Förslag till avgörande av generaladvokat Leendert A. Geelhoed föredraget den 19 januari 2006

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57); se särskilt den kodifierade versionen enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 om ändring och uppdatering av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, samt av förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 28, s. 1).

3 Se den kodifierade versionen enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 om ändring och uppdatering av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen for social trygghet når anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen

4 Dom av den 18 mars 2004 i mål C-8/02, Leichtle (REG 2004, s. I-2641).

5 Dom av den 12 juli 2001 i mål C-368/98, Vanbraekel m.fl. (REG 2001, s. I-5363), punkt 53.

6 Dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll (REG 1998, s. I-1931).

7 Dom i det ovannämnda målet C-368/98, Vanbraekel m.fl.

8 Dom av den 23 oktober 2003 i mål C-56/01, Inizan (REG 2003, s. I-12403).

9 Dom i det ovannämnda målet C-8/02, Leichtle, punkt 35.

10 Dom av den 5 mars 1998 i mål C-160/96, Molenaar (REG 1998, s. I-843), punkt 31.

11 Dom av den 25 februari 2003 i mål C-326/00, IKA (REG 2003, s. I-1703), punkterna 51 och 61.

12 Se också dom av den 9 juli 1980 1 mål 807/79, Gravina (REG 1980, s. 2205), punkt 7, av den 5 juli 1988 i mål 21/87, Borowitz (REG 1988, s. 3715), punkt 23, av den 7 februari 1991 i mål C-227/89, Rönfeldt (REG 1991, s. I-323; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-9), punkt 12, och av den 19 mars 2002 i de förenade målen C-393/99 och C-394/99, Hervein m.fl. (REG 2002, s. I-2829), punkt 50.

13 Enligt artikel 22.1 c ii har en försäkrad person som beviljats tillstånd även rätt till kontantförmåner. Av domen i det ovannämnda målet C-160/96, Molenaar, punkt 31, följer att kontantförmåner huvudsakligen omfattar förmåner avsedda att kompensera förlorad inkomst för den sjuke arbetstagaren. Dessa förmåner saknar således betydelse i förevarande mål.

14 Dom i det ovannämnda makt C-368/98, Vanbraekel m.fl.; punkt 31.

15 Se dom av den 31 maj 1979 i mål 182/78, Pierik II (REG 1979, s, 1977; svensk specialutgåva, volym 4, s. 453), punkt 15, där domstolen konstaterade att [e]ftersom den behöriga institution som har beviljat tillståndet skall ta på sig kostnaderna för vården, är institutionen i den medlemsstat, dit den berörda personen beger sig för att få vård, skyldig att på grund av tillståndet utge vården, även om den sistnämnda institutionen enligt den lagstiftning som den tillämpar inte har någon skyldighet utan endast en befogenhet att bevilja vården.

16 Dom i det ovannämnda målet C-368/98, Vanbraekel m.fl., punkt 32 och i det ovannämnda målet C-56/01, Inizan, punkt 21.

17 Ersättningen för vårdkostnader mellan institutionerna regleras i artikel 36 i förordning nr 1408/71, jämförd med artikel 93 i förordning nr 574/72. Enligt artikel 36, skall vårdförmåner som utges av en vårdgivande medlemsstat återbetalas i sin helhet av försäkringsstaten, enligt det förfarande som anges i artikel 93 i förordning nr 574/72. Krav och skulder mellan institutionerna skall regleras antingen med utgångspunkt från styrkta faktiska belopp eller på grundval av schablonbelopp, om inte de berörda medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna i dessa har kommit överens om andra metoder for beräkning av ersättningsbeloppen eller om att avstå från ersättning mellan institutionerna inom deras behörighetsområden. Se även dom i det ovannämnda målet C-326/00, IKA, punkt 54.

18 Detta följer av lydelsen av artikel 22, där det anges att vårdförmåner skall utges av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar som om han vore försäkrad där. Se också dom i det ovannämnda målet C-368/98, Vanbraekel m.fl., punkt 55.

19 Dom i det ovannämnda målet C-8/02, Leichtle.

20 Enligt artikel 10 EG, där principen om lojalt samarbete fastställs, är medlemsstaterna skyldiga att säkerställa tillämpningen och genomförandet av förordningarna.

21 Enligt artikel 249 andra stycket EG skall en förordning ha allmän giltighet och vara direkt tillämplig i varje medlemsstat. En förordning har följaktligen, på grund av sin rättsliga karaktär och sin funktion i det gemenskapsrättsliga systemet av rättskällor, omedelbara verkningar och kan därför ge upphov till rättigheter för enskilda som de nationella domstolarna är skyldiga att skydda. En förordnings direkta tillämplighet innebär att den träder i kraft och tillämpas för eller emot rättssubjekten utan någon åtgärd fór införlivande med nationell rätt. Enligt de förpliktelser som följer av fördraget och som medlemsstaterna påtog sig genom att ratificera detta är de skyldiga att inte hindra den direkta tillämplighet som är utmärkande för förordningar och andra gernenskapsrättsliga bestämmelser. Att denna skyldighet noggrant uppfylls är ett absolut villkor för att gemenskapsförordningarna skall kunna tillämpas samtidigt och enhetligt i hela gemenskapen (dom av den 10 oktober 1973 i mål 34/73, Fratelli Variola (REG 1973, s. 981; svensk specialutgåva, volym 2, s. 147), punkterna 8 ocli 10. De nationella domstolarna, som inom ramen fór sin behörighet skall tillämpa de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, skall säkerställa att dessa regler ges full verkan. Se, bland andra, dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75), punkt 16, av den 19 juni 1990 i mål C-213/89, Factortame m.fl. (REG 1990, s. I-2433; svensk specialutgåva, volym 10, s. 435), punkt 19, och av den 20 september 2001 I mål C-453/99, Courage och Crehan (REG 2001, s. I-6297), punkt 25.

22 Se, bland annat, dom av den 15 december 1995 1 mål C-415/93, Union Royale Belge des Sociétés de Football Association m.fl. mot Bosman m.fl. (REG 1995. s. I-4921), punkt 59.

23 Se, bland andra, dom av den 13 juli 2000 i mål C-36/99, Idéal tourisme (REG 2000, s. I-6049), punkt 20.