Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 13 november 1997

1 Originalspråk: grekiska.

2 Dom i mål T-109/94, Windpark Groothusen mot kommissionen (REG 1995, s. II-3007).

3 EGT L 185, s. 1.

4 EGT C 179, s. 14.

5 Bestämningen av prioriteringarna för infordran av anbud upprättades sålunda enligt det så kallade styrkommittéför-farandet i överensstämmelse med artikel 9.2 jämförd med artikel 10.1 i Thermie-förordningen.

6 EGT C 200, s. 4.

7 Såsom denna rättighet fastslås i artikel F punkt 2 i Fördraget om den Europeiska unionen, i artikel 6 i den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter och artikel 173 fjärde stycket i fördraget. Dessutom åberopar klaganden beslut av den 29 januari 1997 i mål C-393/96 P (R), Antonissen (REG 1997, s. I-441), punkt 36 och dom av den 22 april 1997 i mål C-395/95 P, Geotronics mot kommissionen (REG 1997, s. I-2271).

8 Det kan anmärkas att den ursprungliga distinktionen gjordes av klaganden själv, vilket följer av punkt 17 i den överklagade domen: I ansökan framställde sökanden endast yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 13 januari 1994. I sin replik uppgav emellertid sökanden att det skulle anses att dess talan även var riktad mot tidigare beslut av kommissionen, bland annat beslutet av den 19 juli 1993, i den mån som sökandens anmärkningar avser dessa.

9 Se i detta sammanhang även dom av den 1 oktober 1991 i mil C-283/90 P, Vidrányi mot kommissionen (REG 1991, s. I-4339), punkt 12, av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m. fl. (REG 1994, s. I-1981), punkt 66, beslut av den 17 september 1996 i mål C-19/95 P, San Marco mot kommissionen (REG 1996, s. I-4435), punkt 40, och av den 16 september 1997, Koelman mot kommissionen i mål C-59/96 P (REG 1997, s. I-4809), punkt 31.

10 Förstainstansrätten angav i detta sammanhang följande (punkt 27): Sökanden blev upplyst om att det fanns ett beslut om vilka projekt som skulle få finansiellt stöd för år 1993 i augusti 1993, när den fick kommissionens skrivelse daterad den 5 augusti 1993. Efter en muntlig fråga från förstainstansrätten vitsordade sökanden att den vid den tiden varken begärde att få hela beslutstexten eller några individuella förklaringar, framför allt eftersom den, felaktigt, bedömde sina utsikter som goda. Sökanden förklarade också vid sammanträdet att den inte förstod att skrivelsen av den 5 augusti kunde jämställas med ett avslag, eftersom kommissionen hade upplyst den om att dess projekt fanns upptaget på en kompletterande lista. Tvärtom trodde sökanden att ett eventuellt stöd inte var uteslutet. Kommissionen å sin sida bekräftade vid sammanträdet att den skulle ha givit individuella förklaringar till sökanden om denna hade begärt det uttryckligen.

11 Se exempelvis dom av den 24 oktober 1996 i mål C-73/95 P, Viho mot kommissionen (REG 1996, s. I-5457), punkterna 25 och 26, samt beslut av den 26 april 1993 i mål C-244/92 P, Kupka-Floridi mot OKE (REG 1993, s. I-2041), punkt 7—11, beslut av den 26 september 1994 i målC-26/94 P, X mot kommissionen (REG 1994, s. I-4379), punkt 10— 13, och dom av den 16 september 1997, Koelman mot kommissionen (ovan fotnot 8), punkt 52.

12 I anslutning till detta åberopas också dom av den 9 januari 1997 i mål C-143/95 P, kommissionen mot Socurte m. fl. (REG 1997, s. I-1). Likaså åberopas dom av den 12 november 1996 i mål C-84/94, Förenade kungariket mot rådet (REG 1996, s. I-5755), punkt 19, i vilken domstolen upprepade en i sin fasta rättspraxis vedertagen ståndpunkt, enligt vilken enbart rådets praxis (enligt klaganden följaktligen också kommissionens) inte kan utgöra grund för att avvika från bestämmelser i fördraget och följaktligen inte kan ge upphov till bindande prejudikat för gemenskapsinstitutionerna i fråga om vilken rättslig grund som är den korrekta.

13 Se bland annat dom av den 6 december 1990 i mål C-180/88, Wirtschaftsvereinigung Eisen- und Stahlindustrie mot kommissionen (REG 1990, s. I-4413), punkt 22, av den 6 juli 1988 i mål 236/86, Dillinger Hüttenwerke (REG 1988, s. 3761), punkt 14, och av den 9 januari 1997, kommissionen mot Socurte m. fl. (ovan fotnot 11), punkt 31, samt punkt 30 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i mål C-309/95, kommissionen mot rådet, (REG 1998, s. I-655).

14 Se exempelvis dom av den 6 december 1990 i målet Wirtschaftsvcrcinigung Eisen- und Stahlindustrie mot kommissionen (ovan fotnot 12), punkt 22— 24, och dom av den 6 juli 1988 i målet Dillingcr Hüttenwerke (ovan fotnot 12), punkt 14, och domstolens beslut av den 5 mars 1993 i mål C-102/92, Ferriere Acciaierie Sarde mot kommissionen (REG 1993, s. I-801), punkt 18.

15 Se punkt 27 i den överklagade domen, återgiven i fotnot 9.

16 Meddelande omnämnt i fotnot 5.

17 Punkt 8 i den överklagade domen.

18 Såsom förstainstansrätten omnämnt (punkterna 3 och 48), och som svaranden anfört, disponerade kommissionens tjänstemän över en skrift som innehöll detaljerna för det förfarande som skulle följas vid ingivandet av projekt och med upplysningar om villkoren för att beviljas stöd, urvalskriterierna och andra relevanta upplysningar, i vilken det angavs att de berörda inte fick börja ge ut pengar innan kommissionen hade fattat beslut om givande av finansiellt stöd.

19 Nämnda dokument har enligt klaganden referensnummer 0627/96 FR. Utlåtandet som klaganden har hänvisat till nämner följande: a) Efter Thermie-kommitténs positiva utlåtande anslog kommissionen genom beslut av den 19 juli 1993, 129180000 ecu för genomförandet av projekt för främjande av teknologi inom energiområdet, b) enligt kommissionens beslut av den 13 december 1993 anslogs 138000000 ecu till genomförandet av projekt, d) vidare upptogs genom beslut av den 13 december 1993, tre projekt pa reservlistan och tre projekt om vilka medlemsstaterna kommit överens inom ramen för det skriftliga förfarandet i artikel 10.1 i förordning nr 2008/90, för beviljande av finansiellt stöd, i stället för projekt på den ursprungliga listan, vilka lämnades därhän.

20 Vid det offentliga sammanträdet anförde klaganden att sammanlagt 14 projekt hade beviljats bistånd utöver de 137 projekt som inledningsvis beviljades finansiellt stöd i och med beslutet av den 19 juli 1993.

21 I sin replik hänför sig klaganden, uppenbarligen av misstag, till beslutet av den 13 juli 1993.

22 Se exempelvis dom av den 14 juli 1994 i mål C-353/92, Grekland mot rådet (REG 1994, s. I - 3411), punkt 19, av den 13 oktober 1992 i de förenade målen C-63/90 och C-67/90, Portugal och Spanien mot rådet (REG 1992, s. I - 5073), punkt 16, och av den 9 november 1995 i mål C-466/93, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m. fl. (REG 1995, s. I-3799), punkt 16.

23 Dom av den 13 mars 1985 i de förenade målen 296/82 och 318/82, Nederländerna och Leeuwarder Papicrwarcnfabrick mot kommissionen (REG 1985, s. 809), punkt 19.

24 Att utlämna upplysningar med jämförbara uppgifter om andra företag strider eventuellt mot tystnadsplikten enligt artikel 214 i fördraget, se dom av den 24 juni 1986 i mål 53/85, AKZO Chemie mot kommissionen (REG 1986, s. 1965), punkt 26—28, men också den i fotnot 22 nämnda domen av den 13 mars 1985, Nederländerna och Leeuwarder Papicrwarcnfabrick mot kommissionen, punkt 27.

25 När den beslutande myndigheten har ett utrymme för skönsmässig bedömning, blir också motivcringsskyldighetcn strängare än de fall då dess behörighet är klart fastställd, se förslag till avgörande av generaladvokat Maurice Lagrange i mål 66/63 (dom av den 15 juli 1964, Nederländerna mot den Höga Myndigheten för Europeiska kol- och stålgemenskapen, REG 1964, s. 1087).

26 Jag vill erinra om att domstolen bedömt att den administrativa institutionen vid anställning av tjänstemän enligt ett uttaeningsförfarande inte har någon skyldighet att motivera sitt beslut gentemot de sökande som sållats bort, se bland annat dom av den 31 mars 1965 i mål 16/64, Rauch mot kommissionen (REG 1965, s. 179). Likaså ansåg domstolen i dom av den 26 november 1981 i mål 195/80, Michel mot parlamentet (REG 1981, s. 2861), punkt 27, beträffande motiveringen av beslut fattade av en uttagningskommitté i ett prov med många deltagare, att det måste tillåtas att uttagningskommittén i ett första skede endast tillställer sökandena upplysningar om kriterierna och resultatet av urvalet och att den inte ger individuella förklaringar utom till de sökande som uttryckligen begär det. Se exempelvis dom av den 28 februari 1980 i mål 89/79, Bonu mot rådet (REG 1980, s. 553), punkt 6, av den 9 juni 1983 i mål 225/82, Verzyck mot kommissionen (REG 1983, s. 1991), punkterna 16 och 17, och av den 12 juli 1989 i mål 225/87, Belardinclli m. fl. mot domstolen (REG 1989, s. 2353), punkt 7. Se också dom av den 7 februari 1990 i mål C-213/87, Gemeente Amsterdam och VIA mot kommissionen (REG 1990, s. I - 221), där det bedömdes att den kortfattade motiveringen i beslut där kommissionen vägrar ta emot bidrag från den Europeiska Sociala Fonden för yrkesmässiga praktikkurser oundvikligen följer av det datoriserade förfarandet, där kommissionen måste besluta om flera tusen ansökningar om bidrag inom en kort tidsfrist. En mer detaljerad motivering av varje individuellt beslut kunde äventyra det korrekta och rationella beviljandet av finansiellt bistånd från fonden.

27 Förmedlingsprojekt är cnligl artikel 2.2 b i Thermieförordningens projekt som ... syftar till att, med beaktande av ett större tillämpningsområde inom gemenskapen, antingen under andra ekonomiska- eller geografiska förhållanden eller med tekniska förbättringar, marknadsföra nyskapande teknik, förfaranden eller produkter som redan tillämpats en gång, men som på grund av beslående problem, ännu inte kommit in på marknaden.

28 Beträffande specialiserade tillämpningsprojekt (målgruppsindelade projekt) enligt artikel 4 i Thermie-förordningen, föreskrivs följande: När det bedöms vara nödvändigt, och särskilt där ett behov inte är tillfredsställt eller där betydelsefulla tekniska framsteg kunde åstadkommas genom samarbete mellan individer eller företag i åtminstone två medlemsstater, kan ett initiativ tas för att uppmuntra eller koordinera skapandet av särskilda projekt, så kallade målgruppsindelade projekt (min kursivering).

29 EGT C 171, 1993, s. 21.

30 Se exempelvis dom av den 1 juni 1994 i målet kommissionen mot Brazzelli Lualdi m. fl. (ovan fotnot 8), punkt 59, och beslut av den 17 september 1996 i målet San Marco mot kommissionen (ovan fotnot 8), punkt 49.

31 Se exempelvis dom av den 2 mars 1994 i mål C-53/92 P, Hilti mot kommissionen (REG 1994, s. I-667), punkterna 10 och 42, och beslut av den 17 september 1996 i målet San Marco mot kommissionen (ovan fotnot 8), punkt 39, och beslut av den 16 oktober 1997 i mål C-140/96, Dimitriadis mot revisionsrätten (REG 1997, s. I-5635), punkt 26.

32 Meddelande omnämnt i punkt 10.

33 Dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrcstal m. fl. (REG 1996, s. I-5373).

34 Thermie-förordningen anger tydligt att vederbörande förfarande är uteslutande skriftligt (artikel 8 i förordningen).

35 Se också punkt 50 i den överklagade domen.

36 Se dom av den 28 november 1991 i mål C-170/89, BEUC mot kommissionen (REG 1991, s. I-5709), punkterna 21 och 22, där domstolen ansåg att rätten till försvar inom ramen för ett anti- dumpningsförfarandc eller förfarande avseende otillåtet stöd, inte ger rätt till tillgång till ickckonfidentiella dokument i förfarandet, så länge förfarandet inte kan leda till en åtgärd som är skadlig för den som begärt denna tillgång, i detta fall Bureau des unions des consommateurs (BEUC), givet att ingen anklagelse riktats mot denne.

37 I detta fall handlar det inte om ett förfarande som ålägger sökanden ett straff, och det är heller inte ett förfarande som för med sig andra ogynnsamma följder för sökanden, se också dom av den 27 juni 1991 i mål C-49/88, Al-Jubail Fertilizer mot rådet (REG 1991, s. I-3187), punkt 15, beträffande respekten för rätt till försvar ¡nom ramen för ett anti-dumpningsförfarandc och de etablerade gemenskapsinstitutionernas skyldighet att noggrant säkerställa berörda företags rätt till information.

38 Denna fråga är skild från den som berör huruvida förutsättningar föreligger för alt väcka talan mot rättsakten, enligt artikel 173 fjärde stycket i fördraget.

39 Dom i mål T-450/93, Lisrestal m. fl. mot kommissionen (REG 1994, s. II-1177).

40 Se ovan fotnot 32.

41 Punkt 21. Se likaså dom av den 29 juni 1994 i mål C-135/92, Fiscano mot kommissionen (REG 1994, s. I-2885), punkt 39, och av den 12 februari 1992 i de förenade målen C-48/90 och C-66/90, Nederländerna mot kommissionen (REG 1992, s. I-565), punkt 44.

42 Detta ansåg förstainstansrätten i domen i målet Lisrestal m. fl. mot kommissionen (ovan fotnot 38). När denna dom överklagades till domstolen ansåg domstolen (dom av den 24 oktober 1996 i målet kommissionen mot Lisrcstal m. fl. (ovan fotnot 32), punkt 21—38), att förstainstansrätten inte gjort en felaktig rättslig bedömning.

43 Se exempelvis dom av den 12 november 1996, Förenade kungariket mot kommissionen (ovan fotnot 11), punkt 69, och av den 13 juli 1995 i mål C-153/93, parlamentet mot kommissionen (REG 1995, s. I-2019), punkt 31.

44 Se exempelvis dom av den 24 juni 1986 i målet AKZO Chemie mot kommissionen (ovan fotnot 23), punkt 23.