Commission v Edith Cresson
I mål C-432/04, angående en talan enligt artiklarna 213.2 tredje stycket EG och 126.2 tredje stycket EA, som väckts den 7 oktober 2004,
DOMSTOLEN (plenum) sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, A. Rosas och K. Schiemann samt domarna J.-P. Puissochet, R. Schintgen, N. Colneric, S. von Bahr (referent), R. Silva de Lapuerta, K. Lenaerts, P. Kūris, E. Juhász, G. Arestis, A. Borg Barthet, M. Ilešič, J. Klučka och E. Levits, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 9 november 2005,
och efter att den 23 februari 2006 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Lagstiftningen gällande gästforskare
Omständigheterna i målet
René Berthelot
Timm Riedinger
Undersökningar och förfaranden
Oberoende expertkommitténs undersökning
OLAF.s och IDOQs undersökningar
Brottmålsförfarandet
Det av kommissionen inledda förfarandet
Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
Yrkandet att det muntliga förfarandet skall återupptas
Talan
Inledande anmärkningar
Räckvidden av artikel 213.2 EG
Parternas yttranden
Domstolens bedömning
Iakttagandet av förfarandebestämmelser, de olika rättigheter som Édith Cresson åberopat och särskilt rätten till försvar
Édith Cressons yttranden
— Bristande behörighet
— Åsidosättande av rimliga tidsfrister
— Kommissionen har felaktigt tagit på sig olika uppgifter
— Utövandet av påtryckningar på kommissionen
— De olika åsidosättandena avseende förfarandet
— Avsaknad av rätt att få sin sak prövad i två domstolsinstanser
Domstolens bedömning
Konsekvenserna av brottmålsförfarandet
Parternas yttranden
Domstolens bedömning
Åsidosättande av de förpliktelser som avses i artikel 213.2 EG
Parternas yttranden
Domstolens bedömning
— Rekryteringen och anställningsvillkoren för René Berthelot
— Timm Riedingers anställningskontrakt
Yrkandet om fastställande av berövande av rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe
Rättegångskostnader
1. Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall fastställa att Édith Cresson har gjort sig skyldig till favorisering eller åtminstone grov oaktsamhet varigenom hon har åsidosatt sina förpliktelser enligt artiklarna 213 EG och 126 EA, samt att domstolen till följd härav skall besluta att Édith Cresson helt eller delvis skall berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.
2. I artikel 213.2 EG föreskrivs följande:
3. Enligt artikel 216 EG gäller följande:
4. Bestämmelserna i artikel 126.2 EA är identiska med bestämmelserna i artikel 213.2 EG.
5. Den 19 december 1989 fattade kommissionen ett beslut innehållande administrativa riktlinjer för gästforskare inom ramen för vissa forskningsprogram (nedan kallat beslutet angående gästforskare).
6. I detta beslut fastställs bland annat de yrkesgrupper som personer måste tillhöra för att få rekryteras som gästforskare, tillämpliga lönenivåer samt löptiden för de avtal som kan slutas. I beslutet preciseras även att gästforskaren är skyldig att författa en rapport avseende den verksamhet som han bedrivit under sin vistelse, vilket skall ske inom en månad efter det att gästforskarens kontrakt löpt ut.
7. Omständigheterna i målet, sådana de framgår av framför allt ansökan, är följande.
8. Edith Cresson var ledamot av kommissionen mellan den 24 januari 1995 och den 8 september 1999. Kommissionen, vars ordförande då var Jacques Santer, avgick kollektivt den 16 mars 1999, men fortsatte att fullgöra sina uppgifter till och med den 8 september 1999. Edith Cressons ansvarsområden inom kommissionen omfattade vetenskap, forskning och utveckling, mänskliga resurser, utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor samt Gemensamma forskningscentret (GFC). De tjänsteavdelningar vid kommissionen som ansvarade för dessa områden var, med undantag av GFC, vid den tiden generaldirektoraten (GD) XII, XIII.D och XXII samt Gemensamma forskningscentret.
9. Kommissionens anmärkningar mot Edith Cresson avser två delar: Den första delen avser René Berthelot och den andra delen avser Timm Riedinger.
10. När Edith Cresson tillträdde sitt ämbete hade hennes kabinett redan utsetts. Edith Cresson uttryckte icke desto mindre en önskan om att rekrytera en nära bekant, René Berthelot, till kabinettet som personlig rådgivare. Av dennes curriculum vitæ framgick att han var läkare, tandläkare till yrket, att han hade innehaft posten som chefsläkare och haft uppdrag vid Agence nationale de valorisation de la recherche (Anvar) under en period av tre månader. Han var bosatt i en kommun nära staden Châtellerault (Frankrike), där Edith Cresson var borgmästare. René Berthelot kunde på grund av att han vid tiden för omständigheterna i målet var 66 år gammal inte rekryteras som tillfälligt anställd vid en kommissionsledamots kabinett. Herr Lamoureux, som var chef för Edith Cressons kabinett, hade för övrigt påpekat för henne att det med hänsyn till René Berthelots ålder inte enligt hans mening fanns några utsikter att denne skulle kunna anställas av kommissionen.
11. Edith Cresson ville detta till trots anställa René Berthelot som personlig rådgivare och vände sig därför till den administrativa avdelningen för att man där skulle undersöka på vilka villkor René Berthelot skulle kunna rekryteras. Denna avdelning föreslog olika typer av kontrakt, bland annat kontrakt för anställning som konsult, men detta avfärdades som alltför kostsamt, samt kontrakt för anställning som gästforskare, vilket var det som slutligen valdes.
12. René Berthelot anställdes alltså som gästforskare vid GD XII från och med den 1 september 1995 för en inledande period av sex månader. Perioden förlängdes sedan till slutet av februari månad 1997. Trots att anställningen som gästforskare innebär att berörd person skall bedriva sin verksamhet antingen vid GFC eller vid någon av de avdelningar som bedriver forskning arbetade René Berthelot uteslutande som personlig rådgivare åt Edith Cresson.
13. René Berthelot hade inte något eget kontorsrum och använde därför bland annat det kontorsrum vid kabinettet som är avsett för tillfälligt arbete. Han anlände normalt till kommissionen på tisdag morgon och återvände hem på torsdag kväll. Han avlade muntlig rapport till Edith Cresson om det arbete han utfört.
14. Från maj månad år 1996 sänktes den månatliga ersättningen till René Berthelot i dennes egenskap av gästforskare med stöd av en bestämmelse om kumulationsförbud så att pension som han uppbar i Frankrike beaktades.
15. Kort efter det att sänkningen hade skett utfärdades inom Edith Cressons kabinett 13 reseförordnanden till Châtellerault i René Berthelots namn och denne erhöll därigenom ett belopp på cirka 6900 euro. Enligt en brottmålsundersökning i Belgien som inletts år 1999 avsåg reseförordnandena fiktiva uppdrag.
16. Från och med den 1 september 1996 placerades René Berthelot i en högre lönegrad och flyttades därmed upp från lönegrad II till lönegrad I för gästforskare. Hans månatliga ersättning som vid tidpunkten uppgick till 4500 euro höjdes därigenom med cirka 1000 euro.
17. När René Berthelots kontrakt med GD XII löpte ut den 1 mars 1997 erbjöds han ett nytt kontrakt som gästforskare för en period av ett år med upphörande vid utgången av februari månad år 1998, denna gång vid Gemensamma forskningscentret. Totalt var han alltså anställd som gästforskare under två och ett halvt år, trots att den maximala anställningstiden får uppgå till högst 24 månader enligt tjänsteföreskrifterna.
18. Den 2 oktober 1997 begärde kommissionens revisionsavdelning med stöd av beslutet angående gästforskare att få sig tillsänd de verksamhetsrapporter som René Berthelot skulle ha lämnat in när det första kontraktet löpte ut i slutet av februari månad år 1997. Enligt beslutet var René Berthelot skyldig att upprätta en sådan rapport när detta första kontrakt löpte ut, samt när kontraktet med GFC löpte ut. Efter flera påminnelser ingavs slutligen i juli år 1998 rapporter som bestod av ett antal promemorior som hade författats av olika personer och som hade sammanställts av Edith Cressons kabinett.
19. Den 31 december 1997 begärde René Berthelot av medicinska skäl att hans kontrakt skulle upphöra från detta datum. Begäran tillstyrktes.
20. Edith Cresson vände sig emellertid till sin kabinettschef för att denne skulle finna en lösning, en term som denne använt, för René Berthelot från och med den 1 januari 1998. Han föreslog därför att René Berthelot skulle anlitas som särskild rådgivare, men denne avböjde dock erbjudandet.
21. René Berthelot avled den 2 mars 2000.
22. Timm Riedinger, som var affärsadvokat och personligen bekant med Edith Cresson, erbjöds 1995 tre kontrakt av tjänstemän vid kommissionen. Åtminstone två av dem erbjöds på Edith Cressons uttryckliga begäran.
23. Det första kontraktet var undertecknat av generaldirektören vid GFC och hade titeln Analys av möjligheten att inrätta ett nätverk mellan centrum för tankesmedjor i Centraleuropa och Europeiska gemenskapen. Detta kontrakt avsåg utvecklandet av det teknologiska framtidsinstitutet i Sevilla (Spanien) och var ämnat för fördjupade relationer inom detta område mellan länderna i Centraleuropa.
24. Det andra kontraktet omfattade ett belopp på 10500 écu, och avsåg ledsagande av Edith Cresson på ett officiellt besök i Sydafrika den 13-16 maj 1995 och utarbetande av en rapport. Ledsagandet bestod av två delar. Den första delen avsåg en konferens om informationssamhället. Den andra delen rörde framför allt utsändandet på frivillig basis av unga tyska läkare till Sydafrika. Nämnda ledsagande omfattade även inslag av turism.
25. Det tredje kontraktet avsåg en förstudie av möjligheten att inrätta ett europeiskt institut för komparativ rätt. Syftet med institutet skulle vara att öka förståelsen för rättsliga problem inom forskning, särskilt när det gäller immaterialrätt och patent.
26. Även om nödvändiga budgetåtaganden gjordes för dessa tre kontrakt vid en av de avdelningar för vilka Edith Cresson var ansvarig, genomfördes inget av dem och de föranledde inte heller några utbetalningar.
27. Undersökningar inleddes först av en oberoende expertkommitté och därefter av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) samt, slutligen, av kommissionens byrå för disciplinärenden och undersökningar (IDOC). En undersökning inleddes också av en belgisk förundersökningsdomare och kommissionen inledde likaså ett förfarande.
28. En oberoende expertkommitté inrättades den 27 januari 1999 under Europaparlamentets och kommissionens auspicier för att upprätta en första rapport i syfte att fastställa i vilken utsträckning kommissionen, som organ eller genom en eller flera av kommissionsledamöterna enskilt, var personligt ansvarig för den senaste tidens fall av bedrägeri, bristfällig förvaltning och nepotism som nämnts under diskussionerna i parlamentet.
29. I sin rapport av den 15 mars 1999 drog kommittén i fråga om René Berthelot den slutsatsen att det förelåg ett tydligt fall av favorisering.
30. Till följd av den oberoende expertkommitténs rapport genomförde OLAF en egen undersökning som resulterade i en rapport den 23 november 1999.
31. Denna rapport ledde till att flera disciplinära förfaranden inleddes mot kommissionens tjänstemän och anställda. Vidare inleddes ett förfarande för återkrävande av de belopp som felaktigt hade utbetalats till René Berthelot.
32. Generaldirektoratet för personal och administration (nedan kallat GD ADMIN) och därefter IDOC genomförde, sedan det hade inrättats genom beslut av den 19 februari 2002, också en undersökning avseende Timm Riedinger och ytterligare två undersökningar angående René Berthelot, den ena avseende den roll som GD XII hade spelat och den andra avseende GFC:s inblandning.
33. I samband med undersökningarna genomfördes ett tiotal förhör och Édith Cresson kontaktades flera gånger av behöriga avdelningar liksom av Niel Kinnock, som var kommissionens vice ordförande och som ansvarade för den administrativa reformen. Édith Cresson avgav skriftliga yttranden den 24 september, den 22 oktober och den 17 december 2001.
34. GD ADMIN slutförde sin rapport om Timm Riedinger den 8 augusti 2001. IDOC lämnade en rapport angående René Berthelot den 22 februari 2002.
35. Efter en anmälan från en parlamentsledamot inleddes år 1999 en förundersökning angående ärendet René Berthelot. Kommissionen deltog som målsägande i förfarandet mot Édith Cresson.
36. Undersökningsdomaren väckte åtal mot Édith Cresson, René Berthelot och tjänstemän och anställda vid kommissionen för urkundsförfalskning, brukande av falsk urkund, bedrägeri och intressekonflikt i ämbetet på grundval av följande tre punkter:
37. Allmänne åklagaren valde i sin skriftliga sakframställan till chambre du conseil vid Tribunal de première instance i Bryssel (Belgien), som är den domstol som efter avslutad förundersökning har att besluta om en person skall ställas inför rätta vid Tribunal correctionnel (brottmålsdomstol), att stryka den första åtalspunkten då han ansåg att rekryteringen av René Berthelot inte stred mot gemenskapslagstiftningen och eftersom den bestämmelse i den belgiska strafflagstiftningen som avser intressekonflikter inte vid den tidpunkt när de aktuella omständigheterna inträffade var tillämplig på personer anställda i offentlig tjänst inom en folkrättslig organisation. Allmänne åklagaren strök även den andra åtalspunkten med hänvisning till att det enligt hans mening inte fanns några graverande uppgifter om Édith Cresson i handlingarna i målet. Den tredje åtalspunkten vidhölls inledningsvis men ströks också den till slut.
38. Conseil du tribunal de première instance i Bryssel beslutade den 30 juni 2004 med hänsyn till allmanne åklagarens muntliga sakframställan och med hänvisning till dennes skriftliga sakframställan att åtalet mot René Berthelot skulle läggas ned eftersom han avlidit och då det inte längre fanns grund för att åtala de övriga personerna När det gäller Edith Cresson fann nämnda Tribunal de première instance att det inte fanns några anklagelser om att hon skulle ha känt till de omstridda omständigheterna som hade med reseförordnandena för René Berthelot att göra.
39. Den 21 januari 2003 beslutade kommissionskollegiet att sända ett meddelande om anmärkningar till Edith Cresson i samband med ett eventuellt förfarande enligt artikel 213.2 EG och artikel 126.2 EA. Beslutet fattades också för att bereda Edith Cresson tillgång till handlingarna i hennes ärende och för att anmoda henne att yttra sig i ärendet.
40. Meddelandet om anmärkningar, som avsåg rekryteringen av René Berthelot och de kontrakt som Timm Riedinger hade erbjudits, skickades första gången till Edith Cresson den 17 mars 2003. Den 6 maj 2003 skickades samma dokument, daterat den 30 april 2003, återigen till henne av rent tekniska skäl med avseende på behörighetsförfarandet.
41. En omfattande skriftväxling följde därpå mellan Edith Cressons ombud och kommissionen när det gäller omfattningen av det förfarande som inletts och huruvida hon skulle beviljas tillgång till de handlingar som av henne ansågs vara relevanta.
42. Edith Cresson svarade på meddelandet om anmärkningar i skrivelse av den 30 september 2003. Hon bestred därvid särskilt den rättsliga grunden för nämnda meddelande och gjorde i andra hand gällande att de anmärkningar som hade riktats mot henne inte hade styrkts. Hon yrkade vidare att hon skulle tilldömas ett skadestånd på 50000 euro som ersättning för den ekonomiska och ideella skada hon hade lidit till följd av det disciplinära förfarandet mot henne.
43. Edith Cresson hördes av kommissionen vid en utfrågning som hölls den 30 juni 2004.
44. Kommissionen beslutade den 19 juli 2004 att väcka talan vid domstolen.
45. Kommissionen har yrkat att domstolen skall
46. Edith Cresson har yrkat att domstolen skall
47. Genom beslut av domstolens ordförande av den 2 juni 2005 tilläts Republiken Frankrike att intervenera till stöd för Édith Cressons yrkanden.
48. När det gäller Édith Cressons yrkande om att få del av vissa handlingar avslog domstolen detta yrkande i beslut av den 9 september 2005.
49. Édith Cresson har i skrivelse av den 30 mars 2006 yrkat att domstolen, med tillämpning av artikel 61 i rättegångsreglerna, skall förordna om återupptagande av det muntliga förfarandet. Som grund för yrkandet har hon anfört att generaladvokatens förslag till avgörande i flera avseenden bygger på omständigheter som aldrig varit föremål för diskussion mellan parterna. Hon har i huvudsak gjort gällande att generaladvokaten uteslutande baserat sitt förslag på principer, att han anser det ifrågavarande förfarandet vara av konstitutionell art och att han inte övervägt de sakomständigheter som trots allt är oundgängliga för ett ställningstagande med avseende på det kritiserade handlandet.
50. Det skall i detta avseende erinras om att domstolen enligt artikel 61 i rättegångsreglerna ex officio, på förslag av generaladvokaten eller på parternas begäran, kan besluta att återuppta det muntliga förfarandet om den anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet eller om målet skall avgöras utifrån skäl som parterna inte har haft tillfälle att diskutera (se, bland annat, beslut av den 4 februari 2000 i mål C-17/98, Emesa Sugar, REG 2000, s. I-665, punkt 18, och dom av den 14 december 2004 i mål C-210/03, Swedish Match, REG 2004, s. I-11893, punkt 25).
51. I förevarande fall framgår det av yrkandet att det muntliga förfarandet skall återupptas att detta i själva verket utgör en kommentar till generaladvokatens förslag till avgörande. Yrkandet omfattar inga sakomständigheter och inte heller några bestämmelser i lag på vilka generaladvokaten grundat sitt förslag och vilka inte har diskuterats mellan parterna. Domstolen anser dessutom att den förfogar över samtliga de omständigheter som behövs för att döma i saken.
52. Domstolen finner följaktligen efter att ha hört generaladvokaten att yrkandet om att det muntliga förfarandet skall återupptas inte skall bifallas.
53. De anmärkningar som riktas mot Édith Cresson grundar sig på bestämmelserna i artiklarna 213 EG och 126 EA. Eftersom dessa bestämmelser är identiska skall de hänvisningar som gjorts till artikel 213 EG även anses avse artikel 126 EA.
54. Förevarande mål fordrar en prövning av följande frågor: Räckvidden av artikel 213.2 EG, iakttagandet av rättegångsreglerna och av olika rättigheter som Édith Cresson åberopat, däribland rätten till försvar, konsekvenserna av brottmålsförfarandet, huruvida de skyldigheter som avses i artikel 213.2 EG åsidosatts och ett eventuellt utdömande av en sanktion.
55. Édith Cresson har i fråga om sin invändning om rättegångshinder anfört ett flertal grunder till stöd därför. För det första kan artikel 213 EG inte i förevarande fall utgöra en giltig rättslig grund för att väcka talan vid domstolen. Vidare innebar beslutet av chambre du conseil vid Tribunal de première instance i Bryssel att kommissionens disciplinära förfarande förlorade mål och innehåll. De omständigheter som Édith Cresson tillvitades är slutligen av ringa betydelse.
56. Dessa grunder för rättegångshinder kan emellertid inte särskiljas från de frågor rörande saken som uppkommit i målet och som nämnts i punkt 54 i förevarande dom. De problem som avser den rättsliga grunden för talan och den påstått ringa betydelsen av de omständigheter som påtalats avser således bedömningen av de frågor som rör dels räckvidden av artikel 213.2 EG, dels huruvida de förpliktelser som avses i denna artikel har åsidosatts. När det gäller verkan av brottmålsdomstolens beslut att inte fortsätta brottmålsförfarandet, omfattas denna av frågan om prövning av de verkningar som följer av brottmålsförfarandet. Dessa grunder för rättegångshinder skall alltså prövas i samband med prövningen av målet rörande huvudsaken.
57. Kommissionen har gjort gällande att artikel 213.2 EG avser när ledamöterna av denna institution åsidosätter de förpliktelser som följer med deras ämbete. Den kommissionsledamot som inte handlar i det allmännas intresse eller som låter sig styras av personliga, privata eller ekonomiska intressen åsidosätter dessa förpliktelser.
58. Eftersom Édith Cresson har anklagats för att ha gjort sig skyldig till ett sådant åsidosättande, är yrkandet om fällande dom och den begärda påföljden, det vill säga att hon helt eller delvis skall berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe, korrekt grundade på artikel 213.2 EG.
59. Édith Cresson har hävdat att denna bestämmelse inte kan utgöra rättslig grund för att väcka talan vid domstolen.
60. För det första får sanktioner till följd av kommissionsledamöternas åsidosättanden av de förpliktelser som avses i artikel 213.2 första och andra styckena EG, som de begår under sina mandatperioder, bara avse kommissionsledamotens avsättande, utom i det fall när ledamöterna accepterar extern verksamhet.
61. Eftersom kommissionen har anklagat Édith Cresson för att ha gjort sig skyldig till ett sådant åsidosättande kan den inte väcka talan för att utverka en sanktion som innebär att hon berövas sin rätt till pension eller andra förmåner i dess ställe. Någon sådan sanktion föreskrivs inte i artikel 213.2 EG och inte heller i någon annan gemenskapsrättslig bestämmelse.
62. För det andra är bestämmelserna i artikel 213.2 tredje stycket EG tillämpliga när en ledamot av kommissionen har underlåtit att uppfylla sina förpliktelser när det gäller att iaktta redbarhet och visa omdöme, genom att acceptera viss extern verksamhet, antingen under sin mandatperiod eller efter det att denna har löpt ut. För detta fall föreskrivs en sanktion antingen i form av avsättning ex officio på de villkor som föreskrivs i artikel 216 EG, om verksamheten bedrivs under kommissionsledamotens ämbetsperiod, eller i form av att kommissionsledamoten berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe om verksamheten bedrivs efter det att mandatperioden har löpt ut.
63. Édith Cresson har inte anklagats för att ha åsidosatt förbudet mot att utöva extern verksamhet, och bestämmelserna i artikel 213.2 tredje stycket EG är därför inte tillämpliga i hennes fall.
64. För att kunna pröva om kommissionen med rätta grundade sin talan på artikel 213.2 EG måste ordalydelsen i bestämmelsen undersökas.
65. I artikel 213.2 föreskrivs i tre stycken de huvudsakliga förpliktelser och förbud som gäller för kommissionens ledamöter.
66. I första stycket föreskrivs att nämnda ledamöter skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet.
67. I andra stycket preciseras att denna oavhängighet skall gälla i förhållande till varje regering och annat organ.
68. I tredje stycket förbjuds för det första kommissionens ledamöter att utöva någon annan verksamhet under sin ämbetstid.
69. I detta stycke ges vidare en allmän precisering av det sätt på vilket ledamöterna av kommissionen skall utöva sitt ämbete. De skall därvid iaktta de förpliktelser som följer med ämbetet som ledamot av kommissionen. Dessa innefattar bland annat en skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden. Detta slags skyldigheter utgör endast exempel, och de förpliktelser som nämns i tredje stycket får i motsats till vad Edith Cresson har hävdat inte begränsas till att endast avse ett förbud mot att en ledamot av kommissionen åtar sig flera uppdrag under sin mandatperiod och skyldigheten att iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av vissa uppdrag eller förmåner efter ämbetstiden.
70. Då tredje stycket inte på något sätt begränsar begreppet förpliktelser som följer med ämbetet, skall detta ges en vid tolkning. Med beaktande av de ansvarsfulla uppgifter som ledamöterna av kommissionen anförtrotts är det, som generaladvokaten påpekade i punkt 74 i sitt förslag till avgörande, av vikt att dessa ledamöter iakttar högt ställda krav när det gäller deras handlande. Nämnda begrepp skall därför, förutom den skyldighet att iaktta redbarhet och visa omdöme som uttryckligen nämns i artikel 213.2 tredje stycket EG, även anses omfatta samtliga de skyldigheter som följer med ämbetet som ledamot av kommissionen, däribland den förpliktelse som anges i artikel 213.2 första stycket EG, enligt vilken ledamöterna skall fullgöra sina skyldigheter i gemenskapens allmänna intresse under full oavhängighet.
71. Det ankommer sålunda på ledamöterna av kommissionen att alltid sätta gemenskapens allmänna intresse framför såväl nationella som personliga intressen.
72. Även om ledamöterna av kommissionen i enlighet därmed skall sköta sig klanderfritt, innebär detta inte att minsta avsteg från dessa bestämmelser kan fållas med stöd av artikel 213.2 EG. Det krävs att regelbrottet är av viss svårhetsgrad.
73. Enligt artikel 213.2 tredje stycket EG får domstolen besluta om sanktioner när de förpliktelser som följer med ämbetet som ledamot av kommissionen åsidosätts. Sanktionerna består i att den berörda personen avsätts eller berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe. Avsättande får endast ske om åsidosättandet skett under den tid när kommissionsledamotens mandatperiod fortfarande löpte. Berövandet av rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe får däremot ske om åsidosättandet inträffar under den berörda personens mandatperiod eller efter det att denna period har löpt ut. Om det är oklart i vilken omfattning den berörda personen skall berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe får domstolen besluta att hela eller delar av denna rätt skall gå förlorad, då med utgångspunkt i hur pass allvarligt åsidosättandet varit.
74. I motsats till vad Edith Cresson hävdat kan alltså den omständigheten att ämbetsperioden för en ledamot av kommissionen har löpt ut och att den berörda personen därför inte längre kan avskedas inte hindra att nämnda ledamot ådöms en sanktion för ett åsidosättande som skett under ämbetsperioden, men som upptäckts eller konstaterats först efter det att denna period har löpt ut.
75. Härav följer att artikel 213.2 EG, med stöd av vilken talan väckts vid domstolen i förevarande mål om fastställande av att Edith Cresson har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna bestämmelse och att hon skall helt eller delvis berövas rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe, utgör en korrekt rättslig grund för talan.
76. Enligt Édith Cresson har förfarandebestämmelserna och olika rättigheter, i synnerhet rätten till försvar, åsidosatts. Av detta följer att varken det administrativa förfarandet vid kommissionen eller förfarandet vid domstolen är lagenligt och att talan därför inte kan tas upp till sakprövning.
—. Bristande behörighet
77. Enligt Édith Cresson var det fel av chefen för generaldirektoratet för personal och administration, herr Reichenbach, att i egenskap av tillsättningsmyndighet inleda den administrativa undersökningen på grundval av IDOC:s rapport. Édith Cresson anser att denne generaldirektör inte hade befogenhet att besluta om inledande av förfarandet, utan att detta är en uppgift som, när den aktualiseras, åvilar ledamöterna av kommissionen.
—. Åsidosättande av rimliga tidsfrister
78. Édith Cresson har hävdat att inledandet av det disciplinära förfarandet år 2003, det vill säga sju år efter det att de omständigheter som kommissionen använt inträffade, är oacceptabelt. Särskilt med hänsyn till att det finns flera sedan länge tillgängliga rapporter avseende de omständigheter som hon anklagas för, och med hänsyn till att målet inte är komplicerat.
—. Kommissionen har felaktigt tagit på sig olika uppgifter
79. Edith Cresson har gjort gällande att kommissionen påtagit sig flera olika uppgifter som borde ha hållits åtskilda.
80. Enligt Edith Cresson har denna institution inte bara påtagit sig rollen som disciplinär myndighet utan också agerat som undersökningsdomare genom att tillhandahålla den belgiske undersökningsdomaren all den information som kunde leda till att hon fälldes för brott, genom att låta företa flera undersökningar och genom att inleda ett disciplinärt förfarande mot hennes person. Kommissionen iklädde sig även rollen som åklagare genom sitt beslut att väcka talan vid domstolen.
81. Det faktum att kommissionen har påtagit sig flera olika uppgifter innebär ett åsidosättande av rätten till en opartisk rättegång.
—. Utövandet av påtryckningar på kommissionen
82. Enligt Edith Cresson utövade parlamentet påtryckningar på kommissionen inför vilka kommissionen vek sig. Kommissionen agerade därmed partiskt, vilket var till förfång för Edith Cresson.
—. De olika åsidosättandena avseende förfarandet
83. Edith Cresson har hävdat att flera åsidosättanden av de bestämmelser som stadgas i beslutet av den 19 februari 2002 om inrättandet av IDOC har skett. De utredare som denna byrå anlitade hämtades inte bara från IDOGs personal utan bestod även av tjänstemän från andra avdelningar vid kommissionen. I IDOGs rapporter definierades inte något individuellt ansvar och de innehöll inte några rekommendationer eller slutsatser. Trots att IDOGs roll torde vara subsidiär i förhållande till OLAF:s roll, eftersom det är OLAF som i första hand har att företa administrativa undersökningar och att komplettera denna i fall av bedrägeri eller annan illegal verksamhet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen, företog IDOC ytterligare administrativa undersökningar i strid med denna regel. Edith Cresson har tillagt att hon inte informerades och heller inte hördes på ett korrekt sätt under dessa undersökningar. Framför allt informerades hon inte om att hon kunde komma att sättas i fråga. Eftersom hon inte erhöll någon information om de rapporter om René Berthelot och Timm Riedinger som hade författats under de administrativa undersökningarna, fick hon inte heller möjlighet att yttra sig i detta avseende.
84. Edith Cresson har för övrigt hävdat att de disciplinära förfaranden som avsåg flera tjänstemän vid kommissionen som varit delaktiga i rekryteringen av René Berthelot överlappade varandra. Edith Cresson underrättades inte på ett korrekt sätt om resultatet av dessa förfaranden trots att de inverkade på hennes ärende. Slutligen överskred de utredare vid IDOC som arbetade med René Berthelots ärende sina befogenheter när de i samband därmed ställde frågor angående Timm Riedingers ärende.
85. När det gäller de undersökningar som företogs vid OLAF innehöll inte de akter som ställdes till Edith Cressons förfogande nödvändiga förordnanden för samtliga anställda som medverkat i dessa undersökningar. Dessutom saknade utredarna erforderliga befogenheter för de åtgärder som de vidtagit. Enligt Edith Cresson leder de fel som begåtts i samband med OLAFrs arbete till att de administrativa undersökningar som utmynnade i rapporten den 22 februari 2002 i René Berthelots ärende är ogiltiga.
—. Avsaknad av rätt att få sin sak prövad i två domstolsinstanser
86. Edith Cresson har gjort gällande att det allvarligaste problemet avser avsaknaden av rätten att få saken prövad i två domstolsinstanser. För det fall domstolen beslutar att ålägga Edith Cresson en sanktion har hon inte någon möjlighet att överklaga detta avgörande. Hon har betonat att en tjänsteman vid europeiska gemenskaperna åtnjuter långt mer omfattande garantier än dem som föreskrivs för ledamöter av kommissionen, såväl under det administrativa förfarandet som vid domstolsförfarandet. En sådan tjänsteman kan bland annat väcka talan mot ett beslut av tillsättningsmyndigheten först vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt och sedan överklaga förstainstansrättens avgörande till domstolen. Avsaknaden av en möjlighet att överklaga domstolens avgörande utgör ett åsidosättande av de grundläggande rättigheterna.
87. När det gäller den första grund som Edith Cresson åberopat till sitt försvar, nämligen att generaldirektören för G D personal och administration saknade befogenhet att företa administrativa undersökningar på grundval av IDOC:s rapporter och inleda det administrativa förfarandet, konstaterar domstolen, i likhet med vad kommissionen på goda grunder gjort gällande, att de ifrågavarande administrativa undersökningarna inleddes redan före inrättandet av IDOC.
88. När det för det andra gäller inledandet av det administrativa förfarandet skedde detta genom översändandet till Edith Cresson av meddelandet om anmärkningar. Beslut om detta meddelande fattades emellertid inte av generaldirektören för GD personal och administration utan av kommissionen själv. Det är alltså denna och inte nämnde generaldirektör som var upphovet till att det formella förfarandet inleddes.
89. Av detta följer att det saknas stöd för den första försvarsgrunden.
90. När det gäller inledandet av det förfarande som föreskrivs i artikel 213.2 EG stadgas i denna bestämmelse inte någon specifik frist. De frister som kommissionen har att iaktta är emellertid inte obegränsade. Eftersom bestämmelser saknas angående denna fråga måste denna institution bemöda sig om att inte vänta i det oändliga med att utöva sina befogenheter, då nämligen det grundläggande kravet på rättssäkerhet måste iakttas (se dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869, punkt 140, och av den 23 februari 2006 i de förenade målen C-346/03 och C-529/03, Atzeni m.fl., REG 2006, s. I-1875, punkt 61), och då svarandens bemötande av kommissionens argument inte får försvåras så att dess rätt till försvar åsidosätts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 1991 i mål C-96/89, kommissionen mot Nederländerna, REG 1991, s. 2461, punkt 16).
91. De omständigheter som i förevarande fall Edith Cresson tillvitades går tillbaka till år 1995 då ju René Berthelot rekryterades i september månad det året och Timm Riedinger erbjöds kontrakten under samma år. Den första undersökningsrapport som upprättades i frågan utarbetades av den oberoende expertkommittén och är daterad i mars år 1999. Under åren 1999-2002 ingavs därefter undersökningsrapporter från OLAF och IDOC. Kommissionen inväntade ingivandet av de sista av dessa rapporter innan den inledde förfarandet mot Edith Cresson.
92. Eftersom artikel 213.2 EG dittills aldrig hade tillämpats för inledande av ett förfarande mot en ledamot av kommissionen på grund av dennes handlande under sin ämbetsperiod, kan kommissionen ha ansett sig nödgad att iaktta särskild noggrannhet. Mot denna bakgrund var det inget orimligt beslut att i januari år 2003 inleda ett administrativt förfarande avseende Edith Cresson efter ett meddelande om anmärkningar och översändande av detta meddelande till berörd person i maj månad det året. Edith Cresson har heller inte förebringat några omständigheter som visar att den tid som förfarandet vid kommissionen pågått har inverkat på det sätt varpå hon ha förberett sitt försvar.
93. Edith Cresson har hävdat att kommissionen har påtagit sig uppgifter som egentligen hör till olika myndigheter, varför den har åsidosatt rätten till en opartisk rättegång. Enligt Édith Cresson innebär det faktum att kommissionen tagit på sig flera uppgifter att den inte längre kan vara tillräckligt opartisk i sin roll som disciplinär myndighet.
94. Denna grund kan emellertid inte annat än avfärdas då kommissionen inte har befogenhet att fastställa ett åsidosättande av de förpliktelser som följer med ämbetet. Av bestämmelserna i artikel 213.2 EG framgår nämligen att kommissionen får anhängiggöra domstolen bara när det kan antas att en medlem av kommissionen har åsidosatt sina förpliktelser. Det ankommer på domstolen att fastställa huruvida en ledamot av kommissionen eventuellt har åsidosatt de förpliktelser som följer med ledamotens ämbete och att utdöma en sanktion.
95. Nästföljande grund avseende de påtryckningar som parlamentet skulle ha utövat på kommissionen och som skulle ha hindrat denna från att handla opartiskt, kan inte heller vinna något gehör.
96. Oavsett vilka påtryckningar som eventuellt kan ha utövats på kommissionen ankommer det nämligen på domstolen att döma i målet på grundval av samtliga de handlingar som ingivits till denna.
97. Påståendet att det skulle ha förekommit påtryckningar på kommissionen utgör alltså inte något framgångsrikt argument.
98. När det gäller Édith Cressons påståenden om olika åsidosättanden av förfarandebestämmelser och av rätten till en domstolsprövning i två instanser, så är dessa avsedda som bevis för att det förekommit fel och brister i förfarandet som särskilt inverkar på rätten till försvar, och som därigenom medför att föremålet för talan som väckts vid domstolen och dennas prövning av målet kan ifrågasättas.
99. Édith Cresson har först och främst åberopat brott mot de bestämmelser som föreskrivs i beslutet av den 19 februari 2002 om inrättandet av IDOC. De ifrågavarande administrativa undersökningarna företogs inte med iakttagande av dessa bestämmelser.
100. Domstolen konstaterar emellertid att dessa undersökningar inleddes och i stort sett genomfördes före inrättandet av IDOC. När det gäller Timm Riedinger avslutades de administrativa undersökningarna före detta datum eftersom de utmynnade i en rapport som lämnades den 8 augusti 2001. När det gäller René Berthelot avslutades undersökningarna genom en rapport som lämnades tre dagar efter det datum då IDOC inrättades, det vill säga den 22 februari 2002.
101. Édith Cresson har även bestritt giltigheten av de undersökningar som företogs vid OLAF och som sedermera användes av GD ADMIN och därefter av IDOC när de företog sina egna kompletterande administrativa undersökningar.
102. Domstolen behöver inte pröva Édith Cressons påståenden om att det förekommit formella fel i OLAF:s undersökningsförfarande för att i detta avseende kunna konstatera att GD ADMIN företog sina egna undersökningar och upprättade sina rapporter självständigt, samt att dessa användes av IDOC när detta hade inrättats. Det var på grundval av dessa rapporter som meddelandet om anmärkningar grundade sig och inte på de rapporter som OLAF har kunnat upprätta.
103. Frågan infinner sig vidare om rätten till försvar har iakttagits, trots att detaljerade regler om det handlande som föreskrivs i artikel 213.2 EG saknas.
104. Domstolen erinrar om att iakttagandet av rätten till försvar i alla förfaranden som inleds mot en person och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip som skall säkerställas även i avsaknad av reglering av förfarandet i fråga. Av fast rättspraxis följer att rätten till försvar kräver att den person mot vilken kommissionen har inlett ett administrativt förfarande, under detta förfarande har getts tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt lämna sina synpunkter på riktigheten i och relevansen av sakomständigheterna och påståendena samt på de handlingar som ligger till grund för kommissionens påstående att det föreligger en överträdelse av gemenskapsrätten (se dom av den 10 juli 1986 i mål 234/84, Belgien mot kommissionen, REG 1986, s. 2263, punkt 27; svensk specialutgåva, volym 8, s. 691)
105. Domstolen skall därför undersöka huruvida Édith Cresson i tillräckligt god tid erhöll information om de anmärkningar som riktades mot henne och om hon bereddes tillfälle att höras angående dessa.
106. Det förfarande som inleddes mot Édith Cresson på grundval av artikel 213.2 EG föregicks av ett administrativt förfarande som inleddes av kommissionen och som baserades på administrativa förhandsundersökningar.
107. Av de handlingar i målet som ingivits till domstolen framgår att Édith Cresson under de administrativa undersökningarna vid flera tillfällen kontaktades av behöriga organ och att hon inkom skriftligen i brev med synpunkter den 24 september, den 22 oktober och den 17 december 2001.
108. Det administrativa förfarandet inleddes med att meddelandet om anmärkningar skickades till Édith Cresson den 6 maj 2003. Hon gavs därvid tillgång till sin akt och fick också tillfälle att yttra sig. Den frist hon hade för att bemöta meddelandet sattes till drygt fyra månader. Édith Cresson inkom med skriftligt yttrande den 30 september 2003 och yttrade sig muntligen den 30 juni 2004. Kommissionen beslutade den 19 juli 2004 att väcka talan vid domstolen.
109. Det sätt varpå det administrativa förfarandet förlöpte uppvisar inte några element som kan ha medfört ett åsidosättande av rätten till försvar.
110. Tvärtom framgår det att kommissionen iakttog Édith Cressons rätt till försvar genom att tillställa henne ett meddelande om anmärkningar som omfattade samtliga de omständigheter som hon tillvitades och den rättsliga bedömningen av dessa, genom att ge henne tillgång till handlingarna i ärendet, genom att bereda henne tillfälle att yttra sig inom en tvåmånadersfrist och genom att höra henne.
111. När det gäller talan vid domstolen har Édith Cresson gjort gällande att hon inte har möjlighet att överklaga ett avgörande av domstolen genom vilket hon påförs sanktioner. Hon anser att denna avsaknad av möjlighet till överprövning utgör ett åsidosättande av hennes grundläggande rätt till försvar och av rätten till ett effektivt domstolsskydd. Hon har betonat att en tjänsteman vid någon av gemenskapernas institutioner däremot har rätt att väcka talan mot ett beslut av tillsättningsmyndigheten vid förstainstansrätten och att därefter överklaga förstainstansrättens avgörande till domstolen.
112. I detta avseende skall artikel 2.1 i protokoll nr 7 till Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, nämnas, enligt vilken var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall ha rätt att få skuldfrågan eller straffet omprövat av högre domstol. Även om det skulle antas att denna bestämmelse är tillämplig i ett förfarande som baserar sig på artikel 213.2 EG får man inte glömma att det i artikel 2.2 i nämnda protokoll stadgas att undantag från denna rätt får göras bland annat när vederbörande har dömts i första instans av den högsta domstolen.
113. Således kan det faktum att domstolens avgörande inte kan överprövas inte på något sätt utgöra en brist som medför ett åsidosättande av kommissionsledamöternas rätt till ett effektivt domstolsskydd, och nämnda omständighet kan inte i förevarande fall medföra att talans väckande vid domstolen är ogiltigt.
114. Av ovanstående överväganden följer att Edith Cresson inte kan vinna framgång med någon av de försvarsgrunder som hon anfört när det gäller förfarandet och iakttagandet av olika rättigheter, däribland rätten till försvar.
115. Edith Cresson har gjort gällande att principen att frågan om ansvar för brott skall avgöras innan frågan om disciplinärt ansvar kan prövas är tillämplig eftersom kommissionen deltog som målsägande i brottmålsförfarandet. Därmed är de disciplinära myndigheterna i fall där identitet råder mellan de omständigheter som en person tillvitades i ett brottmålsförfarande respektive i ett disciplinärt förfarande bundna av brottmålsdomstolens avgörande. Denna regel följer av förstainstansrättens dom av den 10 juni 2004 i mål T-307/01, François mot kommissionen, REG 2004, s. II-1669, punkterna 73-75). I förevarande fall föreligger emellertid identitet mellan de omständigheter som åberopas i de båda förfarandena, nämligen i första hand ett åsidosättande av lagstiftningen rörande rekryteringen av René Berthelot och dennes anställningsvillkor, och detta åsidosättande skadar gemenskapernas allmänna intresse.
116. Edith Cresson har gjort gällande att chambre du conseil vid Tribunal de première instance i Bryssel beslutade att målet inte skulle skickas till den domstol som prövar målet i sak då allmanne åklagaren runnit att det inte fanns bevis för de omständigheter som hon anklagades för, alternativt att hon inte var inblandad i dessa omständigheter. Detta beslut att inte lämna målet vidare för prövning i sak innebär att kommissionens talan förlorat sitt mål och innehåll.
117. Även kommissionen anser att principen att frågan om ansvar för brott skall avgöras innan frågan om disciplinärt ansvar kan prövas är tillämplig inom gemenskapsrätten, men den drar andra slutsatser av detta. Principen leder dels till att ett disciplinärt förfarande som inleds parallellt med ett brottmålsförfarande, där båda förfarandena avser samma omständigheter, skall vilandeförklaras i väntan på resultatet i brottmålsförfarandet, dels att den disciplinära myndigheten är bunden av de sakomständigheter som brottmålsdomstolen fastställt. I förevarande mål skiljer sig emellertid de sakomständigheter som åberopats i brottmålsförfarandet från de sakomständigheter som gjorts gällande i det disciplinära förfarandet. Brottmålsdomstolen prövade om Edith Cresson gjort sig skyldig till bland annat bedrägeri och missbruk av medel. Enligt kommissionen bör domstolen pröva huruvida den berörda personen har åsidosatt de förpliktelser som följer med ämbetet genom att visa att det förekommit favorisering eller grov oaktsamhet. Domstolen är alltså inte bunden av vad som fastställts av brottmålsdomstolen eller i beslutet att målet inte skall prövas i sak.
118. Domstolen erinrar om att de disciplinära förfarandena avseende en av gemenskapernas tjänstemän eller anställda, såsom de som var i fråga i domen i det ovannämnda målet François mot kommissionen, och de förfaranden som rör en ledamot av kommissionen inte lyder under samma regler. Förstnämnda förfaranden regleras av bestämmelser i Europeiska gemenskapernas tjänsteföreskrifter, medan de senare regleras självständigt i artikel 213.2 EG. De lösningar som tillämpas på förstnämnda förfaranden är alltså inte nödvändigtvis överförbara på de senare.
119. När det gäller Édith Cresson ledde det straffrättsliga förfarande som ägde rum under åren 1999-2004 till att anmärkningarna som riktats mot henne prövades.
120. I den mån som de fastställanden som gjordes under detta förfarande avser sakomständigheter som är identiska med dem som prövats i det förfarande som avses i artikel 213.2 EG, och i den mån som dessa fastställanden lagts till de handlingar som tillställts domstolen, får de beaktas av domstolen när denna prövar de sakomständigheter som Édith Cresson tillvitades med stöd av nämnda artikel.
121. Domstolen är emellertid inte bunden av den rättsliga klassificering av sakomständigheterna som gjorts i brottmålsförfarandet, och det ankommer på domstolen att med sitt fulla utrymme för skönsmässiga bedömningar undersöka om de omständigheter som någon tillvitades i ett förfarande som företas med stöd av artikel 213.2 EG utgör ett åsidosättande av de förpliktelser som följer med ämbetet som ledamot av kommissionen.
122. Det beslut av chambre du conseil vid Tribunal de première instance i Bryssel i vilket det fastställdes att Édith Cresson inte kan lastas för några oegentligheter kan alltså inte binda domstolen.
123. Vad beträffar den enda åtalspunkt som allmanne åklagare initialt vidhöll, det vill säga den som gällde reseförordnanden avseende fiktiva uppdrag och som utfärdats i René Berthelots namn, får domstolen beakta de konstateranden som gjordes i brottsutredningen, och som allmanne åklagaren använde i sin sakframställan, utan att dessa för den skull binder domstolen.
124. När det gäller rekryteringen av René Berthelot finner domstolen att också de konstateranden som förekom i allmänne åklagarens sakframställan, som avsåg dels att René Berthelots curriculum vitae var jämförbart med andra av kommissionen rekryterade gästforskares curriculum vitae, dels att anställda vid kommissionen löpande uppehåller annan tjänst vid kommissionsledamöternas kabinett eller omfattas av kabinettens officiella anslag, är relevanta och får beaktas av domstolen.
125. Däremot utgör allmänne åklagarens slutsats av dessa omständigheter, nämligen att rekryteringen av René Berthelot skett korrekt i den meningen att den inte stred mot någon av kommissionen utfärdad bestämmelse, en bedömning i sak. Denna bedömning grundar sig på en prövning och en tolkning av gemenskapsbestämmelser rörande bland annat rekrytering av gästforskare, en bedömning som inte är bindande för domstolen.
126. Enligt kommissionen framgår det av handlingarna rörande René Berthelot och Timm Riedinger att Édith Cresson åsidosatte de förpliktelser som följde med hennes ämbete som ledamot av kommissionen, eftersom hon gjorde sig skyldig till favorisering eller grov oaktsamhet.
127. Édith Cresson har hävdat att rekryteringen av René Berthelot skedde korrekt och hon har betonat att denna rekrytering ombesörjdes av den administrativa avdelningen. Det kan inte krävas att en ledamot av kommissionen skall hålla sig informerad om alla administrativa aspekter på ett rekryteringsförfarande. När det gäller Timm Riedingers akt är denna tom.
128. Domstolen prövar akterna för René Berthelot och Timm Riedinger, sådana de presenterats ovan i punkterna 10-26, var för sig.
—. Rekryteringen och anställningsvillkoren för René Berthelot
129. Fråga uppkommer huruvida rekryteringen av René Berthelot och dennes anställningsvillkor i egenskap av gästforskare, med uppdraget att verka som personlig rådgivare åt Édith Cresson, innebär att hon har åsidosatt de förpliktelser som följer med ämbetet som ledamot av kommissionen.
130. En ledamot av kommissionen förfogar över ett kabinett som består av medarbetare, tillika ledamotens personliga rådgivare. Rekryteringen av dessa medarbetare sker intuitu personae, det vill säga med ett stort diskretionärt utrymme, då medarbetarna väljs ut såväl på grundval av deras yrkesmässiga och moraliska kvaliteter som på grundval av deras förmåga att anpassa sig efter de arbetsmetoder som används av den aktuella kommissionsledamoten och övriga medarbetare vid kabinettet.
131. En ledamot av kommissionen förfogar inte bara över dem som ingår i kabinettet utan har också tillgång till andra personella resurser. Ledamoten kan inte minst ta hjälp av kommissionens personal, anlita experter eller ge uppdrag till vissa personer för begränsade tidsperioder, varvid särskilda regler gäller.
132. I förevarande fall står det klart att René Berthelot inte kunde anställas som medarbetare vid Edith Cressons kabinett eftersom han hade överskridit den tillåtna åldersgränsen. Dessutom hade Édith Cressons kabinett redan satts samman, vilket innebar att samtliga poster som personlig rådgivare var tillsatta. Edith Cresson kunde alltså i princip inte anställa ytterligare en personlig rådgivare.
133. Icke desto mindre lyckades Édith Cresson utverka så att hennes underordnade rekryterade René Berthelot. Han anställdes som gästforskare för att i själva verket verka som personlig rådgivare.
134. Det framgår i detta avseende av punkterna 132 och 133 i förevarande dom att René Berthelots anställning utgjorde ett kringgående av de bestämmelser som rör rekrytering av medarbetarna vid kabinettet.
135. Den omtvistade anställningen utgör även ett åsidosättande av bestämmelserna om rekrytering av gästforskare.
136. För det första rekryterades inte René Berthelot för att arbeta som gästforskare och för att ändamålet med hans vistelse, nämligen att bidra till ett fördjupat utbyte av kunskaper mellan gästforskaren och de personer som ansvarar för forskningen vid GD XII och GFC, skulle iakttas, varför bestämmelserna i artikel 1.3 i beslutet angående gästforskare åsidosatts. Enda syftet med rekryteringen av René Berthelot var att han skulle arbeta inom Edith Cressons kabinett. Därmed kringgicks ändamålet med bestämmelserna om gästforskare.
137. Den av allmanne åklagaren i sakframställan anförda omständigheten att anställda vid gemenskapsinstitutionerna löpande uppehåller annan tjänst för att arbeta vid kommissionsledamöternas kabinett, eller att de omfattas av kabinettens officiella anslag, har medfört att nämnda rekrytering förefaller ha skett korrekt genom att den placerats inom en befintlig ram. Ändamålet med personal som uppehåller annan tjänst har emellertid inte iakttagits i förevarande mål. När personal uppehåller annan tjänst avser detta nämligen personer som redan tidigare rekryterats på grundval av meriter, ofta genom uttagningsprov, och som har visat prov på sina färdigheter genom att arbeta vid kommissionen i dess allmänna intresse, varefter de ställer sina färdigheter till kabinettens förfogande. Denna gängse praxis åsidosattes när René Berthelot omedelbart ställdes till Édith Cressons kabinetts förfogande.
138. För det andra föreskrivs i beslutet angående gästforskare att aktuella personer skall väljas ut bland professorer vid universitet eller högre vetenskapliga lärosäten eller också skall de väljas bland högt uppsatta vetenskapsmän från andra forskningsorgan som har ett gott renommé vid forskningsavdelningen. René Berthelot hade inte någon särskild egenskap eller erfarenhet och de enda färdigheter som han angav i sitt curriculum vitae, vilka har återgivits ovan i punkt 10, räcker inte för att rekryteringen av honom skall uppfylla de kriterier som föreskrivs i den aktuella lagstiftningen. Det har alltså inte visats att GD XII och GFC hade intresse av att rekrytera René Berthelot.
139. För det tredje överskred kontraktet för René Berthelot på trettio månader den tillåtna gränsen. René Berthelot sade slutligen upp sig, inte för att avsluta en anställning som varat längre än vad som är tillåtet, utan av hälsoskäl. Detta överskridande påvisar en likgiltighet inför gällande bestämmelser, bland annat hos Édith Cresson. Efter det att René Berthelot hade lämnat in sin avskedsansökan insisterade dessutom Edith Cresson på att man skulle finna ett sätt för att ånyo anställa René Berthelot, denna gång dock utan framgång.
140. För det fjärde författade inte René Berthelot på sätt som föreskrivs i artikel 7.7 i beslutet angående gästforskare någon som helst rapport om den verksamhet som han bedrivit vid sin vistelse vid kommissionen. Den administrativa avdelningen borde ha begärt sådana rapporter från honom. De rapporter som slutligen lämnades in till den avdelningen synes ha upprättats av olika personer som arbetade vid Edith Cressons kabinett, och inte av René Berthelot. Det tycks även som om dessa rapporter endast var avsedda att formellt uppfylla avdelningens begäran.
141. Den omständigheten att gästforskare inte alltid avger rapporter när deras vistelse vid kommissionen avslutas påverkar inte konstaterandet att det har skett ett åsidosättande av en av de skyldigheter som föreskrivs i beslutet angående gästforskare.
142. Slutligen utfärdades de reseförordnanden som avsåg fiktiva uppdrag i René Berthelots namn. Utfärdandet av dessa handlingar utgör ett allvarligt åsidosättande av de bestämmelser som föreskrivits av gemenskapsinstitutionerna. Åsidosättandet skall emellertid i första hand tillskrivas René Berthelot, och det framgår inte av handlingarna i målet att Edith Cresson hade underrättats eller att hon borde ha varit underrättad därom. Mot denna bakgrund saknas skäl att pröva det av Edith Cresson åberopade försvarsargumentet att reseförordnandena avseende fiktiva uppdrag endast rörde mindre belopp.
143. De olika åsidosättanden enligt lagstiftningens bokstav och anda som identifierats vid granskningen av handlingarna i René Berthelots ärende, i synnerhet de som nämnts i punkterna 136-138 i förevarande dom, visar att det var uppenbart olämpligt att rekrytera honom som gästforskare med syftet att han skulle arbeta som personlig rådgivare åt en ledamot av kommissionen.
144. Prövningen av rekryteringen och anställningsvillkoren för René Berthelot har visat att ändamålet med berörda bestämmelser har kringgåtts.
145. Med hänsyn till Edith Cressons personliga inblandning i den aktuella rekryteringen, nämligen att den skedde på hennes uttryckliga begäran efter det att hon hade informerats om att hon inte kunde anställa René Berthelot vid sitt kabinett, måste hon hållas ansvarig för rekryteringen och kringgåendet av de bestämmelser som rekryteringen aktualiserat. Hon kan inte friskriva sig från sitt ansvar genom att hänvisa till att rekryteringen godkändes av den administrativa avdelningen eftersom hon inte vid någon tidpunkt bekymrat sig om att behöriga avdelningar vid kommissionen skulle iaktta ändamålet med den tillämpliga lagstiftningen, om så bara genom att rådgöra med denna i frågan eller genom att utfärda rekommendationer i denna mening.
146. Edith Cresson har genom att på detta sätt rekrytera en nära bekant, René Berthelot, som gästforskare trots att han inte skulle bedriva någon forskning utan arbeta som personlig rådgivare vid hennes kabinett, och trots att kabinettet redan var fullbesatt, och då han dessutom hade överskridit den högsta tillåtna åldern för att erhålla en sådan anställning, gjort sig skyldig till ett åsidosättande av en viss svår hetsgrad.
147. Av vad som anförts ovan följer att Edith Cresson har åsidosatt de förpliktelser som följer med hennes ämbete som ledamot av kommissionen i den mening som avses i bestämmelserna i artikel 213.2 EG och artikel 126.2 EA när det gäller rekryteringen av René Berthelot och dennes anställningsvillkor.
—. Timm Riedingers anställningskontrakt
148. De omständigheter som kommit till domstolens kännedom och som angivits ovan i punkterna 22-26 i förevarande dom leder inte till att Édith Cresson kan anses ha åsidosatt de förpliktelser som följer med hennes ämbete som ledamot av kommissionen när hon erbjöd Timm Riedinger de tre ifrågavarande anställningskontrakten. Det framgår nämligen inte av titeln på kontrakten eller av den information som kommissionen lämnat angående dessa att de inte skulle ha tjänat gemenskapens allmänna intresse.
149. Åsidosättandet av de förpliktelser som följer med ämbetet som ledamot av kommissionen fordrar i princip att en sanktion enligt bestämmelserna i artikel 213.2 EG döms ut.
150. Med hänsyn till omständigheterna i målet får emellertid fastställandet av åsidosättandet i sig anses utgöra en lämplig sanktion.
151. Édith Cresson skall följaktligen inte ådömas någon sanktion i form av berövande av rätten till pension eller andra förmåner i dess ställe.
152. Enligt artikel 69.2 första stycket i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 69.3 första stycket i rättegångsreglerna kan domstolen besluta att kostnaderna skall delas eller att vardera parten skall bära sin kostnad om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter. I enlighet med artikel 69.4 första stycket i rättegångsreglerna skall de medlemsstater som har intervenerat till stöd för kommissionen bära sina rättegångskostnader.
153. I förevarande fall har vardera parten delvis tappat målet och de skall därför förpliktas att bära sina rättegångskostnader. Republiken Frankrike som har intervenerat i målet skall bära sin rättegångskostnad.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen följande:
1) Edith Cresson har, i den mening som avses i artikel 213.2 EG och artikel 126.2 EA, åsidosatt de förpliktelser som följer med hennes ämbete som ledamot av Europeiska gemenskapernas kommission när det gäller rekryteringen av René Berthelot och dennes anställningsvillkor.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Europeiska gemenskapernas kommission, Edith Cresson och Republiken Frankrike skall var och en bära sina rättegångskostnader.
1 Rättegångsspråk: franska.