Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 10 juli 2001

1 Originalspråk: franska.

2 Förstainstansrättens dom i mål T-14/98, Hautala mot rådet (REG 1999, s. II-2489), nedan kallad den överklagade domen.

3 Skriftlig fråga P-3219/96 (EGT 1997, C 186, s. 48).

4 Nedan kallad den omtvistade rapporten.

5 Ett system som infördes 1995 av medlemsstaterna och kommissionen inom ramen för den gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken (GUSP) genom tillämpning av bestämmelserna i avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen.

6 Rådets beslut av den 20 december 1993 om allmänhetens tillgång till rådets handlingar (EGT L 340, s. 43; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 64).

7 Nedan kallat det omtvistade beslutet.

8 EGT C 191, s. 95, 101, nedan kallad förklaring nr 17.

9 Europeiska gemenskapernas bulletin nr 10-1992, s. 9.

10 Europeiska gemenskapernas bulletin nr 12-1992, s. 7.

11 EGT C 156, s. 5.

12 EGT C 166, s. 4.

13 Europeiska gemenskapernas bulletin nr 6-1993, s. 16, punkt 1.22.

14 EGT L 340, s. 41; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 86, nedan kallad uppförandekodexen.

15 Punkt 43.

16 Punkt 65.

17 Domen i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 37.

18 Punkt 36.

19 2000/C 177 E/10 (EGT C 177 E, s. 70). Om Amsterdamreformen på det berörda området, se särskilt Öberg, U., Public Access to Documents after the entry into force of the Amsterdam Treaty: Much Ado About Nothing?, i European Integration online Papers (EIoP), vol. 2, 1998, nr 8 (http://eiop.or.at/eiop/texte/1998-008a.htm).

20 EGT C 364, 2000, s. 1.

21 Punkt 14.

22 Se bland de talrika arbeten som ägnats denna fråga, Blanchet, T., Transparence et qualité de la législation, i RTD eur., 33 (4), okt.—dec. 1997, s. 915 och följande sidor; Bradley, K. St. C., La transparence de l'Union européenne: une évidence ou un trompe-l'oeil?, i Cahiers de droit européen, 1999, s. 283 och följande sidor; Curtin, D. och Meijers, H., The Principle of Open Government in Schengen and the European Union: Democratic Retrogression? i CML Rev. , 1995, s. 391 och följande sidor; ovannämnda arbete av Oberg, U.; O'Neill, M., The Right of Access to Community Held Documentation as a General Principle of EC Law, i European Public Law, vol. 4, utgåva 3, s. 403 och följande sidor; Ragnemalm, H., Démocratie et transparence: sur le droit général d'accès des citoyens de l'Union européenne aux documents détenus par les institutions communautaires, i Scritti in onore di G. F. Mancini, s. 809 och följande sidor; Timmermans, C, Subsidiarity and transparency, i Fordham International Law journal, vol. 22, 1999, s. S 106 och följande sidor; Vesterdorf, B., Transparency — Not Just A Vogue Word, i Fordham International Law journal, 1999, s. 902 och följande sidor. Se även som exempel på motsatt uppfattning, Davis, R. W., Public access to community documents: a fundamental human right?, i European Integration online Papers (EIoP), vol. 3, 1999, nr 8 (http://eiop.or.at/eiop/texte/1999-008a.htm).

23 Punkt 19 i förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Nederländerna mot rådet.

24 Punkt 34. Se angående situationen i medlemsstaternas lagstiftning på området för tillgång till myndigheters handlingar, bilagan till kommissionens meddelande av den 5 maj 1993, Public access to institutions' documents (COM(93) 191 slutlig, EGT C 156, s. 5). För en aktualiserad version av denna text, se kommissionens handlingar daterade den 10 augusti 2000 med rubriken Comparative analysis of the Member States' legislation concerning the access to documents och Overview of Member States' legislation concerning access to documents (http://www.europa.eu.int/comm/secretariat_general/sgc/acc_doc/en/index.htm).

25 På Irland har en generell rätt för allmänheten att få största möjliga tillgång till handlingar som förvaras hos förvaltningen ersatt den gamla principen enligt vilken medborgarna endast hade rätt att få tillgång till vissa begränsade kategorier av handlingar eller handlingar som upprättats för 30 år sedan eller tidigare (Freedom of Information Act 1997). I Förenade kungariket har genom Freedom of Information Act 2000 rätten att få tillgång till handlingar nyligen gjorts generell, efter att tidigare ha varit reserverad för vissa begränsade kategorier av information.

26 Artikel F punkt 2 i Fördraget om Europeiska unionen (nu artikel 6.2 EU i ändrad lydelse) och artikel 46 d EU.

27 Se i fråga om ett nytt exempel på denna rättspraxis domen av den 6 mars 2001 i mål C-274/99 P, Connolly mot kommissionen (REG 2001, s. I-1611), punkt 37. Se särskilt Puissochet, J.-P., La Cour de justice et les principes généraux du droit, i Les annonces de la Seine, 1996, nr 69, s. 3 och följande sidor.

28 Konungariket Belgien, Konungariket Spanien, Republiken Italien, Konungariket Nederländerna, Republiken Portugal, Republiken Finland samt Konungariket Sverige.

29 Republiken Grekland och Republiken Österrike.

30 Konungariket Danmark, Republiken Frankrike, Irland samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

31 Förslaget till avgörande i ovannämnda mål Nederländerna mot rådet, punkt 15.

32 För en annan tolkning av rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, se ovannämnda arbete av O'Neill, M.

33 Se särskilt rekommendation nr 854 (1979) av Europarådets parlamentariska församling av den 1 februari 1979 om allmänhetens tillgång till regeringshandlingar och om informationsfrihet (Europarådet, parlamentariska församlingen, antagna texter, trettionde ordinarie sammanträdet, tredje delen, den 29 januari—den 2 februari 1979) och rekommendationer av Europarådets ministerkommitté nr R (81)19 om tillgång till information som förvaras hos offentliga myndigheter (Europarådet, Samlingen med rekommendationer, resolutioner och förklaringar av ministerkommittén angående mänskliga rättigheter, 1949—1987, Strasbourg, 1989, s. 96) samt nr R (91)10 om spridning till tredje man av uppgifter av personlig karaktär som förvaras hos offentliga organ (Europarådet, ministerkommittén, rekommendation till medlemsstaterna, 1991, Strasbourg, 1995).

34 Förslag utarbetat av specialistgruppen för tillgång till officiell information under det sjätte mötet (den 27—den 29 september 2000).

35 Se förslaget till rekommendation, bilaga III i rapporten från mötet i september 2000, Strasbourg, 26 januari 2001, DHSAC (2000)7.

36 Nedan kallad 1966 års konvention (Recueil des traités, vol. 999, s. 171; SÖ 1971:42). Anikei 19.2 har följande lydelse: Envar skall äga rätt till yttrandefrihet; denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, mottaga och sprida uppgifter och tankar av varje slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat valfritt uttrycksmedel. När det gäller friheten att söka information ligger denna text mycket nära artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna frän år 1948. Emellertid anses denna förklaring, till skillnad från 1966 års konvention, sakna tvingande verkan för staterna och den är inte heller direkt tillämplig till förmån för en enskild. Den fyller framför allt en programmatisk funktion. (De Vries Reilingh, J., L'application des pactes des Nations unies relatifs aux droits ae l'homme de 1966, Helbing & Lichtenhahn, Bruylant, 1998, punkterna 25 och 32).

37 Se exempelvis, Blumenwitz, D., Die Meinungs- und Informationsfreiheit nach Art. 19 des IPBPR i Nowak, M., Steurer, D., och Tretter, H., Fortschrift im Bewußtsein der Grund- und Menschenrechte, Festschrift für Felix Ermacora, Kehl-Strasbourg-Arlington, Engel Verlag, 1988, s. 71.

38 Dom av den 13 december 1979 i mål 44/79, Hauer (REG 1979, s. 3727; svensk specialutgåva, volym 4, s. 621), punkterna 19—22.

39 Dom av den 21 september 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst (REG 1989, s. 2859; svensk specialutgåva, volym 10, s. 133), punkt 17.

40 Ibidem, punkt 18.

41 Ibidem, punkt 19.

42 Om denna aspekt av domstolens rättspraxis, se Monet, H., La Communauté européenne et la convention européenne des droits de l'homme, i Revue trimestrielle des droits de l'homme, 1994, s. 501 och följande sidor.

43 Ovannämnda förslag till förordning 2000/C 177 E/10.

44 Generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i ovannämnda mål Nederländerna mot rådet, punkt 20.

45 Dom av den 7 december 1999 i mål T-92/98, Interporc mot kommissionen (REG 1999, s. II-3521), punkt 38.

46 Dom av den 17 juni 1998 i mål T-174/95, Svenska Journalistförbundet mot rådet (REG 1998, s. II-2289), punkt 66.

47 Förslaget till avgörande i ovannämnda mål Nederländerna mot rådet, punkt 16.

48 Se särskilt, Wathelet, M., La charte des droits fondamentaux: un bon pas dans une course qui reste longue, i Cahiers de droit européen, 2000, nr 5 och 6, s. 585 och följande sidor.

49 Fjärde stycket i ingressen.

50 I femte övervägandet preciseras följande: Med beaktande av gemenskapens och unionens behörighet och uppgifter samt subsidiaritetsprincipen bekräftas i denna stadga de rättigheter som har sin grund särskilt i medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser Fördraget om Europeiska unionen och gemenskapsfördragen, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, gemenskapens och Europarådets sociala stadgor samt rättspraxis vid Europeiska gemenskapernas domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

51 Förklaringar till stadgans fullständiga text enligt dok. Chane 4487/00 Convent 50, av den 19 oktober 2000 (http://ue.eu.int/df/default.asp?lang=sv).

52 Se exempelvis ovannämnda meddelande 93/C 156/05, uppförandekodexen, beslut 93/731, artikel 255 EG samt artikel 42 i stadgan.

53 Denna åsikt delas av de regeringar som intervenerat i förfarandet vid domstolen med undantag av den spanska regeringen.

54 Domen i det ovannämnda målet Nederländerna mot rådet, punkt 37.

55 Ibidem, punkterna 38 och 19.

56 Ibidem, punkt 38.

57 Förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Nederländerna mot rådet, punkt 21.

58 Angående denna fasta rättspraxis, se särskilt dom av den 14 maj 1974 i mål 4/73, Nold mot kommissionen (REG 1974, s. 491; svensk specialutgåva, volym 2, s. 291), domen i det ovannämnda målet Hauer, punkterna 23 och 32, dom av den 8 april 1992 i mål C-62/90, kommissionen mot Tyskland (REG 1992, s. I-2575; svensk specialutgåva, volym 12, s. 29), punkt 23, av den 5 oktober 1994 i mål C-404/92 P, x mot kommissionen (REG 1994, s. I-4737), punkterna 17 och 18, av den 30 juli 1996 i mål C-84/95, Bosphorus (REG 1996, s. I-3953), punkt 21, och av den 29 april 1999 i mål C-293/97, Standley m.fl. (REG 1999, s. I-2603), punkterna 54—58.

59 Däremot hävdade Heidi Hautala inför förstainstansrätten att tillgång till den omtvistade rapporten inte kunde undergräva det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser. Förstainstansrätten framhöll att den omtvistade rapporten innehöll meningsutbyten mellan medlemsstaterna avseende frågan om iakttagandet av de mänskliga rättigheterna i det slutliga bestämmelselandet och att den innehöll formuleringar och uttryck som kunde skapa spänningar i förhållande till vissa tredje länder och att talan följaktligen inte kunde bifallas med stöd av detta argument (punkterna 71—74 i den överklagade domen).

60 Som ett nytt exempel på fast rättspraxis, se dom av den 11 januari 2000 i de förenade målen C-174/98 P och C-189/98 P, Nederländerna och Van der Wal mot kommissionen (REG 2000, s. I-1), punkt 27.

61 Det bör vidare observeras, i likhet med vad förstainstansrätten framhöll i den överklagade domen, att [il beslut 93/731 föreskrivs inte uttryckligen att rådet skall pröva om tillgång till delar av handlingar kan beviljas. Det innehåller inte neiler något uttryckligt förbud mot en sådan möjlighet, vilket rådet medgav under sammanträdet (punkt 78).

62 Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Republiken Frankrike, Irland, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland samt Konungariket Sverige.

63 Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Italien.

64 Se på ett annat område, domen av den 20 maj 1976 i mål 104/75, De Peijper (REG 1976, s. 613; svensk specialutgåva, volym 3, s. 91), punkt 18.