Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 2 december 2004

1 Originalspråk: franska.

2 Direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s, 78).

3 Direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

4 Direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348, p. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 3).

5 Hälsonämnden i nordvästra Irland, vilken inrättats av staten för att utföra vissa lagstadgade uppgifter för statens räkning (nedan kallad nämnden).

6 Artikel 4.3 c i bestämmelserna.

7 Artikel 4.3 n i de allmänna villkoren fór sjuklönebestämmelserna har följande lydelse: It should be noted that sickness as a result of a maternity-related illness prior to the granting of 14 weeks maternity leave fall to be considered under the Board's sick leave policy.

8 Punkt 12 i begäran om förhandsavgörande.

9 I begäran om förhandsavgörande har i punkt 5 angivits den 6 juli 2000 och i punkt 12 den 16 juli 2000. Det förefaller mot bakgrund av Equality Officers beslut, som återgivits i bilaga 2 i begäran om förhandsavgörande, som om den 6 juli 2000 är korrekt datum. 1 alla händelser saknar denna osäkerhet, med avseende på frän vilket datum som sökanden i målet vid den nationella domstolen fått sin lön halverad, betydelse för besvarandet av de frågor som ställts av Labour Court

10 Dom av den 19 november 1998 i mål C-66/96, Høj Pedersen m.fl. (REG 1998, s. I-7327).

11 Dom av den 14 juli 1994 i mål C-32/93, Webb (REG 1994, s. I-3567; svensk specialutgåva, volym 16, s. 35).

12 Dom av den 30 (juni 1998 i mål C-394/96, Brown (REG 1998, s. I-4185).

13 Dom av den 13 juli 1989 i mål 171/88, Rinner-Kühn (REG 1989, s. 2743).

14 Dom av den 7 februari 1991 i mål C-184/89, Nimz (REG 1991, s. I-297).

15 Dom av den 2 oktober 1997 i mål C-1/95, Gerster (REG 1997, s. I-5253).

16 Dom av den 13 februari 1996 i mål C-342/93, Gillespiel (REG 1996, s. I-475).

17 Domarna i de ovannämnda målen Rinner-Kühn och Hoj Pedersen m.fl.

18 Direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av direktiv 76/207 (EGT L 269, s. 15).

19 Se andra skälet i ingressen till direktiv 76/207 och domen i det ovannämnda malet Gillespie m.fl.

20 Se när det gäller arbetsvillkor domen i det ovannämnda målet Brown, punkt 30, och angående lön dom av den 30 mars 2004 i mål C-147/02, Alabaster (REG 2004, s. I-3101), punkt 45.

21 Tolfte skälet

22 Det huvudsakliga syftet med direktiv 75/117 är att underlätta den konkreta tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män i artikel 141.1 och 141.2 EG. Det påverkar således varken innehållet i eller omfattningen av denna princip (dom av den 3 december 1987 i mål 192/85, Newstead, REG 1987, s. 4753, punkt 20, och i det ovannämnda målet Høj Pedersen m.fl., punkt 29).

23 Dom av den 12 juli 1990 i mål C-188/89, Foster m.fl. (REG 1990, s. I-3313, svensk specialutgåva, volym 10, s. 479), punkt 21, av den 9 februari 1999 i mål C-167/97, Seymour-Smith och Perez (REG 1999, s. I-623), punkt 40, och av den 20 mars 2003 i mål C-187/00, Kutz-Bauer (REG 2003, s. I-2741), punkt 71. Den nationella domstolen har i förevarande mål angett att Margaret McKenna i målet mot nämnden får göra gällande klara och ovillkorliga bestämmelser i direktiv 767207, eftersom den är ett organ som kan hänföras till staten och förutsättningarna för vertikal direkt effekt av bestämmelserna i detta direktiv således är uppfyllda (punkt 21 i begäran om förhandsavgörande).

24 Se, bland annat, dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (REG 1986, s. 723, svensk specialutgåva, volym 8. s 457), punkt 48, av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. I-3325, svensk specialutgåva, volym 16, s. 1), punkt 20, av den 7 januari 2004 i mål C-201/02, Wells (REG 2004, s. I-723), punkt 56, och av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01-C-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2004, s. I-8835), punkt 108.

25 Domstolens dom av den 8 april 1976 i mål 43/75, Defrenne (REG 1976, s. 455, svensk specialutgåva, volym 3, s. 59), punkt 40.

26 Detta innebär emellertid inte att dess innehåll saknar rättsverkningar i ett mål mellan enskilda. Såsom domstolen erinrat om i domen i det ovannämnda målet Pfeiffer m.fl. (punkterna 114-116), ankommer det på de nationella domstolarna att i ett sådant mål i möjligaste mån tolka den nationella rätten mot bakgrund av lydelsen hos och syftet med direktivet, för att på så sätt uppnå det resultat som eftersträvas genom detta.

27 Se, exempelvis, dom av den 16 februari 1982 i mål 19/81, Burton (REG 1982, s. 555), punkt 8, av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889, svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), punkt 10, domen i det ovannämnda målet Nimz, point 8, av den 19 mars 2002 i mål C-476/97, Lommers (REG 2002, s. I-2891), punkterna 26-29, och av den 11 september 2003 i mål C-77/02, Steinicke (REG 2003, s. I-9027), punkt 48.

28 Det har sålunda fastslagits att det utgör arbetsvillkor till exempel när barnledighetens början fastställts, (dom av den 27 oktober 1998 i mål C-411/96, Boyle m.fl., REG 1998, s. I-6401, punkt 47), när målet rört varje arbetstagares rätt att årligen erhålla skriftliga betygsrapporter (dom av den 30 april 1998 i mål C-136/95, Thibault, REG 1998, s. I-2011, punkt 27), när arbetsgivaren tillhandahållit arbetstagarna barnomsorgsplatser på eller utanför arbetsplatsen (domen i det ovannämnda målet Lommers, punkt 26), när målet rört villkoren för att en arbetstagare som varit föräldratedig i utbildningssyfte skall återvända till arbetet (dom av den 27 februari 2003 i mål C-320/01, Busch, REG 2003, s. I-2041, punkt 38), deltidsarbete i syfte att underlätta för arbetstagare som uppnått en viss ålder att anpassa sig till ett aktivt liv efter pensioneringen (domarna i de ovannämnda målen Kutz-Bauer, punkt 45, och Steinlcke, punkterna 49 och 50), eller fastställandet av under vilken tid den årliga semestern skall tas ut (dom av den 18 mars 2004 i mål C-324/01, Merino Gómez, REG 2004, s. I-2605, punkt 36).

29 Domarna i de ovannämnda målen Rinner-Kühn, punkt 7, och Hoj Pedersen m.fl., punkt 32.

30 Artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136 EG-143 EG.

31 Dom av den 15 juni 1978 i mål 149/77, Defrenne III (REG 1977, s. 1365, svensk specialutgåva, volym 4, s. 127) punkterna 19-21, och av den 30 mars 2000 i mål C-236/98, JämO (REG 2000, s. I-2189), punkt 59. Domen i det ovannämnda målet Lommers (punkt 28) och i det ovannämnda målet Steinicke (punkt 51).

32 Punkterna 20 och 21 i domen.

33 Jag vill här endast erinra om att den likabehandling av män och kvinnor som ursprungligen endast föreskrevs beträffande lön i artikel 119 i fördraget har utvidgats vid ett flertal tillfällen, bland annat genom direktiv 76/207, till olika områden som berör arbetsförhållanden och social trygghet Den upphöjdes genom Amsterdamfördraget till en grundläggande princip som skall iakttas vid all gemenskapens verksamhet (se artiklarna 2 EG och 3.2 EG).

34 Omständigheterna i förevarande mal är således annorlunda än de i det ovannämnda målet Seymour-Smith och Perez. I det målet rörde det sig om nationella bestämmelser enligt vilka arbetstagaren vid otillåten uppsägning hade rätt att åtdrfä sitt arbete eller, om det inte var möjligt, skadestånd för otillåten uppsägning. I dessa bestämmelser föreskrevs vidare alt en arbetstagare som inte varit kontinuerligt anställd under minst två år innan uppsägningen verkställdes inte hade någon sådan rätt Domstolen slog i plenum fast att de villkor som avgör om en arbetstagare har rätt att vid ogrundad uppsägning utverka skadestånd följer av artikel 119 i fördraget. De villkor som avgör om en arbetstagare har rätt att vid ogrundad uppsägning utverka återinsättning eller återanställning följer däremot av direktiv 76/207 (punkt 41 i domen). I det målet var det således möjligt att fastslå att det fanns två skilda regler, varav den ena rörde villkoren för att återfå arbetet, och den andra rörde villkoren fór att erhålla skadestånd. Dessutom var konsekvenserna av tillämpningen av den andra bestämmelsen om rätten till skadestånd direkt och automatisk.

35 Se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Gillespie m.fl. (punkt 24) och Gerster (punkt 24) samt dom av den 13 juli 2000 i mål C-166/99, Defreyn (REG 2000, s. I-6155), punkt 36.

36 Artiklarna 117-120 i EG-fördraget har ersatts av artiklarna 136 EG-143 EG.

37 Tolfte skälet.

38 Se, för ett liknande resonemang, domen i de ovannämnda målen Webb (punkterna 20-22) och Brown (punkterna 17 och 18).

39 Dom av den 8 november 1990 i mål 177/88, Dekker (REG 1988, s. I-3941; svensk specialutgåva, volym 10, s. 555), punkt 12, och av den 3 februari 2000 i mål C-207/98, Mahlburg (REG 2000, s. I-549), punkt 20

40 I domen i det ovannämnda målet Dekker hade arbetsgivaren nekat en gravid kvinna anställning pä grund av hennes tillstånd av det skälet att arbetsgivaren inte skulle komma att få någon ersättning för de dagersättningar han skulle komma att bli skyldig att betala till henne under hennes barnledighet och att han likväl skulle komma att bli tvungen att anställa en vikarie under ledigheten.

41 Domen i det ovannämnda målet Mahlburg, punkt 29.

42 Ibidem, punkt 27. Silke-Karin Mahlburg, som innehade en tidsbegränsad anställning som sjuksköterska, sökte två tjänster med omedelbart tillträde inom kirurgscktionens operationsavdelning. Hon var vid ansökningstillfället gravid. Hennes arbetsgivare beslutade alt hon inte skulle få någon av dessa tjänster eftersom bestämmelserna i Mutterschutzgesetz (tysk lag om skydd för mödrar) uttryckligen förbjuder arbetsgivare att låta gravida kvinnor arbeta inom områden där de kan utsättas för farlig påverkan av skadliga ämnen.

43 Dom av den 5 maj 1994 i mål C-421/92, Habermann-Beltermann (REG 1994, s. I-1657).

44 Domar av den 4 oktober 2001 i mål C-438/99, Jiménez Melgar (REG 2001, s. I-6915), och C-109/00, Tele Danmark (REG 2001, s. I-6993).

45 Domen i det ovannämnda målet Habermann-Beltermann. I det målet hade ett sjukvårdsbiträde som var anställd för att utföra nattvak sagts upp på grund av att hon var gravid och pä grund av en bestämmelse i Mutterschutzgesetz enligt vilken nattarbete för gravida kvinnor var förbjudet.

46 Domen i det ovannämnda målet Webb. Carole Louise Webb hade anställts för att vikariera för en anställd som var barnledig. Två veckor efter att hon börjat arbeta upptäckte hon att hon också var gravid. Underinstanserna ogillade hennes talan med motiveringen att hon inte blivit utsatt för diskriminering, eftersom hon var oförmögen att utföra den huvudsakliga arbetsuppgift för vilken hon blivit anställd, och en man som anställts i samma syfte som varit frånvarande under en jämförbar period också skulle ha blivit uppsagd.

47 Ibidem, punkt 26.

48 Dom av den 29 maj 1997 i mål C-400/95 (REG 1997, s. I-2757). I den domen slog domstolen fast att vid sidan av den barnledighet som har fastställts av medlemsstaterna fór att göra det möjligt för kvinnliga arbetstagare att vara frånvarande under den period som de har svårigheter, på grund av graviditet eller förlossning, och i avsaknad av nationella bestämmelser eller i förekommande fall av gemenskapsrättsliga bestämmelser som säkerställer ett särskilt skydd för kvinnor, åtnjuter en kvinnlig arbetstagare enligt direktiv 76/207 inte något särskilt skydd mot uppsägning på grund av frånvaro till följd av sjukdom som orsakats av graviditet.

49 Punkterna 22 och 24 i domen. Domstolen uttalade emellertid att i den utsträckning som frånvaron inträffar efter mammaledigheten, omfattas sjukdomstillstånd som har förorsakats av graviditet eller förlossning av de allmänna reglerna om sjukfrånvaro. Den upprepade således den distinktion som gjordes i domen av den 8 november 1990 i mål C-179/88, Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund (REG 1990, s. I-3979; svensk specialutgåva, volym 10, s. 567), punkterna16 och 17.

50 Domen i det ovannämnda målet Hoj Pedersen m.fl., punkterna 33-37.

51 Ibidem, punkterna 51-53.

52 Se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Thibault, punkt 26, Maruburg, punkt 26 och Gómez, punkt 37.

53 Punkterna 17 och 22 i domen.

54 Det skall emellertid erinras om att dessa bestämmelser inte hindrar att medlemsstaterna har bestämmelser som ger ett mer omfattande skydd (artikel 1.3 i direktiv 92/85).

55 Domen i det ovannämnda mälet Høj Pedersen m.fl., punkt 39.

56 Domstolen slog i domen i det ovannämnda målet Busch fast att det är etablerad rättspraxis att ekonomiska nackdelar [för arbetsgivaren] inte kan rättfärdiga diskriminering på grund av kön (punkt 44).

57 Domen i det ovannämnda målet Brown, punkt point 26.

58 Punkt 16 i domen.

59 Punkterna 48 och 49 i domen.

60 Se, till exempel, dom av den 13 januari 2004 i mål C-453/00, Kühne & Heitz (REG 2004, s. I-837), punkt 20.