Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Saggio föredraget den 18 maj 2000

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 166, s. 77; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 68.

3 Första övervägandet.

4 Första meningen i andra övervägandet.

5 Andra meningen i andra övervägandet.

6 Andra meningen i tredje övervägandet.

7 Fjärde och nionde övervägandet.

8 Tionde övervägandet.

9 Elfte övervägandet.

10 I trettonde övervägandet anges att instituten i fråga bör ägna särskild uppmärksamhet ät transaktioner med sådana tredje länder, vilka i fråga om tvättning av pengar inte tillämpar normer, som är jämförbara med dem som införts av gemenskapen, eller andra likvärdiga normer som lagts fast i internationella fora och som antagits av gemenskapen.

11 EGT 1994, L 1, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 11, s. 37.

12 Ibidem, s. 571; svensk specialutgåva, område 2, volym 11, s. 38.

13 Se meddelande om tidpunkten för ikraftträdande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och av protokollet om anpassning av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT 1994, L 1, s. 606).

14 EGT 1994, L 344, s. 1.

15 EGT 1994, L 241, s. 9.

16 EGT 1994, C 241, s. 21.

17 Strafgesetzbuch (BGBl, nr 60/1974 och senare ändringar). Ändringar av intresse i förevarande mål är 1993 års ändring (BGBl, nr 527/1993), 1996 ars ändring (BGB/, nr 762/1996) och 1998 års ändring (BGBl. nr 153/1998).

18 Bankwesengesetz (BGBl, nr 63/1979 och senare ändringar). Ändringar av intresse i förevarande mål är 1993 års ändring (BGBl, nr 532/1993), 1996 års ändring (BGBl, nr 446/1996) och 1998 års ändring (BGBl. nr 11/1998).

19 Depotgesetz (BGBl, nr 424/1969 och senare ändringar).

20 Kundmachungen der Österreichischen Nationalhank DL 1/91, DL 2/91 och DL 1/99, som den österrikiska regeringen på begäran av domstolen överlämnat den 3 februari 2000.

21 Enligt den österrikiska straffrätten bestraffas häleri enligt 164 S i StGB. Rekvisiten för häleri skiljer sig från rekvisiten för penningtvätt såtillvida att medhjälpsmomentet överväger i fråga om häleri, nämligen medhjälpen till gärningsmannen som begår förmögenhetsbrottet i syfte att dölja eller utnyttja vinsterna från brottet.

22 I den mening som avses i 278a § i StGB.

23 I 165 § i StGB.

24 Se i detta avseende punkterna 8.2.2 och 8.2.3 i det officiella meddelandet (Kundmachung) från Österrikes riksbank DL 2/91, i dess lydelse efter ändring genom officiellt meddelande DL 1/99. Enligt punkterna 2.2.1 och 2.2.2 i det officiella meddelandet DL 1/91 anses som utlänningar. (Ausländer) i huvudsak personer som inte är bosatta i Österrike.

25 Bestämmelser om dessa konton återfinns i 11 § i DG, vari fastställs en rad särskilda skyldigheter för det kreditinstitut hos vilket de öppnas.

26 Se 40 § femte stycket i BWG.

27 32 § femte stycket i BWG. Sparkonton kan för övrigt bindas för viss tid.

28 Punkt 1.4 i repliken. På grund av uppenbart bristande samordning återgavs denna ändting inte i sammanfattningen i slutet av repliken (punkt 4.1.1).

29 Punkt 4.2 i repliken.

30 Se punkt 17 i ansökan i vilken det hänvisas till föreläggandet av den 14 februari 1996 och till det motiverade yttrandet av den 21 februari 1997.

31 I punkt 31 i repliken återges detta påstående utan vidarekommentarer.

32 Se kapitel B.4 i svarsinlagan, vari frågan om retroaktivt införlivande av direktivet behandlas, men tidpunkten för införlivandet emellertid inte ifrågasätts.

33 Dom av den 28 oktober 1999 i mål C-328/96, kommissionen mot Österrike (REG 1999, s. I-7479). Domen avser gemenskapens bestämmelser om offentlig upphandling i samband med anbudsförfarande för tilldelning av uppdrag för arbeten vid ett nytt förvaltnings- och kulturcentrum i Sankt Pölten.

34 Domstolen har i punkt 63 i den ovannämnda domen fastställt följande: Kommissionen har för det första päpekat att Republiken Österrike, sedan den blev medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995, är skyldig att iaktta gemenskapsreglerna, till vilka direktiven om offentlig upphandling hör (min kursivering). Att domstolen, i domskälen (punkterna 74—79). för övrigt inte vidare nämner vid vilken tidpunkt skyldigheten att följa de tillämpliga direktiven inträder, beror enligt min mening endast på att detta förefaller vara utan betydelse för avgörandet av målet, som särskilt avser kontrakt (som) ingicks före den 6 februari 1996 men som den 7 mars 1996 ännu inte hade genomförts, eller som, så långt det var möjligt, skulle ha kunnat hävas (punkt 79), det vill säga verksamhet vars verkan i sin helhet inträder efter Österrikes anslutning till Europeiska unionen. Generaladvokaten Alber föreslog d sin sida, i sitt förslag till avgörande (punkt 59), att frågan om när de gcmcnskapsrättsliga bestämmelserna om offentlig upphandling blev tillämpliga för Republiken Österrike skulle lämnas därhän, eftersom reglerna i vart fall blev tillämpliga för Republiken Österrike genom dess anslutning till Europeiska gemenskapen.

35 Dom av den 15 juni 1999 i mål C-321/97, Andersson och Wåkerås-Andersson (REG 1999, s. I-3551).

36 Dom av den 15 juni 1999 i mål C-140/97, Rechberger m.fl. (REG 1999, s. I-3499).

37 Domen i målet Andersson, punkt 30.

38 Ibidem, punkt 31 (min kursivering).

39 Domen i målet Rechberger, punkt 38.

40 Ibidem, punkt 40. Se även punkt 44, i vilken det uttryckligen taks om Republiken Österrikes skyldighet enligt gemenskapsrätten att genomföra direktivet efter sin anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 1995.

41 Dom av den 26 september 1996 i mål C-43/95, Data Delecta och Forsberg (REG 1996, s. I-4661), och dom av den 2 oktober 1997 i mål C-122/96, Saldanha och MTS (REG 1997, s. I-5325). De två domarna avsäg frågan huruvida den svenska respektive den österrikiska lagstiftningen om skyldighet att ställa säkerhet för rättegångskostnader (cantío iudicatum solvi) är förenlig med artikel 6 i EG-fördraget (nu artikel 12 EG i ändrad lydelse).

42 Domen i målet Saldanha och MTS, punkt 14.

43 1 de två ovannämnda målen framhöll generaladvokat La Pergola att frågor avseende faktiska omständigheter som inträffat före en annan medlemsstats anslutning inte omfattas av det tidsmässiga tillämpningsområdet för EG-fördraget. Se särskilt punkterna 11 och 12 i förslaget till avgörande i målet Saldanha och MTS (REG 1997, s. I-5327).

44 Domstolen har nämligen understrukit att talan... har samband med utövandet av grundläggande friheter som garanteras av gemenskapsrätten (domen i målet Saldanha och MTS, punkt 17).

45 Denna lösning är inte tillfredsställande, dä den inte medger att kommissionen granskar eller, i förekommande fall, att domstolen bedömer sådant uppträdande hos en ny medlemsstat som strider mot gemenskapsrätten — vari EES-avtalet ingår som en väsentlig del — som förekommit under avtalets giltighet men före denna stats anslutning till Europeiska unionen. Det rör sig om en begränsad tidsrymd under vilken en medlemsstat sä att säga ges ett slags immunitet för det förgångna. Visserligen kan olagligt uppträdande under denna tidsrymd teoretiskt beivras av EFTA:s övervakningsmyndighet och dömas av EFTA-domstolen, men denna möilighet är i praktiken utesluten genom de ytterst begränsade bestämmelserna i artikel 5 i avtalet om övergångsbestämmelser för tiden efter vissa EFTA-stateras anslutning till Europeiska unionen.

46 Enligt den princip som kan bärledas ur artikel 92.1 i rättegångsreglerna.

47 Punkt II.1 i svarsinlagan.

48 BGBl, nr 153/1998.

49 Punkt 1.4 i repliken.

50 Fast rättspraxis. Se bland annat dom av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14, s. 213), punkt 13.

51 Dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. 7773), punkt 23.

52 Se bland annat dom av den 17 september 1996 i mål C-289/94, kommissionen mot Italien (REG 1996, s. I-4405), punkt 15.

53 Se exempelvis dom av den 12 oktober 1995 i mil C-257/94, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-3041), punkt 4, och dom av den 14 december 1995 i mål C-17/95, kommissionen mot Frankrike (REG 1995, s. I-4895), punkt 4. I det sistnämnda målet talar generaladvokat La Pergola om delvis återkallelse av talan för att definiera de fall där anmärkningarna begränsas sedan ansökan inlämnats (se fotnot 4 i förslaget till avgörande i mål C-17/95, RUG 1995, s. I-4896).

54 Se dom av den 22 juni 1993 i mål C-243/S9, kommissionen mot Danmark (REG 1993, s. I-3353; svensk specialutgåva, volvni 14, s. 229), punkterna 15 och 19, samt generaladvokat Tesauros förslag till avgörande (REG 1993, s. I-3373), punkt 7. Domstolen fastställde att tillägget av de nya invändningar som kommissionen rest i samband med repliken avseende information från den danska regeringen i dess svarsinlaga inte kunde tas upp till sakprövning. I dom av den 25 april 1996 i mål C-274/93, kommissionen mot Luxemburg (REG 1996, s. I-2019), punkterna 11—13 har domstolen — med enligt min uppfattning överdriven formalism — förklarat att en ansökan om att det skall fastställas att den luxemburgska regeringen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter att införliva bestämmelserna i ett direktiv inte kan tas upp till prövning, eftersom kommissionen efter att ha angivit ett antal bestämmelser som inte införlivats i den luxemburgska lagen sedermera har yrkat att domstolen skall fastställa att Storhertigdömet Luxemburg inte har vidtagit alla de åtgärder som är nödvändiga för att följa direktivet och därigenom ha hindrat den medlemsstat som är svarande — som för övrigt inte avhördes under förfarandet — att ta ställning till kommissionens anmärkningar avseende det bristfälliga införlivandet av vissa närmare angivna bestämmelser i direktivet.

55 Kommissionen har nämligen sammanfattningsvis av Österrike begärt — kanske utan att vara medveten därom — att det utvidgade straffansvaret för tvättning av pengar på belopp som understiger 100000 ATS skall ges retroaktiv verkan. Detta krav står dock i strid med principen att en strafflag inte får tillämpas extensivt till nackdel för den åtalade, vilken är en följd av den straffrättsliga legalitetsprincipen och, mer allmänt, av principen om rättssäkerhet (se dom av den 12 december 1996 i de förenade målen C-74/95 och C-129/95, brottmål mot X, REG 1996, s. I-6609, punkt 25).

56 Se särskilt punkt 44 i ansökan och punkt 8 i repliken.

57 I direktivet hänvisas även till denna sammanslutning, nämligen i dess sjunde övervägande.

58 Se rådets direktiv S8/3Ć1/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (EGT L 178, s. 5: svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44), vars bilagor innehåller en detaljerad beskrivning av olika kapitalrörelser och transaktioner och affärer i samband med dessa.

59 Punkt IV. 1 i svarsinlagan, vari hänvisas till ett yttrande av professor Georg Ress.

60 Den österrikiska regeringen har väckt frågan om eventuell rättsstridighet enbart med avseende pä artikel 3 i direktivet. Beträffande denna fråga se punkt 3 i motrcpliken.

61 Punkt IV.3 i svarsinlagan och kapitel 3 i motrepliken, vari anges att det i målet handlar om ett direktiv för vilket fristen för införlivande vid tidpunkten för Österrikes anslutning till Europeiska unionen sedan länge löpt ut.

62 Punkt IV.3 slutet i svarsinlagan. I artikel 184 i EG-fördraget anges inte huruvida domstolen på eget initiativ inom ramen för ett fördragsbrottsförfarande kan ta upp brister i en rättsakt.

63 Dom av den 12 oktober 1978 i mål 156/77, kommissionen mot Belgien (REG 1978, s. 1881; svensk specialutgåva, volym 4, s. 179), punkt 24, och dom av den 15 november 1983 i mål 322/82, kommissionen mot Italien (REG 1983, s. 3689), punkt 10.

64 Dom av den 30 juni 1988 i mål 226/87, kommissionen mot Grekland (REG 1988, s. 3611), punkt 14.

65 Ibidem, punkt 16. Se även dom av den 26 februari 1987 i mål 15/85, Consorzio cooperative d'Abruzzo mot kommissionen (REG 1987, s. 1005; svensk specialutgåva, volym 9, s. 29).

66 Dom av den 6 mars 1979 i mål 92/78, Simmenthal mot kommissionen (REG 1979, s. 777), punkt 39. Detta fastställande innebär slutpunkten av överväganden som inleddes med dom av den 12 juni 1958 i mål 2/57, Compagnie des Hauts Fourneaux de Chasse mot Höga myndigheten (REG 1958, s. 121), och dom av den 13 juni 1958 i mål 9/56, Meroni mot Höga myndigheten (REG 1958, s. 9; svensk specialutgåva, volym 1, s. 21), och som fortsattes med dom av (len 13 juli 1966 i mål 32/65, Italien mot rådet och kommissionen (REG 1966, s. 295; svensk specialutgåva, volym 1, s. 303). Domstolen har inte alltid följt denna linje rigoröst. Sålunda har domstolen i dom av den 18 september 1986 i mål 116/82, kommissionen mot Tyskland (REG 1986, s. 2519), punkt 8 medgivit Tyskland rätten att bestrida rättsenligheten av en förordning som denna stat kritiserats för att inte ha följt.

67 Ehuru detta uteslutande kan kritiseras mot bakgrund av principen om att lagenligheten av gemenskapens handlingar skall iakttas. Se i detta avseende generaladvokat Darmons förslag till avgörande i målet C-258/89, kommissionen mot Spanien (REG 1991, s. I-3986), punkterna 13—31, samt den doktrin som anges i detta.

68 I dom av den 27 oktober 1992 i mål C-74/91, kommissionen mot Tyskland (REG 1992, s. I-5437).

69 Ibidem, punkt 10.

70 Ibidem, punkt 11.

71 Jag har uttryckt liknande överväganden i punkt 27 i mitt förslag till avgörande som föredrogs den 20 januari 2000 i mål C-206/98, kommissionen mot Belgien (dom av den 18 maj 2000, REG 2000, s. I-3509 och s. I-3511).

72 Kapitel 3 i motrepliken.

73 Dom av den 7 november 1991 i mål C-313/89, kommissionen mot Spanien (REG 1991, s. I-5231), punkt 10.

74 Punkt 50 i repliken.

75 Det handlar om samma metod som domstolen tillämpat i den ovannämnda domen i målet kommissionen mot Spanien (ovan fotnot 66), i vilken tolkningen — och inte rättsenligheten — av den förordning prövades som kommissionen anklagat Spanien för att inte ha följt.

76 Se i detta avseende dom av den 17 juli 1997 i mål C-2S/95, Lcur-Bloem (REG 1997, s. I-4161), i vilken det i punkt 36 anges att ett direktiv som antagits på grundval av artikel 100 i EEG-fördraget (nu artikel 94 EG) skall tilllämpas utan åtskillnad ná alla fusioner, fissioner, överföringar av tillgångar och utbyten av aktier och andelar oavsett om avsikten är finansiell, ekonomisk eller rent skattemässig.

77 Även rådet och kommissionen har i olika förklaringar som skrivits in i protokollet inom ramen för samarbetsförfarandet gjort samma tolkning av artikel 3.1 och 3.2 i direktivet och framhållit att kunder som avses i artikel 3.1 ingår ett fast affärsförhållande med banken, medan kunder som avses i artikel 3.2 har tillfälliga kontakter med banken, vilka är begränsade i tiden på grund av den punktvisa karaktären av den genomförda transaktionen och följaktligen saknar varaktig verkan.

78 Legitimation föreskrivs dä utlänningar öppnar sparkonton och då medel som erhållits irån utlänningar deponeras på sådana konton. Se punkterna 8.2.2 och 8.2.3 i det officiella meddelandet DL 2/91 från Österrikes riksbank.

79 Punkt 14 i repliken.

80 Punkt 39 i ansökan.

81 Punkt 40 i ansökan. Kommissionen har i punkt 41 tillagt att genomförandet av en transaktion på ett anonymt konto i sig självt borde väcka berättigad misstanke hos kreditinstitutet eller det finansiella institutet om eventuell tvättning av pengar.

82 Närmare bestämt talas i punkt 8.2.2 i det officiella meddelandet DL 2/91 om ställning i förhållande till valutasystem (devisenrechtliche Status) angående frågan om kunden är utlänning (Ausländer) eller ej, det vill säga inte är bosatt i Österrike. Se punkt III.A.1.3 i svarsinlagan.

83 Punkt III.A.1.4 i svarsinlagan och punkt 2.1.4 i motrepliken. Den österrikiska regeringen hänvisar till ett yttrande av professor Markus Achatz.

84 Punkt III.A.1.1.b) i svarsinlagan.

85 Punkt 2.1.1 i motrepliken.

86 Punkt 2.1.3 i motrepliken.

87 Enligt kommissionens uppgifter (punkt 72 i ansökan) fanns det i Österrike är 1996 omkring 26 miljoner anonyma sparkonton på en befolkning av omkring 7,5 miljoner invånare.

88 Punkt III.A.1.1.e) i svarsinlagan och punkt 2.1.3 i motrepliken. Företrädarna för den österrikiska regeringen uppehöll sig vid sammanträdet den 15 mars 2000 vid dessa grunder av psykologisk art och hävdade även de anonyma sparkontona fyller funktionen att i vid mening skydda familjebehoven, pä sä sätt att den medger en make att för den andre maken hemlighålla det egna sparandet.

89 Detta försvarsargument har för övrigt nära anknytning till den redan undersökta invändningen om rättsstridighet som den österrikiska regeringen har rest.

90 Punkt 69 i ansökan.

91 Det framgår inte klart huruvida och i vilken mån det enligt österrikisk rätt är möjligt att öppna sparkonton i utländsk valuta. Denna fråga är för övrigt inte relevant i förevarande mål.

92 Punkt 8.2.3 i det officiella meddelandet DL 2/91 från Österrikes riksbank.

93 Punkt III.A.1.1.a) i svarsinlagan.

94 Punkterna 2.1.1 och 2.1.3 i motrepliken.

95 Punkt III.A.1.1.b) i svarsinlagan.

96 Se även förarbetena till direktivet, särskilt kommissionens förslag av den 28 april 1990 (EGT C 106, s. 6), i dess lydelse efter ändring den 19 december 1990 (EGT C 319, s. 9).

97 Som dock skulle ha haft intresse av att göra det.

98 Särskilt med hänsyn till fast rättspraxis enligt vilken införlivande av ett direktiv som regel skall ske genom tvingande och oåterkalleliga nationella bestämmelser med samma rättsliga status som de andra nationella bestämmelser som skall ändras eller kompletteras. Se bland annat den på senare tid avkunnade domen av den 4 december 1997 i mål C-207/96, kommissionen mot Italien (REG 1997, s. I-6869), punkt 26.

99 Enligt 32 § andra stycket i BWG synes det vara tillåtet att göra insättningar på sparkonton även utan uppvisande av en sparbanksbok.

100 Detta gäller framför allt för grunden skyddet för hälsan. Se framför allt dom av den 5 oktober 1977 i mâl 5/77, Tedeschi (REG 1977, s. 1555), punkt 35, dom av den 10 december 1985 i mål 247/84, Motte (RUG 1985, s. 3887), punkt 16, och senast dom av den 25 mars 1999 i mâl C-112/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-1821), punkt 54.

101 I detta sammanhang vill jag erinra om att en medlemsstat enligt fast rättspraxis i vart fall inte kan åberopa interna svårigheter för att rättfärdiga sin underlåtenhet att uppfylla skyldigheterna enligt ett direktiv. Se bland annat dom av den 27 april 1988 i mål 225/86, kommissionen mot Italien (REG 1988, s. 2271), punkt 10.

102 Dom av den 18 december 1997 i mål C-263/96, kommissionen mot Belgien (REG 1997, s. I-7453), punkt 30.

103 Kommissionens skrivelse av den 14 februari 1996, bifogad i bilaga 1 till ansökan, slutsatser ( Schlußfolgerungen), s. 5 (min kursivering).

104 Ibidem.

105 Punkt III.B.5 i svarsinlngan.

106 Ibidem, s. 27.

107 Punkt III.B.3 i svarsinlagan. Punkt 2.4.1 i raotrepliken.

108 Punkt 2.4.1 i motrepliken, s. 15.

109 Dom av den 26 februari 1976 i mål 52/75, kommissionen mot Italien (REG 1976, s. 277; svensk specialutgåva, volym 3, s. 41), punkt 10. Se även dom av den 21 juni 1973 i mål 79/72, kommissionen mot Italien (REG 1973, s. 667), punkt 7.

110 Dom av den 15 januari 1986 i mål 52/84, kommissionen mot Belgien (REG 1986, s.89), punkt 16. Se även dom av den 2 februari 1988 i mål 213/85, kommissionen mot Nederländerna (REG 1988, s. 281), punkt 22.

111 Se bland annat dom av den 28 april 1988 i mål 120/86, Mulder (REG 1988, s. 2321), punkt 27, dom av den 5 oktober 1994 i de förenade målen C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Crispoltoni (REG 1994, s. I-4863), punkt 57, och dom av den 26 november 1996 i mål C-68/95, T. Port (REG 1996, s. I-6065), punkt 40.

112 Se bland annat dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82—215/82, Deutsche Milchkontor (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, volym 7, s. 233), punkt 33, och dom av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alean Deutschland (REG 1997, s. I-1591), punkt 38.

113 Dom av den 24 september 1998 i mål C-76/97 (REG 1998, s. I-5357). Nämnda mål berörde sektorn för anbudsförfarande vid offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten.

114 Ibidem, punkt 28.

115 Se särskilt dom av den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing (REG 1990, s. I-4135; svensk specialutgåva, volym 10, s. 575), punkt 8.

116 Punkt 42 i repliken.