Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 31 mars 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 Riesterpensioner kallas ibland även pensioner inom den andra och den tredje pelaren.

3 De bestämmelser i EstG som är aktuella i förevarande mål finns i Alterseinkünftegesetz av den 5 juli 2004, lag om omorganisering av den skattemässiga behandlingen av inkomster från pensionssparavtal och ålderspension (Gesetz zur Neuordnung der einkommensteuerrechtlichen Behandlung von Altersvorsorgeeinkünften und Altersbezügen), Bundesgesetzblatt 2004 I, s. 1427.

4 EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

5 EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57, och rättelse i EGT L 323, 1996, s. 38.

6 Dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225).

7 Se nedan punkt 34.

8 Dom av den 11 augusti 1995 i mål C-80/94, Wielockx (REG 1995, s. I-2493).

9 Se punkt 24.

10 Dom av den 30 september 1975 i mål 32/75, Cristini (REG 1975, s. 1085; svensk specialutgåva, volym 2, s. 471), av den 16 december 1976 i mål 63/76, Inzirillo (REG 1976, s. 2057), av den 12 juli 1984 i mål 261/83, Castelli (REG 1984, s. 3199; svensk specialutgåva, volym 7, s. 671), av den 20 juni 1985 i mål 94/84, Deak (REG 1985, s. 1873; svensk specialutgåva, volym 8, s. 243), av den 18 juni 1987 i mål 316/85, Lebon (REG 1987, s. 2811), av den 26 februari 1992 i mål C-3/90, Bernini (REG 1992, s. I-1071), av den 27 maj 1993 i mål C-310/91, Schmid (REG 1993, s. I-3011), och av den 8 juni 1999 i mål C-337/97, Meeusen (REG 1999, s. I-3289).

11 Se domen i målet Schumacker (ovan fotnot 6), punkt 30, och dom av den 14 september 1999 i mål C-391/97, Gschwind (REG 1999, s. I-5451), punkt 21.

12 Dom av den 25 januari 2007 i mål C-329/05, Meindl (REG 2007, s. I-1107), punkt 23.

13 Se ovan fotnot 6.

14 Se ovan fotnot 11.

15 Dom av den 18 juli 2007 i mål C-213/05, Geven (REG 2007, s. I-6347).

16 När en make inte själv har rätt till pensionsspartillägget enligt 10a § punkt 1 EStG.

17 Se domen i det ovan i fotnot 15 nämnda målet Geven, punkt 12, se även dom av den 14 januari 1982 i mål 65/81, Reina (REG 1982, s. 33; svensk specialutgåva, volym 6, s. 275), punkt 12, av den 27 mars 1985 i mål 249/83, Hoeckx (REG 1985, s. 973), punkt 20, av den 27 november 1997 i mål C-57/96, Meints (REG 1997, s. I-6689), punkt 39, och av den 12 maj 1998 i mål C-85/96, Martínez Sala (REG 1998, s. I-2691), punkt 25.

18 Domen i målet Meints (ovan fotnot 17), punkt 39.

19 I form av pensionsspartillägget och avdraget, som särskilda kostnader, för inbetalningar till pensionssparandet vid inkomstbeskattningen.

20 Se analogt domen i målet Castelli (ovan fotnot 10) och dom av den 6 juni 1985 i mål 157/84, Frascogna (REG 1985, s. 1739).

21 Vidare anser jag att det i förevarande fall, där tillägget beviljas enligt ett frivilligt system som delvis har ersatt ett obligatoriskt system för social trygghet, vore orimligt att frånta en arbetstagare en förmån enligt artikel 7.2 i förordning nr 1612/68 enbart på grund av att den beviljas inom ramen för ett frivilligt system.

22 Kommissionen har i sina inlagor åberopat statistik från den tyska statistiska byrån (Statistisches Bundesamt) och hävdat att 75 till 80 procent av de personer som är verksamma på arbetsmarknaden är anställda som omfattas av obligatorisk socialförsäkring.

23 Det ska påpekas att denna anmärkning endast avser gränsarbetare och indirekt deras makar. Kommissionen har inte yrkat att Förbundsrepubliken Tyskland ska utvidga pensionsspartillägget till att omfatta andra personkategorier.

24 Det förefaller således som om pensionsspartillägget, till skillnad från avdraget för särskilda kostnader, blir en del av kapitalet i pensionssparandet. Vidare har Förbundsrepubliken Tyskland i sina inlagor uppgett att i enlighet med 88 § EStG uppkommer rätten till tillägget enbart till följd av utgången av det kalenderår under vilket inbetalningarna till pensionssparandet gjordes.

25 Domen i målet Meints (ovan fotnot 17), punkterna 44 och 45.

26 Se, för ett liknande resonemang, domarna i målen Meints (ovan fotnot 17), punkt 50, och Meeusen (ovan fotnot 10), punkt 21, samt dom av den 18 juli 2007 i mål C-212/05, Hartmann (REG 2007, s. I-6303), punkt 24.

27 Beloppet fördubblas i fråga om gifta par.

28 Domen i målet Schumacker (ovan fotnot 6), punkt 28, dom av den 27 juni 1996 i mål C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089), punkt 38, och domarna i målen Hartmann (ovan fotnot 26), punkt 31, och Meeusen (ovan fotnot 10), punkterna 23 och 24.

29 Se ovan fotnot 15.

30 Förbundsrepubliken Tyskland har uppgett att gränsarbetare från Republiken Frankrike och Republiken Österrike som är skattskyldiga i sin bosättningsmedlemsstat kan få liknande ekonomiska incitament i bosättningsstaten. Jag anser inte att det förhållandet att sådana arbetstagare kan ha tillgång till liknande eller till och med mer förmånliga ekonomiska incitament i bosättningsmedlemsstaten kan åberopas av Förbundsrepubliken Tyskland för att visa att det inte föreligger någon diskriminering med avseende på beviljandet av en social förmån enligt artikel 7.2 i förordning nr 1612/68. Det förtjänar i det avseendet upprepas att gränsarbetare från Republiken Frankrike och Republiken Österrike som betalar avgifter till det tyska systemet för social trygghet påverkas direkt av reformen av detta system på samma sätt som arbetstagare som är bosatta i Tyskland. Följaktligen borde dessa gränsarbetare ha möjlighet att erhålla pensionsspartillägget. Enligt min mening förtjänar det även att anmärkas att domstolen inte följde generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i målet Hartmann, med innebörden att gränsarbetare inom ramen för artikel 7.2 i förordning nr 1612/68 endast har rätt till likabehandling i anställningsmedlemsstaten beträffande rätt till sociala förmåner i den utsträckning dessa förmåner har direkt och uteslutande samband med anställning. Jämför punkt 55 i förslaget till avgörande och punkt 27 i domen i samma mål (ovan fotnot 26). I målet Hartmann tog domstolen vidare inte ställning till den fråga som hade väckts av den tyska regeringen och Förenade kungarikets regering och som avsåg att det skulle vara orättvist om en gränsarbetare, som har sitt hemvist och arbetsplats i olika medlemsstater, kunde åtnjuta samma sociala förmåner i båda medlemsstaterna och kombinera dem. För att motverka denna risk och med hänsyn till att förordning nr 1612/68 inte innehåller några regler om samordning för att undvika kumulering av förmåner, kan möjligheten att exportera vårdnadsbidraget till den medlemsstat där gränsarbetaren är bosatt uteslutas. Se punkt 23 i domen (ovan fotnot 26). I avsaknad av gemenskapslagstiftning på området och med hänsyn till de oerhört komplexa frågor som det medför anser jag inte att domstolen ska tillämpa sådana kumulationsförbud.

31 Se analogt domen i målet Hartmann (ovan fotnot 26), punkterna 36 och 37.

32 Se ovan fotnot 10.

33 Se analogt domen i målet Hartmann (ovan fotnot 26), punkterna 24 och 25.

34 Se domen i målet Hartmann (ovan fotnot 26), punkt 31.

35 Dom av den 21 februari 2006 i mål C-152/03, Ritter-Coulais (REG 2006, s. I-1711).

36 Se citatet ovan i fotnot 30. Se nedan punkt 63.

37 Se ovan fotnot 35.

38 Se ovan fotnot 26.

39 Förslag till avgörande av den 28 juni 2007 i mål C-152/05, kommissionen mot Tyskland (REG 2008, s. I-39).

40 Se punkt 86.

41 Dom av den 11 januari 2007 i mål C-208/05, ITC (REG 2007, s. I-181), punkterna 38–42.

42 Se analogt domen i målet Ritter-Coulais (ovan fotnot 35), punkt 36.

43 Se 92a § EStG beträffande villkoren för återbetalning av lånet.

44 Vad beträffar Förbundsrepubliken Tysklands argument beträffande generaladvokatens förslag till avgörande i målet Hartmann, enligt vilket en åtgärd inte utgör ett åsidosättande om det föreskrivs en förmån både för tyska och utländska arbetstagare i landet (se ovan punkt 63), ska det påpekas, såsom kommissionen har anfört, att förslaget till avgörande inte följdes i det avseendet. Domstolen slog först fast att en medborgare i en medlemsstat, som arbetar i denna medlemsstat men har flyttat sitt hemvist till en annan medlemsstat och sedan denna tidpunkt utövar sin yrkesverksamhet som gränsarbetare ska betraktas som en migrerande arbetstagare i den mening som avses i förordning nr 1612/68. Domstolen slog även fast att artikel 7.2 i förordning nr 1612/68 utgör hinder mot att en i en medlemsstat förvärvsarbetande migrerande arbetstagares icke förvärvsarbetande make eller maka, som är bosatt i en annan medlemsstat, utestängs från rätten till ett vårdnadsbidrag på grund av att vederbörande varken är bosatt eller stadigvarande vistas i den förstnämnda medlemsstaten.

45 Se ovan fotnot 39.

46 Se punkterna 27 och 28. I sitt förslag till avgörande i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 39) uttalade generaladvokaten Bot att om... utomlands bosatta personer, särskilt gränsarbetarna, köper eller bygger en bostad på en annan medlemsstats område, [bidrar detta] till att minska efterfrågan på bostäder i Tyskland. Dessa utomlands bosatta personer skulle i så fall inte tynga den tyska fastighetsmarknaden och inte utöva någon press på den stora efterfrågan som redan finns. Se punkt 93.

47 Punkt 43 (ovan fotnot 41).

48 Dom av den 11 mars 2004 i mål C-9/02, Lasteyrie du Saillant (REG 2004, s. I-2409).

49 Se nedan punkt 89.

50 Dom av den 7 september 2006 i mål C-470/04, N (REG 2006, s. I-7409).

51 Se bland annat punkt 91 nedan.

52 Se ovan fotnot 8. Se även kommissionens argument ovan i punkt 23.

53 Se ovan fotnot 48.

54 Se ovan fotnot 50.

55 Se punkt 36.

56 Även om kommissionen inte har ingett någon statistik som särskilt avser arbetstagare, har den i sin ansökan påpekat att, under åren 1991–2004, mer än 75 procent av de personer som lämnade Tyskland för att flytta utomlands inte var tyska medborgare.

57 Punkt 33 (ovan fotnot 41).

58 Se ovan punkt 100.

59 Dom av den 18 juli 2006 i mål C-406/04, De Cuyper (REG 2006, s. I-6947), punkt 39, och av den 26 oktober 2006 i mål C-192/05, Tas-Hagen och Tas (REG 2006, s. I-10451), punkt 31.

60 Den händelse som utlöser återbetalningsskyldigheten är att arbetstagaren byter anställningsmedlemsstat eller att unionsmedborgaren byter bosättningsstat och upphör att vara obegränsat skattskyldig i Tyskland. Jag anser därför att kommissionens argument att återbetalningsskyldigheten kan avskräcka den enskilde från att över huvud taget begära tillägget, för att undvika återbetalning, är mycket övertygande. Se ovan punkt 77.

61 Domstolen har slagit fast att behovet av att säkerställa ett skattesystems inre sammanhang kan motivera bestämmelser som kan inskränka grundläggande friheter. Se dom av den 28 januari 1992 i mål C-204/90, Bachmann (REG 1992, s. I-249; svensk specialutgåva, tillägg, s. 31), punkt 28, och av den 28 januari 1992 i mål C-300/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-305), punkt 21.

62 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Wielockx (ovan fotnot 8), punkterna 23–26.

63 I domarna i målen Bachmann och kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 61) fann domstolen att det fanns ett direkt samband mellan möjligheten att dra av avgifter enligt försäkringsavtal rörande ålderdom och dödsfall och beskattningen av de belopp som uppbars på grundval av sådana avtal. Detta samband kunde bevaras för att värna om kongruensen i ifrågavarande skattesystem. Se dom av den 12 december 2002 i mål C-385/00, de Groot (REG 2002, s. I-11819), punkt 108.

64 Eftersom deras framtida pensionsutbetalningar från det tyska systemet för social trygghet i princip kommer att sänkas genom att systemet reformeras.