Förslag till avgörande av generaladvokat
1. Denna begäran om förhandsavgörande avser bestämmelserna i artiklarna 5 och 85 i EG-fördraget (nu artiklarna 10 EG och 81 EG).
2. Talan har väckts vid Giudice de pace di Genova (Italien) i en tvist angående italienska lagbestämmelser genom vilka arvoden för tjänster som utförs av arkitekter och ingenjörer har fastställts. Tvisten ingår i det särskilda sammanhanget för det summariska förfarande för betalningsföreläggande som regleras i artikel 633 och följande artiklar i den italienska civilprocesslagen (nedan kallad CPC).
I — Tillämpliga nationella bestämmelser
A — Det summariska förfarandet för betal-ningsföreläggande
3. Procedimento d'ingiunzione (betalningsföreläggande) är ett summariskt förfarande som ger fordringsägaren möjlighet att på begäran, som inledningsvis inte meddelas motparten, erhålla en exekutionstitel gentemot gäldenären.
4. Fordringsägaren skall på grundval av verifikationer begära att domstolen utfärda ett föreläggande för gäldenären att betala det begärda beloppet inom en bestämd frist (i princip 20 dagar).
5. Om fordran avser arvoden, rättigheter eller återbetalningar som tillfaller personer som är fria yrkesutövare skall fakturan för den berördes arvoden bifogas ansökan. Ansökan skall förses med sökandens namnteckning samt med ett yttrande från den behöriga yrkessammanslutningen (artikel 636 CPC).
6. Enligt artikel 636 tredje stycket CPC är domstolen skyldig att rätta sig efter yttrandet från yrkessammanslutningen vad avser de begärda beloppen, om den inte avslår ansökan på grund av att motiveringen för denna är otillräcklig.
7. I enlighet med artikel 643 CPC skall kopia av föreläggandet och kopia av ansökan delges svaranden. Denna dubbla delgivning inleder ärendet (artikel 643 tredje stycket CPC). Från och med delgivningen fram till utgången av den frist som givits honom för att frivilligt uppfylla hans åtaganden kan svaranden inkomma med svaromål och invändning. Om gäldenären bestrider föreläggandet inom denna frist inleds det allmänrättsliga kontradiktoriska förfarandet (artikel 645 CPC). Domstolen skall i motsatt fall förklara att föreläggandet skall verkställas på ansökan av fordringsägaren.
B — Lagbestämmelserna om arvoden
8. I den italienska lagstiftningen föreskrivs minimitariffer för de tjänster som utförs av arkitekter och ingenjörer.
9. Dessa tariffer fastställdes till en början genom lag nr 143 av den 2 mars 1949 om godkännande av ingenjörers och arkitekters yrkestariff.
10. I artikel 2 i den tariff som bifogats denna lag föreskrivs fyra typer av arvoden, nämligen 1) procentuella arvoden, det vill säga arvoden som fastställs i förhållande till det belopp som arbetet uppgår till, 2) kvantitativa arvoden, det vill säga arvoden som bestäms i förhållande till det belopp som måttenheten uppgår till, 3) arvoden enligt förrättningen, som fastställs i förhållande till den tid som ägnats åt arbetet, och 4) skönsmässiga arvoden, som helt lämnas till tjänsteutövarens egen bedömning.
11. I artikel 5 i den ovannämnda tariffen anges de tjänster för vilka tjänsteutövaren kan fastställa arvodet efter eget skön.
12. Förfarandet för fastställande av arvoden har senare ändrats genom lag nr 143 av den 4 mars 1958 om reglering av ingenjörers och arkitekters tariff. I denna lag föreskrivs att arvodenas och ersättningens tariffer, på förslag av de nationella råden för ingenjörssammanslutningen och arkitektsamfundet, skall fastställas genom dekret från justitieministern, i samråd med ministern för offentliga arbeten.
13. De tariffer som fastställts enligt detta nya förfarande gäller dock inte de tjänster som avses i artikel 5 i den tariff som bifogats lag nr 143/49. En arkitekt kan i fråga om dessa tjänster även i fortsättningen fastställa sina arvoden helt efter eget skön.
C — Det nationella rådet för arkitektsam-fnndet
14. Det föreskrivs i artikel 5 i lag nr 1395 av den 24 juni 1923, vad avser det nationella rådet för arkitektsamfundet, att arkitekter som är inskrivna i yrkesregistret skall utse sitt eget råd. Detta råd skall bland annat ha till uppgift att på begäran yttra sig över tvister i samband med yrkesutövningen och över regleringen av omkostnader och arvoden.
II — De faktiska omständigheterna och förfarandet
15. Stefania Rossi är verksam som arkitekt i Italien.
16. Stefania Rossi begärde genom ansökan som inkom den 29 oktober 1998 att Giudice di pace di Genova skulle utfärda ett betalningsföreläggande gentemot Giuseppe Conte avseende 2550000 ITL för vissa yrkesmässiga tjänster. I enlighet med artikel 636 CPC bifogade Stefania Rossi till sin ansökan en faktura som upprättats på grundval av skönsmässiga arvoden enligt artiklarna 2 och 5 i den tariff som utgör bilaga till lag nr 143/49. Stefania Rossi företedde även en motsvarande bekräftelse från rådet för arkitektsamfundet i Genua.
17. Giudice di pace di Genova biföll genom beslut av den 30 oktober 1998 Stefania Rossis begäran.
18. Giuseppe Conte bestred den 18 december 1998 betalningsföreläggandet. Enligt Giuseppe Conte var betalningsföreläggandet ogiltigt på grund av att den bekräftelse som rådet för arkitektsamfundet i Genua hade utfärdat utgjorde ett sådant beslut av företagssammanslutning som strider mot artikel 85 i fördraget. Giuseppe Conte anmodade den nationella domstolen att ställa flera tolkningsfrågor till EG-domstolen avseende huruvida det italienska systemet är förenligt med gemenskapsrätten.
19. Giudice di pace di Genova har i sitt beslut om hänskjutande angett att det krävs en tolkning av artiklarna 5 och 85 i fördraget för att den skall kunna avgöra frågan om ogiltighetsinvändningen samt frågan huruvida begäran är välgrundad.
20. Den nationella domstolen har i det avseendet preciserat att befogenheten att upprätta tariffer tidigare delegerades till de enskilda yrkessammanslutningarna. Till följd av en reform år 1944 överfördes denna befogenhet till de nationella råden för yrkessammanslutningarna som upprättades vid justitieministeriet.
21. Den hänskjutande domstolen har i fråga om den aktuella tariffen i målet vid den nationella domstolen understrukit att de nationella råden som väljs av stämman av dem som är inskrivna i yrkesregistret och således är företrädare på nationell nivå för yrkeskategorierna ingenjörer och arkitekter, har utarbetat en enhetlig tariff som vidimerats av ministern för offentliga arbeten och i sin helhet införlivats med lag nr 143 av den 2 mars 1949.
22. Giudice de pace di Genova har tillagt att det i artikel 636 [CPC] föreskrivs... att yttrandet av den behöriga yrkessammanslutningen är bindande för den domstol vid vilken det har begärts att ett betalningsföreläggande skall utfärdas. Domstolen får således inte göra någon bedömning av huruvida de arvoden som tariffkommittén vid yrkessammanslutningen har godkänt är rimliga.
III — Tolkningsfrågorna
23. Den italienska domstolen har följaktligen beslutat att förklara målet vilande och att ställa följande frågor till domstolen:
IV — Huruvida ett avtal förstärker verkningarna (den första och den andra frågan)
24. Den första tolkningsfrågan avser tolkningen av artikel 85.1 i fördraget. Den hänskjutande domstolen har ställt frågan huruvida arkitekter som är yrkesverksamma i Italien och yrkessammanslutningarna för italienska arkitekter omfattas av tillämpningsområdet för denna bestämmelse.
25. Den andra tolkningsfrågan avser huruvida lag nr 143/49 är förenlig med gemenskapsrätten. Giudice di pace di Genova vill veta huruvida de italienska myndigheterna har åsidosatt artiklarna 5 och 85 i fördraget på grund av att de genom att anta lag nr 143/49 har förstärkt verkningarna av ett avtal i den mening som avses i artikel 85 i fördraget. Den hänskjutande domstolen har i det avseendet erinrat om att de nationella råden... för yrkeskategorierna ingenjörer och arkitekter har utarbetat en enhetlig tariff som... i sin helhet har införlivats i lag nr 143 av den 2 mars 1949.
26. Dessa båda frågor skall undersökas tillsammans. De syftar i huvudsak till att fastställa huruvida artiklarna 5 och 85 i fördraget utgör hinder för en medlemsstat att på grundval av en text som avfattats av en yrkessammanslutning för arkitekter vidta en åtgärd av lagstiftningskaraktär genom vilken det föreskrivs att medlemmarna i sammanslutningen självständigt får fastställa arvodet för de tjänster som de utför.
27. Det kan erinras om att det enligt domstolens nuvarande rättspraxis krävs att den statliga åtgärden, för att det skall kunna konstateras att en lagbestämmelse eller bestämmelse i en förordning är oförenlig med artiklarna 5 och 85 i fördraget, skall föregås av ett avtal som i sig även strider mot artikel 85.1 i fördraget. För att kunna fastställa huruvida de italienska myndigheterna har åsidosatt artiklarna 5 och 85 är det således nödvändigt att först undersöka om kriterierna för tillämpning av artikel 85.1 i fördraget är uppfyllda i förevarande fall.
28. I artikel 85.1 i fördraget förbjuds alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden.
29. I likhet med kommissionen anser jag att förbudet i denna bestämmelse inte är tillämpligt i förevarande fall.
30. Det är nämligen ostridigt att förevarande mål avser bestämmelserna i lag nr 143/49 om tjänsteutövarnas skönsmässiga bedömning.
31. Det framgår av handlingarna i akten att de skönsmässiga arvodena ger arkitekten befogenhet att företa en skönsmässig bedömning vid fastställandet av arvoden för en stor del av tjänsterna... däribland... de omtvistade tjänsterna. I fråga om de tjänster som anges i artikel 5 i den omtvistade tariffen föreskrivs (i lagen) heller inga minimi- eller maximigränser inom vilka tjänsteutövaren skall företa sin skönsmässiga bedömning. Tjänsteutövaren och hans kund har således frihet att överenskomma om arvoden utan att behöva hålla sig till minimi- eller maximigränser.
32. Mot bakgrund av dessa omständigheter är det svårt att se hur bestämmelserna i texten från det nationella rådet för arkitektsammanslutningen om skönsmässiga arvoden skulle kunna begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget. Om, såsom kommissionen har understrukit, tjänsteutövaren har full frihet att fastställa priset för sina tjänster och om kunden har lika stor frihet att acceptera priset, att förhandla om det eller att vända sig till en annan yrkesutövare säkerställs den fria konkurrensen avseende de aktuella tjänsterna genom den omtvistade texten.
33. Domstolen anser dessutom, enligt nuvarande rättspraxis, att då ett avtal, ett beslut av företagssammanslutningar eller ett samordnat förfarande inte strider mot artikel 85.1 i fördraget, är den statliga åtgärden som förstärker verkningarna av dessa automatiskt förenlig med bestämmelserna i artiklarna 5 och 85 i fördraget.
34. I enlighet med denna rättspraxis kan således slutsatsen dras att artiklarna 5 och 85 i fördraget inte hindrar tillämpningen av bestämmelserna i lag nr 143/49 om skönsmässiga arvoden. De omtvistade bestämmelserna är förenliga med artiklarna 5 och 85 i fördraget, eftersom den text som avfattats av det nationella rådet för arkitektsamfundet inte strider mot artikel 85.1 i fördraget.
35. Under dessa omständigheter är det inte nödvändigt att veta huruvida de i Italien yrkesverksamma arkitekterna utgör företag i den mening som avses i gemenskapens konkurrensrätt. Det är inte heller nödvändigt att fråga sig huruvida begreppet företagssammanslutning i artikel 85.1 i fördraget gäller det nationella rådet för arkitekter. Domstolen kan utan att uttala sig i dessa frågor konstatera att artiklarna 5 och 85 i fördraget inte hindrar tillämpningen av bestämmelserna i lag nr 143/49 om skönsmässiga arvoden i fråga om de tjänster som utförs av arkitekterna.
V — Yttrandet från det nationella rådet i fråga om arvoden (tredje frågan)
36. Den tredje tolkningsfrågan avser huruvida artikel 636 CPC är förenlig med gemenskapsrätten. Den hänskjutande domstolen ställer frågan huruvida artiklarna 5 och 85 i fördraget hindrar tillämpningen av en lagbestämmelse genom vilken den nationella domstolen, inom ramen för ett summariskt förfarande för betalningsföreläggande för indrivning av arkitektarvoden, åläggs att rätta sig efter yttrandet från den behöriga yrkessammanslutningen vad avser fastställande av arvodena.
37. Giudice di pace di Genova vill därför få veta huruvida den i samband med bestridande av betalningsföreläggandet kan tillbakavisa yttrandet från rådet för arkitektsamfundet i Genua angående fastställande av Stefania Rossis arvoden.
38. Det kan erinras om att det förfarande som föreskrivs i artikel 234 EG enligt fast rättspraxis är ett instrument för samarbete mellan domstolen och de nationella domstolarna. Inom ramen för detta samarbete ankommer det endast på den nationella domstol vid vilken tvisten är anhängig, och som är ansvarig för det rättsliga avgörande som skall följa, att bedöma både behovet av att begära ett förhandsavgörande för att kunna avkunna dom och relevansen av de frågor som den ställer till domstolen. Följaktligen är domstolen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som har ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten.
39. Trots att den tredje tolkningsfrågan avser tolkningen av gemenskapsrätten (artiklarna 5 och 85 i fördraget) anser jag att det med tillämpning av ovannämnd rättspraxis skall förklaras att den inte kan upptas till sakprövning.
40. Det är nämligen ostridigt att den hänskjutande domstolen i förevarande fall skall avgöra frågan i det andra stadiet av föreläggandet enligt artikel 633 och följande artiklar CPC, nämligen det kontradiktoriska stadiet som inletts genom Giuseppe Contes bestridande av betalningsföreläggandet. Det är likaså ostridigt att den hänskjutande domstolen vill veta huruvida den i detta stadium av förfarandet, för att fastställa Stefania Rossis arvoden, lagenligt kan bortse från yttrandet från rådet för arkitektsamfundet i Genua.
41. Det framgår av handlingarna i målet att den nationella domstolen enligt italiensk rätt inte är skyldig att rätta sig efter yttrandet från rådet för sammanslutningen i det andra stadiet av föreläggandet.
42. Under dessa omständigheter anser jag att den sista tolkningsfrågan från Giudice di pace di Genova har en rent hypotetisk karaktär. Jag föreslår således att domstolen skall förklara att denna fråga med tillämpning av tidigare nämnd rättspraxis inte kan upptas till sakprövning.
VI — Förslag till avgörande
43. Med hänsyn till det ovan anförda föreslår jag att domstolen skall besvara de två första frågorna från Giudice di pace di Genova på följande sätt:
1 Originalspråk: franska.
2 Artikel 641 CPC.
3 GURI nr 90 av den 19 april 1949, det ordinarie tillägget (nedan kallad lag nr 143/49).
4 GURI nr 157 av den 5 juli 1923.
5 Den franska översättningen (s. 5—8).
6 Ibidem (s. 6).
7 Idem.
8 Ibidem (s. 8).
9 Ibidem (s. 6).
10 Se särskilt dom av den 17 november 1993 i mål C-2/91, Meng (REG 1993, s. I-5751; svensk specialutgåva, volym 14, s. 407), punkterna 16 och 17, av den 17 november 1993 i mål C-245/91, Ohra Schadeverzekeringen (REG 1993, s. I-5851), punkt 12, av den 18 juni 1998 i mål C-35/96, kommissionen mot Italien (REG 1998, s. I-3851), av den 18 juni 1998 i mål C-266/96, Corsica Ferries France (REG 1998, s. I-3949). punkterna 50—54, av den 21 september 1999 i mål C-67/96, Albany (REG 1999, s. I-5751), punkt 66, och av den 12 september 2000 i de förenade målen C-180/98—C-184/98, Pavlov m.fl. (REG 2000, s. I-6451), punkterna 99 och 100.
11 Kommissionens skriftliga yttrande (punkt 25).
12 Se beslutet om hänskjutande (den franska översättningen, s. 7) samt punkt 16 i detta förslag till avgörande.
13 Beslutet om hänskjutande (den franska översättningen, s. 7).
14 Idem.
15 Den italienska regeringens skriftliga yttrande (den franska översättningen, s. 10).
16 Kommissionens skriftliga yttrande (punkt 25).
17 Se surskilt domarna i de ovannämnda målen Corsica Ferries France (punkterna 50—54), Albany (punkt 66) och Pavlov m.fl. (punkterna 99 och 100).
18 I det förslag till avgörande som föredrogs den 10 juli 2001 i målet Arduino (C-35/99, punkterna 86—97) har jag hävdat att det borde vara möjligt att fastställa att en statlig åtgärd märkbart snedvrider konkurrensen även om de ekonomiska aktörernas beteende som är grunden till den statliga interventionen i sig inte strider mot artikel 85.1 i fördraget. Bestämmelserna i lag nr 143/49 om skönsmässiga arvoden är dock även med detta antagande förenliga med artiklarna 5 och 85, eftersom de inte innebär någon konkurrensbegränsning på den italienska marknaden.
19 Vid sammanträdet hävdade Giuseppe Conte att det nationella rådet för arkitekter även för skönsmässiga arvoden har utfärdat interna cirkulär i syfte att fastställa arvodet för de tjänster som utförts av de tiänsteutövande. Enligt Giuseppe Conte upphäver dessa cirkulär den frihet som arkitekterna ges genom lagen och utgör följaktligen sådana beslut av en företagssammanslutning som strider mot artikel 85.1 i fördraget. Det skall i detta avseende erinras om att förfarandet enligt artikel 234 EG grundas på en klar åtskillnad mellan de nationella domstolarnas och domstolens uppgifter och att all bedömning eller granskning av de faktiska omständigheterna i ett mål uteslutande omfattas av den nationella domstolens behörighet (se särskilt dom av den 19 december 1968 i mål 13/68, Salgoil (REG 1968, s. 661 och särskilt s. 672; svensk specialutgåva, volym 1, s. 367), av den 16 mars 1978 i mål 104/77, Oehlschläger (REG 1978, s. 791), punkt 4, av den 16 juli 1998 i mål C-235/95, Dumon och Froment (REG 1998. s. I-4531), punkt 25, och av den 5 oktober 1999 i de förenade målen C-175/98 och C-177/98, Lirussi och Bizzaro (REG 1999, s. I-6881), punkt 37). Domstolens befogenhet att uttala sig om tolkningen eller giltigheten av en gemenskapsbestämmelse begränsas till de faktiska omständigheter som anges av den nationella domstolen (se bland annat domen i det ovannämnda målet Oehlschläger, punkt 4, av den 2 juni 1994 i mål C-30/93, ACATEL Electronics Vertriebs (REG 1994, s. I-2305), punkt 16, och av den 20 mars 1997 i mål C-352/95, Phytheron International (REG 1997, s. I-1729), punkt 11). Under detta förfarande har dock Giudice di pace, lika lite som de andra parterna, erinrat om dessa interna cirkulär. De faktiska omständigheter som Giuseppe Conte har åberopat kan därför på goda grunder inte undersökas.
20 Se bland annat dom av den 1 december 1965 i mål 16/65, Schwarze (REG 1965, s. 1081 och särskilt s. 1094; svensk specialutgåva, volym 1, s. 227).
21 Se bland annat dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59.
22 Idem.
23 Dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243), punkt 21.
24 Se bland annat dom av den 13 juli 2000 i mål C-36/99, Idéal tourisme (REG 2000, s. I-6049), punkt 20, dom av den 26 september 2000 i mål C-322/98, Kachelmann (REG 2000, s. I-7505), punkt 17, och dom av den 17 maj 2001 i mål C-340/99, TNT Traco (REG 2001, s. I-4109), punkt 31.
25 Den italienska regeringens skriftliga yttrande (den franska översättningen, s. 12).
26 Kommissionens skriftliga yttrande (den franska översättningen, s. 19).
27 Se bland annat domarna från Corte suprema di cassazione av den 8 april 1975, nr 1276, av den 12 juli 1975. nr 2775, av den 24 augusti 1994, nr 7504, av den 30 oktober 1996, nr 9514, och av den 7 maj 1997, nr 3972. Dessa domar i sammandrag finns att tillgå i databasen Italgiure, som har upprättats av Centro elettronico di documentazione vid Corte suprema di cassazione.