Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 13 juni 2002

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 17, 2001, s. 30.

3 Se rådets förordning nr 24/62 av den 4 april 1962 om det gradvisa genomförandet av en gemensam organisation av marknaden för vin (EGT nr 30, s. 989) och rådets förordning (EEG) nr 816/70 av den 28 april 1970 om fastställande av ytterligare bestämmelser för den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 99, s. 1).

4 Rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 84, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 7.

5 Se artikel 1.1 i rådets förordning (EG) nr 1627/98 av den 20 juli 1998 om ändring av förordning (EEG) nr 822/87 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 210, s. 8).

6 Rådets förordning (EEG) nr 2253/88 av den 19 juli 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 822/87 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 198. s. 35; svensk specialutgåva, område 3, volym 27, s. 53).

7 Kommissionens förordning (EEG) nr 2741/89 av den 11 september 1989 om kriterier för tillämpning av artikel 14 i rådets förordning (EEG) nr 822/87 vad avser nationellt stöd till plantering av vinodlingsområden (EGT L 264, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 30, s. 130).

8 EGT L 179, s. 1. Förordningen har senast ändrats genom förordning (EG) nr 2585/2001 (EGT L 345, s. 10).

9 EGT L 143, s. 1. Förordningen har senast ändrats genom förordning (EG) nr 1253/2001 (EGT L 173, s. 31).

10 Se artikel 2.3 i i rådets förordning (EEG) nr 2392/89 av den 24 juli 1989 om allmänna bestämmelser om beskrivning och presentation av vin och druvmust (EGT L 232, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 30, s. 63), vars tillämpning, trots att den upphävts genom förordning nr 1493/1999, som en övergångsåtgärd i väntan pä slutliga tillämpningsbestämmelser för genomförande av denna förordning, förlängts genom förordning (EG) nr 1608/2000 (EGT L 185, s. 24). Dessa bestämmelser som har antagits med kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 (EGT L 118, s. 1) av den 2 maj 2002 skall träda i kraft frän och med den 1 januari 2003.

11 Inrättat genom arrêté du 27 mars 1996 portant institution d'une aide à l'amélioration de l'encépagement d'exploitations viticoles (beslut av den 27 mars 1996 om inrättande av ett stöd för förbättring av vinstockarna i vinproducerande företag), JORF (Republiken Frankrikes officiella tidning) nr 82 av den 5 april 1996, s. 5280.

12 Se skrivelse av den 28 juli 1999 från de franska myndigheterna till kommissionen i bilaga 1 till kommissionens svaromål (särskilt punkt 1).

13 EGT C 359, s. 7.

14 JORF nr 85 av den 1 april 1999, s. 5387, och nr 97 av den 23 april 2000, s. 260.

15 Se senast domstolens dom av den 7 mars 2002 i mål C-310/99, Italien mot kommissionen (REG 2002, s. I-2289), punkterna 45 och 46, med ytterligare hänvisningar.

16 Se exempelvis, förutom domstolens dom av den 29 januari 1996 i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen (REG 1996, s. I-723), punkt 11, som den franska regeringen har nämnt, domstolens dom av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14. s. 213), punkt 25. För ett liknande resonemang, men med hänvisning till EKSG-fördragct, se domstolens dom av den 25 april 2002 i mål C-323/00 P, DSG mot kommissionen (REG 2002, s. I-3919), punkt 43.

17 Se domstolens domar av den 29 oktober 1980 i mål 139/79, Maizena mot rådet (REG 1980, s. 3393), punkt 23, och av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16, s. 171), punkterna 60 och 61.

18 Domstolens dom av den 26 juni 1979 i mål 177/78, Pigs and Bacon Commission mot Mc Carren (REG 1979, s. 2161; svensk specialutgåva, volym 4, s. 463), särskilt punkt 11.

19 Domen i målet Pigs and Bacon Commission mot Mc Carren (ovan fotnot 18), punkt 14.

20 Punkt 4.2.1 (s. 6) i den franska regeringens svaromål.

21 Enligt den klassiska skillnad som domstolen markerat i dom av den 12 juni 1958 i mil 2/57, Compagnie des Hauts Fourneaux de Chasse mot Höga myndigheten (REG 1958, s. 129), särskilt s. 137. Från senare tid, se domstolens dom av den 21 juni 1988 i mil 257/86, kommissionen mot Italien (REG 1988, s. 3249), punkterna 14 och 15. domstolens dom av den 22 november 2001 i mål C-301/97, Nederländerna mot rådet (REG 2001, s. I-8853), punkterna 166—169, och generaladvokaten Légers förslag till avgörande i det sistnämnda målet av den 13 mars 2001 (punkt 196), och förstainstansrättens dom av den 28 januari 1999 i mil T-14/96, BAI mot kommissionen (REG 1999, s. II-139), punkt 165.

22 Punkt 8 och följande punkter (s. 7—12) i ansökan.

23 Såsom kommissionen har angett är benämningen konjak en geografisk beteckning för en spritdryck, som tillämpas i enlighet med artikel 5.3 i rådets förordning (EEG) nr 1576 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker (EGT L 160, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 29, s. 124).

24 I det ifrågavarande systemet föreskrivs nämligen att ansvaret för bidrag till finansieringen av omstrukturering och omställning av vinodlingar skall åligga gemenskapen (artikel 13.2 och 13.3 i förordning nr 1493/1999). Kommissionen skall göra preliminära anslagsfördelningar till medlemsstaterna på årsbasis, pä grundval av objektiva kriterier med beaktande av särskilda situationer och behov, och ansträngningar som skall göras med hänsyn till målet för systemet. Ett finansiellt bidrag frän medlemsstaterna skall godkännas endast i form av ett integrerat gemenskapsanslag för det fall medlemsstaten beslutar att företa omstruktureringar på ett vinodlingsområde som är större än vad som ursprungligen planerats (artikel 14 i förordningen).

25 Punkt 9, näst sista stycket, och punkt 10 (s. 8 och 9) i ansökan.

26 Se särskilt punkterna 36—40 och 49 i det ifrågasatta beslutet.

27 Se punkt 41 (s. 12 och 13) i kommissionens svaromål samt punkt 11, tredje stycket, i ansökan (s. 11) och punkt 3.3 (s. 4) i den franska regeringens replik. Se även tabellen i bilaga II till denna replik.

28 Se skälen 3—5 till kommissionens förordning (EG) nr 25/2001 av den 5 januari 2001 (EGT L 3, s. 11), skälen 3—6 i kommissionens förordning (EG) nr 1203/2001 av den 19 juni 2001 (EGT L 163, s. 11). Jag vill dock påpeka att åtgärden, genom kommissionens förordning (EG) nr 347/2002 av den 25 februari 2002 (EGT L 55, s. 14), fortsatt att tillämpas under det innevarande produktionsåret 2001/2002.

29 Så exempelvis föreskrivs i artikel 3.2 i förordningen att nyplanteringsrätter för arealer avsedda för produktion av kvalitetsvin fso eller bordsvin som beskrivs med en geografisk beteckning kan tillåtas fram till den 31 juli 2003 om det har konstaterats att produktionen av vinet i fråga... kraftigt understiger efterfrågan.

30 Se punkt 44 ovan.

31 Det handlar i huvudsak om viner som framställs av druvor som, i likhet med druvsorten Ugni-blanc som det är fråga om i detta mål, samtidigt anses som druvor för vinframställning och som sorter avsedda för andra ändamål, i förevarande fall för framställning av vinsprit. Produktionen av sådana viner som överstiger den normalt framställda mängden, som inom olika vinodlingsområden fastställs på grundval av en referensperiod för produktionen som tar hänsyn till de kvantiteter som absorberas av förvandlingen till alkoholdrycker, skall levereras till destillation (se artiklarna 52—57 i kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad Beträffar marknadsmekanismerna (EGT L 194, s. 45), ändrad genom förordning (EG) nr 2464/2001 (EGT L 331, s. 25)).

32 Målet som eftersträvas genom mekanismen i fråga framgår tydligt av motiveringen till förordningarna nr 1493/1999 och 1623/2000. I trettiosjunde skälet till förordning nr 1493/1999 fastställs i detta avseende att framställning av vin från druvsorter som inte enbart klassificerats som vindruvssorter bör i första hand vara inriktad på traditionella användningsområden inom sektorn för spritdrycker och andra traditionella avsättningsmöjligheter. Det bör därför meddelas föreskrifter om att sådant vin som producerats utöver de normala kvantiteterna obligatoriskt skall destilleras. I sextionde skälet till förordning nr 1623/2000 preciseras vidare att sådan destillation ... är av avgörande betydelse för balansen på marknaden för bordsvin och indirekt för en strukturanpassning av vinsektorns produktionskapacitet till föreliggande behov.

33 Punkt 5 i det ifrågasatta beslutet. Se även punkt 1 i de franska myndigheternas skrivelse av den 28 juli 1999 (ovan fotnot 12).

34 Se punkt 5, tredje stycket (s. 9) i Republiken Frankrikes replik.

35 Se andra och elfte skälet till förordningen.

36 Se exempelvis domstolens domar av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-881), punkt 29, av den 15 maj 1997 i mål C-278/95 P, Siemens mot kommissionen (REG 1997, s. I-2507), punkt 17, av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P. kommissionen mot Sytraval (REG 1998, s. I-1719), punkt 63, och senast av den 7 mars 2002 i målet Italien mot kommissionen (ovan fotnot 15), punkt 48.