Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 28 oktober 1999

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 42, 1987, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202.

3 Direktiv 87/102 har ändrats vid två tillfällen genom rådets direktiv 90/88/EEG av den 22 februari 1990 (EGT L 61, s. 14; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 174) och genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/7/EG av den 16 februari 1998 (EGT L 101, s. 17). Om inget annat anges kommer jag att använda termerna direktiv 87/102 eller direktivet som benämning på direktiv 87/102 i dess ändrade lydelse genom de två ovannämnda rättsakterna.

4 BGBl. I, s. 2840.

5 I 1 § andra stycket VerbrKrG definieras ett kreditavtal som ... ett avtal genom vilket en kreditgivare lämnar eller lovar lämna en konsument, mot vederlag, en kredit i form av ett penninglån, betalningsanstånd eller någon annan liknande ekonomisk hjälp.

6 I 7 $ i VerbrKrG föreskrivs följande:1) Den rättshandling genom vilken konsumenten ingår ett kreditavtal får rättsverkan först om konsumenten inte skriftligen har frånträtt detta inom en vecka. 2) Ett meddelande om frånträdelse inom denna tid är tillräckligt för att iaktta tidsfristen. Denna frist börjar löpa först från den tidpunkt då konsumenten erhåller en tydlig skriftlig underrättelse om bestämmelsen i punkt 1, det vill säga dennas rätt att frånträda kreditavtalet. Denna underrättelse skall ha underskrivits av konsumenten och innehålla namnet och adressen på den person till vilken frånträdelsen skall skickas. Om konsumenten inte har underrättats om innehållet i punkt 2 upphör rätten till att frånträda kreditavtalet först när de två parterna slutligen har fullgjort sina förpliktelser, dock senast ett år efter det att konsumenten ingick kreditavtalet.

7 Punkt I.1 i begäran om förhandsavgörande.

8 Punkt I.2 i begäran om förhandsavgörande.

9 I sitt skriftliga yttrande (punkterna 1 och 2) bestred bryggeriet formellt denna sakomständighet. Det gjorde gällande att Andreas Siepert inte hade gjort en muntlig aterkallelse av borgensförklaringen. Det skall i detta sammanhang erinras om att ett förfarande enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) bygger på en tydlig åtskillnad mellan de nationella domstolarnas och EG-domstolens olika funktioner och att det är den nationella domstolen ensam som är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna i målet (se särskilt domstolens dom av den 19 december 1968 i mål 13/68, Salgoil (REG 1968, s. 661, 672; svensk specialutgåva, volym I, s. 367), av den 16 mars 1978 i mål 104/77, Oehlschläger (REG 1978, s. 791), punkt 4, och av den 16 juli 1998 i mål C-235/95, Dumon och Froment (REG 1998, s. I-4531), punkt 25, samt av den 5 oktober 1999 i de förenade målen C-175/98 och C-177/98, Lirussi och Bizzaro (REG 1999, s. I-6881), punkt 37. Domstolen är ensam behörig att meddela förhandsavgöranden angående tolkningen eller giltigheten av en gemenskapsrättslig rättsakt i förhållande till de sakomständigheter som den nationella domstolen framlagt inför den (se särskilt domstolens dom i det ovannämnda målet Oehlschläger, punkt 4, dom av den 2 juni 1994 i mål C-30/93, ACATEL Electronics VertriebsGmbH (REG 1994, s. I-2305), punkt 16, av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phytheron International (REG 1997, s. I-1729), punkt 11). I begäran om förhandsavgörande (punkt I.2) har Landgericht Potsdam emellertid angett att [v]id ett samtal i slutet av juni 1994 meddelade motparten ŁAndreas Siepert] en av sökandens [bryggeriet] anställda att ian över huvud taget inte ville ha något borgensansvar och att han återkallade sin förklaring att ingå borgen. Den hänskjutande domstolen har vidare underkänt en av bryggeriets argument, att Andreas Sieperts muntliga aterkallelse av borgensförklaringen inte är giltig enligt nationell rätt (punkt III.1 i begäran om förhandsavgörande). Jag kan inte — lika litet som domstolen — ifrågasätta dess uppgifter om sakomständigheterna, då ett ifrågasättande skulle innebära ett inkräktande på de nationella domstolarnas befogenheter, vars uppgift är att känna till målet i fråga.

10 Vid tidpunkten när avtalet ingicks mellan bryggeriet och huvudgäldenären, den 8 december 1993, utgjorde växelkursen mellan ecu och DEM 1 ecu för 1,93002 DEM.

11 För denna rättspraxis, som inleddes är 1985, se domstolens dom av den 26 september 1985 i mål 166/84, Thomasdünger (REG 1985, s. 3001), av den 18 oktober 1990 i de förenade målen C-297/88 och C-197/89, Dzodzi (REG 1990, s. I-3763; svensk specialutgåva, volym 10, s. 531), av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bscher (REG 1990, s. I-4003), av den 24 januari 1991 i mål C-384/89, Tomatis och Fulchiron (REG 1991, s. I-127), av den 25 juni 1992 i mål C-88/91, Federconsorzi (REG 1992, s. I-4035), av den 12 november 1992 i mål C-73/89, Fournier (REG 1992, I-5621), av den 28 mars 1995 i mål C-346/93, Kleinwort Benson (REG 1995, s. I-615), av den 17 juli 1997 i mål C-28/95, Leur-Bloem (REG 1997, s. I-4161), av den 17 juli 1997 i mål C-130/95, Giloy (REG 1997, s. I-4291), och av den 3 december 1998 i mål C-247/97, Schoonbroodt (REG 1998, s. I-8095).

12 Domen i det ovannämnda målet Schoonbroodt, punkt 14.

13 Domen i det ovannämnda målet Leur-Bloem, punkt 1 i domslutet.

14 Den rättspraxis som kom till uttryck i domen i målet Dzodzi gav upphov till en livlie debatt. För generaladvokaternas åsikter, se generaladvokaten Mancinis förslag till avgörande i det ovannämnda målet Thomasdünger, generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i de ovannämnda målen Dzodzi och Gmurzynska-Bscher, generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i det ovannämnda målet Kleinwort Benson och generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i de ovannämnda målen Leur-Bloem och Giloy. För debatten i doktrinen, se särskilt Rodière R, Sur les effets directifs du droit (social) communautaire i Revue trimestrielle de droit européen, 1991, s. 565 — 586, Martin D., Du bon usage de l'article 177 du Traité de Rome i Revue de jurisprudence de Liège, Mons et Bruxelles, 1991, s. 189—191, Simon D., kommentar till domarna i de ovannämnda målen Dzodzi och Gmurzynska-Bscher i Journal du droit international, 1991, s. 455—457, och Bravo-Ferrer Delgado M. och La Casta Muñoa N., kommentar till domarna i de ovannämnda målen Dzodzi och Gmurzynska-Bscher i Common Market Law Review, 1992, s. 152—159.

15 Med undantag för domarna i de ovannämnda målen Federconsorzi och Fournier, vilka bör ges en särskild plats i domstolens rättspraxis (se i detta avseende generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i de ovannämnda målen Fournier, punkterna 17— 20, och Leur-Bloem och Giloy, punkt 77).

16 Nämnd ovan.

17 Nämnd ovan.

18 Nämnd ovan.

19 Rådets direktiv av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 1, svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 20).

20 Se i detta avseende det resonemang som generaladvokaten Jacobs har utvecklat i sina förslag till avgörande i de ovannämnda målen Leur-Bloem och Giloy, punkt 80.

21 Domstolens dom av den 17 mars 1998 i mål C-45/96 (REG 1998, s. I-1199).

22 Rådets direktiv av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, s. 31, svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83).

23 Domen i målet Dietzinger, punkterna 17—22.

24 För EG-domstolens tolkningsmetoder, se särskilt Mertens de Wilmars, J., Réflexions sur les méthodes d'interprétation de la Cour de justice des Communautés européennes, Cahiers de droit européen, 1986, s. 5—20, Fennelly, N., Legal interpretation at the European Court of Justice, Fordham international law journal, 1997, s. 656—679 och Murray, J., Observations on the Interpretative Process of the Court of Justice, Community law in practice. Including facets of consumer protection law, 1997, s. 41—61.

25 Se Cornu, G., Vocabulaire juridique, Presses universitaires de France, Paris, 1987, s. 125.

26 Punkt 19 (min kursivering). Generaladvokaten Jacobs angav dock i sitt förslag till avgörande i målet Dietzinger att [m]ot bakgrund av hela artikel 1 [i direktiv 85/577] är det uppenbart att de avtal som omfattas är avtal där en näringsidkare tillhandahåller en konsument varor eller tjänster (punkt 19).

27 Min kursivering.

28 Min kursivering.

29 Min kursivering.

30 Nämligen artiklarna 1.2 a och d, 4.2 c och 8 i direktiv 87/102.

31 Artikel 1.2 c i förslaget till ändring av rådets direktiv omtillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT 1984, C 183, s. 4, min kursivering).

32 Punkt 4.1 i yttrandet.

33 Punkt 6 i yttrandet.

34 Min kursivering.

35 Punkterna 1 vi och 4 ii (min kursivering).

36 Artikel 6.2 a punkt 7, i förslaget till rådets direktiv om tiilnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT 1979, C 80, s. 4, min kursivering).

37 Artikel 6.2 a, punkt 7, i förslaget till ändring av ovannämnda direktiv (min kursivering).

38 Kommissionens rapport av den 11 maj 1995 om tillämpningen av direktiv 87/102 (COM(95) 117 slutlig) och kommissionens rapport av den 24 september 1997 om tillämpningen av direktiv 87/102 — COM(95) 117 slutlig av den 11 maj 1995. Kortfattad redogörelse av invanì ningar och kommentarer (COM(97) 465 slutlig).

39 Den ovannämnda rapporten av den 11 maj 1995, punkt 345 (min kursivering). I den ovannämnda rapporten av den 24 september 1997 har kommissionen förklarat att [e]ftersom borgensmannen ofta åtnjuter ett mindre omfattande rättsligt skydd än långivaren... och eftersom den förstnämnde inte omfattas av direktiv 87/102, har flera medlemsstater infört olika typer av skydd för borgensmän. I rapporten föreslås att vissa av de informationsskyldigheter som föreskrivs i direktivet utvidgas till att omfatta borgensmän (punkt 80, min kursivering).

40 Europaparlamentets resolution av den 11 mars 1997 beträffande kommissionens rapport om tillämpningen av direktiv 87/102 (COM(95)0117 — C4-0185/95) (EGT C 115, s. 27, punkt 16, min kursivering).

41 Direktiv 87/102 syftar även till att uppnå ett annat mål, nämligen inrättandet av en gemensam marknad för konsumentkrediter (femte övervägandet). I detta syfte skall direktivet avskaffa såväl snedvridningarna av konkurrensen mellan kreditgivare inom den gemensamma marknaden (andra övervägandet) samt hindren för den fria rörligheten för sådana varor och tjänster som konsumenter kan skaffa sig på kredit (fjärde övervägandet).

42 Direktiv 87/102 syftar även till att införa vissa krav som skall gälla alla former av kredit (tionde övervägandet).

43 Direktiv 90/88 och direktiv 98/7 ändrade direktiv 87/102 i syfte att införa en enhetlig beräkningsmetod för den effektiva årsräntan inom hela europeiska gemenskapen.

44 Det skall erinras om att i direktiv 87/102 definieras effektiv ränta som konsumentens sammanlagda kreditkostnad, uttryckt i procent per år av den Beviljade krediten och beräknad enligt artikel 1 a (artikel 1.2 e).

45 Se särskilt kommissionens yttrande (punkt 7), Andreas Sieperts yttrande (punkt III.6) och de argument som den franska regeringen utvecklade vid den muntliga förhandlingen.

46 Punkterna 15 och 18 i respektive yttrande.

47 Punkt 9 i respektive yttrande.

48 Se den spanska regeringens yttrande (punkt 8), den franska regeringens yttrande (punkt 4.2), kommissionens yttrande (punkt III.11 och Andreas Sieperts yttrande (punkt III.4).

49 Punkt 18.

50 Domen i målet Dietzinger, punkt 20.

51 Denna tolkning bekräftas av punkt 22 i domen i målet Dietzinger, i vilken domstolen fastslog att [d]et följer emellertid av ordalydelsen i artikel 1 i direktiv [85/577], samt av förhållandet att borgen är en sidoförpliktelse, att den enda form av borgen som omfattas av direktiv [85/577] är en borgensförbindelse som avser ett avtal genom vilket en konsument vid hemförsäljning ingått avtal med en näringsidkare för att från denne erhålla varor eller tjänster.

52 Vad gäller direktiv 85/577 se de argument som generaladvokaten Jacobs utvecklat i sitt förslag till avgörande i målet Dietzinger.

53 Punkt 39.

54 Punkt 43.