Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 3 oktober 1996

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 370, s. 1.

3 EGT L 370, s. 8.

4 Moniteur belge av den 13 augusti 1985.

5 Moniteur belge av den 20 juli 1989.

6 Dom av den 8 oktober 1980 i mil C-810/79, Überschär (Rec. 1980, s. 2747, punkt 16).

7 Dom av den 10 december 1991 i mål C-179/90, Merci Convenzionali Porto di Genova (Rec. 1991, s. I-5889, punkt 11).

8 Dom av den 20 oktober 1993 i förenade målen C-92/92 och C-326/92, (Rec. 1993, s. I-5145)

9 Dom av den 2 februari 1989 i mål C-186/87, Cowan (Rec. 1989, s. 195, punkt 19).

10 Dom av den 29 oktober 1980 i mål C-22/80, Boussac (Rec. 1980, s. 3427, punkt 9) och dom av den 8 maj 1990 i mil C175/88, Biehl (Rec. 1990, s. I-1779, punkt 13).

11 Dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225, punkterna 28 och 29).

12 Dom av den 10 februari 1994 i mål C-398/92, Mund & Fester (Rec. 1994, s. I-467, punkt 17). Se också i det avseendet att diskrimineringsförbudet i artikel 40.3 i fördraget eftersom det är en specificering av den allmänna likabehandlingsprincipen inte hindrar att analoga situationer behandlas på annat sätt om en sådan behandling är objektivt berättigad, dom av den 8 juni 1989 i mål C-167/88, Association générale des producteurs de blé et autres céréales (Rec. 1989, s. 1653, punkt 23); avslutningen på detta uttalande var att skillnaden i behandling som föreskrivs i förordningarna varom är fråga utgör inte någon diskriminering mellan producenter (...) eller grundad på nationaliteten i enlighet med artikel 7 i fördraget (punkt 33).

13 Se till exempel dom av den 13 december 1984 i mil C-251/83, Haug-Adrion (Rec. 1984, s. 4277, punkt 14— 16).

14 Jag vill med avseende härpå även erinra om resolution 85/C 348/01 från rådet och representanterna för medlemsstaternas regeringar, som församlats i rådet den 20 december 1985, avsedd att förbättra tillämpningen av de sociala förordningarna inom vägtransportsektorn; (EGT C 348, 1985, s.1). Bland de åtgärder som borde ha vidtagits finns också (punkt 2 b) — och det är ingen slump — att anta effektiva medel för att väcka talan mot förare som inte har hemvist eller fast uppehållsort, som begår en överträdelse på territoriet i en medlemsstat och att inkassera betalning av böterna som ådömts dessa förare inom ramen för gällande internationell och nationell rätt.

15 Redan nämnd (fotnot 11) dom av den 10 februari 1994, C-398/92.

16 Samma dom, punkt 19. I doktrinen saknas inte ståndpunkten att påståendet förefaller vara frukten av en viss angélisme [längtan efter befrielse från världsliga behov] hos domstolen beträffande den påstådda likheten hos situationer mellan personer med hemvist eller fast uppehållsort och dem som inte har det i de fall Brysselkonventionen är tilllämplig: Bischoff, i Journal du droit international 1994, s. 538. Den rättspraxis som har fastlagts i målet Mund & Fester har använts korrekt i Storbritannien av Court of Appeal (Civil Division, dom av den 20 december 1995, Fitzgerald mot Williams och O'Regan mot Williams i Weekly Law Report, 1996, vol. II, s. 447) för att inte göra det nödvändigt att tvinga en kärande bosatt i Irland att ställa säkerhet för rättegångskostnader, detta eftersom Brysselkonvcnrionen var tillämplig. Det gjordes emellertid förbehåll för att det skulle företes övertygande bevisning beträffande svårigheten med att verkställa domarna.

17 I detta hänseende bör framhållas att de tre konventioner som sökandena hänvisat till i sina yttranden, som belgiska regeringen anfört med argument som inte har motsagts, inte kan åberopas i förevarande mål: de två första (Brysselkonventionen av den 17 januari 1958 och Strasbourgkonventionen av den 20 april 1959) därför att de är tillämpliga endast vid begäran om utvisning för vilken det inte finns förutsättningar i detta fall, och den tredje (Europeiska konventionen för motverkande av trafikbrott, undertecknad i Strasbourg den 30 november 1994) eftersom den inte ratificerats av vare sig Belgien eller Tyskland.

18 Dom av den 1 juli 1993 i mål C-20/92 (Rec. 1993, s. I-3777).

19 Dom av den 26 september 1996 i mål C-43/95 (Rec. 1996, s. I-4661).

20 Visserligen syftade ställandet av säkerhet för rättegångskostnader i målet Data Delecta till att garantera uppbörden av de rättegångskostnader som motparten åsamkats, medan i detta mål säkerheten som föreskrivits av den belgiska lagstiftaren tjänar till att tillförsäkra betalning från den överträdare som inte är bosatt i landet inte bara av statens kostnader för att bedriva rättegång mot honom, utan även, och framför allt, av böterna han är skyldig att betala på grund av begångna överträdelser. Detta faktum är emellertid inte avgörande.

21 Se punkt 17 i förslaget till dom.

22 Dom av den 15 maj 1986 i mål C-222/84, Johnston (Rec. 1986, s. 1651, punkt 38) och dom av den 25 februari 1988 i mâl C-299/86, Drexl (Rec. 1988, s. 1213, punkt 18).

23 Domstolen står fast vid sin åsikt att de påföljder som är föreskrivna i medlemsstaterna för överträdelse av gemenskapsförpliktelser måste vara effektiva och avskräckande men får inte vara oproportionerliga. Se i detta avseende, bland de nyare avgörandena, dom av den 29 februari 1996 i mål C-193/94, Skanavi (REG 1996, s. I-929, punkt 36) och, särskilt angående ett fall som är analogt med förevarande fall, dom av den 2 oktober 1991 i mål C-7/90, Vandevenne (Rec. 1991, s. I-4371, punkt 11).

24 Dom av den 15 maj 1986 i mâl C-222/84, Johnston, nämnd ovan i fotnot 21, punkt 18.