Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 28 mars 1996

1 Originalspråk: grekiska.

2 Beslut 93/412/EEG, EGT nr L 185, 1993, s. 43.

3 EGT nr C 171, 1992, s. 3.

4 Dom av den 13 februari 1979, Hoffmann-La Roche (85/76, Rec. s. 461, punkt 9), om ett förfarande angående konkurrens, och dom av den 10 juli 1986, Belgien mot kommissionen (234/84, Rec. s. 2263, punkt 27), om ett förfarande angående stöd.

5 Se ovannämnda domar i målen Hoffmann-La Roche och Belgien mot kommissionen (fotnot 3) samt dom av den 20 mars 1985, Timex Corporation mot rådet och kommissionen (264/82, Rec. s. 649) (om förfarandet angående antidumpningstullar). Se även dom av den 27 oktober 1977, Moli mot kommissionen (121/76, Rcc. s. 1971, punkt 20), och av den 23 oktober 1974, Transocean Marin Paint Association mot kommissionen (17/74, Rcc. s. 1063, punkt 15).

6 EGT nr C 171, 1992, s. 3.

7 Dom av den 21 mars 1991, Italien mot kommissionen (C-303/88, Rec. s. I-1433, punkt 43).

8 Se dom av den 14 februari 1990, Frankrike mot kommissionen (C-301/87, Rec. s. I-307, punkt 31), och den ovannämnda domen i målet Belgien mot kommissionen (fotnot 3), punkt 30.

9 Dom av den 14 november 1984, Interinili mot kommissionen (323/82, Ree. s. 3809, punkt 17).

10 Ovannämnda dom i målet Belgien mot kommijaionen (fotnot 3), punkt 16.

11 Ibidem, punkt 21.

12 Se domstolens dom av den 20 man 1959, Nold mot Höga myndigheten (18/57, Rec. i. 89) och av den 1 juli 1986, Unnor mot kommissionen (185/85, Rec. i. 2079, punkt 19). Se även förstainstaiuraaeni dom av den 28 januari 1992, Spreybrouck mot komminionen (T-45/90, Rec. i. II-33, punkt 89), av den 13 december 1990, Gonailea Holguera mot parlamentet (T-115/89, Ree. a. H-831, punkt 37), och av den 14 juli 1994, Grynberg och Hall mot kommissionen (T-534/93, RecFP a. II-595, punkt 59).

13 Tyskland mot kommissionen (24/62, Rec. s. 129).

14 Atlanu Fruchthandclsgcsellschaft m. fl. (II) (C-466/93, REG s. I-3799, punkt 16).

15 Ovannämnda dom i målet Tyskland mot kommissionen (fotnot 12), s. 143.

16 Punkt 16 i domen. Se även dom av den 22 januari 1986, Eridania zuccherifici nazionali m. fi. (250/84, Rec. s. 117, punkterna 37 och 38), av den 14 februari 1990, Dclacrc (C-350/88, Ree. s. I-395, punkterna 15 och 16), och, nyligen, dom av den 17 oktober 1995, Nederländerna mot kommissionen (C-478/93, REG s. I-3081, punkterna 48 och 49), och domarna av den 29 februari 1996 i målen kommissionen mot rådet (C-122/94, REG s. I-881, punkt 29) och Belgien mot kommissionen (C-56/93, REG s. I-723, punkt 86).

17 Se den rättspraxis som nämns nedan (fotnot 17—21).

18 Ovannämnda dom i målet Italien mot kommissionen (fotnot 6), punkt 34.

19 Dom av den 15 juni 1993, Matra mot kommissionen (C-225/91, Ree. s. I-3203, punkt 25). Se även den ovan nämnda nyligen avkunnade domen i milet Belgien mot kommissionen (fotnot 15), punkt 11.

20 Dom av den 11 juli 1985, Rcmia m. fl. mot kommissionen (42/84, Rec. s. 2545, punkt 34), och av den 17 november 1987, BAT och Reynolds mot kommissionen (142/84 och 156/84, Ree. s. 4487, punkt 62).

21 Domarna av den 7 maj 1987 i milen Toyo mot rådet (240/84, Ree. s. 1809, punkt 19) och Nachi Fujikoshi mot rådet (255/84, Rec. s. 1861, punkt 21). Se även dom av den 10 mars 1992, Ricoh mot rådet (C-174/87, Ree. s. I-1335, punkt 68).

22 Dom av den 29 oktober 1980, Roquette Frères mot rådet (138/79, Rec. s. 3333, punkt 25). Se även dom av den 22 januari 1976, Balkan-Import-Export (55/75, Rec. s. 19), av den 12 juli 1979, Italien mot rådet (166/78, Rec. s. 2575, punkt 14), samt ovannämnda dom i målet Belgien mot kommissionen (fotnot 18), punkterna 18 och 19. Beträffande personalmål se domstolens dom av den 5 december 1963, Leroy (32/62 och 16/63, Ree. s. 399), och av den 23 oktober 1986, Vaysse mot kommissionen (26/85, Ree. s. 3131), samt förstainstansrättens dom av den 18 februari 1993, Mc Avoy mot parlamentet (T-45/91, Ree. s. H-83).

23 Ovannämnda dom i målet Belgien mot kommissionen (fotnot 3) (målet gällde den belgiska statens delaktighet i ökningen av ett företags aktiekapital). Se även ovannämnda dom i målet Intcrmiils mot kommissionen (fotnot 8).

24 Sc ovan punkt 15—20.

25 Ovannämnda dom i målet Matra (fotnot 18), punkt 23.

26 Se § 133 BGB: Bei der Auslegung einer Willenserklärung ist der wirkliche Wille zu erforschen und nicht an dem buchstäblichen Sinne der Ausdrucks zu haften. (Vid tolkningen av en viljeförklaring skall den verkliga viljan eftcrforskas. Den bokstavliga betydelsen av texten skall inte vara avgörande).

27 Se Lake, R.-B.: Letters of intent: a comparative examination under English, US, French and West German law, The George Washington Journal of International Law and Economia, 1983-84 (dcl 18), s. 331 f. och speciellt s. 345, och Lake R.-B./Dractta, U.: Letters of intent and other precontracted documents. Comparative Analysis and Forms, Buttcrworths, 1994, 2 uppl., s. 5, 6 och 83.

28 Ibidem.

29 I protokollet används uttryckctavscs(ist beabsichtigt) och inte uttryckctövercnskommcs(ist vereinbart).

30 Se punkt 29 i generaladvokaten Fenncllys förslag till avgörande i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen, i vilket den i fotnot 15 nämnda domen avkunnades.

31 Punkt 15 i domen (ovan fotnot 21).

32 Punkt 28 i domen (ovan fotnot 18).

33 Dom iv den 12 juli 1990. CdF Chimie Azf och SCGP mot kommissionen (C-169/84, Ree. s. I-3083, punkt 28 och följande punkter).

34 Domen i målet CdF Chimie Azf och SCGP (ovan fotnot 32), punkt 28.

35 Domen i målet CdF Chimic Azf och SCGP (ovan lotnot 32), punkterna 31 och 32.

36 Dom av den 31 mars 1993, Ahlström Osakeyhtiö m. fl. mot kommissionen (C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85 och C-125/85—C-129/85, Rcc. s. I-1307).

37 Punkt 14 (ovan fotnot 3). Se även domen samma dag, Belgien mot kommissionen (40/85, Ree. s. 2321, punkt 13).

38 C-305/89 (Ree. s. I-1603) Se ovan fotnot 6 och mål Italien mot kommissionen.

39 Punkt 19 (ovan fotnot 37).

40 Mål C-305/89 (ovan fotnot 37), punkt 20.

41 Mål C-303/88 (ovan fotnot 6), punkt 22.

42 Generaladvokaten W. Van Gcrven föreslog i punkt 12 i sitt förslag rill avgörande i mål C-305/89, som nämnts ovan i fotnot 37, kriteriet förnuftig investerare i stället för privat investerare.

43 Se Gavalda, C./Parlcani, G., Droit des affaires de l'Unum Européenne, Piris, Litec, 1995, s. 330 (nr 717) och Bellamy iL Child, Common Market Law of Competition, 4 uppl., 1993, s. 911, nr 18-004.

44 Se dom av den 2 juli 1974, Italien mot kommissionen (173/73, Rec. s. 709), och av den 17 september 1980, Philip Morris mot kommissionen (730/79, Ree. s. 2671).

45 Punkt 11 i ovannämnda dom (fotnot 43).

46 Dom av den 11 november 1987, Frankrike mot kommissionen (259/85, Ree. s. 4393, punkt 24).

47 Frankrike mot kommissionen (102/87, Rec. s. 4067, punkt 19).

48 Dom av den 21 mars 1990, Belgien mot kommissionen (C-142/87, Rec. s. I-959, punkt 35).

49 Nämnt ovan i fotnot 43.

50 Domen i målet Philip Morris (ovan fotnot 43), punkt 11.

51 Domen i målet Belgien mot kommissionen (ovan fotnot 47), punkt 43.

52 Domen i målet Italien mot kommissionen (ovan fotnot 6), punkt 27.

53 Se även punkt 19 i generaladvokaten Van Gervcns förslag till avgörande föredraget den 11 oktober 1990 i ovannämnda mâl C-303/88 (ovan fotnot 6).

54 Se Biancarelli, J.: Le contrôle dc la Cour de Justice des Communautés européennes en matière d'aides publiques, L'actualité juridique-Droit administratif, 1993, s. 412 och speciellt s. 422. Blumann, C: Régime des aides d'Etat: jurisprudence récente de la Cour de Jusùcc, 1989-1992, Revue du Marché Commun et de l'Union Européenne, nr 361, 1992, s. 726.

55 Punkt 38 i domen (ovan fotnot 8).

56 Sc malet Nederländerna och Leeuwarder Papicrwarenfabrick mot kommissionen (296/82 och 318/82, Ree. s. 809).

57 Punkt 23 (ovan fotnot 55).

58 Punkt 24, (ovan fotnot 55).

59 Se även dom av den 8 mars 1988, Exécutif regional wallon och S. A. Glavcrbel mot kommissionen (62/87 och 72/87, Rec. s. 1573, punkt 18).

60 Rådets direktiv 90/684/EEG, EGT nr L 380, s. 27.

61 Sc i fotnot 43 nämnda dom i milet Philip Morris, punkt 24, i fotnot 7 nämnda dom i mälet Frankrike mot kommissionen, punkt 49, och i fotnot 6 nämnda dom i målet Italien mot Kommissionen, punkt 34.

62 Dom av den 5 oktober 1994, Tyskland mot kommissionen (C-400/92, Ree. s. I-4701, punkt 15).

63 Rådets direktiv 87/167/EEG av den 26 januari 1987 om stöd till varvsindustrin (EGT nr L 69, s. 55).

64 Kommissionens meddelande i mål C-18/89 (tidigare NN 121/87-63/89), som offentliggjordes i EGT nr C 45, 1991, s. 3.

65 Se dom av den 26 november 1981, Michel mot parlamentet (195/80, Rec. s. 2861, punkt 22) samt av den 9 december 1993, parlamentet mot Volger (C-115/92 P, Rec. s. I-6549, punkt 23). Se slutligen dom av den 8 mars 1988, Sergio m. fl. mot kommissionen (64/86, 71/86, 72/86, 73/86 och 78/86, Ree. s. 1399), enlist vilken (punkt 52)”förklaringar som ges under det muntliga förfarandet, i undantagsfall, kan föranleda att en grund avseende otillräcklig motivering blir utan föremål, sä att en ogiltigförklaring av beslutet i fråga inte längre är motiverad (min kursivering).

66 Amtsblatt der Freien Hansestadt Bremen, nr 35, av den 15 juni 1992, s. 279.

67 Dom av den 5 oktober 1994, Italien mot kommissionen (C-47/91, Rcc. s. I-4635, punkt 24—26).

68 Se ovan punkt 15— 20.

69 Se ovan punkt 4.

70 I denna artikel föreskrivs följandc:Die Bürgschaften werden grundsätzlich gegenüber Kreditinstituten im Sinne von § 1 des Gesetzes über das Kreditwesen als Ausfallbürgschaften übcrnommcn.(Borgcn i förhållande till kreditinstitut i den mening som avses i § 1 i lagen om kreditväsendet ingás i princip sasom enkel borgen.)

71 Se den tyska regeringens relevanta argumentation i frågan, punkt 23 och följande.

72 Se i fotnot 46 nämnda dom i målet Frankrike mot kommissionen, punkt 15, och i fotnot 7 nämnda dom i målet Frankrike mot kommissionen, punkt 36.

73 Se Staudingcr/Horn, N. {Kommentar zum BGB), S 771 punkt 11.

74 Sc JS 771 och 773 avsnitt 1 Nr 1 BGB.

75 Sc Staudingcr/Horn, N., S 773, punkt 2, samt Fikentschcr, W., Scbulärecht, 8 uppi., 1992, punkterna 1004 och 1006.

76 Se ovan fotnot 72 och följande fotnoter.

77 Dom av den 21 november 1991, Federation nationale du commerce extérieur (C-354/90, Rec. s. I-5505, punkt 9). Sc även dom av den 22 mars 1977, Stcinikc och Wcinlig (78/76, Ree. s. 595, punkt 9).

78 I fotnot 7 nämnda dom i målet Frankrike mot kommissionen.

79 I fotnot 47 nämnda dom i målet Belgien mot kommissionen.

80 I fotnot 76 nämnda dom i målet Federation nationale du commerce extérieur.

81 Punkt 9 (ovan fotnot 76).

82 Dom av den 11 december 1973 (120/73, Ree. s. 1471, punkt 8). Se även domar av samma dag i milen Nordsee, Deutsche Hochseefischerei GmbH (122/73, Ree. s. 1511), Markmann (121/73, Rec. s. 1495) och Lohrcy (141/73, Rec. s. 1527).

83 Se ovan fotnot 76, punkt 12.

84 Dom av den 24 februari 1987 (310/85, Ree. s. 901, punkt 24).

85 Dom av den 9 oktober 1984 (91/83 och 127/83, Ree. s. 3452, punkt 20).

86 Nämnd i fotnot 47.

87 Se bland annat i fotnot 83 nämnda dom i målet Dcufil mot kommissionen och dom av den 20 september 1990, kommissionen mot Tyskland (C-5/89, Ree. s. I-3437).

88 Se i fotnot 86 nämnda dom i målet kommissionen mot Tyskland, punkt 17. Se även dom av den 14 september 1994, Spanien mot kommissionen (C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Rec. s. I-4103, punkt 76).

89 Se förslag till avgörande av generaladvokat Lenz i målet kommissionen mot Belgien, i vilket dom avkunnades den 15 januari 1986 (52/84, Ree. s. 89).

90 Se i fotnot 86 nämnda dom i målet kommissionen mot Tyskland, punkt 14.

91 Dom av den 2 februari 1989 (94/87, Ree. s. 175).

92 EGT nr C 318, 1983, s. 3.

93 Se ovan punkt 12.

94 Rådets indra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT nr L 26, 1977, s. 1).

95 Se i fotnot 47 nämnda dom i målet Belgien mot kommissionen, punkt 63. Se även den i fotnot 87 nämnda domen i målet Spanien mot kommissionen, punkt 80.

96 Enligt rättspraxis skall en medlemsstat i alla andra fall där den möter svårigheter att följa ett sådant beslut underställa dessa problem kommissionens bedömning och föreslå lämpliga ändringar av beslutet. I ett sådant fall är kommissionen och medlemsstaten i fråga — enligt regeln att medlemsstaterna och gemenskapernas institutioner är ömsesidigt förpliktade att samarbeta lojalt, vilken ligger till grund för artikel 5 i fördraget —skyldiga att samarbeta för att överkomma svårigheterna och fullt ut följa fördragets bestämmelser, särskÜt dem som rör stöd. Se i fotnot 90 nämnda dom av den 2 februari 1989, kommissionen mot Tyskland (94/87, Ree. s. 175), punkt 9. Se även i fotnot 88 nämnda dom i målet kommissionen mot Belgien, punkt 16, i fotnot 6 nämnda dom i målet Italien mot kommissionen, punkt 56 och följande nunktcr, och, ur senare rättspraxis, dom av den 23 februari 1995, kommissionen mot Italien (C-349/93, Ree. s. I-343), punkt 12, av den 4 april 1995, kommissionen mot Italien (C-348/93, Ree. s. I-673), punkterna 16 och 17, och dom samma dag, kommissionen mot Italien (C-350/93, Ree. s. I-699), punkterna 15 och 16.

97 Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i det i fotnot 88 nämnda målet kommissionen mot Belgien.

98 Nämnd i fotnot 43.

99 Se i fotnot 87 nämnda dom i milet Spanien mot kommissionen, punkt 78.

100 Punkt 66. Se även ovannämnda domar i milen Dcurtl mot kommissionen, punkt 24, och Spanien mot kommissionen, punkt 75 (fotnot 83 respektíve 87), samt även de tvi ovan nämnda domarna av den 4 april 1995 i milen kommissionen mot Italien, C-348/93, punkt 26. och C-350/93, punkt 21 (fotnot 95). Se även ovannämnda dom i milet Frankrike mot kommissionen, punkt 59 och följande punkter (fotnot 7).

101 Ett stöds lagenlighet och dess förenlighet med den gemensamma marknaden utgör två skilda frågor. Följaktligen kan det i samma beslut anses att ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden och ställas krav på återbetalning. Det verkar inte ha funnits fall där kommissionen har krävt återbetalning av ett stöd som med omedelbar verkan (ex nunc) har ansetts som förenligt med den gemensamma marknaden. Generaladvokat Tesauro ansåg i sitt förslag till avgörande i det i fotnot 47 nämnda målet Belgien mot kommissionen, 142/87, att denna ståndpunkt var ”överdrivet försiktig ... eftersom en mera handfast praxis skulle göra det klarare att stöd som beviljats i strid med genomförandeförbudet i artikel 93.3 är osäkra. (Rec. 1990, s. 979, punkt 12).

102 Nämnd i fotnot 84.

103 Den särskilt allvarliga karaktären av denna överträdelse har föranlett domstolen att — i förbigående, men uttryckligen — tillerkänna kommissionen befogenhet att vid behov omedelbart vidta tillfälliga åtgärder (dom av den 12 juli 1973, kommissionen mot Tyskland, 70/72, Ree. s. 813, punkt 20).

104 Se i fotnot 95 nämnda domar i målen kommissionen mot Italien, C-348/93, punkt 27, och kommissionen mot Italien, C-350/93, punkt 22.

105 Se i fotnot 87 nämnda dom i målet Spanien mot kommissionen, punkt 78.

106 Se i fotnot 102 nämnda dom av den 12 juli 1973 i målet kommissionen mot Tyskland, punkt 20.

107 Se i fotnot 102 nämnda dom i målet kommissionen mot Tyskland, punkterna 11 och 13.

108 Se i fotnot 99 nämnda domar.

109 Se i fotnot 95 nämnda domar av den 4 april 1995 i målen C-348/93, punkt 27, och C-350/93, punkt 22.