lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 8 juni 2006

CELEX
62005CC0150
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: spanska.

2 I staden Brabant nära Antwerpen där Jeroen van Aken, känd under pseudonymen El Bosco, föddes omkring år 1450. Nederländerna har accepterat denna behörighet för domstolen att meddela förhandsavgöranden och medgett alla domstolar rätt att ställa tolkningsfrågor (EGT C 120, 1999, s. 24).

3 Dom av den 11 februari 2003 i de förenade målen C-187/01 och C-385/01, Gözutök och Brügge (REG 2003, s. I-1345), i vilka mål jag föredrog förslag till avgörande den 19 september 2002.

4 Dom av den 10 mars 2005 i mål C-469/03, Miraglia (REG 2005, s. I-2009).

5 Denna dom har ännu inte publicerats i rättssamlingen. Jag upprättade förslaget till avgörande även i det målet, vilket förslag föredrogs den 20 oktober 2005.

6 Europeiska gemenskapernas kommission har upprättat en Grönbok om behörighetskonflikter och ne bis in idem-principen i straffrättsliga förfaranden (Bryssel den 23 december 2005, KOM(2005) 696 slutlig), i vilken de slags beslut som aktualiserar denna princip undersöks (s. 9).

7 EGT L 239, 2000, s. 13.

8 EGT L 239, 2000, s. 19.

9 EGT L 239, 2000, s. 63 och följande sidor.

10 De övriga är Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland och Konungariket Sverige. Förenade kungariket och Irland har valt att inte delta fullt ut i detta gemensamma projekt utan endast till viss del (rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 (EGT L 131, s. 43) och 2002/192/EG av den 28 februari 2002 (EGT L 64, s. 20) rör var för sig de båda medlemsstaternas begäran att få delta med avseende på vissa bestämmelser i regelverket). Danmark har en särställning och behöver därför inte tillämpa de beslut som fattas på detta område. Regelverket är bindande för de tio nya medlemsstaterna från det att de tillträder Europeiska gemenskapen även om många av bestämmelserna inte kan tillämpas förrän rådet har fattat beslut därom (artikel 3 i akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen).

11 EGT L 176, s. 1 respektive 17.

12 Domstolen studerade detta system första gången i dom av den 31 januari 2006 i mål C-503/03, kommissionen mot Spanien (REG 2006, s. I-1097).

13 Med hänsyn till de knapphändiga uppgifter som lämnats i begäran om förhandsavgörande har jag vid utformningen av följande punkter dessutom använt mig av några yttranden som lämnats in i målet, särskilt de från den nederländska regeringen och kommissionen.

14 Jag anser att det är irrelevant och onödigt att utifrån domskälen undersöka om detta domslut är korrekt. Det väsentliga är att den nederländska domstolen frikände Van Straaten, eftersom gärningen inte var styrkt enligt denna domstols uppfattning.

15 Gerechstshof ’s-Hertogenbosch (appelationsdomstol) fast ställde domslutet i dom av den 3 januari 1984, även om den ändrade den rättsliga klassificeringen av gärningarna i den andra åtalspunkten. Denna dom fastställdes av Hoge Raad der Nederlanden (högsta domstolen) den 26 februari 1985.

16 Denna institution har utsetts i enlighet med artikel 108.1 i konventionen.

17 I dess yttrande finns en beklaglig sammanblandning mellan giltighetsfrågor och tolkningsfrågor (se punkterna 5 och 7).

18 Kommissionen har redogjort för dessa tankar i punkterna 30–36 i sitt yttrande.

19 Domarna i de ovannämnda målen Gözütok och Brügge (fotnot 3), punkt 38,, och Miraglia (fotnot 4), punkt 32.

20 Dom av den 16 juni 2005 i mål C-105/03, Pupino (REG 2005, s. I-5285), punkterna 19 och 28.

21 Domen i det ovannämnda målet Pupino, punkterna 29 och 30.

22 Jag gjorde denna klassificering i mitt förslag till avgörande i målet Van Esbroeck (punkt 38).

23 Liknande uttryck förekommer i andra språkversioner, exempelvis: en cas de condamnation (franska), im Fall einer Verurteilung (tyska), if a penalty has been imposed (engelska) och in caso di condanna (italienska).

24 EGT C 364, 2000, s. 1.

25 Med samma obestridlighet uttalas i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 19 december 1966 (artikel 14.7), protokoll nr 7 till Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 4.1) och Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (artikel 20.1).

26 Maximen blir tillämplig när, trots att den misstänkte ärskyldig, gärningen inte leder till fällande dom (skäl för frikännande, avsaknad av objektiva förutsättningar för straffbarhet eller åtalbarhet), men blir inte tillämplig om det förhållandet att straff inte dömts ut beror på bedömningen av en åtalsfrihets- eller ansvarsfrihetsgrund.

27 I punkt 31 i sin inlaga har den hävdat att uttrycket vid fällande dom visar på att artikel 54 i konventionen utesluter frikännande domar, varvid bortses från att huvudregeln i bestämmelsen framgår av frasen [e]n person beträffande vilken fråga om ansvar prövats genom lagakraftägande dom.

28 Om frågan drevs in absurdum skulle den ge möjlighet till en senare prövning, inte endast när den tilltalade förklaras oskyldig till brott utan även när det första straffet inte överensstämmer med den bedömning av gärningens allvar som görs i en annan medlemsstat, varvid det skulle finnas möjlighet till ett tilläggsstraff för att bringa straffet och den sociala förebråelsen i jämvikt, varigenom överhögheten på detta område, vilken ingen förnekar, skulle påverkas i högre grad av utländska myndigheters ensidiga agerande än av en fritt godtagen internationell överenskommelse.

29 Artikel 56 i konventionen avspeglar denna uppfattning. I denna åläggs medlemsstaterna en skyldighet att ta hänsyn till tidigare straff om, med stöd av artikel 55, de förklarat sig icke bundna av artikel 54 och väcker åtal mot personer beträffande vilka fråga om ansvar prövats genom lagakraftägande dom av en annan avtalsslutande part.

30 Jag använde motsvarande termer i mitt förslag till avgörande av den 11 februari 2003 i mål Italcementi mot kommissionen (C-213/00 P, punkterna 96 och 97), och i mål Buzzi Unicem mot kommissionen (punkterna 178 och 179), som förenades med fyra andra mål inför dom av den 7 januari 2004 (C-217/00 P, REG 2004, s. I-123). Se fotnot 19 i förslaget till avgörande i målet Gözütock och Brügge.

31 Denna uppfattning framskymtar i punkt 38 i domen i målet Gözütok och Brügge och punkt 32 i domen i målet Miraglia.

32 Detta hävdade jag i punkt 199 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i målet Gözütok och Brügge.

33 I Åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål (EGT C 12, 2001, s. 10) betecknas ne bis in idem som ett av de lämpliga instrumenten för att uppnå ett sådant mål (s. 12). Liknande ordalag används i kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål och stärkandet av det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna (KOM(2005) 195 slutlig, s. 4).

34 Punkt 33 i domen i målet Gözütok och Brügge och punkt 30 i domen i målet Van Esbroeck.

35 Jag föreslog detta synsätt i punkt 119 i förslaget till avgörande i målet Gözütok och Brügge, och lade därvid betoningen på det förhållandet att staten gör ett slutgiltigt ställningstagande, vare sig detta görs av en domstol som fullgör sin dömande funktion, en utredningsdomare i dennes utredande funktion eller en åklagare som genomför det förfarande som syftar till att lagföra brottsliga gärningar.

36 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna uttalade i avvisningsbeslut av den 3 oktober 2002 i mål nr 48154/99, Zigarella mot Italien, att garantin ne bis in idem är tillämplig oberoende av utgången. I en mer nyligen meddelad dom, av den 15 mars 2005 i mål nr 70982/01, Horciag mot Rumänien, upprepades denna uppfattning.

37 I den i fotnot 6 i detta förslag till avgörande nämndagrönboken frågar sig kommissionen (fråga 18) huruvida saken måste prövas för att verkan av ne bis in idem skall uppkomma (s. 12).

38 I mål C-467/04, dom av den 28 september 2006, REG 2006, s. I-9199, Gasparini, skall en tolkningsfråga som ställts av Audiencia Provincial de Málaga, i egenskap av brottmålsdomstol i första instans, besvaras av domstolen beträffande frikännande på grund AV preskription.

39 Man skulle kunna tala om bevisning för oskuld och avsaknad av bevisning för skuld, om det inte vore för att det finns en oskyldighetspresumtion. Denna nyans skall inte föraktas och den är relevant för denna fråga från Rechtbank ’-Hertogenbosch.

40 Jag betonade detta särdrag i fotnot 10 i förslaget till avgörande i målet Van Esbroeck.

41 Om det råder något tvivel omkring huruvida de subjektiva och objektiva rekvisiten är uppfyllda måste vågen väga över mot ett frikännande.

42 Republiken Greklands initiativ inför antagandet av rådets rambeslut om tillämpning av nebis in idem-principen (EUT C 100, 2003, s. 24) syftade till att utvidga dess tillämpningsområde till fall där någon frikänts (artikel 2.1).

43 I denna doktrin ifrågasätts inte att ett lagakraftvunnet frikännande innebär en dom i den mening som avses i artikel 54 i konventionen (Dannecker, G., La garantía del principio ne bis in idem en Europa, i Dogmática y ley penal. Libro homenaje a Enrique Bacigalupo, del I, Madrid 2004, s. 171).

44 I förslaget till avgörande i målet Gözütok och Brügge (punkterna 48 och 56) nämnde jag helt kort de rättsliga värden och intressen som skyddas av straffbestämmelsen, men detta påstående skall inte tas ur sitt sammanhang för att dra förhastade slutsatser och för att jag skall bli en anförare av en uppfattning som jag avfärdade uttryckligen i förslaget till avgörande i målet Van Esbroeck. I det första förslaget till avgörande hänförde jag mig till värden för att hävda den internationella dimensionen av ne bis in idem, men jag lät framskymta att inom Europeiska unionen och Schengenområdet saknar de relevans eftersom alla inblandade parter delar dem (punkt 55 in fine).

45 Det agerande som Van Straaten, som transporterade en kvantitet heroin från Italien till Nederländerna där han avyttrade en del, gjort sig skyldig till innefattar dessa parametrar.