Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 17 juni 2004

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 26 september 2000 i mal C-175/99 (REG 2000, s. I-7755).

3 EGT L 61, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91 (nedan kallat direktiv 77/187 eller direktivet).

4 I artikel 1.1 i direktivet anges att [d]etta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse* av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse* eller fusion [I överensstämmelse med andra språkversioner av direktivet används i stället för uttrycket överlåtelse ... genom lagenlig överlåtelse nedan uttrycket övergång ... till följd av avtal. Övers. anm.].

5 EGT L 201, s. 88.

6 EGT L 82, s. 16.

7 Mémorial A nr 35, 1989, s. 611.

8 Nedan kallad Foprogest.

9 Närmare bestämt i tjänstegrad A, lönegrad 1.

10 Johanna Maria Delahaye har hävdat att hennes lön minskade med 37 procent till följd av övergången av ifrågavarande verksamhet, vilket den luxemburgska regeringen inte har bestridit. Enligt egen utsago uppgick hennes ursprungliga lön till 2000 euro i månaden.

11 Genom ett beslut av den 6 juli 2001, som upphäver och ersätter beslut av den 27 oktober 2000, placerades Johanna Maria Delahaye i tjänstcgrad B, lönegrad 2.

12 Mémorial GD nr. 182, 2003, s. 3678.

13 För en liknande situation sc, bland annat, dom av den 20 november 2003 i mål C-340/01, Abler m.fl. (REG 2003, s. I-14023), punkt 5.

14 I detta avseende hänvisas till artikel 3.1 i direktivet (avseende rättigheter som grundar sig på anställningsavtal), med uteslutande av artikel 3.2 i direktivet (avseende arbetsvillkor som fastställs i löpande kollektivavtal). Under förhandlingen klargjordes nämligen att den lön som Johanna Maria Delahaye har begärt att fä behälla enbart grundar sig på hennes anställningsavtal med Foprogest, och inte pä ett eventuellt löpande kollektivavtal som skulle ha bundit denna sammanslutning. Artikel 3.2 i direktivet kan följaktligen inte tillämpas.

15 Se begäran om förhandsavgörande, s. 4. I linje med denna dom betonade Tribunal administratif att det är ostridigt att det varken skett någon förändring av verksamheten, som tidigare bedrevs av Foprogest, personalen, organisationen, arbetsmetoderna eller arbetsredskapen, vilket innebär att enheten i fråga behållit sin identitet och att det föreligger en överlåtelse av en ekonomisk enhet (se dom av den 13 mars 2002, s. 5). Beaktandet av dessa olika faktorer av den nationella domstolen, som skall avgöra om förutsättningarna för en överlåtelse är uppfyllda, ligger i linje med domstolens fasta rättspraxis. Se, särskilt, dom av den 18 mars 1986 i mål 24/85, Spijkers (REG 1986, s. 1119; svensk specialutgåva, volym 8, s. 661), punkt 13, av den 11 mars 1997 i mål C-13/95, Süzen (REG 1997, s. I-1259), punkt 14, av den 2 december 1999 i mål C-234/98, Allen m.fl. (REG 1999, s. I-8643), punkt 26, domen i det ovannämnda målet Mayeur, punkt 52, och domen i det ovannämnda målet Abler m.fl., punkt 33.

16 Se begäran om förhandsavgörande, s. 4. I detta hänvisas till dom av den 19 maj 1992 i mål C-29/91, Redmond Stichting (REG 1992, s. I-3189; svensk specialutgåva, volym 12, s. 87), avseende verksamhet med stöd åt missbrukare, dom av den 10 december 1998 i mål C-173/96 och C-247/96, Hidalgo m.fl. (REG 1998, s. I-8237), avseende hemtjänst åt behövande personer, samt till domen i det ovannämnda målet Mayeur avseende verksamhet som består i reklam och information för en kommuns räkning vad gäller de tjänster som den senare erbjuder allmänheten, punkterna 38-41.

17 I detta sammanhang hänvisades särskilt till dom av den 11 juli 1985 i mål 105/84, Danmols Inventar (REG 1985, s. 2639), punkt 26, och till dom av den 10 februari 1988 i mål 324/86, Tellerup, kallat Daddy's Dance Hall (REG 1988, s. 739; svensk specialutgåva, volym 9, s. 357), punkt 16. Se även domen i det ovannämnda målet Daddy's Dance Hall, punkt 9.

18 Se i synnerhet domen i det ovannämnda målet Danmols Inventar, punkt 26, och dom av den 14 september 2000 i mål C-343/98, Collino och Chiapperò (REG 2000, s. I-6659), punkt 37.

19 Punkt 106 i mitt förslag till avgörande i domen i det ovannämnda målet Mayeur.

20 Ibidem, punkt 107.

21 Ibidem, punkt 108.

22 Ibidem. Enligt tillämplig nationell lagstiftning kan den omständigheten att anställningsavtalet eller anställningsförhållandet sagts upp av arbetsgivaren, eller att arbetsgivaren anses vara ansvarig för att anställningsavtalet eller anställningsförhållandet har upphört, medföra vissa ekonomiska fördelar för den berörde arbetstagaren. Arbetstagaren kan även ha rätt till avgångsvederlag eller skadestånd i ett sådant falt.

23 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Mayeur, punkterna 50-55.

24 Ibidem, punkt 56.

25 Denna tolkning av den nationella rätten har bestridits av Johanna Maria Delahaye. Enligt hennes uppfattning skall en statsanställds anställningsavtal även i fortsättningen vara underställt privaträttslig lagstiftning och följaktligen inte omfattas av tillämpningsområdet för tvingande regler avseende tjänstemän, särskilt vad avser lön. Jag kommer inte att uttala mig i denna fråga som avser tolkningen av nationell lagstiftning och som enbart den nationella domstolen är behörig att bedöma.

26 För övrigt måste lön utgå för att ett anställningsförhållande skall anses föreligga och lönen måste även beaktas vid tillämpningen av gemenskapsrättsbestämmelser i fråga om den fria rörligheten för personer. Enligt domstolens fasta rättspraxis är nämligen [d]et viktigaste kännetecknet för ett anställningsförhållande ... att en person, under en viss tid, mot ersättning utför arbete av ekonomiskt värde åt någon annan under dennes ledning. (Min kursivering.) Se i synnerhet dom av den 3 juli 1986 i mål 66/85, Lawrie-Blum (REG 1986, s. 2121; svensk specialutgåva, volym 8, s. 661), punkterna 16 och 17, av den 21 juni 1988 i mål 197/86, Brown (REG 1988, s. I-3205; svensk specialutgåva, volym 9, s. 489), punkt 21, och dom av den 21 november 1991 i mål C-27/91, Le Manoir (REG 1991, s. I-5531), punkt 7. Därav följer att det inte föreligger något anställningsförhållande om det inte utgår någon lön.

27 Enligt min mening bör man skilja mellan löneminskning och andra förändringar av arbetsvillkoren, såsom ändringar av arbetstiden eller arbetsplatsen. I vissa fall kan sådana förändringar påverka arbetstagarens situation på ett betydande sätt och följaktligen utgöra genomgripande förändringar av arbetsvillkoren. Detta är bland annat fallet om det sker en omplacering från dagarbete lill nattarbete eller om arbetsplatsen förläggs till en plats som befinner sig långt bort från den ursprungliga arbetsplatsen. I andra fall kan ändringar av arbetstiden eller arbetsplatsen emellertid ha ringa inverkan på arbetstagarnas situation. I dessa fall skulle det vara orimligt alt betrakta dessa förändringar som genomgripande förändringar av arbetsvillkoren. Av det skälet anser jag alt ändringar av arbetstiden eller arbetsplatsen, till skillnad från löneminskning, som till sin natur utgör en genomgripande förändring av arbetsvillkoren, måste granskas i det enstaka fallet för alt bedöma om de verkligen utgör en genomgripande förändring av arbetsvillkoren.

28 Dom av den 7 mars 1996 I de förenade målen C-171/94 och C-172/94 (REG 1996, s. I-1253).

29 Punkt 38.

30 Detta kan jämföras med den metod som domstolen använder för att kontrollera efterlevnaden av principen om lika lön för kvinnor och män. I dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), punkt 35, fastställde domstolen nämligen att [p]rincipen om lika lön skall iakttas såvitt gäller varje enskild del av lönen och inte enbart på grundval av en samlad värdering av de till arbetstagarna utgivna förmånerna. Denna bedömning vilar på idén att det skulle vara särskilt svårt för de nationella domstolarna att företa en värdering och jämförelse av alla de förmåner av varierande art som alltefter omständigheterna beviljats kvinnliga eller manliga arbetstagare. Se även dom av den 30 mars 2000 i mål C-236/98, Jämställdhetsombudsmannen, kallat Jämo (REG 2000, s. I-2189), punkt 43.