Förslag till Avgörande av Generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 26 januari 2006

1 Originalspråk: portugisiska.

2 Dom av den 30 maj 1989 i mål 33/88, Allué och Coonan (REG 1989, s. 1591), i synnerhet punkt 19.

3 Ibidem, punkt 12. Domstolen konstaterade att endast en minoritet av lektorerna i främmande språk var italienska medborgare och att tidsbegränsningen följaktligen huvudsakligen berörde arbetstagare som var medborgare i andra medlemsstater.

4 Dom av den 2 augusti 1993 i de förenade målen C-259/91, C-331/91 och C-332/91, Allué m.fl. (REG 1993, s. I-4309; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-305).

5 Lag nr 236 av den 21 juni 1995 (GURI nr 143 av den 21 juni 1995, s. 9).

6 Dom av den 26 juni 2001 i mål C-212/99, kommissionen mot Italien (REG 2001, s. I-4923).

7 Domen i det ovannämnda målet C-212/99, kommissionen mot Italien, punkt 25.

8 Ibidem, punkt 22.

9 Ibidem, punkt 31.

10 GURI nr 11 av den 15 januari 2004, s. 4 (nedan kallat lagdekret nr 2/2004).

11 Beträffande den tidpunkt som bedömningen skall avse, se dom av den 12 juli 2005 i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2005, s. I-6263), punkt 31, och generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande inför domen av den 4 juli 2000 i mål C-387/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-5047), punkt 58.

12 Domen i mål C-212/99, kommissionen mot Italien, punkt 34. Domstolen erinrade om att en medlemsstat … inte kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i gemenskapsrätten.

13 Kommissionen har hänvisat till dom nr 284 av den 23 juli 1984 och, i synnerhet, till dom nr 496 av den 28 november 2002.

14 Lag nr 63/2004 av den 5 mars 2004 (GURI nr 60 av den 12 mars 2004).

15 Den italienska regeringen har hänvisat till beslut nr 94/2002, nr 262/2002 och nr 160/2003.

16 Domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike, punkt 56.

17 Domen i det ovannämnda målet C-212/99, kommissionen mot Italien, punkt 30.

18 Se Gerards. J.H., Judicial Review in Equal Treatment Cases, Leiden/Boston, Martinus Nijhoff Publishers 2005, s. 669– 675.

19 Rörande metoden för beräkning av vite enligt artikel [228] i EG-fördraget (EGT C 63, s. 2).

20 Dom av den 4 juli 2000 i mål C-387/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-5047), punkterna 89–90, av den 25 november 2003 i mål C-278/01, kommissionen mot Spanien (REG 2003, s. I-14141), punkt 41, domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike, punkt 103, och generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande av den 24 november 2005 i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike, dom av den 14 mars 2006, REG 2006, s. I-2461, s. I-2464, punkt 62.

21 Domarna i de ovannämnda målen C-304/02, kommissionen mot Frankrike, punkt 104, C-387/97, kommissionen mot Grekland, punkt 92, och C-278/01, kommissionen mot Spanien, punkt 52.

22 Domarna i de ovannämnda målen C-304/02, kommissionen mot Frankrike, punkt 104, och C-387/97, kommissionen mot Grekland, punkt 92.

23 Se artikel 3.1 c EG och, exempelvis, dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler (REG 2003, s. I-10239), punkt 102.

24 Artikel 39.2 EG.

25 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike, punkt 56.

26 Se analogt dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du Pêcheur och Factorame (REG 1996, s. I-1029), punkt 56. Jag antyder naturligtvis inte att Republiken Italiens överträdelse inte är tillräckligt allvarlig för att ge upphov till skadeståndsansvar för medlemsstaten.

27 Domen i det ovannämnda målet C-387/97, kommissionen mot Grekland, punkt 82. Se även generaladvokaten Mischos förslag till avgörande av den 12 juni 2003 i det ovannämnda målet C-278/01, kommissionen mot Spanien, punkt 31.

28 Domarna i de ovannämnda målen C-304/02, kommissionen mot Frankrike, punkt 109, C-278/01, kommissionen mot Spanien, punkt 59, och C-387/97, kommissionen mot Grekland, punkt 88.

29 Domstolen har hittills nöjt sig med att tillämpa de koefficienter som anges i kommissionens meddelande från år 1997, trots att dessa koefficienter beräknades för många år sedan på grundval av medlemsstaters BNP och röstviktningen i rådet. Båda dessa faktorer har sedan dess genomgått förändringar. Det nya meddelandet om tillämpning av artikel 228 i EG-fördraget (SEK(2005)1658 slutlig) måste av denna anledning välkomnas. Enligt det nya meddelandet är koefficienten för Italiens betalningsförmåga något högre. Mot bakgrund av domstolens fasta rättspraxis anser jag emellertid inte att det är lämpligt att redan nu tillämpa den nya beräkningsmetoden, i synnerhet eftersom kommissionen i sitt förslag i förevarande mål hänvisar till sitt meddelande från år 1997.

30 Domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike, punkterna 89–97. Se även punkt 10 i generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i det målet av den 18 november 2004, i vilken han påtalar vikten av den preventiva verkan som de ekonomiska sanktionerna enligt artikel 228.2 EG har utöver deras övertygande verkan.

31 Domen i det ovannämnda målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike, punkterna 81 och 114–119.

32 Som generaladvokaten Geelhoed påpekade i punkt 93 i sitt förslag till avgörande av den 29 april 2004 i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike, fortsatte Frankrike att åsidosätta sina skyldigheter att övervaka och genomföra gemenskapens bestämmelser om minsta tillåtna fiskstorlek i närmare två årtionden. Se även hans förslag till avgörande av den 18 november 2004 i samma mål, punkt 49. Domen i det ursprungliga fördragsbrottsförfarandet mot Frankrike avkunnades den 11 juni 1991, nästan 10 år innan domen i mål C-212/99 avkunnades. Se dom av den 11 juni 1991 i mål C-64/88, kommissionen mot Frankrike (REG 1991, s. I-2727).