Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 4 februari 2010

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1, och rättelse i EUT L 94, 2004, s. 70, samt rättelse i EUT L 279, 2006, s. 30) (nedan kallad förordningen).

3 Förutom jordbruksmarken på cirka 9,6 hektar som säljarna ägde och sålde enligt köpekontraktet hade säljarna, för att driva jordbruksföretaget, arrenderat ytterligare cirka 100 hektar åkermark från flera upplåtare eller ingått nyttjandeavtal med markägare. Enligt köpekontraktet skulle köparen överta dessa ytterligare marker genom att sluta avtal med markägarna eller de faktiska ägarna. Säljarna förpliktade sig härvid att medverka efter bästa förmåga.

4 Se dom av den 13 november 2003 i mål C-153/02, Neri (REG 2003, s. I-13555), punkterna 33–36.

5 Se bland annat dom av den 16 mars 1978 i mål 104/77, Oehlschläger (REG 1978, s. 791), punkt 4, av den 29 april 1982 i mål 17/81, Pabst & Richarz (REG 1982, s. 1331), punkterna 10–12, av den 29 april 2004 i de förenade målen C-482/01 och C-493/01, Orfanopoulos och Oliveri (REG 2004, s. I-5257), punkt 42, av den 12 april 2005 i mål C-145/03, Keller (REG 2005, s. I-2529), punkterna 32–34, av den 21 april 2005 i mål C-267/03, Lindberg (REG 2005, s. I-3247), punkterna 41 och 42, och mitt förslag till avgörande i mål C-305/08, CoNISMa (REG 2009, s. I-12129), fotnot 12.

6 Se artikel 33.1 c, jämförd med artikel 2 a och 2 c, i förordningen. Den sistnämnda artikeln innehåller en definition av jordbrukare respektive jordbruksverksamhet.

7 Det vill säga verksamhet som avser produktion, uppfödning eller odling av jordbruksprodukter eller verksamhet för att hålla marken i god jordbrukshävd och bevara miljön.

8 Det hänvisas här till artikel 1 och följande artiklar, jämförda med bilaga III, och till artiklarna 33, 36, 43 och följande artiklar i förordningen. Vad beträffar skyldigheten att faktiska använda stödrättigheterna på ett motsvarande antal hektar, kan man kanske dra en parallell till den jämförbara skyldigheten att producera som hänger samman med tilldelningen av mjölkkvoter. Ersättning för definitiv nedläggning av all mjölkproduktion kan endast beviljas den som driver ett jordbruksföretag om denne vid tiden för ansökan producerar mjölk i egenskap av producent, i den mening som avses i artikel 12 c i förordning nr 857/84, och i det avseendet förfogar över en enskild referenskvantitet för direktförsäljning. Om den som driver ett jordbruksföretag spontant upphör med mjölkproduktionen anses dock vederbörande inte längre vara en producent enligt dessa bestämmelser. Se dom av den 9 oktober 1997 i mål C-152/95, Macon m.fl. (REG 1997, s. I-5429). Se även dom av den 26 oktober 2006 i mål C-275/05, Kibler (REG 2006, s. I-10569), punkt 24.

9 Det kan här påpekas att enligt beslutet om hänskjutande är klaganden i målet vid den nationella domstolen ett bolag till vilket de båda säljarna genom skriftlig överlåtelseförklaring av den 29 januari 2007 överlät de relevanta anspråken enligt köpekontraktet.

10 Se dom av den 11 januari 2001 i mål C-403/98, Azienda Agricola Monte Arcosu (REG 2001, s. I-103), punkt 26.

11 Se artikel 44 i förordningen.

12 Detta är viktigt, eftersom hela det system och den tankegång som låg till grund för den nyligen genomförda reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken var att den tidigare principen att tillhandahålla stöd till produktionen av (specifika) jordbruksprodukter skulle överges och att det skulle införas ett system för att tillhandahålla stöd till den person som driver jordbruksföretaget. Följaktligen får jordbrukarna vara flexibla i sina produktionsbeslut samtidigt som de garanteras en stabil inkomst som ligger i linje med målen med den gemensamma jordbrukspolitiken i den mening som avses i artikel 33 EG. Reformen var avsedd att göra europeiskt jordbruk mer konkurrenskraftigt, hållbart och marknadsorienterat.

13 Se artikel 1 i förordningen. I det avseendet anser jag att stödrättigheter i allmänhet ska tillkomma jordbrukaren och inte markägaren eller upplåtaren. Vidare kan det här påpekas att det framgår att samlat gårdsstöd har kommit att bli en viktig del av jordbrukarnas inkomst. Se Les 50 ans de la Politique agricole commune et du Comité européen de droit rural – Un droit rural évolué en Europe, European Council for Agricultural Law, L’Harmattan, Paris, 2008, s. 416.

14 Se skäl 30 i förordningen.

15 Vilka måste vara etablerade i samma medlemsstat. Se artikel 46.1 i förordningen.

16 Det vill säga de som faktiskt bedriver jordbruksverksamhet enligt definitionen i förordningen. Samma princip gäller exempelvis mjölkkvoter. Mjölkkvoter kan inte överföras till personer som inte är producenter, för att undvika spekulation med dessa bidragsrättigheter. Se i det avseendet bland annat Barthélemy, D., och David, J. (redaktörer), L’agriculture européenne et les droits à produire, INRA, Paris, 1999, s. 172.

17 I till exempel Vente et droits à paiement unique (visite d’un Huron au royaume des imprimés), Droit rural, nr 348, december 2006, essä 34, omtalar J.-J. Barbiéri att det franska jordbruksministeriet under övergångsperioden lät meddela att stödrättigheter utan jordbruksmark var värdelösa, för att avråda från spekulativa handlingar.

18 Kommissionen har i det avseendet hänvisat till artikel 33.1 b i förordningen.

19 Se Gadbin, D., Les droits à paiement unique, pour qui, pourquoi?, Droit rural, nr 334, juni 2005, symposium 8. För att illustrera detta kan det hänvisas till i) skäl 21 i förordningen (... För att undvika felaktig användning av gemenskapens medel bör inga stödutbetalningar göras till jordbrukare som på ett konstlat sätt har skapat de förutsättningar som krävs för att få sådana utbetalningar) och ii) artikel 29 i förordningen (… [I]nga utbetalningar [får] göras till stödmottagare för vilka det har fastställts att de på ett konstlat sätt har skapat de förutsättningar som krävs för att få sådant stöd i syfte att erhålla en förmån i strid med målen för stödsystemet). Dessa bestämmelser återspeglar domstolens rättspraxis om rättsmissbruk. Se bland annat dom av den 22 oktober 1991 i mål C-44/89, von Deetzen (kallat von Deetzen II) (REG 1991, s. I-5119), punkterna 24–29, av den 20 juni 2002 i mål C-313/99, Mulligan m.fl. (REG 2002, s. I-5719), punkt 30 och där angiven rättspraxis, av den 21 februari 2006 i mål C-255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I-1609), punkt 69 och där angiven rättspraxis, av den 11 januari 2007 i mål C-279/05, Vonk Dairy Products (REG 2007, s. I-239), punkt 33 och där angiven rättspraxis, och av den 7 juni 2007 i mål C-278/06, Otten (REG 2007, s. I-4513), punkt 39 och där angiven rättspraxis.

20 Se Bianchi, D., La politique agricole commune (PAC) – Toute la PAC, rien d’autre que la PAC, Bruylant, 2006, s. 332.

21 Det är av det skälet som köparen inte bara ska vara innehavare av stödrättigheterna rättsligt sett, utan även mottagare av det samlade gårdsstödet ur ekonomisk synvinkel. Stödrättigheter ska inte delas upp i ett formellt och ett ekonomiskt ägande, som tillåter att det samlade gårdsstödet slutligen tillfaller en person som inte brukar den motsvarande marken.

22 Det är inte av betydelse hur dessa rättsliga följder och rättsverkningar har uppkommit, eftersom det här är fråga om ansvaret för transaktionens resultat och inte dess form eller underordnade inslag. Detta är typiskt för rättsliga situationer där parterna har att göra med anspråk som har sin rättliga grund i offentlig rätt, och så är klart fallet med stödrättigheter enligt förordningen. Om överföringen inte har medfört en fullständig och slutgiltig överföring av stödrättigheter och således en slutgiltig överföring av rätten till utbetalning av belopp i enlighet med dessa stödrättigheter, är det med andra ord rättsligt sett irrelevant huruvida parterna har handlat vårdslöst eller uppsåtligt. Det som är av betydelse är det förhållandet att det inte har skett någon slutgiltig överföring till följd av deras överenskommelse.

23 Förutsatt att alla andra tillämpliga villkor är uppfyllda.

24 Det vill säga i enlighet med odlingskraven i artikel 3 i förordningen.

25 Kommissionen kan mycket väl ha rätt när den hävdar att köparen och den nya innehavaren av stödrättigheterna, eftersom stödrättigheterna har överförts utan vederlag, tycks inta rollen som bulvan åt säljaren, vilken ur ekonomisk synvinkel fortsätter att erhålla det samlade gårdsstödet – som är obegränsat både vad gäller dess belopp och varaktighet – trots att det tycks framgå av beslutet om hänskjutande att han inte längre är jordbrukare, i den mening som avses i artikel 33.1 c, jämförd med artikel 2 a och 2 c i förordningen, i vart fall inte på den aktuella marken.