Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 25 oktober 2005

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 (EGT L 180, s. 26; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 58).

3 Rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 (EGT L 257, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 44).

4 Rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 (EGT L 172, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 135).

5 Rådets direktiv 93/96/EG av den 29 oktober 1993 (EGT L 317, s. 59).

6 Rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 (EGT L 180, s. 28; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 60).

7 Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EGT L 158, s. 77), genom vilket de angivna direktiven upphävs och vilket trädde i kraft den 30 april 2004 (artikel 41), vidmakthålls innehållet i den beskrivna rättsliga ramen. 1 artikel 7 hänvisas till tillräckliga tillgångar för den berörde och dennes familj och genom artikel 8 ersätts uppehållstillståndet med en registrering, som skall styrkas genom ett bevis med uppgift om den registrerade personens namn och adress samt registreringsdatum.

8 Moniteur belge, tillägg till nr 206 av den 27 oktober 1981, s. 1. Första styckets nuvarande lydelse följer av kungligt dekret av den 22 december 1992, Moniteur belge, nr 14 av den 23 januari 1993, s. 1053.

9 Moniteur belge, nr 160 av den 21 augusti 1998, s. 26854.

10 I cirkulär från inrikesministern av den 14 juli 1998 om villkor för uppehållstillstånd för utlänningar från gemenskapen och deras familjer samt för belgiska medborgares utländska familjemedlemmar (Moniteur belge, nr 160 av den 21 augusti 1998, s. 27032), bekräftas detta i kapitel III, avsnitt A, punkt 3.b.1.

11 Enligt artikel 45.6 ges den berörde rätt att före utvisningen inge de handlingar som inte lämnats in i rätt tid, och därvid erhålla ett nytt registreringsbevis för ytterligare fem månader.

12 I detta fall är inskrivningen i registret giltig i tre månader (artikel 55.2).

13 De brittiska yttrandena saknar, som kommissionen har påpekat, betydelse eftersom de gäller ostridica frågor (inkomsternas tillräcklighet och bevisbördan för dessa) och inte diskussionens egentliga kärna (huruvida dessa inkomster skall vara sökandens personliga och följderna av att bevis inte läggs fram).

14 Under det muntliga förfarandet har Förenade kungariket vidhållit sin felaktiga utgångspunkt och fokuserat på tillräcklighetskravet samt utgått från att tillgångarna skall komma från den berörda personen, och glömt bort att diskussionen gäller den senare frågan.

15 Artikel 1126 och följande artiklar i belgiska Code civil innehåller regler om avtalsfrihet.

16 Enligt artikel 17.1 EG är villkoret för att förvärva unionsmedborgarskap att personen är medborgare i en medlemsstat, ett medborgarskap som unionsmedborgarskapet kompletterar, inte ersätter. Kovar, R. betecknar unionsmedborgarskapet som underordnat i L'émergence et l'affirmation du concept de citoyenneté européenne dans le processus d'intégration européenne, La citoyenneté européenne, utgiven av Universidad de Montreal, 2000, s. 81-94, särskilt s. 85-87.

17 Dom av den 20 september 2001 i mål C-184/99, Grzelczyk (REG 2001, s. I-6193).

18 Detta har även slagits fast, bland annat i dom av den 17 september 2002 i mål C-413/99, Baumbast och R (REG 2002, s. I-7091), punkt 82, av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02, García Avello (REG 2003, s. I-11613), punkt 22, och av den 19 oktober 2004 i mål C-200/02, Zhu och Chen (REG 2004, s. I-9925), punkt 25.

19 I domarna i målen Grzelczyk, punkt 33, och García Avello, punkt 24, betecknades denna rättighet som grundläggande. Av samma innebörd är de aktuella domarna av den 15 mars 2005 i mål C-209/03, Bidar (REG 2005, s. I-2199), punkt 33, och av den 12 juli 2005 i mål C-403/03, Schempp (REG 2005, s. I-6421), punkt 18. Denna rättighet kommer till uttryck i artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EGT C 364, 2000, s. 1), samt i artikel II-105 i Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (EUT C 310, 2004, s. 1). I förslaget till avgörande inför dom av den 7 september 2004 i mål C-456/02, Trojani (REG 2004, I-7573), förklarade generaladvokaten Geelhoed att rätten till bosättning är en grundläggande rättighet som tillkommer varje europeisk medborgare (punkt 12). På samma sätt uttalar sig generaladvokaten Tizzano i förslaget till avgörande i målet Zhu och Chen, punkt 73.

20 Domarna i målen Baumbast och R, punkt 84, Trojani, punkt 31, och Zhu och Chen, punkt 26.

21 Se exempelvis domarna i målen Baumbast och R, punkt 86, Trojani, punkt 32, och Zhu och Chen, punkt 26.

22 I förslaget till avgörande inför dom av den 23 mars 2004 i mål C-138/02, Collins (REG 2004, s. I-2703), som föredrogs den 10 juli 2003, erinrade jag om proportionalitetsprincipens giltighet inom detta område (punkt 70).

23 1 dom av den 29 april 2004 i de förenade målen C-482/01 och C-493/01, Orfanopoulos och Oliveri (REG 2004, s. I-5257), konstaterades att det krävs en särskilt restriktiv tolkning av undantagen från denna frihet (punkt 65). I domen i det likaså nämnda målet Trojani, tillades att de begränsningar och villkor som gäller för utövningen av rättigheten skall tilllämpas i enlighet med gemenskapsrättens allmänna principer och särskilt proportionalitetsprincipen (punkt 46).

24 Genom det fördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, skapades begreppet unionsmedborgarskap i artikel G (senare artiklarna 8?8E EG), som med de ändringar som infördes genom Amsterdamfördraget för närvarande utgör EG-fördragets andra del (artiklarna 17?22 EG).

25 I domen i det ovannämnda målet Trojani, punkt 46, som hänvisar till domen i målet Baumbast och R, punkt 46, konstaterades att en medborgare i Europeiska unionen som i värdmedlemsstaten inte har rätt till bosättning enligt artikel 39 EG, 43 EG elier 49 EG, redan på grund av sin ställning som unionsmedborgare kan göra anspråk på en uppehållsrätt med direkt tillämpning av artikel 18.1 EG.

26 Det saknar givetvis betydelse huruvida inkomsterna härrör från en make eller ett barn till unionsmedborgaren som inte är gemenskapsmedborgare, eller om dessa tredjemän saknar laglig rätt att bo i Belgien, eftersom deras rätt inte är i fråga. Släktingarnas betingelser följer huvudmannens, och om denne är bosatt i den medlemsstat där han/hon är medborgare, kan ingen hindra dem från att bo tillsammans med honom/henne, och situationen är liknande när vederbörande bosätter sig i ett annat land i unionen. Denna lösning är inte märklig, vilket den omvända lösningen dock skulle vara, nämligen att villkora bosättningsfrihetens effektivitet av en ovidkommande rättighet som dessutom är underordnad den första.

27 I dom av den 17 februari 2005 i mål C-215/03, Oulane (REG 2005, s. I-1215), betonades att beviljandet av ett uppehållstillstånd för en medborgare i en medlemsstat inte skall anses som en handling som medför rättigheter, utan som en handling för att fastställa vilken situation en medborgare i en annan medlemsstat befinner sig i mot bakgrund av bestämmelserna i gemenskapsrätten (punkt 18).

28 Inte heller på denna punkt är den helt fri, eftersom gemenskapsrätten (artikel 1.1 första och andra styckena i direktiven 90/364 och 90/365) och de nationella genomförandebestämmelserna (artikel 53.1 andra stycket i kungligt dekret av den 8 oktober 1981) ger viss vägledning.

29 I dom av den 25 maj 2000 i mål C-424/98, kommissionen mot Italien (REG 2000, s. I-4001), i vilket mal jag föredrog förslaget till avgörande den 19 november 1999, konstaterades alt medlemsstaterna inte har rätt att begränsa bevisningen inom detta område (punkterna 34-37).

30 Delta framgår av fjärde skälet och av artikel 1.1 första stycket i direktiv 90/364, och det har bekräftats i domen i det ovannämnda målet Zhu och Chen, punkt 33.

31 I dom av den 20 februari 1997 i mål C-344/95, kommissionen mot Belgien (REG 1997, s. I-1035), slog domstolen fast att denna medlemsstat åsidosatte sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten genom att tvinga medborgare från andra medlemsstater som söker arbete att automatiskt lämna territoriet efter en tidsfrist på tre månader, utan att undersöka om personen fortfarande söker arbete eller har verklig möjlighet att få anställning (punkterna 17 och 18).

32 Dom av den 8 april 1976 i mål 48/75, Royer (REG 1976, s. 497; svensk specialutgåva, volym 3, s. 73).

33 Dom av den 3 juli 1980 i mål 157/79, Pieck (REG 1980, s. 2171: svensk specialutgåva, volym 5, s. 267).

34 Dom av den 25 juli 2002 i mål C-459/99, MRAX (REG 2002, s. I-6591), punkt 78, och domen i det ovannämnda målet Oulane, punkt 40.

35 Vid förhandlingen förklarade representanten för den belgiska regeringen som svar på mina frågor att beslutet inte fattas automatiskt, men delta uttalande motsägs av lydelsen av artiklarna 45.3, 51.4, 53.4 och 55.3 i kungligt dekret av den 12 juni 1998.

36 I domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien konstaterades att direktiven inte behandlar frågan hur dessa aspekter skall styrkas av rättsinnehavarna (punkt 34).

37 Samma uppfattning framfördes av Förenade kungariket under förhandlingen.

38 Antingen därför att verksamhet som egenföretagare eller anställd bedrivs eller har bedrivits i värdmedlemsstaten (direktiven 68/360, 73/148 och 90/365) pä grund av studier (direktiv 93/96) eller på grund av medborgarskap i en annan medlemsstat (direktiv 90/364). De enda undantagen är sådana som grundas på allmän ordning, säkerhet och hälsa (artiklarna 2.2 tredje stycket 1 direktiven 90/364 och 90/365).

39 Detta framgår av punkt 18 i domen i det ovannämnda målet Oulane.

40 Detta synsätt innebär inte att man bortser från bevisbördan, eftersom medlemsstaten inte är förhindrad att påvisa att tillgångarna är otillräckliga.