Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 31 maj 2001
1 Originalspråk: italienska.
2 I kraft av sitt särskilda förhållande till sina patienters försäkringskassor fungerar de anslutna läkarna nämligen som en sorts företrädare för dessa kassor och kan således på de villkor som anges i lagtexten, ordinera läkemedel som direkt kostnadsföre den behöriga kassan, om dessa läkemedel ingår i registret (361 § första stycket i ASVG).
3 Denna slutsats har även bekräftats i Oberster Gerichtshofs (den österrikiska försäkrinesöverdomstolen) av den österrikiska regeringen åberopade praxis (se i synnerhet dom av den 13 december 1996, 10 Ob S 62/94, där ytterligare hänvisningar förekommer). Enligt denna praxis har den som omfattas av det nationella sjukförsäkringssystemet enligt 133 § första stycket i ASVG rätt att få ersättning för kostnaderna för samtliga läkemedel som de faktiskt behöver, oberoende av om dessa är införda i registret eller inte.
4 Se dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll (REG 1998, s. I-1931, punkterna 17 och 18, där ytterligare hänvisningar återfinns).
5 I bestämmelsen, i dess nya lydelse, anges nämligen tydligt att Inlär gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård...
6 Se exempelvis domen i det ovannämnda målet Kohll, punkt 19,
7 Se kommissionens rapport som bifogades förslaget till direktiv (KOM(86) 765 slutligt av den 23 december 1986, punkt II.1).
8 Dom av den 7 februari 1984 i mål 238/82, Duphar (REG 1984, s. 523, punkterna 17—22).
9 Se, för att endast nämna vissa av de senaste prejudikaten, dom av den 10 juni 1999 i mål C-346/97, Braathens (REG 1999, s. I-3419), punkt 24, och av den 9 mars 2000 i mål C-437/97, EKW och Wein & Co. (REG 2000, s. I-1157), punkt 41, där ytterligare hänvisningar återfinns. Se dock även för ett liknande resonemang Ettadomstolens rådgivande yttrande av den 24 november 1998 avseende artikel 4 i direktivet vad gäller åtgärder för att blockera läkemedelspriser (mål E-2/98, FIS, Eftas rättsfallssamling s. 172, särskilt punkterna 20—22).
10 Se senast domar av den 25 november 1999 i mål C-96/98, kommissionen mot Frankrike (REG 1999, s. I-8531), punkt 36, av den 5 oktober 2000 i mål C-337/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-8377), punkt 45, och av den 14 december 2000 i mål C-55/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-11499), punkt 30.
11 Se exempelvis dom av den 5 juli 1990 i mil C-42/89, kommissionen mot Belgien (REG 1990, s. I-2821), punkt 24, och av den 1 oktober 1998 i mål C-71/97, kommissionen mot Spanien (REG 1998, s. I-5991), punkt 15.
12 Se dom av den 21 januari 1999 i mål C-120/97, Upjohn (REG 1999, s. I-223), punkt 29, som avsåg artikel 12 i rådets direktiv 65/65/EEG av den 26 januari 1965 om tillnärmning av bestämmelser som fastställs genom lagar eller andra författningar och som gäller farmaceutiska specialiteter (EGT 22, s. 369; svensk specialutgåva, område 13, volym 1, s. 67), vari stadgas att [a]lla beslut [om avslag på ansökan om tillstånd till försäljning av ett läkemedel eller indragning eller återkallelse av sådant tillstånd]... skall motiveras utförligt. Beslutet skall delges den berörda parten tillsammans med uppgifter om vilka möjligheter till prövning av beslutet som står till buds enligt gällande lagstiftning och inom vilken tid prövning skall begäras.
13 Dom av den 3 december 1992 i mål C-97/91, Borelli mot kommissionen (REG 1992, s. I-6313; svensk specialutgåva volym 13, s. I-205), punkt 14, vari återfinns ytterligare hänvisningar, min kursivering, av den 11 januari 2001 i mål C-1/99, Kofisa Italia (REG 2001, s. I-207), punkt 46, och i mål C-226/99, Siples (REG 2001, s. I-277), punkt 17.