Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 5 juli 2001

1 Originalspråk: italienska.

2 Denna översättning är i likhet med översättningen av de följande nationella bestämmelserna inte officiell.

3 Se exempelvis artikel 1.5 i rådets direktiv 98/93/EG av den 14 december 1998 om ändring av direktiv 68/414/EEG om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (EGT L 358, s. 1), artikel 7.3 tredje strecksatsen i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/2/EG av den 22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlats med joniserande strålning (EGT L 66, s. 16) och artikel 12 i Europarlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) (EGT L 181, s. 65).

4 Se exempelvis artikel 1.2 i kommissionens direktiv 1999/97/EG av den 13 december 1999 om ändring av rådets direktiv 95/21/EG om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) (EGT L 331, s. 67) och artikel 12.4 i rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (EGT L 169, s. 1).

5 Se artikel 10 i förslag till rådets direktiv om bortskaffande av avfall (EGT C 142, 1974, s. 6).

6 Se exempelvis dom av den 11 juli 1985 i mål 101/84, kommissionen mot Italien (REG 1985, s. 2629), punkt 16, av den 10 juli 1990 i mål C-217/88, kommissionen mot Tyskland (REG 1990, s. I-2879), punkt 33, och av den 4 juli 1996 i mål C-50/94, Grekland mot kommissionen (REG 1996, s. I-3331), punkt 39, med ytterligare hänvisningar.

7 Se målen C-461/99, kommissionen mot Irland, C-466/99, kommissionen mot Italien, C-35/00, kommissionen mot Förenade kungariket och C-132/00, kommissionen mot Grekland.

8 Se mål C-401/00, kommissionen mot Luxemburg, som till följd av kommissionens återkallelse avskrevs genom beslut av den 13 juni 2001.

9 Se dom av den 13 december 1991 i mål C-33/90, kommissionen mot Italien (REG 1991, s. I-5987), av den 7 april 1992 i mål C-45/91, kommissionen mot Grekland (REG 1992, s. I-2509), och av den 4 juli 2000 i mål C-387/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-5047).

10 Dom av den 4 juli 2000 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 95.

11 Ibidem.

12 Dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkterna 69 och 70.

13 Dom av den 7 april 1992 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland.

14 Inte heller skall det glömmas att domstolen, för att bättre bedöma tillförlitligheten av det franska argumentet om den påstådda bristen på tid i fristerna för införlivande av direktiven i fråga, flera gånger har fastslagit att medlemsstaternas regeringar deltar i det förberedande arbetet med utformningen av direktiven och följaktligen måste vara i stånd att inom den fastställda fristen utarbeta de lagbestämmelser som behövs för genomförandet av direktiven (dom av den 1 mars 1983 i mål 301/81, kommissionen mot Belgien, REG 1983, s. 467; svensk specialutgåva, volym 7, s. 39, punkt 11).

15 Domstolen har fastställt att ett åsidosättande under tre år av dessa skyldigheter är avsevärt (se dom av den 4 juli 2000 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkterna 26 och 98, vilken rörde den tid som förflutit mellan ikraftträdandet av EU-fördraget och kommissionens motiverade yttrande). Det skall även erinras om att domstolen i samma strikta mening har ansett att det inte räcker att anta en allmän lagbestämmelse genom vilken en medlemsstat anförtror regionerna uppgiften att upprätta planer för avfallshantering, utan att dessa därefter konkret antar dem inom den frist som föreskrivs för införlivandet (se dom av den 13 december 1991 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkterna 22—25, vilken rörde den tidigare gällande artikel 6 i direktiv 75/442 eller till artikel 12.1 i direktiv 78/319, som nu är upphävt).

16 Dom av den 9 november 1999 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 70.

17 Dom av den 7 april 1992 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 21. Detta mål avsäg just skyldigheterna att utarbeta sådana planer för hantering av avfall som föreskrivs i artikel 6 i direktiv 75/442, i dess ursprungliga lydelse, och i artikel 12.1 i direktiv 78/319. Se även dom av den 4 juli 2000 i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 70, och avseende tekniska svårigheter för genomförande av ett direktiv, dom av den 1 oktober 1998 i mål C-71/97, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-5991), punkt 15.

18 För ett liknande resonemang se, med tanke på alla direktiv, dom av den 25 maj 2000 i mål C-307/98, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-3933), punkt 54, med ytterligare hänvisningar.

19 Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, s. 1, nedan kallat direktiv 99/31).

20 Se dom av den 1 juni 1995 i mål C-182/94, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-1465), punkt 6. För ett liknande resonemang se dom av den 10 maj 2001 i mål C-152/98, kommissionen mot Nederländerna (REG 2001, s. I-3463), punkt 21, vilken rörde ett fall där gemenskapens synsätt vad gäller strategierna för att bekämpa vattenförorening har förändrats. Detta hade skett genom direktiv som följt på det direktiv vilket kommissionen hävdade inte hade införlivats inom de föreskrivna fristerna.

21 Dom av den 31 mars 1992 i mål C-52/90, kommissionen mot Danmark (REG 1992, s. I-2187), punkt 17, med ytterligare hänvisningar.

22 Beträffande skyldigheterna att meddela vilka åtgärder som vidtagits för att införliva de ifrågavarande direktiven, se artiklarna 7.2 och 16.1 i direktiv 75/442, i deras ändrade lydelse, artikel 2.2 i direktiv 91/156 och artiklarna 8.1, 10. í och 10.3 i direktiv 91/689.

23 Se exempelvis dom av den 15 mars 1990 i mål C-339/87, kommissionen mot Nederländerna (REG 1990, s. I-851), punkt 25, av den 30 maj 1991 i mål C-59/89, kommissionen mot Tyskland (REG 1991, s. I-2607), punkt 28, och av den 22 april 1999 i mål C-340/96, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1999, s. I-2023), punkt 27.

24 Bland olika domar, se dom av den 2 december 1986 i mål 239/85, kommissionen mot Belgien (REG 1986, s. 3645), punkt 7, av den 17 oktober 1991 i m.fl. C-58/89, kommissionen mot Tyskland (REG 1991, s. I-4983), punkt 13, av den 10 december 1991 i mål C-306/89, kommissionen mot Grekland (REG 1991, s. I-5863), punkt 19, ocli av den 20 mars 1997 i mål C-96/95, kommissionen mot Tyskland (REG 1997, s. I-1653), punkt 38.

25 Det skall erinras om att det i artikel 7.1 i direktiv 75/442 i dess ändrade lydelse föreskrivs att ... behöriga myndigheter... (skall) vara skyldiga att... upprätta... planer för avfallshanteringen. Dessa avfallsplaner skall i första hand omfatta typ, kvantitet och ursprung beträffande det avfall som skall återvinnas eller bortskaffas, allmänna tekniska krav, speciella åtgärder i fråga om vissa typer av avfall, lämpliga områden eller anläggningar för bortskaffande. I planerna kan exempelvis anges de fvsiska eller juridiska personer som får hantera avfall, beräknade kostnader för återvinning och bortskaffande, lämpliga åtgärder för att främja en rationalisering av insamling, sortering och behandling av avfall.

26 Det råder inte något tvivel om att PCB skall anses vara farligt avfall, eftersom det uttryckligen anges i bilaga 1 A 10 i direktiv 91/689.