Förslag till avgörande av generaladvokat Siegbet Alber föredraget den 31 januari 2002

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 163, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 61.

3 EGT L 203, s. 50; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 81.

4 EGT L 188, s. 20; svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 199.

5 JORF av den 8 mars 1991, s. 3330.

6 Den franska regeringen har i sitt svaromål förklarat att denna förteckning enbart avsåg befintliga anläggningar.

7 I-TEQ/m3 anger det internationella måttet på den toxiska ekvivalenten per kubikmeter gas. Se, avseende beräkningen av den toxiska ekvivalenten för dioxiner och furaner, artikel 7.2 tredje meningen och bilaga 1 i rådets direktiv 94/67/EG av den 16 december 1994 om förbränning av farligt avfall (EGT L 365,1994, s. 34; svensk specialutgåva, område 15, volym 14, s. 186).

8 JORF av den 20 juli 1976, s. 4320.

9 Den franska regeringen har i det avseendet hänvisat till domen av den 21 september 1989 i mål 68/88, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 2965; svensk specialutgåva, volym 10, s. 153).

10 Den franska versionen av artikel 2.1 i direktiv 89/429 har följande lydelse: les États membres prennent les mesures appropriées pour que l'exploitation des installations existantes d'incinération des déchets municipaux soit soumise... au plus tard le 1er décembre 1996, aux mêmes conditions que celles imposées aux installations d'incinération nouvelles...

11 Mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkterna 67 och 68.

12 Egentligen hade det vid utgången av den frist som hade fastställts i det motiverade yttrandet bara förflutit tre och inte fyra år sedan den 1 december 1996.

13 Kommissionen stöder sig pä domen av den 25 maj 2000 i mål C-384/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-3823), punkt 35.

14 Se särskilt dom av den 8 november 2001 i mål C-127/99, kommissionen mot Italien (REG 2001, s. I-8305), punkt 38, och av den 14 juni 2001 i mål C-207/00, Kommissionen mot Italien (REG 2001, s. I-4571), punkt 27.

15 Fast rattspraxis, se exempelvis domen i malet kommissionen mot Italien mål C-365/97, (ovan fotnot 11), punkt 23.

16 Se dom av den 15 mars 2001 i mål C-147/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-2387), punkt 27, och av den 16 november 2000 i mål C-214/98, kommissionen mot Italien (REG 2000, s. I-9601), punkt 42.

17 Förhållandet att de franska myndigheterna tydligen själva har medgivit att det finns ett samband mellan omständigheten att villkoren för förbränning uppfylls och dioxinutsläppen visar att denna slutsats inte endast är tagen ur luften. På markanvändnings- och miljöministeriets hemsida på Internet kan man läsa följande:Ainsi, pour les usine d'incinération, le respect des conditions de combustion imposées par la réglementation assure under réduction des émissions des dioxines ou de leurs précurseurs (...) Les valeurs mesurées en France pour les incinérateurs d'ordures ménagères de grosse capacité, en conditions normales de fonctionnement, et respectant les conditions d'exploitation fixées par l'arrêté ministériel du 25 janvier 1991 sont comprises entre 1 et 10 ng/m3 (les installations non conformes ont ou avaient des rejets de l'ordre de 10 à 100 ng/m3). (http://www.environnement.gouv.fr/acvta/cominfos/dosdir/DIRPPR/dioxine/infodiox.htm.) I direktiven finner man också ett samband mellan uppfyllandet av vissa villkor för förbränning och dioxinutsläpp. Enligt artikel 4.3 i direktiv 89/369 och motsvarande bestämmelse i direktiv 89/429 kan medlemsstaterna besluta om andra villkor för förbränning än de i artikel 4.1, under förutsättning att utsläppen av dioxiner och furaner uppnår samma nivåer.

18 Se hänvisningarna i fotnot 14 ovan.

19 Se punkt 40 ovan.

20 Dom av den 6 juli 2000 i mål C-236/99, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-5657), punkterna 22 och 23.

21 Se dom av den 24 november 1982 i mål 249/81, kommissionen mot Irland (REG 1982, s. 4005; svensk specialutgåva, volym 6, s. 565), punkt 15, och generaladvokaten Lenz förslag till avgörande av den 9 juli 1997 i mål C-265/95, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-6959), punkt 9.

22 Dom av den 9 december 1997, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-6959).

23 Domen i målet kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 22), punkt 32.

24 Domen i målet kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 22), punkterna 33—35.

25 Förslaget till avgörande (ovan fotnot 21), punkt 45.

26 Ovan fotnot 11.

27 EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238.

28 EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66.

29 Domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 11), punkt 67.

30 Domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 11), punkt 68.

31 Se särskilt dom av den 14 juli 1993 i mål C-56/90, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1993, s. I-4109), punkterna 42—46, av den 8 juni 1999 i mål C-198/97, kommissionen mot Tyskland (REG 1999, s. I-3257), punkt 55, och av den 13 november 2001 i mål C-427/00, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2001, s. I-8535), punkt 14.

32 EGT L 31, s. 1.

33 Se dom av den 13 november 2001 i målet kommissionen mot Förenade kungariket (ovan fotnot 31), punkt 14 som hänvisar till dom av den 14 juli 1993 i målet kommissionen mot Förenade kungariket (ovan fotnot 31), punkterna 42—44, och av den 25 maj 2000 i mål C-307/98, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-3933), punkterna 48 och 49. Se även domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 31), punkt 35. Rättspraxis rörande iakttagande av rådets direktiv 75/440/EEG av den 16 juni 1975 om den kvalitet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning av dricksvatten i medlemsstaterna (EGT L 194, s. 26; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 232) är lika strikt. Se i det avseendet dom av den 8 mars 2001 i mål C-266/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-1981) punkterna 26-—28.

34 Domen av den 14 juni 1993 i målet kommissionen mot Förenade kungariket (ovan fotnot 31), punkterna 45 och 46, och i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 31), punkterna 40 och 41.

35 Ovan fotnot 22.

36 Ovan fotnot 11.

37 Parlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall (EGT L 332, s. 91) som har ersatt direktiven 89/369 och 89/429 och som träder i kraft den 28 december 2005, har under tiden fastställt ett gränsvärde för utsläpp av dioxiner och furaner till 0,1 ng I-TEQ/m3 (se artikel 7 tillsammans med bilaga 5 punkt d). Utsläppen frän de aktuella anläggningarna uppgick bitvis till hundra gånger eller till och med tusen gånger detta värde.

38 Ovan fotnot 34.

39 Domstolens dom av den 11 juli 1985 i mål 101/84, kommissionen mot Italien (REG 1985, s. 2629), punkt 16.

40 Domen i målet kommissionen mot Italien (ovan fotnot 11), punkt 68.

41 Domen i målet kommissionen mot Italien {ovan fotnot 11), punkt 70.