Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 1 juli 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 230, 22 augusti 1983, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13.

3 EGT L 257, 19 oktober 1968, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

4 Dom av den 3 juli 1986 i mål 66/85, Lawric-Blum (REG 1986, s. 2121; svensk specialutgåva, häfte 8), punkt 16.

5 Domen i målet Lawrie-Blum, ovan, samt dom av den 31 maj 1989 i mål 344/87, Bcttray (REG 1989, s. 1621).

6 Se dom av den 21 juni 1988 i mål 39/86, Lair (REG 1988, s. 3161; svensk specialutgåva, häfte 9), samt de ovannämnda domarna i målen Bcttray respektive Lawric-Blum.

7 Dom av den 30 januari 1997 i de förenade målen C-4/95 och C-5/95, Stöber och Piosa Pereira, REG 1997, s. I-511).

8 Dom av den 10 oktober 1996 i de förenade målen C-245/94 och C-312/94, Hoever och Zachow, REG 1996, s. I-4895).

9 Förslag till avgörande av den 2 maj 1996 i målet Hoever och Zachów, ovan (REG 1996, s. I-4898), punkt 87—90.

10 Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT L 56, 4.4.1964, s. 850; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 28).

11 Gemenskapsrätten, sådan den tolkas av domstolen, erkänner betydelsen — exempelvis på området social trygghet — av internationella avtal som ger medborgarna i en viss medlemsstat mer omfattande rättigheter än de som följer av gemenskapsrätten, bland annat av förordning nr 1408/71. Den berörde kan inte frånkännas rättigheter som föreskrivs i mer gynnsamma bestämmelser i sådana internationella avtal (dom av den 7 februari 1991 i mål C-227/89, Rönfeld, REG 1991, s. I - 323, och av den 9 november 1995 i mål C-475/93, Thévenon, REG 1995, s. I - 3813). Detsamma gäller i fråga om den europeiska konventionen om social och medicinsk hjälp som undertecknades i Paris den 11 december 1953, till vilken Tyskland har anslutit sig. Rätten att inte utvisas, sådan den är utformad i konventionen, medför oundvikligen en rätt till bosättning i värdlandet. Den skulle följaktligen gälla som grund för att berättiga att sökanden befinner sig i Tyskland, även för gemenskapsrättsliga ändamål.

12 Dom av den 8 april 1976 i mål 48/75, Royer (REG 1976, s. 497; svensk specialutgåva, häfte 3), punkt 31—33.

13 Dom av den 2 februari 1989 i mål 186/87, Cowan (REG 1989, s, 195; svensk specialutgåva, häfte 10).