Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 26 februari 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT 71, s. 1301; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 3) (nedan kallat första direktivet).

3 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) (nedan kallat sjätte direktivet).

4 Det vill säga skattskyldiga personer som har meddelat skattemyndigheten att de avser genomföra sina första gemenskapsinterna leveranser av varor eller tjänster eller sina första gemenskapsinterna förvärv. Se vidare nedan beträffande bestämmelserna i polsk lag rörande kravet på registrering i sådana fall.

5 Dziennik Ustaw (Författningssamling) nr 54, rubrik 535.

6 Nedan kallade nya mervärdesskattskyldiga personer i EU.

7 Andra och tredje meningen i artikel 87.2, som gäller fall där ytterligare utredning behövs, skall tillämpas med vederbörliga ändringar.

8 Se dom av den 25 oktober 2001 i mål C-78/00, kommissionen mot Italien (REG 2001, s. I-8195) punkterna 32 och 33.

9 Ibidem, punkt 34.

10 Se, i detta avseende, generaladvokaten Fennellys förslag till avgörande i de förenade målen C-286/94, C-340/95, C-401/95 och C-47/96, Molenheide m.fl. (REG 1997, s. I-7281) punkterna 37–39.

11 Se dom av den 21 februari 2006 i mål C-255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I-1609), punkt 71, och där angiven rättspraxis, av den 6 juli 2006 i de förenade målen C-439/04 och C-440/04, Kittel och Recolta Recycling (REG 2006, s. I-6161), punkt 54, av den 29 april 2004 i de förenade målen C-487/01 och C-7/02, Gemeente Leusden och Holin Groep (REG 2004, s. I-5337) punkt 76. Se också generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande i förenade målen C-177/99 och C-181/99, Ampafrance och Sanofi (REG 2000, s. I-7013), punkterna 70 och 72, domen i målet Molenheide m.fl (ovan fotnot 10), punkt 47, och generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i de förenade målen C-354/03, C-355/03 och C-484/03, Optigen m.fl. (REG 2006, s. I-483), punkt 43.

12 Se domen i målet Molenheide m.fl. (ovan fotnot 10), punkterna 46 och 47. Se även, som ett exempel, vad gäller artikel 22.8 i sjätte direktivet, domen i målet Halifax m.fl. (ovan fotnot 11), punkt 92 och där angiven rättspraxis. Vad gäller bekämpning av bedrägeri, se dom av den 29 september 2007 i mål C-146/05, Albert Collée (REG 2007, s. I-7861), punkt 26, och även generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande i mål C-361/96, Société générale des grandes sources (REG 1998, s. I-3495), punkt 14.

13 I förevarande mål begärde sökanden enligt polsk lag att den överskjutande mervärdesskatten skulle återbetalas till hennes bankkonto (så kallad direkt återbetalning). Den andra möjligheten att överföra den överskjutande mervärdesskatten till följande redovisningsperiod kallas indirekt återbetalning.

14 Säkerheten är inte en förutsättning för återbetalning av överskjutande mervärdesskatt. Den är snarare ett villkor för dem som vill ha fördel av en tidsperiod som är kortare än 180 dagar. Efter utgången av en period om tolv månader under vilken den skattskyldige avgett deklaration och rättidigt betalt alla skatter, inklusive inkomstskatt för fysiska personer, kan han ansöka om frisläppande eller återbetalning av säkerheten.

15 Som den hänskjutande domstolen riktigt påpekar kan en reglering, som innebär att alla mervärdesskattskyldiga personer i EU (under de första tolv månaderna) inräknas i den grupp av personer, vars verksamhet utgör ett hot mot det allmännas intresse, genom att låta 180-dagarsperioden gälla för dem, framstå som ett överdrivet stelbent tillvägagångssätt, eftersom ifrågavarande nationella bestämmelser inte förutsätter en prövning av om dessa skattskyldiga personer faktiskt kan komma att skada det allmänna. En prövning med sådant resultat rättfärdigar bestraffning och mindre förmånlig behandling av ohederliga skattskyldiga personer, inte endast i förhållande till personer som bedriver mervärdesskattepliktig verksamhet under en längre tid än tolv månader från registreringstidpunkten utan också i förhållande till personer som vederbörligen betalar mervärdesskatt under det första verksamhetsåret.

16 Som föreskrivs i den polska skattelagen. Den nationella domstolen hänvisar till artikel 139.1 i Ustawa Ordynacja Podatkowa (lag om införande av skattelagen) av den 29 augusti 1997.

17 Eftersom det är klart att ett sådant belopp utan tvekan innebär en finansiell belastning.

18 Eftersom det inte är möjligt för skattemyndigheterna att anpasssa värdet av säkerheten till det enskilda fallet.

19 Den polska regeringen har gjort gällande att 180-dagarsperioden behövs på grund av behovet att kontrollera gemenskapsinterna transaktioner, bland annat inom ramen för VIES-(VAT Information Exchange)systemet, som den påstår tar tid.

20 Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 (EUT L 264, s. 1).

21 Kommissionens förordning (EG) nr 1925/2004 av den 29 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 angående administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt (EUT L 331, s. 13). Se, i detta avseende, dom av den 28 juni 2007 i mål C-73/06, Planzer Luxembourg (REG 2007, s. I-5655), punkt 48.

22 Även om generaladvokaten Kokott använder det argumentet i fråga om inskränkningar av grundläggande friheter. Se hennes förslag till avgörande i mål C-470/04, N (REG 2006, s. I-7409), punkt 114.

23 Så är fallet när grunden för återbetalning kräver ytterligare utredning. Det finns inte några tidsbegränsningar för den förlängningen. När återbetalningen definitivt fastställts skall skattemyndigheterna betala det förfallna beloppet till den skattskyldige jämte ränta.

24 Se domen i målet Ampafrance och Sanofi (ovan fotnot 11), punkt 62.

25 Något som förefaller ha övervägts ursprungligen vad gäller säkerhet i ett relativt nytt förslag till ändring i den polska mervärdesskattelagen. Sådana överväganden (att säkerheten skall stå i proportion till den överskjutande skatten) aktualiseras inte minst på grund av att värdet på säkerheten (som nu är fallet) inte på något sätt svarar mot den verkliga risk som det allmänna utsätts för av en ny mervärdesskattskyldig person i EU. Jämför, till exempel, dom av den 12 juli 2001 i mål C-262/99, Louloudakis (REG 2001, s. I-5547), punkt 69. Jag kan tillägga att för närvarande krävs en säkerhet om 250000 PLN även för det fall att en gemenskapsintern leverans har ett helt obetydligt värde. Som en sidokommentar kan nämnas att i förevarande fall är värdet på säkerheten fyra gånger större än den överskjutande mervärdesskatt som enligt uppgift skall återbetalas till sökanden.

26 Vad gäller frågan om icke-tillämpning, se dom av den 18 december 2007 i mål C-357/06, Frigerio Luigi & C. (REG 2007, s. I-12311), punkt 28, där det hänvisas till dom av den 4 februari 1988 i mål 157/86, Murphy m.fl. (REG 1988, s. 673; svensk specialutgåva, volym 9, s. 349), punkt 11, och dom av den 11 januari 2007 i mål C-208/05, ITC (REG 2007, s. I-181), punkterna 68 och 69.

27 Regeringen vidhåller att åtgärderna i fråga inte kan anses vara särskilda åtgärder i den mening som avses i artikel 27.1 i sjätte direktivet, eftersom denna inte gäller frågor om tidsperioder och förfarande för återbetalning av överskjutande mervärdesskatt. Dessa frågor ankommer det på medlemsstaterna att avgöra.

28 Se dom av den 21 september 1988 i mål 50/87, kommissionen mot Frankrike (REG 1988, s. 4797; svensk specialutgåva, volym 9, s. 599), punkt 22, generaladvokaten Slynns förslag till avgörande i de förenade målen 123/87 och 330/87, Jeunehomme och EGI (REG 1988, s. 4517, 4535), av den 13 februari 1985 i mål 5/84, Direct Cosmetics (REG 1985, s. 617), punkt 37, och av den 11 juli 1991 i mål C-97/90, Lennartz (REG 1991, s. I-3795; svensk specialutgåva, volym 11, s. 299), punkterna 33–35. Jämför också dom av den 10 april 1984 i mål 324/82, kommissionen mot Belgien (REG 1984, s. 1861).