Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 23 september 2004

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (EGT L 30, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 43), ändrad genom kommissionens beslut 98/368/EG av den 18 maj 1998 (EGT L 165, s. 20), nedan kallad förordningen.

3 Bland Romfördragen innehöll EG-fördraget ingen särskild bestämmelse om miljön, och Euratom-fördragct innehöll ett kapitel ägnat åt skydd av allmänhetens och arbetstagarnas hälsa mot riskerna med joniserande strålning. EKSG-fördraget fór sin del innehöll artikel 55 om arbetstagarnas säkerhet.

4 Dom av den 7 februari 1985 i mål 240/83, ADBHU (REG 1985, s. 531), punkt 13.

5 Artiklarna 130r och 130s i EG-fördraget har efter ändring blivit artiklarna 174 EG och 175 EG, och artikel 130t i EG-fördraget har blivit artikel 176 EG.

6 Artikel 2 EG samt artiklarna 95.3 EG och 174.2 EG.

7 Artikel 95.4 och 95.5 EG. Se även den skyddsklausul som föreskrivs i artikel 174.2 andra stycket EG.

8 Artikel 3.3 och 3.4.

9 Artikel 37.

10 Se, bland annat, Konungariket Belgien, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Finland och Republiken Ungern. Det skall även tilläggas att den franska nationalförsamlingen just har gett sitt stöd till en stadga för miljön i sin konstitution.

11 Rådets direktiv av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), ändrat genom rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66), och kommissionens beslut 96/350/EG av den 24 maj 1996 (EGT L 135, s. 32), nedan kallat direktivet.

12 Första och fjärde skälen i direktiv 91/156.

13 Fjärde skälet i direktiv 91/156.

14 Tionde skälet och artiklarna 9-14 i direktivet.

15 Rådets direktiv av den 6 december 1984 om övervakning och kontroll inom Europeiska gemenskapen av gränsöverskridande transporter av farligt avfall (EGT L 326, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 200).

16 Nedan kallad Baselkonventionen. Denna konvention, i vilken medlemsstaterna även är parter, har utarbetats inom ramen för Förenta nationernas program för miljön. Den har godkänts för gemenskapens räkning genom rådets beslut 93/98/EEG av den 1 februari 1993 (EGT L 39, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 20, s. 202). Konventionens text är bifogad beslutet. Baselkonventionen grundas på följande principer: för det första, att produktionen av farligt avfall nedbringas till ett minimum (artikel 4.2 a), för det andra, att gränsöverskridande transporter av avfall begränsas till ett minimum (artikel 4.2 d), för det tredje, egenkapacitet, varvid varje part förbinder sig att se till att avfallet bortskaffas i den stat där det har producerats (artikel 4.2 b) och, för det fjärde, miljövänlig hantering av avfall, som skyddar människors hälsa och miljön (artikel 2.8).

17 Dom av den 28 juni 1994 i mål C-187/93, parlamentet mot rådet (REG 1994, s. I-2857; svensk specialutgåva, volym 15, s. 249), punkt 26.

18 Dom av den 25 juni 1998 i mål C-203/96, Dusseldorp m.fl. (REG 1998, s. I-4075), punkt 33.

19 Artikel 2 i och 2 k.

20 Artiklarna 3.1 och 6.1.

21 Artiklarna 3.8 och 6.8.

22 Nedan kallat Wood Trading.

23 Denna typ av avfall ingick på den tiden i den gula listan, som återfinns i bilaga III till förordningen under rubrik AC 170, vilket innebar att transporten för återvinning var underkastad det obligatoriska kontrollförfarande som föreskrivs i förordningen.

24 Det gäller enligt den nationella domstolens beslut artikel 5.3 i Gesetz zur Förderung der Kreislaufwirtschaft und Sicherung der umweltverträglichen Beseitigung von Abfällen av den 27 september 1994 (BGBl. I, s. 2705)!

25 Dom av den 27 februari 2002 i mål C-6/00, ASA (REG 2002, s. I-1961).

26 Punkt 33.

27 Den nationella domstolens kursivering.

28 in accordance with Directive 75/442//EEC, in particular Article 7 thereof på engelska, gemäß der Richtlinie 75/442/EWG, insbesondere auf Artikel 7 på tyska, con arreglo a lo dispucto en la Directiva [75]/442/CEE, en particular su articulo 7 på spanska, conformemente alla direttiva 75/442/CEE, in particolare all'articolo 7, oppure på italienska, osv.

29 Dom av den 13 december 2001 i mål C-324/99, DaimlerChrysler (REG 2001, s. I-9897), punkt 50.

30 Artikel 6.5 första strecksatsen.

31 Ibidem, andra och tredje strecksatserna.

32 Dessa uppgifter räknas upp i artikel 6.5 fjärde-åttonde strecksatserna i förordningen. Anmälaren skall uppge avfallsmottagarens identitet, bortskaffningsanläggningens belägenhet, den typ av tillstånd enligt vilket anläggningen drivs och giltighetstiden för detta, de återvinningsförfaranden som anges i bilaga 2 B till direktivet, den planerade metoden för bortskaffande av restavfall sedan återvinning skett och mängden återvunnet material i förhållande till restavfallet samt det uppskattade värdet av det återvunna materialet. Dessutom anges i fjärde strecksatsen att [a]nläggningen skall ha den tekniska kapacitet som krävs för att återvinna det aktuella avfallet på ett sätt som inte medför fara för människors hälsa eller för miljön.

33 För att garantera att behandlingen av avfallet slutförs utan att inverka negativt på hälsan eller miljön föreskrivs i artikel 27 i förordningen att alla transporter av avfall inom ramen för den förordningen skall omfattas av en ekonomisk garanti eller motsvarande försäkring som täcker kostnaderna för bortskaffande och återvinning och att sådana garantier skall återbetalas när det framgår att avfallet har nått destinationsorten och har bortskaffats eller återvunnits på ett miljömässigt godtagbart sätt.

34 1 artikel 9 i förordningen föreskrivs till exempel att behöriga myndigheter som inom sina områden har särskilda åtcrvinningsanläggningar, trots vad som sägs i artikel 7, far besluta att de inte skall framställa invändningar mot transporter av vissa avfallsslag till en bestämd återvinningsanläggning. Se även artikel 34 i förordningen.

35 Enligt denna bestämmelse får en invändning framföras om förhållandet mellan vad som kan återvinnas och inte kan återvinnas, det uppskattade värdet för det material som slutligen återvinns eller kostnaderna för återvinning och bortskaffande av den del som inte kan återvinnas medför att återvinning inte är ekonomiskt och miljömässigt försvarbar.

36 Under förhandlingen uppmanades parterna att yttra sig i frågan huruvida bestämmelserna i artikel 26.1 e i förordningen även är tillämpliga under sådana omständigheter som föreligger i tvisten vid den nationella domstolen. Jag anser, liksom de flesta av dem, med undantag av Sonderabfall-Manaşemcnt-Geselischaft Rheinland-Pfalz mbH, att så inte är fallet. 1 domen i det ovannämnda målet ASA fann domstolen att artikel 26 i förordningen kan utgöra en av grunderna för de behöriga myndigheternas skyldighet att framföra en invändning mot en planerad transport på grund av en felaktig klassificering (punkt 41). Även enligt beslut av den 27 februari 2003 i mål C-307/00-C-311/00, Oliehandel Koeweit m.fl. (REG 2003, s. I-1821), skall nämnda artikel 26 tillämpas om avfallshanteringen i fråga är föremål för en sckundärrättsakt. När en invändning från den behöriga avsändarmyndigheten däremot grundas på de skäl till avslag som avses uttryckligen i förordningens artikel 7.4, som i förevarande fall, eller artikel 4.3, är bestämmelserna i samma artikel 26 enligt min mening inte relevanta.

37 Den behöriga destlnationsmyndighetcns ansvar är en logisk följd av att återvinningen sker inom dess territorinm. Den behöriga avsändarmynoighctcns ansvar följer av att avfallet liar producerats inom dess Jurisdiktion. Jag återkommer till detta i avdelning B av detta förslag till avgörande.

38 Artikel 6 i förordningen.

39 Domstolen har fastslagit att risken för att den planerade transporten klassificeras på olika sätt är inbyggt i förordningens system (domen i det ovannämnda målet ASA, punkt 44, och beslutet i det ovannämnda målet Oliehandel Koeweit mil., punkt 102).

40 Se artikel 4,2 a i Baselkonventionen och fjärde skälet i direktivet.

41 Artikel 25 i förordningen.

42 Artiklarna 14.2 b och 16.3 b i förordningen.

43 Till exempel avser tredje strecksatsen fall där anmälaren eller mottagaren tidigare har gjort sig skyldiga till illegal handel. På samma sätt avser femte strecksatsen fall där återvinningen inte är ekonomiskt och miljömässigt försvarbar.

44 Domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, punkt 18, och av den 27 februari 2003 i mål C-389/00, kommissionen mot Tyskland (REG 2003, s. I-2001), punkt 34.

45 Punkt 33.

46 Dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773), punkt 67.

47 Domen i det ovannämnda målet ASA, punkt 40, av den 13 februari 2003 i mål C-228/00, kommissionen mot Tyskland (REG 2003, s. I-1439), punkt 33, och mål C-458/00, kommissionen mot Luxemburg (REG 2003, s. I-1553), punkt 21.

48 Beslut i det ovannämnda målet Oliehandel Koeweit m.fl., punkt 117.

49 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 67.

50 Domen i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, punkt 23.

51 Domen i det ovannämnda målet Dusseldorp m.fl., punkt 33.

52 Beslut i målet Oliehandel Koeweit m.fl., punkt 97.

53 Domen i det ovannämnda målet DaimlerChrysler, punkterna 41-43.

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena m.fl. (REG 1987, s. 4587), punkt 15, av den 7 december 1993 i mål C-339/92, ADM Ölmühlen (REG 1993, s. I-6473), punkt 15, av den 11 juli 2002 i mål C-210/00, Käserei Champignon Hofmeister (REG 2002, s. I-6453), punkt 59, och av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco (REG 2002, s. I-11453), punkt 122.

55 Dom av den 12 oktober 2000 i mil C-314/98, Snellers (REG 2000, s. I-8633), punkt 59.

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 september 2003 i mål C-192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I-9693), punkt 48.

57 Se dom av den 24 oktober 2002 i mål C-121/00, Halm (REG 2002, s. I-9193), punkt 40.

58 Det skall i det avseendet påpekas att villkoren för användning av arsenik för träskydd, efter en riskbedömning som överlämnats till Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö, är mycket restriktiva i kommissionens direktiv 2003/2/EG av den 6 januari 2003 om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av arsenik (anpassning till tekniska framsteg för tionde gången av rådets direktiv 76/769/EEG) (EGT L 4, s. 9).

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 1998 i mål C-157/96, National Farmers' Union m.fl. (REG 1998, s. I-2211), punkt 63, och i det ovannämnda målet kommissionen mot Danmark, punkt 49.

60 I förevarande fall mottog den behöriga avsändarmyndigheten fraktsedeln den 23 november 1999 och vidarebefordrade den till den behöriga destinationsmyndigheten först den 1 februari 2000. Jag har inte funnit någon förklaring i beslutet om hänskjutande av den behöriga avsändarmyndighetens dröjsmål med detta. I mitt förslag till avgörande av den 15 juli 2004 i det pågående målet (C-472/02), Siomab, angav jag att tidsfristen rör den behöriga avsändarmyndigheten att vidarebefordra anmälan till de andra behöriga myndigheterna och till mottagaren inte bör överstiga fristen för den behöriga destinationsmyndigheten enligt artikel 7.2 i förordningen.