Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 15 september 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 304, s. 12, och rättelse i EUT L 204, 2005, s. 24.

3 Förenta nationernas fördragssamling, volym 189, s. 150, nr 2545 (1954).

4 Gesetz zur Umsetzung aufenthalts- und asylrechtlicher Richtlinien der Europäischen Union, BGBl. I s. 1970. Denna lag trädde i kraft den 28 augusti 2007.

5 Klagandena i målen C-175/08 (Aydin Salahadin Abdulla), C-176/08 (Kamil Hasan), C-178/08 (Ahmed Adem och Hamrin Mosa Rashi) och C-179/08 (Dler Jamal) kommer i förevarande mål att gemensamt kallas för klagandena.

6 KOM(2001) 510 slutlig, s. 26.

7 Enligt den nationella domstolen har UNHCR, i sin Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, klart antagit att villkoren för beviljande och för återkallande av flyktingstatus i stor utsträckning ska vara identiska. UNHCR:s kommentarer, i dess Riktlinjer för internationellt skydd: Upphörande av flyktingstatus enligt artikel 1 C punkterna 5 och 6 i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning av den 10 februari 2003, ger däremot intryck av att det, även efter det att fruktan för förföljelse har upphört, uppställs ytterligare villkor för att flyktingstatusen ska upphöra, vilka saknar samband med förföljelse. I enlighet med punkterna 15 och 16 i de aktuella riktlinjerna krävs det således, utöver fysisk säkerhet eller trygghet, särskilt att det finns en fungerande regering och grundläggande administrativa strukturer, vilket visar sig genom ett fungerande rättssystem, och att det finns tillräcklig infrastruktur som möjliggör för de personer som är bosatta i landet att utöva sina rättigheter, däribland rätten till grundläggande försörjning. En viktig indikator i det avseendet är den allmänna situationen vad gäller mänskliga rättigheter.

8 I den mening som avses i artikel 2 c i direktivet.

9 I den mening som avses i artikel 2 c i direktivet.

10 Se bland annat dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman m.fl. (REG 1995, s. I-4921), punkterna 59–61, av den 27 november 1997 i mål C-369/95, Somalfruit och Camar (REG 1997, s. I-6619), punkterna 40 och 41, av den 13 juli 2000 i mål C-36/99, Idéal tourisme (REG 2000, s. I-6049), punkt 20, av den 7 januari 2003 i mål C-306/99, BIAO (REG 2003, s. I-1), punkt 88, och av den 7 juni 2005 i mål C-17/03, VEMW m.fl. (REG 2005, s. I-4983), punkt 34.

11 Se analogt dom av den 17 juli 1997 i mål C-28/95, Leur-Bloem (REG 1997, s. I-4161), punkt 32, och av den 16 mars 2006 i mål C-3/04, Poseidon Chartering (REG 2006, s. I-2505), punkt 16. Se även dom av den 11 december 2007 i mål C-280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I-10893), punkt 23.

12 Se ovan punkt 15.

13 Direktiv 2004/83 trädde i kraft den 10 oktober 2004.

14 I detta avsnitt av förslaget till avgörande kommer jag att undersöka de materiella villkor som måste vara uppfyllda för att flyktingstatusen ska upphöra enligt artikel 11.1 e i direktiv 2004/83. När det gäller de normer och villkor avseende förfarandet som måste vara uppfyllda för att upphörande ska ske, ska det hänvisas till rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, s. 13). Se artiklarna 37 och 38 i direktiv 2005/85. Besluten om hänskjutande innehåller inte någon uppgift om huruvida direktiv 2005/85 har införlivats med tysk rätt och huruvida det således är tillämpligt i tiden (rationae temporis) på förfarandena vid den nationella domstolen. Det ska påpekas att medlemsstaterna, i enlighet med artikel 44 i nämnda direktiv, ska tillämpa de bestämmelser i lagar och andra författningar som krävs för att följa bland annat artiklarna 37 och 38 i nämnda direktiv på förfaranden för återkallande av flyktingstatus som inleddes efter den 1 december 2007. Förfarandena för återkallande av klagandenas flyktingstatus påbörjades före ovannämnda datum. Se ovan punkt 16.

15 Se skäl 6 i direktiv 2004/83.

16 Se skäl 10 i direktiv 2004/83.

17 Det finns ett antal skillnader mellan artikel 11.1 e i direktiv 2004/83 och artikel 1 C punkt 5 i Genèvekonventionen. För det första ska en medlemsstat enligt artikel 11.2 i direktiv 2004/83, vid bedömningen av huruvida flyktingstatusen ska upphöra enligt bland annat artikel 11.1 e i nämnda direktiv, beakta huruvida de omständigheter som ledde till att flyktingen erkändes som flykting har ändrats så väsentligt och varaktigt att flyktingens fruktan för förföljelse inte längre kan anses välgrundad (min kursivering). Någon sådan skyldighet föreskrivs inte uttryckligen i artikel 1 C punkt 5 i Genèvekonventionen. För det andra innehåller artikel 1 C punkt 5 i Genèvekonventionen ett förbehåll, vilket den nationella domstolen uttryckligen har angett vara utan faktisk relevans i de mål som är anhängiga vid den. Genom förbehållet kan en flykting åberopa på tidigare förföljelse grundade, tungt vägande skäl för vägran att begagna sig av det lands skydd, vari han är medborgare. Det förbehållet finns inte uttryckligen i texten i direktiv 2004/83. Den kanske mest betydande skillnaden mellan dessa två texter, vilken inte enbart avser upphörande av flyktingstatus, är dock det faktum att det genom direktiv 2004/83 skapas en andra pelare för internationellt skydd, nämligen status som alternativt skyddsbehövande, vilken inte omnämns i Genèvekonventionen.

18 Se artikel 3 i direktiv 2004/83, med rubriken Förmånligare bestämmelser.

19 Se däremot artikel 11.1 a, 11.1 b och 11.1 d i direktiv 2004/83, där uttrycket av fri vilja uttryckligen används.

20 Det framgår att det finns relativt lite statlig praxis som avser upphörandeklausulen i artikel 1 C punkt 5 i Genèvekonventionen. Jag anser att konventionsstaternas tidigare betänksamhet mot att tillämpa upphörandeklausulen i artikel 1 C punkt 5 i Genèvekonventionen stöder den försiktiga hållning vid tillämpningen av artikel 11.1 e i direktiv 2004/83 som jag har förespråkat.

21 Det ska påpekas att det i artikel 11.1 e i direktiv 2004/83 föreskrivs att en tredjelandsmedborgare ska upphöra att vara en flykting om han eller hon inte längre kan fortsätta att vägra att begagna sig av skyddet i det land där han eller hon är medborgare eftersom de omständigheter som ledde till att han eller hon erkändes som flykting inte längre föreligger (min kursivering). Enligt min mening innebär den nödvändiga förutsättningen att en person inte längre kan fortsätta att vägra att begagna sig av skyddet i det land där han eller hon är medborgare att det krävs att skyddet i det aktuella landet faktiskt finns tillgängligt och att flyktingen kan begagna sig av det.

22 Se, exempelvis, uttrycken ако той не може повече да продължи да отказва получаването на закрила от страната, чието гражданство има i den bulgariska språkversionen, nemůže dále odmítat ochranu země své státní příslušnosti i den tjeckiska språkversionen, es nicht mehr ablehnen kann, den Schutz des Landes in Anspruch zu nehmen, dessen Staatsangehörigkeit er besitzt i den tyska språkversionen, s’il ne peut plus continuer à refuser de se réclamer de la protection du pays dont il a la nationalité i den franska språkversionen, non possa più rinunciare alla protezione del paese di cui ha la cittadinanza i den italienska språkversionen, nie może dłużej kontynuować odmawiania skorzystania z ochrony państwa, którego jest obywatelem i den polska språkversionen, Não puder continuar a recusar valer-se da protecção do país de que tem a nacionalidade i den portugisiska språkversionen, nu mai poate continua să refuze solicitarea protecției țării al cărui cetățean este i den rumänska språkversionen, och nemôže ďalej odmietať ochranu štátu, ktorého štátne občianstvo má i den slovakiska språkversionen.

23 Se artikel 7.2 i direktiv 2004/83, vari det uttryckligen hänvisas till individuell tillgång till skydd.

24 Det system grundat på två pelare för internationellt skydd som föreskrivs i direktiv 2004/83 kan enligt min mening kritiseras, eftersom det faktiskt kan undergräva eller försvaga flyktingstatusen. Sedan direktiv 2004/83 trädde i kraft kan medlemsstaterna välja att bevilja skydd som alternativt skyddsbehövande till personer som, om denna form av skydd inte fanns, skulle ha beviljats flyktingstatus. Se särskilt artikel 15 b och 15 c i direktiv 2004/83 angående allvarlig skada, vilka ur ett faktiskt perspektiv i betydande omfattning kan sammanfalla med förföljelse, i den mening som avses i artikel 9 i direktivet. Trots sådan eventuell kritik kan det inte förnekas att det finns ett system grundat på två pelare för internationellt skydd enligt direktiv 2004/83.

25 Om personen så önskar.

26 Se den andra frågans första del.

27 Hotet i fråga måste vara allvarligt eller grovt till sin karaktär och därigenom medföra att civilbefolkningen tror att förföljelse faktiskt kommer att ske.

28 Skyddet behöver inte vara ovillkorligt till sin karaktär, vilket under alla omständigheter inte går att uppnå i något samhälle.

29 Artikel 38.1 c i direktiv 2005/85 är kanske av tidsmässiga skäl inte relevant i de mål som är anhängiga vid den nationella domstolen, men enligt nämnda artikel ska medlemsstaterna bland annat se till, inom ramen för ett förfarande som avser återkallande av flyktingstatus, att den behöriga myndigheten kan erhålla korrekta och uppdaterade uppgifter från olika källor, vid behov t.ex. från Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR), om den allmänna situationen i de berörda personernas ursprungsländer (min kursivering). De aktuella förfarandena för återkallande av flyktingstatus är tillämpliga på upphörande av flyktingstatus enligt artikel 11.1 e i direktiv 2004/83. Se skäl 26 i direktiv 2005/85 jämfört med artikel 38.4 i samma direktiv. Se även skäl 15 i direktiv 2004/83, där det anges att [s]amråd med [UNHCR] kan ge medlemsstaterna värdefull vägledning när det gäller att fastställa flyktingstatus enligt artikel 1 i Genèvekonventionen.

30 De faktiska omständigheter som ska bedömas av den nationella domstolen för att fastställa huruvida de rättsliga kraven på ändrade omständigheter och tillgång till skydd är uppfyllda kan under vissa omständigheter sammanfalla i betydande omfattning. Att det finns en aktör som ger skydd, som har befogenhet, organisationsstruktur och resurser för att bland annat upprätthålla ett minimum av lag och ordning i det land där en flykting är medborgare, kan således, men behöver inte, utgöra en indikation på att omständigheterna har ändrats väsentligt och varaktigt.

31 Se den andra frågans första del.

32 Dock inte begränsat till internationella organisationer.

33 Antingen på egen hand eller, enligt min mening, tillsammans med staten.

34 Se ovan punkterna 46–48.

35 I den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2004/83. Se skäl 9 i direktiv 2004/83.

36 Se artikel 11.2 i direktiv 2004/83.

37 Se ovan punkt 49.