Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 10 juni 2004

1 Rättegångsspråk: franska.

2 Beslut nr 1/80, vilket trädde i kraft den 1 juli 1980, kan konsulteras i Accord d'association et protocoles CEE-Turquie et autres textes de base, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, Bryssel, 1992.

3 Avtal undertecknat den 12 september 1963 i Ankara av Republiken Turkiet, å ena sidan, och av medlemsstaterna i EEG och gemenskapen, å andra sidan. Avtalet har för gemenskapens räkning ingåtts, godkänts och bekräftats genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 217, 1964, s. 3685) (nedan kallat associeringsavtalet).

4 Artikel 2.

5 Artiklarna 12-14.

6 Nu artikel 39 EG i ändrad lydelse.

7 Nu artikel 40 EG i ändrad lydelse.

8 Nu artikel 41 EG.

9 Artikel 36 i tilläggsprotokollet, vilket undertecknades den 23 november 1970 I Bryssel och ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rädets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 september 1972 (EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130).

10 Artiklarna 2 och 3 i beslut nr 2/76.

11 Dom av den 17 april 1997 i mål C-351/95, Kadiman (REG 1997, s. I-2133), punkt 28, av den 16 mars 2000 i mål C-329/97, Ergat (REG 2000, s. I-1487), punkt 34, och av den 22 juni 2000 i mål C-65/98, Eyiip (REG 2000, s. I-4747), punkt 25.

12 Domen i det ovannämnda målet Ergat, punkt 40.

13 Punkt 27.

14 Dom av den 19 november 1998 i mil C-210/97, Akman (REG 1998, s. I-7519). Haydar Akman gavs år 1980 tillställd att resa in i Tyskland för att studera till ingenjör. Hans far var reguljärt anställd i Tyskland. Efter avlagd ingenjörsexamen år 1993 ansökte Haydar Akman om permanent uppehållstillstånd. Ansökan avslogs med hänvisning till alt Haydar Akmans far hade återvänt till Turkiet år 1986. Domstolen ansåg likväl att Haydar Akman uppfyllde de två villkor som ställs i artikel 7 andra stycket i beslut nr 1/80, eftersom han hade genomgått utbildning i Tyskland och hans far hade varit reguljärt anställd där under mer än tre år.

15 Die Familienangehörigen eines dem regulären Arbeitsmarkt eines Mitgliedstaates angehörenden türkischen Arbeitnehmers i den tyska språkversionen, [i] familiari che sono stati autorizzati a raggiungere un lavoratore turco inserito nel regolare mercato del lavoro di uno Stato membro i den italienska språkversionen och [g]ezinsleden van een tot de legale arbeidsmarkt van een lidstaat behorende Turkse werknemer, die toestemming hebben gekregen om zich bij hem te voegen i den nederländska versionen.

16 [P]å villkor alt en av föräldrarna har varit reguljärt anställd... i sagda medlemsstat.

17 Domarna i de ovannämnda målen Kadiman, punkt 37, och Akman, punkt 32. Dom av den 8 maj 2003 i mål C-171/01, Wählergruppe Gemeinsam (REG 2003, s. I-4301), punkt 78, och av den 21 oktober 2003 i de förenade målen C-317/01 och C-369/01, Abatay m.fl. (REG 2003, s. I-12301), punkt 90.

18 Punkt 34.

19 Ibidem, punkt 35.

20 Ibidem, punkterna 41 och 47. Domstolen preciserade emellertid att denna tolkning inte utgör hinder för att den berörda familjemedlemmen avlägsnar sig från den gemensamma bostaden under en rimlig period och av berättigade skäl, exempelvis för semester eller familjebesök i ursprungslandet, när dessa avbrott av samlevnaden sker utan avsikt att ifrågasätta den gemensamma bosättningen med arbetstagaren i värdmedlemsstaten (punkt 48).

21 Ibidem, punkt 36.

22 Målet rörde de lyska myndigheternas avslag på Sezgln Ergats ansökan om förlängt uppehållstillstånd. Sezgin Ergat är turkisk medborgare och född är 1967. Ar 1975 fick han tillstånd alt resa in i Tyskland för att återförenas med sina föräldrar, vilka båda var arbetstagare. Sezgin Ergat hade med vissa avbrott innehaft olika anställningar i Tyskland. Avslaget motiverades med att ansökan, vilken inkom till den behöriga utlänningsmyndigheten i juli år 1991, hade ingetts för sent. Domstolens uppgift var att besvara frågan huruvida en turkisk medborgare, som har tillåtits att resa in i en medlemsstat för familjeåterförening med en turkisk arbetstagare tillhörande den reguljära arbetsmarknaden i denna stat, som är lagligen bosatt i staten sedan mer än fem år tillbaka och som med vissa avbrott har innehaft olika reguljära anställningar där, förlorar de rättigheter som han har enligt artikel 7 första stycket andra strecksatsen i beslut nr 1/80, och särskilt rätten till förlängning av sitt uppehållstillstånd I värdmedlemsstalen, när hans uppehållstillstånd hade löpt ut den dag då han inlämnade en ansökan om förlängning av uppehållstillståndet, vilken de behöriga nationella myndigheterna därefter har avslagit.

23 Ibidem, punkt 40 (min kursivering).

24 ibidem, punkt 43.

25 Domen i det ovannämnda målet Ergat, punkt 38.

26 Dom av den 11 maj 2000 i mål C-37/98, Savas (REG 2000, s. I-2927), punkt 58, och domen i det ovannämnda målet Abatay m.fl., punkt 63. Se, vad avser artikel 6 i beslut nr 1/80, dom av den 16 december 1992 i mål C-237/91, Kus (REG 1992, s. I-6781; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-243), punkt 25, och av den 23 januari 1997 i mål C-171/95, Tetik (REG 1997, s. I-329), punkt 21.

27 Domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkterna 32 och 51.

28 Se dom av den 5 juni 1997 i mal C-285/95, Kol (REG 1997, s. I-3069), punkt 27. Se också, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 1990 i mal C-192/89, Sevince (REG 1990, s. I-3461; svensk specialutgåva, volym 10, s. 507), punkt 30, domen I det ovannämnda malet Kus, punkterna 12 och 22, dom av den 6 juni 1995 i mål C-434/93, Bozkurt (REG 1995, s. I-1475), punkt 26, och av den 26 november 1998 i mål C-1/97, Birden (REG 1998, s. I-7747), punkterna 55-59.

29 Domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkt 34.

30 Beslutet om hänskjutande, s. 11.

31 Domarna i de ovannämnda målen Sevince, punkterna 29 och 31, Kus, punkt 33 och Tetik, punkterna 26, 30 och 31. Se också dom av den 10 februari 2000 i mål C-340/97, Nazli m. fl. (REG 2000, s. I-957), punkt 28.

32 Domen i det ovannämnda målet Bozkurt, punkterna 39 och 40.

33 Punkterna 41, 42 och 46.

34 Punkterna 44 och 49.

35 Domen i det ovannämnda målet Ergat, punkterna 39 och 40.

36 Ibidem, punkt 42 (min kursivering).

37 Förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Ergat, punkterna 65 och 66.

38 Punkt 61 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Akman.

39 Punkterna 45-50.

40 Rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma (EGT L 180, s. 28; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 60). Se också rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning (EGT L 180, s. 26; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 58).

41 Dom av den 17 september 2002 i mål C-413/99, Baumbast och R (REG 2002, s. I-7091), punkt 84.

42 Det skall dessutom noteras att det i det direktiv som håller på att antas, genom vilket existerande förordningar och direktiv skall kodifieras och ses över i ljuset av det nya unionsmedborgarskapet, föreskrivs att unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som har varit lagligt bosatta under en period av fem år i en medlemsstat har en ovillkorad uppehållsrätt där (skäl 17 och artikel 16 i gemensam ståndpunkt (EG) nr 6/2004 antagen av rådet den 5 december 2003 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/.../EG av den ... om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EGT C 54 E, s. 12).

43 Dom av den 29 april 2004 i de förenade målen C-482/01 och C-493/01, Orfanopoulos m.fl. (REG 2004, s. I-5257), punkt 49.

44 Artikel 18 i ordförandeskapets slutsatser.

45 Rådets direktiv av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EGT L 16, 2004, s. 44). Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av förmånligare bestämmelser i bilaterala och multilaterala avtal mellan gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och tredje land, å den andra (artikel 3.3). Medlemsstaterna skall anta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 23 januari 2006 (artikel 26).

46 Andra skälet i direktiv 2003/109.

47 Fjärde skälet i direktiv 2003/109.

48 Artiklarna 4 och 5 i direktiv 2003/109.

49 Domarna i de ovannämnda milen Tetik, punkt 29, och Kadiman, punkt 30. Se också dom av den 30 september 1997 i mål C-36/96, Günaydin m.fl. (REG 1997, s. I-5143), punkt 23, och i mil C-98/96, Ertanir (REG 1997, s. I-5179), punkt 22.

50 Dom av den 19 januari 1999 i mål C-348/96, Calfa (REG 1999, s. I-11), punkterna 22-24, och domarna i de ovannämnda milen Nazli m.fl., punkt 58, och Orfanopoulos m.fl., punkt 65.

51 Punkt 56.

52 Dom av den 28 oktober 1975 i mål 36/75, Rutili (REG 1975, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2, s. 485), punkt 27, och domen i det ovannämnda målet Nazli m.fl., punkt 58.

53 Dom av den 27 oktober 1977 i mål 30/77, Bouchereau (REG 1977, s. 1999; svensk specialutgåva, volym 3, s. 459), punkt 35.

54 Domen i det ovannämnda målet Calfa (punkt 24). Denna rättspraxis grundas på rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är motiverade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (EGT 56, 1964, s. 850). I artikel 3 i direktivet föreskrivs att [å]tgärder vidtagna med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet skall grunda sig uteslutande på den berörda personens eget uppförande och [t]idigare domar för brott skall inte i sig utgöra anledning att vidta sådana åtgärder.

55 Dom av den 26 februari 1975 i mål 67/74, Bonsignore (REG 1975, s. 297; svensk specialutgåva, volym 2, s. 455), punkt 7.

56 Följaktligen konstaterade domstolen i domen i det ovannämnda målet Calfa att de grundläggande friheter i fördraget som nämns i artiklarna 39 EG, 52 EG och 59 EG samt i artikel 3 i direktiv 64/221 utgör hinder för nationella regler enligt vilka medborgare från andra medlemsstater som gjort sig skyldiga till narkotikabrott automatiskt skall utvisas på livstid från landet. I domen i det ovannämnda målet Nazli m.fl. anförde domstolen att det följer av den rättspraxis som rör utvisningsåtgärder vilka vidtas mot gemenskapsmedborgare att artikel 14 i beslut nr 1/80 utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken utlänningar som brutit mot nationell narkotikalagstiftning i princip skall utvisas utan att de behöriga myndigheterna har något som helst utrymme att företa skönsmässig bedömning. I domen i det ovannämnda målet Orfanopoulos m.fl. fastställde domstolen nyligen att dessa bestämmelser utgör hinder för nationella bestämmelser vilka, i likhet med de tyska bestämmelser som tillämpas på utlänningar, ålägger de nationella myndigheterna att utvisa medborgare från andra medlemsstater som till följd av narkotikabrott har dömts till minst två års sluten ungdomsvård eller frihetsstraff när verkställigheten av påföljden inte har eftergivits genom villkorlig dom.

57 Dom av den 26 november 2002 i mål C-100/01, Olazabal (REG 2002, s. I-10981), punkt 43.

58 Dom av den 18 maj 1989 i mål C-249/86, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. 1263; svensk specialutgåva, volym 10, s. 31), punkt 10.

59 Dom av den 11 juli 2002 i mål C-60/00, Carpenter (REG 2002, s. I-6279), punkt 41. Se också dom av den 25 juli 2002 i mål C-459/99, MRAX (REG 2002, s. I-6591), punkt 53.

60 Punkt 99.

61 I domen i det ovannämnda målet Nazli m.fl. tog domstolen ställning till frågan huruvida en turkisk medborgare, som under fyra års tid utan avbrott varit lagenligt anställd i en medlemsstat, upphör att tillhöra medlemsstatens arbetsmarknad och förlorar sina rättigheter enligt artikel 6.1 tredje strecksatsen i beslut nr 1/80 till följd av att han varit häktad i över ett år och därefter dömts till villkorligt fängelsestraff.

62 Ibidem, punkt 41.

63 Ibidem, punkt 42.

64 Ibidem, punkt 50.

65 Enligt artikel 6.1 i beslut nr 1/80 har en turkisk arbetstagare rätt att efter ett års reguljär anställning få sitt arbetstillstånd förnyat hos samma arbetsgivare som han har anställning hos. Efter tre års reguljär anställning har en turkisk arbetstagare, med förbehåll för det företräde som skall ges arbetstagare från gemenskapens medlemsstater, rätt att inom samma yrke anta ett erbjudande om anställning. Avslutningsvis har en turkisk arbetstagare, efter fyra års reguljär anställning, en ovillkorlig rätt att utöva valfri avlönad verksamhet i värdmedlemsstaten.

66 Punkt 38.

67 Punkt 39.

68 Den hänskjutande domstolen syftar pi domarna i de ovannämnda målen Bouchereau och Calfa.

69 Frågan uppkom i mål C-493/01. Detta mål gällde en talan väckt av den italienska medborgaren Raffaele Oliveri mot det beslut om utvisning som Regierungspräsidium Stuttgart antog i augusti är 2000 med anledning av att han vid flera tillfällen hade dömts för narkotikabrott. Den hänskjutande domstolen önskade fä klarhet i huruvida den kunde beakta den omständigheten att det inte längre förelåg någon återfallsrisk efter det att utvisnlngsbeslutet hade fattats eftersom Raffaele Oliveri var allvarligt sjuk i aids.

70 Ibidem, punkt 3 i domslutet.

71 Domen i det ovannämnda målet Orfanopoulos m.fl., punkt 79.

72 Domen i det ovannämnda målet Nazli m.fl., punkterna 55 och 56: