Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 3 september 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 348, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 6, s. 3 (nedan kallat direktiv 92/85 eller direktivet).

3 Dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (REG 1982, s. 53), punkt 25, av den 22 juni 1989 i mål 103/88, Fratelli Costanzo (REG 1989, s. 1839; svensk specialutgåva, volym 10, s. 83), punkt 29, av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01–C-403/01, Pfeiffer (REG 2004, s. I-8835), punkt 103, och av den 17 juli 2008 i de förenade målen C-152/07–C-154/07, Arcor (REG 2008, s. I-5959), punkt 40.

4 Dom av den 29 maj 1997 i mål C-389/95, Klattner (REG 1997, s. I-2719), punkt 33.

5 Dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (REG 1986, s. 723; svensk specialutgåva, volym 8, s. 457), punkt 52, och domen i det ovannämnda målet Klattner, ibidem.

6 Dom av den 4 oktober 2001 i mål C-438/99, Jiménez Melgar (REG 2001, s. I-6915).

7 Punkt 33.

8 Dessa artiklar rör risker i arbetet och nattarbete.

9 Denna artikel rör mammaledighet.

10 Dom av den 14 juli 1994 i mål C-32/93, Webb (REG 1994, s. I-3567; svensk specialutgåva, volym 16, s. I-35), punkt 25.

11 Dom av den 8 november 1990 i mål C-179/88, Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund (REG 1990, s. I-3979; svensk specialutgåva, volym 10, s. 567).

12 Punkt 17.

13 Dom av den 29 maj 1997 i mål C-400/95, Larsson (REG 1997, s. I-2757).

14 Dom av den 30 juni 1998 i mål C-394/96, Brown (REG 1998, s. I-4185).

15 Se punkterna 26 och 27: I den utsträckning som frånvaron inträffar efter mammaledigheten, omfattas sjukdomstillstånd som har förorsakats av graviditet eller förlossning av de allmänna reglerna om sjukfrånvaro (se i detta avseende domen i målet Hertz, punkterna 16 och 17). I en sådan situation är frågan endast om en kvinnlig arbetstagares frånvaro efter mammaledigheten, på grund av arbetsoförmåga till följd av dessa svårigheter, behandlas på samma sätt som en manlig arbetstagares frånvaro på grund av en lika långvarig arbetsoförmåga. Om så sker, förekommer det inte någon diskriminering på grund av kön. Av samtliga överväganden ovan följer även – i motsats till vad domstolen fann i dom[en] ... i mål[et] ... Larsson ... – att när en kvinnlig arbetstagare är frånvarande på grund av en sjukdom som har sitt ursprung i graviditet eller förlossning, i det fall sjukdomen har uppkommit under graviditeten och fortsatt under och efter mammaledigheten, är det inte bara frånvaron under mammaledigheten utan även frånvaro under tiden från början av graviditeten fram till början av mammaledigheten som inte skall beaktas, vid beräkningen av den period som berättigar hennes uppsägning enligt nationell rätt. Den kvinnliga arbetstagarens frånvaro efter mammaledigheten skall beaktas på samma villkor som en mans frånvaro på grund av lika långvarig arbetsoförmåga. Även om domen i målet Brown avsåg direktiv 76/207 var domstolen vid sin bedömning betydligt påverkad av det särskilda skydd som gravida kvinnor ges genom direktiv 92/85, vilket hade antagits inte så lång tid innan domstolen avkunnade sin dom.

16 Dom av den 8 september 2005 i mål C-191/03, McKenna (REG 2005, s. I-7631).

17 Punkt 57.

18 Punkterna 61 och 62.

19 En tolkning som, på grundval av artikel 141 EG, skulle kräva ett mer utvidgat skydd för kvinnor som lider av graviditetsrelaterade sjukdomar även utanför den mammaledighetsperiod som föreskrivs i direktivet skulle indirekt väcka frågan om huruvida direktivet är förenligt med artikel 141 EG. Skälet till detta är att det i själva direktivet fastställs att sjukpenning utgör den minimiersättning som medlemsstaterna ska garantera gravida kvinnor som är mammalediga. Det vore absurt att godta att en kvinna åtnjuter ett mer begränsat skydd under mammaledigheten än det skydd som hon åtnjuter utanför denna period.

20 Dom av den 13 februari 1996 i mål C-342/93, Gillespie (REG 1996, s. I-475), punkt 20. Direktiv 92/85 var av tidsmässiga skäl (rationae temporis) inte tillämpligt på de faktiska omständigheterna i målet Gillespie, men domstolens resonemang gäller även tolkningen av det direktivet.

21 Dom av den 30 mars 2004 i mål C-147/02, Alabaster (REG 2004, s. I-3101), punkt 46.

22 Domen i det ovannämnda målet Gillespie, punkterna 21 och 22. Se även domen i det ovannämnda målet Alabaster, punkt 48.

23 Dom av den 30 april 1998 i mål C-136/95, Thibault (REG 1998, s. I-2011), punkt 29.

24 I dom av den 27 oktober 1998 i mål C-411/96, Boyle (REG 1998, s. I-6401), punkt 35, slog domstolen fast att det enligt artikel 11.2 b och 11.3 krävs att en kvinnlig arbetstagare ska få en moderskapspenning som minst motsvarar den sjukpenning som föreskrivs i nationell lagstiftning om social trygghet, men artikeln tillförsäkrar henne inte en högre inkomst än vad arbetsgivaren har åtagit sig att betala till arbetstagare som är sjukskrivna.

25 Jag antar här att dessa ytterligare ersättningar endast betalas ut som ett tillägg till lönen. Situationen skulle vara en annan om lönen beräknades på ett sådant sätt att dessa ytterligare ersättningar faktiskt utgjorde en väsentlig del av den totala lönen.

26 Dom av den 21 oktober 1999 i mål C-333/97, Lewen (REG 1999, s. I-7243), rörde arbetsgivarens frivilliga utbetalning av ett jultillägg. Tillägget betalades ut varje år till samtliga anställda och var inte kopplat till utförandet av specifikt arbete inom företaget. Domstolen slog fast att även om arbetsgivaren fick göra proportionella avdrag från tillägget för perioder av föräldraledighet, så kunde den inte göra detsamma vad beträffar skyddsperioder för modern (såsom mammaledighet). Se punkterna 48 och 49.