Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 18 maj 1999

1 Originalspråk: italienska.

2 Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgäng till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

3 Enligt brittiska Ministry of Defence kan interoperativitet sammanfattas som en individs förmåga att utföra mer än en uppgift. När det gäller marininfanterister handlar det om förmågan att agera dels som soldat med en särskild kvalifikation (tillexempel som kock), dels till fullo som kommandosoldat (se punkt 2 i begäran om förhandsavgörande).

4 Fri översättning. Den nya lydelsen i section 85 (4) infördes genom Sex Discrimination Act 1975 (Application to the Armed Forces etcetera) Regulations av den 20 december år 1994 (S.I. 1994/3276; nedan kallad SDA Regulations) för att överensstämma med bestämmelserna i direktivet. Innan denna ändring trädde i kraft föll försvarsmakten fullständigt utanför tillämpningsområdet för SDA enligt den tidigare section 85 (4).

5 Se punkt 14 i begäran om förhandsavgörande (fri översättning). Royal Marines utgör, med hänsyn till dess egenskaper, en del av Natos snabba insatsstyrka. Industrial Tribunal nar även informerat om att Royal Marines opererar i små taktiska enheter (fire teams) som är sammansatta av några soldater som arbetar två och två och på det sättet uppnår stor laganda.

6 Se punkt 18 i begäran om förhandsavgörande (fri översättning). För övrigt, alltjämt enligt överste Wilsons ordalag, följer att [d]et huvudsakliga skälet till att interoperativiteten har en sådan grundläggande betydelse för Royal Marines är förenat med dess viktigaste roll, vilken är att utföra landstigningsoperationer. Då brigaden har landstigit på stränderna, eventuellt på en fientlig strand, skall den klara sig själv tills den funnit en punkt att hålla stånd vid och till dess att förstärkningar anländer. Landstigningsstyrkor som kommer från havet har inte tillgång till några bakre linjer vilket armén i allmänhet har och frän vilka de snabbt kan få förstärkningar och förnödenheter. Som en följd härav skall landstigningsstyrkor vara självständiga och lita till sina egna medel. Således skall varje soldat i brigaden vara i stånd att strida, var helst han möter fiender, vilket åter visar prov på interoperativiteten (se punkt 23 i begäran om förhandsavgörande; fri översättning).

7 Skalet till varför varje soldat inom Royal Marines, oberoende av sin specialisering, skall hålla sig i utmärkt fysisk kondition framgår i en rapport kallad Nya principer för anställning av kvinnor i försvaret — Konsekvenser för Royal Marines publicerad den 10 juni 1994 (några veckor innan överste Brook skrev till Angela Maria Sirdar och uppmanade henne att begära förflyttning): ”2 (b) Interoperativitet. Eftersom Royal Marines består av små styrkor, skall alla marinsoldater i krissituationer och vid underbemanning vara i stånd att när som helst tjänstgöra i en kommandotrupp i sin grad och befattning... Proceduren för omplacering av manskapet kräver att upp till 1150 meniga och befäl omgrupperas från sin träningsbas, sin basstyrka och sitt huvudkvarter till kommandoenheter såsom ersättning för förluster i strid vid bemanning för att möta en allvarlig krissituation. Om kvinnor anställs i Royal Marines kan denna interoperativitet inte säkerställas (se punkt 42 i begäran om förhandsavgörande; fri översättning).

8 Se punkt 44 i begäran om förhandsavgörande (fri översättning; dock förekommer understrykningen i originalet). Jag preciserar att, enligt påpekanden från Angela Maria Sirdar vilka inte motsagts av den brittiska regeringen, Royal Marines musikkår, inom vilken kvinnor är tillåtna och för vilken följaktligen regeln om interoperativitet inte är tillämplig, verkar utgöra det enda undantaget vid tidpunkten för rekrytering.

9 Den franska regeringen, i synnerhet, anser att försvaret borde behandlas på samma sätt som de andra funktionerna som traditionellt varit förbehållna staterna, som till exempel rättsväsendet, diplomatin, statsfinanserna och polisen.

10 Dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Marguerite Johnston mot Chief Constable of the Royal Ulster Constabulary (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597).

11 Se punkt 24 i domen.

12 Se punkt 26 i domen (min kursivering).

13 Se dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa mot Enel (REG 1964, s. 1141, och i synnerhet s. 1159; svensk specialutgåva, volym 1, s. 24), min kursivering.

14 Se punkt 27 i domen i målet Johnston.

15 Denna anmärkning gjordes av generaladvokaten Jacobs i det förslag till avgörande som han lämnade i det så kallade Makedonienmålet (punkt 46; beslut om avskrivning av den 19 mars 1996 i mål C-120/94, kommissionen mot Grekland, REG 1996, s. I-1513).

16 Dom av den 4 oktober 1991 i mål C-367/89, Richardt och Les Accessoires Scientifiaues (REG 1991, s. I-4621; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 22, av den 17 oktober 1995 i mål C-70/94, Werner (REG 1995, s. I-3189), punkt 25, av den 17 oktober 1995 i mål C-83/94, Leifer m.fl., (REG 1995, s. I-3231), punkt 26.

17 Vad gäller den franska regeringens påstående att medlemsstaterna har exklusiv kompetens vad gäller de funktioner, såsom polisen, som traditionellt är reserverade för medlemsstaterna, påpekar jag dessutom att domstolen, i linje med domen Johnston, inte tvekade att i dom av den 30 juni 1988 i mål 318/86, kommissionen mot Frankrike (REG 1988, s. 3559) förklara att såväl de aktiva sektionerna av den nationella polisen (trots att den franska regeringen hade understrukit den grundläggande nödvändigheten av bibehållandet av allmän ordning (punkt 21) och behovet av att inte äventyra utövandet av åtgärder för den allmänna säkerheten (punkt 22) som vakterna vid fängelserna (en verksamhet som innebär regelbundna kontakter med internerna) omfattades av tillämpningsområdet för direktivet.

18 Se förklarande not till SDA Regulations (min kursivering). Titeln på lagen (Sex Discrimination Act 1975 (Application to armed Forces etc) Regulations) kan enligt min mening inte vara mer talande. I denna förklaring kan man läsa att texten till den tidigare section 85 (4) [som undantog försvarsmakten från tillämpningsområdet för lagen] nu är borttagen (så lagen är tillämplig på tjänstgöring inom försvarsmakten) (Fri översättning; min kursivering). Jag noterar vidare att det brittiska försvarsministeriet redan år 1991 i High Court hade bekräftat att dess policy som bestod i att avvisa gravida kvinnor från armén stred mot direktivet och därmed erkände direktivets relevans vad avser försvarsmakten (se skriftlig fråga E-2447/94 från Robin Teverson till kommissionen av den 30 november 1994 (EGT C 81,1995, s. 33). Policyn att avskeda gravida kvinnor kunde också bedömas som nödvändig för att inte på något sätt äventyra stridsdugligheten i de förband som Kvinnorna tillhör eftersom kvinnorna är frånvarande under en längre tid och måste ersättas med andra militärer.

19 Ett cirkulär från det nationella försvarsministeriet tillkännager klart och tydligt att lagen av den 4 augusti 1978 (som införlivar direktivet) är tillämplig också pa militärer.

20 rtikel 13.1 i lag nr 213 av den 3 april 1978 om införlivande av direktivet motsvarar artikel 2.2 i själva direktivet och har under flera år tillämpats av försvarsministeriet för placering av kvinnor i kommandotrupper och som stridspiloter. Undantaget har inte använts sedan år 1993, det vill säga sedan kvinnor har tillträde till alla delar av det danska försvaret. Det följer dessutom av en färsk NATO-rapport att kvinnor, med tillämpning av en ny lag antagen den 19 februari 1998, från och med den 1 juni 1998 inte längre är uteslutna från någon verksamhet i det danska försvaret (se Women in the NATO forces — Year-ln-Review 1998, utgiven av the Advisory Office on Women in the NATO Forces, Bryssel, 1998, s. 14—16).

21 Enligt förvaltningsrättslig praxis tillämpas en konstitutionell princip om icke-diskriminering, som i alla avseenden liknar den som föreskrivs i direktivet, på försvarsmakten och polisen. Dessutom har Greklands regeringsrätt vid flera tillfällen hänvisat till direktivet för att ogiltigförklara ett ministeriellt beslut som föreskriver årliga antagningskvoter för kvinnor till militärskolor, (se ΔΕφΑΘ 2470/1991, ΣτΕ 2857/1993, ΣτΕ 1067/1994, ΣτΕ 744/1995 och ΣτΕ 870/1995).

22 Som följd av en process initierad av kommissionen enligt artikel 169 i EG-fördraget (nu artikel 226 EG) (se mål 180/86, kommissionen mot Luxemburg (EGT C 215, s. 3) vilket avskrevs, ändrade Luxemburg de bestämmelser avseende organisationen av försvarsmakten som visade sig stå i strid med direktivet (bland annat togs regeln bort som föreskrev att endast män kunde tjänstgöra som frivilliga).

23 Artikel 5.2 i Wet gelijke behandeling van mannen en vrouwen (lag om likabehandling av män och kvinnor) har samma avrättning som artikel 2.2 i direktivet. Försvarsministeriet har en policy som endast utesluter kvinnor från speciella förband såsom ubåtsförband och marint infanteri (korps mariniers).

24 Även om den inte uttryckligen antogs för att uppfylla kraven i direktivet, föreskriver artikel 6 i lag av den 13 juli 1983 om tjänstemäns ställning ett undantag från principen om likabenandling av män och kvinnor som i alla delar motsvarar det som föreskrivs i artikel 2.2 i direktivet. Undantaget är tillämpligt också på försvarsmakten, och i en förordning av den 29 april 1998 från försvarsministeriet anges de anställningar inom försvarsmakten och i gendarmeriet som kvinnor inte har tillträde till (vad gäller markstyrkorna nämns särskilt anställningar som innebär en möjlighet till direkt och långvarig kontakt med fienden).

25 Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 78).

26 Dom av den 21 maj 1985 i mål 248/83, kommissionen mot Tyskland (REG 1985, s. 1459), punkt 16.

27 Se även dom av den 17 oktober 1995 i mål C-450/93, Kalanke (REG 1995, s. I-3051), angående en trädgårdskulturtekniker som arbetade inom parkförvaltningen i Bremen, av den 30 april 1996 i mål C-13/94, Ρ mot S (REG 1996, s. I-2143), angående en administratör i en skola vilken lydde under den behöriga administrativa myndigheten i området.

28 Se, bland annat, dom av den 15 juni 1978 i mål 149/77, Defrenne mot Sabena (REG 1978, s. 1365; svensk specialutgåva, volym 4, s. 127), punkt 27, av den 20 mars 1984 i de förenade målen 75/82 och 117/82, Razzouk och Beydoun mot kommissionen (REG 1984, s. 1509), punkt 16, och domen i det ovannämnda målet Ρ mot S, punkt 19.

29 Även om, vid tidpunkten för antagandet av direktivet, dess ordalydelse inte var densamma som i dag förefaller artikel 3 i EG, i fördraget, ha behållit den huvudsakliga målsättning som eftersträvas av gemenskapen i dag.

30 29 — Kommissionen för emellertid fram denna åsikt som subsidiär till sin huvudsakliga inställning som går ut på att artikel 2.2 i direktivet, vilken är föremål för de två sista tolkningsfrågorna, är tillämplig i det aktuella fallet. Med sina iakttagelser följer kommissionen i själva verket logiken i skälen till domen Johnston, i vilken domstolen undersökte frågan endast utifrån direktivet, för att sedan förklara att det inte finns anledning att göra en undersökning med utgångspunkt i artikel 224 (punkt 60).

31 Punkt 52 i förslaget till avgörande.

32 Se punkt 5 i förslaget till avgörande.

33 Dom av den 19 december 1968 i mål 13/68, Salgoil mot italienska utrikeshandelsministeriet (REG 1968, s. 661; svensk specialutgåva, volym 1, s. 367), del III.2. På samma sätt gjorde även generaladvokaten Gand bedömningen att artikel 224 i fördraget har en begränsad tillämpning och avser- en särskild situation. Det är en undantagsbestämmelse som skall tolkas strikt och som inte kan åberopas för att förneka rättigheter enligt andra bestämmelser i fördraget (del IV, s. 687 i förslaget till avgörande).

34 Enligt J. Verhoeven förefaller det rimligt, med hänsyn till ordalydelsen och tanken bakom artiklarna 223 och 224 i fördraget, att säga att artikel 223 i fördraget avser allmänna åtgärder som en stat vidtar under normala förhållanden för att trygga sin säkerhet, medan artikel 224 i fördraget hänför sig till särskilda åtgärder som gör sig gällande i en verklig krissituation, som redan har uppkomit (se Commentaire du Traité instituant la CEE, V. Constantinesco, J.-P. Jacqué, R. Kovar och D. Simon, Economica, Paris, 1992, rubriken som behandlar artikel 224 i fördraget, punkt 2). Enligt P.J.G. Kapteyn och P. VerLoren van Tnemaat går åtgärderna som medlemsstaterna kan vidta med hänvisning till artikel 224 i fördraget långt utöver dem som kan vidtas enligt artikel 36 i fördraget, och detta med hänsyn till de särskilda omständigheterna som föreskrivs i den förstnämnda av dessa bestämmelser (se Introduction to the Law of the European Communities, Kluwer och Graham & Trotman, Deventer-London, andra upplagan, 1990, s. 406). Aven i Kommentaren Megret är det fråga om, vad gäller artikel 224 i fördraget, åtgärder nödvändiga vid krissituationer (diverse författare, Le droit de la Communauté économique européenne, Bryssels universitet, 1987, volyme 15, s. 435), medan det förs hänvisningar i Commentario Quadri-Monaco-Tra-ucchi till ensidiga åtgärder av strikt nödvändig varaktighet för att bemöta extraordinära och mycket allvarliga omständigheter (se R. Quadri, R. Monaco, A. Trabucchi, Commentario al Trattato istitutivo della Comunità economica europea, Giuffré, Milano, 1965, volym III, kommentarer i anslutning till artikel 224 i fördraget, s. 1633 och 1634).

35 Se det andra övervägandet i rådets förordning nr 877/82 EEG av den 16 april 1982 om upphörande med importen av alla produkter från Argentina (EGT L 102, s. 1), där det anges att med beaktande av att, till följd av åtgärder redan vidtagna av Förenade kungariket, medlemsstaterna har samrått i enlighet med artikel 224 i fördraget om upprättandet av den Europeiska ekonomiska gemenskapen.

36 Se domarna i de ovannämnda målen Werner, punkt 26, och Leifer m.fl., punkt 27.

37 Se punkt 26 i domen.

38 Punkt 5 i förslaget till avgörande.

39 Denna bestämmelse med rubriken Undantag i nödfall föreskriver i första stycket att alla andra fördragsslutande parter kan, i fall av krig eller i fall av andra faror mot allmänheten som hotar en nations bestånd, vidta åtgärder som avviker från skyldigheterna i konventionen, endast i de fall som situationen kräver det och under förutsättning att dessa åtgärder inte står i motsatsförhållande till de andra skyldigheterna som följer av internationell rätt. Denna bestämmelse är uppenbarligen i alla avseenden mycket lik bestämmelsen i artikel 224 i fördraget: Båda inför ett undantag från allmänna regler (skyddet av de mänskliga rättigheterna respektive av den inre marknaden), dock endast i fall som är helt extraordinära och av en sådan allvarlig natur att det inte passar med några andra lösningar än undantag av detta slag.

40 Enligt generaladvokaten Jacobs, är det klart att räckvidden av den domstolskontroll som utförs med stöd av artikel 225 [av åtgärder vidtagna av en medlemsstat enligt artikel 224 i EG-fördraget] är extremt begränsad också på grund av ämnets art och det saknas rättsliga kriterier med hjälp av vilka sådana frågor [som proportionaliteten i en medlemsstats reaktion som står inför ett hot mot dess vitala intressen] kan bedömas [av domstolen] (punkterna 63 och 65 i förslaget till avgörande i målet Makedonien). EDMR har fastslagit följande: Det ankommer i första hand på varje fördragsslutande stat, ansvarig för nationens existens, att avgöra om denna existens är hotad på grund av ett allmänt nödläge och, om så är fallet, hur långt det är nödvändigt att gå i försöken att komma till rätta med detta nödläge. Genom sin direkta och stadigvarande kontakt med stundens trängande behov, är de nationella myndigheterna i princip i en bättre position än den internationella domaren att bedöma förekomsten av ett sådant nödläge och arten och räckvidden av de avvikelser som är nödvändiga för att avstyra det (dom av den 18 januari 1978, EDMR, serie A, volym 25 (1978), s. 78 och 79; detta stycke citeras av generaladvokaten Jacobs, punkt 55 i förslaget till avgörande i målet Makedonien).

41 Generaladvokaten Gands förslag till avgörande inför dom av den 15 oktober 1969 i mål 15/69, Württembergische Milchverwertung mot Ugliola (REG 1969, s. 363; svensk specialutgåva, volym 1, s. 415), särskilt s. 374, del lll.1.

42 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Makedonien, punkt 47, i vilken han hänvisar till ett totalt sammanbrott av intern säkerhet.

43 Artikel 15.1 i konventionen.

44 Dom av EDMR i det ovannämnda målet Irland mot Förenade kungariket.

45 Beslut enligt artikel 186 i EG-fördraget av den 29 juni 1994 i mal 120/94 R, kommissionen mot Grekland (REG 1994, s. I-3037), punkt 31.

46 Se punkt 69 i beslutet (min kursivering).

47 I det fallet gällde det export från Tyskland av varor med dubbelt användningsområde (produkter som kunde användas för tillverkning av kemiska vapen) till Irak vid den tidpunkt då denna stat var i krig med Iran (på 80-talet), en konflikt under vilken kemiska vapen hade använts (se punkt 57 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Jacobs).

48 Se domen i det ovannämnda målet Leifer m.fl., punkt 29 (min kursivering). Se i samma avseende dom av den 27 oktober 1977 i mål 30/77, Regina mot Bouchereau (REG 1977, s. 1999; svensk specialutgåva, volym 3, s. 459), i vilken följande framgår: För att en nationell myndighet skall kunna hänvisa till begreppet allmän ordning för att berättiga vissa begränsningar av den fria rörligheten för personer som omfattas av gemenskapsrätten måste det, utöver den störning av ordningen i samhället som varje lagöverträdelse innebär, föreligga ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen (punkt 35 i domen; min kursivering). Domstolen har utan tvekan därigenom velat säga att det skall vara möjligt att göra en domstolsprövning, av existensen av själva förutsättningarna för den nationella åtgärd som begränsar en frihet som garanteras av gemenskapsrätten.

49 Se punkt 18 i domen; för sin egen del bekräftade generaladvokaten Darmon att allmän ordning inte kan motivera att man låter bli att göra en domstolsprövning (se punkt 5 i förslaget till avgörande). På samma sätt, men i samband med andra faktiska omständigheter, se dom av den 10 april 1984 i mål 14/83, von Colson och Kamann mot Land Nordrhein-Westfalen (REG 1984, s. 1891; svensk specialutgåva, volym 7, s. 577), punkt 18.

50 Atminstone vissa kvinnor, särskilt vältränade och i utmärkt fysisk kondition, skulle på det fysiska planet kunna klara av det som krävs av soldaterna inom Royal Marines. Argumentet om kvinnors underlägsna fysik i förhållande till män har ingen verklig grund, da det är ett faktum att, inom försvarsmakten i vissa länder, kvinnor antas för en uppgift som tidigare ansetts vara reserverad för män enbart meď hänsyn tilt fysisk styrka (det följer av den NATO-rapport från år 1998 som nämnts ovan i fotnot 19 att kvinnor anställs inom ett av de förband som utför vissa av de svåraste och mest krävande uppgifterna i det kanadensiska försvaret, det vill säga Search and Rescue, s. 12. Hänsyn skall även tas till Belgien, Danmark och Norge, som tillåter kvinnor inom alla förband, däribland, som jag förstår det, de som kan likställas med Royal Marines). Och vad kan sägas om det faktum att kvinnors idrottsresultat i dag i en rad olika grenar är bättre, ofta betydligt bättre, än de rekord som satts av män under tidigare år? I målet kommissionen mot Frankrike, som handlade om de uppgifter inom polisen som kräver användandet av våld eller uppvisandet av förmågan att använda våld, påpekade generaladvokaten Sir Gordon Slynn att, även om i genomsnitt, män är större och starkare än kvinnor, kan detta i sig inte vara tillräckligt [för att anse att] kön kan vara en avgörande omständighet [enligt artikel 2.2 i direktivet] (REG 1998, s. 3571).

51 Likabehandling av män och kvinnor vad avser tillträde till anställning i en reservpolisstyrka, inom vilken Marguerite Johnston tjänstgjorde, påbjöds genom Sex Discrimination (Northern Ireland) Order 1976. Artikel 53.1 i denna lag, ganska lik SDA vad beträffar sitt innehåll och syfte, föreskriver att ingen av dess bestämmelser om förbud mot diskriminering [får] ha den verkan att åtgärder som vidtas i syfte att säkerställa nationell säkerhet eller skydda allmän säkerhet och ordning blir olagliga (punkt 3 i domen). Genom att göra bedömningen att arten av yrkesmässig verksamhet inom polisen inte skulle kunna motivera diskriminering på grund av kön, förkastade domstolen implicit den brittiska regeringens argument enligt vilket skillnaden i fysisk styrka mellan könen ingick i de Kriterier som det skulle tas hänsyn till då det gällde polisstyrkorna i Nordirland (punkt 31 i domen). Generaladvokaten Darmon anförde, alltjämt i fallet Johnston, att det förefaller som att en nationell myndighet inte, i enlighet med gemenskapsrätten, kan neka kvinnor anställning som beväpnade poliser genom att dela Hamlets bedömning att: Frailty thy name is woman (punkt 8 i förslaget till avgörande).

52 Punkt 34 i domen.

53 Se rapporten av den 10 juni 1994 kallad Nya principer för anställning av kvinnor i försvaret — Konsekvenser för Royal Marines (nämnd ovan, fotnot 6). Till detta kommer innehållet i rapporten från februari 1997, kallad Principer för anställning av kvinnor inom Royal Marines, vilken nämns i punkt 24 i Förenade kungarikets yttrande: Integrering av kvinnor i små sammansvetsade enheter vars huvudsakliga uppgift är att uppsöka och döda fienden kan få en negativ inverkan pa moralen och sammanhållningen inom dessa enheter, vilket skulle påverka stridsdugligheten och möjligen våra truppers liv och slutligen den nationella säkerheten” (fri översättning).

54 Se punkt 7 ovan.

55 Man kanske skulle kunna efterfråga samarbete med eller vägledning från de länder vilka i likhet med Belgien, Danmark och Norge (samtliga medlemmar i NATO), inte föreskriver något hinder mot anställning av kvinnor inom försvarsmakten (se NATO-rapporten av år 1998 ovan, punkterna 7, 14 och 31).

56 Domen i det ovannämnda målet Leifer m.fl., punkt 35.

57 Enligt domstolen allvarliga interna störningar, punkt 36 i domen.

58 Se punkt 36 i domen; min kursivering.

59 Se den ovan i fotnot 6 nämnda rapporten.

60 Se punkt 25 i domen; generaladvokaten Sir Gordon Slynn uttalade sig i samma riktning (REG 1988, s. 3570 och 3571); se även dom av den 8 november 1983 i mål 165/82, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1983, s. 3431; svensk specialutgåva, volym 7, s. 341), punkt 16.

61 Polischefer, befälhavare, poliskommissarier, utredare, polismän och vakter (REG 1988, s. 3561 och 3562).

62 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande (REG 1988, s. 3571), vilket förutser domstolens beslut på denna punkt.

63 Punkt 27 i domen (min kursivering).

64 Se punkt 35 och ovan fotnot 59.

65 Dom av den 12 februari 1974 i mål 152/73, Sotgiu mot Deutsche Bundespost (REG 1974, s. 153; svensk specialutgåva, volym 2, s. 219), punkt 4; se även bland annat dom av den 17 december 1980 i mål 149/79, kommissionen mot Belgien (REG 1980, s. 3881; svensk specialutgåva, volym 5, s. 427), punkt 10 och följande punkter, av den 26 maj 1982 i mål 149/79, kommissionen mot Belgien (REG 1982, s. 1845; svensk specialutgåva, volym 6, s. 433), av den 16 juni 1987 i mål 225/85, kommissionen mot Italien (REG 1987, s. 2625; svensk specialutgåva, volym 9, s. 121) och av den 27 november 1991 i mål C-4/91, Bleis (REG 1991, s. I-5627).

66 Den brittiska regeringen vidhöll, med hänvisning till kravet på upprätthållandet av stridsdugligheten, vilket är skälet att utesluta kvinnor från Royal Marines, att en bedömning av det berättigade i detta skäl, och huruvida det faktiskt kan motivera den nämnda principen, skall vara begränsad och hänsyn tas till att de nationella myndigheterna har ett visst handlingsutrymme, under förutsättning att det gäller åtgärder som de anser nödvändiga med hänsyn till en medlemsstats allmänna säkerhet (dom i det ovan i fotnot 35 nämnda målet Leifer m.fl.).

67 Se punkterna 38 och 39 i domen (min kursivering).

68 Punkt 9 i förslaget till avgörande.

69 Även om det är upp till den nationella domstolen, i samband med en begäran om förhandsavgörande, att fastställa [omständigheterna] i det konkreta fallet vilket hänskjutits till den, har domstolen, vars uppgift är att ge den nationella domstolen användbara svar, rätt att ge vägledning, utifrån handlingarna i målet vid den nationella domstolen (...) (dom av den 30 mars 1993 i mål C-328/91, Thomas m.fl. (REG 1993, s. I-1247), punkt 13; min kursivering.

70 Se punkt 39 i domen.

71 Se beskrivningen av omständigheterna i domen (REG 1986, s. 1666).

72 Se punkt 2 b i rapporten Nya principer för anställning av kvinnor i försvaret — Konsekvenser för Royal Marines, ovan fotnot 6; se även slutsatsen i en liknande rapport från år 1997, ovan fotnot 52.

73 Se tredje övervägandet i direktivet (min kursivering).

74 Se utdraget från den militära rapporten av år 1997 som nämns i Förenade kungarikets skriftliga yttrande (se ovan fotnot 52).

75 Se bilaga 4 till nämnda yttrande: Further and better particulars of the amended grounds of resistance, punkt 1 ii.

76 Se dom av den kanadensiska domstolen för mänskliga rättigheter (nedan kallad KDMR) av den 20 februari 1989, TD 3/89, Gauthier m.fl. mot Canadian Armed Forces, bilaga 5 till Angela Maria Sirdars skriftliga yttrande, punkt 6 i domen, särskilt s. 26. Undersökningarna som utförs av den kanadensiska försvarsmakten är kända under namnet SWINTER (Service Women in Non-Traditional Environments and Roles).

77 Se tredje övervägandet i direktivet. Domstolen har också uttalat sig i denna riktning: [artikel 119 (artiklarna 117—120 i fördraget har ersatts av artiklarna 136—143 EG) om lika lön för kvinnor och män utgör en del av gemenskapens sociala mål, vilka inte enbart inskränker sig till en ekonomisk union utan samtidigt strävar efter att säkerställa sociala framsteg genom gemensamma åtgärder och att fortgående förbättra levnads- och arbetsvillkoren för de europeiska folken, vilket framhävs i ingressen till fördraget (dom av den 8 april 1976 i mål 43/75, Defrenne mot Sabena (REG 1976, s. 455; svensk specialutgåva, volym 3, s. 59), punkterna 7-11; min kursivering.

78 Se KDMR, domen Gauthier m.fl. mot CAF, punkt 8.

79 Se KDMR, domen Gauthier m.fl. mot CAF, punkt 10 d.