Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 19 april 2007
1 Originalspråk: franska.
2 EGT L19, 1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192.
3 Det rör sig om följande yrken: läkare, sjukskötare ansvarig för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt.
4 Enligt denna bestämmelse anses som sådan, en sammanslutning eller organisation som erkänts av medlemsstaten och som tilldelar sina medlemmar diplom, ser till att medlemmarna iakttar de regler för yrkesmässigt uppförande som den föreskriver och ger dem rätten att använda en titel, en bokstavsförkortning eller att få en status som motsvarar detta diplom.
5 FEK A’ 149.
6 FEK A’ 251.
7 FEK A’ 334.
8 Rådet för erkännande av examensbevis över högre utbildning som ekvivalenta i Grekland (härefter Saeitte).
9 Universitetscentret för erkännande av examensbevis över studier i utlandet, härefter Dikatsa.
10 Greklands teknikkammare, härefter TEE.
11 Se dom av den 27 november 1990 i mål C-200/88, kommissionen mot Grekland (REG 1990, s. I- 4299), punkt 13, av den i mål C-354/99, kommissionen mot Irland (REG 2001, s. I-7657), punkt 45, och av den i mål C-233/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2003, s. I-6625), punkt 30.
12 Med stöd av dessa artiklar kan gemenskapen, om nödvändigt, understödja och komplettera medlemsstaternas insatser när det gäller utbildning och yrkesutbildning, samtidigt som den skall respektera medlemsstaternas ansvar för utbildningens innehåll samt utbildningssystemets och yrkesutbildningens organisation. Utbildning och yrkesutbildning förblir således inom medlemsstaternas behörighet.
13 Min betoning.
14 Se artikel 1 a första stycket i direktiv 89/48.
15 Dom av den 7 september 2006 i mål C-149/05, Price (REG 2006, s. I-7691), punkt 54.
16 Det skall påminnas om att när värdmedlemsstaten utnyttjar sin möjlighet att stadga om kompenserande åtgärder skall staten, enligt denna princip, låta sökanden välja mellan anpassningstid och lämplighetsprov.
17 Se fotnot 11.
18 Idem.
19 Se punkterna 66 och 67 i ansökan.
20 Se bland annat dom av den 25 maj 1982 i mål 96/81, kommissionen mot Nederländerna (REG 1982, s. 1791) punkt 6, av den i mål C-194/01, kommissionen mot Österrike (REG 2004, s. I-4579), punkt 34, av den i mål C-287/03, kommissionen mot Belgien (REG 2005, s. I-3761), punkt 27, och av den i mål C-6/04, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2005, s. I-9017), punkt 75. Det skall dessutom preciseras att domstolen har slagit fast att, när det gäller en anmärkning som avser den praxis som en myndighet klandras för och som en medlemsstat kan tillskrivas, det krävs, för att ett fördragsbrott skall anses vara styrkt, att det läggs fram bevisning av särskilt slag i förhållande till den bevisning som normalt beaktas inom ramen för en fördragsbrottstalan som endast avser innehållet i en nationell bestämmelse (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 28).
21 FEK A’ 161. Lagen i dess lydelse enligt artikel 2 i presidentdekret 512/1991 (FEK A’ 190), härefter lag 1486/1984.
22 Se punkt 5 i repliken.
23 Se Republiken Greklands svar på domstolens frågor, s. 5.
24 Dom av den 14 juli 2005 i mål C-141/04, Peros (REG 2005, s. I-7163), punkterna 39 och 40.
25 Se dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien (REG 1999, s. I-7773) punkterna 36–40.
26 Se Republiken Greklands skriftliga svar på domstolens frågor, s. 6.
27 Domen Peros som nämnts ovan (punkt 35 och citerad rättspraxis).
28 Ibidem (punkt 40).
29 Se dom av den 10 januari 2006 i mål C-98/03, kommissionen mot Tyskland (REG 2006, s. I-53), punkt 78, i vilken domstolen slagit fast att när det samtidigt förekommer en regel som är förenlig med gemenskapsrätten och en regel som strider mot densamma, kan inte de skyldigheter som följer av en gemenskapsbestämmelse, effektivt och på ett klart och precist sätt, säkerställas.