Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 17 september 2002

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 77, s. 36.

3 Skäl J.

4 Artikel 16 i direktiv 98/5.

5 Det parlamentariska tillståndet meddelades faktiskt den 13 april 2002 genom antagandet av Solicitors (Amendment) Act 2002 (ändring av lagen om advokater), vars artikel 20 innehåller de relevanta bestämmelserna om införlivandet av direktiv 98/5. Dessa bestämmelser trädde enligt artikel 23.2 i kraft samma dag som lagen promulgerades.

6 Mål C-266/94 (REG 1995, s. I-1975). I detta mål diskuterades det fullständiga införlivandet av direktiv 92/44/EEG. Kommissionen hade tillställt Spanien en formell underrättelse, till svar på vilken Spanien medgav att de interna bestämmelser som krävdes för att verkställa det erfordrade införlivandet ännu inte hade trätt i kraft, men nämnde de bestämmelser som redan hade antagits för att tillfälligt garantera effektiviteten i vissa skyldigheter enligt direktivet. Kommissionen bortsåg från detta svar och avgav ett motiverat yttrande i vilket den förklarade att den inte mottagit svar på den första skrivelsen. Spanien tillställde kommissionen en ny skrivelse, i vilken den hänvisade till sitt svar på den formella underrättelsen. I sin ansökan förklarade kommissionen att det faktum att svaret på den formella underrättelsen inte hade beaktats berodde på ett fel vid överföringen, och i sin replik hävdade den att den i ansökan, till skillnad från i det motiverade yttrandet, visst hade beaktat de argument som framförts av den spanska regeringen, på så sätt att de bestämmelser i direktivet för vars efterlevnad Spanien hade antagit tillfälliga införlivandebestämmelser hade undantagits från föremålet för talan. Domstolen slog dock fast att talan inte kunde prövas.

7 Se, exempelvis, dom av den 14 februari 1989 i mål 247/87, Star Fruit mot kommissionen (REG 1989, s. 291), punkt 11, av den 29 september 1998 i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland (REG 1998, s. I-5449), punkt 46, och av den 21 januari 1999 i mal C-207/97, kommissionen mot Belgien (REG 1999, s. I-275), punkt 24.

8 Visserligen kan ett alltför langdraget administrativt förfarande i somliga fall öka svårigheten för den instämda staten att vederlägga kommissionens argument, vilket innebär att rätten till försvar åsidosätts (dom av den 16 maj 1991 i mål C-96/89, kommissionen mot Nederländerna, REG 1991, s. I-2461, punkt 16).

9 För en annan formulering, se dom av den 18 mars 1986 i mål 85/85, kommissionen mot Belgien (REG 1986, s. 1149), punkt 11, av den 2 februari 1988 i mål 293/85, kommissionen mot Belgien (REG 1988, s. 305), punkt 13, av den 23 oktober 1997 i mdl C-159/94, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-5815), punkt 103, och beslutet i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien, punkt 16.

10 Detta framgår av dom av den 23 februari 1988 i mål 353/85, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1988, s. 817), punkt 19.

11 Se dom av den 17 februari 1970 i mål 31/69, kommissionen mot Italien (REG 1970, s. 25), punkt 13, av den 15 december 1982 i mål 211/81, kommissionen mot Danmark (REG 1982, s. 4547), punkt 9, av den 8 februari 1983 i mål 124/81, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1983, s. 203; svensk specialutgåva, volym 7, s. 1), punkt 6, av den 11 juli 1984 i mål 51/83, kommissionen mot Italien (REG 1984, s. 2793), punkt 5, av den 28 mars 1985 i mål 274/83, kommissionen mot Italien (REG 1985, s. 1077), punkt 20, av den 29 juni 1995 i mål C-135/94, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-1805), punkt 6, av den 22 april 1999 i mål C-340/96, kommissionen mot Förenade Kungariket (REG 1999, s. I-2023), punkt 36, av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkt 23 och av den 26 september 2000 i må! C-225/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-7445), punkt 69.

12 Dom av den 2 februari 1988 i målet kommissionen mot Belgien, (ovan fotnot 9), punkt 14.

13 Mål C-3/96 (REG 1998, s. I-3031), punkterna 14—21. Domstolen slog fast att [ä]ven om det under dessa omständigheter antas att domstolsförfarandet hade inletts genom att kommissionen väckte talan utan att beakta eventuella nya, rättsliga eller faktiska, omständigheter som den berörda medlemsstaten hade framfört i sitt svar på det motiverade yttrandet, skulle denna medlemsstats rätt till försvar inte ha åsidosatts. Medlemsstaten kan inom ramen för domstolsförfarandet fullt ut åberopa omständigheterna redan i sitt första svaromål. Det ankommer pä domstolen att bedöma omständigheternas relevans vid prövningen av talan om fördragsbrott (punkt 20).

14 Se ovan i fotnot 11 nämnda domar. Samma uppfattning uttrycktes av generaladvokat Fennelly när han bedömde om domstolen, i syfte att fastställa ett väsentligt förfarandefel, prövar de konkreta effekterna vad gäller intressena hos den person som åberopar att kravet har åsidosatts eller sannolikheten att utgången skulle ha blivit en annan om det hade iakttagits. I vissa mål [— anför generaladvokaten —] är det uppenbart att ingen sådan effekt förelåg eller att resultatet i varje fall inte skulle ha blivit annorlunda. Exempelvis i samband med talan om fördragsbrott har domstolen ansett att kravet att en medlemsstat skall ges tillfälle att avge sitt yttrande är en väsentlig formföreskrift även om medlemsstaten inte anser det nödvändigt att använda sig av den. Det faktum att den antagande institutionen kan återanta en rättsakt som ogiltigförklarats på grund av att en sådan föreskrift inte har iakttagits gör den inte mindre väsentlig. En institution kan inte heller undgå följderna av att inte uppfylla ett sådant formkrav genom att försöka visa att det inte skulle ha tillfört undersökningen av den ifrågavarande rättsakten något om kravet hade uppfyllts, dom av den 6 april 2000 i mål C-286/95 P, ICI (REG 2000, s. I-2341) och de förenade målen C-287/95 P och C-288/95 P, kommissionen mot Solvay (REG 2000, s. I-2391), punkt 26.

15 Artikel 69.3 andra stycket i rättegångsreglerna.

16 Se ovan punkt 16.

17 I domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Spanien resonerade domstolen pä följande sätt: eftersom ett väsentligt krav för att ta upp en talan om fördragsbrott inte är uppfyllt, nämligen ett korrekt genomförande av det administrativa förfarandet, skall det slås fast att talan inte kan tas upp till prövning (punkterna 25 och 26).

18 Punkt 44.

19 Punkterna 58 och 59.