Förslag till avgörande av generaladvokat
1. Undersökningsdomaren vid Rechtbank van eerste aanleg te Turnhout (Turnhouts tingsrätt) har genom beslut av den 13 april 2000 i enlighet med artikel 234 EG ställt fyra tolkningsfrågor till domstolen.
I — Tillämpliga nationella bestämmelser
A — Den belgiska lagstiftningen
2. I den belgiska lagstiftningen regleras sekretess i artikel 458 i code pénal (strafflagen). I denna bestämmelse föreskrivs följande:
3. Enligt belgisk rättspraxis är artikel 458 i strafflagen inte tillämplig på bankanställda. I domen av den 25 oktober 1978 ansåg Cour de cassation de Belgique (den belgiska kassationsdomstolen) att de tjänster som banktjänstemän tillhandahåller inte är av den beskaffenheten att de omfattas av sekretess och att det inte heller finns någon bestämmelse som ålägger banktjänstemän sekretess i den mening som avses i artikel 458 i strafflagen.
4. I artiklarna 71—86 i code belge d'instruction criminelle (den belgiska lagen om förundersökning) regleras vittnesförhör. Enligt artikel 75 i nämnda lag skall vittnet avlägga ed på att säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra. I artikel 80 i nämnda lag föreskrivs dessutom följande:
5. Enligt belgisk rättspraxis likställs ett vittnes vägran att besvara vissa frågor med en vägran att inställa sig, även om det fastställs att hans vittnesmål skulle innebära att han eller tredje man riskerade att ådra sig straffansvar. Ett sådant beteende skall enligt artikel 80 i lagen om förundersökning bestraffas, eftersom det i denna bestämmelse inte bara föreskrivs en skyldighet att inställa sig utan även en skyldighet att avlägga vittnesmål.
B — Den luxemburgska lagstiftningen
6. I den luxemburgska lagstiftningen regleras sekretess i artikel 458 i code pénal (strafflagen). Med undantag av bötesbeloppet har denna artikel samma lydelse som artikel 458 i den belgiska strafflagen. Bestämmelsen har följande lydelse:
7. I motsats till den belgiska lagstiftningen omfattar sekretessen i den luxemburgska lagstiftningen även tjänstemän inom bankoch finanssektorn. Artikel 41 i loi relative au secteur financier av den 5 april 1993 (lagen om finanssektorn) utgör den rättsliga grunden för denna plikt. I den artikeln föreskrivs följande:
II — Bakgrund och förfarande
8. Det framgår av handlingarna i målet att det ankommer på den nationella domstolen att genomföra en förundersökning mot Paul der Weduwe. Utredningen rör brotten urkundsförfalskning, brukande av förfalskning, urkundsförfalskning inom beskattningsområdet, brukande av förfalskning inom beskattningsområdet, penningtvätt och brott mot skyldigheten att inge deklaration enligt artiklarna 305—310 i code belge des impôts sur les revenus (den belgiska lagen om inkomstskatt).
9. Paul der Weduwe är nederländsk medborgare och bosatt i Luxemburg. Han var tidigare anställd vid Banque UCL och tjänstgör för närvarande vid Radobank. Båda bankerna har sitt säte i Storhertigdömet Luxemburg.
10. Under förundersökningen förhörde den nationella domstolen Paul der Weduwe om hur han bearbetade sina kunder och hur transporten av värdepapper gick till.
11. Som ett led i förundersökningen vill den nationella domstolen även höra Marc Troch som vittne.
12. Den nationella domstolen har klargjort att varken Paul der Weduwe eller Marc Troch vid något tillfälle åberopade sin rätt att tiga. De grundade uttryckligen sin vägran att besvara frågorna på den luxemburgska banksekretessen.
13. Undersökningsdomaren har i sin begäran om förhandsavgörande förklarat att den luxemburgska lagstiftningen om banksekretess utgör ett allvarligt hinder för bevisupptagningen.
14. Den nationella domstolen vill under dessa omständigheter få klarhet i huruvida artikel 59 i EG-fördraget (nu artikel 49 EG i ändrad lydelse), enligt vilken inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen skall förbjudas, verkligen innebär att den luxemburgska lagstiftningen om banksekretess är tillämplig även utanför landets gränser.
15. Undersökningsdomaren stöder sig på domstolens dom i målet Alpine Investments. Undersökningsdomaren har erinrat om att domstolen i nämnda dom ansåg att artikel 59 i EG-fördraget inte bara omfattar sådana inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster som införts av den mottagande medlemsstaten utan även sådana inskränkningar som införts av ursprungsmedlemsstaten. Domstolen har därmed fastställt att artikel 59 i fördraget hindrar ursprungsmedlemsstaten att vidta åtgärder som försvårar för personer etablerade i den medlemsstaten att tillhandahålla tjänster till mottagare i en annan medlemsstat.
16. Den nationella domstolen anser att en gränsöverskridande tillämpning av den luxemburgska banksekretessen i förevarande mål utgör en omotiverad inskränkning i friheten att tillhandahålla finansiella tjänster. Den nationella domstolen anser nämligen att luxemburgska banktjänstemän som utövar sin frihet att tillhandahålla tjänster i Belgien ställs inför en svår situation, eftersom de med nödvändighet tvingas åsidosätta antingen den belgiska lagstiftningen om vittnesplikt (artikel 80 i code d'instruction criminelle) eller den luxemburgska lagstiftningen om banksekretess (artikel 41 i 1993 års lag). Enligt den nationella domstolen leder denna lagkonflikt dessutom till att banker och kunder behandlas olika beroende på nationalitet och på var de har sitt säte.
III — Tolkningsfrågorna
17. Undersökningsdomaren vid Rechtbank van eerste aanleg te Turnhout har följaktligen beslutat att förklara målet vilande och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
IV — Föremålet för tolkningsfrågorna
18. Den begäran om förhandsavgörande som undersökningsdomaren i Turnhout har inkommit med tar upp två olika frågeställningar.
19. Den första frågeställningen rör den belgiska lagstiftningen om vittnesmål i domstol. Den nationella domstolen vill få klarhet i huruvida artikel 59 i fördraget tillåter den mottagande medlemsstaten att tillämpa en bestämmelse enligt vilken personer som tjänstgör inom banksektorn och som under en förundersökning kallas att vittna, åläggs att röja uppgifter som enligt ursprungsmedlemsstatens lagstiftning är sekretessbelagda. Den nationella domstolen vill dessutom få klarhet i huruvida artikel 59 i fördraget utgör hinder mot en sådan bestämmelse när de berörda personerna har kallats i egenskap av misstänkta och inte åberopar sin rätt att tiga.
20. Den andra frågeställningen rör den luxemburgska lagstiftningen om banksekretess. Syftet med denna är att få klarhet i huruvida artikel 59 i fördraget utgör hinder mot det förhållandet att en medlemsstat som ålägger tjänstemän inom banksektorn tystnadsplikt vidtar en åtgärd som förbjuder dessa tjänstemän att vid äventyr av civil- och straffrättsligt ansvar röja sekretessbelagda uppgifter vid rättsliga myndigheter i en annan medlemsstat.
V — Skriftliga yttranden som inkommit till domstolen
21. Tre parter har under det skriftliga förfarandet inkommit med yttranden till domstolen, nämligen Paul der Weduwe, Konungariket Belgien och Europeiska gemenskapernas kommission.
22. Paul der Weduwe har gjort gällande att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning. Paul der Weduwe har till stöd för sitt yrkande anfört tre olika grunder.
23. Den belgiska regeringen har i sitt skriftliga yttrande tagit ställning i sak.
24. Kommissionen anser att de fyra tolkningsfrågorna skall besvaras gemensamt.
25. Den luxemburgska regeringen har inte deltagit i det skriftliga förfarandet. Den har däremot avgivit muntliga yttranden som jag kommer att återkomma till nedan i detta förslag till avgörande.
VI — Bedömning
26. Inledningsvis anser jag att det är nödvändigt att erinra om de principer som rör domstolens behörighet enligt artikel 234 EG.
27. Enligt fast rättspraxis utgör det förfarande som föreskrivs i artikel 234 EG ett instrument för samarbete mellan domstolen och de nationella domstolarna. Det ankommer på den nationella domstol vid vilken tvisten anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet att inom ramen för detta samarbete bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. Denna princip motiveras av det förhållandet att den nationella domstolen är den enda instansen med direkt kunskap om de faktiska omständigheterna i målet och om den lagstiftning som är tillämplig på tvisten. Följaktligen är domstolen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten.
28. För att komma fram till en tolkning av gemenskapsrätten som är till nytta för den nationella domstolens prövning av tvisten är det enligt domstolen lämpligt att sakförhållandena är klarlagda och att de frågor som uteslutande skall bedömas enligt nationell rätt är avgjorda när ärendet hänskjuts till domstolen. Det krävs dessutom att den nationella domstolen anger varför den anser att ett avgörande i dessa frågor behövs för att den skall kunna döma i målet.
29. Eftersom det inte ankommer på domstolen att avge rådgivande utlåtanden meddelar den inte något förhandsavgörande när ett svar på tolkningsfrågorna inte uppfyller ett objektivt behov för att lösa tvisten vid den nationella domstolen.
30. Det är mot bakgrund av dessa principer som jag skall undersöka de frågor som undersökningsdomaren i Turnhout har ställt.
31. Undersökningsdomaren vill i förevarande mål få klarhet i huruvida den belgiska lagstiftningen om vittnesmål i domstol är förenlig med gemenskapsrätten. Undersökningsdomaren vill även bedöma förenligheten av den luxemburgska lagstiftningen om banksekretess.
32. Den nationella domstolen har utgått från principen att den luxemburgska lagstiftningen har en särskild gränsöverskridande räckvidd. Den nationella domstolen anser att det enligt 1993 års lag är förbjudet för luxemburgska banktjänstemän att röja sekretessbelagda uppgifter vid rättsliga myndigheter i en annan medlemsstat.
33. Jag skall på den punkten erinra om att det förfarande som föreskrivs i artikel 234 EG grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan domstolen och de nationella domstolarna. Domstolen anser att det inte ankommer på den att inom ramen för det system för samarbete som inrättats genom artikel 234 EG pröva om den nationella domstolen har tolkat sin egen lagstiftning på ett korrekt sätt eller om de nationella bestämmelser som åberopas är relevanta för målet vid den nationella domstolen. Denna princip motiveras av det förhållandet att den nationella domstolen är den enda instansen med direkt kännedom om den lagstiftning som är tilllämplig i målet.
34. Denna princip skall trots allt inte tilllämpas undantagslöst i det fall den nationella domstolen vill bedöma förenligheten av en annan medlemsstats lagstiftning.
35. Det framgår av handlingarna i förevarande mål att tolkningsfrågorna bygger på en tolkning av den luxemburgska lagstiftningen som på goda grunder ifrågasätts av parterna.
36. Den belgiska regeringen har i sitt skriftliga yttrande gjort följande förtydliganden.
37. Konungariket Belgien har erinrat om att det föreskrivs undantag från tystnadsplikten i såväl artikel 41 i 1993 år lag som i artikel 458 i den luxemburgska strafflagen. Enligt dessa bestämmelser kan banksekretessen hävas när en banktjänsteman har kallats att vittna vid domstol eller när det är påbjudet eller tillåtet enligt lag att röja sekretessbelagda uppgifter.
38. Den belgiska regeringen har förklarat att frågan huruvida den luxemburgska lagstiftningen har en gränsöverskridande räckvidd är omstridd. Artikel 458 i strafflagen och artikel 41 i 1993 års lag kan nämligen tolkas på tre olika sätt.
39. Den belgiska regeringen har i sitt skriftliga yttrande förespråkat den ovannämnda första tolkningen i sitt skriftliga yttrande. Den belgiska regeringen har gjort gällande att de luxemburgska myndigheterna inte kan vidta några åtgärder mot banktjänstemän som röjer sekretessbelagda uppgifter utanför Luxemburg.
40. Konungariket Belgien har påpekat att den luxemburgska lagstiftningen i vilket fall som helst orsakar problem bara vid en tillämpning av den ovannämnda tredje tolkningen.
41. Konungariket Belgien har påpekat att undersökningsdomarens begäran om förhandsavgörande inte har något föremål om en av dessa två tolkningar är riktig, eftersom den avser en [lag]bestämmelse som inte är tillämplig i förevarande mål.
42. Den belgiska regeringen anser att endast den tredje tolkningen kan orsaka problem i förhållande till artikel 59 i EG-fördraget.
43. Storhertigdömet Luxemburg anser för sin del att den tredje tolkningen inte kan godtas.
44. Luxemburg har under förhandlingen angett att dess domstolar ännu inte hade prövat frågan om banksekretessens gränsöverskridande verkan. Luxemburg har även påpekat att de luxemburgska domstolarna förmodligen aldrig kommer att få tillfälle att pröva denna omtvistade fråga. De faktiska omständigheter som ger upphov till en sådan tvist anses alltför sällsynta och atypiska för att de skall kunna bli föremål för prövning i luxemburgska domstolar.
45. Den luxemburgska regeringen har i avsaknad av (rådande och förutsebar) rättspraxis på området redogjort för den tolkning som enligt den kan godtas.
46. Luxemburg anser att den luxemburgska lagstiftningen om banksekretess inte förbjuder de berörda personerna att röja sekretessbelagda uppgifter när de har kallats till de rättsliga myndigheterna i en annan medlemsstat. Luxemburg har motiverat sin ståndpunkt enligt följande.
47. Den luxemburgska regeringen har för det första uppgett att principen om banksekretess har en gränsöverskridande verkan. Den luxemburgska lagstiftningen skulle vara verkningslös om det vore tilllåtet att röja sekretessbelagda uppgifter utanför Luxemburg. Det skulle i så fall räcka att en banktjänsteman lämnade Luxemburg för att ostraffat kunna röja sekretessbelagda uppgifter. Av detta följer att personer som röjer sekretessbelagda uppgifter utanför Luxemburg, frånsett de undantag som föreskrivs i den luxemburgska lagstiftningen, gör sig skyldiga till brott som kan beivras av de luxemburgska myndigheterna.
48. Den luxemburgska regeringen har för det andra uppgett att undantagen från banksekretessen också har en gränsöverskridande verkan. De skäl som anförts till grund för denna tolkning överensstämmer dock inte med dem som Konungariket Belgien har anfört.
49. Det följer av samtliga ovannämnda överväganden att grunden för undersökningsdomarens tolkningsfrågor på goda grunder ifrågasatts av parterna.
50. Den nationella domstolen utgår nämligen ifrån att den luxemburgska lagstiftningen förbjuder Paul der Weduwe och Paul Troch att röja sekretessbelagda uppgifter vid de rättsliga myndigheterna i Belgien. Det framgår emellertid tydligt av den luxemburgska regeringens yttranden att en dylik tolkning inte kan godtas. Luxemburg anser att det enligt artikel 458 i den luxemburgska strafflagen och artikel 41 i 1993 års lag inte är förbjudet för personer som har kallats att vittna vid en rättslig myndighet i en annan medlemsstat att röja sekretessbelagda uppgifter.
51. Under dessa omständigheter anser jag att tolkningsfrågorna är hypotetiska. Det är osäkert om domstolens avgörande kommer att tillämpas i målet vid den nationella domstolen. Ett framtida avgörande kommer i praktiken endast att tillämpas om den luxemburgska lagstiftningen skall tolkas på ett visst sätt (nämligen i enlighet med den tredje tolkningen, som beskrivs i punkt 38 i detta förslag till avgörande). Det framgår emellertid av handlingarna i målet att det är föga troligt att en sådan tolkning kommer att göras.
52. Jag föreslår följaktligen att domstolen skall avvisa begäran om förhandsavgörande. Domstolen kan enligt min mening inte besvara tolkningsfrågorna utan att överskrida sin befogenhet enligt artikel 234 EG, eftersom den i så fall skulle lämna ett rådgivande utlåtande i en hypotetisk fråga.
VII — Förslag till avgörande
53. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen skall fastställa följande:
1 Originalspråk: franska.
2 De bötesbelopp som för närvarande föreskrivs i artikel 458 i strafflagen uppgår till mellan 20000 och 100000 BEF (se Konungariket Belgiens skriftliga yttrande, punkt 40).
3 Se begäran om förhandsavgörande, s. 2, och Konungariket Belgiens skriftliga yttrande, punkterna 41 och 42.
4 Cass., 25 oktober 1978, Pas., 1979,1, s. 237.
5 De bötesbelopp som för närvarande föreskrivs i artikel 80 i lagen om förundersökning uppgår till 20000 BEF (se Konungariket Belgiens skriftliga yttrande, punkt 45).
6 Cass. 10 juli 1916, Pas. 1917, I, s. 195.
7 Konungariket Belgiens skriftliga yttrande (punkt 44).
8 Även kallad den luxemburgska banksekretessen eller banksekretessen.
9 Mémorial A 1993, s. 462 (nedan kallad 1993 års lag).
10 Se begäran om förhandsavgörande (sidorna 1 och 2) och Konungariket Belgiens skriftliga yttrande (punkterna 15—24).
11 Begäran om förhandsavgörande, s. 2.
12 Ibidem, s. 3.
13 Dom av den 10 maj 1995 i mål C-384/93, Alpine Investments (REG 1995, s. I-1141).
14 Ibidem, punkt 30.
15 Begäran om förhandsavgörande, s. 3.
16 Den första tolkningsfrågan.
17 Den andra tolkningsfrågan.
18 Den nationella domstolen gör i den tredje och den fjärde tolkningsfrågan en skillnad beroende på om den luxemburgska banktjänstemannen har kallats som vittne eller i egenskap av misstänkt. Denna åtskillnad emotsågs emellertid klart av skälen i beslutet om begäran om förhandsavgörande. I sin begäran om förhandsavgörande (s. 3) har nämligen undersökningsdomaren påpekat att det som enligt belgisk lag gäller för vittnen i tillämpliga delar gäller för luxemburgska banktjänstemän i egenskap av misstänkta, som väljer att inte åberopa sin rätt att tiga. Under dessa omständigheter skall den tredje och den fjärde tolkningsfrågan förstås på så sätt att do uteslutande syftar på det fallet när en luxemburgsk banktjänsteman har kallats att inställa sig i egenskap av vittne.
19 Paul der Weduwes skriftliga yttrande, s. 2—5.
20 Ibidem, s. 5.
21 Ibidem, s. 5—9.
22 Konungariket Belgiens skriftliga yttrande (punkterna 60—83).
23 Vad beträffar frågan huruvida den luxemburgska lagstiftningen gäller utanför landets gränser, se punkterna 38—48 i detta förslag till avgörande.
24 Konungariket Belgiens skriftliga yttrande (punkterna 93—127).
25 Kommissionens skriftliga yttrande (punkterna 8—14).
26 Alltsedan dom av den 1 december 1965 i mål 16/65, Schwarze (REG 1965, s. 1081, s. 1094; svensk specialutgåva, volym 1, s. 227).
27 Se särskilt dom av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, PreussenElektra (REG 2001, s. I-2099), punkt 38, och av den 19 februari 2002 i mål C-35/99, Arduino (REG 2002, s. I-1529), punkt 24.
28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 november 1978 i mål 83/78, Pigs Marketing Board (REG 1978, s. 2347; svensk specialutgåva, volym 4, s. 243), punkt 25.
29 Se särskilt dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59, och domarna i de ovannämnda målen PreussenElektra, punkt 38, och Arduino, punkt 24.
30 Dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243), punkt 21.
31 Ibidem, punkt 20. Se även beslut av den 9 augusti 1994 i mål C-378/93, La Pyramide (REG 1994, s. I-3999), punkt 11.
32 Se bland andra domen i det ovannämnda målet Foglia, punkt 18, och dom av den 3 februari 1983 i mål 149/82, Robards (REG 1983, s. 171), punkt 19, och beslut av den 23 mars 1995 i mâl C-458/93, Saddik (REG 1995, s. I-511), punkt 17.
33 Se särskilt dom av den 10 mars 1981 i de förenade målen 36/80 och 71/80, Irish Creamery Milk Suppliers Association m.fl. (REG 1981, s. 735; svensk specialutgåva, volym 6, s. 29), punkt 6.
34 Se särskilt dom av den 12 juni 1986 i de förenade målen 98/85, 162/85 och 258/85, Bertini m.fl. (REG 1986, s. 1885) punkt 6.
35 Domen i det ovannämnda målet Foglia, punkt 18, dom av den 17 maj 1994 i mål C-18/93, Corsica Ferries (REG 1994. s. I-1783; svensk specialutgåva, volym 15, s. 113), punkt 14, av den 15 juni 1995 i de förenade målen C-422/93—C-424/93, Zabala Erasun m.fl. (REG 1995, s. I-1567), punkt 29, av den 5 oktober 1995 i mål C-96/94, Centro Servizi Spediporto (REG 1995, s. I-2883), punkt 45, av den 9 oktober 1997 i mål C-291/96. Grado och Bashir (REG 1997, s. I-5531), punkt 16, av den 12 mars 1998 i mål C-314/96, Djabali (REG 1998, s. I-1149, punkt 19, samt beslut av den 26 januari 1990 i mål C-286/88, Falciola (REG 1990, s. I-191), punkt 9, av den 16 maj 1994 i mål C-428/93, Monin Automobiles (REG 1994, s. I-1707; svensk specialutgåva, volym 15, s 105), punkt 15, och av den 25 maj 1998 i mål C-361/97, Nour (REG 1998, s. I-3101), punkt 15.
36 Se särskilt dom av den 20 februari 1973 i mål 54/72, FOR (REG 1973, s. 193), punkt 9, av den 23 januari 1975 i mål 51/74, Hulst (REG 1975, s. 79; svensk specialutgåva, volym 2, s. 429), punkterna 38—42, och av den 21 mars 1985 i mål 172/84, Celestri (REG 1985, s. 963), punkterna 12—16.
37 Domen i det ovannämnda målet Grado och Bashir, punkterna 15 och 16.
38 Se särskilt dom av den 16 juli 1992 i mål C-343/90, Lourenço Dias (REG 1992, s. I-4673; svensk specialutgåva, volym 13, s. 69) punkterna 22 och 23, och av den 13 december 1994 i mål C-297/93, Grau-Hupka (REG 1994, s I-5535) punkt 18.
39 Dom av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. I-4871; svensk specialutgåva, volym 13, s. 105), punkterna 27—30, domen i det ovannämnda målet Centro Servizi Spediporto, punkterna 43—46, dom av den 16 januari 1997 i mål C-134/95, USSL n° 47 di Biella, (REG 1997, s. I-195) punkterna 13—16, och beslutet i det ovannämnda målet Monin Automobiles, punkterna 13—15.
40 I motsats till de krav som uppställs i domstolens rättspraxis (domarna i de ovannämnda målen Bertini m.fl., punkt 6, Lourenço Dias, punkt 19, och beslutet i det ovannämnda målet La Pyramide, punkt 13) har inte den nationella domstolen förklarat varför den anser att ett svar på de två första tolkningsfrågorna är nödvändigt för att kunna döma i saken. Det framgår tvärtom av skälen i beslutet om begäran om förhandsavgörande att undersökningsdomaren framför allt — om inte uteslutande — vill veta om den luxemburgska lagstiftningen om banksekretess är förenlig med gemenskapsrätten (se punkterna 13—16 i detta förslag till avgörande). Under dessa omständigheter är det inte säkert att de två första frågorna kan tas upp till sakprövning. Eftersom jag föreslår att domstolen skall avvisa samtliga frågor på andra grunder (se punkt 35 och följande punkter i detta förslag till avgörande), är det emellertid inte nödvändigt att ytterligare utveckla min bedömning på den punkten.
41 Se särskilt dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa (REG 1964, s. 1141, s. 1158; svensk specialutgåva, volym 1, s. 211), av den 5 oktober 1977 i mål 5/77, Tedeschi (REG 1977, s. 1555), punkt 17, av den 16 mars 1978 i mål 104/77, Oehlschläger (REG 1978, s. 791), punkt 4, av den 16 juli 1998 i mål C-235/95, Dumon och Froment (REG 1998, s. I-4531), punkt 25, och av den 5 oktober 1999 i de förenade målen C-175/98 och C-177/98, Lirussi och Bizzaro (REG 1999, s. I-6881), punkt 37.
42 Se särskilt dom av den 1 februari 1996 i mål C-177/94, Perfili (REG 1996, s. I-161) punkterna 10—19, och punkterna 16 och 17 i mitt förslag till avgörande i detta mål.
43 Domen i det ovannämnda målet Foglia, punkt 30.
44 Konungariket Belgiens skrifdiga yttrande, punkt 51.
45 Ibidem, punkterna 52—59 och 84—92.
46 Det skall påpekas att undersökningsdomaren i Turnhout i sin begäran om förhandsavgörande inte har uppmärksammat det förhållandet att den luxemburgska lagstiftningens gränsöverskridande verkan är omtvistad. Den nationella domstolen har inte heller förklarat varför den valt att lägga den tredje tolkningen av den luxemburgska lagstiftningen om banksekretess till grund för sina tolkningsfrågor.
47 Konungariket Belgiens skriftliga yttrande (punkterna 59, 87 och 90).
48 Ibidem (punkterna 90 och 91).
49 Ibidem, punkt 92.
50 Ibidem, punkt 88.
51 Den luxemburgska regeringen har förklarat att beivrandet av detta brott grundar sig på artikel 7 b i den luxemburgska code d'instruction criminelle. I denna bestämmelse föreskrivs att om något av de rekvisit som ett brott består av har uppfyllts i Storhertigdömet Luxemburg, anses brottet ha legåtts i Storhertigdömet Luxemburg. Den luxemburgska regeringen har angett att det enligt denna bestämmelse inte är nödvändigt att alla rekvisit har uppfyllts i Luxemburg för att brottet skall kunna beivras. Det räcker att ett av rckvisiten har uppfyllts i Luxemburg. När det gäller banksekretessen utgörs ett av rckvisiten av att nägon har tagit del av sekretcssoelagda uppgifter. I den män personen i fråga tagit del av uppgifterna påett företag med säte i Luxemburg, saknar det med avseende på straffet för brott mot banksekretessen betydelse om uppgifterna röjs utanför Luxemburg.
52 Se punkt 38 i detta förslag till avgörande (se även punkt 59 i Konungariket Belgiens skriftliga yttrande).
53 Den luxemburgska regeringen har i själva verket uppgett att begreppet rättslig myndighet omfattar alla utländska rättsliga myndigheter förutsatt att de kan likställas med de luxemburgska rättsliga myndigheterna med avseende på rättsstats- och maktiordelningsprincipcn. Den luxcmburgska regeringen har emellertid förklarat att det är uppenbart att rättsliga myndigheter i andra medlemsstater uppfyller detta villkor med hänsyn till de institutionella garantier som ett medlemskap i den Europeiska unionen erbjuder.