utredningen fick även till uppgift att jämföra innovationsklimatet i Sverige med andra länder. Utredningen skulle överlämnas senast den 15 september 1993. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen, statsrådet P.

Westerberg den 11 juni 1993 professorn Bengt-Arne Vedin till utredare.

Till sekreterare i utredningen förordnades samma dag civilekonom Per Niederbach. Utredningen antog namnet Innovationsutredningen. Härmed överlämnas betänkandet: Innovationer för Sverige. Innovationsutredningen avslutar därmed sitt arbete.

Stockholm 15 september 1993

Bengt-Arne Vedin

Per Niederbach

Förord

Utredningen har under sitt arbete tagit emot skriftliga förslag och synpunkter från och organisationer, delvis efter förfrågningar och enkäter, ca 250 personer telefonledes från ungefär lika många. Vi har kunnat inhämta råd och erfarenheter genom personliga sammanträffanden med drygt 120 personer. Sveriges Tekniska Attachéer har bidragit med material från fyra länder. Vi har spontant och på beställning fått in mer eller mindre fylligt statistik- och analysmaterial speciellt för utredningen från ett tiotal individer och organisationer. För alla dessa bidrag vill vi tacka.

Dessa impulser har utnyttjats i avvägningen av utredningens förslag. Inte alla redovisas läsaren kan ändå tycka att det är väl många detaljer. Vi citerar men Churchill: det blev långt eftersom jag inte hade tid att göra det kort.

Stockholm 15 september 1993

Bengt-Arne Vedin

Per Niederbach

Innehållsförteckning

Förord

Sammanfattning

Kapitel Inledning

Kapitel Innovationsverksamhetens mångfald 2.1 Begrepp 9 2.2 Kreativitet 10 2.3 Innovationsprocessen som icke är 13 2.4 Aktörens utgångspunkt 21 2.5 Innovationsvillkor efter teknikens utvecklingsstadier 23 2.6 Olika miljöer, olika innovationsvillkor 25 2.7 Olika slags investeringar för innovation 28

Kapitel Kort historik 31

Kapitel Tidigare studier 38 4.1 STU:s stöd till teknisk forskning och innovationer 38 4.2 Vägar till ökad välfärd 41 4.3 Innovationspolitik för tillväxt 44 4.4 Kulturarbetare och uppfinnare skatter och avgifter 47 - 4.5 Nationellt Uppfinnarråd 48 4.6 Effektivare innovationsprocess 49 4.7 Statligt finansiellt stöd 51 4.8 svenska marknaden för projektkapital 53

en

4.9 Oversyn av stöd till innovatörer 54 4.10 Strategi för småföretagsutveckling 56 4.11 Riskkapitalavdrag 60

Kapitel Internationell utblick 62 5.1 Industriella stöd av FoU-karaktär enligt OECD 62 5.2 EG och innovationspolitik 63 5.3 EG-ländernas stöd till innovation och teknisk utveckling 71 5.4 Japan 73 5.5 USA 83 5.6 Tyskland 91 5.7 Frankrike 102 5.8 Internationellt allmänt 106

Kapitel Innovationsfakta 108 6.1 Idéer, innovationer, avkastning 108 6.2 Ett spel med osäkerheter och risker 110 6.3 Vad är utveckling, vad är forskning och vad är annat 110 6.4 Generella tendenser 111 6.5 Patent och deras betydelse 115 6.6 Enskilda uppfinnares roll 117

6.7 Små företag mer innovativa 120 - 6.8 Förslagsverksamheten 122 6.9 Utvärderingar kring STU 124 6.10 Produktråd, inlandsprogram 130 6.11 Länkar från idéer, uppfinnare till företagare 134 6.12 Forsknings- eller teknikbaserade företag 138 6.13 Utbildning för innovation 141 6.14 Svenskt riskkapital 142 6.15 Att lära av storföretagen 144

Kapitel Diskussion av problem och åtgärdsförslag 149 7.1 Varför satsar inte marknaden 150 7.2 Flera dimensioner 152 7.3 Allmänt klimat 153 7.4 Marknadens funtionssätt 154 7.5 Immaterialrätt 156 7.6 Det större ekonomiska signalsystemet efterfrågan 157 -- 7.7 Information 161 7.8 Minskade kostnader 163 7.9 Nätverk, teknopoler 168

Kapitel Utredningens förslag 169 8.1 Krav på eventuella åtgärder 169 8.2 Samhällets spelregler i stort 173 8.3 Påverkan på samhällsklimatet 175 8.4 Specifika åtgärder 178 8.5 Process, utvärdering 188

Bilaga: Kommittédirektiv 192

Litteraturförteckning 196

Sammanfattning

Innovation är samhällsekonomiskt mycket lönsam, mer lönsam för samhället än för det enskilda företaget.

Ett innovationsprojekt innehåller moment av teknisk utveckling och av kommersialisering. Den tekniska utvecklingen låter sig lättast beskrivas -vilket inte innebär att det är lätt medan själva sammanjämkningen av teknik och marknadskrav innebär ett tredje moment, nämligen att klara av att skapa något kunderna faktiskt vill ha och betalar för. Det finns därför inte en som enda innovationsprocess utan många, och ordet process leder tankarna fel, eftersom innovation inte är ett mål i sig utan ingår i något större system. Utredningen söker beskriva de många facetterna av innovationsverksamheten i samhället, som en grund för verksamma insatser.

Dessa många facetter förklarar varför Sverige liksom andra länder prövat så många och olikartade instrument för att främja innovation. Kreativitet har egenskapen att föda och inspirera till ny kreativitet. Kreativitet innebär också gränsöverskridande. Det betyder att man inte kan välja mellan innovation i små eller stora företag, mellan nyföretagande och existerande företag, mellan fria uppfinnare, anställda utvecklingsingenjörer eller forskare, mellan förslagsverksamhet på bredden och högproduktiva uppfinnargenier utan man måste välja alltsammans mångfald och konkurrens. -

Det innebär i vissa stycken mycket generella förutsättningar: gott investeringsklimat, låg ränta, låg inflation, låg makroekonomisk osäkerhet, inga inlåsningseffekter, spelplan för nya företag som för storföretag väl samma fungerande marknader. Dessa faktorer är också de överlägset viktigaste.

Detta ekonomiska signalsystem påverkar på sikt även det psykologiska innovationsklimatet. För att inverka på detta kan direkta åtgärder vara verksamma, med det viktiga bivillkoret att det övergripande signalsystemet inte få motsäga dem:

regeringen bör till att det arrangeras en årlig innovationsvecka: förebilden 0 se kan hämtas från USA där den årliga uppfinnarveckan är en folkfest som ibland invigs av presidenten 0 adjungerade uppfinnare vid universitet och högskolor skulle tjäna som högskolans inspirationskällor och själva öka sin kunskapsbas, och systemet skulle höja uppfinnarnas status 0 och bättre material om innovationernas betydelse för mer samhällsutvecklingen för den grundläggande skolbildningen 0 förstärkning av uppfinnarnas immaterialrätt, bland annat ett Innovationsetiskt Råd som kan tjäna som opartisk instans vid tvist, och en förnyad prövning av införande av ett svenskt bruksmönster, ett svagare skydd av den typ som finns i allt fler länder i Europa 0 samma möjlighet till stöd för avknoppningsföretag från existerande företag som redan finns för företag sprungna ur högskolan 0 en ny bolagsform, riskfonden, som innebär full skattetransparens för placerarna i utbyte mot riskvilliga och mycket tålmodiga placeringar

Några av förslagen har direkta ekonomiska effekter, bland annat:

0 avdragsmöjligheter för uppfinnares kostnader, särskilt de förknippade med patentering 0 skattefritt royalty på inkomst av patenterad uppfinning de första två åren, därefter beskattning som inkomst av kapital, vilket gör att parterna får intresse av större betalning i början, med tre effekter: uppfinnaren investerar erfarenhetsmässigt pengarna i att utveckla nya uppfinningar: höjd innovationstakt företaget, som noterar en större utbetalning, har större intresse av att snabbt omsätta idén till innovation på marknaden: höjd innovationstakt svenska uppfinnares incitament att sälja uppfinningar utomlands och placera royalty-inkomsten där minskar kraftigt 0 samma Skatteregler tillämpas även internt i företag, vilket påverkar innovationsvillkoren inne i företagen gynnsamt dock med ett tak för förmånsbehandlingen av sådan intern-royalty 0 skattefritt avdrag upp till 1 miljon kronor per år på inkomst av tjänst för placeringar i innovationer och innovationsföretag 0 regionala satsningar genom produktråden dels som i dag, dels via den av Utvecklingsfondsutredningen föreslagna såddkapitalfonden, inriktad på teknisk innovation, dels också från fonden för kreativt kapital, med bredare sikte 0 ett Innovations-Centrum med egen styrelse som kan satsa 100 miljoner kronor per år på idéer främst i tidiga stadier men med sikte på att klara konkreta kundkrav 0 experiment inom ramen för Innovations-Centrums verksamhet, först med en patenteringsfond, sedan också med kapital till riskfyllda tidiga investeringar via riskvilliga investerare 0 en kraftigt utökad satsning på innovativ teknikupphandling från mindre företag och uppfinnare enligt den modell SNITS som NUTEK utvecklat efter framgångsrikt amerikanskt mönster dels påbyggnad av NUTEK:s eget program dels obligatorisk andel av all statlig teknikupphandling till mindre företag, som i den amerikanska modellen

Innovationssystemet i samhället i stort liksom i ett företag måste ständigt utvecklas, bland annat genom att man drar lärdom av mer eller mindre dyrköpta erfarenheter. Denna mekanism behöver stärkas både i organ som direkt arbetar med utvecklingsinsatser och i samhället i dess helhet. En av de åtgärder som föreslås är förstärkt innovationsforskning.

Regeringen bör inrätta en funktion som innovationsombud. Dels gäller det att förhindra att regler och åtgärder mer eller mindre av förbiseende får innovationshämmande effekter. Dels gäller det att se till att man inte missar chanser till innovation. Ett exempel är beslutade och förebådade satsningar på utbyggd infrastruktur, där tidig inbjudan till idéer om innovativa grepp för att förbättra projekten är en möjlighet som borde tas till vara, eftersom den inte kostar något men kan spara mycket och skapa mer.

Kapitel Inledning

Innovationsverksamhet i bred mening är den kanske viktigaste faktorn bakom ekonomisk tillväxt och materiell välfärd. Det är en verksamhet som kan ge företag konkurrensfördelar, stora vinstmarginaler och tillväxt. Innovation är samtidigt lönsam för samhället i dess helhet än för det enskilda ännu mer innoverande företaget. Den höga samhällsekonomiska vinsten motiverar innovationsfrämjande åtgärder men inte vilka som helst.

Innovation innebär att genomföra något nytt. Eftersom det är nytt krävs det med tautologi att man banar ny mark; det finns inga färdiga recept eller en systern, då skulle alla följa dem och det nya vore ingen överraskning det inte nytt. Därför använder vi här ordet innovationsverksamhet i stället vore för det alltför populära innovationsprocess. Det finns ingen given innovationsprocess utan bakom varje lyckosam förverkligad idé ligger en ens, unik räcka händelser. Det är ofta till och med missvisande att säga från idé till produkt eftersom idén inte uppstod ur tomma intet och dessutom behövde kombineras med andra idéer, stötas och blötas, möta misslyckanden, transformeras, utsättas för språng och mutationer, för att till slut nå framgång.

Idéer skapas och drivs fram av individer och inte av opersonliga systern eller strukturer. Att skapa och driva en idé är förenat med ytterligare ett risktagande utöver det ekonomiska, nämligen ett psykologiskt vågspel. Själva drivandet av idén, utan fasta föredömen och givna recept, är därmed också och inte minst personberoende. Det är vanligt att försöka beskriva det arbetssätt som en individ, eller en arbetslag, utnyttjat för att driva fram en eller flera idéer till framgång i termer av organisationsstruktur, system och arbetsprocess. Det är visserligen möjligt att lära mycket av sådana framgångsrika arbetslag, men ofta är det kombinationen av individer, och ibland av individ och idé, som är hemligheten, mycket mer än struktur eller system. Förslag för att främja innovationsverksamhet måste bygga på detta.

Innovation är varken i ett företag eller för samhället något självändamål. Företaget ser innovationsverksamheten som en komponent i sin affärsverksamhet, och den betingas av affärsidéer och strategi. Måttstockarna är relaterade till företagets vinst- och överlevnadsmöjligheter. På samhällsnivå kan målen vara ekonomisk tillväxt, bättre miljö, ökad sysselsättning, inte innovation isolerat.

I och med att det inte finns en enda lätt beskriven innovationsprocess, finns det heller inte för vare sig företag eller samhälle enkla och klara tumregler eller recept för hur innovationsverksamheten kan bedrivas bättre och effektivare. Eftersom det är en verksamhet som ingår i en större helhet med mer övergripande mål, kan den heller inte ses oberoende av dessa.

Detta förklarar att system och åtgärder för att befrämja innovation ser olika uti olika länder, lika väl som i olika företag. Det förklarar att inte bara Sverige experimenterat med en mångfald olikartade stödformer och stödjande

strukturer. I företagen är de bestämmande faktorerna alltså t.ex. bransch, teknik, marknadsförutsättningar, affärsidéer och strategier. På nationsnivå kan det vara allmän ekonomisk politik, näringsstruktur, ägarmönster, bolagsregler, attityder och kultur, regionala ojämnheter och politiskt system t.ex. federativ eller konfederativ statsorganisation som påverkar. -

Denna utredning har fokus på den innovationsverksamhet som sker utanför storföretagens egen reguljära. De villkor som präglar innovation och som skisserats ovan bestämmer också uppläggningen av utredningen.

De problem med att beskriva innovationsverksamhet som redan skisserats behöver utvecklas. Det krävs till exempel en mycket utförligare diskussion av vad som döljer sig i den allomfattande innovationsverksamhet som jag angivit som ram. Och om än ingen innovationsprocess existerar i meningen att den skulle vara en enda och entydig så är det ändå möjligt att beskriva några typfall och några viktiga situationer möjligt och nödvändigt för att förstå behov och möjligheter vad gäller stöd till innovation. Dessutom är det viktigt att belysa de bilder av innovationsprocessen som finns, helt enkelt eftersom dessa tenderar att dominera både synfält och på ett ibland olyckligt sätt idéer om verksamma åtgärder.

Som antytt kan redan en genomgång av Sveriges olika ansatser till innovationsstöd belysa problemen, och internationellt kan än mer mångfald till belysningen hämtas. Just mångfald och problem gör att frågor kring innovationskomplexet belysts upprepade gånger i svenska utredningar, och dessa rapporter liksom olika forskningsresultat är värda att redovisa som ett underlag för en diskussion av tänkbara åtgärder. Eftersom vi konstaterat att ansvariga i företag har att brottas med samma brist på entydig och ensartad innovationsprocess som de som överväger samhälleliga åtgärder, har jag valt att i överskådlig form rapportera bland annat hur stora företag gör som valt att satsa på innovation som uttalad konkurrensfördel.

Den som vill komma med förslag om konkreta åtgärder har flera faktorer att beakta vid sidan av dem som är relaterade till innovationsverksamheten i trängre mening. För det första är det alltså den större samhällstruktur som innovationskomplexet ingår För det andra är det den ekonomi som påverkar eventuella åtgärder: om man t ex vill in med direkta subventioner av något slag, måste man beakta att utnyttjandet av skatteintäkter innebär en avsevärd välfärdsförlust. För det tredje måste åtgärderna vara effektiva i relation till slutmålet, som är fler lyckade och önskvärda idéer i praktiskt bruk, inte till exempel fler råa idéer eller mer riskkapital annat än om tillväxten i dessa faktorer faktiskt också översätts i mer av det önskade slutresultatet.

Kapitel 2. Innovationsverksamhetens mångfald

För att kunna påverka olika slags innovationsverksamhet i samhället bör man förstå hur

denna går till. Problemet är att det inte finns en innovationsprocess utan många, och att ingen dominerar. Man kan hävda att det ofta inte rör sig om en process i någon

rimlig mening, utan att utvecklingen mot innovation år oupplösligt inflätad i andra skeenden. I detta kapitel beskrivs denna verksamhet i dess mångfald och med dess länkar till den större ram där den hör hemma.

2.1 Begrepp

- Men, professor Einstein, det här år exakt samma tentamensjrågor som ni gav örra året. Det 8 ör in 8 et, J 8 a har ändrat alla svaren. -

Begrepp som innovation, innovatör, uppfinnare, idé, kreativitet uppträder i ekonomisk debatt, några av dem i utredningens direktiv. Eftersom allmänspråket ibland använder några av dem som synonymer, ibland som positivt värdeladdade signalord, behöver vi en kort och praktiskt inriktad begreppsdiskussion.

Begreppet kreativitet har flera hundra olika definitioner i litteraturen. De kan i de flesta fall sammanfattas till förmågan att åstadkomma något nytt och nyttigt fast nyttigt kanske för konstverk skulle ersättas med intressant, tilltalande eller säljande. Uppenbarligen leder en sådan definition till nya frågor, nämligen om vad som är tillräckligt nytt och vad vi skall anse som nyttigt. I fallet tekniska nyheter ligger det nyttiga i att det kreativa resultatet kan säljas på en marknad eller åtminstone utnyttjas ekonomiskt det kan räcka med att ett företag introducerar det i sin produktionsprocess.

Begreppet idé, som kommer från grekiskan, betydde hos Platon urbild men har sedan kommit att innebära föreställning över huvud taget.

Begreppen innovation och entreprenör införs i ekonomin av Schumpeter, även om de som ordkonstruktioner funnits tidigare; entreprenör betyder någon som företar sig något och finns hos oss även i betydelsen byggentreprenör; hos Schumpeter är det den nyföretagare som på eget initiativ tar sig att göra något nytt. Innovation är en nyhet som fått genomslag i ekonomin, och för Schumpeter är begreppet betydligt vidare än teknisk nyhet eller produkt; det omfattar t.ex. nya sätt att arbeta eller att organisera.

Inom OECD har man länge studerat innovationer och deras ekonomiska effekter och följaktligen haft anledning att grubbla kring begrepp som innovation och innovatör. Där har man konstaterat att innovation är en teknisk idé som förts fram till lansering i form av en produkt eller process, och som lyckats på marknaden, i processfallet åtminstone så till vida att processen utnyttjas av ett kommersiellt företag.

OECD konstaterar vidare att för att en idé skall förverkligas och lyckas på en marknad krävs i allmänhet flera personer, ett utvecklingslag, ett företag, kanske till och med flera. Man rekommenderar därför att begreppet innovatör undvikes eller åtminstone förbehålles den organisation som står för hela det genomförda innovationsarbetet.

För våra svenska ord uppfinning och uppfinnare erbjuder oss engelskan uppenbarligen orden inventor och invention.

Vi kan alltså sammanfatta att idé är det bredaste begreppet som också innefattar t.ex. affärsidé och marknadsidé. Uppfinning är en teknisk idé av någon nyhetshöjd. Patent gäller för det specialfall att nyhetshöjden räcker för patentering och att dessutom någon finner det intressant att bekosta detta immaterialrättliga skydd. Innovation är en slutligt framgångsrik idé, som är resultatet av en hel omfattande och komplex verksamhet under vilken möjligen den ursprungliga idén kraftigt modifierats, förenklats eller byggts på. Innovatören är oftast inte en individ utan ett företag, men i de fall där uppfinnaren också är företagsstartare och entreprenör så är han eller hon innovatören.

I utredningens direktiv talas om innovatörer. Därmed läggs, som rimligt är, tonvikten på de ekonomiskt genomförda idéprojekten, inte endast på den ursprungliga idégenereringen. Fokus måste alltså ligga på hela den integrerade och kopplade verksamhet som innebär att nyheter till slut lyckas på en marknad.

2.2 Kreativitet

Fantasi vad vill ni, människor Är det inte fantasien dagligt bröd Som

- som ger er

bygger era hus Driver era fabriker

Hjalmar Bergman: Patrasket

Kreativitet är viljan och förmågan att skapa och pröva något nytt. Precis som sin nära släkting nyfikenheten är det en inneboende mänsklig egenskap. Inom konsten kan den öka vår livskvalitet och påverka vår världsuppfattning, i näringslivet skapar kreativitet ekonomisk och annan välfärd.

Schumpeter talar om innovation och ekonomisk utveckling som helt beroende av kreativ destruktion, av att det nyskapade konkurrerar ut sina föregångare. På så sätt är kreativitet en konkurrensfaktor av djupgående slag: vägen till avvikande, kanske unika produktegenskaper.

För nyskaparen är det dessutom lusten och tvånget att upptäcka, uppfinna, hitta på. En lust är det, en djupt tillfredsställande känsla, att se lösningar på problem, att skapa och att utveckla nya idéer. En belöning är det att se dem förverkligade, liksom artistens glädje över det färdiga verket. Ett tvång är skapandet också, säger många nyskapare: det går inte att låta bli att grubbla över problem eller att försöka hitta vägar förbi det som verkar ineffektivt, dåligt, krångligt, besvärligt. Ett tvång inte minst därför att idéskaparen vet

vilka problem och vilken oförståelse, vilka hinder och besvär som kommer att möta innan idén till äventyrs är förverkligad.

Ty det bestående gör förstås, som rimligt är, motstånd mot försöken till destruktion, en destruktion som må vara aldrig så kreativ. Det är heller inte alla idéer som förtjänar framgång, förtjänar i meningen att de passar in i den ekologi organisationer, föreställningar, produkter, av andra och av konkurrerande idéer och problemlösningar som befolkar världen. Frågan är bara idé som faktiskt skulle klara sig på marknaden inte ibland riskerar om en att gå under på grund av existerande föreställningar och organisationer.

Idéer brukar beskrivas efter nyhetsgrad, från mindre modifikationer inom existerande tradition och teknik, produkter, konst eller vad det nu kan vara, till helt sätt att arbeta eller helt nya funktioner. Många har försökt skapa nya skalor, stegar eller hierarkier mellan dessa ytterligheter; patentverken arbetar regelmässigt med frågan om verkningshöjd, det vill säga om en patentansökan innehåller något är tillräckligt nytt för att motivera ett patent. A. Piatierl som har givit en matris på 15x22 eller 330 olika grader och sätt på vilka något kan vara nytt.

En verkligt radikal idé, det må vara ett nytt sätt att tonsätta eller måla, en ny produkt eller en ny vetenskaplig teori, möter störst motstånd alldeles i portgången. Först är den radikala idén svår att förklara, eftersom omvärlden är vid annan tankestil, ett annat språk och inte sällan eftersom den som van en kommit på idén själv ser den så klart framför sig att hon eller han dåligt nu klarar av att förklara för den som ännu inte drabbats av insikt. Om till slut presentationen blir begriplig, riskerar ändå etablerade formler, tumregler, kanske organisationer och metoder som är utformade för det gamla och vana sättet att arbeta att sätta käppar i hjulet.

Man brukar säga att rätt problemforrnulering automatiskt leder till rätt lösning. Satsen är knappast generell, många eleganta och framgångsrika idéer men bygger på ett nytt sätt att skära ut, avgränsa eller se ett problem, som med det gamla synsättet bara hade en enda given lösning. Det ligger i sakens natur att om problemen inte är givna utan det är deras frågeställningar som skall ifrågasättas, och de söks är nya då är det inte meningsfullt att om svar som ställa tentamensfrågor och sätta betyg efter svaren.

Gamla tumregler gäller inte, heller etablerade problembeskrivningar. På så sätt kan man sammanfatta problem och kritik med att utbilda för kreativitet och att testa skaparförmåga. Var går gränsen mellan bisarreri och nyskapande Vem bedömer idé är ny och dålig, ny och fungerande men marginell, om en ny eller och lysande Om sådana bedömningar kunde göras, vore varken ny denna utredning nödvändig, aktiebörsen lika osäker eller spekulationer i unga lovande konstnärer möjliga. Det säger också något om att det finns en gräns för hur långt kan utreda sig fram till en bedömning av en ny idé handling man -och praktiskt prov är ofta det enda som fungerar.

1 Barriers to Innovation, Francis Pinter, London 1984.

ll

Det finns, åtminstone från Descartes och framåt, många ansatser till att förklara hur det mänskliga tänkandet fungerar. Det saknas heller inte försök att förstå kreativiteten, från att reducera den till en variant av illa förstådd logik till att se den som något radikalt annorlunda än logik och minnesförmåga. De färskaste teorierna tycks underbygga idén om kreativitet som avvikande från logiken en logik som likväl krävs vid prövningen av kreativitetens resultat. Dock behövs ingen tänkandets teori för att beskriva praktiska erfarenheter av nyskapande förmåga.

Även själva begreppet intelligens är för övrigt omtvistat, eftersom många forskare där vill inrymma kreativitet, medan intelligenstest brukar sakna den kreativa dimensionen. Väljer man alltså intelligenstestets resultat som definition på intelligens så finns heller inget direkt samband mellan intelligens och kreativitet så länge den praktiska intelligensen överstiger en viss nivå. - Alla människor är åtminstone i någon mån kreativa; under livsutvecklingen lär de flesta av oss att mer eller mindre väl undertrycka vår kreativitet och att betona kritik, systematik och logik; omvänt finns det metoder som lär oss hur vi i varierande grad kan lätta på barriären mot kreativitet.

Uttrycket den praktiska intelligensen bygger bl.a. på en intressant amerikansk undersökning, som pekar på att många intelligenstest genom sin utformning och i och för sig oavsiktligt, som så många andra kreativitetshinder tenderar att nedvärdera en viss yttring av kreativt beteende. MacKinnon studerade tre grupper: högkreativa forskare, vanliga forskare och duktiga uppfinnare. De högkreativa forskarna i urvalet hade liksom de duktiga uppfinnarna valts ut efter kriteriet att de hade ett antal patent och idéer framgångsrikt lanserade på marknaden.

Intelligenstestet uppvisade stor skillnad mellan alla forskare å ena sidan och uppfinnarna å den andra, vilket visade sig bero på att forskare lärt sig att avstå från att gissa eller chansa på de frågor i intelligenstestet där de inte visste svaret, medan uppfinnarna som gissade kreativt men oftast fel på så vis fick minuspoäng. Tog man bort dessa minuspoäng försvann också det mesta av intelligensskillnaden. Den person som inte hade någon intelligens alls enligt testet var den som hade allra flest patent och störst ekonomisk volym på sina exploaterade produkter alltså mer än de bästa forskarna. -

Utöver slutsatser om intelligenstester och kreativitet lär oss detta vikten av att vara observant på skillnader i yrkesmässig träning, som här forskarens. Konkret uttryckt: det är skillnader i beteende mellan forskande uppfinnare och andra uppfinnare. Klarar en och samma handläggare av att så att säga byta personlighet beroende på bakgrund hos den uppfinnare som söker projektanslag

Intelligenstestets enögdhet speglar inte bara problem med att skapa test som inkluderar kreativitet utan även vad samhället i praktiken uppskattar. En granskning av kursplaner och utbildningsmål för grundskola, gymnasium och högskola visar att kreativiteten inte är bortglömd, alla de rätta orden finns där, i form av stöd till nyskapande, självständighet, idéverksamhet, etc. Men verkligheten tenderar att bli en annan, och det beror på det grundläggande

problemet att kreativitet inte låter sig testas eller objektivt fastställas. Hur skall då en lärare bete sig som vill kunna motivera sina betyg

Svaret kan vara att utbildningen i så fall bör se annorlunda ut i sin helhet Edward de Bono har utformat sådan utbildning: arbeta med större helhetsuppgifter, med uppgifter där det inte finns några givna svar eller flera svar är möjliga, där det finns både fler och färre ingångsvärden i en uppgift än som krävs för dess lösning, kanske jakt på problem i stället för lösning av givna sådana. Utomlands och i någon mån i Sverige kan vi se sådana ansatser. Deras resultat borde spridas och få tjäna som diskussionsunderlag för fler experiment i denna riktning liksom för reflektion, kritik och öppenhet för begränsningar i existerande utbildning samt sätt att lära ut och att lära sig. En viss utbildningsinriktning eftersträvar medvetet kreativitet, nämligen den vid konstnärliga skolor och högskolor.

2.3 innovationsprocessen som icke är

Till varje komplext, oöverskådligt problem finns det en enkel, rättfram lösning som

är

Inte bara denna utredning utan alla som sysslar med innovation i något avseende känner naturligtvis ett behov av att skapa sig en bild av hur innovationsprocessen ser ut. I denna formulering ligger det ett antagande om

att det finns en innovationsprocess, och att det handlar om en enda sådan

process eller en bild som äger generell tillämpning. Där ligger dessutom ett antagande om att processen kan säras ut och att den låter sig beskrivas.

Som vi skall se är det inte på det sättet, utan det finns en rad olikartade innovationsprocesser, beroende både på vilken typ av innovation det gäller och vilka personer eller aktörer som är engagerade. Denna mångfald och mångtydighet är i själva verket det som ligger bakom att så många länder provat så många olika modeller för att stötta innovationsprocessen utan att det finns entydiga resultat om vad som är verkningsfullt. Vad som passar en process passar inte en annan, fast de felaktigt inordnats som en och samma.

Utredningen STUs stöd till teknisk forskning och innovation se kap. 4.1 ställde två modeller mot varandra. Det gjorde man bland annat mot bakgrund av två stora amerikanska undersökningar, båda med ett omfattande material av konkreta innovationsfall, där den ena entydigt visade att alla innovationer hade sina rötter i genombrott inom forskningen, den andra att inte en enda innovation hade något som helst samband med forskning eller forskningprojekt. Resultaten av de två studierna betingades i själva verket av forskarnas förutfattade meningar, vilka styrde urvalet av innovationer och hur granskningen gått till.

Det går sålunda att finna goda exempel på produkter, innovationer, som kommer ur idéer som genererats mer eller mindre direkt ur vetenskapliga genombrott och forskningsresultat. Detta konstaterande behöver kompletterats. Dessa innovationer är påfallande få, men några av dem representerar mycket

stora ekonomiska värden. Dessutom är det mer regel än undantag att den ursprungliga idén kraftigt får modifieras och stöpas om innan den får sin stora marknad. En marknad som då kan visa sig vara en annan än den man först trodde sig kunna nå.

Den långt vanligare processen, påpekar den citerade utredningen, är den där någon, kallad uppfinnare, utvecklingsingenjör eller kanske entreprenör, får en idé, sprungen ur ett upplevt behov, en efterfrågan eller en marknad, men ibland också snarare härledd ur en ny tillämpning av tekniken, dock utan någon som helst relation till egen eller någon annans forskning av genombrottskaraktär. Forskningen spelar här ingen synlig roll alls men utgör i stället en indirekt infrastruktur och kunskapsbas. Den upplevs knappast av uppfinnare och idéutvecklare som det som ger idén, möjligen snarare som ett fält där man kan efterfråga kompletterande kunskaper.

Även denna modell, ligger majoritet innovationsfall, senare som närmare en av är förledande förenklad. Det finns naturligtvis exempel på att det går till just så. Om denna modell nu är allmänt omfattad så beror det på att om innovationsforskaren efterfrågar en process, så får han en sådan: här finns en färdig innovation, och när olika inblandade parter blir uppmanade att beskriva hur den kom till i form en process så blir det en vindlande färd från idé till produkt.

Precis på samma sätt, med ett slags cirkelbevis, förhåller det sig med det som i stort sett alla undersökningar understryker: bara de idéer som fyller ett marknadsbehov lyckas och blir innovationer. Javisst, det är definitionen på innovation, att den lyckats på en marknad. Men ställer man frågan om uppfinnare och entreprenör från början kände den marknaden eller hade behovet klart uttalat, blir svaret inte alls lika klart. Nolan Bushnell startade Atari

och började sälja videospel konsumentmarknaden med stor framgång fast det företag som hade patenten inte kunde finna något som helst marknadsintresse. Det gick inte att

undersöka sig fram, bara att se vad som faktiskt hände när kunderna konkret fick det

enkla videospelet i sina händer.

Hur ser då innovationsprocessen ut Ia, någon gång, men sällan, följer den linjen från forskningsgenombrott till produkt, några andra gånger den från idé till färdig innovation. Det vanligaste är emellertid en serie försök och misslyckanden, en diskussion med en kund som leder till stora modfikationer, råd från externa och interna experter som bidrar med resultat av sina egna innovationsprocesser. Man startar med en idé, men vad kom den ur En existerande produkt, ett upplevt problem, ett tidigare misslyckat projekt Idén modifieras, kombineras med andra, muteras, omvandlas, förfinas. I ett existerande storföretag kan man med större fog betrakta hela processen att få fram nya produkter generellt än ett enskilt projekt, eftersom man här internt kan tillgodogöra sig olika erfarenheter. Omvänt gäller också att här är det inte enskilda produkter som är intressanta så mycket som hela portföljer.

Ett återigen förenklat exempel: Chester Carlssons uppfinning av Xerox-kopieringen. Patentingenjören Carlsson kände påtagligt behovet av kopiering -för patentritningar; det var den marknad han förutsåg. När hans egna utvecklingsresurser inte räckte till

idén konkretiserad inte bara som affärsidé utan tekniskt vände han sig - men var till ett institut Battelle utvecklade idén till en någorlunda färdig produkt som

Slumpen gjorde att bland alla ointresserade företag så fanns som granne till nejtackande Kodak i Rochester det lilla företaget Haloid Corp. Som lyckades skaffa nog med

för att inte sälja kopiatorerna utan ställa ut dem hos kunderna och ta betalt per pengar

kopia, vilket gav en fantastisk vinstmarginal, samtidigt som kunderna som aldrig

tidigare tagit särskilt många kopior och därför säkert aldrig velat köpa några apparater nu saknade investeringsbarriärer att övervinna.

Ett annat exempel: när Leif Lundblad startade Inter Innovation var idén att sälja

sedelframräknare för bankkassor, där man enligt bankerna själva var oroliga för

säkerheten mot rån. Eftersom företaget var nytt och fattigt skulle man sälja licenser.

När så konstruktionen var klar, ville de svenska bankerna gärna ha den, men de ville

inte betala för den: säkerhet ger inga extra intäkter. Så i stället för att sälja säkerhet fick

Lundblad sälja något räknaren erbjöd, nämligen produktivitet. Det gick annat som

snabbare att fram rätt antal sedlar. Den licenstagare man lyckades intressera var ett

världsföretag. Som, visade det sig, hade så många andra produkter att sedelräknaren

inte fick någon högre prioritet, Lundblad följaktligen blygsamma intäkter. Under tiden

hade det blivit kris iden svenska varvsnäringen, och Inter Innovation lyckades överta

underleverantör med fin elektromekanisk kompetens men som just mist sin marknad.

en Där kunde tillverka, sedan man tagit tillbaka licensen. Men de svenska bankerna man hade tekniska det med den högre produktiviteten i sedelräknandet inte system som även

ekonomiskt att byta ut. Så Lundblad fick kontakt med CitiBank i New York, som

var

köpte uppåt tusen apparater av den produkt som ännu inte riktigt fanns men som nu

anpassades till kundens krav. I gengäld betalade CitiBank en del av köpesumman i förskott.

Säkerhet går inte att sälja, så då säljer man produktivitet i stället. Licensgivning fungerar inte, då gäller det att hitta någon annan lösning. Den svenska marknaden är död, så då gäller det att hitta någon annan. Och givetvis att anpassa sig till kunden, och helst låta denne betala hela eller delar av produktutvecklingen i förskott.

När 3Ms forskare i sitt arbete med fogmedel fick fram ett lim som var så dåligt att det

inte fäste, sågs det som ett misslyckande. När den ivrige körsångaren och 3Maren Art

Fry i sitt behov bokmärken att sätta i koralhäftet väl formulerat behovet, blev

av misslyckandet utgångspunkten för Post-It, de gula minneslapparna med den jättelika vinstmarginalen. Inte bara för sångböcker.

I samband med en Uppfinnarskola, arrangerad av Trygghetsrådet SAF-PTK omkring

1980, fick en av deltagarna genom den direkta erfarenheten av ett inbrotts uppbrutna

dörr en idé: han konstruerade ett inbrottssäkert lås. Lärarna skolan gav honom den

naturliga uppgiften att ta reda vad som fanns låsmarknaden, och det gjorde honom bedrövad: det fanns redan ett halvdussin låskonstruktioner liknande hans. Men varför gjordes det ändå inbrott Svaret var enkelt: om dörren inte gick att forcera så fanns det ett fönster som var lätt att ta sig igenom. Uppfinnaren gav sig dock inte. Vad var det tjuvarna stal Ofta var det elektronik, typ TV-apparater, finare

stereoanläggningar, kanske video. Han konstruerade en kodningsanordning så att bara

ägaren med koden kunde utnyttja apparaten. I dag finns sådana kodlås marknaden.

Televerket och L M Ericsson hade var sina dyrköpta erfarenheter och misslyckanden med att göra tillräckligt bra elektroniska telefonstationer bakom sig, när de gick

samman om AXE i Ellemtel. Idéer kom ur dessa dystra erfarenheter, ur sömnlösa nätter där man sökt programfel i de tidigare stationerna, liksom de kom ur den omsorgsfulla kravspecifikation som ett helt arbetslag bearbetade i ett par år. Kanske var det företagens smala lycka att de tidigare satsningarna var så tydligt problematiska att man valde helt nya vägar i stället för att lappa och laga I en ny organisation, med familjeföretagets sammanhållning och kampanda

En utredning från IVA citerar en bild av Rosenberg och Kline: den

kedjekopplade processenz se figur 2.1.. Denna är utvecklad i motsättning mot

föreställningen att det är forskning som är roten till innovationer, fast den antyder fortfarande ett linjärt förlopp från idé till produkt, ehuru den i undertexten och med pilarna åt vänster i bilden markerar att det är ett ständigt sökande och anpassande.

Figur 2.1. En alternativ bild av innovationsprocessen.

Forskning

D - Teknisk kunskap 5 u.

u v 1 f C Upplinnings 55mm :samma 0; Di[bur D Potentiell marknad as justeringar produktion marknadsl öring

Symboler: Cánnovationskeda. hlaedback. Fssårskilt viktig teodback K: Kopplingar innovationskedja. mellan teknisk kunskap ochforskning D Koppling mellan forskning ochupplinningslasen laKoppling mellan lorskning ochinnovationskedjan iform av instrumantuweckling. verktyg etc.

Källa: Rosenbergoch Kline 1989

För att sammanfatta: sekvensen från forskning till innovation är fel. Likaså den enkla trappstegen från idé till produkt. Kanske bör akta sig för att man alls konstruera samband av typen från till... ens till innovation eftersom den senare kan behöva byggas på med tjänster, fortsatt utveckling, betraktas som relaterad till idégivare och utvecklande företag kontra idén i sig t.ex. utvecklade EMI tomografin men fick ge upp produkten och andra tog över marknaden. Kanske skall man ibland säga från idé till idé eller från produkt till produkt eller från behov till idé. Andra alternativ är från efterfrågan till

2 R. Landau och N. Rosenberg,eds:The Positive Sum Strategy, National Academy Press1986.

problem och från symptom till problem eller mer drastiskt från misslyckande till produkt, om man inte föredrar från idé till framgångsrikt misslyckande eller från misslyckande till goda råd till många produkter.

Statistikens och begreppens koppling av elementen i beteckningen FoU, forskning och utveckling, tycks bidra till att leda tanken fel så länge vi talar om företagandets värld. Här handlar det snarare om utveckling och innovation eller rätt och slätt om innovationsarbete. Rzet i det engelska RD har en annan innebörd än svenskans högtidliga forskning; research är även journalistens materialinsamling till en artikel, utredarens analysunderlag, etc..

Dock är det att märka att de flesta innovationer i grunden har en idé och utan den idén hade innovationen inte kommit till. Problemet, mer när det gäller att fördela vinsten med den förverkligade idén är för teorin, är att avgöra vad utom denna grundläggande idé som spelade en roll för dess framgång: entreprenöriell drivkraft, praktiskt förverkligande, att den kom fram i tid, att det fanns marknadsapparat. Lennart Ohlsson konstaterar att på en innovation utgör uppfinnarräntan eller idépersonens avkastning kanske fem a tio procent, entreprenörens eller idédrivarens avkastning kanske en tredjedel. Resten, eller över hälften, går till riskkapitalet.

När ett av världens största företag skulle införa datorstödd konstruktion, CAD, började man tala om hur innovationsprocessen sa°g ut. Alla visste redan hur den såg ut, och trodde att man talade om samma bild, samma sak. Nu tvingades man till den chockartade upptäckten att olika individer och avdelningar hade helt olika uppfattningar och bilder, de tre blinda männen med elefanten. Ännu tvâ år som senare

finns det ingen fungerande, enhetlig consensus.

Om innovationsprocessen egentligen inte finns eller är så intrikat att den saknar beskrivning i vanliga termer av logiska steg vilket däremot inte konstruktionsprocessen behöver göra, så skapar det i gengäld underlag och behov för en rad förenklingar, där allt går att bevisa med exempel och generaliseringarna icke desto mindre är otillátliga. Det gäller till exempel ytterlighetsståndpunkter såsom inga uppfinnare duger till entreprenörer alla gör det, det klassiska forskning och innovation är nära förknippade de har aldrig något med varandra att göra eller storföretagen dominerar, så satsa bara på dem små och nya företag är det enda viktiga liksom alla idéer kommer ur marknaden alla kommer ur tekniken. -

3 L. Ohlsson, RD for Swedish Industrial Renewal,Ds 1992:109.

Tabell 2.1. Innovationsverksumheten tolkad.

Explicit eller Verklighet implicit bild

Idéer En idé som förverkligas Återuppfinnande, idéström,

sök nya kunder, förkastande, idékombinationer, modifiering

Beslut Kalkylmodell, formellt, Tas inte utan växer fram i logiskt, utredningar handling, soptunnemodellen

Människor En enda företagare med en Många entreprenörer som går given, konstant projekt- in och ut ur projektet, i

grupp många olika roller

Samverkan Fixt nätverk av företag, Fluktuerande nätverk med människor som bearbetar partiska intressenter med lika och olika idé-uppfattningar

Orga- Beskriven, formell, Rörig, hemlig skunk works, nisation tydliga stafettväxlingar arbetar på marginalen, man och ansvarsfördelningar tar ansvar själv

Kalkyl Formell, anpassad till Intuitiv, opportunistisk, stjäl företagets ekonomisystem resurser, tar dem som är lediga, icke rekonstruerbar

Yttre ram Miljön ger möjligheter och Processen skapar sin miljö; gränser för processen begränsas av en mångfald aktörsberoende villkor

Process Enkel, med ett antal Många divergerande sammantydliga steg och faser flätade utvecklingsvägar, en del kopplade, andra inte

Resultat Givet, tydligt slutresultat, Obeskrivbart slutresultat; en ny beskriven ordning många delresultat i olika riktningar; kombination av gammalt och nytt i vartannat

Källa: lnnovationsutredningen.

Relationen mellan idéer, innovationsarbete och forskning kan modifieras på flera sätt. För det första kan innovationer, typ nya instrument, påverka nya forskningen. För det andra leder idéer under sin utveckling till att forskarna ställs inför forskningsproblem, typ utveckling och prov av nya material. För det tredje händer det att den praktiske uppfinnarens fungerande idéer tvingar forskaren att ompröva sina teorier.

Ett påfallande exempel erbjuder svensk uppfinning, Siwertells skruvtransportör, en bakom vilken stod bland andra Olle Siwersson, framgångsrik yrkesuppfinnare och vid sin död för några år sedan ordförande i Svenska Uppfinnareföreningen. När hans företag introducerade transportören, kompletterat gammal Arkimedes skruv som en

med roterande ventil matar fram det pulverformiga material, sad, cement eller

en som

liknande, skall transporteras, fick han ett argt brev från en tysk professor som

som

beskyllde transportören för bluff. Enligt de formler professorn hade så bara

att vara en kunde den inte fungera det sätt och med den kapacitet som såljmaterialet angav.

Mycket riktigt, Siwersson och hans medarbetare fick resultat när de räknade

samma enligt formlerna, tittade ån gång den märkliga transportören som tydligen stred en

mot naturlagarna, och sig i håret. Efter lång och besvärlig övertalning lyckades de

rev tysken till Skåne, och även han sig i håret, djupt skakad, sedan han försäkrat sig rev

att det inte fanns något fusk. Några veckor skrev han glädjestrålande att nu

om senare hade han löst problemet och konstruerat en helt ny teori: när pulvret kom i rörelse

fungerade det inte längre när det var i relativ stillhet utan fick egenskaper som

som

mellan ett fast ämne och vätska. Uppfinnarens praktiska problemlösning hade

en berikat och korrigerat forskningens teoribyggnad.

Vi kan sammanfatta vår bild av innovationsprocessen som något annat än nu ett antal konsekutiva steg från idé till färdig produkt och succé. I centrum står idéutveckling, innefattar såväl idéförädling, idégenerering som som idéprövning, inklusive problemlösning kring alla de praktiska frågor som dyker skall till produkt eller tjänst och följaktligen upp när en idé göras produceras, förpackas, distribueras och säljas.

Behovs marknads efterfrågekunskap egna tidigare erfarenheter tidig första kund marknadsdata idag marknadsundersökningar; fokusgrupper, enkäter etc

Teknikkunskap genom utbildning genom egen forskning genom information om teknik från konferenser, tidskrifter etc genom kontakter och frågor genom utvecklingserfarenheter i projektet

Kompetens för innovationsverksamhet utbildning, information egna erfarenheter generellt entreprenörskap egna erfarenhet i projektet -

Ett existerande större företag har möjlighet att internt ta till vara erfarenheter av mer eller mindre misslyckade projekt, särskilt om man som de mest framgångsrika företagen undviker att gömma och glömma misslyckanden och i stället ser dem som led i den större processen att lyckas. På sätt samma med marknadskontakter, att leva med kunder och kundkrav. Vi får rita bild en som förenar erfarenhet från det specifika projektet med den samlade bakgrunden av erfarenheter från många tidigare projekt se figur 2.2..

Figur 2.2. I nnovatiønsverksamhetens goda spiraler

Genomförande av innovationsprogram: erfarenheter, lärdomar, nätverk. generellt, från tidigare

i projektet

Marknadsutveckling:

föfeiagrhlfjllllPñn kontakter,

T knisk u v t eckhng 2 nare,sam.a sorgan

Teknisk äârnröljalitlgâtter.

0 NFJTEKLsam hallen desshelhet erfarenhet, nätverk.

i projektet i projektet

generellt, generellt, från tidigare från tidigare

Källa: Innovationsutredningen.

Den enskilde uppfinnaren eller entreprenören har mycket mer begränsade möjligheter till samma erfarenhetsbygge. Skall erfarenheterna leda till något positivt, krävs dessutom möjlighet att få göra flera försök.

Det unika med den enskilda individen är å andra sidan att den ideale

entreprenören är just den som hela tiden tar hänsyn till processens

interaktivitet, iterativitet, framgångar och bakslag, och lär sig och anpassar sin ursprungliga idé till allt detta, tills det slutligen blir framgång för en idé som möjligen åtminstone på ytan har föga gemensamt med ursprunget till Vilket vederbörande entreprenör inte nödvändigt kommer ihåg, processen. fångad i nuet och viljan till framgång som han hon är; idén var rimligen mindre detaljerad och oprecis i början; och förresten behövdes det en mer ursprungsidé för att starta det hela.

Det större företaget har mer av levande massa, mer av tyngd som kan göra att idéer lyckas på marknaden genom att varumärket är inarbetat, distributionskanalerna öppna, kunderna har obegränsat förtroende styrkefaktorer säger något om det nya eller lilla företagets problem när det som gäller att slå igenom med idéer där just sådana faktorer är av vikt.

Frågan är vad om alls något- man kan göra på samhällsnivå för att skapa utbyte erfarenheter mellan enskilda uppfinnare och entreprenörer samma av som skickliga större företag har internt.

Ett felslut kunde som sagt vara att tro att det finns en innovationsprocess när det finns flera. Vi skall återkomma till överskådliga bilder av några av dessa. Ett annat frågetecken är om det handlar om en innovationsprocess. Kanske borde vi i stället se på den omvärld, den affärsekol0gi business ecology där den idén försöker hävda sig Därmed blir relationen mellan idéer och nya idéarbete och den omgivande miljön, inte minst marknaden men inte bara den, av primärt intresse.

2.4 Aktörens utgångspunkt

I det inledande avsnittet kreativitet konstaterade vi att nya idéer möter om större motstånd de avviker från existerande strukturer, ofta mer materialiserade inte bara i organisatoriska lösningar utan även i tumregler, begrepp, formler, tänkesätt tankestilar. Richard Dawkins har myntat uttrycket meme på engelska för den mänskliga begreppsvärldens mem motsvarighet till biologins gener. Ordspråk, formler, begrepp och slagdängor, alla fastnar och sällan utsätts för kritik, har egen överlevnadskraft och som en präglar vår värld. En idé klarar sig eller mindre bra allt eftersom den kan mer utnyttja eller tvingas kämpa emot dessa företeelser som bestämmer vår värld, inklusive materiella föremål existerande produkter och infrastruktur, eller som knäsatta och tydliga som standards och lagar.

Den sökprocess vi beskrivit och som alltså ser så olika ut beroende på vad idén, branschen, företaget etc. handlar skulle kunna beskrivas i termer av sådana om,

memer, om begreppet tillämpas på den materiella värld som återspeglas i en immateriell mem-motsvarighet. Begrepp som IIT just-i-tid, TQM total quality management och många andra är exempel på kraftfulla memer som sedan fått ganska olika praktisk tolkning.

Vi kan pröva idén om memer genom att undersöka vilka svar uppfinnare, mindre företag och större företag ger på frågor om hinder och problem med innovationsprocessen.

0 Uppfinnaren upplever ett immaterialrättsligt eller annat skydd som centralt därför att han hon saknar förtroende för de företag, särskilt stora, som skulle kunna tänkas tillämpa hans idé men även med skydd är han misstänksam har i allmänhet en som han hon upplever det bra lösning tekniskt sett men vill gärna utveckla och pröva den, vilket också kräver kapital hoppas på att få royalty eller andra intäkter och vill behålla inflytande upphovsmannastolthet, identifikation med idén, medan kund och marknad kommer längre ner

0 Storföretaget sätter i allmänhet existerande marknad, där man är aktiv, i centrum; kapital är ofta ett mindre bekymmer idén ses i ett större sammanhang av existerande produkter och andra idéer i företaget som konkurrerar med denna om utvecklingsuppmärksamhet, inklusive tid och pengar

i Det lilla företaget sätter överlevnaden i centrum vill få tekniken prövad men också förankra sig på marknaden kapital kan saknas för utveckling och för snabb expansion om det går bra -

0 Entreprenören vill lyckas med sitt företagande; idén är ett verktyg bland andra för detta vill vara det han hon gör söker oberoende har inte råd att se idén eller företaget som en del av en portfölj av tänkbara misslyckanden

Det är alltså inte bara storleksskillnader utan bilden av verkligheten och vad som utgör hinder och möjligheter samt mål som skiljer dessa olika aktörer, vilket bidrar till att de kan ha svårt att förstå varandra.

Ett resultat av försöken att beskriva den ogripbara och mångfaldiga innovationsverksamheten är också att man kommit fram till att åtminstone i ett störe företag kan det behövas att fem viktiga roller har rollinnehavare för att en idé skall nå framgång. Det är först och främst idégivaren eller uppfinnaren. Han hon kan vara samma person som entreprenören eller idépådrivaren, eldsjälen, men så är det inte alltid. Det kan behövas en ordningsman, särskilt i

större projekt. Många sådana projekt har överlevt endast därför att det vidare funnits gudfader i företagets ledning som sett till att skydda gruppen eller en mer generellt idéverksamhet av djärvt slag. Slutligen spelar också grindöppnaren eller the technological gatekeeper, en person som är besatt av att veta var kunskap finns att få och får fram den till projektet, oavsett det gäller teknik, marknad eller möjligen något annat.

2.5 Innovationsvillkor efter teknikens utvecklingsstadier

Som nämnts har A. Piatier konstruerat en matris med 330 olika celler för olika typer av innovation, därmed för potentiellt olika innovationsprocesser. Mångfalden låter sig reduceras åtskilligt, för att återigen vidgas när vi tar hänsyn även till typen av idékälla och utvecklingskälla. Dessutom måste vi ta hänsyn till teknikens utvecklingsläge, enligt en bild som de amerikanska forskarna W. Abernathy och I.M. Utterback givit.

I början av en ny tekniks utvecklingshistoria är tillståndet flytande, det kommer hela tiden nya idéer som kan nå framgång, avkastningen på dem är hög fast många också förkastas. Nya företag startas, ofta just för att exploatera nya idéer. Existerande storföretag har svårt att klara av detta utvecklingsstadium, då organisationen är platt och kaotisk, rörlighet och kontakter är allt.

När tekniken mognar, sker en stelnings- och utslagningsprocess. Om tekniken är varierad och mångfaldig i början, så inträffar vid något skede att det uppstår en konstruktionsnorm, en dominant design, som alla produkter håller sig till. Nu, men först nu, blir det på allvar aktuellt med processinnovation, tunga investeringar och storskalighet i produktion och marknadsföring. Det är först nu som produkten är sig lik från den ena dagen till den andra, så det lönar sig att investera i produktion.

Abernathys och Utterbacks bild, som testats på ett hundratal olika teknikers utvecklingshistoria, kan förenklat och schematiskt beskrivas på följande sätt deras mellanstadium, övergången mellan flytande och mogen teknik, har för enkelhetens skull utlämnats:

Tabell 2.2. Innovationscykeln enligt Abernathy Utterback. -

Flytande Mogen

Idéer Många, radikala Få, inkrementella

Företag Många, nya, små, Få, stora snabbväxande

FoU Hög avkastning, trots Måttlig avkastning, många misslyckade kalkylerbar, färre projekt misslyckanden

Orga- Platt, kaotisk Fintrimmad, byrånisation kratisk

Marknad snabbväxande, dock Trög, relativt förutsebar snabba variationer

Konkur- Snabba, oväntade Mycket små skiftningar rensbild kast

Källa: Utterback, JamesM.: bokmanus för bok som utkommer 1994.

Klassisk ekonomisk teori bygger på avtagande marginalnytta. Den sista forskningskronan avkastar inte så mycket som den första, det sista godkända projektet är mer marginellt än det mest högprioriterade. Den malm som utvinns och sedan förädlas blir allt fattigare samtidigt som det blir allt dyrare att få fram och förädla den.

Men i början av Abernathy-Utterbacks innovationscykel tycks inte lagen om

avtagande marginalnytta och vad tekniker och ekonomer kallar negativ återföring eller återkoppling gälla. När en ny teknik som halvledar- eller datortekniken utvecklas, läggs ny kunskap tilll ny kunskap så att kombinationernas värde bara ökar och den sist tillförda kunskapen blir mer värd, inte mindre och på marginalen.

På samma sätt blir ett företag i Silicon Valley bara mer värt när det uppstår andra företag i dess omgivning, som kan stå som underleverantörer, hjälpa till att attrahera arbetskraft och skapa gemensamt underlag för affärsutveckling och akademisk forskning. Först när vägarna är igenproppade och det blir omöjligt att få tag i personal har det som i uppbyggnadsskedet varit ett exempel på positiv återkoppling, på plussummespel, blivit en spiral av negativ återföring. I skedet av mogen teknik gäller likaså att den negativa återföringen och den klassiska ekonomins bild dominerar.

Hur skall vi beskriva den positiva återföringens mekanismer Hur kan vi skapa svenska Silicon Valleys genom att erbjuda själva förutsättningarna för en sådan utveckling som vi kan se i utvecklingen av Frankrikes plastmecka, den lilla staden Oyonnax, eller av det svenska Gnosjö Svaret är att en sådan utveckling inte går att planera eller centralstyra men att man däremot kan skapa förutsättningarna för att den skall inträffa. Mångfald, rörlighet, uppmuntran till en kombination av konkurrens och samverkan liksom ett undertryckande av tendenser till monopolföretagande är några av villkoren.

En övergripande innovationsprocess som den i Silicon Valley följer sina egna lagar i meningen att den samspelar med sig själv och med omgivningen. Men den går inte att beskriva med ett enkelt från idé till produkt utan bara i samspelet mellan ett knippe av innovationer och en större miljö, dels för de producerande enheterna, dels för den marknad de skall betjäna. Den nya komplexitetsteorin gör ansatser till att ge sig på sådana problem, men om den några praktiskt tillämpliga lösningar återstår att se. ger

2.6 Olika miüöer, olika innovationsvillkor

Om nu innovationsprocessen karakteriseras av komplexitet och av att allting beror på allting annat och det på ett komplicerat sätt, vad kan vi då alls säga om den

Vi kan försöka beskriva några olika typfall, medvetna om att de är förenklade.

Beroende på bransch och marknad, satsar storföretag mer eller mindre på forskning och utveckling, med stark tonvikt på utveckling och innovation snarare än på forskning. Idéer är i princip välkomna liksom inte minst arbete på att utveckla dessa. I kapitel 6 beskriver vi hur vissa större företag skapat en rad extra förutsättningar för att inte missa intressanta idéer, där det inte är säkert att den organisation som är satt att konkurrera och leverera i dag upptäcker och erkänner vad som kan vara nyttiga idéer för i morgon.

Det är bara större företag som kan ha råd att utveckla idéer som inte passar i företaget och sedan sälja dem på en marknad. Annars får företaget, kanske med beklagande, konstatera att man måste koncentrera sig på sin affärsidé och sin marknad och därmed avstå från en udda idé. Detta i kontrast mot i början av seklet, då ett företag som Aga kunde utnyttja den enorma bredd som Gustaf Daléns idéer innebar.

Kategorin anställda idégivare och produktutvecklare i storföretag har kommittén ingen anledning att närmare engagera sig för så länge de arbetar med företagsnära idéer, utöver vad gäller de allmänna samhällsförutsättningarna för innovation. När de däremot uppfinner något som inte passar det egna företaget men som kanske har en potential utanför, då påminner deras situation om den frie uppfinnarens, med den skillnaden att de fortfarande är anställda, vilket möjligen gjort att de kunnat utnyttja en del av företagets resurser i det tidiga stadium av idéutveckling då företaget inte ännu

bestämt sig för att säga nej. Dessutom är skillnaden att den frie uppfinnaren på gott och ont är tvingad att ägna sin tid åt idéutvecklingen, medan det ordinarie arbetet mer eller mindre kan tränga ut den anställde idégivarens fortsatta utveckling av den udda idén. Under kristider har aktiviteter som intraprenörskap utnyttjat sådana idéer, liksom det av Riksdagen från STU beställda ATIP-programmet, arbetstagariniterade projekt, bedrivet under 1980talet.

En ytterligare idékälla är forskare vid högskolor, universitet och institut. Även de har flera alternativ, av vilka ett är att kontakta existerande storföretag, ett annat att starta eget och ett tredje att hitta ett mindre företag eller en intresserad entreprenör. Kontakten mellan forskning och företag är särskilt intensiv och välorganiserad inom den medicinska branschen. När det gäller nyföretagande har det senaste dryga decenniets utveckling av teknikparker också skapat förhållandevis välutvecklade former. Att däremot hitta fram till ett mindre företag kan vara svårt. En högskoleforskare och en egenföretagare kan, om de trots allt hittar fram till varandra, ha svårt att kommunicera.

Den frihet som finns vid högskolorna ger ofta goda möjligheter att pröva en idé initialt och att göra en liten del av utvecklingsarbetet, naturligtvis bara så långt att det inte börjar dra avsevärda resurser. Dock finns inom svensk högskola en frihet som paradoxalt nog snarare är en blockering. Högskoleforskaren själv är ägare till de idéer som kommer fram i av fria forskningsmedel finansierade projekt. Det borde göra forskaren starkt intresserad av exploatering. Paradoxen ligger i att normalt ingen annan är intresserad av att skjuta till resurser, eftersom inget finns att vinna. I konkreta termer: högskolan är ointresserad eftersom inte den utan bara forskaren kan utnyttja den avkastning som idén kan ge.

Ett liknande förhållande existerade i slutet av 1960-talet för projekt i USA stödda av federala anslag. Genom att samhället satsat på projekten, borde också deras resultat vara allas egendom, löd regeln. Därmed fanns heller inget incitament för något företag eller någon individ att utveckla idéerna till färdiga produkter, resultatet av utvecklingen var inte skyddat utan tillgängligt för vem som helst. Först med en förändring i lagstiftningen som gjorde att man skapade en äganderätt till idéerna blev det någon fart på exploateringen. Vanligt är att man har en vinstdelning mellan högskola och enskild forskare, ibland dessutom också dennes institution.

Ytterligare ett typfall är företag som tillkommit med annat syfte än att göra innovationer, eller i varje fall med en verksamhet som till att börja med inte har detta fokus, kanske för att man måste sätta företagets överlevnad främst. Det kan vara agentur- eller konsultföretag, som så småningom, efter några år, antingen får en förfrågan eller en beställning som kräver och inspirerar till innovativ produkt- eller systemutveckling, eller också börjar man bearbeta idéer som det först nu finns tid och råd att ge sig i kast med. Dessa tekniskt kompetenta företag har ofta en nära kontakt med användare och kunder och kan på så sätt skapa idéer som är tydligt behovs- och marknadsorienterade. Det är dock inte alltid som det egna kapital som kan uppbådas ur rörelsen räcker

till för alla de kapitalbehov som finns innan den nya produkten har lanserats och befäst en marknadsframgång.

Måhända utvecklas dessa företag till direkta teknikföretag dvs. sådana som lever på problemlösning och på utveckling av nya tekniska system, exempelvis instrument eller provutrustning. Även här gäller att större idéer och tekniksprång är svåra att finansiera, desto mer som marknaden är njugg och betalar sent, bankerna ovilliga och räntorna höga samt obligationsmarknaden konkurrerar med för höga räntor.

En speciell problembild gäller företag vars produkt håller på att ge upp andan. Det handlar alltså företag som inte sysslar med innovation, som kanske är om underleverantörer eller har ärvt en produkt eller en nisch men där marknaden snabbt eller långsamt håller på att försvinna för produkten. Företaget är för sin överlevnad tvunget att hitta någon produkt, ett företag som levt kanske en ny generation utan att någonsin göra något sådant. Det är denna utmaning som möter t.ex. utvecklingsfonder och generellt de program som vill säkerställa mer mindre företags överlevnad. Det finns här exempel på att en stor grupp Svenska Uppfinnareföreningens rådgivare stått för kontakter som resulterat i livgivande produkt, och samhälleliga insatser har omfattat licensförmedling en utvecklingsuppdrag, eftersom företaget självt inte har sådana och resurser för resurser och heller inte behöver dem annat än tillfälligt.

De nyföretagen måste räknas till egen kategori, oavsett om de är rena en baserade på högskolor eller inte. Ibland kan man tydligt skilja på en uppfinnare har stor kompetensbredd när det gäller att lösa skiftande problem och som en entreprenör vill starta och leva med sitt eget företag och som utveckar en som eller någon annans innovativa idé som den grund på vilken det nya en egen företaget skall utvecklas. Men säkert är det inte. Det finns exempel på uppfinnare startar det företaget efter det andra, ofta med vinsten från som ena det språngbräda för utvecklingen nästa, eller också med en Gustaf ena som av Daléns heterogena produktportfölj en aktuell amerikansk uppfinnare leder sitt eget företag som tillverkar bland annat helikoptrar och en speciell slags gitarr, båda uppfunna honom han har dessutom utvecklat ett sätt att avla fram av schäferhundar fria från de för denna ras vanliga höftfelen.

Det finns uppfinnare är olämpliga som entreprenörer, en del högst som medvetna detta, andra inte. Det finns de som inte vill vara det. Det finns om uppfinnare som klarar bägge rollerna utmärkt, utan att låta företagsledandet tränga undan uppfinnandet. Och det finns exempel på uppfinnare som hamnat i den döda cirkeln där problemen med det i och för sig fungerande företaget hindrar nyskapande kreativitet utanför den som behövs för att företaget skall fungera väl.

Problembilden högst olika ut för dessa uppfinnare. Om vi tar de fria ser uppfinnarna, så finns det goda exempel på professionella sådana som hamnat i god cirkel där de med eller flera sina uppfinningar genererar sådan en en av avkastning att de har tid och möjlighet att själva investera i nyutveckling av flera nya idéer. De har dessutom fördelen av självförtroende och av att kunna

visa upp sådana framgångar att de företag, små som stora, nya som gamla, som de vänder sig till, bemöter dem med respekt.

Detta är urtypen för välståndsskapande krafter. Skatter och andra regler bör vara sådana att dessa uppfinnare inspireras att återinvestera både arbete och kapital i utveckling av nya produkter och system. Dessutom bör vägen breddas så att fler uppfinnare som bara potentiellt befinner sig i denna grupp hamnar där, och att samhällets mer allmänna bild av uppfinnandet är sådan att fler intresseras för att sträva dit.

Det värsta som kan hända är att en uppfinnare hamnar i den onda cirkeln. Den innebär att personen i fråga investerar allt mer av tid, engagemang och kapital i en idé som av olika skäl aldrig kommer att bli något. Självfallet kan ingen säga detta i förhand, men ett projekt kan vara för stort för en enskild individ, alltför krävande i meningen att stora monopolföretag helt behärskar beslutsprocessen, eller också kan det helt enkelt bygga på alltför våghalsiga premisser vad gäller teknik och marknad, våghalsiga i relation till den enskildes egna begränsade resurser. Här kan goda råd tillräckligt tidigt innan psykologiska och ekonomiska investeringar skapat omöjliga läsningar vara mycket betydelsefulla, liksom begränsade medel för att konkretisera idén eller belysa någon kämfråga.

Det bör nämnas att det finns både stora och medelstora företag i Sverige som jämte en betydande intern utveckling har reguljära kontrakt med professionella externa uppfinnare, inriktade på företagets teknik och produktområde.

2.7 Olika slags investeringar för innovation

De ekonomiska medel som behövs för att utveckla en idé kan beskrivas i olika kategorier, oavsett att de i praktiken inte är lika lätt åtskiljbara:

0 konkretisera idé 0 testa en grov princip, tekniskt eller marknadsmässigt 0 investera i teknisk utveckling 0 investera i produktion 0 investera i marknadsutveckling 0 driftskapital för lager, likviditet etc.

De medel som behövs för att konkretisera en idé är i allmänhet begränsade, och det kan handla om resurser snarare än pengar, fast för pengar kan man förstås köpa resurser. Konkret uttryckt så behöver idén materialiseras så att tilltänkta intressenter, investerare, kunder, storföretag eller vilka det nu må vara kan se och förstå vad det handlar om.

Det bör understrykas att om det kan vara praktiskt med en modell så är det ingen funktionsmodell eller prototyp det på detta stadium handlar om. När t.o.m. styrelseordföranden i Sony, Akio Morita, hade svårt att få utvecklingsavdelningen att förstå vad han menade med idén som blev

Walkman, lät han skära till ett trâstycke, måla det svart och hänga på hörlurar. Nu kunde han visa vad det innebar att ta fram en bandspelare som inte var mycket större än den kassett den skulle spela av.

I andra fall kan det gälla att skapa en broschyr eller ett säljmaterial, fortfarande för en produkt som inte ännu finns.

Innovationsmässigt framgångsrika företag utmärker sig av att de snarare praktiskt provar än utreder. Ibland är idén teknisk till sin natur, dvs. det hänger på möjligheterna att ta fram en elektronisk krets, ett dataprogram eller ett material som klarar vissa uppgifter då får en produkt som möter ett -redan känt behov nya och slagkraftiga egenskaper, kanske radikalt lägre pris. Oftare är idén sådan att nyckelfrågorna bara kan besvaras av och på marknaden, av kunderna. Då bestäms i stället kapitalbehovet av hur man enkelt och snabbt kan skaffa sig bättre grepp om denna marknad, inklusive de nyckelfrågor som kunderna ställer, så att utvecklingsarbetet i fortsättningen kan inriktas på dessa snarare än på tekniska problem som kanske saknar prioritet gentemot kunderna.

Utvecklingen kan sedan kräva större eller mindre resurser. Om vi här gör principiell åtskillnad mellan investeringar i teknisk utveckling och i marknadsutveckling så kan i praktiken dessa två förlopp behöva vävas samman. Det är principen om att koncentrera den tekniska förfiningen på sådant marknaden efterfrågar tillämpad på nytt.

Nya och mindre företag kan ha anledning avstå från att bygga upp en egen produktionsapparat, eftersom det ofta finns överkapacitet att köpa in mycket billigare och enklare. Undantaget är om sådan faktiskt saknas eller man t.ex. för att skydda idén eller nå högt förädlingsvårde behöver egentillverka någon nyckelkomponent.

Då kan det vara mer aktuellt att bygga upp en egen marknadsföringsapparat, vilket så skilda exempel som Xerox och IKEA illustrerar. Samtidigt illustrerar de vidden av en sådan operation.

Slutligen stiger när ett företag börjar operera på en ny marknad behovet av rörelsekapital ofta stegvis: man måste etablera lager och service nära marknaden, betalningarna utomlands släpar efter på ett markant sätt, och så vidare.

I följande tabell sammanfattas de olika kategoriernas behov och förutsättningar. Utöver de olika typerna av utvecklingskapital finns som första behov kontaktfunktionen, det vill säga att en idégivare kopplas samman med ett företag eller en entreprenör, att entreprenören får kontakt med en idé.

b

b u

b -

b b E

E

b b b b

m

n

E m b b s b b

u å b - - - a a m

u u

Kapitel Kort historik

Sverige har rad olika organisationsformer och åtgärder för att stödja teknisk prövat en utveckling. Speciellt har brottats med gränsdragningar mellan innovation och man forskning, teknikspridning och företagsutveckling, Men även med frågor kring stöd till uppfinnare och idéer den sidan, riskkapital och exploatering a den andra. ena

Vetenskapsakademien KVA hade en föregångare i Collegium Curiosorum i Uppsala, bildat vid årsskiftet 1710-11. Denna nyfikenhetens akademi, vår äldsta, finns fortfarande. Vid starten hade den till mål inte minst att sprida och utnyttja Christopher Polhems maskiner och uppfinningar.

När Kungliga Vetenskapsakademien, KVA, bildades 1739 existerade knappast begrepp industri, uppfinning eller ekonomisk utveckling. Det hindrar inte som att utöver experimentalvetenskap och naturalhistoria så intresserade sig den organisationen även för ekonomi, kommers och manufaktur. Flera av dess nya grundare, såsom ångmaskinsimportören Mårten Triewald och fabrikören med Jonas Alströmer, förknippar vi med tekniska insatser, liksom mera medverkande hattpolitker ville utveckla det bankrutta Sverige. som

Medan Svenska Teknologföreningen bildad 1861, nuvarande Civilingenjörsförbundet, hade teknisk utveckling och kontakter inom ingenjörskåren till sitt syfte, fick Svenska Uppfinnareföreningen, SUF, startad 1886, till mål att specifikt gagna uppfinnandet enligt Svensk mer - Uppslagsbok att åstadkomma en samverkan mellan uppfinnare och personer, intresserade uppfinningar och deras tillgodogörande, att utbreda en allmän av insikt uppfinnareväsendets betydelse, befordra uppfinningars om tillgodogörande, verka för patentväsendets utveckling, tillhandagå uppfinnare med råd och upplysningar samt i allm. representera det samfällda uppfinnareintresset.

Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, initierades av bekymmer kring energifrågor under första världskriget och tillkom 1919 även för att höja ingenjöremas status genom att tillfoga den nya idén om en ingenjörsvetenskap. IVA arbetar för tekniken i industrin och kan sägas länge ha betonat forskningen. Tonvikten låg traditionellt på systematik och på svenska naturresurser.

jämlikt sina stadgar sökte SUF bistå främst sina medlemmar med råd i uppfinningsärenden, bristen på gjorde att det ofta drog ut på men resurser tiden att få frågor besvarade. Efter flera år av diskussioner och yrkanden tillkom 1934 Uppfinnarekontoret, finansierat till hälften vardera av staten och några företag, med syfte att uppfinnare råd inför den eventuella ge exploateringen deras idéer, inklusive konfidentiella bedömningar av dess av praktiska och ekonomiska värde. Patentverket fick en styrelserepresentant.

Muntliga konsultationer kostade en lägre avgift, från en krona och uppåt, skriftliga mer, tio kronor och uppåt. Föreståndaren kunde dock bevilja

nedsättning av avgiften. Som jämförelse kan nämnas att årsavgiften för patent på Patent- och registreringsverket andra året var 15 kronor. Under de fem första åren hade kontoret drygt fem tusen besök, varav drygt 1300 behandlades utan avgift, drygt 1600 betalade en krona. Dessutom hade man haft nära 7500 skriftliga förfrågningar. Kontoret tjänade även som remissinstans när något regeringsdepartement övervägde att satsa på ett tekniskt utvecklingsprojekt.

Om IVA startade kommissioner, forskning och andra aktiviteter under andra världskriget så var en annan uppenbar idé att söka frigöra kreativa resurser hos uppfinnare kring de problem som avspärming och militära hot skapade. Därför bildades 1940 Statens Uppfinnarnämnd, som kunde ge mindre bidrag till utvecklingen av uppfinningar. Nämnden skulle även hålla sig underrättad om vilka behov som kunde finnas hos statliga myndigheter och på så vis stimulera till uppfinningar som mötte dessa.

Av inkomna förslag visade det sig att cirka 90 procent kända sedan var tidigare, av ringa betydelse eller helt enkelt tekniskt omöjliga. Nämnden hade svårt att få uppfinnaren att förstå att nämndens ansvar uppfinningen, var projektet, inte uppfinnaren primärt. Av de tio resterande procenten kunde en fjärdedel överlämnas till industri eller försvar för exploatering. Fram till 1945 var antalet inkomna och behandlade förslag ca 3 000 och genom att medel var förbundna med Villkorlig återbetalningsskyldighet hade 60 000 kronor ca återbetalats fram till denna tidpunkt, jämfört med utbetalningar på första året om cirka 110 000 kronor. Ett antal större produkter kom fram genom nämnden, till exempel arméns nya halvautomatiska gevär och den svenska radarutvecklingen.

Under de fem första åren fick man 232 förslag av vilka 70 fördes vidare,

bearbetades och prövades, och 44 förmedlades till intressserad part direkt.

Ovriga 118 hade inte när ärendet avslutades hos nämnden lett till någon exploatering.

Frågan var om det efter kriget fanns skäl att driva Uppfinnarnämndens verksamhet vidare. En utredning fann att borde ske, i samordning med Uppfinnarekontoret. Resultatet blev att Uppfinnarekontoret och Uppfinnarnämnden 1947 slogs samman till Svenska Uppfinnarkontoret, som alltså både gav råd och medel för uppfinningsutveckling. Ett årligt minimibidrag från industrin garanterades av stiftarna samt företag anslutna av till Industriförbundet och Svenska Arbetsgivareföreningen. För det första budgetåret utgjorde konsultationsavgifterna 40 procent; budgeten överträffades när det gällde alla inkomstslag. Rådgivning och beslut om ekonomiskt stöd var åtskilda så till vida att ekonomiskt stöd beslutades i en särskild nämnd.

Kriget hade gjort politikerna allt mer medvetna om teknikens och forskningens stora betydelse, drastiskt demonstrerad över Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945. Både Churchill och Roosevelt hade teknik- och vetenskapsrådgivare med stort inflytande att luta sig mot, ett faktum som även gjorde intryck i andra länder. Under Tage Erlanders långa tid som statsminister fick dennes personliga intresse och förståelse för forskningen starkt genomslag, t.ex. i den

svenska linjen när det gällde kärnkraft och inte minst i tillskapandet av Forskningsberedningen.

Resultatet av detta intresse och denna medvetenhet ser vi i den flora av organ som efter hand växer fram. Det är intressant att konstatera att de alla fick olika uppgifter.

Den tekniska forskningen hade fått ett alldeles eget organ, TFR, Tekniska Forskningsrådet, under intryck av krigets behov redan 1942. För speciellt stora investeringar i forskningsprojekt, företrädesvis med tung och dyr utrustning och med industriell inriktning, fanns från mitten av 1950-talet Malmfonden, som utnyttjade vinstmedel från de av staten inlösta LKAB:s gruvor.

Tekniska Forskningsrådet såg som en viktig uppgift att se till att den tekniska forskningens resultat utnyttjades och exploaterades. Tillsammans med Malmfonden bildade man 1963 Efor med uppgiften att hjälpa forskare ville som exploatera sina resultat. Efor skulle fungera länk mellan forskarna och som en industrin, som uppfinnarrådgivare med inriktning på och förståelse för forskare.

Borde inte detta organ också kunna förse forskarna med pengar Nej, för den

uppgiften tillskapade man en annan organisation, Infor. Man ansåg att det var skillnad mellan att ge opartiska råd, utreda och bedöma, undersöka patenterbarhet, och att samtidigt ha att avgöra om man själv vill satsa pengar. Men Efor skulle vara med inte bara i att upprätta licens- eller försäljningavtal; förhoppningen var att den stiftelsens verksamhet på sikt skulle bli nya självbärande genom del av eventuell vinst, inte endast som Efor till ett upp avtalat belopp. Infor skulle utnyttja Efor som serviceorgan. Under sina tre år hann Infor bevilja nära fem miljoner kronor på sökta knappa trettio.

1968 tyckte aktiva industripolitiker att mångfalden alltför stor och var förvirrande. En intern departementspromemoria blev utgångspunkten för den strukturrationalisering och kraftsamling som ledde till Styrelsen för Teknisk Utveckling, STU. Svenska Uppfinnarkontoret, Efor, Infor, Malmfonden och Tekniska Forskningsrådet kom alla att ingå i detta nya verk.

Svenska Uppfinnarkontoret hade nu allt mer blivit ett organ dit professionella uppfinnare vände sig. Antalet besök var knappt 900 år, ansökningarna per om ekonomiskt stöd drygt hundra, antalet patentansökningar det sista året 23 och nyhetsgranskningarna 350. Man hade besvarat knappt två tusen brev. Under sin existens hade kontoret stött bland annat ursprunget till vad som blev Lindénkranar, och man hade vid tiden kring 1960 varit starkt engagerad i nationella förslagstävlingar som avsåg att aktivera den företagsinterna förslagsverksamheten.

I samma politiska beslutspaket som STU fanns också ett statligt utvecklingsbolag, Svenska Utvecklingsbolaget, SUAB. Dess idé att var kommersiellt exploatera idéer företrädesvis från den offentliga sektorn, inte minst högskoleforskning. Speciellt för teknisk-vetenskaplig dokumentation

skapades dessutom ett råd och ett tjänsteutövande organ SINFDOK. Forskningsstationen i Stockholm behandlades i samma proposition.

Svenska Utvecklingsbolaget försvann efter några år in i Statsföretag som en utvecklingsenhet för att sedan förlora sin ursprungliga identitet. SINFDOK vidgades till Delegationen för Vetenskaplig och Teknisk Informationsförsörjning, DFI, i mitten av 1980-talet lades ned och som uppgifterna fördelades på ett antal existerande enheter.

Redan i andra världskrigets slutskede startade IVA, med början USA, en teknisk attachéverksamhet, accelererade på 1960-talet. Aven om som akademikontakterna centrala i vissa länder, speciellt i de dåvarande var kommunistländerna, blev kraven allt starkare på statligt inflytande på en verksamhet till stor del bekostades med offentliga medel. Den tekniska som attachéverksamheten blev på 1980-talet en egen självständig stiftelse.

Med energikrisen reagerade man på politiskt håll som under andra världskriget, dvs. det tillkom både nya organ och program, inklusive betydande ekonomiska resurser, med uppgift att stödja forskning, utveckling och innovationsarbete med energiinriktning. Ett helt annat och speciellt område, rymdtekniken, fick sitt eget forskningsorgan och sitt eget statliga utvecklingsbolag i Svenska Rymdaktiebolaget. För samverkan mellan olika forskningsråd, inklusive STU, tillskapades forskningsrådsnämnden, FRN.

STU hade fått rad olika funktioner, representerade av de skilda organen en under tiden före STU. Om rådgivnings- och förmedlingsverksamhet skrev Kungl. Majzts proposition nr 68 1968:

Service a°tuppfinnare allmän upplysningsverksamhet och rådgivning förhandsgranskning av idéer och uppslag bedömning av objektens nyhetsvärde och patenterbarhet råd och ekonomiskt stöd under utvecklingsskedet marknads- och lönsamhetsbedömningar hjälp med patentansökan och exploateringsavtal -

forskningsresultat och forskningsuppdrag Förmedling av uppsökande verksamhet vid universitet, högskolor och forskningsinstitut förmedling av forskningsresultat till exploatering hjälp med nyhetsgranskning och patentering marknadsundersökningar, lönsamhetsbedömningar, marknadsföring förmedling av forskningsuppdrag -

De många uppgifterna gjorde att man diskuterade hur STU skulle organiseras och dess prioriteras. 1972 infördes en ny programindelning inom STU resurser och man skapade det sammanhållna uppfinnarstödet. Till hjälp för verksamheten fanns uppfinnarnämnd. Ett resultat av fortsatta en organisationsdiskussioner blev den så kallade STU-utredningen, STU:s stöd till teknisk forskning och innovation se nästa kapitel, som lade fram ett

organisationsförslag efter linjerna enhet för forskning en annan för en innovation. Förslaget kom inte att genomföras STU har undergått många men andra omorganisationer. Stödet direkt till innovationsarbete synes ha nått en

i början 1980-talet. Namnet Svenska Uppfinnarkontoret vidmakthölls topp av länge enligt det avtal ingåtts 1968, för att till sist avskaffas. som

STU kunde inte driva projekten längre än det tekniska stadiet, vilket upplevdes glapp i exploateringskedjan. 1973 inrättades därför statens som ett utvecklingsfond, SUFO, skulle ge lån till utveckling av nya produkter, som och system. På tre år beviljade SUFO 87 miljoner kronor till 337 processer projekt. Därefter avvecklades SUFO och dess uppgifter överfördes åtminstone verbalt på de 24 utvecklingsfonder skapades 1978. Den lånevolym som som samtidigt överläts utgjorde knappt 160 miljoner kronor fördelade på cirka femhundra projekt. Medellånet alltså på 300 000 kronor, i allmänhet halva var projektkostnaden. Amorteringarna på de första projekten hade just börjat.

Uppfinnarekontoret behandlade under sin existens i genomsnitt två tusen skrivelser år och hanterade nästan lika många patentärenden av olika slag. per Statens Uppfinnarnämnd, alltså kunde bistå ekonomiskt, hade drygt sex som hundra ärenden året. Svenska Uppfinnarkontoret avverkade i snitt drygt om tvåtusenfemhundra ärenden år, knappt tusen patentrelaterade per varav förhandsgranskningar, ansökningar, svaromål. Motsvarande siffra för STUs

första årtionde cirka 850, antalet ärenden nära det dubbla. Ansökningarna var stöd uppgick till i snitt mellan fem och sex hundra årligen. om

Om vi återgår till bildandet STU så var detta blott ett av inslagen i den av aktiva näringspolitiken, politik hade så många andra inslag, inklusive en som det selektiva frisläppandet de större företagens investeringsfonder. Svenska av och främst storföretagen arbetade i symbios, särskilt tydligt när statliga staten och privata samverkade i ASEA Atom, Ellemtel eller Stansaab. organ

Än aktiv, på ett defensivt sätt, blev industripolitiken under 1970-talets mer men ekonomiska krisår. Nu det akutmottagningen som stod i centrum, och var paketen för att skapa verksamhet och därmed sysselsättning i olika ny landsändar avlöste varandra. Som positiv och offensiv satsning framstod en särskilt insats på rymdområdet även mindre spektakulära tillskott statens men till teknisk utveckling. Utvecklingsfonderna kom till 1978, utan utredning, och avlöste de tidigare företagarföreningarna. Strax därefter kom Industrifonden för fungera riskpartner till valda industriella utvecklingsprojekt. Till att att som börja med det stora sådana, t.ex. SAAB:s passagerarplan. Senare har var målinriktningen ändrats mot mindre företag.

Krisbekämpning och akutmottagning fyllde ingen med glädje och politikerna insåg det gällde att skapa mekanismer minskade tendensen till att som uppvaktningar i Stockholm, till att brygga över det förflutna på framtidens

bekostnad. Med mönster från utlandet, typ USA:s Silicon Valley, började man K-samhället, där kzt står för kreativitet, konst, kommunikation, kultur med se lösningen. De regionala högskolorna skulle bli tillväxtmotorer. mera, som

Föreställningen om en innovationskedja med startpunkt i forskningen den var fasta punkten, på vilken det etablerades till exempel regionala FoU-råd. Helst skulle man bygga forsknings- och teknikparker. Riskkapital krävdes också, och Tillväxtinvest med regional inriktning kom till, liksom en våg av venture capital-företag.

Lokala uppfinnarföreningar var en del denna strävan att förnya på basen av även av lokala och ideella initiativ, inte längre bara genom centrala medel och direktiv. På några håll byggde man upp uppfinnarverkstäder, med syftet att stötta uppfinnaren när det gällde att göra idén konkret och komma längre i utvecklingsprocessen.

De regioner eller kommuner som inte ens hade någon mindre högskola satsade i stället på vad som med en sammanfattande term kallades teknikcentrer. Det existerade eller fanns planer på cirka 500 sådana i hela landet. De var högst olika vad gällde uppbyggnad och inriktning, från industrihotell till teknikverkstad på en gymnasieskola. Såsom analyserats konsulterna Göran av Reitberger och Erik Giertz i Sveas Väg, 1992 hade teknikcenterrörelsen sina starkaste fästen i Bergslagen och Sydostsverige. Av ganska signaler svaga om framgångar skrev man en regionalpolitisk propositionstext pekade på som nya möjligheter och som sedan ledde till ansökningar och projekt i denna riktning.

De tilltänkta tjänsterna visade sig snart sakna marknad. Undantag specifika var situationer med ett antal företag som fick en bas för infrastruktur en gemensam eller ett samarbete, eller där driftig individ skapade efterfrågad funktion, en en snarast av typen praktisk ingenjörskonsult.

Teknikparkerna kring de stora universiteten har fortlevt och utvecklats, mycket olika beroende på lokala förutsättningar. Runt till exempel Chalmers Tekniska Högkola kan man notera en betydande tillväxt. I anknytning till dessa företag har det gjorts olika utvärderingar och analyserande forskningsprojekt, som bland annat pekar på en låg konkursfrekvens för dessa företag se kapitel 6..

Debatten från 1988 karakteriserar Giertz och Reitberger tvådelad. En linje som är att peka på att svensk näringsstruktur ser annorlunda och oförmånlig mer ut, detta i ett perspektiv av hög FoU-andel relativt sett låg andel industri men av karaktären spetsteknik. En konsekvens, menar företrädare för denna linje, är att det krävs mer av offentliga, selektiva insatser för att förändra strukturen.

Den andra linjen drar helt motsatta slutsatser. Innovation har framgång som förutsätter mer öppenhet för marknadskrafter, mindre eller helst ingen intervention alls. Alla åtgärder borde inriktas på att åstadkomma maximal, helst total rörlighet. Entreprenörskapet, nyföretagandet blir med detta synsätt centralt. Konkurrens och mångfald hamnar i centrum.

STU innebar en förening av många olika funktioner och behov. Den tekniska forskningen tyckte sig undanskuffad, särskilt när det nämndsystem fanns i som början av verkets existens avskaffades. De fortsatta kraven på identitet en egen och organisation för teknisk forskning mötte STU genom att skapa särskild en

enhet, inklusive ett råd. Men det räckte inte, utan 1990 tillkom ett nytt organ, Teknikvetenskapliga Forskningsrådet TFR, genom en utbrytning ur STU. Med 1993 års forskningspolitik flyttades TFR över till Utbildningsdepartementet.

Då hade i gengäld de separata energiorganen liksom SIND förenats med STU i NUTEK, Industri- och numera Näringsdepartementets eget utredningsverk, tillika organ för regionala insatser, teknisk utveckling med mera. NUTEK är det generella organet för näringslivsservice på nationell nivå.

Att Svenska Uppfinnarkontorets identitet försvann blev för uppfinnarna bara det yttre tecknet på att verksamheten från före 1968 också gjort det till gagnet. Medan forskarna krävde ett eget forskningråd, byggde SUF återigen som på - 1930-talet- upp en râdgivningsverksamhet, stödd av statliga anslag, som med i dag drygt tjugo rådgivare runt om i landet ger uppfinnarna råd och stöd, dock lika litet som en gång Uppfinnarekontoret med projektanslag. För sådana finns alltjämt NUTEK och på det tidiga stadiet nu de produktråd som NUTEK och utvecklingsfonderna etablerat. Industrifonden fick 1993 i ny uppgift att hantera nyföretagarlån, nyss skapade efter tysk förebild.

Detta är inte avsett att vara en officiell och fullständig historieskrivning. STU och nu NUTEK har till exempel livligt engagerat sig i insatser för forskningsoch teknikparker, döpta till teknopoler efter en fransk benämning, och IVA har bidragit bl.a. med ett forum för utveckling särskilt av innovations- och teknikbaserade företag, Innovationsforum omdöpt till Strategiforum.

Kapitel 4. Tidigare studier

Innovationsfrâgor har stötts och blötts i många utredningar, antigen som centralt tema eller väsentligt inslag i ett sunt näringsliv. utredningarna pekar innovation som

samhälleligt viktig. Väsentligen bör marknadskrafterna stimulera till

som

innovationskraft. Det finns dock marknadsimperfektioner i tidiga idéskeden, som kan

leda till behov stöd med rådgivning, visst riskkapital, stimulans till forskning. Det är av emellertid viktigt att skilja forskning och innovation. Ett speciellt problem är förtroendegapet uppfinnare företag.

4.1 STU :s stöd till teknisk forskning och innovationer SOU 1977:64

I november 1974 tillsatte chefen för industridepartementet en utredning under generaldirektör Lennart Holm att utreda STU:s framtida verksamhet och organisation. Utredningsuppdraget slutfördes i september 1977.

Utredningen presenterar en omfattande litteraturgenomgång kring kunskapen innovationsprocessen stegen från idé till marknadsintroduktion och dess om betydelse för den tekniska utvecklingen. Där belyser man bl.a. betydelsen av den tekniska utvecklingen för ett lands ekonomiska tillväxt och innovationsverksamhetens betydelse för den tekniska utvecklingen, var innovationsprocessen äger rum, vilket behov av statligt stöd som finns samt vilka faser som är kritiska i innovationsprocessen.

Det saknas klara samband mellan ett lands satsningar i FoU och dess ekonomiska tillväxt, vilket bl.a. förklaras av att den tekniska utvecklingen är ett mycket komplext nätverk av flera samverkande faktorer, varav FoU endast är En sammanfattande slutsats är att teknisk forskning, utveckling och en. innovationsverksamhet har stor betydelse för välståndet i ett land och att satsningar inom området är positiva och betydelsefulla, men att ingen kan säga riktigt hur betydelsefull. På företagsnivå är det lättare att se sambanden.

I en analys av begreppen teknisk forskning, uppfinning och innovation poängterar utredarna vikten av att skilja mellan forskningsresultat vetenskapliga upptäckter, tekniska uppfinningar och innovationer. En vetenskaplig upptäckt är varken en uppfinning eller en innovation. Däremot kan uppfinningar och innovationer bygga på vetenskapliga upptäckter. Till skillnad från en uppfinning skall en innovation uppfylla kravet på att i någon mening ha tagits i anspråk. En teknisk uppfinning måste för att bli kallad innovation generera intäkter på en marknad. En teknisk innovation behöver inte vara patenterad, patenterbar eller bygga på forskningsresultat.

I rapporten konstaterar man vidare att innovationsprocessen inte kan beskrivas i någon enkel, linjär modell. Den s.k. innovationskedjan, där innovationer utvecklas som en sekvens med på varandra följande faser, förkastas till förmån för en där forskning, teknisk industriell utveckling och innovationsverksamhet ses som tre parallella förlopp. En egen modell som bara anger några viktiga faser i ett enskilt innovationsprojekt får fungera som utgångspunkt för

fortsatta analys. Samtidigt betonar man att STU:s rapportens verksamhetsområde endast omfattar idégenereringsfasen och delar av utvecklingsarbetet. Större delen utvecklingsarbetet och av marknadsintroduktionen kräver ofta stora resurser, men stöds normalt inte av STU.

När det gäller idégenerering har studier visat att identifieringen av behov är den absolut vanligaste orsaken till innovationsidéer, men det räcker inte för en bärkraftig och framgångsrik innovation. Både nationell och internationell statistik visar att än hälften alla betydelsefulla uppfinningar kommer mer av från enskilda uppfinnare eller små företag. Småföretagen uppvisar en högre produktivitet i innovationsarbetet än större företag, även om kostnaderna är koncentrerade till stora företag.

slutsatserna år att huvuddelen idéerna skapas av enskilda personer, av antingen anställda i industriföretag eller som enskilda individer. som Universitet, högskolor och forskningsinstitut spelar en mycket underordnad roll. De idéer utvecklas till innovationer i industriföretag bygger ofta på som impulser från privata, externa kontakter.

De största kostnaderna ligger i den tekniska utvecklingen, starkt beroende på vilken teknik det gäller. Detta medför att stora respektive små företag är typ av bäst lämpade för helt olika typer av innovationer.

De huvudsakliga hindren är icke-tekniska. Speciellt betonas behovet av marknadsanalyser, både vad gäller marknadsförutsättningar och vilka egenskaper produkten, processen eller tjänsten skall ha för att passa marknadens behov.

Framgång i innovationsverksamhet kan egentligen betecknas som en lyckad hopkoppling två verksamheter: att upptäcka behov på marknaden och att av utveckla tekniska möjligheter. En studie SAPPHO betonar vikten av nya marknadskontakt och användarnas behov. Framgångsrika företag har bättre kunskap användarbehov och upptäcker potentiella användarproblem om tidigare i utvecklingsprocessen. En viktig faktor är individen bakom annan projektet. Förekomsten projektpådrivare har ett samband med av en framgången, speciellt om denne är affärsinnovatör och eller teknisk innovatör. Den viktigaste enskilda individen är affärsinnovatören med ansvar för samordna marknadsföring, produktion och utvecklingsfunktioner och att få dem att fungera tillsammans.

Som utgångspunkt för utformningen av STU:s stöd till innovationer vill man framhålla två kännetecken i innovationsprocessen. Innovationsverksamhet är i huvudsak industriell och företagsbaserad. Innovationer är resultatet av ett nyskapande och kreativt handlande som ofta ter sig slumpmässigt, oförutsägbart och irrationellt.

Utredningen att den första utvecklingen av en teknisk idé är menar jämförelsevis billig i förhållande till de efterföljande utvecklingsfaserna från

t.ex. prototypstadiet. Efterföljande utvecklingssteg är en fråga om avvägning och anpassning mellan tekniska möjligheter och marknadsbehov. Marknadsanalyser och marknadsföring är väl så avgörande för framgång som produktens tekniska lösning. För STU:s del innebär detta att bör kunna man satsa finansiellt rejält och riskfyllt på projekt som efter prövning visar sig ha förutsättningar att lyckas. Att ta finansiella risker är själva kärnidén med STU. Det är självklart att ett sådant risktagande kommer medföra många misslyckade satsningar.

Kommittén betonar vikten av att STU:s stödvillkor och återbetalningssystem utformas så att risktagandet inte förhindras. Vidare förefaller det rimligt att STU anlitar professionella serviceföretag i stället för att bygga service upp egen inom olika kompetensområden.

Ovan betonades att innovationer är resultatet av kreativt nyskapande. De bygger ofta inte på de senaste forskningsresultaten, utan på ett kreativt utnyttjande av befintlig och allmänt känd teknik. Idén uppkommer slumpmässigt och sällan som ett resultat av systematiskt sökande. Flödet av innnovationsidéer kan dock stimuleras av kännedom tekniska möjligheter, av problem eller behov. Iu klarare tillgodosedda behov är identifierade och preciserade, desto större förutsättningar för ett positivt flöde av innovationsidéer. En möjlighet för STU är då att på olika sätt försöka tolka, artikulera och översätta behov och sprida kännedom om angelägna områden för tekniskt nyskapande.

STU-kommittén menar att det inte är bristen på idéer som är det stora problemet, utan snarare STU:s förmåga att ta till de utvecklingsbara vara idéerna. Här krävs förmåga att kreativt bedöma innovationsidé i ett större en sammanhang, till skillnad mot en kanske ofta snäv projektbedömning. Att stödja innovationer handlar mer om att inse möjliga kombinationer samt att energiskt och tålmodigt driva på utvecklingen än att strikt analysera och bedöma risker. Formella projektbedömningskriterier är förhållandevis lätta att ställa upp och lära ut, medan däremot förmågan att handla, besluta och hantera ett innovationsprojekt under oftast mycket stor inbyggd osäkerhet endast kan förvärvas genom praktisk träning. Utredningen betonar att det är nödvändigt att STU ytterligare bygger ut denna kompetens, vilket bl.a. kan ske att genom STU utvecklar interna system för att lära av och ta till erfarenheter. vara

Motiven för statligt innovationsstöd är att påverka det totala innovationsarbetets omfattning, att effektivisera arbetet så att fler idéer och projekt blir introducerade på marknaden och att styra innovationsverksamheten i riktning mot angelägna områden. Utredarna påpekar att ett framgångsrikt innovationsstöd kräver helhetssyn på en innovationsprocessen. Man menar att STU:s finansiella stöd även i fortsättningen endast skall ges i faserna fram till prototyp. STU bör dock bygga ut sin kompetens för stöd till de affärs- och marknadsmässiga sidorna av projekt för att kunna erbjuda råd och förmedling samt samarbeta med andra aktörer.

Trots omfattande internationell forskning är kunskapen om den tekniska utvecklingsprocessen begränsad och därmed är det också osäkerhet om vilken typ av stöd som bäst främjar innovationsverksamhet. Därför ställs stora krav på STU:s flexibilitet och förmåga att anpassa sig och utnyttja sina erfarenheter. Kravet på flexibilitet innebär både att STU skall ha flera olika medel eller kompetenser och att dessa kan utnyttjas olika allt efter betingelserna.

Insatserna för innovationsprojekt bör föras samman i en slagkraftig innovationsenhet med huvuduppgift att koppla samman idéer med forskningsoch tillverkningsresurser i syfte att utveckla innovationsprojekt. Inom enheten skall finnas såväl juridisk, kommersiell som industriell kompetens. Arbetet bör vara organiserat i form av lagarbete inom tillfälliga projektgrupper. En linjemässig sektionsindelning efter teknik- eller behovsområde är olämplig.

För öka kunskapen om vad som främjar kreativitet och innovationer bör STU som centralt organ för teknisk utveckling göra insater för att stimulera utredningar och forskning om innovationsprocessen kreativitet, -uppfinningsaktivitet, innovationsbenägenhet etc.

STU-handläggarna behöver utveckla en kritisk och kreativ kompetens samt teknisk fantasi, dvs. lära sig att ställa de rätta frågorna snarare än att bli skickliga teknikbedömare. STU-kommittén förslår en mer organiserad form av inlärning.

Åtgärder för de professionella innovatörernas arbetsförutsättningar är

m.m. enligt STU-kommittén anmärkningsvärt blygsamma i jämförelse med andra grupper i samhället. Det förefaller rimligt att åtminstone skapa samma förutsättningar som för forskare. STU bör därför utveckla det ekonomiska stödet genom t.ex. arbetsstipendier, uppfinnarstipendier, utrustningsbidrag, hyresbidrag, pristävlingar etc. STU bör också arbeta för att öka det allmänna medvetandet om betydelsen av innovationer.

Det finns sannolikt många goda idéer som p.g.a. institutionella hinder förblir outnyttjade i företag. STU bör aktivt medverka till att arbetstagares idéer och uppfinningar i företagen bättre tas till vara.

4.2 Vägar till ökad välfärd DS Ju 1979:1

I mars 1978 tillsattes en särskild näringspolitisk delegation för att göra en bedömning av det svenska näringslivets förutsättningar och villkor för utveckling. Ansvarig för utredningen var Bertil Bjurel.

I utredningens direktiv ingick att göra en analys av Sveriges tekniskindustriella struktur i förhållande till omvärlden samt av industrins konjunkturkänslighet och dess möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. Man skulle även studera möjligheter att stimulera nyföretagandet samt förutsättningarna för att utveckla nya produkter och hitta nya marknader. Vidare skulle man utreda vilka krav som måste ställas på

vetenskaplig forskning och utbildning för att främja innovationer. Man skulle även granska hur forskning och utveckling kunde stimuleras både inom och utom näringslivet.

Utredningen utgår ifrån att svensk ekonomi även framledes kommer att karakteriseras marknadshushållning i kombination med en stor offentlig av sektor samt en mot utlandet öppen ekonomi. Ambitionen blir därför att få marknadsekonomin att fungera effektivare och att uppnå förbättringar i den offentliga sektorns funktionssätt. Man pekar på att funktionsdugligheten i Sveriges ekonomiska system under senare år sjunkit i väsentliga avseenden. Det utredarna främst syftar på är den långsiktiga kostnadsutvecklingen, anpassningsförmågan och kompetensen samt intresset hos individer och företag att göra produktiva och innovativa insatser.

Utredningen fäster stor vikt vid den tekniska utvecklingen inom landet, liksom vid import av teknik. Den avgörande faktorn för den tekniska utvecklingen, och för innovationsprocessen, är den allmänna ekonomiska miljön samt kompetensen hos de yrkesverksamma, inte minst när det gäller teknik och företagsledning. Att uppnå en i förhållande till utlandet rimlig kostnadsnivå, väl fungerande marknader, goda incitament till prestationer och innovationer samt en hög kompetensnivå är därför, enligt delegationen, grundläggande också för en gynnsam teknisk utveckling och en dynamisk innovationsprocess.

Delegationen understryker att den tekniska utvecklingen och innovationsprocessen är mângfacetterade, och de blir bara effektiva i decentraliserade former och i mycket nära kontakt med inhemska och utländska marknader. Möjligheterna att förnya prodiktionsprocesser och att lansera produkter och system sammanhänger med förmågan hos individer i företag och på marknader att agera kreativt, flexibelt och självständigt. En grundläggande förutsättning är då att lönsamhet och soliditet i företagen är tillräckliga för att man skall kunna satsa på tekniskt utvecklingsarbete och våga ta risker i ny utveckling. All erfarenhet tyder på att dynamisk nyetablering och utveckling av mindre företag är en viktig förutsättning för teknisk förnyelse och innovationer, menar utredarna.

Statens roll för den tekniska utvecklingen blir med dessa utgångspunkter främst att bidra till en allmän kompetens och en allmän ekonomisk, social och politisk miljö som är förmånlig för initiativ, företagande och kreativitet. På vissa områden blir det emellertid nödvändigt med mer riktade insatser från statens sida för att få fram ny teknik och produktionsförutsättningar, som efter flera år av svag lönsamhet och soliditet i industrin inte kan väntas spontant. Delegationen föreslår att betydande statliga beställningar på några områden, s.k. nationella utvecklingsprojekt. Utredarna menar att statliga beställningar av färdiga produkter och system inom avancerade teknikområden skulle kunna få stor betydelse för framtiden, på samma sätt som tidigare med elförsörjning, telematerial och militärflyg.

Olika åtgärder har verkningar i helt olika tidsperspektiv. De snabba effekterna av förändringar i kostnadsnivå och valutor gör att en anpassad nivå bör vara

permanent krav på näringspolitiken. I ett längre perspektiv, 10-20 år, är ett faktorer nyetablering företag samt lansering nya produkter och som av av produktionsmetoder avgörande, vilket förutsätter effektivt fungerande en innovationsprocess. I ett mycket långt perspektiv, 20-50 år, kommer dessutom forskarutbildning och grundforskning att bli avgörande.

Delegationens huvudbudskap är att det svenska näringslivets framtida utveckling beror på den allmänna ekonomiska och sociala miljön snarare än på specifika näringspolitiska insatser. Utredarna koncentrerar därför sina förslag och rekommendationer kring de allmänna betingelserna och möjligheterna att förbättra dessa. Man pekar bl.a. på kostnadsnivå i paritet med våra en konkurrentländer, fungerande arbets- och kapitalmarknader, att det finns motivation och incitament för arbete och utbildning och stabilitet i de allmänna spelreglerna i samhället.

Utbildning och forskning bör bidra till att stimulera innovationsverksamhet och nyetablering. Det är angeläget att högskolorna blir grogrunder för framtida intelligensindustrier, såsom fallet är med flera amerikanska universitet och högskolor. Högskolorna bör bidra till en kreativ miljö för innovationer genom goda personliga kontakter mellan å ena sidan innovatörer och å andra sidan forskare och lärare vid högskolan. Delegationen menar att vissa högskolor även bör sig för regelbunden entreprenörsutbildning. engagera

Utredarna påpekar att även om det är angeläget att göra särskilda satsningar från statens sida på vissa teknikområden, är det väsentliga att ett nya utvecklings- och innovationsarbete pågår i hela näringslivet. Den statliga politiken har stor inverkan på förutsättningar och incitament för en vital en decentraliserad teknisk utveckling. Inte minst viktig är den skattemässiga behandlingen kostnaderna för tekniskt utvecklingsarbete. Enligt av delegationens mening bör investeringsfondssystemet vidgas till FoU-området.

Delegationen föreslår också att ett centrum för innovation inrättas med uppgift driva entreprenörs- och innovatörsutbildning samt att forska och informera att området innovation. Det skall fungera ett centralt kunskaps- och om som kontaktorgan för innovationsverksamhet, efter förebild av utländska organ, t.ex. amerikanska och franska. Man ställer sig bakom SUF:s förslag om uppfinnarstipendier och anser att SUF bör få medel till detta.

Stödet till FoU inom de mindre företagen och på de regionala utvecklingsfonderna bör fortsätta. Än viktigare, på sikt, är kanske att satsa på att stärka företagarnas motivation att egna företagare, att förenkla vara nuvarande system regler och stödmöjligheter samt att, inom vissa ramar, av öka de mindre företagens handlingsutrymme.

Olika möjligheter för att stärka det kapitalet i de mindre företagen bör egna prövas. En effektiv kreditförsörjning, baserad på företaget och företagarens möjligheter än på formella säkerheter, personliga borgensåtaganden snarare skulle främja utvecklingen bland de små och medelstora företagen, anser m.m., utredningen. Vidare kan kapitalförsörjningen förbättras genom ökade resurser

för riskprojekt i nära kontakt med de regionala utvecklingsfonderna, samt genom att handel med småföretagsaktier underlättas.

Genom bl.a. STU bör man stimulera etableringsföretag, vilka kan fungera som ett aktivt mellanled mellan enskilda uppfinnare och existerande företag. Man bör även ge uppfinnarna hjälp i deras egen etableringsprocess. För att ett litet företag skall kunna växa krävs stora insatser i form produktutveckling och av marknadsföring, inte minst för export. Lånemöjligheterna för denna typ av utvecklingsinsatser bör öka, företrädesvis de regionala genom utvecklingsfonderna. Vidare anser man att resurser till forsknings- och utvecklingsarbete nära de mindre företagen är väsentlig tillgång för dessa. en Behovet att regionala forskningsinstitut bör därför undersökas närmare.

Till sist anser delegationen att skattesystemet bör ses över dels i fråga om utgifter för upprätthållande av patent, dels beträffande intäkter av uppfinnarstipendier och från licenser.

4.3 innovationspolitik förtillväxt DS I 1981:18

I slutet av 1970-talet började allt fler länder, bl.a. USA, Frankrike, Storbritannien och Holland, att tillämpa en genomtänkt innovationspolitik. De det anser vara viktigt för ett lands ekonomi att ta till vara den kreativitet och de idéer som finns. I april 1981 tillsatte Industridepartementet fick till uppgift en grupp som att dra upp riktlinjerna för en svensk innovationspolitik.

Innovationspolitiken omfattar alla de politiska åtgärder påverkar som utvecklingen av nya idéer. Politiken skall stimulera skapandet för samhället av nyttiga innovationer, dvs. sådana som bidrar till samhällsekonomiska och sociala framsteg. Arbetsgruppens rapport åtgärder kan förbättra tar upp som samhällsklimatet rent allmänt, viktiga strukturfrågor och mekanismer, incitamentsstruktur och infrastruktur för innovation. Vidare tar man upp åtgärder för att förbättra och stimulera etablerade företags innovationsförrnåga och sätt att stimulera etablering av ny innovationsbaserad verksamhet.

Några av gruppens grundläggande slutsatser är att Sveriges innovationsförmåga är av avgörande betydelse för landets konkurrenskraft och utveckling. Det tar avsevärt av tid och insatser för att få fram framgångsrika innovationer och en innovationspolitik måste därför vara långsiktig. Löften om stora och snabba resultat är falska. Idéer med hög nyhetsgrad saknar etablerade talesmän och representanter, vilket finns hos etablerad teknik, strukturer, intresseorganisationer etc. Innovation är förenad med osäkerhet och risktagande och kräver en omfördelning Osäkerheten och riskerna av resurser. måste belönas om utvecklingen skall lyckas. Dagens stödsystem koncentreras på att reducera riskerna, i stället skall de koncentreras på att öka avkastningen för de, alltid få, riskprojekt som får framgång. Eftersom det inte finns några färdiga och generella modeller eller system för hur idéer skall värderas och utvecklas är det viktigt att stödet präglas av mångfald.

Arbetsgruppen pekar på vikten av att skilja på forskningspolitik och innovationspolitik då forskning avser att ta fram ny kunskap, medan innovation syftar till att ekonomiskt nyttiggöra nya idéer. Det gäller även att skilja på uppfinnande och nyföretagande baserat på redikalt nya idéer å ena sidan, etablerat företagande å den andra. Båda är viktiga och måste främjas, men medlen är olika.

I de grundläggande slutsatserna, som ligger till grund för gruppens förslag, pekar man till sist på att problemet inte i första hand är att skapa fler idéer utan förmågan att förädla och göra något av de idéer som faktiskt finns. Det finns ett alldeles för stort bortfall av goda idéer.

Gruppen förslår att man bör avväga hur en andel av AP-fonderna kan avsättas för att satsa i unga innovationsbaserade företag. Investeringarna måste göras under rätt villkor, dvs. genom individer med hög riskvilja och förmåga att bistå entreprenören. För att främja nytänkande menar gruppen att staten bör föregå med gott exempel och tillsätta kompetenta förespråkare för innovativa insatser i de statliga företagens ledningar och styrelser. Landstingen bör vid utseendet av utvecklingsfondernas styrelser se till att det tekniska nyskapandet är representerat. För att stimulera långsiktiga satsningar föreslår gruppen att möjligheterna prövas att förkorta avskrivningstiderna, från 5 till 2--3 år, för olika utvecklingsinvesteringar.

För att på ett bättre sätt ge ett erkännande till idégivare och nyskapare bör man, enligt gruppen, sänka skatten på ersättningar inom den reglerade förslagsverksamheten, inrätta uppfinnarstipendier och uppfinnarverkstäder. Det är också viktigt att skapa enhetlighet när det gäller skattemyndigheternas behandling av uppfinnare.

Industridepartementet bör, som en offensiv åtgärd, inrätta en innovationsberedning med uppgift att följa innovationsutvecklingen i landet, initiera åtgärder, skapa samverkan, motverka byråkrati m.m. STU bör tillsammans med Forskningsrådsnämnden FRN få till uppgift att bättre sprida kunskap och förståelse om innovationers betydelse för samhällsutvecklingen.

Den svenska FoU-organisationen är inriktad på en effektiv utdelning av anslag, inte på slutresultatet, ny kunskap eller lyckade innovationer. Gruppen anser därför att mål och medel bör ses över, medlens effektivitet utvärderas.

Gruppen pekar på teknikupphandling som den enda säkra selektiva metoden att stödja utveckling av ny teknik. En viss andel av de medel som går till stora teknikupphandlingsprojekt bör, enligt arbetsgruppen, till obeställda projekt från nya, små företag. För alla samhälleliga upphandlingsprojekt över en vis storlek bör tidig konsultation krävas av en särskild nämnd med teknikupphandlingskompetens. Även här bör viss andel projekten till en av enskilda uppfinnare och små företag.

Då det befintliga skatteavdraget för FoU knappast kan nyttjas av nystartade företag bör överväga ett progressivt bidrag i relation till FoU-andelen av man omsättningen.

Mot bakgrund av att svensk industri, i ett internationellt perspektiv, utnyttjar högskolorna extremt lite, föreslår grupppen att man under en femårig försöksperiod etablerar innovationscentrer för avknoppning av projekt som kan drivas vidare i företagsform. Med låg insats av kapital kan man därmed starta ett betydande antal snabbväxande företag. Högskolorna får en andel i företaget mot att skolans resurser får användas. Det bör dessutom satsas mer på att specialutbilda kreativa individer erfarenheterna från Uppfinnarskolan -måste utnyttjas. Även inom högskolor och universitet bör man, menar utbilda både i det dynamiska och mogna skedet av en tekniks, en gruppen, produkts eller ett företags liv. Utbildningen måste ge grundläggande kunskap och kompetens i projektledning och projektgenomförande för både den mogna och den dynamiska fasen.

För att inrikta uppfinnare och utvecklingsföretag mot nyttiga projekt och för att katalysera upphandlingsprojekt föreslår arbetsgruppen att STU undersöker nya hur faktabank eller c1earingcentral för behov och behovsdata kan en utformas och prövas. Vidare påpekar man att idén om en förmedlings- och förädlingsfunktion, kan förmedla idéer mellan företag och från uppfinnare som enskilda, i företag eller i forskning bör bearbetas ytterligare. - -

För att stimulera extisterande företag föreslås att investeringsfonderna får utnyttjas inte bara till anläggningsinvesteringar med betoning på produktionen, utan på för företaget nya områden, dvs. diversifiering och komplettering, på FoU och marknadsföring.

För att öka grogrunden för nya företag måste det finnas tillgång på riskkapital, råd och möjlighet att frigöra nya resurser. Förutom ett särskilt uppfinnarkonto bör man pröva att uppfinnarintäkter endast skall beskattas, efter tysk och fransk modell, till 10-30 procent av sitt totala värde. Erfarenheten visar, att intäkterna inte konsumeras utan investeras i nya uppfinningar.

Tillgången på genuint riskkapital kan ökas om man skapar en svensk SBICform enligt amerikansk modell. Denna typ av investeringsbolag skall genomföra långsiktiga och riskfyllda satsningar, i form av aktiekapital eller lån. Både ingående och utgående lån skall ha en förmånlig ränta. Privatpersoner som investerar i riskfyllda projekt skulle få dra av investeringen som avdragsgill utgift. Storföretag skall också kunna starta investeringsbolag, med speciella regler för omallokering av kapital till nya områden.

En annan viktig förutsättning för riskkapitalförsörjningen, som arbetsgruppen förslår, är en småföretagsbörs, som dessutom skulle bidra till ett fortsatt flöde till de snabbväxande företagen. När det gäller avkastningen på av resurser riskkapitalet är en sista viktig aspekt beskattningen. Internationella erfarenheter visar att reavinstskatten inte bör överstiga 25 procent. Dubbelbeskattningen av aktieutdelning bör slopas genom att bolagsskatten tas

bort. Skattereglernas utformning är konserverande och stimulerar inte till en ändrad industristruktur, menar gruppen.

4.4 Kulturarbetare och uppfinnare skatter och avgifter SOU 1983:53 -

En kommitté med uppdrag att se över kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter tillsattes i december 1979 med kammarrättspresidenten Gustaf Hedborg ordförande. Betänkandet överlämnades i juli 1983, då det som återstod för kommittén att behandla vissa kvarstående frågor avseende beskattningen av förslagsersättning och uppfinnarinkomst.

Utredningen tar bl.a. upp frågan om skatteutjämning genom upphovsmannaoch uppfinnarkonto numera avskaffat. Kommittén fann att vissa grundläggande drag i utformningen leder till oönskade resultat samtidigt som reglerna är krångliga och otydliga. Avdrag för avsättning kan i vissa fall inte medges även om avdraget är välmotiverat. I andra fall kan långt större avdrag göras än som svarar mot inkomstökningen. Detta beror på att avdragsrätten är kopplad till bruttointäkterna utan att ta hänsyn till omkostnader. Kommittén förslår därför att rätten till skattefri avsättning till konto skall göras beroende av att nettointäkten av förvärvskällan det aktuella året ökat i förhållande till nettointäkten under något av de båda ifrågakommande jämförelseåren. Om så skett får 70 procent av skillnaden avsättas, dock att inkomsten under jämförelseåren alltid skall vara, eller anses vara, minst 10 000 kr. De föreslagna reglerna är till innebörd och tillämpning för det övervägande antalet fall betydligt enklare än de tidigare.

För uppfinnarkontot föreslås att det alltid skall stå öppet, även för den uppfinnare som är delägare i ett handelsbolag och genom detta har inkomst av sin uppfinning.

Kommittén pekar på statens insatser för att stödja uppfinnare och deras verksamhet. I skattehänseende sker detta genom att kostnaderna för verksamheten är avdragsgilla. Därutöver gav lagen om särskilt forskningsavdrag 1973:421 rätt till ett extra avdrag baserat på vad industriföretag investerat i forskningsverksamhet. Avdragsrätt har även införts för bidrag, som skattskyldig lämnat till institutioner och andra mottagare med forskningsverksamhet 1975:127. Slutligen tilläggs att lagen 1979:609 om allmän investeringsfond till sådan fond avsatta medel får tas i anspråk för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete.

De insatser som görs bedöms av uppfinnarna själva som otillräckliga. Exempel har visat hur svårt, nästan omöjligt, vissa har att klara sin försörjning under utvecklingsskedet. Kommitténs direktiv angav att de överväganden som skulle göras beträffande uppfinnarnas situation skall grundas på en analys av uppfinnarnas arbetsvillkor. Kommittén har inte funnit det meningsfullt att lägga ned tid och resurser på en omfattande undersökning kring detta. Det är dock endast beträffande skatter och sociala avgifter som kommittén har att överväga om något bör göras för att förbättra för uppfinnarna. Man hänvisar

till att det i de flesta hänseenden gäller samma förutsättningar för kulturarbetare som för uppfinnare. Uppfinnarnas verksamhet är oviss såtillvida att det råder en stor osäkerhet om arbetet kommer att leda till exploatering och inkomster.

Huvudproblem på beskattningsområdet är, som uppfinnarna själva betonat, risken för skönstaxering under inkomstlösa perioder i utvecklingsarbetet, obenägenheten hos taxeringsmyndigheterna att godta verksamheten som förvärvskälla när underskott föreligger, förlustavdragets konstruktion med effekter på uttaget av egenavgifter till socialförsäkringen och behovet av skattemässig inkomstutjämning genom avsättning till uppfinnarkonto. Vidare riktar man sig mot skattetrycket som anses motverka intresset för uppfinnarverksamhet resp. leder till att uppfinnaren söker sig till länder med lägre skattetryck.

4.5 Nationellt Uppfinnarrád

Under perioden april till augusti 1987 genomförde Svenska Indevo AB på uppdrag av Industridepartementet en utredning om behovet av ett Nationellt Uppfinnarråd. Ett Nationellt Uppfinnarråd skulle bl.a. ha till uppgift att överbrygga klyftan mellan uppfinnare och näringsliv, förbättra innovationsverksamhetens villkor, bidra till ett bättre innovationsklimat och tillgodose behovet av nya grepp och initiativ samt utbildning.

Utredningen delar in uppfinnarna i tre kategorier; forskningsanknutna, fria och anställda uppfinnare. Uppdelningen visar på olika behov och att situationen för de fria uppfinnarna oftast är mest komplicerad.

Intresset för ett permanent Nationellt Uppfinnarråd är lågt, speciellt inom industrin. Anledningen till det låga intresset är bl.a. att man inte vill ha något nytt fristående organ. Däremot finns intresse för en tidsbegränsad försöksverksamhet på projektbasis. Utredningen förslår därför att man tillsätter en projektgrupp som får till uppgift att planera, initiera och medverka till att minska klyftan mellan fria uppfinnare och näringsliv. På lite längre sikt bör projektgruppen tillgodose andra behov eller problem inom innovationsverksamhet villkor, utbildning, opinionsbildning etc. --

Om det visar sig att det nationella uppfinnarrådet fyller ett behov bör man på sikt söka en mer permanent lösning, företrädesvis knuten till någon av de befintliga aktörerna på området, menar utredningen. Vidare anser man att den föreslagna projektgruppen skall ta upp diskussioner med SUF om att bilda ett SUF Råd, för att stärka SUF:s kontakter med näringsliv och forskarvärlden.

En ytterligare slutsats som utredningen drar är att det finns en stor potential i att bättre lyfta fram uppfinnandet. En rätt bemannad och förankrad projektgrupp skulle kunna vara ett steg i rätt riktning för att göra detta.

4.6 Effektivare innovationsprocess

Representanter för STU, PRV och SUF framförde 1987 förslaget om att inrätta ett nationellt uppfinnarråd för att lyfta fram uppfinnandet som ett viktigt inslag i den industriella utvecklingen. Utredningen om ett nationellt uppfinnarråd ledde till ytterligare en utredning. 1988 fick STU i uppdrag att tillsätta en projektgrupp som skulle belysa vissa problem inom innovationsområdet. Arbetet påbörjades 1988 och blev klart i augusti 1989.

Gruppen Brandingergruppen efter sin ordförande Rune Brandinger hade - i uppdrag att behandla de dåliga relationerna mellan uppfinnare och idéköpare, föreslå en lämplig infrastruktur för uppfinnandet och formerna för ett effektivt statligt stöd till uppfinnarverksamhet.

Med hänsyn till inkomsternas betydelse delar utredarna in uppfinnarna i tre olika kategorier; amatöruppfinnare hobbyverksamhet, semi-professionella uppfinnare lever till del på lyckade uppfinningar och professionella uppfinnare lever uteslutande på uppfinnarverksamhet. Uppskattningsvis är amatöruppfinnarnas bidrag till samhällsekonomin endast ett tiotal miljoner kronor, semi-uppfinnarnas andel några hundra miljoner medan de professionella uppfinnarna bidrar med åtskilliga miljarder kronor årligen. Här menar gruppen att man måste försöka öka andelen semi- eller professionella uppfinnare genom att förbättra infrastrukturen och klimatet för kreativa människor.

Ett brett stöd till flera tusen idéer årligen behövs i de inledande skedena av innovationsprocessen. Infrastrukturen, dvs. den miljö som utvecklingen äger rum måste förbättras, speciellt i de avslutande skedena fram till marknadsintroduktionen. Riskkapitalförsörjningen är det tredje stora problemet för en god uppfinnandets infrastruktur.

Utredningen påvisar att befintligt stöd från STU, de regionala utvecklingsfonderna, länsstyrelserna m.fl. utfaller mycket olika, beroende på skilda politiska bedömningar hos beslutsfattarna, intresset från offentligt verksamma personer, industriell tradition m.m. Det som helt klart saknas är tecken på en systematisk och konsekvent stödpolitik.

Arbetsgruppen identifierar tre viktiga mål för infrastrukturen:

Bättre stöd i början av innovationsprocessen indentifiera bra idéer och - sortera ut de helt omöjliga. Stöd under betydligt längre tid, ofta fram till marknadsintroduktion inte bara i form av pengar, utan även rådgivning och kontakter. Ökad tillgång på riskkapital både förbättrar den enskildes - som egna möjligheter och som ger ökade incitament för företag.

När det gäller det statliga stödet vill man se en mer enhetlig och konsekvent fördelning av de statliga medlen inte hälften till AB-län samt en ökad samverkan mellan olika offentliga stödgivare.

I målet fler och bättre uppfinningar innefattas även fler och bättre uppfinnare. Detta tror bara till begränsad del kan uppnås genom kurser och man en utbildningar. Viktigare vara det praktiska arbetet med egna anser man uppfinningar.

Eftersom man ser infrastrukturen som en fundamental svaghet förslår arbetsgruppen att 70-80 lokala rådgivare eller motsvarande lokala funktioner skall bistå uppfinnaren med en första värdering av idén, föreslå lämplig utbildning och förmedla kontakter samt hjälpa till att dokumentera uppfinningen. Rådgivarna skall ha kännedom om det lokala näringslivet och människor kan betydelse för den enskilde uppfinnaren. De lokala som vara av rådgivarna skall inte bevilja finansiellt stöd utan koncentrera sig på kvalificerad rådgivning och förmedling kontakter till tänkbara finansiärer. Utredarna vill av att SUF ansvarar för utformningen av de lokala rådgivarna i nära samarbete med STU, som föreslås stå för finansieringen.

Med hänvisning till att hälften av anslagna medel hamnar i AB-län anser man att berörda myndigheter även borde vara representerade utanför Stockholm. STU, SIND numera NUTEK och PRV kunde tillsammans etablera sex å sju regionala kontor med uppgift att fungera som förbindelselänkar till den kompetens och de resurser som finns centralt. De skall även utgöra komplement till länsstyrelser och utvecklingsfonder. De fördelar som betonas är bl.a. samarbetet med PRV, där PRV:s kunskaper inom det immaterialrättsliga området kan utnyttjas bättre.

Då man ser en brist i marknadskunskaper hos STU:s handläggare föreslår utredningen att teknisk kommersiell resursgrupp tillsätts för att bistå STU:s en handläggare vid marknadsmässiga bedömningar.

Analyser pekar på att många idéer inte marknadsintroduceras i brist på finansiering. Utredningen förslår att STU:s totala ram för produktutvecklingsstöd utökas med 50 miljoner kronor till 140 miljoner kronor år, varav hälften till idéutvärdering och prototyp, hälften till per marknadsintroduktion. Man räknar med att 150 projekt årligen skall få ett genomsnittligt stöd på 400 000 kronor. STU skall ges ökade möjligheter att följa med längre fram i den kommersiella fasen. I senare skeden skall statligt riskkapital endast användas i undantagsfall och då med högst 10 procent av investeringssumman. Anledningen till detta är att man anser att riskkapitalet hanteras bäst av det företag eller de inivider som själva vill exploatera en idé.

Beträffande utbildning av uppfinnare föreslår Brandinger-utredningen en analys av vilken utbildning som borde finnas i jämförelse med det utbud som finns idag. Därefter kan man ta ställning till vilken typ av utbildning som bäst tillgodoser uppfinnarnas behov.

De totala kostnaderna för de lagda förslagen uppgår till 200 miljoner kronor per år, vilket är en ökning med 70 miljoner kronor jämfört med de medel som satsades vid tiden för utredningens se tabell 4.1..

Tabell 4.1. Fördelning STU:s kostnader miljoner kronor. av

Nuläge Förslag

Lokala rådgivare l 15

Regional verksamhet kontakter, information, kompetens 0 5 projektstöd regiona beredning O 55 -

Central verksamhet infrastruktur 37 40 projektstöd 92 85 -

Totalt 130 200

Källa: Effektivare innovationsprocess förutsättningar och förslag, STU-info 1989. -

Förslagen förutsätter inte bara ytterligare finansiella resurser utan bygger på myndigheter på nationell och regional nivå samarbetar och är beredda att att ändra sina arbetsformer. För att följa och övervaka att de lagda förslagen följs föreslår utredningen att inrättar en rådsgrupp för innovationer. man

4.7 Statligt finansiellt stöd SOU 1989:24

tillsatte Industridepartementet Bo Söderberg särskild utredare I mars 1988 som med uppdrag över inriktning och behov statligt finansiellt att se av företagsstöd. Utredningens betänkande överlämnades ett år senare, i mars

1989.

Finansieringsutredningen fick i uppdrag att lägga förslag efter en kartläggning näringslivets behov och tillgång till externt kapital, en analys av bristerna av av i den kapitalförsörjningen och hur effektivt det statliga stödet externa av avhjälper dessa brister samt analys av effektiviteten i administrationen av en stödet.

Utredningen framförallt avregleringen kreditmarknaden har givit menar att av banker och andra kreditinstitut ökade möjligheter att låna ut pengar till företagen, och att denna utveckling troligen kommer att fortsätta. En konsekvens detta är att behovet statlig finansiellt stöd till näringslivet av av minskar. Utredningen påpekar samtidigt att kapitalbrist inte är det största problemet för företagsutveckling. Bristen på lönsamma idéer och affärsmässighet är förmodligen ett större hinder. En slutsats som utredningen det statliga stödet bör begränsas och omstruktureras, bl.a. bör drar är att att statliga lån bort. Under övergångsperiod kan det vara befogat med tas en statliga lånegarantier, statliga riskgarantier för teknikbaserade företag och i undantagsfall kan det motiverat med statliga bidrag. För att öka utbudet vara

av riskkapital anser utredarna att staten bör delta på marknaden på marknadsmässiga villkor.

Finansieringsutredningen förslår att STU numera NUTEK möjlighet att ges bevilja starta-eget-stipendier vid start teknikbaserade företag och att täcka av garantiavgifter för industrifondsgarantier. STU skall kunna lämna stöd till teknisk utveckling i småföretag utan villkorlig återbetalningsskyldighet. För detta räknar utredningen med ökad verksamhetsvolym på 100 miljoner en kronor per år.

Industrifonden föreslås ersätta sina stödformer med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker i teknikbaserade företag, där bl.a. venture capitalföretag skall har möjlighet att försäkra sig mot förlustprojekt. Industrifondens verksamhet bör samordnas med STU:s och fondens behållning överföras till staten i samband med att stiftelsen upplöses. Utredaren vill att Industrifonden, i form av ny myndighet, ges en ram för sina riskgarantier på 2 miljarder kronor.

De regionala utvecklingsfondemas finansieringsverksamhet bör begränsas och verksamheten koncentreras på rådgivning och information. Utredningen anser att fondernas system med lånegarantier kan behållas i tre år för att avvakta avregleringens effekter. Däremot bör lån och utvecklingskapital avskaffas, utvecklingsfonderna ges möjlighet att bli delägare i regionala riskkapitalbolag, att lämna starta-eget-stipendier motsvarande 45 miljoner kronor år. per Utredningen förslår att 600 miljoner lånekapitalet skall få användas till av plceringar i regionala riskkapitalbolag och de återstående 1,9 miljarderna skall återföras till staten. Till sist finansieringsutredningen att tillsättningen menar av utvecklingsfondemas styrelser bättre borde återspegla statens och landstingens gemensamma huvudmannskap.

Utredningen menar att Sveriges Investeringsbank, med nuvarande inriktning, inte fyller någon särskild näringspolitisk funktion och att sammanslagningen med PK-banken borde tillstyrkas.

AB Industrikredit fyller inte heller någon näringspolitisk funktion, enligt utredningen, men eftersom lönsamheten är god finns det ingen anledning tatt nu föreslå en avveckling av statens ägande.

När det gäller Lanbrukskredit AB föreslår finansieringsutredningen att staten bör överväga en försäljning sin ägarandel. AP-fondernas áterlånesystem av anses obehövligt och bör avskaffas.

Beträffande Småföretagsfonden anser utredaren att den bör profilera sig ytterligare genom att indirekt via olika riskkapitalbolag tillföra småföretag eget kapital. Vidare föreslår man att fonden tillförs ytterligare 200 miljoner kronor och frikopplas från Föreningsbankerna. Norrlandsfonden bör få samma inriktning som Småföretagarfonden, men verksamheten bör så snart som möjligt övergå till ren riskkapitalfinansiering.

Då utredaren det är angeläget att det finns flera oberoende aktörer på menar att riskkapitalmarknaden bör staten inte avveckla sin engagemang i nuläget. Förvaltningen statens bör dock ses över. Statens ägarandel i av engagemang Temu Interactor AB bör övervägas och förvaltningen eventuellt överlåtas till

Småföretagsfonden.

Förutom förslagen ändrad inriktning och ägande för de olika aktörer som om erbjuder företagsstöd, föreslår finansieringsutredningen att det bör prövas att aktiebolag möjligheter att köpa aktier för att på så sätt förbättra ge egna förutsättningarna för minoritetsinvesterande riskkapitalbolag. Vidare anser att aktiefonder bör få möjlighet att placera sitt kapital i onoterade aktier. man

Utredningen poängterar betydelsen att de föreslagna skattereformerna av genomförs enligt de intentioner redovisats. I annat fall bör modeller för som etableringskonto och skattestimulanser för riskkapitalfonder övervägas på nytt.

Totalt räknar utredningen med en årlig besparing på ca 200 miljoner. Utrymmet bör användas till kompetenshöjande åtgärder i småföretagen.

Sedan utredningens betänkande presenterades i mars 1989 har STU slagits med SIND och STEV, Industrifonden blivit Industri- och samman nyföretagarfonden med nyföretagarlån verksamhet. De regionala som ny utvecklingsfonderna har just utretts sommaren 1993 och Sveriges Investeringsbank har lagts ned. Småföretagsfonden förvaltas numera av Företagskapital AB, kapitalet skall föras över till Industri- och men nyföretagarfonden och Temu Interactor har privatiserats. Därutöver har ett antal skatte- och avgiftssänkningar för företagen genomförts.

4.8 Den svenska marknaden för projektkapital SOU 1992:95

I 1992 fick Lars Vinell i uppdrag Näringsdepartementet att se över det mars av statliga stödet till produktutveckling genom Industrifonden numera Industrioch nyföretagarfonden. I uppdraget ingick att utvärdera behovet av Industrifondens verksamhet och att ge rekommendationer om vilka resurser och under vilka former verksamheten skulle bedrivas i framtiden.

Utredningen pekade på vikten att regering och riksdag skapar av förutsättningar för effektiv marknad för projektkapital, där fyra villkor en bedöms vara av avgörande betydelse:

ett allmänt gynnsamt företagsklimat effektiva låne- och riskkapitalmarknader goda möjligheter att bilda privat förmögenhet minskade risker vid riskfyllda investeringar genom borttagandet av skattekilar

Den utveckling Sverige genomgått betecknar man som mycket positiv ur som investeringssynpunkt, även att borttagandet av extrabeskattning om man anser

på kapitalvinst och dubbelbeskattning av utdelningar skulle öka effektiviteten på hela riskkapitalmarknaden.

Trots klara förbättringar för en privat projektkapitalmarknad förspråkar utredaren ett fortsatt statligt stöd till produkt- och processutveckling. Den rådande krisen på finansmarknaden skapar osäkerhet, det kommer att ta tid att bygga upp en ny projektkapitalmarknad, även med goda yttre förutsättningar. Vidare vore det chansartat att slå sönder Industrifondens, NUTEK:s och utvecklingsfondernas verksamhet i förhoppning om att andra företag skall fylla tomrummet. Verksamheter som många gett gott betyg.

Vinell föreslår att Industrifondens verksamhet samordnas med de nyinrättade riskkapitalbolagen. Fonden bör under en övergångsperiod bedriva verksamheten i stiftelseform med staten som huvudman, fram till dess ombildning till aktiebolag.

Så länge fonden är statlig skall den koncentrera sig på mindre företags och enskilda personers projekt. Projekt som ligger inom större företags kärnområde skall inte finansieras. Fonden bör utöka andelen beviljat kapital mot royalty och det totala engagemanget bör under en tid minska till maximalt 750 miljoner kronor under en treårsperiod eftersom en inriktning på mindre företag och enskilda personer kommer att öka arbetsbelastningen på fonden per satsad krona. De 200 miljoner kronor som fonden skulle betala in till staten behöver inte återbetalas men därefter skall statens bidrag till fonden upphöra.

Beträffande NUTEK föreslår Industrifondsutredningen att den del av organisationen som idag arbetar med stöd till FoU och till utvecklingsprojekt bryts ut från övriga NUTEK. Man vidare att NUTEK bör över sina menar se principer för selektering av projekt. Koncentrationen mot vissa branscher kritiseras.

4.9 Översyn av stöd till innovatörer

Som underlag till regeringens beslut om innovationsfrämjande resurser genomförde EuroFutures AB sommaren 1992 en översyn av statens stöd till Svenska Uppfinnareföreningen, SUF.

STU övertog 1968 Svenska Uppfinnarkontorets verksamhet. Men den individorienterade och mycket breda verksamheten inom uppfinnarkontoret hade svårt att få fäste inom STU:s organisation, där teknikhöjd och kommersiella projekt måste prioriteras. Utredarna pekar på den inneboende svårigheten att staten, med krav på redovisning och kontroll, direkt stöd till ger enskildas innovativa verksamhet. 1987 beslutade industriministern att återinföra rådgivarstöd till enskilda innovatörer. För att minska gapet mellan myndighetsvärlden och innovatören gavs uppdraget till Svenska Uppfinnareföreningen.

Utredningen delar in SUF:s verksamhet i tre roller föreningsrollen, den allmännyttiga rollen och rådgivarrollen.

Även det kan svårt att skilja kostnaden för föreningsrollen från den för om vara dem allmännyttiga rollen, finns det inga samhällsekonomiska motiv för staten att stödja föreningsverksamhet. Utredningens slutsats är att ett generellt en basanslag inte bör utgå till SUF för denna.

Det kan finnas samhällekonomiska motiv för staten att bekosta allmän information om det leder till att fler intresserar sig för att utveckla nya idéer. Via mässor, arbete i skolor och genom spridning av information till allmänheten har SUF försökt sprida kunskap om uppfinnandets nytta, villkor och förutsättningar. Det borde finnas ett stort intresse hos näringslivet, de fackliga organisationerna och uppfinnarna själva för en sådan information som bör kunna omsättas i ett direkt finansiellt stöd till SUF. Utredningens slutsats är att det statliga stöd som ges till SUF bör kvarstå tills de generella förändringarna i svensk ekonomi fått fullt genomslag, sedan bör det övertas av andra intressenter. Den del som finansieras av staten bör avse klart identifierade aktiviteter.

Enligt analys medverkar SUF:s rådgivare till att 20-50 idéer årligen når en

marknaden. En parallell utredning av Vinell se ovan pekar på bristen av väl

paketerade projekt, vilket försvårar en fungerande riskkapitalmarknad. SUF:s rådgivare kan ses som ett första led i denna paketering och som ett komplement till existerande produktråd. Motivet till en statlig insats kan vara att den fria marknaden inte tillhandahåller den rådgiving som uppfinnaren behöver för att kunna förbereda ett projekt. Dels har uppfinnaren ofta begränsade möjligheter att i ett tidigt skede betala för konsulttjänster, dels saknas ibland insikten om behovet av råd. Rådgivarna har en sållningsfunktion, där bristfälliga och gamla idéer sållas bort innan de når privata och offentliga finansiärer. SUF:s rådgivare ger uppfinnare tillgång till ett nationellt nätverk som kan tillföra kompetens eller förmedla kontakter till personer med rätt kompetens.

Utredningen menar att en försiktig bedömning av rådgivningsverksamheten pekar på att de kan ge god avkastning i form av att nya idéer bearbetas så att de i ett senare skede kan utvecklas till nya produkter och ny sysselsättning. Slutsatsen är att stödet till rådgivarna i det korta perspektivet bör behållas. Verksamheten utgör ett komplement till NUTEK och de regionala utvecklingsfonderna. Man påpekar dock att om verksamheten vid NUTEK och utvecklingsfonderna skulle ändras bör man även se över rådgivningsverksamheten. Vidare pekar man på vikten av att andra intressenter kommer in som delfinansiärer, vilket dels skulle främja förankringen i omvärlden och dels främja verksamhetens effektivitet genom en bättre granskning.

SUF:s rådgivare och utvecklingsfondernas produktråd bör samverka mer. En organisatorisk koppling torde däremot inte vara lämplig då SUF:s verksamhet inte bör knytas till projektfinansiering.

Det är viktigt att löpande beakta de generella förbättringar som löpande genomförs. När dessa får full genomslagskraft bör man göra ytterligare en analys av det kvarstående behovet av särskilda insatser.

4.10 Strategi småföretagsutveckling SOU 1993:70

För att se över de regionala utvecklingsfondernas framtida roll som stödjande organisation till små och medelstora företag utsågs till särskild utredare riksdagsman Bengt Wittbom, vars betänkande överlämnades i augusti 1993. Utredningen hade bl.a. till uppgift att belysa om det bör finnas samhällsorgan som främjar småföretagsutveckling, vilka uppgifter sådana organ i så fall skall ha och vem eller vilka som skall vara ägare respektive huvudmän.

Utredningen konstaterar att det finns ett visst behov av de tjänster som de regionala utvecklingsfonderna för närvarande erbjuder de små och medelstora företagen. Ett flertal studier visar att det främst är finansiering i start- och utvecklingsfasen samt kompletterande information och strategisk rådgiving som företagen har behov av. Man betonar att det endast är kompletterande tjänster ett samhällsorgan skall utföra, dvs. sådana som skiljer sig från de kommersiella tjänsterna på marknaden.

Utvecklingsfondsutredningen redovisar ett flertal åtgärder som den sittande regeringen vidtagit för att förbättra det generella företagsklimatet framförallt slopade och sänkta skatter och avgifter. Totalt har hela företagssektorn fått minskade pålagor motsvarande 40 miljarder kronor, varav sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag utgör 9 miljarder. På lång sikt anser man att dessa åtgärder är de klart viktigaste men att det tar tid innan de får fullt genomslag i ekonomin. På kort sikt, menar utredningen, kan det därför vara nödvändigt att införa direkta stimulanser för den som investerar i teknikutvecklig, nyföretagande och projekt i småföretag.

Det finns enligt utredningen ett antal privata, halvprivata eller offentliga företag och organisationer som erbjuder småföretagsanpassade rådgivningsoch finansieringstjänster. Denna mångfald i utbudet anses positiv, även om det finns möjligheter till effektivisering. Speciellt menar man att verksamhet inom Exportrådet, Industriförbundet, Svensk Industriförening, Företagarnas Riksorganisation och handelskamrarna skulle kunna ge mer via ökat samarbete. Genom ett mer vittförgrenat nätverk skulle dessa aktörer täcka en större andel av de nya och små företagen.

Bland beställare av rådgivnings- och finansieringstjänster nämns NUTEK, länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna, landstingen och kommunerna. Ytterligare aktörer är förutom privata konsultbolag, Stiftelsen Svenska ]obs 8: , Society, Svenska Uppfinnareföreningen, ett tiotal teknikbyar och universitetsoch högskolornas kontaktsekreterare.

Bland befintliga kreditgivare riskbärande lån och riskkapital nämns bl.a. - - Industri- och nyföretagarfonden, NUTEK, utvecklingsfonderna, Atle

Förvaltnings AB, Bure Förvaltnings AB, Företagskapital AB, Chalmers Innovation AB, Euroventures Management AB, Four Seasons Venture Capital AB.

Inom finansieringen finns två tydliga brister, dels tidig projektfinansiering såddkapital dels för projekt i små företag där formella säkerheter saknas och ägarna inte kan engagera ägarkapital från riskkapitalbolagen. Dessa typer av finansiering erbjuds idag av Industrifonden och de regionala utvecklingsfondema och bör förstärkas, anser utredningen.

De regionala utvecklingsfonderna bedriver i dag en relativt omfattande verksamhet med 24 fonder, en i varje län, och 16 filialkontor. Den totala omsättningen för alla fonder är drygt en halv miljard kronor, och lånefonden omfattar ca 2,8 miljarder kronor. Med reservation för stora regionala variationer menar utvecklingsfondsutredningen att fondernas verksamhet till stor del fyller behovet av kompletterande insatser. Bristerna finns bl.a. i hur den statliga huvudmannens, dvs. NUTEKzs, riktlinjer omsätts i praktiken. Dessutom har fonderna en alltför svag förankring i det regionala näringslivet.

När fonderna bildades 1978 fick de ett decentraliserat ansvar för finansieringsverksamheten. Under de första åren fick de förlusttäckning av staten, vilket övergick i kravet att verksamheten skulle vara självbärande. I början av 1984 fick fonderna ett nytt finansieringsinstrument, det s.k. utvecklingskapitalet, där de fick mycket fria händer att finansiera projekt i företag. De kunde välja mellan lån mot Villkorlig återbetalning, vinstandelslån och bidrag mot royalty. Grundtanken var fortfarande att fondernas utlåning skulle ge en avkastning motsvarande inflationen. Trots uppmaningar till fonderna att arbeta mer med utvecklingskapital har denna andel av finansieringsverksamheten inte ökat väsentligt. Svårigheten har i huvudsak bestått i att uppnå avkastningskravet. Uppskattningsvis uppgår idag ca 30 procent av utlåningen till s.k. utvecklingskapital, medan 70 procent är vanliga rörelselån.

Utvecklingsfondsutredningen föreslår en ny organisation inriktad på renodlad näringspolitik, kompletterad med insatser inom de mest strategiska områdena, såsom nyföretagarinsatser, information, nätverk och finansiering. Det är ett förslag som stämmer överens med EG:s riktlinjer för småföretagsinsatser. Arbetet skall inriktas på projekt och företag med betydande tillväxt- och lönsamhetspotential som kan bli internationellt konkurrenskraftiga. Organisationen skall inte driva egen operativ konsultverksamhet, utan köpa tjänster i den utsträckning det är möjligt och på ett effektivt sätt komplettera marknaden.

Utredningen föreslår att nyföretagande prioriteras starkare. Rollen skall främst vara att initiera, samordna och medverka vid finansiering av verksamheten, som om möjligt skall drivas av privata företag. Organisationen skall i samarbete med andra genomföra starta eget-kampanjer.

Starta-eget-bidraget har ökat i omfattning och uppgår för budgetåret 199394 till 450 miljoner kronor. Enligt utredningen skulle en del av de resurser som idag används inom för AMS starta-eget-verksamhet få bättre effekt om ramen de används i samarbete med den nya organisationen. En fjärdedel av AMS starta-eget-resurser föreslås avsatta för att köpa extern kompetens bl.a. av den nya organisationen.

Utredningen föreslår att en fond på 600 miljoner kronor inrättas för att finansiera förstudier och tidiga marknadsanalyser i utvecklingsbara företag. Man att medlen till sådan såddkapitalfond skall tas från de 1,6 anser en miljarder riksdagen beslutat att dra in till statskassan från som utvecklingsfonderna. Den nya organisationen skall fördela kapitalet från såddkapitalfonden. Beloppsgränser och ett preciserat användningsområde bör fastställas i samarbete med den nya organisationen här görs en hänvisning till Innovationsutredningen.

Stöd till uppfinnare, såddkapitalet och NUTEK:s stöd till produktutveckling syftar till att delfinansiera verksamhet. Dessa medel ger ökade möjligheter för enskilda och företag att driva projekt vidare så långt att annan finansiering från riskkapitalbolag, Industri- och nyföretagarfonden samt den nya organisationen kan bli aktuell.

Fondens förvaltning bör ligga på en av staten utsedd myndighet, exempelvis NUTEK. Handläggning, beredning och beslut bör ligga på den nya organisationen. Samarbetspartner för att hitta rätt projekt bör vara NUTEK, SUF:s rådgivare och huvudmännens lokala och regionala organisationer.

Fondens medel bör förvaltas så att tillgångarna placeras på ett betryggande sätt, bidragsverksamheten finansieras av fondens avkastning och ryms inom denna avkastning. Detta innebär att vid t.ex. 5 procents inflation och 10 procents avkastning på placerade 600 miljoner kronor kan fonden dela ut 30 miljoner årligen.

Vidare föreslår utredningen att en ytterligare fond med s.k. kreativt kapital inrättas. Det kreativa kapitalet kan liknas vid det utvecklingskapital som tidigare beviljats av utvecklingsfonderna, med den skillnaden att det kreativa kapitalet skall inriktas på industriella projekt i tidiga skeden med en kombination av finansiering och strategisk rådgivning.

I många fall speciellt för teknikbaserade företag krävs tidiga förstudier - kan så kostsamma att de potentiella entreprenörerna inte kan som vara finansiera dem. Annan finansiering, t.ex. banklån, anses inte rimlig med tanke på de privatekonomiska riskerna. Regeringar i praktiskt taget alla industriländer har av denna anledning sett det som en viktig uppgift för staten att bidra till att täcka utvecklingskostnader i tidiga skeden och följande produktutveckling.

Det kreativa kapitalet bör ses som ett komplement till finansiering från andra aktörer. Målgruppen skall vara projekt och företag med betydande tillväxt- och

lönsamhetspotential. Insatsen är inte någon subvention. Här är den stora skillnaden mellan såddkapital och kreativt kapital. Såddkapitalet utgör en kostnadstäckning medan det kreativa kapitalet är en lånefinanisering. Det kreativa kapitalet har stora likheter med det utvecklingskapital som idag finns på de regionala utvecklingsfonderna, med den skillnaden att utvecklingskapitalet har täckt ett mycket bredare spektrum.

Som vägledning utredningen ett par exempel på hur det kreativa en ger kapitalet kan användas: Det gäller nya eller befintliga idéer i tidiga skeden, bl.a. kanaliserade produktråden, som bedöms som utvecklingsbara och där genom ingen kan gå in med finansiering. Ett annat fall är när en tekniker med en idé behöver hjälp med företagsledning, ekonomi etc. Då kan den nya organisationen utarbeta finansieringslösning där det kreativa kapitalet en bildar stomme. I insatsen ingår även kontinuerlig uppföljning och strategisk rådgivning.

I undantagsfall skall den organisationen bidra med mer ordinär nya finansiering. Utredningen betonar dock att det inte är någon huvuduppgift och det inte får några subventioner utan att den nya organisationen skall ta att ges ut full bankränta, med risktäckning.

De finansieringsinstrument som de nuvarande utvecklingsfonderna kan erbjuda är lån, garantier och utvecklingskapital. Den nya organisationen bör möjlighet att välja de finansieringsinstrument som bedöms vara lämpligast ges i det enskilda fallet. Instrumentet skall dock förenligt med kravet på vara avkastning. Avkastningskravet bör långsiktigt vara att lånekapitalet behåller sitt reala värde.

Den organisationen skall samarbeta med NUTEK som kan erbjuda nya finansiering vid utveckling av produkter och för att stimulera teknisk utveckling, uppfinningar och innovationer. Den nya organisationen bör även kunna bli bra samarbetspart för Industri- och nyföretagarfonden, som inte en har någon egen decentraliserad organisation.

Utredningen förslår att näringslivet företrätt av Industriförbundet, handelskammarförbundet, Svensk Industriförening, Företagarnas Riksorganisation och Exportrådet tillsammans med staten skall äga och driva skall vardera förfoga över 50 procent den nya organisationen. Parterna . Industri- och nyföretagarfonden, Näringsdepartementet eller annan av staten utsedd organisation förslås svara för den statliga delen. Den nya organisationen förslås få färre antal regionala enheter ute i landet, samtidigt de operativa insatserna skall utföras mer lokalt. Utredningen ger exempel som på indelningar i sex respektive fjorton regioner.

Den moderenheten skall för att huvudmännens riktlinjer följs, nya ansvara formulera och införa policy, driva centrala förhandlingar, ordna kompetensutveckling och viss utbildning, fullfölja och utvärdera verksamheten samt äska anslag från NUTEK, som kvarstår som statlig anslagsgivare. Moderenheten skall vidare svara för de uppgifter som åligger en ägare av ett

aktiebolag eller annan juridisk person. Om den organisationen inte nya uppfyller de krav som huvudmännen ställer på verksamheten kan en annan genomförare bli aktuell.

Utredningen anser att det är viktigt att skilja på den statliga anslagsgivar- och beställarrollen. Man föreslår därför att NUTEK även i fortsättningen får i uppdrag att fördela medel för småföretagspolitik till den organisationen. nya

Vidare föreslås att den nya organisationens moderenhet och de regionala enheterna drivs i aktiebolagsform, medan kapitalfonden bör bli en stiftelse. Fördelen med aktiebolagsformen är möjligheten till aktivt ägarinflytande och resultatutjämning inom koncernen.

Beträffande de 600 miljoner som enligt utredningens förslag bör föras över till en fond för såddkapital så fattade riksdagen våren 1990 beslut att inrätta om

sex regionala riskkapitalbolag prop.1989 90:88. Ägare till dessa förslogs bli

Småföretagsfonden och de regionala utvecklingsfonderna. Fondernas andel skulle enligt förslaget satsas genom att fonderna under sjuårsperiod en överförde 600 miljoner till de regionala riskkapitalbolagen. Samtidigt har fonderna i enlighet med prop. 1989 90:88 att betala in ytterligare 1 miljard kronor av sin lånefond till statskassan. Tillsammans med vad sägs i som

propositionen om en ny småföretagspolitik prop 1991 92:51 innebär detta att

de återstående medlen betalas in under tiden fram till den 31 december 1997 totalt 1 303 miljoner. Riksdagens beslut om att inrätta de sex nya riskkapitalbolagen genomfördes också, men utan att de regionala utvecklingsfonderna gick in som ägare. Utredningens föreslagna fond för såddkapital på 600 miljoner kronor föreslås tas från de ännu inte inbetalda medlen till statskassan. Därigenom kommer de 600 miljoner kronorna till användning för att finansiera småföretag, vilket var avsikten med riksdagens beslut våren 1990.

4.1 1 Riskkapitalavdrag

I juni 1993 fick gav finansdepartementet Per Anders Lindgren i uppdrag att föreslå ett system för riskkapitalavdrag vid satsningar i små industriföretag. Förebild är ett system som tillämpats i Storbritannien sedan 1983 Business -- Expansion Scheme BES.

Utredaren föreslår i augusti 1993 att kostnader för förvärv av nyemitterade aktier i onoterade tillverkande industriföretag och vissa tjänsteföretag skall medges avdrag i inkomstslaget kapital. Avdraget får endast fysiska göras av personer och inte överskrida 300 000 kronor per år. Enligt den föreslagna modellen motsvarar riskkapitalavdraget den effektiva inkomstskattesatsen för reavinster på aktier. Med nuvarande skattesats blir avdraget maximalt 75 000 kronor. Aktieförvärvet måste uppgå till minst 10 000 kronor.

Villkoren för ett avdrag är att investeringen görs i tillverkningsindustri eller företag med industrinära tjänster. Bolaget får inte börsnoterat och vara

satsningarna får inte göras i eget företag eller i ett företag som kontrolleras av närstående. Vidare måste investeringen vara långsiktig. För aktier som avyttras före fem år skall beviljat avdrag återföras till beskattning med ett tillägg motsvarande 30 procent av det återförda beloppet. Det förutsätts att den som gör avdraget är oinskränkt skattskyldig i Sverige och att avdraget avser svenska bolag som bedriver sin verksamhet i landet.

Utredaren förslår att de nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1994 för att kunna tillämpas för första gången vid 1995 års taxering.

Kapitel 5. Internationell utblick

I de flesta länder är den allmänna uppfattningen att innovationer är mycket väsentliga

för ett lands ekonomiska utveckling. I allt större utsträckning börjar man tala om en innovationspolitik som något fristående från FoU-politik. Stödet till enskilda

uppfinnare är i de flesta fall litet. Skillnaderna beror mer historiska och kulturella faktorer än strikta ekonomiska resonemang. Ofta talar man om stöd till nya

teknikbaserade företag, innovativa småföretag och teknikutveckling-spridning. En tysk studie 151 från 1982 pekar ut Sverige som ett land med förhållandevis klara skiljelinjer mellan stödet till enskilda uppfinnare å ena sidan och stödet till FoU å den

andra. Sverige anses också ha ett bra helhetsgrepp över alla faser i

innovationsprocessen.

Olika länder har mycket olikartad betoning i sin innovationspolitikf Sverige utmärkte sig för ovanligt många rekommendationer som avsåg utbildning

Sverige-USA 11-3. Jämfört med USA hade vi ingen betoning alls på lagar och

regleringar 1-46, heller på beskattning 1-13 eller upphandling 2-11. Sverige var ovanligt selektivt vad gällde teknikområden, ovanligt litet inriktat på småföretag eller allmän industriutveckling.

5.1 Industriella stöd av FoU-karaktär enligt OECD

På uppdrag av Industrifonden skrev konsulten Sven-Olof Reftmark en rapport över statligt stöd till industriell produktutveckling i Europa.5 Rapporten är en sammanställning av redan befintliga källor. I redovisningen ingår åtta länder med sammanlagt 414 program.

Nettokostnaden för staten beräknas ur bidrag; den totalt utbetalda bidragssumman minus återbetalningsskyldigt bidrag, lån; räntekostnad statslåneränta för utestående samt summan av avskrivna lån minus influtna räntor, garantier; summan av utbetalda belopp minus intäkter och återvunna belopp, ägarkapital; ränta på utestående kapital och avskrivningar minus utdelningar.

4 RothwellZegveld: Industrial Innovation and Public Policy, 1981. 5 S-OReftmark, Statligt stöd till industriell produktutveckling i Europa, maj 1992.

Av de sju länder som förutom Sverige ingick i studien hade fem speciella stöd till större, innovativa högriskprojekt. I Tyskland och Storbritannien finns ingen motsvarighet, vilket bl.a. kan förklaras av den brittiska orienteringen mot rena forskningsstöd och Tysklands mer allmänna stöd, med den typen stöd av integrerade. I Övriga länder har man satsat organisationer som liknar Industrifonden i Sverige.

Reftmark drar slutsatsen att Industrifondens verksamhet borde byggas ut för att med ökad kraft stödja svensk industri. En annan slutsats är att det svenska stödet till industrin inte behöver förändras med hänsyn till EG:s regler om statligt stöd varken totalt industristöd ägarkapital, skattelättnader inräknade eller stödet till forskning och produktutveckling inklusive marknadsintroduktion.

5.2 EG och innovationspolitik

EG:s insatser för att främja näringslivets och en regions utveckling är ofta liktydiga, vilket framgår av utformningen av de olika åtgärderna. Några speciella stöd, insatser eller ens diskussioner kring enskilda uppfinnare finns

inte. Åtgärderna fokuseras, i likhet med i de flesta enskilda medlemsländerna,

på det innovativa företaget.

EG ser innovativa företag med hög utvecklingspotential och som skapare av nya arbetstillfällen som en viktig faktor i förnyelseprocessen och den regionala utvecklingen. Problemen är ofta att företagare med idéer saknar förmåga nya att hantera den osäkerhet de ställs inför finns marknaden för mina -- var produkter, hur hittar jag den och hur stor är den, hur skall jag kunna finansiera utvecklingen av mina idéer etc. Dåliga förberedelser, otillräcklig finansiering, oerfaren ledning och bristande marknadsföring EG några anser vara av huvudorsakerna till innovativa företag misslyckas. att nya,

Målet med EG:s näringspolitik är i första hand att skapa ett gynnsamt företagsklimat. Specifika insatser och program för att främja vissa delar av näringslivet utformas för att komplettera marknadskrafterna. Vid genomförandet skall man dessutom undvika att skapa strukturer. EG:s s.k. nya aktionsprogram för små och medelstora företag består eller av sex programinsatsområden som skall främja och ge mer direkt stöd till etablering och utveckling av företag. De huvudsakliga insatserna för att stimulera och främja nya och små företag görs nationellt. EG-kommissionen skall komplettera existerande småföretagsprogram inom:

0 Information 0 Företagssamarbete 0 Etablering och innovation 0 Finansiering 0 Utbildning ° Export

EG:s insatser för att stödja innovativa företag eller projekt är få och går främst på att stimulera privata och offentliga organ inom ett medlemsland att ut utveckla finansieringsformer och organisationer för att främja denna målgrupp. EG-kommissionen har utvecklat egen modell, s.k. Business and Innovation en Centre, för att ta hand idéer och innovativa företag. En etablering enligt om nya denna modell kan beviljas finansiellt stöd av Kommissionen. För att öka tillgången på riskkapital, speciellt i tidiga skeden s.k. såddkapital, har man tagit fram finansieringsmodeller, kan beviljas driftsstöd eller tillskott egna som fondkapital från EG-kommissionen. Bland dessa beskrivs i det följande Seed av Capital Fund, Venture Consort och Eurotech Capital.

EG har i det senaste ramprogrammet för FoU ökat sina ansträngningar för att stimulera och hjälpa mindre och medelstora företag att delta i de program som höjer företagens tekniska nivå. Inom bl. a. programmet BriteEuram ges speciella bidrag till små och medelstora företag för att främja deras deltagande Feasibility Award. För att stimulera små och medelstora företag från olika -länder att gå och gemensamt upphandla teknisk utveckling, inrättades samman programmet Craft. Sprint är ett som inrättades i början av 1980-talet program för att stimulera och stödja internationella nätverk för innovationer och teknikspridning. Det står utanför EG:s ramprogram för FoU.

Business and Innovation Centre BIC inrättades av EG 1984 för att stimulera och främja idéer i underutvecklade regioner eller regioner under nya strukturomvandling. Genom att erbjuda professionell analys och noggrann och metodisk förberedelse hoppas man att överlevnads- och tillväxtmöjligheterna för innovativa företag skall öka. Syftet med BIC är att minska regionens sårbarhet att diversifiera industristrukturen i området, att skapa fler och genom relativt avancerade och stabila arbetstillfällen samt att etablera aktiviteter i branscher med god utvecklingspotential, dvs. ny och innovativ industri.

Ett BIC innebär regionalt samarbete mellan statliga och privata aktörer. Uppbyggnaden och driften centret finansieras av de regionala aktörerna. av Inom EG:s stödregioner beviljar EG-kommissionen investeringsbidrag. Det finansiella stödet från EG-kommissionen uppgår till mellan 30 och 50 procent centrets budget. Ett BIC får intäkter från rådgivning och utbildning och på av sikt skall de flesta BIC bli självfinansierande.

När företagare vänder sig till ett Business and Innovation Centre gör en ansvarig konsult bedömning projekt och person. Produkten skall ha en av nyhetsvärde det behöver inte bara vara forskningsbaserade produkter eller produkter med hög tekniknivå. När BIC antagit en idé utvecklas den i samarbete med upphovsmannen. De utarbetar en affärsplan, ordnar lokaler, erbjuder hjälp med administration och hjälper till att hitta finansiering.

Till många BIC finns anslutna s.k. Seed Capital Funds, såddfinanisering som ett BIC kan bevilja kompletterande första projektfinansiering. Under de tre som en första åren följer företaget och hjälper till att lansera och marknadsföra man

produkten. Enligt EG:s rekommendationer krävs det minst en VD och två företagskonsulter för att driva ett BIC.

Idag finns det mer än 85 etablerade BIC fördelade på de olika medlemsländerna, majoriteten inom stödregioner. För att stödja och utveckla BIC-nätverket har EG-kommissionen etablerat en sammanhållande nätverksorganisation European Business and Innovation Centre Network - EBN. EBN tar fram utbildningsmaterial, anordnar erfarenhetsutbyten och konferenser m.m. för att höja kompetensen hos BIC-medarbetare.

NUTEK har granskat BIC-modellen och undersökt intresset för ett sådant koncept i Sverige. Det finns möjlighet för svenska organisationer att etablera ett BIC, dock utan finansiellt stöd från IEC-kommissionen. NUTEK är numera medlem i EBN. Det finns ett par regioner i Sverige som är intresserade av att etablera ett BIC på försök.

Seed Capital Funds har som mål att stimulera och främja företagande genom att skapa bättre tillgång till finansiering till nya företag. Samtidigt vill man förbättra kvaliteten och därmed överlevnadsgraden för projekt i startskedet seed stage. Programmet, som startade 1988, syftar till att stimulera privata investeringar i nya företag genom finansiellt stöd till uppbygganden av 24 s.k. seed capital funds i ett flertal EG-länder.

Programmet är utformat för att främja banker, venture capital-bolag eller andra att starta seed capital funds fonder som både besitter den kunskap som är nödvändig för att bedöma projekt och som har kapital till finansiering. Kommissionen stödjer, i ett första skede, uppbyggnaden av 24 sådana fonder, genom att täcka driftskostnaderna under de första åren. I vissa stödområden

bidrar man även med kapital upp till 25 procent till fonden. Kommissionens

bidrag till fonden är som minst 125 000 Ecu och som mest 250 000 Ecu.

Stödet till olika fonder kanaliseras i huvudsak via etablerade Business and Innovation Centres se ovan. Ett fortsatt stöd till fonderna från Kommissionens sida är beroende av resultatet och hur väl fonden sköter sin verksamhet. Av en fonds totala investeringar måste, inom en femårsperiod, minst 80 procent vara av typen seed capital.

En annat mål med programmet är att skapa ett nätverk av professionella och erfarna fonder som kan sprida information och ge expertråd. Direkt eller indirekt skall en fond kunna erbjuda hjälp med:

finansiell planering och rådgivning om finansieringskällor efter startskedet marknadsundersökningar utveckling av affärsstrategier och annan specialiserad rådgivning. -

När söker medel fond värderar fonden projektet efter de kriterier man ur en utarbetats Kommissionen. Seed Capital Funds engagerar sig i projekt som av med lång produktutvecklingsfas, baserade på spetsteknik och förbundna med hög risk och därmed potentiellt hög avkastning. Maxbeloppet är 350 000 Ecu. För ett redan existerande företag får befintligt riskkapital inte överstiga 50 000 Ecu, årsomsättningen inte vara högre än 100 000 Ecu och aktiekapitalet inte överstiga 1,5 miljoner Ecu. Företaget måste vara fristående och ha högst tio anställda. Man räknar med att genomsnittligt belopp kommer att ligga mellan 25 000-100 000 Ecu.

En analys visar att under 1989-93 hade 23 fonder som beviljats stöd av EGkommissionen, totalt gjort 131 investeringar i lika många nya företag. Av dessa 131 existerar fortfarande 126 och tillsammans har de skapat 1 219 nya arbetstillfällen. Fonderna har i genomsnitt ett kapital på knappt 40 miljoner Ecu och har gjort sammanlagd investering på ca 14,7 miljoner Ecu. en

Antalet investeringar har ökat kraftigt varje år sedan starten och 1995 tror man att antalet kommer att stabiliseras vid 100 investeringar per år. Den totala kostnaden för EG-kommissionen så här långt ligger kring 4,9 miljoner Ecu, främst driftsbidrag som skall återbetalas. Med hänsyn till att inte allt driftsbidrag kommer att återbetalas räknar man att varje arbetstillfälle kostar Kommissionen knappt 1 700 Ecu. Försökverksamheten kommer att avslutas för 22 av de nuvarande 23 fonderna vid utgången av 1995.

Jämfört med motsvarande amerikanska fonder opererar de europeiska med mycket mindre kapital, 1,6 miljoner Ecu mot 6,7 miljoner. Genomsnittliga antalet investeringar per fond var i motsvarande grad mycket högre i USA - 26 mot 5,7 i genomsnitt.

Försöksverksamheten med Seed Capital Funds har enligt Kommissionen främjat etableringen av nya företag inom gemenskapen, stärkt finansieringsmöjligheterna för riskfyllda projekt, ökat kvaliteten och nya Överlevnadsgraden hos projekten och stimulerat andelen privata investeringar i sådana projekt. Nätverket av 41 fonder, varav 23 med stöd från Kommissionen, är poäng. Man bör beakta att analys och slutsatser är skrivna av en annan Kommisionen själv.

Eurotech Capital har mål att främja privat finansiering av transnationella som projekt med hög teknisk nivå. Programmet stödjer bildandet av s.k. Euro Tech Funds. För att få finansiellt bidrag och annat stöd från EG-kommissionen måste dessa fonder bevilja del sitt kapital till riskfyllda spetstekniska projekt. en av

För att bli utnämnd till Eurotech Capital Fund måste organisationen ha en lämplig juridisk form t. investeringsfond eller investeringsbolag, ex. Organisationens huvudverksamhet skall innefatta förvärv av andelar i icke börsnoterade bolag med syftet att utveckla företaget och sedan sälja ägarandelen. Kapitalet måste uppgå till minst 50 miljoner Ecu, av vilka 20

procent skall reserveras till investeringar i transnationella projekt med hög tekniknivå. Fonden måste vara registrerad i ett EG-land och andelen investeringar med hög tekniknivå måste uppnås inom tre år efter det att organisationen blivit en Eurotech Fund.

EG-kommissionen ger ett bidrag som uppgår till 125 av de egna resurser som initialt reserverats för de projekt fonderna avser att finansiera. Efter tio år, eller när fonden upplöses, skall medlen återbetalas till Kommissionen. Varje fond skall även kunna erbjuda företag och projekt expertrådgivning i form av finansiell planering, affärsstrategier, marknadsanalyser m.m.

Företag som söker finansiering ur Eurotech-fonder måste vara etablerade inom EG och engagerade i ett transnationellt spetsteknikprojekt. Minst halva kapitalet skall ägas av aktieägare inom EG. Projekt i start- och utvecklingsfasen är prioriterade liksom företag som har mindre än 500 anställda och fasta tillgångar som inte överstiger 75 miljoner Ecu, där inte mer än 13 av ägandet är hos ett eller flera större företag.

Projekt som utvecklats inom EG:s egna forskningsprogram eller annat europeiskt forskningsprogram, t.ex. Eureka, faller automatiskt inom denna kategori. Företag som vill ansöka om finansiering inom Eurotech programmet skall kontakta Eurotech Data. Via Eurotech Data kan små och medelstora företag få sin projektbeskrivning inlagd i databasen. Om en fond ser ett lovande projekt tar kontakt med företaget och gör en bedömning för att man sedan eventuellt investera.

Venture Consort är ett finansieringsprogram som funnits sedan 1985 med mål att stödja gränsöverskridande grupperingar konsortia av riskkapitalbolag som tillsammans går in och finansierar utvecklingen av innovativa småföretag. Genom Venture Consort kan EG-kommissionen bevilja finansiering till småföretagsprojekt efter vissa kriterier. Kommissionen bedömer varje projekt för sig. Riskkapitalbolagen får genom Venture Consort hjälp med att dela riskerna i ett projekt, erfarenhet av andra EG-marknader och vidgat kontaktnät till andra finansieringsinstitut.

Riskkapitalbolag som kan komma i åtnjutande av dessa medel måste vara medlemmar den europeiska riskkapitalföreningen EVCA European av Venture Capital Association. Ett projekt kan beviljas maximalt 30 procent av det riskkapital eget kapital som konsortiet investerar i projektet. Normalt ligger summorna på 50 000-300 000 Ecu. De beviljade medlen skall återbetalas inom sju år om annat avtalats. Projekt som finansieras ur Venture Consort måste

inkludera ett litet eller medelstort företag, dvs. under 500 anställda, fasta tillgångar som inte överstiger 75 miljoner Ecu och där större företag inte äger mer än en tredjedel. vara innovativa, dvs. spetsteknikbaserade eller innehålla ny teknik -

i huvudsak vara lokaliserade och genomföras inom EG ge tillväxt i mer än ett EG-land finansieras av ett gränsöverskridande konsortium av riskkapitalbolag -

Företagare som ingår i projekten måste kunna visa att de har ett tillfredsställande ledningskunnande.

Projekt som finansierats av Venture Consort återfinns inom bioteknik, energi och datateknik. Förutom ren finansiering erbjuder programmet även stöd i form av rådgivning m.m.

Små och medelstora företag som söker finansiering ur Venture Consort vänder sig till en EVCA-medlem. Tillsammans förbereder de ett investeringsförslag som skickas in till EVCA, som kontrollerar att de formella kraven är uppfyllda och skickar en ansökan till EG-kommissionen. Kommissionen tar ställning till projektet och meddelar sitt beslut. Om Kommissionen accepterar projektet har EVCA:s medlemmar tre månader på sig att bilda ett konsortium med deltagare från minst två medlemsländer. Kontrakt skrivs mellan huvudinvesteraren EVCA-medlemmen och Kommissionen. Huvudinvesteraren fungerar som officiellt ansvarig för projektet och representant för konsortiet.

Feasibility Award ett separat stöd till små och medelstora företag med svårigheter att delta i större forsknings- eller utvecklingsprojekt, för bedömning av innovationer eller koncept, som sedan kan leda till ett deltagande i ett BriteEuramprojekt Feasibility Award for SME SME Small and - Mediumsized Enterprises. Villkoren för att få stöd till utvärdering är enkla:

Företaget måste vara ett litet eller medelstort, enligt gällande definitioner. - Företaget måste vara etablerat inom EG. - Den huvudsakliga verksamheten får inte vara FoU. - Företaget får inte tidigare ha deltagit i något av EG:s forskningsprogram. - Företaget måste kunna påbörja projektet vid ett förbestämt datum. -

Stödet kan uppgå till högst 75 procent av kostnaderna, med ett maxbelopp på 25 000 Ecu. Om företagens värdering leder till att de vill vidare gäller de allmänna reglerna för deltagande i EGzs FoU-projekt. Programmet Feasibility Award är ett pilotprojekt som löper 1991-93 och har en budget på 5 miljoner Ecu.

Craft Cooperative research action for technology har till syfte att stimulera företag,

i synnerhet små och medelstora, att gemensamt finna en teknisk lösning på sina problem. Meningen är att de mindre företagen skall gå samman och kontraktera ett forskningsinstitut. Ansökningsförfarandet för stöd kan beskrivas i två steg:

Företaget skickar tillsammans med minst ett företag från ett annat EG-land ett projektförslag på 3-4 sidor till Kommissionen. Om projektförslaget godkänns beviljas ett bidrag max 15.000 Ecu för att hitta ytterligare minst två partners och för att utforma en slutgiltig ansökan.

2. Det slutgiltiga förslaget på 10-12 sidor skickas in fyra månader efter godkännandet steg Projektet måste innefatta ett konsortium av minst av fyra småföretag från minst två medlemsländer, samt en utpekad tredje part som skall utföra FoU-arbetet.

Ett projekt kan sträcka sig över högst två år och ha en total kostnad på 1 miljon Ecu. Craft finansierar till hälften av de totala projektkostnaderna. upp Programmet pågår tills budgeten är förbrukad. För att underlätta för företag hitta samarbetspartners har EG-Kommissionen upprättat tre s.k. Craftatt databaser. Craft har haft problem att få tillräckligt många intressanta ansökningar. Endast en tiondel av budgeten på ca 250 miljoner kronor har hittills fördelats, vilket visar på svårigheten för små företag att definiera problem, hitta rätt samarbetspart speciellt i annat land och rätt forskningsinstitution.

Value Valorisation and Utilisation for Europe inrättades av EG 1989 för att de

små och medelstora företagen lättare skulle kunna ta del av de forskningsresultat kommer fram inom EG:s ramprogram för forskning och som utveckling. Value ingår i ramprogrammet och utgör ca 1 procent av den totala budgeten, vilket motsvarar 57 miljoner Ecu. Det består av två delprogram - Value I och Value II.

Value I eller Value SME är riktat till små och medelstora företag och ger finansiellt stöd till förberedande undersökningar, s k Exploratory Awards, och teknikspridning, s.k. Technology Exchange Awards. När små och medelstora företag deltar i möten och diskussioner för att utvärdera om de kan ha nytta av ett forskningsresultat har de möjlighet att få bidrag. Bidraget, Exploratory Award, får uppgå till högst 7 000 Ecu eller 75 procent av totala kostnader för och andra utgifter i samband med möten. Utgifter lön, resor, utrustning resor etc. i samband med undersökningar om möjligheter till teknikspridning kan beviljas bidrag, Technology Exchange Award, på maximalt 100 000 Ecu eller högst halva de faktiska utgifterna.

Berättigade till bidrag är företag med mindre än 500 anställda, som deltar eller har deltagit i EGs forsknings- eller demonstrationsprogram, nuvarande eller potentiella samarbetspartner samt i begränsad omfattning teknikförmedlare företräder små och medelstora företag. Ansökan om Exploratory Awards som kan göras löpande medan de för Technology Exchange Awards måste följa utsatt schema.

Value II löper mellan 1992 och 1994 och har, liksom Value till syfte att förbättra exploateringen de forskningsresultat som kommer fram ur EG:s av forskningsprogram. Programmet är indelat i tre huvudområden:

Samspelet mellan forskning och industri Samspelet mellan forskning och vetenskaplig miljö Samspelet mellan forskning och samhälle

Del ett är av störst intresse för företagen och handlar om att skapa nya kanaler för information om forskningsaktiviteter och att marknadsföra nya forskningsresultat. Under 1990 skapades databasen Cordis som innehåller information om forskningsaktiviteter, forskningsresultat, vetenskapliga publikationer och ansökningsfrister till EG:s forskningsprogram. Med hjälp av Cordis kan företag också hitta samarbetspartners för kommande forskningsprojekt. Nyligen har EG har påbörjat uppbyggnaden av ett nätverk bestående av informationscentrer, s.k. Relay Centres.

Finansiellt stöd ur Value ges bl.a. till: att främja utnyttjandet av forskningsresultat genom stöd och rådgivning till verksamheter och forskningsinstitutioner för att t.ex. utföra marknadsundersökningar, finna partners till samprojekt eller licensarbete. uppbyggnaden av centrer för information om EGzs FoU-program. förmedling av resultat genom t ex publikationer, seminarier, konferenser, utställningar och databaser.

Sverige deltar inte i Value, men får tillgång till programmet när EES-avtalet träder i kraft. För närvarande försöker man skapa resurser för att bl.a. delta i uppbyggnaden av Relay Centres.

Sprint inrättades 1983 till stöd för innovationer och teknikspridning riktat till små och medelstora företag. Stöd ges till internationella nätverk för teknik- och innovationsrådgivning. I juli 1988 startade det tredje Sprint 1989-1993 som skall:

Underlätta överföring av ny teknik till företag, genom stöd till särskilda projekt - Specific Projects. Tekniken måste vara beprövad och projekten kan omfatta alla näringssektorer och all slags teknik. Projekten måste initieras av företagen själva. Deltagare i projekt bör vara engagerade i kollektiv forskning med deltagare från minst tre medlemsländer och som täcker en bred kompetens t.ex. representant från näringslivet, forskare, myndighetspersoner. Deltagarna skall visa sin förmåga att sprida kunskap, t.ex. via seminarier, sin finansiella situation och projektplan. De måste även vara beredda på att dela med sig av resultat och kunskaper. Stödet ur Sprint får inte överstiga hälften av de totala projektkostnaderna. Bidraget kan variera mellan 0,5 och 1,5 miljoner Ecu per projekt.

Förstärka den europeiska infrastrukturen för innovations teknikstädsservice genom

att bygga upp nätverk i Europa mellan olika aktörer som lokalt arbetar med innovationsstimulans och teknikspridning till små och medelstora företag. Deltagare kan vara innovationsfinansiärer, regionala utvecklingskontor, industriorganisationer, FoU-organisationer, teknikförmedlare, designers, kvalitetsingenjörer och licensmäklare.

Förbättra förståelsen för innovation och utbyta erfarenheter nationell och samhäl-

om lelig innovationspolitik i huvudsak European Innovation Monitoring genom System, för forskning, analys och utvärderingar av olika nationella ett system och europeiska insatser på området.

Sprint har totalt budget på 90 miljoner Ecu för perioden 1989-93 och ligger en utanför EGzs för FoU. Ett EES-avtal Sverige möjlighet att delta ramprogram ger på programnivå. Sverige kommer då att stå för ca 3,5 procent av budgeten för Sprint, vilket motsvarar 6 miljoner svenska kronor. ca

Ett sätt på kort sikt delta i Sprint är att arbeta med en lokal svensk att organisation. För närvarande är Ideon Center i Lund, kontaktsekretariatet vid Chalmers Tekniska Högskola och Institutet för Verkstadsteknisk Forskning i

Göteborg svenska deltagare i Sprint.

5.3 EG-ländernas stöd till innovation och teknisk utveckling i små företag .

I studie genomförd 1990 EIM, ett holländskt institut för en av småföretagsforskning, görs jämförelse av EG-ländernas stöd till teknisk en utveckling och till innovationer i små och medelstora företag. Studien redogör inte för hur mycket satsats på varje åtgärd eller resultatet av dessa insatser. som

Stöd till hela eller delar företags forskning och utveckling av ny teknik eller av produkter finns i alla EG-länder. I det finansiella stödet måste man skilja nya mellan koncept, överföring av ny innovativ teknik och utveckling av nya nya produktionsmetoder.

Holländska entreprenörer vill använda nya tekniska koncept i sina som tillverkningsprocesser kan ansöka riskfria lån. I Storbritannien finns t.ex. om SMART, är subvention på 75 procent utvecklingskostnaden för som en av innovativa projekt, maximalt dock 50 000 Ecu. Stödet beviljas under det första året och under det andra året kan ytterligare stöd på maximalt 67 500 Ecu beviljas. Målet med programmet är finansiering i ett tidigt skede.

I Tyskland ställer staten garantier till de organisationer eller institut som beviljar finansiering till företag med hög tekniknivå. Man ger även direkta bidrag till FoU-investeringar FuE-Investitionszulage för att företaget skall kunna ansöka om patent, utvecklas och expandera m. m.

I Frankrike och Irland stöd till marknadsanalyser feasibility studies. I ges Nederländerna beviljas småföretagare bidrag för utveckling och tillämpning teknik. Belgiska företag kan söka stöd ur en prototypfond till att av ny utforma prototyper, utveckla nya produkter eller produktionsprocesser. Fondmedlen är villkorade lån återbetalas projektet lyckas. I Danmark som om kan ett företag beviljas bidrag för att utveckla produkter för den offentliga

sektorn.

Finansiella instrument för att stimulera utveckling av ny teknik i företag finns i Belgien, Frankrike och Tyskland. I Frankrike innehåller skattesystemet speciella regler vad gäller forskning och teknisk utveckling:

Skattelättnader eller bidrag i de fall då företaget inte blir föremål för beskattning vid investeringar i forskning och utveckling. Extra avskrivningsmöjligheter för lokaler som används för att utveckla prototyper. Lägre inga skatter på licensintäkter från patent, processer eller ny teknik. -

I Tyskland finns ett antal fördelaktiga avskrivningsregler för fasta och rörliga tillgångar som används för forskning och utveckling.

För att stimulera små och medelstora företag att rekrytera personal till FoU har Belgien, Frankrike, Irland, Holland, Storbritannien och Tyskland speciella insatser. Holländska företagare kan ansöka om lönebidrag till forskningspersonal ur det s.k. Innovation Stimulation Scheme. I Irland är företagen berättigade till bidrag vid rekrytering av personal med universitetsexamen eller annan högre utbildning. Irland subventionerar även anlitandet av erfarna tekniker för att lösa specifika tekniska problem. I Belgien blir företagare som anställer forskningpersonal berättigade till reducerad inkomstskatt. För att stimulera företag att anlita unga erfarna forskare beviljar den franska staten bidrag. Unga tyska tekniker utvecklare ges möjlighet till tillfällig anställning i forskningsinstitut för att sedan överföra kunskaper från forskning kring ny teknik till ny innovativ industri.

I ett flertal EG-länder finns lokala rådgivningscentrer som förser små och medelstora företag med information och råd om ny teknik och nya forskningsresultat. I Holland finns t.ex. 18 Innovatie-Centra, med uppgift att stimulera och bidra till spridning och tillämpning av ny teknisk kunskap. Motsvarande centrer finns i Storbritannien och Danmark. Det danska TIC, ett nätverk av centrer som inrättades 1977, har i genomsnitt fem konsulter som besitter kunskap både inom teknik och ekonomi. Förutom råd och information om ny teknik erbjuder varje TIC även information om statliga stödformer och utbildning. TIC:en i Danmark motsvarar till en del de svenska utvecklingsfonderna, med ett center i varje län i syfte att vara så nära företagen som möjligt. Ibland går de även ut aktivt till företagen.

Lokala kontor till EOLAS, Irish Science and Technology Agency, kan jämföras med danska TIC. EOLAS bedriver industriell forskning och erbjuder rådgiving, konsultinsatser och teknisk information till tillverkande företag, ministeriet och statliga organisationer. I huvudsak arbetar man med enskilda kunder efter avtal.

För att förbättra spridningen av teknisk kunskap beviljar Tyskland bidrag till företagare som kontrakterar ut utvecklingsarbete. Under det holländska Branch Orientated Informatics Stimulation Scheme försöker man förse små och medelstora företag med teknisk information och stimulera företagen att införa ny datateknik och automation.

Danmark, Irland, Portugal och Holland har utformat insatser för teknik och FoU inom speciella områden. Speciellt i Danmark utgör dessa program i huvuddel stödpolitiken. De tidsbegränsade programmen består av av information, yrkes- och vidareutbildning, stöd till utveckling och rent finansiellt stöd. För närvarande finns stöd till kvalitetshöjande åtgärder och användning material. Den irländska regeringen har också program för av nya höja kvaliteten. I Holland finns programmet Programmatic Business att Orientated Technology Stimulation Scheme PBTS, ur vilket holländska företagare kan söka bidrag till förstudier, utveckling och provning inom informationsteknik, bioteknik, materialteknik och miljöteknik.

De flesta EG-länder främjar samarbete inom FoU mellan företag å ena sidan och företag och olika organisationer å den andra. Ett särskilt program avser att förbättra samarbetet mellan underleverantörer och uppdragsgivare. Syftet är öka anpassningsförmågan och därmed konkurrenskraften hos de inhemska att underleverantörerna. Insatserna innebär information till industrin, kunskapsutveckling, förbättrad utbildning och organisering av demonstrationsprojekt.

Tyskland har inga speciella för att stödja underleverantörer. Där finns program mycket hård konkurrenslagstiftning med vissa undantag för samarbete dock en mellan små och medelstora företag. Samarbete är tillåtet vid utveckling eller inköp samt tillämpning teknik. Genom att garantera finansiellt stöd av ny försöker i Danmark stimulera utvecklingsprojekt mellan man gemensamma statliga forskningsinstitut och mindre företag. I Tyskland erbjuder staten säkerheter garantier till privata organisationer som finansiellt stödjer små företag med hög teknisk nivå.

En slutsats studien är att det finns mängd olika åtgärder och insatser för av en stödja teknisk utveckling och forskning i små och medelstora företag. Alla att EG-länder att denna typ stöd är ett av de viktigaste för de små och anser av medelstora företagen. Trots detta är omfattningen och mångfalden av åtgärder, utformade exklusivt för små och medelstora företag, begränsade.

5.4 Japan

I Japan finns det i princip inget statligt stöd till enskilda uppfinnare. Detta kan till stor del förklaras att det japanska samhället respekterar dem som lever i av harmoni mellan människor och avskyr dem som är unika och skiljer sig från de övriga. Den japanska inställningen återspeglar sig i små statliga anslag och få organisationer gör insatser till förmån för uppfinnare. som

Sålunda internationellt berömd uppfinnare, Yosiro Nakamatsu, har en mycket de senaste tolv åren fått pris som årets uppfinnare av American Science Academy, han accepteras inte det japanska samhället. Tvärtom, han men av anses som en mycket konstig person i Japan.

I Japan är traditionen att inte betala för enbart idéer, utan produktion har fått prioritet före stöd till nya idéer. Japan respekterar personer som gör ett fysiskt hårt arbete, medan de som inte svettas inte får samma respekt. Japaner trivs att umgås med människor som tillhör någon social gemenskap, t.ex. ett stort som företag, en offentlig organisation. Däremot känner de sig obekväma i sällskap med personer som inte tillhör någon organisation, inte har ett visitkort.

Science Technology Agency STA är den enda organisation har budget som en och en stödjande organisation för uppfinnare. Under STA finns Science and Technology Promotion Bureau, med en avdelning för planering som ansvarar av PR-kampanjer, en person ansvarig för uppfinnare. Den årliga budgeten ligger på 20 miljoner yen 1,5 miljoner kronor, vilket skall jämföras med STA:s budget på 553 miljarder yen 41,2 miljarder kronor 1991. Budgeten går framför allt via Japan Institute of Invention. STA är inte speciellt angelägen om att främja innovationer från enskilda uppfinnare de skäl nämnts. av som

Japan Institute Invention and Innovation III har två uppgifter, dels att ge service kring patentinformation patentdatabas, patentansökningar, patentrådgiving dels att stödja innovationer och uppfinnare. En sätt är att anordna nationella uppfinnartävlingar, bl.a. för skolpojkar och husmödrar. Syftet med dessa är att stimulera uppfinneri, att skapa ett bra klimat för uppfinnare och höja deras status i samhället. I motsats till syftet har de flesta nationella tävlingar riktats mot stora företag.

Huvudpriset 1993, Imperial Prize, gick till Hitachi för uppfunnit att man en speciell kokare i elkraftverk. I prisutdelningen deltog chefen för energi, för konstruktion och för dotterbolaget Tohoku MP. Bakom dessa finns troligen en hel grupp anställda som skapat idéerna, dessa kommer inte i ljuset. Priset men går till företaget. Samtidigt fick följande pris:

0 Premiärministerns pris till Mitshubishi Electric Co., Ltd 0 MITI:s pris till Fuji Film 0 STA:s pris till Seiko Epson 0 Patentverkets pris till NTT 0 JII:s pris till Olympus 0 Keidanren:s pris till Nippon Steel och 0 Japanska handelskammarens pris till Toshiba.

I Japan står de privata storföretagen för huvuddelen forskningen, företagen av för mer än 80 procent, medan statens andel är mycket större i Västeuropa och USA. Det här påverkar också stödet till de enskilda uppfinnarna. Japan har inte någon bra grogrund för fostra enskilda uppfinnare av historiska skäl. Många innovationer och ny teknik kommer från stora företag, där de uppstår i produktionen snarare än i laboratorierna. Detta står i kontrast mot europeiska och amerikanska företag. Många innovationer är därför relaterade till tillverkning och mer direkt tillämpliga snarare än och revolutionerande. nya

Företag satsar inga stora resurser på grundforskning. Detta beror i huvudsak på den hårda konkurrensen på marknaden som inte ger utrymme för långsiktig

grundforskning. Forskningsutgifterna går till utveckling och tillämpad forskning företagen måste hela tiden fundera på vilka nya produkter som konsumenterna behöver och efterfrågar i en framtid. Detta återspeglas inte minst i teknikupphandling och patentansökningar. Japan håller en överlägsen topposition i antalet patentansökningar. Mer än ett av fyra patent som beviljas i USA kommer från japanska organisationer.

Den hårda konkurrensen på marknaden visar sig också i att många japanska

angelägna köpa utländsk teknik. Aven teknikhandelsbalansen företag är att om börjar närmar sig jämvikt, är importen fortfarande högre än exporten. 1990 var Sveriges teknikexport till Japan 30 gånger större än importen, 1991 fortfarande 6 gånger så stor.

Det japanska stödet till uppfinnare återspeglas av storföretagens behandling av dessa. System för uppmuntran och stimulans är inbyggda i det vanliga arbetssättet, såsom livstidsanställning, befordran, höjd lön och bonus, kvalitetsoch kontrollsystem och förslagsverksamhet.

Det statliga stödet till innovationer och innovatörer kan kategoriseras i etablering teknikparker, forskningsbyar, företagskuvöser - av effektivare utnyttjande av privat riskkapital stöd till små och medelstora företag genom speciella lagar och krediter. -

Etableringen forskningsbyar och liknande sker i samarbete mellan lokala av regering och privata företag. Konceptet liknar Kista eller Ideon i Sverige. organ, MITI har skapat och utformat 29 regioner som teknopoler, 8 forskningskärnor och 4 forskarbyar. De verkligt aktiva är dock färre.

Väl fungerande är Kanagawa Science Park KSP som består av Innovation Centre Building, på 46 000 m2, med forskningsutrustning för att främja kreativa entreprenörer, och RD Business Park Building. Parken stödjer nystartade företag med information, utbildning och tillgång till ett laboratorium. Investeringen är gjord regeringen i Kanagawa, Kawasaki City Government av och 41 stora och små företag. Moderorganisation till KSP, Kanagawa Academy of Science and Technology, genomför också egna program för att stödja kreativa idéer.

]apan Research and Development Corporation IRDC är en statlig organisation med stöd från Science and Technology Agency, har till uppgift att hjälpa som, kommersialisera forskningsresuktat från statliga forskningsinstitut. De till att samlar företag är intresserade något speciellt område och som av subventionerar eventuellt utvecklingskostnader. IRDC ansvarar även för ERATO Exploratory Research for Advanced Technology. Inom programmet ERATO ut forskare från industrin, universitet och statliga tar man unga forskningsinstitut för att arbeta med avancerad teknisk utveckling under fem år.

alla forskningsrapporter kommer från forskare, men nära Nästan 40 procent av från ingenjörer vid tillverkningsanlâggningar. För patent har 40 procent

produktionsenheterna mycket större betydelse än de större laboratorierna. Stora företag är mycket angelägna om att ansöka om patent. Stora företag, som t.ex. Hitachi, Toshiba och Sony, har en speciell dag i veckan då alla medarbetare måste arbeta med patentansöningar.

Alla patentansökningar bygger inte på rena innovationer. STA och MITI har gjort flera jämförande studier som visar att den tekniska nivån i Japan endast överstiger t.ex. den amerikanska på några få områden. Forskningsnivån i Japan är underlägsen andra länders inom t.ex. programvara, organiska material, läkemedel, kompositer, produktionsteknik industrirobotar, CADCAM, bilar, flygplan och miljöteknik.

Det finns hundratals insatser eller system för att stödja små och medelstora företag, både finansiellt och lagar och regler. Insatserna görs i regel i genom samarbete med lokala myndigheter, efter riktlinjer från centrala organsiationer, som MIT I och SM Agency MITI. Motiven för dessa insatser är två. De små och medelstora företagen utgör basen i japansk industri att förse de genom stora företagen med högkvalitativa delkomponenter och de nuvarande stora företagen har en gång varit små. Nu ser man en minskning i antalet nyetableringar och är bekymrad för att den industriella kraften skall försvinna.

Den grundläggande lagen för att främja innovationer är Medium and Small Enterprise Basic Law, som ger riktlinjer i det statliga stödet till små och medelstora företag. Inom den finns mer konkreta lagar behandlar stöd till som små och medelstora företag för upphandling, teknikspridning, teknisk utveckling, kompetens och informationsteknik m.m.

För att genomföra de riktlinjer som anges av dessa lagar finns tre statliga kreditinstitut som beviljar lån till små och medelstora företag som moderniserar sin tillverkning, installerar provningsutrustning, utför egen forskning och utveckling m.m. För detta anslog regeringen 205 miljarder yen 15,4 miljarder kronor 1992.

0 Stöd till modernisering 26,8 miljarder yen 2,0 miljarder kr 0 Stöd till rådgivning 12,4 miljarder 0,9 miljarder kr yen 0 Stöd till små företag 52,6 miljarder 3,9 miljarder kr yen 0 Stöd till samarbete 13,6 miljarder 1,0 miljarder kr yen

De tre statliga kreditinstituten är bara inriktade på små och medelstora företag och har ett flertal lokala kontor över hela Japan. De lånar till små och ut pengar medelstora företag till en mycket fördelaktig ränta.

Small Business Finance Corporation SBFC har filialer över hela Japan och lån ger till små och medelstora företag för modernisering av produktionsutrustning. Lånen kan uppgå till 400 miljoner yen 30 miljarder kronor med låneränta en på 6,2 procent. Om företagens investeringar samtidigt sparar energi eller tar hänsyn till miljön, förbättras lånevillkoren. Bara under april och maj i år lånade SBFC ut mer än 18 miljarder kronor till dessa företag. Det årliga taket för utlåning till de små företagen har höjts till 100 miljarder kronor. SBFC lånar ut

till 20 miljoner kronor till ett tillverkande företag med ett eget kapital på upp mindre än 5 miljoner och färre än 300 anställda och max 2 miljoner till riktigt små företag.

Peoples Finance Corporation PPC har 152 lokala kontor som är inriktade på mindre företag än SBFC. Ett litet företag kan låna upp till 40 miljoner yen 3 miljoner kronor till 6,2 procents ränta det skall investera i nya maskiner. om

Shoko Chukin Bank har 105 filialer som hjälper företagssammanslutningar om de vill genomföra speciella utvecklingsprojekt. Banken lånar ut maximalt 1,5 miljarder 112 miljoner kronor till 6,3 procents ränta. yen

Det finns Security Guarantee Association i varje prefektur totalt 47 stycken, en ställer garantier för små och medelstora företag inte är tillräckligt som som starka finansiellt.

Small Business Investment Companies SBIC är kanske den mest betydelsefulla av de japanska investmentbolagen. Det inrättades 1963 i samband med att en ny lag trädde i kraft för att stödja små och medelstora företag. Huvudsyftet med mindre företag bättre tillgång till kapital för att utvecklas och SBIC är att ge expandera. SBIC startades samtidigt i Tokyo, Nagoya och Osaka och ägdes i ett inledningsskede staten. Förebilden kommer från venture capital-bolagen i av USA. Verksamheten är idag helt privatägd med 50 anställda. Det totala aktieinnehavet uppgick 1991 till 730 miljoner kronor. Man går bara in i ca fristående mindre företag, med inriktning på storleksordningen 2-4 miljoner kronor i totalt kapital. Sammanlagt arbetar man med ca 500 företag.

Av 500 japanska venture capital-bolag anses SBIC vara ett av tio som är framgångsrika. Framgången, menar man själv, beror på att man inte blandar sig i företagens verksamhet utan endast erbjuder kostnadsfri rådgivning i form seminarier eller konsultinsatser. Lika viktigt som den traditionella av värderingen är mjuka data, dvs. intervjuer med anställda i företagen. SBIC är mycket angeläget att hålla goda relationer med de företag man har om ägarandelar

Mellan 1984 och 1987 tredubblades riskkapitalmarknaden i japan från ca 3 miljarder kronor till 10 miljarder, fördelade på ett hundratal riskkapitalbolag. Riskkapitalbolagen är etablerade efter amerikansk förebild.

De allt fler kunskaps- och forskningsintensiva företag som etableras får ett omfattande statligt stöd. Innan stödet beviljas görs en noggrann analys av Venture Enterprise Centre VEC. VEC startade 1975 och är en underorganisation till MITI. Stödet består bankgarantier som gått till 303 företag eller 408 olika av projekt sedan starten. Maximalt garanterar VEC 80 procent av lånesumman, till 6 miljoner kronor. Den maximala löptiden är 8 år och företagen betalar upp räntekostnad och en garantiavgift som motsvarar 5 procent av en garantisumman. Av de 408 projekt som beviljats garantier har 23 lyckats mycket bra medan 55 misslyckats. De företag vars projekt lyckats betalar tillbaka stödet med bonus. Stödet från VEC kompletteras av kurser och en

seminarier i ledningskunnande samt informationsspridning till och från dessa företag. 197 av de totalt 303 företag som beviljats garantier har ökat sitt kapital med 400 procent, antalet anställda med 52 procent och omsättningen med 130 procent.

Varje ansökan bedöms för sig och beslut fattas av en kommitté som består av framstående professorer och forskare. Ca 36 procent av alla ansökningar

beviljas. Årligen ställer VEC garantier för motsvarande 750 miljoner kronor.

Totalt gjorde man förra året en förlust på 80 miljoner kronor som bl.a. täcks av fonderade medel. VEC har 20 anställda.

För att skapa goda förutsättningar och en god miljö för att tillvarata idéer och stödja innovationer har MITI SM Agency tillsammans med lokala myndigheter inrättat ett antal egna organisationer.

MIT I har nio lokala kontor för att stödja lokalt näringsliv att informera genom om ny riktlinjer, reviderade skattesystem, ge råd och hjälpa lokala myndigheter att utforma stödinsatser. I varje lokal organisation finns en enhet på 100 150 anställda som bara arbetar med små och medelstora företag. Dessa lokala enheter har inte till uppgift att ge direkt finansiellt stöd utan detta görs av de lokala myndigheterna som arbetar efter riktlinjer från MITI.

MITI har sexton lokala forskningsinstitut där sex i huvudsak arbetar för lokal industri med forskningsuppdrag från små och medelstora företag. De erbjuder tillgång till laboratorier och ger tekniska råd.

Small Business Corporation SBC har ca 500 anställda och har investerat ett kapital motsvarande 117,4 miljarder yen 8,8 miljarder kronor. SBC:s verksamhet är indelad i fyra områden.

a. Finansiellt stöd till små och medelstora företag SBC kan stödja de små och medelstora företag eller sammanslutningar som planerar att modernisera tillverkning, datasystem, byta affärsområden, utveckla nya produkter, in i nya verksamheter eller att på andra sätt stärka sin ställning. Lånen har en löptid på 15-20 år och räntenivå ligger en som mellan 0 och 2,7 procent beroende på typen av projekt. Tack vare SBC har många teknikparker, inkubatorer, forskningsinstitut och teknikcentrer bildats för att höja den tekniska nivån i små och medelstora företag. SBC hade total en budget för detta på 943 miljarder yen 71 miljarder kronor 1992.

Utbildning personalutveckling För att höja kompetensen hos ledningen, den tekniska personalen och arbetarna inom små och medelstora företag har SBC sju lokala universitet där SBC erbjuder kurser för alla personalkategorier inom företagen, speciellt inom management, ny teknik och informationsteknik. Därutöver har universiteten ett centralt forskningsinstitut för att studera de stöd som ges till små och medelstora företag.

c. Informationstjänster till små och medelstora företag SMIRS Small and Medium Enterprise SBC har en on-line informationstjänst Information Research System, som förser företagen med vetenskaplig och teknisk information. Det finns också ett system för råd och stöd till kontorsautomatisering samt hjälp med att introducera ny teknik och nya produkter från utländska marknader.

d. Stöd till teknisk utveckling i små och medelstora företag. SBC stöttar små och medelstora företags allmänna tekniska utveckling, alternativ teknik, innovativ teknikutveckling och teknikkombination. Små och medelstora företag som arbetar inom olika tekniska områden stöds till att samarbeta. Genom kombination av olika teknisk kunskap skapas nya en produkter. SBC anlitar tekniska experter vid universitet eller konsultföretag för att fungera som katalysatorer och assistera de små företagen. Dessa katalysatorer finns inom TICC Small and Business Techno Marketing Infomation Communication Center som inrättats och leds av SBC.

Japan External Trade Organization IETRO har 32 centrer för handelsinformation och 51 informationscentrer för internationella affärer som sprider information om utländska marknader, nya produkter och ny teknik så att små företag kan utveckla sina marknader och sina produkter.

Association for Subcontracting Enterprises Promotion ASEP har 47 lokala ASEP-

kontor med tre viktiga uppgifter. För det första skall de fungera som en databas med information om alla kunder och alla underleverantörer. ASEP initierar kontakt och medlar mellan två parter som söker samarbete. För det andra hyr ASEP ut avancerad utrustning och maskiner till små företag som vill expandera eller modernisera, men inte själva har råd. För det tredje bistår ASEP små företag med teknisk information och analys. Varje ASEP har en budget på 5- 10 miljarder yen 0,4-O,8 miljarder kronor, som anslagits av MITI och lokala myndigheter. De har 100--200 anställda i varje region.

Under National Information Center for Small and Medium Enterprises finns 47 informationscentrer, ett i varje regionhuvudstad, med uppgift att stödja små företag att installera nya data- och informationssystem.

Det finns 37 lokala Industry Promotion Centers, som spelar en viktig roll när det gäller att stödja traditionell industri med råd och riktlinjer för att diversifiera verksamheten och upprätta affärsplanen De hjälper också till att fördela statliga anslag till lokala små och medelstora företag.

Small and Medium Enterprises Investment and Fostering C0., Ltd är ett statligt företag med uppgift att öka det egna kapitalet i små och medelstora företag. Företaget har två möjligheter att stödja små och medelstora företag. Ett är att köpa nyemitterade aktier i de små företagen och det andra är att erbjuda rådgivning till investeringsbolag om hur de bäst kan investera i mindre företag optioner, konvertibler. Det finns tre sådana bolag i Tokyo, Nagoya och - Osaka.

Liksom de centrala organisationerna har även de lokala myndigheterna etablerat egna organisationer för att stödja de små och medelstora företagen. Varje regional regering har ett eget näringsdepartement med 200-300 anställda. Till skillnad från den centrala verksamheten jobbar de regionala enheterna direkt med företagen. Tillsammans med de centrala myndigheterna stöder de små och medelstora företag finansiellt. När ett litet företag skall utveckla nya produkter eller nya verksamhetsområden måste företaget först ansöka om finansiering hos de lokala myndigheterna, som kontrollerar ansökan. De lokala myndigheterna kan ge råd och anvisa ett lämpligt forskningsinstitut.

Det finns 620 forskningsinstitut och teknikcentrer som är inrättade och styrda av regionala organ. De täcker in alla delar av Japan och erbjuder vetenskaplig och teknisk service till små och medelstora företag. De är normalt sett stora organisationer. T.ex. har Hokkaido Industrial Research Institute har 120 anställda och en årlig budget på 1 miljard yen 75 miljoner kronor. De har avancerade testlaboratorier öppna för små och medelstora företag. De kan genomföra forskningsprojekt tillsammans med de små och medelstora företagen m.h.a. pengar från lokala och centrala myndigheter.

Den japanske professorn Kodama har präglat uttrycket technology fusion för integrationen av olika teknikområden med varandra, typ att optik och eletronik blir optronik eller mekatronik för mekanik och elektronik. En viktig roll är för närvarande att koordinera sådan kombinationsverksamhet. Det har genomförts över 2 700 fusionsprojekt mellan mindre företag på basen av en särskild lag. En samordnande grupp består av 20 till 30 företag med olika affärsverksamhet och erfarenheter. Deras mål är att hitta nya idéer, att bli mer innovativa genom att lära från framgångsrika entreprenörer och att därmed utveckla nya produkter och ny verksamhet. De lokala forskningsinstituten fungerar även som en mötesplats och ett stöd för dessa fusionsgrupper.

Varje region de 47 har sitt eget universitet. De har, mer än nationella universitet, kontakt med lokal industri och spelar en liknande roll som de lokala forskningsinstituten.

Som nämnts ovan så genomförs nationella program för att främja innovationer i små och medelstora företag tillsammans med de lokala myndigheterna. Här nedan ges ett par exempel på sådana insatser. Den budget som anges är den nationella och i de flesta fall skjuter de lokala myndigheterna till lika mycket.

0 Vitalisering av traditionell lokal industri 32 miljoner kronor 1993. I det här programmet drar MITI upp riktlinjer för hur man skall vitalisera den traditionella industrin genom att modernisera befintliga och utveckla nya produkter. Beroende på lokal myndighet ges bidrag, fördelaktiga lån och skattelättanader till ansökningar med konkreta planer. 0 Insatser för att utveckla strategiskt tekniskt kunnande 17 miljoner kronor. Detta syftar till högre konkurrenskraft genom att skapa strategiskt viktigt tekniskt kunnande.

0 Program för att skapa internationellt konkurrenskraftig teknik 5 miljoner kronor. 0 Program för att skapa nätverkssystem on-line för underleverantörer 9 miljoner kronor. 0 Förnyelse av produktionsutrustning 272 miljoner kronor. 0 Program för effektivare energianvändning 50 miljoner kronor. 0 Program för att säkra arbetskraft 49 miljoner kronor Programmet syftar till att stödja företag som har en brist på arbetskraft. Det ges finansiellt stöd bl.a. till automatisering.

0 Program för motåtgärder mot arbetskraftbrist 98 miljoner yen

Med samma syfte som ovan stödjer man små och medelstora företag som vill utveckla egen teknik för att kompensera brist på arbetskraft.

Även varje budget inte är fullt ut specificerad har följande om program utvecklats av MITI tillsammans med kommuner för att stödja innovativa småföretag.

a. Skapa innovativa etableringar i lokala områden. b. Modernisering av materialflöden. c. Förstärkning av den mjuka infrastrukturen. d. Convenience Store Loan System när en närbutik riskerar att slås ut av en -stormarknad. e. Rådgivning för investeringar i utlandet. Räntefria lån till grupper av små företag som vill utveckla teknik. Stöd till nya produktionssystem

Programmet syftar till att stödja små och medelstora företag att delta i utvecklingen av nya tekniska system och etablera sig lokalt genom att använda nyutvecklad produktionsutrustning. Programkommittén ber lokala teknikcentrer utveckla robotteknik och ber samtidigt varje litet företag att utveckla sin egen systemteknik. Medlen kommer till hälften från den lokala myndigheten och till hälften centralt.

h. Stöd till teknisk rådgivning När en företagare får en ny och innovativ idé och inte vet hur han eller hon skall omsätta den, anlitas professorer eller tekniska experter som letats upp av de lokala myndigheterna.

Bidrag till FoU Utvecklingen av ny teknik eller nya produkter inom små och medelstora företag kan få bidrag från centrala myndigheter via de lokala. Bidragen skall gå till prototyper och nollserier. Hälften av kostnaden för material, maskiner och prototyptillverkning subventioneras.

Lån till avancerade informationssystem Ett speciellt lån till en grupp av små företag som vill installera ett nytt informationsnät. Lokala informationscentrer är ansvariga för detta program.

k. Rådgivning om programvara

För att stimulera informationsteknik i små företag ges bidrag via lokala informationscentrer för programvarurådgiving.

Insatser för att höja företagens image Programmet finansiellt stöd till företag för att de skall höja sin image i syfte ger att säkra tillgången på arbetskraft.

m. Stöd till företag med nya visioner När företag planerar att utveckla befintlig verksamhet till ny, genom att byta verksamhetsområde, odla nya marknader och utveckla nya produkter, ger de lokala myndigheterna bidrag.

Stöd till omstrukturering av små och medelstora företag n. Små och medelstora företag som vill utveckla nya affärsområden eller för att klara en lågkonjunktur kan få bidrag. Programmet finansieras och handläggs av SM Enterprises Credit Insurance Corporation och Security Guarantee Association.

Lån för att skapa ny industri regionalt Frontier Enterprise Development o. Loan. Lånet syftar till att stödja små och medelstora företag som är pionjärer på affärsområden och marknader via nya produkter. nya

Den centrala regeringen har infört ett flertal skattelättnader för att stimulera den tekniska utvecklingen i små och medelstora företag. Här är några exempel.

0 Förstärkning eller nyetablering För att stimulera etablering och nyinvesteringar i realkapital kan företaget välja mellan en specialavskrivning på 30 procent eller en skattelättnad motsvarande 7 procent.

0 Investeringar Företag investerar i ny mekanisk-elektronisk utrustning mechatronics, som som t.ex. robotar och datorer, kan välja motsvarande skattelättnader. I de fall företagen väljer att leasa utrustning ges en skattelättnad på 7 procent av priset med ett maximalt avdrag på 20 procent av total beskattning.

0 Energibesparande investeringar Små och medelstora företag som köper maskiner och utrustning i syfte att spara energi kan erhålla skattelättnader motsvarande de just nämnda.

När det gäller stöd till uppfinningar och innovationer har Japan ett väl utvecklat stödsystem för små och medelstora företag, men knappt något stöd alls till enskilda uppfinnare. Specifika stöd inom alla tänkbara områden sammanfattas i en bok på ca 300 sidor. Det är lätt att få intrycket att de japanska småföretagen är överbeskyddade i förhållande till de svenska. Den positiva sidan av systemet är att det faktiskt ökar konkurrenskraften och överlevnadsförmågan hos de små och medelstora företagen, oavsett om det gäller helt fristående företag eller underleverantörer som är bundna till istort sett en kund. Den senaste ekonomiska utvecklingen har på ett nytt sätt tvingat

dessa företag att bli tuffare. Företagen måste i större utsträckning utveckla egna produkter för att bli fri sina bindningar till de större företagen de måste bli kreativa och innovativa. Japan har under senare år inte lyckats få fram mer sådana stora entreprenörer som Honda grundare av Honda Motor och Ibuka grundaren av Sony.

5.5 USA

I USA finns mängd olika insatser av myndigheter, branschorganisationer en och universitet för att stödja innovatörer och innovationsföretag. I likhet med i t.ex. Tyskland finns både federala och delstatliga program. I USA är det kanske de delstatliga programmen Industrial Extention och Venture Development är de viktigaste samtidigt som de federala programmen blir allt mer som omfattande. De federala och delstatliga programmen samordnas och ger därmed större effekt. De viktigaste federala programmen är:

0 Small Business Innovation Research Program SBIR -- 0 Advanced Technology Program ATP - 0 Manufacturing Technology Centers MTC - 0 Engineering Research Centers ERC - 0 National Research and Education Network NREN -

Small Business Innovation Research Program SBIR är ett federalt program med syfte att stimulera teknisk innovation och ge möjlighet till små och medelstora företag att bidra till statens behov forskning och utveckling. Det skall även av öka kommersialiseringen av statliga FoU-insatser. SBIR inrättades i samband med Small Business Innovation Development Act of 1982 och förlängdes 1988 med ytterligare fem år.

Alla myndigheter med budget för FoU på över 100 miljoner dollar måste egen avsätta minst 1,25 procent till förmån för små och medelstora företag. Detta motsvarade i slutet av 1980-talet över 400 miljoner dollar. SBIR administreras och övervakas Small Business Administration SBA. Elva myndigheter av ingår i programmet, varav de fem största står för 90 procent av volymen. De fem är Department of Defense DOD, Department of Energy DOE, Department of Health and Human Services HHS, National Aeronautics and Space Administration NASA och National Science Foundation NSF.

ingår redogör detaljerat för sina FoU-behov, vilket ligger till grund för De som upphandling. I ett första steg beviljas små och medelstora företag ett hundraprocentigt bidrag till en förstudie, liksom i ett andra steg till utvecklingsarbete för att sedan finansiera ett sista steg själva. I fas ett och två beviljas maximalt 75 000 respektive 750 000 dollar. Ungefär hälften av de företag som når fas ett går vidare till fas två. Avgörande är tekniken och i vad mån innovationen fyller syftet samt förekomsten av potentiella finansiärer i en tredje fas.

I teknikupphandlingen strävar man efter att hitta de bästa och mest innovativa småföretagen och man talar inte om stöd utan om att hitta vinnare och att anlita dem till bra villkor. I den första fasen sållas en stor del av alla förslag bort. NSF beviljar t.ex. bidrag till en åttondel av alla anbud som kommer in.

Under de tio första åren delades mer än 21 miljarder kronor ut till olika projekt. Under 1991 tecknades nästan 3 200 kontrakt motsvarande 460 miljoner dollar. General Accounting Office GAO genomför regelbundet utvärderingar av SBIR. 1989 konstaterades att programmet väl når uppsatta mål och att FoUkvaliteten inom SBIR är högre än i någon annan statlig FoU. Beträffande kommersialiseringen av SBIR-projekt visade en rapport från 1992 att av 1 457 projekt som nått fas två är 939 projekt aktiva och 700 har gjort affärer. Affärsvolymen efter 1987 är stigande och av 518 projekt som avbrutits hade 96 påbörjat affärer.

Mot bakgrund av programmets framgångar har kongressen beslutat att förlänga SBIR till år 2000 och att stegvis t.o.m. 1997 höja den obligatoriska avsättningen från 1,25 procent till 2,5 procent. Programmets framgång kan bl.a. förklaras av, tydliga spelregler, den tydliga rollfördelningen mellan staten och marknaden, den tonvikt som läggs på att definiera problem och de tidiga kundrelationerna.

Advanced Technology Program ATP är ett relativt drivs nytt program som av National Institute of Standards and Technology NIST och som ger finansiellt stöd till teknikutveckling med hög risk. Stödet uppgår till maximalt femtio procent av kostnaderna och riktar sig till såväl stora och små företag som till enskilda innovatörer och samarbetsprojekt. Nära 70 miljoner dollar satsades under 1993 och beloppet förväntas mångdubblas under de kommande fyra åren. Programmet anses framgångsrikt och välskött.

Manufacturing Technology Center Program MTC är ett med syfte att program höja konkurrenskraften hos de amerikanska företagen genom teknikutveckling, tekniköverföring, kvalitetssäkring m.m. NIST är ansvarig för programmet och har hittills inrättat sju regionala center, som i samverkan med delstatliga program ger direkt stöd till regionens industriföretag. Fram till 1997 förväntas antalet MTC, dvs. antalet centrer, öka till 100. Av dessa kommer 35 att vara fullödiga, medan övriga blir s.k. Outreach Centers filialer. MTC är en förstärkning av befintliga delstatliga med syfte. program samma

I Cleveland finns ett av de första Manufacturing Technology Centers NIST inrättade. Företag kan vända sig dit för att få hjälp med att införa ny teknik i produkter och processer och med kvalitetssäkringssytem, t.ex. ISO 9000. Centret i Cleveland är samtidigt en integrerad del av det delstatliga programmet CAMP, Cleveland Advanced Manufacturing Program, som stöttar den tillverkande industrin med forskning och utveckling, implementering och utbildning av ny teknik.

Engineering Research Center ERC är ett federalt stöd, skapat av National Science Foundation NSF 1985, för att stimulera universitetens samarbete med industrin, lagarbete mellan forskare från olika vetenskapliga discipliner och för att skapa en långsiktig planering av FoU-insatser. Huvudsyftet är finna nya lösningar på problem att korsa olika kunskapsområden och tekniker. genom Bakgrunden var gapet mellan forskningsresultat och kommersiella produkter. ERC har även till uppgift att bättre anpassa nyutbildade ingenjörer till industrins behov.

Ett ERC skapas genom ett partnerskap mellan universitet, näringsliv och staten, i form NSF. Den årliga budgeten för ett center är 2,5 8,0 miljoner dollar av -där NSF:s bidrag ligger mellan 1,8 och 3,3 miljoner. Sedan 1986 har det etablerats 21 ERC vid olika universitet i USA. Varje center har en egen inriktning beroende på universitetets specialisering och regionala behov det kan vara allt från miljöteknik till mikroelektronik. Samarbete sker både med stora och små företag. NSF bidrar till 35 procent av budgeten eller 42,5 miljoner dollar medan näringslivet idag skjuter till hälften. ERC anses vara ett lyckat federalt program för att främja samarbetet mellan staten, universiteten och näringslivet.

National Research and Education Network NREN har som mål att sammanlänka de statliga superdatorerna och databaserna och göra dem allmänt tillgängliga för forsknings-, utvecklings- och utbildningsväsendet i USA. Det är en samordnad satsning på s.k. Data Highways ett nationellt datanät för kommunikation, hundra gånger snabbare än med dagens teknik.

Flera de statliga myndigheterna och verken har egna stödprogram för av utveckling och kommersialisering av ny teknik. De 726 nationella laboratorierna skall enligt lag se till att samspelet mellan teknikutveckling och kommersialisering fungerar. NASA har ett eget program för att stödja tekniköverföring.

I det politiska programmet Technology for Americas Economic Growth som regeringen Clinton presenterat i syfte att stärka den amerikanska industrins konkurrenskraft ingår bl.a. permanenta skattesubventioner för företagens FoU. Dessutom vill regeringen satsa på en modern infrastruktur för information och kommunikation, förbättra tekniken för utbildning och inlärning samt utveckla och tillämpa ny energibesparande teknik. Man pekar också på att många av de små och medelstora tillverkande företagen använder produktionsteknik från 1950-talet. Därför vill satsa på ökade möjligheter för små företag att ta till man sig teknik att bl.a. inrätta olika centret. Man vill skapa incitament för ny genom långsiktiga högriskinvesteringar i nystartade och små företag.

Man vill införa skattesubventioner för investeringar i utrustning och maskiner, i vilka ny teknik ofta finns inbyggd. Regeringen anser att antitrustlagarna bör reformeras dvs. det bör i större utsträckning vara tillåtet för mindre företag att , dela på utvecklingskostnader, en förutsättning för att klara stora projekt. Till sist vill skapa ett bättre klimat för långsiktiga investeringar, tålmodigt man kapital och ta bort de hinder som finns för teknisk innovation. I cirka 40 av

USA:s delstater finns program som innehåller Advanced Technology Programs, Industrial Extention Programs och Venture Development Programs. De regionala programmen är ofta ett samarbete mellan myndigheter, universitet och näringsliv

Venture capital i USA

Venture capital är ingen ny företeelse. Det var sådant som investerades i många av de klassiska svenska innovationsföretagen när dessa var nya, antingen det var privata kapitalister på 1800-talet eller Marcus Wallenberg när han fungerade som bankir en trappa upp på Stockholms Enskilda Bank. Likadan såg historien ut i Storbritannien eller USA. Som modern företeelse kan venture capital räknas från andra världskrigets slut och till USA, med Rockefellerfamiljens Venrock och general Doriots berömda American Research 87; Development Corporation.

Venture capital är ingen enhetlig term. Också i USA har en hel del sådant kapital placerats i fastigheter och management buyouts. Vidare talar man om rundor i finansieringen, allt eftersom företag visar växtkraft och behöver mer likvida medel, större produktionsapparat, internationell organisation. Det mest kritiska skedet är det tidigaste, det där det krävs såddkapital. Det är en liten del av det totala riskkapitalet som går dit.

Lars Vinell konstaterar i Industrifondsutredningen att riskpremien för amerikanskt venture capital är tre gånger högre än för genomsnittsportföljen på börsen, dvs. den systematiska risken bedöms ligga tre gånger högre.

Utveckling av venture capital

Riktig flykt över det hela blev det i USA först när Small Business Investment Companies kom till med en lag 1958. Genom förmånliga lån kunde nu riskinvesteraren få hävstångseffekt på de egna pengar han och hans investerare satsade. Det gav jordmånen för den enda utbildning som duger på detta område: det praktiska livets försök och misslyckanden. 1960-62 registrerades nära 600 sådana investeringsföretag, och strax därefter korn de svikna förväntningarnas besvikelse när de riktigt snabba resultaten uteblev. Stort intryck gjorde det dock när Davis och Rock lyckades förmera sina insatta 3,2 miljoner dollar till 80 miljoner.

Den första investeringstoppen för venture capital kom med de spektakulära framgångarna i slutet av 1960-talet. Sedan höjdes kapitalvinstskatten till prohibitiva nivåer nära 50 procent och marknaden torkade ut för att på -nytt flöda i slutet av 70-talet 1975: 10 miljoner dollar, 1979: 900 miljoner dollar, när kapitalvinstskatten sänktes igen till under 25 procent. Nu var det privata kapitalfonder som stod för den största andelen, storföretag och SBIC:s för ungefär lika mycket 1980: 1,8, 1,4 och 1,3 miljarder dollar respektive. Mellan 1975 och 1985 växte insatta 10 miljoner dollar till 130. Motsvarande investering i aktiemarknadsindex Standard Poor 500 skulle ha gett 40 miljoner, företagsobligationer 30.

I USA investerar venture-fonder i 2 000 företag om året, varav ca l 300 är fortsättningsinvesteringar i företag redan är engagerad Det skulle i man svensk skala inte än 20-25 företag per år plus dubbelt så många motsvara mer är på tillväxt. Antalet teknikbaserade företag med problem med som definitionen är kanske tredjedel därav, och mycket få av investeringarna - en är riktigt små.

Funktionssätt för venture capital

capitalist är diktator. Han tar emot investorernas och sedan En venture pengar, är dessa låsta under föreskriven period på mellan fem och femton år. Det en finns ingen styrelse utan investeraren och hans arbetslag placerar pengarna. Han riskerar sina också och tar del värdetillväxten som sitt arvode, egna en av plus administrationsavgift. Avkastningen år kan bara räknas ut i en per efterhand granskar efter ett år blir man nog besviken, det är man par förlusterna visar sig först, t.ex. när portföljen realiseras i slutet av som femtonårsperioden; då visar sig avkastningen ofta ligga på 40-50 procent i

årsränta, i vissa fall på över hundra procent.

Denna avkastning får bara att satsa på tillväxt. Olika investerare man genom går in i projekt på olika stadier, ibland redan innan ett forskningsprojekt

till företag, ibland på startstadiet, ibland först när det behövs mognat tilläggsfinansiering i rond ett, två eller tre. Osäkerhet och risk minskar allt

eftersom teknik och marknad kan bedömas bättre, så misslyckandefrekvensen varierar i de olika stadierna, liksom också möjligheterna att få de där riktigt vinsterna. I praktiken kan t.ex. inom grupp ha en fond enorma man samma satsar på det tidigaste stadiet, och då en SBIC, en annan som satsar mer som på senare, mindre riskfyllda stadier. pengar men

Vinsten åstadkoms sagt tillväxt, inte genom några aktieutdelningar som genom we dont believe in dividends. Vinster under resans gång återinvesteras. Till

slut säljs företaget antingen till ett storföretag eller också börsintroduceras det, till börja med på småföretagsbörsen, OTC. Eventuellt skiftas ventureatt fondens stora ägande i det framgångsrika tillväxt- eller storföretaget ut till nu fondens delägare när fonden efter t.ex. femton år upphör; så gjorde general Doriot med sin mest framgångrika investering via ARD, den i Digital

Equipments start.

Venture capital går under tålmodigt kapital och klokt kapital; det namnen handlar sju, tio eller fler år. Visserligen är det bara ett projekt av tio som om blir succé, tre blir hyfsade, tre går jämnt upp och tre som blir en stor som som rejäla floppar, och uthålligheten krävs både investorerna som får ha blind av tillit under tiden och investeraren som aktivt inte bara försöker välja bra av projekt dessutom, och främst, är med och arbetar för att de skall bli bra. utan Däri ligger just klokskapen: investerarens egna insatser, kontaktnät, aktiva pådrivande, erfarenhet nyföretagande etc. är allt väsentliga ingredienser. av Kapitalet finns där morot inte minst för att få entreprenören att lyssna till som investerarens råd, och det gör han därför att han vill ha kapitalet, behöver det

Olika investerare har olika filosofi. De flesta jag talat med, bland annat den

amerikan jag arbetat hos, menar att man inte vill ha aktiemajoritet; den skall det entreprenöriella laget ha. Iag vill övertyga med argument, inte med majoritetsdiktat.

Kapitalförsörjningen går så till, att riskinvesteraren skjuter till det utlovade kapitalet efter de milstolpar som finns angivna i affärsplanen, ofta är som detaljerad i så måtto att det går att avläsa i vad mån tekniska och

marknadsmässiga mål uppfylls, avvikelser från planen måste göras, tekniken modifieras och marknadsstrategin ändras. Kapitalet tillskjuts alltså inte

villkorslöst utan kräver en ständig dialog.

Investerarna jagar i flock. För ett nyföretag ingår kanske tre venture capitalists i den grupp som backar upp företaget. De kompletterar varandra att genom en investerare kan branschen, en annan tekniken, en tredje den region där företaget verkar. Men de enar sig om att det är en av de tre investerarna som skall vara jourhavande, som har ansvaret att sitta på kuskbocken.

Och det är en aktiv kusk. I extremfallet är investeraren i kontakt med sina företag flera gånger under enda dag. Det handlar återkoppling från en om marknad och teknik och därav föranledda modifieringar. Det handlar om allmänna goda råd om bokföring eller skälighet och oskälighet i den eller den bankens villkor. Det handlar hjälp till företagarna att hitta extern om kompetens och expertis genom det rykte och den prestige venture - som en capitalist har kan han öppna dörrar och intressera företag och individer som aldrig skulle bry sig om ett nytt företag med tre anställda.

De flesta investerare av dem jag intervjuat med redan vid starten var av företag. Deras första insats är att värdera investeringen är värd att göra. Det om kan kräva en bedömning av tekniken, om den är I allmänhet är investerarna ny. ytterst allmänbildade vad gäller både affärer, teknik och marknader, så men om krävs har de ett fast och ett rörligt nätverk kontakter i t.ex. den tekniska av världen eller för den delen inom olika specialmarknader, typ försvar, offentlig

upphandling, byggbranschen, u-länder, etc.

Den viktigaste bedömningen är dock inte den av affärsidén utan av entreprenören. Det finns inga märkvärdiga test utan bara intuition byggd på -intervjuer som ibland innehåller ovanliga och originella inslag, stressande nog för den kapitalsökande företagaren och referenser, någon gång inklusive erfarenhet av individen: han har fått nej tre gånger tidigare mig, och hans av företag misslyckades nu tror jag att han lärt sig så skall jag investera hos - nu honom.

Investerarna satsar i allmänhet inte bara på en enstaka individ utan på ett helt lag. Riskinvesterarentar initiativet till att byta ut den laget självt tänkt person sig som VD mot någon annan. Ibland har han hjälpt det ännu ostartade företaget att komplettera sin grupp ägare-grundare-ledningsgrupp.

Ett typiskt venture-bolag får kanske över tusen förslag om året. Mer än nio tiondelar förkastas omedelbart och utan analys därför att de på ytan inte stämmer med just denna fonds kriterier. De övriga tio procenten undersöks. Det bör gärna handla om en grundteknik som kan tillämpas på flera sätt, på flera marknader. Patentskydd värderas högt om det är verksamt, liksom en stor potentiell marknad.

Det händer att 7 procent alla projekt skapar 60 procent av vinsterna. Eller, av med ett konkret exempel, general Doriots klassiska ARD American Research Development Corp, ovanligt nog hade formen av bolag, fond gav sina som aktieägare efter starten 1946 en avkastning på 13 procent årligen under den perioden ett bra resultat men om man drog bort det bästa projektet, Digital Equipment, så blev det 8 procent. Den initiala insatsen var sjuttiotusen dollar i aktiekapital och trettiotusen i lån till företaget 1957. Företagsstartarna var två till antalet och ARD förbehöll sig att sätt in en hårdhudad affärsman som höll hårt gjorde de två i ledningen så hårt själva det aldrig blev i pengarna. Det att någon affärsman anställd. General Doriots slutliga korn först sedan han träffat VDn Ken Olsens hustru. Det krävs mycket av familjeuppbackning för att driva upp ett företag.

Nackdelar med venture capital

I en färsk studie påvisas nackdelarna med kraftfulla satsningar av venture capital.6 Varje investerare gör ett noggrant val av objekt så det är många analyser affärsplaner på varje sådan som får till en investering. Detta av betyder att den färske riskinvesteraren riskerar att känna pengarna bränna i fickan och satsa på för många objekt oöverlagt. En annan utväg är att välja noga och då ta ett färre antal men stora investeringar.

Risken med stora investeringar är att sådana företag inte tvingas att lära sig medan de växer. De växer först, lägger sig till med dyra vanor, börjar producera utan att skaffa tydliga marknadssignaler om vad kunderna faktiskt vill ha. Det inledande arbetet kan bli fel. Man koncentrerar sig på att utveckla en investeringsplan och att sälja den till investerare som för att lockas kräver -viss minsta storlek på investeringen. Fokus blir på att få till en ansenlig en volym, inte på att lyfta sig själv i håret.

Den andra extremen är den tålmodige investerare som samtidigt är oerhört aktiv och absolut inte skriver ut en miljoncheck utan vidare. Om han hon godkänner affärsplanen, så innebär det inte att det bara är att kvittera ut de miljoner den beskriver nödvändiga. Nej, man etablerar olika etappmål och som kontrollpunkter, och så skjuts kapital till, litet åt gången. Det betyder att företagsledningen hela tiden tvingas att lära sig, att motivera förändringar i intriktning. Den får också hjälp av investeraren att koncentrera sig på för verksamheten centrala frågor förknippade med marknad och kunder.

6 Bidhe Amar: Bootstrap Finance the art of start-ups, Harvard BusinessReview nov dec 92. -

Med begränsat inget kapital tvingas företaget komma igång och göra - affärer snabbt, vilket kan innebära att man startar med en produktidé av lägre höjd än den man har i kikaren, eller att man tvingas byta produktidé flera gånger i snabb följd. Uppenbarligen jagar dessa företag främst kontantgenererande projekt som går ihop. Eftersom ett nytt företag saknar trovärdighet på det sätt som ett känt varumärke har så gäller det att verkligen erbjuda något som är unikt, som gör det värt för kunden att pröva företaget trots risken att det försvinner. Omvänt har kunden större förståelse för ett nytt företag om det uppstår problem med teknik eller leveranser på en innovativ produkt än om man köper av ett etablerat storföretag.

Slutsatsen blir att det handlar om personlig försäljning, av säljare som verkligen tror på den produkt de säljer och som kan den och dess originella, påtagliga och unika egenskaper. I en amerikansk undersökning av snabbväxande nya företag var i tre fjärdedelar av företagen grundaren samtidigt den ledande försäljaren.

Företag som saknar de stora pengarna värvar heller inte samman en grupp av bevisade och dyra stjärnor i olika kompetensavseenden. Med begränsade ekonomiska resurser tvingas man också växa någorlunda lagom fort för att inte en stor order skall knäcka företaget eller överanstränga den samlade kompetensen.

Privat riskkapital i USA

Antalet investeringar av privatpersoner är väsentligt större än för venture capital, särskilt i det segment som ligger närmast företagets födsel, seed capital. Antalet privata så kallade business angels räknas i USA till 250 000, som investerar 10 miljarder dollar per år i ca 30 000 nyföretag. Med en faktor trettio för skillnaden mellan USA och Sverige hamnar vi för vårt land på en nivå av 8 000 änglar, 2,4 miljarder kronor och 100 nyföretag. Totalt sett satsar hela gruppen änglar mer än fyra gånger än venture-fonderna i det mer tidigaste skedet. De är dubbelt så snabba till beslut fonderna. De investerar som gärna i grupp, och de engagerar sig aktivt. De är mindre krävande än venture capitalists när det gäller krav på avkastning vilket inte betyder att de skulle sakna krav.7

I USA finns minst femton olika förmedlingsorgan för riskkapital. Investerare och entreprenörer betalar en prenumerationavgift och anger en sökprofil varefter matchning sker i några steg med sållning. Ett gjorde under två år organ över tusen introduktioner för cirka 200 företag och 300 investerare.

7 Harvard BusinessReview jul-aug 1993 pp. 8-9.

5.6 Tyskland

Av den totala tyska statsbudgeten på 436 miljarder DM 1993 går drygt fyra procent eller 18 miljarder DM till forskning och utveckling. Hur mycket som används för att stödja enskilda uppfinnare och innovationsverksamhet går inte få fram. Satsningar på enskilda uppfinnare är tämligen små, vilket att framförallt beror på det omfångsrika och generella stödet till nya och små

företag.

Det finns i stort sett två organisationer har till uppgift att hjälpa enskilda som uppfinnare. Det är Patentstelle für die Deutsche Forschung PST ett ena -- Fraunhofer-institut. PST hjälper enskilda uppfinnare och forskare med rådgivning, utvärdering och lånefinansiering. I några enskilda delstater finns initiativ för att bättre stödja uppfinnare, även om exempel är svåra att egna hitta. Ett är Erfinderzentrum Norddeutschland GmbH EZN. Utöver dessa organisationer finns det några mindre s.k. Innovationsberatungsstellen och patentinformationscentrer erbjuder rådgiving och förmedlar kontakter som hjälper uppfinnare och företag med nyhetsgranskningar och allmän resp. patentinformation.

I Tyskland är det svårt att skilja stödet till enskilda uppfinnare från det till små och teknikbaserade företag. Man pratar sällan om enskilda uppfinnare i nya innovationspolitiken, utan föredrar att koncentrera sig på företag med idéer innovativa småföretag, helst med högre teknisk nivå.

Det statliga stödet till enskilda uppfinnare består i huvudsak av rådgivning och hjälp med patentering. Varje delstat har egna kompletterande stödformer, främst i form rådgivning, där satsningarna mellan delstaterna ibland skiljer av sig markant. Medan Niedersachsen och Baden-Württemberg har etablerat för att tillgodose uppfinnarens behov och Bremen ger bidrag till centrer patentansökan, nöjer sig de flesta delstater med kostnadsfria råd via

patentjurister.

enskilda aktörer i Tyskland efter de huvudsakliga stöden till Om man frågar enskilda uppfinnare, de att det inte finns något. Stöd till svarar innovationsverksamhet finns endast i begränsad form och de lyckade exempel Herzstücke nämns är bl.a. Steinbeis-Stiftung i Baden-Wüttemberg och som AiF har sitt säte i Köln. Verksamheten i dessa organisationer är dock mer som inriktad på forskning och teknikspridning till förmån för små och medelstora företag. I utredningen STU:s stöd till teknisk forskning och innovationer påpekas att flödet innovationsidéer kan stimuleras av kännedom om den av teknikens möjligheter, problem eller behov. En slutsats av detta borde vara nya att spridning teknik till företag främjar innovationsverksamhet. av ny

sammanslagningen de två tyska staterna har radikalt försämrat stödet till av nyföretagande och små och medelstora företag. På förbundsnivå fanns mellan 1983 och 1988 ett riktade sig till nya teknikbaserade företag program som -- Förderung technologieorientierter Unternehmungsgründungen TOU. Stödprogrammet korn därefter att enbart gälla östra Tyskland. Ur programmet,

som var ett pilotprojekt, beviljades stora utvecklingsbidrag till företag. nya TOU ersattes 1988, bl.a. därför att det blev för kostsamt, ett för av program att stimulera riskkapitalmarknaden och stödja andelskapital i teknikbaserade nya företag. Beteiligungskapital für Iunge Technologieorientierte Unternehmen BITU, som programmet kallas, satsar kapital och ställer garantier till den som vill satsa andelar i nya teknikbaserade företag.

Sedan ett och ett halvt år beviljas s.k. FoU-lån FuE-darlehen till mindre företag. Det handlar antigen räntesubventionerade lån eller om garantier borgen Ausfallbürgschaften, staten för. Hittills i år som ansvarar har man delat ut krediter motsvarande 100 miljoner DM. Programmet ca handläggs, som vanligt när det gäller statliga krediter i Tyskland, det privata av banksystemet.

Några speciella skattelättnader för enskilda uppfinnare eller innovativa

småföretag finns inte, vilket kan förklaras riktlinjerna i den tyska av näringspolitiken i motsats till t.ex. Frankrike. Man att det leder till menar en s.k. Mitnahme- eller GieGkanneneffekt, dvs. ett direkt eller indirekt finansiellt stöd som vid en jämn fördelning inte tillräcklig avkastning. ger

Arbeitsgemeinschaft industrieller Porschungsvereinigungen Otto Guericke e.V. von AiF bildades 1954 mot bakgrund den allt snabbare tekniska utvecklingen av och de mindre företagens små möjligheter att på hand ta till sig den egen nya tekniken. Trots gemensamma ansträngningar via branschförbund eller liknande, saknades finansiella medel. Den enda egentliga utvägen var ett samarbete med staten som finansiell partner. Det teknikpolitiska motivet för de

statliga insatserna var att höja de mindre företags tekniknivå och därmed deras innovativa konkurrensnivå. Idag är medlemsantalet 99 forskningsinstitut från olika industrigrenar och 67 branschforskningsinstitut.

De små och medelstora företagen kommer med idéer eller problem till AiF, nya direkt eller via en branschorganisation. AiF omsätter problemet eller idén i ett behov och gör en rekommendation till Näringsdepartementet, beviljar det som statliga stödet till gemensamma forskningsprojekt. Om ansökan beviljas lägger AiF ut forskningsuppdraget på lämpligt forskningsinstitut eller högskola.

Företagen eller institutet som initierar projektet kan välja vill utnyttja om man möjligheten till statlig finansiering. Om det statliga stödet tas i anspråk måste

resultaten offentliggöras.

Teknikspridning och nyttiggörande av forskningsresultat är det egentliga syftet med gemensam industriell uppdragsforskning. AiF:s arbete skall leda till ett

innovativt utnyttjande av den nya tekniska kunskapen. Hur detta görs, och i vilken mån det lyckas, beror helt på företaget eller organisationen som initierade uppdraget. Däremot har följt hur vissa projekt i man omsatts praktiken och via skrifter försöker AiF fömedla hur bör gå till väga för man att på bästa sätt utnyttja forskningsresultaten.

Sedan etableringen av AiF 1954 har 8 533 uppdrag erhållit statligt stöd och 1990 beviljade Näringsdepartementet totalt 112 miljoner DM till 366 projekt. Under 1990 genomfördes totalt 1 102 projekt inklusive de som finansierades med egna medel, där drygt 50 procent genomfördes av forskninginstitut som är medlemmar i AiF, nästan 40 procent av högskolor och andra statliga forskningsinstitutioner. De övriga projekten fördelades mellan Max-Planckoch Fraunhofer-institut samt institut i de nya delstaterna. AiF har idag 80 anställda, varav ett tiotal vid filialen i Berlin.

Industri- och handelskamrarna IHK i Tyskland har till uppgift att hjälpa de små och medelstora företagen med råd och information samt kontakter till den specialkompetens som behövs. Exempel är:

0 Utbildning seminarier. - 0 Förmedling av teknisk information. 0 Förmedling av kontakter till FoU-institutioner och konsulter. 0 Utveckling av stödsystem för bättre teknisk information. 0 Finna nya samarbetsformer mellan näringsliv och FoU. 0 Hjälpa företagen söka statlig finansiering av utvecklingsprojekt.

För att sprida information använder IHK framförallt publikationer, databaser och ett brett personligt kontaktnät. Man ger ut en skrift som beskriver alla stödmöjligheter för företag och enskilda som planerar utvecklingsprojekt. I en katalog, teknikbörs, redovisas utbud och efterfrågan på innovationer. Motivet är att stimulera högre utnyttjande av innovationer genom licenstillverkning och andra samarbetsformer. Katalogen för 1992 är den 21 utgåvan och innehåller 1 600 projekt. Man ger även ut en engelsk version som sprids via utlandshandelskamrarna i 44 länder. Genom en samarbetsbörs förmedlar IHK kontakter för samarbete både inom och utanför landet. IHK har cirka 80 kontor över hela Tyskland. Verksamheten finansieras till hälften av staten och till hälften av företagens medlemsavgifter obligatoriska.

Stöd till teknikbaserat nyföretagande Technologieorientierte Unternehmen TOU inrättades 1983 av ministeriet för Forskning och Teknik, BMFT, som en försöksmodell för att finansiellt stödja nya, innovativa och teknikbaserade företag. Syftet var att dela de höga riskerna vid utvecklingen av en ny idé med uppfinnaren och andra finansiärer samt att få svar på vissa frågor:

Hur kan man skapa ett gynnsamt klimat för innovativa, nya teknikbaserade företag Om och hur kan spridningen av ny teknik och nya tekniska lösningar förbättras genom etablering av nya teknikbaserade företag Vilka kvalificerade rådgivningstjänster i kombination med finansiellt stöd kan förbättra etablerings- och tillväxtvillkor för företag Hur kan man stimulera till ökat riskkapital för etablering och tillväxt för dessa företag

En lovande men outvecklad idé kan i en första fas Fas I beviljas ett bidrag på upp till 90 procent av kostnaden för en nyhetsgranskning. Bidraget får maximalt uppgå till 54 000 DM. För vidare forsknings- och utvecklingsarbete, framtagning av prototyper, patent i en andra fas Fas II, kan ett bidrag på 75 procent av kostnaden eller maximalt 900 000 DM erhållas. För de bankkrediter som krävs för vidareutveckling av idén garanterar det statliga kreditinstitutet Deutsche Ausgleichsbank 50 procent av lånebeloppet, dock inte mer än 150 000 DM.

Bankkrediter för finansiering av produktionsutrustning och marknadsföring Fas III kan garanteras upp till 80 procent, maximalt 1,6 miljoner DM. Bankerna ger företagaren minst två amorteringsfria år på dessa lån. Garantierna har en löptid på 10 år och ges till dem som inte har tillräckliga egna säkerheter.

TOU kan beviljas personer som har för avsikt att starta ett teknikbaserat företag eller privata teknikbaserade företag som inte är äldre än tre år, inte har fler än 10 anställda och som inte är knutna till ett större företag. Undantag kan dock göras, i synnerhet för tjänsteföretag. Följande innovationsprojekt kan beviljas TOU-bidrag:

Projekt som syftar till att utveckla och lansera nya produkter, metoder och tekniska tjänster, som tack vare sin innovationsgrad förväntas ge klara konkurrensfördelar och har goda marknadsutsikter. Projekt som, för att kunna genomföras, kräver egen utvecklingsverksamhet med hög teknisk risk. Projekt som är tekniskt och kommersiellt genomförbara och som på sikt förväntas bli framgångsrika. Projekt där den sökandes privata ekonomi inte är tillräcklig för att utveckla och kommersialisera idén.

Bidrag ur TOU är begränsat till vissa stödregioner, till specifika teknikområden eller utvecklingsarbete förlagt till speciella teknikcentrer. Dessa teknikcentrer ägs vanligtvis av staten eller av staten tillsammans med de enskilda förbundsstaterna, kommuner, banker, hantverks- eller handelskammare eller större industriföretag. Det finns även några privata teknikcentrer. Varje teknikcenter ligger i anslutning till universitet eller högskola och ger de teknikbaserade företagen tillgång till skolans utrustning och laboratorier, administrativa tjänster, rådgivning.

Totalt satsade staten 325 miljoner DM för modellförsöket TOU mellan 1983 och 1988. T.o.m 1988 hade 270 olika utvecklingsprojekt fått stöd. Efter en startfas fram till 1985 hade ca 50 företagsetableringar beviljats stöd årligen. Antalet nya företag som per år förbrukar minst 100 000 DM till utveckling av egna produkter uppskattas till ca 300. Av dessa 300 spenderar 100 120 mer än 250 - 000 DM till utvecklingsverksamhet. I dag är TOU bara tillgängligt för företag som etableras i östra Tyskland de sex nya delstatema.

I maj 1993 avslutades omfattande utvärdering av stödet till det en teknikbaserade nyföretagandet i Tyskland gjord av Fraunhofer-Institut für Systemtechnik und Innovationsforschung ISI under ledning av Dr. Marianne Kulicke.

Modellförsöket TOU visar att det i Tyskland finns en stor potential för nya teknikbaserade företag 250 till 350 etableringar p.a. som kan genomföra lovande innovationsprojekt med lyckade marknadsintroduktioner. Nuvarande förutsättningar och nyföretagarens egna attityder förhindrar att det blir yttre snabbväxande företag enligt amerikansk förebild Compaq, Apple, Sun etc..

Tonvikten i de externa rådgivningsinsatserna i fas I utformning av affärsidé låg på marknadsbedömning följt bedömning av tekniknivån. av Marknadsbedömningarna motsvarade oftast inte de specifika kraven från de teknikbaserade företagen. De externa rådgivarna hade i de flesta fall inte den tekniska kunskap krävdes för att identifiera marknadsriskerna. Merparten som de utvärderingarna tillförde inte företagarna någon nämnvärd av informationsvinst, kunde rättfärdiga insatta resurser. De gav bara några som rekommendationer inför marknadsintroduktion som kunde ligga till grund en Därtill kommer företagarens bristande förståelse för för en marknadsstrategi. syftet med fas dvs. att med ringa egen insats kritiskt testa och konsolidera en sin affärsidé. Det fanns ett stort intresse hos tredje part för en så positiv bild av marknadsutsikterna möjligt. Efter 1985 gavs förhållandevis få stöd till som marknadsbedömningar. Kvaliteten och nyttan av tekniska bedömningar värderas positivt. De innehöll ofta kort beskrivning av marknadens karaktär en för den utvecklade produkten, inklusive marknadsrisker.

De relativt höga bidragen och bidragsandelen i fas har visat sig vara riktig då kapitalbehovet på i genomsnitt en miljon DM inte kunde täckas av banklån, andelskapital eller eget kapital. Huvudelen av de företag som beviljades stöd i fas täckte sitt kapitalbehov för marknadsintroduktion och produktionsuppbyggnad olika kombinationer av återinvesterad vinst, genom banklån, offentligt stöd och andelskapital. Bara en tredjedel utnyttjade TOUprogrammets tredje fas, möjlighet till garantier för lån i bank. För den i som gav genomsnitt två år långa marknadsintroduktionen för nya teknikbaserade företag, visade sig lånefinansiering endast till del vara ett passande finansieringsinstrument. Egentligen var behovet av eget kapital i fas tre mycket större, vilket förklarar att stödet här utnyttjades så litet.

Mode11försöketTOU visade, som väntat, att teknikbaserade nyföretagare har en specifik styrka på det tekniska området, svagheter i att lösa icke-tekniska problem. Endast några få hade tillräckliga erfarenheter för att kunna bygga upp och leda ett teknikbaserat företag. De flesta kunde dock kompensera detta god förmåga att lära. Till detta har även uppföljning och rådgivning genom en från TBS Technologieberatungsstellen bidragit väsentligt. Kunskapsbristerna fanns i första hand på operativ nivå, inom affärsledning och marknadsföring. Hjälpen från TBS bestod främst av funktionen som bollplank vid diskussioner riskerna med olika affärsstrategier, förmedlare av kontakter, för om som

enklare rådgivning etc. En sådan rådgivningsfunktion, som oftast inte erbjuds av privata konsulter, motsvarade väl företagarnas behov och krav.

De nya teknikbaserade företag som fick stöd hade olika behov. Under etableringsfasen fanns ett behov av att testa affärsidéns hållbarhet och innehåll att identifiera svagheter och finna lösningar. En effektiv rådgivningsinsats utgick ifrån etablerade kunskaper för att lösa typiska problem i utvecklingsskedet m.h.a. generella lösningar. För nya teknikbaserade företag med höga marknadsrisker fanns ett rådgivningsbehov kring alla aspekter av marknadsintroduktion och marknadsbearbetning samt kring kundernas krav på den utvecklade produkten. En rådgivarinsats borde bestå i att identifiera marknadsrisker och utarbeta anpassade marknadsstrategier. Under produktutvecklingen borde inte rådgivningen inriktas mot tekniskt stöd utan strategisk styrning mot marknadsorienterad utveckling. Rådgivarnas egna erfarenheter från etablerade företag visade sig lätt leda över i en koncentration på operativa problem. De strategiska problem som finns inom nya teknikbaserade företag är så specifika att det är svårt att använda erfarenheter från konsultinsatser inom andra områden.

Målet att utveckla en rådgivning som motsvarar de teknikbaserade företagens behov har uppnåtts inom försöksmodellen TOU, menar utredarna. Med tanke på den ringa efterfrågan från nya teknikbaserade företag är det naturligt att privata och offentliga rådgivningsinstitutioner inte specialiserat sig på denna grupp och heller byggt upp speciell kompetens för dessa.

Målet att stimulera riskkapitalutbudet för nya teknikbaserade företag uppnåddes heller, något som till stor del kan förklaras av att de samtidigt etablerade riskkapitalbolagen Beteiligungsgesellschaften själva saknade kunskap och erfarenhet att välja och stödja nya teknikbaserade företag. De fick snabbt negativa erfarenheter, vilket ledde till att de valde att undvika finansiering i de tidiga skedena.

Stränga urvalskriterier, företagarens kunskaper och förmåga att lära samt uppföljande rådgivning har lett till att de nya teknikbaserade företagen har mycket lägre mortalitet än etableringar inom tjänstesektorn. Vid årsskiftet 199192 uppgick mortaliteten till 14 procent konkurser, nedläggningar respektive 26 procent. Huvudorsakerna till misslyckade etableringar var brister i den icke-tekniska delen och etablerarens ledningskunnande samt förmågan att klara en marknadsintroduktion och marknadsetablering.

Näringsdepartementet i Tyskland menar att modellförsöket TOU påverkat andra institutioner till en ökad satsning på nya teknikbaserade företag. Efter 1983 ökade delstaternas egna satsningar, det etablerades över 60 nya teknikoch nyföretagarcentrer. Banker, storföretag och enskilda personer bildade ett tjugotal venture capital-bolag. Några banker, i synnerhet sparbankerna, inrättade innovationslån med fördelaktiga villkor. Även handelskamrarna egna började i större utsträckning engagera sig i dessa frågor genom rådgivning och förmedling av samarbetspartners och mentorer.

Knappt 20 procent av de företag som beviljades stöd startades av högskoleforskare, drygt tre procent av medarbetare vid forskningsinstitutioner som utvecklat och marknadsanpassat forskningsresultat. Drygt 70 procent av företagen grundades av människor som tidigare arbetat inom industrin även i ledande befattningar och som hade kunskap om kundbehov och en idé om en teknisk lösning. Var femte företagsetablering baserades på helt ny teknik, vilket också visade sig vara de med störst tillväxt. Produkterna och processerna hade nästan uteslutande stor marknadspotential. Under perioden 1983 1988 föll 16 företag ifrån, dvs. gick i konkurs eller lades ned. Omkring 10 procent av företagen tycks inte bli producerande utan förblir ingenjörsbyråer. Hälften av företagen visar en tillredsställande framgång och för de resterande 30 procenten är det ännu för tidigt att säga.

För att överbrygga gapet mellan nya teknikbaserade företag och den privata riskkapitalmarknad som företagen inrättade ministeriet för FoU Beteiligungskapital für Iunge Technologieorientierte Unternehmen B]TU ett program där statliga riskkapitalbolag står för hälften av kapitalet och hela risken under förutsättning att det finns en kompletterande aktiv finansiär som kan ge råd och stöd i ekonomi, ledning, marknad etc. Modellen prövas 1989-- 1994 och staten beviljar maximalt en miljon DM per företag.

Stiftelsen Steinbeis Steinbeis-Stiftung grundades 1971 för att sprida ny teknik till

industrin. Stiftelsens utvecklingen gick relativt långsamt fram till 1983, då en ny chef tillsattes professor Johann Löhn. Idag har stiftelsen Steinbeis utvecklats till ett nätverk av teknikcentrer Transferzentren med bred kompetens vad gäller företagsrådgiying från omstrukturering till försäljning och managementfrågor. Aven forskning och utveckling utgör en stor del av stiftelsens verksamhet. Mer än 2 500 akademiker är knutna till 158 centrer, varav 135 finns i Baden-Württemberg och 23 i de nya förbundsstaterna, Bayern, Niedersachsen och Osterrike. De flesta centret finns i anslutning till teknisk högskola eller universitet så att resultaten av FoU kan utnyttjas kommersiellt. Verksamheten inom stiftelsen Steinbeis kan delas in i följande områden:

0 Allmän rådgivning 0 Teknik- och marknadsrådgivning 0 Forskning och utveckling 0 Information till näringslivet Internationell teknikspridning

Varje kontakt med Steinbeis börjar med en allmän rådgivning. I den ges en allmän orientering om hur marknaden ser ut nationellt och internationellt. - För specifika frågor rekommenderas kompetenta rådgivare, som är knutna till Steinbeis. I ett första samtal med en expertgrupp analyseras problemet och en individuell lösning utarbetas. Därutöver hjälper man till med finansieringsrådgivning talar om vilka stödformer som företagaren kan söka och hjälper vid behov till med ansökningshandlingar.

Inom teknik- och marknadsrådgivning svarar en expertgrupp på frågor om ny teknik, företagsekonomi och miljöaspekter. Man gör en företagsanalys som ger

ett antal möjliga utvecklingsalternativ. Steinbeis förmedlar t.ex. samarbetspartners inom olika områden, både nationellt och internationellt. Vid behov hjälper man även till med att effektivisera produktion, utveckling av försäljnings- och marknadsstrategier, kvalitetssäkring, design etc.

Forskning och utveckling utgör en huvuddel i stiftelsens verksamhet. Steinbeis fungerar som en länk mellan forskning och näringsliv och utnyttjar hela Baden-Württembergs forskningbas. I de egna centrerna omsätts forskningsresultat direkt i praktisk och kommersiell verksamhet.

Genom seminarier, publikationer, utbildningsdagar, regionala teknikdagar, mässor m.m. försöker Steibeis sprida information till näringslivet om det senaste inom både teknik och ekonomi. En slags hjälp till självhjälp.

Steinbeis-Stiftung har upprättat kontakter med utländska forsknings- och näringslivsinstitutioner för att öka utbytet och förbättra teknikspridning och annan kunskapsöverföring till industrin. Man hjälper företag att hitta samarbetspartners internationellt.

Nya projekt kan få finanisiering ur ett stödprogram som delstaten Baden- Württemberg har inrättat. Alla ansökningar bedöms både tekniskt och kommersiellt av ledningen för Steinbeis-Stiftung. Stödet går bl.a. till:

0 Teknikbaserat nyföretagande 0 Användning av ny teknik 0 Borgen för små och medelstora företag

0 Ägarandelar i små och medelstora företag

Nya program är stöd till miljöförbättrande investeringar och energisparâtgärder inom företag. Man lägger stor vikt vid att projekt som erhållit någon form av stöd ledsagas av anställda vid Steinbeis, vilket kräver rådgivning och samtal i varje projektfas.

Med hjälp av en stab på 2 567 medarbetare genomförde Steinbeis under 1992 17106 lyckade projekt. Stiftelsens budget uppgick till 92 miljoner DM 1992. Av ett totalt eget kapital på 53 miljoner DM, var 30 miljoner stiftelsekapital.

Stiftelsen har nära relationer till delstatsregeringen, men trots detta finansieras verksamheten till över 95 procent av projektuppdrag, till 3 procent av kapitalräntor och med endast 2 procent av staten.

De positiva resultat som uppnåtts vad gäller etablering av teknikbaserade företag och teknikspridning till små och medelstora företag i Baden- Württemberg kan förklaras av den betydelse som tekniköverföring till små och medelstora företag har i ett långsiktigt perspektiv det finns bl.a. ett speciellt ombud för tekniköverföring i delstatsregeringen och det långsiktiga samarbetet mellan delstat, forskningsinstitutioner och näringsliv. Steinbeis-

Stiftung, utvecklats till ett betydelsefullt verktyg för detta samarbete, och som satsning på relativt många forskningsinstitutioner som saknar universitets-

eller högskolestatus, har också bidragit till framgångarna.

Norddeutschland GmbH EZN bildades 1981 på initiativ av

Erfinderzentrum

Fraunhofer-Gesellschaft i München och är sedan 1986 ett projekt under

delstatsregeringen i Niedersachsen. Delstatsregeringen har bidragit med 6,5 miljoner DM till uppbyggnaden EZN och 1987 ombildades EZN till ett av GmbH. Trots bolagsbildningen har verksamheten inte nämnvärt förändrats.

Enskilda uppfinnare kan även i fortsättningen erhålla kostnadsfri rådgivning

hos EZN.

En EZN:s huvuduppgifter är att öka spridningen av ny teknik, som av kännetecknas hög företagsekonomisk nytta och säkert patentskydd det av skall fungera en brygga mellan uppfinnare och näringsliv. EZN har som utvecklat ett eget koncept för att på bästa sätt kunna välja ut ny teknik som kan marknadsanpassas för och produkter. Vidare hjälper man nya processer enskilda uppfinnare och mindre företag med utvärdering nyhetsgranskningar

och immaterialrättsligr skydd. Uppfinnaren har om han eller hon så önskar möjlighet ingå avtal med EZN, innebär att EZN driver projektet åt att ett som uppfinnaren. Om idén leder till licensförsäljning får EZN 20 procent av uppfinnarens intäkter respektive 2 ett företags nettointäkter. procent av

EZN hjälper uppfinnare och företagare att hitta samarbetspartners både

nationellt och internationellt. Man har sedan starten 1981 byggt upp en databas

för att bevaka rättskydd för inkomna idéer.

Med argumentet att 60 procent alla uppfinningar är gammal skåpmat av erbjuder uppfinnare att mot en mindre ersättning göra en man nyhetsgransning i ett teknikinformationssystem ISI i Karlsruhe tagit fram. som Databasen innehåller information de flesta världspatent. Olika om teknikområden kan mycket lättare och snabbare sökas igenom än vid en vanlig

litteratursökning och samtidigt företaget eller uppfinnaren en ger konkurrentanalys. Kunden bestämmer själv hur omfattande sökningen skall

teknikinformation och eller konkurrentanalys samt inom vilken vara geografisk avgränsning. Teknikinformation kostar 800 till 1 500 DM och en

konkurrentanalys 200 DM.

För att underlätta spridningen idéer och ny teknik har man utvecklat ett av nya eget koncept som omfattar följande områden:

Utvärdering teknik urval lönsamma uppfinningar och utvärdering 0 av av Patentstrategi rådgivning och finansiering immaterialrättsligt skydd 0 av Framtagning prototyper rådgivning, planering och finansiering 0 av Förvärv teknik kontakter och presentation utvecklingsresultat 0 av ny av Samarbete samarbetsavtal, kontraktsskrivning 0 Tekniköverföring rådgivning, planering, utvärdering och uppföljning 0

Under perioden 1981-1992 har EZN genomfört 36 000 rådgivningsamtal och utvärderat 6 500 uppfinningar. Vidare har man ansökt 740 rättsskydd, om skrivit 320 avtal med uppfinnare samt bearbetat 280 projekt.

Även de ekonomiska vinsterna vid marknadsföring om av ny teknik först visar sig efter fem till sju år, och EZN befinner sig i slutfasen dessa projekt idag, av kan man redan visa bra resultat. Sedan 1987 har delstaten satsat ca 16 miljoner DM inkl. FoU-stöd och det har givit 5 miljoner DM i licensintäkter, 90 miljoner DM i följdinvesteringar och 120 miljoner i omsättning.

EZN har idag 15 fast anställda och en årsomsättning på 2,5 miljoner DM. ca Utanför organisationen finns ca 35 externa experter vid behov knyts till som olika projekt. Utöver detta förfogar företaget årligen över 500 000 till 750 000

DM för stöd till nyhetsgranskningar förarbeten till patent och patentering. EZN liknar i stor utsträckning den verksamhet finns inom Steinbeissom Stiftung i Stuttgart, med den skillnaden att Steinbeis har än tjugo gånger så mer stora resurser.

Patentstelle für die Deutsche Forschung PST inrättades 1955 efter gemensamt

initiativ av stat, delstater, Stifterverband für die Deutsche Wissenschaft, Fraunhofer-Gesellschaft och det tyska patentverket. PST har till uppgift att bistå enskilda uppfinnare, forskare, forskningsinstitut och små och medelstora

företag med råd och finansiering inom allt rör uppfinningar, som immaterialrättsligt skydd, utvärdering och analyser. Man har på tid senare koncentrerat sig mer på att främja uppfinningar från högskolor. Tillsammans med uppfinnare försöker PST informera intresserade företag idéer eller om nya hjälpa till att skydda exploatera idén. Ingenjörerna vid PST hjälper uppfinnare

att förhandla med intresserade företag och att skaffa nödvändig finansiering. Samarbetet mellan den enskilde uppfinnaren och PST sker i regel i små steg, från idé till marknadsintroduktion. Tecken på framgång räknar med först man efter ett par år. Formellt delar in samarbetet med uppfinnaren i man en planeringsfas, utvecklingsfas stödfas och exploateringsfas.

Planeringsfasen omfattar en analys idén och komplettering uppgifter. av av PST undersöker tekniska och marknadsmässiga förutsättningar. Det görs en bedömning av möjligheter till rättsligt skydd och exploatering idén. En av annan viktig aspekt är idéns mognadsgrad. Man drar slutsatser vilka om insatser som måste göras för att intressera företag. PST, förfogar över som statliga medel, måste följa stränga principer i sin bedömning. Man får bara

stödja sådana uppfinningar, där möjligheten till rättsligt skydd kan påvisas och där chanserna till avsättning på marknaden goda. I så fall erbjuder PST anses uppfinnaren stöd för vidare utveckling.

Utvecklingsfasen börjar med en ansökan immaterialrättsligt skydd, för om vilket uppfinnaren får finansiellt stöd från PST och hjälp från ev. en patentjurist. Omfattningen och villkoren för PST:s stöd framgår den av överenskommelse som sluts mellan uppfinnaren och PST. Med tillstånd från uppfinnaren erbjuder PST lämpliga företagare nyttjanderätten till idén,

föhandlar med intresserade företag och upprättar nödvändiga avtal. Leder det

till licensavtal sluts detta mellan uppfinnaren och licenstagaren. ett Exploateringsfasen börjar i och med samarbetet mellan licenstagaren och uppfinnaren. PST övervakar licensavtal och licensbetalningar.

Med hjälp PST får uppfinnaren tillgång till tillräckliga finansiella medel för av skydda sin idé. PST övertar finansieringen rättsskyddet till 80 procent, i att av villkorade lån detta innefattar allt från årsavgifter till jurist- eller form av konsultarvoden. Endast i de fall där exploteringen lyckas måste lånen återbetalas. De återbetalda medlen går in i PST:s verksamhet för att stödja nya

uppfinnare.

PST finns i München och är tillgängligt alla uppfinnare och små företag i Tyskland. Till del att EZN se ovan är motsvarigheten i anser man Niedersachsen. Verksamheten finansieras via Fraunhofer-Gesellschaft till 90 förbundsministeriet för forskning och teknologi, BMPT, och till 10 procent av procent av delstaten Bayern.

Regionale Patentinformatiønszentren PIZ. Mot bakgrund av att patent allt mer teknisk informationskälla till stöd för industriell forskning och anses som en utveckling har det inrättats regionala centrer för patentinformation, som i första hand vänder sig till små och medelstora företag. Dessa centrer består av elva s.k. Patentschriftenauslegestellen PAS i de gamla delstaterna och sex polytekniska patentbibliotek PPB i de delstaterna. PAS och PPB har nya tillgång till fulltextdokument över alla tyska och europeiska patent. Därutöver

finns det ytterligare patentinformationsställen PIS, som inte har någon

sex dokumentation i fulltext, tillgång till patentdatabaser on-line. egen men Ansvaret för regionala centrer för patentinformation, PIZ, ligger hos olika institutioner på delstatsnivå.

sprida patentinformation till de små och medelstora företagen har För att bättre näringsdepartementet i Tyskland främjat en ny informationstjänst för patent. Parallellt inrättades modellförsök för att stärka och öka effektiviteten hos ett PIZ. Denna försöksperiod avslutas i slutet av 1993 och man överlägger nu om delade kostnader mellan stat och delstater för den fortsatta verksamheten.

Under 1991 använde sig 74 000 företag, enskilda uppfinnare, patentjurister och högskolor PIZ tjänster. Hos de s.k. PAS har man kunnat konstatera en av uppgång sedan 1988, där ökningen i huvudsak kommer från med 10 procent små och medelstora företag. Verksamheten hos dessa centrer är förenad med förhållandevis höga kostnader, endast till begränsad del kan täckas av som avgifter. djupgående analyser eller undersökningar går det att få Vid mer nästan hundraprocentig kostnadstäckning. Totalt fick alla PIZ ett statligt bidrag på 13,7 miljoner DM för sin informationsverksamhet, varav 21 procent betalades Näringsdepartementet, 25 procent det tyska patentverket och av av delstatsregeringarna. En studie verksamheten visar att PIZ under resten av av år blivit allt viktigare del i innovationsstödet, speciellt för de små och senare en medelstora företagen.

Mot bakgrund all den kunskap finns samlad i den flod av vetenskaplig av som och teknisk information kommer ut varje dag och att bl.a. 60 procent av som

alla patentansökningar avslås p.g.a. bristande nyhetsvärde satsar Tyskland ca 500 miljoner DM 1990-1994 på informationsspridning. Sedan 1990 har man kunnat visa på ett ökat utnyttjande av information och de flesta informationscentrerna har en självfinansieringsgrad på nästan 50 procent.

De skattelättnader som tidigare fanns för innovatörer och uppfinnare avskaffades i samband med skatteomläggningen 198889. Före denna omläggning beskattades hälften av intäkterna från patent royalty. Några andra typer av skattelättnader finns inte och systemet är detsamma för alla delstater. Bland aktörerna anser man att förutsättningarna för uppfinnare och innovatörer försämrats. För vissa uppfinnare som har brist på finansiering kan kostnaderna för patentsökning och patent reduceras.

Som komplement till de mer direkta stöden finns även skattelättnader för investering i FoU. Det totala skattestödet 1988, enligt utlandsrapport var en från STATT, 670 miljoner DM, vilket motsvarar 20 procent av vad ministerierna för FoU och Industri BFMT och BMWi totalt satsade på FoU under år. samma

5.7 Frankrike

De stora tekniska framgångarna i Frankrike är resultatet långsiktig och av en målmedveten satsning sedan slutet 1950-talet. Då inrättades stora av forskningsprogram inom kärnkraft, rymd- och flygteknik, elektronik och teleteknik samt militär teknik. Satsningarna har sedan fortsatt med ett rymdprogram på nio miljarder FF, ett kärnkraftsforskningprogram på sju miljarder, ett civilt flygprogram på 2,5 miljarder och ett forskningsprogram för elektronik och informationsteknik på fem miljarder. Satsningarna har lett till ett antal stora företag Aérospatiale, Framatome, Thomson, Bull m.fl. Under - 1980-talet har många av dessa haft betydande problem och staten har fått skjuta till pengar. Då man efter hand blev medveten de små och medelstora om företagens ökade betydelse för sysselsättning och välfärd började Frankrike skapa goda förutsättningar för nyföretagande, i synnerhet innovativt nyföretagande.

En fransk studie av totalt 750 innovativa teknikföretag visar att de idag unga totalt har 15 000 anställda och omsätter 11 miljarder FF. De har haft årlig en tillväxt på i genomsnitt 16 procent i anställda och 22 procent i omsättning. Under några besvärliga år har de alltså klarat sig betydligt bättre än industrin i Övrigt. De som startar dessa företag är i regel unga, 30-40 år, välutbildade och kommer från högskolor, större företag eller forskningslaboratorier.

I Frankrike har man som anställd i privat eller statlig verksamhet rätt att få tjänstledigt i upp till två år för att starta verksamhet, vilket stor egen ger en trygghet i början. För att finansiera ett nytt företag finns statliga subventionerade lån prêt dhonneur. Lånet är räntefritt och löper fem eller sju år. Det ställs stora krav på projektets kvalitet och företagare kan en maximalt erhålla 300 000 FF. För den som är tjänstledig kan arbetsgivaren

bevilja ett eget-kapital-lån och därmed få speciella skatteförmåner. För den som blivit arbetslös finns speciella statliga stödformer där ett maximalt bidrag på 43 000 FF kan beviljas.

Ett nystartat företag är befriat från vinstskatt de två första åren och sedan ökar skattesatsen till full skatteplikt år sex. Skatteförmånen har dock ett begränsat värde då de flesta företag, speciellt teknikbaserade, normalt inte uppvisar någon vinst de första åren.

Pépiniêres, s.k. växthus, är en slags företagarby där nya företag får tillgång tillgång till subventionerade lokaler, administration, rådgivning och service. Det finns idag 170 sådana växthus med totalt 3 400 företag. Efter tre år i en pépiniere skall företag lämna plats åt andra nystartade företag. Växthusen är oftast placerade i regioner med stor arbetslöshet, långt ifrån högskolor, forskningsinstitut och stora företag, vilket är fel ställen för unga teknikbaserade företag.

AN VAR, Agence Nationale de Valorisation de Recherche NUTEK:s motsvarighet i Frankrike stödjer också unga teknikbaserade företag. ANVAR kan bevilja till 75 procent eller maximalt 300 000 FF av kostnaden för att analysera ett upp projekts bärighet och framtagning av affärsplan. I ett andra skede kan AN VAR bevilja räntefria lån utan säkerhet till hälften av investerings- och utvecklingskostnaden. Om projektet lyckas skall pengarna återbetalas. Under 1992 godkände ANVAR 341 sådana projekt till en total kostnad av knappt en miljard FF. Endast en mindre del gick till nyföretagande. ANVAR kan även erbjuda nystartade teknikföretag ersättning för halva lönen för en anställd forskare till 200 000 FF. I en studie gjord av ANVAR konstateras att de upp innovativa företag som fått stöd har större överlevnadsgrad än genomsnittet. Efter åtta år är 80 procent fortfarande verksamma mot 65 procent i genomsnitt.

Frankrike har en fungerande och aktiv riskkapitalmarknad, den mest utvecklade och snabbväxande i Europa efter Storbritannien. Under 1989 uppskattade man att riskkapitalbolagen satsade i ca 300 nya företag motsvarande 600 miljoner FF. Om man inkluderar statsningen på redan existerande företag tiofaldigas siffran.

En viktig förklaring till den snabbt växande riskkapitalmarknaden för nya företag är att staten 1985 införde en speciell skatteförmån för riskkapitalbolg som satsar minst hälften av sitt kapital i icke-börsnoterade företag -s0ciete de capital risque. Bolaget blir befriat från bolagsskatt och skatt på utdelning reduceras från 42 till 15 procent. Om ett riskkapitalbolag, efter överenskommelse med staten, satsar 80 procent av kapitalet i innovativa företag och tar in en statlig styrelseledamot, så kan bolaget âterförsäkra sig i ett delstatligt institut, SOFARIS, som garanterar 65 procent av risken. Garantiavgiften är 0,5 procent av beloppet och normalt garanteras bara projekt som överstiger 500 000 FF. Under 1990 ställde SOFARIS garantier för 1 000 nyetableringar.

I Frankrike finns det tolv riskkapitalbolag som är inriktade på nyföretagande och kallas Société Financiêre dInnovation SFI. En del är inriktade på speciella branscher och andra täcker ett ett bredare område.

SOFINNOVA är det största och äldsta av riskkapitalbolagen. Det grundades 1972 och är noterat på den franska OTC-listan second marché. Största ägare i SOFINNOVA är den statliga banken Crédit National och företaget har ett kapital på ca 450 miljoner FF. Genom verksamhet i USA och med nya utländska intressenter är man på gång att fördubbla sitt kapital. SOFINNOVA satsar på företag inom telekommunikation, informationsteknik, elektronik, sjuk- och hälsovård och bioteknik. Företagarna kommer huvudsakligen från statliga forskningslaboratorier och de stora industriföretagen, dit riskkapitalbolaget upprätthåller goda kontakter för att fånga upp nya idéer. Investeringarna är långsiktiga, fem år eller längre, och i regel understiger SOFINNOVA:s andel 25 procent av aktiekapitalet. Normalt ligger investeringarna på mellan en och fem miljoner FF. Verksamhetsåret 1991 hade man aktier i 75 företag motsvarande 275 miljoner FF och bolagets nettovinst var 41 miljoner FF. SOFINNOVA har tio anställda.

Under 1992 gav ANVAR stöd till projekt med 135 fristående uppfinnare om totalt 6,5 miljoner FF. Maximalt projektstöd är 38 000 Ecu. I huvudsak hjälper man till med patentkostnader. Därutöver kan ANVAR:s regionala kontor ge upp till 350 000 FF per projekt, dock maximalt 75 procent av externa kostnader.

Reseaux, nätverk, har blivit ett modeord för att stödja små och medelstora företag. Man talar om nätverk mellan näringsliv och högskola, nätverk mellan vetenskapliga institutioner, europeiska nätverk m.fl. Stödet till företagen utgörs av att systematisera och skapa nätverk.

I slutet av 1980-talet uppmärksammade ministerierna för industri och forskning att den tekniska nivån i de små och medelstora företagen var alltför låg. Eftersom det redan fanns en rik flora mycket mer omfattande än i Sverige av stöd till små företag som ville höja den tekniska nivån, gällde det att öka företagens kunskap om dessa möjligheter. I januari 1990 inrättades på försök

Reseau de diffusion technologique ett nätverk för teknikspridning.

- Målgruppen är de företag som normalt inte har kontakt med utvecklingslaboratorier eller teknikcentrer. AN VAR fick i uppdrag att få igång en uppsökande verksamhet. Med hjälp av lokala utvecklingscentrer, branschinstitut, större industrier och andra med teknisk kunskap rekryterade man frivilliga s.k. prospektörer som aktivt söker upp företag för att diskutera tekniska problem och lösningar på dessa.

Nätverket kan bevilja ett bidrag på maximalt cirka 40 000 kronor för en förstudie. Efter snabb handläggning lokalt går man ev. vidare med hjälp av befintliga stödformerna för teknikspridning. Det lokala nätverket i Rhone-Alp hade 1991 427 rådgivningar, vilket ledde till projekt motsvarande drygt 16 miljoner kronor.

Idag finns det nätverk i tolv regioner och flera tillkommer efterhand. I verksamheten 1992 fanns 600 frivilliga prospektörer som tillsammans gjorde 5 000 besök, vilket resulterade i 1 100 insatser motsvarande nästan 50 miljoner kronor. Knappt hälften av företagen som fått hjälp har färre än 10 anställda och endast 20 procent har fler än 50 anställda. I en utvärdering av verksamheten gjordes följande slutsatser:

Nätverken uppskattas för sin snabbhet och smidighet. - De bör arbeta i tre steg; utvärdera företagets tekniknivå, identifiera en partner som är beredd att överlåta teknik, följa upp tillämpningen av den nya tekniken. Framgången beror på hur kartläggningen organiseras, hur aktivt nätverken arbetar, i vilken utsträckning de lokala och regionala myndigheterna engageras och att inte någon enskild aktör blir helt dominerande. Utbyte av erfarenhet och experter mellan olika nätverk är värdefullt. -

Motsvarigheten till dessa franska nätverk finns i EG-programmen Sprint och Craft se ovan.

En annan fransk satsning på tekniköverföring är Promotion de Futilisation des materiaux avancés PUMA. Syftet med PUMA är att uppmärksamma små och medelstora företag på möjligheterna att använda ny avancerade material i nya produkter. Med nya material menas de som funnits kortare tid än 20 år. Hit räknas även nya sätt att använda gamla material. En förstudie visade att de företag som uppmärksammat och använder avancerade material är mer dynamiska, dvs. har högre tillväxttakt, större exportandel, högre teknisk nivå etc. än sina konkurrenter.

PUMA vänder sig till företag med färre än 2 000 anställda och bidragen kan maximalt uppgå till 50 procent av kostnaden. För en inledande fas ges 400 000 kronor och för tillämpningsfasen 1,4 miljoner kronor. Bidraget i fas två måste återbetalas om projektet lyckas. Sedan starten av programmet har 605 projekt beviljats drygt 250 miljoner kronor totalt. Nästan 90 procent av företagen har färre än 200 anställda.

PUMA ingår egentligen i ett paket som omfattar tre program ATOUT. Ett

annat är PUCE, Promotion de lutilisation des composantes electroniques puce

betyder loppa på franska men man använder det också för mikrokrets, mikroprocessor. PUCE främjar spridning av modern elektronik till små företag och är konstruerat på samma sätt som PUMA. Det tredje programmet är LOGIC och syftar till att lära småföretag att använda datoriserade informationssystem i sitt arbete.

Licensiering av patenträtter beskattas som långsiktiga kapitalvinster, enligt uppgift 16 procent. I förslagsverksamheten är belöningar skattefria upp till ett tak ca 40 000 kronor.

5.8 Internationellt, allmänt

I Canada introducerades 1986 databaserad förmedling av riskkapital genom stöd från provinsmyndigheter, handelskammare och privata företag. Senare har även den federala regerinen gått in och gjort systemet nationsomfattande. 1990 var 80-100 investerare och 200-400 företagare med.

En organisation IRAP, Industrial Research Assistance Program, har som målgrupp företag med högst 200 anställda. Fältnätet består av ca 160 rådgivare på femtio platser. Ett femtiotal är anställda inom programmet, övriga kontrakterade från konsultföretag, teknikscentrer eller FoU-organ. De ger råd, förmedlar kontakter och ekonomiskt stöd till utvecklingsprojekt. Rådgivningen kan omfatta två eller tre dagar till en genomgång av företagets tekniska problem. Det ekonomiska stödet innebär engagemang av studenter som hjälper till att lösa problem kanske 2 500 projekt per år, upp till 65 procent av kostnaderna upp till 4 000 dollar när mindre företag anlitar FoU-centrer eller konsulter för problemundersökningar knappt två tusen projekt. Mindre företag kan också få till 100 000 dollar för utvecklingsprojekt på högst ett år drygt 500 upp projekt. Man menar att det fungerar bra genom den lokala förankringen och att undviker att konkurrera med lokala konsulter. Nätverksarbete genom man är kärnan.

I Norge inrättades Statens Veiledningskontor for Oppfinnere SVO 1969 som

första instans dit uppfinnare kan vända sig med sin idé. För att väga upp att verksamheten är centraliserad till Oslo, har man ett nära samarbete med regionala näringslivsorganisationer och lokala uppfinnarföreningar runt om i landet, där en sållning av idéer sker. Det finns inga krav på att uppfinnarna måste via dessa lokala organisationer för att få stöd från SVO. I mån av tid och resurser åker medarbetare vid SVO ut i landet, s.k. utedager, för att aktivt leta idéer och hjälpa uppfinnare.

Alla kan komma till SVO med sina idéer och få dem gratis värderade med hänsyn till funktion, nyhets- och marknadsvärde. Om utvärderingen är positiv kan SVO erbjuda uppfinnare stöd till vidareutveckling av idén. Av SVO kan uppfinnaren få bidrag till patentgranskning, marknadsvärdering, affärsplan, strategiplan, prototyp, design, provning, patentsökning i Norge och i utlandet, varumärkes- och mönsterskydd, förhandling och licensavtal. En enskild uppfinnare får aldrig en större summa pengar för att täcka flera utvecklingsskeden och normalt beviljas inte mer än 30 000 40 000 norska kronor till en och samma uppfinnare totalt. De olika utvecklingsstegen är:

Idé

- 12. Marknad 106

SVO har sju anställda och budget på 11,8 miljoner norska kronor, vilket en inkluderar löner, lokal och andra administrativa kostnader. Cirka 3,5 miljoner kronor är avsatta till att finansiellt stötta de enskilda uppfinnarna i olika utvecklingsskeden se ovan. I budgeten har staten avsatt 2,5 miljoner kronor till uppfinnarstipendier. Förutom rådgivning och finansiellt stöd hjälper man ibland till med försäljning av licenser eller att hitta finansiärer. Sedan ett par år har SVO delat ut uppfinnarstipendier på 50 000 200 000 kronor, så att vissa uppfinnare skall kunna jobba heltid med att utveckla sina idéer. Ett sådant stipendium kan erhållas än gång. SVO vill inte att man skall betrakta mer en stipendiet som en slags uppfinnarlön.

SVO registrerade 1989 1991 årligen mellan 730 och 750 förfrågningar. De senaste tre åren har 100 130 idéer per år fått stöd från SVO. Enskilda uppfinnare får varje år cirka 60 patent. 1992 fick SVO in 898 ansökningar, vilket är markant ökning från året innan. Under 1993 räknar man med en en tioprocentig ökning. Omkring tio procent av alla norska patent som tas i Norge går via SVO. Bidragen från SVO skall egentligen betalas tillbaka om projektet lyckas, idag har man ingen möjlighet att följa projekt som överlever. men

Trots att SVO formellt sett kan hjälpa den enskilde uppfinnaren fram till ett licensavtal, har för små resurser för att ge flertalet uppfinnare den hjälp de man behöver. Statens naerings- og distriktsutviklingsfond SND, en motsvarighet till NUTEK, är en av de institutioner som kan erbjuda statligt riskkapital i ett efterföljande utvecklingsskede. SND har budget på 5,8 miljarder som skall en gå till utveckling näringslivet i Norge. Ofta är det svårt att se gränserna av mellan de olika statliga organisationerna finansiering. SND kan erbjuda lån, garantier och bidrag beroende på typen och lokaliseringen av verksamheten. De delar även ut etablerarstipendier på maximalt 200 000 kronor. Bara i ett fylke län delade SND ut 3,8 miljoner kronor i etablerarstipendier.

Norsk Oppfinnerforening NOF har egna rådgivare som arbetar ideellt. SVO stödjer NOF med 300 000 kronor varje år. Tillsammans med bl.a. NHO ca motsvarigheten till SAF arrangerar Norsk Oppfinnerforening varje år en uppfinnartävling i gymnasieskolan, där SVO är en av sponsorerna. Man även seminarier i under s.k. näringslivsdagar. SVO har ibland en arrangerar egen utställning vid olika mässor runt om i landet.

Ett positivt uttalande från SVO kan innebära en statusstämpel för en uppfinnare. Det blir lättare att ansöka på annat håll. Det har funnits om pengar flera planer på att integrera SVO i andra större organisationer. Vid SVO menar att liten organisation har man möjlighet att vara flexibel och slipper man som kämpa medel internt. Det skulle behövas ökade resurser för att anlita om marknadsexperter och stödja uppfinnaren fram till marknadsintroduktion.

Kapitel 6. lnnovationsfakta

0 Innovationer är lönsamma för företag men än mer för samhället

0 De ökar betydelse i som konkurrensfaktor

0 De tas fram allt snabbare, och många aktiviteter görs samtidigt och parallell i

0 Idéer skall inte så mycket utredas som praktiskt prövas, särskilt i relation till kund och marknad

0 Uppfinnare liksom forskare tenderar att glömma kunden för tekniken

0 Statistiskt är innovation ett lotteri med slumpmassiga utslag, men innovationsinriktade företag lär sig bemästra lotteriet 0 Uppfin nande, patentering, avkastning innovationer år alla våldsamt snedfördelade 0 Det går att nå snabba resultat men de stora ekonomiska volymerna kräver tålamod; varken stillastående eller framgång för ett företag ett visst år är en prognos om

framtiden

0 Svenska ny- och småföretag vill inte växa över en viss gräns; företagaren vill inte förlora inflytandet 0 Avknoppning från företag är väl så viktig från högskolan som

0 Uppfinnare har flera roller: de kan driva eget företag, starta ett nytt, sälja licens till

ett mindre eller ett större företag, här eller utomlands 0 Egenföretagare och avhoppare från företag med utvecklingsprojekt har en god

prognos, forskare en dålig, uppfinnare ligger mitt emellan

- Om en uppfinnare får stipendium eller pengar för en uppfinning investerar han i en ny uppfinning , 0 Uppfinnare behöver mer rådgivning än pengar

0 Visar man tydligt att idéer är välkomna kommer det många fler idéer och fler blir

uppfinnare 0 Patent ökar i betydelse men det beror bransch och teknik; andra skyddsmekanismer år också viktiga 0 Vardaglig och etablerad teknik, low tech, har minst lika stor potential som spetsteknik, high tec

0 Det finns regionala skillnader; statliga anslag tenderar att överbetona

Stockholmsregionen

Detta kapitel beskriver en del av vad vi vet, genom forskning, utredningar och teorier, om innovationsverksamhet från olika perspektiv med särskilt fokus på Sverige: enskilda uppfinnare, forskningsparker eller teknopoler, patent och deras betydelse, innovation i storföretag med mera.

6.1 Idéer, innovationer, avkastning

Begreppet innovation liksom begreppet entreprenör fördes på allvar in i den ekonomiska vetenskapen av Joseph Schumpeter, vars skolbildande resonemang är kvalitativa. Schumpeters innovationsbegrepp inbegriper också organisatoriska innovationer, marknadsinnovationer etc., och föregriper så debatten om den så kallade teknikfaktorn, den restpost som brukar användas för att förklara den del av den ekonomiska tillväxten som inte hänför sig till arbete eller kapital.

Innovation och ekonomisk utveckling

En doktorsavhandling från Uppsala universitet för några år sedan visar ett klart samband mellan svenska innovationer uttryckta i patent och landets ekonomiska utveckling. Patenten, alltså uppfinningarna, kom före, investeringar och tillväxt efter.

Mer generellt och inte för något enskilt land gäller att ny teknik står för - någonstans mellan 30 och 100 procent av välståndsutvecklingen; siffrorna inbegriper då även teknikspridning och teknikens organisatoriska konsekvenser, inverkan på branschutveckling, etc. Spännvidden mellan dessa

siffror visar vilka mät- och tolkningsproblem som är förknippade med en

uppskattning av den tekniska utvecklingens exakta värde för samhället. Aven när det gäller värdet för företag är kostnader och framförallt avkastning svåra att särskilja. Se även diskussionen i kapitel

Det beror bland annat på att innovationer har både direkta och indirekta effekter; att effekterna är långsiktiga, ibland mycket långsiktiga, och utspridda över längre perioder; att de inte är självändamål utan ingår i större system; och på att det saknas ordentliga innovationsmått. Man kan och man brukar mäta forsknings- och utvecklingskostnader, men de utgör s.k. input-mått; patentering är visserligen ett resultatmått, men bara ett slags mellanresultat: patentet är även det ett medel och inte ett mål. Många patent exploateras aldrig, och många idéer som inte är patentskyddade ger god vinst. Och även för en lyckosam patenterad idé kan man inte säkert veta att det är patentet som är avgörande.

Ett företag som lanserar en innovation kan behöva underbygga den med ständig produktutveckling och mindre innovationer under en lång period; annars tillfaller mer av värdet med innovationen konkurrenterna. För att få lyckade idéer, lanserade innovationer, krävs att man satsar på ett antal idéer och projekt som antingen kallas misslyckade eller också ses som nödvändiga i den inlärningsprocess som är utvecklingen fram till innovationen.

Med försök att så långt möjligt ta hänsyn till alla sådana kostnader visar olika studier att företag i genomsnitt kan få en avkastning på sin innovationsverksamhet på 25-40 procent.. Intressant nog är samhällets avkastning högre, 55-80 procent. Utöver att de stora intervallen speglar svårigheterna att få med alla intäkter och kostnader pekar de dessutom på en enorm variation mellan projekt, företag, teknikområden, branscher och även länder. Skälen till att samhällsavkastningen är högre är bland annat att ny teknik sprider sig till kunder och konkurrenter och yttrar sig i prisfall och sekundära sysselsättningeffekter.

8 Christos Papachristodoulou: Inventions, Innovations and Economic Growth in Sweden, Uppsala 1986.

6.2 Ett spel med osäkerheter och risker

En stor amerikansk studie menar sig ha funnit att en idé av 58 lyckas, en annan att idé av 540 gör det, ytterligare en att en på 100 blir en framgång. en Skillnaden mellan dessa siffror säger framför allt något om hur svårt det är att göra denna typ av studier, bland annat beroende på att man har svårt att definiera vad som skall menas med en ny idé. Det är definitivt inte något så väldefinierat som ett projekt, utan för projekt är framgångsfrekvensen mycket högre 18 procent enligt en studie.

Den cyniske skulle kunna säga att med så lågt utfall är den säkraste strategin för en chef att alltid säga nej till alla idéer; det blir rätt beslut nästan jämnt och dessutom vet ingen i efterhand vilket beslut som var fel. Men det glada budskapet är att det är detta glesa utfall som ger sådan avkastning och får näringslivet att blomstra. Då behövs det bara att man lär sig att bli något litet bättre än genomsnittet för att få stor framgång.

Detta är resultat av företagsorienterade studier. Om trots den låga frekvensen lyckade idéer i allmänhet granskade efter olika modeller av en innovationsprocess som kritiserades i kapitel 2 resultatet ändå är starkt positivt för företaget i ekonomiskt avseende måste det bli stora variationer så fort man bara har ett begränsat antal idéer att studera, och resultaten blir skiftande om man har någon typ av begränsning, som en viss företags- eller uppfinnartyp, en viss teknik etc.

6.3 Vad är utveckling, vad är forskning och vad är annat

Det framhålls ofta att de stora kostnaderna inte ligger på idêstadiet utan senare, när det handlar om produktionsinvesteringar och marknadsintroduktion, och de relationstal som hålls upp är faktorer om tio eller mer. Utan att förringa produktions- och marknadsinsatser de senare förtjänar tvärtom att lyftas in mycket tidigt redan i utvecklingsfasen generaliserar man här ibland från mycket specifika branscher såsom bilar eller konsumentelektronik.

En färsk IVA-studie9 anger att i arbets- respektive kapitalintensiv industri står FoU-utgifterna egentligen utveckling och innovation för 39 resp. 34 procent av innovationskostnaderna men i kunskaps- och FoU-intensiv industri handlar det om 58 resp. 60 procent. Studien bygger på en indelning i de fyra kategorierna kunskap, forskning, arbete och kapital vad gäller intensitet hos resp. faktor. De komplementära resurserna står totalt för ca 40 procent och IVA:s slutsats är dels att vi i Sverige förefaller att vara dåliga på att hantera dessa, dels att innovationspolitiken måste vara mer än forsknings- och utvecklingspolitik, dvs. innefatta närings- och utbildningspolitik.

9 IVA: Innovationsverksamheten svensk i tillverkningsindustri, IVA-meddelande 274, Stockholm 1992.

I undersökning konstateras att unversitets- och högskoleforskning varit samma stor betydelse för tio procent av introducerade innovationer, nära 30 procent av i FoU-intensiv verksamhet, för kunskapsintensiv, åtta för men ca sex kapitalintensiv och försvinnande liten för arbetsintensiv. Satsar vi relativt för mycket på forskning eller för litet på att föra ut dess resultat och på sett att målinrikta den Eller satsar företagen för litet på forskning för att kunna ta emot resultaten effektivt

IVA-studien ingick delvis i samnordisk undersökning. Där sammanfattar en att i alla nordiska länder hade småföretag en större andel av omsättningen man från innovationer än större, att kunder är nyckelresursen när det gäller innovationsidéer och att innovation inte alls bara återfinns i spetsteknik hightech industries utan är nyckelfaktor överallt. Mycken politik koncentrerar en sig i dag på FoU-intensiva branscher men en slutsats av den samnordiska studien är att det verkligen inte bara är dessa som är innovativa.

6.4 Generella tendenser

En sekulär kris

Många ekonomer, historiker och debattörer förknippar den nuvarande långa konjunkturnedgången med större omvandlingskris i den industriella en ekonomin. Industriförbundsekonomen Lennart Ohlsson använder beteckningen sekulär kris, Kondratieff-nedgång som inträffar en eller två en gånger sekel: 1870-1930-1990 skulle vara tidsserien. Idén lanserades per först med kraft Gerhard Mensch för drygt femton år sedan. av

Om denna beskrivning är korrekt, gäller att radikal innovation är betydligt viktigare än under mellanperioderna. Varje nytt uppsving, som alltså först skulle komma några år, drivs av en ny svärm av innovationer, ett nytt om utvecklingsblock, samtidigt som den tidigare drivande innovationssvärmen uttömt sin utvecklingskraft. De länder som kan haka på och driva dessa innovationer där de företag utnyttjar de nya idéerna finns de - som nationerna kommer också att klara sig bäst i den nya uppgångsfasen. Med detta är det alltså stor vikt att Sverige öppnar sina strukturer för resonemang av ett genuint nyskapande.

Fler verktyg, snabbare innovationspuls

Fram till åtminstone slutet av 1800-talet dominerades innovationsverksamheten helt praktiskt uppfinnande, mekanisk och annan direkt påtaglig av av erfarenhet, handfasta experiment. När Johan Petter Johansson ständigt av saknade några i sitt batteri fasta rörnycklar för olika dimensioner, utlånade av till och bekanta, utvecklade han den ställbara rörtången, så småningom grannar den likaledes reglerbara skiftnyckeln och senare något ganska annorlunda: en framgångsrik, flexibelt ställbar bordslampa.

10 Nordic Industrial Fund Newsletter, No. 4 1991. n L. Ohlsson: Sverige innovativ industrimiljö. Industriförbundet, Stockholm 1993. som

lll

Efter hand blev allt fler innovationer beroende av forskning och teoretisk kunskap, främst kanske till att börja med inom kemisk industri. Men aldrig alla, långt därifrån. I dag har vi ett nytt uppfinnandets hjälpmedel: datorn. Inte nog med att man konstruerar med datorhjälp, så kallade CA-system CAD, CAM, CAE etc., det finns möjlighet att simulera i datorn, dvs. de att se om produkter man söker utveckla faktiskt fungerar dels när de skall sättas samman i produktionen, dels ute i verkligheten, hos kunden, hur de beter sig i olika test och tålighetsprov. CAD-systemet kan dessutom kopplas till ett system för att snabbt och enkelt framställa prototyper.

I början av seklet trodde man att nästan allt var uppfunnet; chefen för det amerikanska patentverket föreslog att hans verk av detta skäl kunde läggas ned. I dag kan vi konstatera att man satsar större summor per patent, i reala termer, än för femton år sedan. Det beror inte på att det mesta är uppfunnet utan på att patent faktiskt blivit värdefullare skyddsfunktion och därför som meriterar större insatser.

På samma sätt är det en felsyn att tro att utvecklingen mot forskningsbaserade produkter eller datorstöd i konstruktionen skulle ha gjort att den enskilde uppfinnarens tid är förbi. Enligt den citerade IVA-studien hade 10 procent av industrins innovationer forskning som utgångspunkt. För vissa produkter är det naturligtvis omöjligt att arbeta hemma eller i det omtalade det garaget, men gäller långtifrån alla. Datorstödet, blir allt billigare och enklare att hantera, som stöttar tvärtom den enskilde uppfinnaren på två sätt.

Den ena faktorn är att mer komplexa och avancerade elektroniska kretsar tenderar att bli, desto mer robusta och tillförlitliga blir de också, paradoxalt nog bara de en gång fungerar. Den skicklige uppfinnaren har till sitt förfogande komponenter till Överkomlig kostnad erbjuder oerhörd mångfald som en av möjligheter. Dessa möjligheter kan innebära sammanfogandet unika system av eller programmering, en verksamhet heller inte behöver som vara stordriftsberoende.

Den andra egenskapen är att den konstgjorda verklighet som tillåter simulering i dator också öppnar nya möjligheter för den förmåga till rymdtänkande och utvecklad intuition som är den kreativa individens kännemärke. Man tillåts vandra runt i det obyggda husets arkitektur och skuggorna skapas vid se som solnedgången, eller så äger rundvandringen rum i elektronikkrets. Ett en exempel som kan låta extremt är när forskaren kan se och ta på molekyler tänkta att ingå i medicinska preparat; de lagar styr två substanser vill som om reagera kemiskt och fogas samman blir inte bara synliga utan det känns i fingertopparna.

Datorstödd konstruktion och tillverkning, inklusive simulering, drivs på även av ökad tidskonkurrens. Det gäller inte bara leverans i tid, utan också utvecklingen av nya produkter, dvs. innovationsarbetet.

12Tre uppsatser i American Economic Review, maj 1993.

Tiden är en av flera faktorer som minskar den rena priskonkurrensen. Kvalitet är en sådan egenskap som bland annat innebär att man vill konstruera tillverkningsvänligt. Service och livstidskostnader är andra.

Framgång via snabbhet och gränsöverskridande

Undersökningar visar att framgångsrika företag tar ut ett pris betydligt högre än genomsnittet på sin marknad men att de gengäld utmärker sig av att uppvisa fem eller fler unika produktegenskaper. Den marknad de opererar på är en nisch deras konkurrensfördel ligger ofta i att bryta upp en traditionellt enhetlig marknad i flera mindre. Någon eller några egenskaper är innovativa, men det handlar minst lika mycket om tid, kvalitet, service etc.

Eftersom dessa attraktiva egenskaper inte är några hemligheter för konkurrenterna, går det inte att hålla dem skyddade någon längre tid. I stället gäller det att skapa nytt innan konkurrenterna hunnit imitera och den som vill i kapp måste satsa på att springa förbi med än mer innovativa insatser. Tidigare framgångsrika strategier av imitation fungerar inte längre se även nedan, i avsnittet om storföretag.

Denna bild stämmer inte överallt, inte i alla branscher. Den kompletteras med annorlunda säljteknik och förändrad utformning av produktionsprocessen. Om produkterna har så många egenskaper av vilka några är immateriella, typ kunskap och service, blir de svåra att jämföra. Förtroende och relationer mellan köpare och säljare växer i betydelse.

Med korta ställtider i produktionen blir det mindre kostsamt att tillverka i små serier, till och med i enstaka exemplar. Därmed kan man tillfredsställa individuella kunders specifika önskemål. Med korta ställtider kan man dessutom, om maskinerna är någorlunda generella, helt byta produkt. Vad som krävs är omprogrammering av apparaturen.

Detta flexibla produktionssystem minskar benägenheten till vertikal integration; underleverantörerna spelar en större roll samtidigt som de blir färre. Men det är bara de direkta underleverantörerna som blir färre. I stället placerar de sig i sin tur i toppen av en underleverantörshierarki med underleverantörer i flera led.

Underleverantörerna får i gengäld leverera hela delsystem, för en bil ex. en hel stol eller komplett instrumentbräda, i stället för 900 olika detaljer från olika leverantörer. Därmed blir huvudleverantören samtidigt ansvarig för utveckling och innovation.

Partnerskapet mellan beställare och underleverantör innebär alltså både snabba leveranser och ett större utvecklingsansvar för underleverantören. Detsamma gäller för annan specialiserad utveckling och innovation. Där storföretaget tidigare föredrog att sköta FoU internt lägger man allt oftare ut uppdrag på institut, högskolor, mindre företag eller fria uppfinnare. Det finns exempel i Sverige på medelstora företag betydligt under börsstorlek som arbetar i

reguljärt samarbete med enskilda uppfinnare med specialiteter som passar beställaren, som har en egen forskningsavdelning. Bland annat siktar man på att utnyttja det mindre företagets specialiteter, dess snabbhet och kortare kontaktvägar, samtidigt som man undviker läsningar genom bundna resurser och vinner den fria marknadens konkurrens. Genom att gå fram efter parallella vägar kan man hoppas vinna tid.

IVA-studien visar att även företag med under hundra anställda i 86 procent av fallen bedriver utvecklingssamarbete inom Sverige, i 14 procent inom Norden och i 29 procent inom EG. Tio procent har det med USA men fjorton procent med Japan. De minsta företagens samarbete är till 38 procent med andra företag och till 33 procent med leverantörer, 38 procent med konsulter och tio procent med groddföretag. För storföretagen mer än 500 anställda gäller att 42 procent ingår i internationell samverkan, 51 procent av dem bedriver forskning och utveckling med andra företag och 59 procent med leverantörer. 1989 upphandlade svenska företag utveckling för 2,4 miljarder, motsvarande drygt 14 procent av utvecklingskostnaderna; en tredjedel hamnade hos svenska företag och branschorganisationer. Man kan förutse att en stor FoU-volym, kanske en tiondel, i framtiden kommer att via EG. Erfarenheterna av småföretags deltagande i nätverksprojekt särskilt inom Eureka är goda, framförallt när det är något större företag som står för projektledningen.

Studien visar att företag i alla branscher utom kemi och läkemedel väntar sig förkortad tid mellan starten av ett projekt och marknadsintroduktion. Hälften av företagen menar att produkternas livslängd kommer att fortsätta att minska.

Att snabba upp innovationsprocessen kostar pengar. Men dessa får man tillbaka, med råge enligt de flesta bedömare, genom att brådskan är inspirerande och leder till genvägar, genom att man kan komma ut på marknaden snabbare och ta ett högre pris i början, och genom att investerade medel ligger och drar ränta kortare tid.

Snabbheten når man genom det som går under namn som simultaneous engineering, concurrent engineering, parallell utveckling eller rugbymetoden. I stället för att ta en idé genom att antal på varandra följande steg så gör man alltsammans på en gång. Man river de organisatoriska ramarna kring forskning, utveckling, konstruktion och produktion och ibland är även kunden med i utvecklingsprocessen redan från början. Produktionsprocessen börjar till exempel byggas upp innan produkten är färdig.

Själva knytningen rent praktiskt sker ofta via datanät. Mediet skall inte överbetonas, men det har sin betydelse precis som datahjälpmedlen för konstruktion, produktionsstyrning och simulering. Personliga kontakter är centrala om sedan det dagliga samarbetet skall kunna fortsätta på avstånd, över telefonledningar, kanske med videosamtal, sammanknutna konstruktionssystem eller meddelanden via datanät.

Frågan är vilka slutsatser man skall dra för enskilda uppfinnares del av det faktum att tid och parallellutveckling spelar allt större roll, att själva

försprånget och hastigheten i utvecklandet ersätter eller kompletterar patentet skyddsinstrument. Bilden utveckling i distinkta faser blir i vart fall som av en allt mindre rättvisande.

Ytterligare aktuell trend går i riktning mot en större mångfald av tekniska en kombinationer. Det duger inte att förbli vid sin läst, i varje fall inte när det gäller teknisk kombinationsförmåga. Man talar om economies scope som väsentligare än skalekonomi; uttrycket har försvenskats till mångfaldsekonomi breddekonomi, kombinationsekonomi är andra förslag. I IVA-studien svarar företagen deras teknikbas måste breddas. Är det något 60 procent av att som utmärker kreativitet och uppfinnare så är det på kunskap baserade djärva kombinationer och gränsöverskridanden utan respekt för traditionella

discipliner. Återigen kräver detta gränsöverskridande kombinationer utanför

företagets och landets gränser.

IVA-undersökningen kan sammanfattas:

kortare ledtider, produktlivscykler och större substitutionsrisker företagens teknikbas innehåller allt fler tekniker innovation kräver kunskap gränsöverskridande tekniker om teknikköp, internationalisering, koppling produkt-process 4. mer

Om utveckling och innovation för tjugo år sedan allt mer tycktes koncentrera sig mot förfining, kosmetik, inkrementella små steg, förbättringar elaboration, så går utvecklingen mot stora steg, mot genombrott violation och krav nu mer på innovation. Kreativitet beställs fram, och den åstadkoms såväl genom kritisk granskning konkurrenternas produkter reverse engineering, bästa praxis för av olika processteg benchmarking med radikalt nytänkande baserat på och som

stimulerat informationsteknik process reengineering.

av

Det är värt att notera att de mest framgångsrika japanska biltillverkarna representerar paradox. De är kända för korta livscykler och snabb en produktutveckling; deras produkter har legat före konkurrenterna när det gällt att kombinera många olika disparata teknikområden, alltså economies scope; de klarar i betydligt mindre grad än amerikanska företag produktion av men denna mångfaldsteknik inom företaget. Hur gör de det då Svar: de köper in och kombinerar andras kompetens. Vad de själva behöver är förmågan att förstå vilka experter och resultat i konkret produkt- och komponentform som skall köpas upp, inklusive innovativa nyheter.

6.5 Patent och deras betydelse

Patent är sällan det temporära monopol det i teorin kan vara. De kan innebära ett bräckligt skydd. Icke desto mindre är patentet generellt sett ett verksamt ekonomiskt medel. Uppfinnaren måste medveten om bräckligheten och vara behöver ha krigskassa för att kunna beivra patentintrång liksom hitta den en exploatör rättsskyddet verkligen får en fördel mot konkurrenterna. som genom

Om vi fortsätter i den citerade IVA-studien, så finner vi att kunskaps- och FoUintensiv industri bedömer patent vara av stor eller mycket stor betydelse i 50 procent av tillfrågade företag. För kapitalintensiv och arbetsintensiv är siffrorna däremot 25 resp. 15 procent. Då ligger för FoU- och kapitalintensiv verksamhet skyddsmedlet sekretess högre med 75 procent, inom arbetsintensiva sektorn är denna siffra 50 och inom den kunskapsintensiva 40. Att först på vara marknaden är den dominerande försprångsmetoden, med över 90 procent, för FoU- och kapitalintensiv industri och ungefär 80 för de två andra.

En undersökning av ett stort företag professor Rune Adolfsson i SKF visar intressant statistik för patent. Över tjugo år söktes 450 och hälften patent beviljades. 1992 var det en femtedel upprätthölls och hälften dessa som av utnyttjades i produkter.

De flesta patent, 78 procent, har enda uppfinnare registrerad. Antalet en uppfinnare är totalt 95 och hälften, motsvarande 80 procent patenten, har av besvarat en enkät. Cirka 50 personer står för ungefär 260 de 450 patenten, av eller drygt sju per person. Iu äldre person, desto fler patent. Marknaden upplevs stå för två tredjedelar av ursprungsidéerna till patentsökt idé, en tekniken och dess möjligheter för tredjedel. en

Jan Danielsen, Spirex Tools, med ett livs erfarenhet att utveckla produkter av och leda företag baserade på dessa, har ställt till vårt förfogande sitt underlag för tre olika men besläktade produkter verktygshållare. Det framgår tiden att från formulerad idé till marknad tagit mellan fyra och år. Det tog två å sex tre månader för varje idé att beskrivas i patenthandlingar, medan provtillverkning samtidigt med patentbehandling och marknadsundersökning tagit två å tre år. De tre idéerna har krävt en arbetsinsats om totalt ca 14000 arbetstimmar. Den första räkningen för PCT-ansökan Europa-patent för produkterna löper en av på knappt 41 000 kronor. Nästa patenträkning USA och japan och är på avser 77 000.

Det är svårt att i förväg bedöma om en patentansökan leder till patent. En större patentavdelning med mycket kunnig personal hade till Danielsen avgivit ett utlåtande grundat på en patentgranskare som tidigare vid Patentverket i var München: utsikten till patent bedömer jag liten. Men i detta fall har som patent erhållits för hela Europa samt USA.

Sjöbo Bruk i Skåne har 27 anställda och åtskilliga tiotals patent på företagets specialitet, idéer som har med golvbrunnar att göra. Två de 27 personer av sysslar på heltid med produktutveckling, konstruktör och en en modellsnickare. Grundtanken är att patentskydda allt går. Man som anser att det ger andrum och skrämmer konkurrenterna. Flera miljoner på satsas nu produktion av en rostfri toalett för export i samarbete med Ifö.

Världens tio mest lönsamma produkter under 1980-talet hade alla starkt patentskydd. Patent visar sig positivt korrelerade till framgång inom branscher som medicin och datorer men inte inom flyg. Sett i patentstatistiken är det bara Japan som är lika specialiserat som Sverige, vårt land dock mot

produktområden växer långsamt. Vår teknikbredd är smalare än vår FoUsom bas och vi saknar patentkultur, som i sin tur återspeglar det tekniska idéklimatet.

Aktuell forskning pekar mot att patentens värde ökar. Det kostar mer att skaffa patent, vilket inte utom i några mycket mogna branscher beror på att -- utvecklingskraften i tekniken blivit uttömd. Skälet är i stället att patent är så viktiga att de är värda noggrann bearbetning så att skyddet blir fullgott American Economic Review, op.cit..

6.6 Enskilda uppfinnares roll

There a basic incompatibility the inven and the large Corporation. Jack Kilby, meduppfinnare av integrade kretsen

Man kan hävda att enskilda uppfinnare inte syns så mycket därför att de är ointressanta eller så är vårt problem just att de inte syns. Professor I Torkel - Wallmark anger det finns knappt 10 000 svenska uppfinnare.

Ur Patentverkets material kan utläsas att enskilda uppfinnare tar ungefär 300 patent per år. De har högre bortfallsfrekvens mellan patentansökan och godkänt patent än företag. Det beror till stor del på bristande resurser: de har inte råd att fullfölja, de har inte råd att anlita patentbyrå, vilket gör att ansökan kanske inte svarar mot formella krav, även om uppfinnningshöjden är tillräcklig. Likväl upprätthålls hälften av dessa patent efter tio år och eftersom patentkostnaden ökar progressivt med patenttiden så kan man anta att det finns kommersiella skäl därtill. Det finns givetvis många uppfinningar som inte patenteras och några där även den enskilde uppfinnaren går direkt på Europapatent eller ansökan i något av de stora industriländerna, om det är där marknaden finns.

Att både kultur och ekonomiska förutsättningar är olika framstår som tydligt i internationella undersökningar, av vilka en har funnit att i USA och Frankrike är andelen innovationer från oberoende uppfinnare så hög som 18 procent, i bägge länderna ca 12 från yrkesuppfinnare och 6 procent från tillfälliga. varav I Tyskland är siffran ännu högre, totalt 30 procent varav 22 mot ca

I en snabbundersökning som utredningen låtit göra och där näringslivssekretariaten i fem västsvenska kommuner intervjuats, uppskattas antalet aktiva uppfinnare till 260. Uppräknat efter invånarantalet skulle det för hela Sverige göra 3 500-4 000. Karakteristiskt är dock att när man i en kommun startat ett idécentrum mötte man cirka femtio uppfinnare på ett halvår mot normalt fem eller tio på ett år. Det tycks alltså finnas en betydande potential för aktivering, vilket stämmer med andra erfarenheter: när man efterlyste

13 IVA: Halkar Sverigeefter Sveriges position i det globala patentlandskapet. Underhandsmanus till kommande lVA-studie.

energiuppfinningar uppträdde energiuppfinnare snabbt med nya gångbara uppfinningar; när man demonstrerar i handling att man välkomnar idéer i företag får man fler av dem.

Undersökningen av de fem kommunerna som exkluderar högskoleanknuten verksamhet anger tjugo uppfinnare som lever på sin verksamhet, vilket på motsvarande osäkra sätt skulle extrapoleras till knappt tre hundra för hela landet.

De fyra mindre kommunerna i undersökningen, med totalt 170 000 invånare, redovisar tio kända företag startade med utgångspunkt i uppfinningar under de senaste tre åren, med en total sysselsättning om ca 120 anställda. Problemet med avgränsningar framgår av att man i ett fall känner till ett uppfinningsprojekt från kommunen som under treårsperioden utvecklats och resulterat i ett företag med hela 150 anställda utanför kommunen.

I en undersökning av hundra framstående svenska uppfinnare som jag genomförde för ett antal år sedan var antalet uppfinningar 80 per person, enligt uppfinnarnas egna uppgifter, medan medianvärdet var 19. Medianvärdet var fyra uppnådda patent, medelvärdet däremot tio; i medeltal hade varje person tre patentansökningar under behandling. Antalet exploaterade uppfinningar var fyra per uppfinnare medeltal. Ett par låg på 30-40 till 7-15 företag. Totalantalet företag som utnyttjat uppfinningarna 120 eller fler var osäkerheten beror på bristande kunskap om förekomsten av vidarelicensiering. Ett statligt stöd på totalt 13 miljoner kronor till dessa uppfinnare kan sägas ungefär matcha deras patentkostnader.

Skillnaderna mellan median- och medelvärden är karakteristiska. Kreativiteten är ojämnt fördelad men framförallt har olika innovationer oerhört olika slagkraft och tidshorisont. Det skiljer mellan uppfinningar i olika branscher: i vissa kan man utveckla flera idéer men kanske med måttlig ekonomisk volym, i andra handlar det om stora och krävande satsningar som, om de lyckas, får mycket stor ekonomisk genomslagskraft.

Ett ytterligare exempel på detta ger de två uppfinnarskolor som drevs med stöd av Trygghetsrådet SAF-PTK kring 1980: inom ett år fanns det två projekt som var så omsättnings- och vinstgivande att vart och ett av dem kunde ha bekostat hela skolan. I allmänhet är det svårt eller omöjligt att fastlägga någon säker kausalitet hade inte idéerna kunnat uppstå utan Uppfinnarskolan I de två fallen var detta dock uteslutet eftersom det var en kontakt respektive en specifik kunskap som skolan meddelat det osannolikt att uppfinnama som var annars skulle ha fått. I denna Uppfinnarskola noterades som ett annat resultat 1-2 patent per elev på ett år.

I en pilotstudie från Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan 1981 redovisas resultat av tjugo intervjuer med representativa aktörer på innovationsområdet. De enskilda uppfinnarna och småföretagarna har problem med tre faktorer, skatter, byråkrati och godtycke. Reaktionsmönstren

karakteriseras strejk, det vill säga slutar uppfinna, emigration och som att man anpasssning. kreativa trick för kringgå offentliga system. Det senare avser att

1986 gjordes granskning effekterna av de idéstipendier som en av Trygghetsrâdet SAF-PTK då delat ut till 42 personer. Det hade kostat Trygghetsrådet 2,6 miljoner kronor, medan andra dittills satsat 6 miljoner i uppfinnarna och deras projekt. När analysesn gjordes hade man delat ut stipendier i tre år, varför den första kullen stipendiater låg fyra år tillbaka i tiden. Två de 42 hade påbörjat karriärer som professionella uppfinnare. Två av idéer på väg ut på marknaden plus tredje idé som inte var bland de var en prisbelönta stipendiaten kunnat komma på och utveckla därför att men som stipendiet honom arbetsro och tillförsikt. gav

Huvudproblemet uppfinnarna vara relationer och kontakter. De var angav rädda för förhandling och försäljning av sin idé. Stipendiemedlen om utnyttjade de för konsultationer av olika slag, främst kring patentfrågor.

Kvinnor och innovation

Tekniska högskolor dominerades länge av manliga elever. Med början i arkitektur och kemi har bilden förändrats, och förändringarna fortsätter så att även manliga utbildningslinjer blir allt mer kvinnliga. mer

För femton år sedan hundra uppfinnare kvinna. Idag är frekvensen var en av fortfarande låg, drygt femton procent av Uppfinnareföreningens men medlemmar är kvinnor.

I företagens förslagsverksamhet är det dubbelt så hög frekvens män som kvinnor bland förslagsställarna, dvs. detta gäller för industrin utom i skog, ligger lägre och offentlig verksamhet där kvinnorna ligger papper, massa som på nivå endast sjättedel av männens. Det kan återspegla olika en en arbetsuppgifter här har ändå det offentliga en möjlighet att göra något. men

Detta inte minst mot bakgrund den senaste Finn Upp-tävlingen för av uppfinningar, idéer och konstruktioner bland på högstadiets elever. Där var för första gången antalet flickor som deltog större än antalet pojkar, 53 procent.

Det resultatet indikerar att kvinnornas deltagande i innovationsarbetet

senare är attitydfråga, någon trott något annat. Aven om attityder, skevheter en om nu i urval med tar tid att ändra måste man se kvinnlig kreativitet som en stor mera Finn Upp-siffran understryker att detta inte endast är ett välmenande resurs. hejarop. Mentorskap, kvinnliga förebilder, grupper av kvinnor som stöder varandra är uppenbara metoder utnyttjats på andra håll. I övrigt är det som rimligen kvinnor bäst kan tala om vad som kan göras för att frigöra som Ett förslag är inriktning på innovationer inom vården och resursen. mer hemmet.

6.7 Små företag mer innovativa -

Alla små företag är inte nya men alla företag är små, åtminstone alldeles i nya början. Det finns ingen anledning att ställa stora företag mot små; bägge typerna behövs i ekonomin och de spelar delvis olika roller. När vi sålunda belyser några skillnader i innovativt avseende är det bara att understryka att vi talar om genomsnitt och tendenser, inte om värdeomdömen.

En brittisk undersökning visar att storföretagens betydelse för ekonomin minskat i alla stora EG-länder, de mindre företagens har ökat. I USA är skillnaden ännu mer markant: de 500 stora företagen på Fortunes lista som i sig uppvisar avsevärd förnyelse och omsättning har minskat sin andel av ekonomin från 30 procent till 13 procent. Storföretagens del av företagssektorn, antingen man mäter i ekonomisk volym eller i antal anställda, har sjunkit i de stora industriländerna sedan någon gång i slutet 70-talet, av medan det dessförinnan rådde stark motsatt tendens: då växte storföretagen en i relativ betydelse. Den senare bilden har dröjt kvar på näthinnan länge. Sverige tycks vara något av ett undantag. De stora företagen har krympt kraftigt vad gäller sysselsättning, de små industriföretagen likaså.

Ett exempel på utvecklingen ger Storbritannien där antalet företag med färre än tvåhundra anställda Ökade från 30 till 43 procent under tiden från krigsslutet till början av 80-talet, medan företagens med färre än tusen anställda andel av de viktigaste innovationerna ökade från 37 till 60 procent. Tendensen är ännu tydligare i de andra stora i-länderna.

Ett skäl, av flera, till den internationella utvecklingen är att tekniken, inklusive inte minst produktionstekniken, på ett annat sätt blivit Valbar. Datorstöd har gjort konstruktion och produktion avsevärt mindre beroende skalfördelar, av en utveckling som just-i-tid-system och tendensen att inte längre tillverka på lager förstärkt. Små serier eller till och med enstycksproduktion hävdar sig mot löpande band. Ett skäl till att denna utveckling inte skall beskrivas i termer av det ena eller det andra, stora kontra små företag, är att företag allt arbetar i mer nätverk, där det då är en fråga om juridisk form flera enheter är formellt om oberoende eller Detta mer flexibla organisationssätt öppnar för större möjligheter till innovation, också med bidrag från andra än formellt utvecklingsansvariga personer.

Enligt The European Observatory for SME:s First Annual Report 199315 har små företag högre produktivitet för sin innovationsverksamhet än större. Det handlar om dubbla antalet innovationer räknat capita i företaget, 3,5 gånger per per utvecklingskrona. Det beror heller inte på att storföretagen satsar mer innovativt. Däremot kan det åtminstone delvis tänkas hänga med att samman bara storföretag kan satsa på till exempel dyra innovationsförsök inom kemioch stålindustri, att dessa företag i större utsträckning har teknik en mogen som

14Intervju med Peter Druckeri Harvard BusinessReview, maj-juni 1993. 15European Network for SME Research,Zoetermeer maj 1993.

kräver mer pengar per innovation, liksom det faktum att småföretag som så misslyckas med innovation att de går i konkurs förmodligen saknas i statistiken. Omvändningen må antyda en delförklaring till skillnaden: det lilla företaget har kniven på strupen och bara måste lyckas. Samtidigt underskattar statistiken småföretagens innovationssatsning, eftersom den helt enkelt inte samlas in.

Anita Lignell Du Rietz driver ett forskningsprojekt kring nyföretagande och innovationer där 1732 företag, indelade i fyra företagsgrupper, sådana med 1 heltidsanställd, med 2-4, 5-9 och 10-19 anställda, i mars 1990 fick frågan om de introducerat:

nya produkter eller tjänster som förändrat marknaden 2. nya framställningsmetoder eller processer som stärkt deras ställning på marknaden varor eller tjänster på helt nya marknader

I hög grad var denna allmänna småföretagspopulation innovationsberoende. Det handlar till ca 80 procent om innovationer etc. åstadkomna under de senaste fem åren, endast de äldsta företagarna har sina innovationer från tidigare.

De större företagen, med 10-19 anställda, är innovationsberoende i högre grad drygt 40 procent, vilket sannolikt beror på att innovationsverksamheten gett dem tillväxtmöjlighet. De yngre företagarna liksom exporterande företag är också något mer inriktade på innovation. Verkstadsföretag liksom elektroföretag drygt 40 procent är det betydligt mer än t ex byggföretag 16 procent, siffrorna hittills för produktinnovationer vilket inte är så oväntat; däremot kanske att även partihandel är starkt innovativt orienterad. Marknadsförnyelse är relativt sett vanligare hos uppdragslevererande företag, plus de två nämnda kategorierna av tillverkande företag. Samfärdsel och uppdragsverksamhet har de färskaste nyheterna, nästan allt från de senaste fem åren. Produktinnovation är särskilt vanlig i de två största storstadsregionema. Processinnovation är överrepresenterad i väst-Sverige, marknadsinnovation i norra Norrland och västra Mellansverige. Ju mer man kommer ut på landsbygden desto färskare är också innovationer; äldst är de i Storstockholm. På det stora hela är dock de regionala skillnaderna ringa.

De företag som bekänner sig innovativa har en överrepresentativ anknytning till informationsteknik. Hela den innovativa gruppen ser större expansionspotential för framtiden, nämligen hos två tredjedelar av företagen mot hälften för de andra, och vart fjärde har redan haft snabb tillväxt, mot en tiondel. En hindrande faktor var brist på arbetskraft.

Du Rietz kan urskilja tre distinkt olika beteenden, tillväxtvilja, stabil situation och levebrödsföretagande. Det är det första beteendet, viljan till tillväxt, som stämmer med ekonomisk teori om entreprenörskap, men det omfattar endast 45 procent av företagen. Det är mer representerat i storstäder,

de två andra mer i glest befolkade områden. Elektronik och tillverkning är relativt sett överrepresenterade i tillväxt-kategorin, företagen med 10-19 anställda likaså, med 65 procent.

En amerikansk forskare som specialiserat sig på ny- och småföretagande, David Birch då vid MIT, gjorde för några år sedan en internationell jämförelse. Det visade sig att Sverige utmärkte sig på en punkt: företag slutade att växa på en viss nivå. Enda sättet för dem att fortsätta att växa var att företaget såldes till ett storföretag. Detta resultat kan kombineras med ett par andra undersökningar, som visar att svenska företagare är i ovanligt måna om sin autonomi och föredrar att bibehålla kontrollen över företaget framför att se det växa och tjäna pengar på tillväxten. I vad mån detta är resultat av djupt liggande värderingar eller en reaktion på skatter och andra ramar för företagandet är omöjligt att säga.

Avknoppning från företag

I en undersökning av Ingemund Hägg och Thomas Johnsson 1985 finns en delstudie av avknoppningar från 13 industriföretag. För de senaste fem åren kände man i dessa företag till 69 etableringar, alltså en per år och företag. Tolv var av intraprenörstyp dvs. med företagets aktiva medverkan. 19 kunde betecknas som konkurrerande, 25 som kompletterande, i båda fallen med direkt bakgrund i företagets kompetens och behov. De kompletterande blev till exempel underleverantörer. De konkurrerande avknoppningarna sågs med oblida ögon först men den känslan tycktes avta, medan de kompletterande mötte positiva attityder hos företagsledningen, negativa hos facket.

I en anslutande studie av nyföretagare kunde 55 av 116 eller 70 procent identifieras som avknoppare i det att de utnyttjade en i anställningen uppbyggd kundförbindelse vilket inte behöver betyda konkurrens. Forskarna konstaterar att avknopppning är betydligt vanligare än traditionellt nyföretagande, som inte bygger på en sådan upparbetad relation.

6.8 Förslagsverksamheten

Vissa japanska företag har satsat mycket målmedvetet på förslagsverksamhet, med god avkastning se även nedan. I Sverige finns sedan länge en organisatorisk form för denna aktivitet, fastlagd i avtal. I princip är förslagsverksamheten inriktad på de breda personalkategorier som icke är anställda för att utveckla nya produkter och processer. De idéer kommer som fram denna väg är därför naturligen till sin stora majoritet mindre, inkrementella förbättringar, sällan radikala innovationer. Ersättningen för ett förslag är knuten till den besparing eller vinst man bedömer idén innebära.

Förslagsstatistik från Sverige

Sedan tolv år tillbaka sammanställer Svenska Institutet för Förslagsverksamhet SIFV i Lund statistik över förslagsverksamheten i Sverige. 1992 års siffror

bygger på från 330 företag eller organisationer, varav Verkstadsindustri 31 svar procent och offentlig verksamhet 15. Totalantalet anställda hos de svarande

organisationerna är nära 380 000.

Räknat 100 anställda är antalet förslagsställare 10,4 mot 8,7 året innan, per antalet förslag 21,1 mot 15,8. Verkstadsindustrin är överrepresenterad, med

34,9 mot tjänsteproduktionens 7,3 och det offentligas 6,6. Fyrtio procent av

inlämnade förslag ansågs värda ersättning.

Förslagen omfattar i knappt tjugo procent av fallen kvalitetsförbättring, eventuellt tjänster, och till fyrtio procent reduktion av arbete, material och av liknande. Innovation, kan inläsas i nya produkter, tjänster och eller som marknader ligger stadigt på procent mycket högre bland annat inom en tjänsteproduktion, transport service samt elektronik + finmekanik + + teleteknik + data.

Den högsta enskilda ersättningen låg på drygt 1 miljon kr. Förslagens

besparingseffekt första året har beräknats till 145 miljoner eller 5 000-6 000 kronor ersatt förslag. Administrativa och utredningskostnader låg i snitt på per knappt 900 kronor förslag. Besparingen eller intäkten under första året per översteg något totalkostnaden ersatt förslag. Räknat på de första tre åren per efter idéns genomförande ger en satsad krona drygt tre kronor tillbaka.

Vi förslagsverksamheten i det offentliga borde kunna stimuleras. Likaså ser att gäller avtal förslagsverksamhet saknas i ett antal tjänstenäringar, där att om motsvarande idéflöde borde välkommet. Om vi minns att vara genomsnittsantalet förslag hundra anställda i Verkstadsindustrin ligger på per 35 är det svårt att inte hylla Berol Nobel i Sundsvall som ligger på 282, ABB

Robotics i Västerås med 244, Eka Nobel i Bohus med 231 eller Sockerbolaget i Malmö presterar 220. Ytterligare fjorton företag ligger över hundra, varav som några inom tjänster.

Räknat alla anställda ligger besparingseffekten det första året på ungefär per 600 kr. I Japan är motsvarande siffra 35 000 kr kanske mycket mer nu, med ca starkare yen. Bakom detta ligger att när svenska anställda avlämnar 0,21 förslag i genomsnitt så ligger siffran i Iapan på drygt 30 eller 150 gånger högre.

Antalet förslagsställare hundra anställda är regelmässigt fler än 70, mot 10 per vi såg för Sverige. Den japanska statistiken representerar säkert ett som positivt urval. Den omfattar 700 företag med två miljoner anställda. ca ca Räknar på siffrorna finner man naturligtvis att med det stora antalet man ovan, förslag i Japan, och det stora antalet belönade sådana, så följer lägre vinst per

förslag. När idéer välkomnas så kommer de ockå fram.

Professor Göran Ekvall, studerat svensk förslagsverksamhet, fann att som mellan 10 och 16 procent samtliga verkstadsarbetare i de företag han av undersökte att betrakta högkreativa, detta med utgångspunkt från att var som de presterat ett flertal goda förslag. Observationen gör det sannolikt att det

finns mycket stor outnyttjad kreativ potential, något som inte motsägs av de en nedan redovisade japanska erfarenheterna.

Förslagsverksam heten i japanska företag

En väl etablerad utlöpare av en japansk strävan mot konkurrenskraftiga idéer är företagens förslags- eller idéverksamhet. Lägg märke till att detta är från en 1960-talet medvetet införd verksamhet som långt ifrån omfattar alla företag. De företag som satsar på den menar sig dock ha nått enastående resultat. Ett företag sparar fem miljarder kronor om året. Några medarbetare kommer flera gånger om dagen med idéer väl värda att användas. De blir japanska som mästare ligger på tio förslag per dag eller fler godkända, belönade och utnyttjade förslag. Belöningarna är ofta måttliga och symboliska men tydligen motivationsskapande: för de flesta idéer något hundratal kronor.

När Fuji Electric införde förslagsverksamhet gick man på fem år från tretton till hundra förslag per anställd och år. Canon gick på samma tid från under ett förslag per person till aderton, Seiko på tio år från 0,16 till 6,5.

Några av företagen har skapat årliga idétävlingar och idéutställningar ett som sätt att påverka och ytterligare förbättra den interna miljön. Ibland handlar det om att skapa något med anknytning till företagets verksamhet, vilket inte sällan lett till fina idéer, ibland är en anknytning till verksamheten tvärtom helt förbjuden, då man vill markera idén att stötta kreativiteten i sig.

6.9 utvärderingar kring STU

1976 gjordes en värdering av olika STU-insatser. AV 30 löftesrika projekt från 197071 var tretton i produktion och skapade intäkter redan efter fem år. Av knappt 600 granskade projekt 197475 hade man avrått i 86 procent fallen, i av 8 procent tvekade man om det var värt att lägga ner kostnader och i 6 procent tillstyrkte man alltså medel. Kostnaden för dessa granskningar halv var en miljon kronor. Man hade fått knappt 60 förfrågningar hjälp med förmedling om av exploatering och påtagit sig 23 direkta förmedlingsuppdrag. Under 197475 lyckades man förmedla fyra licensavtal.

Mottagarna av uppfinningsstöd 1968-75 hade de totala av utvecklingskostnaderna fått stöd till 36 procent. 197778 medel till var summan uppfinningar och uppfinnare 230 miljoner kronor, vilka 16 miljoner gick till av enskilda uppfinnare, räknat på det totala antalet anslag fjärdedel. En en femtedel av de stödda projekten ledde till produktion inom femårsperiod, en oftast i anslagsmottagarens regi. egen

Under STU:s tre första år hade beviljat 67 anslag och 15 projekten man av uppvisade produktion fem år senare. STU hade satt in 1,6 miljoner kronor, andra finansiärer det dubbla, och omsättningen fyra år efter anslag 27 var miljoner kronor, eller 16 gånger beviljat stöd; redan ett år efter anslag var omsättningen 4 miljoner. Av anslagsmottagarna hade en fjärdedel tidigare utan STU-anslag exploaterat åtminstone en uppfinning, 5 procent fler än fem. Antalet fritidsuppfinnare var 54 procent, sådana med egna företag omkring en

fjärdedel. Ungefär 45 hade startat företag som en följd av uppfinningsutvecklingen. Genomsnittstiden från idé till marknadsföring var 43 månader.

Perioden 1968-77 visade en betydande tillväxt i inkomna ärenden, alltså ansökningar om anslag för utveckling av uppfinningar, från ca 250 till nära tusen per år. I början låg antalet beviljade projekt kring 70, knappt tio år senare kring 300 per år.

Uppfinningsidén uppstod ur forskningsresultat i dygt 10 procent av fallen, i nära 60 procent hade den sitt ursprung i verksamhetsbehov, i drygt 10 procent fridsbehov, 20 procent svarade mot problem på annat område och 14 procent ren idé summan överstiger hundra efter som man kunde svara med flera alternativ. Förenklat knappt 10 procent forskning, 12 procent idé, drygt 70 procent olika behov. Uppfinnare vid högskola utnyttjade i hälften av fallen forskningsresultat. Företagsägare nådde exploatering oftare än andra kategorier. Enskilda uppfinnare låg här på genomsnittet, forskare under. Anslagsmottagare i Norrland och i Kopparberg sökte i mindre grad sälja licens, men hade också färre problem med sådan försäljning. Ensamma fritidsuppfinnare hade lättast.

Under 1968-75 lämnades anslag till 475 projekt. 61 hade år 1976 hamnat i produktion och marknadsföring; de genererade 52 miljoner i omsättning, varav 36 miljoner genom licensavtal med uppfinnaren.

Göran Reitberger, Temaplan Företagsutveckling, genomförde 1982 tillsammans med James M Utterback en grundlig studie CPA-studien av 60 teknikbaserade företag. Åtta dessa bedömde det STU-stöd de fått kritiskt och dessa av som av var det fyra som fått det tidigt. Insatsen var knappa 2 miljoner kronor, omsättningen hos företagen år 1983 dygt 300 miljoner totalt. Dessa två miljoner var en femtedel av hela summan, tio miljoner, till de sextio företagen av vilka kanske hälften fått STU-medel. Uppräknat på STU:s hela volym av villkorslån under 1970-talet, 700 miljoner kronor, skulle detta motsvara kanske 50 000 nya jobb, ett inflöde till statskassan på mellan två och tre miljarder årligen.

De 60 företagen finansierades i starten genom uppskjuten lön hos grundaren, kundförskott och leverantörskrediter. Bara ett av 27 företag startade efter 1980 hade inte någon gång utnyttjat statliga lån, bidrag eller garantier, men beloppen var små. Brist på utvecklingspengar betraktades mer som en styrka än som en svaghet, eftersom det tvingar till kundnärhet. Vad som behövs är stöd vad gäller komersialisering, inte till teknisk utveckling.

Reitberger studerade också vad som hände med STU:s villkorslån och deras mottagare. Flera hundra projekt granskades se figur 6.1.

Figur 6.1. Vad händer med 1 000 Stödda projekt

1000projekt s töd s 800 misslyckas i STU-faseni så motto att återbetalningsprotokoll ej upprättas

§2 har lyckats, eller antas ha sådana möjligheter att betalning kan förväntas. Återbetalningsprotokoll upprättas k o visar sig , misssenare vara lyckade projekt. ingen betalning görs över huvudtaget

l

ä projekt blir så småningom helt reglerade - stöd och rlntor Iterbetals 8 G vlsar sig senare Inte ge förväntat resultat. Efter förhandling avskrivs del av STU-skulden

s projekt som framgångsrikt förnedlats av STU t ex uppfinnare exploaterande företag llggs sedemera ner av exploatören utan g framgångså å Hunden leder till tillvlda att projektet ir vid konrnersiellt liv när STU-skuldenslutreglerats

15 projekt där anslagsmottagaren själv exploaterar, läggs ner p.gr.a vikande marknad,tekniska problem etc, innan STU-skulden slutreglerats

Z5 avser förbättringar av företags existerande produkter och processer. Resultat är ökade produktbldrag, bättre Moduktionsekonomi, förstärkt marknadssin c ä leder till nya ldentlfierbara verksarrheter 1 s lg konsultföretag. utvecklingsbolag

i eller legoföretag får via pro-

jekten ett produktben av á nya företag bildas medprojekten bggydelsg som bas

ü ger nya produkterverksamtseter

i

inom existerande tillverknings-

l

företag l av dessa sysselsätter minst S0 per- ;L555 1983

soner omsätter min 3 nå., en årlig försäljning om 20 k,

rs p.v in om 10 r f r n in áeller däröver 1983 års p.v

Källa: Göran Reitberger

Reitberger varnar för att se för kortsiktigt och att projektens verkliga resultat först efter kanske femton eller tjugo år; två projekt står under den tid han syns granskade för tre fjärdedelar av omsättningen. Kortare återblickar än tio år är omöjliga. Det verkligt omöjliga är dessutom säkra kausalsamband: hur skall man kunna säga om STU-stödet var kritiskt Det går inte, man är beroende av de inblandades uppfattningar och bedömningar. Ibland har stödet enbart bidragit till ett snabbare utvecklingsförlopp men kanske var snabbheten avgörande Ursprungskalkylerna är inget att lita på för analysen, varnar han också, de är ofta glädjekalkyler.

Naturligtvis är återbetalning av villkorslån inget mål, knappast heller ett bra mått i sig. Om återbetalningarna vore stora, kunde man med skäl hävda att STU tog för små risker. Avsikten är att ge utvecklingskapital där sådant saknas, inte att konkurrera med existerande kapitalmarknad.

Av 1000 stödda projekt blir 200 återbetalningsavtal och 80 fullt reglerade, 120 delreglerade. Av de 80 är en tredjedel ändå misslyckade kommersiellt sett, en tredjedel förbättringsprojekt och en tredjedel representerar verkligt nya verksamheter av betydelse. Tidsförskjutningen mellan anslag och återbetalning är 7-12 år. En framräkning pekade på 15-18 procents självfinansiering mot slutet av 1980-talet. En försiktig kalkyl ger vid handen att ett stöd om en miljon ger två eller tre nya arbetstillfällen och 1,5-2 miljoner till staten i form av skatter och avgifter. Statens satsning skulle alltså ge ett visst överskott. Det är ingalunda osannolikt att en höjning av självfinansieringsgraden medför sänkt

avkastning för staten. Återbetalningsströmmar är ett tveksamt styrmedel.

Sammanvägt är sannolikheten högst att mindre och medelstora företag återbetalar stöd och räntor, därnäst storföretag, därnäst utvecklingsbolag, ingenjörsfirmor och uppfinnare på bolag. Sämst är prognosen i detta avseende för enskilda personer vare sig de är institutionsforskare eller uppfinnare.

Särskilt FoU-bidrag till mindre företag

När det generella FoU-avdraget avskaffades, inrättades i stället för några år en möjlighet för mindre företag att särskilt söka om bidrag för forskning och utveckling. STU fick en ekonomisk ram för detta, men då ansökningsbeloppet överskred ramen, fick villkoren hela tiden anpassas eller förhandlas med mottagarna för att medlen skulle räcka. Reitberger har undersökt fördelningen av stödet, vilket säger något om utvecklingsintensiteten i mindre företag. Kravet för stöd var att minst 0,5 miljoner kronor per år gick till FoU.

100 företag med upp till 20 anställda sökte pengar 1986. Drygt hälften var orienterade mot elektronik och data. 30 procent fanns i Storstockholm, 25 procent i Göteborg Malmö Lund, 10 inom stödområden. sysselsättningen för de här företagen var knappt 700 men ökade inom ett år till 900 och för bidragsåret 1986 planerades ytterligare en ökning med 300, alltså, om planerna höll, en ökning med 70 procent på två år. Det var tolv företag som stod för halva ökningen. Av dessa var det åtta som hade rötter i högskolan och

ytterligare tre fanns på högskoleorter. Här låg nio inom elektronik, data och automation, tre inom bioteknik. Typföretaget var ungt, 60 procent hade startat efter 1980, hade tio anställda och omsatte 3-7 miljoner kronor samt stod för utvecklingssatsningar på 15 procent av omsättningen. Knappt hälften kunde karakteriseras som avknoppningar från högskolor.

Genom att granska siffrorna för flera år och hur de utvecklats kommer utredaren fram till att det högt räknat borde ha funnits 150 företag med högst 20 anställda och en utvecklingssatsning på minst en halv miljon, nästan alla välkända för STU. Sänker man ribban till 0,2 miljoner kronor blir det kanske 300 företag och inslagen av spetsteknik blir relativt sett mindre, spridningen över landet större och även utanför högskoleorterna. STU var en välkänd och uppskattad resurs för dessa företag och något bekymmer med att ha verket i Stockholm var det inte.

STU:s GD-pott

Under tiden 1983 84-1987 88 gav STU via ett särskilt anslag medel till projekt i teknikbaserade företag nära kommersialisering och med god tillväxtpotential. 96 företag fick 127 miljoner kronor i lån med villkorlig återbetalningsskyldighet återbetalning 26,4 miljoner till 1990 samt drygt 17 miljoner i det under - några år förekommande särskilda FoU-stödet till mindre företag. 29 hade upphört när data togs in och av de resterande 67 lyckades man få data från 49.

För de flesta utgjorde stödet en stor del av finansieringen. De var i stort sett projekt i företagsform. Den genomsnittliga omsättningen 1986 var 4 miljoner kronor. Därefter följs kategorierna nystartade i stort sett alla resp. forskningsbaserade företag åt till 1988, då de ligger på 7 miljoner, för att 1989 se de nystartade ligga kvar på den volymen medan gruppen forskningsbaserade sticker iväg till 10 miljoner. Karakteristiskt är att 1986 finns det inga avvikande stora eller små företag men fyra år senare är det sex företag som dominerar med hälften av den samlade omsättningen. Elektronik och instrument utvecklas snabbast och mest positivt i omsättningstermer, men dessa företag var också äldst, läkemedel och bioteknik mest långsamma under de fyra aktuella åren. Gruppens samlade omsättning var 250 miljoner kronor 1986, 550 miljoner 1990. Belysande är vilka stora variationer och vilken turbulens som döljer sig bakom de jämna genomsnittskurvorna se figur 6.2. De högskolebaserade företagen skiljer sig inte från de övriga men det är ett av dem som haft den gynnsammaste utvecklingen.

Figur 6.2. STU:s GD-pott, utvecklingen för enskilda företag

STUs GD-pott utvecklingen för enskilda företag Omsättning tkr 70000 60000 50000 40000 30000 20000 10000

1986 1987 1988 1989 1990

Källa: Lennart Elg STU-medel plus nätverk och råd En av STU:s handläggare, Lars-Birger Larsson, har under drygt tio år placerat utvecklingsmedel i unga, ofta nystartade företag med tekniskt nyskapande produkter. Totalt har han fördelat cirka 150 miljoner kronor, men inte enbart efter anslagsansökningar utan med metoden att nära följa projekten och tilldela medel allt eftersom vissa etappmål uppnås ungefär som en amerikansk riskinvesterare i idealfallet. Han har också på olika sätt bistått sina företagare med kontakter, råd och mötesplatser nätverk - - där han låtit dem lära sig av varandra.

Av de 150 miljoner som lämnats som lån och garantier är det en knapp tredjedel som kan sägas ha lett till levande, växande företag med en total omsättning av i dag cirka två miljarder kronor. Samtidigt belyser ett försök till analys återigen hur svår en sådan är. Det företag som har störst omsättning och ensamt representerar halva totalsumman fick ett stöd på 200 000 kronor; det ingår i dag i en större svensk koncern. Några företag har också rekonstruerats. Hade man värderat resultatet efter 1988 hade det varit 350 miljoner kronor. Företagen har i stor utsträckning startats och drivits av gymnasieingenjörer.

Näringsbidrag till innovatörer

Denna stödform inrättades av STU 1985. 120 personer sökte om stöd, tolv blev utvalda, kostnad totalt ca 2 miljoner kronor. 1992 upphörde stödformen som då var uppe i en årskostnad av knappa 10 miljoner. Totalt har 138 personer fått bidraget. 52 av dessa har besvarat en enkät från SUF. 37 ansåg att bidraget varit avgörande. Tjugo av bidragsmottagarna hade minst tjugo produkter på marknaden, omsättning totalt ca 100 miljoner kronor. Ytterligare tio hade produkter på väg. På de 52 hade satsats totalt 11 miljoner kronor. Innan de fick bidraget hade de lånat 23 miljoner, under bidragstiden 5,4 och efteråt nära 21.

6.10 Produktråd, inlandsprogram

Utredningen har fått tillgång till statistik och bedömningar från ett antal produktråd, som etablerats av utvecklingsfonder och NUTEK i samverkan. Det gäller dels en sammanställning för samtliga produktråd från NUTEK, dels vissa enskilda råd, se nedan. För de arton månaderna från 1 juli 1991 till utgången av 1992 redovisas siffror som säger att råden per år får in cirka 6000 ärenden varav två tredjedelar avslås mycket tidigt. Per råd är siffrorna i genomsnitt cirka 350 respektive 230, variationen dock från 60 till ett tusen. Förekomsten av produktråd ökar idéflödet.

Om kontakterna till utvecklingsfondens fältkonsulter och småföretagen är nära så minskar antalet avslagna förslag. Kontaktförmedling och nyhetsgranskning är vanligast. De projekt som kräver en insats gör det i form av pengar i knappt hälften av fallen, som rådgivning alltså i drygt hälften. Som lyckade karakteriseras 7 procent av projekten men det är en tidig bedömning; drygt 30 procent är då fortfarande under arbete.

Företagarföreningen i Värmland startade ett produktutvecklingsråd redan 1970. Det nuvarande produktrådet hade 1992 ungefär 500 kontakter, med 114 djupare insatser av typ råd, kontakter och bedömning. 43 projekt fick sammanlagt 236 000 kronor till förutsättningsanalyser, cirka 5 500 per projekt. Det finns ett tekniknätverk och 1992 samlades 120 deltagare till fyra möten. Man samarbetar främst med gymnasieskolorna.

Vid utvecklingsfanden i jönköping räknar man för 1993 med drygt tusen förfrågningar, av vilka ett åttiotal tas upp i produktrådet. 80 procent kommer

från enskilda uppfinnare, 20 procent från företag. 20 procent av uppfinnarnas idéer är intressanta att bearbeta, 80 procent av företagsidéerna dvs. procentvis blir det 16-16.

Utvecklingsfonden i Västmanland driver en uppfinnarservice som fått in 1 900 ärenden sedan 1978, vilka 350 beviljats medel. Under de tre senaste åren har av Produktrådet byggts ut genom samarbete med de regionala uppfinnarföreningarna, och fyra lokala kundmottagare har engagerats, som kan träffa idégivare på kvällstid. Det finns särskilda aktiviteter för att intressera kvinnor för idéskapande.

En undersökning 151 ärenden som fått ekonomiskt stöd dock av totalundersökning gav 98 svar med följande utfall:

Projekten finns i 16 fall i existerande företag, 7 i nya, 8 där produkten inte längre finns kvar. sammanlagda omsättningen för produkterna var 1992 cirka 6 miljoner kronor, sysselsatta i företagen, ytterligare 8 utanför. 30 personer var Projekt under utveckling hade klarat sina tekniska problem men 53 procent hade direkta problem att hitta en exploatör.

Skolans och högskolans studenter bistår med marknadsundersökningar samt vissa tekniska konsultinsatser typ ritning. Via länets forskningsråd har man tillgång till tekniska och marknadsdatabaser. För uppfinnarservice budgeteras knappt 1,5 miljoner för 1994.

Idéservice bedrivs gemensamt av SkaraborgÄlvsborg och man tar hand om

cirka 300 idéer per år. 7-12 procent av dessa har visat sig kunna bli produkter. Utvecklingsstöd på mellan 5 000 och 25 000 kronor ges. Man ger enbart rekommendationer, uppfinnaren får själv ansvaret för att driva projektet vidare, något upplevs brist, man skulle vilja kunna längre i stöd. som som en Dock kan man förmedla produktidéer till tekniker på alla utvecklingsfondskontor över hela landet. För en produkt som uppfinnarna gett att hitta avnämare till fann man tre svar via detta nätverk, och ett av dessa upp tre företag köpte idén.

Idéforum Skellefteå har varit aktivt länge i olika gestalter jämför nedan. Totalt under åren har rådgivningsgrupperna som samordnas därifrån det finns elva i länet behandlat 339 idéer, vilka 171 fått tröskelpengar om totalt 526 - av 000 kronor eller drygt 3 000 per projekt. 1992 var totalsumman 205 000 kronor.

En enkät med 57 enkätsvar från personer som fått tröskelpengar visar att 16 av dessa fått medel än gång; 15 hade redan företag; 10 hade nu bildat mer en företag. Ca 200 000 hade fördelats till de 57, 3 600 per person. Därutöver

satsades privat nära 1,5 miljoner kronor samt engagerades lånebidragsmedel om ca 2,1 miljoner. 42 projekt visar totalt nedlagda kostnader om 5,1 miljoner, sjutton dock mindre än 10 000 kronor och åtta 10 000-50 000.

Från tretton av svaren visar det sig att dessa projekt sysselsätter 19 personer, varav 6 hade företag redan innan, 7 är alltså nyföretag. 21 av idéerna hade en omsättning på totalt 17,4 miljoner kronor hittills. Karakteristiskt nog är det ett projekt på elva miljoner och ett på tre, ett på 750 000 och många i intervallet 200 000-360 000. Bankerna står för relativt sett färre antal lån än utvecklingsfonden men mer än hälften av lånevolymen.

35 procent har sökt någon form av produktskydd, 28 procent överväger detta. En tredjedel av företagen redovisar samarbete med annat företag. Mer än tre fjärdedelar av dem som svarat har fler idéer på gång.

Innovation Göteborg är relativt nystartat. Här tar man emot cirka tusen idéer om året, som reduceras till 400 när man begär att ett formulär skall fyllas Via en bedömningsgrupp sållas ett hundratal fram, hälften leder till varav nyföretagande, en fjärdedel kan placeras hos existerande företag och den resterande fjärdedelen slussas vidare till exempelvis NUTEK.

Produktrådet i Kronoberg har rapporterat siffror från första halvåret 1993 samt tidigare för perioden 1 juli 1991 till sista december 1992. Om lägger ihop man siffrorna för dessa totalt två år och halverar får vi årssiffrorna; dock bör noteras att kontaktintensiteten är högre under 1993. Totala antalet förfrågningar blir i årssnitt 180, projekt som krävt en insats 90, kontaktförmedling 35, ett varav fåtal avtal, 8 marknadsundersökningar, nyhetsgranskning 24, finansieringsdiskussioner 5 samt prototyp eller annat specialarbete Av de projekt som bearbetats andra halvåret 1991 och hela 1992 hade i januari 1993 tio redan kommit ut på marknaden. Flera av dessa var naturligen i starten och hade ännu inte så stor omsättning, men ända hela 8 miljoner kronor, vara 1,5 utanför länet. De beviljade projektrnedlen ligger på cirka 270 000 kronor år, i genomsnitt per 3 000 kronor per projekt.

Teknikcentrum vid Universitetet i Linköping har i två omgångar undersökt produktrådet i Gävleborg, som fått mycket goda vitsord. Den första granskningen ägde rum våren 1989, den andra våren 1990. Produktrådet finansierades 198889 ur ett flertal källor och lyckades få till stånd samarbete över man kommungränserna med utnyttjande bland annat ett antal kommunala av uppfinnarverkstäder, i Gästrikland en för hela landskapet fyra kommuner. Under 1988 diskuterades över hundra förslag, varav ett 70-tal fick anslag på mellan 3 000 och 25 000 kronor. Vanligast var stöd till patentansökningar, 28 projekt, därnäst marknadsföring 15 och fältprov 11. Av de 59 projekt som stöddes 1987 genererade ett tjugotal året efter omsättning cirka 36 en om miljoner, vilket utredaren kommenterar anmärkningsvärt högt. som

Undersökningen 1990 innefattade en enkät till samtliga 254 fått personer som stöd. 60 procent svarade. 30 procent var företagare, 50 procent enskilda uppfinnare. Hälften hade aldrig tidigare lanserat någon idé. Genomsnittligt

antal lanserade idéer per person var, den aktuella idén inräknad, knappa två. Företagarna låg på 2,5, uppfinnarna på 1,6. Något under tio procent har lanserat över fem idéer. Vad som efterfrågas allra mest frekvent är ekonomiskt

stöd, som är vanligaste biståndsform. Tvåa är att få en diskussionspart men där

skiljer det mellan de olika verkstäderna. Över huvud taget är profilema mycket olika, på ett ställe hamnar prototypframtagning näst högst. Högst betyg blir det för funktionen diskussionspart, lägst för kontakt med finansiärer. Det som saknas, utöver allmänt större resurser, är marknadsföring.

En fjärdedel av projekten har gått bra, 37 procent är nedlagda, en tredjedel ännu ovissa. Nedläggning beror till 29 procent på tidsbrist, till 23 procent på kapitalbrist, till 20 procent vardera på felbedömning och högre utvecklingskostnader än förutsett. En tiondel av samtliga projekt betygsätts som mycket framgångsrika. Dessa har i större utsträckning än de övriga efterfrågat och fått hjälp med att lägga upp projektet, nyhetsgranskning, produktionsutveckling, marknadsintroduktion, stöd till mässdeltagande. Framgångsprojekten kommer i fyra fall från professionella uppfinnare och i sjutton från tillfälliga sådana samt i fjorton från företagare eller anställda med kompetens på idéområdet.

År 1991 gjorde Göran Reitberger sammanställning insatser i en av inlandsprogrammet med sikte på innovatörer och produktutvecklare. Intrycket är närmast att mycket små insatser räknat i projektanslag gav osannolikt snabba resultat, fast säkert lades mera resurser ner i tid och engagemang. En uppföljning skulle svara på frågan om hur det gått med alla de projekt som beskrivs som lovande men som då knappast ännu mött sitt riktiga elddop i fullskalig marknadsföring.

Från Västerbotten noteras sålunda ett mycket starkt gensvar av en idékampanj 1979-83 och en översvämning av idéer eller 500 på ett år, något som kom att kräva fem handläggare mer eller mindre på heltid. Den resurskrävande hanteringen om man så vill framgången -ledde till att projektet lades ned - 1983. Av totalt 4 000 idéer valde man tio procent eller 400 för analys; tio procent visade sig ha nått exploatering. En sådan exploaterad idé skapade i typfallet ett arbetstillfälle, den mest framgångsrika sysselsatte 16 personer. En rapport från verksamheten på en mindre ort i länet talar om behovet av ett tillräckligt stort idéflöde för att hålla entusiasmen uppe och att det behövs en eldsjäl.

6.1 1 Länkar från idéer, uppfinnare till företagare

Idé- och innovationsbörsar

En naturlig tanke är att se till att koppla samman idéer och deras skapare med tänkbara exploatörer, dvs. med entreprenörer, mindre eller större företag. En lika naturlig tanke är måhända att göra det med idébanker som kan presenteras på utställningar, i skriftlig eller datoriserad form. Det finns mycket riktigt licensförmedlande organ av typ Dr Dvorkovitz 6: Associates och British Technology Group, BTG, den senare med ursprung i en brittisk regeringssatsning på licensiering av patent från offentligt finansierad forskning.

Ett problem är att att ta betalt för förmedlingstjänsterna. BTG kan in med kapital i företag och äger själv licensobjekten, Dvorkovitz tar betalt för informationen och kopplar samman säljare och köpare. Ett färskt franskt system, stött av ANVAR, innebär att man har ett forum där potentiella licensgivare och licenstagare träffas kring ett specifikt teknik- eller marknadsområde. Man tar rejält betalt för tillgång till marknadsplatsen.

Att läsa sig igenom en omfångsrik samling annonser med utbud respektive sökprofiler med efterfrågan vi har produktionskapacitet för... och söker produkter som... är arbetsamt och ger låg träffprocent. Därför utvecklade på 1970-talet dataföretaget Control Data ett datoriserat system TechnoTech för mer av prickskytte. Det dåvarande Industridepartementet hjälpte till med en svensk lansering för att få ett fungerande verktyg även för mindre företag.

TechnoTech har vidareutvecklats bland annat med serviceformer där man deltar med en ägarandel i den teknik som förmedlas, vilket är ett sätt att komma över pris- och avgiftsproblemen. Att TechnoTech utvecklades redan under stordatorepoken gjorde att de mindre företagens kontakt med systemet måste ske via ombud, i Sverige utvecklingsfonderna. Karakteristiskt är att antalet kunder under 1980-talet totalt inte blev fler än trettio; endast större företag hade en mottagningsapparat.

En annan väg till finansiering är när en tidskrift upplåter redaktionellt utrymme eller en organisation ser verksamheten som meningsfull i ett större sammanhang. I mitten av 1980-talet drev sålunda Första Sparbanken en tidskrift, Idéjournalen 1983-85, som utkom med fem nummer a 70 000 exemplar vardera. Det större sammanhanget var här ett särskilt uppfinnarlån varmed banken, som ville etablera sig på företagsmarknaden, skapade sig en profil gentemot innovativt företagande.

Idéjournalens första nummer innehöll 150 olika notiser och genererade 1 100 svar, dvs. drygt 7 i snitt. Till det första numret ackvirerades aktivt notiser genom rundringning till uppfinnare. Genom tidskriftens spridning kom det sedan in spontana notiser, och totalt publicerades ca 500 i de fem numren inklusive sökprofiler. Antalet svar blev 3 600 dvs. återigen ca 7 i snitt, 80 till den mest populära och intressanta idén vilket gav uppfinnaren

hanteringsproblem. Tjugo notiser genererade mellan 25 och 50 svar. Inte alla

de 500 fick intresseanmälningar. men väl 360 av

ledde till konkret resultat dvs. åtminstone ordentlig kontakt, ca 50 till 70 ett faktisk produktion. För att skapa större trygghet för uppfinnarna fanns det en blankett sekretessförbindelse i varje I ett fall kunde man publicera om nummer. den glada nyheten att notis lett till ett optionsavtal som renderat en uppfinnaren första betalning på 100 000 kronor. En miljon investerades i en utvecklingsfasen, varefter dock slutkunden ändrade sina prioriteringar så att

utvecklingen fick avbrytas. Bankens affärs- och utvecklingskreditiv hade tre

nivåer, lån först 15 000, sedan 30 000 och 60 000 kronor. Femton personer om korn i åtnjutande det minsta lånet, tio dessa också av det andra steget och av av det tredje. En fick dessutom ett lån 300 000 kronor, och i ett fall tre person om kompletterande lån på sammanlagt 2 miljoner. Detta fick en uppfinnare senare projekt lever än i dag och omsätter ca 3 miljoner per år.

Täby-Danderyd Uppfinnarförening har erbjudit företag att teckna vad man

kallat idéförsäkring för 5 000-25 000 kronor. Försäkringen gäller att en företaget garanteras idéer, och pengarna lovas åter om företaget inte är nöjt med idéerna. För dessa inom föreningen och de bygger på ansvarar en grupp den intresse-, behovs- och sökprofil företaget angett. Av ett 25-tal som försäkringar har ungefär femton lett till vidareutveckling. Uppfinnaren är garanterad andel i det ekonomiska resultatet. Inget företag har ännu begärt

pengarna åter.

Råd till uppfinnare

För två år sedan utreddes Näringsdepartementets stöd till Svenska

Uppfinnareföreningens nätverk uppfinnarrådgivare se kap. 4.9. Man av samlade in uppgifter resultatet rådgivarnas samspel med uppfinnare. om av Den typiske rådgivaren har kontakter med drygt hundra uppfinnare varje år,

femtio direkt, femtio via föreningar och liknande och tjugofem via varav produktråd. Han hon råd vid mer än hundra tillfällen, trettio i direkt ger personkontakt, nittio telefon eller brev. Företag och ibland myndigheter får per också råd, till ett antal av cirka trettio per år.

Antalet produktidéer rådgivaren möter är fyrtio om året varav tio via nya som produktråd, resten direkt. Det antal produkter som når marknaden per år och

med villkoret att rådgivaren verkligt aktivt deltagit är en eller två. Detta är en omöjlig siffra eftersom även ett fem minuters råd eller impuls per att ange en telefon kan avgörande utan att rådgivaren eller uppfinnaren i efterhand är vara medvetna det. Produkterna är i allmänhet vardagsnära. För de om genomsnittliga insatserna, men exklusive de udda stjärnskott som oregelbundet uppträder, skulle rådgivarnas insats motsvara kanske 100

miljoner kronor året och säg 150 årsverken. En enstaka stjärninnovation kan om räcka för att motivera verksamheten under något decennium, ett konstaterande

bara återspeglar det stokastiska i all innovationsverksamhet. som

Lokala uppfinnarföreningar

I början av 1980-talet startades rad lokla uppfinnarföreningar, talade en man om en ny folkrörelse. En del men inte alla dessa har överlevt beroende på av individuella insatser. 40 procent medlemmarna är, enligt studie utförd av en vid Högskolan i Växjö, med för att träffa och lära andra uppfinnare, 19 av procent för att få råd, 10 procent för att få företagskontakt, 13 för procent att stödja uppfinnare. man upplever myndighetskontakter värre än som företagskontakter, men kontakter med finansiärer är värst. 52 procent finansierar sin utveckling ur eget sparande, 7 procent med STU-medel, 10

procent via företag, 7 procent utvecklingsfond, 24 procent någon kombination

av egna medel och, oftast, bank.

Teknikförädlare

STU stödde i ett tiotal år så kallade teknikförädlare eller en grupp teknikförmedlare. Idén att eftersom uppfinnare ofta kan ha svårt finna var att förläggare för sina idéer, eller redan att konkretisera och göra dessa säljbara, så skulle personer med professionella sådana färdigheter bistå uppfinnaren. Ett tiotal teknikförmedlingsföretag hade stående uppdrag å 50 000--300 000 kronor per år, med rapporteringsskyldighet i efterhand; totalt satsades under

de tio åren cirka 20 miljoner. Rapporteringen och metoden för att ge ekonomiskt bidrag kunde ha fått bättre former, något återföll på STU, som konstaterar den utredning satsningen STU beställt konsultföretaget av som av Indevo.

Här är vi dock inte så intresserade hur mekanismerna hade kunnat av förbättras som de konkreta erfarenheter satsningen Idéerna såldes av som gav. som licenser eller också startades ett teknikföretag för lansering egen av produkten, där uppfinnaren för sin uppfinning fick 50 eller 60 procents ägande. Av 2 000 uppfångade förslag har 300 bearbetats djupt och systematiskt, 40 nått marknaden och tio gett positivt ekonomiskt resultat. STU-stödet tycks främst ha gått till marginella projekt, vilket kan bero på att företagen velat undvika

återbetalningsskyldighet till STU eller tolkas att statliga anslag kanaliseras som till marginella idéer, de riktigt lönsamma tar företagen ändå. Skattemässigt upp har staten fått tillbaka vad satsats. Teknikförmedlingsföretagen som tar en stor kommersiell risk.

Indevo rekommenderade att stödet till teknikförmedlarna skulle finnas kvar.

Det togs dock bort som specifikt och ersattes med möjligheten program att stödja teknikförmedlare i konkreta projekt.

ldétävlingar

Ett mer aktivt sätt än att publicera med sökprofil är en annons en att noggrannare precisera ett behov och utlysa någon form idéjakt eller av uppfinnartävling runt detta. Så har Nordinvent gjort gånger i början ett par av 1980-talet. Till att börja med var det storföretag stod bakom och fick som ett

antal exploaterbara idéer. Därefter satsade Nordinvent på nyföretagande runt några idéerna, vilket ha lett till framgång mer för vissa idéer än för de av synes startade företagen.

Nordinnovation 83 följde på Swedeinnovation 81 och omfattade de fyra stora nordiska länderna. Informationen massiv: annonser i 57 dagstidningar och var 26 tidskrifter, direkta inbjudningsbrev till 60 000 mottagare och en broschyr om 200 000 exemplar erbjöds via kupongsvar i annonserna. Ett sjuttiotal som deltagande företag hade definierat 126 olika sökområden. Den största kostnaden dock inte denna marknadsföring på fyra språk utan mellan tre var och fyra miljoner kronor för granskning, värdering, patentsökningar etc. Resultaten tävlingen har analyserats av professor I Torkel Wallmark. av

Fyra femtedelar bidragen korn in i slutet av tävlingsperioden och i de flesta av fall måste infordra detaljer för att göra en bedömning. Efter man mer granskning patentsituationen bedömde det företag som stod för av behovsbeskrivningen hur intressant förslaget En neutral jury skulle sedan var. välja bland de hundra bästa förslagen för att få fram vinnare oavsett

behovsområde.

6 025 förslag lämnades in 2 114 deltagare siffoma för Swedeinnovation 1981 av 2 710 1 270 deltagare; antalet deltagande svenskar i den nordiska var av tävlingen 881. Man utsåg 112 vinnande förslag, varav 63 från Sverige. Tio var de sexton vinnarna från 1981 deltog igen och två av dem blev åter av pristagare. Antalet kvinnliga deltagare var 1981 tolv, medan två år senare var det 22 från Sverige och sextio totalt. Regionalt återspeglar deltagandet befolkningsfördelningen. Många deltagare var pensionärer men vinnargruppen har sin tyngdpunkt i de yngre åldrarna, mellan 30 och 40. Det finns en andra, mindre tydlig tyngdpunkt även vid 60 år.

I studien ett sextiotal framgångsrika svenska teknikföretagare från början av av 1980-talet CPA-studien, ovan hade hälften gymnasieskola som grund, en se tredjedel högskola. För alla deltagare blir fördelningen i tävlingen i stället en tredjedel respektive fyrtio procent, för vinnarna knappt en tredjedel och 56 men procent högskola. En fjärdedel av deltagarna hade ett eller flera patent och kan sägas professionella uppfinnare. Bland vinnarna var antalet vara patentinnehavare mycket högre, 42 procent, och bland prisvinnarna tio av tolv. I Swedeinnovation 81 var motsvarande siffra bara 16 procent. En deltagare hade hela sju förslag bland de 112, en hade tre. En person vann första och elfte pris och hade dessutom vunnit föregående tävling. Av de svenska deltagarna hade 80 patent och åtta trettio eller fler. Uppfinnarna med minst fyra patent en fick frågan när de gjort sin första uppfining, och svaren ger medianvärdet 25 års ålder. Kurvan för när de gör sin mest framgångrika uppfinning är plattare; det tycks ske mellan 35 och 40 år.

Några företag och organisationer, till exempel Målaremästarnas Riksförening, har tillsammans med Svenska Uppfinnareföreningen arrangerat idéefterlysningar. Antalet idéer som kommer fram är ibland litet men det finns stimulanseffekt än direkta idéer, nämligen nya kontakter och en annan

större förtröstan om att interna idéer är på rätt väg. Tio år före SUF:s hundraårsjubileum utlystes 1976 en idétävling International Inventors Awards kring utpekade u-landsbehov, med målsnöre till hundraårsjubileet.

En speciell vinkling hade en idétävling arrangerad av SAPA, gör som aluminiumprofiler. Man efterlyste konstruktioner kunde tänkas som exploateras och som byggde på företagets aluminiumprofiler - men exploateringen skulle inte ske i det egna företagets regi, utan hos andra, dess kunder. Till tävlingen kom 800 bidrag, vilka 150 valdes ut för vidare av bearbetning. Idéerna presenterades i principiella inte detaljerat termer men mer än att den som ville utnyttja en idé måste kontakta och komma överens med uppfinnaren. Resultatet distribuerades i ett presentationshäfte till 15 000 SAPA-

kunder. Tjugo av produkterna uppges ha nått ut på marknaden.

Arbetsmiljöfonden och Arbetslivsfonden satsade för några år sedan gemensamt på en efterlysning av arbetsmiljöuppfinningar för vidare bearbetning och

exploatering. Det kom in tjugosju förslag, vilka tio bedömdes klara av kriterierna för fortsatt bearbetning har de ett klart definierat problem i fokus

är detta problem aktuellt och relevant skapar idén verkligen en lösningsmöjlighet för just detta problem. Två idéerna har kommit långt på av vägen till exploatering, men ingen av de övriga åtta kan sägas omöjlig vara utan flera av dem bedöms ha framtid, fast det kommer att ta tid. en

Både i fallet aluminiumprofiler och i fallet arbetsmiljö är det värt att notera att det krävdes en mycket aktiv insats för att bearbeta och driva idéerna, en förmedling och drivkraft. Detsamma gäller Nordinvents olika ansatser.

6.12 Forsknings- eller teknikbaserade företag

STU:s och sedermera NUTEK:s intresse har under 1980-talet allt förskjutits mer mot forsknings- och teknikparker. Alla landets fullstora högskolor med teknisk

anknytning har sådana. Efter franskt och internationellt språkmönster har man lanserat den samlande beteckningen teknopol.

Ideon

År 1983 startades Ideon och sedan dess har ungefär 160 företag etablerat sig

där. Det var ett jämnt tillflöde de första fyra åren och markant ökning 1988 en och 1989, då STU ökade sitt engagemang. Efter tre år är cirka 60 procent av företagen kvar, efter sex år cirka 45 procent, efter nio cirka 30. 42 de procent av inflyttade företagen var helt medan fjärdedel är fyra år eller ännu äldre. nya en Populationen motsvarar i stor utsträckning universitetets kompetensområden.

68 procent av de verksamhetsansvariga har själva startat företaget. Företagen har hög överlevnadsfrekvens. Förädlingsvärdet i företagen ligger på cirka 50

procent eller mycket högre än i industri eller tjänster i snitt. Under det utvecklingsskede då företagen har mellan 2-10 miljoner kronor i omsättning ligger deras löneintensitet högt mycket högre än industrigenomsnittet, det vill

säga de tycks investera i utveckling. Intäkterna kommer senare. Ersättningen till kapital är cirka 15 procent eller något över det dubbla för svensk industri. De viktigaste kunderna är i början till än hälften nationella, en roll som de mer internationella snart tar över, liknande med underleverantörerna. Geografiskt dominerar utlandet redan från början och växer sedan till 70 procent, allt räknat i fakturerat värde. Varje jobb vid Ideon skapar ytterligare 1,2 hos underleverantörer varav drygt hälften i Skåne.

Chalmers Tekniska Högskola CTH

Under perioden 1960-92 har startats 183 direkta spinoff-företag från Chalmers Tekniska Högskola, dvs. forskare, lärare eller teknologer i direkt anslutning av finns kvar i Göteborgsregionen och sysselsätter drygt till CTH. 170 av företagen 1 300 Totalt sysselsätter direkta spinoff-företag i hela landet ca 3 000. personer. Om räknar in indirekta spinoff, från företagare som haft en anställning man mellan CTH och det företaget, tillkommer 319 företag och cirka 13 500 egna ungefär 1 800 i Göteborg. Varje år blir det 15 nya direkta och 40 personer varav indirekta spinoff-företag. Under 1980-talet handlade det om i genomsnitt 140 direkt spinoff. Exportandelar på 70 procent är vanligt. nya jobb per år för

Groddverksamheten stöttas med O,5-O,8 miljoner kronor av NUTEK varje år. De jobbben beräknas staten cirka 30 miljoner. Konkursfrekvensen nya spara ligger före hela den 32-åriga perioden på 2-20 procent eller lägre än för nyföretagande i allmänhet.

SCBs undersökning hösten 1991

De flesta forskningsnära företagen i landet 82 procent är bildade under 1980teknopoler. torde omsätta cirka 3 miljarder kronor. talet, cirka en tredjedel i De företag med färre än 50 anställda hade forskning 1990, enligt 196 av dessa en särskild studie SCB. Andelen FoU är 22 procent av omsättningen, 31 procent av i enbart de forskande företagen, och det innebär att trots att deras sammanlagda sysselsättning är liten bråkdel landets, står de för en en av fjärdedel all industriell FoU utanför de tjugo största företagen. Med en av sammanlagd omsättning på cirka 1,5 miljarder har denna bransch fler forskarutbildade än någon annan utom läkemedel.

Företagen tjänade 32 miljoner på licenser, huvudsakligen från USA, och betalade Utvecklingsverksamheten finansierades till drygt en tredjedel ut från svenska företag, med en knapp tredjedel internt varav knappt 8 procent lån, till 11 procent från utlandet och till 9 procent från offentliga källor, varav STU 2 procent. Drygt 40 procent dem som fanns i en teknopol ansåg denna av lokalisering viktig.

IMIT-studien

En studie med större population från flera högskolor har slutförts av IMIT en våren 1993. Studien omfattar 569 företag, varav 500 startade efter 1970, 97,5 procent forskare och lärare. Här är det topp i nystarterna 1984. Göteborg av en

står för nästan en tredjedel, Stockholm för bara dryg tiondel, vilket forskarna en tror beror på att företagen i huvudstaden är svåra att hitta.

Den studerade gruppen företag omsätter nära tre miljarder kronor och har storföretag som kunder till 34 procent, mindre företag till 26 procent. De säljer för 350 miljoner FoU till svensk industri eller stor andel svensk industris en av inköp enligt SCB. Den totala omsättningen är cirka 2,7 miljarder. Omsättningen är tydligt lägst per företag i Umeå, lika tydligt högst i Linköping, vilket gäller hela perioden 1984-91. Antalet anställda företag är i genomsnitt per sex.

Hälften av företagen startas med enda grundare från ursprungsmiljön, en högskolan. 35 procent karakteriseras att högsta är grundexamen, 26 av examen av att högsta examen är forskarexamen utan docentkompetens, och för 39 men procent finns alltså docentkompetens eller professor. mer I 86 procent av företagen är grundarna helägare i starten och det är de till 63 också vid procent undersökningstillfället. 23 procent har startat i teknikpark och 26 finns procent där nu. Mer än 80 procent har konsulttjänster på sitt produktprogram, och dessa svarar i snitt för 45 procent omsättningen. 20 procent utgörs av av programvara, 22 procent av hårdvara. Förändringarna över tiden är små. 44 procent av företagen har någon form immaterialrättsligt skydd, främst de av yngsta.

Storföretagen är de viktigaste kunderna, 34 procent, därnäst kommer mindre företag, 26, offentlig förvaltning 21 procent och forskningsorgan 16. Hela 29 procent av produkterna används av kunden för FoU. Användning i produkter ligger på 20 procent. Företag startade 1980-82 har i större utsträckning förblivit små än företag från 1983-87, då företagandet tydligen ändrade karaktär. En tredjedel av företagen startar sin tillväxt inom fem år efter start, ungefär en tredjedel mellan fem och tio år. Typiskt är att tre företag tio av förblir bisyssloföretag, dvs. de växer inte, tre stannar efter tio år på högst 2 miljoner kronor i omsättning, ett företag når 2-5 miljoner och tre växer till 5 miljoner eller mer, två inom fem år, det tredje först närmare tio års ålder.

Teknopolföretag och deras styrelser

Jag har själv gjort en undersökning som ännu inte publicerats där enkät till en 196 företag gav 87 bearbetningsbara Det alla företag stod i svar. var som katalogerna för teknopolerna i Stockholm, Uppsala, Lund och Linköping och tog sikte på styrelsearbetet. I 22 företag 73 besvarat frågan har det skett av som stora ägarförändringar. En tredjedel har arbetat med mentorer. Elva hade det vid starten men har det inte längre, åtta har å andra sidan skaffat det först efter en tid. Styrelseledamöterna är mycket än i storföretag. I 31 fall 72 är yngre av kontakterna med styrelsen minst tre gånger i veckan, i 80 minst procent en kontakt senaste vecka. Fyra företag har fler än tjugo styrelsemöten om året. I femtio företag är minst två femtedelar styrelsen delägare, i femton hela av styrelsen. VD har känt styrelseledamöterna i genomsnitt nio år och medianvärdet är detsamma. 159 fall har med någon varit med man som om att starta företag förr.

I knappt sjuttio fall hade man sökt extern finansiering och då fick man samtidigt råd etc. i 23 fall. I 29 fall var finansiären aktiv efter start och första året, i 36 passiv. Säkerhetstänkandet dominerar helt hos finansiären i 28 fall, affärsidé och substans i 32. Finansiärerna i Uppsala och Stockholm var tydligt intresserade och aktiva än de i Linköping och Lund. I de fall där man mer vände sig till flera finansiärer gjorde dessa likartade bedömningar i 21 fall men olika i 11. Av sju som här nämner STU är det en majoritet eller fyra som menar att STU:s bedömningar var helt avvikande och icke affärsmässiga. I 21 fall har man lyckats omförhandla finansieringen, till exempel amorteringstakten, medan det inte gick i två, det ena på grund av STU. Vanligast som finansieringskälla är eget sparkapital och borgenslån, ofta i kombination med kundorder. Sparmedel står för 34 fall, kundorder för 17, företagsinteckning för 22 och borgenslån för 20.

Typvärden ur flera studier

Göran Reitberger har gjort en sammanfattning av slutsatserna från flera undersökningar. Framgångsfaktorer är kundstyrd utveckling, nischbaserad och referensinriktad lansering, en expansion som styrs av intäkter, förstärkning med både kapital och kompetens vid ägarskifte. Projekthaverier karakteriseras av teknikstyrning, lånebasering långt från marknad och kunder, marknaden

begrep inte tekniken eller produkten visade sig ofullgången, pengarna räckte

inte ända fram.

En årskull företag sysselsätter efter tio år knappt 2 500, omsätter 1,5 miljarder och har ett exportvärde om 500 miljoner. Skattegenereringen ligger på 400 miljoner. Det stödjande kompetensnätet är alltför glest. Man väljer att växa långsammare än potentialen för att behålla kontroll över företaget, är rädd för maktförskjutningar genom tillskott av externt kapital. Mellan tio och femton års ålder händer något. Av tjugo företag säljs nu fyra till svenska storföretag, lika många utomlands och till annan svensk ägare. Fem av de tjugo är baserade på genuint nyskapande innovationer. Företag avknoppade från etablerade företag dominerar med två tredjedelar och då med två eller flera kompanjoner. Två tredjedelar av företagen tog fram den första produkten i nära samarbete med en kund.

6.13 Utbildning för innovation

Grimslöv

Som en fortsättning på uppfinnarskolor av ambitiöst slag en hel termin av kursveckor, utvecklade på uppdrag av Trygghetsrådet SAF-PTK omkring 1980, har vid Folkhögskolan i Grimslöv drivits en räknat i kursveckor omfattande utbildning av uppfinnare. I samband med Brandingerutredningen granskades denna. Utredningen konstaterade att man kunde se en rad olika målgrupper för utbildning med specifik inriktning på innovation. Grimslövs erfarenheter kan tillämpas för flera av dessa, fast utbildningen där är helt inriktad på uppfinnare. Man konstaterar att utbildningen är tämligen dyr och

att deltagarna inte betalar något för den. Företrädare för skolan menar att eleverna satsar obetald arbetstid vilket är en betydande insats.

Högskolan i Halmstad

I Storbritannien diskuterade man efter andra världskriget en annorlunda teknikerutbildning som skulle vara inriktad på projekt och problemlösning snarare än discipliner och ämnen kunskaper och färdigheter i dessa skulle utvecklas i anknytning till projekten. En högskola grundad på detta tänkande tillkom i början av 60-talet. Den blev, trots positiva erfarenheter, en isolerad företeelse.

Den nya Högskolan i Halmstad satsade på sin linje för utvecklingsingenjörer på engelska översätter man utveckling med innovation med en liknande filosofi. Man arbetar med helhetsprojekt och examensprojekten, mycket större och mer centrala än vanliga examensarbeten. Genom att studenterna måste söka sponsorer för dessa får de både erfarenhet av att sälja och en kund med krav. Det handlar om att lära genom att göra, learning by doing. Studenterna hamnar i kommersiell verksamhet tidigt, får stå på egna ben och bygga nätverk. För många aktiviteter tar de över initiativet från lärarna.

Resultaten mätta i entreprenörskap är imponerande. Av de 440 som hittills gått ut utbildningen har 98 startat företag och 71 av dessa företag sysselsätter minst sina startare eller 17 procent. I en undersökning för några år sedan, då 226 var utexaminerade, hade 22 procent av dem en eller flera patentansökningar och 20 procent hade vunnit något offentligt av Högskolan oberoende pris för innovation. Patentverksamheten varierar mellan åren men tycks ha ökat kraftigt från 1989, dock att även 1985 togs många patent, av 30-50 procent av alla studenter. För examensår 1992 handlar det om 25 patentansökningar på 43 personer 43 svarande av 44 examinerade, dvs. nära 60 procent. 23 42 av svarande har projekt som drivs vidare, 10 i eget företag, 13 i andra företag. Utöver dessa tio företagsstarter finns det ytterligare fyra, orelaterade till examensprojekten.

Intressant att konstatera är att projekten, företagen och patenten på det stora hela är baserade på fiffig teknik men inte spetsteknik -low tech och inte high tech.

6.14 Svenskt riskkapital

I Sverige liksom i andra länder i Europa diskuterades omkring 1980 möjligheterna att få en lika livaktig riskkapitalmarknad som i USA. Småföretagsbörsen OTC var ett resultat, en speciell slags investmentbolag med regionalpolitisk inriktning, Tillväxtinvest, ett annat. Lockade av de fina resultaten i USA växte snabbt fram ett antal företag som kallade sig venture capitalists och var det till en början. Vågen av riskinvesteringar fick ett snabbt slut, enligt Brandingergruppen bland annat för att finansiella investeringar uppvisade så hög lönsamhet och att förluster i dotterbolag var avdragsgilla endast i koncernförhållande. Till detta kan läggas att det krävs en speciell form

kompetens bara kan sållas fram på en marknad över en lång period och av som att trots uttalanden därom så var inte uthålligheten tillräcklig.

Enligt Helge Herzog uppgick de samlade investeringarna i utvecklingsföretag i Sverige vid utgången 1988 till drygt 4 miljarder kronor, hälften statligt stöd, av hälften privata investeringar. Från att ha satsat i nystartade företag gick riskinvesterarna över till att satsa på kassakor för att balansera riskerna och till majoritetsinvesteringar skatteskäl. Herzog ger följande tabell över den av procentuella fördelningen

Mellan 1982 och 1987 ökade andelen majoritetsinvesteringar från under 10 procent till 43 procent. Andelen investerade i tidiga stadier sjönk från nära som 40 procent till I europeisk jämförelse är den svenska venture capitalmarknaden mycket mager, före tillkomsten av de åtta delstatliga riskkapitalbolagen.

Informellt riskkapital i Sverige

Hans Landström har undersökt det svenska informella riskkapitalet. De som står för detta är erfarna företagare; nästan alla har startat minst ett företag, hälften dem så många som fem eller fler. 58 procent ligger i inkomst över 0,5 av miljoner kronor och 27 procent över en miljon. 61 procent har en förmögenhet överstigande fem miljoner.

De söker aktivt och medelinvesteraren av denna typ har kommit i kontakt med tio investeringsförlag under de senaste tre åren, har övervägt fem och gjort tre investeringar om totalt 1,4 miljoner kronor. De 45 informella riskinvesterare besvarat enkäten har ett kapital på drygt 65 miljoner till förfogande för som investeringar, lika mycket har investerats. 80 procent har samarbetat med en eller flera av sina kolleger i investeringarna.

Ett viktigt motiv är nöjet att göra intressanta investeringar nämns av 60 procent, potentiell värdestegring därnäst 55, ha inflytande över en investering är trea 44. De lägger ner stor möda på att bedöma nya investeringsförslag, än 30 timmar per förslag. Viktigaste enskilda faktor för mer beslut är förtroendet för företagsledaren. Ingen investerare väntar avkastning på mindre tid än tre år, men 39 procent vill se den i ett 3-5 årsperspektiv, medan 27 procent 6-10 år och två procent ligger ännu längre. Grovt sett svarar fördelar sig antalet investeringar lika på idé-, etablerings-, tidig utvecklings-, expansions- och fas, beloppet blir lägre på idéstadiet. Geografisk mogen men närhet, fem mil, är mycket viktig. Nära fyrtio procent av investeringarna ligger

under en kvarts miljon, men trettio procent ligger över en miljon. Kontakter med företagen är en gång per dag i 34 procent av fallen. Bara i 8 procent av fallen är man inte med och arbetar aktivt. I 68 procent handlar det om rninoritetsägande, i endast 15 procent om majoritet.

Venture capital vid teknopol

Vid Chalmers Tekniska Högskola har man skapat ett eget riskkapitalbolag, Chalmers Innovation AB, CIAB. Det startades för åtta år sedan och har Chalmers som majoritetsägare men professionella investerare finns bland ägarna, både inhemska och utländska. De företag CIAB gått in i behöver utvecklingskapital av tre olika skäl:

0 framgång: man behöver mer rörelsekapital 0 förseningar: intäkterna kommer inte än, måste brygga över 0 högre kostnader än beräknat: budgeten måste plussas på

De två senare problemen har dominerat. De landar i problemet att bedöma när man skall sluta att satsa goda pengar efter dåliga. Rekonstruktion kan vara en utväg, men då är frågan hur man skall bokföra vad uppträder som som en förlust. CIAB har mött ett problem inte är ovanligt bland investerare: hur som mycket kapital skall man reservera för det fall att det går bra, eller dåligt, och för att skydda sin första investering, hänga med i rekonstruktionen, hänga med vid nyemissionen etc., så att man till slut kan tillgodogöra sig den tillväxtvinst som man från början satsade på. Ett exempel ur verkligheten: en investering på 1,9 miljoner kronor visade sig kräva en följdsatsning på 3 miljoner och sedan helst ytterligare insatser om cirka tio miljoner. Likviditetsfinansiering är svår att få från banker som inte vågar värdera immateriella investeringar.

CIAB kan konstatera att de företagare med rötter i högskolan ofta är fångna i anslagstänkande och strävar efter finansiering från NUTEK och liknande. Behovet av att ha kunder underskattas, produktens funktion sådan som överskattas. Företagarna saknar erfarenhet avtal och förstår inte av en balansräkning.

Av elva satsningar i företag under åtta år har tre företag satts i konkurs, tre företag har inte kommit igång med försäljning, tre har börjat växa och två har nått hyfsad tillväxt.

6.15 Att lära av storföretagen

Åtskilliga storföretag innovationsförmåga viktig konkurrensfaktor,

ser som en varför vi vill se vad vi kan lära av dessa. Det är företag inte tror på som resonemanget att det lönar sig att låta någon ta kostnaden för att skingra annan osäkerheten och sedan imitera och förbättra. De senaste femton åren har också sett en betydande förskjutning i den logik talar för att skall vänta. som man Företag med strategin att vänta aktivt har fått denna misslyckas allt oftare. se Det tycks bland annat hänga samman med den allt starkare betoningen av

tiden konkurrensfaktor samt att egenskaper ibland innovativa som - snarare än pris är avgörande.

Några företag arbetar med sådana bokföringsmässiga begrepp som idébalansräkning. Poängen är att de idéer som genererats ses som en levande regelbundet värderas. Idéerna är vår framtid, säger man, den resurs som vanliga balansräkningen är bara histora.

Några företag är också medvetna om att i deras bransch är det ett större risktagande lönar sig. Därför är produktförbättringar relativt sett mindre som intressanta det beror på branschen och den aktuella teknikens - men utvecklingsläge. Sålunda säger dessa företag till exempel att det gäller att få misslyckandenivån, har inte tagit tillräckligt stora risker, och upp annars man det är bara de stora riskerna de stora klippen, de stora förtjänsterna. som ger

I desa företag inga motsättningar mellan vad som produceras av ser man konstruktörer, utvecklingsingenjörer och forskare som mer eller gruppen mindre metodiskt skall utveckla nya produkter eller system och den stora pool idéer kan av alla anställda. Utvecklingsingenjörer har, menar av som genereras här, inte bara ett begränsat mandat till en viss typ av produkt eller vissa man projekt.

För att idéer kommit fram utanför det organiserade utvecklingsarbetets som skall kunna utnyttjas, existerar rad olika mekanismer. Man har till ram en exempel flera olika principiellt olikartade gen-vägar efter vilka idéer kan komma fram; den ordinarie befordringsgången är inte skickad att ta hand om annat än ordinarie idéer. Av åtta elektronik- och dataföretag i USA som jag studerat det sålunda inget hade färre än tre principellt olika vägar, och var som ett företagen hade så många som sex olika. av

Ett exempel: ett företag har dels den ordinarie produktutvecklingen inom existerande affärsenheter; fokuserad, begränsad, kundnära. Dels har man central forskning och utveckling, som omfattar mer långsiktiga, koncemövergripande eller grundläggande idéer och projekt. Den tredje vägen är originell. Man har konstaterat att dagens organisation tenderar att bli mer självuppfyllande och ett hinder för en dynamisk förändring när marknader och teknik förändras. Därför har man efter ett scenario skapat en framtidsorganisation, rudimentär struktur överlagrad den existerande en organisationen. Idéer inte får plats i dagens affärsenheter och heller inte i som FoU-programmet kan mycket väl hitta en plats i de resurser som tilldelats framtidsorganisationen. Slutligen har man en fjärde annorlunda utväg i ett antal decentrala projektkassor.

Denna funktion är vanlig i företag med innovativ inriktning. senare Grundförutsättningen är att originella idéer är svåra att bedöma på ett tidigt stadium och att det därför är bra att tillåta idéerna att få flera chanser, med flera oberoende bedömare, gärna sådana bedömare som har god intuition, som accepterar osäkerhet och tar risker. Sålunda kan företag ha tiotals eller t.o.m. flera hundra sådana projektkassor, där idé alltså får flera tiotals chanser till en

oberoende bedömning. Projektanslagen från sådana kassor är måttliga, till en nivå som beror på bransch och teknikområde. Det gäller att satsa på att konkretisera och grovt angripa de grundläggande problem och möjligheter som finns kring idén, att skapa ett bra beslutsunderlag: att göra en modell så att det går att förstå sig på idén, göra ett grovt tekniskt eller marknadsmässigt test.

För stadiet innan projektkassan har många företag skapat helt fria för resurser obudgeterade projekt. Varje anställd, alternativt anställda inom utvecklingsarbete, skall på eget bevåg kunna ägna viss tid och vissa resurser i verkstad, laboratorium, i form av expertrådgivning etc. utan att fråga någon. De resurser det handlar om är blygsamma utom möjligen vad gäller idépersonens egen tid.

Även idéer utifrån välkomnas. Ett visst storföretag får sålunda cirka tusen idéer till den centralt placerade idéslussen; därutöver har företaget mer direkta och riktade kontakter med omvärlden. Till idéslussen kommer okända personer med originella idéer.

Om en idé skall granskas måste den vara skyddad, annars behandlar man den inte, för att undvika risker för tvister om misstänkt idéstöld. Idén sänds till två interna experter som inte vet om varandra; man får två oberoende bedömningar. Av tusentalet idéer är det trettio blir till produkter och som av dessa är det kanske fem varje år som blir till stora framgångar.

Karakteristiskt för dessa företag är intern konkurrens, intern marknad. Man kan mycket väl arbeta med två eller till och med fler konkurrerande projekt samtidigt, fast bara ett av dem kan lanseras. Motivet är att omöjligt kan man veta vilken framgångsväg som är den bästa bättre då att själv satsa på bägge än att ta miste på vinnaren och låta någon extern konkurrent få fram den. Den interna konkurrensen är stimulerande. Det förlorande utvecklingslaget får åtminstone se några av sina idéer införda som förbättringar.

Ofta finns en med den administrativa karriären parallell karriärväg för kreativa individer. Tanken är att om kreativa individer blir adminstrativa chefer tas deras unika kreativitet uselt till vara ASEA tillämpade samma metod när man utnämnde den drivande kraften bakom högspänd likström Uno Lamm till elektroteknisk direktör, där han var chef över sig själv hade det stora men -inflytande som hans idéer meriterade. Likaså har hel hierarki - man en av belöningar, där den förnämsta kan att bli Fellow och stå nämnd på vara samma sida i årsberättelsen som styrelseledamöterna, att själv få bestämma inriktning och resurser för vad man vill syssla med under några år. Betydande ansträngningar läggs ned på att balansera individuella belöningar mot sådana som stimulerar till lagarbete, så att inte idégivare frestas att alltför mycket tjuvhålla på sina idéer.

De flesta av dessa företag undviker begreppet misslyckade projekt. Man ser inte innovationsarbetet som isolerade projekt så mycket som en kontinuerlig process, en process av lärande, som visserligan kan kallas försök och misslyckanden, trial and error, där dessa olika misslyckanden är själva men

förutsättningen för lyckandena. Därmed läggs stor vikt vid slutsatserna av varje projekt, vid att utnyttja de resultat och erfarenheter som kommer fram.

Lediga och obudgeterade resurser och projektkassor är ett specialfall av en viktig princip. En idégivare måste få snabba och tydliga svar. Med sådana signaler får uppfinnaren klart för sig vad som krävs av en idé och kan göra sin idé tydligare den blivit missuppfattad, alternativt förbättra den i de om avseenden räknas, bara han får besked om detta. Får uppfinnaren fatta som besluten själv går det extra fort. Tydligheten gäller de kriterier som trots allt måste bestämma idén företaget. Ett skäl till tonvikten på experiment om passar och praktisk handling är tidsfaktorns betydelse. Har man valt innovation som kungsväg till konkurrenskraft, vill man också vara först.

Processen beskrivs dessutom dynamisk. I och med att idégivarna får som klart för sig att idéer uppskattas så genererar de många fler idéer, och idéskapandet sprider sig. I och med att man låter idéerna leva litet längre så är det faktiskt högre procentsats idéerna som visar sig vara bra; detta därför en av att idésållning på ett alltför ofullständigt underlag sorterar bort ett antal potentiellt bra idéer också. Och eftersom förvandlingen av en idé till en framgång är för varje idé i vissa stycken unik process, är det något man en endast kan lära sig att göra bättre genom att träna sig på så många olika idéer

möjligt. Med fler idéer över huvud taget blir därför även processen

som bättre, inte minst snabbare. Vilket i sin tur ökar framgångsfrekvens och avkastning på de framtagna innovationerna.

Naturligtvis har även dessa företag idéer som inte passar företagets inriktning. Då har skapat instrument för att lansera dem externt. En metod är ett man internt licenskontor, också har resurser att vidareutveckla och om så är som lämpligt patentera idé måste sälja utåt. En sådan marknad för idéer har en man lett till större acceptans för idéer som passar i en annan intern enhet än där idén uppstod det skulle se för illa ut om idén i stället placerades hos en konkurrent

Ytterligare möjlighet är att idégivaren får hjälp att starta eget företag med en idén bas. Det konventionella tänkandet skulle vara att företaget vill behålla som entreprenöriell person, dock till priset av vederbörandes eget en självförverkligande. I stället har man sett vinster i internt klimat och yttre anseende att hjälpa vederbörande att bli sin egen. Kom idén inifrån av företaget, kan den belastas med royalty, eller så skaffar sig moderföretaget minoritetsandel i avknoppningsföretaget. Det ger parkettplats till utvecklingen teknik kanske förblir ett hjälpmedel men som kan växa till något av en ny som stort där i så fall har första option på att förvärva företaget, om - man entreprenören behöver mer kapital.

japanska företag har betydligt mindre problem att acceptera även avvikande interna idéer än västerländska. Det beror delvis på det intrikata samboendet i större företagsgrupper, keiretsu eller gouroupo, och delvis på ett ansvar för samhälle och de anställda är del av ett större system, rentav en kultur. som en

Dessutom definierar man ofta affärsidé på ett annorlunda sätt, nämligen med utgångspunkt från interna resurser såsom kompetens, inte primärt i relation till kunder och marknader.

En annan faktor är i Japan den genuina över att inte tillräckligt oron vara kreativ och entreprenöriell, särskilt i jämförelse med USA. När landet nu kommit i kapp Väst utvecklingsmässigt måste konkurrera även med man originella satsningar, vilket lett till medveten strävan att satsa på idéer en nya och verksamheter inom företagets De stora dataföretagen har till exempel ram. vart och ett spunnit av hundratals programföretag; så även det tidigare nya statliga televerket NTF.

Om vi skall sammanfatta erfarenheterna från företag satsat medvetet och som offensivt på innovationsverksamhet så kan vi konstera att

0 det är bättre att satsa små medel på att göra något än på att utreda och bedöma - 0 idéer med fördel kan stöttas på bredden, det gynnar också de starkt kreativa idégivama på höjden 0 belöningar och annat som markerar att idéer är viktiga utnyttjas flitigt och med en balans mellan individ och lag 0 det är ingen stor skillnad på misslyckade och lyckade projekt, de förra ingår i den process som skapar de senare 0 det kan vara poänglöst att minska riskerna, det är ibland tal att höja om risknivån för projekten, vinstmöjlighetema då stiger om 0 det gäller att söka lära från ett projekt, en idé, produkt till och en en annan, hela innovationsarbetet ses som ett helt, isolerar inte enskilda projekt man annat än att man naturligtvis försöker tillämpa de gjorda lärdomarna på sina nya satsningar.

Kapitel 7. Diskussion av problem och åtgärdsförslag

Innovation är än lönsam för samhället än för företaget, men mer innovationsverksamhetens mångfald gör selektiva insatser farliga, samtidigt som alltför

generella riskerar att bli marginella. Effekter blir synliga först sikt. låg osäkerhet i

viktig företag och enskilda skall våga satsa i sig osäkra projekt. Ett ekonomin är om investeringsklimat är ett nödvändigt villkor. Samhället kan fungera som gott

portföljskapare för samtliga idéer, där information och även kapital är hinder det

tidiga stadiet. Teknikupphandling är ett effektivt instrument, en fungerande

riskkapitalmarknad kan fylla flera funktioner: portföljskapande, förmedling av idéer

mellan aktörer, aktivt i projekten. Information, kontakter och rådgivning engagemang

kan förbättras andra sätt, kostnader minskas, efterfrågan ökas, marknadsfunktioner

och immaterialrättsligt skydd förbättras.

Vi har att innovationer ingår i större helhet, i ett företag affärsidé, sett en strävan efter vinst och överlevnad, för nation ekonomisk tillväxt och annan en välfärd. Därmed blir det svårt att skilja ut avkastningen på innovationsverksamhet. Vi har också sett att försök att göra detta pekar mot en avkastning på 25-40 procents ränta för företaget, 55-80 procent för samhället. De mindre företagens innovationer uppvisar ännu större samhällsnytta relativt

företagsnyttan.

Samhället har alltså avsevärt högre avkastning än företaget självt på vad företaget investerar i innovationsförsök. Om det är lätt att argumentera för att samhället skall investera i innovation är det betydligt svårare att säga hur. Vi har till exempel sett att det finns tendens att extra medel går till marginella en projekt återstår sedan företaget satsat i sitt eget välförstådda intresse. som

Internationell forskning sammanfattar vad vi vet om offentliga möjligheter till innovationsstöd i paradoxer: bäst för industriell innovation är en politik som inte är inriktad på innovation siktar man på att skapa jobb får man inga, siktar på vinstgivande företag får man jobb det offentliga skall inte göra man riskkapitalsatsningar får bara andra rangens projekt. Bäst är att stötta man användningen teknik, att generellt skapa förändringsbenägenhet och att av ny undanröja läsningar och blockeringar för förnyelse.

En innovationspolitik får inte falla i fällan att peka ut angelägna särintressen selektivt, viss innovationsprocess eller viss del som gynnas t.ex. en typ av en av några sådana det går ut över allt det andra. Paradoxen är att en processer kraftfull näringspolitik är som gör mindre i stället för mer mindre i en -detaljer och ingrepp.

Det signalsystem finns är allra främst marknadens. Brist på riskkapital, som brist på tillväxtmöjligheter, problem för nyföretagare ändringar i skattesystem och regler har starkt förändrat förutsättningarna i en riktning som tenderar att allt mindre missgynna nyföretagande och företags tillväxt. Problemet är att det tar tid innan denna slags effekter tränger igenom och färgar systemet. Från inrättandet Small Business Investment Act i USA 1958 av tog det tio år innan den första stora venture capital-boomen kom. Efter

skapandet av National Research Development Corp. i Storbritannien 1951 var det 1968 som man kunde visa sitt första vinstår organisationens syfte - var licensförmedling för forskningsresultat med ursprung i institut och högskolor, resultat som kunde exploateras kommersiellt.

7.1 Varför satsar inte marknaden

Innovationers samhällsnytta hänger samman med att de delvis blir allmänt tillgängliga. De utgör till en del fria nyttigheter och har positiva externa effekter. Upplever inte företaget idén som tillräckligt lovande är det kanske en samhällsförlust.

En innovation innebär definitionsmässigt något nytt. För kunder och konkurrenter innehåller den moment av överraskning. Den ställs inför det som nya, oavsett om det är som chef, investerare eller som kund, känner osäkerhet, större nyhetsgrad desto större osäkerhet. Osäkerheten innebär ibland dessutom att uppfinnaren har svårt att göra sig förstådd.

På idéstadiet saknas den information som krävs för att marknad skall en fungera. Eller också är kostnaden för att få fram information oproportionerligt stor. Det är först med tillräcklig information man kan tala risk och risknivå; om dessförinnan råder osäkerhet. En speciell typ av inforrnationsbrist är det när en köpare eller användare av ny teknik inte förstår sitt eget bästa. Det kan också vara en risk förenad med att vara pionjärkund.

Det finns ett moment av subjektivitet i bedömningen idéer. Det är av nya som nytt kan inte behandlas som tidigare idéer originellare och - mer skräddarsydd behöver själva utvecklingsprocessen Färdiga recept saknas, vara. alldeles bortsett från problemet att förstå själva idén. Hur kan denna subjektivitet och denna brist på färdiga recept kombineras med den sakliga och

normalt öppna behandling som krävs av offentliga organ

Framgångsrika riskinvesterare venture capitalists brukar inte stirra sig - blinda på idén utan granska de personer som skall förverkliga den. Det ligger i idéns originalitet att den kan behöva anpassas, förädlas, delas upp i flera. Det gäller för uppfinnare, team eller företag att opportunistiskt lära de tänkta av kundernas reaktioner och göra idén bra. Olika personer har olika förmåga till den slags opportunism som ligger i den framgångsrike entreprenörens förmåga att lära av signaler på de lanseringsförsök etc. han eller hon ger sig på.

Detta centrala subjektiva moment gör att det inte går att tala om bra idéer eller för den delen om misslyckade projekt. Den skicklige gör idén bra, den skicklige utnyttjar lärdomarna från det andra kallar ett misslyckande till att lära sig tillräckligt för att lyckas.

Varje projekt eller företag däremot är en fråga om liv eller död, inte för den som vanliga aktieplaceringen en gradskillnad i framgång. De riskinvesterare vi talar om skapar portföljer av osäkra projekt, varigenom risken för hela portföljen blir

mycket mindre. Projekten måste kunna ägas. Portföljskapandet är en väsentlig komponent i fungerande, marknadsinriktad innovationsstruktur. Om det en inte finns konkurrens projekt, dvs. konkurrens på om projektkapitalmarknaden, kan vi tala om ofullständig konkurrens.

Om det finns riskmoment är alltför stora för ett enskilt företag kan de som då inte försvarbara för samhället har en större portfölj att sprida vara som riskerna över, nämligen den alla idéer Och vi har sett att avkastningen för av samhället varierar med till exempel tekniks mognadsgrad, vilket skulle tala en för selektivitet ett som riskerar att bli självförstörande om alla - resonemang länder gör likadant.

Till dessa problem kan läggas att mindre företag kanske inte når upp till en

kritisk storlek för sina utvecklingssatsningar eller att det krävs en viss infrastruktur eller vissa provningsmöjligheter. För särskilt den enskilde

uppfinnaren är periodiseringsproblem uppenbara utvecklingstid för en innovation löper i helt andra cykler än t.ex. den för inkomstdeklarationen.

Den tidigare citerade IVA-undersökningen underbygger dessa resonemang.

Innovationshindren upplevs sålunda:

för alla utom de kapitalintensiva är det risknivån som är värst 0 för de kapitalintensiva och endast för dem är det kostnaderna 0 - brist på riskkapital kommer på tredje plats för de FoU-intensiva 0 för de arbetsintensiva är imitation näst värst delad plats 0

Specifikt för de mindre företagen anger studien följande problemprocent: risknivån 57 procent, brist på riskkapital 67 procent, imitationsrisker 33

procent.

Industrifondsutredningen konstaterar att man redan på börsens A1-lista kan se småföretagseffekter är förknippade med att en mindre aktie dels är som mindre likvid, dels att mindre information och analys är tillgänglig. De minsta företagen på listan hade dubbelt så högt avkastningskrav som de största, vid

identifierade risk. Med en extrapolation till OTC eller helt onoterade samma företag, eller projekt, blir det mycket stora obalanser eller

marknadsimperfektioner. Diversifieringen på denna nivå ett företag, ett uppfinningsprojekt är extra liten och avkastningskraven stiger ännu mer. En teorierna kring entreprenöriellt beteende förklarar varför entreprenörer av ändå satsar på sina projekt de tror på sig själva; investerarna måste dela denna tro på projektet eller på entreprenörens förmåga; det ersätter

information och riskspridning.

I idealfallet finns det så väl fungerande riskkapitalmarknad att den också en förser projekt ännu inte blivit företag med riskkapital, seed capital. som Dessutom är då kapitalplacerarna medvetna om risktagandets karaktär och har förmågan att tillsammans med idégivaren förädla de dugliga projekten till

framgång. Om detta system vore idealiskt skulle det ändå innebära förluster. Om entreprenören fungerar riskabsorberare gäller det att ha en pool av som

entreprenörer samt en kopplingfunktion där idégivare, eller egentligen idé, kan möta entreprenör eller existerande företag. Riskinvesteraren står i idealfallet för flera funktioner, att skapa en hel portfölj, att sälja denna i allmänhet på rot, innan den existerar och på så vis skaffa kapitalet, att finna projekt och entreprenörer, och att fungera som ständig diskussionspart för entreprenören och hans arbetslag.

7.2 Flera dimensioner

Utöver en idealisk kapitalmarknad, utan inlåsningseffekter eller andra fenomen som gynnar stora företag på de nya och mindres bekostnad, så krävs alltså en informationsmarknad och en tummelpalts där olika kompetenser kan utvecklas. Dessutom krävs ett allmänt klimat och ett övergripande samhälleligt system som inte övervärderar en viss mekanism jämfört med en annan. System är satt inom citationstecken då det i betydande utsträckning handlar om traditioner, historia, utbildning, mediabilder, dvs. sådant som bara delvis låter sig påverkas och i så fall endast på sikt. Att teknik och entreprenörskap sålunda värderas relativt lågt i Storbritannien har fler än en gång konstaterats, men är det en systemkomponent som någon regering eller nationell annan beslutsfattare kan rå på

Det råder ingen brist på förslag om vad som kan göras för att förbättra innovationsvillkoren i Sverige; utredningen har under sin korta existens mottagit några hundra. De många formerna innovationsverksamhet och av olika observatörers och aktörers djupgående praktiska erfarenheter gör att många förslag naturligen är inriktade på en viss typ av innovationsverksamhet eller en viss del av den, ex. idégenerering, nystart av teknikföretag eller kapital till företag med växtpotential.

Somliga av dessa förslag betingas också av viljan att markera förändring, dvs. de tar egentligen sikte på snabbare kultur- och klimatförändringar eftersom omläggningar av det ekonomiska systemet bara slår igenom med tröghet. Eller så är de inriktade på att komma åt specifika nackdelar avseende innovation, bifunktioner av system som inte i sin helhet bedöms möjliga att sig på. ge

Av vår internationella utblick framgår hur inbakat innovationsstödet är i satsningar på allmän teknikutveckling, tekniköverföring och nyföretagande.

Varje åtgärd förbunden med kostnader för det offentliga innebär vid sidan av dessa direkta utgifter också samhällsekonomiska välfärdsförluster 30-700 om procent Statskontoret har tumregeln 50 procent. Vissa åtgärder kan, i vart fall isolerade, riskera att gynna just isolerade avsnitt innovationsverksamheten av utan att det blir några slutliga innovationer av dem, något som är negativt på sikt oavsett de kortsiktigt positiva klimateffekterna.

Vi kan identifera sju olika områden där man kan tänka sig åtgärder och ingrepp:

det allmänna klimatet marknad och marknadsvillkor immaterialrätt påverkan på efterfrågan information påverkan på kostnader nätverksskapande, typ stöd till teknopoler -

En sak är att dessa principiellt åtskilda områden kan gå in i varandra när annan vi talar praktiska åtgärder. En associationsrättsligt och skattemässigt om specialformad riskfond skulle till exempel skära på tvären över kategorierna marknad, efterfrågan, information och kostnad.

7.3 Allmänt klimat

Attityder och värderingar är svåra att påverka. Statsmaktens möjligheter är begränsade, något brittiska regeringars insatser i denna riktning sedan som 1960-talet bär vittne Det saknas förvisso inte önskemål om att media i om. större utsträckning borde lyfta fram vad som skapar välstånd: innovation och teknisk utveckling. Problemet är journalistutbildningen säger somliga, att framtiden varken röstar eller konsumerar media, säger andra dagens problem, kanske beror på missade chanser till innovation i det förflutna, som dominerar.

Vi har anledning att granska utbildningen på tre nivåer: allmän förståelse i samhället dvs. grundläggande skolutbildning; förståelse och kunskap bland skall leda teknisk utveckling och leda företag och organisationer dvs. dem som tekniska och ekonomiska utbildningar i huvudsak; och utbildning speciellt av uppfinnare och kanske entreprenörer. För det allmänna innovationsklimatet är det den första nivån som är intressant de andra två dyker upp under vår -kategori information. I samtliga delar av skolsystemet skulle det behövas en större förståelse för och inriktning på kreativitet. Det är dels en resursfråga, dels en attitydfråga, där själva utbildningens uppläggning och prioriteringar kan behöva ifrågasättas. Det är slutligen även en fråga om tillgängligt utbildningsmaterial. Aktiviteter som Finn Upp i grundskolans högstadium och Unga Uppfinnare är lovvärda initiativ som på sikt kan visa sig gynnsamma.

Det allmänna klimatet hänger också samman med politiska prioriteringar och ekonomiskt signalsystem. Vad som är orsak och verkan mellan värderingar och ekonomiska signaler är omöjligt att säga. Men innovationssystemet borde ständigt granskas med sikte till förbättringar. Innovationsforsknng är en väg dit.

16 De Bonos laterala utbildning, drivs i flera länder, har utvärderats Australien i och visat som sig ge signifikant positiva resultat.

7.4 Marknadens funktionssätt

Jag underströk inledningsvis att det tar tid innan åtgärder av olika slag får tydliga effekter. Man kan konstatera att det tålamod som krävs alltför ofta saknas, samt att en del av de mekanismer som är inblandade inte är tydliga eller väl förstådda.

Därmed är vi inne på en viktig systemegenskap som är avgörande för benägenheten att satsa i osäkra projekt. Ett företag eller en individ jämför naturligtvis dels med avkastningen på alternativa investeringar, dels den totala osäkerhetssituation det gäller att bemästra. Innan den svenska losskopplingen då kronan fick flyta fritt hösten 1992 var det mer lönsamt att låna utomlands och få hög ränta på dessa pengar i det svenska ränteläget än att satsa på tekniska utvecklingsprojekt.

Den kraftiga svenska devalveringen visar på en osäkerhetssituation. De länder som lyckat bäst under efterkrigstiden tycks vara de där man hållit osäkerhetsnivån låg. I Japan har sålunda skatterna varit förutsebara och låga, inflationen har hållits under sträng kontroll bortsett från vid den första oljechocken, arbetsmarknaden orsakar inga stora konflikter och aktieägarna beter sig lika långsiktigt som obligationsinnehavare. Om de flesta osäkerheter är minimerade så kan företagen koncentrera sig på affärsmässiga sådana, dvs. sådana som har med teknik och marknader att göra. Samma idylliska skildring skulle till stora delar kunna tillämpas på Västtyskland, däremot inte det nya sammanslagna Tyskland. Och samma beskrivning gällde för Sverige fram till mitten av 1960-talet.

För företaget spelar osäkerheten en stor roll. Om mycket är osäkert, väljer man att reducera den osäkerhet kan rå på. Är räntan och arbetskraftskostnaden man mycket osäkra, väljer man korta små utvecklingssteg för att reducera åtminstone den osäkerhetsfaktorn.

Ett svenskt inträde i EG kräver sådan harmonisering i olika avseenden att om den gemensamma marknaden skall fungera så kommer också osäkerhetema att harmoniseras, dvs. svenska företag kommer inte att ha någon nackdel jämfört med europeiska konkurrenter.

En svensk regering kan inte styra osäkerheten i marknader och växelkurser på en allt mer integrerad världsmarknad. Däremot är det en effekt av det svenska samhället och inte bara regeringens att osäkerheten hålls i - ansvar - nere andra avseenden. Det gäller även beträffande i sig välbetänkta regleringar, lagar och bestämmelser, som, om de introduceras alltför tätt, oförberett och med för tvära kast, kan innebära konkurrensnackdelar gentemot omvärlden. Däremot kan ett planerat och tydligt agerande över en längre period som ett uttryck av specifika samhällskrav tvärtom skapa konkurrensfördelar.

Om vi önskar konkurrenskraft och tillväxt så önskar vi också innovation. Då önskar vi kreativ destruktion å la Schumpeter och därmed att vissa strukturer

förstörs. Att leva med osäkerhet och en viss typ av otrygghet är att skapa större trygghet en god framtid ett svårt budskap. om -

Lennart Ohlssons tes att den nuvarande krisen är av sekulär karaktär, det vill säga att det handlar djupgående omställning av det slag som sker två om en gånger varje sekel, kan göras trolig men aldrig säkert beläggas förrän i backspegeln och då på avstånd. Om hypotesen är riktig är argumenten för att granska, ifrågasätta och göra något åt det svenska innovationssystemet ännu starkare än det starka motivet samhällekonomiska effekter. Om gynnsamma den är riktig blir generell flexibilitet och öppenhet för förändring, fri konkurrens och eliminering snedvridande skatter, regleringar, av smådriftsnackdelar, låsningar etc. allra viktigast. Här är det viktigt med ett sparande kan placeras i företagande, avskaffande av den som dubbelbeskattning på företagsvinster som skapar inlåsningseffekter och ett investeringsvänligt klimat.

Ett recept när Sverige så många andra nationer satsar på nu som vinnarbranscher eller generiska tekniker är att det alltid skall finnas flera företag verksamma inom området, inte bara ett eller två. Idealet är sex eller fler Burton Klein men i varje fall tre.

Vi har konstaterat att det finns marknadsimperfektioner i tidiga skeden av en idés eller tekniks utveckling. Lennart Ohlsson har pekat på att de en ny associationsrättsliga formerna i Sverige kanske är tillfredsställande för företag bearbetar dagens teknik. För genetisk teknik, som kan tillämpas på som många olika områden och därmed innebär en portfölj av möjligheter och en riskspridning, finns i USA typ kommanditbolag som medger tålmodiga en av investeringar och dessutom höga skattekrediter 80-90 procent under investeringsåret.

I nästa företagstyp, också i USA, deklarerar företaget vid aktieemission att det tillhör speciell kategori, vilket ger aktieägarna rätt att dra av förluster mot en inkomst tjänst i stället för mot inkomst kapital. Tillämpningsområdet är av av komplex systemteknik med hög osäkerhet.

Dessutom finns i flera länder särskilda riskfonder eller riskföretag där investorerna beskattas som om de gjort investeringar i portföljföretagen direkt, inte via mellanhand. En aktiefond, pensionsfond, ett försäkringsbolag, ett en storföretag eller privatperson satsar medel i en riskfond en som dubbelbeskattas inte. I Sverige finns det exempel på att man kringgått dubbelbeskattningen genom att investeringsbolaget inte gör investeringarna på hand utan enbart rekommenderar dessa till ägarna. Detta förfaringssätt egen understryker hur godtyckligt hindret för denna typ av investeringar är. Det är i själva verket inget annat än ytterligare en inlåsningseffekt. För storföretag innebär det att interna investeringar, i interna projekt eller direkt från företaget, föredras framför placeringar tillsammans med andra kapitalplaceringar i tålmodigt riskkapital.

En speciell fråga gäller uppfinnande forskare. De äger sina patent, men det krävs i allmänhet en utvecklingssatsning som närmar idén till exploateringsfasen. Eftersom forskaren äger patenträtten, finns det ingen som har intresse av att satsa på den nödvändiga utvecklingen om inte forskaren själv gör det, kanske med stöd till NUTEK eller en investerare Claes Sandgren: Statens stöd till forskning och utveckling 1981. Vissa forskare är både intresserade och kapabla att ta hand om exploateringen själva. Andra är det inte.

I USA har man konstaterat att det inte sällan händer att forskare är så omedvetna om möjligheter och krav kring exploateringen av deras resultat att de helt missar denna. Botemedlet har blivit aktiva licenskontor som bedriver en uppsökande verksamhet och på eget initiativ kartlägger vad som kan vara exploaterbara forskningsresultat. För att licenskontoret skall fungera ekonomiskt, kräver det att forskaren delar med sig av sina rättigheter åtminstone i de fall där licenskontoret spelat denna aktiva roll. Förslag om sådana meanismer har förts fram även i Sverige. Forskaren skulle kunna få välja, licensintäkerna delas mellan licenskontor, institution och forskare. Europeiska licenstagare kunde gynnas med lägre licensavgift, så som amerikanska högskolor gynnar inhemska företag.

7.5 Immaterialrätt

Prioritetsåret är för kort för den enskilde uppfinnaren, hävdar denne ofta; det behövs mer tid om man skall hinna avgöra om idén förtjänar den stora kostanden av internationell patentering. Problemet här är att denna typ av bestämmelser fastläggs i internationella avtal. Uppfinnare vill också gärna ha snabbare behandling. Rättskraften hos patentet förutsätter dock en betydande genomarbetning. PRV är numera i stort sett i fatt sin eftersläpning.

Ett enklare patent, bruksmönster, efter internationell förebild, skulle vara en fördel för särskilt mindre företag. Utvecklingen i Europa tycks mot att denna typ av enklare skydd blir vanligare, varför man borde överväga att införa det i Sverige, trots att en utredning så sent som 1990 fann intresset ringa.

Vidare har framförts förslag om att Patentverket skall rationaliseras för att bli billigare, decentraliseras för att komma närmare användarna och datakommunikation utnyttjas för att göra patent- och teknisk annan information mer lätt- och snabbåtkomlig.

Erfarenheten visar att ett system, typ patentinformation på data, kommer att utnyttjas endast om allmänna datatjänster på tele utnyttjas. Där är vi om några år. Det finns för närvarande flera olika system för elektronisk post, vilket gör att den kritiska massan, etableringen som infrastruktur, ännu inte skett. Det kommer att ske när det blir lätt att kommunicera mellan de olika systemen. Vid den tidpunkten kan särskilda insatser behöva göras för att ge högskolor, SUF:s

17ClaesSandgren:Statensstöd till forskning och utveckling, Stockholms Universitet 1981.

uppfinnarrådgivare etc. lätt tillgång till olika typer av information och kontakter.

Ett speciellt skäl till att uppfinnare håller idéer hemliga är att de är rädda för att bli bestulna på dem. Det finns det skäl till eftersom stöld, kopiering eller intrång skett. Antingen vill man inte förhandla öppet av rädsla att bli bestulen innan det finns ett fullgott skydd, eller så utnyttjar storföretaget sin fördel av att ha råd att driva en process som den enskilde uppfinnaren har svårt att bekosta. Det finns exempel på att uppbackningen av STU NUTEK varit gynnsamt redan den demonstration av att det finns en stark partner genom som detta gett. Svenska Uppfinnareföreningen förmedlar en patentintrångsförsäkring för skydd och det finns också sekretessavtal med skyddskonstruktioner för uppfinnaren som i allmänhet befinner sig i underläge. Särskilt japanska företag har gjort sig kända för ett brutalt utnyttjande sin storföretagstyngd och det är frågan om inte detta är en typ av beteende som går på tvärs med internationella patentkonventioner att det av måste beivras på mellanstatlig nivå. Ett förslag är att patentintrång skulle falla under allmänt åtal som ett ekonomiskt brott, därtill brott mot en av samhället via ett särskilt verk upprätthållen konvention.

7.6 Det större ekonomiska signalsystemet efterfrågan -

Historiskt sett har inte bara nya innovativa möjligheter utlöst investeringar det har också varit tvärt Det råder ett direkt samband mellan om. investeringsnivå och innovationsverksamhet. När det gäller innovativ processutrustning är det uppenbart att denna kräver nyinvesteringar för att utnyttjas, alltså om det skall finnas något intresse av att utveckla den. Men redan produktförnyelse kräver investeringar för att sättas i verket.

Ett investeringsvänligt klimat, ett där investeringar lönar sig, blir också ett mer innovationsvänligt klimat. En låg inflationsnivå ökar benägenheten att investera. En bra soliditet ger utrymme för det risktagande som innovationsverksamhet innebär.

När Industrial Research Institute, ett institut drivet av innovationsinriktade amerikanska företag, frågade sina medlemmar om de viktigaste åtgärderna från staten för att stimulera innovation så var ökad kapitalbildning, alltså ökade investeringar, den stimulans som nämndes oftast 94 procent. Till detta kunde bidra framförallt lägre reavinstskatt men även möjlighet till snabbare avskrivningar och i någon mån 76 procent ändrade inkomstskatter. Ekonomiska incitament är viktigast svarar 91 procent och lika stor andel varnar mot selektivt stöd i stället för incitament. Att ha inflationen under kontroll är viktigt; 86 procent har det med på listan, lika många som betonar upphandling.

Forskning visar att teknikupphandling är det enda entydigt positiva sättet att från det offentligas sida stimulera till innovation. Upphandlingssituationen ställer dock bestämda krav, bland annat att det är en verklig användare och

inte ett ombud av något slag som sköter upphandlingen samt att denna upphandlare är tillräckligt kompetent för att ställa relevanta, krävande och framtidsinriktade krav.

I USA har i ett tiotal år utnyttjat instrumentet SBIR, Small Business Innovation Research, se kapitel Upphandlande statliga organ har naturligen kontakter med storföretag, men riskerar att missa småföretagen på grund av informationskostnaderna. En utvärdering för ett antal år sedan pekade på bristande spridningseffekter till mindre och nya företag av stora svenska försvarsupphandlingar. Efter diskussion och strid beslöt man i USA att alla statliga program över en viss storlek skulle avsätta 1,25 procent av sin upphandlade FoU till upphandling från mindre företag inklusive enskilda uppfinnare. Programmet kritiserades först som byråkratiskt, felallokerande och obekvämt. Efter hand har det visat stora förtjänster och mycket av kritiken förbytts i entusiasm. Nu skall man fördubbla procentsatsen till 2,5 procent. När samma idé, med anpassning till nationella förhållanden, införts i Storbritannien och i Nederländerna, har resultatet likaledes blivit succéartat.

Efter omsorgsfullt förberedelsearbete startar NUTEK nu ett SBIR-liknande program, SNITS. Till att börja med satsas 10 miljoner kronor. Man har också tagit efter viktiga immateriella element i det amerikanska programmet i och med att man satsar på konferenser och mötesplatser där kontakter kan knytas mellan tänkbara leverantörer av utveckling och deras potentiella kunder.

För det mindre företaget som behöver en ny produkt för att överleva spelar det ingen roll om det är en idé från en svensk uppfinnare eller en utländsk licens. Här smälter alltså innovation och tekniköverföring samman. Företagets efterfrågan skulle kräva en mäklarfunktion, en marknad för idéer, en licensbörs. Det finns också en oro för att Sverige skulle ha en för positiv licensbalans, det är lättare att sälja licenser härifrån än att importera. Påståendet om att vår licensbalans skulle vara farligt sned har inte stått oemotsagt, men även om det är sant kan problemet vara att vi är för dåliga på att importera teknik. En annan sak är det kan vara ogynnsamt för uppfinnare och forskare att låta licenspengarna hamna i Sverige, vilket skulle göra dem mer intresserade av att exportera sina uppfinningar än att placera dem här.

Ett stöd till idéer eller projekt kan utformas på olika sätt, vilket innebär att efterfrågan styrs och styr i olika riktning. Vill man stötta idéverksamhet på bredden kanske till exempel förslagsverksamheten i företagen borde skattegynnas, något som sker i några länder, med begränsningar i skattestimulansen för att inte orsaka fiffel eller snedvridningar. Ett generellt stöd till tekniska nyhetsundersökningar, patentkostnader, patentombud skulle vara motsvarande stimulans. Idétävlingar också.

Skälet till stöd för patent är deras immaterialrättliga skydd, som i generella termer ökar i betydelse. Risken att man överbetonar en viktig aspekt som dock inte är den centrala den enda centrala är att etablera en marknad för idéverksamhetens slutresultat. Intressant är att patent minskar osäkerheten: de ger både en tekniskt begriplig beskrivning och en rättighet grund för avtal. som

Svenska Uppfinnareföreningen och Patent- och Registreringsverket har diskuterat särskild tjänst från PRV till uppfinnare, tekniköversikter. Denna en konsulttjänst innebär vad namnet utsäger: en beskrivning av teknikläget på valt område till kostnad 1500 kronor, steget före en regelrätt en av nyhetsundersökning jämför Tysklandsavsnittet. PRV har under 1993 erbjudit denna tjänst kraftigt subventionerad, för endast 500 kronor, ett erbjudande kanaliserat SUF:s rådgivare och några andra. Reaktionerna säger att 1 genom 500 kronor inte är tillräckligt attraktivt. En permanent subvention skulle kosta cirka tre miljoner kronor. Mot den talar betoningen av tekniska problem i stället för marknadsinriktning, och i någon mån att PRV kan ses som en konkurrent till marknadsberoende teknikonsulter.

En avsevärt kraftfullare insats har också föreslagits nämligen att ge uppfinnare frikort till patentombud. I själva verket är patentavgiften ringa i förhållande till patentombuds- och översättningskostnader, och det är dessa kostnader gör att fristående uppfinnare i mycket mindre grad tvingas som avstå från att fullfölja sin patentansökan.

Företagarnas Riksorganisation och Svenska Uppfinnareföreningen har till utredningen framfört förslag patentstödsfond, tänkt att på sikt vara om en självfinansierande. En uppfinnare skulle här kunna få ekonomiskt stöd för sina patenteringskostnader i utbyte mot att fonden får del i framtida royaltyinkomster, med syfte att få fonden självbärande efter en inledande fas. Arrangemanget påminner om brittiska National Research and Development Corp. som ingår i British Technology Group och även tyska PST. nu

Ett ytterligare exempel är Sveriges Industridesigner som har startat ett samarbete med SUF. Vi har konstaterat att en viktig faktor för att skingra osäkerheten kring en idé i dess tidiga skeden är att konkretisera den. En industridesigner är tränad att göra detta och dessutom i form av en elegantare framställning. Det handlar här om designcheckar som medger uppfinnarens fria val formgivare att samverka med. Ett ytterligare sätt att skingra teknisk av osäkerhet samt även att konkretisera idén är att erbjuda uppfinnarverkstäder. Uppfinnaren kan ibland behöva stöd av forskare och laboratorieresurser. Teknikförädlarna står för allomfattande och affärsorienterad tjänst. en mer Generellt har prövat med teknikcheckar för att erbjuda uppfinnare och man nyföretagare viktig tjänst och samtidigt att låta den upphandlas på en en marknad. Systemet har utvärderats med goda vitsord.

En speciell typ efterfrågan vore att efterfråga uppfinnare. Det skulle kunna av ta sig uttryck såsom stipendier, provanställning för att uppfinna runt ett problem eller en process, etc. Sådana åtgärder måste återigen balanseras mot att rätt signaler. Vissa åtgärder kunde motiveras av att de skulle förbättra ge klimatet för idéverksamhet och innovation.

I de fall där exploateringen av idén kräver nystart av ett företag gäller att företagsstarten hamnar i problem och hinder som gäller för företagande samma generellt. Vissa tekniska projekt kan kräva relativt betydande

utvecklingskapital redan före eller i början av företagets existens. Här bli alltså riskkapitalförsörjningen intressant.

Riskkapitalmarknaden brukar beskrivas i ett antal steg, där den första nivån är rent projektkapital eller närmast innan det blivit ett riktigt projekt eller ett företag. Här är osäkerheten stor och man kan knappast tala om portföljskapande. Så småningom behövs startkapital eller såddkapital för att komma i gång med företag och med projekt. Om allt fungerar, börjar företaget växa och man kan tala om rotningskapital: nu gäller det att på allvar göra något av projektet. Nu har osäkerheten börjat upplösas och kan man fortfarande tala om risk och kanske risknivå. Här någonstans blir det aktuellt med en marknadsfunktion om det finns en fungerande marknad. Nu blir det ännu svårare med avgränsningen mellan innovationsbaserat nyföretagande och nyföretagande i största allmänhet.

Frågan är om man kan ge extra attraktionskraft åt satsningar i dessa investeringar som upplevs som men inte nödvändigtvis är extra riskfyllda. I USA finns möjlighet till specellt förmånliga lån för portföljskapare. Lennart Ohlsson har beskrivit Maryland-modellen. Fonder som specialiserar sig på att gå in i företagsstarter kan få en fjärdedel av kapitalet som investering från pensionsfonder, ytterligare en fjärdedel från delstaten. I Frankrike finns särskilda legitimerade riskkapitalbolag med skatterabatter. Ohlsson har föreslagit projektkapitalfonder med särskild skattekredit motsvarande en kapitalinkomstskatten för enskilda på 25 procent på insatt kapital oavsett typ av investering. När fonderna upplöses utgår reavinstskatt.

Stefan Fölster, Industriens Utredningsinstitut, har föreslagit en finansieringsform kallad startkapital innebär ökning kapitalbasen som en av med ytterligare en fjärdedel statligt kapital för riskvilliga investerare. Detta kapital får dock utnyttjas endast för investeringar i specifika projekt nyföretag och där görs ett kontrakt för varje projekt hur stor ägarandel - om grundkapitalet och det statliga tilläggskapitalet skall ha. Risken förväntas vara stor och i gengäld får den statliga fond som stod för insatsen utdelning i proportion till sin projektandel. Dock kan fonden lösas ut i förhand efter en auktion på andelen. Startkapitalfonden skall kunna gå med vinst i vissa projekt. Principen går att göra om till en skatteavdragsmodell i stället.

Problemet med sådana åtgärder är att de antingen är lätta och billiga att administrera och då riskerar att få dålig riktverkan dvs. utnyttjas för olika typer av improduktiva investeringar eller ren skatteplanering, eller också att de görs selektiva eller i vart fall administrativt tunga, svårbegripliga samt krävande vad gäller individuell bedömning, med risk för gränsfall som leder till beskyllningar för godtycke.

Genom riksdagens beslut finns såväl de stora riskkapitalbolagen Atle och Bure som de portföljbolag, sex till antalet, som dessa är delägare Dessa företag kan spela en roll i de senare skedena av utvecklingsprocessen lämnar men fortfarande ett gap i de tidigare. Det beror på att de är aktiebolag och skall bli marknadsnoterade, och det beror också på deras uppbyggnad. Deras funktion

är främst att tjäna exit för företagare eller investorer som varit med att dra som fram företag de tidiga, osäkra faserna. Förhoppningsvis kommer genom mer dessutom Atle och Bure att skaffa sig hel- eller delägande i någon eller några mindre fonder investerar såddkapital i de tidiga stadierna, detta för att som lära sig dessa och hålla kontakt med den typ av företag man sedan mer om skall gå in i när de blivit mogna för det. Det existerar dock i Sverige en lucka mellan produktråd, NUTEK och utvecklingsfonderna i tidiga skedena och de sex regionala riskbolagen samt Atle och Bure i de sena.

7.7 Information

Om högre teknisk och ekonomisk utbildning får mer av schemalagda avsnitt med inriktning på utveckling och förnyelse, patentkunskap etc. så förbättras i sin tur förutsättningarna för hantering av information i tidiga utvecklingsskeden, intresset för innovation etc. Utbildning av uppfinnare och nyföretagare gör dessa bättre rustade att hantera information och kontakter under arbetet på att reducera osäkerhet och risk och att anpassa idén så att den stämmer med kundernas behov. Enligt erfarenheten bör sådan utbildning i huvudsak ske i anslutning till arbete med konkreta projekt som syftar just till innovation eller nyföretagande. I gengäld ökar sådan utbildning starkt chanserna till framgång för projektet, delvis för att uppfinnare och nyföretagare tidigt kan hoppa av mindre lovande projekt.

Alternativet är grundläggande högskoleutbildning med en annorlunda en helhetssyn och projektinriktad utformning. Här erbjuder Högskolan i Halmstad med sin linje för utvecklingsingenjörer ett intressant exempel och föredöme, liksom Grimslövs folkhögskolas uppfinnarutbildning.

Eftersom det handlar att föra en idé vidare, eller kanske att omforma den om eller i vart fall pröva den på en rad sätt som uppfinnaren inte alltid är medveten, så är rådgivning ett verksamt medel; utbildning är ett sätt att försöka inplantera rådgivandet i individen. Råd är på två nivåer, dels en diskussion idé med råd hur man går vidare, dels det för rådgivaren av en om avsevärt mycket krävande, både i tid och i engagemang, mentorskapet mer dvs. att fungera kritisk och positiv sparring. Rådgivaren eller mentom kan som i bästa fall förmedla kontakter med entreprenör, investerare, annan finansiär, bank, stor- eller småföretag etc.

Figur 7.1. Râdgivarrelation till uppfinnare

KONTAKT sällan

Allmänna råd, Etablera plan, struktur, princip management by exception

inget direkt EGENINTRESSE

Mentorskap Typ aktiv venture capitalist

ofta

Källa: lnnovationsutredningen

SUF-rådgivarna kan inte rimligen hinna med mer än ett fåtal intensiva mentorskap. De bör akta sig för att skaffa ett egenintresse i uppfinningen. Brandingergruppen uppskattade rådgivarbehovet till ett 70-tal. I dag finns det 22.

Produktråden står också för viss rådgivning. De fungerar olika på olika håll. De Önskar sig mer av NUTEK:s kompetens och gärna PRV:s. Helst vill de kunna ge medel till en andra utvecklingsomgång, efter tröskelpengama.

De lokala uppfinnarföreningarna, liksom i viss mån SUF, bygger på byte av erfarenheter, på rådgivning baserad på det gemensamma intresset.

Man kan också tänka sig en satsning på speciella förmedlingsfunktioner, antingen i form av personer, teknikmäklare, eller eller mindre opersonliga mer idébörser. Problem med sådan verksamhet är en obalans mellan informationskostnad och ekonomiskt värde. Det handlar med andra ord att om söka en nål i en höstack, där alla abonnenter får betala för höstacken, utgift en de ser, medan intäkten från nålen kommer ett antal år senare. Det finns även förslag om att koppla uppfinningsmarknader med speciella sparformer, gärna förbundna med skattelättnader.

Det kan gälla kontakter mellan uppfinnare eller idégivare å ena sidan och entreprenör å den andra, vilket ex. den sparform som föreslagits under namnet Uppfinnarspar tänkt sig att organisera. Tanken är Posten att genom skapa en bred informations- och marknadsplats samt att systematisera företagsbildandet runt uppfinningarna. Här är finansiering ett med information integrerat moment. En annan tänkbar länk är den till existerande företag, stora

eller små med behov produkter, alternativt teknikföretag som lever på av nya teknisk utveckling. Villkoren är dock olika i dessa skilda fall.

En idé förmedlas på detta sätt kan behöva skyddas, då alternativet är att som den bara beskrivs i alltför allmänna termer för att någon skall intressera sig för många. kan å andra sidan behöva utvecklas vidare den eller ohanterligt Den något då kräver utvecklingsresurser. Utöver uppenbar senare, som patentkunskap den typ patentombud besitter kan krävas avtalsjuridisk och av rent affärsmässig kompetens.

STU hade tidigare relativt omfattande resurspool av erfarna experter som en dels arbetade med licensförmedling, dels stod för expertkunskap inom juridik, patent och avtal. Argumentet för att sådana tjänster hellre skall köpas på en marknad är svårt att motsäga, förutsatt att det finns upphandlingskompetens. Det kan dock finnas behov intern kapacitet för löpande frågor, småärenden, av etc. Jag vill inte avstå från att förmedla djupt kända önskemål kring den rent praktiska handläggningen innovationsfrågor hos olika organ, det må vara av NUTEK, Patentverket, utvecklingsfonder eller storföretag. Snorkighet, byråkrati, formalism vill se bytt mot artighet och informalitet. man Industrifonden har faktiskt lyckats bli populär även bland dem som fått avslag.

Sådan kritik kommer alltid att föras fram. Statliga organ och rättsliga institut kräver viss grad formalism, och det subjektiva i tidiga idéer som patent en av eller bedömningar entreprenörs förmåga kolliderar mot önskemål om av en faktabaserad, objektiv sakhandläggning för övrigt ett argument för att -statliga verk inte är den ideala konstruktionen för dessa frågor.

Det hindrar inte kan kräva att handläggare inte gör sig osynliga utan att man att de returnerar telefonsamtal. Att de ger klara och rimligt snabba besked. Dessutom är det till stor fördel för den potentiella utvecklingen av en idé att beskeden är tydliga. Inget detta är enkelt men det går att lära sig av av erfarenhet.

7.8 Minskade kostnader

Vi har behandlat riskinvesteringar, venture capital, under rubriken marknad så till vida att kan behöva tänka sig associationsrättsliga former; som man nya vi har behandlat dem under efterfrågan, eftersom det handlar om att skapa efterfrågan på projekt. Man kunde också placera dem under kostnader, och det gäller särskilt den beskattning är förknippad med vinsten eller de pengar som som går till förlusten.

Detsamma gäller för uppfinnare, olika länder behandlar olika i som skattehänseende. Särskilt kan detta på royalty-beskattningen; royalty är man se i vissa länder skattefri t.ex. Schweiz, i andra beskattas det som inkomst av kapital eller reavinst investering som ägts länge, dvs. förmånligt som av en relativt inkomst tjänst. Jämför även med gynnsam beskattning av av förslagsbelöningar enligt ovan.

Det är för den skull det redan finns förslag om ett avdrag på 300 000 kronor mot inkomst av kapital för investeringar i nyföretagande, med vissa begränsningar. Kritiken har riktat in sig både på begränsningarna, som avser enbart industriföretag, och på att beloppet samt inkomstslaget är för begränsande.

Man kunde önska att kapitalvinsten beskattades i reella, icke i nominella termer. Erfarenheten från andra länder talar starkt för att reavinstskatten icke bör överstiga 25 procent, i vart fall för investeringar som behållits några år.

En del åtgärder kan också vara så generella och icke avgränsbara att även om de har gynnsamma innovationseffekter så kan det hävdas att kostnaden för deras tillämpning är oproportionerlig. Sverige liksom många andra länder har prövat generella, extra FoU-avdrag som stimulans. Effekterna av dessa är positiva men frågan är om de är tillräckligt positiva; i en analys skriver USA- Kongressens Joint Economic Committee att även om det inte går att säkert säga om skatterabatten varit effektiv i det förflutna så är det högst sannolikt att en framtida vore tillräckligt kostnadseffektiv, allt eftersom företagen sin anpassar planering till den. Man upptäckte också en obehaglig paradox. Genom att forskning och utveckling är så långsiktiga motverkar själva tillfälligheten i lagen dess syfte så till vida som att många företag inte vågar utnyttja incitamentet därför att de då står med en Ökad kostnad när det upphör Congressional Research Service 1985; Clinton vill permanenta den.

Jag vill även nämna två förslag från den amerikanska debatten som båda har teoretiska fördelar men problem i praktiskt genomförande. Genom att föra in dem i svensk debatt kan de möjligen transformeras till åtgärder som på sikt skulle kunna bli både praktiska och intressanta.

Alvin Iay Harman föreslår att personalen i mycket forskningsintensiva företag får en kraftig rabatt på sin inkomstskatt. Med mycket forskningsintensiva menas exempelvis sådana som har minst 25 procent av omsättningen till forskning och utveckling; man kan tänka sig avtrappning ned till en exempelvis 18 procent. Att denna personal befrias från statlig inkomstskatt skulle ge en signal till teknikerna att samhället uppskattar deras insatser. Rutinpersonal skulle sannolikt belasta företagets lönekonto mindre att genom de finge marknadslön efter skatt. Resultatet för företaget alltså vore en skattefinansierad subvention ungefär ett skatteavdrag för FoU riktat som men blott till mycket forskningsintensiva företag, vilket med dessa FoU-andelar betyder små och i allmänhet unga företag, dessutom i branscher där vi vet att samhällsavkastningen på innovation är extremt hög, vilket motiv för detta ger specifika gynnande.

Burton Klein börjar med att själv deklarera att han inte vet hur hans allmänna princip skall omsättas i praktisk beskattning. Principen är att varje företag som sänker priset på sina produkter från ett år till ett annat får en mot sänkningen höjningen proportionell skatterabatt skattetillägg. Detta skulle starkt öka

18Technology in Society, SpecialIssue1-2, 1981.

dynamiken i ekonomin och innovationsbenägenheten. Klein gör ingen hemlighet problemen. Inga produkter är sig lika; prissänkningen får inte av över kvaliteten; bestämmer prisnivåerna och hur får man enkelt och ut vem godtycke fram prisskillnaderna Kleins metod är medvetet inriktad på utan slutresultatet, det vill säga innovation den tar sig ekonomiskt uttryck, till som skillnad från Harmans liksom så många andra går på det enklare inputsom måttet, FoU, vilket är förknippat med tidigare belysta problem.

Direkt projektstöd

Ett direkt sätt att stödja och minska projektägarens kostnader eller mer åtminstone risk är naturligtvis att gå in med projektstöd i form av anslag eller lån. I Sverige finns eller har prövats ett antal vägar för projekt- alternativt företagsstöd. STU, NUTEK, har sedan sin tillkomst spelat en central numera nyföretagen har också utvecklingsfonderna gjort det. Bankernas roll, men för agerande begränsas att de inte får ta någon riskpremie vilket avhåller dem av från att låna till vad upplevs som riskfyllda projekt. Industrifonden pengar som har genomgått ett antal förändringar och stöder idag dels nyföretagare med ett särskilt lån, dels större projekt i mindre företag på riskdelningsbasis.

Utvecklingsfonderna för produktråden där en del av medlen kommer ansvarar från NUTEK. I anknytning till de stora högskolorna finns också teknopoler med

viss service.

Produktråden intierats NUTEK och drivs tillsammans med ett antal som av utvecklingsfonder tycks fullgöra nyttig och viktig uppgift. För de senare en stadierna i kapitaliseringen ett projekt som blir nyföretag vore en bättre av fungerande riskkapitalmarknad central funktion. En sådan kräver högre en sparande och många har argumenterat för rent direkta incitament. Det som skulle det i varje fall behövas under övergångsperiod då förmåga och volym en när det gäller att hantera osäkerheter och risker byggs upp.

På alla stadier utom möjligen det allra tidigaste bör tydligen stödet vara aktivt, dvs. skall inte endast dela ut efter ansökan utan det skall finnas man pengar en etappmål, diskussioner med kunniga personer under vägen, etc. Det är knappast arbetssättet för vanlig offentlig förvaltning. Fördelen med att följa en projektet god bit på vägen är att man slipper besvärliga stafettväxlingar. en Risken är alltför länge glömmer den centrala stafettväxling som heter att man marknadsacceptans.

En fråga är hur rekryterar de personer som skall klara detta grannlaga man värv, behöver den praktiska verksamhetens erfarenhetsträning som man en Jag har betonat det starka subjektiva inslaget och behovet av personlig förståelse mellan den sköter anslagstilldelning och den som leder som projektet. Idealet är därför att ha flera oberoende investorer av denna typ; när

jag väckte frågan med NUTEK att det kunde vara svårt att bedöma om och projekt fick jag svaret att det alltid går att överklaga en personer ämbetsmans handläggning. Repliken antyder ämbetsmannens ansvar för den

rent formella hanteringen, ett svar som onekligen röjer ett dilemma.

Marknaden sköter i idealfallet dessa funktioner med sina riskinvesterare, venture capitalists. Erfarenheten från andra länder talar alltså för att det kan behövas både associationsformer och ekonomiska incitament samt en träningsperiod under vilken en sådan verksamhet kan utvecklas och etablera sig på allvar. Frågan är om svenska företagare vill släppa in kapital på dessa villkor, något som betvivlats. En anna fråga är om vår OTC-marknad är för tunn.

Amerikanska riskfonder kan arbeta på åtminstone två olika sätt. Antingen följer de företaget från före dess start till slutlig börsintroduktion, försäljning till storföretag eller nedläggning, eller så specialiserar de sig på speciell fas, till en exempel själva startskedet, eftersom olika villkor och kompetens behövs, olika andel utredningar, olika stöd till företagarna etc. Bilden här med produktråd, senare eventuellt NUTEK, riskinvesterare och så vidare innebär en motsvarande specialisering. Argumentet för att sköta hela är att processen man först då kan få ordentlig avkastning på tillväxten, samtidigt som man inte riskerar att tappa stafettpinnen i den ömtåliga växlingen mellan olika specialister och faser.

På motsvarande sätt har man i svensk debatt föreslagit att staten, NUTEK eller något nytt organ några nya organ, för att få pluralism och konkurrens, skulle kunna få gå längre i finansiering. Man har kritiserat det gamla STU för att just genom fokus på en viss typ av frågor, de som har att göra med tekniska funktioner, försumma det som är absolut avgörande för den tilltänkta innovationens slutliga framgång, nämligen kommersialisering, marknadsanpassning, slutlig försäljning, relation till kundbehov.

Det förslag som då ligger nära till hands är statlig fond eller ett årligt anslag en som hanteras som den ideale amerikanske riskinvesteraren, dvs. med medel som ställs till förfogande allt eftersom vissa etappmål uppnås, ett riskvilligt kapital som inte inkräktar på uppfinnarens eller entreprenörens rörelsefrihet. Medlen skulle lånas ut, till exempel royaltylån. som

Förslaget har nackdelen att den innebär statlig intervention där marknaden borde kunna göra tjänst, åtmintone i de senare stadierna och åtminstone om den utbildningsprocess för riskinvesterare som vi talade i det om amerikanska fallet hade klarats Ett annat problem är rekryteringen av. av fondskötare även om utredningen mottagit förslag på ett antal - personer som anses passa. I ett marknadskonformt system sköter sig denna urvalsprocess själv, fast den tar tid och är förknippad med förluster.

Eftersom motivet till en sådan satsning skulle risktagande, kan inte vara man vänta sig att en eventuell fond blir självbärande, trots att det blir vissa royaltyintäkter. Fonden skulle alltså behöva påspädning då och då, varför beteckningen fond är något oegentlig. Att icke förvaltas inom för ett ramen statligt verk har den fördelen att man kan uppträda och upplevas som mer flexibel och mer Öppen för de ofrånkomliga subjektiva elementen.

För olika offentliga insatser, inklusive de från till exempel Industrifonden, har prövat rad olika villkor för återbetalning av risk- och utvecklingsmedel. man en I princip kan ett lån åsättas extra riskpremie, man kan arbeta med en konvertibler, delägande och med royalty efter olika formler.

Det tydligaste och enklaste medlet att komma i åtnjutande av en tillväxt är delägande, så riskinvesterare gör. För en offentlig instans blir det genom som problematiskt. Agande är inte endast ett kapital som man hoppas få avkastning

på, det är också makt. En statlig ägare kunde hamna i situationen att behöva ta ställning i konflikt mellan olika läger av aktieägare. Ägaren riskerar att

en betraktas partisk när det gäller konkurrerande projekt. Om företaget som behöver omstruktureras är det skillnad på delägande och projektbundet royaltykrav. Nackdelarna med delägande synes alltså överväga. Ett marknadskonformt instrument fungerar bara för normala marknadsaktörer.

Vi har olika granskningar till exempel återbetalning och sett av framgångsfrekvens för det stöd STU givit till företag och projekt. Under årens lopp har STUs tyngdpunkt förskjutits kraftigt, dels för att man fått nya uppdrag statsmakterna, dels för att budgetnedskärningar framtvingat av omprioriteringar. En faktor kan också vara att STU och numera NUTEK till sin FoU-del domineras tillämpad forskning kring spetstekniska prioriterade av områden samt industriforskningsprogram. Att hantera innovation är, som vi sett, något helt annorlunda. IVA:s undersökning gav vid handen att tio procent svenska industrins produkter korn forskning, medan STU NUTEK till 30 av ur procent satsar på detta.

Göran Reitberger har i analys STU 198788 för Brandingergruppen fått en av fram att på riktigt små verksamheter satsades 55 miljoner kronor, varav 35 till forskningsnära sådana, 10 miljoner till fortsättningsstöd och 10 till nya projekt. Andelen uppfinnarprojekt hade gått ned från närmare 8 procent i slutet av 70talet till ungefär 3 procent. Det hade skett förskjutning från denna grupp till en teknikbaserat nyföretagande, främst forskningsanknutet sådant. De vardagsbetonade projekten sållades bort och teknikhöjd prioriterades allt mer.

Förändringar i och budget för NUTEK gör en framskrivning av program jämförelserna svåra. Enligt uppgifter från NUTEK skall ett belopp om numera 40 miljoner kronor jämföras med ett anslag i början av 1980-talet som om det översätts till realvärde skulle 290 miljoner. Olika delar av anslagen har vara efter hand specialdestinerats, till exempel till i och för sig nyttigt Eurekasamarbete. Vårt problem är att säga vad vore en rimlig nivå. Det är svårt som att säga eller att motsäga att satsningen i början av 1980-talet var mer - rimlig än den i dag.

7.9 Nätverk, teknopoler

Åtskillig uppmärksamhet har under de senaste femton åren riktats mot företag

som skapats genom avknoppningar från högskolor och universitet, med eller utan teknikparker och forskningsbyar. NUTEK har till exempel ett särskilt program för dessa teknopoler, och vi har sett ett antal analyser utvecklingen av vid dessa kuvöser för företagande.

En minst lika viktig avknoppningskälla är storföretaget. Den anställde får inte förverkliga sin idé där, eller så har idén föga med företagets verksamhet att göra, varför alternativet blir start av eget företag. I USA brukar man till exempel påpeka att även om Raytheon är ett stort företag så har avknoppningsföretag från koncernen många fler anställda. I Silicon Valley talar man om The Fairchildren, hundratals och åter hundratals avknoppare i första, andra eller tredje generationen från ett av de första nya halvledarföretagen Fairchild Semiconductor, startat 1958. I skildringen av storföretags innovationsverksamhet tog jag med ett företag som aktivt bistår avknoppare.

Inom ASEA lade man 1986 fast en policy om att förfara just så. Man skall inta en generös attityd gentemot anställda som vill starta eget och aktivt bistå dem. Detta aktiva bistånd innebär dock inte nödvändigtvis order eller aktiekapital utan kontaktskapande, styrelsemedverkan och liknande. Idén är att det nya företaget skall stå på egna ben så fort möjligt. Utan någon fullständig som inventering går det utan vidare att identifiera ett halvdussin ASEAavknoppningar som skapats sedan denna policy lades fast.

Här har skett en omsvängning i svenskt storföretagande. För kanske tjugo år sedan var man mer inriktad på det snäva företagsintresset och på att få behålla de mest kompetenta och företagsamma individerna. I arbetet på de nya teknikbrostiftelsernaw har man från Ericsson-koncernen spontant föreslagit paraplyverksamhet för avknoppare från stora svenska företag. Inställningen är på samma sätt positiv inom Volvo-konceren, enligt ledande personer som utredningen varit i kontakt med. I den mån avknopparna tar med sig något som representerar en investering för moderföretaget bör det gå att träffa royalty-avtal eller liknande, menar man.

I fallet anställd uppfinnare med udda idé kunde en periods tjänstledighet med bibehållen anställningstrygghet vore en möjlig väg så gör i Frankrike. - man

19Prop. 1992932170,avsnitt 12,122.3. En ny samverkansform och vissa kapitalfrågor.

Kapitel 8. Utredningens förslag

Stöd till innovationsverksamhet måste formas så att resultatet verkligen blir

innovation, inte bara projektanslag eller rentav hindrande krav vid målsnöret. Varning också för att blanda oförenliga kriterier eller hänsyn vad gäller teknik, projekt eller personer.

överlägset viktigast år den generella näringspolitiken: ett gott investeringsklimat, inga

snedvridande skatter eller osäkerhetsmoment, högt sparande och låga räntor. Innovationsklimatet borde även påverkas genom utbildningsmaterial och genom att regeringen till att nationell innovationsvecka arrangeras. Regeringen bör ett ser en innovationsombud till att inte regler och åtgärder av misshugg motverkar som ser innovation liksom att möjligheter till att stimulera innovation inte missas. Det är viktigt att landets innovationssystem bättre förstås och hela tiden förbättras.

Följande konkreta förslag tillhör dem som förs fram:

0 innovationsfonder med full skattetransparens

0 innovationsetiskt råd 0 förmånsbeskattning av uppfinnares royalty ett Innovations-Centrum med 100 miljoner kronor i årliga medel att fördela 0 innovationsförsök i tidiga stadier, inklusive en patenteringsfond kraftig påbyggnad N UTEK:s satsning teknikupphandling 0 av nya

8.1 Krav pá eventuella åtgärder

Det enda riktigt entydigt positiva stödet till innovationsverksamhet är det tar formen teknikupphandling. Det förutsätter då att upphandlingen som av återspeglar ett konkret och reellt behov samt att upphandlaren är tillräckligt kompetent.

Detta konstaterande säger något om de risker och fallgropar som stöd till innovationsförsök måste undvika för att inte leda fel. Det finns gott om exempel från Sverige liksom från andra länder hur stödformer utformats så att de sökande blivit duktiga på att få stöd men inte på att få fram produkter är konkurrenskraftiga på marknad. Det är en reell risk att den tänkte som en innovatören blir skickligare i att hantera stödet och dess handläggare än att sig till de marknadens krav som endast kan kartläggas genom försök anpassa och misslyckanden i mötet med kunder och deras behov.

Energikrisen 1973 kom att ge exempel på ytterligare en risk, ett mönster som gick igen i USA, Storbritannien liksom i Sverige. Man erbjöd medel för forskning och utveckling, inte minst till uppfinnande, med syftet att på olika energi och nyttiggöra alternativa energikällor. På så vis skapades sätt spara hos uppfinnare och företagare liksom hos forskare uppfattningen att - -

20 STU-rapport 79-5837:Innovationer inom energiteknik; Företag Samhälle 1984:4.

dessa statligt stödda aktiviteter representerade en verklig marknad som var på väg att utvecklas. Det kom också fram en rad uppfinningar.

I själva verket hade denna konstruerade skuggmarknad ingen motsvarighet i verkligheten. I de flesta fall hölls väl företagare, uppfinnare och forskare skadeslösa för sina projekt, men deras koncentration, entusiasm och insatser var till stor del direkt förspillda, eftersom engagemanget var motiverat av en illusion. Naturligtvis var de satsade medlen också i många fall förverkade. I vissa fall föll utvecklingen på att man förbisett så bjudande, uppenbara och väl kända krav som säkerhet, byggnormer och brandföreskrifter.

Å andra sidan fanns det omvänt fall av oerhört snabba innovationsprocesser, där de ändrade relationerna för insatsresurser här energiprishöjningen - gjorde att till exempel aluminiumindustrin med rekordfart införde innovationer. Det skedde utan andra stimulanser än marknadskrafter och konkurrenstryck.

Om man alls skall använda skattemedel måste motiven vara mycket starka. Utöver att det kostar att administrera ett stöd så innebär utnyttjandet av skattemedel i sig betydande välfärdsförluster.

I och med att det saknas en entydig innovationsprocess och finns en mångfald olikartade innovationsverksamheter är skapandet eller vidmakthållandet av arenor där dessa verksamheter får utvecklas ett generellt önskemål. Två olika världar skall mötas: uppfinnandets med nyskapande och affärssekretess och den regelstyrda myndighetsstrukturen som med öppna och demokratiska rättsprinciper oväldigt skall förvalta och administrera offentliga uppgifter. Den arena som skulle kunna skapas finns kanske redan; den kallas marknad.

I de flesta fall är idén inte färdig från början, utan den måste gå igenom skiftande öden av stötande och blötande innan den på marknaden. passar Många har konstaterat att i en sådan process är snarast viss brist på en pengar en resurs. Med begränsade medel tvingas nämligen entreprenören att skapa intäkter tidigt och verkligen lyssna till de presumtiva kunderna.

Risken med alltför stora medel är att man satsar dyrt på att lösa fel tekniska problem eller rullar ut en stor marknadsföringssatsning för något är som ofullgånget eller siktar fel. Först när medlen är slut börjar den egentliga anpassningen, och då kan det vara för sent, då företagaren nu förlorat sina uppbackares förtroende och idén är röjd för konkurrenterna, kan bygga på som pionjärens misstag.

Lika litet som något annat på innovationsomrádet är denna princip om självfinansiering generell: det beror på idén, det beror på uppfinnarens, företagarens och företagets bakgrund. I den mån externa medel satsas bör den aktive riskinvesterarens metod tillämpas: man arbetar i flera steg, nya investeringsmedel förs till projektet endast sedan olika etappmål passerats och grundidéernas bärkraft bevisats, alternativt idéerna modifierats. Det handlar alltså om ett tålmodigt, aktivt och klokt kapital.

1 70

Det finns exempel på att ett stöd fått en olämplig utformning när det gällt kraven på återbetalning. Det har helt enkelt inte lönat sig att lyckas med ett projekt då bryter återbetalningskraven ryggen på företaget, just när försäljningen kommit i gång. Sådana effekter måste beaktas och undvikas. Inte heller får möjligheten till skuldavskrivning vid misslyckat projekt formas så att det blir motsvarande negativa konsekvenser.

Eftersom innovationsverksamhet komplex och varierad företeelse är det är en viktigt att beakta hela systemet, inte bara något enstaka stadium i någon av de inte låter sig beskrivas entydigt. De argument som finns för processer som ens samhälleliga åtgärder gäller de allra tidigaste skedena i idéprocessen, men insatserna riskerar att bli meningslösa om inte hela verksamheten kan fungera.

Komplexitet och mångfald måste återspeglas i de åtgärder som ställs till buds, vilket inte nödvändigt är detsamma som en snårskog av varianter. Bivillkoren bör få, selektiviteten liten; varje försök att utreda fram och pick the vara winners måste undvikas. Den bästa svenska användningen för så kallad high tech behöver inte nödvändigt vara egna datorer utan kanske Skogsmaskiner utrustade med intelligent datakraft.

Man kunde av min beskrivning av den icke-existerande innovationsprocessen tro att inget går att göra. Så är det inte, utan det går att dra slutsatser vad man skall undvika:

0 Blanda inte principiellt olikartade funktioner som är eller olika intressen. Om någon satsar i ett projekt kan man sålunda skilja mellan de intressen som idégivaren till projektet har, mellan projektet och just denna finansiärs egenintresse. Gäller det att stödja idéer, en idé, uppfinnare, en uppfinnare, projektet, företaget, eller att bädda för finansiärer

0 Blanda heller inte ihop forskning och innovation; skilj mellan olika

innovationsförlopp. Ar utgångspunkten en korrekt verklighetsbeskrivning eller är denna alltför förenklad eller generaliserad

0 Tänk på målet, konkurrenskraftig innovation, och undersök om alla nödvändiga faktorer är belysta och rätt balanserade; undvik att falla i fällan att enbart stötta idéer eller ren teknisk utveckling.

0 Granska de roll- och målkonflikter som finns, liksom konflikter i att kräva oförenlig kunskap, t.ex. den skilda psykologiska kompetens som kan behövas i umgänge med uppfinnare och forskare.

0 Se till att utnyttja alla möjligheter som finns till organisatoriskt erfarenhetsbaserat lärande. Byt inte system eller åtgärder så ofta att man inte hinner se resultaten. Utvärdera de olika ansatser som prövats.

0 Arbeta systematiskt med experiment, bygg in en utvecklingsbudget och kräv att den används för utveckling, inte för löpande drift.

0 Hys ingen övertro till att en duktig individs arbetssätt och nätverk kan reduceras till ett system eller en bruksanvisning som sedan utan vidare går att kopiera. Vad är personligt och subjektivt- vad är objektivt och passar i en förvaltnings- juridisk procedur

0 Varning för att skapa skuggmarknader som inte motsvaras av en bakomliggande efterfrågan eller för att glömma bort vad som är de reellt styrande faktorerna.

0 En annan lärdom från energikrisens dagar är att viktiga medel, beskrivna redan i klassiska innovationsstudier, är utbildning och information. Det vill säga att i detta fall hade man tjänat på att hjälpa uppfinnarna med utbildning kring behov med energianknytning, liksom om man pekat på var information fanns tillgänglig.

Offentliga insatser måste motiveras av att de är en gemensam angelägenhet, och det kräver dels samhällsekonomisk avkastning, dels att det råder tydliga marknadsimperfektioner. Vi har sett att den samhälleliga avkastningen på innovationsverksamhet kraftigt överstiger den privata, men frågan år om den gör det för de extra projekt som ett stöd skulle till.

Innovationer förutsätter investeringar och investeringar befrämjar också innovation. Ett generellt gott investeringsklimat tillhör de viktigaste förutsättningarna för ett bra innovationsklimat.

Skatter och samhällets övriga spelregler är det signalsystem normalt skall som uttala vad som är samhälleligt önsvärt. Det är ett signalsystem med betydande fördröjningar. Det ingår som en viktig faktor i företags och enskildas planering och påverkar indirekt näringsklimatet i dess psykologiska mening. Misslyckanden som det beträffande skuggmarknaderna på energiområdet kan få kvardröjande skadeverkningar om potentiella idégivare känner sig bedragna och besvikna.

Det ekonomiska signalsystemet är dock inte det enda. Innehållet och sättet att förmedla utbildning ger, mer implicit än explicit, anvisning vad är om som samhälleligt önskvärt. Inte heller är åtgärder av typ USAs uppfinnarvecka försumbara som miljöpåverkare. Sådana demonstrationer intresse och av positiva värderingar får dock inte motsägas av praktisk handling när det gäller ekonomisk politik, innovationssystemets utformning etc. Då blir resultatet besvikelse och totalt sett negativt.

Trögheterna i signalsystemet gör egentligen att varje åtgärd borde övervägas och avtalsbindas så långt att den kan ges tio års livstid, typ försvarsuppgörelserna. Den bör fortlöpande värderas.

Ett mer direkt signalsystem finns vidare i form av regler och villkor. Jag har redan nämnt om styrande krav på energiområdet. Man bör avstå från klåfingrighet med regler och förbud, liksom att ange hur ett problem skall lösas i stället för att ange ramar och generella krav. Detta är en grundregel för

teknikupphandling och kan låta självklar som princip, dock att principen visar sig svår att efterleva. Selektivitet, detaljstyrning och inriktning på vissa specifika medel eller resurser riskerar att snedvrida både som signal och mer direkt.

Vi kan dela insatserna i tre nivåer, bland annat med olika tidshorisont. Det upp ekonomiska signalsystemet fungerar anonymt och på sikt, enligt den osynliga handens princip. Det gäller kapitaltillförsel och företags beteende i det praktiska livet.

nivå eller inriktning är den imageskapande och demonstrativa, att En annan den förställningen hålls levande att uppfinnande är bra och innovation viktigt det psykologiska klimatet. En positiv demonstration får dock rakt motsatt -effekt om inte det ekonomiska och övriga signalsystemet är i samklang med vad som sägs.

Det tredje systemet är det direkt tar sikte på att stötta innovation, det må som med ett effektivt patentsystem eller till exempel såddkapital. Aven här vara gäller att det måste råda överensstämmelse med de två andra systemen. Särskilt gäller inte med sådant riktat stöd får lura ut uppfinnare och att man idéer på utan att det sedan finns möjlighet att få vidare fotfäste. Då blir arenan det långsiktiga resultatet negativt, en backlash. Det är dessutom slöseri med skattebetalarnas pengar att satsa på utveckling av idéer om sedan andra delar av systemet är så bristfälliga att det är där instatserna borde ha gjorts i stället.

Slutligen finns det också fjärde infallsvinkel som griper om de tre nivåerna. en Den representeras av delar av denna utredning själv, nämligen analyser av och processer för att förbättra själva innovationssystemet i samhället.

8.2 Samhällets spelregleri stort

Det är underligt att jag inte kan komma ifrån skatteproblematiken, men av mitt livs

skapande kraft obs skapande kraft, tid, som ofta gäller rutinuppgifter har kanske

13 gått åt till den. Om detta inte är ett vilt slöseri vet jag inte vad slöseri med resurser är. Hans Rausing inför utredningen

Inget företag ser innovationer som ett självändamål. Det är de heller inte för samhället eller staten. För företaget är innovation ett av flera medel att trygga konkurrenskraft, vinst och överlevnad. För samhället är på motsvarande sätt innovationer viktiga just för att skapa ett konkurrenskraftigt näringsliv som kan trygga materiellt välstånd, inklusive sysselsättning, lika väl som kvalitativa förbättringar via innovationer.

Innovationer är nära förknippade med såväl industriell verksamhet som tjänster, varför den totala innovationspolitiken omfattar allt som påverkar dessa verksamheter totalt sett snarast all politik i de stycken där den har -

innovationspåverkan. Då denna politik mestadels är utformad med helt andra syften, t.ex. sociala, kan inte dessa överväganden underordnas innovationsvillkoren. Dock händer det att själva den praktiska utformningen av olika åtgärder onödigtvis påverkar möjligheterna till innovation, helt enkelt för att denna aspekt, kreativitet, förnyelse, har förbisetts.

Hur kan sådana förbiseenden undvikas I regeringarbetet tillgodoses generellt ex. jämställdhetsaspekter liksom att rättsliga former är korrekta. Jag föreslår att en person i regeringskansliet på motsvarande sätt får till ansvar att se till att alla nya lagar, regler och regeringsåtgärder över huvud taget underkastas en kritisk granskning från innovationssynpunkt.

jag skall inte här upprepa utredningens alla överväganden kring olika aspekter av innovationsverksamhet. Slutsatsen blir att den del av närings- och finanspolitiken som främst berör innovationer är den som påverkar enskilda uppfinnare, nyföretagare samt existerande företags innovationsarbete. Indirekt är vidare utbildningspolitiken ett viktigt element, liksom delar av forskningspolitiken. Associationsrätten liksom det industriella rättskyddet, patentsystemet, är av central vikt.

Att nya idéer skall ha lika chanser innebär frihet från korruption eller mildare snedvridande ingrepp i marknader, mångfald och fri konkurrens. Viktigt är till exempel att aktieutdelningar inte dubbelbeskattas eftersom det skapar den bekanta inlåsningseffekten: vinstkapital stannar i existerande företag i stället för att erbjudas nya projekt som konkurrerar på en fri kapitalmarknad. Reavinstskatten bör maximalt vara 25 procent, gärna något lägre, i vart fall för någorlunda uthålliga placeringar.

Företagandet generellt och därmed också de innovativa företagen påverkas av att det blir lättare att starta och driva nya företag, om det är lättare att expandera något som påverkas av förmögenhetsbeskattningen liksom om -- det upplevs mindre riskfyllt att nyanställa. De två senare faktorerna har enligt företagarnas egna uttalanden varit tillbakahållande för växtkraftiga företags expansion.

Det vanligaste sättet att finansiera ett nyföretagande är genom sparmedel och borgenslån, varför ett ökat sparande är av vikt. Borgen i en konkurs borde vara avdragsgill. Nya företag, och små företag, borde inte behandlas sämre än stora företag. Entreprenörer borde inte behandlas sämre än vanliga anställda: den som betalat för arbetslöshetsförsäkring bör också omfattas av sådan.

Den osäkerhet som innovativa projekt är förenade med gör att varje förändring av räntenivån uppåt får ett antal innovationsprojekt att läggas ned. Ett visst antaget projekt som betalar sig på 4 år med 10 procents kalkylränta visar sig betala sig på 4,5 med 20 procents ränta och på 5,3 om man kalkylerar med 30 procent. Det är lätt att hitta ett lika realistiskt projekt som betalar sig på 4,5 år med 10 procent, på 6 år med 20 men som aldrig når annat än förlust med 30 procents kalkylränta.

l 74

Från ett framgångsrikt, innovativt svenskt kemiföretag har vi fått följande enkla tumregler för hur inflationen slår på avkastningkraven, under vissa förutsättningar beträffande skatt, soliditet och utdelning: med ingen inflation 15 procents avkastning, med 5 procent 30 procents avkastning och med 10 procents inflation 45 procent.

Om det är lönsamt för företag att låna till låg ränta utomlands och placera medlen till hög ränta i Sverige, kommer sådana finansiella transaktioner att, i aktieägarnas intresse, föredras framför en osäker utveckling av nya produkter, åsatt extra riskpremie. En diversifierad projektportfölj med en dubbelt så en hög risk som den diversifierade börsportföljen får enligt Industrifondsutredningen räkna med en riskpremie om 15-18 procent.

Den osäkerhet varje innovationsförsök är förenat med kan vara av tre slag, som teknik, marknad och organisation, det vill säga förmågan att hantera projektet. Vanligast är att det rör sig om marknadsosäkerhet, den i allmänhet avgörande punkten.

Ju fler osäkerhetsfaktorer och det räcker med att de upplevs existera desto - mindre blir utrymmet för att ta innovativa risker. Det är alltså av vikt för det svenska innovationsklimatet att osäkerhetsnivån är låg liksom att beslut som påverkar innovationssystemet ligger fast.

Effekterna av olika förslag och åtgärder bör dessutom värderas inte bara i förväg utan även granskas och utvärderas löpande. Varje förslag bör åtföljas av beskrivning hur det kan värderas. Olika stöd kan värderas efter fyra en av principer

återbetalning och avkastning - -försäkring mot misslyckande mätbar avläsning av resultatet hänsyn till samhälleliga prioriteringar -

8.3 Påverkan på samhällsklimatet

Välj hjältar. Skapa ett innovatörernas Nobelpris; anordna uppfinnarfestivaler i nya stället för rockgalor. Vinnaren i månadens affürsidéløpp beviljas tvâ års skattefrihet. Gymnasier och högkolor inrättas för nyskapande.

Solveig Wikström till Ekonomikommissionen

Inställning och attityder till tekniskt nyskapande, till nyföretagande eller mer specifikt till uppfinnare varierar mellan olika länder. Konsekvenserna av en negativ attityd är kanske tydligast och mest omdiskuterade i Storbritannien, när det gäller tillströmningen till naturvetenskaplig och teknisk utbildning även i USA. I dessa länder söker man påverka bl. a. genom stipendier, tävlingar, läromaterial, populärtekniska böcker på grundskolenivå och uppåt.

Statliga ågärder och regeringsbeslut påverkar sällan på kort sikt attityder och värderingar. Det medel som finns är exemplets makt, i vart fall genom att statsoch näringsministrar ofta närvarar vid och medverkar i arrangemang med anknytning till innovationsverksamhet.

Underlag för utbildning

Forskningsrådsnämnden har ett stående uppdrag att sprida bred information om vetenskap och teknik. NUTEK, IVA och SUF har också sådana uppgifter. De bör tillsammans få i uppdrag att ta fram ett varierat och rikt underlag dels för allmän folkupplysning om innovation, dels för undervisning i innovationsfrågor på olika utbildningsnivåer. En arbetsgrupp bör närmare analysera vilka insatser som kan göra bäst nytta, till exempel monografier kring svenska innovationer med stor slagkraft.

Årlig innovationsvecka

Regeringen bör ge organ med innovationsanknytning och relation till Näringsoch Utbildningsdepartementen i uppdrag att genomföra årlig en innovationsvecka. Organen är bland annat PRV, IVA, NUTEK, SUF och universitetskanslern, gärna Tekniska Muséet. Veckan invigs av statsministern eller näringsministern i USA har det ibland varit presidenten. Under veckan framför regeringen sitt årliga innovationsbudskap. Själva processen genom vilken detta tas fram kommer betydelsefull. att vara

För att tydligt lägga tonvikten på marknad, behov och därtill kopplad problemlösning utifrån dessa kunde man överväga att inrätta ett särskilt problemfinnarpris.

Uppfinnarutbildning

För högre utbildning och forskning finns etablerade undervisningsformer. Som vi konstaterat gäller för hela utbildningsväsendet, inte bara i Sverige, att kreativt tänkande har svårt att göra sig gällande.

Högskolan i Halmstad har med sina utvecklingsingenjörer visat vad en annorlunda utbildningsform kan innebära; resultaten vad gäller idéer, patent, produkter och nyföretagade är inte bara lovande utan förbluffande. Det finns ingen anledning att alla skall kopiera Halmstad; det är karakteristiskt att det är en ny högskola som sökt sig nya vägar och egen profil. Högskolan i Karlstad har planer på något i samma huvudriktning.

Som vi sett finns det uppfinnarbegåvningar som inte passar i de test och urvalsmetoder som utformats för högskolestudier. Vid folkhögskolan i Grimslöv har man med stöd från bl.a. Näringsdepartementet utvecklat en utbildningsform som lär kreativa individer att handskas med sin kreativitet bättre och mer produktivt.

Ett första önskemål kunde vara att bättre utnyttja dessa erfarenheter, att beskriva och analysera dem så att de kunde tas till vara på andra håll. Ett andra önskemål skulle att viss andel av utbildningsanslagen på alla håll, till vara en exempel fem procent, avsattes för experiment och vidareutveckling, bl.a. i riktning av kreativitetsstimulans.

Grimslöv bör få förnyat förtroende i första hand tills utbildningen ordentligt utvärderats. Riktlinjer bör vara utbildningskostnader på nivå med högre teknisk utbildning. Ett villkor skall vara att man sammanställer och sprider erfarenheter, för vilket anslås särskilda medel. Det bör kunna inrättas ett antal stipendieplatser, t.ex. tio per år.

NUTEK bör tillsammans med Universitetskanslerns utvärderingssekretariat låta ta fram resultat från utvecklingsutbildningen i Halmstad, i Grimslöv med flera. Materialet skall innehålla rekommendationer om hur erfarenheterna kan omsättas på andra håll.

Adjungerade uppfinnare

På samma sätt som man adjungerar professorer på deltid för att till högskolan knyta erfarenhet och kompetens samt kontakter från näringsliv och det offentliga bör man pröva med ett antal adjungerade uppfinnare på deltid vid högskolorna, något bör rymmas inom teknikbrostiftelsernas ram. Tanken som är att åstadkomma korsbefruktning och att utnyttja dessa personers kompetens till problemlösning samt självfallet att sprida detta till undervisningen. Aven inverkan på det allmänna innovationsklimatet bör bli positiv.

lmmaterialrättsligt skydd

De fall oavsett hur få de är där företag utnyttjat en uppfinnares idéer utan ersättning, liksom ibland den naturliga obalansen mellan två ojämlika parter, har starkta effekter på innovationsklimatet. De undergräver ett förtroendeförhållande som ett immaterialrättsligt skydd aldrig helt kan ersätta. Idéer riskerar därmed att inte utnyttjas därför att uppfinnaren är för rädd för att dela med sig av tillräcklig information.

Det finns exempel på att själva uppbackningen av ett organ som NUTEK bidrar till att minska obalansen. Det är svårt att se statliga åtgärder förbättra personliga förtroenderelationer. Jag föreslår dock inrättandet av ett Etiskt råd för innovation, att etableras och drivas av IVA, NUTEK och SUF, organisationer som redan har anslag över statsbudgeten. De tre organisationerna bör själva på basen av kompetens och erfarenhet få till uppgift att detaljutforma funktionen hos Rådet, inklusive att kalla till sig representanter för t.ex. PRV eller Industriförbundet, om detta bedöms verkningsfullt med tanke på mål och uppgift.

I det internationella samfundet bör den svenska regeringen i samverkan med andra verka för att inte ett lands annorlunda patentkultur genom systematiska patentintrång kommer att hota hela patentsystemets funktion.

Det bör utredas om patentintrång såsom ett brott mot en offentlig institution, patentet, kan bli föremål för allmänt åtal.

Sällan kan en uppfinnare eller ens ett företag med endast egna resurser formulera en patentansökan så att den klarar formella och andra krav för godkännande. Ett patentombud kan därutöver bidra till att förädla och förfina uppfinningen genom att tillsammans med uppfinnaren diskutera vad som skall skyddas och hur.

Patentombudens arbete i anknytning till ett rättssystem skapar en slutenhet som inför utredningen beskrivits som en brist på fungerande konkurrens och därmed högre kostnader. Iag pekar på denna fråga som viktig att granska närmare, eftersom fungerande konkurrens gynnar alla uppfinnare, -patentombud och samhälle i stort.

Uppfinnarstipendiater

Inom kultursektorn liksom för forskarutbildning är stipendieformen väl utvecklad. Det finns sålunda konstnärs- och författarstipendier, inklusive sådana på livstid. Man kunde argumentera för något liknande på den materiella kulturens område men just detta att den är materiell och lever på marknadens villkor på annat sätt än en poet på ett litet språkområde gör rekommendationen mindre uppenbar.

I stället ser jag argument för uppfinnarstipendier av art som samma doktorander har, det vill säga riktade till unga lovande uppfinnare som får ekonomisk grundtrygghet i fyra år. Tio sådana stipendier varje år och med en varaktighet av fyra år skulle med stipendieformen överslagsmässigt kosta knappt 5 miljoner kronor årligen. Stipendiaterna skulle kunna utnämnas i samband med innovationsveckan.

8.4 Specifika åtgärder

Regelsystem

Patentsystemet

Då och då dyker frågan om ett enklare registreringsförfarande än det kvalificerade rättsskyddet patent upp. 1990 rapporterade justitierådet Anders Knutsson som satts att utreda frågan att den inte av näringslivet bedömdes som tillräckligt intressant för att leda till förslag om bruksmönster, en svensk motsvarighet till vad som finns sedan länge i Tyskland och sedan nyligen i Danmark och Finland.

Utredningen finner att bruksmönster är av särskilt intresse för enskilda uppfinnare och mindre företag. Genom att metoden vunnit insteg i ett nu par av våra nordiska grannländer finns det mer och för Sverige relevantare

erfarenhet att bygga på. Även den europeiska integrationen talar för att frågan fått förnyad aktualitet. Jag föreslår därför att arbetet påbörjas med att nu införa ett svenskt bruksmönster.

Innovationsfonder med skattetransparens

Ett företag kan satsa av obeskattade medel i ett nytt utvecklingsprojekt. Om man däremot satsar samma summa i ett externt företag, och projektet sedan går med vinst, behandlas projektet inte alls på samma sätt som om det varit internt.

Detta är en oformlighet i regelsystemet och en brist när det gäller de associationsformer som finns i svensk bolagslagstiftning. I andra länder existerar i något olika form den rättsliga möjlighet som här nu föreslås. Eftersom en ny associationsform inte skulle kosta något att införa men däremot skulle betyda mycket för tillgången på riskkapital, bör den formas och genomföras snarast.

Ett antal kapitalplacerare, främst pensions- och andra stiftelser, aktiefonder och andra med möjlighet att placera tålmodigt kapital med förmåga att ta risker för att uppnå hög avkastningsgrad, skulle kunna utnyttja denna nya möjlighet. Vissa av dessa placeringsformer måste för en begränsad del av sitt kapital få tillåtelse att ta de risker som samtidigt finns. Tålamodsfonden skulle vara öppet för kapitalplacering under en viss period, något år. Sedan stängs den och arbetar under en viss period, något decennium. Placerade medel är icke likvida och placeringarna är riskfyllda. Minimitiden för placeringar i de riskfonder som omfattas av den nya associationsformen är sju år. Vid slutet av fondens existens delas kapitalet ut, minus förlust plus vinst, pro rata till investorerna, allt efter avtalad kostnads- och vinstdelning med den grupp eller det företag som åtagit sig att skapa investeringsportföljen och medverka aktivt i förvaltningen av investeringarna.

Kostnaden är ingen. Kapitalplaceringar kan i och för sig förknippas med eventuella skatteincitament, men redan själva associationsformen skulle vara stimulerande.

Exploatering av forskares uppfinningar

Det svenska systemet där forskaren själv äger sina uppfinningar, uppkomna ur forskningen, kan vara problematiskt. Några forskare är intresserade av och förmögna att föra sin idé vidare, medan många inte ens är klara över att den går att patentera och exploatera. Det finns ingen som har tillräckligt kapital att föra idén fram till mer marknadsfärdig produkt, som i och för sig kan vara licens lika väl som tillverkad vara. Motsvarande systemfel rättades till i USA, med positiva effekter för alla inblandade som följd.

Teknikbrostiftelserna bör innehålla en funktion som kan jaga upp patenter- och exploaterbara idéer och ha möjlighet att sluta avtal kring en idé samt leda den fram till patentskydd. Skall man sedan licensiera idén så krävs regelrätt försäljning av den, vilket kan fordra utredning, avtalsjuridik etc., och här har

teknikbron medel som forskaren normalt saknar. Intäkterna kan delas mellan forskare, teknikbro, institution etc. på lämpligt sätt; och som vid Stanford bör forskaren få välja mellan att gå till universitetets licenskontor eller att satsa helt på egen hand. I analogi med det amerikanska förfarandet kan man gynna europeiska licenstagare med en lägre royalty än för företag från länder som står utanför EES.

Kontakter

Avknoppningsföretag från storföretag

Alla de stora högskolorna har teknikparker och företagsbyar. Här återfinns företag som startats av forskare, av studenter efter eller till och med före examen, liksom enheter från storföretag med behov av närhet till högskolan. Avknoppningsföretagande från existerande företag, främst storföretag, är en minst lika stor potentiell forskningsföretagen. Även dessa företag resurs som har behov av stöd i början och då främst av icke-materiellt slag kontakter, råd, uppmuntran och utbyte med andra i samma situation.

Teknikbron kunde hjälpa till med att erbjuda ett paraply för den begynnande exploateringen. Den organisation som avhoppet sker från kan få ett lämpligt royalty-incitament eller möjligen delägande i någon form.

Kanal för uppfinnares anlitande av forskare

En idé kan för sitt förverkligande kräva någon typ av dyrt eller i vart fall besvärligt experiment, materialprov, materialutveckling eller liknande, något som en högskola har resurser för, kanske både laborativt och kunskapsmässigt. För uppfinnaren vore det en stor fördel att få dra nytta av sådana resurser. Dock gäller hela tiden att inte alltför ensidigt fokusera på idéns tekniska meriter utan på kommersialisering, marknad, kund.

Teknikbrostiftelserna skulle kunna tjäna som instrument för denna kontakt, med villkoret att de bör ha något motiv till att satsa på detta, forskaren måste få betalt åtminstone för tid och insatta resurser. SUF:s uppfinnarrådgivare måste hålla nära kontakt med de teknikbroar som kan stå för denna typ av insatser. Det finns franska nätverken, tyska AiF och europeiska Craft analogier att lära av.

Börs, marknadsplats, Iänkorganisation

Högskolor i USA kan fungera som remissinstans när det gäller att hitta och utveckla teknikupphandling. De tjänar som vägledare för riskinvesterare, venture capitalists. De kan tjäna som arenor för företagsutveckling som MIT Enterprise Forum. De kan ordna idéfrukostar där uppfinnare, forskare och entreprenörer på två minuter presenterar idéer som sedan i frukosten deltagande investerare eller företag kan i korridoren efteråt få - demonstrera sitt tidiga intresse för. Teknikbrostiftelserna skulle kunna stå för

denna typ insatser som naturligtvis inte i detalj kan föreskrivas utan av måste experimenteras fram, kanske i samverkan med NUTEK:s teknikupphandlingsprogram SNITS.

Skatter

Avdragsrätt för uppfinnarkostnader skatt på royalty - För de relativt få uppfinnare som bekostar sina patent personligen och icke via företag bör patentkostnader vara direkt och tydligt avdragsgilla mot inkomst tjänst. Helst bör detta omfatta även åtminstone den stora utgiften i samband av med patentsökning, nämligen patentombudskostnaden, men om risken för en skatteplanering bedöms för stor bör i första hand ett tak tillämpas, exempelvis två basbelopp, i andra hand endast svenska och utländska patentverks avgifter avdragsgilla. Kostnaden för detta beräknas belöpa sig på 5 miljoner kronor vara per år.

Uppfinnarkostnader kan i dag sparas för att inom fem år dras av mot intäkter. Med tanke på att det med olika naturliga fördröjningar tar ungefär tre år att få ett patent, är denna tid alltför kort. Det rimliga är att förlänga den till tio år. Det behövs generella och spridda riktlinjer för skattemyndighetemas behandling av uppfinnare.

Royaltyinkomster på patent är i många länder helt skattefria. I andra länder beskattas de som inkomst av kapital. Skälet är att investeringen i patentkostnader och arbete kan ses som ett kapital.

Jag förslår att royaltyinkomst är skattefri de första två åren, därefter beskattas den inkomst kapital. Skattefria år skapar ett incitament för både som av licenstagare och licensgivare att göra summan större i början, som down payment. Det skapar i sin tur ett större incitament för licenstagaren att faktiskt utnyttja patentet, och det snabbt. Den frie uppfinnaren får på så sätt en större att investera i uppfinningar; det är som vi sett ett vanligt beteende. summa nya

Detta arrangemang gör det intressantare för företag att särskilt belöna sina anställda uppfinnare. Här kan eventuellt behövas något belöningstak, såsom förekommer i några länder. Normalt belönas inte anställda uppfinnare; arrangemanget skapar ett gynnsammare innovationsklimat i företagen.

Jag har kunnat konstatera att i ett antal fall har uppfinnaren lagt royaltyintäkterna utomlands, där de beskattas mindre eller inte alls. Med det föreslagna arrangemanget skulle detta motiv falla bort och uppfinnaren skulle inte ha anledning att föredra utländska licenstagare framför svenska.

Dessa åtgärder har lika mycket klimatpåverkande effekter som ekonomiska.

skattefritt avdrag för medel till uppfinnande

Ett effektivt sätt att stimulera till enskilt risktagande i investeringar i innovationsprojekt vore att gynna detta med skattestimulans eller skattekredit. Det enklaste och mest radikala förslaget är att investeringar i innovationsprojekt på upp till 1 miljon kronor per år blir avdragsgilla mot intäkt av tjänst. Vinsten, om det blir någon, beskattas när den faller ut. Eftersom riskkapitalet helst skall vara långsiktigt och tålmodigt bör denna vinst bli helt skattefri om man inte rör investeringen under minst tio år. Problemet är att avgränsa innovationsprojekten, för vilket det finns principer i andra länder som kan tjäna som föredömen. Enklast är att nöja sig med patent som grundval, även om det riskerar att snedvrida respektive avgränsa för snävt.

Åtgärder som kräver direkta utgifter

Uppfinnarrádgivare

Idégivare och entreprenörer behöver i det första skedet mer råd än i det pengar, andra skedet kontaktförmedling. Vi har i det tidigare sett en lång rad ansatser till metoder för sådan kontaktförmedling. När datormognaden blivit så stor att går att enkelt nå alla med elektronisk post bör det finnas beredskap för att utveckla en elektronisk mötesplats mellan idéer, entreprenörer, existerande företag och kapital. Via produktråden kan man dock i dag komma i kontakt med ett nationellt nätverk av kunniga teknikkonsulter som lyckas placera idéer.

SUF:s rådgivarfunktion har nyligen granskats. Man kan fråga sig om en enskild förening med statsstöd skall driva en slags offentlig tjänst. Jag, liksom granskningsgruppen, finner att skälen för detta överväger. Under SUF:s hägn har rådgivarna en uppfinnarnas legitimitet. De kan arbeta informellt och mycket kostnadseffektivt. Deltidsarrangemangen stor flexibilitet. ger

Alternativet skulle vara en placering hos NUTEK. Det nuvarande arrangemanget har fördelen av en renodling av rollerna. Rådgivningen bör inte vara förbunden med ett ställningstagande ekonomisk art, rådgivarna därför av inte delta i beslut om ekonomiska medel. Däremot är det naturligt med täta och goda kontakter mellan rådgivarna, utvecklingsfonderna, NUTEK och produktråden.

Även rådgivarna är spridda i landet vilket är viktigt så har de om runt om - dessutom ett nationellt ansvar. De har olika personlig erfarenhet och kompetens och genom att de känner varandra kan de i sin krets hitta expertkompetens även om den inte råkar finnas lokalt. Man kan mycket väl tänka sig att beskriva denna kompetens i en rad olika dimensioner, typ teknik, marknadsinriktning, bransch, patentering mäkleri juridik, etc. och på så sätt skapa kombinationer som passar olika projekt. Det är så framstående konsultföretag vill få ut något av att man är en grupp som är mer än samling en enskilda individer. Arbetsmetoden äger uppenbarligen tillämpning även på andra håll än för uppfinnarrådgivarna.

Vi har sett att kunskapen förekomsten av uppfinnarrådgivare är dålig på om sina håll, till exempel hos näringslivssekreterare och motsvarande. Det måste ambition att sprida kunskap deras existens och möjligheter bättre. vara en om

Produktrád

De storföretag satsar på innovation som en konkurrensfördel har smärre som medel till förfogande för tidig idéutveckling, utan krav på omfattande underlag eller beslut någon chef. Det är svårt att skapa ett sådant systern på ens av samhällelig nivå. Produktråden med de så kallade tröskelpengarna är så nära

man kan komma.

Tröskelanslag l 000-5 000 kronor har den funktionen att de gör det möjligt om att konkretisera och därmed diskutera idén. Produktråden, liksom SUF:s rådgivare, fungerar också som diskussionspartners och kontaktlänkar. I den mån verksamheten skall byggas ut bör det inte ske så mycket genom att ge större tröskelanslag som genom att ge fler fortfarande rimligt motiverade. -

Nätverket mellan teknikkonsulter hos utvecklingsfonderna som tjänar som språngbräda för sådana idéer måste förmedlas mellan olika regioner som förtjänar att utvecklas. Det kan ske med till exempel elektronisk post men framförallt tillfällen till personliga sammanträffanden. genom

Den ofullständiga varierade inblick som utredningen fått i produktrådens men liv tyder på betydande uppslagsrikedom och en mångfald varierade en erfarenheter. Det måste vara en viktig uppgift för NUTEK som stöder för produktråden att bedriva slags benchmarking, att se till att metoder och - en idéer verksamhetens utformning som visat sig fungera på ett ställe kan om utvecklas, kombineras och spridas så att erfarenheten utnyttjas på anpassas, fler håll. Erfarenhetsträffar är ingen originell idé men en fungerande.

Det finns ännu inte produktrád överallt och de fungerar högst olika. Kanske är deras naturliga geografi en annan än länsindelningen. Inslag av mångfald och konkurrens är välkomna. Det bör därför vara möjligt att etablera av NUTEK stödda produktråd även utanför utvecklingsfonderna.

såddkapital

Utvecklingsfondsutredningen har föreslagit att tidigare tillgängliga medel utnyttjas i två fonder, för vardera såddkapital och kreativt kapital. Med de en restriktioner önskemål om bibehållna fonder sätter så kan man tolerera en som förlust 30 respektive 60 miljoner kronor årligen. Medlen skulle utnyttjas om med regional utveckling i sikte men utan inlåsning av dem i en viss region. Medel skall inte riskera att stå outnyttjade på ett håll medan det finns goda projekt på ett annat utan finansiering, dvs. ett system med dragningsrätter är att föredra.

Såddkapitalet kommer in närmast efter produktrådens små resurser, och skulle kunna disponeras av dessa. Många teknikbaserade projekt kräver

undersökningar, med marknad och försäljning i sikte, av betydligt mer djupgående slag än som kan bekostas genom produktråden. Samtidigt är affärsidéema inte av det slag att de passar bland NUTEK:s mer forskningsnära och teknikintensiva projekt.

Såddkapitalfonden bör, enligt Utvecklingsfondsutredningens förslag, skötas av till exempel NUTEK i nära kontakt med lokala och regionala organ. Jag anser att det är viktigt att kompetens från de marknads- och behovsområden som en behandlad idé avses möta är representerad vid beslutet. Det är viktigt att göra tydligt att det är åtskillnad mellan ett beslut om tröskelpengar och ett om såddfinansiering, som fortfarande är bidrags, inte lånemedel.

Kreativt kapital

Det kreativa kapitalet som Utvecklingsfondsutredningen förslår 1,2 om miljarder kronor bör med våra utgångspunkter utnyttjas där det finns en affärsidé som visat sig fungera i mindre skala och kräver som utvecklingskapital för att växa. Det kan gälla en idé som fungerar på en mindre marknad och behöver anpassas för att introduceras på en större; det kan gälla behovet av kapital för att gå utomlands med en fungerande affärsidé och där likviditetspåfrestningarna kräver mer rörelsekapital. Det kan gälla konsultassistans, bidrag till mässdeltagande, marknadsanalys, jakt på samverkanspartner. Här rör det sig om villkorliga lån, i allmänhet förenade även med rådgivning och alltså immateriellt bistånd. Aven här skall kapitalet varit tillgängligt enligt principen dragningsrätt och ingen inlåsning. Här blandas innovationsorienterade projekt med annan affärsutveckling.

innovationsfond

I riksdagen har frågan väckts och i dess näringsutskott diskuterats om inte en särskild innovationsfond borde tillskapas. Som framgått jag att staten har anser ett särskilt ansvar för att stötta idéer på de allra tidigaste utvecklingsstadierna, och då särskilt med inriktning mot att de skall klara kommersialiseringen, dvs. dels möta konkreta kund- och marknadsbehov, dels etablera kanaler för denna kommersialisering.

Såddkapitalet rör projekt som fortfarande är på utrednings- och förberedelsestadiet. Den här tänkta finansieringskällan skall kunna in med större utvecklingsmedel, fortfarande med sikte att utveckla en affärsidé. Den regionala aspekten finns inte på samma sätt och såddkapitalfonden och det nu diskuterade organet kan i stort sett sägas komplettera varandra, dock att det även finns en stimulerande konkurrens.

Som framgått har NUTEK:s, tidigare STU:s, medel för stöd till idéer, uppfinningar och utvecklingsprojekt som inte ingår i forskningsprogram eller prioriterade insatsområden minskat mycket kraftigt redan i nominella, än i mer reella, termer sedan början av 1980-talet, ytterligare mer om man tar hänsyn till bantningen av immateriella resurser som stod till sådana projekts förfogande, såsom patentstöd och juridisk assistans. Därmed inte sagt att det inte är bättre

att projektmedel för inköp sådant stöd på en öppen marknad, men någon ge av sådan substitution har inte skett.

Om argumentet är behov ökade medel behöver det naturligtvis inte få just av formen fond, som ger associationer till ett kapital på vilket avkastningen av en fördelas. Det associerar emellertid också till en organisation som år autonom, har sin kultur och står på ben. Den organisatoriska argumentet för egen egna separat enhet är framförallt att det inom NUTEK med dess mångskiftande en arbetsuppgifter skulle kunna svårt att etablera en tradition, ett arbetssätt, vara tankestil och kultur som stämmer med de speciella krav som en en innnovationsverksamhet ställer. Inte minst måste rekryteringen av personal präglas av dessa krav.

Å andra sidan riskerar särskild innovationsenhet att bli för liten och isolerad en när det gäller specialistkompetens, att sakna möjligheter för personalen att utvecklas och för rekryteringen att fungera. Inom ramen för till exempel NUTEK kan man erbjuda större möjligheter till detta. Eftersom vi argumenterat för att innovationsverksamheten i landet gynnas av att institutionella och ekonomiska förhållanden åtnjuter stabilitet och inte ständigt ändras så bör man försiktig med ytterligare institutionella innovationer ovanpå tillskapandet vara TFR, de forsknings- och teknikbrostiftelserna, skapandet av NUTEK av nya med mera.

Jag föreslår kombinerar de två olikartade önskemålen, profil och att man egen repliering på större bas, genom att en ekonomiskt separat enhet, en Innovations-Centrum, inrättas, med egen styrelse men med en ledningsansvaret hos NUTEK. I styrelsen skall inte minst kommersialiseringsaspekterna och innovationsverkligheten vara representerade, dvs. riskinvestorer, teknikföretagare, etc. NUTEK bör ha en styrelseledamot de övriga 4-6 huvudsakligen skall komma från det men privata näringslivet. Innovations-Centrum bör få ett årligt anslag på 100 miljoner kronor. Medlen beviljas som villkorslån men inte med sikte på självfinansiering.

Av ekonomiska skäl föreslår jag endast Innovations-Centrum. Idealet är egentligen flera, säg ett halvdussin, konkurrerande organ av denna art. Andra mina förslag gör dock att dessa kan etableras på marknadens nya villkor. av

Patenteringstond

Företagarnas Riksorganisation och Svenska Uppfinnareföreningen har diskuterat patentansökningsfond. Uppfinnare kunde här få sina en patentansökningskostnader både till patentverk och till patentombud - finansierade mot att de förbinder sig att lämna en viss mindre andel av sitt royalty eller sin intäkt från patentet till fonden. Jag föreslår att Innovations- Centrum går in i diskussion med dessa två parter med utgångspunkten att stödja fonden med startkapital.

Utgångspunkten skall vara, så de två organisationerna föreslagit, att som fonden likt en försäkring blir självfinansierande. Det ankommer på stiftarna att bestämma rimliga regler. Till avvägningarna hör till exempel: den söker som patent skall satsa något själv, men hur mycket Omvänt skall fonden enligt avtal få en ägarandel i patentet: hur stor och på vilka villkor Fonden skall kunna bekosta inte bara delar av svenska och utländska patentavgifter utan även patentombudskostnader. Även här måste rimligen finnas vissa begränsningar, vilket ankommer på stiftarna att fastställa. Fonden kan också behöva hjälpa till att hitta intressenter för kommersialisering jämför PST i Tyskland.

startkapital

Fölsters idé med startkapital har förtjänster när det gäller inriktning och måluppfyllelse, nackdelen att förefalla komplicerad. När patentfonden rullar om några år bör Innovations-Centrum få i uppdrag att konkret träffa avtal med företag som så önskar enligt formeln i startkapitalförslaget. På så vis kunde man börja med ett experiment som skulle visa hur intressant för investerare liksom till sina innovationseffekter idén verkligen är. Den går nämligen att senare omforma till en modell med skattereduktion. Alternativt skapas senare ett Innovations-Centrum med startkapital specialverksamhet, som som Innovations-Centrum I har patenteringsfonden.

Teknikupphandling

NUTEK har som nämnt utarbetat planer på teknikupphandling riktad till mindre företag. Erfarenheter från USA och därefter Storbritannien och Nederländerna pekar på detta som en framgångsväg.

I NUTEK:s förslag skulle man dela ut medel fyra gånger året och den första om nivån, förstudiemedel, skulle innebära maximalt 0,5 miljoner kronor per projekt. Storleksgränsen är företag med högst 200 anställda. För fas två, som delfinansieras till halva beloppet, räknar med villkorslån eller upp man royaltyavtal efter vanlig NUTEK-beredning i USA och Storbritannien även ges detta anslag som bidrag.

Jag föreslår att NUTEK för sitt program SNITS får icke endast planerade 10 miljoner kronor utan 30 miljoner, av vilka cirka tio skulle kunna användas till upphandling mellan mindre företag och uppfinnare och cirka tio till obeställda projekt, initierade utifrån, utan offertinbjudan unsolicited proposals, som finns i det lyckosamma amerikanska systemet. Jag understryker emellertid att det är 30 miljoner kronor som är ramen och att någon öronmärkning i tio miljonersposter icke bör ske. NUTEK har för SNITS valt teknikområden. Jag menar att man bör avstå från selektivitet och förlita sig på att upphandlingsmekanismen leder till kommersiellt intressanta projekt.

Vidare föreslår jag att som i det amerikanska systemet till att börja med minst 1 procent från all statlig teknikupphandling kanaliseras till små och medelstora företag. Precis om inledningsvis i USA kommer detta att möta motstånd och

beskrivas som byråkratiskt, onödigt, ineffektivt. De amerikanska resultaten visar att de berörda organen tjänar på den nya mekanismen men att det är fråga om en inlämingsprocess. Det finns ingen anledning att vi inte i Sverige på sikt skulle kunna ha samma riktrnärkte som den nivå man i USA nu går in för, nämligen 2,5 procent av upphandlingssumman.

Det är viktigt att även enskilda uppfinnare kan komma i åtnjutande av det första stegets anslag, som är ett rent projektanslag, och då med samma krav som i övrigt på upphandling det vill säga kundanknytning; kunden kommer att kräva att det finns rimligt fungerande planer på kommersialisering och leveranser. Genom att uppfinnare kan liera sig med företag som faktiskt är intresserade av uppfinningsidén finns det en plats för även dessa i systemet; naturligtvis skall enprocentsmålet omfatta NUTEKzs anslag i tillämpliga delar dvs. sådant som går ut i forsknings- och utvecklingsanslag av tillämpad art.

NUTEK har planerat att tillämpa även lärdomarna från det amerikanska systemet vad gäller informations- och kontaktförmedlingsmöten, informationsspridning brett, kontakter med finansiärer till projekt och företag när dessa nått kommersiell skala, etc. Jag delar till fullo verkets mening att detta är en viktig funktion liksom dess bedömning att tävlingsmomentet är viktigt och att utseendet av vinnare även kan gynnsamt påverka innovationsklimatet i landet.

I USA administreras systemet av SBA, Small Business Administration, och National Science Foundation är ett av de organ som deltar. Tidigare skulle möjligen SIND ha varit administratören och STU det teknik- och forskningstunga organet, men nu faller ansvaret helt på NUTEK.

EG-anpassning

De förslag som speciellt tar sikte på regional utveckling och närhet till den lokala marknaden, produktråd, såddkapital och kreativt kapital, faller inom EG:s ramar för tillåten regionalpolitik. De förslag som avser att stötta projekt i tidiga faser gäller alltså utveckling dvs. är att se som FoU-anslag. När utvecklingsstadiet passerats och det mer tydligt rör kommersiell produktutveckling tar insatsen formen av lån med Villkorlig återbetalningsskyldighet, alterntivt royaltyandel. Detta är konformt med EG:s regler.

Finansiering

Här redovisade förslag har kostnader om ca 140 miljoner kronor. Förslagen på utbildningens område föreslår jag bekostade av medel som i dag går till arbetsmarknadsutbildning. Genom värdestegringen på fondbörsen återstår, efter bildandet av riskkapitalbolagen Atle och Bure samt forsknings- och teknikbrostiftelserna, cirka 3 miljarder kronor. Av dessa föreslår jag att 1,2 miljarder avsätts för att av sin avkastning och sakta av sitt kapital täcka de här angivna förslagens kostnader. Därmed skulle dessa vara finansierade i åtminstone femton år. Att döma av historien kommer åtgärderna att värderas

betydligt tidigare än så, men om tolv år är i varje fall en lagom tidpunkt att inleda en granskning. Ett annat finansieringsalternativ är att utnyttja de medel som delas ut från och så småningom flyter in när Atle och Bure helt privatiseras, delvis kunde utnyttjas för prövningen av startkapitalidén och som start av Innovations-Centrum och kanske III. I bägge fallen handlar det om medel som disponerats för industristrategisk forskning respektive riskkapital i sena utvecklingsstadier. Mina förslag kompletterar dessa åtgärder genom att se till de tidiga idéstadierna. För ett utökat SNITS liksom för innovationsforskning se nedan kan man alternativt tänka sig omdispositioner inom NUTEK:s ram.

Organisatoriska överväganden

För den enskilde uppfinnaren eller företagaren kan det förefalla som en fördel att hitta alla olika samhällsfunktioner under en hatt. Detta stöter på problem redan om man vill ta regionala hänsyn, och vi har sett att innovationsvillkoren sådana de yttrar sig i studier och statistik icke är likformiga över landet. Vidare finns den risk vi ofta pekat på nämligen att ett beslut av ett sådant överordnat organ i ett speciell avseende tolkas som ett alltför generellt besked. Konkret uttryckt: ett positivt råd kan upplevas som en förbindelse om finansiering med betydande belopp.

Vidare har jag betonat de starka subjektiva elementen i diskussioner och beslut kring innovation, inslagen av personbedömning och av fungerande personkemi. Det är alltså starka argument för mångfald och flexibilitet, för informalitet och tonvikt på handling snarare än utredning.

Det finns således stora förtjänster med små flexibla organ, typ Industrifonden. Om en sådan organisation upplevs som duktig och framgångsrik är det inte nödvändigt ett skäl till att lasta på den nya uppgifter utan kanske snarare att skapa något nytt, med lärdomar från denna erfarenhet. Mångfald, flexibilitet och konkurrens är alltså att rekommendera så länge det inte finns tydliga stordriftsfördelar eller odelbarheter.

8.5 Process, utvärdering

Av vad jag sagt om innovationsprocessens icke-existens och upplösning i många olika processer med drag av att vara unika kunde man dra slutsatsen att det är meningslöst att söka värdera och undersöka hur innovationsprocesser fungerar. Det är emellertid precis tvärtom. Just genom att bättre förstå rikedomen av faktorer i samspel kan man skapa gynnsammare förutsättningar för en fungerande innovationsverksamhet på såväl samhälls-, företags- som faktiskt även på individnivå. Bara kunskapen om att något är komplext och mångtydigt i stället för handbokens entydiga och enkla beskrivning ger bättre förutsättningar för att klara av det mångfacetterade.

Innovationsforskning

Utredningen har i sitt arbete kunnat utnyttja material från svenska och utländska forskare liksom från tidigare utredningar med innovationsanknytning. Det är lätt att göra en önskelista över grundläggande fakta och undersökningar som finns i andra länder men som saknas i Sverige och som skulle ha höjt utredningens kvalitet. Dessutom har flera tidigare utredningar av tidsskäl fått nöja sig med i och för sig ofta utmärkta konsultrapporter givet de omständigheter under vilka de tillkommit, men där motsvarande ekonomiska resurser insatta i ett större och mer långsiktigt perspektiv hade gett mångfalt större avkastning. Mot denna bakgrund föreslås en utbyggnad av den svenska innovationsforskningen.

Det finns en bas för sådan forskning inom ramen för IMIT, Institute for Management of Innovation and Technology, som är en federation av institutioner vid flera högskolor, vid Industriell organisation och ekonomi på CTH och vid Forskningspolitiska Institutet i Lund samt vid Tema T i Linköping. Internt inom NUTEK bedriver också forskare ett avancerat arbete, samtidigt som NUTEK har ett program för innovationsforskning. Andra anslagsgivare är Riksbankens Jubileumsfond, Arbetsmiljöfonden och privata stiftelser. NUTEK diskuterar med SCB en innovationsbarometer, något som sedan länge finns i exempelvis Tyskland.

En sådan barometer bör inrättas. Den skall inkludera en årlig redovisning av utvecklingen inom patent och patentering, olika uppfinnarkategoriers utveckling etc.

Sveriges innovationsforskning behöver under åtminstone en tioårsperiod vidgas och få en stabil grund. Man kunde hävda att detta tillhör den strategiska forskning som bör finansieras av en av strategiforskningsstiftelserna. Dessa bestämmer dock självständigt över sin inriktning. Jag föreslår att NUTEK får ett årligt anslag om 5 miljoner kronor för denna inriktning.

Utredaren är medveten om att han kan ses som part i målet på denna punkt. Eftersom jag är genuint övertygad om förslagets sakliga underbyggnad kan jag dock inte underlåta att föra fram det.

Regeringens innovationsombud

jag har ovan nämnt att alla nya statliga regler och åtgärder bör granskas med avseende på deras innovationseffekter. För detta bör ett regeringens innovationsombud utses. Det är inte nödvändigt med en heltidsbefattning men ett innovationssamvete som har resurser att ta hjälp av experter när så behövs. Det skall även innebära bevakning av att innovationsmöjligheter tas till vara.

Ett exempel på innovationsombudets insatser kunde vara åtgärder i samband med de olika infrastrukturprojekt som man velat tidigarelägga av ekonomiska stimulans- och arbetsmarknadsskäl. I sådana projekt vore det rimligt och produktivt att tidigt redan före beslut ut med inbjudan om innovativa - -

förslag hur större eller mindre delar av projekten skulle kunna läggas upp. Genom teknikupphandling som ett moment i infrastrukturprojektet skulle sedan innovativa grepp tas. De måste naturligtvis vara motiverade utifrån nya projektets mål, dvs. innebära konkreta fördelar. Kan de med fördel utnyttjas i ett sådant projekt, torde de också kunna vinna en större marknad. Ett annat exempel är att forma projekten så att de gynnar innovation inom givna ramar, till exempel att man sätter hårdare tidpress och på så vis stimulerar eller genom beställer innovativa genvägar.

Generell áterföring av erfarenheter

Vi har sett att de företag som är riktigt framgångsrika mycket medvetet arbetar med att ta vara på de dyrköpta erfarenheterna av tidigare lyckade eller misslyckade innovationsprojekt; på så vis blir det som kan men inte alltid kallas misslyckanden en del av grunden för det som senare lyckas. Bland annat kan lära sig vilka faktorer som ger en bättre prognos för framgång. En man svensk undersökning för tio år sedan påvisade att tidig bedömning av idéer utan hårdhänt utrangering av de mest originella var en säker men framgångsväg relativt andra handlingsvägar. Utomlands men också i Sverige har det utvecklats dataprogram för idébedömning, bland annat i projekt stödda STU liksom i undersökning där man utnyttjade sådana hjälpmedel för av en bedömning av energiprojekt. Stefan Fölster, IUI, kunde avläsa en påtaglig förbättring av möjligheterna att fatta övervägda beslut.

Det tidigare STU, nuvarande NUTEK, har själv, enligt vad utredningen inhämtat, varit dålig på att utnyttja och hålla dessa de egna erfarenheterna levande. Enskilda handläggare har gjort egna analyser och utvecklat sin förmåga att fatta beslut men det systematiska organisatoriska utnyttjandet av erfarenheterna har varit underutnyttjat. Utredningen kan bara peka på att detta är en outnyttjad resurs för NUTEK och för samhället i övrigt.

Innovationssystemet i stort

Om man alltså kunde önska mer av erfarenhetsåtervinning inom NUTEK så är nästa steg mer av sådant utbyte med fler innovationsintressenter det vill säga mellan NUTEK, SUF och dess rådgivarsystem, Produktråden, ex. Industrifonden, kanske riskinvesterare, kanske PRV och IVA, kanske andra, varför inte företag

Denna erfarenhetsåtervinning skulle gälla den svåra hanteringen av den komplexa innovationsverksamheten. Stefan Fölster har föreslagit att landets hela innovationssystem regelbundet borde granskas och värderas, kanske av Riksrevisionsverket. Utredningen instämmer i behovet av en regelmässig sådan värdering, något som att RRV i så fall får skaffa rätt kompetens för.

Ett komplement eller ett alternativ till den klassiska typen av fix utvärdering vore att konstatera, precis som inom framgångsrika innovationsföretag, att det handlar om att även på samhällsnivå hantera en serie skiftande processer, ständigt nya. Konsekvensen skulle i så fall snarare vara ett kvalificerat och

ständigt pågående högre seminarium på samhällsnivå, där policyansvariga på NUTEK, Näringsdepartementet, innovationsforskare, IVA, innovationspraktiker från företag, framstående uppfinnare med flera skulle delta och diskutera det svenska innovationssystemet utifrån aktuella praktiska erfarenheter. Det är möjligt att en organisation som IVA, Forskningsrådsnämnden eller kanske Universitetskanslern med sin utvärderingskompetens vore tänkbar arrangör. -

Utvärdering av innovationsutredningen

Som bör ha framgått borde också denna utredning utvärderas. Det måste naturligtvis ske någon annan än utredaren. Följande uppslag till punkter att av skall alltså granskas kritiskt i utvärderingen. ta upp

En uppenbar fråga är om utredningen avsatt resultat i form av propositionseller möjligen motionstexter. Vilka förslag i utredningen genomförs, vilka andra som inte nämnts, och vilka läggs åt sidan, med vilken motivering Den kan också tänkas sätta spår i debatten. Denna debatt kommer, av skäl som framgår min beskrivning av innovationsverksamhetens facetter samt av diskussionen tänkbara förslag, säkert att innehålla kritik och starkt av avvikande synpunkter. En viktig fråga i bedömningen av denna utredning blir då är jag förbisett viktiga aspekter eller gjort grundläggande om felbedömningar. Att olika kritiker gör annorlunda avvägningar finner jag däremot naturligt.

Avvägningsfrâgor i granskningen utredningen relativt debatt och kritik blir av vidare hur mycket resurser och vilka välfärdsförluster man menar sig kunna acceptera samt hur långt man skall gå i hänsynstaganden till marknadsimperfektioner i tidiga stadier av idéutveckling. En delvis anslutande diskussionspunkt är organisatorisk uppdelning respektive integration av flera roller eller funktioner i samhällets innovationsspel.

Den direkta analysen av vad effekten kunnat bli av åtgärder härledda ur mer utredningen måste uppenbarligen anstå ett antal år. Då kommer orsakssambanden förvisso att vara svåra att reda ut. Det är inget skäl till att inte konsekvensgranska även en innovationsutredning.

Bilaga

Kommittédirektiv

Dir. 1993:71 Oversyn av stöd för att främja innovationsverksamhet

Dir. 1993:71

Beslut vid regeringssammanträde 1993-06-10

Statsrådet och chefen för Näringsdepartementet P. Westerberg anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över innovatörers situation och vad som bör göras för att underlätta innovationsprocessen. I utredarens uppdrag ingår bl.a. att studera de behov som finns för att stödja och effektivisera innovationspro- cessen, - sätta dessa behov i relation till gällande regelverk och befintliga bidragssystem, lägga fram förslag om hur statens insatser för att främja innovationer bör utformas och därvid studera möjligheterna till eventuella omprioriteringar samt pröva behovet av en särskild innvationsstödjande fond, föreslå åtgärder på skatteområdet för att främja innovationer om så behövs, - - jämföra innovationsprocessen i Sverige med andra länder samt även i övrigt beakta de internationella aspekterna.

Bakgrund

Att underlätta för innovatörer att föra idéer vidare till kommersialisering är en viktig näringspolitisk uppgift. Av särskild betydelse för industriell tillväxt är de innovationer som blir startpunkten för produkter och nya processer i befintliga företag eller grunden till nya företag. Innovationer är en viktig drivkraft bakom tillväxt och förnyelse av svenskt näringsliv. Riksdagen har hemställt bet. l99293zNU25, rskr. l99293z284 att regeringen omgående utreder och lägger fram förslag till åtgärder för att stödja innovatörer.

Sedan hösten 1991 har statsmakterna fattat många beslut för att främja näringslivet. Ett stort antal skatter och avgifter som missgymtat företagande har sänkts eller avskaffats. Sammantaget har skatten för företag sänkts med ca 38 miljarder kronor. Resurserna för riskkapitalförsörjning för småföretag har tredubblats. På andra områden, t.ex. arbetsrätten har ett omfattande utredningsarbete genomförts som bl.a. skall leda till en ökad effektivitet. Regeringen har vidare i den forskrringspolitiska propositionen prop. 199293: 170 redovisat förslag om en ny samverkansform mellan högskolor och näringsliv. En sådan samverkansform bör bl.a. innehålla en kontaktfunktion mellan företagen och högskolan, en god utvecklingsmiljö för s.k. avknoppningsföretag, lieensförrnedling samt lokal riskfmansiering. Till detta skall läggas statsmaktemas åtgärder avseende bankväsendet, vilka syftar till att skapa förutsättningar för en normal kreditgivningsverksamhet. Bankerna är småföretagens naturliga kreditgivare. Sammantaget har bankerna över 200 miljarder kronor i utestående krediter i små företag. Närings- och teknikutvecklingsverket NUTHO och de regionala utvecklingsfondema samverkar för att främja uppkomsten av nya produkter och för att underlätta innovatörers situation. I varje län skall finnas ett s.k. produktråd som har speciella projektstödmedel till sitt förfogande. Syftet med produktråden är att i hela landet skapa lokala möjligheter och resurser för: bedömning av tekniska idéer och innovationer rådgivning till såväl enskilda innovatörer som företag ekonomiskt stöd i tidiga faser i innovationsprocessen, exempelvis nyhets- granskningar, enklare prototyper, begränsade marknadsundersökningar etc. Utvecklingsfondema utreds för närvarande. l utredningsarbetet behandlas även produktrådens verksamhet. Statliga bidrag har under de senaste åren lämnats till Svenska Uppfinnareföreningens SUF verksamhet. För budgetåret 199293 lämnas stödet i form ett basstöd på 2 miljoner kronor och ett stöd till lokala rådgivare med 3 av miljoner kronor. SUF har drygt 20 rådgivare i landet. Rådgivarnas uppgift är att medverka iden tidiga idéprövningen. Innovatörer bedöms ha ett behov av att samtala

med erfarna personer som helst själva har gått igenom processen från idé

till en kommersiell produkt. Denna funktion avses SUF:s rådgivare fylla. Det statliga stödet till SUF:s verksamhet har under 1992 utvärderats för Näringsdepartementets räkning. Utredaren kom fram till att bidraget för att stödja SUF-rådgivamas verksamhet bör lämnas även i fortsättningen. Verksamheten inom produktråden och SUF:s rådgivningsverksamhet kan sägas komplettera varandra. SUF-rådgivarna svarar ofta för den första prövningen olika projekt. De intressantaste idéerna slussas sedan vidare till av produktråden för en mer noggrann genomlysning och eventuell finansiering. Därigenom ger rådgivama produktråden bättre möjligheter att aktivt bearbeta

de bärkraftiga idéerna.

Utredningsuppdraget

Det finns ett behov av att studera olika faser av utvecklingskedjan, från idé till företagsstart, för att utröna vilka åtgärder som bör vidtas för att underlätta processen. En viktig länk i denna kedja är hanteringen av innovationer. En utredare bör därför se över de behov som fmns av att underlätta för innovationer och uppfinningar att gå från idé till kommersialisering, mot bakgrund av de åtgärder som redan genomförts på småföretagsområdet. Utredaren bör även belysa de senare faserna i innovationsprocessen. Det är angeläget att utvärdera om statens nuvarande insatser för att främja innovationer har rimlig omfattning och om verksamheten är organiserad på ett tillfredsställande sätt. Det innebär bl.a. att utvärdera de insatser som görs av olika statliga aktörer och aktörer vilka finansieras med statliga medel, helt eller delvis. Utredaren bör inledningsvis belysa vad som behövs för att underlätta kommersialisering av innovationer i Sverige, inte minst för den enskilde innovatören eller småföretagaren. Utredaren bör studera de generella åtgärder som vidtagits för att förbättra näringslivets situation i Sverige, för att se hur dessa åtgärder har påverkat innovationsklimatet. Särskilt kan nämnas åtgärder på skatteområdet. Frågan om det för närvarande finns skatter som hämmar kommersialiseringen av innovationer bör närmare belysas. Utredaren bör också studera vilka behov som finns av selektiva åtgärder för att främja innovationsverksarnheten. Möjligheter att omprioritera bland sådana åtgärder bör prövas. Utredaren bör exempelvis belysa om det finns behov av särskilda bidrag eller lån för att finansiera patentering av innovationer. Utredaren bör även undersöka om det finns behov av en särskild innox ationsstödjande fond för att främja uppfinningar etc. Utredaren bör redovisa hur eventuella förslag till ökade fondmedel skall finansieras. Vidare bör studeras på vilket sätt SUF-rådgivama och produktråden kan samverka. Här bör utredaren samråda med Utvecklingsfondsutredningen N 1993:1, eftersom denna utrednings arbete kan föranleda förändringar i produktrådens organisation. Utredaren bör också belysa samspelet mellan innovatörer och näringsliv. Det bör analyseras om näringslivets intresse för innovatörer som kreativa krafter vid bl.a. produktutveckling kan ökas. Utredaren bör lägga förslag om

hur kontakter mellan innovatörer och entreprenörer kan stärkas. Lämpliga

samarbetsformer mellan innovatörer och entreprenörer i syfte att skapa nya företag bör belysas. Utredaren bör även inom ramen för uppdraget jämföra innovationsklimatet i Sverige med andra länder samt i övrigt belysa olika internationella aspekter med anknytning till innovationsprocessen. Regionala skillnader i innovationsklimatet inom Sverige bör även belysas.

Utredaren böri sitt arbete samråda med NUTEK, Ingenjörsvetenskapsakademien IVA, SUF, företrädare för industrin, utvecklingsfondema, Utvecklingsfondsutredningen och andra berörda organ. Utredaren bör beakta vad som sägs i direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, beaktande av Eli-aspekter dir. 1988:43 samt beaktande av politiska konsekvenser dir. 1992:50. Utredaren bör också beakta de miljöpolitiska respektive de jâmställdhetspolitiska konsekvenserna av sina förslag. Utredaren bör redovisa sitt arbete senast den 15 september 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en utredare omfattad av kommittéförordningen 1976:119 - med uppdrag att se över stödet för att främja innovationer och uppfinningar, att besluta om experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag A Utredningar, m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Näringsdepartementet

Litteratu rförteckning

American Enterprise Institute: The RD Tax Credit- Issues in Tax Policy and Industrial Innovation. USA, Washington D.C. 1984. Bräunling, G. Kuntze, U. m.fl.: Internationaler Vergleich der Forschungs-, Technologie- und Innovationspolitik für kleine und mittlere Untemehmen in ausgewählten Industrielândern. ISI, Karlsruhe 1982 Committee of Science and Technology m.fl.: Innovation Startup, Growth, and Survival of Small, New Technology Firms. U.S. Government Printing Office, Washington 1980. Committee of Science and Technology: Small, High Technology Firms and Innovation. U.S Government Printing Office, Washington 1980. Cravelle, LG.: The Tax Credit for RD An Analysis. CRS, USA 1985. - Davidsson, Per: Kultur och entreprenörskap. NUTEK, Stockholm 1993. EIM: Policy on Small and Medium sized Enterprises in Countries of the European Community. Zoetermeer mars 1991. Fölster, Stefan: Startkapital Förslag till stimulans riskkapitalförsörjningen - av i teknikintensiva projekt. IUI, Stockholm augusti 1992. Fölster, Stefan: The Art of Encouraging Invention. IUI, Stockholm 1991. Ginsburg, D.H.: Antitrust, Uncertainty and Technological Innovation. National Academy of Sciences, Washington D.C. 1980. Grabowski, H.G. Vernon, ].M.: The Impact of Regulation in Industrial Innovation. National Academy of Sciences, Washington D.C. 1979. Industriförbundet: Projektkapitalfonder. Stockholm februari 1992. IVA: Innovationsverksamheten i svensk tillverkningsindustri. IVA Stockholm 1992. Joint Economic Committee: The RD Tax Credit- An Evaluation of Evidence on Its Effectiveness. U.S. Government Printing Office, Washington 1985. Kulicke, Marianne: Ergebnisse des Modellversuchs Förderung technologieorientierter Unternehmensgründungen TOU. ISI, Karlsruhe 1993. Landström, Hans: Småföretagens försörjning med riskkapital, Stockholm 1988. OECD: Innovation Policy Trends and Perspectives. OECD, Paris 1982. - 196

Ohlsson, Lennart: RD for Swedish Industrial Renewal DS 1992:109. Utbildningsdepartementet, Stockholm 1992. Ohlsson, Lennart: Sverige innovativ industrimiljö. Industriförbundet, som Stockholm 1993. SIND 1989:3: Nyföretagande i fem länder. Stockholm 1989. Vedin, Bengt-Ame: Innovationsklimatet i Sverige. SNS 1982.

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. UD 36. Lag om totalförsvarsplikt.Fö. Kursplaner för grundskolan. U. 37 .Justitiekanslem.En översyn av JK:s arbetsuppgifter Ersättning för kvalitet och effektivitet. m.m. Ju. Utformning resurstilldelningssystem för 38. Hälso- och sjukvårdeni framtiden tre modeller. S. av ett nytt - grundläggande högskoleutbildning. U. 39.En gräns för filmcensuren.Ku. 4. Statligt stödtill rehabilitering av tortyrskadade 40.Fri- och rättighetsfrágor.Del A ochB. Ju. fl. S. 41.F0lk- och bostadsräkning år 1990ochi framtiden. flyktingar m. 5. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- Fi. maka.S. 42.Försvarets högskolor.Fö. 6. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- 43. Politik mot arbetslöshet.A. tion. Jo. 44. Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. Löneskillnaderoch lönediskriminering. 45.Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. räddning. C. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor 46.Vissa kyrkofrägor. C. och män pâ arbetsmarknaden. Bilagedel.Ku. 47. Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, 9.Post1ag.K. barnomsorg, äldreomsorg och primärvård.C. 48. Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i 10.En ny datalag.Ju. l Socialförsäkringsregister. S. kommunala aktiebilag.En jämförande studie. C. 12. Vârdhögskolor 49.Ett år med betalningsansvar. S. kvalitet utveckling huvudmarmaskap. U. 50. Serveringsbestämmelser. S. - - - 13. Ökad konkurrens järnvägen. K. 51. Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. - 14. EG och vara grundlagar.Ju. M. 15. Svenska regler för internationell omfördelning av 52. Ersättningvid arbetslöshet.A. N. 53.Kostnadsutjämning mellan kommuner. Fi. olja vid en oljekris. 16.Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- 54. Utvisning grund av brott. Ku. kommissionens förslag. Fi. 55.Det allmärmas skadeståndsansvar. Ju. 16.Nya villkor för ekonomi och politik ekonomi- 56.Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. kommissionens förslag. Bilagor. Fi. UD. 17. Ägandet radio och television i allmänhetens 57. Beskattning av fastigheter, del I av tjänst.Ku. Schablonintäkt eller fastighetsskattFi. - 18.Acceptans Tolerans Delaktighet.M. 58. Effektivare ledningi statliga myndigheter. Fi. 19.Kommunerna och miljöarbetet.M. 59.Ny marknadsföringslag. C. 20. Riksbanken och prisstabiliteten. Fi. 60. Polisens rättsliga befogenheter.Ju. 2l.Ökat personval.Ju. 61 Överföring av HIV-smitta genom läkemedlet . 22. Vad är ett statsrádsarbete värt Fi. Preconativ.S. 23.Kunskapens krona. U. 62. Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi. 24. Utlänningslagen partiell översyn. Ku. 63.Person och parti Studieri anslutning till - en - 25. Sociala åtgärder för jordbrukare.Jo. Personvalskommitténs betänkande 26. Handläggningen vissa säkerhetsfrågor.Ju. Ökat personvalSOU 1993:21. Ju. av 27.Miljöbalk. Del l och2. M. 64. Frågor för folkbildningen. U. 28.Bankstödsnämnden. Fi. 65. Handlingsplan mot buller. 29,Fortsatt reformering företagsbeskattningen. Handlingsplan mot buller. Bilagedel.M. av Del 2. Fi. 66.Lag om införande av miljöbalken. M. 30. Rätten till biståndinom socialtjänsten. S. 67. Slutförvaring av använt kärnbränsle KASAMs - 31Kommunernas roll alkoholomrädet ochinom yttrande över SKBs FUD-prograrn 92. M. missbrukarvården.S. 68. Elkonkurrens med nätmonopol.N. 32.Ny anställningsskyddslag. A. 69. Revisorerna och EG. N. 33. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och 70. Strategiför smáföretagsutveckling. N. livsmedelsindustriför EG. Jo. 71.0rganisationemas bidrag.C. 34.Förarprövare. K. 72.Att inhämta synpunkter från medborgarna Det ungdomsbrott. Del A ochB. Ju. kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. C. 35.Reaktionmot

Statens

offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

73.Radikalaorganisationsförändringar i kommuneroch landsting.C. 74.Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.C. 75.Vissamervärdeskattefrágor II, offentlig verksamhet m.m. Fi. 76.Verkställighet av fängelsestraff.Ju. 77.Kommunaltjänsteexportochinternationellt bistánd.C. 78.Miljöskadeförsäkringeniframtiden.M. 79.Handelochmiljö mot en hållbarspelplan.M. - 80.statsförvaltningenoch EG. Ju. 8l.Översyn arbetsmiljölagen.A. av 82.Frivilligt socialarbete.S. 83.Statistikoch integritet,del l Skyddför uppgifter till denstatligastatistiken m.m. Fi. 84.innovationerför Sverige.N.

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet

En ny datalag.[10] Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- - EG ochvåra grundlagar. [14] kommisionens förslag. [16] Ökat personval. [21] Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- - Handläggningen av vissa säkerhetsfrágor. [26] kommisionens förslag. Bilagor. [16] Reaktionmot ungdomsbrott. Del A ochB. [35] Riksbankenoch prisstabiliteten. [20] Justitiekanslern. En översyn av JK:s arbetsuppgifter Vad är ett statsráds arbetevärt [22] m.m. [37] Bankstödsnämnden. [28] Fri- och rättighetsfrâgor. Del A och B. [40] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Det allmännas skadeståndsansvar. [55] Del 2. [29] Polisens rättsliga befogenheter. [60] Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. [41] Person och parti Studier i anslutningtill Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] - Personvalskommitténs betänkande Kostnadsutjämning mellankommuner. [53] Ökat personvalSOU 1993:21. [63] Beskattning av fastigheter, del l Verkställighetav fängelsestraff.[76] Schablonintäkt eller fastighetsskatt[57] statsförvaltningen och EG. [80] Effektivare ledningi statliga myndigheter. [58] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Utrikesdepartementet Vissa mervärdeskattefrågor II, offentlig verksamhet - Styrnings- och samarbetsformer i biståndet.[1] m.m. [75] strategiskt känsliga [56] Statistik och integritet,del 1 Skydd för uppgifter till Kontrollenöver export av varor. den statliga statistiken m.m. [83] Försvarsdepartementet Utbildningsdepartementet Lag om totalförsvarsplikt. [36] Försvarets högskolor.[42] Kursplaner för grundskolan.[2] Ersättningför kvalitetoch effektivitet. Socialdepartementet Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för till rehabilitering tortyrskadade grundläggande högskoleutbildning. [3] Statligtstöd av fl. [4] Vårdhögskolor flyktingar m. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] - - - - Kunskapens krona. [23] [5] Socialförsäkringsregister. Frågor för folkbildningen.[64]

Rätten till biståndinom socialtjänsten. [30] Jordbruksdepartementet Kommunernas roll alkoholomrádet ochinom missbrukarvárden. [31] Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. Hälso- och sjukvården i framtiden tre modeller. [38] [6] - Ett år medbetalningsansvar. [49] Sociala åtgärder för jordbrukare. [25] Serveringsbestämmelser. [50] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och Överföring läkemedlet livsmedelsindustriför EG. [33] av HIV-smitta genom Preconativ.[61] Arbetsmarknadsdepartementet Frivilligt socialarbete. [82] Ny anställningsskyddslag. [32] Kommunikationsdepartementet arbetslöshet. [43] Politik mot Postlag.[9] Ersättningvid arbetslöshet. [53] Ökad konkurrens påjärnvägen. [13] Översyn av arbetsmiljölagen. [81]

Förarprövare. [34]

Statens offentliga utredningar

1993 Systematisk förteckning

Kulturdepartementet Löneskillnaderochlönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] Löneskillnaderoch lönediskriminering.Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel.[8] Ägandet av radio ochtelevisioni allmänhetenstjänst. [17l Utlänningslagen en partiell översyn. [24] - En gräns för filmcensuren. [39] Utvisningpå grund av brott. [54]

Näringsdepartementet Svenskaregler för internationellomfördelning olja av vid en oljekris. [15] Elkonkurrensmednätmonopol.[68] Revisorernaoch EG. [69] Strategiför småföretagsutveckling. [70] Innovationerför Sverige.[84]

Civildepartementet Trosabryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins räddning.[45] Vissakyrkofrågor. [46] Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård.[47] Kommunalaverksamheteri egen förvaltningochi kommunalaaktiebilag. En jämförande studie.[48] Ny marknadsföringslag.[59] Organisationernas bidrag. [71] Att inhämta synpunkterfrån medborgarna Det kommunalaomröstningsinstitutet i tillämpning. [72] Radikalaorganisationsförändringar i kommuneroch landsting.[73] Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.[74] Kommunaltjänsteexportoch internationelltbistånd.[77]

Miljö- och naturresursdepartementet AcceptansToleransDelaktighet.[18] Kommunernaoch miljöarbetet.[19] Miljöbalk. Del 1 och2. [27] Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. - [51] Handlingsplan mot buller. Handlingsplan mot buller. Bilagedel.[65] Lag om införande av miljöbalken.[66] Slutförvaring av använt kämbränsle KASAMs yttrande över SKBs FUD-prograrn92. [67] Miljöskadeförsäkringeniframtiden.[78] Handelochmiljö mot en hållbarspelplan.[79] -