Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 15 juli 2010

1 Originalspråk: franska

2 Den fria hansestaden Hamburg är en stad och samtidigt en av 16 förbundsstater (Länder) i Tyskland. Enligt artikel 4.1 i Hamburgs grundlag (Verfassung der Freien und Hansestadt Hamburg) av den 6 juni 1952 görs ingen åtskillnad mellan statlig verksamhet och kommunal verksamhet.

3 Dom av den 1 april 2008 i mål C-267/06, Maruko (REG 2008, s. I-1757).

4 Dom av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold (REG 2005, s. I-9981).

5 Dom av den 19 januari 2010 i mål C-555/07, Kücükdeveci (REU 2010, s. I-365).

6 EGT L 303, s. 16.

7 Eftersom tvisten i målet vid den nationella domstolen avser tillämpningen av bestämmelser i den tyska lagstiftningen, i dess lydelse före ikraftträdandet av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nämligen den 1 december 2009, kommer hänvisningen till bestämmelserna i EG-fördraget att ske enligt den numrering som gällde före denna tidpunkt.

8 Stadgan som proklamerades i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1) har ändrats och blev rättsligt bindande när Lissabonfördraget antogs (EUT C 303, 2007, s. 1).

9 EGT C 340, 1997, s. 1.

10 Förbundsrepubliken Tysklands grundlag av den 23 maj 1949, BGBl. III 100-1.

11 BGBl. 2001 I, s. 266.

12 BGBl. 2004 I, s. 3396. Enligt den hänskjutande domstolen är dessa bestämmelser relevanta i målet vid den nationella domstolen.

13 De uppgifter som lämnats av den hänskjutande domstolen och av kommissionen är inte fullständiga med avseende på den exakta ordalydelsen av de tillämpliga bestämmelserna. De räcker emellertid för att mot bakgrund av unionsrätten undersöka förmåner som utbetalas på grundval av dessa.

14 HmbGVBl. s. 53.

15 Gesetz über die zusätzliche Alters und Hinterbliebenenversorgung für Angestellte und Arbeiter der Freien und Hansestadt Hamburg (Erstes Ruhegeldgesetz – 1. RGG) in der Fassung der Bekanntmachung vom 30. Mai 1995 (GVBl. p. 108) (Lag om kompletterande ålders- och efterlevandepension för anställda vid Freie und Hansestadt Hamburg (första pensionslagen – första RGG), i dess lydelse enligt kungörelse av den 30 maj 1995 (GVBl. s. 108)).

16 Kommissionen har påpekat att en liknande bestämmelse även föreskrivs i 1, 1a, 1b, 1c, 6, 7 och 8 §§i första RGG.

17 Enbart några dagar efter det att domen i det ovan i fotnot 3 nämnda målet Maruko hade meddelats.

18 Av begäran om förhandsavgörande framgår att Arbeitsgericht Hamburg parallellt har ställt en fråga till Bundesverfassungsgericht (federala författningsdomstolen), å ena sidan, och Hamburgisches Verfassungsgericht (författningsdomstolen i Hamburg), å andra sidan, som har formulerats på liknande sätt som den tredje frågan, som har ställts till domstolen för att få fastställt huruvida 10 § punkt 6 första RGG är förenlig med grundlagen.

19 Denna fråga har korrigerats den 11 mars 2009 på så sätt att den korrekta beteckningen är artikel 2.2 [b] i i stället för artikel 2.1 [a] i.

20 Punkterna 83–95 i nämnda förslag till avgörande.

21 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkt 73.

22 För att förekomma en bedömning av den hänskjutande domstolen utifrån den tyska versionen av direktivet ska det påpekas att uttrycket der staatlichen Systeme i den tyska versionen av artikel 3.3 används på motsvarande sätt som les régimes publics (offentliga system), som används i den franska versionen, medan begreppet öffentlichen används i artikel 3.1 i direktiv 2000/78 i stället för adjektivet public (offentlig) på franska.

23 Det ska erinras om att med lön enligt artikel 141.2 EG avses den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av sin arbetsgivare på grund av anställningen.

24 Avseende tysk rättspraxis i denna fråga och verkningarna av domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), se Mahlmann, M., Report on measures to combat discrimination – Directives 2000/43/EC and 2000/78/EC – Country report 2008 – Germany (särskilt fotnot nr 211). Rapporten finns tillgänglig på Internet på webbsidan för Europeiska nätverket för juridiska experter i fråga om icke-diskriminering: http://www.non-discrimination.net.

25 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), särskilt punkt 41 och följande punkter, som avser en liknande fråga men rör efterlevandepensioner som utbetalas enligt ett yrkesbaserat försäkringssystem.

26 Detta begrepp har tolkats så, att det omfattar samtliga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner, aktuella eller framtida, som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen, vare sig det sker enligt anställningsavtal, enligt lag eller frivilligt. Se bland annat dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), punkt 12, och av den 19 november 1998 i mål C-66/96, Høj Pedersen m.fl., REG 1998, s. I-7327, punkt 32).

27 I dom av den 17 april 1997 i mål C-147/95, Evrenopoulos (REG 1997, s. I-2057), slog domstolen fast att pensionssystem för offentliga organisationer omfattades av tillämpningsområdet för artikel 119 i EG-fördraget (nu artikel 141 EG) med motiveringen att det saknade betydelse att systemet hade inrättats genom lagstiftning, eftersom pensionen enligt de kriterier som angetts utbetalas på grund av anställningsförhållandet med organisationen i fråga.

28 Se bland annat domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkt 44 och där angiven rättspraxis.

29 Avseende till exempel ålderspension som utbetalats av den finska staten till tjänstemän som är anställda i försvarsmakten i detta land, se dom av den 12 september 2002 i mål C-351/00, Niemi (REG 2002, s. I-7007).

30 Se bland annat dom av den 28 september 1994 i mål C-7/93, Beune (REG 1994, s. I-4471), punkt 43, samt domarna i målen Evrenopoulos (ovan fotnot 29), punkt 19, och Maruko (ovan fotnot 3), punkt 46.

31 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkt 47 och där angiven rättspraxis.

32 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkt 48 och där angiven rättspraxis. Enligt min mening skulle domstolen kunna slopa termen senaste i det tredje villkoret, eftersom detta skulle överensstämma bättre med de aktuella pensionssystemen, som enligt ovannämnda beräkning i allmänhet beaktar flera eller samtliga löner snarare än enbart den senaste. Med beaktande av domstolens rättspraxis ska detta kriterium som enligt min mening har förlorat sin relevans inte tolkas som ett absolut kriterium, eftersom begreppet lön omfattar de förmåner som beräknats på grundval av flera löner.

33 Jämför med domstolens tillämpning av ovannämnda kriterier i punkterna 49–57 i domen i målet Maruko (ovan fotnot 3).

34 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkt 57 och där angiven rättspraxis. Se även domen i målet Niemi (ovan fotnot 29), punkt 42.

35 Domarna i målen Evrenopoulos (ovan fotnot 27), punkt 16, och Niemi (ovan fotnot 29), punkt 41.

36 Domen i målet Niemi (ovan fotnot 29), punkt 45. Domstolen slog fast att det förhållandet att tjänstepensionssystemet i Finland utgör en del av ett harmoniserat system på så sätt att den totala pensionen till en försäkrad avspeglar det arbete som utförts under hela dennes yrkesverksamma tid, oberoende av arbetet och verksamhetssektorn i fråga, och den omständigheten att detta system har anmälts som ett system som omfattas av tillämpningsområdet för rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT 149, s. 2; svensk specialutgåva) innebär inte i sig att artikel 119 i fördraget inte ska tillämpas, om det finns ett samband mellan pensionsförmånen och anställningsförhållandet och om den följaktligen utbetalas av staten i dess egenskap av arbetsgivare.

37 Den nationella domstolen har (i punkt 55 i det första beslutet om hänskjutande) anfört att Bundesverwaltungsgericht har framfört detta resonemang som grundar sig på skäl 22 i direktiv 2000/78 med avseende på barnbidrag på högsta nivå som enbart utbetalas till makar och att Bundesgerichtshof intagit samma ståndpunkt i fråga om efterlevnadspensioner som utbetalats på grundval av samma särskiljande kriterium inom ramen för ett kompletterande tjänstepensionssystem (från förbundsstatens och delstaternas pensionskassor) och när det gäller den förmånligaste beräkningsmetoden för kompletterande pensioner som fullständigt motsvarar den som föreskrivs i 10 § punkt 6 första RGG.

38 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkterna 59 och 60 samt där angiven rättspraxis.

39 Jag noterar att sedan Ungerns högsta domstol (Alkotmánybíróság), i beslut nr 154/2008 av den 17 december 2008, upphävt lag nr CLXXXIV från år 2007 om registerat partnerskap på grund av att den stred mot artikel 15 i grundlagen om skydd för äktenskapet, sedan lagstiftaren försökte införa denna samlevnadsform inte enbart för homosexuella, utan även för heterosexuella, har den nyligen i sitt beslut nr 32/2010 av den 25 mars 2010 fastställt att lag nr XXXIX från år 2009 är förenlig med grundlagen då den förbehåller registrerat partnerskap för homosexuella par. I det sistnämnda beslutet betonade Alkotmánybíróság att erkännande av möjligheten för personer av samma kön att ingå registrerat partnerskap motiverades av respekten för personers mänskliga värdighet (Magyar Közlöny 2010/43).

40 Det ska i detta avseende hänvisas till Europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna dom av den 24 juni 2010 i målet Schalk och Kopf mot Österrike (ännu ej publicerad i Recueil des arrêts et décisions). I detta mål har österrikiska medborgare av samma kön som lever i ett officiellt samboförhållande åberopat artikel 12 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) för att angripa ett beslut från myndigheterna att inte tillåta dem att gifta sig, en begäran som är den enda i sitt slag vid domstolen i Strasbourg och vilken avslogs. De invände mot en diskriminering på grund av deras sexuella läggning, eftersom de nekats rätten att gifta sig och de inte haft någon annan möjlighet att få sitt förhållande lagligen erkänt. Nämnda domstol fann emellertid att det inte förelåg något åsiodosättande av artikel 14 jämte artikel 8 i samma konvention. Slutligen åberopade klagandena artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen till stöd för sitt påstående att de försatts i en mindre förmånlig ställning i ekonomiskt hänseende jämfört med äkta makar. Invändningen befanns uppenbarligen sakna grund. Jag tillägger att i österrikisk rätt erkänns officiella samboförhållanden som en samlevnadsform öppen för homosexuella personer, vilken i mångt och mycket liknar äktenskap.

41 Förslag till avgörande i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkt 76. Ett skäl som det aktuella har enbart betydelse som ett hjälpmedel vid tolkningen i den mån som det innehåller motiveringen av direktivets viktigaste bestämmelser och inte som en norm som har tvingande verkan.

42 I artikel 2.2 a i direktiv 2000/78 föreskrivs att direkt diskriminering på grund av sexuell läggning anses förekomma ”när en person … [på grund av sin sexuella läggning] behandlas mindre förmånligt än en annan person … [som befinner sig] i en jämförbar situation. I artikel 2.2 b i ovannämnda direktiv föreskrivs däremot att indirekt diskriminering på grund av sexuell läggning anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer med … en viss sexuell läggning jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och om medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.

43 Jag delar således den uppfattning som första avdelningen vid tyska Bundesverfassungsgericht (författningsdomstolen) (första avdelningen) framförde i beslutet av den 7 juli 2009 (BVerfG, 1 BvR 1164/07). Vid fastställandet av en sådan diskriminering framhöll författningsdomstolen att det finns ett nära samband mellan sexuell läggning och valet mellan äktenskap eller registrerat partnerskap (punkt 89) och att den tyska lagstiftaren föreskrev den sistnämnda formen av rättsligt förhållande för att möjliggöra för personer av samma kön att förena sig (punkt 90).

44 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkt 69.

45 I domen av den 29 april 2008 i målet Burden mot Förenade kungariket (ännu inte publicerad i Recueil des arrêts et décisions) slog stora avdelningen vid nämnda domstol fast att två systrar som sedan mer än 30 år bodde tillsammans i ett oskiftat hus inte kunde väcka talan mot att de behandlats annorlunda i skatterättsligt hänseende med stöd av artikel 14 i Europakonventionen, eftersom deras situation inte var jämförbar med den situation som makar eller partners befinner sig i.

46 Domen i målet Maruko (fotnot 3), punkterna 67–69.

47 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkt 67 och följande punkter.

48 2 och 5 §§ LPartG, i dess lydelse enligt lag av den 15 december 2004 om ändring av bestämmelserna rörande registrerat partnerskap av den 15 december 2004, vilken trädde i kraft den 1 januari 2005.

49 I 5 § LPartG hänvisas det uttryckligen till parallella bestämmelser i BGB. Det föreskrivs nämligen att [s]åväl 1360 § andra meningen, 1360a § och 1360b § civillagen som 16 § 2 är analogt tillämpliga.

50 Arbeitsgericht Hamburg har framför allt klargjort att det genom lagen av den 15 december 2004, genom vilken lagen om partnerskap, ändrades, har skett en ytterligare tillnärmning av institutionen registrerat partnerskap till institutionen äktenskap.

51 Se bland annat dom av den 5 mars 2009 i mål C-388/07, Age Concern England (REG 2009, s. I-1569), punkt 47 och följande punkter. Det ska påpekas att direktiv 2000/78 innehåller särskilda bestämmelser avseende de grunder som kan rättfärdiga skillnader i behandling som antingen direkt eller indirekt grundar sig på ålder (se punkt 32 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande av den 6 maj 2010 i mål C-499/08, Andersen, målet är ännu inte avgjort av domstolen).

52 Det bör emellertid erinras om att det i 10 § punkt 6 första RGG föreskrivs att den förmånligare beräkningsmetod som följer av en tillämpning av skattekolumn III/0 inte enbart säkerställs för pensionerade makar, utan även för pensionärer som inte är gifta som kan göra gällande barnbidrag eller motsvarande förmåner.

53 Jag kommer att återkomma till denna fråga inom ramen för svaren på de sista frågorna som avser inverkan av ovannämnda artikel 6 punkt 1 i Tysklands grundlag i vilken en sådan målsättning föreskrivs.

54 Jämför Bundesverfassungsgerichts beslut i det ovannämnda målet av den 7 juli 2009. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har även framhållit följande: När staterna har ett begränsat utrymme för skönsmässig bedömning, såsom är fallet med avseende på en skillnad i behandling på grund av sexuell läggning, krävs det enligt proportionalitetsprincipen att den beslutade rättsakten gör det möjligt att uppnå det mål som eftersträvas, men det krävs även att det visas att det för att uppnå detta mål var nödvändigt att utesluta vissa personer, i förevarande fall personer som lever i ett homosexuellt förhållande, från tillämpningsområdet för den berörda rättsakten (Europadomstolens dom av den 24 juli 2003 i målet Karner mot Österrike, Recueil des arrêts et décisions, 2003-IX, punkt 41).

55 Dom av den 7 januari 2004 i mål C-117/01, K.B. (REG 2004, s. I-541).

56 Punkterna 28, 30 och 33 i denna dom.

57 Domen i målet Mangold (ovan fotnot 4), punkterna 74 och 75.

58 Domarna i målen Mangold (ovan fotnot 4), punkt 74, och Kücükdeveci (ovan fotnot 5), punkt 20.

59 Domarna i målen Mangold (ovan fotnot 4), punkt 75, och Kücükdeveci (ovan fotnot 5), punkt 21.

60 Domen i målet Kücükdeveci (ovan fotnot 5), punkt 22.

61 Direktiv 2000/78 antogs på grundval av denna bestämmelse liksom rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, s. 22) och rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (EUT L 373, s. 37). För att komplettera denna rättsliga ram lade kommissionen den 2 juli 2008 fram ett förslag till direktiv om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008) 426 slutlig).

62 Dom av den 17 februari 1998 i mål C-249/96, Grant (REG 1998, s. I-621), punkt 35 och följande punkter.

63 Se punkt 92 i nämnda förslag till avgörande i målet Maruko och där angiven rättspraxis (fotnot 90).

64 Se bland annat dom av den 31 maj 2001 i de förenade målen C-122/99 P och C-125/99 P, D och Sverige mot rådet (REG 2001, s. I-4319), vars innehåll generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer återgett i punkt 94 i sitt förslag till avgörande i målet Maruko.

65 Europadomstolens dom av den 21 december 1999 i mål Salgueiro Da Silva Mouta mot Portugal, Recueil des arrêts et décisions, 1999-IX, punkterna 28 och 36. Se även Europadomstolens dom av den 9 januari 2003, S.L. mot Österrike, Recueil des arrêts et décisions, 2003 I, punkt 37 (skillnader som grundar sig på sexuell läggning ska vara motiverade av särskilt allvarliga skäl) och angiven rättspraxis. Se även Europadomstolens dom av den 2 mars 2010 i målet Kozak mot Polen, ännu inte publicerat i Recueil des arrêts et décisions (i punkterna 98 och 99 medger Europadomstolen att skyddet för familjen, som grundar sig på ett förbund mellan man och kvinna, vilket stadgas i den polska grundlagen, i princip utgör ett legitimt skäl för att motivera särbehandling. Europadomstolen tillade emellertid att när staten söker uppnå jämvikt mellan skyddet för familjen och de rättigheter som sexuella minoritetsgrupper ges i konventionen ska den beakta samhällets utveckling, i synnerhet det faktum att det inte endast finns ett sätt för en individ att leva sitt privata liv på. Nämnda domstol kan inte godta att det, för att skydda familjen, är nödvändigt att generellt vägra överlåtelse av ett hyreskontrakt till personer som lever i en homosexuell relation och fann därför enhälligt att artikel 14 jämte artikel 8 i Europaonventionen hade åsidosatts.

66 I inledningen till stadgan anges att det [m]ed beaktande av unionens behörighet och uppgifter samt subsidiaritetsprincipen … i denna … [bekräftas] de rättigheter som har sin grund särskilt i medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser, Europakonventionen, unionens och Europarådets sociala stadgor samt rättspraxis vid Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

67 Den första meningen i punkt 76 i domen i målet Mangold (ovan fotnot 4) har följande lydelse: respekten för den allmänna principen om likabehandling, särskilt på grund av ålder (min kursivering), varav slutsatsen kan dras att domstolen inte har avsett att begränsa sitt synsätt enbart till denna grund. Det ska i detta avseende erinras om att syftet med direktiv 2000/78 är att bekämpa diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (artikel 1). Generaladvokaten Tizzano har på motsvarande sätt konstaterat i sitt förslag till avgörande i detta mål att även innan direktiv 2000/78 och de särskilda bestämmelserna i detta antogs fastställde domstolen att det finns en allmän likabehandlingsprincip (min kursivering) (se punkt 83 och där angiven rättspraxis).

68 Det ska emellertid påpekas att den formulering som den hänskjutande domstolen använder i denna fråga är tvetydig eller inexakt, eftersom den har anfört att domen [från domstolen] [kommer att klargöra] direktivets innehåll såsom det ska tolkas från och med den2 december 2003, det vill säga tidpunkten för dess ikraftträdande (min kursivering). I artikel 20 i direktiv 2000/78 anges emellertid att direktivet trädde i kraft samma dag som det offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, eller den 2 december 2000, medan det i artikel 18 föreskrivs att medlemsstaterna skulle införliva direktivet med nationell rätt senast den 2 december 2003.

69 Klaganden i målet vid den nationella domstolen har gjort gällande att till en början enbart underhållsfordran mellan makar i förhållande till andra underhållsfordringar uppfattades annorlunda, men att detta inte har någon inverkan på jämförbarheten av makars och partners underhållsskyldigheter gentemot deras partners.

70 Domarna i målen Mangold (ovan fotnot 4), punkt74, och Kücükdeveci (ovan fotnot 5), punkt 20.

71 Europadomstolens dom av den 21 december 1999 i målet Da Silva Mouta mot Portugal (ovan fotnot 65).

72 Artikel 6.3 FEU.

73 Inledningen i stadgan.

74 Den hänskjutande domstolen har med avseende på ålderspension anfört att det i LPartDisBG (Gesetz zur Beendigung der Diskriminierung gleichgeschlechtlicher Gemeinschaften: Lebenspartnerschaften) inte föreskrevs någon kompensationsfördelning av pensionsrättigheterna för parter vid en eventuell upplösning av deras partnerskap och att LPartDisBG inte heller innehöll någon bestämmelse avseende rätt till pension vid dödsfall. Den ändamålsenliga verkan av principen om förbud mot diskriminering i unionsrätten skulle emellertid inte kunna säkerställas om man inom ramen för en jämförelse av situationerna beaktade kriterier som är rent hypotetiska i förhållande till parternas särskilda situation. Med beaktande av omständigheterna i förevarande fall att Jürgen Römer genom att ingå partnerskap år 2001 enbart legaliserade ett fast förhållande, eftersom det hade varat sedan år 1969, och mot balkgrund av den omständigheten att det är fråga om en förmån som förutsätter att det rör sig om gifta mottagare av pensionsförmåner som inte varaktigt lever åtskilda anser jag att det inte är motiverat att vid jämförelsen beakta bestämmelserna om upplösning av förhållandet.

75 Se i detta avseende domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), bland annat punkt 12 och följande punkter.

76 Se dom av den 14 januari 2009 meddelad av den högsta arbetsdomstolen i Tyskland (Bundesarbeitsgericht), särskilt punkt 34, beslut fattat av den federala författningsdomstolen (Bundesverfassungsgericht) den 7 juli 2009 i det ovannämnda målet, särskilt punkt 36 och följande punkter.

77 De två ovannämnda besluten hänför sig uttryckligen till domstolens dom av den 1 januari 2008 i målet Maruko (ovan fotnot 3).

78 Domen i det ovannämnda målet avseende lika lön för kvinnor och män i vilken domstolen slog fast att den direkta effekten av artikel 119 i fördraget [artikel 141 EG] … inte [kan] åberopas till stöd för krav på rätt till pension med verkan från en tidpunkt som infaller före dagen för denna dom, med undantag för arbetstagare eller deras rättsinnehavare som före denna dag inlett ett rättsligt förfarande eller rest motsvarande krav i enlighet med tillämplig nationell rätt (punkt 45).

79 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), punkt 77 och följande punkter.

80 Se framför allt domstolens nyligen avkunnade dom (stora avdelningen) av den 13 april 2010 i mål C-73/08, Bressol m.fl. och Chaverot m.fl. (REU 2010, s. I-2735), punkt 90 och följande punkter och där angiven rättspraxis.

81 Se framför allt dom av den 8 april 1976 i mål 43/75, Defrenne (REG 1976, s. 455; svensk specialutgåva, volym 3, s. 59), av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit italiana (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, volym 5, s. 149) punkt 17, av den 6 mars 2007 i mål C-292/04, Meilicke m.fl. (REG 2007, s. I-1835), punkterna 36 och 37, samt domen i målet Barber (ovan fotnot 28), punkterna 41 och 44.

82 Se dom av den 27 april 2006 i mål C-423/04, Richards (REG 2006, s. I-3585), punkt 42, samt domen i målet Bressol m.fl. och Chaverot m.fl. (ovan fotnot 80), punkt 93 och där angiven rättspraxis.

83 För en tillämpning av denna princip med avseende på en diskriminerande bestämmelse i Tysklands grundlag, nämligen artikel 12a, vilken generellt utestänger kvinnor från militära anställningar som innebär användning av vapen, se dom av den 11 januari 2000 i mål C-285/98, Kreil (REG 2000, s. I-69).

84 Se, från senare tid, dom av den 19 november 2009 i mål C-314/08, Filipiak (REG 2009, s. I-11049).

85 Bundesverfassungsgerichts beslut av den 7 juli 2009 (se ovan), som emellertid meddelades efter det att Arbeitsgericht Hamburg hade ställt sina kompletterande tolkningsfrågor till domstolen.

86 Domen i målet Maruko (ovan fotnot 3), till vilken det hänvisas i punkt 92 i nämnda beslut från Bundesverfassungsgericht.

87 Det ska erinras om att det i denna artikel föreskrivs att a) direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.

88 Artikel 12 i Europakonventionen med rubriken Rätt att ingå äktenskap har följande lydelse: Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar utövandet av denna rättighet.

89 För en senare tillämpning avseende diskriminering på grund av ålder, se dom av den 12 januari 2010 i mål C-229/08, Wolf (REU 2010, s. I-1), och av den 12 januari 2010 i mål C-341/08, Petersen (ovan fotnot 5), samt domen i målet och Kücükdeveci (ovan fotnot 5) och där angiven rättspraxis.