Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 19 februari 1998

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 109, s. 8; svensk specialutgåva, område 13, volym 12, s. 154.

3 EGT L 81, s. 75; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 36. I detta förslag till förhandsavgörande avses med direktivet direktiv 83/189 i dess ändrade lydelse enligt direktiv 88/182 om inte annat anges.

4 Jag drar personligen den slutsatsen, genom att läsa dessa bestämmelser i förening, att överträdelse av ovannämnda artikel 30 bestraffas med böter enligt artikel 103.

5 Artikel 8.4 har för övrigt ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 94/10/EG av den 23 mars 1994 (EGT L 100, s. 30; svensk specialutgåva, område 13, volym 26, s. 32) på så sätt att uppgifter som lämnats inte längre skall betraktas som konfidentiella om inte den medlemsstat som gör anmälan uttryckligen begär det. Detta direktiv är emellertid inte tillämpligt i det aktuella målet.

6 Ovan i fotnot 4 nämnda direktiv.

7 Det bör påpekas att sedan ändringar införts genom direktiv 94/10 kan bruksanvisningar hädanefter omfattas av begreppet annat krav, vilket införts för en produkt i syfte att skydda konsumenten och som påverkar dess livscykel efter det att produkten har släppts ut på marknaden (se punkterna 3 och 9 i artikel 1 i direktiv 83/189 i den gällande lydelsen av dessa bestämmelser (efter ändringar och tillägg genom artikel 1 punkt 1 b respektive f i direktiv 94/10). Dessutom finns det krav på bruksanvisningar i olika direktiv på skilda områden, till exempel artikel 3.1 punkt 8 och artikel 10 i rådets direktiv 79/112/EEG av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT L 33 s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130) samt artikel 3.2 i rådets direktiv 92/59/EEG av den 29 juni 1992 om allmän produktsäkerhet (EGT L 228 s. 24; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 169) i den mån det saknas specifika bestämmelser i gemenskapslagstiftning (artikel 1.2 i samma direktiv), etcetera.

8 C-194/94 (REG 1996, s. I-2201).

9 C-13/96 (REG 1997, s. I-1753).

10 Dom av den 1 Juni 1994 i mål C-317/92, kommissionen mot Tyskland (REG 1994, s. I-2039).

11 Dom av den 11 januari 1996 i mål C-273/94, kommissionen mot Nederländerna (REG 1996, s. I-31).

12 Domen i det ovannämnda målet CIA Security International, se ovan fotnot 7.

13 Dom av den 17 september 1996 i mål C-289/94, kommissionen mot Italien (REG 1996, s. I-4405).

14 Domen i målet Bic Benelux (ovan fotnot 8).

15 Domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 9), punkt 26.

16 Domen i målet CIA Security International (ovan fotnot 7), punkt 25.

17 Domen i Bic Benelux (ovan fotnot 8), punkt 19.

18 Med andra ord är skyddet för den fria rörligheten för varor en γένος γενικώτατον (summum genus), det vill säga ett syfte som eftersträvas av en mängd direktiv. Man söker dock efter ειδοποιός διαφορά (differentia specifica), det vill säga direktivets specifika syfte, som kännetecknar det och som skall beaktas främst vid tolkning av vad som inte har reglerats i direktivet samt av otydliga bestämmelser.

19 Jordbruksprodukter nämns också i artikel 1.1 och 1.7, se punkt 41 a och b nedan.

20 Det bör härvid påpekas att direktiv 94/10 senare har vidgat tillämpningsområdet ytterligare genom att till artikel 1.1 (som blir stycke två) tillägga den del av punkt 2 som lyder liksom produktionsmetoder och processer för andra produkter om de påverkar dessa produkters egenskaper. Oavsett dess betydelse avser denna del av meningen, som inte är tillämplig i det aktuella fallet, i vart fall endast produktionsmetoder och processer.

21 Eftersom denna del av meningen inleds med exempelvis bör enligt min mening uppräkningen av egenskaperna i direktivet endast anses vara vägledande och inte uttömmande. Således kan till exempel även en produkts vikt anses vara en teknisk egenskap.

22 Jag antar att detta undantag motiveras av det förhållandet att det i detta fall förutsätts att det är nödvändigt att införa nämnda standard som för övrigt redan är en enhetlig standard.

23 Detta syfte skall anses vara ett mellanliggande syfte mellan, å ena sidan, det direkta syftet som är information till medlemsstaterna och kommissionen, och å andra sidan, syftet att bevara den fria rörligheten för varor. I ingressen till direktiv 94/10 betonas särskilt standardiseringen.

24 Jag anser att det är uppenbart att 30 § i den belgiska lagen, som föreskriver en generell skyldighet för försäljare att informera köpare, inte utgör en teknisk föreskrift i direktivets mening. För övrigt följer en sådan skyldighet av allmänna obligationsrättsliga principer i medlemsstaterna och förekommer i allmänhet i civillagar eller i lagsamlingar som rör försäljning. Därför uppehåller jag mig inte vid denna paragraf.

25 Beträffande den senare möjligheten kan jag till exempel nämna att fram till början av åttiotalet var det accepterade språket i Grekland den rena formen (katharevoussa) vilket var en lärd form som innehöll många ålderdomliga delar av det grekiska språket till skillnad från det språk som vanligen talas (demotiska).

26 Termerna som används för att sammanlänka delarna är på grekiska καθώς και (ordagrant såväl som). På engelska är däremot lydelsen including, på franska y compris, på tyska einschließlich, på italienska comprese, etcetera. Jag sluter mig till att den andra betydelsen, den starkare, är den som är mest korrekt.

27 Det skall förstås så att varje krav utgör en föreskrift tillämplig på produkten.

28 Se till exempel artikel 8 i rådets direktiv 89/108/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om djupfrysta livsmedel (EGT L 40, s. 34; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 49) som i punkt 1 a stadgar en skyldighet att använda ordet djupfryst såsom det uttrycks på de olika gemenskapsspråken. På tyska finns således möjligheten att välja mellan orden tiefgefroren, Tiefkühlkost, tiefgekühlt och gefrostet medan endast ordet quick-frozen (och inte till exempel super-frozen eller deeply-frozen eller något annat liknande ord) tillåts på engelska. I det aktuella fallet innebär åläggandet att använda en bestämd term (samma på alla språken) en teknisk fråga, medan medlemsstaternas val av vilket eller vilka språk som skall användas är en metateknisk fråga.

29 Se punkt 27 ovan.

30 Se mitt förslag till avgörande i mål C-3 85/96, Goerres, punkt 33, som föredras idag.

31 Såsom rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239); direktiv 92/59 etcetera.

32 Se till exempel dom av den 5 april 1979 i mål 148/78, Ratti (REG 1979, s. 1629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 439), punkterna 26 och 27.

33 För ett sådant fall se dom av den 14 juli 1994 i mål C-17/93, Van der Veldt (REG 1994, s. I-3537), punkt 22.

34 För ett fall med ett direktiv som innehåller bestämmelser som går i båda riktningarna se dom av den 12 december 1990 i mål C-241/89, SARPP (REG 1990, s. I-4695), punkt 15.

35 Se mitt förslag till avgörande i mål C-385/96, Goerres, punkt 56, som föredras idag.

36 Se punkterna 59 och 60 nedan.

37 Se bland annat dom av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. I-4871; svensk specialutgåva, volym 13), punkt 25; av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90, C-321/90 och C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, volym 14); av den 15 december 1995 i mal C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 60; beslut av den 21 december 1995 i mål C-307/95, Max Mara (REG 1995, s. I-5083), punkt 9; dom av den 27 november 1997 i mål C-369/95, Somalfruit och Camar (REG 1997, s. I-6619), punkt 41, och andra domar.

38 Se mitt förslag till avgörande i mål C-385/96, Goerres, punkt 28, som föredras idag.

39 Se domen i det ovannämnda målet Van der Veldt, punkterna 23—31.

40 Dom av den 9 augusti 1994 i mål C-51/93, Meyhui (REG 1994, s. I-3879), punkt 13. Man skall komma ihåg att i detta mål handlade det om en gemenskapsbestämmelse där det föreskrevs att vissa uppgifter skulle anges på det eller de språk som talas i det land där varorna har marknadsförts (se mitt förslag till avgörande i målet Goerres, punkt 76). Bedömningen av en sådan åtgärd görs emellertid enligt samma principer vare sig den härrör från en gemenskapsinstitution eller en medlemsstat (se punkt 11 i samma dom).

41 Domen i målet Meyhui (ovan fotnot 39), punkterna 19, 20 och 21.

42 Se mitt förslag till avgörande i domen i målet Goerres, punkt 50.

43 Ibidem, punkt 82.

44 På detta område se punkt 7 i generaladvokaten Van Gervens förslag till avgörande i dom av den 14 juli 1994 i mål C-52/93, kommissionen mot Nederländerna (REG 1994, s. I-3591).

45 Generaladvokat Fennelly talar försiktigt om något av ett tumult för att beskriva den våg av gensvar, bara i Nederländerna, efter konstaterandet att cirka 400 lagregler som kommissionen inte har underrättats om skulle kunna omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 83/189 och följaktligen kunna anses vara utan verkan mot enskilda (se punkt 2 i förslag till avgörande som föredrogs den 12 februari 1998 i målet C-226/97, Lemmens (REG 1998, s. I-3711)).

46 Se ovannämnda förslag till avgörande av generaladvokaten Fennelly enligt vilket endast enskilda som kan motivera ett intresse som är knutet till den fria rörligheten för varor skulle kunna åberopa direktivet (se särskilt punkt 32).

47 Dom av den 9 november 1995 i mål C-426/93, Tyskland mot rådet (REG 1995, s. I-3723), punkt 11.

48 Se förslag till avgörande som föredragits av generaladvokaten Elmer i domen i målet CIA Security International (punkt 56).

49 För detta syfte, se punkt 34 ovan.

50 Se domen i det ovannämnda målet Tyskland mot rådet (ovan fotnot 46), punkt 42.

51 Se de ståndpunkter som försvarades av Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Förenade kungariket i målet CIA Security International (ovan fotnot 7), punkt 39.

52 Se ovan punkt 65.

53 Det bör påpekas att i enlighet med artikel 8.4 skall [a]ll information som lämnas enligt denna artikel... vara konfidentiell (se även fotnot 4 ovan).

54 Se dom av den 13 juli 1989 i mål 380/87, Enichem Base m.fl. (REG 1989, s. 2491), punkt 23. Enligt denna åsikt följer enligt min mening att det faktum att artiklarna 8 och 9 i direktivet stadgar en informell kontroll av nationella åtgärder, en kontroll som i vart fall är av rådgivande karaktär som inte är tvingande, inte särskiljer dessa bestämmelser från de bestämmelser som det var fråga om i domen i målet Enichem Base m.fl.

55 För dessa antaganden, se punkt 42 ovan.

56 Se ovannämnda förslag till avgörande (ovan fotnot 43), punkt 9.