Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 5 februari 2002

1 Originalspråk: italienska.

2 Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgäng till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40, svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191, nedan kallat direktiv 76/207).

3 Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om lika behandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT L 6, s. 24, svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111, nedan kallat direktiv 79/7).

4 Se första skälet i direktiv 79/7.

5 Som den tid som den pensionsberättigade har förvärvsarbetat, betalning av obligatoriska socialförsäkringsavgifter under ett visst antal år, vissa psykofysiska villkor (kön, svår invaliditet eller förvärvsoförmåga), ställning som arbetslös, utövande av särskild förvärvsverksamhet (i fallet med gruvarbetare).

6 Samma pensionsålder föreskrivs för svårt invalidiserade personer och för dem som har drabbats av förvärvsoförmåga, samt för arbetslösa och för gruvarbetare, på grund av att detta arbete är av särskilt utslitande karaktär (37, 38 och 40 §§ SGB VI).

7 Denna skyldighet föreligger även i ett sådant fall som klagandens i målet vid den nationella domstolen, i vilket arbetstagaren väljer blockmodellen för förtidspensionering (förvärvsverksamhet på heltid för en period som motsvarar hälften av den period under vilken en verksamhet på deltid annars skulle utföras). I det fallet skall en arbetslös anställas efter arbetstagarens pensionering (3.3 § i AtG).

8 Enligt vad den tyska regeringen har förklarat under förhandlingen.

9 Detta fastställande beror uppenbart på vad som föreskrivs i den ovannämnda 38 § i SGB VI, enligt vilken en tidigarelagd pension medges under förutsättning art arbete har utförts inom förtidspensioneringen under 24 månader.

10 Se artikel 2.2 i kollektivavtalet.

11 Se dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (REG 1986, s. 723; svensk specialutgåva, volym 8, s. 457).

12 Dom av den 26 september 2000 i mål C-322/98, Kachelmann (REG 2000, s. I-7505), punkt 23.

13 Kommissionen har emellertid uteslutit att detta direktiv är tillämpligt i förevarande fall.

14 För ett liknande resonemang se till exempel dom av den 30 november 1993 i mål C-189/91, Kirsammer-Hack (REG 1993, s. I-6185), punkt 32, dom av den 2 oktober 1997 i mål C-1/95, Gerster (REG 1997, s. I-5253), punkt 34, med ytterligare hänvisningar), dom av den 2 oktober 1997 i mål C-100/95, Kording (REG 1997. s. I-5289), punkt 25, dom av den 6 april 2000 i mål C-226/98, Jørgensen (REG 2000, s. I-2447), punkt 41, med ytterligare hänvisningar, och domen i det ovannämnda målet Kachelmann (punkt 23). Jag vill påpeka att samma princip gäller i fall av indirekt diskriminering som strider mot artikel 4.1 i direktiv 79/7, motsvarande artikel 5.1 i direktiv 76/207. Se till exempel dom av den 11 juni 1987 i mål 30/85, Teuling (REG 1987, s. 2497), punkt 13, dom av den 13 december 1989 i mål C-102/88, Ruzius-Wilbrink (REG 1989, s. 4311). punkt 17, dom av den 7 maj 1991 i mål C-229/89, kommissionen mot Belgien (REG 1991, s. I-2205), punkterna 19 och 26, dom av den 24 februari 1994 i mål C-343/92, Roks m.fl. (REG 1994, s. I-571), punkt 33, och dom av den 14 december 1995 i mål C-444/93, Megner och Scheffel (REG 1995, s. I-4741), punkt 24.

15 Dom av den 30 mars 1993 i mål C-328/91, Thomas m.fl. (REG 1993, s. I-1247). För ett liknande resonemang, se dom av den 23 maj 2000 i mål C-196/98, Hepple m.fl. (REG 2000, s. I-3701).

16 Se 36—38 §§ SGB VI och ovan punkt 12.

17 Svaranden har, alltjämt för att visa att det i förevarande fall inte föreligger någon diskriminering, påpekat att om man bortser från den särskilda situationen i Land Hamburg, och i stället beaktar Tyskland i dess helhet, är antalet kvinnor som inte kan dra nytta av förtidspension när de fyller 60 år avgiort mer begränsat. ! normala fall förvärvar de kvinnliga arbetstagarna på så sätt rätten till pension när de fvller 60 år, men det rör sig om en reducerad pension. Med stöd av förklaringen om hur artikel 9 i kollektivavtalet skall tolkas behåller de i detta fall anspråket på förtidspension. Det är endast Land Hamburg som, genom att Hamburgisches Ruhegeldgesetz är den mest fördelaktiga lagen för kvinnorna, är ett undantag från denna regel. Det är som sagt dock fråga om en särskild situation som har mindre betydelse i det nationella sammanhanget.

18 Se domen i det ovannämnda målet Roks m.fl. och dom av den 14 december 1995 i mål C-317/93, Nolte (REG 1995, s. I-4625).

19 Se dom av den 7 juli 1992 i mål C-9/91, Equal Opportuniries Commission (REG 1992, s. I-4297). För att lösa problemet med olika pensionsåldrar hat den nationella lagstiftaren enligt den regering som yttrat sig nu föreskrivit att skillnaden mellan kvinnor och män successivt skall minskas för att lika pensionsålder skall kunna uppnås för alla arbetstagare, samtidigt som ett övergångssystem fastställs enligt vilket den yttersta målsättningen av likabehandling anpassas till de berättigade förväntningarna hos det övervägande antalet berörda kvinnliga arbetstagare. Enligt detta system skall kvinnor födda före år 1941 förvärva rätt till pension redan när de fyller 60 år.

20 Se punkt 25 ovan. Den tyska regeringen har dock dessutom åberopat domar av den 19 oktober 1995 i mål C-137/94, Richardson (REG 1995, s. I-3407), punkterna 18 och 19, och av den 30 januari 1997 i mål C-139/95, Balestra (REG 1997, s. I-549), punkterna 33 och 35.

21 Dom av den 11 augusti 1995 i mål C-92/84, Graham m.fl. (REG 1995, s. I-2521).

22 För ett liknande resonemang, se dom av den 9 februari 1999 i mâl C-167/97, Seymour-Smith och Perez (REG 1999, s. I-623), just med anledning av frågan om att fastställa huruvida det föreligger en indirekt diskriminering på grund av kön. Se även domen i det ovannämnda målet Regina, punkt 61, i vilken domstolen har preciserat att det ankommer på den nationella domstolen att bedöma vilka slutsatser som skall dras av statistiken, och domen i det ovannämnda målet Jørgensen, punkterna 33—35.

23 Jag hänvisar särskilt till den nyligen avkunnade domen i målet Schnorbus, i vilken domstolen ansåg att det företräde som ges genom en nationell bestämmelse som fastställer vulkoren för fullgörande av allmän värnplikt eller civilplikt (till vilken i det fallet endast män var skyldiga) utgör en indirekt diskriminering (dom av den 7 december 2000 i mål C-79/99, Schnorbus, REG 2000, s. I-10997, punkt 32).

24 Bland mängden domar, se dom av den 12 juli 1984 i mål 184/83, Hofmann (REG 1984, s. 3047), punkterna 25 och 26, dom av den 25 oktober 1988 i mål 312/86, kommissionen mot Frankrike (REG 1988, s. 6315), punkt 13, dom av den 25 juli 1991 i mål C-345/89, Stoeckel (REG 1991, s. I-4047; svensk specialutgåva, volym 11, s. 345), punkt 13, dom av den 30 april 1998 i mål C-136/95, Thibault (REG 1998, s. I-2011), punkt 25, och dom av den 19 november 1998 i mål C-66/96, Høj Pedersen m.fl. (REG 1998, s. I-7327), punkt 54.

25 Domen i det ovannämnda målet Hepple (punkt 23, min kursivering). För ett liknande resonemang, se dom av den 23 maj 2000 i mål C-104/98, Buchner (REG 2000, s. I-3625), punkt 23.

26 Domen i det ovannämnda målet Hepple, punkt 20.

27 Domen i det ovannämnda målet Hepple, punkt 24.

28 Domen i det ovannämnda målet Hepple, punkt 25, med ytterligare hänvisningar.

29 Domen i det ovannämnda målet Hepple, punkt 26, med ytterligare hänvisningar, däribland en hänvisning till domen i det ovannämnda målet Thomas.

30 I det fall naturligtvis villkoren enligt 39 § SGB VI är uppfyllda.

31 Detta med stöd av de något begränsade upplysningarna i beslutet om hänskjutande, i vilket AtG inte neller nämns.

32 Dom av den 7 februari 1991 i mål C-184/89, Nimz (REG 1991, s. I-297).

33 Dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75).

34 Domen i det ovannämnda målet Nimz, punkt 19, i vilken, som jag har sagt, domen i målet Simmenthal åberopas.

35 Domen i det ovannämnda målet Nimz, punkt 20.

36 Se dom av den 28 oktober 1999 i mål C-187/98, kommissionen mot Grekland (REG 1999, s. I-7713), punkt 44.

37 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 50, min kursivering.

38 Domen i det ovannämnda målet Marshall, punkt 46 (med ytterligare hänvisningar).

39 Domen i det ovannämnda målet Marshall, punkt 47.

40 Domen i det ovannämnda målet Balestra (punkt 32, med ytterligare hänvisningar). Se även domen i det ovannämnda målet Ruzius-Wilbrink (punkt 19 med ytterligare hänvisningar), dom av den 1 juli 1993 i mål C-154/92, van Cant (REG 1993, s. I-3811). punkt 14, med ytterligare hänvisningar, och dom av den 27 oktober 1993 i mål C-337/91, Van Gemert-Derks (REG 1993, s. I-5435), punkt 31 och följande punkter, med ytterligare hänvisningar. För ett liknande resonemang med avseende pä artikel 5.1 i direktiv 76/207, se, i fråga om samtliga domar, domen i det ovannämnda målet Marshall (punkt 52), och dom av den 12 juli 1990 i mål C-188/89, Foster mot British Gas (REG 1990, s. I-3313; svensk specialutgåva, volym 10, s. 479), punkt 21.

41 Domen i det ovannämnda målet Marshall, punkt 48, och dom av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. I-3325; svensk specialutgåva, volym 16, s. 2), punkterna 19—25.

42 Domen i det ovannämnda målet Marshall, punkt 49, min kursivering.

43 På grund av vad som framgår av den i punkt 55 ovan nämnda domen i målet kommissionen mot Grekland.